Podcasts about i ryssland

Om Shownotes ser konstiga ut (exempelvis om alla länkar saknas. Det ska finnas MASSOR med länkar) så finns de på webben här också: https://www.enlitenpoddomit.se    Avsnitt 468 spelades in den 13 augusti och därför så handlar dagens avsnitt om: INTRO: - Alla har haft en vecka... David har flängt runt, haft semester, hängt i musik studio, lekt AI, gästat podden Generativet (tack till Anders!), och fått hårddiskar som gått sönder i frakt, Å BLIVIT MVP.  Björn har "tjänat" en massa pengar, men blivit tvungen att köpa en ny säng. Johan fortsatt vara MVP(!!!!!), och varit med i en podd (nz365 guy), och fått en trasig värmepanna. BONUSLÖNK: https://www.generativet.se/podcast  BONUSLöNK2: https://www.nz365guy.com/  FEEDBACK AND BACKLOG: - Välkomna till säsong 3!!!!!! ALLMÄNT NYTT - Crowdstrike har haft lite otur - Sonos har haft lite otur. Deras CEO kryper till korset:    https://support.sonos.com/en-us/article/the-new-sonos-app-and-future-feature-updates  - Signal blockeras (inte oväntat I Ryssland) men slår tillbaka   https://www.bleepingcomputer.com/news/security/russia-blocks-signal-for-violating-anti-terrorism-laws/  - Nova Launcher säger upp folk   https://www.androidauthority.com/nova-launcher-layoff-3469604/  MICROSOFT - Vi har pratat tidigare om att MS fokuserar på Säkerhet   https://www.thurrott.com/microsoft/306687/microsoft-asks-all-of-its-employees-to-prioritize-security  - Bajs-Outlook är GA   https://www.thurrott.com/cloud/306498/new-outlook-for-windows-is-now-generally-available  - Microsoft stänger ner Paint 3D   https://www.thurrott.com/windows/306936/microsoft-is-killing-paint-3d-in-november  APPLE - Företagshemligheter till salu, om du vet var du ska leta   https://www.wired.com/story/apple-prototypes-corporate-data/  - LG är jättearga på Apple   https://9to5mac.com/2024/08/12/micro-led-apple-watch-cancellation-lg/  - Distraction Control   https://www.fastcompany.com/91168377/apple-ios-18-distraction-control-ad-blocker-controversy-advertising  - Apple "följer" DMA men det tycker ingen annan   https://www.androidauthority.com/apple-backlash-app-policies-3469687/  GOOGLE: - Google får sin dom i Antitrust rättegången kring search    https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_v._Google_LLC_(2023)    https://www.theverge.com/2024/8/5/24155520/judge-rules-on-us-doj-v-google-antitrust-search-suit  - Made By Google eventet https://www.thurrott.com/google/306730/google-tv-streamer-is-official-will-replace-the-now-discontinued-chromecast-devices  https://techcrunch.com/2024/08/13/made-by-google-2024-all-of-googles-reveals-from-the-pixel-9-iineup-to-gemini-ais-addition-to-everything/  TIPS: - Ikoner https://macosicons.com/ PRYLLISTA - Björn: Textilvårdsmaskin ( https://www.kjell.com/se/produkter/hem-fritid/stadning-rengoring/mattvatt-textilvard/bissel-spotclean-plus-matt-och-textilvardsmaskin-p47599 )   - David: Eve Room + Energy (https://www.evehome.com/en/eve-room, https://www.evehome.com/en/eve-energy) - Johan: Kort prylliste feedback https://www.amazon.se/TERRAMASTER-D5-300-h%C3%A5rddiskh%C3%B6lje-RAID-lagring-diskfri/dp/B01KO03BBA  EGNA LÄNKAR - En Liten Podd Om IT på webben,      http://enlitenpoddomit.se/  - En Liten Podd Om IT på Facebook,      https://www.facebook.com/EnLitenPoddOmIt/  - En Liten Podd Om IT på Youtube,      https://www.youtube.com/enlitenpoddomit  - Ge oss gärna en recension    - https://podcasts.apple.com/se/podcast/en-liten-podd-om-it/id946204577?mt=2#see-all/reviews      - https://www.podchaser.com/podcasts/en-liten-podd-om-it-158069  LÄNKAR TILL VART MAN HITTAR PODDEN FÖR ATT LYSSNA: - Apple Podcaster (iTunes), https://itunes.apple.com/se/podcast/en-liten-podd-om-it/id946204577  - Overcast, https://overcast.fm/itunes946204577/en-liten-podd-om-it  - Acast, https://www.acast.com/enlitenpoddomit  - Spotify, https://open.spotify.com/show/2e8wX1O4FbD6M2ocJdXBW7?si=HFFErR8YRlKrELsUD--Ujg%20  - Stitcher, https://www.stitcher.com/podcast/the-nerd-herd/en-liten-podd-om-it  - YouTube, https://www.youtube.com/enlitenpoddomit  LÄNK TILL DISCORD DÄR MAN HITTAR LIVE STREAM + CHATT - http://discord.enlitenpoddomit.se  (Och glöm inte att maila bjorn@enlitenpoddomit.se  om du vill ha klistermärken, skicka med en postadress bara. :) 

I Ryssland är OS enormt populärt. I år visas det inte ens på rysk tv. De ryska idrottare som deltar, under neutral flagg, har fått utstå stark kritik från Ryssland och kallats agenter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Att träna elitidrottare inom det militära har varit Rysslands styrka. Men samma stund som landet fullskaligt invaderade Ukraina blev det en högst kontroversiell strategi. 15 ryska idrottare tävlar under neutral flagg, då landet inte får delta i OS till följd av sin invasion.Hör Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska Institutet.Malcolm Dixelius, mångårig radio- och tv-korrespondent i Moskva, både i Sovjetunionen och i det självständiga Ryssland. Du är också filmare och författare. Trygve Ulriksen Skogseth, radions utrikesreporter som bevakar Ryssland och Ukraina.Tekniker: Fredrika BruniusProgramledare: Monika TitorProducent: Marina Nilsson Malmström

I Ryssland är det presidentval, men redan innan är det klart att Putin vinner. Elon Musks raket Starship har lyft, och blir viktig för USA i rymdtävlingen mot Kina. Veckans Juniornyheterna special handlar om mystiske konstnären Banksy. Fröken Snusk har gjort en låt med rapparen Snoop Dogg, men nu väcks misstankar om samarbetet... Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Putins överbefälhavare tycks försvunnen medan Zelenskyj har planer på att sparka sin ÖB. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Två rykten har på senare tid vuxit sig allt starkare: att den ukrainske överbefälhavaren ska få sparken och att den ryske överbefälhavaren är död.I Ryssland sågs den ryska generalen Valeryj Gerasimov offentligt senast i slutet av december förra året. Sedan en rad ukrainska attacker mot ockuperade Krim i början av januari ryktas det att Gerasimov var där och att han dödats. Kreml har inte velat kommentera uppgifterna vilket har spätt på ryktena.I Ukraina säger presidenten att han vill skaka om i det politiska och militära toppskiktet. Hör om vad det kan det få för effekt för det ukrainska försvarsinsatsen mot invasionen om den omåttligt populära militärledaren tvingas bort.Hör Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier. Lubna El-Shanti, Sveriges Radios Ukrainakorrespondent. Rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren.Manus: programledare Fredrik Wadström och producent Marina Nilsson Malmström.

I Ryssland försvinner de från kriget en efter en. Wagnerledaren död, generalen avskedad, militären som startade kriget fängslad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hör om General Surovikin, som förra hösten ledde de ryska styrkorna men avskedades i förra veckan från det ryska flygvapnet. Varför spekuleras det nu öppet i statlig propaganda-tv om Surovikins eventuella död?Militären och säkerhetsagenten Igor Girkin, som var med och startade den ryska invasionen 2014, sitter i fängelse sedan i juli. Ledaren för ryska paramilitära Wagnergruppen, Jevgenij Prigozjin, död i flygkrasch i förra veckan och begravdes han under stort hemlighetsmakeri.Hör om vad som händer med militärerna som tagit sig ton och vad som väntas bli nästa steg. Medverkar gör Gudrun Persson, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Överstelöjtnant Joakim Paasikivi, som undervisar på Försvarshögskolan. Lubna El-Shanti, Sveriges Radios korrespondent på plats i Ukraina.Tekniker: Monika BergmarkProgramledare: Fredrik WadströmProducent: Marina Nilsson Malmström

Polens luftrum har kränkts av militär från Belarus, där den paramilitära Wagnergruppen tränar Belarus soldater. Samtidigt kommer varningar om att inte ta kränkningen lättvindigt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Vi kommer vi göra den belarusiska armén till den näst bästa i världen". Det säger den ryska ledaren för den ökända Wagnergruppen från en Belarusisk militärbas, dit gruppen placerats efter sitt uppror mot Moskva.I Ryssland slår Vladimir Putin allt hårdare mot sina kritiker, i efterspelet av Wagnergruppens uppror. Samtidigt slipar Ukraina på en fredsplan, som storspelaren Kina verkar intresserad av, något som irriterar rejält i Ryssland.Medverkande: Ekots Johanna Melén, tidigare Moskvakorrespondent. Fredrik Wadström, Ekots utsände i Ukraina. Överstelöjtnant Joakim Paasikivi, som undervisar på Försvarshögskolan.Tekniker: Oskar ThorProgramledare: Erika MårtenssonProducent: Marina Nilsson Malmström

