Podcasts about lammet

Men en av de eldste sa til meg: "Gråt ikke! For løven av Juda stamme, Davids rotskudd, han har seiret og er den som kan åpne boken og de sju segl."(Åp. 5, 5)  Boken som det er snakk om her, er en innholdsrik bokrull. Av de neste kapitlene, kan det virke som den inneholder alt som skulle skje etter Jesu himmelfart. Johannes kjente oppriktig sorg da han trodde at ingen kunne åpne den. Men Jesus var redningen! Han er Løven av Juda, Davids rotskudd, Lammet som ble slaktet, men som lever (se henvisning i Bibelen). Han ble verdig til å åpne bokrullen da Han sonte døden for oss og kjøpte oss fri, forteller Bibelen (v. 9).  Resten av dette kapittelet i Åpenbaringen er den ene lovsangen etter den andre til ære for Jesus, på samme måte som Gud fikk ære i det forrige kapittelet. Bare Jesus er verdig! Verdig til å åpne boka, men også til å få all makt og rikdom, visdom og styrke, ære, pris og takk (v. 12)! Det kjennes godt å lovsynge Jesus. Jeg tror ikke vi kan gjøre det for mye eller for ofte. Bare Han er verdig den lovsangen! La oss fryde oss og glede oss over det i dag, og la oss lovsynge Jesus. Ta deg tid til å synge en sang til Ham, eller spill av en sang som en lovsang fra hjertet ditt, en sang som priser Ham for at Han er den Han er, at Han er verdig. La den sangen få fylle deg med glede! Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

Gutta har vært på hyttetur og Briskebytur og du får alle detaljer. Møtte vi et ordentlig drittlag eller er Kamma best i verden? Er Ofkir Norges beste spiller? Og hva er greia med Paul Gascoigne?

Tutkija Jukka Mikkonen sukeltaa suomalaisiin lampiin kirjassaan Metsälampi. Kirjan valokuvat on ottanut Harri Hakala. Lammet ovat nykynäkökulmasta hyödytöntä luontoa. Siksi ne vetävätkin puoleensa erämaisesta luonnosta viehtyneitä kulkijoita. Päivän mietelauseen on valinnut Riikka Kaihovaara. Lukijana kuuluttaja XX.

Fra Ølgod Valgmenighed holdt i Ølgod Kirke

Vad sker när himmelen och jorden sjunger samma sång - till Honom som sitter på tronen, och Lammet? Paulus Eliasson gör ett nytt besök i Uppenbarelseboken. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Håll ut! Ljudet blir bättre efter några min.

13. desember: "Med ett var engelen omgitt av en himmelsk hærskare, som lovpriste Gud og sang:" Luk. 2, 13 Det må ha vært litt av et syn! Og for en opplevelse! Tenk, den sangen! De synger nok aldeles nydelig, tenker jeg. Også så mektig sangen må ha vært, når en hel hær av stemmer løftet seg. Den store hærskaren av engler var der kanskje hele tida, men ble ikke synlig for gjeterne med det første (jamfør 2. Kong. 6, 17). De hadde kommet til jord for å synge for gjeterne, og kanskje var det som gjeterne fikk et glimt inn i Himmelen, der koret med titusenvis av engler er (Åp. 5, 11)? For Bibelen forteller at det var bare gjeterne som så og hørte dette, ingen andre i Betlehem og Jerusalem, enda det var snakk om kraftig lys og lyd. Englene lovpriste Gud slik som de pleier, som Bibelen sier (Sal. 103, 20-21). Og en dag skal vi sammen med dem lovprise Gud og Jesus: "Han som sitter på tronen, han og Lammet, skal ha all takk og ære, pris og makt i all evighet." (Åp. 5, 13). Ja, det kan vi øve oss på, både nå i advent og når som helst ellers (Sal. 103). Å lovprise Gud, uavhengig av omstendighetene våre, men på grunn av den Han er og det Han gir oss! av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner

Lammet mann kan gå igjen, Resirkulert plast er ikke så bra som vi tror Målinger viser høyere nivåer radioaktivitet på isbreer enn i Tsjernobyl og Fukushima Ja, det er plass til mer i dessertmagen. Hør episoden i appen NRK Radio

I veckans avsnitt kryddar vi lammet ordentligt. Dessutom tar vi kol på myten om lammet som smakar tröja med otroliga recept och riktigt bra tips. Välkomna! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Jesaja 53 och Uppenbarelseboken 5 beskrivs hur Gud bryter människors förväntningar och tankar, för att uppenbara sin egen plan. Guds tjänare lider döden. Lejonet är ett lamm. Vi behöver lära oss att formas av Guds tankesätt. Paulus Eliasson talar. Sång: "Se, Guds Lamm" med Camilla Eliasson Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag firar vi Kristi födelse som människa. Han föddes på en verklig geografisk plats, nämligen i den lilla obetydliga staden Betlehem i Juda land. Redan det är ett under och en nåd. Men han föds också i vår mitt varje gång vi firar liturgin, då fatet på vilket Lammet vilar är det liturgiska Betlehem. Slutligen bereder vi plats åt honom att födas i vårt hjärtas Betlehem när vi tar emot honom i eukaristin. Allt detta ger trefaldig anledning till att utropa: Kristus föds! Lovsjung honom!

"Abraham svarte: "Gud vil nok selv se seg ut et offerlam, gutten min." Og så gikk de videre, de to." 1. Mos. 22, 8 Vi kunne nesten lagt til, "Så gikk de videre, de to, i tro." For det var det de gjorde. Abraham og Isak gikk videre i tro p at Gud skulle gi dem et offerlam. Det skjedde også. Abraham fikk øye på en vær, og mens Isak så på, ble væren ofra i stedet for ham (v. 13). To tusen år seinere var det en annen sønn som fikk se at offerlammet døde i stedet for ham; Barabbas. Barabbas betyr sønn av far, og han fikk leve mens Jesus døde (Matt. 27, 26). Men før det måtte Lammet bli født og utpekt. I Betlehem var de vant med lemming. Her hadde de store flokker med dyr som skulle ofres i templet, og her holdt gjetere til. Og her ble Jesus, Guds offerlam, født - i et rom tiltenkt til dyr. Og gjetere var de første til å se Ham (Luk. 2). Gud sørget for et offerlam, slik som Abraham profeterte. Et lyteløst lam som ble ofra én gang for alle, forteller Bibelen (1. Pet. 1, 18-20; Hebr. 9, 28). Takk Gud for Lammet Jesus! Måtte vi også få se dette offerlammet, Jesus, som sonet synden for oss og med det gav liv til oss!

Bibelundervisning med Robin Vidén om Lilla Lammet, utifrån Johannes Uppenbarelse och Johannes evangelium. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sognepræst Jakob Olesen taler over emnet "Lammet og Frelseren".

Det går to parallelle linjer gjennom påsken fra 2. Mosebok. Den ene går fra utvandringen fra Egypt til korset Den andre går fra tabernakelet via tempelet til korset

Påsken står for døren, og der skal lam på bordet. Lammekødet har det godt med krydderier og urter og matches således bedst af krydrede vine. Vi smager denne uge syrah fra forskellige destinationer og et andre par klassiske favoritter til lammestegen. 2020 Love Potion Syrah, The Other Right (250 kr., Lieu-Dit) 2019 Crozes-Hermitage, Laurent Hebrard (185 kr./155 kr. v/6 fl., Vinova) 2016 Persane Syrah, Domaine de Chèrouche (380 kr., Lieu-Dit) 2016 Haut-Medoc, Les Allées de Cantemerle (150 kr. Køge Vinhandel) 2016 Ribera del Duero crianza, Dominio del Soto (180 kr., Vinova)2019 Gigondas “Clos Derriere Vielle”, Santa Duc (425 kr. Bichel) See omnystudio.com/listener for privacy information.

Prædiken af Pelle Kviesgaard

Dagens bibelpodd - 2020. Joel 3; Uppenbarelseboken 5. Sonja Kalmbach. Lammet som är ett lejon.

