POPULARITY
La Suisse, terre de refuge, est une réalité variable au cours de l'histoire. Des premiers réfugiés protestants de la Saint-Barthélemy au XVIème siècle aux familles ukrainiennes de notre temps présent. Cet accueil ne raconte pas les trajectoires de celles et ceux qui s'arrachent à leur histoire, à leur premier territoire. Dans cette série, Histoire vivante explore ces nouvelles vies de nombreux anonymes et quelques célébrités en Suisse pour le meilleur, mais pas toujours. 1956, un vent de liberté souffle sur une partie de l'Europe l'Est après la mort de Staline. On demande plus au socialisme qui promettait beaucoup. Le 23 octobre, plus de 10'000 personnes manifestent à Budapest, un nouveau gouvernement est nommé. Mais le 4 novembre un millier de chars soviétiques entrent dans la ville pour rappeler que l'heure de l'autonomie politique n'est pas encore à l'ordre du jour. La répression fait plus de 2'500 morts côté hongrois, 700 côté soviétique. Pour 200'000 Hongroises et Hongrois, c'est l'exode. Dix mille réfugiés trouvent refuge en Suisse. Parmi eux, Agota Kristof, arrivée en Suisse en 1956 avec son mari et sa fille, élabore en exil une littérature où la brutalité du déracinement occupe une place centrale. On la suit dans son itinéraire avec Tiphaine Robert historienne et spécialiste de l'immigration hongroise en Suisse, au micro de Pierre Jenny. https://www.jfb.hu/lettres/tiphaine-robert-des-migrants-et-des-revenants
Bu bölümde, Ölü Yazar Kahvesi'nin konuğu savaşın, sürgünün ve yersiz yurtsuzluğun içinden doğan Macar asıllı güçlü bir kalem: Agota Kristof.Büyük Defter, Kanıt ve Üçüncü Yalan adlı üçlemesiyle tanınan; ayrıca Dün, Önemi Yok ve Okumaz Yazmaz eserleriyle edebiyat tarihine unutulmaz izler bırakan Kristof'un sesi bu bölümde bizimle.Bu bölümde yapay zeka entegrasyonu Agota Kristof'un RTS'de katıldığı bir programda Fransızca konuştuğu orjinal sesini, Türkçe olarak klonlayıp referans ses haline getirmek üzere kullanılmıştır.Yazarın geride bıraktığı eserlerini, hayatını, röportajlarını ve yıllar içinde farklı kaynaklarda aktardığı düşüncelerini didik didik ederek hazırladığım soruları ve kendisinin verebileceğini düşündüğüm olası cevaplarını da bu referans sese, Türkçe'ye uygun olabilecek en uygun tonlama ile cümle cümle okutarak bu bölümü hazırladım.Böylelikle yazarın kendi sesinden, hem hayata bakış açısına, hem eserlerine, hem de bölüm boyunca tarafımdan oluşturulmuş edebi bi kurguya da eşlik etmiş olacaksınız. Hayata, yazmaya, sürgüne ve sessizliğe dair bu özel bölümde, Agota Kristof'un sesine ve ruhuna birlikte kulak verelim.Yazarla, Agota Kristof ile tanışmama vesile olan sevgili Eylül Görmüş'e de bu bölümde teşekkürlerimi sunmak istiyorum. Benay Durmaz GünerWebsitesi: www.iyikipodcast.comInstagram: instagram.com/iyikipodcastLinkedIn: www.linkedin.com/company/iyikipodcastDigiHead Media#agotakristof #büyükdefter #ölüyazarkahvesi #digiheadmedia #iyikipodcast #türkçepodcastDisclaimer / Yasal Uyarı Metni:Bu çalışma, herhangi bir ticari amaç taşımamaktadır. Agota Kristof'un gerçek sesinden yapay zeka teknolojisi kullanılarak ses klonlama yöntemi ile referans bir Türkçe ses oluşturularak hazırlanmış, kurgusal bir çalışmadır. Çalışma Benay Durmaz Güner tarafından, yazarın hayatı, hayat mücadelesi ve edebi mirasını onurlandırmak amacıyla, kitaplarının, hayatının ve röportajlarının hassasiyetle ve kapsamlı bir şekilde irdelenmesi ile hazırlanmış edebi bir kurgudur. Röportaj metni, Agota Kristof'un gerçek sözlerinden, kitaplarından ve üslubundan ilham alınarak yazılmıştır. Bu içerik, yazarın ailesi, varisleri ya da yasal temsilcileri ile herhangi bir bağ taşımamaktadır. İçeriğin tamamının ya da bir kısmının izinsiz bir şekilde kopyalanması, dağıtılması, çoğaltılması veya ticari amaçla kullanıması yasaktır.
La lettura di tre poesie dell'autrice ungherese si unisce alle nostre esplorazioni musicali al chiaro di luna.Moon Safari, esplorazioni musicali e poetiche al chiaro di luna - Stagione 12.Un programma di e con Claudio Petronella in onda su RBE radio TV ogni sabato alle 23 in replica ogni domenica alle 22. Info su podcast, frequenze FM, DAB, TV e audio video streaming su www.rbe.it
El argentino Nacho Damiano, creador de “Tinder de libros” nos contó sobre su miedo a la incapacidad física, cómo la hipocresía es un rasgo que le molesta de los demás, su admiración a la periodista Leila Guerriero (quien como sorpresa te contamos que estará en el próximo capítulo de Espiral) y la húngara Agota Kristof. Confesó que su mayor vicio es el tabaco y que miente cuando la verdad es innecesariamente cruel y que lo salva la ironía como fuente de humor.
