Podcasts about kontrasten

Sichere dir einen von 100 limitierten Düften:https://vapormundum.com/de/products/serpent-pre-orderZwei Meister der Duftkunst, Joschka Klee, der Erzähler inAromen, und MilanScent, der maskierte Poet der Düfte, haben ein Parfum erschaffen, das mit Kontrasten spielt. Weiche Blüten und kaltes Gift, Haut und Leder, Süße und List – Serpent ist eine Versuchung, die ebenso betört wie täuscht. Joschkas Dufthighlight:Bee's Home-twentysecondofmayTango Oud-Masque Milans Dufthighlights:Die Marke:Strangelove NYCExtra Virgo: Kaffeduft der Marke: Animal CaféIrisduft der Marke:  Lukes Dufthighlights:Alba-Profumum RomaEtrango-JF Schwarzlose BerlinZu Milan Scent:https://linktr.ee/milanscents Zu Joschka und Vapormundum:https://bio.site/vapormundum

Einen Tag lang 8 Stunden lang winzig kleine Tangas in Nahaufnahme shooten, am nächsten Tag 65 Paar Birkenstock-Schlapfen präsentieren – glamourös, oder?

In diesem Video erhältst du einen Überblick zum neuen Barrierefreiheitsstärkungsgesetz, das ab dem 28. Juni 2025 viele Unternehmen zur barrierefreien Gestaltung ihrer Websites, Apps und Onlineshops verpflichtet. Wir schauen uns an, wen das konkret betrifft, wie Klein- und Kleinstunternehmen damit umgehen sollten und warum barrierefreies Webdesign nicht nur Pflicht, sondern auch eine Chance ist. Außerdem erfährst du, welche Rolle Webflow spielen kann und worauf du als Webdesigner besonders achten solltest – von Kontrasten über Alt-Texte bis hin zur semantischen Struktur. --------------------------------------------- Meine Onlinekurse:

Fast alle Filme von David Lynch handeln von den Abgründen hinter dem Alltag, den Bedrohungen, die hinter idyllischen oder glamourösen Fassaden schlummern, brodeln, brummen. Der unlängst verstorbene Kultregisseur schien besessen von vermeintlichen Kontrasten: von Reinheit und Naivität, Eleganz und Schönheit, aber auch rabenschwarzer Dunkelheit und schaurigem Schrecken. Mit seinen Filmen prägte er mehrere Generationen, als Universalkünstler gehörte er zu den Visionären in der Popkultur. Christian Fuchs und ORF Fernsehmoderatorin Lilian Moschen verbeugen sich vor David Lynch als Lebensbegleiter. Eine schwärmerische Episode mit vielen Hintergrund-Informationen. Sendungshinweis: FM4 Film Podcast, 27.01.2025, 0 Uhr

Ein modernes Weihnachtswunder. Manchmal schreibt das Leben die außergewöhnlichsten Geschichten. In einem Land, das von Weite und Kontrasten geprägt ist, entfaltet sich die Geschichte eines Mädchens, das an Heiligabend nicht nur eine neue Familie fand, sondern auch die Liebe, die ihm lange verwehrt geblieben war. Weitere Geschichten gibt es in meinem Buch "Teatime und Curry". Mit der ISBN-Nummer 9783759758484 für das Hardcover und 9783759702166 für das eBook ist "Teatime und Curry" ab sofort erhältlich.  Zum Bestellen: Hardcover:⁠https://buchshop.bod.de/teatime-und-curry-joachim-nusch-9783759758484 ⁠eBook:⁠https://buchshop.bod.de/teatime-und-curry-joachim-nusch-9783759702166⁠  oder https://www.joachim-nusch.de/joachimnuschbuecher

Premier League er endelig i gang, og Liverpool startet på best mulig måte – med seier over Ipswich Town på bortebane, etter en spesielt sterk andreomgang. Mari Lunde har med seg Jens Bessesen og Torbjørn Flatin i «Liverpool.no: Pausepraten».Arne Slot fikk en drømmestart på tilværelsen i Liverpool, men kontrasten til hans forgjenger kunne neppe vært større – og én ting gjør han nok annerledes ved neste kamp. Liverpool har funnet en midlertidig løsning på DM-problemet, Salah scoret i nok en ligaåpning, Darwin Nunez måtte sitte på benken – og Joe Gomez var helt utelukket fra troppen.Ukens ord i scouse-skolen: Boss.Intro og avslutningsmusikk: The Epic 2 by Rafael Krux Link: https://filmmusic.io/song/5384-the-ep... http://creativecommons.org/licenses/b... Music promoted on https://www.chosic.com/free-music/all/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Heute sprechen wir über ein Schwarzweißfoto von Captain A aka Günter Distler, mit vielen Tauben, großer Dynamik und harten Kontrasten. Setz dich gern zu uns, wir freuen uns auf Dich!

Det republikanske landsmøtet anno 2024 er historie, og Donald Trump og republikanerne har stor tro på seier i november. Kontrasten til Joe Biden og demokratene kunne nesten ikke vært større. Det har vært såpass mange dårlige nyheter for Biden denne uken at vi glemte å nevne at han har fått covid... Presset på at han må trekke seg blir nå bare større og større... Amerikansk politikk er en podkast fra AmerikanskPolitikk.no (@AmPolitikk). I denne episoden hører du fra Nettavisens Henrik Heldahl (@HenrikHeldahl), Vårt Lands Sigrid Rege Gårdsvoll (@sigridrg) og Are Tågvold Flaten (@AreFlaten). Produsert av sistnevnte. Tatt opp 06:40 fredag morgen. Støtter du oss via Patreon.com/ampol får du tilgang til Patreon-spesialer, tidlig tilgang til reklamefrie episoder av «Amerikansk politikk», samt AMPOL-merch i posten.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Dette programmet har fokus på kristne radioprogrammer og deres betydning, både i den frie verden og bak stengte grenser. Olaug Lillian Bjørke deler sitt første minne fra den kristne nærradioen tilbake på 80-tallet. Kontrasten blir stor når du deretter får bli med til Nord Korea, og høre hvordan hemmelige troende må lytte til kristne programmer i skjul. Hye* oppdaget at hun tilhørte en kristen familie da hun avslørte foreldrene, som satt og lyttet til radio under et teppe midt på natten. «Radioprogrammene deres er den mest dyrebare gaven for oss nordkoreanske troende. De åpner våre åndelige øyner og ører. Jeg vil takke alle som er ansvarlige for radioarbeidet!», sier Kyong Chong*, en av de mange som lytter i skjul. Radioarbeidet i Nord Korea trenger forbønn, både for dem som lager programmene og de som risikerer livet ved å lytte. I programmet får du ellers høre Eva Vea synge: «Her er mitt øre».

Viele Fragen sind noch offen, aber es gibt jetzt auch Antworten. Die Behörden sagen, dass die Explosion in Nussbaumen vom 13. Juni nicht in der Tiefgarage erfolgte, sondern in einem geschlossenen Raum nebenan. Explodiert sei Feuerwerk in einer Dimension, wie es in der Schweiz nicht zugelassen sei. Weiter in der Sendung: * Kanton Solothurn: Die Beauftragte für den Datenschutz hat viel zu tun. Im Jahr 2023 gingen mehr Anfragen ein als ein Jahr zuvor. Wegen der Digitalisierung geht der Stelle die Arbeit nicht aus. Sie will eine Aufstockung. * Lenzburg: An der «Lenzburgiade» treffen sich seit 16 Jahren Musik-Begeisterte zur Zeit der Sommer-Sonnenwende. Das Festival lebt von den Kontrasten. Es preist sich als Festival für «Klassik und Weltmusik» an. * Unterentfelden: Ein Industriebetrieb kennt das Geheimnis der perfekten Amaretti. Die Firma stellt das italienische Gebäck mit dem Geschmack von Mandeln nach einem Rezept einer ehemaligen Bäckerei aus Wildegg her.

Ulrika Carlsson menar i Kvartal att Israel inte är en säker plats för judar, men var finns den i så fall? Kontrasten mellan en historia av förföljelse och säkerheten som dagens framgångsrika Israel erbjuder visar att det behövs en självständig judisk stat, skriver psykologen Jehoshua Kaufman i en replik. Inläsare : Mårten Barck

Eine Reisereportage von Christina LeitnerDas Land, so reich und doch so arm, geizt nicht mit Kontrasten, sowohl was die Landschaft, Fauna und Flora als auch die ethnische Zusammensetzung der Bevölkerung betrifft, in erster Linie Singhalesen und Tamilen. Die Multikulturalität spiegelt sich vor allem in der sprachlichen und religiösen Vielfalt wider, während ihr in den zahlreichen, hauptsächlich spirituell geprägten Festivitäten farbenfroher Ausdruck verliehen wird. Auch wenn alles friedlich aussieht, war das nicht immer so und noch heute trügt mancherorts der Schein. Hast du Freude an Reisen und guter Lektüre? Dann wirst du Seazen lieben.Die Seazen Bookazines liefern dir atemberaubende Reisereportagen, Inspirationen und Tipps für die schönsten Reisen der Saison.https://seazentravel.com/abo/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hvordan kan man arbeide med sin indre dialog for å forbedre selvbildet og styrke selvtilliten? Hvordan kan man balansere behovet for anerkjennelse med å finne sitt egentlige drivkraft og være autentisk? Hvordan kan selvtillit påvirke våre valg og handlinger i livet, og hva er konsekvensene av å basere disse beslutningene på andre menneskers verdier?Dette er bare noen av spørsmålene du får svar på i denne episoden av 3 Vise menn.De 3 Vise menn består av:Frank NilsenJoe SyversenStian NicolaysenTusen takk til Elisabeth Wemberg som støttet oss med over 100 kr til 3 Vise menn på VIPPSVi er innom:00:00 Selvfølelse, selvverd og selvbilde.07:24 Studie av barn i lekegrind: oppmerksomhet og selvbilde.14:20 Selvrefleksjon og identitetsutfordringer18:23 Selvaksept, indre dialog, sammenligning, avgjørende handlinger.21:49 Observasjon av menneskelig sårbarhet og emosjonell dybde.30:07 Morsfølelse, vennskap, endorfiner og mestring.37:38 Ærlig tro på å gjøre det bedre.40:33 Hånd ned, selvverd, plisefar, selvrealisering.47:18 Podcast redigering og intervjutips på norsk.54:02 Feminin og maskulin balanse for personlig utvikling.57:18 Usikker på fremtiden, rask eller langsom?Enjoy Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gudstjeneste 03.03.24  Oppsummering av undervisning søndag 03.03 2. Kongebok 6: 8 - 17 Historien sier noe om å se det usynlige. Kontrasten mellom to personer: Gehasi som ikke kunne se, og Elisja som kunne se det usynlige. Gehasi så bare problemet, han manglet åpenbaring av de usynlige realitetene. Men - Elisja bad om at øynene hans skulle åpne seg, slik at han kunne se: “Det er flere som er med oss enn mot oss”. Vi trenger å se det usynlige: "Vi har ikke det synlige for øyet, men det usynlige”. (2.kor 4,18). Da forstår vi bedre realiteten slik Gud ser dem, og vi forstår/ser/tror at han som er i oss, er sterkere enn han som er i verden (1. Joh 4,4). Vi finner flere eksempler i Bibelen på mennesker som var styrt av det de hadde sett i tro. For eksempel 1.Mos 13, 14 hvor Abraham løfter blikket. “Det du ser, vil bli gitt deg”. Hele heb. 11 passer også fint her, legg særlig merke til det som står om Moses!

Unix und Linux, als feste Größen im Bereich der Betriebssysteme, stehen seit langem im Fokus von Vergleichen und Kontrasten. Dieser Bericht wird sich vertieft mit ihren Ursprüngen, Lizenzmodellen, Kernel-Architekturen, Entwicklungsparadigmen, Befehlszeilenumgebungen, Dateisystemstrukturen, Systeminitialisierung und Benutzeroberflächen auseinandersetzen. Das Ziel ist es, den komplexen Unterschied zwischen Unix und Linux zu entwirren und dabei eine umfassende Perspektive zu bieten.

