Podcasts about Vilks

„Svarīgi izvērtēt visas cilvēces gudrību un likt to pamatā jaunradei, jo pašreiz mūs apdraud izdomas trūkums” -  tā sarunā ar Māru Rozenbergu atzinis Latvijas Nacionālās bibliotēkas direktors Andris Vilks. Andris Vilks visu savu mūžu ir kalpojis un bijis uzticīgs bibliotēkai. Gaismas pils – viņa lieldarbs. 5. martā, kad atvadāmies no Andra Vilka, Kultūras rondo vēlreiz skan saruna, kas risinājās 2024. gada augusta beigās, kad viesojāmies pie viņa mājās. Pirms klausāmies Māras Rozenbergas sarunu ar Andri Vilku, lūdzām Latvijas Nacionālās bibliotēkas izpildirektori – Andra Vilka ilggadējo kolēģi Dzintru Mukāni, atgādināt, viņasprāt, būtiskāko, raksturojot Andra Vilka veikumu. 26. februarī mūžībā aizgāja ilggadējais Latvijas Nacionālās bibliotēkas direktors Andris Vilks. Andris Vilks dzimis 1957. gada 16. maijā Rīgā un Nacionālo bibliotēku vadīja kopš 1989. gada, bet 2024. februārī iesniedzis iesniegumu, paužot vēlēšanos no 2. septembra atstāt Latvijas Nacionālās bibliotēkas direktora amatu, liecina aģentūras LETA arhīvs. Plašākā sabiedrībā pazīstams kā ilggadējais Latvijas Nacionālās bibliotēkas direktors, Andris Vilks visu savu profesionālo darba mūžu pavadīja vienā darbavietā. Turpat strādāja arī viņa kundze, jau bibliotēku studiju laikā noskatītā kursa biedrene Aira. No 1978. gada Vilks sāka strādāt par vecāko bibliotekāru Viļa Lāča Latvijas PSR valsts bibliotēkas Reto grāmatu un rokrakstu nodaļā, pēc tam kļuva par nodaļas vadītāju, no 1989. gada – par visas bibliotēkas direktoru līdz pat 2024. gadam. Andri Vilku 5. martā pavadām Mūžībā no Gaismas pils. Tur atklāta arī viņa lolotā izstāde "Tiesības uz bibliotēku".

Latvijas Nacionālās bibliotēkas 105. dzimšanas dienā saruna ar tās direktoru Andri Vilku. Ar saknēm stingri zemē un ar skatu nākotnē – tā Latvijas Nacionālo bibliotēku 35 gadus ir vadījis direktors Andris Vilks, kurš nupat aizvadīja pēdējo nedēļu šajā amatā un šonedēļ Gaismas pilī atvadījās no kolēģiem, nododot bibliotēkas vadības grožus Dagnijai Baltiņai. Latvijas Nacionālo bibliotēku viņš stūrējis cauri Atmodas laikam, digitalizācijas nestajām pārmaiņām un ilgajam ceļam uz pašiem savu māju – Gaismas pili, kas šogad svin desmit gadu jubileju. Bet ar Andri Vilku mēs šoreiz tiekamies nevis viņa kabinetā, bet mājās. Durvis atver Andra Vilka kundze Aira – Vilku pāris mīt viņas senču dzīvoklī Rīgas centrā, kurā katrai mēbelei, rokturim un griestu rotājumam ir sens stāsts, tomēr nav ne miņas no muzejiska smaguma. Pietāte pret pagātnes vērtībām un spēja tās interpretēt labākai šodienai ir arī Andra Vilka darba pamatā, vairāk nekā trīs desmitgades vadot Latvijas Nacionālo bibliotēku. 

To get into the midsummer spirit, Joe drives a bit outside of the city to sit down with "ZELT" Sea Buckthorn Garden co-founder Eduards Vilks to discuss his and partner Elīna's experiences in setting up a major agricultural endeavour as well as some of the most interesting aspects of the not yet so well known sea buckthorns, or smiltsērkšķi in Latvian. Opening and closing music: courtesy of Ausma Apsīte Photo: Mike Pennington, used with a Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 license