La literatura te puede conquistar golpeándote y removiéndote. Samanta Schweblin , con 'El buen mal' (Seix Barral), te da directo a la cabeza y al estomago, te hace salir de la falsa realidad y acercarte a ese mal que todos llevamos dentro a través de seis cuentos brutales. De obligada lectura, como cuando estábamos en el colegio. Y es que además de regalarnos esta maravilla de su puño y letra, nos ha donado otros dos libros imprescindibles, le primero tocho porque es una recopilación, la que hizo la premio Nobel Alice Munro de sus propios relatos bajo el título 'Todo queda en casa' editado por Lumen. Y la segunda donación de Samanta otro clásico contemporáneo 'El gran cuaderno', de Agota Kristof (Libros del Asteroide) . La actualidad literaria llevó a Antonio Martínez Asensio a donar dos libros de Francisco Ibáñez por la celebración el 15 de enero del primer Día oficial del creador de Mortadelo y Filemón o la 13 Rue del Percebe. Las donaciones fueron 'Mortadelo y Filemón. París 2024' y 'Ibáñez. El maestro de la historieta', ambos en Bruguera. También registró nuestro bibliotecario , por motivos de actualidad, 'El mundo después de Gaza" de Pankak Mishra (Galaxia Gutemberg). Las novedades de la semana que trae Pepe Rubio fueron 'Una belleza terrible" de Edurne Portela y José Ovejero (Galaxia Gutemberg) y 'Cuentos completos' de Edgar Alan Poe (Páginas de Espuma). Pascual Donate rescato del abandono el libro 'Historia de la Física cuántica' de José Manuel Sánchez Ron (Editorial Crítica) . En el mes de la mujer del programa 'Un libro una hora' Antonio Martínez Asensio nos cuenta 'La mujer nueva' de Carmen Laforet (Austral) . Y terminamos con las donaciones de los oyentes que esta semana fueron 'Como luchar contra un dictador' de María Ressa (Península) y 'Apostillas a el nombre de la rosa' de Umberto Eco (Lumen).
Producción y conducción: Yolanda Zamora. Sistema Jalisciense de Radio y Televisión Visita: www.jaliscoradio.com
Florencia Del Campo dona a la Biblioteca de Hoy por Hoy 'Que tenga una casa' (Candaya), una novela de autoficción en el que la protagonista nos muestra como una casa o las casas donde hemos vivido son nuestra memoria y nuestro cuerpo. Florencia además nos ha traído otros dos libros para nuestros anaqueles: 'La analfabeta' de Agota Kristof (Ediciones Alpha Decay) y 'La llegada a la escritura' de Helene Cixous (Amorrortu). Antonio Martínez Asensio, nuestro bibliotecario, haciendo un guiño al día de los enamorados nos a traído tres poemarios: 'Los últimos pieles rojas' de Juan José Tellez (Renacimiento), 'Todavía una noche' de Aroa Moreno Durán (Tusquets) y 'Razon de amor' de Pedro Salinas (Alianza). En el capitulo de novedades Pepe Rubio nos trajo "1964, cuando la película se convirtió en espectáculo" de David G. Torres (Alianza) y 'Historia del mundo en 12 partidos de fútbol' de Stefano Bizzoto (Círculo de Tiza). Pascual Donate, el rescatador de libros abandonados en la redacción de la SER, se encontró un clásico del comic que cumple 20 años y lo edita Astiberri: 'Miedo' de David Muñoz, Antonio Trashorras y Javier Rodríguez . Martínez Asensio nos anuncio su "un libro una hora" donde se contará 'La planta de naranja Lima' de José Mauro Vasconcelos (Libros del Asteroide) y finalmente las donaciones de los oyentes que fueron: 'Matadero 5' de Kurt Vonnegut (Blackie Books), 'Los novillos 2.0 y otras historias' de Francisco Santos (Serendipia) y 'Diario de un albañil' de Santos Jiménez (Celya).
Agota Kristof nació en 1935 en Csikvánd, Hungría y murió en Neuchâtel, Suiza, en 2011. Abandonó Hungría por motivos políticos en 1956. Aprendió francés, lengua en la que escribió en 1986 su primera novela, 'El gran cuaderno', primera pieza de la trilogía protagonizada por los hermanos Claus y Lucas, a la que seguirían 'La prueba' y 'La tercera mentira', que ganó el Alberto Moravia en Italia, el Gottfried Keller y el Friedrich Schiller en Suiza y el premio austriaco de Literatura Europea. 'La tercera mentira' se publicó en 1991.
La escritora y académica Paloma Diaz-Mas tenía en enero de 2021 otro planes literarios, quería hacer un libro a partir de un sueño, pero un mal sueño que se hizo realidad lo cambió todo, la muerte inesperada de su hermano en un Madrid en plena nevada de la filomena. A partir de la noticia del fallecimiento de un ser tan querido arranca una novela sobre la pérdida y el duelo que acaba de publicar Anagrama, 'las fracturas doradas'. La tragedia familiar le lleva a evocaciones y recuerdos familiares, a la congoja que define el estado de tristeza cuando piensas en lo que puso ser que ya no será. Paloma Díaz-Mas nos ha dejado su novela, pero ha donado otras dos : 'El lazarillo de Tormes' (Anonimo) y 'Testamento de juventud' de Vera Brittain (Errata Naturae) . Antonio Martínez Asensio, nuestro bibliotecario vino en este primero de noviembre cargado de libros, primero con tres don juanes, el 'Don Juan Tenorio' de José Zorrilla (Anaya) más 'Don Juan' de Gonzalo Torrente Ballester (Alianza Editorial) y 'Don Juan' de Lord Byron (Penguin Clásicos). Pero es que también le dio hoy a Don Asensio por el arte y nos trajo 'No pienses, mira' de Mercè Ibartz (Anagrama),'Yo estoy en la imagen' de Miguel Ángel Hernández (Acantilado), 'Una vida para el arte' de Susana Chillida (Galaxia Gutemberg) y 'Los amantes de Picasso' de Jeanne Mackin (Navona). En el capítulo de novedades el empleado Pepe Rubio nos trajo 'Ropa tendida' de Oscar García (Anagrama) y 'La casa limón' de Corina Oproae (Tusquets). El programa de Antonio Martínez Asensio "Un libro una hora" nos trajo 'La tercera mentira' de Agota Kristof (Libros del Asteroide). Y finalmente las donaciones a la biblioteca de los oyentes de Hoy por Hoy que han sido 'Mujercitas' de Mary Alcott (Lumen), 'La mujer justa' de Sandor Marai (Salamandra) y 'La mujer habitada' de Gioconda Belli (Seix Barral)