S4E6 | Hallstein D Mala | TeamNOR RallyKanske har du hørt noen rykter, kanskje vet du om det…Det skjer spenne saker bak i kulissene, og alt skjer i kjølvannet av Rally Grenseland. For hva skjer egentlig på et relativt stort arrangement som RG? Jo, folk møter likesinnede og utveksler erfaringer, brygger opp planer og høster nye bekjentskaper.Og omtrent sånn er det vel egentlig saker og ting begynte å balle på seg, idéen om Team NOR begynte å vokse frem.Så her er vi nå da, og som sagt så har du kanskje hørt noen rykter om et slikt rally team som begynner å ta form. Jeg har i alle fall tatt en prat med Hallstein D Mala slik at du kan få det her først i rally.nor podcast, «Straight from the horses mouth»Sjekk ut Team NOR på Instagram her;https://www.instagram.com/teamnorrally?igsh=MW95cmgxMXRtYTZrNA==00:00 Introduksjon01:29 Bakgrunn for Team NOR03:43 Fordeler med å reise som et team05:00 Planlegging og logistikk06:06 Støtte og samarbeid i teamet07:02 Trening og utvikling10:48 Reiseplanlegging og utfordringer13:04 Crew og support14:38 Fokus på sportslig utvikling15:26 Kontrasten mellom rally og helgetreff17:46 Trening og erfaring fra andre idretter19:09 Hente kunnskap og trening fra andre idretter20:48 Nettverk og ressurser i teamet22:07 Utvikling av rallysporten i Norge25:08 Motorsportens status i Norge28:00 Elektrifisering av motorsport30:17 Motorsport som folkesport30:50 Forskjeller mellom tidligere og nåtidens deltakere31:47 Elektriske sykler og fremtiden for motorsport32:50 Team NOR og prosessen med å finne et navn33:58 Sponsorer og samarbeidspartnere for Team NOR36:46 Økonomien i rallysporten40:04 Synlighet og markedsføring for Team NOR42:32 Påvirkning og innflytelse i motorsportmiljøet45:49 Ambisjoner og fremtidsutsikter for Team NOR50:30 Oppsummering og fremtidige planer54:53 Sjallabais!Mer om rally.nor herwww.rallynor.noBli min Patreon ved å gå inn på linken herhttps://www.patreon.com/rallynorBackcountry MCwww.backcountrymc.no  Thanks to our monthly supporters Roar Harlem Daniel Bjorklund Kai Ingvald Flateland Lars Bakke Knut Holte Tore K Farsund knut aage sandnes dag tore haugen Pettersen Vegar Hans Kristian Helge Kittilsen Andreas R-Olsen Jonas Fritsch Hallstein Mala Andreas Jan Erik Skogstad Einar Edvardsen Peter Solnør Bent Grønberg Lars Sveum Trond Erik Kurt Pettersen Robert Sandberg Espen Krumsvik wilhelm våge Ole Fredrik Myrhaug Eirik Isfeldt Kristian Stranden Kim Morbech Eirik Gylder Smestad Kenneth Skarbø Per Egil Oppegård Olav Kant Rune André Sveen Espen Mørk Bjørn Inge Karlsen Jan Reed Thomas Trandokken Frank Annar Ruud-Johansen Morten Nordli Ruben Furseth Thor Holm-Ellefsen Rune Kirkebø Frode Johansen

15. desember: "Da englene hadde forlatt dem og vendt tilbake til himmelen, sa gjeterne til hverandre: "La oss gå inn til Betlehem for å se dette som har hendt, og som Herren har kunngjort oss."." Luk. 2, 15 Kontrasten må ha vært stor. Plutselig var det mørkt og stille igjen. Hva hadde skjedd hvis gjeterne bare ble sittende og snakke om det de hadde sett og hørt? Det ville neppe hatt stor innvirkning på andre. Og de selv kunne fort ha begynt å tvile på det de opplevde, ikke minst på sannhetsgehalten i det. Gjeterne trodde at det de hadde hørt, var fra Herren. Etterpå viste de tro, ved at de bestemte seg for å finne Jesus. Slik er det også i dag. Tro alene betyr ikke nødvendigvis at vi er på rett side, sier Bibelen (Jak. 2, 19). Troen må vises i handling (Jak. 2, 17-18; 1. Joh. 3, 18). Den første handlingen er alltid å søke til Jesus. Første gang, og hver gang. Han sa "Kom!" før Han sa "Gå!" (Matt. 11, 28; Matt. 28, 19). Gjeterne bestemte seg raskt. Vi har mulighet her og nå! Og det har vi muligheten til i dag, i stedet for å utsette igjen og igjen, la oss gjøre det! Raskt, her og nå, og gå til Jesus med det som ligger oss på hjertet og invitere Ham inn i det, uansett hva det måtte være! av Eli Fuglestad www.haapetskvinner.no

Hon var en internationellt erkänd skulptör, hon var svart och hon var kvinna. Men länge tycktes hon utraderad ur historien. Anna Blennow pusslar ihop några bitar i Edmonia Lewis exceptionella liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i oktober 2020.Utanför det som en gång var skulptören Antonio Canovas atelje finns Roms kanske märkligaste fontän. Över ett vattenfyllt kar i granit ligger en naken mansfigur utsträckt. Hans kropp är skulpterad i en vittrad, brungrå vulkanisk stenart, medan huvudet – en sorglöst flinande gubbe – är marmorvitt. Figuren föreställer den ständigt vinberusade halvguden Silenus. Hans mörka stenkropp – en återbrukad antik skulptur – skulle föra tankarna till den vilda och ociviliserade naturen.Kring år 1800 var Canova en av de främsta representanterna för nyklassicismens tolkning av antikens skulpturkonst, och han porträtterade samtidens kändisar alltifrån påven till Napoleon i bländvit marmor. Men vad man ännu inte visste var att antiken var allt annat än färglös. Grekiska och romerska skulpturer var ursprungligen bemålade i starka färger, men när de återfanns framgrävda ur marken från renässansen och framåt hade färgen flagnat, och eventuella rester tvättades bort. Antiken blev vit, och de bleka skulpturerna laddades med föreställningar om ett idealiserat förgånget.Under andra hälften av 1800-talet arbetade Roms stora koloni av konstnärer fortfarande i samma stil. Av dem var många amerikaner. Så många att amerikanska tidningar regelbundet rapporterade om deras verksamhet. I februari 1867 skriver The Evening Telegraphs utsände: ”I Canovas gamla studio fann jag miss Edmonia Lewis, som, förmodar jag, är den enda färgade skulptrisen i världen – en dam på kanske 23 år, med afrikanskt och indianskt blod i sina ådror. Hon kom till Rom för lite mer än ett år sedan som en främling okunnig i italienska. Men hon hade redan bestämt sig för vad hon skulle ägna sig åt…”Historien om Edmonia Lewis innehåller så många exceptionella detaljer att de spränger ramarna för vilken berättelse som helst. Ändå är stora delar av hennes liv fortfarande okända. Trots att Lewis levde i Rom i nästan trettio år tycks hon utraderad ur stadens minne, och trots att hon blev en av sin tids mest framgångsrika konstnärer var hon länge osynlig också i konsthistorien.Hon föddes i New York omkring år 1844, barn till en ursprungsamerikansk mor och en afrikanskättad far. Tidigt blev hon föräldralös och växte upp hos sin mors släkt i Ojibwe-stammen. Om den tiden skulle hon senare säga: ”Det finns ingenting så vackert som den vilda skogen. Att fånga en fisk, steka den över elden och äta den i det fria, är den största av alla njutningar. Jag skulle inte stå ut en vecka i stan, om det inte vore för att jag älskar konsten.”Men vägen från den fria skogen till den fria konsten var lång. Lewis halvbror, som hade tjänat lite pengar på att arbeta som barberare, bekostade hennes utbildning vid Oberlin College i Ohio, det första amerikanska lärosäte som välkomnade icke-vita. Ändå utsattes hon för rasistiska angrepp där, och efter att ha gått i lära hos en skulptör arbetade hon målmedvetet för att ge sig av utomlands. För det enda hon ville var att verka som konstnär utan att ständigt bli påmind om sin hudfärg, och det var inte möjligt i Amerika. Hon specialiserade sig på porträttbyster av kända slaverimotståndare, som sålde så bra att hon hade råd att resa till Europa, till Rom.Via kontakter etablerade sig Lewis snabbt i Roms konstnärsvärld, och följde självsäkert sin egen väg. Hon gjorde inte, som andra skulptörer, förlagor i lera för att sedan låta lokala stenhuggare arbeta fram dem i monumentalt format i marmor. Hela den tunga processen utförde hon själv. Hon brydde sig inte om att invänta beställningar på kostsamma större skulpturer, utan skapade de verk hon ville, och lyckades oftast hitta köpare till dem.Och i Rom förde hon en ständig frihetskamp i sin konst. ”Forever Free” visar ett afrikanamerikanskt par som lägger av slaveriets bojor. Skulpturgruppen ”Hiawathas bröllop” inspirerades av poeten Henry Wadsworth Longfellows dikt Hiawatha's Song, som byggde på ursprungsamerikanska myter. Lewis popularitet bara ökade, och hon reste ofta tillbaka till Amerika för att visa sina verk. Störst uppseende väckte en skulptur av Kleopatras självmord på världsutställningen i Philadelphia år 1876. Drottningens dödsögonblick framställdes av Lewis som en seger: Kleopatra kunde inte underkuvas av den romerska övermakten.Mot slutet av 1800-talet tappade nyklassicismen i popularitet, och konstens huvudstad flyttade från Rom till Paris. Lewis stjärnstatus dalade, och hon hamnade till slut i London, där hennes vidare öden är okända. Länge visste man inte ens var hon låg begravd, men för bara några år sedan lokaliserades hennes omärkta grav på en Londonkyrkogård. Där ligger nu en blank, svart sten med inskrift i guldbokstäver: ”Edmonia Lewis, skulptör”.Men under de senaste decennierna har man börjat rekonstruera Edmonia Lewis historia, som precis som många av hennes verk skingrats och gått förlorad under 1900-talet. Kleopatraskulpturen, som förblev osåld, hamnade till exempel som gravmonument över en kapplöpningshäst i en förort till Chicago, köptes senare av en lokal tandläkare, och förpassades sedan till ett förråd där en konsthistoriker fann den i slutet av 1980-talet. Idag finns den i Smithsonian American Art Museum.Få fotografier av Lewis är bevarade. Bara ett av dem kommer från hennes tid i Rom. Hon poserar klädd i en kritvit klänning med spetsar och volanger i lager på lager. Och historien om henne är ett lapptäcke av färg och vithet, historia och ideal, hud och kropp. Författaren Henry James raljerade över hur hennes hudfärg, som ”pittoreskt kontrasterade mot hennes material”, var den främsta orsaken till hennes berömmelse, svart mitt i den ”marmorvita flocken” av kvinnliga konstnärer i Rom. Men själv sade hon: ”Vissa berömmer mig för att jag är färgad, och den sortens beröm vill jag inte ha. Anmärk hellre på mina brister, för det kommer att lära mig något.”Lewis positionerade sig med självklarhet mitt i den västerländska, vita kulturhistoria vars centrum vid den tiden fortfarande var Rom. Hon signerade sina verk på latin: Edmonia Lewis fecit Roma. Hennes skulpturer av icke-vita individer avbildade i vit marmor tog plats i samtidskonsten utan den tidstypiska exotisering och sexualisering av det främmande som till exempel kom till uttryck i idén om den ädle vilden. Men varken Lewis eller hennes samtida visste att den värdighet som det marmorvita skulle låna sina bärare byggde på en felaktig premiss om den vita antiken.Och antikens skulptur var inte bara bemålad. Precis som i skulpturen av Silenus använde man färgad sten för att signalera det främmande hos såväl ociviliserade naturgudar som de avlägsna folkslag man införlivat i sitt rike. Också stensorterna kom från områden i romarrikets utkanter: grön marmor och röd porfyr från Egypten; rödspräcklig och svart marmor från Turkiet. Den färgade stenen blev både exotisk markör och maktdemonstration från väldet som sträckte sig över hela den kända världen. Kontrasten kunde inte vara större mot den frihet som genomsyrade Edmonia Lewis liv och verk.Anna Blennow, latinforskare och poetLitteraturEdmonia Lewis – internationally renowned sculptor, Charlotte Etinde-Crompton & Samuel Willard Crompton, 2020.The Lure of Italy. American Artists and the Italian Experience, 1760–1914, ed. Theodore Stebbins, Jr, Museum of Fine Arts, Boston, 1992.Barbro Santillo Frizell, ”Antikens marmorstatyer en vit lögn”, Svenska Dagbladet 2009-02-11Sarah E. Bond & Sean P. Burrus, ”Barbarians and Sculpture's Color Barrier in Ancient Rome”, Hyperallergic 2018-05-31Heidi Morse, ”Roman Studios. The Black Woman Artist in the Eternal City, from Edmonia Lewis to Carrie Mae Weems”, i Classicisms in the Black Atlantic, eds. Ian Moyer, Adam Lecznar & Heidi Morse, 2020.