"Nekas nav bezgalīgs, izņemot visumu un cilvēka muļķību. Un par visumu es neesmu tik drošs, " tā reiz teicis Alberts Einšteins. Vai Visumam ir gals, vai tomēr tas ir bezgalīgs? Ja reiz tas izplešas, tad tam vajadzētu būt arī "galam un malai"? Kā var noteikt Visuma izmērus un uzzīmēt karti kaut kam tik nepatverami milzīgam? Vai cilvēks no mazas saules sistēmas vēl mazākas planētas maz to var apjēgt un izdarīt? Gluži kā Dullais Dauka savulaik vēlējās noskaidrot, kas paveras aiz horizonta, tā arī mēs mēģināsim palūkoties, cik tālu stiepjas Visums. Stāsta astronoms, Latvijas Universitātes Astronomijas institūta pētnieks Ilgonis Vilks. Sarunas sākumā jau izskanēja, ka Alberts Einšteins pats īsti līdz galam nav ticis skaidrībā, vai Visums ir bezgalīgs vai tomēr nē. Kāda šobrīd ir tā valdošā doma astronomijā, kosmoloģijā par šo jautājumu? Ilgonis VIlks: Arī astronomi nav tikuši līdz galam skaidrībā, vai galīgs vai bezgalīgs. Es piedāvātu sarunu sākt ar mazākiem mērogiem, lai izveidotu sev galvā to Visuma modeli, un tad varbūt būs vieglāk pieskarties šim jautājumam. Es gribētu sākt ar to, ka pieņemsim, ka mēs dzīvojam kaut kādā mājā, kur ir viens dzīvoklis, tajā ir viena istaba, un tā ir mūsu Saules sistēma. Piemēram, kā šeit studijā, te ir galds, vairāki krēsli, un mēs sēžam uz tā viena krēsla - uz Zemes, un esam tā sakot, līdz krēsla balstam tikuši - uz Mēness. Un priecājamies, ka esam ļoti tālu tikuši. Tad viņi ir aizsūtījuši savas zondes pa istabu uz citiem krēsliem, citām planētām, un četras zonas pat izsūtījuši ārā no istabas, un konstatējuši, ka tur ir kaimiņa istaba, kas ir diezgan tukša. Lūk, tas ir tas, ko mēs esam izdarījuši saviem kosmiskajiem lidojumiem. Tad ir nākamais solis, ir šī starpzvaigžņu telpā. Pieņemsim, šeit deg pie galda spoža lampa, tā mūsu Saule, tad kaut kur ir, ko mēs varētu uzskatīt, tāda cita māja, kurā arī ir spoža lampa - cita zvaigzne. Un pa tām tuvējām mājām mēs zinām diezgan daudz. Mēs pazīstam kaimiņus, kādi viņiem ir niķi, stiķi, kādas tām zvaigznēm ir īpašības, cik tālu viņas atrodaās, ko viņi tur dara, domā darīt vai ir darījuši. Tas ir diezgan skaidrs. Mūsu tuvējais kvartāls ir diezgan labi iepazīts. Bet, jo tālāk, jo grūtāk. Vēl mēs diezgan labi pazīstam savu pilsētas rajonu. Jo viens kosmiskais aparāts ir kartējis divus miljardus zvaigžņu, uzskaitījis katru zvaigzni individuāli, izmērījis viņas atrašanās vietu, kustības ātrumu, ko nu vēl pa zvaigzni var dabūt zināt. Bet divi miljardi zvaigžņu ir tikai simtā daļa no 200 miljardiem zvaigžņu mūsu galaktikā, mūsu zvaigžņu sistēmā. Var teikt, ka mēs savu piepilsētas kvartālu zinām. Bet tālākais jau ir stipri maz zināms. Ja, tur ir daudzi miljardi zvaigžņu, bet par tām mēs jau varam pateikt daudz mazāk. Kaut arī kopumā, protams, skatoties teleskopos visos virzienos, cilvēki savu pilsētu ir izpētījuši diezgan labi. Mēs dzīvojam Piena Ceļa galaktikā, izzinām tās formas, saturu, sastāvu, arī apmēram, kā tas viss ir radies un kā tas varētu mainīties nākotnē. Lūk, tā mēs jau tikām no viena dzīvokļa, mūsu Saules sistēmas - līdz galaktikai, kas ir jau tāds diezgan liels Visuma struktūras objekts. Pilnīgas skaidrības par tām Visuma telpas īpašībām tomēr nav. Ir izveidotas visādas teorijas, matemātiskas teorijas, kas apraksta dažādas telpas. Aprakstā ieliektu telpu, izliektu un plakanu. (..) Visums tomēr ir izveidojies no kaut kāda galīga lieluma objekta, kurš izpletās, bet nebija tā, ka kaut kādu gaisa balonu sāka piepūst vienā istabā un viņš kļuva arvien lielāks. Tā tas īsti nav. Izpletās pati telpa. Viņa arī tagad turpina visuma, Visumam izplešoties, palielināties. Nav tā, ka mēs runājot tagad pakāpeniski attālinātos viens no otra vai citi cilvēki uz Zemes, jo mūs tur kopā gan gravitācijas spēki, gan visādi citi elektromagnētiskie spēki. Bet tādā ļoti lielā mērogā, ja mēs runājam par milzīgām galaktiku kopām, tad jau viņas arī plešas lielākas un attālums starp tām galaktiku kopām arī aug. Un to var iztēloties varbūt atkal analoģijā ar māju. Tomēr iztēlosimies tādu dīvainu māju, kas aug lielāka, un tajā mājā mēs sēžam, teiksim, divi vienā istabā, attālums starp mums nemainās. Bet, tā kā tās istabas kļūst lielākas, tad tomēr attālums līdz kaimiņa dzīvoklim palielinās. Drīz būs simts gadu pagājuši, kopš šis fakts eksperimentāli konstatēts. Pēc tam to vajadzēja, protams, interpretēt, ko tas īsti nozīmē. Bet šī Visuma izplešanās tagad ir tāds kā neapstrīdams fakts. Vienīgais, par ko šobrīd debatē, vai tā notiek paātrināti. Ja Visums sākās, bija kaut kas līdzīgs lielajam sprādzienam, kurā sākās šī izplešanās, un pēc tam tur visur iekšā darbojas gravitācija, tad viņam vajadzētu izplesties arvien lēnāk. Un tā visiem šķita līdz apmēram laikam pirms 20 gadiem. Tad atklājumi parādīja, ka nē, cienītie, tā nav, Visums izplešas arvien ātrāk. Tas jau nevar tā kā pats no sevis notikt, un tam ir jābūt kādam iemeslam. To iemeslu izveidoja teorija, ko nosauca par tumšo enerģiju. Pagaidām nav daudz uz priekšu virzījušies priekšstati par to, kas tā tāda ir. Ir veikti ļoti daudzi novērojumi pēdējos 20 gados un jauni teleskopi, kas tieši ar to nodarbojas, bet tādas skaidras atbildes vēl nav, vai šāda tumšā enerģija ir un kas tā īsti ir. Te atkal varbūt jāsauc palīgā Einšteins, kurš savulaik šādu kosmoloģisko konstanti bija definējis, ieviesis, lai viņam skaistāki iznāktu vienādojumi, lai visi gali kopā. Un pēc tam, kad izrādījās, ka Visums izplešas, viņš teica: "Tā ir mana mūža lielākā kļūda." Un pēc tam nākamās paaudzes saka: "Nē, varbūt, Einštein, tev bija taisnība." Bet laiks rādīs, pagaidām nav skaidrs, kas tas ir. Mēs zinām, slavenā formula E=MC2, ka ir iespējams masu M sasaistīt ar enerģiju E caur gaismas ātrumu C. Un tad ir enerģijai var rēķināt atbilstošo nosacīti masu, un tad izrādās, ka tā tumšā enerģija, tā, kas dominē Visumā, ir 85% no visa, kas mums ir. Un pārējais? Tur ir vēl kaut kas, tur ir tumšā matērija varbūt. Un tad tikai beidzot tās zvaigznes, galaktikas, ko astronomi tik labi izpētījuši. 21. gadsimts visādā ziņā ir nācis ar pārsteigumiem un licis pārvērtēt šo pasaules uzbūves priekšstatu diezgan būtiski. Tas lielais jautājums šobrīd ir: tieši kā šī tumšā enerģija sekmē Visuma izplešanos? Ilgonis Vilks: Teiksim, tās izplešanās ātruma izmaiņas ir nomērītas, ir saprasts, ka tas notiek paātrināti un cik strauji tie izmēri pieaug. Bet kas ir tā tumšā enerģija, tur ir dažādas teorijas, un pagaidām nevienu no tām nav iespējams apstiprināt vai noraidīt. Un cik liels ir ātrums, ar kādu Visums izplešas? Ilgonis Vilks: Ātrums ir, jāsaka, nosacīti mērāms. Piemēram, kad mēs atrodamies uz Zemes, veicam novērojumus teleskopā, raugāmies uz tālām galaktikām. Un, jo tālāk galaktika atrodas, jo ātrāk viņa attālinās. Un uz Visuma robežas nosacītās jau tas ātrums tuvojas gaismas ātrumam. Tā kā telpa aug visa, tad skaidrs, ka it kā katru gabaliņu šiem ātrumiem ir jāsummējas, viņi tuvojas tai universālai robežai - gaismas ātrumam pie Visuma redzamās robežas. Tas viss ir ļoti grūti aptverams, tas viss ir jādomā, jālasa, atkal jādomā daudzas reizes. Man ar tas ir prasījis ļoti daudz laika, līdz esmu kaut cik to drusku sapratis populārā līmenī.