Der slog et lyn ned i MØ, da hun så ham første gang. Lammet af akut forelskelse, kiggede hun lydløst på ham i 1,5 år. En sen aften kyssede han hende endelig - og den unge Karens hjerte var allerede nu på vej til at blive knust i så voldsom en grad, at hun slet ikke havde fantasi til at forestille sig det. I dagens afsnit fortæller verdensstjernen MØ om sin første og største forelskelse, der også endte med at blive hendes største hjertesorg. Om at placere sin kæreste på så høj en dream-guy-pedistal, at det bliver umuligt nogensinde at opbygge en ægte, dyb relation til ham. Om at græde uafbrudt i skolen, derhjemme og på vandpibecafe. Om veninders styrke - og om at indse, at romantisk kærlighed ikke er alt. Om at opdage kærligheden til musikken, projektet og passionen som modvægt og drivkraft i sorgen. Om at skabe ‘MØ' ud af kærestesorg - og vide, hvilken eks sangene er dedikeret til, når hun synger dem på scenen foran tusinder af mennesker. Og om - til sidst - at bruge vreden til at endelig at komme videre.

Tale ved Jón Poulsen. Emne "Es.53,5". Lystruphave Bibelcamping temaet "Alt i Jesus". Lammet. Jesus ramt-jeg fri. Jesus straffet og vi får fred. Pladsbytte.

I Erhvervsklubben ser din vært Anne-Marie Lindholm nærmere på de store historier fra erhvervslivet og gør dig sammen med tre gæster klogere på erhverv og økonomi. I denne uge kommer det til at handle om: 1.28 - Carl-Johan Dalgaard, Overvismand, professor ved Københavns Universitet: Prisfesten på boligmarkedet er slut. 12.09 - Jens Bertelsen, Erhvervsredaktør Avisen Danmark: Danske Mobilpay er en kæmpe succes, men en håbløs underskudsforretning. 20.38 - Jacob Pedersen, aktieanalysechef Sydbank: Ørsted fik lammetæv i denne uge, mens dansk cementgigant blev ugens højdespringer.

Fabler kan være rare. Dette er en fablen om Ulven og Lammet, som vi blant annet finner i Æsops Fabler. Passer best for 3 år og eldre

ved Mads Peter Kruse

Litt moden Bordeaux fra toppåret 2010 er helt riktig i påskeuken mener Kjell-Gabriel. Lammet kan stekes og kokken kan lett varmes opp med et glass rødt mens den gjør seg klar. Dagens vin en en nydelig sak som finnes på mange pol. Ch Coufran 2010 / kr. 296,90 / Vinmonopolnummer 3463701 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Utenlandsfødte fra Afrika og Asia bør være blant de prioriterte når vaksinene skal deles ut, mener leger. - Ikke aktuelt, svarer folkehelseinstitiuttet. Prestene streiker for aller første gang, de krever bedre kår for kommende prester. Norges Bank varsler enda ett år med nullrente, men også at boligmarkedet fortsetter opp, opp og opp Digitale skolegudstjenester ekskluderer elever fra sitt eget klasserom, det sier Humanistisk Ungdom. Skoletiden skal ikke bli brukt til forkynnelse. Vi skal også innom forslag om jakt- og fiskeforbud i nasjonalparker OG at Russland har fått halvert antall år landet skal utestenges fra OL og VM

I denne episode skal det handle om, hvad det er, der sker i kroppen, når den udsættes for trusler og/eller overgreb. Hvilke instinktive reaktioner kommer i spil? Hvorfor ER det, at nogle oplever at blive lammet af frygt, mens andre kæmper eller prøver at flygte? Hvilke psykologiske mekanismer er i spil under overgreb, og hvad kan forhindre, at man fortæller om det bagefter? Er du i tvivl om du har været udsat for voldtægt eller seksuelle overgreb – tøv ikke med at kontakte Center for voldtægtsofre -  Kontakt: https://www.voldtaegt.dk/

Bibelstudium See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Taler: Christian Tangvik Denne talen kan også sees på vår youtube kanal: https://youtu.be/pGV5xzLttMY Om du ønsker å støtte vårt arbeid kan du gjøre det ved å gi en gave via Vipps til nummer: 70700

Det fanns en tid när svenska stjärnor var fullproppade med anabola steroider. I dokumentären Steroid-Sverige hör vi historien om pillerprodukten Ricky Bruch, storstjärnan Linda Haglund och landslagsläkaren "Lammet", som skrev ut steroider under en Finnkampsbankett. Men också om den skrämmande statistiken över steroidbruket. Från den tiden är många av rekorden kvar, men stjärnorna är döda. 1972 tog Sverige den första OS-medaljen i friidrott på 20 år. Ett brons i diskus. Det var en idrottare på steroider som tog den. Tidningarna kallade Ricky Bruch för en pillerprodukt. Fram till OS-bronset hade han ätit den anabola steroiden Dianabol. Den färgstarka och kontroversiella Ricky Bruch var helt öppen med sitt steroid-användande, de positiva effekterna och alla biverkningar. Före 1974 var det inte förbjudet med anabola steroider. Det saknades testmetoder och vetenskapliga belägg. Men friidrottsförbundets ordförande Arne Ljungqvist hade inlett jakten på steroiderna i början av 70-talet. 1973 skickade han ut en enkät till de tio bästa svenska manliga friidrottarna i samtliga grenar det året. De fick frågan om de använt anabola steroider. Av 144 som fick frågan svarade 99 på enkäten. 31 % svarade ja. 75 % av kastarna hade tagit anabola steroider. "Steroid-Sverige" gjordes i fyra delar 2017, men nu släpper vi serien i ett och samma program. Alexander Lundholm alexander.lundholm@sverigesradio.se Källor: Sveriges Radios arkiv. SVT:s arkiv. Aftonbladet. Svenska Dagbladet. Expressen. Dagens Nyheter. Riksidrottsförbundets hemsida. Själen är större än världen, dokumentärfilm av Stefan Jarl. En diskuskastares dröm, dokumentärfilm av Tom Alandh. Dopingjägare Arne Ljungqvist, bok av Göran Lager. Off the Record, av Ulf Ekelund. Intervjuer med Arne Ljungqvist, Miro Zalar och Ulf Ekelund. Bakgrundssamtal med flera landslagsfriidrottare under -70 och 80-talet.

I sin visjon om himmelen ser Johannes en bokrull i Guds hånd, forseglet med syv segl. Bare et lam som så ut som det var slaktet var i stand til å åpne denne bokrullen. I denne talen får du høre hva denne bokrullen er, hvem lammet er og hva det betyr for våre liv. . […]

Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 32Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, 33och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.” 34Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.35När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. 36Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” 39De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.” 40Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: 41”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” 42Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” 43Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.Luk 18:31-45 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv timme. 2Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. 3Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. 4Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. 5Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden. Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.De sju basunerna. Sex änglar blåser i sina basuner6Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.7Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.8Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, 9en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.10Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. 11Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.12Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. 13Och jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög röst: ”Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina basuner ljuda.”Upp 8:1-13 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller mot något träd. 2Och jag såg en annan ängel stiga upp från öster med den levande Gudens sigill, och han ropade med hög röst till de fyra änglarna, som hade fått rätt att skada jorden och havet: 3”Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor.” 4Och jag fick höra antalet av dem som var märkta med sigill. Etthundrafyrtiofyra tusen var märkta, och de kom från alla Israels stammar: 5av Judas stam tolv tusen märkta med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, 6av Ashers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, 7av Simons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, 8av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen, märkta med sigill.9Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. 10Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.”11Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12och sade: ”Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen.”13Och en av de äldste sade till mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” 14Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 15Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. 16De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. 17Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”Upp 7:1-17 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen, och jag hörde en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: ”Kom!” 2Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare och för att segra.3Och när Lammet bröt det andra sigillet hörde jag den andra varelsen säga: ”Kom!” 4En annan häst, en eldröd, kom fram, och han som satt på den fick rätt att ta freden från jorden så att människor skulle slakta varandra, och ett långt svärd gavs åt honom.5Och när Lammet bröt det tredje sigillet hörde jag den tredje varelsen säga: ”Kom!” Jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den höll en våg i handen. 6Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra varelserna: ”Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet skall du inte skada.”7Och när Lammet bröt det fjärde sigillet hörde jag den fjärde varelsens röst som sade: ”Kom!” 8Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden.9Och när Lammet bröt det femte sigillet såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. 10Och de ropade med hög röst: ”Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?” 11Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de själva, hade nått sitt fulla antal.12Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod. 13Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen. 14Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser, 15och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen 16och sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. 17Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?”Upp 6:1-17 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill. 2Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: ”Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?” 3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den. 4Och jag grät häftigt över att det inte fanns någon som var värdig att öppna boken och se i den. 5Men en av de äldste sade till mig: ”Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill.”6Och jag såg att mitt för tronen och de fyra varelserna och mitt för de äldste stod ett lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. 7Det gick fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen. 8Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 9Och de sjöng en ny sång:Du är värdig att ta bokenoch bryta dess sigill,ty du har blivit slaktad, och med ditt blodhar du friköpt åt Gudmänniskor av alla stammar och språkoch länder och folk.10Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud,till präster åt honom.Och de skall vara kungar på jorden.11Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, 12och de sade med hög röst:Lammet som blev slaktat är värdigtatt ta emot maktenoch få rikedom och vishet och styrkaoch ära och härlighet och lovsång.13Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:Den som sitter på tronen,honom och Lammet tillhör lovsångenoch äran och härligheten och väldeti evigheters evighet.14Och de fyra varelserna sade: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.Upp 5:1-14 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

Her ser vi på «1. runde», hvor Lammet åpner boken med de 7 seglene. Fram til enden vil det være seier, krig, sult, død og martyrene vil lengte etter at Gud skal gripe inn. Så kommer dommen, med en påfølgende stillhet (8:1). Episoden dekker kap 6-7.