Fredrik LignellGenomsyradhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/himmelriket-ar-som-en-surdeg-ar94hMatt 13:31-33Kvinnan tar sin surdeg och blandar in den i mjölet. Tre mått är löjligt mycket. Det motsvarar 40 liter! Det stora genomsyras av det lilla. Kanske inte alltid volymmässigt, men kvalitativt. Men vad är det som ska genomsyra världen då? Gal 5:13-26 (SFB15)Ofta när vi läser Bibeln har vi, givet hur vi är formade, ett extremt individualistiskt perspektiv, alltså vi läser i jag-form. Hur kan jag bli en mer tålmodig, mindre stridslysten människa? Bra spår, och alldeles nödvändigt. Men något händer när vi glömmer att kristen tro hela tiden är plural, kollektiv, något vi gör ihop med andra. I dagens text står ordet tillsammans fem gånger. Köttets gärningar är det gamla livet, ett gudlöst, gudsfrånvänt liv. Detta betyder inte att enstaka handlingar och misstag avslöjar att vi inte har med Gud att göra. Nej, det handlar snarare om en vandring, att leva efter köttets gärningar. När vi sorterar våra liv efter köttets ordning, då går vi en annan väg än Guds. Kontrasten är Andens frukt. Om vi nu skulle lägga de här två texterna jämte varandra, vad händer då? Jesu tal om surdegen, om Guds rike som vidrör och förvandlar allt den kommer i kontakt med, handlar om ett nytt sätt att leva. v 22-23 är exceptionellt kraftfulla! Här beskrivs inget försiktigt och slätstruket, utan ett radikalt alternativ till en värld i konflikter, krig, terror och polarisering. Vi anar, utifrån liknelserna om Guds rike, att den enkla förkunnelsen om Jesus, vittnesbördet om att Han finns, relationerna präglade av tålamod, glädje och godhet äger förmågan att långsamt prägla ett samhälle, likt surdegen som så småningom genomsyrar hela degen. Så vad är grejen i dagens predikan? Att börja likna Jesus i sina relationer, främst till oss andra i församlingen, är inte en trivselfråga (åtminstone inte endast), utan en fråga om att sakta genomsyra världen med godhet. Världen har väl aldrig varit i sådant behov av kärlek, glädje, frid, tålamod… Vi störtar världens makter genom att bli som Jesus!--------------------------------------------------För samtal:I dagens predikan sades det att både köttets gärningar och Andens frukt levs ut i gemenskaper. Finns det en risk att vi blir för individualistiska när vi tänker trons vandring? Utveckla hur ni tänker. Vad skulle hända med vår omvärld om vi tydligare märktes av Jesu attityder i mötet med varandra och andra? Associera tillsammans kring orden som beskriver Andens frukt. Vad tänker du om orden kärlek, glädje, frid....? Det sades i dagens predikan att dessa äger förmågan att störta världens makter. Är det så vi tänker, eller är det en ny tanke? Hur kan vi hjälpa varandra att växa på dessa områden? Vad krävs för att Andens frukt ska utvecklas i våra liv och i våra gemenskaper?

Sommaren lider mot sitt slut och Fantasyklubben är tillbaka! Emilia, Linnea och Affe är åter i studion lika redo för lore som någonsin. Vi undrar hur fantasysommaren har varit, vad vi har gjort och kanske framför allt vad vi har läst. Kontrasten mellan hur vi definierar att leva våra bästa fantasyliv avhandlas: Emilia ständigt på hästryggen som vilken rider of Rohan som helst medan Linnea helst begraver sig i A Song of Ice and Fire med pannlampa och åskväder som sällskap. Vi är SÅ glada att vara igång igen och ser fram emot en fantasyhöst med er och massor av mer läsning & film- och tv-serietittande. Allt är som vanligt, nu kör vi! Vi finns på instagram @fantasyklubben och på discord https://discord.gg/xp4DreRa

TW: Borderline, Sexueller Missbrauch (Thema Sexueller Missbrauch von 18:45 – 37:25) In letzter Zeit sind Themen wie Mental Health und psychische Erkrankungen auf jeden Fall präsenter in der Musikszene als noch vor ein paar Jahren. Doch wer könnte besser darüber erzählen, als eine studierte Psychologin? Auf ihrer neuen EP “Instabil” spricht Lyne ganz offen über ihre oft stigmatisierte Diagnose Borderline. Emma hat sich mit ihr zum Interview getroffen, um mit ihr über die Connection von Therapie und Musik zu reden. Außerdem geht es um sexuellen Missbrauch innerhalb von Beziehungen und wie Opfer häufig erst einmal gar nicht realisieren, dass ihnen sexuelle Gewalt zugefügt wurde. Wie Lynes Klient:innen mit ihrer Musik umgehen, warum ihre Musik häufig von Kontrasten lebt und warum Männer öfter mal ihren Mund aufmachen könnten, das erfahrt ihr im Podcast!

Ein spannendes Format, eine interessante Aufteilung und Licht, dass die beiden Protagonisten magisch anzieht... Das Foto "Vielleicht" von MeganX trägt viel Melancholie in sich, es spielt mit harten Kontrasten und betont so die wirklich relevanten Bildelemente... Setzt Dich gern zu uns, wir freuen uns auf Dich!

Der Palm Express ist eine der abwechslungsreichsten Postauto-Strecken der Schweiz und führt von den Gletschern im Oberengadin ins palmenreiche Tessin. Der Palm Express fährt durch zwei Länder, drei Sprachregionen, vorbei an vier Seen. Im Seitental Val Fex ist Roger Rominger zuhause. Er hat sich einen Namen gemacht für seine Damast-Messer. Täglich sprühen Funken in seiner Werkstatt, wo er mit Liebe und Perfektion die Einzelstücke von Hand anfertigt. Im Tal unten schiebt Busfahrer Crameri das Postauto durch die engen Gassen der Dörfer. Vicosoprano GR heisst eines der ersten. Hier arbeitet und lebt Jon Bischoff. Zeichnend hält der Illustrator die Geschichte des Tals fest, inspiriert von der rauen Landschaft und den harten Kontrasten. Ein Dorf weiter steht die Mühle der Familie Scartazzini, die wahrscheinlich kleinste und romantischste Mühle der Schweiz. Seit dem 17. Jahrhundert wird hier gemahlen, nun schon in der zehnten Generation. Knapp zehn Postauto-Minuten von der Mühle entfernt, liegt mitten in einem Kastanienhain der berühmteste Ort im Bergell – Soglio GR. Hier steht eine kleine Manufaktur. Aus Kastanienblättern oder Hanf werden Kosmetikprodukte hergestellt, alles von Hand, alles biologisch. Hinter Castasegna GR überquert der Palm Express die Grenze nach Italien. In Menaggio am Comersee betreibt Luigi Tosi mit seiner Familie einen Fischladen. Felchen sind die Spezialität, die der Fischer jede Nacht aus dem Comersee holt und lokal verkauft.

Mir hat jemand gesagt: Man lernt am besten aus Kontrasten. Das hat etwas finde ich. Heute erzähle ich euch also keinen Freudekick, sondern ich erzähle euch wie man sein leben so richtig versauen kann! Ein kleiner Kurs des Unglücklichseins.

Wir alle kennen sie: die vorher-nachher Fotos. Die dünnen Fisselhaare werden gestutzt, gefärbt und beim anschliessenden Fotoshooting sehen Modell und Frisur Bombe aus. Die Person mit der adipösen Figur vor und nach der Diät und den harten Workouts im Fitnessstudio. Vorher lag die Wäsche völlig verdreckt in der Waschmaschine, jetzt hängt sie strahlend weiß auf der Leine und flattert im Wind… Was auf Social Media und beim Marketing so großartig funktioniert, wertet auch Ihre Vorträge auf. Auf die emotionalisierende Wirkung von Kontrasten setzte bereits Martin Luther King in seiner weltberühmten Rede „I have a dream“. ▶️ Buchen Sie einen Platz in meinem Intensiv-Seminar "Professionell Auftreten"(mit max. 4 Teilnehmer/-innen) am 11.-12. September 23 in Berlin https://www.birgit-schuermann.com/seminare ▶️ Sie möchten sich gemeinsam mit mir (live oder via Zoom & Co.) auf Ihre individuelle Redesituation vorbereiten? Senden Sie eine kurze Nachricht an: https://www.birgit-schuermann.com/kontakt ▶️ Ob über Zoom & Co oder live auf Ihrer Bühne, hier gehts zu meinen Vorträgen: https://www.birgit-schuermann.com/vortraege ▶️ Lesen Sie die vielen praktischen Rhetorik-Tipps in meinem Rhetorik-Blog "Einfach reden.": https://www.birgit-schuermann.com/blog ▶️ Vernetzen Sie sich mit mir über LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/birgit-schürmann-9a4408168/ ▶️ Sie haben Fragen, Anregungen oder Themenwünsche? Nur zu! Schreiben Sie mir unter: podcast@birgit-schuermann.com

LogicKeyboard aus Dänemark stellt sehr hochwertige Tastaturen her - einerseits für den Bereich kreativ (z. B. Sondertastaturen für Audio- und Videoschnitt), andererseits für den Bereich Hilfsmittel. So gibt es Tastaturen mit groß aufgedruckten Buchstaben und Symbolen in in verschiedenen Größen, Kontrasten und Farbkombinationen. Neu ist eine Tastatur, bei der alle Knöpfe mit Brailleschrift und alternativ zusätzlich großer Normalschrift beschriftet sind. Die Beschriftung wird dabei nicht einfach nur aufgeklebt, sondern in einem speziellen, besonders langlebigen und robusten Verfahren aufgebracht.

Das Foto "Winterreise" von avemo spielt mit Kontrasten. Dabei schiebt sich auf den ersten Blick die Landschaft in den Vordergrund. Sie zeigt uns vornehmlich viel Licht, Schroffheit und Kälte. Auf den zweiten, längeren Blick offenbart sich der wahre Inhalt des Fotos und führt und zu Wärme, Verletzlichkeit und ganz viel Emotionen. Begleite uns gern auf unserer Reise durch das Foto.

Eine weitere Doppel Reaction! The Mandalorian Kapitel 22 und 23. Die Serie überrascht immer wieder mit Kontrasten. Eine Folge war ein absoluter Tiefpunkt und die andere Folge ein Staffel Highlight. Wie kommt es zu diesen Schwankungen in der Qualität? Und warum ist Star Wars dennoch einfach geil? Wir haben einiges zu besprechen! Der Beitrag Direct Reaction: Mandalorian Kapitel 22 und 23 erschien zuerst auf Aus dem Off Podcast.

Gabriele Bach & Lisa Marie Röhrl von der Gröbenzeller Quilt Gruppe erzählen über die 12. Quiltausstellung : Konturen, Kontrasten - die Alpen , die am 21-23 April 2023 in Gröbenzell stattfindet.

Die Kluft zwischen arm und reich ist in den USA groß. In Amerikas Großstädten ist dieses Wohlstandsgefälle besonders deutlich zu sehen. San Francisco galt lange Zeit mit den Hightech-Konzernen im benachbarten Silicon Valley als Region mit extremen Gegensätzen. ARD-Korrespondent Nils Dampz lebt seit letztem Jahr in der Stadt. Mit so starken Kontrasten hatte er nicht gerechnet - wie er in seiner sehr persönlich gehaltenen Reportage "San Francisco - zwischen Obdachlosigkeit und Robo-Taxis" schildert.

Er gode resultater den eneste gode undskyldning for AGF's kedsommelige spil? Et par gode resultater i starten af forårssæsonen har givet Århus-klubben vigtige point, men LIGE PÅ-studiet sår tvivl om værdien af den måde at spille Superliga-bold på.Kontrasten er på mange måder at finde på Østerbro, hvor FC København virkelig har fået vind i sejlene med Jacob Neestrup i front for klubben. Hvad er opskriften på at være en af Danmarks største trænere i en alder af blot 35 år? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Grieg schreibt seine einzige Cellosonate 1883 in einer schwierigen Lebensphase: Probenstress im Orchester, die Ehe in der Krise und die Kritiker nörgeln, ihm falle nichts mehr ein. Das hört man dem Werk mit seinen effektvollen Kontrasten nicht an. Von Michael Lohse.