Si tienes algún tipo de aversión hacia el mundo de las brujas te diré que 'Piel de cordero" de Ledicia Costas (Destino) es una novela de brujas y te va a gustar sí o sí. Y te atrapará porque es una novela mágica que te hace ver la realidad ¿Cómo? Es literatura, amigos, y cuando el poder literario es absoluto, da igual la temática. Hoy nos visitó Ledicia Costas y hablamos de sus brujas, pero también ella nos donó para nuestra biblioteca otros dos libros que van más o menos en la misma línea: "Claus y Lucas" de Agota Kristof (libros del asteroide) y "El cuerpo de Cristo" de Bea Lema (Astiberri) . En una semana en la que Felipe VI cumplía 10 años de reinado y el fútbol inunda nuestras vidas con la Eurocopa y la Copa de América, Antonio Martínez Asensio añadió a nuestros anaqueles "El hombre que llegó a ser rey" de Rudyard Kipling (Forcola) , "No me toques los Borbones" de David Botello (Aguilar) y "La vida que pensamos: cuentos de fútbol" de Eduardo Sacheri (Alfaguara). También los empleados de nuestro bibliotecario Antonio Martínez Asensio trajeron , por un lado, novedades con Pepe Rubio: "La voz de los libros" de Maribel Riaza (Aguilar) y "El invasor" de José Antonio Ledo y Alex Orbe (Astiberri) . Por otro Pascual Donate nos rescató un libro abandonado en la redacción de la SER, "El nadador como héroe" de Charles Sprawson (Siruela) . "Aloma" de Mercé Rodoreda (Educaula) será el libro del programa "Un libro, una hora" de Antonio Martínez Asensio. Y las últimas donaciones de los oyentes: "Seis propuestas para el próximo milenio" de Italo Calvino (Siruela) y "Anna Karenina" de León Tolstoi (Peguin Clásicos y Alba) .
12-12-08: "El gran cuaderno", novela de Agota Kristof http://olvidatuequipaje.blogspot.com/2008/12/prximo-programa-el-gran-cuaderno-novela.html
Agota Kristof nació en 1935 en Csikvánd, Hungría y murió en Neuchâtel, Suiza, en 2011. Escribió en 1986 su primera novela, 'El gran cuaderno', primera pieza de la trilogía protagonizada por los hermanos Claus y Lucas, a la que seguirían 'La prueba' y 'La tercera mentira'. Ha escrito además otras obras de teatro y de narrativa, entre las que destacan la novela 'Ayer' y el relato autobiográfico 'La analfabeta'.
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”På fabriken” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Béla Bartók: Quasi adagio ur GyermekeknekEXEKUTÖR: Lars Vogt, piano
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”På fabriken” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Germaine Tailleferre: Perpetuum mobileEXEKUTÖR: Isabelle Moretti, harpa
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”Datorn” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Daniel Hart: Mercury the messengerEXEKUTÖR: Daniel Hart
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”En gång, längre fram...” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Johann Sebastian Bach, György Kurtág: Sonatina ur Kantat nr 106, Gottes Zeit ist die allerbeste ZeitEXEKUTÖR: György Kurtág och Márta Kurtág, piano
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”Sommaren kommer” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Dave Maric: Lucid intervalsEXEKUTÖR: Håkan Hardenberger, trumpet och Colin Currie, slagverk
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”Jag väntade på dig” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Elena Kats-Chernin: Behind your pearlsEXEKUTÖR: Tamara-Anna Cislowska, piano
Är det en tillgång eller ett hinder att stå nära den man ska porträttera? Filmaren och vännen Gustav Ågerstrands porträtt av folkmusikern Sara Parkman går nu upp på bio. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I dagens P1 Kultur hör du dem båda två om relationen mellan den som filmar och den som blir filmad; om vem som äger berättelsen och om hur sann en dokumentär egentligen är. BILDEN AV EN IKON – NY DOKUMENTÄR OM LARS NORÉN Hur gör man ett porträtt av en person som redan är ikonisk? Nu kommer filmen ”Lars Norén: Resan mot mörkrets hjärta” av Sindra Grahn. VÅRENS LYRIK: DANIEL SJÖLIN OM TRE NYA DIKTSAMLINGARVår kritiker Daniel Sjölin har läst ”Året hos Hyperboréerna” av Jesper Svenbro; ”Jägmästarna Säger” av Mariam Naraghi och ”Spikar” av Agota Kristof . ESSÄ: FÖR EN KONSERVATIV ÄR NATO INTE VÄRT RISKENKonservatismen anses ofta ta sin början med 1700-talspolitikern och filosofen Edmund Burkes skrifter. Men denna kulturella och politiska ideologi och filosofi är på frammarsch också idag. En av dem som övertygats av argumenten är filosofen Torbjörn Tännsjö. I dagens essä berättar han mer om det och om varför till exempel Natomedlemskap passar dåligt ihop med en konservativ attityd.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson
Deniz Yüce Başarır, Ben Okurum'un bu bölümünde yazar arkadaşı Gaye Boralıoğlu ile birlikte son yıllarda ülkemizde çok ilgi gören Macar asıllı yazar Agota Kristof'un peşine düşüyor. Yazarın, Fransızca kaleme aldığı ilk romanı Büyük Defter ile başlayıp, ikinci kitap Kanıt ve üçüncü kitap Üçüncü Yalan ile süren bu seri ülkemizde tek kitap halinde basılıyor. Yazarın göç, yalnızlık, kötülük gibi temaların çevresinde sade bir dille kurduğu tekinsiz bir masal bu üçleme. Kristof, eserlerini ‘düşman dil' diye tanımladığı Fransızca'da yazıyor, sadeliği biraz da buradan geliyor. Ama savaşta ve savaş sonrası Macaristan'da yaşananların ve göçün travmasını anlatmak için en uygun dil bu belki de, sade ve mesafeli. Elbette, sohbete her zamanki gibi romanlardan Başarır'ın seslendirdiği satırlar da eşlik ediyor.