Dom gillar att bli kliade under hakan och på huvudet. I veckans Djuronsdag berättar 6-åriga Melker om alla får och lamm som de har hemma på gården. Favoriten heter Busungen, men Vanja hon är en riktig rackare som snor åt sig mat från lammen. Vill du vara med i Djuronsdag? Skriv till Jonas!

Bluespodden bjuder på stor Påskspecial! Ett tema-avsnitt helt å hållet tillägnat den Svenska Bluesplattan och de eldsjälar som ger ut den! Studiogäst är musikern & skivbolagsdirektören Claes Parmland och vårat påskägg är proppfullt av Musik, Fältreportage, Spaning & Evenemangstips! Tack för att ni lyssnar & delar! GLAD PÅSK!!!

  Den eldste kristne tolkning og bruk av Det gamle testamente.                                   I      Om vi skulle formulere overskriften med den eldste kirkes egen terminologi, måtte vi sagt: den eldste kristne tolkning og bruk av Skriftene eller Skriften. Med Skriften(e) mente de første kristne det samme som jødene: den skriftsamling som først senere - i kirken - fikk navnet Det gamle testamente.1 I den eldste kristne tid er altså GT og Skriften det samme.      Dernest en innledende bemerkning om arten av vårt kilde­materiale. Vi har i behold et ganske stort antall skrifter som i større og mindre grad er viet skrifteksegese. Med det mener jeg skrifter som uttrykkelig siterer gammeltestament­lige tekster, og gir dem en anvendelse som ihvertfall indirekte innebærer en tolkning.      Det som er felles for de fleste av disse tekster, er at de er polemiske eller ihvert­fall argumenterende. De vil bevise noe ut fra Skriften. Jesus selv, evangelistene, Paulus­brevene, talene i Acta, Barna­bas­brevet, Justin Martyr, Meliton av Sardes, Theofilus av Antiokia  - de vil alle bevise noe ut fra Skriften, noe som blir motsagt av andre og som det må argumenteres for. Det er denne type skriftbruk som er bredt dokumentert i kildene - i nokså ulike litteratur­genre.      Men denne form for skriftbruk var ikke den eneste. Justin Martyr peker på en annen form i sin berømte skildring av den søndaglige gudstjeneste. Der leses det "fra apostlenes erind­ringer eller profetenes skrifter... Når den som leser har sluttet opplesningen, holder forstanderen en tale der han for­maner og tilskynder oss til å etterleve de gode ting vi har hørt" (1. Apol. 67,4). Denne parenetiske preken, som kirken overtok fra synagogen som en regelmessig ukentlig omgang med Skriften, er vi omtrent uten kilder til. Et visst inntrykk kan vi nok danne oss gjennom de to Klemens-brev og deres skriftanvendelse, som i hovedsak er parenetisk, lite dogmatisk kontro­versiell - og derfor også litt atypisk i forhold til de kilder jeg nevnte ovenfor. Men selv disse homilieaktige skrifter er polemiske, foranlediget av aktuell strid og splid i menighetene, og derfor neppe helt typisk, må man tro, for den jevne ukentlige parenetiske tekst­utleggelse.      Denne skriftutleggelse skulle vi gjerne visst mer om, men vi må holde oss til den vi har kilder for, og da er det den mer argumentative, didaktiske, kerygmatiske og polemiske skriftutleg­gelse vi taler om, den som vil bevise noe ut fra Skriften. Det jeg sier i det følgende, gjelder primært denne.                                  II        Fascinerende og fremmedartet. Med de to karakteristikkene kan vi vel oppsummere en moderne lesers umiddelbare inntrykk av oldkirkelig skrifttolkning. Fremmedartet fordi denne skrift­tolkning er så helt annerledes enn den tolkningsmetodikk vi har tilegnet oss gjennom vår utdannelse. Og nettopp derfor så fascinerende.      Det gjør meg nysgjerrig på spørsmålet: Hvordan ble den tidlige kristne skrifttolkning opplevet i sin samtid? Ble den også da oppfattet som fremmedartet og eksotisk, eller fulgte den tvert om tidens alminnelige konvensjoner?      Nærmer vi oss de oldkirkelige bibeltolkere med dette spørsmålet, synes svaret å være ulikt for ulike forfattere. Hos Origenes hører vi tale om kristne - Origenes kaller dem simplices - som helt avviser hans allegoriske tolkninger. De latterliggjør dem og vil ikke høre dem.2 Hos Origenes møter vi altså en bibeltolkning som var kontroversiell allerede i sin samtid. Og Origenes lar oss ikke være i tvil om hva det var hans motstandere tok anstøt av: det var hans allegoriske eksegese (hos moderne forskere ofte dratt sammen i ordet allegorese). Selv holdt de seg til det Origenes kaller den likefremme, enkle mening, eller historia.      Når vi kan føle oss fremmede overfor Origenes' allegorese, er det altså ikke bare tale om en avstand i tid og kultur. Origenes var kontroversiell i sin egen tid. Senere kjenner vi debattene mellom alexandrinske og antiokenske eksegeter,3 og selv om moderne forskere kanskje har overdrevet det moderne preg ved den antiokenske eksegese, er det ingen tvil om at antiokenerne følte noe av det samme anstøt ved allegorisk tekstlesning som vi gjør.      Går vi til de kristne bibeltolkerne før Origenes, er det imidlertid påfallende at vi i liten grad støter på materiale som tyder på at selve deres eksegetiske metode var omstridt eller kontroversiell. Deres eksegetiske resultater var selvsagt omstridte, men i liten grad den teknikk de brukte for å nå dem. Jeg har naturligvis i særlig grad Justin i tankene. Slik Justin fremstiller samtalen mellom ham selv og jøden Tryfon, kan Tryfon protestere heftig mot Justins tolkninger, men aldri mot hans teknikk som sådan. Tvert om, han kan komplimentere Justin for at han alltid og i alle spørsmål strever etter å begrunne sine synspunkter i eksakt skrifttolkning (Dial. 56,16 o.a.). Heller ikke hos andre av de tidlige forfattere har jeg funnet klare spor av en kontrovers om tolkningsteknikker, verken mellom kristne og kristne eller mellom kristne og jøder - med ett unntak: Markion. Han har åpenbart beskyldt kirken for å bortforklare GT's like­fremme mening, som jødene har et mye bedre grep om.4 Det virker som det særlig er de messianske profetier Markion har i tankene. Jødene har rett i at GT's Messias er en kriger som bruker vold; de har derfor også rett i at Jesus ikke er GT's Messias.5   Men jeg betviler at man i streng forstand kan kalle dette en debatt om eksegetisk metode. Det går snarere om et helhetssyn på den gammeltestamentlige messianisme. Også Markions motstandere på kirkelig hold var klar over at den gammeltestamentlige messia­nisme ikke uten videre "passet" på Jesus, ihvertfall ikke i hans historiske komme i svakhet og lidelse. Justin, og etter ham Tertullian, løser dette problem gjennom tanken om de to parusier. I sin annen parusi skal Jesus utføre og være alt det jødene etterlyser hos ham i hans første parusi. Og når Tertullian har sagt det, kan han gå Markion og jødene overraskende langt i møte, ved å si at de profetier som taler om Kristi annet komme er langt tydeligere enn de som taler om hans første.6 Man kan, om man vil, tolke det som en stilltiende innrømmelse av at jødene har et godt poeng når de hevder at Jesus ikke oppfylte de gammeltestamentlige Messias­forjettelser. Han gjorde ikke det, sier Tertullian, ikke i sitt første komme. Da oppfylte han bare de dunklere profetier i Skriften som taler om Messias' lidelse og fornedrelse.   Denne debatt mellom Markion og hans kirkelige opponenter er altså langt mer enn en debatt om eksegetisk teknikk, evt. en debatt om litteral kontra allegorisk eksegese.      