Dan Jönsson reflekterar över framtiden i ljuset av samtidens dystopier och utopier i denna fyrtio minuter långa specialessä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 20 maj 2019.Jag ska berätta om framtiden. Vi lever i en storslagen epok, när mänskligheten står på tröskeln till att, en gång för alla, göra sig fri från sina fysiska begränsningar. Om bara några årtionden kommer robotar att kunna utföra de flesta betungande och monotona arbeten. Med självkörande bilar blir trafiken säker och effektiv. Kompressionsteknik och superbatterier gör gamla orena bränslen föråldrade och förpassar energiproblemen till historien. Digitala kommunikationer skapar en global enhetscivilisation, där kulturella motsättningar blir alltmer sällsynta. Avancerad bioteknik lär kunna spåra och förebygga inte bara de flesta allvarliga sjukdomar, utan också helt normala åldersförändringar. Den första människan som kommer att leva i tusen år kan kanske redan vara född.frågan är om inte framtiden just nu är mer polariserad än någonsin.Men vi lever som vi vet också i en epok när mänskligheten står på tröskeln till att, en gång för alla, förstöra förutsättningarna inte bara för sin egen fortlevnad utan också för mycket av det övriga livet på jorden. När hälften av alla vilda djur har försvunnit på bara några decennier. När halten av koldioxid i atmosfären ligger på en nivå som är högre än på flera miljoner år. När det tycks alltmer säkert att de skenande växthuseffekterna inte längre går att hejda på en rimlig nivå utan kommer att göra allt större delar av planeten obeboelig, med krig och flyktingströmmar som följd. Vad hjälper oss då våra robotar och superbatterier? Vad spelar det för roll om en människa kan leva i tusen år när mänskligheten ändå kommer att gå under? Den första människan som får uppleva slutet för vår civilisation kan möjligen redan vara född.Jag är väl knappast ensam om att ha svårt att få det här att gå ihop. Självklart är det så att varje tid i någon mening slits mellan hopp och förtvivlan, mellan utopi och dystopi men frågan är om inte framtiden just nu är mer polariserad än någonsin. Som jag minns den, framtiden, från min egen uppväxt var avståndet mellan paradis och domedag visserligen betydande även då, men inte alldeles oöverstigligt. Å ena sidan visionerna om en bättre renare, fredligare, mer rättvis värld, å andra sidan hoten från miljöförstöring och kärnvapenkapprustning. Men både visionerna och hoten var mänskliga i omfattning. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen gick att styra, kärnvapnen gick trots allt att plocka bort och destruera. Den framtid vi står inför idag är däremot vad gäller både hoten och visionerna övermänsklig till sina dimensioner. Åt ena hållet klimatförändringar som det redan verkar vara försent att bringa under kontroll, åt det andra en teknisk utveckling som mer eller mindre ser ut att driva sig själv mot något som ingen riktigt vet vad det är.Man kan tänka sig att det är denna väldighet i perspektiven som får vår tids politik att verka så handlingsförlamad, så viljelös och kortsynt. Medan glaciärerna smälter pågår ilskna debatter om flygskatter och elcykelsubventioner; medan de digitala algoritmerna rusar vidare mot singulariteten diskuteras hotet från de fientliga trollfabrikerna. Som den tyske filosofen Richard David Precht formulerar saken förhåller sig politikerna till framtiden ungefär som till vädret, som om valet stod mellan att fälla upp ett paraply eller hålla sig inomhus. Just i en tid alltså, när den mänskliga civilisationen står inför det största hotet, men också de största möjligheterna någonsin i sin historia.alla politiska visioner från och med nu, och faktiskt sedan några decennier tillbaka, måste ses i ljuset av den ekologiska krisen.Hur hotet ser ut vet vi, men vilka är då möjligheterna, helt konkret? Ja för Precht handlar de i alla fall inte om evigt liv, om en digital världsgemenskap, eller om superdatorer inopererade i pannloben. Allt som är tekniskt möjligt är, för det första, inte nödvändigtvis eftersträvansvärt. Vad skulle vi använda den jordiska evigheten till? Skulle vi verkligen bli klokare om vi fick all världens kunskaper och färdigheter på ett chip i hjärnan? Redan med dagens sökmotorer och gps-system har basala förmågor, som att läsa en karta eller memorera vissa basfakta, börjat framstå som nästan omoderna: är det ett framsteg? För det andra, konstaterar Precht, är den ekologiska krisen och den digitala revolutionen inte två skilda ting, utan i mångt och mycket två sidor av samma mynt. Var ska, till exempel, all den energi som framtidens digitala superservrar kommer att behöva, egentligen tas? Enbart de dataservrar som producerar nya bitcoin kräver idag lika mycket elektricitet som hela Danmark.Prechts bok har titeln Jäger, Hirten, Kritiker jägare, herdar, kritiker: en blinkning åt Karl Marx gamla idé om människans roll i det kommunistiska samhället, och även för Precht ett sätt att ringa in något slags politisk vision. Den digitala utopin kan handla om helt alldagliga ting, sådana som faktiskt gör världen bättre, rent konkret. Självkörande bilar är ett exempel, ett annat medicinsk diagnostik. Men det som verkligen kommer att betyda något i vår framtida vardag är enligt Precht automatiseringen av arbetslivet. Här finns en enorm, frigörande potential, när slitsamma och monotona arbeten försvinner och gör det möjligt att ägna tiden åt sådant som faktiskt betyder något. Förutsatt förstås att försörjningen garanteras med en ordentlig basinkomst.Kanske kan det vara utopi nog. Vad det handlar om är att alla politiska visioner från och med nu, och faktiskt sedan några decennier tillbaka, måste ses i ljuset av den ekologiska krisen. Den franske antropologen Bruno Latour har uttryckt det som att vi står inför en ny klimatregim som i grunden ruckar inte bara ramarna för politiken utan hela vårt sätt att se på världen. Naturen är inte vad den var: ett objekt för mänsklig kartläggning och kolonisering. Jordens organiska processer, inser vi nu, hänger samman, reagerar på varandra. I och med det är inte heller historien längre vad den var: en berättelse som med alla sina tragedier ändå leder stadigt framåt. Den moderna utveckling som har orsakat den kris vi nu står mitt i, var kanske i bästa fall bara ett sidospår.Och därför är förstås inte heller politiken vad den var. I en essä från 2018 med den franska titeln Où atterir? Var ska vi landa? eller som den heter i engelsk översättning: Down to Earth, Ner på jorden, skissar Latour politikens ramar under den nya klimatregimen. Med ett enkelt schema visar han hur den moderna politikens klassiska kraftfält, mellan polerna det lokala och det globala, satts ur balans av en tredje pol, som han benämner det jordiska men som väl också skulle kunna kallas ekologin. Den etablerade politiken stöts bort av denna tredje pol, i panik eller förnekelse, tydligast hos demagogerna på högerkanten men också i de liberala dagdrömmarna om att fixa klimatet med grön teknologi och hållbar tillväxt. Av den allians mellan gröna och sociala krafter som för Latour är det enda tänkbara politiska svaret på utmaningen från det jordiska, syns än så länge inte mycket till.Så var landar vi? Är framtiden ett hot eller ett löfte? Kanske både-och? Det enda som verkar säkert är att vi lever i en tid när mycket vi nyss tog för givet inte gäller längre; en tid som tvingar oss att tänka om, tänka nytt. Se på vår värld med en förändrad blick. Ja, faktiskt en storslagen epok, på sätt och vis. Vår planet sedd utifrånDet var på julaftonskvällen 1968 som astronauterna på Apollo 8 Frank Borman, James Lovell och William Anders kanske för gott förändrade jordinvånarnas bild av sin planet. Inför uppskattningsvis en miljard tevetittare i sextiofyra länder sände de i ungefär en halvtimme live från rymdfarkosten, som befann sig i omloppsbana runt månen; visade bilder på månytan och den omgivande rymden, där jorden framträdde som en ljusblå halvsfär, och avslutade seansen med att i tur och ordning läsa högt ut Bibelns Första Mosebok. Jag var själv för liten för att komma ihåg något av detta rymdhistoriens mest patetiska ögonblick, och eftersom det måste varit mitt i natten i Sverige är det kanske inte många andra här som gör det heller men bilderna som William Anders tog av jorduppgången över månen har jag sett så många gånger att de har bränt sig fast i hjärnbarken. Vår sköra blå planet, svävande som en bräcklig julgranskula i fritt fall genom den kosmiska natten.Om termodynamiken haft sin gång borde nämligen Jordens atmosfär se ut som på Mars eller Venus;Sedan dess har vi börjat vänja oss. Ändå var det så man fick en klump i magen när rymdsonden Osiris-Rex nästan exakt femtio år senare, i december 2018, på väg genom asteroidbältet vände sin kamera hemåt och knäppte en bild där jorden framträder som en bara knappnålsstor lysande stjärna i den svarta tomheten, med månen som en ännu mindre liten prick precis intill. De här bilderna skapar en svindel som rycker tankarna ur deras invanda omloppsbanor som den engelske geofysikern James Lovelock skriver i sin banbrytande bok Gaia från 1979 är det kanske det här som är rymdforskningens verkligt avgörande landvinning: att den har fått oss människor att se på vår planet utifrån, från rymden. Se den, alltså, som något mer än bara summan av sina organiska och fysiska processer. Som något sammanhängande och helt.Lovelock fick impulsen till sin Gaiahypotes när han arbetade som gästforskare hos den amerikanska rymdfartsstyrelsen NASA i Kalifornien i mitten på sextiotalet. Han ingick i ett forskarlag som just då var mitt uppe i ett projekt som handlade om att försöka hitta tecken på liv på Mars. Metoden var att genom att analysera teleskopfotografiernas färgspektra försöka identifiera atmosfärens sammansättning, och Lovelock och hans team kom till stort förtret för sina uppdragsgivare rätt snart fram till att Mars måste vara en död planet. Dess atmosfär befann sig i ett kemiskt jämviktstillstånd, det vill säga den motsvarade precis det man kunde förvänta sig enligt termodynamikens andra lag, som slår fast att alla kemiska och fysikaliska processer förr eller senare planar ut mot det man kallar värmedöden, eller med ett annat uttryck maximal entropi.Det var när Lovelock sedan betraktade Jorden med samma blick som polletten trillade ner. Om termodynamiken haft sin gång borde nämligen Jordens atmosfär se ut som på Mars eller Venus; framför allt syret skulle ha varit i det närmaste försvunnet och ersatt av koldioxid. Planeten borde då ha varit antingen djupfryst eller kokhet. Kunde det vara så, frågade sig Lovelock nu, att ett definierande kännetecken på liv var just att dess processer motverkade entropi? Idén var inte helt ny, men för Lovelock krokade den i en annan tankegång som gjorde den smått visionär: för kunde det då också vara så att livet på jorden var systemiskt sammantvinnat i något som liknade en enda gigantisk organism? Vars gemensamma syfte i så fall var att förhindra ökningen av entropin, det vill säga se till så atmosfärens temperatur och andra livsnödvändiga förutsättningar var i balans?När Lovelock publicerade sin hypotes som förresten fick namnet Gaia av hans granne, författaren William Golding möttes den av hån och förakt från ett i stort sett enigt vetenskapssamhälle. Lovelock anklagades för kvasivetenskaplig romantik och nyandlig spekulation. Och det är sant, Gaia är inget vetenskapligt verk. Den är en populärvetenskaplig idéskrift, ett trots allt rätt väl vetenskapligt underbyggt försök att formulera hur hypotesen skulle kunna se ut, mer i detalj: hur det kan komma sig att syre och metan kan existera samtidigt i atmosfären, hur världshaven fungerar som kemiska reningsverk och hur överflödigt salt tas om hand och deponeras. Till exempel.det som verkligen bekräftas av de senaste decenniernas klimatdebatt är förståelsen av Jorden som ett sammanhängande ekosystem där allt står i relation till vartannatSom Lovelock försiktigt antyder i förorden till senare utgåvor av boken, publicerades Gaia möjligen några decennier för tidigt. Lovelock skrev i en tid när de största miljöhoten stavades luftföroreningar, ozonhål och radioaktivitet, och när en samlad expertis ansåg att vi var på väg mot en ny istid. Lovelocks inställning var att visst, det är nog bra att vara på sin vakt mot allt det där, men Gaia har under årmiljarderna visat en enorm förmåga att anpassa sig. Den ekologiska balansen är känslig, men i positiv mening: när systemet känner av en störning reagerar det och hittar en ny balans. Den största miljökatastrofen, enligt Lovelock, inträffade för två tre miljarder år sedan, när syret släpptes fritt i atmosfären. Men till och med det lyckades Gaia reda ut. Det enda som skulle kunna bli värre är om vi med våra utsläpp av växthusgaser får koldioxidnivån att öka till en punkt där balansen inte går att återställa. Då, säger Lovelock, träder termodynamikens andra lag i funktion.Skrivet, alltså, 1979. Det är svårt att läsa Gaia idag utan att få känslan av att lyssna till en profetisk röst. Den samtida dövheten står i exakt proportion till Lovelocks klarsyn. Inte för att jag vet om hans hypotes är riktig i alla detaljer, men det som verkligen bekräftas av de senaste decenniernas klimatdebatt är förståelsen av Jorden som ett sammanhängande ekosystem där allt står i relation till vartannat och därmed det akuta behovet av en vetenskap som också den kan korsa gränserna mellan disciplinerna. När Bruno Latour plockar upp Lovelocks hypotes i sin stora bok Face à Gaia från 2015, är det just för att förklara hur den ekologiska krisen har tvingat oss att se på världen på ett nytt sätt. Insikten att naturen inte längre är en fond som vi människor avtecknar oss mot, utan ett komplicerat sammanhang vi ingår i, har under det han kallar den nya klimatregimen spritt sig långt utanför ekologernas led. Inför Gaias ansikte står vi vid en punkt där naturen inte längre är ett användbart begrepp. Vi befinner oss, kan man säga, vid naturens slut.Och vad betyder det i så fall för vår syn på oss själva som art? Begreppet antropocen kan ju på sätt och vis ses som ett försök att hantera insikten om naturens slut som alltså övergår i människans epok, logiskt nog men lika logiskt vore ju att inse vår litenhet, att vi på det stora hela mest är en mikroorganism bland andra som i det riktigt långa loppet inte lär ha någon större påverkan på Gaias ämnesomsättning överhuvudtaget. Och kanske är motsättningen mellan de här båda synsätten faktiskt skenbar. Det de i grunden har gemensamt är det som gått förlorat: idén om människan som naturens herre, skapelsens krona som kan forma världen efter sin vilja och föreställning. Han som plötsligt tappade fotfästet framför de stämningsfulla bilderna av jorduppgången den där julaftonskvällen 1968.Tiden rinner utMan brukar ibland åskådliggöra Jordens historia som en urtavla med tjugofyra timmar. På en sådan dygnsklocka uppstår de tidigaste primitiva livsformerna redan någon gång vid fyratiden på morgonen; men det dröjer ända till framåt tio på kvällen innan växterna etablerar sig på land. Dinosaurernas storhetstid infaller några minuter i elva. De allra första människoliknande varelserna lämnar trädtopparna på Östafrikas savanner bara en dryg minut före tolv. Och de tidigaste civilisationernas, arkitekturens och skrivkonstens födelse för sådär sex tusen år sedan, med andra ord början på det vi brukar kalla för historien, inträffar på en sådan här tidslinje ungefär en tiondels sekund före midnatt.Vad som ser ut som ett tekniskt eller vetenskapligt framsteg kan i själva verket visa sig vara ett hot mot vår egen livsmiljö.Att människan, och den mänskliga historien, skulle ha någon speciell betydelse är i det perspektivet en löjlig tanke. Sex tusen år, det är en fis i vinden. Ändå är det precis den tanken som bär upp hela vår moderna, västerländska civilisation. Fram till helt nyligen var det en allmän sanning att människan som den enda intelligenta livsformen besitter en unik förmåga att förstå och därmed behärska naturen. Just med hjälp av sin intelligens, sitt förnuft, har människan lyckats upprätta ett kunskapssystem, kallat vetenskapen, som låter henne betrakta naturen med objektiv blick, dra allmänna slutsatser och på så vis ingripa i naturprocesserna på ett sätt som gagnar hennes syften. Genombrottet för detta tankesystem brukar kallas för den vetenskapliga revolutionen och anses ha ägt rum på 1600-talet när några orädda forskare Galileo inom astronomin, Descartes inom filosofin och Newton inom fysiken bröt med det vidskepliga vaneseendet och lade grunden till en världsbild baserad på noggranna observationer och stringent logik.Att en stor förändring verkligen inträffade på 1600-talet går inte att förneka. Men frågan är vad den handlade om, egentligen. I ett drygt halvsekel nu har den moderna världsbilden varit utsatt för kritik och tvivel. Först atombomben, och vad den förde med sig av kapprustning och domedagsvisioner; därefter miljöförstöringen och vad den förde med sig av larmrapporter och just det domedagsvisioner, har lett till insikt om att vår förmåga att ingripa i naturens processer också för med sig en risk att förändra dem i grunden. Rentav slå ut dem fullständigt. Vad som ser ut som ett tekniskt eller vetenskapligt framsteg kan i själva verket visa sig vara ett hot mot vår egen livsmiljö.Det här borde förstås påverka hur vi ser på arvet från 1600-talets vetenskapliga revolution. Hur rationellt är det mänskliga förnuftet? Ledde detta idéhistoriska genombrott bara in i en fantastisk återvändsgränd? De skeptiska, civilisationskritiska strömningar som kommit att samlas under begreppet postmodernism har visserligen långtifrån alla någon bakgrund i ekologin ändå kan man säga att de förenas av ett ekologiskt förhållningssätt, eftersom ett ledmotiv i kritiken av den moderna världsbilden handlar just om dess benägenhet att isolera fenomenen från varandra, vägra se dem i ett sammanhang. Fysik, filosofi, historia är skilda saker, och får på inga villkor blandas ihop.I den engelske idéhistorikern Stephen Toulmins klarsynta bok Cosmopolis från 1990 är det just den här uppstyckade världsbilden som står i centrum för kritiken. Enligt den moderna självförståelsen nådde Galileo, Descartes och Newton sina upptäckter genom självständiga observationer och resonemang, utan påverkan av historiska eller andra tillfälliga omständigheter. Den bilden har varit viktig, eftersom den förstärker upptäckternas karaktär av tidlösa och universella sanningar. Den moderna vetenskapen har ju nämligen haft sin grund i just detta, i att formulera allmänna lagar för hur materien beter sig, oavsett förutsättningar. Att säga att dessa lagar skulle ha påverkats av den historiska och politiska situation där de formulerades skulle vara detsamma som att medge att deras giltighet också kunde vara av tillfällig, historisk natur.Men även om vetenskapshistorien har fått oss att tro det, så gjordes 1600-talets upptäckter inte i ett historiskt tomrum. Tvärtom deras bakgrund är, som Toulmin konstaterar, både tragisk och dramatisk. Trettioåriga krigets religiösa fundamentalism gjorde slut på renässansens eklekticism och tolerans och utmynnade, när det hade rasat färdigt, i ett helt nytt politiskt landskap där medeltidens myller av feodala imperier och små stadsstater lämnade plats för ett system av centraliserade nationalstater. Och de intellektuella, visar Toulmin, var långtifrån oberörda: redan innan kriget bröt ut såg Descartes och Galileo den nya tiden växa fram och oroade sig för vad den innebar. Deras ambition, att söka säker kunskap och formulera allmänna principer, var ett svar på osäkerheten och oförsonligheten.Så övergick, genom en lång och smärtsam process, renässansens intellektuellt flexibla helhetssyn i en långt mer rigid världsbild där gränserna mellan själ och materia, människa och natur var skarpa och stabila. Ett sådant synsätt harmonierade också bättre med den nya tidens ändrade politiska förhållanden. Det är denna överensstämmelse Toulmin lägger in i begreppet cosmopolis. Under antiken och medeltiden var det en självklarhet att se ett samband just mellan natur och samhälle, kosmos och polis man tänkte sig med andra ord att det fanns en naturlig samhällsordning som bättre än andra reflekterade den kosmiska ordningen.Människans tid på jorden kan visserligen verka futtigt kort, men man kan också vända perspektivet.Det moderna, vetenskapliga tankesystemet kastade med sitt eget sätt att se den sortens vidskepelser åt sidan. I verkligheten, säger Toulmin, bytte den alltså bara en version av kosmopolis mot en annan. 1600-talets motrenässans satte fysikens och matematikens universella principer i centrum för en politisk världsbild där kungamakten var den sol som resten av det samhällslivet kretsade kring, i alltmer perifera cirklar. Mellan det mänskligt besjälade och den själlösa materien fanns en skiljelinje lika djup och avgörande som mellan de styrande klasserna och deras underlydande, massan. Följaktligen fanns heller ingen vetenskap vad gällde mänskliga ting, som historia och psykologi. Den som ifrågasatte dessa dogmer på 1700-talet gjorde det inte utan risk. Kätterska åsikter levde vidare i de undre befolkningslagren eller förvisades till kolonierna i Nordamerika och Australien. Först med romantiken i början på 1800-talet började denna strikta världsbild kritiseras och så sakteliga luckras upp.Så kanske kan man fråga sig hur det kosmopolis ser ut som idag, efter postmodernismens attacker och ekologins väckarklockor, kan fungera som tankemodell för det välfungerande samhället. Frågan är väl också i hur hög grad vi egentligen har brutit med den moderna världsbilden. För även om den rent mekanistiska samhällssynen kanske inte har så många anhängare längre, så är matematikens principer än idag helt grundläggande för hur samhällsdebatten förs. Den klassiska nationalekonomins ekvationer och modeller sätter fortfarande ramarna för vad som ses som politiskt möjligt att diskutera, och begränsar därmed horisonten även för det teoretiskt tänkbara. Människans tid på jorden kan visserligen verka futtigt kort, men man kan också vända perspektivet. Om vi på en tiondels sekund har lyckats aktivera jordklockans alarmfunktion vad kan vi då inte hinna uträtta på nästa tiondel?Demokrati på paus?Det går faktiskt att bestämma en exakt tidpunkt för när den moderna västerländska civilisationen på allvar började tvivla på sig själv. Klockan kvart över åtta på morgonen den 6 augusti 1945 fällde USA den första atombomben över den japanska staden Hiroshima. Albert Einstein, som med sin forskning var med och utvecklade principerna för bomben, lär visserligen ha sagt att han inte ansåg att atomenergin hade skapat något nytt problem utan bara gjort det mer trängande att lösa ett problem som redan existerade. Det kan hända. Men i ögonen på miljoner människor efter kriget blev atombomben själva symbolen för mänskligt övermod. För en teknisk och vetenskaplig utveckling som löpt amok och hotade själva grunden för vår existens.Frågorna som bomben utlöste går att sammanfatta ungefär: kan en utveckling som leder mot förintelse verkligen kallas utveckling? Om detta är ett vetenskapligt framsteg, måste då inte vetenskapen vara på väg åt helt fel håll? Borde vi kanske helt och hållet sluta tala i de här termerna? Och, om man förlänger resonemanget: hur skulle ett politiskt samtal låta som satte de här begreppen, utveckling och framsteg, i någon sorts ideologisk karantän? Som istället lät sig styras av andra värden, andra, mer sammanhängande, perspektiv?Argumenten för en global, upplyst despoti, som vräker den tröga folkviljan åt sidan har vuxit i styrka.Det har tagit sin tid, men med de senaste decenniernas långsamma ekologiska uppvaknande har de här frågorna börjat hitta in i världspolitikens sammanträdesrum. Ofta maskerade till frågor om just utveckling och framsteg, men i alla fall. Kontrasten mellan teknikoptimism och miljöpessimism, mellan de båda framtidsperspektiv som å ena sidan utlovar det digitala paradiset och å andra sidan profeterar mänsklighetens undergång, har blivit så akut att den är omöjlig att blunda för. Måste man inte tänka sig en tredje väg? Eller mer konkret: om vi nu vet ganska precis vad som krävs för att uppnå enochenhalvgradsmålet måste vi inte alla samarbeta och göra det nödvändiga? Har vi egentligen något val?Den här slutsatsen, att det finns en nödvändig politik som bara väntar på att sättas i verket, har blivit klimatlarmens logiska konsekvens för många engagerade som otåligt ser klockorna ticka på mot den kritiska vändpunkten när allt vi gör kommer att vara förgäves. Det är bråttom, det har varit bråttom länge, och de demokratiska systemen jobbar alldeles för långsamt. Argumenten för en global, upplyst despoti, som vräker den tröga folkviljan åt sidan och kör över oss, som det hette i ett nätupprop för ett tag sedan, har vuxit i styrka. Om det gick under finanskrisen, varför inte nu? James Lovelock, mannen bakom den så kallade Gaiahypotesen, sade redan 2010, när världen i övrigt var upptagen med just finanskrisen, att klimatförändringarna kanske borde få oss att, som han formulerade det, sätta demokratin på paus ett tag, som man annars gör i krigstid.En sådan slutsats förutsätter förstås ett grundläggande antagande, och Lovelock uttryckte även det med ovanlig tydlighet: Människor i allmänhet är helt enkelt inte kapabla att hantera så komplexa frågor. Så kan det förstås vara. Demokratins historia är också historien om dess begränsningar, alla de tillfällen när idealen har fått vika för den ekonomiska eller ideologiska nödvändigheten. Från Lenins krigskommunism till nyliberalernas enda väg löper en tradition av demokrati med förbehåll: lätt att bekänna sig till i teorin, men just i den konkreta situationen nödvändig att, med Lovelocks ord, sätta på paus. Dagens ekopessimism följer samma logik men efter trettio år när det var tillväxten och den ekonomiska konkurrenskraften som inte gav politikerna något val, är det alltså nu själva naturkrafterna som gör oss maktlösa.Och detta alltså just i en epok som fått namnet antropocen. Människans tidsålder. Låter det paradoxalt? Men att makten begränsar även den som äger den är ingen nyhet. Det verkligt paradoxala är snarare att det problem jag tror att Einstein ansåg att atombomben hade gjort så akut att besvara alltså frågan om vetenskapens moraliska ansvar på det här sättet besvaras med att man försöker komma undan just detta ansvar. Ansvar har nämligen makten som sin förutsättning. Den som vill axla det måste vara beredd att välja mellan skilda alternativ. Att inte anse sig ha något val är därför detsamma som att avsäga sig ansvar. Det är, politiskt sett, att istället lägga makten i händerna på ett prästerskap av experter som faktiskt inte nödvändigtvis vet så mycket så säkert som de tror sig veta, som inte heller nödvändigtvis står fria från ekonomiska och andra egenintressen och som, framför allt, är väldigt svåra för allmänheten att kontrollera och därmed utkräva ansvar av.Kina och EU skulle alltså på lika juridiska villkor tvingas förhandla med skogen och Antarktis glaciärerDet var precis detta som skedde under nyliberalismens högkonjunktur. Vi överlämnade all makt till ekonomerna, och vad hände? Vi fick finanskrisen. Den politiska nödvändighet som avtecknar sig vid klimatdebattens horisont är knappast så entydig som den ser ut på håll. Närmare betraktad visar den sig full av moraliska avvägningar, motstridiga konsekvenser och inte minst ideologiska konfliktlinjer av samma slag som skapade atombomben. De gula västarnas uppror i Frankrike är bara ett exempel det började som bekant i en protest mot en orättvis bensinskatt. Klimatfrågorna är politiska frågor, och de kan bara få politiska svar. Jag tror därför att det olyckligaste som kan hända vore om klimatkrisen ledde till en förlängning och fördjupning av den postpolitiska epok som krymper all politisk diskussion till frågor om individuella konsumtionsval. Åka flyg eller tåg? Äta kött eller bönor? Medan subventionerna till bil- och flygtransporterna rullar vidare.Så hur vore det om vi istället försökte tänka större? Om vi istället för att ge upp makten tog den? Istället för att sätta demokratin på paus skruvade upp effekten? Antropologen Bruno Latour skriver att i det han kallar för den nya klimatregimen gäller det att ge politiken tillbaka de materiella, territoriella fundament den har förlorat under den moderna epoken något som, om man vänder på det, är samma sak som att återpolitisera ekologin. Konkret tänker han sig en global församling av vad han kallar territorier, som kan bestå såväl av traditionella nationalstater som av ekologiska enheter av typen hav eller utrotningshotade arter. Kina och EU skulle alltså på lika juridiska villkor tvingas förhandla med skogen och Antarktis glaciärer om de begränsade resurserna.Jag vet inte om det är en fungerande idé. Eller ens en bra idé. Men det är åtminstone en idé och en idé som handlar om att utveckla och utvidga demokratin, inte avveckla eller pausa den. Som Latour skriver: betänk all den tid och intellektuella möda som krävdes för att en gång mejsla fram politiska begrepp som folket eller senare, den sociala frågan. Varför skulle vår tids stora utmaning inte kräva samma ansträngning? Faktum är att det redan finns ansatser till en ordning av det här slaget, i Ecuadors beslut redan 2008 att ge regnskogen i Amazonas vissa juridiska rättigheter. Om politiken är det möjligas konst, skriver Latour, så lär vi behöva mycket konst för att utöka våra möjligheter. Och på allvar rikta politiken mot det enda mål den någonsin kan ha. Framtiden, kära lyssnare.Dan Jönsson, författare och essäist