Vilken adress du har kan spegla både vilket liv du lever och hur länge det pågår. Men inte alltid. Journalisten och författaren Katarina Bjärvall reflekterar över postortens avgörande roll. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes första gången 2021-03-08.Var bor du? Den frågan ser oskyldig ut där den dyker upp i en mötespaus, en lekpark eller ett hörn av kalasbordet. Men ofta är den gillrad med underliggande undringar som är mer laddade: Vad tjänar du? Vad har du för utbildning? Och ännu offensivare: Vem tror du att du är?Jag brukar svara med namnet på kommunen där mitt och min familjs lilla radhus råkar ligga, men då kommer motfrågan blixtsnabbt: Var där? Och det är då jag måste gå ner i spagat.Min postort, alltså den där platsen man skriver efter postnumret, är en av Sveriges mest högklassiga. Den signalerar saltstänkta nationalromantiska villor vid havet. På Ica i det lilla centrumet, tolv minuters promenad från oss, är det är allt som oftast rea på hummer. Och kundvagnarna är faktiskt guldlackerade.Men vi har också ett annat centrum, dit det bara är nio minuter och där vår närmaste lokaltågstation ligger. Namnet på stationen och centrumet sänder andra signaler: armerad leda och drogad betong. Inne på den Icabutiken blev en ung man knivskuren för inte så länge sen. Trots att detta centrum ligger närmare havet än det guldlackerade.Så när jag ska tala om var jag bor måste jag vrida upp min socialpsykologiska GPS på maximal finkalibrering. För säger jag namnet på tågstationen riskerar jag att utdefinieras som fattig och lågutbildad. Men säger jag namnet på min postort riskerar jag att placeras i ett högutbildat höginkomsttagarfack, något som kan ge gräddklickar i delar av umgängeslivet – men röda bockar i kanten i kulturarbetarkretsar. Där ger det stilpoäng att bo en miljonprogramsförort.Till och med Sveriges mest förmögna förstår att den fina adresslappen ibland måste kompletteras med en brasklapp. En gång, när jag intervjuade fastighetsmiljardären Sven-Olof Johansson frågade jag var han bor. Han svarade med en av Stockholms dyraste adresser, känd från Monopol – Narvavägen på Östermalm. Fast på fel sida om gatan, la han till, liksom för att blidka mig. Alltså den sidan där fönstren bara har morgonsol.Jag tänker på det när jag läser Deirdre Masks reportagebok The Address Book, vars undertitel förklarar att boken vill avslöja gatuadressens betydelse för identitet, ras, rikedom och makt.Det sägs ju att de tre viktigaste aspekterna att hålla i tankarna när man letar ny bostad är läget, läget och läget. Men som Donald Trump har påpekat så är läget inte alls avgörande – för det kan man förändra, med PR och psykologi. Så som han själv gjorde när han som fastighetsägare i New York kapade åt sig dyrbara adresser till sina kåkar.Ja, det går för sig i New York, där man utan att flytta en meter kan köpa sig en mer imponerande adress. 11 000 dollar kostar det, skriver Mask. Den risk man tar om man har adress Park Avenue fast man bor en bra bit från Park Avenue är, förutom att man framstår som pinsamt fåfäng, förstås att folk inte hittar en. Till exempel ambulansförare. Människor har dött av det skälet.Men på de flesta håll i världen är adresser till salu bara i samma paket som den bostad de hör till. Deirdre Mask själv hittade den perfekta lilla trean med solig uteplats för sig och sin familj i stadsdelen Tottenham i London. Huset låg, skriver hon, mitt i det antagligen mest mångkulturella postnummerområdet i hela Europa, grannarna pysslande om sina blomkrukor, puben på hörnet såg snäll ut och skolan i närheten hade något så superpedagogiskt som ett trädgårdsklassrum. Men familjen Mask avstod ändå, på grund av den rasistiskt klingande gatuadressen: Black Boy Lane.Mina tankar går till Fittja, en förort några mil sydväst om Stockholm. Fittja ligger på ett näs mellan Mälaren och Albysjön – många lägenheter och radhus har glittrande sjöutsikt. Dessutom är kommunikationerna finfina med tunnelbana till stan på en halvtimme. Men området är ändå ett av Stockholms läns minst eftertraktade. Av ungefär samma skäl som området runt min närmaste station: betong. Eller för att uttrycka det ännu hårdare: kortare liv. Det skiljer flera år i förväntad medellivslängd mellan Fittja och Östermalm på samma tunnelbanelinje.Deirdre Mask har också rader av exempel på adresser som är oönskade eftersom de kan leda tankarna till snusk och sex. Jag undrar om inte Fittja avskräcker även av det skälet. Och jag är inte säker på att associationerna blir mindre påtagliga när fakta i frågan presenteras – att platsnamnet och benämningen på kvinnans sköte har samma etymologiska ursprung, våt ängsmark.Annars är ju den svenska vanan att ge platser namn från naturen ett skydd mot det kontroversiella. I Ryssland finns det fortfarande 4 000 gator döpta efter Lenin, i USA kämpar Black Lives Matter och andra för att hitta vänligare namn på platser namngivna efter slaveriets förkämpar under inbördeskriget. I Sverige har vi Linnégator på rätt många platser, något som skulle kunna reta den krets som ser honom som rasbiolog, men mycket mer provocerande än så är det nog inte.Deirdre Masks bok spänner över hela skalan av adresser, från 1 Central Park i New York – som Trump deltog i en krigisk huggsexa om – till platser som faktiskt saknar adress. Där bor dels de hemlösa och dels de förvånansvärt många världen över som har ett stabilt men adresslöst hem – kanske i en kåkstad i någon av världens megastäder, kanske tvärtom på någon av civilisationens fortfarande vita fläckar, till exempel vid grusvägen som går in bortom det tredje majsfältet efter fågelskrämman till vänster om en nedlagd bensinmack i West Virginia. När ambulansen ska hitta dit får de adresslösa ha telefonkontakt med föraren, lyssna efter sirenerna och säga till om ljudet närmar sig eller försvinner.Att sakna adress – eller att ha en skamfylld adress – är naturligtvis ett problem i alla former av officiella kontakter. Men behövs adressen i denna digitala och mobila tid? En lösning som Deirdre Mask föreslår är att den ruta där man ska fylla i sin adress ska bort från alla former av blanketter. Till exempel borde den vara otillåten i samband med rekrytering, på samma sätt som arbetsgivare i en rad amerikanska delstater inte får fråga jobbsökande om de har avtjänat ett fängelsestraff. Var bor du? skulle alltså bli en förbjuden fråga. Inte otänkbart – egentligen en mindre revolution än den tredje ruta som nu finns under rubriken Kön på många blanketter.En annan lösning är att vi alla anstränger oss för att tygla vår amygdala, den mandelformade del av hjärnan som sätter våra fördomar i spel.Jag jobbar hemma. Ofta går jag ut mitt på dagen, kanske till biblioteket i det lilla centrumet nere vid stationen. Då ser jag folk som sitter på bänkarna vid torget och småpratar – har de inget jobb att gå till? Och så promenerar jag upp till golfbanan, inte långt från det andra centrumet, det med guldkundvagnarna – och även där är det folk, har de inget jobb att gå till?Men golfarna kanske jobbar natt som bussförare eller undersköterskor, vad vet jag? Och småpratarna vid torget kanske jobbar natt som läkare på intensiven, vad vet jag?Vad vet jag? Det är alltid den viktigaste frågan. Så mycket viktigare än Var bor du?Katarina Bjärvall, författare och journalist

I Godmorgon världen dessutom krönika av Ulrika Knutson och kåseri av Helena von Zweigbergk, satir med Public Service och Panelen. Cherson är befriatMänniskor dansade på gatan och den ukrainska flaggan vajar i Cherson. Ryska armén har dragit sig tillbaka över floden Dnipro, under kaotiska former har det rapporterats. I Ryssland är stämningen deppig och människor är rädda. Samtal med korrespondent Maria Persson Löfgren som precis varit i Moskva och TV4s korrespondent Jona Källgren, som befinner sig på plats i Cherson, om vad denna befrielse betyder för den vidare utvecklingen.Spioner mitt ibland ossTvå bröder har åtalats för grovt spioneri. Under mer än tio år har den ena av de jobbat på olika svenska myndigheter, däribland Säpo. Det kan vara en av Sveriges största spionskandaler som är på väg att rullas upp. Hur vanligt är det med spioneri av dessa mått? Samtal med Michael Jonsson, forskningsledare på FOI, som har europeisk institutionell spioneri som specialitet.Alexandria på väg att gå underKlimattoppmötet COP 27 pågår i egyptiska Sharm el Sheik. Den egyptiska kuststaden Alexandria är ett prominent exempel för hur klimatförändringarna kan drabba en modern storstad. Vi hör också Ekot klimatreporter Annika Digréus på plats i Egypten.Timme 1:Cherson befriatDet moderna beredskapslagretSpioner, spionerSången som samlar protesterna i IranKrönika av Ulrika KnutsonPanelen med Helle Klein, Susanna Popova och Patrik KronqvistTimme 2:Ekots USA-kommentator Ginna Lindberg om konsekvenserna av mellanårsvaletKultur som glädjespridare i BaltimoreSatir med Public ServiceEkots klimatreporter Annika Digréus om vad som händer på COP 27 till veckanAlexandria går underSven-Bertil Taubes sista projektKåseri av Helena von Zweigbergk Producent: Luise Steinberger, Nina Benner och Katarina von ArndtProgramledare: Katarina von ArndtTekniker: Joakim Persson 

Sprängningen av Nord Stream-ledningarna har satt fokus på krigföring på havsbotten. Hur ska vi beskydda infrastrukturen som bär upp våra samhällen, och vad händer om vi inte kan det? Det misstänkta attentatet mot gasledningarna Nord Stream 1 och 2 har öppnat världens ögon för all den infrastruktur som byggt upp på havets botten och vårt beroende av den. Pipelines för olja och gas, internet- och elkablar, energiöar och havsbaserade vindkraftsparker kan alla bli mål gråzonskrigföring under ytan, seabead warfare.David Rasmusson åker till Bornholm, ön som hamnade i världens blickfång efter explosionerna i Östersjön. Där träffar han borgmästare Jacob Trøst och andra bornholmare som hamnat nära en ny frontlinje. Det misstänkta attentatet har också väck minnen till liv av både den tyska och den sovjetiska ockupationen av ön.Vem som ligger bakom sprängningen av Nord Stream-ledningarna är ännu inte klarlagt. I Ryssland pekar man finger västerut, medan många i väst är övertygade om att det är Putin som sprängt sin egen pipeline. Paloma Vangpreecha träffar Niklas Rossbach säkerhetsanalytiker på FOI som förklarar vem som har motiv och kapacitet att utföra en attack på havsbotten.Attentatet utanför Bornholm är en del av den nya gråzonskrigföring som internationellt går under beteckningen seabead warfare. Mycket av den infrastruktur som nu finns på havsbotten lades där i en annan geopolitiskt tid då man inte såg någon risk för sabotage, nu har de istället blivit strategiska mål förklarar Niklas Granholm , forskningsledare vid FOI.  Vårt samhälle är idag väldigt beroende av de kablar och pipelines som ligger på havsbotten, så beroende att det ibland kallats för västvärldens mjuka buk. Bland annat så går 95-99 procent av all världens internettrafik via sjökablar och det här är något som cybersäkerhetsexperten Tobias Liebetrau vid Köpenhamns universitet varnat för kan utsättas för sabotage.Flera länder satsar nu  på sin förmåga att kunna skydda sina tillgångar på havsbotten. Frankrike har nyligen antagit en ny strategi för seabead warfare. Anja Sahlberg intervjuar Alexandre Marchis vid franska marinen om hur man förbereder sig på att försvara franska intressen på havets botten.Även här i Sverige sker en snabb teknisk utveckling av utrustning som kan användas på stora djup.  Hans Liwång docent i försvarssystem på Försvarshögskolan och forskare på marina system på Kungliga tekniska högskolan visar upp nya undervattensfarkoster och övervakningssystem.Så hur förberedda är då vi i Sverige på att kunna försvara infrastruktur på havets botten. Den svenska marinchefen, Ewa Skoog Haslum, anser att vi varit naiva när det gäller säkerheten under havsytan.Programledare: Lotten Collin lotten.collin@sr.seReportrar: Paloma Vangpreecha, Anja SahlbergTekniker: Joar JonssonProducent: David Rasmusson david.rasmusson@sr.se