Arī mūziklu vēsturē un šodienā pastāv aizspriedumi par šo žanru: tas jau tāds lēts, lipīgu melodiju šovs vien ir. Un nav jau tālu no patiesības – daudzi mūzikli patiešām tika radīti izklaidei, lai, piemēram, pagājušā gadsimta karu ēnā dzīvojošie kaut uz stundu varētu aizmirst savu trauksmi, ko ģeopolitiskā situācija radīja ikviena iedzīvotāja dzīvē. Taču paralēli izklaidējošiem mūzikliem tika radīti arī tādi, kas ar neaptveramu simboliku un zemtekstiem iemieso konkrētās desmitgades sociālo, politisko un visādi citādi cilvēka dzīvē svarīgo. Viens no šādiem darbiem ir Stīvena Sondheima (Sondheim) 80. gadu mūzikls "Reiz mežā" ("Into the Woods") pēc Džeimsa Lapina (Lapin) lugas ar tādu pašu nosaukumu. Mūziklā satiekas tādi labi pazīstami pasaku tēli kā Pelnrušķīte, Džeks (ar garo pupu), Sarkangalvīte un Vilks, Salātlapiņa un Ragana, kā arī ne viens vien izskatīgs Princis. Divi jauni tēli – Maiznieks un Maizniece –, ir galvenie un vienojošie tēli šajā stāstā, un katram no tiem ir sava vēlme: Maiznieks un Maizniece cer ieņemt bērniņu, Pelnrušķīte vēlas apmeklēt Karaļa balli, bet Džeks cer, kaut viņa labākā draudzene, gotiņa, būtu spējīga viņam un mammai gādāt pienu. Kad Maiznieks un Maizniece uzzina, ka viņu neveiksmīgie centieni ieņemt bērniņu saistīti ar Raganas lāstu, abi dodas avantūrā, lai to lauztu. Visticamāk, pasaku pievilcība slēpjas to komforta pilnajā būtībā: pasakas rada tādas pasaules, kurās pastāv tikai labs un ļauns, pareizs un nepareizs, balts un melns… Tikums tiek turēts augstā godā, savukārt netikums – tiek sodīts, karstākās vēlmes piepildās un princis ierodas glābt princesi. Lai gan arī šajos stāstos tiek atspoguļota vardarbība, vientulība, nāve, galvenie varoņi, "labie", vienmēr uzvar un mūžam dzīvo laimīgi. Man nav jums jāstāsta, ka pieaugšanas procesā dzīve kļūst krietni sarežgītāka un neparedzamāka. Taču šī pāreja: no fantastikas uz realitāti, no bērnības uz pieaugušu vecumu, no atkarības uz pilnīgu brīvi ir mūzikla "Reiz mežā…" pašā pamatā. Mūzikla pirmās daļas beigās visu galveno varoņu vēlmes un cerības ir piepildījušās: Pelnrušķīte ir kopā ar savu princi, Džeks atgūst savu gotiņu, Maiznieks un Maizniece kļūst par vecākiem utt. Bet kas nāk pēc leģendārajiem vārdiem "un viņi dzīvoja ilgi un laimīgi”? Mūzikla otrajā un, manuprāt, svarīgākajā daļā, mežā atgriežas milzis, kurš gatavs izpostīt un nogalināt visu, kas stājas tam ceļā. Pelnrušķītes Princis savukārt atrod mīlestību citās sievietēs, bet Maiznieks un Maizniece nevar beigt strīdēties. Neviens tā īsti laimīgi nemaz nedzīvo… Bet ko šis mūzikls ar to cenšas mums pateikt? Pirmkārt un galvenokārt tas ceļo pa vecāku un bērnu attiecību sarežģītajiem līkločiem un runā par nepieciešamību bērnu pareizajā brīdī "palaist" lielajā pasaulē. Ragana savu meitu, Salātlapiņu, 14 gadus turējusi ieslodzījumā un šobrīd jaunajai sievietei ir ap 20 gadu. Te pēkšņi viņas māte uzzina, ka Salātlapiņa satikusi Princi un vēlas ar viņu doties pasaulē. Viņa kļūst nekontrolējami nikna. Un ne jau par vīrieša ienākšanu meitas dzīvē, bet gan to, ka Salātlapiņa ir atļāvusies satricināt Raganas tik rūpīgi celto mūri ap meitu. Salātlapiņa vairs nav bērns, viņa vēlas redzēt pasauli, bet Ragana vairākas reizes sauc “bērni neklausa!” un ir pārāk satraukta par pasaulē esošajiem vilkiem, lāčiem un cilvēkiem, lai redzētu to, ka pasaulē ir arī zaķi, stirnas un prinči. Bailes no kontroles zaudēšanas pār kādu var novest pie neparedzētām sekām un, par spīti savām bailēm, bērna sargāšana no pasaules var nodarīt tieši pretējo – tā var nodarīt bērnam pāri. Vai atminaties Raganas izsaucienu "Bērni neklausa!"? Šī ir galvenā mūzikla vadtēma, kas viscaur stāstam vēstī, ka "bērni neklausa" un "bērniem ir jāklausa". Taču mūzikla finālā šis epitets pārtop par "bērni dzird", "bērni ieklausās". Amerikāņu televīzijas kanāla HBO 2013. gadā uzņemtajā dokumentālajā filmā "Six by Sondheim" ("Seši Sondheima darbi"), Stīvens Sondheims atklāti runā par savām sarežģītajām attiecībām ar māti, jo bērnībā cietis no verbālas vardarbības. Neviens stāsts nerodas tukšā vietā un ir skaidrs, ka pasaka "Reiz mežā…" ir ja ne biogrāfiska, tad Sondheima pieredzes alūzija gan. Mūzikla pēdējā dziesma aicina būt uzmanīgiem ar to, ko sakām, jo bērni ieklausās. Tā aicina pievērst uzmanību savai uzvedībai, jo bērni arī novēro. Un tā vēstī, ka, neatkarīgi no mīļo cilvēku atrašanās vietas, tu nekad neesi viens. Maizniece noslēgumā vēsta, ka cilvēki pusceļā mežam mēdz mūs pamest. Viņa aicina neļaut tam sevi pazudināt, jo neviens cilvēks neizgaist pavisam,” tādējādi liekot mums saprast, ka mežs šajā stāstā ir metafora dzīvei. Dažādie, sarežģītie pasaku varoņu piedzīvojumi mežā patiesībā ir grūtības ar kurām sastopamies augot, pieaugot, pieredzot un cilvēka dzīvi dzīvojot.

Nedēļas nogalē noslēgsies desmitais Rīgas Starptautiskais kinofestivāls. Sestdien uzzināsim arī visu konkursa programmu laureātus un, protams, labāko pilnmetrāžas filmu žūrijas vērtējumā. Žūrijā šogad būs arī 32 gadus vecā režisore no Afganistānas Šarbanū Sadāta, kuras debijas filma “Vilks un aitas” pirms septiņiem gadiem tika izrādīta Rīgā un saņēma atzinību arī Kannu kinofestivālā. Varētu domāt, ka Šarbanū nāk no kinomīļu dinastijas, ja reiz tik agri spējusi nokļūt starptautiskā kino apritē. Bet viņas stāsts ir patiešām pārsteidzošs. Kā jūs kļuvāt par kinorežisori? Šarbanū Sadāta: Tas notika nejauši! Es nāku no konservatīvas un reliģiozas ģimenes. Mūsu mājās māksla nebija atļauta. Tāpēc es bērnībā neklausījos mūziku un līdz 20 gadu vecumam nebiju bijusi kinoteātrī. Es neskatījos filmas, tikai televīziju. Esmu dzimusi un līdz 11 gadu vecumam dzīvojusi afgāņu bēgļu ģimenē Irānā. Es varēju skatīties televīziju, bet tajā rādīja tikai valsts propagandu. Pēc 2001.gada 11.septembra, kad Afganistānā ienāca ASV karaspēks, mani vecāki nolēma atgriezties mājās. Vairums afgāņu, kas atgriezās no bēgļu gaitām Irānā, Pakistānā vai Eiropā, devās uz galvaspilsētu Kabulu vai citām lielajām pilsētām. Bet mani vecāki nolēma doties uz nelielu ciematu Afganistānas vidienē, nekurienes vidū, no kurienes nāca mans tēvs. Kad tur ieradāmies, man bija sajūta, ka esmu nonākusi simt gadu senā pagātnē. Tur bija septiņas, astoņas kleķa mājiņas kalna pakājē, nebija ne elektrības, ne mobilā telefona signāla. Ja gribēji kādam piezvanīt, vajadzēja pāris stundas kāpt kalnā. Jutos kā ģeogrāfiskā cietumā. Šarbanū Sadāta stāsta savas ģimenes stāstu un to, kāds bijis viņas ceļš līdz studijām augstskolā. Kino viņa iemīlējusies 2009.gadā. Cik tas tolaik Afganistānā bija pierasts, ka sieviete studē kino mākslu? Šarbanū Sadāta: Afgāņu kultūrā mākslas izglītība netiek augstu vērtēta. Protams, pēdējos divus gadus, kopš varu ir pārņēmis Taliban, filmas uzņemšana vispār ir noziegums, bet arī iepriekšējās divās desmitgadēs māksla neskaitījās prestiža. Gandrīz neviens, kurš pabeidza mākslas fakultāti, nevarēja atrast atbilstošu darbu un strādāja citās nozarēs. Gandrīz visi afgāņi grib, lai viņu bērni kļūtu par ārstiem un inženieriem, nevis par kinorežisoriem. Universitātes iestājeksāmenos mākslas fakultātei ir viszemākie punkti. Tāpēc es tur tiku iekšā, jo eksāmenā bija jautājumi no vidusskolas, kurā taču nekad nebiju mācījusies. Tā ka arī vīriešu vidū šīs neskaitās prestižas studijas, daudzi tur studē vienkārši ķeksīša pēc, lai dabūtu augstāko izglītību. Kursā starp 30 studentiem parasti bija viena vai divas sievietes. Es savā gadā biju vienīgā.