Passionens gränslöshet öppnar för en nedstigning i djupet. Ulla Gudmundson har läst Annie Ernaux roman "Sinnenas tid" samt hennes dagbok och dragits in i en häxkittel av ångest och extas. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Passé simple är en fransk verbform utan motsvarighet i svenskan. Den betecknar, utan stöd i hjälpverb, en handling som har en bestämd början och ett bestämt slut. Den har, på några bokstäver när, gett titeln åt en bok, Passion simple, av 2022 års Nobelpristagare i litteratur, Annie Ernaux. Bokens svenska titel är, något platt, Sinnenas tid. Den engelska är Simple passion. I det senare fallet går språkvitsen förlorad, men i gengäld uttrycks, liksom på franska, exakt vad boken handlar om: livet koncentrerat i en enda, allt förbrännande passion.Originaltiteln förmedlar också något mer. Den uttrycker det som går som en röd tråd genom Ernauxs  hela författarskap: medvetenheten om tiden, om tidens flykt, om att vi har förmågan att mentalt förflytta oss fram och tillbaka mellan olika epoker i vårt liv som mellan rummen i ett hus. Ernaux återvänder gång på gång till sitt förflutna: gräver ut minnena, frilägger dolda skikt, återupplivar närvaron i texter som rör sig i kraftfältet mellan självbiografi, socialhistoria och essäistik.De verk som framför allt jämnat vägen för Ernaux till Nobelpriset är Min far och Kvinnan, porträtten av föräldrarna och av uppväxten i en halvt proletär, halvt småborgerlig bymiljö i Normandie. Och kanske ännu mer Åren, den brett anlagda, kalejdoskopiska fresken över det franska samhället från 1940, året då Ernaux föddes, och framåt.Fokus i Sinnenas tid är en annan. Här går texten som en laserstråle in i det allra mest privata: förhållandet mellan sexualiteten, döden och det egna skrivandet. Verklighetsbakgrunden är en fjorton månader lång erotisk relation mellan den då fyrtioåttaåriga Ernaux och en yngre man, en sovjetisk diplomat posterad i Paris. Gift naturligtvis.  Förhållandet inleds på en resa, en hotellnatt i Leningrad. Det slutar när älskaren lämnar Paris och återvänder till Moskva.Ernauxs stil beskrivs ofta som, medvetet, torr, knapp och platt. Själv jämför hon sina ord med stenar och knivar. I Sinnenas tid mejslar hon på sjuttiofem sidor fram bilden av erotisk besatthet. Hon vågar inte slå på hårtorken av rädsla att missa ett telefonsamtal. Livet består av mötena med mannen. Allt annat är tomrum och iscensättning: inköp av stringtrosor, whisky, cigarretter. Jag har mätt tiden på ett annat sätt, med hela min kropp, skriver Ernaux.Bokens franska titel förmedlar inte bara passion. Den andas också sorg, över något oåterkalleligt förlorat. För det verbformen passé simple förmedlar är ett utsnitt ur tidens ström, ett skeende som obönhörligen tillhör det förflutna. Den beskriver, koncist och elegant, tidens flykt. I modern franska används formen så gott som bara i skrift, mest i formella eller höglitterära texter. På svenska översätts den oftast med imperfekt, eller preteritum som det nu kallas. Men av ett svenskt imperfekt framgår inte om ett skeende är avslutat eller fortfarande pågår. Franskan är tydlig: där markerar imperfekt alltid något oavslutat.Så varför skrev Ernaux inte sin bok i passé simple? För hon valde på ett tidigt stadium bort den formen, det framgår av hennes arbetsanteckningar. Det handlar enligt henne inte om stilnivå. Passé simple är fortfarande en fullt tillgänglig språklig form för en normal läsare. Sinnenas tid är skriven i imperfekt, inramat av två korta avsnitt i passé composé, på svenska perfekt, den vardagliga formen att uttrycka förfluten tid. För Ernaux markerar den formen ett förflutet som ligger nära det närvarande: en ovilja att ge upp, en vägran att släppa taget.Sinnenas tid publicerades 1992. Annie Ernaux var då väl etablerad på den franska litterära scenen. Barndomsskildringen Min far hade 1987 fått det prestigefyllda Renaudotpriset. Men den här gången blev kritikernas reaktion en axelryckning. Boken avfärdades som en bagatell. Kanske bidrog det till att Ernaux tio år senare, år 2001, beslöt sig för att publicera dagboken hon fört under relationen med den ryske diplomaten. Titeln är Se perdre, att förlora sig själv (boken har inte översatts till svenska).Ernaux har sagt att hon kände ett inre tvång att skildra en annan sanning, råare, mörkare, än den avklarnade i Sinnenas tid. Hon ville borra djupare i treenigheten sexualitet/död/skrivande. Den levda passionen är en annan än den skrivna, säger hon i Latelier noir, den publicerade versionen av arbetsanteckningar som hon fört av och till i fyrtio år. Dagbokens 350 sidor är alltså inte ett råmaterial, som kokats ner till sjuttiofem i skrivprocessen. Ernaux skriver längs flera parallella spår. Den intima dagbok hon fört sedan tonåren, och där hon hämtat texterna som blev Se perdre, den skriver hon för sig själv. Skrivprojekten är vända mot världen, de växer fram på lösa lappar, huller om buller, för att kanske någon gång bli en bok, eller grena ut sig i flera.Författaren Susan Sontag har sagt: att älska är att bli hudlös, och ta risken att den du älskar promenerar iväg ekiperad i din hud som i en snygg kostym. Det är den känslan som infinner sig vid läsningen av Se perdre. Dagboken är skriven i presens. Ofta saknas verben, som det blir i snabba anteckningar. Vi sugs in i en häxkittel av ångest och extas, drömmar, tolkningar och fantasier. Demonerna dansar fritt i en relation utanför alla sammanhang. Kärlek blir, med Ernauxs ord, att känna formen av en mans höfter. Det hindrar henne inte att notera älskarens gigolodrag. Han häller i sig litervis av hennes whisky. Han tar som en självklarhet med sig den öppnade Marlborolimpan hem till frun. Diorkostymen, som han visar upp med en uppkomlings förtjusning, döljer ett par fula sovjetiska kalsonger - likadana som min far hade, skriver Ernaux, med en aning förakt. Komiskt blir det när hon i upphetsningen tappar sin kontaktlins och hittar den på älskarens penis. Det är detaljer som förankrar passionen i verkligheten. Kontrasten gör att den snarast känns starkare.Är det kärlek som Ernaux skildrar i Sinnenas tid och i Se perdre? Den ryske älskaren förblir en skugga. Ernaux kallar honom en princip, en princip som står för det lockande och skrämmande kraftfältet åtrå/död/skrivande. På sista sidan i Le perdre säger hon att hon känt ett behov av att skriva något som är farligt för mig, som en port som öppnar sig till en grotta där jag måste träda in, kosta vad det kosta vill. Gång på gång under berättelsen tycker hon sig konfrontera en namnlös skräck - spädbarnets ursprungliga, paniska känsla av övergivenhet. Passionens gränslöshet öppnar för denna nedstigning i djupet. Skrivandet öppnar för en uppstigning igen. Älskaren blir en ledsagare, som en gång Vergilius för Dante. Det är en kärlek utan ömsesidighet. Men kanske den passionerade kärlekens uppgift inte är gemenskap, utan just att öppna portar till vårt eget inre. Att förlora sitt liv kan vara att vinna det.Ulla Gudmundson, skribent och diplomat 