Jag vill leva så heter det hjälpprojekt som Ukraina upprättat för de ryska soldater som vill överlämna sig som krigsfångar i Ukraina. Hör reportage av Ukrainakorrespondenten Lubna El-Shanti. I dagarna meddelade Ryssland att man slutfört den mobilisering av 300 000 ryska reservister som inleddes i september. En mobilisering som har stött på motstånd i Ryssland, en del av de inkallade har vägrat komma eller flytt landet.I Ukraina har det nyligen upprättats en telefonlinje för ryska soldater och inkallade som inte vill strida.Sveriges Radios korrespondent Lubna El-Shanti träffade en av de ukrainska samtalsoperatörerna Ksenja och även fått ta del av ett samtal, som Ksenja säger kommit in till telefonlinjen. Vi har ännu inte blivit mobiliserade men vi sitter här och väntar, allt tyder på att det kommer att hända väldigt snart Och jag vill därför få alla detaljer, när, var och hur jag ska ringa och vilka uppgifter behöver ni av mig? Ett av de samtal som Ksenja säger kommit in till telefonlinjen, från ryska reservsoldater och officerare som inte vill skickas till fronten. Mannens röst är förvrängd för att han inte ska kunna identifieras. Just det här är ett medvetet, målinriktat samtal från en militär som vet exakt vad han gör. Några av dem undersöker möjligheten att slippa och ringer därför till oss, berättar hon. Tonen i det inspelade samtalet som Sveriges Radio får ta del av är formellt. Ksenja ställer inga personliga eller detaljerade frågor, uppmanar bara mannen på andra sidan att läsa informationen i deras telegramkanal och sedan fylla i ett formulär. Nej, jag frågar inte hur han mår eller hur han känner. Jag bryr mig inte. Men det finns fall som är av mer känslig karaktär, några som gråter, vill hem eller åtminstone bort från fronten, berättar hon. Ksenja heter egentligen något annat men av säkerhets skäl uppger vi inte hennes riktiga namn. Hon svarar på samtal för det ukrainska statliga projektet Hotjy Zhjyt Jag vill leva, som riktar sig till ryssar och deras familjer. Ett projekt som startades i mitten av september, bara ett par dagar innan Rysslands president Vladimir Putin utlyste den så kallade delvisa mobiliseringen, 300 000 reservsoldater och officerare skulle tvångsinkallas för tjänstgöring för att sen skickas till kriget i Ukraina. I början marknadsfördes projektet på olika sätt, sms skickades till ryska soldaters telefoner i Ukraina. Och Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj har vid olika tillfällen riktat sig till ryska styrkor i sina uttalanden. Det är bättre att överlämna sig som fånge i Ukraina än att dödas av våra vapen, sa han på ryska i ett uttalande, kort efter mobiliseringsbeskedet i Moskva i slutet av september. Men nu behövs ingen marknadsföring, de flesta som behöver känner nog till oss, menar Ksenja. På sin kanal i kommunikationsappen Telegram uppmanar projektet Jag vill leva ryska män att höra av sig.De lovar att krigsfångar behandlas värdigt i linje med Genevekonventionen. Och att alla fångar registreras som tillfångatagna i strid. I Ryssland är straffbart att frivilligt lägga ner sina vapen och bli krigsfånge. Vi får samtal från släktingar, fruar, barn, de som ännu inte fått någon inkallelseorder, de som redan är mobiliserade och de som strider vid fronten. Vi får också samtal från ukrainare i ockuperade områden som riskerar att bli tvångsinkallade i Ryssland. Under den första månaden kom det in över 3000 samtal, säger en av talespersonerna för projektet. I rysk statskontrollerad media påstår man att det inte är sant, att ryska soldater inte alls är benägna att ge upp, och att de samtal och videoklipp som offentliggjorts i Ukraina av ryska soldater som frivilligt vill lämna striderna är fejkade. Ett tecken på att vårt projekt ändå fungerar är att ryssarna hela tiden försöker blocka vår sajt men hittills har de inte lyckats, säger Ksenja.Vilka råd ger ni de som ringer? Det beror på. Om de har kallats in så uppmuntrar vi dem att hitta vägar att dra sig ur, muta tjänstemän, skylla på religion, fly utomlands, vad som helst. Men svårare är det för de som redan är vid fronten. Då försöker vi förklara att det inte finns något trollspö som enkelt kommer att rädda dem ur den här situationen. Att de måste börja med att lämna uppgifter som sen kontrolleras och om det finns möjlighet kan de få överlämna sig som krigsfångar någonstans vid frontlinjen. Det är ingen enkel process. Frontlinjen är mer än 1000 kilometer lång och de ryska soldaterna måste invänta rätt tidpunkt för att överlämningen ska ske säkert. Hur många det rör sig om är hemligt men Ksenja och andra talespersoner på projektet återkommer ofta till att allt fler hör av sig, något som Sveriges Radio inte kan bekräfta. Vad är det första de säger när de ringer? Hjälp mig, hjälp.Lubna El-Shanti, Kiev lubna.el-shanti@sverigesradio.se

Det ryska mobiliseringsbeskedet har utlöst både protester och en flyktvåg ur landet. Blir trycket för stort för Kreml, eller kan det här vara draget som vänder Putins krigslycka i Ukraina? Tre gånger har Ryssland kallat in sin befolkning för att gå ut i krig: 1914, 1941 och så nu 2022.  I Konflikt undersöker vi reaktionerna på Vladimir Putins beslut att mobilisera. Ett beslut som lett till både protester och att hundratusentals har flytt Ryssland. Anja Sahlberg pratar med 24-årige Mikhail från St. Petersburg som inte ser Putin som sin president. Genom att låtsas vara turist lyckades  han fly in i Finland för att sedan ta sig vidare till Georgien. Där bor numera också 34-årige Oleg, som även han flydde mobiliseringen. Han fick hjälp av ett ukrainskt par att ta sig över gränsen.Men mobiliseringsbeskedet har inte bara lett till flykt utan också till protester, inte minst i delrepubliken Dagestan i södra Ryssland. Lotten Collin  ringer upp 24-årige Rustam som greps under dramatiska former i samband med en demonstration och som därefter omedelbart kallades in till armén. Med hjälp av förklädnader håller han sig nu undan myndigheterna.Just  protesterna i Dagestan och i angränsande Tjetjenien har en särskild politisk sprängkraft. I de här delarna av Ryssland har man sedan tidigare en konfliktfylld relation till Moskva, med en historia av separatistiska uppror och krav på självstyre. Grigorij Sjvedov, chefredaktör på tidningen Caucasian Knot intervjuas av Johanna Melén.Men trots missnöjet och de uppenbara politiska riskerna så valde Putin alltså trots allt att mobilisera. David Rasmusson pratar med  den Kremltrogne politiske analytikern Alexsej Muchin, som jublar över mobiliseringsbeslutet. Protesterna ser han som mer eller mindre oproblematiska, den enda oron han har är att mobiliseringen kan ha kommit för sent.Oscar Jonsson, doktor i rysk krigsvetenskap på försvarshögskolan i Stockholm tror att det kan ta tid innan mobiliseringen ger effekt på slagfältet. Men han varnar samtidigt för att skratta för mycket åt videoklipp på berusade ryska rekryter med ålderdomlig utrustning.  I Ryssland har man sedan Stalins dagar sagt att kvantitet också är en kvalitet.I Ukraina är det många som ser mobiliseringen som ett tecken på desperation från Putins sida. Men i byn Lukasjivka när gränsen till Belarus träffar Maria Persson Löfgren ukrainare som är rädda för att den ryska armén ska försöka ockupera området på nytt.Så hur ska vi i Europa då hantera frågan kring ryska män som flyr för att slippa ta till vapen? Det är något som EU just nu diskuterar. Samtidigt är det redan flera som har tagit sig hit. Robin Olin träffar 18-årige Andrej på ett kafé i Stockholm, som hoppas få stanna här i Sverige.Programledare: Robin Olin robin.olin@sr.seReportrar: Anja Sahlberg, Lotten Collin, Johanna Melén, Maria Persson LöfgrenTekniker: Stina FagerbergProducent: David Rasmusson david.rasmusson@sr.se

I Ryssland är det sorg efter en skolattack där flera skadats och dött. Riksdagen har valt talman och i Italien har man valt ny premiärminister. En rymdfarkost ska krascha in i en asteroid.

I Ryssland pekas nu de svenska ikonerna Astrid Lindgren och Ingmar Bergman ut som nazister i en omfattande propagandakampanj. "Vi är emot nazister, men det är inte de". På sociala medier sprids det nu en bild som bland annat målar upp de svenska ikonerna Astrid Lindgren och Ingmar Bergman som nazister. En annan berömda svensk som pekas ut är Ingmar Kamprad. Propagandakampanjerna pryder även ryska busskurer i bland annat Moskva, där bilder på de tre personerna syns med tillhörande texter samt rubriken "Vi är emot nazister, men det är inte de". I reklamkampanjen lyfts olika citat fram från de världsberömda kändisarna. Exempelvis finns det ett citat från Astrid Lindgrens dagbok i vilken hon under andra världskriget skrev att hon var mer rädd för den Sovjetiske ledaren Stalin än Hitler: "Jag tror hellre jag säger Heil Hitler i hela mitt liv än får ryssarna över oss". Enligt Aftonbladet skriver kampanjmakarna också att Ingmar Bergman älskade Hitler så mycket att han hade en bild på den tyske diktatorn över sängen. Likaså att IKEA-grundaren Ingmar Kamprad ska ha sagt i sina memoarer att han var nazist och beundrade Hitler. Ryssarna gissar ju givetvis, eller kan det vara så att man försöker förmedla något till den svenska befolkningen... #CarlNorberg #DeFria De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

I Ryssland genomförs den 9 maj den sedvanliga segerparaden till minne av segern över Nazityskland under andra världskriget. Men hur blir det i år, när kriget i Ukraina knappast ser ut att bli en triumf? Ingen vet, men historieprofessorn Klas-Göran Karlsson är övertygad om att historien spelar en viktig roll i dagens Ryssland. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

För en månad sen införde omvärlden stränga sanktioner mot Ryssland som en reaktion på invasionen av Ukraina. Hur slår sanktionerna mot den ryska ekonomin, mot företagen och konsumenterna I Ryssland? Vad gäller högteknologi är Rysslands helt beroende av import - och där slår sanktionerna väldigt hårt mot landets industriella förmåga, inte minst mot försvarsindustrin. I Slaget efter tolv diskuterar ambassadör Stefan Lindström och ekonomijournalisten Pekka Palmgren. Programledare: Stefan Winiger E-post: slaget@yle.fi

Nu är påsken här och i Ukraina rasar kriget och miljoner människor är på flykt. Vad kan påven och den katolska kyrkan spela för roll i försöken att stoppa kriget? I Ryssland står den rysk-ortodoxa kyrkans högste ledare patriarken Kirill Vladimir Putin nära.Han har tidigare beskrivit Putins ledarskap som ett Guds mirakel och i samband med kriget har han välsignat de ryska trupperna.Påven har tagit ställning mot kriget men vill samtidigt ha möjlighet att medla i kriget och har sedan det bröt ut samtalat både med Kirill och Volodymyr Zelenskyj. Vilket inflytande har påven på Putin?Om Anders ArboreliusNamn: Anders Arborelius, romersk-katolsk kardinal och biskop i Stockholms katolska stift sedan 1998 Ålder: 72 Bakgrund: karmelitmunk och författareGäst: Anders Arborelius, kardinal och biskop i Stockholm Kommentar: Joel Halldorf, kyrkohistoriker och skribent på Expressen. Programledare: Pontus Mattsson Producent: Katarina von Arndt Tekniker: Ludvig Widman

I Ryssland går invasionen av Ukraina under namnet “specialoperationen”. Man får inte misskreditera styrkorna, man får inte uttala sig positivt om sanktionerna, man får överhuvudtaget inte framföra kritik. Det finns en officiell sanning och enligt den nya lagen som ryska duman antog i början av kriget kan man få upp till 15 års fängelse om man gör fel. Instagram och Facebook har förbjudits och utländska medier som CNN och BBC har dragit tillbaka sina korrespondenter och sändningar från landet. Med andra ord: Ryssland befinner sig närmast i total medieskugga. Hur är det att vara en rysk journalist i dagsläget? Vilka regimkritiska medier finns kvar i Ryssland? Hur arbetar oppositionen med sociala medier? Och finns det något sätt att nå ryska folket när alla kanaler stängs ner? Det pratar vi om dagens Aftonbladet Daily. Gäst: Joachim Kerpner, reporter på Aftonbladet. Programledare: Olivia Svenson.

