Podcasts about konsekvensen

Nå nærmer det seg rentekutt i Norges Bank, men det er ikke sikkert at lånerenten din blir lavere.Den amerikanske tiårsrenten fortsetter å stige. Det kan påvirke renten på ditt boliglån. Det snakker vi om i ukens episode av Finansredaksjonen, en podkast som lages av oss i DN. Den amerikanske tiårsrenten er all verdens renters mor, hvis det går an å si. Den er den mest brukte referanse for risikofrirente for en rekke finansielle størrelser.Hvorfor stiger renten nå? Det er tre årsaker, ifølge finansredaktør Terje Erikstad. – For det første fordi den amerikanske økonomien går bra. Det er det positive. Men det negative er at det kan føre til høyere inflasjon og dermed færre rentekutt fra sentralbanken. Renten påvirkes også av usikkerheten om Trumps politikk vil være inflasjonsdrivende, sier han i Finansredaksjonen. Les også: Oppgang på Oslo Børs – markedet rigger seg for amerikanske inflasjonstallBørskommentator Thor Christian Jensen er spent om renten stiger over fem prosent, som vil være et nytt nivå. – Hvem vet hva som vil skje da. Høyere rente legger seg uansett som et vått ullteppe over aksjemarkedet. Konsekvensen for låntakerne i Norge er på kort sikt at fastrentene stiger. På lang sikt kan det gjøre at det blir færre rentekutt fra Norges Bank. Les også: Harald Magnus Andreassen kutter renteprognosen: Tror bare på to kutt i år Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I denne episode diskuterer vi, hvordan man kan dæmpe sine indre kritikere og blive mere selvkærlig. Flemming Christensen taler om at introducere fysisk smidighed og leg i hverdagen. Indre kritikere fungerer som en guide til at opføre sig ordentligt og opretholde normer, men kan være skadelige, hvis de bliver for strenge og krævende. For balance introduceres metoder som yin yoga, sang, dans og naturvandringer, der hjælper med at reducere stress og forbedre livskvaliteten. Episoden opfordrer til at finde glæde i små, daglige aktiviteter, der bringer lethed og fleksibilitet ind i livet.   Hør mere om:  ✔️ Den indre kritiker og rollen ✔️ Konsekvensen af hård selvkritik ✔️ At balancere disciplin og fleksibilitet ✔️ Fysisk øvelse og blødhed ✔️ Tanke om selvomsorg   Læs også:    Enneagramtest: https://thinkaboutit.dk/enneagramtest Grundkurser i Enneagrammet: https://thinkaboutit.dk/grundkursus-enneagram Enneagram Practitioner: https://thinkaboutit.dk/practitioner Foredrag: https://thinkaboutit.dk/foredrag Teamudvikling: https://thinkaboutit.dk/teamudvikling

Hva betyr det å være selvutslettende? Marcus opplever ofte at særlig kvinnelige klienter kommer i terapi og ikke lenger vet hvem de er.Mange mennesker som sliter med å ta egne behov på alvor, sliter også gjerne med grensesetting. En av de største barrierene for å i det hele tatt sette en grense er følelsen av å gjøre «noe mot den andre» I stedet for å tenke at du faktisk gjør det for deg selv og andre, forklarer Marcus.Konsekvensen av å over lengre tid ikke fremme dine egne behov, vil en eller annen gang føre til en identitetskrise. Hvis du ikke drypper underveis med det du sitter inne med, så vil det til slutt ble en reaksjon som er helt uproposjonal med situasjonen som kanskje utløser en konfrontasjon.Frykten for den dårlige stemningen, og oppretteholdelse av sosial harmoni, gjør at mange er villige til å gå svært langt for å ikke si eller gjøre det man faktisk ønsker eller vil.Folk som skårer lavt på medmenneskelighet (big five-teori), finner seg dessverre gjerne en av dem som skårer svært høyt. De som skårer for høyt er det perfekte offer for kontroll.Og så er det selvbedraget. Selvbedrag gjør at du ignorerer den lille stemmen som sier at det du gjør eller sier ikke er greitSelvdraget gjør at du ikke kommer deg videre og kan reparere vansklige situasjoner du kanskje har utsatt noen for.Selvbedraget gir deg et forvrengt bilde av virkeligheten for å unngå ubehagelige følelser.Det kreves dyp er kjennelse og hardt arbeid for å jobbe seg ut av selvbedraget, det er en sterk forsvarsstrategi.. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I  en tid med høj acceleration udfordres vores kognitivitet. Det stiller særlige krav til både undervisningens metode og til kursisternes engagement. Episodens gæst Margrethe Gade påpeger, at kropslig læring kan gøre en stor forskel. At integrere kroppens rolle i læring kan bringe en ny dimension til undervisningen, som i højere grad engagerer de lærende og aflaster underviseren. En episode om voksenuddannelsessystemet udviklede sig over tid, og hvilke særlige kendetegn der præger det i dag, set fra et praktikers perspektiv.  Om ikke mindst om betydning af KROP og Centrering i læring, undervisning og ledelse.     Margrethe Gade er gæst og værten Petra-Sofie Kempf. Margrethe har arbejdet i voksenuddannelsessystemet hele sit arbejdsliv, som leder på uddannelsesinstitutioner, som mangeårig underviser og her bl.a. på Diplom i ledelse, som konsulent og så er hun forfatter og medforfatter til 5 bøger.    I episoden taler vi om: Voksenuddannelsessystemets udvikling og særlige kendetegn der præger det i dag.  Konsekvensen af den voksne acceleration for hhv. underviser og deltager.  Kroppens rolle og Embodied Leadership i læring og ledelse. Vigtigheden af Centrering i hhv undervisning og ledelse. Etiske dilemmaer i ledertræning Etiske overvejelser ved brug af kropslig læring  Og så får du selvfølgelig en lyttergave

Äntligen får vi glassa oss i Solens ljus! Det 19:e kortet i stora arkanan är kanske den enklaste och härligaste energin att marineras i. Vi snackar frihet, öppenhet, autenticitet och att må gött. Hur gör vi för att må bra? Varför är det så viktigt att känna sig sedd? Hur är man sig själv? Vi undersöker detta och pratar om Solens betydelse i astrologi.  Vi lägger två kort på:1. Ditt nuvarande syfte.. 2. Lär dig om... Du får också höra om:  Vad händer när vi bara är i ljuset, eller bara i mörker? Solen som livssyfte Rätten att välja hur man presenterar sig för världen Solen som Själens uttryck Konsekvensen av att inte bli sedd   Dela gärna dina kort med oss! Känn dig fri att ställa frågor, kommentera och glöm inte kolla in Jordantennens tygpåsar, koppar och anteckningsblock! Detta är ett fint sätt att stötta vår pod:)   Med all vår kärlek, Hanna

Han var intolerant mot faktafel, men kunde konsten att skratta åt perfekta byxor. Jenny Teleman minns en sträng humanist till far och hans sista protest mot en obildad omgivning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.”Hej.” Det blev det sista ord min pappa sa i livet. Till mig. Det känns som en kafferast sedan. Eller ett halvsekel eller en hösttermin ungefär. Sensommar var det i alla fall. Eller sommar och sommar, sen och sen, ganska oprecist som period betraktat. Min pappa dog i den trettioåttonde årstiden skulle man också kunna säga. Om man använder den japanska mikrokalendern. Och varför skulle man inte göra det? Den delar in året i inte mindre än sjuttiotvå förunderligt pregnanta poetiska årstider på bara ett par dagar vardera.Augusti blir då detta8–12 augusti: Svala vindar blåser.13–17 augusti: Kvällscikadorna sjunger.18–22 augusti: Tät dimma glesnar.Så håller den på. Den är så vacker den där gamla högkoncentrerade naturalmanackan att man skulle kunna läsa hela och bara köra programslutjingeln och alla skulle var lyckliga med det. Men nu skulle det ju handla om ett mer svävande ”Hej”. Så. Har varit väldigt glad hela tiden att jag hann upp till sjuksängen på Karolinska den 17 augusti, i trettioåttonde årstiden, så att jag fick detta, den noggranne ordmannens rosslande glada hej genom ciggpajade lungor. För det kom inget mer sen. Jag var sist in på salen så möjligen hade han rosslat nåt med familjen före dess. Men sista ordet blev bara denna lilla vaga, heta hälsning till mig. Det sista denne bildade sure konstkritiker gjorde däremot, det gjordes en bit in i hans döende förmiddag och var likt honom. Nämligen att höja armen ur sjuksängen i protest. Mot sina åldrande barns och okunniga barnbarns desorientering i svenska historien, ett sista frustrerat vift mot slapp tidsuppfattning.Ty absolut minimum för att överhuvudtaget bli tagen på allvar som människa av denne dryge humanist var nämligen att inte på ett larvigt sätt vingla runt i historieboken, och helt avgörande var att kunna pricka in när Karl XII levde och dog. Detta hängde helt ihop med en nästan fnissig förälskelse i hans likfärd. Nämligen konstnären Gustaf Cederströms dramatiska, detaljdyrkande gråpompafantasi, den från 1884 som hänger på Nationalmuseum. För att stå och titta på den jättemålningen med sina sorgsna jägare och konungen med bandage över pannan och sen inte veta var liket placerade sig i konungalängden, det var precisionslättja enligt honom. En historiestarr som dömde dig halvblind för all konst, överallt, alltid, vilket man borde bli retad hårt och länge och noga för. Vilket man blev. Många var det som föll på ”Karl XII 1682–1718”-testet. Konsekvensen blev att farsan såklart hade noll kompisar. Men det fick det vara värt.En attityd till tid detta som då också kom att prägla hans allra sista handling. Den kom senare än hans allra sista ord. För efter hans rosslande kärlekshej till mig denna sommarmorgon satt vi andra och diskuterade författaren Fredrika Bremer som väl levde nån gång mitten av 1700-talet, in på 1800-talet, eller hängde hon med ända in mot sekelskiftet 1900? Medan han föll i halvkoma bredvid, för vad gör man? Tills han bara lyfte armen, ur sin vita sjukhusskjorta, flaxade orimligt irriterat med kritikerfingrarna i den enda nu fungerande handen i en gest som bara kunde betyda: ”Fredrika Bremer, född 1801, död 1865”. Idioter. Kanske en deciliter syre kvar. Så det blev det sista han gjorde: Fixa lite med epok-yrseln kring Fredrika Bremer. Och då gillade han inte ens Fredrika Bremer. Inte alls som han gillade till exempel Carl Larsson. Eller Cederström. Men han gillade mig. Så kan det bli.Han var inte bara sur dock. Ofta grät han av ren förnöjelse över saker som helt enkelt bara var bättre förr. Så det sista vi gjorde tillsammans var att gråta över extra välgjorda vinterkläder. På den allra sista utställningen vi såg ihop, Nordiska Museets ”Om livet i arktiska områden genom tiderna”. Långt inne i den, i en mjukt upplyst monter med mindre harpuner, hängde ett par enorma handsydda antika isbjörnspälsbyxor. Eller nej, inte byxor – ett hårblankt maktslott till benkläder var de. En skulptur av självförtroende till skrädderi, långt före varje industriell idé om dubbelskiktade termolager. Troligen de varmaste byxor som någonsin gjorts! Efter dessa byxor behövdes inga andra byxor! väste han och skrattgrät som han brukade när nåt verkligt tidlöst dök upp. För det gillade han också. Tidlöst. Onödigt att tidsbestämma på grund av bäst konst helt enkelt. Som till exempel Goyas svartglödande krigsskildringar, eller som här, där vi stod inför början och slutet för alla byxor. Sen grät vi lite av lycka.Det blev alltså det sista vi gjorde mer tillsammans.De sista presenterna blev de som rann ur hans hylla med konstböcker jag tömde sen. Han behövde dom inte längre eftersom han dog i den trettioåttonde årstiden. Ur den rann fotografen Sally Manns numera otänkbara bilder på sina oroande nakna barn. Hennes smutsiga sega barnavilddjur i en oändlig loj, ruttnande amerikansk-södern-sommar ligger nu sked i min hylla med den svenske fotografen Lars Tunbjörks nästan förstummande ångestladdade vinterbilder i fotoboken Vinter. Studera gärna till exempel snögubben på sidan 77 där, halvsmält av tristess, vinglande i januarimörkret, täckt i en kappa av gamla avgaser, blickar den sinnesrubbat vinterlåg, snedflinande in i kameran. Så tidsindelas begreppen sommar och vinter i minneshögen från farsan.Man kan ju tillägga att sådär känns inte alls den pyttekorta period som utgörs av den japanska årstiden ”Vetet gror under snön”, 1–4 januari. Men är ju inte är mindre tidsprecis vinter för det och farsan brydde sig inte om Japan tyvärr. Underst ligger i alla fall svensk affischkonst 1968–1978 där tiden stannat helt i orange och rosa hippiekurbitsbokstävers säkra ”Ned med…!” , ”Bort med …!”, ” Fram med …!” Så tidstypiska att han grät igen av förnöjelse.Fast han tyckte ändå mest om Tunbjörk. Som också är död.Jag vet inte vad som blev hans sista ord – hej bara blev konstkritikerns – men somliga upplysta vill hålla sig exakta ända in i sista. Då kan man skriva en dödögonblicksdikt.Lyriken tillhör en zen-buddistisk tradition med rötter i 800-talet som man kan läsa om i boken Diamantfjellene. Där har poeten Erling Kittelsen översatt till norska de sammanfattande livsrader avancerade munkar läste just innan de dog. Ett sista pregnant adjö.Så här blev Wuzhun Shifans, född 1178, död 1249, slutdikt i svensk hemmagjord översättning:Jag kom med tomma händerfortfarande går jag naken runt.Har du fler frågor svarar jagterrassbergs-stenhuvudet.Älskar det här lite, men man lär sig mer av sin far. Så jag har skrivit ned alltihop:Isbjörnspälsbyxor är konst för att de vann materialkampen för bästa vinterkläder innan den ens börjat, så på det sättet svävar de lite bakom, eventuellt framför historien. Tidlösa. Bra.Fredrika Bremer är däremot inte alls flyttbar, hon levde exakt 1801–1865. Och börjar man jonglera med hennes plats i litteraturhistorien har man snart tappat greppet om Gutenberg och då är steget inte långt till Cederström och då är det över. Ridå. Finito. Historielöst. Inte bra.Möjligen är det också bra, tänker jag, att ändå inte vara för noga med det sista man ska säga. För då missar ju kanske ett älskat särkullsbarn sitt dyrbara, dyrbara slut-hej till just sig. Någon gång på tjugotalet.Jenny Telemanteaterkritiker och medarbetare på Sveriges Radios kulturredaktion