Kontrasten mellan två böcker kunde knappast varit större- från den faktatunga skildringen av ett för oss okänt Kina, till en känslospäckad berättelse från vår samtid och nuvarande hemort Stockholm. Att vi dessutom lyckats välja en Augustpris-VINNARE stärker vårt lite sargade självförtroende för bokurval . Sen är ju timingen nära nog OVERKLIG med bara ett par dagar mellan vinsten och avsnittet. Att Ia vann är vi inte ett dugg förvånade över och kan inte ge en mer tydlig recension än: LÄS DEN!

På søndag delte Håvard Berger ut ifra historien om Nehemja. Han påpekte at vi kristne har en lei tendens til å peke på alt som er negativt, syndefullt og destruktivt rundt oss, men vi forblir på trygg avstand. Kontrasten ser vi i Nehemja, hvordan han identifiserte seg med smerten til folket noe som ledet til involvering for å endre situasjonen. Dette er også vårt kall – ikke bekymre oss, men å betjene verden rundt. Vårt fremste forbilde på å slik gripe inn i nød, er Herren Jesus selv! __ Hovedtekst: Nehemja 1-2 Tilleggstekster: Matt 14,13-21 __ Spørsmål: 1. Les Nehemja kapittel 1 og 2. 2. Hva leser dere i teksten her? 3. Hvordan utfordrer dette deg i ditt liv og omstendigheter? 4. Avslutt med å be for hverandre inn mot dagens fokus.