„Dzelzs vilks. Jauni 30”. Par rokmūzikas garu un mūzikas kompozīcijām gaidāmajā koncertu sērijā, pirmoreiz piedāvājot albumu „Jauni” vinila plates formātā, Kultūras rondo saruna ar „senākajiem vilkiem” – Juri Kaukuli un Kasparu Tobi. Latviešu rokgrupa “Dzelzs vilks”, atzīmējot vairāk nekā 30 gadus uz skatuves un svinot nesen iznākušo albumu “Jauni”, dodas līdz šim vērienīgākajā apvienības koncertturnejā “Dzelzs vilks. Jauni 30”. Koncertu sēriju grupa atklās 30. septembrī “Dzelzs vilka” mītnes pilsētā Siguldā, pirmoreiz piedāvājot albumu “Jauni” vinila plates izdevumā. “Dzelzs vilka 30 gadu jubileju 2021. gadā svinējām klusāk, jo lielāki pasākumi nevarēja notikt, bet šogad ar grupas jaunāko studijas albumu “Jauni” azotē esam nolēmuši atzīmēt šo jubileju lielākā koncertturnejā, ņemot līdzi spilgtāko Dzelzs vilka mūzikas bagāžu un raugoties nākotnē ar jaunu mūziku,” par gaidāmo koncerttūri stāsta “Dzelzs vilks” mūziķi. Grupu “Dzelzs vilks” 1991. gadā Mālpilī dibinājis tās solists, ģitārists un dziesmu autors Juris Kaukulis. Sarunā Kultūras rondo viņš bilst, ka par grupas dzimšanas dienu uzskata 1991. gada 23. aprīli, kad bijis pirmais koncerts. "Svētki ir jāsvin," atzīst Juris Kaukulis un aicina uz "Dzelzs vilka" koncertiem, kas dažādās Latvijas vietās gaidāmi līdz novembra beigām.

Krustpunktā diskusija: kāds ir valsts ilgtermiņa plāns lauku reģionu attīstībā? Studijā ekonomģeogrāfs Jānis Turlajs, "Luminor" bankas ekonomists Pēteris Strautiņš, Valsts kancelejas direktora vietnieks valsts attīstības jautājumos Pēteris Vilks un Latvijas Pašvaldību savienības padomniece lauku attīstības jautājumos Sniedze Sproģe.  

Svaiga apelsīnu un granātābolu sula veikalā vairs nav nekas unikāls. Daļā pārtikas veikalu pie augļiem stāv iekārta, ar kuru ikvienam ir iespēja izspiest vajadzīgo sulas daudzumu. Kā būtu, ja piedāvājumā būtu arī dārzeņu sula? Jaunuzņēmums SULAPRO ir izstrādājis unikālu iekārtu – burkānu sulu spiedi lielveikaliem. Vai burkānu sula ir pazīstam visā pasaulē? Kā pārliecināt lielo valstu tirgus dalībniekus iegādāties šādu iekārtu? Par šiem jautājumiem ar DIENA PĒC autoru Kristapu Pētersonu sarunājās Ingus Vilks no SULAPRO.

15.jūlijā Latvijā sākas vilku medību sezona, tādēļ arī uz sarunu aicinām zināmāko vilku pazinēju, leģendāro Aivaru Dunduru. Runājam par vilkiem, munīciju, atkal par vilkiem un atkal par munīciju. Epizode sadarbībā ar GPSPRO.lv  @gpsprovideo  https://www.gpspro.lv/ Jaunmoku 26 (pie Komforta) blakus t/c Spice 20 015 015, par pasūtījumu 27 800 684 Epizodi veido: Linda Dombrovska, Oskars Treilihs, Indulis Burka Pievienojieties šim kanālam, lai iegūtu piekļuvi privilēģijām. https://www.youtube.com/channel/UCqB3nyhYHXKobopia9d7xgA/join

Pēc raidījuma Krustpunktā, kad runājam par konfliktu Rīgas Austrumu klīniskajā slimnīcā, sociālajos tīklos klejo fragments no raidījuma, kurā runā slimnīcas padomes vadītāja. Daudzi kritizē viņas teikto, jautājot, kāda jēga no padomes, kuru vada šī kundze. Atklājās, ka Tīna Kukka ir ne tikai slimnīcas padomes priekšsēdētāja, viņai ir pilna laika darbs bankā "Luminor", viņa ir iesaistījusies topošās bankas "Indexo" izveidē, viņa ir arī akciju sabiedrības "Elektroniskie sakari" padomes locekle. Var jau būt, ka ir vēl kāds darbs, kurš nav pamanīts. Tas viss ļaudīm licis jautāt, kā gan viņa visu var paspēt un par ko viņai maksā? Tabulā, kas klejo internetā, redzams, ka Tīnai Kukkai izdodas mēnesī nopelnīt ap 20000 eiro. Nebūt viņa tāda nav vienīgā. Daudzu Latvijas uzņēmumu padomes locekļi strādā vairākās padomēs un valdēs, jebkurā gadījumā pelnot piecciparu skaitli mēnesī. Kā izvēl uzņēmumu padomas, ko tās dara, par ko cilvēkiem maksā, strādājot arī dažādās un droši vien atbildīgās darba vietās? Par to diskutējam Krustpunktā. Raidījuma viesi: sabiedrības par atklātību "Delna" pētnieks un projektu vadītājs Olafs Grigus, Pārresoru koordinācijas centra vadītājs Pēteris Vilks, Ministru prezidenta parlamentārais sekretārs Jānis Patmalnieks un Valsts kontrolieris Rolands Irklis.        

Tad vilks mājos pie jēra un pantera apgulsies pie kazlēna; teļš un jauns lauva, un trekni lopi būs kopā, un mazs zēns tos ganīs. /Is 11:6/ Lūgsim, Dievu, lai Viņš dod mieru mūsu satrauktajām sirdīm.

Konstkritikern Mårten Arndtzén har skrivit en bok om Lars Vilks, Moderna museet och Rondellhunden: "Kombinationen av rädsla och politisk motvilja höll Vilks effektivt ute från konstvärlden i 14 år", säger han i detta poddsamtal. "Vi ska inte glömma att motståndet mot Vilks också handlat om pur rädsla", säger Karin Olsson, bitr chefredaktör på Expressen. "Ärligt talat räcker det med att vara vit medelålders man för att att vara körd i konstvärlden - du behöver inte ens rita rondellhundar", konstaterar Johan Hakelius. Dessutom gör han en politisk spaning om hur det är med partierna på vänsterkanten - kommer C att fortsätta köra huvudet i väggen? Sitter Nooshi Dadgostar löst eller ej? Varför gillade ingen Mp i valrörelsen? Programledare: Nina Solomin

Om kärnvapenhotet och det höjda tonläget mellan Ryssland och USA, den ryske soldaten, konkurrensen om personalen i norr. Veckans Panel, krönika av Nina Solomin och kåseri av Helena von Zweigbergk. Varför hotar Putin med kärnvapen? Den senaste veckan har Rysslands president Putin varnar för att man kan komma att använda kärnvapen om landets "territoriella integritet" hotas. Här om dagen höjde USA:s president Joe Biden tonläget och varnade för att världen kan stå inför Armageddon - alltså den sista striden mellan Det Onda och Det Goda. Har vi närmat oss gränsen för en konfrontation mellan stormakterna? Samtal med överstelöjtnant Joakim Paasikivi och Anna Wieslander från den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council. Därför behöver Ryssland mobiliseraDrygt 200 000 ryssar har mobiliserats de senaste två veckorna, enligt bedömningar. Samtidigt uppskattas lika många valt att lämna landet, för att undvika att skickas till fronten i Rysslands anfallskrig i Ukraina.Förmågan att mobilisera en stor armé har genom historien varit en av Rysslands styrkor när landet befunnit sig i krig. Så vilken betydelse har det idag, och hur väl kommer den ryska statsledningen att lyckas? Reportage av Nina Benner. Skolan och vården utarmas när nya industrier växer framDet har varit stort fokus på att locka personal till de stora industrisatsningarna i norra Sverige. I Norrbotten och Västerbotten ska det bland annat byggas stålverk i Boden, järnsvampsfabrik i Gällivare och i Skellefteå - batterifabriken Northvolt, som har anställt 1300 personer hittills. Vid årsskiftet vill de vara 1500. Men suget efter personal till industrin, riskerar att hota samhällsviktiga funktioner, som vården och skolan. Även vårdbiträden går till bättre betalda jobb i industrin. Reportage av Erica Sundén. Timme 1:Kärnvapenhot från Ryssland USA talar om Armageddon. Samtal med Joakim Paasikivi överstelöjtnant på Försvarshögskolan, Anna Wieslander från amerikanska tankesmedjan Atlantic Council.Den ryske soldaten och landets mobilisering genom tiderna. Reportage av Nina Benner.Nobelpriset i medicin till Svante Pääbo inspirerar barn och forskare. Reportage av Martin Hult.Storbritanniens nya premiärminister Liz Truss har haft en tuff start och fick ros och ris på Tories partikonferens. Reportage av Stephanie Zakrisson.Krönika om Lars Vilks, ett år sen han dog i en trafikolycka. Vilks gestaltar en av vår tids stora konflikter, menar krönikören Nina Solomin.Veckans panel: Kajsa Kettil Borås Tidning Daniel Swedin, Arbetet Martin Thunberg, Barometern Timme 2:Kampen om personalen i norra Sverige. Även vårdbiträden går till bättre betalda jobb i industrin. Reportage av Erica Sundén. Satir med Public Service med Mattias Konnebäck och Erik Blix och imitatörerna Rakel Mohlin och Göran Gabrielsson. I dagarna har det gått ett år sedan artisten Einár mördades i Hammarby sjöstad i Stockholm. Det ledde till att engagemanget för att nattvandra ökade bland föräldrar. Reportage av Lotta Myhrén.Ekots politiska kommentator Fredrik Furtenbach om varför det kärvar mellan SD och L i regeringsförhandlingarna.På Museum of Arts and Design i New York pågår utställningen Queer Maximalism, med kostymer skapade av designern, performanceartisten och musikern Machine Dazzle, eller Matthew Flowers. Reportage av Roger Wilson.Kåseri om minnet av barndomens somrar i Benidorm av Helena von Zweigbergk. Programledare Sara Stenholm Producent Margareta Svensson Tekniker Tim Kellerman