Kriget i Ukraina var nära på att ställa till det en amerikansk astronaut. I Ryssland sprang en kvinna in i en nyhetssändning med en skylt för att protestera mot kriget. Filmen "Jag är Zlatan" har premiär på fredag och Sigge Wallström, 13 år, berättar om en illaluktande valross på Smögen.

Extrainsatt podd från Ekonomiekot. Inflationen når en ny topp. Regeringen föreslår stödåtgärder till bilägare på grund av de höjda bränslepriserna. I Ryssland hotas samtidigt utländska företag. Programledare: Anders JelminMedverkande och röster i programmet: Margareta Svensson, ekonomireporter Kristian Åström, ekonomikommentator Mikael Damberg, finansminister

Inflationen når en ny topp. Regeringen föreslår stödåtgärder till bilägare på grund av de höjda bränslepriserna. I Ryssland hotas samtidigt utländska företag. Programledare: Anders JelminMedverkande och röster i programmet: Margareta Svensson, ekonomireporter Kristian Åström, ekonomikommentator Mikael Damberg, finansminister

I Ryssland tystas allt fler oberoende medier. BBC ska därför börja sända kortvågsradio igen för att nå den ryska befolkningen. Hur säkert är det och borde Sveriges Radio ta efter? Programledare: Thomas Nordegren. Bisittare: Louise Epstein. Är kortvågsradio säkrare än internet?I Ryssland tar den statliga propagandan ett hårdare grepp över opinionsbildningen. Samtidigt har brittiska BBC just nystartat kortvågssändningarna till Ryssland. Sveriges Radio har tidigare gjort det via Radio Sweden. Borde Sveriges Radio återuppta sändningarna på ryska? Är kortvågsradio säkrare än internet? Vi gästas av Viktoria Rinkous som tidigare jobbade med Radio Swedens ryska sändningar, Jens Zander, ordförande för Sveriges Sändareamatörer och Ella Petersson, kanalansvarig för P2. Vem är Brittney Griner?Den amerikanska basketstjärnan Brittney Griner har hamnat mitt i konflikten mellan Ryssland och USA. Nyligen blev hon gripen på en flygplats i Moskva för innehav av cannabisolja. Nu har även USA:s utrikesminister Anthony Blinken blivit involverad i fallet. Vem är hon och hur kan det här påverka den redan spända relationen mellan USA och Ryssland? Vi pratar med Nick Rajacic, basketexpert på SVT.Programledare: Thomas NordegrenBisittare: Louise EpsteinProducent: Jennie Sjöström

Vi pratar om ryska kulturpersonligheter och kändisar som protesterar mot kriget i Ukraina. Vilken roll spelar de här protesterna för opinionen och vilka följder kan de få? Programledare: Louise Epstein. Bisittare: Daniel Alling. Kan ryska kändisars protester mot kriget påverka opinionen?I Ryssland är alla demonstrationer mot kriget i Ukraina förbjudna. Det är också förenat med stora risker att bryta mot det förbudet. Men ryska oligarker, musiker och programledare har tagit avstånd från kriget. Vilken roll spelar deras uttalanden? Och vad kommer att hända med personer som exempelvis Bolsjojteaterns chef Vladimir Urin? Han skrev på en petition som krävde att kriget skulle stoppas? Det frågar vi Mattias Ågren, doktor i slaviska språk vid Stockholms Universitet.Nyligen kom ny forskning som visar att kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män efter en hjärtinfarkt. Varför är det så och hur ser lösningarna ut? Vi gästas av Margrét Leósdóttir, docent och överläkare i kardiologi vid Skånes universitets sjukhus.Vad är VPN och hur funkar det?För ett tag sedan pratade vi om TV-serien Borgen som endast går att se på dansk tv till Louise Epsteins stora förtret. För att tillgängliggöra tv-program från andra länder kan man dock använda sig av VPN-teknik. VPN används även i Ryssland för att kunna ta del av oberoende media utanför landets gränser. Vad är då VPN? Hur fungerar det och vilket syfte har det? Vi pratar med Daniel Westman, jurist expert på It- och medierätt.Programledare: Louise EpsteinBisittare: Daniel AllingProducent: Amanda Rydman

I Ryssland pyr ett motstånd mot kriget som landet för i Ukraina. Människor demonstrerar, men priset de riskerar att betala är högt. Och censuren i landet blir allt hårdare. Arkivljuden i dokumentären är hämtade från Sveriges Radio, SVT, Deutsche Welle, Reuters och CNN. Dokumentären är gjort i början av mars 2022 av Julia Fredriksson och Sara Sundberg.

I Ryssland pyr ett motstånd mot kriget som landet för i Ukraina. Människor demonstrerar, men priset de riskerar att betala är högt. Och censuren i landet blir allt hårdare. Arkivljuden i dokumentären är hämtade från Sveriges Radio, SVT, Deutsche Welle, Reuters och CNN.

Den 26 december har det gått 30 år sedan Sovjetunionen upphörde att existera. I Ryssland finns det fortfarande många som sörjer det, medan andra ser tillbaka på händelserna för 30 år sedan med glädje. I dagens Ekospecial ska vi träffa en av dem som var med och byggde upp det nya demokratiska Ryssland, människorättsförsvararen Lev Ponomarjov. Men istället för att hedras för sitt arbete då ser staten honom i dag som en fiende.

Ett av länderna i världen där coronapandemin nu är värst är Bulgarien i östra Europa. Samtidigt når covid-dödstalen i Ryssland rekordnivåer. I Sverige har de flesta restriktioner som införts på grund av coronapandemin tagits bort, i takt med att många vaccinerat sig. Samtidigt går utvecklingen åt rakt motsatt håll i andra länder i Europa, där dödstalen slår rekord och vaccintäckningen är låg. Butiksägaren Snezhanka i Sofia i Bulgarien är en av dem som inte ser någon anledning att vaccinera sig. Hon är inte ensam. Bara lite mer än 20 procent har  valt att vaccinera sig i landet. I Ryssland, Bulgarien men även på Balkan har vaccineringen blivit politiserad. Att det ryska vaccinet Sputnik V visat goda resultat tycks inte påverka befolkningens inställning, berättar Sveriges Radios Rysslands korrespondent Johanna Melen och forskningsledaren Carolina Vendil-Pallin på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Du hör också Sveriges Radios globala hälsokorrespondent Sara Heyman. Programledare Annika Östman annika.ostman@sverigesradio.se Producent Jonna Westin jonna.westin@sverigesradio.se

I Ryssland är skönheten ett kapital. Framför allt kvinnors skönhet. Det handlar om att ta sig fram och att bli sedd.  Möt Liza Zaikina som är en av alla ryska kvinnor som lever under hård press att hela tiden se vacker ut. Producent: Maja Eriksson. Exekutiv producent: Malin Timan. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Bauer Media. Musik: Epidemic sound.

I Ryssland är skönheten ett kapital. Framför allt kvinnors skönhet. Många ryska kvinnor lever under ett hårt tryck att ständigt se vackra och välvårdade ut. Att komma till jobbet osminkad kan leda till reprimander från både chefer och kolleger. I dagens avsnitt berättar DN:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén om sina samtal med ryska kvinnor – och om hur skönhetsnormen påverkar deras vardag. Programledare: Ülkü Holago. Producent: Sabina Marmullakaj. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Tekniker: Jonas Lindskov, Bauer Media.

Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir. Timme ett: * Expressens Magda Gad beskriver det aktuella läget i Afghanistan. Rousbeh Parsi, Utrikespolitiska institutet om konkurrerande grupper i landet och Ekots utrikeschef Ginna Lindberg om konsekvenserna för USA * Ett år efter protesterna i Belarus, ledare inför rätta eller i exil bidar sin tid * Krönika av Göran Rosenberg om hur det ser ut med trovärdigheten i dagens medier * Panelen: Susanne Nyström, DN; Maria Ludvigsson, SvD; Martin Klepke, Arbetet Timme två: * Vart är socialdemokraterna på väg med ny partiledare? Statsvetarna Jenny Madestam och Jonas Hinnfors funderar * I Ryssland stämplas journalister som agenter - valet närmar sig och Putin blir äldre * Kan jordbruket delta i den internationella koldioxid-handeln? * Utkantssverige om miljöomedvetna rovdjur * Kåseri av Helena von Zweigbergk Programledare: Sara Stenholm Producent: Luise Steinberger