"Og fra engelens hånd steg det opp for Guds åsyn en sky av røkelse sammen med de helliges bønner." (Åp. 8, 4) Videre fortelles det at sammen med ild fra alteret ble det til sterke krefter på jorden: lyn og torden, drønn og jordskjelv (v. 5). Bibelen sier at ett rettferdig menneskes bønn setter store krefter i bevegelse (Jak. 5, 16). Og hva da når bønnene samles? Ja, det kan vi lese om i Apostelgjerningene, der om bakken skaka under de for eksempel, og fengselsdørene spratt opp (kap. 1+2; 4, 31)! La oss ikke miste motet, vi som ber! Bønn hindrer likevel ikke alltid vonde ting i å skje. Selv ikke Jesu forbønn hindrer det vonde, forteller Bibelen (Luk. 22, 31-32; Joh. 17, 15).  Det neste som beskrives i dette kapittelet i Åpenbaringen er når det blåses i de fire første basunene. Konsekvensen er ødeleggelse av en tredel av de elementene vi er avhengige av for å overleve. Men om det er dystre og skremmende utsikter, som fortelles om her, skal vi huske hvem som har kontrollen. Basunene kom fra Guds hånd. Det er Hans plan som gjennomføres. Samtidig lytter Han til bønn (v. 2; Jes. 46,10). Jesu bønn at vi skal bli bevart i troen. Målet er det evige livet sammen med Ham, forteller Bibelen (Joh. 17, 24). La oss ta med oss disse ordene i dag, at selv om der er mye vondt som skjer, så skal vi vite at når vi ber, så legges der altså til ild og røkelse i Himmelen, som gjør at de bønnene, de blir kraftige og mektige. Og de kan føre til at store ting skjer her på jorden! Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

Österrike-Ungerns tre invasionsförsök av Serbien under 1914 misslyckades och först 1915, med tyskt understöd, skulle Serbien besegras. Den österrikisk-ungerska armén var långt ifrån mogen att hantera ett anfallskrig i svår terräng mot en krigserfaren och beslutsam motståndare.Den österrikiske stabschefen Conrad von Hötzendorf och hans underlydande befälhavare på serbienfronten, generalen Oskar Potiorek, var skrivbordsgeneraler utan egentlig krigserfarenhet. Konsekvensen blev ett svidande nederlag och nästan 230 000 stupade, sårade och tillfångatagna. Österrike-Ungerns krig mot Serbien 1914 är några av de mest misskötta och dåligt ledda militäroperationerna i den moderna krigshistorien.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden fortsätter Martin Hårdstedt och Peter Bennesved den påbörjade serien om första världskriget. Skotten i Sarajevo var ett resultat av motsättningarna mellan serbisk nationalism och österrikiska maktsträvanden på Balkan. På papperet såg det ut att bli en enkel invasion av Serbien ur österrikisk synvinkel. I verkligheten var förutsättningarna för kriget på många sätt på serbernas sida.Den österrikisk-ungerska krigsplanen för ett krig i Europa innehöll två huvudsakliga alternativ. Det första handlade om att möta en rysk invasion av Galicien i norr i samverkan med tyska armén. Det andra var en invasion av Serbien. Resurserna räckte egentligen bara till för det ena alternativet. Trots det skickade Conrad den österrikisk-ungerska armén i två riktningar i tron att Serbien snabbt skulle besegras. Resultatet blev katastrofalt.Ryssland mobiliserade snabbare än både den österrikiska och tyska generalstaben hade trott. Anfallet mot Serbien genomfördes därför med en alltför liten del av den österrisk-ungerska armén. En hel armé, den andra armén, lämnade serbienfronten och förflyttades norrut redan några dagar efter det att anfallet på Serbien hade inletts den 12 augusti. De österrikiskt-ungerska förbanden körde fast. Serberna ledda av den erfarna Rodomir Putnik kunde möta anfallet från skyttegravar med artilleri och kulsprutor. De österrikiskt-ungerska anfallen i slutna formeringar med fällda bajonetter utan eldunderstöd kollapsade omgående.Bild: Österrikiska trupper korsar floden Sava under sin invasion av Serbien 1914. Samtida vykort. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Denne episode er en del af en miniserie, som handler om de syv ting, som du som leder måske ikke er klar over i forbindelse med teamudvikling. Denne episode handler om, at individer og teams har blinde vinkler. Og en blind vinkel er ting, vi ikke selv kan se, noget som vi er blinde over for. Konsekvensen er, at vi kommer til at træffe nogle beslutninger, som enten ikke rummer de muligheder, der egentlig er til stede, fordi vi ikke kan se dem, eller vi ved ikke, hvordan vi skal anvende mulighederne, eller vi kommer til at træffe nogle beslutninger, som skaber flere problemer, end der var nødvendigt at skabe.  For at kunne opdage de blinde vinkler, skal man være nysgerrig på sig selv. Sine mønstre. Sine antagelser. De principper, man arbejder med. De værdier, man arbejder med. De overbevisninger, som man har. Man skal have en lyst til, måske en naturlig lyst til, at undre sig over, hvordan jeg gør, og hvorfor jeg gør. Altså, hvad driver mig til at opføre mig sådan? Hør mere i denne episode.   Links https://thinkaboutit.dk/teamudvikling    https://thinkaboutit.dk/lederens-blinde-vinkler-begraenser-udviklingen-af-teamet.html?fbclid=IwZXh0bgNhZW0CMTAAAR0Cn6s62k8jjWShTx-BctmScSZIA602SQfuDTS0v26eCKKQW7TQUuplNeM_aem_AWoQZ-3_QSKy4dhMIpGFnobhDupuaRBt8DzLQNBPYvn79BPiU3nCSCTeoCzu0WpmzwZKoeN7Len5gvLQ4N6zzdLk    https://thinkaboutit.dk/det-staerke-teambrand-skaber-trovaerdighed-og-indre-styrke-i-teamet.html 

Kriget i Ukraina har gjort artilleriammunition till en bristvara i hela världen förutom i Ryssland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kriget i Ukraina har utvecklats till ett artillerikrig få såg framför sig. Och nu börjar Ukraina få slut på granater av den viktiga 155 millimeters kalibern. Och omvärlden har svårt att fylla sina egna och Ukrainas lager.– Produktionskapaciteten i väst och USA vad för något år sedan fem till tio gånger lägre än åtgången i Ukraina, så kraftig obalans, säger Marin Lundmark lektor i försvarssystem vid försvarshögskolan. Det talas om leveranstider uppemot fem år för granatbeställningar som läggs idag. Det gör att länder som skänkt stora mängder ammunition till Ukraina inte kan fylla på sina egna lager. Och eftersom lagren i många länder inte var fulla när kriget startade, börjar man nu närma sig kritisk låga nivåer.Bristen akut för UkrainaUkraina skjuter i snitt 2000 granater per dag jämfört med Ryssland som bedöms skjuta 10 000 per dag. Konsekvensen blir att Ukraina inte kan gå på offensiven och återta terräng. Ett scenario som gynnar Ryssland som kan stärka kontrollen i de ockuperade områdena och skapa ett låst läge.– Det är inte ett stillestånd utan det är ett ställningskrig alltså, säger Överstelöjtnant Joakim Paasikivi lärare på Försvarashögskolan och fortsätter.– Det blir farligare vid fronten.Bilden bekräftas också av Ukrainas försvarsminister som nyligen sa att när utlovade leveranser från väst uteblir dör Ukrainska soldater och man förlorar terräng.Rysk krigsekonomiRyssland lägger sju procent av BNP på försvarsmakten och stora delar av den ryska industrin har ställt om för att producera krigsmaterial. Förutom att att granattillverkningen går på högvarv så hade Ryssland stora lager när de startade kriget.– Ryssland skulle gått in i kriget med någonstans mellan 10-15 miljoner artillerigranater, säger Tomas Malmlöf forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI och analyserar rysk försvarsindustri.Gamla sanningar återupptäcksUnder 90-talet rustade många länder ner och i Sverige såldes resterna av de statliga bolag som tillverkade försvarsmateriel. Istället gick man över till en just-in-time princip där ammunition köptes in när den behövdes. Men lärdomarna från Ukraina-kriget har gjort att försvaret tänkt om.– Det visste vi förut också under kalla kriget, men av olika skäl så har metoderna kopplat till just in time och allt som egentligen rör new public management och effektiva värdekedjor med mera satt sin prägel på det militära systemen. Så att vi behöver gå tillbaka till roten, säger Michael Claeasson chef för Försvarsstaben.