Språk er viktig for å kunne sette ord på hvem vi er i verden. I denne episoden snakker Hilde Slåtto og Ingrid Svennevig Hagen om en transperson som forsøker å finne seg selv i språket, om en eksilforfatter som skriver på et fremmed språk, og om en mor og en sønn på roadtrip i Sveits. Ingrid har dessuten utfordret seg selv til å lese en diktsamling på tysk. Stolthet og fordom fortsetter sin litterære reise i Europa, og i denne episoden handler det om litteratur fra Sveits og Liechtenstein. I denne episoden snakker Hilde og Ingrid om disse bøkene: Blodbok av Kim de l´Horizon (oversatt av Ute Neumann) I går av Agota Kristof (oversatt av Henninge Margrethe Solberg) Eurotrash av Christian Kracht (oversatt av Sverre Dahl) Frühe Pflanzung av Anna Ospelt
La Suisse, terre de refuge, est une réalité variable au cours de l'histoire. Des premiers réfugiés protestants de la Saint-Barthélemy au XVIème siècle aux familles ukrainiennes de notre temps présent. Cet accueil ne raconte pas les trajectoires de celles et ceux qui s'arrachent à leur histoire, à leur premier territoire. Dans cette série, Histoire vivante explore ces nouvelles vies de nombreux anonymes et quelques célébrités en Suisse pour le meilleur, mais pas toujours. 1956, un vent de liberté souffle sur une partie de l'Europe l'Est après la mort de Staline. On demande plus au socialisme qui promettait beaucoup. Le 23 octobre, plus de 10'000 personnes manifestent à Budapest. La répression fait plus de 2'500 morts côté hongrois, 700 côté soviétique. Pour 200'000 Hongroises et Hongrois, c'est l'exode. Dix mille réfugiés trouvent refuge en Suisse. Parmi eux, Agota Kristof, arrivée en Suisse en 1956 avec son mari et sa fille, élabore en exil une littérature où la brutalité du déracinement occupe une place centrale. On la suit dans son itinéraire avec Tiphaine Robert historienne et spécialiste de l'immigration hongroise en Suisse, au micro de Pierre Jenny. https://www.jfb.hu/lettres/tiphaine-robert-des-migrants-et-des-revenants
en Biblioteca iP, por iP Noticias
Den femte - och möjligen sista - filmen om Indiana Jones har haft premiär på filmfestivalen i Cannes. Dessutom: "Kalifat"- och "Knutby"-regissören tar sig an Jan Stenbeck. Våra utsända rapporterar direkt i P1 Kultur. SALMAN RUSHDIE ÄR TILLBAKA - I TOPPFORMEn gudinna som grundar ett imperium, sår en stad och lever i 247 år - det är kärnan i den rikedom av berättelser som utgör Salman Rushdies nya roman Segerstaden. Den hör till hans allra bästa, tycker P1 Kulturs recensent Mattias Berg.KONSTEN ATT KÖPA FILM I CANNESKatarina Matthsson på Folkets Bio berättar hur det är för en liten, svensk distributör att jobba på filmfestivalen i Cannes.KLASSIKERN OM EN KULTROMANVeckans Klassiker handlar om Den stora skrivboken: en aktuell, kultförklarad roman från 1980-talet av den schweizisk-franska författaren Agota Kristof.Programledare: Lisa BergströmProducent: Mårten Arndtzén
Kan man komme over tapt kjærlighet? En albansk jomfru og andre fortellinger av Alice Munro I går av Agota Kristof
¿Qué entendemos por “Zarzuela”? ¿Y por “Aria”? ¿A qué le llamamos “Anécdota”? Borges le envía una carta a Estela Canto, expresándole disimiles sensaciones que atraviesa, así como el lamento por su ausencia. Refrescamos poemas y narrativas de Leonidas Escudero, Jorge Luján, Alfonsina Storni, Dorothy Parker, Agota Kristof y Tato Pavlovsky, en las voces de nuestros locutores Además, ¿Quién fue Georges Remy Hergé y cuál fue su aporte a la literatura infantil universal? ¿Por qué se lo considera al best seller “La Conjura de los Necios” un libro maldito? ¿Por qué comentaba Samuel Beckett que había nacido bajo el signo de la fatalidad? ¿Qué relación existió entre Lovecraft y el famoso mago Houdini? ¿En qué momento de su vida Tato Pavlovsky decidió dedicarse al teatro? Pensamos las letras de las canciones Sandro, UB 40, Sandra Corizzo y Nancy Wilson, entre otros. Como siempre, escuchamos las voces de nuestros oyentes quienes nos acercan sus propios textos o aquellos que escogieron de otros, para seguir creando este infinito collage sonoro de lecturas compartidas. POESIA 1110: Un espacio para pensar y resonar el acto poético en todas sus formas; la poesía de todas las cosas.