Vilken adress du har kan spegla både vilket liv du lever och hur länge det pågår. Men inte alltid. Journalisten och författaren Katarina Bjärvall reflekterar över postortens avgörande roll. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Var bor du? Den frågan ser oskyldig ut där den dyker upp i en mötespaus, en lekpark eller ett hörn av kalasbordet. Men ofta är den gillrad med underliggande undringar som är mer laddade: Vad tjänar du? Vad har du för utbildning? Och ännu offensivare: Vem tror du att du är? Jag brukar svara med namnet på kommunen där mitt och min familjs lilla radhus råkar ligga, men då kommer motfrågan blixtsnabbt: Var där? Och det är då jag måste gå ner i spagat. Min postort, alltså den där platsen man skriver efter postnumret, är en av Sveriges mest högklassiga. Den signalerar saltstänkta nationalromantiska villor vid havet. På Ica i det lilla centrumet, tolv minuters promenad från oss, är det är allt som oftast rea på hummer. Och kundvagnarna är faktiskt guldlackerade. Men vi har också ett annat centrum, dit det bara är nio minuter och där vår närmaste lokaltågstation ligger. Namnet på stationen och centrumet sänder andra signaler: armerad leda och drogad betong. Inne på den Icabutiken blev en ung man knivskuren för inte så länge sen. Trots att detta centrum ligger närmare havet än det guldlackerade. Så när jag ska tala om var jag bor måste jag vrida upp min socialpsykologiska GPS på maximal finkalibrering. För säger jag namnet på tågstationen riskerar jag att utdefinieras som fattig och lågutbildad. Men säger jag namnet på min postort riskerar jag att placeras i ett högutbildat höginkomsttagarfack, något som kan ge gräddklickar i delar av umgängeslivet men röda bockar i kanten i kulturarbetarkretsar. Där ger det stilpoäng att bo en miljonprogramsförort. Till och med Sveriges mest förmögna förstår att den fina adresslappen ibland måste kompletteras med en brasklapp. En gång, när jag intervjuade fastighetsmiljardären Sven-Olof Johansson frågade jag var han bor. Han svarade med en av Stockholms dyraste adresser, känd från  Monopol Narvavägen på Östermalm. Fast på fel sida om gatan, la han till, liksom för att blidka mig. Alltså den sidan där fönstren bara har morgonsol. Jag tänker på det när jag läser Deirdre Masks reportagebok The Address Book, vars undertitel förklarar att boken vill avslöja gatuadressens betydelse för identitet, ras, rikedom och makt. Det sägs ju att de tre viktigaste aspekterna att hålla i tankarna när man letar ny bostad är läget, läget och läget. Men som Donald Trump har påpekat så är läget inte alls avgörande för det kan man förändra, med PR och psykologi. Så som han själv gjorde när han som fastighetsägare i New York kapade åt sig dyrbara adresser till sina kåkar. Ja, det går för sig i New York, där man utan att flytta en meter kan köpa sig en mer imponerande adress. 11 000 dollar kostar det, skriver Mask. Den risk man tar om man har adress Park Avenue fast man bor en bra bit från Park Avenue är, förutom att man framstår som pinsamt fåfäng, förstås att folk inte hittar en. Till exempel ambulansförare. Människor har dött av det skälet. Men på de flesta håll i världen är adresser till salu bara i samma paket som den bostad de hör till. Deirdre Mask själv hittade den perfekta lilla trean med solig uteplats för sig och sin familj i stadsdelen Tottenham i London. Huset låg, skriver hon, mitt i det antagligen mest mångkulturella postnummerområdet i hela Europa, grannarna pysslande om sina blomkrukor, puben på hörnet såg snäll ut och skolan i närheten hade något så superpedagogiskt som ett trädgårdsklassrum. Men familjen Mask avstod ändå, på grund av den rasistiskt klingande gatuadressen: Black Boy Lane. Mina tankar går till Fittja, en förort några mil sydväst om Stockholm. Fittja ligger på ett näs mellan Mälaren och Albysjön många lägenheter och radhus har glittrande sjöutsikt. Dessutom är kommunikationerna finfina med tunnelbana till stan på en halvtimme. Men området är ändå ett av Stockholms läns minst eftertraktade. Av ungefär samma skäl som området runt min närmaste station: betong. Eller för att uttrycka det ännu hårdare: kortare liv. Det skiljer flera år i förväntad medellivslängd mellan Fittja och Östermalm på samma tunnelbanelinje. Deirdre Mask har också rader av exempel på adresser som är oönskade eftersom de kan leda tankarna till snusk och sex. Jag undrar om inte Fittja avskräcker även av det skälet. Och jag är inte säker på att associationerna blir mindre påtagliga när fakta i frågan presenteras att platsnamnet och benämningen på kvinnans sköte har samma etymologiska ursprung, våt ängsmark. Annars är ju den svenska vanan att ge platser namn från naturen ett skydd mot det kontroversiella. I Ryssland finns det fortfarande 4 000 gator döpta efter Lenin, i USA kämpar Black Lives Matter och andra för att hitta vänligare namn på platser namngivna efter slaveriets förkämpar under inbördeskriget. I Sverige har vi Linnégator på rätt många platser, något som skulle kunna reta den krets som ser honom som rasbiolog, men mycket mer provocerande än så är det nog inte. Deirdre Masks bok spänner över hela skalan av adresser, från 1 Central Park i New York som Trump deltog i en krigisk huggsexa om till platser som faktiskt saknar adress. Där bor dels de hemlösa och dels de förvånansvärt många världen över som har ett stabilt men adresslöst hem kanske i en kåkstad i någon av världens megastäder, kanske tvärtom på någon av civilisationens fortfarande vita fläckar, till exempel vid grusvägen som går in bortom det tredje majsfältet efter fågelskrämman till vänster om en nedlagd bensinmack i West Virginia. När ambulansen ska hitta dit får de adresslösa ha telefonkontakt med föraren, lyssna efter sirenerna och säga till om ljudet närmar sig eller försvinner. Att sakna adress eller att ha en skamfylld adress är naturligtvis ett problem i alla former av officiella kontakter. Men behövs adressen i denna digitala och mobila tid? En lösning som Deirdre Mask föreslår är att den ruta där man ska fylla i sin adress ska bort från alla former av blanketter. Till exempel borde den vara otillåten i samband med rekrytering, på samma sätt som arbetsgivare i en rad amerikanska delstater inte får fråga jobbsökande om de har avtjänat ett fängelsestraff. Var bor du? skulle alltså bli en förbjuden fråga. Inte otänkbart egentligen en mindre revolution än den tredje ruta som nu finns under rubriken Kön på många blanketter. En annan lösning är att vi alla anstränger oss för att tygla vår amygdala, den mandelformade del av hjärnan som sätter våra fördomar i spel. Jag jobbar hemma. Ofta går jag ut mitt på dagen, kanske till biblioteket i det lilla centrumet nere vid stationen. Då ser jag folk som sitter på bänkarna vid torget och småpratar har de inget jobb att gå till? Och så promenerar jag upp till golfbanan, inte långt från det andra centrumet, det med guldkundvagnarna och även där är det folk, har de inget jobb att gå till? Men golfarna kanske jobbar natt som bussförare eller undersköterskor, vad vet jag? Och småpratarna vid torget kanske jobbar natt som läkare på intensiven, vad vet jag? Vad vet jag? Det är alltid den viktigaste frågan. Så mycket viktigare än Var bor du? Katarina Bjärvall, författare och journalist

Det senaste halvåret har den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj blivit ett namn inte bara i Ryssland utan också internationellt. Mordförsöket på honom i augusti och fängelsedomen förra veckan har setts som tecken på att den ryska ledningen ser honom som en farlig konkurrent om makten. När Aleksej Navalnyj fick ordet inifrån sin glasbur i rättegångssalen i Moskva förra veckan höll han inte bara ett anklagelsetal mot president Putin och det system som placerat honom i buren, utan också ett politiskt tal. Om hur 20 miljoner ryssar lever under fattigdomsgränsen, om hur tiotals miljoner ryssar saknar framtidstro - trots att de lever i ett land så rikt på olja, gas och andra naturtillgångar. Om hur några få lever gott medan majoriteten tröstlös kämpar på med låga löner och stigande matpriser. Ett brandtal som nu översatts till engelska, till svenska, som återpublicerats i sin helhet. En skicklig retorikers och en politikers tal. Dmitrij Oresjkin brukar presentera sig som oberoende politisk analytiker. Oberoende i ekonomiska termer och därför kan hans åsikter inte köpas. Han säger på skype från sin datja utanför Moskva att Navalnyj är en politiker av högsta klass. Mycket intelligent, mycket modig, med goda organisatoriska och kreativa egenskaper. Och med en fingertoppskänsla för vad som slår an hos människor. Han är, säger Dmitrij Oresjkin, en otvetydig populist. Mitt första möte med Aleksej Navalnyj var hösten 2011, under den då årliga så kallade "Ryska marschen" i Moskva. En manifestation som i första hand samlade hårdföra nationalister under devisen Ryssland åt ryssarna. Där gick människor som inte skämdes för att visa hakkorset öppet. På mina frågor den gången svarade Aleksej Navalnyj att nationalister också måste få finnas och uttrycka sina åsikter öppet men att han själv gick i marschen i protest mot det styrande partiet Enade Ryssland och ett odemokratiskt system. Men Navalnyj uppmärksammades även vid den här tiden för sin ovilja mot gästarbetare från Centralasien och han ställde sig bakom kampanjen som gick under parollen "Sluta föda Kaukasien". Det var också för sina nationalistiska kopplingar som Aleksej Navalnyj uteslöts ur det liberala partiet Jabloko några år tidigare, även om Navalnyj själv, och andra med honom, menade att det snarare handlade om en konflikt, eller kanske till och med en maktkamp med partiets ledare, då som nu, Grigorij Javlinskij. I en redan mycket omdebatterad artikel i veckan hävdade samme Javlinskij att Aleksej Navalnyj drivs av nationalism och populism och antydde, också här i en tv-intervju, att såväl Adolf Hitler som Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko kom till makten med brandtal om korruption och en elit som skor sig på folket. Den politiska analytikern Dmitrij Oresjkin ser istället en Navalnyj som de senaste åren har mognat avsevärt. Många inom den liberala oppositionen kritiserade honom för hans samröre med nationalisterna och efterhand har Aleksej Navalnyj tonat ner den retoriken. I dag positionerar han sig snarare som en politiker som valt den europeiska vägen, men är samtidigt, förmodligen medvetet, vag kring ett mer detaljerat politiskt program för att inte skrämma bort alla de, ur många olika läger, som nu ger honom sitt stöd, säger Dmitrij Oresjkin. Men inför det förra ryska presidentvalet, 2018, där Aleksej Navalnyj som vanligt inte tilläts ställa upp, publicerade han något som ändå liknade ett politiskt program - och började turnera. På oryskt, snarare amerikanskt vis, klev han upp på scenen tillsammans med sin fru Julija och valtalade, flankerad av sina medarbetare. Om höjda minimilöner, om mindre byråkrati, om sjukvård och skola värd namnet, om ett slut på korruptionen. En politik för majoriteten. Till sin hjälp utsåg han ett expertråd av kända liberaler, människorättsförsvarare, en författare som tidigare kritiserat honom för hans nationalistiska retorik, erkända ekonomer och jurister. I en mätning, nyligen publicerad av det från staten oberoende opinionsinstitutet Levada, ställs den öppna frågan vilka politiker man känner tillit till. Där leder president Putin men med den historiskt låga siffran 29 procent, Navalnyj hamnar på en sjätte plats med fem procent. Det är ett stöd som har stigit. Den dag Aleksej Navalnyj släpps ur fängelset skulle han, säger Dmitrij Oresjkin, kunna vara den person, den enda, som ses som ett alternativ till sittande president. Det verkliga alternativ som hittills inte tillåtits under Vladimir Putins tid vid makten. I allmänhetens medvetande har det för första gången på mycket länge dykt upp två vågskålar. I den ena vågskålen Putin, i den andra Navalnyj. Än så länge väger det tydligt över till Vladimir Putins fördel men med tiden, när hans popularitet dalar, när ekonomin försämras, kommer stödet och intresset för Navalnyj att växa, tror Dmitrij Oresjkin. Och det trots den intensiva kampanj, anförd av regimtrogen tv, som nu pågår för att svärta ner hans rykte och framställa Navalnyj i sämst tänkbara dager. Samtidigt, säger Oresjkin, har Navalnyj i hans anhängares ögon förvandlats till något nästan heligt som inte får kritiseras. Och den som kritiserar honom, som partiet Jablokos ledare Grigorij Javlinskij, anklagas omedelbart för att gå i maktens ledband, för att vara köpt av Kreml. Just nu är problemet Navalnyj, ur maktens synvinkel, undanröjt. Han sitter där han sitter, åtminstone de närmaste tre åren framåt, om inget oförutsett händer. Men han kommer inte att vara osynlig för det. De senaste åren har han byggt upp staber runt om i landet, hans medarbetare kommer fortsätta publicera avslöjande granskningar om maktens korruption. I Ryssland, säger Dmitrij Oresjkin, gillar man inte svaga och ofarliga politiker, som Michail Gorbatjov eller, för den delen, Grigorij Javlinskij. En politiker ska vara stark och potentiellt farlig. Och just nu finns bara två sådana personer. Det är Navalnyj mot Putin nu. Johanna Melén, Rysslandskorrespondent johanna.melen@sverigesradio.se