Men dermed blir vi stående ved den konklusjon at Origenes er den første kristne skrifttolker som synes å ha utløst en stor og intens debatt om selve den eksegetiske metode. Og debatten ble utløst av hans allegorese, eller kanskje mer presist: hans form for allegorese. I tiden før Origenes synes den kristne skrift­tolkning i formal, teknisk henseende å ha vært forholdsvis upåfallende.      Upåfallende i forhold til hvilket miljø? Mange overveielser peker i den retning at vi i det minste kan ta som en arbeids­hypotese at den var lite påfallende i et jødisk miljø. Og selv et overfladisk bekjentskap med jødisk midrasjlitteratur er tilstrek­kelig til å bekrefte en slik hypotese. I stor grad kjenner man de eksegetiske grep - om man vil: knep - igjen. Er man fortrolig med jødisk midrasjlitteratur, forbauses man ikke over at jødiske opponenter i liten grad besværer seg over de tidlige kristnes eksegetiske teknikk, men nesten utelukkende over deres ekse­getiske konklusjoner.   På denne bakgrunn spør man seg på nytt hvorfor Origenes' allegorese skulle bli så kontroversiell blant de kristne. Det følgende er bare en løs overveielse, men jeg synes den er interessant.      Allegorese av Origenes' type var altså ingen ny oppfinnelse. Den var praktisert for lengst, nesten overalt i den greske verden, og på det mest sentrale sted man kan tenke seg, nemlig i den alminnelige skole (de høyere trinn). Her var Homers gudemyter tekst, og tolkningen var en stoisk allegorese som av Homers frodige gudefortellinger utvant en filosofisk teologi og etikk. Flere forskere har pekt på den store betydning denne stoiske Homer-eksegese må ha hatt for den tidlige kirke, nettopp fordi den hørte med til almendannelsen.7      Hvordan stilte de tidlige kristne seg til denne allegorese-tradisjon? Det er interessant å legge merke til at Justin implisitt synes å avvise den. Han hevder med stor overbevisning at "poetenes" gudemyter bør forstås temmelig bokstavelig: De handler i virkeligheten om det englefall som også er omtalt i Gen 6,1-4 (1. Apol. 5; 2. Apol. 5). Den forståelse av englefallet som han her gjør seg til talsmann for, finner vi in nuce allerede på jødisk hold, f.eks. i 1 Hen 19. Kanskje har kristne av Justins støpning avvist den allegoriske Homer-lesning, fordi man opp­fattet den som et forsøk fra grekernes side på å "redde" Homers guder - hva Justin selv nettopp ikke ville.8 Han ville tvert om eksponere og avsløre dem, men da måtte Homers fortellinger bli stående som faktiske fortellinger. Justin er interessert i å opprettholde dem som historia, for å bruke en (litt!) senere terminologi.      Kan vi her ha noe av bakgrunnen for at Origenes' allegorese ble så kontroversiell blant kristne? Følte de at han behandlet bibelteksten på samme måte som Homer-allegoristene behandlet Homer-teksten? Og hvis de var vant til å bedømme Homer-alle­goresen negativt - som en flukt ut av en forlegenhet - hvordan skulle de da reagere positivt på Origenes' allegorese av GT? Har de fornemmet at dette indirekte var en innrømmelse av stor forlegenhet vis a vis den gammeltestamentlige teksts historia?   Jeg lar det være med disse antydninger og spørsmål. Som man vil skjønne, mener jeg at Origenes på mange måter innleder et nytt kapittel i den kristne skrifttolknings historie. Jeg vil i det følgende være mest opptatt av tiden før Origenes.                                  III      Selv om man foretar denne kronologiske avgrensning, står man overfor et stort materiale som ikke bare fascinerer fordi det er fremmedartet, men også fordi det er så mangfoldig og variert. Spør man etter formalia, altså de eksegetiske teknikker og grep, er det et forvirrende mangfold man står overfor. Spør man etter skrifttolkningens Sitz im Leben, er mangfoldet og variasjons­bredden ikke mindre. Og spør man endelig hvilke saker den eldste skrifttolkning er opptatt av, kan listen over sentrale loci lett bli meget lang.      Allikevel må vi forsøke å finne et samlende synspunkt som i noen grad kan forklare mangfoldet og samtidig organisere stoffet på en naturlig måte. Jeg har blitt stående ved et nokså enkelt synspunkt, som jeg synes både fungerer elastisk, og samtidig har en betydelig forklaringskraft. Kort kan jeg formulere det slik: Den eldste kristne skrifttolkning består i en søken i Skriftene etter legitimasjon for de punkter i kristen tro og praksis som skilte seg fra jødedommen.      Jeg vil først understreke at det her er tale om den eldste kristne skrifttolkning - la meg si de første 130 år eller så, til midten av det annet århundre. I denne tidlige periode har de kristne skrifttolkere så å si ansiktet vendt mot jødedommen, det jødiske miljø - som i stor grad også var deres egen bakgrunn. Selvsagt kan de også vende ansiktet mot den hedenske verden, men måten de ser den på, og måten de henvender seg til hedenskapet på, er på avgjørende måte bestemt av det de ser og sier med ansiktet vendt mot jødedommen. Ja, i den tidligste periode er det strengt tatt anakronistisk å si at de står overfor jødedommen, de er jo selv jøder, og deres tro på Jesus som Israels Messias tar dem ikke ut av det jødiske folk, men setter dem inn i en innen-jødisk konflikt.      Jeg tror altså vi skal ta utgangspunkt i disse første kristnes differanse i forhold til deres jødiske bakgrunn, når vi prøver å forstå deres skrifttolkning. Det som skilte dem fra deres jødiske landsmenn, det som gjorde dem annerledes, det var det de søkte legitimasjon for i Skriftene. Og hva var det?      I ett av de oldkirkelige skrifter som bringer skriftutleg­gelsestradisjonen i bredest format - Justins første Apologi   - har forfatteren gjort oss den tjeneste at han innledningsvis oppsummerer hva han vil bevise ut fra Skriftene.   I profetenes bøker, sier han, finner vi Kristus forutsagt som * den som skulle komme,          * bli født av en jomfru,          * vokse opp til mann,          * helbrede enhver sykdom og all skrøpelighet og                              oppvekke de døde,          * bli hatet og miskjent og korsfestet,          * dø og stå opp fra de døde,          * fare opp til himmelen,          * både være og bli kalt Guds Sønn,          * og at noen skulle sendes av ham til alle folk og                           forkynne dette,          * og at særlig hedningene skulle tro på ham.                                        (1. Apol. 31, 7)   Dette summarium består klart av to komponenter: først det vi kunne kalle en historia Iesu, et kristologisk kerygma av lignende type som vi senere finner i annen artikkel i de ulike tros­bekjennelser.9 Poenget i vår sammenheng er den enkle konstatering at det kristologiske kerygma er det første viktige punkt som skiller den tidlige kristendom fra sin jødiske bak­grunn. Ikke bare var identifikasjonen av Messias med Jesus kontroversiell, vel så vesentlig var det at Jesus var en meget annerledes Messias, sammenlignet med den tradisjonelle jødiske Messias-forventning.      Det andre viktige punktet i Justins summarium handler om Guds folk: Hvem er det folk som tar imot Messias og blir frelst? Hedningene mer enn jødene, sier Justin, og her lå naturligvis det annet viktige punkt hvor den tidlige kirke snart kom til å avvike sterkt fra jødiske forventninger og idealer.      