För ett år sedan dog Lars Vilks. Kända människor dör hela tiden och jag hade till skillnad mot flera kollegor ingen personlig relation till Vilks. Ändå påverkade det mig djupt. Det är något med hur lite hjälp han fick av polisen att träffa sin kvinna, hur kringskuret hans liv var – som ett rörligt fängelse – och att han samtidigt var persona non grata i de fina salonger där man dunkar sig själv i ryggen för att stå upp för yttrandefrihet och andra honnörsord. Att han aldrig fick upprättelse i livet är en skam för hela Sverige, men i synnerhet institutioner som Moderna Museet. Och jag skäms för att offentliga människor så insiktslöst raljerade över hans situation, uttalade sig så tvärsäkert pratade om hans avsikter och stängde alla dörrar i hans ansikte. Hur kunde Lars Vilks framställas som en farlig, mäktig makthavare som sparkade nedåt, när det var han som föll offer för en mordisk islamism? När han blev lämnad ensam inför mordhoten, och hela det offentliga Sverige med alla sina vackra ord, vände honom ryggen? Det är en skandal som jag inte kan släppa. Därför fortsätter jag att sörja Lars Vilks. Sveket mot honom var så totalt. Han förtjänade bättre från oss. Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.I dagens podd pratar jag med den kanske viktigaste rösten angående Lars Vilks. Mårten Arndtzén är mångårig kulturjournalist och konstkritiker på Sveriges Radio. Han var med i podden för ett år sedan, när Vilks just dött. Nu har han skrivit en bok – Konsten är vi (Fri tanke) – där han sätter Vilks konstnärskap i sitt rätta sammanhang i konstvärlden. Han tillhörde den konsttradition som involverade omvärlden i konstverket – rondellhunden var en “social skulptur” som inbegrep alla reaktioner på det. Det var just den här sortens öppna konstverk, där slutresultatet inte var känt, där tolkningarna inte var stängda, som öppnade sig mot det okända, som Moderna Museet en gång gick i bräschen för. Varför har man då stängt dörren för Vilks? Det pratar vi om i dagens podd. Men en spoiler redan nu: Moderna Museets argumentation är inte särskilt trovärdig, enligt Mårten Arndtzén. Nedanstående skrev jag som dödsruna, för ett år sedan. Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Den 3 oktober är det på dagen ett år sedan en av Sveriges mest kontroversiella konstnärer, Lars Vilks, dog i en trafikolycka. Efter sig lämnar han ett omdebatterad konstarv. Som konstnär arbetade Lars Vilks med vad han kallade processverk konstverk som inte hade en given väg eller slutpunkt och där både publiken och kritikerna oundvikligen blev en del av verket. Efter sig har han lämnat ett omdebatterat konstarv som plötsligt saknar sin konstnär - för vad händer nu med de processer som han satt igång?I en serie i två delar undersöker frilansreportern Hedvig Weibull arvet efter Vilks. Idag handlar det om hans mest omdebatterade verk, "Profeten M. som rondellhund" från 2007.

Allt fler kulturarbetare protesterar mot regimen i Iran, jazzsaxofonisten Pharoah Sanders är död, och Darth Vaders röst ska bevaras med hjälp av AI-teknik.

När konstnären Lars Vilks omkom i en bilolycka hösten 2021 lämnade han några av Sveriges mest hyllade och hatade konstverk efter sig. Vilks konstnärliga process har nått sitt slut men vad händer med konstverken nu? Ett av Lars Vilks mest kända verk är Nimis, ett olovligt bygge av drivved på en strand i ett naturreservat på Kullaberg. Ursprungligen bygd i trots mot havet, just på den plats där Vilks en stormig dag för många decennier sedan höll på att drunkna. Kommer träskulpturen med sina torn och vindlande gångar kunna fortsätta stå upp mot naturens krafter? Ska det bevaras eller har kampen mellan konstnären och havet redan avgjorts?Ett reportage av Hedvig Weibull.

När konstnären Lars Vilks omkom i en bilolycka för ett år sedan lämnade han några av 2000-talets mest omstridda konstverk bakom sig. I två reportage undersöker P1 Kultur vad som händer med arvet efter Vilks. I första delen av två handlar det om Lars Vilks verk Nimis, ett olovligt bygge av drivved på en strand i ett naturreservat på Kullaberg i Skåne. Ursprungligen bygd i trots mot havet, just på den plats där Vilks själv en stormig dag för många decennier sedan höll på att drunkna. Kommer träskulpturen med sina torn och vindlande gångar kunna fortsätta stå upp mot naturens krafter? Ska det bevaras eller har kampen mellan konstnären och havet redan avgjorts?KJELL ESPMARKS AVTRYCKI söndags kom beskedet att poeten, författaren, litteraturforskaren och Svenska Akdemieledamoten Kjell Espmark gått ur tiden, 92 år gammal. Vad utmärkte Espmark som författare och vad har han satt för avtryck? Samtal med Daniel Sjölin, författare och producent för Lundströms Bokradio.SANDVARGEN GER SVAR PÅ LIVETS STORA FRÅGOR NU ÄVEN PÅ OPERASCENENHur kan rymden vara oändlig? Var fanns jag innan jag fanns? Det är centrala frågor i en nyskriven opera för den yngre publiken baserad på Åsa Linds populära böcker om den allvetande Sandvargen. Vi har träffat Göteborgsoperans ensemble.ESSÄ: DÄRFÖR FÖREDROG HANNAH ARENDT DEN AMERIKANSKA REVOLUTIONENDen politiska filosofen Hannah Arendt gick ur tiden redan på 1970-talet men hennes idéarbete och teorier lever kvar. Bland annat skrev hon att "En revolutionär måste tro att det är möjligt att kliva ut ur historien". I den här essän minns tidigare diplomaten Ulla Gudmundson sin tid i den revolutionära vänsterrörelsen och hur den tog slut.Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

-- . Nûçeyên giring yên Swêdê. îro 13.07.2022 ji vê podkasta beê kurdî yê Radyoya Swêdê.

-- . Nûçeyên giring yên Swêdê. îro 13.07.2022 ji vê podkasta beê kurdî yê Radyoya Swêdê.