Silvia Tatti, Chiara Licameli"Scrittrici in esilio tra Ottocento e Novecento"Quodlibet Studiohttps://quodlibet.itA cura di Silvia Tatti e Chiara LicameliTra esilio e scrittura esiste da sempre un nesso fortissimo; la letteratura contribuisce a riannodare i fili dell'esperienza e a rielaborare la perdita di ogni riferimento personale, linguistico, culturale. Nel caso delle scrittrici, almeno fino a Novecento avanzato, ogni esperienza di sradicamento è aggravata da una ancora incerta condizione autoriale che rende più problematico il rapporto con la scrittura.Il volume indaga il lavoro di molte autrici, da Cristina di Belgiojoso a Erminia Fuà Fusinato, Maria Zambrano, Agota Kristof, che tra Ottocento e Novecento hanno vissuto l'esilio per motivi politici e hanno dovuto ricostruire un'identità, anche linguistica e letteraria, in condizioni profondamente diverse da quelle consuete. Nei loro scritti e nelle loro tragiche vicende si evidenzia tutto il significato profondo e la forza reattiva che la scrittura riveste come elemento di resistenza contro la negatività del trauma. Il linguaggio esiliaco, d'altronde, soprattutto nel caso di donne scrittrici, esprime non solo una dimensione di alterità comune a tutte le esperienze di allontanamento forzato o volontario dalla patria (come avviene ancora in Clementina de Como, Louise Hamilton o Elisa Chimenti), ma dà anche voce, in casi come quello di Emma o Anna Maria Ortese, a una condizione di esclusione e di non appartenenza condivisa, indipendentemente dallo sradicamento territoriale, da tante scrittrici vissute tra Ottocento e Novecento.Testi di: Mercedes Arriaga Flòrez, Flavia Caporuscio, Camilla M. Cederna, Laura Fornier-Finocchiaro, Ombretta Frau, Patrizia Guida, Chiara Licameli, Rosanna Morace, Gabriella Romani, Monica Salvetti, Elisabetta Sarmati, Franca Sinopoli, Silvia Tatti, Alessia Testa, Katjia Torres.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.itQuesto show fa parte del network Spreaker Prime. Se sei interessato a fare pubblicità in questo podcast, contattaci su https://www.spreaker.com/show/1487855/advertisement
Hver uke gir vi en litterær kur mot livets problemer og utfordringer. Denne uka er Henriette og Mailin relativt ambisiøse. Ekko : et essay om algoritmer og begjær av Lena Lindgren Tvillingenes dagbok, Beviset, Den tredje løgnen av Agota Kristof
Sådan siger den ungarske forfatter, Agota Kristof, men hvordan skriver man en sand sætning? Det kommer forfatter, Dy Plambeck i studiet for at svare på. Hun bruger selv Agota Kristofs bøger, når hun underviser i kreativ skrivning - og så har hun skrevet efterord til Kristofs lille roman, 'I går, der udkommer denne uge i dansk oversættelse. Vært: Nanna Mogensen.
Kulturmagasinet Kræs handler i dag blandt andet om, at det er moralsk dovenskab at se VM i Qatar, hvis din eneste begrundelse er, at det alligevel ikke gør en forskel. (03:10) Danmark spiller mod Tunesien mens Kulturmagasinet Kræs sender live. Storskærmsarrangementer er blevet aflyst rundt omkring i landet, men private insisterer på VM-feber selvom temperaturen er på frysepunktet. Vores reporter Sarah Bich Bekker var på pletten for at høre både arrangør og gæst hvad de tænker om at bidrage til den store, stygge fodboldfest. (12:15) Hvis din årsag til at se VM i Qatar er den samme som din årsag til ikke at sortere skrald, skære ned på kødforbruget eller vinke farvel til flyveturen, nemlig at du alligevel ikke kan gøre en forskel - så hænger det måske sammen med, at du ikke har fået nok opmærksomhed som spæd. Psykologien peger i hvert fald på, at det kan være en af flere faktorer, der er med til at forme os. Men selvom du ikke behøver tage stilling til hele verden, så kan du måske vælge et par mærkesager, som du bruger til at fintune dit moralske kompas. Kilde: Henrik Høgh-Olesen, social- og personlighedspsykolog, Aarhus Universitet. (22:05) Det er 100 år siden barnekongen Tutankhamons grav blev åbnet og at man dermed løftede sløret for et af arkæologiens mest ikoniske fund, der ifølge en ægyptolog tryllebandt en hel verden som et snedigt PR-stunt. Samtidig har den egyptiske historie fascineret og inspireret hele verden. Kilder: Kim Ryholt, professor i ægyptologi ved Københavns Universitet og Sussi Bech, tegneserieskaber. (38:20) Den oversete ungarske forfatter Agota Kristofs selvbiografiske fortælling udkommer på dansk, og i den anledning fortæller skuespiller, instruktør og forfatter Jens Albinus om hendes mesterlige forfatterskab. Agota Kristof er nemlig særligt velegnet som teaterstof på grund af hendes helt særlige stil. Og så skriver hun bedre end nogen anden om den sammenbrudte bro mellem barndommens uskyldige syn på verden og den kyniske voksenlogik. Kilde: Jens Albinus, forfatter, instruktør, skuespiller. Vært: Mathias Wissing. Tilrettelagt af: Sarah Birch Bekker, Søren Berggreen Toft.See omnystudio.com/listener for privacy information.
Si una noche de invierno "un niño" Fecha: 10-11-2022 Buscá el episodio completo en este podcast y en El Destape Radio
Niños, de Selva Almada; Los perales tienen la flor blanca, de Gerbrand Bakker; Impresiones de una directora de escuela, de Hebe Uhart; Te quiero con el hígado, de Tebo Lo Sasso; El gran cuaderno, de Agota Kristof.
- Agota Kristof célébrée à Neuchâtel. - Le Valais fait son cinéma. - Le Locle, un exomusée!