Det tredje punkt har nær sammenheng med det andre, men nevnes ikke i denne sammenheng av Justin. Det er hele spørsmålet om Loven og lovobservansen, heri innbefattet spørsmålet om omskjærelse, renhets-, spiseforskrifter og kultus. I Dialogen med Tryfon stilles dette spørsmålet helt i spissen for debatten:   Det vi stiller oss mest uforstående til, er at dere, som gjør krav på å frykte Gud og vil være bedre enn andre, likevel ikke skiller dere ut fra dem og ikke lever anner­ledes enn hedningene. For dere holder ikke festene og sabbaten og praktiserer ikke omskjærelsen. Til alt overmål har dere satt deres håp til et korsfestet menneske! Hvordan kan dere håpe på noe godt fra Gud, når dere ikke holder hans bud? (Dial. 10,3).   Jeg tror vi i disse tre temaangivelser, hentet fra Justin, har de tre viktigste differansepunkter mellom jøder og kristne. Og det er nettopp disse punkter som er den tidlige skrifttolknings sentra.10 Ikke minst derfor er den så gjennomført argumenterende og polemisk. Av plasshensyn kommer jeg i det følgende til å eksem­plifisere dette på den kristologiske skriftbevistradisjon, men det samme kunne godt vært utfoldet på de to andre spørsmålene også.                                     IV      Selve det faktum at de kristne holdt en kors­festet mann for å være den lovede Messias, utgjorde i seg selv et formidabelt avvik i forhold til jødedommen forøvrig. Vi må jo ikke glemme at Jesus ikke bare led den mest vanærende død man overhodet kan tenke seg for en jødisk mann. Han døde også med en innskrift over sitt hode som representerte romernes hån mot den jødiske messias-for­ventning: "Jødenes konge". Når jødiske menn og kvinner trodde på denne mann som Israels Messias, da trodde de på en meget anner­ledes Messias. Og her var det deres Skrift-studium hadde sitt utgangspunkt. De ransaket Skriftene for å kunne si at nettopp det som var annerledes og nytt med deres Messias - nettopp det var kata tas grafas.      Dette skriftbevis for den korsfestede, begravede og opp­standne Messias møter vi antydningsvis i sin tidligste form i Paulus' kjente ord om det han først overgav korinterne, 1 Kor. 15,3-5:   Først og fremst overgav jeg dere det jeg selv har tatt imot: at Kristus døde for våre synder etter skriftene,      at han ble begravet,      at han stod opp den tredje dag etter skriftene      og at han viste seg for Kefas...   Vi ser her med en gang hvor det eldste skriftbevis hadde sitt tyngdepunkt: Det skulle vise at Messias' død og oppstandelse var forutsagt i Skriften. At skriftbeviset hadde sitt tyngdepunkt her, fremgår også tydelig av Lukas-skriftene:   For Emmaus-vandrerne viste Jesus ut fra "Moses og alle profetene":      "Messias måtte lide dette      og så gå inn til sin herlighet" (Lk 24,25-27).   "Slik står det skrevet:      Messias skal lide      og stå opp fra de døde tredje dag..." (Lk 24,45).        Paulus viste ut fra Skriftene      "at Messias måtte lide      og stå opp fra de døde" (Apg 17,2f).   Det som på disse steder bare antydes stikkordmessig, utfoldes i bredt format i Peters og Paulus' "hovedtaler" om Jesus i Apg, kap. 2 og 13. Kors og oppstandelse, det er de to brennpunkter i skriftbeviset. Begge deler er kontroversielle i møtet med jødene: En korsfestet Messias var en uforutsett og uhørt nyhet i forhold til tradisjonell Messias-forventning. Og der ingen Messias-død var forutsett, var heller ingen Messias-oppstandelse ventet.   Vi kjenner jo ikke den jødiske Messias-forventning på Jesu tid så godt som vi gjerne skulle gjort. Det er derfor også vanskelig å si om tanken på en lidende Messias var kjent eller ukjent. Hvorvidt en tekst som Jes 53 om Herrens lidende tjener ble koblet sammen med Messias-tanken, og i tilfelle i hvilke miljøer, vet vi også svært lite om. NT selv gir klar beskjed om at Jesu disipler stilte seg totalt uforstående til hans forut­sigelser angående korset og oppstandelsen, og vi gjør vel rett i å oppfatte det som et vink om at det ihvertfall i deres miljø ikke var vanlig å forestille seg en Messias som døde og oppstod.   Med bakgrunn i "mellomtestamentlig" litteratur, Dødehavs­tekstene og den rabbinske litteratur kan vi danne oss et ganske pålitelig bilde av hvilke messianske profetier i GT som spilte den største rolle i jødedommen på Jesu tid.11 Det kan være nyttig å liste dem opp:        Gen 49,10f      Num 24,17      Jes 11,1‑4      Mika 5,1‑4      Sak 9,9f      Sal 2,1‑8      Sal 72,5.17   Med et visst unntak for Sak 9,9, er det ganske entydig den sterke, triumferende Messias vi møter i disse tekster. Og ingen av disse steder er sentrale i det eldste skriftbevis for korset og oppstandelsen. Omvendt: De helt sentrale bevistekster for korset og oppstandelsen - Jes 53, Sal 22, Sal 69, Sal 16; Sal 110,1, Hos 6,2 (?) - synes ikke å spille noen rolle i den tradisjo­nelle jødiske Messias-forventning. To moderne jødiske forfattere gir antakelig godt uttrykk for hvordan en jøde, også  på apostlenes tid, ville reagere på det kristne skriftbevis:   Bibelen ble gjennomgransket i den hensikt å finne det ingen hadde sett der før (min uth.) ‑ beviser for at Messias ville bli drept uten å ha brakt fred til verden og forløsning for Israel.­..12   Fokuseringen på kors og oppstandelse var altså det spesifikt nye ved det kristne skriftbevis for Jesu messianitet.                                 V      Hittil har jeg argumentert for at det kristologiske skrift­bevis i sin første fase var markert forskjellig fra det tradi­sjonelt jødiske, at det nettopp fokuserte på de sider ved Jesu liv og verk som skilte seg ut som annerledes, problematisk og uventet i forhold til miljøets forventninger. Om vi nå anlegger et diakront perspektiv og spør: Hvordan utviklet det seg siden   - da vil jeg mene at følgende overveielse a priori fremstår som rimelig: Ettersom tiden gikk, ville de kristne i økende grad føle behov for å vise at Jesus dog også hadde oppfylt de "gamle" messianske profetier, som jødene hele tiden hadde lagt vekt på. Jeg mener en slik formodning blir bekreftet om vi vender oss til de senere skikt i NT og til det annet århundres litteratur. I hymnene i Lk 1 og 2 slår mer tradisjonelt jødisk materiale igjennom i skriftallusjonens form. De samme tekster dukker sporadisk opp i Hebreerbrevet, f.eks. Gen 49,10 og Num 24,17 (Heb 7,14), og holder så for alvor sitt inntog i Apokalypsen. Går vi til Justins messianske hovedsteder i skrift­beviset i Apologien, finner vi at de har en helt påfallende "jødisk" profil. De sentrale bevis­steder i den tradisjon Justin følger er disse:13   Messias' komme: 1 Mos 49,10f; 4 Mos 24,17/Jes 11,1/Jes 51,5; Sal 72,17      Messias' fødsel: Jes 7,14; Mik 5,1ff      Messias' skjulte oppvekst: Jes 9,6a      Den messianske salving: Jes 11,2f      Lidelsen og døden: Sak 9,9; Sal 22; Jes 53      Opphøyelsen: Sal 24,7f      Intronisasjonen: Sal 110,1      Gjenkomsten: Dan 7,13; Sak 12,10‑12   Sammenligner vi denne listen med den "jødiske" jeg gjenga ovenfor, er det lett å se at det kristologiske skriftbevis her har fått en profil som gjør det mer tradisjonelt jødisk.      Jeg har allerede anført at dette svarer til det man måtte vente. La meg tilføye at det rimer godt også ut fra en litt annen betraktning. Ettersom kirken i økende grad beveget seg ut blant hedningene i det annet århundre, fikk den et sterkere behov for å kunne påberope seg den legitimasjon som bestod i antiquitas: sannheten er gammel, sannheten har alltid vært. Utbyggingen av et utførlig skriftbevis gir god mening også under denne synsvinkel, og det at man så å si legger beslag på hele den tradisjonelle jødiske messianisme i utbyggingen av det messianske skriftbevis, er ganske naturlig.      