• Slaget vid Poltava: Början på slutet för den svenska stormakten.• Mystiska smällar hörs på övervakningsbilder innan Vilks bil kraschar• Abortpanik i Sverige: C vill ändra grundlagen och KD vill skriva abortkontrakt.• Att vägra växa upp eller helt naturligt? Vi kollar in fenomenet "Kidults".Nya podcasts publiceras varje dag på www.svegot.se

A round-up of the main headlines in Sweden on June 15th, 2022. You can hear more reports on our homepage www.radiosweden.se, or in our app Sveriges Radio Play. Presenter: Dave RussellProducer: Kris Boswell

Nyheterna Radio 17:00

Pastor Terry Jones inledde år 2010 en kampanj för att bränna Koranen. Nu provocerar högerextreme Rasmus Paludan på samma vis. Hör varför det väcker så starka känslor att skada islams heligaste skrift. Den amerikanske pastorn Terry Jones twittrade år 2010 att han tänkte göra en manifestation med titeln "burn a Koran day" nio år efter terrordåden den elfte september. I sista stund ställdes den aktionen in men senare brände pastorn en kopia av Koranen vilket ledde till protester i Afghanistan. Den dåvarande amerikanske presidenten Barack Obama varnade för att pastorns agerande kunde utsätta amerikanska soldater i Irak och Afghanistan för fara och leda till självmordsbombningar. 2013 greps pastorn med 2998 koraner dränkta i fotogen och en stor grill. Upplopp efter att Paludan bränt KoranenEfter att den danske högerextreme politikern Rasmus Paludan bränt Koranen eller i andra fall hotat med att bränna den har det under våren 2022 blivit våldsamma upplopp i flera svenska städer. Hör varför det har sådan sprängkraft att förstöra Koranen som enligt muslimer ses som Guds ord till människorna.Salman Rushdies SatansversernaÅr 1988 publicerade författaren Salman Rushdie boken Satansverserna", titeln syftar på några verser i Koranen. Irans högste andlige ledare ayatollah Khomeini utfärdade en dödsdom i en fatwa mot Rushdie, som fick leva gömd under en lång period. Boken ledde också till våldsamma protester i en rad länder och Satansverserna brändes vid demonstrationer.Mohammedkarikatyrerna och Lars VilksÅr 2005 publicerade den danska tidningen Jyllandsposten karikatyrer av profeten Mohammed, till exempel tecknade Kurt Westergård profeten med en bomb i turbanen. Det ledde till en våg av protester och beskrevs av den dåvarande danske premiärministern som den allvarligaste krisen i Danmarks internationella relationer efter andra världskriget. År 2007 tecknade den svenske konstnären Lars Vilks profeten Mohammeds ansikte på en rondellhund, bilden publicerades i Nerikes Allehanda. Mohammedkarikatyren bidrog till att Vilks dödshotades och utsattes för attentat. År 2021 omkom Lars Vilks i en bilolycka när han färdades tillsammans med sina livvakter.P1:s Mellanösternpodd analyserar varför det är så känsligt att bära hand på Koranen, häda och smäda profeten Mohammed.Medverkande: Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent, Nishtman Irandoust, kurdiska gruppen på Ekot, Samar Hadrous, reporter EkotProgramledare: Olle WibergIntroduktion: Johar BendjelloulProducent: Katja MagnussonTekniker: Brady Juvier

Gäst i veckans podd är författaren och opinionsbildaren Sakine Madon. I sin nya bok Inget är heligt aktualiserar hon den svenska yttrandefrihetens historia och använder samtida debatter, däribland fallet Vilks, för att diskutera själva grunden för vårt öppna demokratiska samhälle. Hennes slutsats är att utan rätten att kränka kan yttrandefriheten inte existera.     Inget är heligt släpps den 27 april och finns att förbeställa här: https://fritanke.se/bestall-inget-ar-heligt-signerade-exemplar/

“Klusā daba ar gājputnu” – par intuīciju un dabas motīvu klātbūtni personālizstādē Kultūras rondo saruna ar tekstila un šķiedras mākslinieci Dzintru Vilku. "Šī izstāde ir par mīlestību ar visām tās izpausmēm – ar sāpēm, ar bažām, ar cerību…," rezumē māksliniece Dzintra Vilks. Lai arī šobrīd, kontekstā ar notikumiem pasaulē, savus darbus māksliniece redz citādi, nekā bija iecerēts. "Darbs "Arumi" tapa naktī pirms Putina iebrukuma," atklāj Dzintra Vilks. "23. datumā naktī man pēkšņi sāka likties - pārāk skaisti tie arumi. Viņi bija domāti kā ideālais lauks, kas sakopt rudenī un gaida sējēju... Tad pēkšņi sapratu, ka nav mierīgs prāts, jo gaisā jau vēdīja, ka nebūs labi. Es sapratu, ka man vajag pacīnīties ar to, jo katram darba apakšā darbā ir nopietna ziņa. Arī gaišajiem, skaistajiem darbiņiem." "Naktī pēkšņi piecēlos un uzviju tādas ligzdiņas un sapratu, ka arumi pārtop cīņas laukā un tā cīņa ir starp diviem brāļiem – lielo un mazo, tā ir bezspēcīga cīņa," turpina Dzintra Vilks. "Kad iecerēju darbu, domāju par cilvēku labajiem darbiem, par sakoptu lauku, sanāca stāsts par nežēlību, kuru saposta cilvēka ārprāts, mazāko vajāšana, pazemošana. Mazākie nevar stāties pretī lieliem traktoriem, tankiem, nevar nekur aizmukt. Tāds sanāca mans skaistais lauks ar arumiem, ar izmētātām ligzdiņām, sapostītiem mājoklīšiem." Tāpat citu skaņu ieguvis darbs "Pirms ceļa". Līdz 8. maijam Latvijas Nacionālā mākslas muzeja galvenās ēkas 4. stāva izstāžu zālēs norisināsies tekstilmākslinieces Dzintras Vilks personālizstāde “Klusā daba ar gājputnu”. Dzintras Vilks vārds ir viens no pazīstamākajiem Latvijas tekstila un šķiedras mākslas pasaulē. Jau daudzu gadu garumā izstāžu apmeklētājus priecē meistares radošais rokraksts: atpazīstams un tikai viņai raksturīgs, daudzveidīgs un nemitīgi jaunus iespaidus, formas un materiālus meklējošs. “Klusā daba ar gājputnu” – māksla un daba. Kopš daiļrades pirmsākumiem daba ir bijusi Dzintras Vilks svarīgākā tēma. Iedvesmojoties no meža, pļavas, vēja, kukaiņiem, putniem, gadalaikiem un zāles stiebriem, autore rada gobelēnus un telpiskas kompozīcijas, par pamatu ņemot kādu motīvu vai formu un izstāstot to tekstilmākslas valodā. Lai gan daba Dzintras Vilks darbos vizuāli ir primāra, tajos vienmēr ietverta dziļāka nozīme, īpašs vēstījums, ko sevī nes jaunradītais.

Kulturredaktionens konstkritiker Cecilia Blomberg och Mårten Arndtzén sammanfattar konståret 2021. Ännu ett år av restriktioner som drabbat konstvärlden hårt. Konståret 2021 har i likhet med scenkonsten och filmvärlden präglats av de publikbegränsningar som rått.Våra konstkritiker Mårten Arndtzén och Cecilia Blomberg har ändå lyckats ta del av en hel del konst. De rapporterar bland annat om det interaktiva konstverket Involution av konstnärsduon Lundahl och Seitl på Uppsala konstmuseum och från en utställning med den tyska konstnären Anne Imhof på Palais du Tokyo i Paris.Årets konsthändelser inkluderar utbyggnaden Liljevalchs+ i Stockholm av arkitekten Gert Wingårdh, debatten om "Vita havet" på Konstfack och kryptokonstens uppgång och fall. Dessutom minns vi två personer i konstvärlden som gått bort under året: konstnären Lars Vilks och konstkritikern Ingela Lind.Vi tipsar också om tre av årets konstböcker:"Hilma af Klint. En bioografi. Mänskligheten kommer att förundras" av Julia Voss."Brännpunkt Europa. Nysakligheter 1919-1939" av Kristoffer Arvidsson, Michael Azar, Lena Johannesson, Sacha Llewellyn, Mieke Rijnders (utgiven av Göteborgs Konstmuseum i samband med utställningen "Brännpunkt Europa" som pågick 12 juni19 september 2021)"Axel Törneman 1880-1925. Pionjär i brytningstid" av Anita Theorell och Bengt WanseliusProgramledare: Gunnar Bolin Producent: Nina Asarnoj