Berättelser i gränslandet mellan saga och mardröm Novellsamling av Agota Kristof. I uppläsning av Linda Wincent"Det kan kvitta" rymmer en rad korta, gåtfulla berättelser. Här möter vi bland annat en man som blir till en staty när han kramar sin hund för sista gången, en pojke som ser sin barndom försvinna genom ett tågfönster och en kvinna vars man ramlat ur sängen och krossat huvudet mot en yxa.Agota Kristof var 21 år när hon tillsammans med sin man och sin fyramånaders-baby flydde till Österrike efter Ungernrevolten 1956 för att så småningom slå sig ner i Schweiz. Mödosamt lärde hon sig skriva på franska, men först vid 51 års ålder kom genombrottet med romanen "Den stora skrivboken". Agota Kristof gick bort 2011.Linda Wincent är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. I P1 har hon bland annat hörts läsa Malin Wollins novell " Sorgen i deras ögon" för Radionovellen.Tillgänglig till 14 juli 2022Av: Agota KristofUppläsning: Linda WincentProducent: Kerstin WixeTeknik & slutmix: Sven NordströmFörlag: Wahlström & Widstrand
Författaren Agota Kristofs teman är kriget och exilen. På franska, som hon i vuxen ålder lärde sig skriva med hjälp av ordböcker, debuterade hon som femtioåring med "Den stora Skrivboken". Hon har kallats en författarnas författare. Jon Fosse har satt upp "Den stora skrivboken" i Oslo. Haruki Murakami började skriva på engelska efter att ha läst henne. Många har fascinerats Agota Kristofs sparsmakade författarskap. De senaste åren har hon fått ett uppsving i Sverige. Förläggaren Maria Såthe berättar hur det gick till när hon hittade en bortglömd Kristof i stadsbibliotekets magasin häromåret.Efter nyöversättningen har många läsare läsare stiftat bekantskap med tvillingarna Claus och Lucas. De växer upp med sin alkoholiserade mormor nära gränsen under kriget. Det är en studie i ensamhet och exilerfarenheter.Kristof flydde själv från Ungern 1956 och bodde resten av sitt liv i en liten stad i Schweiz. Översättaren Marianne Tufvesson berättar om hur det är att översätta Kristofs kondenserade prosa, att inte falla för frestelsen att smörja när det gnisslar utan behålla friktionen i språket.MedverkandeUppläsare: Jonas Karlsson ur Den stora skrivboken utgiven som ljudbok på Bonnier Media och Cecilia Nilsson ur Analfabeten, Det kan kvitta, Beviset och Igår. Ett reportage av Katarina Wikars.
Elva korta berättelser utgör Agota Kristofs självbiografi. En historia om uppväxt, landsflykt och att försöka erövra ett nytt språk. Agota Kristofs självbiografi i uppläsning av Linda Wincent.Agota Kristof var 21 år när hon tillsammans med sin man och sin fyramånaders-baby flydde till Österrike efter Ungernrevolten 1956 för att så småningom slå sig ner i Schweiz. Mödosamt lärde hon sig skriva på franska, men först vid 51 års ålder kom genombrottet med romanen "Den stora skrivboken". Hon gick bort 2011.Linda Wincent är skådespelare verksam vid Norrbottensteatern i Luleå. I P1 har hon bland annat hörts läsa Malin Wollins novell " Sorgen i deras ögon" för Radionovellen.Tillgänglig till 14 juli 2022Av: Agota KristofUppläsning: Linda WincentProducent: Kerstin WixeTeknik & slutmix: Sven NordströmFörlag: Wahlström & Widstrand
En #DemasiadoHumano 2022 hablamos de la frase #ElHombreEsElLoboDelHombre. Para desarrollar el tema sumamos las opiniones y reflexiones de Javier Correa y Martin Rechimuzzi. En la sección literaria recomendamos la novela Claus y Lucas de Agota Kristof
Uno se hace el ciego, otro el sordo. El ciego se ata un pañuelo negro en los ojos, el sordo se tapa los oídos con pasto. El pañuelo huele mal, como la abuela. Nos damos la mano y vamos a pasear. Salimos cuando hay alerta y la gente se esconde en refugios y las calles están desiertas. El sordo describe lo que ve: Gemelo sordo: la calle es recta y larga. En los costados hay casas bajas, de una planta. Hay casas de color blanco, gris, rosa, amarillo y azul. Al fondo de la calle, se ve una plaza con árboles y una fuente. El cielo está azul, con algunas nubes blancas. Se ven aviones. Cinco bombarderos. Vuelan bajo. Gemelo ciego: (habla lento para que el sordo le pueda leer los labios). Escucho los aviones. Hacen un ruido entrecortado y profundo. El motor se esfuerza. Están llenos de bombas. Ahí ya pasaron. Escucho de nuevo los pájaros. Fuera de eso, todo está en silencio. El sordo lee los labios del ciego y responde: - Sí, la calle está vacía. Gemelo ciego: No por mucho tiempo. Escucho pasos que se acercan por la otra calle, a la izquierda. Gemelo sordo: Tenés razón. Ahí está, es un hombre. Gemelo ciego: ¿Cómo es? Gemelo sordo: Como todos. Pobre, viejo. Gemelo ciego: Ya sé. Reconozco los pasos de alguien viejo. También escucho que está descalzo así que es pobre. Gemelo sordo: Es pelado. Tiene una campera vieja de la armada. Usa pantalones demasiado cortos. Tiene los pies sucios. Gemelo ciego: ¿Los ojos? Gemelo sordo: No se los veo. Mira para abajo. Gemelo ciego: ¿Y la boca? Gemelo sordo: Los labios muy hacia adentro. No debe tener dientes. Gemelo ciego: ¿Las manos? Gemelo sordo: Metidas en los bolsillos. Los bolsillos son enormes y llenos de algo, parecen papas o nueces porque le hacen pequeños bultos. Levanta la cabeza, nos mira. Pero no logro ver el color de los ojos. Gemelo ciego: ¿No ves nada más? Gemelo sordo: Arrugas en la cara, profundas como cicatrices. Gemelo ciego: Escucho las sirenas. Es el final de la alerta. Volvamos. Gemelos: (al público) Más adelante, con el tiempo, no vamos a necesitar el pañuelo para los ojos ni el pasto para los oídos. El que hace de ciego simplemente vuelve la mirada hacia adentro, y el sordo cierra los oídos a todos los ruidos.