Under den pågående pandemin har ett ord dykt upp allt oftare i diskussionen om vad som borde göras. Ordet är 'världsordning'. Det är många begrepp som flyger genom luften just nu, inte minst medicinska och vetenskapliga termer som de flesta av oss aldrig tidigare använt. Men ur det bruset hörs allra tydligast diskussionen om världsordningen, alltså den världsordning som just nu rubbats på ett sätt som ingen hade kunna ana för bara ett par månader sedan. Alla har vi förstås olika uppfattning om vad i världsordningen som borde bestå och vad som borde förändras. För en en del stannar det kanske vid att vi måste stänga alla marknader med vilda, levande djur i Sydostasien, det som pekats ut som smittohärdar för nya virustyper och nya möjliga pandemier. Andra vill ändra på vår beredskap när det gäller sjukvårdsutrustning och vårdkapacitet så att vi inte står med fullt lika slimmade organisationer i framtiden. Men gradvis börjar allt fler prata om vad det är för värld vi har, vad den vilar på för principer och hur mycket av den som kan eller bör överleva den period vi just nu befinner oss i. En frågeställning kretsar kring den moderna konsumtionskulturen. Om stora delar av mänskligheten stänger in sig i sina hem, köpcentran och butikskvarter töms på besökare, och många människor samtidigt inte märker av att prylar och kläder inte fylls på i samma takt som tidigare - hur ska vi då förhålla oss till det överflöd som vi tyckt var så självklart? Finns det en anledning att se över denna världsordning och vad skulle alternativet vara? Också de politiska systemen i respektive land utsätts nu för ett nytt slags test. Demokratiernas ofta lite långsamma, sökande beslutsprocesser ifrågasätts i pandemitider. Men kanske är det ändå de auktoritära samhällena som famlar allra mest just nu. Diktaturen Turkmenistan har blivit omtalad i hela världen för sitt förbud mot att använda ordet 'corona'. I Ryssland grep och misshandlade polisen en kvinnlig fackföreningsarbetare inom sjukvården när hon var på väg till ett sjukhus med extra skyddsutrustning till personalen. Hon hade tidigare riktat offentlig kritik mot lokala myndigheter för hur de hanterar pandemin. För de lokala makthavarna var det viktigare att tysta en kritiker än att sjukhusen i regionen fick mer skyddsutrustning. Fast även om det tycks som att vår världsordning är i gungning just nu så är det inte säkert att alla drar slutsatsen att någonting i grunden måste förändras. Kanske kommer politiker, näringsliv och medborgare gemensamt satsa allt på att försöka återställa världsordningen till något som ligger så nära som möjligt som den vi slungats ut ur. Och då kommer frågan istället vara en helt annan: går det att komma tillbaka dit där vi var för bara ett par månader sedan?

Förtalsmål i Göteborg, sista avsnitten av "Kalifat" på SVT och fängelsedomar mot aktivister i Ryssland. Fredrik Wadström väljer 'extremist' som veckans ord. När Göteborgs tingsrätt tidigare i veckan friade kommunstyrelsens förra ordförande, socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson, för förtal startade en ny diskussion om hur diskriminering ser ut och om vilka frågor som hör hemma i domstolar. Ordet som åtalet handlade om var 'extremist'. När den svenska dokumentärfilmen "Burka songs 2.0" skulle visas i Göteborgsstadsdelen Angered våren 2018 stoppades arrangemanget av kommunen. Ann-Sofie Hermansson försvarade beslutet på sin blogg i ett inlägg med rubriken "Dalta inte med extremister". Tingsrätten friade Hermansson i förtalsmålet med motiveringen att det inte är straffbart att ha åsikten att någon är extrem. Oavsett vad man tycker om att filmvisningen stoppades så finns det ett större sammanhang som kan ha spelat in på ett känslomässigt plan för hur kommunen reagerade. Göteborg har pekats ut som en av de städer i Europa där allra flest personer rekryterats till islamistiska extremgrupper, till exempel IS. Just nu går den svenska tv-serien "Kalifat" in på sista varvet, en serie som bland annat försöker skildra hur terrorsekten IS kan se ut inifrån och hur rekrytering av svenska ungdomar har gått till i praktiken. Samtidigt finns det kring förtalsåtalet en annan känslomässig bakgrund som också påverkar den pågående debatten. Många svenskar med muslimsk tro möter en högst verklig islamofobi där också människor som aldrig varit nära en terrorsekt stämplas som extremister. Kanske vore det bra att lyfta blicken och se hur ordet extremist används i andra sammanhang för att få en känsla för dess eventuella brister och förtjänster. I Ryssland dömdes i måndags medlemmar i en anti-fascistisk aktivistgrupp till långa fängelsestraff. Det längsta straffet för en av de sex åtalade var 18 år, det kortaste sex år. Gruppen kallas "Nätverket" och anklagades av utredarna för att vara - just det - extremister. Enligt åtalet ska de ha planerat terrordåd i samband med det ryska presidentvalet 2018 samt under fotbolls-VM i Ryssland senare samma år. Aktivisterna greps redan 2017 och det tog inte lång tid innan människorättsgrupper hävdade att de påstådda terrorplanerna var fabricerade. De sex som nu är dömda har också vittnat om hur de blivit svårt torterade under häktningstiden. Fallet har väckt en debatt på de få oberoende plattformar som finns kvar i dagens Ryssland om hur lätt det är för säkerhetstjänsten FSB att anklaga människor för brott med väldigt bristfällig bevisning och sedan pressa fram långa fängelsedomar i domstolar som de flesta inte betraktar som självständiga. Den verkliga extremismen, till exempel IS-krigare, används i det här fallet som dimridå för att fängsla politiska motståndare i vad som ser ut som skådeprocesser. I det läget används ordet 'extremist' som ett signalord för alla som inte satt sig in i detaljerna. För vem vill stödja eller försvara en extremist? Fredrik Wadström fredrik.wadstrom@sverigesradio.se

Hur ska man kunna glömma och gå vidare om det inte finns något att glömma? Mattias Hagberg reflekterar över den ryska historiens dimridåer och över litteraturens sätt att försöka skingra dem. Jag minns inte vilken dag jag är född eller ens vilket år Allt som har med mig att göra är ungefärligt. Jag har inte hittat några som helst dokument. Jag finns och jag finns inte. Jag minns ingenting och jag minns allt. Orden tillhör Maria, en av rösterna i nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj bok Tiden second hand. Det är några rader som i ett enda slag naglar fast den ryska kulturens belägenhet, och som pekar på den osäkerhet som råder kring allt som har med dåtiden att göra i det postsovjetiska samhället. I Ryssland är minnet ett gungfly, ett osäkert och farligt territorium, en okänd terräng. Närmast en vit fläck. Kan detta verkligen intressera någon, frågar sig en annan av Svetlana Aleksijevitj informanter. Vårt land är borta och kommer aldrig mer att finnas, men vi är kvar gamla och motbjudande med hemska minnen och jagade blickar Vi finns! Men vad återstår i dag av vårt förflutna? Bara att Stalin vattnade denna jord med blod, att Chrusjtjov planterade majs på den och att alla skrattade åt Brezjnev. Ja, vad återstår egentligen efter alla år av repressiv glömska? Går det ens att minnas när minnesförlusten upphöjts till allmän norm, när regimen, år efter år, arbetat aktivt för att undergräva alla möjligheter att säga något väsentligt om dåtiden? Den sovjetiska enpartistaten berövade inte bara människor deras frihet, utan också deras förmåga att fullt ut förstå vad de blivit bestulna på, och hur. Regimen gick in för att utplåna såväl personliga som kollektiva minnen, liksom alla fria akademiska studier av samhället och dess historia. Vad kan ett land och ett folk egentligen veta om det inte har några tillförlitliga historiker, sociologer och filosofer? Ja, vad kan man egentligen förstå när historien anpassats till ideologin och när människor ständigt försvinner, deporteras och mördas utan någon förklaring? Redan under Chrusjtjovs tid formulerade poeten Anna Achmatova tomhetens erfarenhet i några rader som säger det mesta. Om alla miljontals offer skrev hon: Jag skulle vilja nämna dem alla vid namn, men listan har blivit konfiskerad. Över detta förrädiska territorium denna glömskans topografi, om man så vill rör sig några av den samtida ryska litteraturens intressantaste författare. Likt minnesarkeologer försöker de rekonstruera, reaktivera och restaurera. Med språkets hjälp vill de bygga sina egna, högst personliga, minneskatedraler, smärtsamt medvetna om att den repressiva glömskan måste bekämpas med ord. Främst bland dessa författare befinner sig så klart Svetlana Aleksijevitj. Redan under åttiotalet började hon enträget att spara röster från det sönderfallande imperiet. Smula för smula, korn för korn har hon sedan byggt historien om den vardagliga socialismen, om den inre socialismen, som hon uttrycker det. I Tiden second hand skriver hon att hon dras till det lilla, till den enskilda människan och hennes liv för att det är där allt sker. Hennes metod är enkel. Så här beskriver hon den själv: Jag skyndar mig att säkra dessa spår Mina frågor handlar inte om socialismen utan om kärleken och svartsjukan, om barndomen och ålderdomen. Om musiken, danserna och frisyrerna. Om tusen detaljer i ett liv som nu har försvunnit. Hon är en outtröttlig reporter som samlar på vittnesmål. Men hon binder dem aldrig samman till färdiga narrativ. Nej, istället låter hon dem stå som de är. Resultatet är labyrintiskt och fragmentariskt. Hennes böcker är som polyfona körverk, där toner och röster ofta skär sig mot varandra. För Svetlana Aleksijevitj finns det inte en berättelse om den sovjetiska katastrofen utan oändligt många. Författaren Ljudmila Ulitskaja, en av den ryska samtidslitteraturens stora namn, gör i sin mäktiga roman Jakobs stege ett desperat försök att betvinga amnesin. Nästan allt efter hennes familj är utplånat, förbränt eller glömt. Det enda som återstår är en samling brev som hennes farfar skrev under nittonhundratalets början, samt några dokument från KGB:s arkiv. Runt denna magra kvarlåtenskap spinner hon en fantasi en berättelse om släkten från slutet av artonhundratalet till början av tjugohundratalet. Det är vackert och gripande romanen är en stor rysk familjekrönika med allt vad det innebär men den ger inte någon tröst. Ljudmila Ulitskaja vet att hon enbart fyller tomrummet med fantasi med ingenting annat än inbillning. Storheten i hennes roman ligger därmed i hennes misslyckande. Jakobs stege är en plågsam påminnelse om allt det som inte längre finns, om det som utplånats. Jag skulle vilja nämna dem alla vid namn, men listan har blivit konfiskerad. Även Maria Stepanova, poet och ett nav i ryskt kulturliv, arbetar enträget med spåren efter nittonhundratalet. I boken Minnen efter minnet, som hon jobbat med under stora delar av sitt vuxna liv, har hon samlat alla sina erfarenheter av detta minnesarbete. Men där Ljudmila Ulitskaja låter fantasin fylla ut glömskans territorium går Maria Stepanova en annan väg. Hennes litterära minnesarbete handlar inte om att återskapa eller fylla luckorna utan snarare om att skriva sig bort från historiens trauman. Hennes text är en meditation över minnet som avslutas med orden: Utan glömska inget liv. För Maria Stepanova är minnet alltså en stig hon måste vandra för att till sist lägga det gamla bakom sig. Men även hon misslyckas. Hennes text hackar och bryter samman, boksidorna fylls av sidospår och utvikningar. Det är som om hon egentligen ställer en enda skräckfylld fråga: Hur ska man kunna glömma och gå vidare om det inte finns något att glömma? På ett ställe skriver hon: Ibland är det som om man kan älska det förflutna först då man är säker på att det aldrig kommer tillbaka. En del ryska litteraturvetare talar idag om gotisk realism, om en sorts modern rysk litteratur som bär drag av romantikens skräckberättelser, men som vilar på autentisk grund. Där den västeuropeiska minneskulturen och minneslitteraturen allt mer har stelnat till ett antal fasta och lätt igenkännbara berättelser och monument, kopplade till nittonhundratalets mörka historia, är det postsovjetiska minnesarbetet fortfarande flyktigt, hett och skräckinjagande. Att närma sig det ryska nittonhundratalet genom litteraturen är en färd mot mörkrets hjärta. Eller kanske snarare, mot det fasansfulla tomrum som den repressiva glömskan lämnat efter sig. Ja, kanske är gotisk realism det bästa begreppet för att förstå dagens Ryssland. Dåtiden hemsöker det postsovjetiska samhället. Ett spöke går genom litteraturen och kulturen. Eller, som Maria Stepanova skriver: Ryssland [] har snabbare än andra länder blivit till en plats där minneslagren tydligt rörs samman. En konkret händelse från det senaste århundradet har ofta flera versioner, alla grumlade av oförenlighet, och alla skymmer de ljuset och gör det svårt för oss att se vilken tid vi själva lever i.