Det messianske skriftbevis er altså et første sentrum i den tidligkristne skrifteksegese. Den fornyede granskning av skrif­tene setter inn på de punkter der differansen i forhold til tradisjonell jødisk messias-forventning ble opplevd mest akutt. Etterhvert ble differansen bygget mer ned ved at mer av tradisjo­nelt jødisk gods ble bygget inn i det kristne skriftbevis.                                  VI      Dette vi hittil har sett etterlater oss det inntrykk at skriftbeviset bestod av nokså få messianske profetier som utgjorde skjelettet i skriftbeviset. Hva med Skriftens større sammenhenger?      Justins dialog med Tryfon inneholder et rikt typologisk materiale.14 Og her finner vi en rikere utfoldelse av Jesus-historiens frelses­betydning. Jeg skal kort omtale noen sentrale motiver. Vi kan enkelt skjelne mellom to hovedtyper av Kristus-typologier hos Justin. Den første typen henter sitt stoff fra de historiske beretninger, og ser forbilder i personer, hendelser eller påfallende enkeltheter i tekstene - særlig exodus-beretnin­gene. Den andre typen henter sitt stoff fra lovgivningen. Men også her har Justin hendelser i tankene, for det er idet Lovens forskrift faktisk utføres at man kan se forbildet. Og derfor er det heller ingen helt skarp grense mellom disse to grupper typologier.   Hendelsene under exodus, ørkenvandrring og landnåm er viktige kilder for Justins typologiske tolkninger (se særlig oppregningen i Dial. 86). Det hele begynner naturligvis med påskelammet. Her ser Justin en rekke typologiske samsvar:   * Lammet ble stekt på et korsformet spidd (Dial. 40,3).   * Blodet ble smurt på dørkarmene, loddrett og vannrett, og dannet korsets tegn (Dial. 11,3f).   * Lammets blod reddet folket - Jesu blod frelser dem som tror (Dial. 111,3).   * Husene ble "salvet" med lammets blod - de som tror på Jesus, salver sine "hus", dvs. sine legemer, med hans blod (Dial. 40,1 og 111,3.) Dette er høyst sannsynlig en henspilling på dåpen.   Påskelammet er et sentralt Kristus-forbilde i Justins kilde­materiale (Dial. 40; 72; 111), ikke minst fordi Jes 53 ble oppfattet som sagt om Kristus i hans egenskap av det sanne påskelam (Dial. 14): "Han åpnet ikke sin munn, lik lammet som føres bort for å slaktes..." (vers 7).      Når Justin skal følge exodusbegivenhetene videre, legger han særlig merke til hendelser der "tre" og "vann" er sammenstilt: Moses delte vannet med sin stav; han slo med staven på fjellet, og det kom vann. Han kastet et tre i vannet i Mara, og vannet ble godt. Disse og flere episoder regner han opp i Dial. 86; og føyer også til andre bibelske fortellinger med lignende motiv. "Tre og vann" - det peker naturligvis på korset og dåpen. Og her melder tanken på den virkelig store "dåp" i GT seg: syndfloden.   Syndfloden var et bilde på frelsens mysterium for alle mennesker. Den rettferdige Noa og de andre som ble reddet i syndfloden - hans kone, hans tre sønner og deres døtre, åtte i alt - var et bilde på den åttende dag (i uken), som samtidig er den første, da Kristus viste seg som oppstanden fra de døde.      For Kristus, den førstefødte som står over alt det skapte (Kol 1,15), ble igjen opphavet for en ny slekt - født på ny av ham ved vann og tro og "tre" - det siste et bilde på korsets mysterium. For Noa ble frelst i (arkens) tre, båret på vannet med sin familie (Dial. 138,1f).   I denne komprimerte tekst holdes mange sentrale nytestamentlige motiver sammen. Kristus var "den første" eller "opphavet" både i den første skapelse og i nyskapelsen ved hans kors og oppstan­delse, jfr. hymnen i Kol. 1,15-20. Oppstandelsen og dåpen hører sammen: Kristus oppstod på den første dag i uken, som også er den åttende dag. Syndflodens vann symboliserer allerede i GT døds­riket - som ofte lokaliseres i vannet. I dåpen skjer en ned­stigning til dødsriket, men ved korsets tre løftes vi opp og frelses fra døden.15      Av hendelsene under ørkenvandringen fester Justin seg særlig ved to som har med Josva å gjøre. I den greske Bibel er Josva og Jesus samme navn (i sak er det samme navn også på hebraisk). Justin finner det derfor meget betydningsfullt at Israel vant slaget mot amalekittene (2 Mos 17) da Moses gjorde korsets tegn mens han bad under slaget - han bad med utstrakte hender - og Josva "bar" Jesu navn i spissen for hæren. Både korset og navnet var der; de to sterkeste bærere av Kristi kraft som Justin kjenner (Dial. 90,4f; 91:3). Derfor ser Justin også en dyp mening i at det var Josva, ikke Moses, som førte folket inn i landet og delte det ut som arv til dem (Dial. 113f).   Josva gav dem arven, men bare midlertidig, for han var ikke Kristus, vår Gud, og heller ikke Guds Sønn. Men denne andre "Josva" (Jesus) vil - etter den hellige oppstandelse - gi oss en evig arv i eie (Dial. 113,4).   I det gammeltestamentlige lovstoff stanser Justin bl.a. for forsoningsdagen, 3 Mos 16. I de to bukkene - syndofferbukken og "syndebukken" - ser han forbilder for Kristus, som var et sonoffer for alle syndere som vender om. Han ser også en an­tydning om Kristi to ankomster, hans første komme og hans gjenkomst (Dial. 40,4f).   Det jeg her har nevnt, er bare et lite utsnitt av et rikt typologisk materiale hos Justin. For en del har han det felles med Barnabas; de synes begge avhengige av felles kilder. Mens "profetibeviset" er nokså tilbakeholdent med å utfolde frelses­betydningen av Jesus-historien, er det dette aspekt som har hovedvekten i de typologiske tolkningene. Det kan påvises at flere av disse er blitt til på bakgrunn av jødisk skriftlærdom, og man spør seg om vi også her står overfor en arv fra jøde­kristne teologer som grunnet på korsets og oppstandelsens hemmelighet i Skriftens lys.                                VII      To synspunkter til slutt.      (1) Som vi har sett, utnyttes GT's exodusfortelling typo­logisk i NT og den tidligkristne skrifttolkning. Også annet historisk fortellingsstoff kan sporadisk utnyttes typologisk, men exodus-syklusen står i en særstilling. Dette er jo i og for seg ingen sær-kristen ide. Exodusbegivenhetene fungerer typologisk i den eskatologiske forkynnelse allerede hos de eksilske og ettereksilske profeter i GT, og senere i stor grad i den tidlig­jødiske litteratur. Det jeg i denne sammenheng vil understreke, er at jeg velger mine ord med en viss omhu når jeg sier at exodusbegivenhetene utnyttes typologisk. Når man f.eks. leser Paulus' klassiske exodus-typologi i 1 Kor 10, må man jo bli slått av at han strengt verken taler om eller utlegger tekster, men han taler om og han utlegger hendelser. Ja, han forholder seg til en "forfatter", en auctor, også, men forfatteren er ikke primært Moses som skrev teksten, men Gud som "skrev" hendelsen, og som nå fremdeles er historiens herre, og derfor stadig skriver på en tekst som ikke enda er ferdig. Selve muligheten for en typologisk lesning av historiske hendelser ligger jo i denne overbevisning om at Gud, historiens herre, er disse hendelsers auctor. Guds handlinger fremviser felles strukturtrekk, felles mønstre. Dette er en overbevisning som uttaler seg om ting på et annet nivå enn det vi moderne eksegeter beveger oss på, når vi spør etter intensjon og mening hos tekstens forfatter. Men derfor represen­terer den typologiske lesning av exodus-begivenhetene en ut­fordring til oss, som vi ikke kan besvare med en enkel henvisning til våre eksegetiske metoder og idealer. Den urkristelige skriftforståelse utfordrer oss her på et plan som ligger dypere enn det våre tekniske eksegetiske håndgrep gir oss svar på.      (2) Det leder meg over til det andre punktet, som jeg delvis har lånt fra en helt fersk artikkel av Robert L. Wilken.16 Han stiller der mot hverandre to oldkirkelige eksegeters tolkning av noen kjente profetier om den messianske tidsalder fra Jesaja-boken. Eusebius av Caesarea tolket dem eskato­logisk om kirken, Theodor av Mopsuestia tolket dem - filologisk og historisk samvittighetsfullt - som en beskrivelse av det etter­eksilske Israels situasjon. Hvem av dem var den beste eksegeten? På filologiske premisser utvil­somt Theodor av Mopsuestia. Men spør man: Dersom vi tror at Gud er historiens herre, og dersom vi tror at han gjennom profetene åpenbarte noe om den plan han ville iverksette til vår frelse - må vi ikke da tilkjenne Gud retten til selv suverent å eksegere sine profeters profetier gjennom selve oppfyllelsen? Det av­gjørende spørsmål blir jo til sist: Hva tror vi egentlig det var profeten talte om? Talte han om det som Gud har gjort nå i disse siste dager ved Sønnen, så har allikevel Eusebius rett: Da er det endetidens Gudshandling i Kristus og menigheten som er den gyldige eksegese av profetene. Så kan vi nok fremdeles mene at de oldkirkelige fedre, målt med våre mål, var litt for flinke til å finne selv små detaljer i den ny­testamentlige frelseshendelse - finne disse igjen i enda mindre detaljer i den bibelske tekst (eller de hendelser den handler om). Men jeg synes det nesten ville være smålig, om vi ikke innrømmet dem at tendensen i deres eksegese - det at de leste mye i GT som realisert eskatologi i Kristus - at det var riktig, og i pakt med Skriftens ånd og intensjon. Mer i pakt med den, enn en eksegese som i spørsmålet om oppfyllelsen av Guds profetier og løfter nekter å tale om noen oppfyllelse, med mindre Gud i oppfyllelsen skulle eksegere sine egne tekster med filo­logisk nøyaktighet.     Noter: Begrepet "gammel pakt" er nytestamentlig (2 Kor 3,14 o.a.), og "ny pakt" gammeltestamentlig (Jer 31,31). Men selv om Paulus kan tale om å "lese den gamle pakt", betegner begrepet her ennå ikke en boksamling, men snarere den ved Moses formidlede åpenbaring. Hos Meliton av Sardes (ca 175 e.Kr.) møter vi uttrykket "den gamle pakts bøker" (fragm. 4; St. G. Hall, Melito of Sardis: On Pascha, and fragments (Oxford Early Christian Texts; Oxford: Clarendon Press 1979), 64). Men først hos Klemens av Alexandria brukes "den gamle og nye pakt" som betegnelser på de to bok­samlinger (Stromateis V,85,1). Tertullian overfører disse betegnelser til latin (vetus et novum testamentum), men først hos hans etterfølgere blir de vanlige som betegnelser på de to deler av Bibelen. Se H. von Campenhausen, Die Entstehung der christ­lichen Bibel (BHT 39, Tübingen: J.C.B. Mohr 1968), 303-11.   F.eks. Hom in Hes. VI:8; Comm. in Rom. VIII:8, jfr. Gunnar af Hällström, Fides Simpliciorum according to Origen of Alex­andria (Commentationes Humanarum Litterarum 76; Helsinki 1984), 45, med flere kildebelegg.   Til forskjell fra eksegetene i Alexandria (med Klemens og Origenes i spissen), avviste den senere eksegetskole i Antiokia allegorisk tolkning av tekstene, ihvertfall slik allegorien ble drevet i Alexandria. Om antiokenerne og deres eksegese, se bl.a. J.N.D. Kelly, Early Christian Doctrines (4th ed.; London: A.&C. Black 1968), 75-78; K. Froehlich, Biblical Interpretation in the Early Church (Sources of Early Christian Thought; Philadelphia: Fortress Press 1984), 19-23; S. Hidal, 'Den antiokenska exegetik­skolan och judisk skriftlärdom', i S. Hidal m.fl. (utg.), Judendom och kristendom under de första århundradena II (Stavan­ger: Universitetsforlaget 1986), 190-200.   Den grunnleggende studie til Markion er fremdeles A. von Harnack, Marcion. Das Evangelium vom fremden Gott (2. Aufl. = Texte und Untersuchungen zur Geschichte der altchr. Lit. 45; Leipzig: J.C. Hinrichs Verlag 1924), og Neue Studien zu Marcion (= TU 44,4; Leipzig: J.C. Hinrichs Verlag 1923), begge nå i samlet nytrykk på Wissenschaftliche Buchgesellschaft, Darmstadt 1985. Om Markions avvisning av allegorien, se sidene 66f; 259*-260*.   Kildebelegg for disse synspunkter hos Harnack, anf. skrift, 117 og 290*f.   Jfr. Adv. Marc. III:7:8 = CCL XIV:518:11‑19; eng. overs. i A. Roberts, J. Donaldson (eds.), The Ante-Nicene Fathers III (Grand Rapids: W.B. Eerdmans 1976), 327:2.   Se særlig H. Dörrie, 'Zur Methodik antiker Exegese', ZNW 65 (1974), 121-138; D. Dawson, Allegorical Readers and Cultural Revision in Ancient Alexandria, Berkeley 1992; F. Siegert, 'Homer and Moses. Hellenistic Art of Interpretation and the Jewish Bible', i M. Sæbø o.fl. (utg.), Hebrew Bible - Old Testament I (utkommer på Vandenhoeck & Ruprecht, Göttingen 1994).   Justin hadde en viss dannelsesmessig bakgrunn i den såkalte mellomplatonismen, og mange platonikere avviste den stoiske allegorese av Homer, jfr. F. Siegert, anf. art.   Om det interessante forholdet mellom trosbekjennelsens historie og skriftbevisets utformning, se blant annet mine to arbeider Da Skriften ble åpnet. Den første kristne tolkning av Det gamle testamente (Oslo: Nye Luther Forlag 1987); 'Schrift­beweis und christologisches Kerygma in der ältesten kirchlichen Schriftauslegung', Schrift und Auslegung (ed. H. Kraft; Ver­öffentlichungen der Luther-Akademie e.V. Ratzeburg 10; Erlangen 1987) 45-54.     En instruktiv gjennomgåelse av skriftbevis-materialet "på langs", fra NT til Eusebius av Caesarea, finner man hos A. Freiherr von Ungern-Sternberg: Der traditionelle altttesta­mentliche Schriftbeweis "de Christo" und "de Evangelio" in der Alten Kirche bis zur Zeit Eusebs von Caesarea, (Halle a. S.: Max Niemeyer Verlag 1913); jfr. også J. Daniélou: Sacramentum Futuri: Études sur les origines de la typologie biblique (Études de Théologie Historique, Paris 1950); samme forf., Études d'exégèse judéo-chrétienne (Les Testimonia) (Théologie historique 5, Paris 1966).   Se oversikten i min The Proof from Prophecy. A Study in Justin Martyr's Proof-Text Tradition: Text-Type, Provenance, Theological Profile, (Suppl to NT 56; Leiden: E. J. Brill 1987), 260-69, med kildereferanser og litteraturhenvisninger.   David Berger og Michael Wyschogrod, Jews and "Jewish Chris­tianity (New York 1978), s. 20f.   Listen innebærer et visst element av rekonstruksjon, idet materiale i Dialogen som synes å stamme fra den samme kristo­logiske tradisjon som er fulgt i Apologien er trukket inn. Jfr. The Proof, 140ff og 191ff.   Med typos og typologisk menes en tankemodell der gammel­testamentlige hendelser, personer eller lovbestemmelser antas å være forbilder (gresk: typoi) som peker frem mot tilsvarende nytestamentlige hendelser osv. De grunnleggende studier av denne skriftforståelse er J. Daniélou's (se note 10 ovenfor); L. Goppelt, Typos. Die typologische Deutung des Alten Testament im Neuen (Gütersloh: C. Bertelsmann 1939; nytrykk Darmstadt 1969); G.W.H. Lampe, K.J. Woolcombe (eds.), Essays on Typology (London: SCM 1957).   Lignende motiver finnes i Barnabasbrevet, se min artikkel 'Tidlig kristen dåpsteologi i Barnabas' brev', Tidsskrift for Teologi og Kirke 47 (1976), 81‑105.   Robert L. Wilken, '"In novissimis diebus": Biblical Promises, Jewish Hopes, and Early Christian Exegesis', Journal of Early Christian Studies 1 (1993), 1-19.

Vi intervjuar bonden Gustav och hans medarbetare Johanna från Lammet & Bonden som berättar hur det är att föda upp djur på ett etiskt och hållbart sätt, utifrån djurens villkor. Gustav lär oss skillnaden mellan denna traditionella djuruppfödning och industrikött.

Hallå! We are back. Traditions enligt på en torsdag. Denna vecka behandlar vi mycket, bland annat vårt lan, och kanske viktigast - ett lamm, med ett fantastiskt namn. Tack för att ni lyssnar! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Lammet som ble født direkte på P4 i vår har blitt slaktet og i dag lager Christer pinnekjøtt av Ulstein Faarlund. Bjørn åpner gjennbrukskalenderen og Stenstrøm forteller om «lønnsmottakeren» på julebordet.

Bengt Birgersson holdt denne bibeltimen lørdag 24. januar 2015 som en del av en bibelhelg i FBB-Bjørgvin med tittelen "Åpenbaringen på tvers".

Fredrik LignellPå jorden som i himlenhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/pa-jorden-som-i-himlen-del-3-ar8261 Tess 1:9-10Tjäna medan man väntar, och vänta medan man tjänar.Finns det något hopp för världen?Rapporterna avlöser varandra. Isarna smälter. Skogsbränderna blir fler. Haven surnar igen. När odlingsbar mark drabbas av torka blir det matbrist. Till krigsflyktingarna kommer också klimatflyktingarna att läggas, och de blir långt fler än de flyktingar vi ser idag.Upp 4:11Gud är skaparen och upphovet till allt. Men han är också befriaren. Han står inte utanför det skapade som en åskådare, utan han har klivit in i skapelsen som befriare och räddare.Mikael Tellbe i boken "Tillbaka till framtiden":-------- Gud beskrivs i termer av kamp och lidande: en Gud som så kämpar för sin skapelse att han låter sin egen son offras likt ett lamm för skapelsen och människans befrielse. Gud har makt i historien därför att han är både världens skapare och befriare. Gud har både gjort människan och friköpt henne.--------I Uppenbarelseboken nämns en rad plågor som ska drabba världen. Det finns likheter med plågorna som drabbade Egypten strax innan befrielsen, och det är medvetet. Bilderna av basuner och skålar beskriver krig, hungersnöd, men också hur sötvattnet, havet, stjärnhimlen och atmosfären drabbas av plåga. Vattnet går inte att dricka, och ondskan ser ut att breda ut sig utan motstånd.Glöm inte parallellen till befrielsen i Egypten. Först blir det värre, och sedan kommer befrielsen. Gud förbereder ett nytt Exodus från slaveriet och mörkret, och det har börjat i och med Jesus.När folket lämnade Egypten stod ett slaktat lamm i centrum. Lammet beskyddade folket från mordängeln som gick fram, och nu förbereder Gud befrielsen av hela tillvaron genom det slaktade lammet Jesus Kristus.Så då är frågan: Vad händer när Gud räddar sin skapelse? Det är delvis lite dunkelt. Bibelns texter visar dels på att allt ska omskapas.Samtidigt har vi texter som antyder att Gud förnyar och helar den skapelse som redan finns. Det verkar finnas både en kontinuitet (förnyad skapelse) och en diskontinuitet (Gud skapar igen).Det viktiga är att Gud inte gett upp.Rom 8:18-21Så Gud har en framtidsplan. Här finns en kallelse till Guds folk:Låt oss leva Gudstillvänt. Han ger oss hopp och mod i en i övrigt modlös tid.Låt oss läcka hopp till omvärlden. Gud har landstigit i sin egen skapelse genom Jesus Kristus, och en dag ska han göra med hela kosmos vad han gjorde med Jesus på påskdagen.Låt oss leva med framtiden i ryggen. Att be ”låt din vilja ske, på jorden som i himlen” har också med skapelsen att göra. Omvändelsen från döda gärningar och från avgudarna till den levande Guden får konsekvenser för vår livsstil. Konsumtion, vanor, mm behöver märkas av Guds plan med världen. Omvändelsen är inte endast en fråga om hjärtats tro, utan också kroppens handlingar. Man kan leva, resa, äta och handla annorlunda. Varje litet beslut blir ett serum mot det cyniska förbrukandet av resurser.Luk 21:25-28Lyft ditt huvud. Räta på ryggen. Låt oss, både i ord och handling, berätta för världen som står i ångest inför vågornas dån att allt hopp inte är ute. Befrielsen närmar sig.=== För samtal ===Är det svårt att tro på Guds räddningsplan?Hur kan man underhålla hoppet i en tid som vår? Ge några handfasta tips på hur ni återfår hopp utan att bli världsfrånvända och hurtiga.Fundera över vad man kan säga till människor som känner oro inför de stora frågorna om jordens framtid. Kort sagt: Hur läcker man hopp till sin omgivning?

Kristian Fjellanger fant lite råd om hvordan han skulle finne tilbake til hverdagen da han mistet sin far for tre år siden. Han følte seg lammet av sorg, og lurte på hvorfor det er så vanskelig å gjøre de enkleste ting som å kommes seg en tur ut eller huske hva han skulle hente på kjøkkenet? For ikke å snakke om å begynne å jobbe igjen? Hør han i samtale med fastlege Kari Løvendahl Mogstad om veien tilbake til hverdagen og arbeidslivet. Programleder: Kjersti Kanestrøm Lie See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Trots förbud mot anabola steroider fortsatte svenska friidrottare att dopa sig. Under en Finnkampsbankett skrev landslagets läkare ut steroider till den stora stjärnan. De anabola androgena steroiderna förbjöds inom friidrotten 1974. En metod att spåra steroiddopning hade plockats fram och använts för första gången under EM i Rom. Svenska förbundets ordförande Arne Ljungqvist är ledande i jakten på fuskarna. Men att Sverige var ett föregångsland uppskattades inte av alla i det svenska landslaget. Dopningen var fortsatt utbredd bland elitfriidrottarna. Stavhopparen Miro Zalar och förbundets generalsekreterare Ulf Ekelund minns hur de anabola steroiderna fortsatte att användas, framförallt av de manliga kastarna. Testerna var få och bara på de stora mästerskapen. Det var lätt att komma undan. Hotellrum totalförstördes under landslagsresor. TV-apparater kastades ut genom fönster. Ulf Ekelund är övertygad om att det var de anabola steroiderna som gjorde friidrottarna aggressiva.   Under en bussresa i Östtyskland 1977 bestämde sig herrlandslaget för att försöka få bort sin ordförande Arne Ljungqvist. 32 av 36 svenska landslagsmän skrev under en skrivelse som krävde att förbundets ordförande skulle avgå. Diskuskastaren Ricky Bruch var initiativtagaren till brevet. Det var förbundets beslut att införa obligatoriska dopningstester i Sverige som fick landslagsstjärnorna att protestera. Arne Ljungqvist stannade kvar på sin post, trots kuppförsöket. Men Ricky Bruch var inte klar med att skapa rubriker. Finnkampen 1978 slutade med en stor svensk dopningsskandal, men inte under själva tävlingen, utan på banketten efteråt. Ricky Bruch hade bestämt sig för att få landslagsläkaren Rolf Lammet Ljungqvist att skriva ut anabola steroider. Och han lyckades. Lammet menade att han blivit övertalad och att han alltid varit svag för Ricky Bruch. När tidningarna fick se dopnings-recepetet blir det stora och svarta rubriker. Aftonbladet publicerade nyheten med en stor bild på Lammets dopingrecept till Ricky Bruch. Rolf Lammet Ljungqvist erkände efter några dagar att han skrivit ut anabola steroider till fler än Ricky Bruch. Han fick lämna sitt jobb som landslagsläkare. I den andra delen av Steroid-Sverige berättar Miro Zalar om den kaotiska Finnkamps-banketten och Arne Ljungqvist minns kupp-försöket och krismötet i Östtyskland, när landslaget vände sig emot honom och kampen mot dopningen. Alexander Lundholm alexander.lundholm@sverigesradio.se   Källor: Sveriges Radios arkiv SVT:s arkiv Aftonbladet Svenska Dagbladet Expressen Dagens Nyheter Riksidrottsförbundets hemsida Själen är större än världen, dokumentärfilm av Stefan Jarl En diskuskastares dröm, dokumentärfilm av Tom Alandh Dopingjägare Arne Ljungqvist, bok av Göran Lager Off the Record, av Ulf Ekelund Intervjuer med Arne Ljungqvist, Miro Zalar och Ulf Ekelund. Bakgrundssamtal med flera landslagsfriidrottare under -70 och 80-talet.

Når verden trenger FNs sikkerhetsråd som mest, virker det helt handlingslammet, slik som i Syria-konflikten. Hvordan kan sikkerhetsrådet reformeres? Programleder: Jan Erlend Leine.

Fredrik LignellJesus i Uppenbarelsebokenhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-i-uppenbarelseboken-lammet-ar914

Lammet tar förseglade tronen - The lamb takes the sealed scroll.

Lammet tar förseglade tronen - The lamb takes the sealed scroll.

Lammet tar förseglade tronen - The lamb takes the sealed scroll.

Linda Bergling predikar på påskdagen kl 15:00 om lammet som blev slaktat.

Predikan från församlingen Mötesplatsen i Örebro. För mer info: www.motesplatsen.org