Musik ist ihre Welt - aber nicht die Konzertbühne. Und so fand die schwedische Komponistin Lisa Streich als Organistin und Komponistin ideale Betätigungsfelder für sich.  Sie mag nicht nur, an der Orgel zu sitzen, sondern auch, sich im Innern aufzuhalten, wo man den ganzen Mechanismus und Klang aufs Mal wahrnimmt. Lisa Streichs Musik ist reich an überraschenden Klängen, Ideen, Kontrasten. Neben Chören und klassischen Instrumenten findet man in ihrem Oeuvre auch Stücke mit Elektronik.

Musik ist ihre Welt - aber nicht die Konzertbühne. Und so fand die schwedische Komponistin Lisa Streich als Organistin und Komponistin ideale Betätigungsfelder für sich.  Sie mag nicht nur, an der Orgel zu sitzen, sondern auch, sich im Innern aufzuhalten, wo man den ganzen Mechanismus und Klang aufs Mal wahrnimmt. Lisa Streichs Musik ist reich an überraschenden Klängen, Ideen, Kontrasten. Neben Chören und klassischen Instrumenten findet man in ihrem Oeuvre auch Stücke mit Elektronik.

Är Annie Ernaux nous-stalgisk? Maja Andreasson reflekterar över minnet och dess kollektiva ramar i 2022 års Nobelpristagares böcker. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Simone Signorets ansikte på filmaffischen för Brottslig bekännelse. Mannen i en bioreklam för diskmedlet Paic. Toaletterna som låg ovanför floden, bakom huset i Lillebonne. Det är exempel på bilder som en dag plötsligt kommer att försvinna, på samma sätt som andra bilder försvunnit före dem, gått upp i rök tillsammans med mor- och farföräldrar. Så resonerar Annie Ernaux i boken Åren, en memoar som brukar beskrivas som kronan på verket i hennes omfattande författarskap. I denna collageartade text blandas personliga minnen med opersonliga: barnramsor, filmscener, reklam, och andra kulturella markörer från efterkrigstidens Frankrike. Fram växer en självbiografi som också är en generationsbiografi. Berättaren skiftar mellan att betrakta sig själv på avstånd, en knubbig flicka på sepiafärgade fotografier, och att referera till sig själv i generella ordalag, som ett man, eller ett vi. Ordet jag, uttalas egentligen aldrig, även om vi som läsare förstår att flickan på bilderna är hon: Annie Ernaux. Numera en uppburen författare. Men en gång i tiden en enkel flicka från Yvetot i Normandie, dotter till två arbetare som tagit sig loss från fabriksgolvet och startat en speceributik ihop. Barndomen präglas av knapphet, utedass, och gränser: inte vilja plocka ner månen, ha saker som kostar skjortan, vara glad för det man har. Men också, framöver, av spirande framtidstro och konsumtionssamhällets lockelser. Citat: Medan man satt och gjorde läxorna vid köksbordet bidrog reklamen på Radio Luxembourg, liksom låtarna, med förvissningen om framtidens lycka och man kände sig omgiven av saker man inte hade men skulle få köpa längre fram.Lyssnaren frågar sig kanske om man:et i denna passage verkligen är ett man i största allmänhet, eller om det är en bestämd erfarenhet som återges. Frågas förtjänar att dryftas. Dels för att spänningen mellan det individuella och det kollektiva utgör memoarens nerv, dels för att kollektivt minne har blivit något av ett modeord, ett begrepp som upprepas tillsammans med vissa konstnärskap och författare tills de till slut blir synonyma. I forskningen om Annie Ernaux är detta slående. Hennes verk ackompanjeras ständigt av termer som autosociobiografi eller transpersonell biografi. Anledningen återfinns i valet av pronomen, men också i den distanserade och icke-dömande blicken på det förflutna. I intervjuer återkommer Ernaux ofta till den betydelse sociologen Pierre Bourdieu haft för hennes skrivande. Inte minst insikten att känslan av skam kan vara situerad i klass och utgöra en delad erfarenhet, snarare än bara ett privat bekymmer. Med en sociologisk blick på världen, skildras människorna i Ernauxs böcker genom det de gör, omger sig med och talar om, snarare än vad de känner. Eller som hon själv formulerar det i boken Min far: Jag ska samla ihop min fars ord, gester, vad han tyckte om, de viktiga händelserna i hans liv, alla de objektiva tecknen på ett liv jag också delat. Ingen minnets poesi, inget lustigt förlöjligande.Men Ernaux är ingen sociolog. Hon är en författare, och därför blir böckerna aldrig några vetenskapliga studier. De blir heller aldrig opersonliga, även när ambitionen är att tala för flera. Men det är förstås inte varenda fyrtiotalist i hela Frankrike som sitter där vid köksbordet och lyssnar på Radio Luxembourg, eller längtar efter pennskrin i plast och skor med rågummisulor. Man kan fråga sig vad pojkarna ur samma generation drömde om, eller flickorna ur de övre samhällsskikten, de som inte bevärdigar berättaren med en blick när de möts på stan. Vad skulle algerierna i den franska kolonin ha lagt till för referenser till denna hågkomsternas mosaik? Eller barnen till de familjer som överlevt fånglägren? Och så vidare i all oändlighet. Frågan om vilka som egentligen inkluderas i detta man eller vi, kan besvaras på många sätt. Ett svar är att det inte är ett vi, utan en vit fransyska, med bakgrund i den provinsiella arbetarklassen. Ett annat svar är att det är både och. Ett jag, men också något annat, något utsträckt.Den franske filosofen och sociologen Maurice Halbwachs menade att det mänskliga minnet alltid fungerar inom en kollektiv kontext. Även i minnet av vår egen ensamhet är vi egentligen inte ensamma. Dessa minnen är befolkade av dem som inte var där, de som vi tänkte på, behövde. Barnet som gick vilse var förvisso ensamt, men föräldrarna minns kanske förändringen i barnets ansikte när han kom tillbaka, sorglösheten som försvann. Så vävs våra liv alltid ihop med andras, och som Halbwachs skriver: Hur många är så pass kritiskt lagda att de bland sina tankar kan urskilja vad som kommer ifrån andra, och att inför sig själva tillstå att de själva knappast haft någonting att komma med?I Åren omfamnas det kollektiva med en till synes lätt rörelse. Berättaren stannar aldrig upp och frågar sig vad det egentligen innebär att generalisera. Hon kör på. Man hit och man dit, i en text som blir rolig i sitt utpekande av gruppens likriktade vanor, men stundtals också lite genant i all storslagenhet. Ernaux skriver att 1968 var det första året i världen, ett år då man såg och hörde sådant man aldrig tidigare i livet sett och hört, lärare och elever som talade med varandra utan avstånd, institutionella rum som upphörde att vara heliga. Även om hon gör några försök att nyansera den här tidsperioden, tar nostalgin ofta över. Eller kanske snarare, med en fransk ordvits, nous-stalgin: vi-nostalgin, längtan efter en gemenskap som gått förlorad genom senare decenniers självupptagna fokus. Men om historieskrivningen hos Ernaux ibland framstår som väl enkel när det kommer till gruppen, infinner sig desto mer tvekan kring den egna biografin. När allt kommer omkring är kanske det egna jaget ett minst lika svårgripbart fenomen som gruppen. Berättaren tar fram ett foto på sig själv som nioåring och funderar: Svårt att veta vad hon tänker på eller drömmer om, hur hon ser på åren som skiljer henne från Befrielsen, vad hon minns utan ansträngning.Om berättaren i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt kan komma i kontakt med minnets själva essens, en ren, rå form som överrumplar honom genom sinnliga erfarenheter, så är berättaren i Åren både mer aktiv och tveksam i sitt sökande. Hon letar efter sig själv med arkeologens noggrannhet. Men dröjer vid själva bevisen. Vad var det här? Vem var det här? I en föreläsning på Collège De France säger Ernaux att hon inte kan minnas på samma sätt som Proust eftersom det inte finns någon kontinuitet i hennes person på det sättet. Kontrasten mellan uppväxtåren i Yvetot och inträdet i den borgerliga, intellektuella miljön är helt enkelt för stor. Likväl fortsätter minnesarbetet i bok efter bok. För vad som hotar om man inte minns, inte skriver för att minnas, är glömska. Att allt plötsligt ska försvinna. Man måste, som Ernaux formulerar det i bokens sista, vackra, rader: rädda någonting från tiden där man aldrig mer kommer att vara.Maja Andreasson, litteraturvetare och skribent 

Dette programmet har fokus på kristne radioprogrammer og deres betydning, både i den frie verden og bak stengte grenser. Olaug Lillian Bjørke deler sitt første minne fra den kristne nærradioen tilbake på 80-tallet. Kontrasten blir stor når du deretter får bli med til Nord Korea, og høre hvordan hemmelige troende må lytte til kristne programmer i skjul. Hye* oppdaget at hun tilhørte en kristen familie da hun avslørte foreldrene, som satt og lyttet til radio under et teppe midt på natten. «Radioprogrammene deres er den mest dyrebare gaven for oss nordkoreanske troende. De åpner våre åndelige øyner og ører. Jeg vil takke alle som er ansvarlige for radioarbeidet!», sier Kyong Chong*, en av de mange som lytter i skjul. Radioarbeidet i Nord Korea trenger forbønn, både for dem som lager programmene og de som risikerer livet ved å lytte. I programmet får du ellers høre Eva Vea synge: «Her er mitt øre».

Yong Chong*, Nord Korea: «Radioprogramma er den mest dyrebare gåva for oss!» Dette programmet har fokus på kristne radioprogram og deira betydning, både i den frie verda og bak stengte grenser. Olaug Lillian Bjørke deler sitt fyrste minne frå den kristne nærradioen tilbake på 80-talet. Kontrasten blir stor når du deretter får bli med til Nord Korea, og høyre korleis hemmelege truande må lytte til kristne program i skjul. Hye* oppdaga at ho tilhøyrde ein kristen familie då ho avslørte foreldra, som sat og lytta til radio under eit teppe midt på natta. «Radioprogramma dykkar er den mest dyrebare gåva for oss nordkoreanske truande. Dei åpnar våre åndelege auger og øyrer. Eg vil takke alle som er ansvarlege for radioarbeidet!», seier Kyong Chong*, ein av dei mange som lyttar i skjul. Radioarbeidet i Nord Korea treng forbøn, både for dei som lagar programma og dei som risikerer livet ved å lytte. 