I Indien äter ledningsgruppen i egen matsal. I Ryssland ingår en rejäl fest efter påskrivet avtal. Svenskar lär utomlands ses som pålitliga, men så tråkiga att klockorna stannar. Hur ska man då leda ett internationellt team? Kanske är det bästa man kan göra att bjuda på en klassisk fika. I studion: Åsa Bergman, koncernchef för Sweco, förespråkare av fika-metoden och Robert Boronkay, chef för Unionen Chef, som tvärtom menar att vi kan ha mycket att lära av andra. Poddvärd: Karin Adelsköld

Tolv personer rymde från Migrationsverkets förvar i Märsta - sex av de har hittats av polisen. USA:s president Trump avbryter alla samtal med talibanerna. I Ryssland går invånarna till val och så berättar kocken Tareq Taylor om den hemska surfingolyckan. Dagens gäst är hjärnforskaren Katarina Gospic. P4 Extra

Han har kallats Putins hjärna och betraktas i väst som en slags nyfascist. Filosofiska rummet tittar närmare på en av världens mest kontroversiella tänkare. Med sitt stora skägg och hårresande uttalanden i stil med Ukraina bör rensas från idioter. Behovet av ett folkmord på kretiner är uppenbart har den ryske tänkaren Alexander Dugin väckt anstöt och uppmärksamhet även i väst. I Ryssland har han inspirerat både gammelkommunister och högerpopulister, och under en period stod han Kreml nära. I sina böcker formulerar Dugin grunderna för en fjärde världsordning som ska ersätta 1900-talets dominerande ideologier den för honom så förhatliga liberalismen inte minst. Men är Alexander Dugin värd att ta på allvar, eller bara en populistisk pajas med känsla för effektfulla soundbites? Är han farlig eller marginaliserad? Med hjälp av statsvetaren Bo Peterson, filosofen Elena Namli och slavisten Maria Engström tar sig Filosofiska rummet an en av världens mest kontroversiella tänkare och den idétradition han verkar i. Programledare: Tithi Hahn Producent: Mårten Arndtzén

Karl Marx var medförfattare till"Det kommunistiska manifestet". Torbjörn Elensky har skrivit ett manifest för en borgerlig kultursyn. Men det hindrar inte att de är överens på några avgörande punkter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Han börjar bli till åren nu. Den mest beundrade och hatade av alla tänkare sedan Franska revolutionen. Han som av en del anses vara den brottslige ideologen bakom några av 1900-talets värsta diktaturer. Eller som vi enligt andra hela tiden måste återvända till, för att förstå vår egen tid. Alltså Karl Marx, som föddes i Preussen den 5 maj 1818 och dog i Storbritannien 1883, men vars spöke än idag fladdrar runt över kontinenterna och skräms. Det är mycket bråte man måste skaffa undan innan man kommer fram till honom själv. Kanske låter det sig inte ens göras längre. Hans historiefilosofi håller knappast för granskning. Vare sig tanken att hela historien handlar om kamp mellan klasser eller visionen av att den historiska processen skulle leda till ett klasslöst, kommunistiskt paradis om bara utvecklingen fick ha sin gång. Den där idén om grupper som står mot varandra i en historisk ödeskamp är lockande, helt enkelt för att den så tydligt åskådliggör de långa rörelserna över seklen. Det inger en känsla av trygghet att se historien som en typ av lagbunden process. Och hoppet om ett kommande paradis har vi västerlänningar inkodat i oss sedan ett par årtusenden, det finns i både judisk och kristen tradition, samt, sedan Marx dagar, i ett sekulärt kommunistiskt, även om den drömmen mest varit en mardröm, tyvärr. Men viktigare, och bestående, är Marx vilja att förstå de materiella förutsättningarna för sociala, politiska och kulturella förhållanden, liksom för historiens utveckling. Där finns, snarare än en ännu hållbar metod, en ännu hållbar inställning. Marx är genomgående realistisk, och utgår hela tiden från det väg- och mätbara. Han är heller i princip aldrig någon moralist, det är en av de goda följderna av hans syn på historien som något lagbundet: de enskilda aktörerna är vare sig hjältar eller skurkar, utan de fyller de roller historien ger dem. Borgerskapet, västerlänningarna, kolonialisterna eller alla de andra, agerade och agerar inte som de gör för att de är onda, utan för att de ekonomiska och historiska processerna får dem att agera i enlighet med sitt klassintresse. Och om bara de egendomslösa, proletärerna, inser sitt eget klassintresse kommer de att detronisera härskarna och ta makten över produktionsmedlen. det säger något om vilket extremt genomslag han fick, att man faktiskt kan kalla sig marxist, som om det var en tro man skrev under på, och inte ett av flera möjliga tankesystem, som kan hjälpa oss att förstå och förklara världen. Måste man helt hålla med eller helt vara emot Marx? Det är rätt märkligt att betrakta en tänkare på det sättet. Och det säger något om vilket extremt genomslag han fick, att man faktiskt kan kalla sig marxist, som om det var en tro man skrev under på, och inte ett av flera möjliga tankesystem, som kan hjälpa oss att förstå och förklara världen. Och för all del, vilket Marx själv ansåg vara viktigt, förändra den. I detta ligger nog en stor del av lockelsen hos Marx: viljan att förändra, att undersöka verkligheten för att påverka den. Lite motsägelsefullt är det kanske att hänvisa till historiska processer och samtidigt vilja ge filosoferna uppgiften att förändra världen. Men visst, om vi tänker oss att det faktiskt finns en dynamik mellan bas och överbyggnad, mellan de ekonomiska villkor vi lever under, som alltid går tillbaka på ägandet av produktionsmedlen, och kulturen vi lever i, så kan givetvis en riktig analys övertyga folk om att de ska förändra förhållandena så att de blir mera hållbara. Och det var kanske i viss mån vad socialdemokratin, från slutet av 1800-talet, satte sig i sinnet att göra? Och därmed omintetgjorde den också förutsättningarna för den revolution Marx förutspått, åtminstone i västra Europa. I Ryssland däremot bestämde de sig för att hoppa över några led, industrialiseringen inte minst, och göra revolution först och industrialisera landet i efterhand. Ska Marx få skulden för det? När han själv rentav tog avstånd från tanken på att en revolution skulle vara möjlig i Ryssland? Han tänkte sig den snarare i det Storbritannien där han själv levde i exil, och skrev sina viktigaste verk. Viljan att förändra världen är varje ny ungdomsgenerations dröm, sedan det tack vare Upplysningen under 1700-talet stod klart att det faktiskt går att göra revolution och störta det gamla i gruset. Sedan kan ju denna förändringsvilja ta sig mer eller mindre våldsamma uttryck, och de visioner som inspirerar nya generationer kan skilja sig lite från de tidigare. Men själva impulsen att vilja förändra, i tron att allt nytt alltid blir bättre, tycks numera vara konstant. Saken är bara den att en verklig förändring alltid måste bygga på en riktig analys. Och där har vi återigen Marx, som borde kunna fungera som förebild. Hans styrka, när han inte målar med den breda penseln, är alltså den distinkta analysen av konkreta förhållanden. Han är ingen utopist, utan kritiserar tvärtom vad han kallar de utopiska socialisterna, alltså de som gör sig visioner av drömda framtider, utan hänsyn till materiella villkor eller ens naturlagarna. Den som inte blundar för hur det faktiskt ser ut, som sätter parentes, så att säga, runt sin egen lust att moralisera en lust som tycks starkare än någonsin i vår tid av klick och likes, eftersom den moraliska indignationen väcker direkta känsloreaktioner och ger fler delningar än de kyliga analyserna kan åstadkomma mer än den som försöker påverka känslovägen. Väldigt mycket av den samtida så kallade aktivismen, både på Facebook och annat håll, ägnar sig mer åt att väcka känslor än åt att analysera. Det är, som jag uppfattar saken, precis därför alla de rörelser som blossat upp sedan sekelskiftet har misslyckats. De satsar på snabba likes, symboliska utspel, spektakel, helt enkelt, hellre än att gå ner i djupare analys, av det slag som krävs för att man ska förstå förhållandena i världen på allvar, och därmed också hur man kan gå till väga för att påverka dem, i den mån det alls är möjligt. Om Marx skulle återvända skulle han knappast göra det som marxist, Jakten på en ny Marx pågår i perioder, och den ena efter den andra utnämns faktiskt till det också alltifrån Naomi Klein till Thomas Piketty. De har bägge ägnat sig rätt djupgående analyser av samtiden, men ingen har fått den sprängkraft som Marx fick. Men det ligger väl i sakens natur: Marx var också han en skapelse av sin tid, med dess bildningsideal, dess snabba utveckling av ekonomin, industrialismen och imperialismen. En utveckling som han i princip omfattade och hyllade, för att den bidrog till att riva ner det gamla ståndssamhället, där orättvisorna var inbäddade i religiösa och vidskepliga föreställningar. Borgerskapet förvandlade allt till varor, och avslöjade därmed hela det bedrägeri som den gamla världen vilat på samt beredde vägen för den kommande revolutionen. Om Marx skulle återvända skulle han knappast göra det som marxist, däremot skulle han säkert vara trogen det han skrev redan som 25-åring, fem år före revolutionsåret 1848 och Det kommunistiska manifestet, i ett brev till en vän: Om inte konstruktionen av framtiden och den slutgiltiga utopin är vår sak, så är det så mycket säkrare vad vi för närvarande har att utföra. Jag avser den hänsynslösa kritiken av allt bestående, hänsynslös såväl däri att den inte gör halt för några slutsatser som att den inte viker undan i konflikter med de härskande makterna. Se där, ett intellektuellt föredöme som håller i alla tider. För vänstern såväl som för högern. Och för alla oss som vill ha friheten att röra oss över hela fältet, och som vet att maktmissbruket visar sitt fula tryne oaktat vilken ideologi som för närvarande råkar vara på modet. Torbjörn Elensky, författare