La abuela nos pega seguido, con sus manos huesudas, con una escoba o un repasador mojado. Nos tira de las orejas, nos agarra de los pelos. Otras personas también nos pegan cachetadas y patadas, ni siquiera sabemos por qué. Los golpes duelen, nos hacen llorar. Las caídas, los raspones, los cortes, el trabajo, el frío y el calor también nos hacen sufrir. Decidimos fortalecer nuestro cuerpo para aguantar el dolor sin llorar. Primero nos pegamos cachetadas entre nosotros, después piñas. Cuando la abuela nos ve la cara hinchada nos pregunta: ¿Quién les hizo eso? Nosotros mismos, abuela. ¿Se pelearon? ¿Por qué? Por nada, abuela. No te preocupes. Es solo un ejercicio. ¿Un ejercicio? ¡Están completamente locos! En fin, si les divierte. Nos quedamos desnudos y nos pegamos unos a otros con un cinturón. A cada golpe decimos: No me dolió. Nos pegamos más fuerte, cada vez más fuerte. Ponemos nuestras manos arriba de una llama. Nos cortamos con un cuchillo el muslo, el brazo, el pecho y nos tiramos alcohol en las heridas. Y cada vez nos decimos: No me dolió. Al cabo de un tiempo, efectivamente no sentimos nada. Es otro al que le duele, es otro el que se quema, el que se corta, el que sufre. Nosotros no lloramos más. Cuando la abuela está enojada y nos grita, le decimos: Dejá de gritar, abuela. Mejor peganos. Cuando nos pega, le decimos: ¡Dale, abuela! Mirá, ponemos la otra mejilla, como dice en la Biblia. Peganos también en la otra, abuela. Ella responde: ¡Váyanse al diablo con su Biblia y sus mejillas! Traducción: María Mazzinghi.
Nos ponemos ropa sucia y media rota, nos sacamos los zapatos, nos ensuciamos la cara y las manos. Salimos a la calle. Nos quedamos quietos y esperamos. Cuando pasa un oficial extranjero delante nuestro, levantamos el brazo derecho para saludar y tendemos la mano izquierda. En general, el oficial pasa sin frenar, sin vernos, sin mirarnos. Al final, algún oficial frena. Dice algo en un idioma que no entendemos. Nos hace preguntas. Nosotros no le respondemos, nos quedamos quietos, un brazo arriba, el otro estirado hacia adelante. Entonces revisa sus bolsillos, nos pone una moneda y un pedazo de chocolate en nuestras palmas sucias y se va sacudiendo la cabeza. Nosotros seguimos esperando. Pasa una mujer. Le tendemos la mano. Ella dice: Pobrecito. No tengo nada para darles. Nos acaricia el pelo. Nosotros decimos: Gracias. Otra mujer nos da dos manzanas, otra unas galletitas. Pasa una mujer. Le tendemos la mano, ella frena y nos dice: ¿No les da vergüenza mendigar? Vengan a casa, hay trabajitos fáciles para ustedes. Cortar leña, por ejemplo, o trapear la terraza. Son bastante grandes y fuertes para eso. Si trabajan bien, después les doy sopa y pan. Nosotros respondemos: No queremos trabajar para usted, señora. No tenemos ganas de tomar su sopa ni comer su pan. No tenemos hambre. Ella pregunta: ¿Entonces por qué están mendigando? Para saber cómo se siente, y observar la reacción de la gente. Ella grita, yéndose: ¡Lacras asquerosos! ¡Qué pendejos desubicados! Volviendo, tiramos en un pastizal al costado del camino las manzanas, las galletitas, el chocolate y las monedas. La caricia en el pelo es imposible tirarla. Traducción de María Mazzinghi
La abuela nos dice: ¡Pendejos de mierda! La gente nos dice: ¡Están poseídos!, ¡Hijos de puta! Otros nos dicen: ¡Imbéciles!, ¡Lacras!, ¡Pungas!, ¡Mocosos de mierda!, ¡Chorros!, ¡Ratas!, ¡Sucios!, ¡Pendejos!, ¡Mierdas!, ¡Ladrones!, ¡Futuros asesinos!. Cuando escuchamos esas palabras se nos pone la cara roja, nos zumban los oídos, nos pican los ojos, las rodillas nos tiemblan. No queremos temblar más ni ponernos colorados, nos queremos acostumbrar a los insultos, a las palabras que lastiman. Cuando nos sentamos a comer, en la cocina, uno enfrente del otro y nos miramos a los ojos, nos decimos palabras cada vez más terribles. Uno dice: ¡Sos la peor mierda!, ¡Estúpido! El otro: ¡Puto!, ¡Pelotudo! Seguimos así hasta que las palabras no entran más en nuestro cerebro, ni siquiera en nuestros oídos. Hacemos este ejercicio alrededor de media hora por día, y salimos a pasear a la calle. Conseguimos que la gente nos insulte y comprobamos que al final logramos ser indiferentes. Pero también están las palabras antiguas. Nuestra mamá nos decía: ¡Queridos!, ¡Mis amores!, ¡Mi vida!, ¡Mis pequeños bebés adorados! Cuando nos acordamos de esas palabras, nuestros ojos se llenan de lágrimas. Nos las tenemos que olvidar porque hoy nadie nos habla de esa manera y porque el recuerdo que tenemos es una carga demasiado pesada. Entonces, retomamos nuestro ejercicio de otra manera: Nos decimos: ¡Queridos!, ¡Mis amores!, los amo…nunca los dejaría…solo tengo amor para ustedes…Siempre…Son mi vida entera… A fuerza de repetirlas, las palabras van perdiendo de a poco su significado y el dolor que traen se disuelve. Traducción de María Mazzinghi
No morir, todavía no, es demasiado rápido el cuchillo, el veneno, demasiado orápido. Todavía me amo, amo mis manos que fuman, que escriben, que sostienen el cigarrillo, la lapicera, la copa. Amo mis manos que tiemblan, que limpian a pesar de todo, que se avejentan. Las uñas siguen creciendo, mis manos acomodan mis anteojos para que siga escribiendo. Traducción de María Mazzinghi
MONSTRUOS, BRUJAS Y MAGAS - Análisis literario y audio libros