Den svenska kryptobörsen Goobits tidigare vd Pär Helgosson svarade inte på mejl från banken SEB. Konsekvensen: bolaget stämde sin egen vd – på 25 miljoner kronor. Men nya dokument visar att sista ordet inte är sagt. Sophia Sinclair djupdyker i ett ovanligt svenskt rättsfall – som nu tagit en oväntad vändning. På andra sidan Atlanten är Open AI:s vd Sam Altman på jakt efter 70 000 miljarder kronor. Vad ska Altman göra med det rekordstora beloppet? Och kommer han ens att lyckas? Björn Jeffery har tittat närmare på det – och ser en likhet med japanska Softbank. Dessutom har vi hittat personen med Silicon Valleys starkaste självförtroende. Se Morning Brews sketch här: https://www.tiktok.com/t/ZPR3aHp53/ Och klippet med Mark Zuckerberg: https://www.instagram.com/p/C3TkhmivNzt/ SvD Tech brief är en podd från Svenska Dagbladet. Feedback: techbrief@svd.se Signa upp dig för nyhetsbrevet: https://www.svd.se/story/tech-brief-nyhetsbrev

Mari Austvoll Gjengedal har to ganger kjent utbrenthet på kroppen. Hun levde et liv fullt av mening, men ingen balanse. Nå strekker hun seg etter et regenerativt liv.Store deler av livet har Mari jobbet både hardt og mye. Istedenfor å lytte til sin indre stemme, fulgte hun oppskriften samfunnet ga for livet og fokuserte på ytre prestasjoner og flinkhet; flere utdannelser, travle jobber og storbyliv i Oslo. Bak seg har Mari en årrekke i miljøbevegelsen– Jeg har alltid vært engasjert i spørsmål knyttet til rettferdighet, miljø og klima og en sterk driv til å bidra til at verden blir mer rettferdig, at folk har det bra og tar vare på seg selv og planeten. Men da jeg jobbet for å gjøre verden bedre, var jeg ikke i særlig kontakt med seg selv. Jeg jobbet til tider døgnet rundt og hadde lite grenser. I takt med at jeg gjorde meg sjøl stadig mer travel og opptatt, kuttet jeg tilgangen til mine egne følelser og intuisjon. Jeg levde bare fra hodet i fullt sympatisk modus.Konsekvensen ble utbrenthet. Ikke bare en, men to ganger. Mari beskriver det som en tung, men lærerik prosess.– Utfordringer har potensiale til å være kickstartere til endring!Hun begynte å strekke seg til et saktere og mer ekte liv. Sammen med kjæresten flyttet hun hjem til Vestlandet og kjøpte et gårdsbruk. Nå er de begge jordbrukere og er i ferd med å finne balansen. Skape det hun omtaler som et regenerativt liv.– Det er et liv som gir mer enn det tar. Et liv som går med overskudd. Som produserer av seg selv, som er et økosystem med vitalitet, livskraft og fruktbarhet. Et liv vi kan bygge på uten at det tapper oss. Nøkkelordet er kontakt og påkoblethet, svarer Mari.Klimsaken ligger fremdeles Maris hjerte nært. Men hun mener debatten sporer av.– Å spise mindre kjøtt fra dyr som har gått på beite, løser ikke klimakrisen. Å bygge vindmøller er heller ikke løsningen. "Grønn vekst" finnes ikke. Grønnvaskende propaganda er løgn.Løsningen, mener Mari, ligger hos hver og en av oss. At vi radikalt endrer måten vi lever på.– Vi har blitt så avkoblet fra oss selv og fra naturen at vi er villig til å overlate all vår kritiske tanke til disse menneskene som forteller oss det de vil vi skal tro. Vi må ta tilbake eierskap og ansvar selv og gjøre den endringen som trengs. Jeg savner at noen bare sier det rett ut: Vi må slutte å forbruke, kaste, reise -vi må tilbake til måteholdet. Ingen kommer og redder oss. Vi må redde oss selv, sammen.Her kommer du i kontakt med Mari: https://regenerativtliv.noDenne episoden er støttet av Ærlig by Walle – en mild og naturlig hudpleieserie basert på talg talg fra norsk, 100% gressforet storfe fra gårder hvor dyrene lever gode liv. Talg er vitamin- og mineraltrikt og fordi det er fett som ligner hudens eget, fungerer det optimalt som base i hudpleie. Produktene inneholder så få ingredienser som mulig. Les mer her: www.bywalle.no

At din identitet er bygd på følelser er en illusjon som sterke krefter i samfunnet vårt nå ønsker at vi skal bygge videre på. Visste du at naturfagbøker helt ned i 3. klasse tilrettelegger for dette helt uten kritisk tenkning rundt påstanden? "Kjønnsidentitet din er din egen tanke om hvem du er og hvordan du ser deg selv. Du kan tenke på deg selv som gutt eller jente, eller ikke vite helt. Du kan ønske å bli kalt, han, hun eller hen, eller hva du vil. " Videre er det eksempel der en jente blir født. Legen sier gratulerer det er en jente! En 8 -åring kommer og sier, "Hei vent litt, det er ikke så enkelt med kjønn. Babyer kan ikke selv bestemme hvilket kjønn de er for de kan ikke snakke enda." Mange vil definere vår og våres barn identitet og fremtid. Konsekvensen av det blir forvirring og en prestasjonsorientert hverdag. Hvordan forholder vi oss til dette?  

Store børn får for lidt søvn. Det gælder faktisk 3 ud af 4 af de 15-årige. Konsekvensen af for lidt søvn er øget risiko for mistrivsel, koncentrationsbesvær og udvikling af stress og depression. Derfor har mindst ni skoler besluttet sig for, at man vil lade de ældste elever møde ind senere. Skal teenagere have lov til at møde senere i skole? Hvem svigter, når teenagere sover for lidt? Er det skole, forældre eller store børns eget ansvar at få passet sengetider og få slukket telefonen? Vært: Cecilie Lange. Gæster: Lukas Lunøe, Radikal folketingskandidat, fhv. landsformand Radikal Ungdom. Nis V. Nielsen, viceskoleleder, Islev Skole. Sofie Lippert, uddannelsesordfører, SF. Dorte Andreas, næstformand Skolelederforeningen. Alex Ahrendtsen, undervisningsordfører, DF. Nikolaj Bøgh, medl. Kommunalbestyrelsen, Frederiksberg, K. Laura Poulsen, formand, Danske Skoleelever. www.dr.dk/p1debat

Store børn får for lidt søvn. Det gælder faktisk 3 ud af 4 af de 15-årige. Konsekvensen af for lidt søvn er øget risiko for mistrivsel, koncentrationsbesvær og udvikling af stress og depression. Derfor har mindst ni skoler besluttet sig for, at man vil lade de ældste elever møde ind senere. Skal teenagere have lov til at møde senere i skole? Hvem svigter, når teenagere sover for lidt? Er det skole, forældre eller store børns eget ansvar at få passet sengetider og få slukket telefonen? Vært: Cecilie Lange. Gæster: Lukas Lunøe, Radikal folketingskandidat, fhv. landsformand Radikal Ungdom. Nis V. Nielsen, viceskoleleder, Islev Skole. Sofie Lippert, uddannelsesordfører, SF. Dorte Andreas, næstformand Skolelederforeningen. Alex Ahrendtsen, undervisningsordfører, DF. Nikolaj Bøgh, medl. Kommunalbestyrelsen, Frederiksberg, K. Laura Poulsen, formand, Danske Skoleelever. www.dr.dk/p1debat

Store børn får for lidt søvn. Det gælder faktisk 3 ud af 4 af de 15-årige. Konsekvensen af for lidt søvn er øget risiko for mistrivsel, koncentrationsbesvær og udvikling af stress og depression. Derfor har mindst ni skoler besluttet sig for, at man vil lade de ældste elever møde ind senere. Skal teenagere have lov til at møde senere i skole? Hvem svigter, når teenagere sover for lidt? Er det skole, forældre eller store børns eget ansvar at få passet sengetider og få slukket telefonen? Vært: Cecilie Lange. Gæster: Lukas Lunøe, Radikal folketingskandidat, fhv. landsformand Radikal Ungdom. Nis V. Nielsen, viceskoleleder, Islev Skole. Sofie Lippert, uddannelsesordfører, SF. Dorte Andreas, næstformand Skolelederforeningen. Alex Ahrendtsen, undervisningsordfører, DF. Nikolaj Bøgh, medl. Kommunalbestyrelsen, Frederiksberg, K. Laura Poulsen, formand, Danske Skoleelever. www.dr.dk/p1debat

Har det blivit en trend med upplopp, uppror, massförstörelse och våldsamma protester mot samhället så fort vi inte är nöjda ? Hur kan samhället och världen göra så alla blir nöjda och inte har orsak att fullständigt förstöra ett helt land. Har vi fått hela bilden av vad som hänt innan vi ger oss ut för att plundra och förstöra de lokala butikerna ? Det är som har hänt den senaste tiden i Frankrike är förstås helt fruktansvärt och obegripligt att något sådant händer i vår moderna värld. Och att det händer oftare och oftare runt omkring i Europa är en skrämmande utveckling tycker jag. Oavsett orsaken till att dessa upplopp och vansinniga förstörelse startade så är lösningen ju inte att förstöra ett helt land och dess infrastruktur. Konsekvensen av detta tror jag personligen kommer att sprida sig över en längre period ut i samhället och jag är även lite orolig för att det kan påverka resenärer som ska genom Frankrike med Husbil. I det här avsnittet kommer jag att tänka högt om man säger så om händelser, orsaker och framtida resor med husbilen runt omkring i Europa och farorna det faktiskt kan innebära idag. Bli medlem på hemsidan och få tillgång till allt material som enbart kommer att publiceras för medlemmar. http://www.husbilskanalen.se Ko-Fi.com/husbilskanalen Stort tack för ditt stöd och att du lyssnade // Johnny - Husbilskanalen

Borderline/Emosjonell ustabil personlighetsforstyrrelse, er en diagnose som for mange er ukjent. Det er mye stigma knyttet til å ha diagnosen og mange får ikke hjelp. Konsekvensen av dette er at mange er ubehandlet og ender opp i fengsler, rusinstitusjoner og blir feildiagnostisert.  Vi tar et dypdykk i dette og har med oss to eksperter på dette. Åse-line fra (napp) National kompetansesenter for personlighetsforstyrrelser og Jørgen som har stiftet foreningen Borderline Norge. 

Økonom og virksomhedshistoriker Stefan Kirkegaard Sløk Madsen har skrevet en bog om den danske kapitalismes historie. Og på engelsk! Hvad er kapitalisme egentlig? Hvordan kom den til Danmark? Og hvordan blev Danmark i øvrigt rigt?Inklusionen af børn med særlige behov i den almindelige folkeskole har ikke været nogen succes, mener kritikere. Inklusionen har tværtimod gjort skade både på de almindelige børn og børn med særlige behov. Konsekvensen er blevet et endnu større fravalg af folkeskolen. Debat mellem Anni Matthiesen undervisningsordfører for Venstre og Helena Artmann Andresen, undervisningsordfører for Liberal Alliance.Fører SVM-regeringen stadigvæk en stram udlændingepolitik? Og hvordan går det med at rydde op i de ”skøre” regler i udlændingelovgivningen?  VI spørger udlændinge- og integrationsminister Kaare Dybvad (S).See omnystudio.com/listener for privacy information.