När är människan vild och när är hon civiliserad? Venetianarnas syn på skogen på 1700-talet kan lära oss mycket om vilka vi är och kan vara. Idéhistorikern Julia Nordblad reflekterar över trädens tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2020.Trädet kallades Senatorn, men eftersom det var så gammalt var det namnet förstås bara det senaste i en lång rad. När trädet en gång varit ungt hade varken kristendom eller islam funnits i världen, och när européer dök upp på den halvö på den nordamerikanska kontinenten där det levde, hade det redan stått där och långsamt låtit rötterna treva sig genom marken i tretusen år. En bra bit in på dess fjärde årtusende hade en svensk upplysningsman ordnat all världens växter och djur i ett enda system, och därmed givit trädet ett annat av dess namn: Taxodium distichum, sumpcypress.Stefano Mancuso och Alessandra Viola beskriver i boken Intelligenta växter: Den överraskande vetenskapen om växternas hemliga liv det evolutionära vägskäl som för femhundra miljoner år sedan skiljde växterna från djuren. Då föddes två radikalt olika, men båda framgångsrika, förslag på hur livet kan utvecklas och mångfaldiga sig in i framtiden. Ett stillastående och långsamt växtliv mot ett kortare, rörligt djurliv.Medan trädet i en oavbruten rörelse, decennium efter decennium, århundrade efter århundrade sträcker sig mot solen smattrar våra livstider förbi. Stater, ja hela civilisationer dyker upp och försvinner igen. Stillastående rör sig trädet förbi oss, in i framtiden.Vi lever sida vid sida genom ett helt människoliv, för trädet ett ögonblick. Trädets tid gör människan gåtfull: vilka är vi egentligen, vi rörliga, kortlivade?Många samhällen har försökt sträcka sig efter trädens tid för att säkra tillgången på timmer och bränsle. Inte hugga för tidigt, inte allt på en gång, ge sig till tåls. Genom hela moderniteten har statstjänstemän, politiker och filosofer brottats med frågan om vad som kan förmå människor att anpassa sig till den långa tiden? Svaren har varit olika, och varje samhälles förhållande till träden har därför också speglat vad det har trott om människan.I renässansrepubliken Venedig var trädens tid en ständig huvudvärk. Historiken Karl Appuhn beskriver i boken A Forest on the Sea hur Venedig byggde hela sin existens på handel och militära expeditioner sjövägen. Det var en stat vars glans och ära krävde skepp på skepp av trä, en hel skog på havet. För att garantera republikens fortlevnad byggde den venetianska politiska klassen under loppet av fyra hundra år upp ett intrikat system av lagar och institutioner för att hushålla med skogen så att det alltid skulle finnas timmer av tillräcklig storlek att bygga fartyg av.I början av 1700-talet skickade den venetianska senaten ut en skogsinspektör vid namn Leonardo Mocenigo för att inventera skogarna på fastlandet. Han gick grundligt till väga. Nöjde sig inte med att avlägga rapport om ekbeståndet, utan försökte också utveckla den politiska vokabulär han tyckte att ett samhälle behövde när det var helt beroende av en växt som tog flera århundraden på sig att bli färdig för skörd. Mocenigo hittade orden för vad han såg som principerna bakom en långsiktig skogspolitik.Genom att använda italienskans olika ord för skog illustrerade han hur skogspolitiken i grunden handlade om människan. Bosco var den skog som sköttes väl, det vill säga som brukades enligt republikens principer, med det allmänna bästa i meningen samhällets långsiktiga intressen för ögonen. Kontrasten var selva, vildmarken. Men inte vildmarken som vi tänker oss den idag, som den orörda naturen, utan vildmarken som den natur där den vilda människan fått härja och det kortsiktiga egenintresset styra. Både bosco och selva var alltså människans skogar. Den avgörande skillnaden låg inte i huruvida människan alls hade brukat naturen, utan i vem hon varit när hon gjort det. Vad hon låtit sig drivas av när hon planerat, och huggit eller avstått och låtit träden stå kvar. Hur långt framåt hon sett.Mocenigos sätt att föreställa sig relationen mellan människan, republiken och naturen var inte främmande för hans publik, alltså de venetianska senatorerna. De var vana vid att betrakta de politiska institutionerna som garanter för det långsiktiga allmänintresset. Men Mocenigos ord för skogen ställer frågor vi är mindre vana vid idag. När är människan vild och när är hon civiliserad? Vad behövs för att hålla den vilda, den kortsiktiga, människan borta från skogen?Venetianarnas framtid hängde på tillgången på högklassigt timmer och de byggde därför upp en byråkrati och ett politiskt språk som garanterade att träden fick stå i ett par hundra år. Vår framtid är beroende av riktiga skogar, för att dämpa den globala upphettningen och dess effekter, binda koldioxid och jord, rädda några av alla de arter som riskerar att försvinna för alltid. Venedigs villkor är på så sätt också vårt: utan träd ingen framtid. Kan vi lära oss något av venetianarna, deras institutioner och ord för trädens tid?Den sumpcypress som kallades Senatorn var välkänd i sin trakt i det som idag är Florida. Med sin nästan fyrtio meter höga, till stor del ihåliga stam var den ett landmärke i terrängen, liksom i människors minnen och vanor. Klockan halv sex på morgonen den sextonde januari 2012 kröp tjugosexåriga Sara Barnes in där, som hon brukade, för att i lugn och ro få röka sitt metamfetamin. Som vanligt gjorde hon upp en liten eld för att se bättre. Just den här dagen måste Sara ha varit ostadig på handen, för plötsligt hade elden spritt sig till trädets stam, och gick inte att släcka längre. När brandkåren kom brann sumpcypressen som en skorsten och var bortom räddning. Senatorn blev dess sista namn.Människan har potential för allt. Av alla rörliga livsformer är hon den rörligaste. Också hennes förhållande till tid är föränderligt. Hon kan offra vad som helst för ruset sju minuter bort, eller planera för de kommande tre hundra åren. Frågan är åt vilken människa ett samhälle anförtror skogen. Vårt förhållande till träden miljöfrågan om man så vill handlar inte så mycket om vårt förhållande till naturen som om vårt förhållande till oss själva. Vem vårt samhälle tror att människan är, och vem det gör henne till.Hur har vi det med trädens tid idag? Har vi ens ord för den? Är det selva eller bosco som Sveaskog kalhugger?Kortsynta myllrar vi kring trädens fötter, ägnar dem sällan någon uppmärksamhet. Ändå är vår tillvaro trädens och växternas verk. När de en gång i prekambrisk tid lämnade livet i havet förändrades allt. Det var de som syresatte luften, sänkte koldioxidhalten i atmosfären och temperaturen på jorden. Växterna skapade långsamt de rätta omständigheterna för en evolutionär explosion av alltmer komplexa livsformer. De genererade hela den biokemiska sfär på planetens yta där det rörliga livet kunde mångfaldigas, där människan kunde utvecklas. De skapade den enda värld vi kan leva i, den värld där solljus silas grönt och skuggor rör sig i vinden.Julia Nordblad, idéhistorikerLitteraturKarl Appuhn, A Forest on the Sea: Environmental Expertise in Renaissance Venice, Johns Hopkins University Press, 2009.Jaboury Ghazoul, Forests: A Very Short Introduction, Oxford University Press, 2015.Stefano Mancuso och Alessandra Viola, Intelligenta växter: Den överraskande vetenskapen om växternas hemliga liv, översättning Olov Hyllienmark, Bazar, 2018.Richard Powers, The Overstory, Random House UK, 2018.Rachel Sussman, The Oldest Living Things in the World, The University of Chicago Press, 2014.

Eine Sinfonie mit eingebautem Wecker: wer bei diesen krassen Kontrasten nicht aufwacht, dem ist nicht zu helfen – Haydn greift für seine 64. Sinfonie tief in die Überraschungs-Trickkiste. Es gibt sogar Vermutungen, der zweite Satzes enstamme einer Bühnenmusik zu Shakespeares Hamlet, die Haydn komponiert haben könnte.

Derfor skal du lytte: Hvad skal der til for at blive en en af de sjældne danske start-ups, som bliver et unicorn og ender med at skabe en global teknologi succes, som vinder i Silicon Valley? Det lærer du i dette afsnit af Rollemodellerne, hvor Heini Zachariassen deler sine vigtigste erfaringer om at tage Vivino fra idé til en global succes med 60 mio. brugere, og om hans atypiske iværksætterrejse fra Færøerne til Silicon Valley og jagten på start-up drømmen i vinbranchen. Hør podcasten med Heini Zachariassen fra Vivino Episode 65: Rollemodellerne Podcast med Heini Zachariassen Erfaringer fra en millardvurderet unicorn, 60 mio. brugere og hvordan en dansk underdog besejrede Silicon Valley mod alle odds   Rollemodellerne er sponsoreret af AJ Produkter Vi er rigtigt glade for at kunne præsentere AJ Produkter, som ny sponsor på Rollemodellerne Podcast. AJ Produkter er landets førende leverandør af kontormøbler og inventar til virksomheder, og det har de været i snart 45 år. For at kunne lykkes og skabe gode resultater, er du afhængig af de rette omgivelser, og en stor del af det, er det arbejdsmiljø du skaber er afhængig af dit inventar - der er AJ Produkter en stærk sparringspartner. For at Rollemodellerne kan fortsætte og forblive gratis for dig som lytter, er vi nødt til at få din hjælp med at støtte vores sponsorer, så hop gerne ind på AJ-Produkter og se om de har de kontormøbler eller inventar, som kan styrke dit arbejdsmiljø. Hvem er Heini Zachariassen? Heini Zachariassen er bedst kendt som co-founder af det danske start-up Vivino, som han stiftede i 2010 sammen med sin medstifter Theis Søndergaard. Med en baggrund fra softwarevirksomheden Bullguard, tog de Vivino fra en idé om at lave "IMDB" for vine, til en millardvurderet unicorn, som har rejst mere end 1 mia kr. fra investorer, og en position som verdens største vin-app, med tæt på 60 mio brugere, som har scannet ca. 2 mia. vine. Vivino er en af de 10 største danske tech-start-up succeser nogensinde. Heini er efter en periode som interim CEO i Vivino trådt tilbage fra den daglige drift, og bruger i dag primært sin tid på Youtube start-up kanalen Raw Start-up, hvor han deler råd til nuværende og kommende start-up founders. Hvorfor er Heini gæst i Rollemodellerne? Heini er en af dem, som jeg altid har vidst skulle deltage i Rollemodellerne. hvor spørgsmålet blot har været hvornår tiden har været den rette. Vivino er et fantastisk eksempel på en af de danske tech start-up succeser, som med sit internationale udsyn, er lykkedes med at disrupte et stort marked mod alle odds, og blive en af de cases, som mange start-up foundere kigger mod for inspiration. Det er ikke mange danske start-ups, som opnår unicorn status, og når man tænker på at det er lykkedes Vivino teamet at gøre det, selvom Danmark næsten ingen tradition har for vin, så gør det kun præsetationen endnu mere imponerende. Personligt synes jeg Heini og hans historie med Vivino er beundringsværdig, men mest af alt fordi han er et inspirerende eksempel på en person, som har taget den - næsten umulige - vej fra Færøerne til Silicon Valley, og kontinuerligt har turde rykke barren for hvad der er muligt i sin start-up. Tak fordi du lytter med, og husk: Hvis du er glad for podcasten, så efterlad gerne en anbefaling eller et review Kh Bjørn Støt Rollemodellerne - støt vores bogsponsor: Støt Rollemodellerne ved vores bogsponsor Bookbeat - Få ubegrænsede lydbøger GRATIS i 6 uger    Rollemodellerne Episode 65 – Heini Zachariassen Notat og tidlinje: 04.00 - Snak om den pris man betaler for at være iværksætter 08.30 - Kontrasten fra Heinis færøske baggrund til Silicon Valley 10.00 - Var Vivino i virkeligheden en klassisk Underdog historie? 12.00 - Hvordan har Vivino vendt deres ulemper til fordele i kampen om vinmarkedet? 13.30 - Hvordan har Heinis baggrund formet hans egen iværksætterrejse? 16.00 - Er iværksætteri drevet af at man skal bevise noget fr...

Sidekick: Pia-Maria Lehtola. Plikttrogenhet och intuitionen. Långfredagen är för självrannsakan. Civil olydnad. Vad kan vi göra för Ukraina? Kontrasten mellan Fabriksgatan och civilbefolkningen i Ukraina. Mariupol är här och nu. Yannick och Macron och "ici"? Listan på vad du bör göra på morgonen är lång. Rysk porslin är vår historia. Robotar versus cykelbud. Ungdomen kan inte dansa.

På en avsats på Branäsbergets östsluttning fanns en hel torpby. I dag är den förvandlad till ett populärt skidområde. Kontrasten är slående. (VB 2007-07-12)

Øystein og Christina snakker om Biden-administrasjonens håndtering av Ukraina-krigen. Biden klarte ikke å stanse Putins invasjon, men han får likevel skryt fra flere hold for Vestens samlede og kraftfulle respons. Kontrasten er stor til tidligere kriser, som den kaotiske uttrekkingen fra Afghanistan i fjor sommer. OR-anbefalinger: Christina oppfordrer lytterne til å se på CNN, som gjør en fantastisk jobb på bakken i Ukraina. Øystein anbefaler biografien “Putin - mannen uten ansikt” av Masha Gessen. Den er fra 2012, men fortsatt verdt å lese. Her er Aftenpostens fulle liste over bøker det kan være fint å lese for å forstå Ukraina-krigen: https://www.aftenposten.no/kultur/i/L5g3Pp/hvorfor-er-det-krig-i-ukraina-disse-boekene-gjoer-deg-klokere

Filip sitter i vinduskarmen en lørdagskveld og drikker et glass cognac, ser ut over hagebyen og kjenner freden en Oslokveld. Samtidig har han nettopp sett en video fra Ukrainas regjering som har valgt å bli i hovedstaden i stedet for å flykte. De virker så trygge, og han kjenner heltemotet deres. Kontrasten i dette slår innover ham. Hvordan er det mulig? Et sted er et menneskeliv ingenting verdt, et annet sted så trygt - og samtidig, midt i tryggheten er depresjon den største trusselen mot folkehelsen.  See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/mindfulness-med-viggo-and-filip.

Gran Canaria ist so vielfältig - man bezeichnet die drittgrößte Insel der Kanaren auch als einen Miniaturkontinent mit ganz ausgeprägten Kontrasten. Im Norden warm mit ausgedehnten Obstplantagen - da wachsen die Zitronen und der Wein in den Bergen. Dann geht es ab auf die Anhöhen der Vulkane in der Mittel der Insel, die man noch nicht als erloschen bezeichnen darf. Da liegen auch kleine kuschelige Dörfer, die es zu entdecken gilt! Und im Süden präsentieren sich die ausgedehnten Dünen, die Strände und quirligen Badeorte wie Playa del Ingles und Maspalomas. Und bitte nicht vergessen die große Hauptstadt Las Palmas im Norden. Alle diese Orte auf der Insel sind eine Reise wert. Unser Reiseexperte Hans-Mario Praetor stellt Euch alles vor und diesmal wieder ganz praktisch!