I den fjärde episoden av podcasten Musik i Film möter vi Skådespelaren Erik Bolin. Erik är en erfaren skådespelare som är utbildad på Stockholms Estetiska Gymnasium (STEG), var en drivande kraft inom Teater 418 samt gick ut Teaterhögskolan i Malmö 2004. Han har medverkat i nio TV-serier, långfilmer och en mängd andra projekt. Han är, när episoden släpps, aktuell som skådespelare i serien Alex.  I Ryssland är Erik känd för en roll i en TV-serie som blev en massiv succé. I podden pratar Erik om sin bakgrund, hur allting började som skådespelare, om sin resa genom karriären och givetvis om musikens betydelse. Podcasten Musik i film är producerad av Simon Kölle - www.simonkolle.com (med hjälp av Joel Forssell). Vinjetten och de olika musiksnuttarna i podcasten är från Interludium I (även kallad Kattis Strof) som är skriven av Simon Kölle (orkestrerad av F. Högberg) och framförd live på Skansen av Sveriges Radios Symfoniorkester. För mer information om bransch och intresseorganisationen Musik i Film se www.musikifilm.se som också finns på Facebook och på flera andra sociala plattformar. Mer om Erik hittas på www.erikbolin.com

Om korruption som politiskt vapen. Konflikt om familjeföretaget Vitryssland och om ryska ungdomars kamp mot korruption på hög nivå. Hör röster från Minsk och Moskva om pengar, makt och demokrati. Under veckan som gått innan detta Konflikt sändes har vi i Ekot fått höra hur en avhoppad KGB-agent dragit upp blixtlåset på en ryggsäck och plockat fram dokument från en svart plastmapp. De var bevis på hur smuggling av oljeprodukter sanktionerats av den högsta politiska ledningen i den vitryska huvudstaden Minsk. Om den historien kan ni i detalj höra en hel P1 Dokumentär här. I Konflikt hör ni mer om den före detta KGB-agenten, som nu söker asyl i Sverige, om hans bild av hur det extremt hårda vitryska politiska systemet handlar om korruption på hög nivå. I Daniel Velascos och Daniel Öhmans reportage får vi också möta lokalpolitikern Olga Karatch och småföretagaren Anatoliy Shumchenko och höra hur de mött korruptionen när de fängslats eftersom de valt att inte vara lojala mot president Aleksander Lukashenko. I Konflikt samtalar Martin Kragh från Utrikespolitiska Instituet och Martin Uggla från Östgruppen om hur det politiska förtrycket och korruptionen hänger ihop. I Ryssland utbröt för några veckor sedan de största demonstrationerna på väldigt länge och de riktade sig mot den ryska regeringen. Protesterna handlade om just korruption. Det som blev den tändande gnistan för demonstranterna var en videofilm som den mest kände ryska oppositionspolitikern Alexey Navalnyj publicerat med sitt team. Det är en film som påstår att Rysslands premiärminister och före detta president Dmitrij Medvedev helt enkelt är korrupt. Sveriges Radios Moskva-korrespondent Maria Persson-Löfgren träffar några av alla de unga som protesterar mot korruptionen. Lena och Natasja berättar utanför Arkitekthögskolan att de är helt emot korruption. Få utomstående personer har kommit närmare den absoluta makteliten i Ryssland, eller "den kollektiva Putin" som president Putin själv och gruppen runt honom brukar kallas, än TV-journalisten och författaren Michail Zygar. Konflikts Ivar Ekman träffade honom när han var i Stockholm nyligen, och han berättar om korruptionens tre faser i Ryssland och om att Det finns många stater med korruption, men bara en korruption med en egen stat, och det är Ryssland Programledare: Kajsa Boglind kajsa.boglind@sverigesradio.se Producent: Lisa Helgesson lisa.helgesson@sverigesradio.se

Hör Sveriges Radios Moskvakorrespondent Maria Persson-Löfgren om hur det nyväckta Stalin-intresset bland ryssar kan tolkas. I Ryssland talas om risken för ett nytt krig och så väcks Stalinlegenderna till liv igen. En ny stalinistisk våg manifesteras i nya statyer, museer och souvenirbutiker som säljer tröjor och muggar med bilder på den man som inte längre bara går under epiteten fruktad despot. Reportage av Sveriges Radios Moskvakorrespondent Maria Persson-Löfgren som också samtalar med rysslandsexperten, professor Magnus Ljunggren om vart Ryssland är på väg.  

Klockan borde visa samma sak i hela världen, det tycker en del ekonomer i USA. Kina tog bort tidszonerna redan 1949. I Ryssland försökte man också radera två tidszoner, men ryssarna protesterade. Hör ekonomiprofessorn Steve Hanke i USA om varför alla borde ställa sina klockor på engelsk tid, för det har piloterna redan gjort.Allison Schrager, ekonom och skribent, tycker att USA i alla fall borde ta bort två tidszoner.Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent, berättar varför Ryssland försökte ta bort två tidszoner. Och varför det misslyckades.Och Hanna Sahlberg, Kinakorrespondent, berättar hur det är att leva i ett land där man egentligen borde ha fem timmars tidsskillnad mellan väst och öst, men alla har samma tid.   

Ett hipster-kafé i östra London, som bara serverar olika trendiga frukostflingor, vandaliserades i veckan. Det har satt igång diskussionen om ojämlikhet i den brittiska huvudstaden igen. I P4 Världen den här veckan pratar vi med Gary Keery som driver frukostflinge-kafét "Cereal Killer Café". Vår korrespondent Staffan Sonning berättar om rusande bostadspriser och hipsterfieringen av fattiga stadsdelar i London. Dessutom om olika länders sätt att hantera flyktingkrisen i Syrien. I Ryssland är det svårt för syrier att få asyl. Men till Brasilien är alla syrier välkomna.

Kino har besökt en hemlig filmvisning i Iran och pratat med den ryska regissören Natalia Mesjtjaninova som spelade in två versioner av sin film, en med svordomar och en utan. Dessutom handlar det om Colin Nutleys nya film Medicinen och Venedigs filmfestival. I Iran hade en viss regissör stora problem var han skulle ställa kameran i rummet för inte avslöja att kvinnan han filmade inte bar huvudduk. I Ryssland spelade  Natalia Mesjtjaninova in sin nya film ”Fabriken Hoppet” i två versioner, en med och en utan svordomar på ljudspåret, en relevant åtgärd skulle det visa sig eftersom det sedan den 1 juli 2014 är förbjudet att svära i rysk film. Hör mer i veckans Kino om vad filmcensuren får för konsekvenser i praktiken. Dessutom får vi besök av Helena Bergström och Colin Nutley som gjort film av chic lit-romanen Medicinen av Hans Koppel. Helena Bergström spelar ett slags  svensk Bridget Jones i damtidningsmiljö med Ewa Fröling som chefredaktören från helvetet. Möjligen inspirerad av Anna Wintour, legendariskt ondskefull damtidningslegend, skildrad både i dokumentären ”The September Issue” och som fiktion i ”Djävulen bär Prada”. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Nina Asarnoj

söndagen 30 mars programledare Olle Hägg En ny världsordning Rysslands anektering av Krim från Ukraina har kastat världen in i en ny fas. Men är det också början på en ny världsordning vi ser? Hör om när begreppet "världsordning" först dök upp och vilka olika ordningar världen befunnit sig i. Reportage av Sara Stenholm. INTRIGER OCH MAKTSPEL Det brukar beskrivas som politikens baksida, all smutskastning, uppsträckning och påtryckning som ständigt florerar i maktens korridorer. Men intrigspel och maktbegär är inte bara av ondo, reportage om nyttan av ruffel och båg i politiken. Reporter Erik Hedtjärn. · Svensk politiks särart Per T Ohlsson har kommit med en ny bok om svensk politik från 1809 fram till idag. Här berättar han om konflikterna och dom hårda politiska konfrontationerna, men framförallt om den besinning som präglat svensk politik. · Makt och musik I Ryssland, eller snarare det forna Sovjet, har kompositörer och den politiska makten haft en speciell relation. Stalin d

Tuberkulos har kallats hostan som världen glömde. Medan vi i Sverige fått ner siffrorna dramatiskt på de som drabbas om man jämför med hur det såg ut för 100 år sen så ses sjukdomen fortfarande som ett allvarligt hot mot den globala hälsan. Värst är situationen i Afrika och Asien och många oroas över den multuresistenta form som blir allt vanligare. I Ryssland finns stora problem med multiresistent TBC, särskillt i de trångbodda fängelserna. Tidigare trodde många experter att sjukdomen skulle vara utrotad år 2000 - i dagens Kropp & Själ diskuterar vi orsaker till att profetian inte slagit in, vi tar även upp de utmaningar som finns med att ta fram ett mer effektivt vaccin. Trots att vi känt till Tuberkulos så länge är vi fortfarande långt ifrån kunskapen om hur vi ska bota den, just nu forskas intensivt för att ta fram ett vaccin som är mer effektivt än det som finns idag. Nyligen kom ett stort bakslag då man testade en ny sorts vaccin på spädbarn som inte hade önskad effekt. Professor Gunilla Källenius som forskat om TBC i över 20 år kommenterar bakslaget och berättar om sin egen forskning för att ta fram ett nytt vaccin. Olle Stendahl, professor vid Linköpings universitet, forskar bland annat på orsaker till att en del utvecklar TBC och andra inte gör det trots att man lever nära någon som är sjuk. För 20 år sen kunde forskare få en del blickar från sina kolleger om de valde att forska på sjukdomen, i dag är situationen annorlunda och forskare över hela världen jobbar med frågan. I Sverige ligger antalet nya fall av tuberkulos på relativt låga nivåer men under 1900-talets första hälft var sjukdomen ett mycket stort problem även här. 91-åriga sjuksköterskan Eva Boman minns råden hon gav till familjer på 40-talet;  "allt som går att bränna ska brännas och allt som går att koka ska kokas!".