Översättare betraktas nog av många som en viktig med harmlös yrkeskår, utan större våldspotential. Men hur är det egentligen med den saken? Amanda Svensson synar yrkets historia och praktik. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Att försöka kommunicera på ett språk man inte riktigt behärskar kan kännas som att göra våld på sig själv. Alla som har flyttat till ett nytt land, eller bara försökt flirta med en främling på semestern, vet det. Hur liten och dum man kan känna sig, som en förkrympt version av den man verkligen är. Om situationen är tillräckligt allvarlig och språkförbistringen tillräckligt grov känner man sig kanske till och med maktlös.Språk är makt, och makten har alltid varit beroende av språket. Närmare bestämt har makten alltid varit beroende av språken, i plural. När de europeiska kolonialmakterna påbörjade sin kapplöpning om att lägga resten av världen under sig var språkförbistringen inte sällan ett problem. De budskap man kan kommunicera med enbart vapen och våld är trots allt begränsade – för att bygga ett imperium måste man kunna kommunicera verbalt med sina tänkta undersåtar. Kolonialmakterna var kort sagt beroende av tolkar, översättare och språklärare för att omsätta sitt våld till verklig makt.Idag betraktar de flesta antagligen översättarkåren som en harmlös och fredlig yrkesgrupp, helt utan våldspotential. Översättning är, till skillnad från exempelvis vapenexport eller riskkapitalförvaltning, en verksamhet med en alltigenom god aura. Översättning och tolkning sägs föra människor och kulturer närmare varandra, öppna dörrar och möjliggöra samarbete. Allt det är sant. Liksom det är sant att de flesta, för att inte säga alla, översättare drivs av en djup kärlek till språk och kommunikation. Men historien visar oss att översättningen inte per definition är något gott – den kan också användas i exploateringens, erövringens och krigföringens tjänst. Och kanske är det inte bara dessa destruktiva användningsområden som gör översättning till en potentiellt brutal verksamhet. Kanske ligger det också ett latent våld inbäddat i själva översättningsakten.I författaren och översättaren Rebecca F. Kuangs fantasyroman ”Babel” är det en översättarelit i den viktorianska erans Oxford som har fått det brittiska imperiets hjul att börja rulla. Man har nämligen upptäckt att det finns en kraft i spänningen mellan olika språk, lika potent och världsomvälvande som förbränningsmotorn eller ångmaskinen. En kraft alstrad av det som obönhörligen går förlorat i översättningen, alla de borttappade nyanserna eller förvrängda etymologiska sambanden, en kraft som går att utnyttja med hjälp av så kallat ”silverarbete”. På ena sidan av en silvertacka skriver man ett ord på ett språk, på den andra sidan ett besläktat ord på ett annat språk, där betydelsen är aningen annorlunda. Så laddas silvertackan med en magisk kraft, men bara om den som gör inskriptionen fullt ut behärskar och förstår de båda språken. Konsekvensen av detta är förstås att det brittiska imperiet behöver översättare – och helst från de länder och språkområden som de önskar lägga under sig. Kinesiska, indiska och västafrikanska ungdomar behöver värvas, drillas och stöpas om till trogna brittiska undersåtar, väloljade kuggar i det imperialistiska maskineriet. Så blir dessa ungdomar och deras modersmål ett slags resurs, något som utvinns i den utvinningsekonomi de själva är med om att upprätthålla.Kuang, som själv är översättare och därtill doktor i Kinastudier vid både Oxford och Cambridge, är minst lika intresserad av våld som hon är av etymologi och översättningsteori. Romanens grundpremiss – att översättning är ett slags magi – kan tyckas romantisk, men är snarare motsatsen. Det är kallhamrad pragmatism och snöd ekonomisk vinning som har fått översättning att växa fram som praktik och forskningsfält. Samma pragmatism präglar till stor del översättarens verklighet. En perfekt översättning existerar inte. Dimensioner går alltid förlorade, andra tillkommer. Det är ett slags nödvändigt våld, men ett våld likafullt.Som översättare är man inte bortskämd med att spela huvudrollen i storslagna fantasyberättelser om kampen mellan gott och ont. Men nog har man känt den där våldsamma kraften, spänningen som kan uppstå när man inte riktigt når fram från det ena språket till det andra? Frustrationen, men också känslan av att det finns något nästan, ja, magiskt i det mänskliga språkets mångfald och undflyende natur? Det där som skimrar mellan två nästan, men inte helt, identiska begrepp – säg något så enkelt som svenskans 'söt' och engelskans 'sweet' – vad är det egentligen? Är det kanske det adamitiska urspråket vi skymtar där, det där som påstås ha talats före Babels torn, då alla människor på hela jorden förstod varandra utan problem? Då ingen behövde göra våld på sig själv genom att försöka kommunicera på ett språk som inte är djupt förankrat i den egna kroppen?Något verkligt urspråk har förstås aldrig funnits, och en hundraprocentig förståelse är mer än man kan hoppas på ens mellan människor som talar samma språk. Varje människa är en ö, och allt det där. Att vara en ö behöver å andra sidan inte hindra en från att hysa en längtan efter erövring och expansion – man kan exempelvis notera att engelskan, ett språk som faktiskt uppstod på en relativt liten ö i Nordatlanten, inom loppet av några hundra år tagit över världen och blivit så nära ett lingua franca som vi någonsin varit i människans historia. Parallellt har världens talade språk stadigt minskat i antal. Att kolonialismen i sin ursprungliga form är en överstånden epok hjälper föga – engelskan har blivit ett skrällande, självspelande piano vars musik dränker fler och fler av världens mindre högljudda språk. Det är ingen olyckshändelse i arbetet, utan var en integrerad del av det koloniala projektet. Jamaica Kincaid skriver, bland annat i romanen ”Lucy”, om det barocka i att alla skolbarn i det brittiska samväldet skulle lära sig William Wordsworths dikter om påskliljor, trots att väldigt få någonsin skulle komma i närheten av en sådan blomma. I Abdulrazak Gurnahs ”Efterliv” ska den unge soldaten Hamza 'civiliseras' genom att lära sig kolonialmaktens språk, tyska, så väl att han kan läsa Schiller. Så befäste man vissa språks överhöghet. Ett annat sätt att säga: vissa folks överhöghet.Mycket gick helt klart förlorat i den översättningen. Människors lika värde och egenmakt, framför allt. Kolonialismen var en våldsam, destruktiv kraft, men den var inte oundviklig. Översättare, tolkar, språklärare och andra spelade en roll i den utvecklingen. Eftersom språk är makt, och makten är sängkamrat med våldet. Och även den stillsamma romanöversättaren på sin kammare är en del av denna våldsamma tradition, vare sig hon vill det eller ej. Kanske är det därför som drömmen om ett urspråk fortfarande lever kvar. Drömmen om ett språk, bortom orden – låt oss kalla det ett mänsklighetens språk.Amanda Svensson, författare och översättareLitteraturRebecca F Kuang: Babel: Or the Necessity of Violence: An Arcane History of the Oxford Translators' Revolution. Harper Voyager, 2022. Abdulrazak Gurnah: Efterliv. Översättning: Helena Hansson. Albert Bonniers förlag, 2021.Jamaica Kincaid: Lucy. Översättning: Lena Fagerström. Bokförlaget Tranan, 2017.

Konsekvensen av Fosen-saken kan bety kroken på døra for Finnmark, sier ordfører. En av fem kvinner har vært utsatt for voldtekt viser ny rapport, og det er en dobling på ni år. Likevel er det få som anmelder voldtekt. Tiden er inne for å ønske Finland og Sverige velkommen til NATO, sa NATO-sjef Jens Stoltenberg fra Helsingfors i dag. Men det skjer neppe samtidig. Man både kan og bør tukle med og modernisere litterære verk, mener forfatter og språkekspert. Hør episoden i appen NRK Radio

Helse-Norge står overfor store utfordringer de neste årene. Det er personellmangel, flere blir eldre og syke og forventningene våre til helsetjenesten øker. Konsekvensen er at vi må prioritere kraftigere når det kommer til penge- og ressursbruk. I tillegg må helsesektoren også bidra til det grønne skiftet.I begynnelsen av februar i år la helsepersonellkommisjonen frem sin 330 sidersrapport, «Tid for handling. Personellet i en bærekraftig helse- og omsorgstjeneste». Her er det mange varsellamper spredd utover sidene. Nå kreves det handling – eller en omlegging og transformasjon av helsesektoren. Det holder ikke lenger å rope på «varme hender».I denne episoden skal vi snakke om hvilken rolle teknologi kan spille i denne omstillingen. Kan teknologi redde helse- og omsorgstjenesten?Ukens gjester er Trine Johansen Meza, rektor ved Høyskolen Kristiania og professor i biomedisin og helsevitenskap, og Gunnar Bovim, rådgiver ved NTNU, styreleder i Innovasjon Norge og Oslo universitetssykehus, og har ledet helsepersonellkommisjonen. Programleder er Christian Brosstad, Atea Norge. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En kvinne ble ekskludert fra Jehovas vitner pga «seksuell umoral». En bekjent hadde utført oralsex på henne mens hun sov. Konsekvensen er at hun mister kontakten med sine barn. Kan et trossamfunn ekskludere noen når konsekvensene er så store for den enkelte – og begrunnelsen ligger i et seksuelt overgrep? Tingretten sa ja. Lagmannsretten nei. Og Høyesterett, de sa ja.Hvorfor kom domstolen til det resultatet – og hvordan skal religionsfriheten veies mot andre menneskerettigheter?Likestillings- og diskrimineringsombud Bjørn Erik Thon og programleder Marianne Reinertsen diskuterer denne saken og om resultatet i Høyesterett var riktig. Etter dommen har statsforvalteren trukket tilbake Jehovas vitners registrering som trossamfunn etter trossamfunnslova, noe som betyr at de mister retten til statsstøtte og vigselsmyndighet. Jehovas vitner har varslet søksmål mot staten. Stevning ble innsendt før jul. Hør mer om Jehovas vitner-dommen i episode 100 og selve dommen (HR-2022-883-A) kan du lese her. Jusspodden sponses av stiftelsen Lovdata. Lenker over leder bl.a til Lovdatas åpne sider. Jusspodden er uavhengig og Lovdata legger ikke føringer på produksjonen.

Inpainting er velkjent i kunstig intelligens, og handler om å fjerne deler av et bilde for så å la algoritmene tegne det som mangler. I luke 4 ser vi på en algoritme som gjør akkurat det samme for lyd. Konsekvensen blir at vi ikke lenger kan stole på lydklipp. Artikkel: Text-conditioned Speech Inpainting, https://arxiv.org/abs/2202.07273Prøv selv: https://google-research.github.io/seanet/speechpainter/examples/

Ole Henrik Hansen er lektor på Danmarks Pædagogiske Universitet. Han tiltræder et professorat ved Universitetet i Jönköping i Sverige til foråret. Ole forsker blandt andet i sammenhængen mellem den praktiserede pædagogik i vuggestuen og interaktionsmønstret mellem omsorgsgiver og børn, samt hvad interaktionsmønstret betyder for barnets udvikling.Han er netop i gang med at skrive en bog om myter i dagtilbuddene.Samtalen tager udgangspunkt i ideen om, at flere ressourcer generelt, og minimumsnormeringer specifikt, skulle være vejen til at sikre bedre pasning af børn. Ole er ikke enig. Det handler ikke om normeringer, det handler om organisering og ledelse, og at man erkender børns behov for målrettet pædagogisk indhold i hverdagen. Han mener, at kvaliteten af den pædagogiske indsats er det afgørende. Den er meget svingende fra institution til institution. Og i en dårlig praksis, er det ikke en fordel med flere hænder. Så er der blot flere til at udføre den dårlige praksis. Det absolut vigtigste vil være en højkvalitetsuddannelse. Og det har vi ikke i Danmark. Minimumsnormeringer kan kun nås ved at devaluere kvaliteten af den i forvejen ringe uddannelse. Konsekvensen er, at kvaliteten i børnenes hverdag falder – og vi hænger på lav-kvalitetsmedarbejdere i årene fremover.Links:Ole Henrik Hansens Phd.-afhandling:Stemmeri fællesskabet - Forskning - Aarhus Universitet (au.dk)Hvert 6. barn døjer med mentale problemer:https://vidensraad.dk/rapport/mental-sundhed-og-psykisk-sygdom-hos-0-9-aarige-boernBerlingske artikel fra 2012 omtalt i samtalen:https://www.berlingske.dk/samfund/forsker-retter-frontalangreb-paa-dansk-vuggestuepaedagogikSamfundstanker med May Bjerre Eiby:https://player.captivate.fm/episode/f52d62f2-4cd5-49d6-93a8-a415f2c31375

#S6E26. Fengsel eller ikke - valga man tar har konsekvenser. I ukas sending får du høre fra Røverne når de forteller om konsekvensene av sine handlinger, enten det er narkotikalovbrudd, flukt fra straff eller drap. Musikken i RøverRadions podkast er laga av Trond Kallevåg. RøverRadion er en veldedig organisasjon. Følg oss på Twitter, Facebook og Instagram, og gå på Røverhuset.no for å finne ut hvordan du kan støtte.

Bilmarkedet er i dag præget af en kolossal ubalance mellem en høj efterspørgsel og et faldende udbud. Konsekvensen af dette er stigende bilpriser, historisk lave registreringer på nye personbiler i 2022 og en ny virkelighed for både forbrugere og bilproducenter. Vi har i dette afsnit af Vejen mod fremtiden inviteret Jan Lang, bilanalytiker fra Bilbasen, i studiet til en snak om det aktuelle bilmarked, konsekvenserne af inflationen og hvilken indflydelse det har på bilmarkedets fødekæde ikke kun i dag, men også i fremtiden.