Conversamos con Vale y Nacho, sobre ésta novela que integra la trilogía CLAUS Y LUCAS, de Agota Kristof. Lo que más nos impactó y conmovió de éste primer libro en clave de resumen y analisis... o bueno, eso que hacemos en cada encuentro del club de lectura y que hoy, les compartimopara que también sepan cómo es el club, por dentro. *ADVERTENCIA: Episodio con alta dosis de SPOILER. INFO SOBRE ACTIVIDADES, CURSOS Y LINK A COLABORACIONES https://linktr.ee/InfoMonstruosBrujasYmagas AUDIOLIBRO "CLAUS Y LUCAS", De Agota Kristof: https://spoti.fi/3jKKzv1 AUDIOLIBRO "COMETIERRA", De Dolores Reyes: https://spoti.fi/3vwnq54 AUDIOLIBRO "SOY UNA TONTA POR QUERERTE", de Camila Sosa Villada: https://spoti.fi/3KTZYFg --- Send in a voice message: https://anchor.fm/monstruosbrujasymagas/message
MONSTRUOS, BRUJAS Y MAGAS - Análisis literario y audio libros
Conversamos con Vale y Nacho, sobre ésta novela que integra la trilogía CLAUS Y LUCAS, de Agota Kristof. Lo que más nos impactó y conmovió de éste primer libro en clave de resumen y analisis... o bueno, eso que hacemos en cada encuentro del club de lectura y que hoy, les compartimopara que también sepan cómo es el club, por dentro. *ADVERTENCIA: Episodio con alta dosis de SPOILER. INFO SOBRE ACTIVIDADES, CURSOS Y LINK A COLABORACIONES https://linktr.ee/InfoMonstruosBrujasYmagas AUDIOLIBRO "CLAUS Y LUCAS", De Agota Kristof: https://spoti.fi/3jKKzv1 AUDIOLIBRO "COMETIERRA", De Dolores Reyes: https://spoti.fi/3vwnq54 AUDIOLIBRO "SOY UNA TONTA POR QUERERTE", de Camila Sosa Villada: https://spoti.fi/3KTZYFg --- Send in a voice message: https://anchor.fm/monstruosbrujasymagas/message
MONSTRUOS, BRUJAS Y MAGAS - Análisis literario y audio libros
Introducción al análisis de CLAUS Y LUCAS, de Agota Kristof, centrándonos en la primer novela EL GRAN CUADERNO. Conversaremos sobre la construcción de la verdad; sobre ficción y moral; sobre reglas y leyes impuestas por la escuela, elcolegio o las instituciones; sobre el trabajo del yo sobre el si mismo....y tanto más, adelantando lo que será nuestro encuentro del club de lectura en el cual seguiremos profundizando y debatiendo. INFO SOBRE ACTIVIDADES, CURSOS Y LINK A COLABORACIONES https://linktr.ee/InfoMonstruosBrujasYmagas --- Send in a voice message: https://anchor.fm/monstruosbrujasymagas/message
MONSTRUOS, BRUJAS Y MAGAS - Análisis literario y audio libros
Introducción al análisis de CLAUS Y LUCAS, de Agota Kristof, centrándonos en la primer novela EL GRAN CUADERNO. Conversaremos sobre la construcción de la verdad; sobre ficción y moral; sobre reglas y leyes impuestas por la escuela, elcolegio o las instituciones; sobre el trabajo del yo sobre el si mismo....y tanto más, adelantando lo que será nuestro encuentro del club de lectura en el cual seguiremos profundizando y debatiendo. INFO SOBRE ACTIVIDADES, CURSOS Y LINK A COLABORACIONES https://linktr.ee/InfoMonstruosBrujasYmagas --- Send in a voice message: https://anchor.fm/monstruosbrujasymagas/message
Comentamos vida&obra de la autora y pensamos algunos puntos de análisis de Ayer junto al psicólogo y ex librero @gonzaruizurban. Seguinos en instagram @las.nionias.
Hoy hablamos de "Ayer" de Agota Kristof. Una novela breve sobre los estragos que la guerra puede causar en el carácter de toda una generación. Aquí tenéis mi opinión de esta novela corta, ¿me dejáis la vuestra?. Conoce libros perfectos para pasar horas y horas enganchados a sus páginas sin poder liberarte de ellos. ¿Quieres libros que te enganchen? Pues aquí tienes mis recomendaciones. Bienvenido a un nuevo podcast de LOLA HABLA SOLA. Dale al play! #AUDIOLIBROS #MejoresLibros #Libros #AgotaKristof #Ayer Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals
Hoy regresa Contratapas con la temporada 2022 Arrancamos con una invitadísima especial, Brenda Algozino, creadora de @dimequelees quien eligió la novela Claus y Lucas, de Agota Kristof para inaugurar nuestro ciclo sobre literaturas de infancia. La novela, magistralmente escrita, es la historia de dos hermanos en medio de la guerra que deben sortear el azar de una vida sin padres, al cuidado de una abuela déspota y de unas circunstancias de miseria y carencias de todo tipo. A lo largo del texto, estos hermanos irán creciendo y su mirada sobre el mundo transformará lo que conocemos sobre el amor, la constancia, la fraternidad, la dureza de la realidad y la supervivencia.
Empezamos leyendo unos versos de El libro doce (Ed. La bella Varsovia), el poemario póstumo de Carmen Jodra, fallecida hace ahora dos años. Luego ponemos palabras a lo innombrable con Marta Barrio, autora de la novela Leña menuda (Ed. Tusquets), en la que reflexiona sobre el cuerpo femenino y el aborto. También abrimos nuestro buzón de voz para escuchar los mensajes de los oyentes, que esta vez nos recomiendan La torre de Montaigne (Ed. Siruela), una novela policiaca francesa de Estelle Monbrun. Ignacio Elguero pone sobre la mesa otros tres títulos: Ayer (Ed. Libros del Asteroide), novela corta con ecos autobiográficos de la escritora húngara Agota Kristof; Maestras del engaño (Ed. Impedimenta), volumen de Tori Telfer que reúne las hazañas de las estafadoras más notables de la historia; y La chica que se coló por un agujero del tiempo, de Pilar Puebla Agramunt. Javier Lostalé nos habla de El poder del perro (Ed. Alianza), novela del oeste americano de Thomas Savage que data de 1967, pero que ha sido recientemente publicada en nuestro país. Para terminar, Mariano Peyrou nos propone Insomnio (Ed. Firmamento), una antología que recoge los poemas que el autor venezolano José Antonio Ramos Sucre dedicó a este trastorno. Escuchar audio