Kulturredaktionens konstkritiker Cecilia Blomberg och Mårten Arndtzén sammanfattar konståret 2021. Ännu ett år av restriktioner som drabbat konstvärlden hårt. KONSTÅRET 2021Konståret 2021 har i likhet med scenkonsten och filmvärlden präglats av de publikbegränsningar som rått. Våra konstkritiker Mårten Arndtzén och Cecilia Blomberg har ändå lyckats ta del av en hel del konst. De rapporterar bland annat om det interaktiva konstverket Involution av konstnärsduon Lundahl och Seitl på Uppsala konstmuseum och från en utställning med den tyska konstnären Anne Imhof på Palais du Tokyo i Paris.Årets konsthändelser inkluderar utbyggnaden Liljevalchs+ i Stockholm av arkitekten Gert Wingårdh, debatten om "Vita havet" på Konstfack och kryptokonstens uppgång och fall. Dessutom minns vi två personer i konstvärlden som gått bort under året: konstnären Lars Vilks och konstkritikern Ingela Lind.Vi tipsar också om tre av årets konstböcker:"Hilma af Klint. En biografi. Mänskligheten kommer att förundras" av Julia Voss. Översatt till svenska av Aimée Delblanc."Brännpunkt Europa. Nysakligheter 1919-1939" av Kristoffer Arvidsson, Michael Azar, Lena Johannesson, Sacha Llewellyn, Mieke Rijnders (utgiven av Göteborgs Konstmuseum i samband med utställningen "Brännpunkt Europa" som pågick 12 juni19 september 2021)"Axel Törneman 1880-1925. Pionjär i brytningstid" av Anita Theorell och Bengt WanseliusRysk samtidslitteratur: "Debutant" av Sergej LebedevFredrik Wadström har läst en ny rysk roman som på kort tid fått stor uppmärksamhet runt om i världen och som nu kommer på svenska. Boken heter "Debutant" men den är författaren Sergej Lebedevs femte roman.OBS-essän om det barriga livet som granVem älskar granen när det inte är jul? Barnen tindrar framför den en kväll, sedan åter ut i kylan, barrlös blir den ett avskräde som ingen orkar köra till tippen. I den här essän står Katarina Wikars upp för en flockvarelse.Programledare: Gunnar Bolin Producent: Nina Asarnoj

Neliela pamācoša pasaka par to, ka nedrīkst mājā ielaist svešiniekus. Kā klājās stirnai un viņas mazuļiem ? Noklausies pasaku :) ! Klausieties mūsu Podkāstu Spotify, Apple Podcasts, Google Podcasts, Breaker, RadioPublic, Overcast, Youtube, Anchor u.c. Sekojiet mums Facebook, lai uzzinātu, kad tiks publicētas jaunākās pasakas: https://www.facebook.com/pasakasberniem Mājas lapa internetā: https://pasakasberniem.lv/ Ja jums patīk, tas ko mēs daram... liekam īkšķīšus uz augšu un izplatam !! #pasakasberniem #pasakas #berniem #pasaka #vilks #stirna #mežazvēri Podkāstā izmantotā mūzika: https://filmmusic.io "Lord of the Land" by Kevin MacLeod (https://incompetech.com) License: CC BY (http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

En av de absolut mest kontroversiella svenska konstnärerna någonsin är död. Efter att under flera år levt under dödshot från radikala islamister dog Lars Vilks i en bilolycka nu i oktober. Vilks har i över ett decennium väckt starka reaktioner och känslor med sin konst, så även efter hans död. Det politiska partiet Nyans lyfter krav på att bränna ner hans konstverk Nimis. Moderna muséet får kritik för att inte vilja befatta sig med hans rondellhundsverk. Vilks envisades under sin livstid med att besöka och föreläsa i antimuslimska sammanhang, men hur såg egentligen Vilks syn på religion och religionskritik ut? Och är det verkligen förbjudet med bilder av profeten Muhammed inom både shia- och sunniislam? Detta och mer nagelfars av Jimmy Emanuelsson och David Westerberg i detta avsnitt av Nagelfararna. Läs mer: Niklas Orrenius, "Skotten i Köpenhamn: Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser"

Ring P1 från Göteborg om bland annat vad som ska hända med Vilks konstverk Nimis, situationen för barnmorskor och nedlagda vattenkraftverk. Programledare: Emmy Rasper, ansvarig utgivare: Sabina Schatzl

Erik och Dick diskuterar Janne Josefssons utspel om hyckleriet kring Vilks. Dessutom en djupare diskussion om sjukpenningen. Programmet avslutas med en analys av opinionsmätningar från kommuner där SD styr.

Livet blev outhärdligt. Så beskriver hon tiden när hon och Lars Vilks kämpade för att få leva tillsammans. Och det blev heller aldrig så. Maj, som vi har valt att kalla henne, berättar för programledare Svjetlana Pastuhovic om sorgen, livet med polisskydd och om varför hon föll för konstnären.

Lars Vilks rondellhund blev startskottet för en lång debatt om gränsdragningen mellan religionsfrihet och yttrandefrihet och om avvägningarna mellan nationell säkerhet och individuell frihet. ”Rädslan för att kombinera satir och Muhammed är fortfarande stark”, säger Flemming Rose, tidigare redaktör på Jyllands-Posten.   Hur har vi i Norden drygt 15 år senare påverkats av händelserna? I denna inlästa essä reflekterar Karin Svanborg-Sjövall utifrån möten med fyra personer som på olika sätt spelat viktiga roller i debatten – med helt olika utgångspunkter.

Moderna museet ser inte att Lars Vilks konstverk Profeten Muhammed som rondellhund är tillräckligt konstnärligt intressant för att ingå i deras samling. Hur ser övriga museisverige på frågan finns det ett musealt intresse att bevara och dokumentera rondelhunden? P1 Kultur har ringt runt för att höra hur några av landets museichefer ser på verket och dess framtid borde någon institution ta hand om det? GITARRFESTIVALEN I UPPSALA INLEDS Idag inleds för 18:e gången Uppsala internationella gitarrfestival. Två av festivalens stora namn är gitarristen Jacob Kellerman och dirigenten Christian Karlsen båda är gäster i dagens P1 Kultur! Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Det är inte alla som har kapaciteten att ändra sig och dessutom erkänna det. I synnerhet är offentliga personer usla på att erkänna när de har haft fel, och kanske ännu sämre på att förklara varför de ändrat sig när de väl gör det. Mårten Arndtzén är ett undantag. När Lars Vilks ritade sin rondellhund tyckte han att det var en platt provokation. Med tiden har han ändrat sig, och hans intellektuella resa i frågan är intressant att ta del av. Till skillnad från de som hyllat Lars Vilks efter hans död skrev Arndtzén dessutom en tvättäkta konstrecension av rondellhunden 2017 – tio år efter verkets tillkomst. När Vilks skulle nämna samtida konstrecensenter han respekterade var Arndtzén en av två. Vårt samtal kretsar som sagt kring Lars Vilks, konstvärldens reaktion på hans verk, Moderna museets återkommande svek, om konstnärens roll och varför en staty av rondellhunden gjord av Chang Frick och Hanif Bali förmodligen inte skulle räknas som konst. Ett par kommentarer…Framöver kommer inte lika många poddavsnitt transkriberas. Det var ett försök att föra ut samtalens innehåll till fler, men är inte säker på att det har lyckats. Vad det verkar är inte intervjuer och samtal det ni främst vill läsa, men däremot något ni gärna lyssnar på. Ibland kommer det transkriberas, men främst när jag bedömer att innehållet har en sådan sprängkraft att det är angeläget att det även går att läsa. Om ni inte håller med om denna förändring får ni gärna höra av er. Jag har också fått en del respons angående innehållet och ska framöver försöka lägga mer tid på granskningar/analyser, som den jag skrev om rapporten om diskriminering på arbetsmarknaden. Hör gärna av mer tips, kritik och respons. Det är med er hjälp den här publikationen kan bli bättre.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir. Timme 1: *Rekordjämnt mellan blocken i svensk politik - om partiernas positioneringar inför valet *Abortlagen i Texas tillfälligt stoppad - men motståndet mot den fria aborten fortsätter *Med Madonna i New York - vår korrespondent om superstjärnans alla skepnader *Arvet efter Vilks - samtal om konsten och politiken han lämnar efter sig *Krönika av Katarina Barrling *Panelen Timme 2: * Nu växer norra Sverige - men hänger självbilden med? * Satir med Public Service * Fisket förbjuds i Kinas största sjö * Efter #Metoo - hjälp till prostituerade står högt på dagordningen * Kåseri av Emil Jensen

Misstänkte bombmannen i Göteborg hittad död. Varför publicerade medier hans namn och bild? Om journalistkårens kluvna förhållande till Lars Vilks. Vi återvänder till grävkonferensen 2016. Mardrömsvecka för Facebook, som nu är i krig med allt och alla. Hur allvarlig är krisen den här gången?