Hvert år får vi på vores lille scene på folkemødet besøg af Margrethe Vestager, ledende næstformand i EU-Kommissionen, som svarer på vores spørgsmål om, hvordan det egentlig går i Europa. Det store spørgsmål i år er naturligvis, hvilken selverkendelse det har ført til, at Europa så længe har lavet en handel med Rusland: Vi råbte op om vores moralske modstand mod hans regime, men samtidig gjorde vi os mere og mere afhængige af russisk gas og olie. Vi har alle sammen taget en sikkerhedsrisiko, forklarer Vestager. Vi har bare været så optaget af at få billig energi, at vi ignorerede den. Det kan man også sige på en anden måde, og det gør hun: Vores velstand og velfærd er bygget på grådighed. Nu bliver vi konfronteret med konsekvenserne af vores grådighed, og Europa må spørge sig selv, om vi vil bære omkostningerne for det, vi siger, vi tror på: »Der er en pris at betale for de ting, vi siger i vores festtaler. Spørgsmålet er nu, om vi er villige til at betale den pris?«, spørger hun. Jeg spørger så også, om den pris, vi lige nu er villige til at betale for kampen mod Putin, ikke risikerer at blive en omkostning for den helt store sikkerhedsrisiko, som meget længe er blevet ignoreret: klimaforandringerme. Hvis man vil høre svaret på det, kan man bare lytte med her. God fornøjelse. Rune Lykkeberg

Kig godt efter, for du kan meget vel have skjulte værdier i garagen. Priserne på brugte biler er nemlig rekordhøje. Det har de været længe, men senest er de steget yderligere, så selv en garvet brugtbilekspert er chokeret.I ugens podcast fortæller markedsanalytiker Jan Lang fra Bilbasen historien om tingenes tilstand. Og danskerne jagter især elbiler, som der er voldsom mangel på. Konsekvensen er, at bilforhandlerne har mere end svært ved at skaffe biler nok.Værten, Christian Schacht, har også valgt at slå ned på den nye Mercedes-Benz EQE, som lander til maj, Maseratis første elbil og så er der plads til en køretur i en Audi med en magisk motor. Hør samtidig ugens kommentarer fra lytterne og selvfølgelig spørgsmål.Tidskoder:00:50: Ugens største nyheder36:00: Christian Schacht og Jan Lang går ned i testgaragen44:33: Ugens lytterspørgsmål

Dr. Johannes Lindh är pensionerad överläkare från Falun. Han är trippel specialiserad i allergologi, reumatologi och invärtesmedicin. Det är välkänt att stress höjer bland annat puls, blodtryck, andningsfrekvens, adrenalin och kortisol. Det är i sig inte farligt att stressa, bara man efteråt vilar och tar igen sig. Men tyvärr tar inte alla sig tid till detta, eller kanske till och med de allra flesta tar sig inte tid. Konsekvensen av detta är att vissa går med bland annat en kroniskt förhöjd andningsfrekvens, så kallad hyperventilation. Under 1900-talet forskades mycket om detta, det så kallade hyperventilationssyndromet. Flertalet av dessa hade en påvisbar hypocapni. Hypocapni betyder klinisk manifestation bestående av underskott av koldioxid i kroppen, helt enkelt lågt koldioxid i kroppen. Dr. Johannes menar att de alla hade samma symtom, som dagens människor med så kallade funktionella besvär/symptom. Exempel på funktionella symptom kan vara följande: värk, huvudvärk, spända muskler, muskelsmärtor, bäckensmärtor, oförklarlig andnöd, yrsel, känslighet för ljud, ljus och dofter. Oförklarlig hosta, orolig mage, tinnitus, torra ögon och mun samt klumpkänsla i halsen (globus hystericus). Kalla fingrar och tår. Den danske fysiologen Christian Bohr beskrev i början av 1900-talet om den s.k. Bohr-effekten. Den innebär i korthet följande. När hemoglobinet kommer med syre till vävnaderna, så vill det ha en CO2- molekyl i utbyte för varje syremolekyl. Har vi då hypocapni, så räcker inte CO2 till för en nöjaktig syresättning av vävnaderna. Vi får alltså en viss syrebrist i vävnaderna, medan hemoglobinet är mättat med syre, som ej avges. Dessutom, hypocapni  under lång tid medför förändrad metabolism i cellerna. Man talar om transient receptor potential channels (TRP). Man har visat att vid funktionella symtom som doftkänslighet, colon irritabile och hyperaktiv urinblåsa, så föreligger just sådana rubbningar, som enligt dr. Johannes skulle kunna förklara symtomen. Lyssna gärna på detta väldigt intressanta avsnitt och har dr. Johannes rätt i sin hypotes och iakttagelser skulle detta kunna vara revolutionerande, särskilt för patienter och de som behandlar patienter med mer kroniska och komplexa tillstånd, där andra behandlingar inte hjälpt. Tack för att just du lyssnar på ”Både och, istället för antingen eller – en podd om Integrativ medicin och hälsa. Följ oss på sociala medier, och ge oss gärna fem stjärnor på iTunes om det här var givande för dig. Prenumerera gärna på vår podd! ♥ Facebook: https://www.facebook.com/integrativmedicin ♥ Youtube: https://www.youtube.com/user/integrativMedicin

Fryktkulturen maner frem en verden der potensielle katastrofer herjer, til tross for at vi aldri har levd tryggere liv. Vår besettelse av risikoreduksjon skaper en prevensjonspolitikk som ikke bare forsøker å forhindre aktuelle farer, men også de potensielle – og det finnes en uendelighet av potensielle farer. Problemet er at det ikke finnes noen øvre grense for hvor mye sikkerhet man kan kreve, idet man alltid vil kunne ta enda flere sikkerhetsforanstaltninger. Konsekvensen blir en reduksjon av vår frihet og vårt handlingsrom, med de følger det har for livskvaliteten.

Det var et katastrofalt valg for Dansk Folkeparti og Kristian Thulesen Dahl, men det var heller ikke ret godt for Mette Frederiksen og Socialdemokratiet, der gik markant tilbage i landets største byer. Altingets politiske redaktør trækker de overordnede streger efter kommunalvalget.I 98 kommuner gik Dansk Folkeparti tilbage ved dette kommunalvalg. Med andre ord – i hele landet.Konsekvensen af den udvikling blev, at partiets formand, Kristian Thulesen Dahl, meldte, at han nu planlægger at trække sig som formand for partiet.Men hvem skal så tage over? Det er det helt store spørgsmål nu, fordi ingen synes at være den oplagte arvtager.Den historie tog noget af det fokus, der også var på Socialdemokratiet og det faktum, at regeringspartiet gik omkring ti procentpoint tilbage i landets fire største byer, København, Aarhus, Odense og Aalborg.Vil det valg få betydning for Socialdemokratiets politiske retning? Og hvad kommer det til at betyde, at Konservative omsatte de gode meningsmålinger til reel indflydelse – og at Venstres valg ikke blev så skidt, som det før stemmedagen – internt i partiet - var frygtet, at det kunne blive.Altingets politiske redaktør, Esben Schjørring, analyserer på de konklusioner i dagens udgave af Altinget Ajour. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det er i høj grad amerikanernes slagudvekslinger med japanerne, der har stjålet billedet, når det gælder den 2. Verdenskrig i Asien. Imidlertid udkæmpede Japan og Kina en stribe blodige slag indbyrdes længe før det japanske angreb på flådebasen Pearl Harbor den 7. december 1941. På det asiatiske fastland var krigen allerede i gang fra august 1937 med det japanske angreb på Shanghai. Alligevel er det kampen om de nødvendige råstoffer og især olien i det daværende hollandske Ostindien – vore dages Indonesien – som bliver det helt afgørende mål for den japanske ekspansion i Sydøstasien. Konsekvensen bliver, at de europæiske kolonimagter bliver løbet over ende på kun få måneder og må kapitulere til Japan, der dermed tilegner sig et enormt imperium i det vestlige Stillehav. Kun amerikanerne formår – for en stund - at bremse japanerne på Filippinerne. Men allerede fra Slaget ved Midway i juni 1942 bliver japanerne trængt i defensiven og herfra se sig besejret på havet af U.S. Navy. Det amerikanske marinekorps tilegner sig mytestatus ved landgang på de siden hen ikoniske slagmarker som Guadalcanal på Solomon-øerne og senere de japanske øer Iwo Jima og Okinawa. Her udkæmper U.S.M.C. blodige slag med japanske styrker, der indædt forsvarer sig med store tab for amerikanerne til følge. I programmet medvirker journalist og forfatter Peter Harmsen, der er er aktuel med sin bog ”Storm over Stillehavet”. See omnystudio.com/listener for privacy information.

I Sommer blev et bredt flertal i folketinget enige om en plan, der vil sikre muligheder for uddannelse i hele Danmark. Nu siger landets største universitet, Københavns Universitet, at aftalen vil betyde, at planen vil fjerne knap 1600 af deres uddannelsespladser, og at det især vil gå ud over det humanistiske fakultet. Orientering weekend spørger universitetet, hvilke uddannelser det vil ramme, og tager den politiske debat om konsekvenserne. I denne uge begyndte en retssag i Belgien, der åbner et sort kapitel i landets kolonihistorie. Fire kvinder, der er børn af sorte congolesiske mødre og hvide europæiske fædre sagsøger den belgiske stat for forbrydelser mod menneskeheden. De overgreb, de har været udsat for, varede helt op til 1960, hvor Congo blev selvstændigt. Vært: Brita Kvist.

I Sommer blev et bredt flertal i folketinget enige om en plan, der vil sikre muligheder for uddannelse i hele Danmark. Nu siger landets største universitet, Københavns Universitet, at aftalen vil betyde, at planen vil fjerne knap 1600 af deres uddannelsespladser, og at det især vil gå ud over det humanistiske fakultet. Orientering weekend spørger universitetet, hvilke uddannelser det vil ramme, og tager den politiske debat om konsekvenserne. I denne uge begyndte en retssag i Belgien, der åbner et sort kapitel i landets kolonihistorie. Fire kvinder, der er børn af sorte congolesiske mødre og hvide europæiske fædre sagsøger den belgiske stat for forbrydelser mod menneskeheden. De overgreb, de har været udsat for, varede helt op til 1960, hvor Congo blev selvstændigt. Vært: Brita Kvist.

Alle de centrale ministre, de centrale departementschefer, Kåre Mølbak og Søren Brostrøm skal alle i vidneskranken i mink-kommissionen. Første mødedag er torsdag, og i denne udsendelse dykker Altinget ned i, hvad kommissionen kan, og hvad der er værd at holde øje med.Det var en skelsættende dag, da Mette Frederiksen på et pressemøde 4. november – på en skrattende video-forbindelse – gav beskeden om, at minkene skulle slås ihjel for at undgå en muteret coronavirus.Konsekvensen var billeder af minkavlere, der måtte slå deres dyr ihjel, og en heftig debat om, hvorvidt det overhovedet var lovligt at lave den manøvre.Nu begynder den mink-kommission – som er et nyt juridisk instrument – der skal give klarhed over, hvem der vidste hvad af embedsmændene og ministrene, og om der blev kommunikeret klart nok hele vejen igennem systemet.Altingets forsideredaktør, Kristine Korsgaard, kommer til at dække kommissionen tæt, og hun forklarer i dagens udgave af Altinget Ajour om, hvad der er værd at holde øje med, og hvad der er på spil for de implicerede. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I denne episode af Iværksætterhistorier, skal du høre historien om Swap Language, der tilbyder et online univers af dansklektioner med en anden tilgang til læring end konkurrenterne og den traditionelle måde nye sprog bliver tillært. Swap Language historie er fortalt af Nichlas Walsted. Produceret af Podtribe media. Episodens annoncør er Nemlig.com. Hvis du vil støtte vores lille medie, så kan du gøre det her på Patreon. Den spæde start Det hele startede med frustration over den mange kvalitet i spansklektionerne på gymnasiet, hvor Nichlas bankede på rektorens dør og fortalte, at han ikke kom til nogle spansktimer det år. Konsekvensen var, at han var nødt til at gå op i fuldt pensum, hvilket var helt okay med Nichlas. Bare han kunne slippe for spansk-undervisningen. Men æren for idéen til Swap Language vil Nichlas ikke tage på sig. Den blev fremlagt for en dag i 2017 sparkede hans studiekammerat, Allan Hermansen sparkede døren ind i hans lejlighed og sagde: ”Du skal være med i min startup!" Nichlas sad i forvejen som som founder i et marketing startup, men brændte ikke for det. Denne kombination af manglende passion, lysten til at gøre en forskel og Allans ild i øjnene gjorde, at Nichlas sprang med på holdet, så han forlod sit første startup. Begge havde de oplevet at have lært sprog på skolebænke i flere år og så flytte til udlandet og ikke rigtig kunne tale sproget. Det skulle der ændres på! En tur på 4000 km Så de byggede en online markedsplads for sproglektioner og lancerede en skrabet platform der skulle sælges ved at blaffe 4000 km gennem Europa med slut destination i sydspanien. På vejen onboardede de brugere i Europa og endte med 4000 brugere. De pitchede også i Toronto, Hong Kong, Berlin, Munchen, Madrid og Lissabon og endte med at tage to danske e-cormmerce stjerner her i DK som investorer. Den endelige version af Swap Language platform blev lanceret februar 2020, men så ramte Corona tilbage stod Nichlas og teamet med ingen penge tilbage på kontoen og investorer som trak sig. Det store comeback Swap Language nægtede at give op, selvom chokket var stort. Nichlas og teamet indså, at der skulle et stort turn around til. De var nødsaget til at fyre alle, reducere serveromkostninger hos Microsoft og få henstand på huslejen. På mirakuløs vis fik de på kort tid skabt et nyt sprogunivers af online dansklektioner som de i dag sælger til de største virksomheder i Danmark, bl.a. Bestseller og Aarhus Universitet. De omsætter dags dato for en halv million kroner om måneden og regner med at fordoble det inden udgangen af 2021. See omnystudio.com/listener for privacy information.

I denne #pengepodden-episoden har Bjørn Erik besøk av to erfarne sjeføkonomer: Jan Ludvig Andreassen i Eika Gruppen og Kjetil Olsen i Nordea. Mens Jan mener at vi vil få lave (og negative) renter til evig tid, mener Kjetil at renten skal opp til mer normale nivå. Hør argumentene deres i denne #pengepodden-duellen. Du finner også hele episoden på vår youtube-kanal.Temaer som blir diskutert i denne episoden:Konsekvensen av negative renter (Fra 17:36)Hvordan tilpasse seg en verden med lavere rente? (Fra 49:02) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I EXPresso Shot episode 3 bryter Nikolai Holmøy og jeg ned intervjuet jeg gjennomførte med humorkongen Snorre Klanderud, aka Snorrepus. Nikolai deler også sine refleksjoner om bøkene han har begynt å lese, "The Marsmallow effect" og "366 Daily Stoics". Ikke ta deg seg selv så høytidelig. Kan lønne seg i forhold til det å utforske seg selv og følge egne instinkter 100% uten å føle så mye på forventninger om hvordan andre mener at vi skal være (Tor Haugnes). Du blir mer interessant, enklere å relatere til og tjener relasjonsmessig på å være uhøytidelig. Mestre å ha det gøy i formelle settinger. Tenker på Petter Stordalen, hvordan skape en god stemning/kultur med å være uformell/lage show i formelle settinger som knytter folk sammen med latter. Hvis du ønsker å satse på noe men aldri ordentlig tørr å prøve så har du driti deg ut. Konsekvensen er at du sitter igjen med en konstant følelse om at her var det noe som kunne ha skjedd som ikke skjedde, du angrer. Ingen bryr seg når du feiler. Når du fokuserer på hvordan bicepsen ser ut på gymmen så vit at alle andre har nok med seg selv og hvordan de selv ser ut. Expresso på sosiale medier

Spørgsmålet om vi mennesker har en fri vilje eller er determineret er godt nok filosofisk, meeen; Konsekvensen af, om vi mennesker tænker, at vi har vores egen fri vilje kan blive interessant rent psykologisk. Det kan forme vores opfattelse af vores handlemuligheder (hvad kan vi stille op, hvordan kan vi agerer, hvad har vi ansvar for) og dermed også vores samvittighed og morale. Følg med, når psykologen kommer på dybt vand på filosofiens ocean.

I dag pratar jag med Johan Forssell som är rättspolitisk talesperson för Moderaterna. Innan dess var han partiets migrationspolitiske talesperson. De senaste åren har han med andra ord haft hand om två av de frågor som väljarna ser som allra viktigast. Från och med i dag börjar jag med något nytt här på Rak höger. I fortsättningen kommer även podden att läggas ut som text, för de som hellre vill läsa än lyssna. Intervju med Johan ForsellVälkommen Johan Forsell till Rak höger!– Tack så jättemycket!Du är rättspolitisk talesperson för moderaterna och för 10-15 år sedan kanske inte det hade varit den viktigaste positionen, men nu skulle jag nästan säga att du har den viktigaste positionen i ditt parti – det här är ju den frågan som dominerar just nu.– Ja, så är det, om än av tråkiga skäl helt klart. Jag brukar säga det att för mig är rättsfrågor inte bara just rättsfrågor utan i grund och botten väldigt mycket frihetsfrågor. Moderaterna är ju ett frihetsparti och om man funderar på vilka de stora frihetsutmaningarna är idag så är det inte samma saker som när jag blev medlem i moderata ungdomsförbundet. Då handlade det mer om att kunna välja skola och den typen av saker. Backar man bandet lite till så handlade det om att Sverige skulle vara en del av Europasamarbetet och de fyra friheterna. Men när jag tittar på Sverige idag så tror jag tyvärr att vår tids frihetsutmaningar är saker som vi har kunnat ta för givna: att röra sig tryggt ute i det offentliga rummet och inte behöva oroa sig för nära och kära helt enkelt. För mig är det en väldigt hög grad inte bara en rättsfråga utan en frihetsfråga.Många skulle säga precis tvärtom. När man hör hur man beskriver hur Moderaterna har rört sig, beroende på vem man frågar såklart, så har det gått från att vara ett parti som har prioriterat frihet till ordning. Då skulle man kunna se det som att du, som förespråkar hårdare tag mot kriminaliteten, att du är ett symtom på förflyttningen som ditt parti har gjort från frihet och liberalism till mer repression och konservatism.– Jag tror att om man gör den analysen så bygger det på en oförmåga eller kanske ovilja att se hur Sverige är idag. Det är klart att om man har som utgångspunkt ett blankt papper, då kanske man kan se det på det sättet. Men om man tittar på hur Sverige är 2021 med mycket omfattande problem med gängkriminalitet som påverkar människors vardag och frihet på ett väldigt, väldigt beklagligt sätt då är det väl snarare så att de saker vi lägger fram kommer i grund och botten att öka människors frihet, de kommer öka människors integritet. Men det kräver ju att man tänker i två steg för att se det. – Antingen så håller vi så att säga människor frihetsberövade, att människor tvingas anpassa sig till de kriminella gängen och inte vågar gå ut, eller så vänder vi på steken och ser till att det är de kriminella som får anpassa sig. Man kanske inte vill göra det valet men nu lever vi i det land vi lever i och då får man utgå från det, det har i alla fall varit min filosofi.Man beskriver ju ibland som att det finns två parallella utvecklingar och ibland blir det svårt att få ihop bilden. Å ena sidan säger vissa att det dödliga våldet har minskat sedan 70-talet och att det är mindre våld i samhället. Å andra sidan kan man se att det är fler skjutningar och vi har en stor oro för kriminalitet. Det var två barn som blev skjutna när de hamnade mellan i en uppgörelse. En polis blev skjuten och vi väntar fortfarande på svar om varför han blev ihjälskjuten. Å ena sidan en beskrivning av ett Sverige som på vissa sätt kanske har blivit tryggare och å andra sidan ett Sverige där du riskerar att hamna mitt i väldigt grovt våld och där gängbrottsligheten har flyttat fram positionerna. Då finns det en beskrivning, att högern använder det här i populistiskt syfte och att man förstorar upp de här problemen för att vinna röster, att det är populism att förstora upp detta.– Ja, det är ju såhär i den politiska debatten att man inser ganska snart att man kan säga lite vad som helst – det kommer alltid finnas människor som vill misstolka eller hävda att man gör det av det ena eller andra syftet. När det gäller statistik så är det såhär att Sverige har exceptionella problem med gängproblematik, det går egentligen inte att hitta något annat land i Europa som har den här typen av problem, oavsett vilken siffra man tittar på. Men bortsett från statistiken: om man frågar svenska folket idag hur de ser på sin trygghetssituation så är de väldigt bekymrade.– När det gäller just otryggheten så har den aldrig varit så stor som den är idag. Då finns det vissa personer och politiker vars naturliga reaktion på detta är att hytta med fingret och säga att ”Ni upplever fel saker, ni ska inte känna på det här sättet”. För mig är det väldigt mycket ett von Oben-perspektiv, att man säger ”Du är inte alls otrygg lilla vän”. Min reaktion är väl snarare att okej, om människor säger detta, låt oss då lyssna på detta, låt oss ta in vad de säger och låt oss försöka förändra situationen. Det har varit min vägledande princip.– Sen får väl andra politiker resonera annorlunda men jag tycker att det är ett väldigt konstigt perspektiv att politiker ska säga åt människor vad de egentligen känner eller borde känna.Det är också ganska slående när man lyssnar på dig i riksdagens debatter och i mediedebatter att du är väldigt kritisk till Socialdemokraterna och regeringens arbete med de här frågorna. Men om man lyssnar på Socialdemokraterna när de pratar så framhåller de hela tiden samförstånd, samarbete, enighet. Alla är egentligen ense, låter det som. Enligt dem finns egentligen inte några stora konfliktytor med Moderaterna. De vill få det till att du bråkar i onödan och söker konflikt där det inte finns någon. Hur ser du på detta? Är det bara en retorisk strategi de har och i så fall varför gör de så?– Det är klart att vi är ense om en sak, och det är väl alla partier och människor i Sverige, nämligen att det här med våld och brott och kriminalitet är något väldigt otrevligt och något vi inte ska ha. Där finns ingen anledning att bråka i onödan, jag misstror inte mina politiska motståndares intentioner, jag tror egentligen att alla politiker vill väl. Men det är klart att om vi tittar på vägen dit och vad som ligger bakom den här typen av kriminalitet – där tycker vi väldigt olika. Inte alltid och i alla frågor men i grund och botten finns det helt olika perspektiv i detta där Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet har en annan syn på detta. En syn att individen själv inte har så mycket ansvar. Det är sociala orättvisor som förklarar kriminalitet. Jag såg att det var någon s-politiker häromdagen som var intervjuad och beskrev orsaken som att man var uttråkad, det var det anledningen till varför unga killar begår den här typen av brott. – Det där går igen hela tiden och där kommer vi från vårt liberalkonservativa håll med ett annat perspektiv, nämligen att man har en väldigt stor frihet i Sverige men att den friheten tar slut exakt när man kränker någon annan människas frihet. Man har ett ansvar för sina egna handlingar, man kan inte peka fingret åt samhället och säga att “vi har ingen lokal” eller att man är uttråkad, utan man har faktiskt alltid ett eget ansvar. Jag vet att det provocerar en del. Men det perspektivet kommer jag att stå för. – Det är tuffa frågor, man måste vara ganska tuff i den här debatten och även vara hårdhudad, för det finns många som tyvärr tycker att det är oerhört provocerande att tala om individens ansvar. Och att det finns personer som inte bör få röra sig fritt ute i samhället, som måste inkapaciteras. Men jag säger det här därför att jag tycker så naturligtvis, det är grunden i den linje jag och Moderaterna driver. Sen tror jag faktiskt att gemene man känner att det ligger en hel del i det vi säger, jag hoppas det i alla fall.Sättet resonerar på nu går emot något slags grundplatta av värderingar som vi i Sverige har haft under lång tid, skulle jag säga. Och det är mer spritt än bara i den sittande regeringen. Jag kommer ihåg när dåvarande rikspolischefen, Dan Eliasson, satt i en tv-intervju spekulerade om en kille som hade dödat en kvinna på ett HVB-hem. Då sa han: ”Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?” Å ena sidan, om man ska vara så välvillig som möjligt så tänker han att det här är en traumatiserad människa som helt har tappat koncepterna och som är skadad på något sätt och det kan ju kanske stämma. Å andra sidan är det hans första impuls, att det är synd om den här människan som har gjort det här. När du pratar om de här frågorna får jag en känslan av att du bryter mot det här osynliga kontraktet vi har i Sverige, att vi ska lägga huvudet på sned och att innan vi pratar om repressiva åtgärder som fängelsestraff så ska vi prata om förebyggande åtgärder, gärna på ett generellt plan.– Precis så är det. Jag är ju liberalkonservativ, därför är jag moderat. Jag tror på ett fritt, öppet, tolerant samhälle där politiker så att säga inte styr och ställer i onödan. Men jag är fullt och fast övertygad om att också det öppna, toleranta samhället behöver tydliga gränser. Är det så att man gång efter gång väljer att överträda de gränserna måste det bli en tydlig konsekvens. Annars fungerar inte öppenheten och toleransen och det är det vi ser idag, att människor tyvärr tvingas dra sig tillbaka, man sätter upp galler för sina fönster, man kastar en orolig blick över axeln och håller sig inne om kvällarna. – Jag vänder mig också lite emot den bilden eller uppfattningen att man skulle vara mer godhjärtad om man är mjuk i den här typen av frågor. Konsekvensen av att vara mjuk och obeslutsam mot gängkriminella blir att det blir väldigt hårt och kantigt mot någon annan, nämligen mot allmänheten och alla som sköter sig. Men det kräver att man tänker i två steg för att inse att även uteblivna handlingar kan leda till resultat, men för någon annan, och i det här fallet just för allmänheten för att inte tala om brottsoffren och vad de tvingas uppleva gång efter annan när det inte blir någon konsekvens trots att de utsatts för väldigt dåliga handlingar och mår väldigt dåligt. Det är dags att vända på de här perspektiven. Att vara tuff mot de gängkriminella är också att vara mjuk eller snäll eller vilket ord man vill använda, mot brottsoffer och allmänheten. När jag pratar med människor i min närhet men även om man läser en bok som ”Tills alla dör” av Diamant Salihu eller ”Gangsterparadiset” av Lasse Wierup framkommer att många människor inte vågar vittna mot kriminella. De vågar inte prata med polisen, de vågar inte alltid prata med journalister ens. Och frågar man människor högt upp i samhället: ”Skulle du vittna mot gängkriminella” så säger många ”nej”, även de som är högt upp i samhället. En anledning till det är att de inte känner att det finns ett tillräckligt bra skydd för dem. De känner inte att det är värt den risken man tar för sig själv och för sin familj. Då har vi ett jätteproblem. Det är ett mindre problem om man bor i ett område som inte präglas av gängbrottslighet för då kommer du förmodligen inte ställas inför det dilemmat. Men bor du i Rinkeby, Angered, Bergsjön, Rosengård eller den typen av områden, då ställs du inför det här mycket oftare. Och även om du har den grundläggande moralen att man bör vittna så upplever många att det är en stor risk att ta det steget. Hur löser vi det problemet?– Jag har noterat att de allra flesta som är emot nya verktyg kring detta, inte själva bor i områden som plågas mest av gängkriminalitet. Jag möter aldrig så många krav på vad man kan kalla hårdare tag, som när jag rör mig i Tensta, Hjulsta, Rinkeby, Rosengård, Vivalla, och liknande områden. Där är man oerhört trötta på den här kriminaliteten. – Det finns de som vill definiera det som att det är svenskar mot invandrare, men de allra, allra flesta i de här områdena är skötsamma människor som bara vill ha ett bättre liv och de är dödströtta på de kriminella snorungarna som förstör så mycket för andra. De är dödströtta på att dras ned i det här narrativet att “alla invandrare begår brott”, som de drabbas av trots att de själva är skötsamma. För mig handlar det här inte om invandrare mot andra utan det handlar om en liten grupp kriminella mot alla vi andra som försöker leva våra liv så skötsamt som möjligt efter bästa förmåga. Men jag är genuint bekymrad över den här tystnadskulturen.– Det är klart att man kan åstadkomma en hel del med nya tekniska verktyg, övervakning och avlyssning men om vi inte får fler att våga träda fram och berätta om vad man har sett och hört, då blir det svårt att utreda brott. Det ser vi redan idag, en mycket omfattande tystnadskultur där många som har sett i sammanhanget mindre brott, de hamnar väldigt illa däran när de berättar. Det har varit flera sådana exempel den senaste tiden. Vad gör man? Jag tror att i grund och botten måste rättsstaten återta kontrollen över de här områdena och se till att det finns en närvarande polisen och att det inte är gängen som styr och ställer. Då handlar det om fler poliser och mer generella åtgärder. Men sen kan man göra en hel del på vittnessidan. Vi har pekat på det här med kronvittnen under en lång tid och det verkar äntligen bli verklighet någon gång framöver så det är bra.Och det innebär alltså att om du är en del av ett kriminellt nätverk så kan du, om du vittnar mot dina kompanjoner, få sänkt straff i utbyte.– Exakt. Vi har också pekar på det här med anonyma vittnen, som är omdiskuterat och det vet jag ju. Det innebär att man under vissa förutsättningar ska kunna skapa en möjlighet att vittna anonymt. Vi har sagt att ett åtal inte ska kunna baseras enbart på det anonyma vittnesmålet utan det kan vara en stödbevisning och det ska användas sparsamt. Vi talar om de allra mest allvarliga fallen här. Jag vill säga att vi tar inte lätt på invändningarna och vi prövar det här noggrant, och är medvetna om vad som ligger i de olika vågskålarna.– Jag tycker att det har varit ganska stora ord i debatten men man kan konstatera att det här finns redan både i Norge, i Danmark och Finland och de länderna är ju våra nordiska grannar. De är också rättsstater, precis som vi. Så om man säger att det här inte är förenligt med en rättsstat så säger man också i princip att våra nordiska grannländer inte är det och det tror jag egentligen att det är få som tycker, knappt ens de som säger så. Jag är övertygad om att man kan hitta bra system för att få det här att fungera och jag tror att det kan vara verkningsfullt just i de här specifika fallen. Sen måste vi se till att vi tar hand om våra vittnen på ett mycket bättre sätt. De bollas ofta runt mellan olika huvudmän; det är polisen där, det är kommunen där, det är socialtjänsten där. Vi har föreslagit att polisen ska ha en central enhet. Man vill att det bara ska komma in någon, gripa tag i den här familjen, lösa allting. Att de inte ska behöva tänka på alla praktiska grejer utan någon som får det att funka. Då borde det finnas ett centralt vittnesstödsprogram som tar hand om allt. De här familjerna lever under en sådan fruktansvärd press redan som det är. Så det finns mycket att göra även där för att människor ska göra det vi vill att de ska göra, nämligen berättas vad de har sett.Det är det som är det underliga här på något sätt. Vi är så beroende av vittnen i rättsprocessen, men det är en så stor uppoffring för vittnen, eller det riskerar att vara det. De måste lägga om livet, ibland måste man byta stad och förändra sitt liv. Det är ofta en mycket större frihetsinskränkning för vittnet till de här brotten än för den som har begått brotten. De är inte alltid häktade, de kan röra sig fritt i väntan på rättegång och det finns fall där de lyckas hota vittnen till tystnad när det väl blir rättegång och då faller många gånger fallen. – Det är precis så, inte minst i de här områdena. Som sagt, det handlar inte bara om personer som har sett väldigt allvarliga brott. Det var ett uppmärksammat fall, fallet Nimo. En 17-årig kille såg en mopedstöld och det resulterade ändå i dödshot och de tvingades flytta. I de här områdena, och de är tyvärr ganska många nu, så fattar många människor beslutet att det är bättre om man håller tyst och det är därför de blir så svårutredda de här brotten. Vi måste ta tag i det här, även med straffskärpningar naturligtvis. – Ger man sig på ett vittne så ger man sig på hela rättsstaten och då ska det bli en riktigt, riktigt kraftfull reaktion. Inget daltande, inget om, inget men. Det är något man inte gör och väljer man ändå att göra det måste rättsstaten visa sin hårda järnnäve och slå ner den i bordsskivan med all kraft och tydlighet. Det kommer att ge effekter, det är jag helt övertygad om.Rent konkret, har ni från moderaternas sida något förslag på vad man kan göra? – Vi är inte klara med den frågan, vi kommer att presentera ytterligare delar men det är så att ger man sig på ett vittne, då ska man få ett riktigt ordentligt straff. Det är inte konstigare än så. Då har man ingenting ute i samhället att göra på lång tid. Det kom en utredning från polisen där man beskriv just den gängbrottslighet som systemhotande. Att det rör sig in i samhällskroppen, man har människor som påverkar allt. Man hotar poliser och andra myndighetspersoner. Hur är din bild? Hur allvarligt är läget i Sverige nu? Var befinner vi oss?– Vi har haft många debatter om det här och jag får ofta höra att det finns andra länder där det är värre och sen kommer något exempel från Baltimore, Italien eller Latinamerika, att det är fler skjutningar. Och det är klart att om det är utgångspunkten så finns det väl alltid någon annanstans där det är värre. Men vi talar om Sverige här. Och Sverige är på så många sätt ett fantastiskt land, ett av världens bästa länder med stor frihet, hårt arbetande, strävsamma människor, ett samhällskontrakt, en tillit som fungerar och har gjort det under decennier. Det är därför som detta blir så märkligt just när det kommer till lag och ordning, brott och straff, till otryggheten, för där är situationen jäkligt allvarlig.– Tittar man på det dödliga våldet och dödsskjutningar så ligger Sverige i Europatoppen de senaste tjugo åren. Att jämföra med de övriga nordiska grannländerna eller Tyskland, som vi i övrigt brukar jämföra oss med, det går inte. Så ja, situationen är allvarlig. Det är ingen naturlag att det ska se ut på det här sättet men det är inte heller en naturlag att det ska fortsätta såhär. Jag tycker att de internationella jämförelserna visar att när den här typen av kriminalitet får ett ordentligt fotfäste, då är det ofta väldigt svårt att hantera den. Det är därför jag menar att det är nu och några år fram i tiden som vi kan göra detta, annars kommer det bli betydligt tuffare.– Men i den delen är jag optimist. Jag är fullt och fast övertygad om att det går att få ordning på det här igen, men det kommer att kräva att vi vågar lyfta på en de stenar vi inte lyft på tidigare. Vi måste utmana en del ”sanningar” som har beskrivits i debatten och att vi måste våga vända på perspektiven. För mig handlar det inte så mycket om att göra vad vi alltid har gjort och sedan lägga på tio procent. Jag tror snarare att man behöver perspektivet låt oss börja med ett blankt papper och fundera på vad är det som krävs för att hantera det här och lösa problemen? Där vill jag att Moderaterna ska vara.Nu har vi pratat mycket om gängkriminaliteten och den har en väldigt stor påverkan, men sen finns det andra frågor som är så att säga mjukare i ett avseende, men där många upplever oro och man upplever att man har svårt att påverka sin egen närmiljö. Det är till exempel Västra hamnen i Malmö där det har varit väldigt mycket oro och stök och där boende misshandlats när de har försökt att säga till. Då har du några på vänsterkanten som försöker beskriva det som att rika, vita svenskar försöker att begränsa livsutrymmet för rasifierade som inte har lika mycket pengar. De boende där är dock mer blandade än de låter påskina och det handlar om något annat. Samma med Strandvägen i Stockholm som har varit på tapeten där det har varit streetracing, oro och ordningsproblem. Och i Göteborg är det bland annat Klippan nere vid hamnen och centralt vid Masthuggskyrkan som liknande problem uppstått. Det är svårt för de boende att gå ner själva klockan tolv en natt och säga ”Hörni killar jag ska upp till jobbet imorgon”. Det här är en svårare fråga på ett sätt för det är ordningsproblem men det är inte alltid grova brott det handlar om. Men det handlar om något som får människor att uppleva att de förlorar kontrollen över sin närmiljö, att man inte känner sig trygg, man vill inte gå ut med hunden och liknande. Det där är något som sker parallellt med den här allvarligare brottsligheten som såklart riskerar att vara systempåverkande på ett sätt som det här inte är. Har du någon reflektion kring de här debatterna? Kan man göra någonting från rättsstatens sida för att komma åt det här eller är det något annat? – Mitt svar där är väl samma svar som när de här gängen beter sig illa på andra platser runtom i Sverige. Gatorna finns till för alla, inte för de som tar sig rätten att vara där och trycka undan alla andra. Ibland låter det nästan i den svenska debatten som att det är en mänsklig rättighet att få bete sig illa och när någon säger åt en blir man kränkt. Men det är som jag sa att det fria, öppna, toleranta samhället som jag vill ha bygger på premissen att min frihet slutar när jag kränker någon annan människas frihet. Det är den insikten som måste återupprättas i samhället, att man har ett eget ansvar för sina handlingar.– Det vi har sett är möjligen motbeviset på den här retoriken att Sverige i grund och botten skulle vara väldigt tryggt, men att det finns problem i några områden. Det ser inte ut så numera, utan den här typen av problem finns faktiskt runtom i Sverige – i stora städer, i mindre, på landsbygden, inne i stadskärnorna och lite utanför. Det är ett nytt normalläge vi ser och frågan är väl om vi lyckas dra några slutsatser av det eller om det bara kommer att fortsätta i tangenternas riktning.Nu när man har hackat de stora krypterade tjänsterna så har man lyckats fälla människor i ledargarnityret i kriminella nätverk, i till exempel Vårbynätverket. Personer som annars är svårt att komma åt. Men så kanske man ser man att skjutningarna inte minskar. Det står yngre människor redo att ta över. Då har jag sett en reaktion, åtminstone i sociala medier, att det inte löser något att döma dem. ”Även om vi låser in ledaren för Vårbynätverket. Även om han är borta i 17 år löser det ingenting. Hårda straff löser ingenting för det är någon annan som tar över bara”. Jag vet inte vad man ska kalla den attityden men det är något slags uppgivenhet eller att man tycker att det här snacket om hårdare straff för grovt kriminella, det löser ingenting om det bara kommer nya hela tiden. – Det där är som du säger ett exempel på den uppgivenhet som finns i debatten. Jag tror att när man jobbar med rättsfrågor måste man vara lite kylig. Man kan inte stirra sig blind på vad som händer från vecka till vecka. Man får titta på de lite längre linjerna. Ett exempel på det var här i våras när skjutningar lyckligtvis gick ner litegrann. Då var regeringen oerhört pigg på att direkt kalla till presskonferens och säga ”titta nu har de sjunkit med 30-40 procent här!”. Sen nu när majsiffrorna kom och skjutningarna var fler än året innan såg jag ingen motsvarande presskonferens. Det är konstigt det där. – Men det kan ju variera beroende på en mängd olika faktorer, om det är varmt eller kallt, vad som händer i gängen och så vidare. Jag tror att det som har hänt kopplat till Encrochat är positivt. Det är bra att få bort de här, för till skillnad från tidigare så innebär de här att det finns en reell möjlighet att slå till mot gängens ledare, det kommer att ge effekt. Därmed inte sagt att problemen är lösta. Det beror också på om man förmår att verkligen lagföra dem och hur lång tid det dröjer innan de är ute på gatorna igen. Och där kan man dra paralleller till andra rättegångar men att det här är något positivt, det är för mig helt självklart. Sen är väl frågan just om det här är en tillfällig positiv effekt eller om det är den långsiktiga vändning vi vill att det ska bli. – Man kan notera att den här informationen har getts till oss av andra länder. Det här är ingen möjligt att göra i Sverige. Och det är det som är så märkligt att Sverige är det land i Europa som förmodligen har störst problem med gängkriminalitet men ändå har vi den svagaste lagstiftningen på det här området. I realiteten är vi beroende av vad andra länder delar med sig av till oss för att kunna lagföra de här personerna. För mig är det självklart att vi borde ha den här kompetensen och lagstiftningen själva. Det är det vi har sagt, det som kallas för proaktiv avlyssning. Sen innebär det naturligtvis inte att man ska kasta alla rättssäkerhetgarantier överbord – tvärtom. Vi har ett upplägg där vi tycker att vi har tagit höjd för det och att det ska ske på ett rättssäkert sätt. Men det här är något positivt för möjligheten att få folk lagförda och vi behöver skaffa oss den här kompetensen och lagstiftningen själva. Jag är helt övertygad om det. Man kan också tänka att när nya krafter försöker etablera sig kan det ske en våldstopp så du får en effekt där det ser ut som att det är värre. Å andra sidan, om du låter till exempel Vårbynätverket som var, och fortfarande är, väldigt hierarkiskt uppbyggt och verkar vara ganska kompetenta (om man kan använda ett sånt ord i det här sammanhanget), om du låter dem bita sig fast får du mer av en maffia. Då kan det bli färre skjutningar på gatan, när en maffia dominerar hela områden och en marknad. Å andra sidan blir samhällspåverkan mycket större när du har den typen av gruppering med mer makt, medan de nya grupperingarna som försöker etablera makt på gator gentemot varandra, de har inte den kunskapen och möjligheten att påverka samhället lika mycket än. Även om du får en topp i skjutningar när man får ett maktvakuum så kan det vara något som är långsiktigt positivt, även om det låter lite perverst att säga det när det är fler skjutningar. – Ja, man ska vara försiktig hur man tolkar det här. Skjutningen är ett ganska trubbigt exempel eller indikator på tillståndet i landet. Sen finns det en del som säger att ”går skjutningarna ner visar det att vi är på rätt väg, går skjutningarna upp är vi också på rätt väg”. Det blir inte heller intellektuellt hederligt utan man får nog pussla ihop olika faktorer. – Man kan säga en sak om skjutningarna: de påverkar ändå otryggheten i samhället. Det är klart att det är väldigt otrevligt att det skjuts ute på gatorna, att folk springer runt med militära vapen. Och det har också funnit personer som hävdar att det påverkar inte gemene man så mycket eller att man behöver inte vara rädd för att drabbas men det har vi väl gång efter annan konstaterat att så är det inte. Utan när de här personerna tar fram sina AK-47:or och sprejar trettio kulor då viner kulorna åt alla håll och de är kanske inga precisa skyttar i den delen. Det är jäkligt otrevligt att det finns så många vapen i omlopp, i händerna på personer som har ett fruktansvärt våldskapital och som är helt likgiltiga inför om människor drabbas och vem som drabbas.Om man ska vara lite kritisk mot er i Moderaterna och Alliansen då. Det danska åtgärdspaketet, det så kallade bandepakken, lades fram redan 2009. Då hade jag precis flyttat från Danmark. Men när jag flyttade till Danmark, till Odense, jag tror det vara samma vecka så sprängdes en Hells Angels-lokal i det här gängkriget som utkämpades på 00-talet mellan det man kallade ”Rockare” som är MC-gängen och invandrargäng. Det är den uppdelningen man har i Danmark. Men då lade de fram det första åtgärdspaketet, sen har de lagt fram två till efter det. 2009 satt alliansregeringen vid makten och man hade majoritet i riksdagen, man behövde inte ta hjälp av något annat parti som efter 2010. Ändå så har det dröjt såhär länge tills ni verkligen förstod att det här är en så viktig fråga. Hur kommer det sig? Varför fattade inte ni, eller vi ska jag väl säga, det här då? Varför fattade man det 2009 i Danmark, men inte i Sverige?– Det är som du säger, det har varit flera paket i Danmark. Vi bjöd hit Danmarks förre justitieminister från de konservativa för att lära oss om detta och höra hur man arbetade i Danmark. Det har väl inte undgått någon att vi talar mycket om Danmark och det är inte för att Danmark på alla sätt är ett bättre land än Sverige. Men för 15 år sen hade de tuffa problem med gängkriminella och man bestämde sig för att gör något åt det. Inte bara gör det som låter bra, det som ger flest pressklipp, utan det som verkligen gör det svårt att vara gängkriminell i Danmark. Och det har fungerat. Antalet gängkriminella personer i Danmark har minskat kraftigt de här åren. Det är klart att det fortfarande finns kriminalitet i Danmark, självklart. Men medan personer med gängkoppling har minskat där så har det exploderat i Sverige. Det är den jämförelsen som är intressant.– Varför gjorde man inte mer tidigare? Så är det väl lite oavsett samhällsproblem, att man borde alltid ha gjort mer tidigare, för när de väl har uppstått så har de uppstått. Jag vet inte om jag är rätt person. Det är det som är så härligt med att vara journalist, att sitta vid sidlinjen, för då har man alltid det moraliska övertaget: ”Varför gjorde ni inte mer?”– Jag fick den här portföljen i början av 2019 men det är klart att man kan peka på några saker. En sak är att det har hänt något i Sverige de senaste fem åren, vi hade inte alls de här problemen med kriminalitet för 10 år sen. Den fanns, men det är något som har hänt de senaste fem, sex åren då det här verkligen har exploderat om man tittar på skjutningar och personer i de här miljöerna. Ett annat svar som kanske är lite jobbigare är att det har funnit ett perspektiv kring att de här typerna av problem egentligen kan förebyggas genom olika sociala insatser. Att det där med straff inte är så viktigt. En attityd att det är frågor som man inte ska skriva eller prata så mycket om och där den som tagit upp det ibland har fått utstått saker och ting som är rätt otrevliga. Det är det paradigmet so, tyvärr har varit förhärskande i ett antal år kring detta. And here we are.– Man kan prata mycket om hur det har varit, men jag är mer inriktad på att se till att om tio år blicka tillbaka och att vi då ändå har lärt oss något och gjort något åt problemen. Men jag tror att de här frågorna mår bra av en balanserad debatt där argument bryts mot varandra. Där man kan säga saker utan att hela tiden bli anklagad för att man har dunkla syften. Jag tror att det är väldigt få personer i Sverige som har det. Precis som i andra frågor som migration och integration. Jag tror att de allra flesta vill väl men sen kan man tycka olika. Sverige skulle må bättre av en mer chosefri diskussion där olika sakargument kan diskuteras. Även om jag att det har blivit bättre, men man behöver inte backa bandet särskilt långt tillbaka för att se exempel på en diskussion som inte var sund.Du tog upp migrationsfrågan. Hur mycket av det här är relaterat till migration? För i många av de här områdena vi pratar om där kriminaliteten bitit sig har de boende till stor del utländsk bakgrund. Bland de gängkriminella så är det till har en förkrossande majoritet utländsk bakgrund, både i första, andra eller tredje generationen. Så hur mycket av det här är så att säga har att göra med ett integrationsmisslyckande och hur mycket har att göra med rättspolitik? För i Finland till exempel, där har de inte den här typen av gängproblem och de har inte heller haft en så stor migration som Sverige har haft. De har inga utsatta områden.– Det finns absolut en koppling, så är det. Sen ska man gärna framhålla det jag sa tidigare, att de allra flesta människor som kommer till Sverige är precis som vem som helst och vill bara ha ett bättre liv för sig själva och för andra. Jag tror att de i mångt och mycket är mer förbannande över de kriminella än vad medelsvensson är eftersom de ofta påverkas mer. Det är i alla fall min erfarenhet. – Men det finns en koppling och den beror på en migration som över tid har varit för omfattande i kombination med en integration som inte alls har fungerat. Och även om man alltid har ett eget ansvar, så är det självklart så att i den typen av utanförskap och segregation där blir tyvärr en del killar framförallt ganska lätta offer för att rekryteras av de här gängledarna. Det handlat inte om att man börjar begå småbrott utan tyvärr begår man tunga brott väldigt tidigt, långt ner i åldrarna. De blir utnyttjade på grund av straffrabatter och den tandlösa ungdomsvården. Det är ofta killarna som är 16, 17, 18, 19 år som håller i vapnet, det är så det ser ut.– Jag tror att om vi ska få ordning på de här handlar det om den ganska akuta situation vi har så måste vi först och främst skärpa rättspolitiken. Sen behövs det en långsiktig mycket stram migrationspolitik för att kunna klara integrationen av dem som har kommit till Sverige och en omläggning av integrationspolitiken. Bort från alla projekt som många politiker älskar, bort med tidsbegränsade insatser, någon miljon hit, någon projektplan dit. Vi behöver mer av de här grundslagen. – Man ska växa upp i familjer där mamma och pappa går till jobbet. Man ska lära sig svenska, därför att livet i Sverige blir enklare då. En skola som fokuserar på kunskap. Skolan är om något en murbräcka mot segregation. