Podcasts about fjodor dostojevskij

Är friheten att uttrycka vår sexualitet ett krav att göra vår åtrå till tal? Patricia Lorenzoni ser en värld inordnad i könets kunskapsregim. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Fjodor Dostojevskij sa en gång: ”Vi har alla krupit fram ur Gogols kappa.” Han syftade på den ukrainsk-ryske kollegans novell ”Kappan”, liksom på Gogols avgörande betydelse för den ryskspråkiga prosakonsten.En motsvarande sentens för det senaste halvseklets kulturteori skulle kunna vara: ”Vi har alla krupit ut ur Foucaults biktbås.” Få tänkare under efterkrigstiden har såsom fransmannen Michel Foucault påverkat vår förståelse av hur vi som människor formas i ett intrikat samspel mellan kunskap och makt.Foucault var idéhistorikern som förvägrades att disputera i Uppsala, men som revolutionerade den historiska forskningen med sina lika nitiska som associativa läsningar av arkiven. Han var professorn som under 1968-revolterna gjorde studenterna sällskap på barrikaderna, men som också kritiserade 68-rörelsens mest omhuldade myter. Inte minst den om sexuell frigörelse, en kritik formulerad i boken ”Viljan att veta” från 1976. Och det är här biktbåset kommer in.Egentligen var ”Viljan att veta” bara första delen i ett mer omfattande projekt om sexualitetens historia, ännu oavslutat vid Foucault alltför tidiga död till följd av aids 1984. Boken tar avstamp i den sexuella revolutionens självbild, och är en uppgörelse med idén om sexuell frigörelse. En kritik av en historieskrivning som såg samtidens idoga tal om det sexuella som en brytning med äldre tiders förtryck.Där andra såg befrielse, såg Foucault en intensifierad maktutövning som kom till uttryck i ett påbud att ständigt och jämt tala om könet och sexualiteten. Detta tvång att tala föddes inte med den sexuella revolutionen. Foucault spårar det bakåt, bland annat till det katolska biktbåset och historiska förändringar i prästernas biktmanualer. Under medeltiden hade bikten främst uppehållet sig vid om den sexuella handlingen rymdes inom det religiöst legitimas gränser eller ej. ”Sodomi” var termen för vitt skilda praktiker som gemensamt hade synden. Men efter det tridentiska kyrkomötet i mitten av 1500-talet kom manualerna successivt att snarare rikta in sig på själen dolda skrymslen. Bikten blev allt mer den plats där tankarna, fantasierna och begären skulle blottas och rannsakas. Ett krav, skriver Foucault, att ”försöka göra sin åtrå, hela sin åtrå, till tal”.Kyrkans roll här skulle så småningom övertas av medicinen och psykologin. Foucault ser en lång kontinuitet, i det att vi alltmer kommit att ställa frågan om vilka vi är till våra kön. Vad slags människor, vad slags subjekt, blir vi därigenom? Den gamla tidens sodomit definierades genom handlingen. En syndare, det är sant, men syndare är vi å andra sidan alla. Med moderniteten skulle våra sexuella begär och drifter knytas till vår identitet på ett nytt sätt. Om du identifierar dig som homosexuell, handlar det inte bara om vem du har sex med. Homosexualiteten blir ett raster över hela din person.När Foucault skrev ”Viljan att veta” var homosexualitet ännu sjukdomsklassat i Sverige. Så förblev det till 1979. Så sent som 2013 tvingades transpersoner till sterilisering för att få könskorrigering. Först 2024 röstades en förenkling av den komplicerade processen att byta juridiskt kön igenom. Det tycks finnas goda argument för att se den moderna svenska historien som en successiv befrielse av både könet och av de sexuella begären.Betyder det att Foucaults kritik är irrelevant? För att svara på det, bör vi först ställa frågan: Vem omfattas av befrielsen till att börja med? Jag kommer att tänka särskilt på en specifik situation där en människas förmåga att omsätta sitt kön och sitt begär i ”rätt” slags tal blir en fråga på liv och död: asylprocessen.2020 publicerades en rapport av Aino Gröndahl, asylrättsjurist på RFSL. Gröndahl hade gått igenom över 2000 avslagsmotiveringar i asylärenden från de senaste åtta åren. På 170 sidor får vi en inblick i vilka förväntningar som möter den som sökt skydd i Sverige med asylskäl grundade på sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.I en asylutredning anges regelmässigt som främsta bevisning den sökandes ”berättelse”. Vid ett enstaka intervjutillfälle med Migrationsverket ska den som flytt berätta om sina asylskäl. I hbtqi-ärenden innebär det att tala om sitt kön, om sina begär, och inte minst, om sin identitet.Foucault läste de katolska biktmanualerna som del av en kunskapsproduktion om könet, vilken ytterst handlade om makt. Intervjurummet, där den asylsökande måste vränga sin själs skrymslen, är inte helt olikt. Här finns en hel begreppsapparat och förståelseram som vid intervjutillfället bara antyds, men som den sökande likväl behöver behärska. För, låt oss säga, en person som flytt ett land där samkönade relationer straffas med fängelse, räcker det inte att hen har samkönat sex. Hen måste kunna redogöra för en livsstil, en identitet, en inre resa som utmynnat i en insikt om vem hen egentligen är.Kort sagt, den asylsökande måste kunna verbalisera en personlighetsutveckling som harmonierar med modernitetens påbud att identifiera sig genom sitt kön och sina begär.Konsekvenserna framstår som både brutala och absurda. Gröndahl ger rikliga exempel på personer som fått utvisningsbeslut med hänvisning till att de inte förmått göra en precis distinktion mellan att vara homosexuell och bisexuell, att de inte reflekterat i förväntad grad över sina begär, eller att de inte kunnat verbalisera en specifik livsstil. Som ett av de citerade besluten säger: Migrationsverket ifrågasätter inte att du har sex med män, men bedömer sammantaget att du inte har lämnat tillförlitliga uppgifter om att du tillhör gruppen homosexuella män. Gröndahls rapport publicerades alltså 2020, och den visade hur avslagsmotiveringar i hbtqi-ärenden närmast rutinmässigt bröt både mot både gällande lag och mot Migrationsverkets egna rättsliga ställningstaganden. Verket tog den på allvar och inledde utbildningsinsatser. Men 2023 gjorde Gröndahl en uppföljning där hon fann att effekterna av insatserna uteblivit. De krav som ställdes på hbtqi-flyktingar då, fortsatte att ställas även nu. Gröndahl kommenterade det som ”en rättsskandal som pågår i det tysta, bakom sekretess och tystnadsplikt”. I ett land som likt Sverige gärna berömmer sig om sin hbtqi-vänlighet, kan det framstå som både chockerande och gåtfullt.Men kanske är det just genom Foucault biktbås vi ska förstå denna skandal i en utebliven skandal. För Foucault var modernitetens pratsjukhet om könet och sexualiteten ett uttryck för maktens allt intimare inträngande i våra liv. För att vara rätt slags subjekt, det vill säga fullt ut människa, måste vi kunna tala om oss själva på ett sätt som låter sig inordnas i denna könets kunskapsregim. Så blir även den hbtqi-certifierade sexuella frigörelsen del av en större apparat för att göra skillnad på folk och folk. Den som inte klarar testet i biktbåset, behandlas som mindre än människa.Patricia Lorenzoniidéhistoriker och författare

Dette er Drammensbibliotekets nye litteraturserie: Klassikerstafetten! Forfatter og biograf Tor Bomann-Larsen er først ut med å presentere sin favoritt blant de litterære tungvekterne: Fjodor Dostojevskij. Og kanskje tar han en sving innom vår lokale kjempe. Som sikkert mange av dere veit hvem kan være. Og hvem gir han stafettpinnen videre til tro? Denne arrangementsrekken vil foregå den andre mandagen i måneden på Intimscenen i første etasje.

Fjodor Dostojevskij (1821-1881) skrev annat än romaner. Men varför? 200 år efter författarens död läser Vincent Flink Amble-Naess hans slagfärdiga opinionsjournalistik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.År 1873 skriver en kolumnist i den ryska tidningen Grazjdanin. Han hetsar till krig.I text efter text återkommer han till hur tiden har kommit för Ryssland – den ortodoxa kristendomens beskyddare – att resa sig mot det Osmanska väldet i Turkiet, och inta Istanbul. När staden är erövrad ska den byta namn till Tsargrad, Tsarens stad, liksom Konstantin den store en gång lät döpa den till Konstantinopel. Många gånger tidigare har Rysslands svärd fått blänka i Östern, påminner skribenten. Han syftar på Peter den stores krig mot turkarna och på det nyligen avslutade Krimkriget. Men den kommande konflikten är annorlunda. Den är inte bara av politiskt intresse. Kriget bär också på löften om ett andligt uppvaknande för det ryska folket, som under decennier har förgiftats av västerlandets cynism och vetenskapstro: Kriget, skriver han, kommer att rensa den luft vi andas.Skribentens namn är Fjodor Dostojevskij. För eftervärlden är han i första hand känd som författaren till romaner som Brott och straff, Onda andar och Idioten. Vad som är mindre känt är att han även verkade som journalist. Under en stor del av sin karriär skrev Dostojevskij för tidskrifterna Vremja och Epocha. Men först från och med 1873 började han skriva mera regelbundet. Varje månad publicerades en av hans kolumner i den nystartade tidningen Grazjdanin, som på ryska betyder ”Medborgaren”. Spalten kallades En författares dagbok, och fick stor spridning i det ryska samhället. Under Dostojevskijs livstid blev hans opinionsjournalistiska arbeten förmodligen mera lästa än hans romaner.Bakom tidningen stod Vladimir Mesjtjerskij, en förmögen furste som beskyddades av tsaren. På ledarsidan drevs en reaktionär linje, som gynnade adelns och hovets intressen. Dostojevskij bidrog i stor utsträckning till detta projekt. Med sina texter företrädde han ett slavofilt program, som syftade till att bevara det ryska samhällets särart. Hans ideologiska fiender var zapadnikerna, en heterogen grupp av mer eller mindre västvänliga ryssar som ville att kejsardömet skulle utvecklas till en republik.Dessa tsarväldets fiender får i Dostojevskijs tidningsartiklar utstå en serie våldsamma angrepp: Jesuiterna är en samling antikristliga bedragare, anarkisterna är kannibaler och brodermördare, socialisterna vill se världen bada i blod.Det är emellertid inte de enskilda personerna som är Dostojevskijs huvudsakliga måltavlor; det är liberalismen, upplysningen och den europeiska moderniteten. Mot dessa företeelser argumenterar han med en iver som för en nutida läsare kan framstå som underlig.Också i författarens romaner återfinns visserligen de reaktionära tankegångarna: Den religiöse grubblaren Sjatov i "Onda andar", som vill att Ryssland ska nå världsherravälde; de antisemitiska fångarna i Döda huset; den namnlöse tjänstemannen i "Anteckningar från källarhålet, som väljer lidandet framför moderniteten och vetenskapstron. I romanerna lägger man emellertid inte märke till den överhettade argumentationen på samma sätt. Delvis beror det förmodligen på mångfalden av röster, det fenomen den ryske litteraturhistorikern Michail Bachtin kallade för Dostojevskijs polyfoni. Dialogformen ger romanerna en form av balans som i de journalistiska texterna lyser med sin frånvaro.Kanske kan tonläget i En författares dagbok i någon mån förklaras av hur texterna kom till. I fembandsverket Dostoevsky: A Writer in his Time ger Dostojevskijs levnadstecknare Joseph Frank en bild av deras tillkomst:Skrivandet äger rum helt och hållet efter mörkrets inbrott. Först vid gryningen går författaren och lägger sig på sin vaxdukssoffa, som vid sidan om det grovhuggna bordet och pinnstolen är arbetsrummets enda möbel. Klockan två på eftermiddagen slår han upp ögonen, drar på sig sin morgonrock och går ut till samovaren i matsalen. Medan han dricker sitt te rullar han sig cigaretter i saffransgult rispapper och skummar igenom dagstidningarna. Vid tretiden intar han en enkel lunch: två skivor svartbröd och ett glas vodka. Efter en promenad genom S:t Petersburg återvänder han till sitt hem för att äta middag med sin familj. Han nattar sina barn. Han återvänder till arbetsrummet. Och skrivandet fortsätter.Med få undantag upprepas proceduren varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.Texterna i "En författares dagbok" är ofta underhållande, och håller generellt en hög stilistisk nivå. Ändå kommer de inte i närheten av den storhet som återfinns i Dostojevskijs skönlitterära verk. Kvalitetsskillnaden är av sådan art att författaren själv måste ha varit medveten om den. Man kan därför fråga sig varför han valde att ödsla tid på sin journalistiska verksamhet, istället för att ägna sig åt det romanbygge som skulle komma att ge honom hans plats i litteraturhistorien.Visst led han av ständiga ekonomiska bekymmer, men forskningen har visat att kolumnerna skrevs mot ett uselt arvode. Vad Dostojevskij däremot krävde var en oinskränkt frihet att uttrycka sig såsom han själv behagade. Kanske lockades han av möjligheten att för en gångs skull få skriva i egen sak, och framträda som Fjodor Dostojevskij, snarare än som en av hans litterära karaktärer. Kanske såg han texterna som ett sätt att råda bot på den ensamhet som hade kommit att prägla hela hans tillvaro – som ett sätt att nå ut.Denna möjlighet tycks utöva samma lockelse på Dostojevskijs sentida yrkesbröder och -systrar som på honom själv. För många av dagens författare tycks opinionsjournalistiken framstå som ett behändigt mellanting mellan ett vanligt, utåtriktat liv och den typ av utanförskap som deras yrke i slutändan kräver. Genom att redogöra för sina åsikter hoppas författaren kunna bilda sig en persona och få tillfälle att spela rollen av respektabel medborgare. På så sätt kan hennes skrivande fås att framstå som en samhällsviktig tjänst som vilken som helst, kanske rentav som en av de mera oumbärliga. Genom debattsidorna får hon möjlighet att lämna sitt elfenbenstorn och träda in i den folkliga gemenskapen. Men manövern är dömd att misslyckas.År 1880 upphörde En författares dagbok att utkomma i Grazjdanin. Till stor del berodde det på att Dostojevskij var upptagen med att skriva på det som skulle komma att bli hans sista roman, Bröderna Karamazov. Bokens handling kretsar kring brödernas far, en opålitlig alkoholist och spelmissbrukare, som förskingrar sönernas arv och förnedrar sig offentligt. Fadern bär namnet Fjodor, vilket är Dostojevskijs eget namn.Namnvalet kan tolkas som en självbekännelse. Romanen publiceras några månader innan Dostojevskij avlider i den lungsjukdom han ådragit sig under sin tid som straffånge i Sibirien. Maskeraden är slut, och författaren avslöjar sitt skrivande som den bisarra verksamhet det alltid har varit:Ett berusat samtal han för med sig själv.Vincent Flink Amble-Naess

Ett samtal med Jan Erixon om Fjodor Dostojevskij med utgångspunkt i den senaste boken : Därför väljer jag Kristus, utgiven på Libris Förlag. Om den där kroken från barndomen, något som återkommer och gör sig påmint och det dramat och längtan i en av de stora klassikerna Brott och straff.

Netotjka Nezvanova er navnet på den russiske forfatters mærkeligste skabning! Hun er klæbende, sludrende og grænseløs. Hvorfor lader Fjodor Dostojevskij hende være hovedperson i romanen af samme navn - og hvad skal læseren få ud af at lytte til den sygelige unge kvindes fortælling? Lektor i russisk litteratur, Tine Roesen er gæst i dagens program, hvor hun sammen med vært, Nanna Mogensen udfolder den nyoversatte roman.

Filosofen Georg Henrik von Wright (19162003) hade två sidor i sitt tänkande. Mattias Hagberg funderar över balansen mellan undergångsromantik och en rimlig kritik av människans framfart. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag tillhör de som förfördes av Georg Henrik von Wright. Redan som tonåring, i slutet av åttiotalet, satt jag med näsan i ”Vetenskapen och förnuftet”, den finske filosofens omtalade, för att inte säga omsusade, uppgörelse med det västerländska industrisamhället och dess kunskapssyn. Jag kan nog påstå, utan att överdriva alltför mycket, att min världsbild formades i intim samklang med von Wrights klara men något träiga prosa. Jag övertog hans syn på den ekologiska krisen och jag läste girigt om industrikapitalismens sociala baksidor – men framför allt var det hans kritiska uppgörelse med det vetenskapliga systemet som fångade mig. Genom att teckna hela den västerländska idéhistorien, från antiken fram till och med nittonhundratalet, visade von Wright hur vi skapat ett ohållbart system, byggt på vanföreställningar om rationalitet, kontroll och herravälde över naturen.Mitt första exemplar av ”Vetenskapen och förnuftet” är sönderläst och borta, men även mitt andra, en billig pocketutgåva, är slitet och fullt av understrykningar och anteckningar.Men, så fanns också de där raderna, de som i efterhand blivit så omtalade, och som verkar blottlägga ett stråk hos von Wright som skär sig mot det försiktiga och noggranna språkbruket i övrigt. I några korta, avslutande reflektioner om framtiden skriver han:”Ett perspektiv, som jag inte anser orealistiskt, är att mänskligheten går mot sin undergång som zoologisk art. Perspektivet har ofta i tider av oro och omvälvningar upprört människor [–-] Jag kan inte för egen del finna det särskilt upprörande. En gång skall med säkerhet människan som art upphöra att finnas; om det sker efter några hundra tusen år eller ett par sekler, är i det kosmiska perspektivet en pipa snus. När man betänker, hur många arter människan själv tagit kål på, kan en sådan naturens nemesis kanske tyckas rättvis.”Och han fortsätter, med en hänvisning till Sigmund Freud och Fjodor Dostojevskij, med att tala om människans dödsdrift, om hennes själsliga längtan efter utplåning.Det var som om textens sista sidor blottade en avgrund, en nattsida som inte funnits där tidigare. I mitt gamla exemplar av boken har jag satt ett tunt frågetecken i marginalen – det är allt.von Wright var en motsägelsefull tänkare. Hans professionella filosofiska gärning rörde sig tryggt inom logiken och den analytiska traditionen. Han skrev på engelska och tog sällan ut svängarna. Han var, märkligt nog, en filosof som höll sig till de akademiska och vetenskapliga ideal han själv kritiserade hårt i böcker som just ”Vetenskapen och förnuftet”. Det var som om hans identitet var splittrad i två, som att hans personlighet var delad – en Dr. Jekyll och Mr. Hyde, om man så vill. På dagarna sysslade han med den rena, klara logiken och med den anglosaxiska filosofin. På nätterna lät han sig förföras av Oswald Spenglers pessimism i ”Västerlandets undergång”, av det irrationella stråket i Fjodor Dostojevskijs ”Anteckningar från underjorden” och av förnuftskritiken i Lev Tolstojs filosofiska skrifter. Resultatet av dessa nattliga äventyr blev en lång rad dystra essäer på svenska om allt från kvantfysikens upplösning av den enhetliga världsbilden till det moderna samhällets närmast magiska tro på framsteg och utveckling.von Wrights kritik av moderniteten var hård, men väl underbyggd. Samtidigt fanns där alltid något annat, något undflyende som rörde sig bort från det begripliga. Det är åtminstone så jag läser honom.Vad var det egentligen som von Wright önskade?Var hans välformulerade civilisationskritik i själva verket en förklädd undergångsromantik, en freudiansk dödsdrift maskerad till skrivbordsessäistik?I boken ”Den okände von Wright” har de båda finska forskarna Joel Backström och Thomas Wallgren samlat ett sextiotal texter av von Wright som mestadels inte publicerats i bokform tidigare. Här finns den uppmärksammade kritiken mot Vietnamkriget, ursprungligen publicerad i Hufvudstadsbladet i november 1967, och här finns hans omtalade inhopp i den finska EU-debatten från början av nittiotalet. Men framför allt finns här några äldre texter som skrämmer – och som det kan vara värt att dröja vid. von Wright verkar under trettiotalets inledande år ha haft en dragning till fascismen och nazismen. Framför allt verkar han ha haft en dröm om att dessa ideologiska monster skulle rena de europeiska samhällena och ge dem en ny start. 1934 beskriver han nazismen och fascismen som missförstådda och som en del av en ”oändligt rik världsrörelse”, åtminstone ur ett andligt perspektiv. Och senare samma år tillägger han i en text: ”Den är framför allt en dynamisk process i tiden, en väldig omvärdering av alla värden, som ännu är i sin linda, men en gång skall förena de till synes mest skilda andliga områden till en enhet.” Senare i sitt liv passerade von Wright dessa texter med tystnad, samtidigt som han tog kraftfullt avstånd från trettio- och fyrtiotalens våldsideologier. Någon nazist eller fascist var von Wright aldrig, men han lockades uppenbarligen av tidens föreställningar om en ideologisk stormvind som skulle riva sönder den befintliga världen.Eller som han själv uttryckte saken 1941: ”Om den 'nya anda', som ska efterträda den gamla, vet vi ännu mycket lite, dess verkliga karaktär avslöjar sig kanske först efter en mansålder.”von Wright var en man som tidigt tänkte i tidsrymder långt utöver det vanliga. Ett perspektiv han behöll livet ut. I en av de sista texterna i samlingen ”Den okända von Wright” med den talande titeln ”Slutord”, ursprungligen publicerad 1995, väller undergångsromantiken fram igen: ”Nytt liv föds med smärta. Regeln gäller inte bara för människobarn och djurungar. Den förefaller att gälla också för de kollektiva livsyttringar som kulturens uppkomst och brytningsskeden är.”Kanske skulle von Wrights märkliga vurm för undergångens smärta vara en kuriositet, i ett i övrigt intressant författarskap, om det inte var så att hans texter genljuder av troper som ekofascister och högerradikaler gjort till sina – det vill säga civilisationens fall till förmån för en ny och ren värld.Det är ingen lätt balansgång människan står inför. På ena sidan ignorans och likgiltighet inför vår skadliga framfart, på den andra ett mörkt förakt för hela eller delar av vår art. Och där emellan: En rättmätig och produktiv kritik, som en smal passage mellan två avgrunder.Mattias Hagberg, författare och kulturjournalistLitteraturJoel Backström och Thomas Wallgren (red): Den okände von Wright – tidskritik och andra texter av Georg Henrik von Wright 1926–1997. Appell Förlag, 2023.

Hvad er historien bag 'Bogklubben 1984'? Det spørgsmål besvarer vi i den her udsendelse, hvor to af klubbens medlemmer, nemlig Emil Berggreen og Jannick Liburd, gæster 'Spiller til Spiller'. De to – nu tidligere holdkammerater – har bogklubben sammen med Christoffer Remmer og Frode Fristed Hummelgård. De læser forfattere som Fjodor Dostojevskij og George Orwell, og de klæder sig fint på, når de evaluerer bøgerne. Bogklubbens medlemmer er blevet beskyldt for at være prætentiøse. At de bare lader som om, de læser bøgerne. Men Niels Lodberg, assistenttræner i SønderjyskE, lærte på den hårde måde, at 'Bogklubben 1984' ikke er »en parodi på et dårligt Klovn-afsnit.« Få dén historie i den her udsendelse, hvor du også kan høre: - Hvorfor det overhovedet er interessant, at fire venner fra fodboldbranchen har en bogklub - Om bogklubbens beef med Counter-Strike-drengene - Hvordan bogklubben skaber et frirum og bidrager til mental sundhed - Og de første tanker om, hvordan medlemmerne skal håndtere det, hvis Jannick Liburd, der har amerikansk statsborgerskab, flytter over Atlanten Lyddesign: Magnus Mattsson Vært og tilrettelægger: Michael Hehr

Själsrokoko eller sublim smärta? Litteraturpodcasten Skogarna är tillbaka och i detta avsnitt diskuterar vi vår relation till skönhetsbegreppet. Hur är det att bli golvad av Sandro Botticellis konstverk i Florens? Varför skriver inte fler poeter på rim, som Karin Boye? Och hade Fjodor Dostojevskij alla hästar hemma när han sa att skönhet kommer frälsa världen? Vi pratar också om den ungerska författaren László Krasznahorkai skildring av människans strävan efter fullkomlighet. Och lite till. Kärntruppen är utökad och podcasten drivs nu av Andrea Lundgren, Filip Nyström och nykomlingen Maria Bodin.

Danny Larsen og Einar leser Dostojevskijs Forbrytelse og straff.

I skuggan av betongen Vi besöker författaren John Ajvide Lindqvist i hans hem i skärgårdsidyllen Rådmansö för att prata om den gråa, trista förorten som motiv och miljö i skräckfiktionen. John Ajvide Lindqvist är Sveriges genom tiderna störste skräckförfattare och behöver ingen vidare presentation. Tomas och Lars säger: Nu är han äntligen här. Vi pratar också om: Låt den rätte komma in, By på höjden, Låt de gamla drömmarna dö, X - den sista platsen, Blackeberg, spökbacken, dödsbacken, “Får vi din moppe?”-grafittin, den opublicerade diktsamlingen Blackeberg: onaturliga mötesplatser, Sommaren 1985, socialdemokratins glansdagar, Rörelsen - den andra platsen, Tage Erlander, Hanteringen av odöda, Pappersväggar, Clive Barker, The Forbidden, Candyman, Råslätt, Norrahammar, urban legends, världens bästa skräcknovell In the Hills the Cities, De dödas röster, den outgivna radioföljetongen Nattkirurgen, Lilla stjärna, Norman Mailer - nej: Truman Capote! - nej: Raymond Chandler! - amerikanska filmbolagsblåsningar, Svarta Madame kom fram, Ouija-bräden, Matt Reeves, Let Me In, Tomas Alfredsson, Kvinnan i det låsta rummet, Rolf Lassgård, pjäsen och platsen Storstugan, Vänligheten, Patrick Bateman, William Shakespeare, Fjodor Dostojevskij, Brott och straff, Elias Canetti, Stephen King, Mr Harrigan's Phone, Tabitha Jane Spruce, Finders Keepers, The Dead Zone, Verkligheten, Samantha Fox, Mats Strandberg, Anders Fager, Mariana Enríquez, Vår del av natten, Det vi förlorade i elden, pjäsen De obehöriga, Peter Andersson, Ann Petrén, Leif Andrée, Mia Ajvide, Sulky och Bebbe regerar okej, Ordfront Förlag och självklart något om att alla egentligen är socialdemokrater innerst inne. Patreon-lyssnare avnjuter dubbel speltid där snacket fortsätter om allt från strömmingsfiske i gryningen till det kronologiska flödesschemat i TV-spelet Forbidden Siren. Nu är han äntligen här. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.

I artonde avsnittet av "Har du inte läst den?" avslöjar Lydia och Hedvig hur plågsamt obildade de är gällande rysk historia, Hedvig har fastnat i 1800-talets hamsterhjul och kan inte sluta använda uttrycket "damma av". Förutom att roas och oroas av källarmannens tilltag lyckas Lydia nästan kicka igång sin förlossning genom att börja prata om begreppet "psykisk ohälsa".  Musik av Linus Lahti. 

Vad händer om man låter en grupp chefer uppleva svår och ibland obehaglig konst på sin ledarskapsutbildning? Författaren och journalisten Eva-Lotta Hultén funderar över samtidens ledarskapsideal. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Snabbt och vant målas sexdockans bröstvårtor. Flinka fingrar monterar ihop sprayflaskor. Back efter back med små såsförpackningar travas på höjden. Håglösa uniformerade människor rabblar Företagets öde är mitt öde. Företagets ära är min ära. Prisbelönta dokumentären Ascension av filmaren Jessica Kingdon skildrar kinesiskt arbetsliv. På en kurs får deltagarna i detalj lära sig hur de ska nicka, vinka och le i affärslivet. Det är lätt att förfasa sig över det inrutade och hierarkiska i scenerna från Kina men det finns paralleller på närmare håll. Den som läser västerländsk managementlitteratur kan hitta instruktioner som beskriver exakt hur man som chef ska prata till och hantera sina medarbetare. Liknande manualer går att finna för lärare och föräldrar. Råd som tycks utgå från att den ene bara är arbetsmaterial för den andre. Medicinforskaren Julia Romanowska påpekar att ett sådant förhållningssätt är att betrakta som beteendeteknologi, en term som förknippas med behavioristen BF Skinner och hans idéer om att utveckla människan genom betingning. I boken Schibboleteffekten beskriver Romanowska hur hon i en forskningsstudie lät femtio chefer få en kort gemensam grundkurs i ledarskap. Hälften fick sedan fortsätta med en traditionell ledarskapsutbildning medan övriga fick delta i tolv sammankomster med intensiva konstupplevelser kallade schibboletföreställningar. Starka, ofta obehagliga eller skrämmande texter av författare som Etty Hillesum, Franz Kafka och Fjodor Dostojevskij varvades med klassisk musik och skriftlig reflektion och samtal. I den första föreställningen möttes Bibelns Höga visan och nobelpristagaren Elfriede Jelineks skildring av ett förhållande präglat av sexuellt våld. Några deltagare blev så illa berörda att de gick ut ur salen. Andra blev arga och upplevde sig manipulerade. Men efterhand som träffarna blev fler hände saker med deltagarna. De kapitulerade och lät sig beröras och uppröras utan att kräva svar på vad som var nyttan med det hela. Flera berättade om känslor av solidaritet och samhörighet och en vilja att lindra andras lidande. En deltagare skriver i samband med en föreställning, i ett tillstånd som kanske kan liknas vid eufori: Mycket har hänt inom mig ikväll. Jag känner faktiskt fullt ut att jag skulle kunna lämna allt jag har och utgå från en helt annan plats i livet. () Blir sugen på att spela dragspel. Jag ska lära mig spela dragspel. En annan skriver: Jag får en enorm lust att åka hem och baka bröd till min familj, jag känner en vördnad och kärlek för livet. Slut citat. Trots det mörka innehållet i texterna berättar flera i sina skriftliga reflektioner att deras livslust och glädje växer. Romanowska ser samtidigt en förskjutning hos deltagarna. De går från att tänka i termer av makt till att tänka i termer av ansvar.Jag har bara i korta perioder av mitt vuxna liv haft en chef eller själv varit ledare och är inte bekväm i någon av rollerna. Allra värst har det varit under chefer som använt vår personliga relation till att få mig att göra vad de bestämt redan i förväg. Jag tror inte att någon människa mår bra av att ses som en robot att programmera. Inte heller att någon mår väl av att vara den som manipulerar eller ser på andra enbart som medel för att uppnå vissa mål. I de intervjuer som gjordes med deltagarna i schibboletgruppen åtta månader efter experimentet berättade de att de sov bättre, hade mer energi, var gladare och hade bättre självkänsla än tidigare. Hos den kontrollgrupp som fått en traditionell chefsutbildning var resultaten de motsatta. Och trots att de själva tyckte sig ha blivit bättre chefer fick de sämre omdömen av sina medarbetare än före kursen. De traditionellt chefsutbildade mådde alltså inte bara sämre, de blev också sämre chefer av kursen de gick. Medarbetarna till schibboletprogrammets chefer var i stället nöjdare med dem. Både chefer och medarbetare hade dessutom mätbart högre halter av ett hormon som hjälper oss att hantera stress. I den andra gruppen hade både chefer och medarbetare fått sänkta nivåer. Musik och litteratur måste kanske inte förstås omedelbart för att betyda något för oss. Och det som får oss att blomstra kanske inte är den falska trygghet som en tydlig ledare ger, utan mötet med en människa som kan omfamna komplexiteten hos såväl sig själv som andra. En av schibboletdeltagarna skriver efter kursen: Den ömhet och respekt jag kände för var och en i gruppen var applicerbar på andra eftersom den var en ömhet och respekt för människans väsen. Också läraren Maria Wiman bemöter sina medarbetare med ömhet och respekt för deras väsen. Tillsammans med sina elever formar hon en undervisning som blir till nytta för andra och erbjuder eleverna djup känsla av mening. Ofta börjar det med att eleverna blir upprörda över, eller uppspelta av något. Maria Wiman lyssnar och åker med men styr med lätt, och ibland mer fast, hand i de riktningar som gör det möjligt att också få med det stoff som läroplanen stadgar. I boken Värdeskapande lärande i praktiken beskriver hon deras olika projekt som kan handla om att starta insamlingar till hjälpverksamhet, bygga en informationskampanj, läsa högt för äldre eller skriva egna veckobrev om vad som händer i skolan och skicka till föräldrar och mor- och farföräldrar. Maria Wiman berättar om ett lyhört samspel med eleverna. Vad får dem engagerade? Vilka är de? Vad har de att bidra med?Som ledare kan man luta sig mot sin formella makt. Sådan har man i kraft av sitt ämbete och det kan vara rätt att fördela arbetsuppgifter, befordra eller degradera, straffa eller belöna. Informell makt kan i stället bygga på att man är den med mest kunskaper och erfarenheter eller störst klokskap. Vill man se engagemang och utveckling tyder forskning på att det är klokare att luta sig mot sin informella makt, oavsett om man är företagsledare, lärare eller förälder. Underkastelse är inte det mest utvecklande förhållningssättet i något sammanhang eller någon relation.  Att vara ledare är inte att alltid ha rätt, även om många ledarskapsteorier, inte minst för föräldrar, tycks utgå från det. Det kryper i kroppen på mig när jag läser förnumstiga artiklar om vikten av att som förälder benhårt stå fast vid vad man beslutat. Själv har jag föredragit att lära mina barn att goda argument kan löna sig och att kompromisser är både möjliga och nödvändiga. Ibland misslyckas jag och får be mina barn om ursäkt. När jag lyssnar på dem så lär de mig hela tiden att bli en bättre förälder.I vår samtid ropas det ofta på starka ledare som är tydliga och kan konsten att förenkla, men vad vi behöver är primärt något annat: Ledare som slutar hantera, manipulera och dumförklara sina medarbetare, underordnade, elever, väljare eller barn. Individer som vågar tänka och känna och lyssna och som står ut med att låta Höga visa möta Elfriede Jelinek.Eva-Lotta Hultén, författare och journalist

Vi lär känna den i Sverige okända och i USA välkända grundaren av vloggen KISS F.A.Q.. Daniel Westman. Vi pratar sprängämnet Sam Loomis - vem är det, varför läcker det, vem läcker och varför läcker det fortfarande? Kan man vara KISS-beroende och är det skadligt? Gäst: Daniel Westman Multiversum, KISS f.a.q, Daniel from Sweden, Julian Gill, Jan Lööf, köttbullar, makaroner, The Elder, Star Wars, Mr. Blackwell, Gene Simmons, Fjodor Dostojevskij, KISS Asylum, Ace Frehley, lärare, utbildning, "syltburkar", valium, betablockerare, KISS Convention Expo '95, Slakthuset, livepodda, kakprovning med Gene Simmons, Heavens On Fire, Anamalize, Asylum, Nils Svensson Brekke, Kiss i Danmark & Norge, OKEJ, Alex Bergdahl, Gene Simmons, Bruce Kulick, Paul Stanley, Mark st John, Chris Laney, Garlic, Kiss Expo 2004, Kissin' Time, Morgan, Clifford, soul searching, Sonic Boom, Sam Loomis, Firehouse Magazine, Fantomen, Strike Magazine, Nicola, KISS Magic, WASP, Olle Linderholm, Ace husaffärer, Ace flickvänner, Shout it Loud podcast, The Greatest Show on Earth, Tommy Thayer, Necromancer, Kiss i Las Vegas, Kiss i Sverige 2023, Kiss arkiv, de 100 spelningarna, Doc McGee, Johnny Fredriksson, Peter Criss, att bli fotograferad med KISS, Kiss beroende, Niklas Olsson, Patrick J Larsen, Rock and Roll Over, Tears are Falling, Dressed to Kill, Helsingborg, Domino, Svenskaspråkkurser för amerikanska KiSS-fans, Indianapolis, Vackra KISS-bootlegs, Kiss and Tell, Chris Lendt, Kiss and Sell, KIss Quizz hos Kiss f.a.q och DestroyerAlive, Lita Ford, Runaways folkparksturné, Anders Tengner, Hans Hatwig, Runaways i Nederländerna, Lydia Criss, Eric Carrs flickvän, Johan Carlén, Mark Slaughter, Rony Lundell.

Danny Larsen og Einar leser Dostojevskijs Brødrene Karamasov

Rysslands självbild hamnade i geopolitikens fokus under vintern 2022, då ännu en invasion förebådades i grannlandet Ukraina. Få i västvärlden kunde för sitt liv förstå vad som utgjorde grund för att en Vladimir Putin som ständigt tycktes finta och bedra sina rivaler och deras regelbaserade världsordning ånyo riktade ryska vapen mot slaviska bröder och systrar. Men Ryssland är gränslöst, enligt Vladimir Putins egna ord, och utan att helt kunna bestämma om det ska tolkas bildligt eller bokstavligt ska vi nu gå så djupt vi kan i ett försök att hitta in i den ryske presidentens idévärld för att ställa oss frågan om vad Ryssland egentligen är och hur djupt landets identitetskris går. För att hitta in i huvudet på Vladimir Putin tar vi vägen förbi tsarerna, klassikerförfattarna Leo Tolstoj, Fjodor Dostojevskij och Nikolaj Gogol via filosofer som Vissarion Belinskij och Nikolaj Danilevskij. Det är göbbar vi nog alla hört namnet på i förbifarten, men som väl få av oss egentligen kan koppla till Moskvas revanschlystna maktapparat av idag. Det här är FollowTheMoney, en podcast om makt, storfinans och börsen av och med mig, programledare Martin Nilsson och utrikesredaktör Joakim Rönning.

Danny Larsen og Einar leser Dostojevskijs Idioten

Det blir rysk musik och litteratur i dagens gudstjänst från Carl Johans kyrka i Göteborg. Predikan och textläsningar finns att lyssna på eller ladda ner på SRplay eller där poddar finns.Temat ljus kommer av att det är kyndelsmässodagen och ordet kyndel betyder just ljus. Dagen kallas också Jungfru Marie Kyrkogångsdag och handlar om hur Jesus bars fram i templet av Josef och Maria när han var fyrtio dagar. I templet finns Symeon och Hanna som är gamla och har väntat, hoppats och trott på Gud under hela sina liv. När Jesusbarnet bärs fram i templet blir det tydligt för dem att Jesus är Gud och de ser Jesusbarnet som Guds gåva. Symeon menar att han nu när han sett ljuset kan dö i frid. (Lukasevangeliet 2:22-38)Älska Guds skapelse på jorden, både i det hela och varje litet sandkorn. Varje litet löv, varje Guds ljusstråle skall ni älska. Älska djuren, älska växterna, älska varje ting. Om du älskar varje ting kommer du att bli varse Guds hemlighet i tingen. Ur Bröderna Karamazov av Fjodor DostojevskijI gudstjänsten läses även ur Idioten av Fjodor Dostojevskij. Staffan Dahl har översatt Idioten och Hans Björkegren Brott och Straff.Text Johannesevangeliet 1:1-10a  Lukasevangeliet  2:25 35MusikPsalm 122 1-3 Dagen är kommen (Wade/Norberg) Serenad av Alexander Borodin Chant du Ménestrel av Alexander Glazunow Psalm 677B Symeons lovsång (Kverno/Luk 2) Vocalise av Sergei Rachmaninov Psalm 744  Barn och stjärnor (Nyberg/Eggehorn) Romans av Dimitri Sjostakovitj Psalm 858 För dem som vandrar i mörkret (Leijon/Westberg) Postlude Adeste Fideles av Eric ThimanMedverkandeLudvig Lindelöf, predikan Agneta Eriksson läser texter och böner Rolf-Åke Fält på flygel och orgel Petra Hellquist på cello  Producent Neta Norrmo Tekniker Agnes Cassel och Hedvig Olsson för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Som medborgare har vi rättigheter. Men ibland har vi svårare att hävda dem. Varför då? Det frågar sig Elena Namli i den här essän. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Sårbarheten har, tills nyligen, inte varit något populärt ämne för filosofisk reflektion. Medan skönlitterära klassiker utforskar människan när hennes sårbarhet är som störst brukar filosoferna intressera sig för den rationella människa som söker om inte kontroll över tillvaron så i alla fall oberoende i förhållande till både naturen och samhället. Särskilt moderniteten har präglats av just sårbarhetens glömska och inte sällan svaghetsförakt. I mitt eget filosoferande intresserar jag mig helst för människan vars sårbarhet inte kan elimineras. Precis som andra djur är människor dödliga och både vår kropp och vår själ utsätts för smärta och ångest. Kanske därför läser jag om och om igen gamla klassiker som Fjodor Dostojevskij och Thomas Mann. De är ständiga samtalspartner i mina böcker. Jag låter också dessa gamla män följa med mig i olika vardagssituationer och reflektera över min egen sårbarhet men också över hur vi i vårt samhälle ska förhålla oss till varandra.På senare tid har jag haft problem med hälsan. Då har Bröderna Karamazov och Doktor Faustus fått följa med mig till olika avdelningar och mottagningar inom vården ja, här i Sverige med dess fantastiska och mycket avancerade vård. Det finns något plikttroget i att beskriva den svenska vården som fantastisk. Men hur ärlig är jag?Vad händer med mig när jag är sjuk och behöver hjälp? Hur går det för mina kära när de ligger i sina sjukhussängar och reduceras till ett förnamn och en diagnos? Varför blir stämningen så dålig när jag klagar? Varför måste jag inleda berättelser om likgiltighet, diskriminering och till och med övergrepp med att först intyga att jag egentligen är tacksam för den svenska vården?Ingen förväntar sig att jag ska visa samma djupa tacksamhet när jag möter människor med andra yrken. När jag som är morgonpigg anländer till mitt kontor på universitetet i Engelska parken i Uppsala är städpersonalen redan där. Är jag tillräckligt tacksam för det? Taxiföraren som kör mig till tåget och lokföraren som kör vidare har jag visat att jag är tacksam? När tåget är sent och jag klagar borde jag först intyga att jag på det stora hela älskar de svenska järnvägarna?  Antingen är jag i grunden en otacksam människa eller så är det någon skillnad mellan just vården och allt annat. Varför anser vi generellt att det är bra att medborgare ställer krav och uppfattar sin relation till det allmänna i termer av rättigheter men gör ett undantag för just vården? Hon som städar, kör, undervisar och flyger gör sitt jobb. Men vårdpersonal är hjältar i sin vardag. Varför?Kanske för att det just i vården blir uppenbart för de flesta att vi faktiskt är beroende av varandra. Vi klarar oss inte om vi inte får hjälp av andra människor många människor med olika slags kunskap, färdighet och därmed makt som vi själva saknar. Jag kan köra bil men jag kan inte laga den. Jag kan lägga om ett sår men jag kan inte operera bort min egen cancer. Jag behöver de andra människorna. När de finns för mig är jag tacksam genuint tacksam. Men tacksamhet är en känsla som på många sätt inte passar in. I alla fall inte som en grundhållning inom ramen för en jämlikhets- och rättighetskultur.  Det finns många skäl till det men ett är just att utsatthet och beroende riskerar att leda till att människor behandlas mindre värdigt. När rättighetskultur är stark spelar det mindre, eller ingen roll alls, huruvida en myndighetsperson, en lärare eller en sjuksköterska tycker att medborgaren är sympatisk, till exempel tillräckligt tacksam. Den respekt för människans värdighet som hon i sitt agerande ska visa är en grundhållning som hör till jobbet.Men detta betyder ju förstås att varje rättighet säkras av motsvarande plikter.Blev det dålig stämning nu? Rättigheter vill vi ha, men låter inte plikt gammaldags och tråkigt? Det må så vara, men det går inte att ha rättigheter utan att också ha plikter. Plikt behöver inte betyda att vi agerar utan engagemang. Ännu mindre betyder det att vi agerar under något slags tvång. Plikten betyder att den andres rättigheter är ramen för mitt agerande när jag är lärare, polis eller sjuksköterska.En av de grundläggande poängerna med en rättighetskultur är att människan, när hennes rättigheter är erkända, förblir ett subjekt, en aktör. Ett alternativ till rättighetskultur är att människan behandlas som objekt. Hon blir då utlämnad åt andras omsorg men också godtycke.Vad skulle en rättighetskultur betyda inom vården? Vad händer om vi som patienter får rättigheter istället för att tacksamt ta emot den vård som erbjuds? Är risken med rättighetsbaserad vård att vi som patienter blir otacksamma rättshaverister?Jag tror inte det. Jag tror nämligen att vi ofta känner tacksamhet och visar tacksamhet för de människor som utför sina plikter professionellt och engagerat. Samtidigt är det skönt att våga tro att ingen ställer krav på motprestation för att vi ska få en bra behandling och bli värdigt bemötta när vi är svaga och beroende av andra. Redan idag finns det inslag av rättighetskultur i svensk vård framför allt när det kommer till informerat samtycke som måste inhämtas i samband med vården. Samtycke är dock långt ifrån den enda rättighetsformen. När världshälsoorganisationen beskriver rättighetsbaserad vård poängteras till exempel vikten av att staten i sin lagstiftning garanterar jämlik tillgång till vård.Mycket har ändrats inom medicinsk etik sedan Fjodor Dostojevskij och Thomas Mann skrev sina storslagna romaner. Den gudalike doktorn vars vetenskapliga övertygelser hindrade honom från att känna empati och därmed ge plågade människor smärtlindring är borta. Borta är också den fattigdom som gjorde att vården överhuvudtaget inte kom till de flesta människor. Nu har vi istället en bra vård för de flesta människor i vårt land. Samtidigt tycks samtalet om brister inom vården blivit tabu. Eller snarare har vi reducerat samtalet till frågan om ekonomiska resurser. Visst är resurstilldelning en viktig fråga, men det löser inte alla problem. Ovärdigt bemötande och kränkande behandling, liksom paternalism och diskriminering, är inte främst en resursfråga.   Att tala om diskriminering och teknokratism inom en vård som idag räddar liv som inte gått att rädda för bara några år sedan riskerar att skapa dålig stämning. Låt oss ta risken. Det som står på spel är nämligen vårt människovärde. Vårt människovärde den dag vi tvingas sätta på oss sjukhuskläder och ligga i en sjukhussäng.Tyvärr är varken Fjodor Dostojevskij eller Thomas Mann med mig i detta ställningstagande de trodde nämligen inte att ett humant samhälle kan byggas som en rättighetskultur. I Dostojevskij och Manns romaner prövas vår mänsklighet på ett personligt plan varje gång vi ställs inför vår egen och andras utsatthet. Detta har inte ändrats. Det som har ändrats är att vi också söker och finner sociala strategier för att säkerställa att sårbara människor i vårt samhälle inte förminskas i sin mänsklighet.  Elena Namli, professor i teologisk etik

Forfatter Suzanne Brøgger elsker at tale om Tone. Både bogen, som hun skrev i 1981 og mennesket Tone Bonnén. Bogen Tone er et heltekvad, en hyldest til kvinden, Tone Bonnén, og Suzanne Brøgger skrev den i 1981 på baggrund af interviews med mennesker, der lige som forfatteren selv, blev betagede af Tone Bonnén og hendes store appetit på livet. Nu er "Tone" genudgivet, så flere kan lære Tone at kende. Anbefalinger; Suzanne Brøgger, Tone. Fjodor Dostojevskij, Brødrene Karamazov. Medvirkende Anne Glad og Suzanne Brøgger. Tilrettelægger Mette Willumsen. (Sendt første gang 4. december 2021).

Dårlig samvittighed, amoral og gudløshed. Onde ånder og nærmest idiotisk godhed. En helt utrolig evne til at skildre menneskelige sindstilstande.Det er 200 år siden, han blev født, og selvom flere af hans romaner har mere end hundrede og halvtreds år på bagen, regnes de stadig for intet mindre end verdens bedste. Det er selvfølgelig Fjodor, jeg taler om, Fjodor Dostojevskij så glæd dig til denne udgave af Bogfolk, hvor det handler om den evigaktuelle russiske forfatter, som der i denne tid er så megen jubilæumsfestivitas omkring. Først harjeg Tine Roesen, som er lektor i russisk på Københavns Universitet og oversætter af russisk litteratur, i studiet. Hun er aktuel med en bog, der introducerer til hele Dostojevskijs forfatterskab. Hun forklarer, hvad det er Dostojevskij kan som forfatter.Bagefter kan du møde Christian Johannes Idskov, som fortæller om, hvorfor Dostojevskijs roman ‘Kældermennesket' fra 1864 siger en masse om vor tid. 

Lad os nu bare være ærlige overfor hinanden. Du kommer aldrig til at læse "Forbrydelse og Straf" af Fjodor Dostojevskij. Og hvis du imod alle odds gør, så kommer du næppe til at forstå den. Men du vil jo gerne kunne spille smart og belæst, når du færdes ude blandt folk og fæ. Ikke? Så er du havnet det helt rigtige sted, for nu har du muligheden for at forstå Dostojevskijs klassiker helt uden at læse den. Og tilmed få hjælp til at kunne huske, hvad du skal sige, hvis du vil virke klog. Gæst: Lise Lotte Frederiksen, podcastvært på "Alt om Dostojevskij" Vært: Frederik Westergaard Tilrettelægger: Maria DamProducer: Agnes Vesth Redaktør: Toke With

Det blir sagt at hans forfatterskap tilhører hele verdens felles kulturarv: I dag er det 200 år siden Fjodor Dostojevskij ble født. Hør episoden i appen NRK Radio

Fjodor Dostojevskij (1821-1881) fyller 200 år. Kulturredaktionens medarbetare om hans betydelse som författare och Vincent Flink Amble-Naess har tittat närmare på hans opinionsjournalistiska texter. Världskända The Gothenburg Combos, som består av David Hansson och Thomas Hansy, skiva Nomad är ett enda långt 58 minuter oavbrutet verk där de olika delarna är inspirerade av duons resedagböcker från innan coronapandemin tog fart. När gruppen inte längre kunde ge sig ut på turné och spelningar färdas de istället tillbaka i minnet till gamla platser de besökt och resulatet blev den nya skivan Nomad.Norrbottens Ungdomssymfoniker firar 30 år, en orkester där alla inte är så unga längre och långt ifrån alla är från Norrbotten. För att hålla fortsatt hög nivå hämtas musiker idag från hela Norrland och dess musikhögskolor för att få ihop tillräckligt med med deltagare.Kulturredaktionens Björn Jansson träffar skådespelaren Jonas Karlsson som är aktuell som Tyko Jonsson, far till Karl-Bertil Johnsson i Hannes Holms nyinspelningen av Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.I dagens essä uppmärksammar vi att Fjodor Dostojevskij fyller 200 år. Vincent Flink Amble-Naess har tittat närmare på den store författarens mindre kända verk - nämligen hans opinionsjournalistiska texter. Programledare: Saman Bakthiari  Producent: Cecilia Ekman

Fjodor Dostojevskij (1821-1881) skrev annat än romaner. Men varför? 200 år efter författarens död läser Vincent Flink Amble-Naess hans slagfärdiga opinionsjournalistik. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.År 1873 skriver en kolumnist i den ryska tidningen Grazjdanin. Han hetsar till krig.I text efter text återkommer han till hur tiden har kommit för Ryssland den ortodoxa kristendomens beskyddare att resa sig mot det Osmanska väldet i Turkiet, och inta Istanbul. När staden är erövrad ska den byta namn till Tsargrad, Tsarens stad, liksom Konstantin den store en gång lät döpa den till Konstantinopel. Många gånger tidigare har Rysslands svärd fått blänka i Östern, påminner skribenten. Han syftar på Peter den stores krig mot turkarna och på det nyligen avslutade Krimkriget. Men den kommande konflikten är annorlunda. Den är inte bara av politiskt intresse. Kriget bär också på löften om ett andligt uppvaknande för det ryska folket, som under decennier har förgiftats av västerlandets cynism och vetenskapstro: Kriget, skriver han, kommer att rensa den luft vi andas.Skribentens namn är Fjodor Dostojevskij. För eftervärlden är han i första hand känd som författaren till romaner som Brott och straff, Onda andar och Idioten. Vad som är mindre känt är att han även verkade som journalist. Under en stor del av sin karriär skrev Dostojevskij för tidskrifterna Vremja och Epocha. Men först från och med 1873 började han skriva mera regelbundet. Varje månad publicerades en av hans kolumner i den nystartade tidningen Grazjdanin, som på ryska betyder Medborgaren. Spalten kallades En författares dagbok, och fick stor spridning i det ryska samhället. Under Dostojevskijs livstid blev hans opinionsjournalistiska arbeten förmodligen mera lästa än hans romaner.Socialisterna vill se världen bada i blodBakom tidningen stod Vladimir Mesjtjerskij, en förmögen furste som beskyddades av tsaren. På ledarsidan drevs en reaktionär linje, som gynnade adelns och hovets intressen. Dostojevskij bidrog i stor utsträckning till detta projekt. Med sina texter företrädde han ett slavofilt program, som syftade till att bevara det ryska samhällets särart. Hans ideologiska fiender var zapadnikerna, en heterogen grupp av mer eller mindre västvänliga ryssar som ville att kejsardömet skulle utvecklas till en republik.Dessa tsarväldets fiender får i Dostojevskijs tidningsartiklar utstå en serie våldsamma angrepp: Jesuiterna är en samling antikristliga bedragare, anarkisterna är kannibaler och brodermördare, socialisterna vill se världen bada i blod.Det är emellertid inte de enskilda personerna som är Dostojevskijs huvudsakliga måltavlor; det är liberalismen, upplysningen och den europeiska moderniteten. Mot dessa företeelser argumenterar han med en iver som för en nutida läsare kan framstå som underlig.Också i författarens romaner återfinns visserligen de reaktionära tankegångarna: Den religiöse grubblaren Sjatov i "Onda andar", som vill att Ryssland ska nå världsherravälde; de antisemitiska fångarna i Döda huset; den namnlöse tjänstemannen i "Anteckningar från källarhålet, som väljer lidandet framför moderniteten och vetenskapstron. I romanerna lägger man emellertid inte märke till den överhettade argumentationen på samma sätt. Delvis beror det förmodligen på mångfalden av röster, det fenomen den ryske litteraturhistorikern Michail Bachtin kallade för Dostojevskijs polyfoni. Dialogformen ger romanerna en form av balans som i de journalistiska texterna lyser med sin frånvaro.Kanske kan tonläget i En författares dagbok i någon mån förklaras av hur texterna kom till. I fembandsverket Dostoevsky: A Writer in his Time ger Dostojevskijs levnadstecknare Joseph Frank en bild av deras tillkomst:Vid tretiden intar han en enkel lunch: två skivor svartbröd och ett glas vodka.Skrivandet äger rum helt och hållet efter mörkrets inbrott. Först vid gryningen går författaren och lägger sig på sin vaxdukssoffa, som vid sidan om det grovhuggna bordet och pinnstolen är arbetsrummets enda möbel. Klockan två på eftermiddagen slår han upp ögonen, drar på sig sin morgonrock och går ut till samovaren i matsalen. Medan han dricker sitt te rullar han sig cigaretter i saffransgult rispapper och skummar igenom dagstidningarna. Vid tretiden intar han en enkel lunch: två skivor svartbröd och ett glas vodka. Efter en promenad genom S:t Petersburg återvänder han till sitt hem för att äta middag med sin familj. Han nattar sina barn. Han återvänder till arbetsrummet. Och skrivandet fortsätter.Med få undantag upprepas proceduren varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.Texterna i "En författares dagbok" är ofta underhållande, och håller generellt en hög stilistisk nivå. Ändå kommer de inte i närheten av den storhet som återfinns i Dostojevskijs skönlitterära verk. Kvalitetsskillnaden är av sådan art att författaren själv måste ha varit medveten om den. Man kan därför fråga sig varför han valde att ödsla tid på sin journalistiska verksamhet, istället för att ägna sig åt det romanbygge som skulle komma att ge honom hans plats i litteraturhistorien.Visst led han av ständiga ekonomiska bekymmer, men forskningen har visat att kolumnerna skrevs mot ett uselt arvode. Vad Dostojevskij däremot krävde var en oinskränkt frihet att uttrycka sig såsom han själv behagade. Kanske lockades han av möjligheten att för en gångs skull få skriva i egen sak, och framträda som Fjodor Dostojevskij, snarare än som en av hans litterära karaktärer. Kanske såg han texterna som ett sätt att råda bot på den ensamhet som hade kommit att prägla hela hans tillvaro som ett sätt att nå ut.Denna möjlighet tycks utöva samma lockelse på Dostojevskijs sentida yrkesbröder och -systrar som på honom själv. För många av dagens författare tycks opinionsjournalistiken framstå som ett behändigt mellanting mellan ett vanligt, utåtriktat liv och den typ av utanförskap som deras yrke i slutändan kräver. Genom att redogöra för sina åsikter hoppas författaren kunna bilda sig en persona och få tillfälle att spela rollen av respektabel medborgare. På så sätt kan hennes skrivande fås att framstå som en samhällsviktig tjänst som vilken som helst, kanske rentav som en av de mera oumbärliga. Genom debattsidorna får hon möjlighet att lämna sitt elfenbenstorn och träda in i den folkliga gemenskapen. Men manövern är dömd att misslyckas.År 1880 upphörde En författares dagbok att utkomma i Grazjdanin. Till stor del berodde det på att Dostojevskij var upptagen med att skriva på det som skulle komma att bli hans sista roman, Bröderna Karamazov. Bokens handling kretsar kring brödernas far, en opålitlig alkoholist och spelmissbrukare, som förskingrar sönernas arv och förnedrar sig offentligt. Fadern bär namnet Fjodor, vilket är Dostojevskijs eget namn.Namnvalet kan tolkas som en självbekännelse. Romanen publiceras några månader innan Dostojevskij avlider i den lungsjukdom han ådragit sig under sin tid som straffånge i Sibirien. Maskeraden är slut, och författaren avslöjar sitt skrivande som den bisarra verksamhet det alltid har varit:Ett berusat samtal han för med sig själv.Vincent Flink Amble-Naess

Den nye Netflix-serie om mordet på den svenske statsminister Olof Palme bygger på en helt forkert præmis om morderen. Det mener sidste gæst i udsendelsen: Journalist Christian Kirk Muff, der har beskæftiget sig indgående med Palme-mordet blandt andet i podcasten 'Krimiland' på Radio4. I starten af ugen blev det afsløret, at verdens første museum for nordisk mytologi kommer til at ligge i Danmark. Men vikinger og nordisk mytologi fylder for meget på de danske museer, mener teolog og debattør Iben Thranholm. Den debat tager hun med forskningsleder på museet Jens Ulriksen halvvejs i udsendelsen. I første historie i 'Kræs' afviser Socialdemokratiets kulturordfører Kasper Sand Kjær kritikken af, at Kulturministeriet giver positiv særbehandling til sig selv, fordi de foreslår en lovændring, der vil give grønt lys til byggeriet ved Nyborg Slot. Et projekt, ministeriet selv er en del af. I udsendelsen giver litteraturanmelder Rasmus Vangshardt dig også et par fif til, hvordan du bedst lyver om at have læst klassikeren ”Forbrydelse og Straf”. Det gør han i anledningen af at forfatteren til bogen, den russiske forfatter Fjodor Dostojevskij, fejrer 200 års fødselsdag i morgen. ”Forbrydelse og Straf” er nemlig nummer ni på en liste over bøger, som flest lyver om at have læst. Vært: Maja Hald. Tilrettelagt af: Toke Twistmann Gripping, Lene Grønborg Poulsen, Laura Lin Dueholm, Tjelle Vejrup. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Fjodor Dostojevskij ville være blevet 200 år disse dage og det fejres verden over. Tidsånd sender i den anledning Johannes Møllehaves legendariske analyse af de to store tænkere Dostojevskij og Kierkegaard. Vært: Christoffer Emil Bruun.

Fjodor Dostojevskij. Ruský spisovateľ a autor mnohých psychologických románov, ktoré oplývajú filozofiou a existenčnými otázkami. Dnes sa pozrieme na jeho tzv. nedokončený román z 1880, Bratia Karamazovovci, kde Dostojevskij poukazuje na neľahkú voľbu medzi šťastím a vnútornou slobodou.----more---- Prečítaj si túto dávku aj ako článok na SME.    Súvisiace dávky:   PD#221: Bytie samo o sebe je dobré, http://bit.ly/davka221 PD#210: Slobodná vôľa a determinizmus, http://bit.ly/davka210  PD#209: Liberalizmus a jeho sloboda, http://bit.ly/davka209 PD#207: Existencializmus, http://bit.ly/davka207 PD#49: Kierkegaard a autenticita, http://bit.ly/davka49     Použitá a odporúčaná literatúra: Dostojevskij, Bratia Karamazovovci (Európa, 2005), https://bit.ly/2X5uw3b Daniel Bonevac, “Dostoevsky and Nietzsche”, https://bit.ly/3BA0Hqd   *** Podpor nás na

Han var den unge idealisten vars drömmar krossades i ett av Sibiriens ökända fångläger, men som pånyttfödd genom tron bejakade sitt eget lidande för att försonas med sitt öde. Han kom att med psykologisk skärpa för alltid förändra romankonsten och är i dag en av världens mest lästa och omtyckta författare. Litteraturväven berättar historien om Fjodor Dostojevskij: där sorgen förvandlas till stilla, ödmjuk glädje, del 2. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. Fjodor Dostojevskijs porträtt är tecknat av Irem Babovic. KÄLLOR: [Litteratur] Berman, Marshall – Allt som är fast förflyktigas: modernism och modernitet, Arkiv förlag (1995) Dostojevskaja, Anna – Mitt liv med Dostojevskij, Natur och Kultur (1992) Dostojevskij, Fjodor – Anteckningar från källarhålet, Atlantis (2017) Dostojevskij, Fjodor – Brott och straff, Wahlström & Widstrand (1997) Dostojevskij, Fjodor – Bröderna Karamazov: roman i fyra delar med en epilog, Wahlström & Widstrand (1997) Dostojevskij, Fjodor – Dubbelgångaren, Bakhåll (2004) Dostojevskij, Fjodor – Döda huset, Bakhåll (2007) Dostojevskij, Fjodor – En författares dagbok, Wahlström & Widstrand (1995) Dostojevskij, Fjodor – Idioten: roman i fyra delar, Wahlström & Widstrand (1997) Dostojevskij, Fjodor – Onda andar: roman i tre delar, Wahlström & Widstrand (1997) Dostojevskij, Fjodor – Spelaren, Albert Bonniers förlag (2007) Dostojevskij, Fjodor – Vita nätter, Bakhåll (2008) Ekbom, Torsten – Experimentfältet: visionärer, nyskapare och sökare från tre sekler, Bonnier (2000) Frank, Joseph – Dostoevsky: a writer in his time, Princeton University Press (2010) Kjetsaa, Geir – Fjodor Dostojevskij: ett diktarliv, Atlantis (1986) [Nätet] Wikipedia: Crime and punishment, en.wikipedia.org/wiki/Crime_and_Punishment (2021-04-30) Sergej Netjajev, sv.wikipedia.org/wiki/Sergej_Netjajev (2021-05-07)

Han var den unge idealisten vars drömmar krossades i ett av Sibiriens ökända fångläger, men som pånyttfödd genom tron bejakade sitt eget lidande för att försonas med sitt öde. Han kom att med psykologisk skärpa för alltid förändra romankonsten och är i dag en av världens mest lästa och omtyckta författare. Litteraturväven berättar historien om Fjodor Dostojevskij: där sorgen förvandlas till stilla, ödmjuk glädje, del 1. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. Fjodor Dostojevskijs porträtt är tecknat av Irem Babovic. KÄLLOR: [Litteratur] Berman, Marshall – Allt som är fast förflyktigas: modernism och modernitet, Arkiv förlag (1995) Dostojevskaja, Anna – Mitt liv med Dostojevskij, Natur och Kultur (1992) Dostojevskij, Fjodor – Anteckningar från källarhålet, Atlantis (2017) Dostojevskij, Fjodor – Brott och straff, Wahlström & Widstrand (1997) Dostojevskij, Fjodor – Bröderna Karamazov: roman i fyra delar med en epilog, Wahlström & Widstrand (1997) Dostojevskij, Fjodor – Dubbelgångaren, Bakhåll (2004) Dostojevskij, Fjodor – Döda huset, Bakhåll (2007) Dostojevskij, Fjodor – En författares dagbok, Wahlström & Widstrand (1995) Dostojevskij, Fjodor – Idioten: roman i fyra delar, Wahlström & Widstrand (1997) Dostojevskij, Fjodor – Onda andar: roman i tre delar, Wahlström & Widstrand (1997) Dostojevskij, Fjodor – Spelaren, Albert Bonniers förlag (2007) Dostojevskij, Fjodor – Vita nätter, Bakhåll (2008) Ekbom, Torsten – Experimentfältet: visionärer, nyskapare och sökare från tre sekler, Bonnier (2000) Frank, Joseph – Dostoevsky: a writer in his time, Princeton University Press (2010) Kjetsaa, Geir – Fjodor Dostojevskij: ett diktarliv, Atlantis (1986) [Nätet] Wikipedia: Crime and punishment, https://en.wikipedia.org/wiki/Crime_and_Punishment (2021-04-30) Sergej Netjajev, https://sv.wikipedia.org/wiki/Sergej_Netjajev (2021-05-07)

Forfatteren Christian Dorph har baseret sin nye bog "Jeg slog min far ihjel" på sin overraskelse og skamfuldhed over ikke føle sorg, da hans far døde. Anbefalinger i denne episode: Christian Dorph, Jeg slog min far ihjel. Fjodor Dostojevskij, Brødrene Karamazov. Medvirkende: Christian Dorph og Anne Glad. Tilrettelæggelse: Mette Willumsen.

1800-talsförfattaren Fjodor Dostojevskij levde ett liv rikt på upplevelser och hade starka åsikter om de progressiva idéer som kom till Ryssland från Västeuropa. I den lilla besynnerliga romanen Anteckningar från ett källarhål lägger Dostojevskij fram sina tankar på ett säreget sätt. Välkommen till ett initierat samtal om Dostojevskij och hans källarmänniska. Inlägget Om Fjodor Dostojevskij och hans källarmänniska (På gamla och nya stigar #4) dök först upp på Radio Svegot.

En vinterresa in i den ryska samtidslitteraturen. Fredrik Wadström möter Lev Rubinstein, Dasha Tolstikova och Dmitrij Gluchovskij. Dessutom pratar Anne Applebaum om sina ryska favoritförfattare. Inför nästa veckas säsongspremiär har Lundströms Bokradio grävt i arkiven efter ryska författarmöten ur tidigare program. Följ med till Moskva i både nutid, framtid och det förflutna. Hör också varför den amerikanska journalisten och författaren Anne Applebaum numera föredrar Lev Tolstoj framför ungdomsfavoriten Fjodor Dostojevskij. Böcker som nämns i programmet: Lev Rubinstein "Ryska dagsedlar" (2015), sv. översättning Johan Öberg Dasha Tolstikova "Mitt år av längtan" (2016), sv. översättning Karin Berg Dmitrij Gluchovskij "Future" (2016), sv. översättning Wera Minth Anne Applebaum "Gulag - de sovjetiska lägrens historia", sv. översättning Margareta Eklöf Musikaliskt tema: Iva Nova "Signals" Ett program av Fredrik Wadström. Producent: Anna-Karin Ivarsson

For nylig udkom en ny dansk oversættelse af romanen 'Brødrene Karamazov´- et gigantisk værk på over 800 sider skrevet i 1880 af den russiske forfatter Fjodor Dostojevskij. Derfor dykker Kræs i dag ned i temaet: Oversættelse. For hvorfor er det vigtigt at oversætte værker på ny? Og hvordan gør man overhovedet det? Det spørger vi blandt andet to oversættere om. Vi runder også de seneste dages debat om julegudstjenesterne. Er de sikre nok at holde, eller skal de lukke ned ligesom alt andet kultur? Og hvordan afvikler man i coronasikre omgivelser? Til sidst skal vi tale med vores kulturagent i Sydjylland, som hver dag i december vågner op til en ny tegneseriestribe med 'Steen og Stoffer'.

I 2018 var det 150 år siden Fjodor Dostojevskij skrev "Idioten", romanen om fyrst Mysjkin, et gjennomført edelt og godt menneske. I den forbindelse ga kulturjournalist Fredrik Wandrup et foredrag på Fredagslunsj, hvor han ledet oss gjennom det fargerike persongalleriet av fylliker, skjønnheter og galninger i denne enestående boken.

Astrid Assefa, Daniel Boyacioglu och Marie Lundström säsongsavslutar Lundströms Bokradio med en bokcirkel om en av vårens mest omtalade utländska romaner. De läser Oceans Vuongs "En stund är vi vackra på jorden", hans första roman. Böcker som nämns i programmet är:  "En stund är vi vackra på jorden" av Ocean Vuong. Hans debutroman från 2020. Ocean Vuong föddes 1988 i Vietnam och kom till USA med sin familj när han var två. Han jobbar som lärare i skrivande på universitetet Umass Amherst i Massachusetts. 2017 debuterade han med lyriksamlingen "Natthimmel med kulhål".  Båda böckerna är översatta från engelska av Andreas Lundberg. Medverkande i bokcirkeln är skådespelaren och sångerskan Astrid Assefa och poeten, brandmannen och musikern Daniel Boyacioglu. De har varit med i bokcirklar tidigare. Astrid Assefa läste Jamaica Kincaids roman Lucy med Björn Wiman och Daniel Boyacioglu läste Idioten av Fjodor Dostojevskij med Yvonne Hirdman. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se Programledare: Marie Lundström Redaktion: Fredrik Wadström och Anna-Karin Ivarsson (producent)

Vad vill Fjodor Dostojevskij egentligen med sin roman ”Anteckningar från källarhålet” (i nyöversättning: ”En underjordisk dagbok”)?  I sista avsnittet av Karantänpodden pratar Nina van den Brink och Mats Holm om den sista delen av romanen och funderar över hur villkoren för den kärlekshistoria som nästan inträffar ser ut. Och är romanen verkligen nihilistisk?

Historien om tre brødre, tre svært ulike ungdommer. Dette var Fjodors siste verk.

Hva gjør du når den hellige munken din dør, og plutselig begynner å stinke? Det er spørsmålet våre venner – og fiender – står overfor i ukas lekse; første kapittel i syvende bok i Brødrene Karamasov: «Oppløsningens ånd». Og: Går du lei av selve boka, kan du jo alltids besøke Brødrene på Sims! Og: Et av våre kjære familiemedlemmer har laget biografisk podkast om Fjodor Dostojevskij! Lytt og lær! #karamasov #brødrenekaramasov #dostojevskij #familienkaramasov

I 2017 udkom Naja Marie Aidts bog "har døden taget noget fra dig, så giv det tilbage. Carls bog". I den behandler forfatteren sin sorg efter sønnens død i 2015. Bogen var ufattelig svær at skrive, men er skrevet af en bydende nødvendighed. Nu, fire år efter dødsfaldet, har Naja Marie Aidt fundet en måde at leve med sorgen. Og hun oplever meningsfuldhed i at læsere, i mange lande og kulturer, kan finde trøst i bogen. Naja Marie Aidt er på scenen hos Anne Glad, under festivalen LiteratureXchange i Aarhus. Anbefalinger i denne episode: Naja Marie Aidt, Har døden taget noget fra dig så giv det tilbage. Carls bog. Hanne Højgaard Viemose, HHV FRSHWN, Dødsknaldet i Amazonas. Fjodor Dostojevskij, Forbrydelse og straf. Bent Haller, Abelone på Bangsbo. Vært: Anne Glad. Bogselskabet holder snart sommerpause. Fredag d. 21.6. publiceres sidste episode på denne side af sommeren.

Den ryske författaren Fjodor Dostojevskij har kallats för "den sjätte evangelisten". I sina stora romaner, som "Brott och straff" och "Bröderna Karamazov", gestaltar han mästerligt tro och tvivel i den moderna världen. Till detta avsnitt har Läsarpodden läst teologen Rowan Williams bok om Dostojevskij, "Språk, tro och sanning hos Dostojevskij" (Artos). Det är ett samtal om ordens makt, förnuftets gränser och medmänsklighet.

Ångest är temat för avsnittet – läs- och lyssningsångest såklart. Det finns ju så många böcker att välja mellan och hur undviker du då att gå vilse bland det du borde, det som alla snackar om, det som vunnit priser och gammal vana och vad du tror är ”säkra kort”? Vem kan du lita på? Frukta inte, vi på Storytelpodden räcker ut handen och leder dig som lyssnar fram till din nästa stora bokupplevelse.Vi pratar och tipsar om de här böckerna:Snap av Belinda Bauer, inläst av Andrew Wincott,En hemlig plats av Tana French, inläst av Viktoria Flodström,The House of Impossible Beauties av Joseph Cassara, inläst av Christian Barillas,Ett jävla solsken av Fatima Bremmer, inläst av Marie Richardson,Lincoln i Bardo av George Saunders,Milleniumtrilogin av Stieg Larsson,Jag är Zlatan av David Lagercrantz,En man som heter Ove av Fredrik Backman,Embers av Laura Bickle, Jane Eyre av Charlotte Brontë,Brott och straff av Fjodor Dostojevskij,samt Försoning och På Chesil Beach av Ian McEwan.Till nästa gång lyssnar vi på Fröding dansade aldrig på bögklubb i Damaskus och Domaren av Ian McEwan. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi søringer sliter hardt i varmen, men det stopper oss ikke (helt) fra å lage podcast! Bendik har lest boka Bullshit Jobs: A Theory av David Graeber og vi snakker om hvilke jobber som finnes der ute som er meningsløse -- og om vi har hatt noen slike jobber selv. Og ikke minst får vi noen historier fra lytterne våre om deres mer eller mindre meningsløse jobber. Til sommerlektyren anbefaler vi også Jakten på stedsansen av Unni Eikseth, om Hvordan May-Britt og Edvard Moser løste en av vitenskapens store gåter. “If one wanted to crush and destroy a man entirely, to mete out to him the most terrible punishment ... all one would have to do would be to make him do work that was completely and utterly devoid of usefulness and meaning.” -Fjodor Dostojevskij  

«Opptegnelser fra et kjellerdyp» av Fjodor Dostojevskij regnes for å være blant de første eksistensielle romanene. Dostojevskijs biograf Peter Normann Waage trekker opp hovedlinjene i forfatterens liv. Han får etter hvert selskap på scenen av Vegar Hoel og Kjøstel Spigset, som står bak forestillingen «Kjellermennesket» på Rogaland Teater, basert på romanen. Dette er et opptak fra Sølvberget i mars 2018.

"Forbrytelse og straff" av Fjodor Dostojevskij er nesten 800 sider lang. Det er mye! Lær deg den på få minutter.

En av de starkaste berättelserna i Bröderna Karamazov är den om Storinkvisitorn som vill kasta Jesus på kättarbålet. I Dostojevskijs berömda roman Bröderna Karamazov döljer sig en berättelse på bara nitton sidor som heter Storinkvisitorn. Legenden är författad av den intellektuella tvivlaren Iván Karamazov, som läser upp den för sin fromme broder Aljosha. Legenden utspelas under inkvisitionen i 1500-talets Sevilla, där kättarbålen varje dag tänds till Guds ära. När Jesus oförmodat dyker upp i Sevilla jublar folket, men för inkvisitorerna - som styr och ställer i just Jesu namn - blir han ett hot. Jesus ska kastas på bålet! Vi hör inläsningar av skådespelarna Staffan Göthe och Etienne Glaser. Medverkande är Owe Wikström, professor i religionspsykolog och Elena Namli, professor i teologisk etik. Programledare och producent Peter Sandberg. Boktips: Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij. Aljoshas leende av Owe Wikström. Kamp med förnuftet. Rysk kritik av västerländsk rationalism av Elena Namli.

”Vad bryr jag mig om jordens undergång, bara jag får dricka mitt te i fred!” Den sympatiske själ som yttrade dessa ord får fritt spelrum i Fjodor Dostojevskijs roman Anteckningar från källarhålet – ett 170 sidors bloggraseri skrivet långt innan bloggar fanns. Vill du höra Tobias Holmgren och Rasmus diskutera hans mentala hälsa bör du … Fortsätt läsa Bokpalt 019: Anteckningar från källarhålet (Fjodor Dostojevskij) →

I det här avsnittet pratar vi om deckare, brott, mord och annat ruskigt spännande. Boken vi läst heter Avgrundens änglar och är skriven av Magnus Nordin. Gäst i avsnittet är författaren och före detta polisen Tage Åström. Han har bland annat varit chef för Sektionen för särskilda insatser (SSI) som jobbar med infiltratörer för att komma åt kriminella gäng. Han skriver också manus till TV-serien Johan Falk. Vad tycker han gör en deckare trovärdig? Och vad finns det för vanliga misstag i polisskildringar?Lyssna direkt här genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämner vi de här böckerna:Avgrundens änglar – Magnus Nordin, Bonnier Carlsen. Alla böcker av Åsa Larsson, till exempel Solstorm, Till offer åt Molok och Det blod som spillts, Albert Bonniers förlag.Den sanna historien om Pinocchios näsa - Leif GW Persson, Albert Bonniers förlag. Serien om LasseMajas detektivbyrå, av Martin Widmark och Helena Willis, Bonnier Carlsen.Deckarna om David och Larissa, av Martin Widmark.Böckerna om Nelly Rapp, av Martin Widmark och Christina Alvner, Bonnier Carlsen.Fem-böckerna, av Enid Blyton.Camilla Läckbergs böcker, till exempel Stenhuggaren eller Olycksfågeln, Forum. Liza Marklunds böcker, till exempel Sprängaren eller Livstid (Piratförlaget) Den osynlige, Kill, och Tjafs - Mats Wahl, Opal.Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes - Stieg LarssonBrott och straff i lättläst version, av Fjodor Dostojevskij, bearbetad av Johan Werkmäster, LL-förlaget.Böckerna om Robert Parkman av Bo R Holmberg, till exempel Rånaren, Skuggaren och Ristaren, Alfabeta. Den sista resan av Kristina Sjögren och Ewa Christina Johansson, Rabén & Sjögren. Serien Tre av Kjetil Johnsen, B Wahlströms. En andra chans – Anne Cassidy, Rabén & Sjögren. Odjuret och Brevvännen av Ally Kennen, Natur & Kultur. Prinsessan och mördaren, Tystnadens hus, Huset vid vägens slut, Svart drama, Förföljaren och Årstamördaren av Magnus Nordin, Bonnier Carlsen.  Den aningslöse - Tage Åström, Bladh by BladhKodnamn mormor - Tage Åström, Bladh by Bladh Skuggbarn – av Caroline Engwall, Kalla kulor förlag. Yatzy, Ska bara dö först och I tomma luften av Harald Rosenlow Eeg, Kabusa.Och så pratar vi en del om filmerna om Johan Falk, och Beckfilmerna!

Mikael Engström är författaren som drar in familjegräl, arbetslöshet och fyrtioårskriser i sina barnböcker och beskriver alkoholism, mobbning och kriminalitet i sina ungdomsböcker. Ändå blir alla hans böcker väldigt roliga, hela vägen från Kaspar-böckerna som blev Adventskalender i SVT 2001, via Augustnominerade Dogge och de efterföljande Satans tjuv och Isdraken. Och samma sak händer i de nyligen utkomna böckerna om förstaklassarna Ika & Ibsen. Mia Gerdin träffar författaren bland hans saker för att försöka fatta hur han bär sig åt. Programmet sänds i P1 måndag 2 maj klockan 14.03. Klassikerrummet handlar den här gången om "Bröderna Karamazov" av Fjodor Dostojevskij. Liksom i den berömda "Brott och straff" utgår Dostojevskij från ett brott. I det här fallet är det ett fadermord där offret är den osympatiske godsägaren Karamazov. Alla hans fyra söner har ett motiv att döda honom, men boken ska inte läsas som en kriminalgåta. Kulturredaktionens chef Mattias Berg och skådespelaren Stina Ekblad diskuterar de 840 boksidorna med programledaren Maarja Talgre.

Hur blev det så ljust och fräscht i de svenska hemmen? Nya vågen denna vecka dissekerar den svenska inredningshysterin med utgångspunkt i nya krogshowen Ljust och fräscht med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Håller vi på att renovera sönder våra själar och inreda bort vårt samhällsengagemang? Och varför ska det vara så jäkla sparsmakat och minimalistiskt just i Sverige? DN:s Kulturchef Björn Wiman reder ut och naglar fast tillsammans med Kobras Jane Magnusson. Från de öppna planlösningarna kryper vi ner i källarhålet med Fjodor Dostojevskij. Hans koleriska monologroman Anteckningar från källarhålet har kommit i ny svensk översättning och fått titeln En underjordisk dagbok. Författaren och kritikern Gabriella Håkansson diskuterar bokens tematik med kulturradions Göran Sommardal. Vår panel gästas denna vecka av författaren Arkan Asaad som hyllats för sin debutroman Stjärnlösa nätter. Programledare är Clara Törnvall

Söndag 30 mars 17.03, repris 4 april 21.03 Den rysk-amerikanska författaren och kult-tänkaren Ayn Rands idéromaner Urkällan (1943) och Och världen skälvde (1957) fascinerar och förskräcker i sin häftiga kritik av kollektivismen och nästan fascistoida hyllning till det starka i individen – eller den starka människan, allt efter hur man läser henne. Ayn Rand flydde Sovjet för USA, påverkades som författare av Victor Hugo och Fjodor Dostojevskij och som tänkare av Aristoteles och Nietzsche. Hur påverkar hon själv, denna idealistiska och ärkeliberala författare, en svensk läsare idag? Ledarskribenten Heidi Avellan, kulturjournalisten Tor Billgren, filosofen Jeanette Emt och Rand-kännaren Mattias Svensson diskuterar Ayn Rands idéer och inflytande med programledare Lars Mogensen. Producent Thomas Lunderquist. Filosofiska rummet i Malmö produceras av Lokatt Media.