Är det troligt, att en man ger bäst råd om mensskydd? Frågar du journalisten boendes på Södermalm, med caffè latte i handen, om tips på hur man gräver nytt avlopp själv? Eller, som frågan är i detta program. En man berättar att han befann sig på Biltema, och ville få tag på en verktygstavla. Men den enda personal han såg, var en muslimsk kvinna. Nu är han rädd för att folk ska se honom som "hemsk och fördomsfull," för att han inte trodde att den muslimska kvinnan skulle komma med dom bästa tipsen. Han får höra att han "borde jobba mot sina svårigheter." Vad skulle programmets gäster ha gjort? Jag kan skvallra om att dom inte håller med varandra! Missa inte det här programmet!DET SAKNAS CA 1000 KR TILL MÅLET PÅ 3000 KR INNAN DEN 31 OKTOBER. DET ÄR MÅLET, MEN FÖRHOPPNINGEN ÄR ATT DONATIONERNA NÅR UPP TILL 5000 SÅ ATT ALLT SOM BEHÖVS FIXAS, KAN FIXAS PÅ EN GÅNG. TACK FÖR DIN HJÄLP:Swish: 073 846 37 64Meddelande: Gåva(9 Oktober 2021)Inledningsvis så vill Lelle säga några ord om Lars Vilks, och spelar även upp ett klipp från en intervju som han gjorde med Vilks. Efter det så bjuds gästerna in och får då ta tag i dessa ämnen:* Att fråga muslimkvinnan, eller inte - Det är frågan.* Kille med "mörkt hår," blev utpekad i skolkatalogen - Nu är han kränkt!* Måste man ha någon att se ner på?* Han har det svart på vitt - Blev inte vald på grund av hans kön.* Männens "biologiska feghet."* Argumentation "MOT manlig rösträtt."MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Elisabeth Engman, Johan Widén & Tomas WiklundVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:40 MINUTER RENT MANSHAT - SEN FICK HAN IDROTTA MED VÄNNERNAhttps://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/40-minuter-rent-manshat-sen-fick-han-idrAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM:LÖRDAGEN DEN 16 OKTOBER.Du hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoiTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLEFuneral Winds - Nexion Xulhttps://youtu.be/WRNEO_tTaXgELISABETHNo Time to Diehttps://www.imdb.com/title/tt2382320/JOHANSvenska folkets historiahttps://open.spotify.com/show/3baUW1Uyhdtz9kDaw2G0pS?si=Z5AJypPdTgSunhuVF8tnWA&dl_branch=1&fbclid=IwAR0DpUGmdQhPSPPz-MF2F46POV-tipiwKYWx8RdsMvE-2ktCx47ek9zipJg&nd=1TOMASBilly Idol – Bitter Tastehttps://www.youtube.com/watch?v=AFj0qmBMBa4

SD-ledaren om Lars Vilks eftermäle, stötestenarna med M och KD samt den interna utredningen gällande Göteborgspolitikern Jörgen Fogelklou. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är veckans gäst i Ekots lördagsintervju. Kommentar: Pontus Mattsson, politikreporter på Ekot Programledare: Monica Saarinen Producent: Viktor Mattsson Tekniker: Tim Kellerman Ekots lördagsintervju ekotslordagsintervju@sverigesradio.se

1) En usynlig skulptur ble solgt for 150.000. Dansk kunstner stakk av med penger han lånte fra et galleri, og kalte det et kunstprosjekt. En håndskrevet kryptokunst-krussedull ble solgt for over to millioner kroner. Har det blitt for enkelt å kalle hva som helst for kunst?2) Mediekritiker Anki Gerhardsen etterlyser debatt om hvorfor den svenske kunstneren Lars Vilks sine Muhammed-karikaturer ikke vises i norsk presse. Mange medier har omtalt hans dødsfall, men tilnærmet ingen har vist karikaturen som Vilks ble kjent for. Burde norske aviser trykke Lars Vilks Muhammed-karikatur?3) «Tre smarte, en dum og en, tja, tilbakestående». Det sier programleder Atle Antonsen i humorprogrammet «Kongen Befaler» på Discovery Plus, noe som får en skribent i det unge debattnettstedet Jeune, Guro Helene Sørdalen, til å reagere. Hun mener at humorkongen burde skjerpe seg, og beklage for uttalelsen. Burde Atle Antonsen beklage å ha brukt ordet «tilbakestående» i et humorprogram?Presseveteran Agnes Moxnes møter stortingsrepresentant Mani Hussaini (Ap) til debatt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karin Olsson och Magnus Alselind om Bamse-hysterin och timmarna med Vilks. Ludde Hellberg som blottade sina tidigare kollegor gästar mediepodden.

Konstkritiker Mårten Arndtzén kommenterar muséets nej till Vilks, filmen Titane rör runt bland tarmarna på Kulturnytts recensent, Sofia Jannok blir hedersdoktor

Grabbarna spekulerar kring vem som dödat bombmannen i Göteborg. Att Lars Vilks dött i en vanlig trafikolycka låter osannolikt. Mats vill köpa mark och bygga en bunker. Stefan har fördomar om feta män och thailändskor som masserar. The post Avsnitt 190 – VILKS first appeared on Omogna män podcast.

Kristofer är än en gång missnöjd med debattens tillstånd, och funderar på vad Oscar Wilde skulle haft att säga om Lars Vilks och kritikernas insatser. Nanna har sett filmen Pleasure och radikaliserats i sitt porrmotstånd. Hon provar att aktivera sig i Porrfri barndom, men kommer snart på andra tankar. På vägen ställs frågor som: är det kanske så att råttor i själva verket är dumma i huvet? Duon utreder också huruvida de lever i en efterbliven tid, eller om de sociala medierna ger oss tillgång till mer dumheter än tidigare. Nanna gör en kovändning i cannabis-frågan efter oroväckande nyheter från Kalifornien. Dessutom: Merkurius sänker Facebook, vilda spekulationer om Nobelpriset i litteratur, och tecken på en ny rymdkapplöpning mellan öst och väst!

Jens har ett lifehack som innebär att han ibland innebär att han har trosor, viktor stökar till det när han ska bli avsläppt efter resan till Norrköping, och kan Vilks död bli en konspirationsteori? Bli 45-kronors påhttps://patreon.com/falkengberg för att ta del avv ett extra avsnitt till helgen!

Stöden till kulturen blev bättre ju längre pandemin gick - men hur ska det gå för svensk filmproduktion?

Den svenske kunstner Lars Vilks beseglede sin skæbne, da han i 2007 tegnede profeten Muhammed som hund. Siden levede han under massiv politibeskyttelse. Og i 2015 var han målet for terrorangrebet mod Krudttønden i København. Nu er Vilks død i en trafikulykke. Med sine livvagter som eneste selskab.

Ring P1 från Luleå om bland annat sexköp, friskolor och reaktioner på konstnären Lars Vilks bortgång. Programledare: Tova Nilsson, ansvarig utgivare: Nils Eklund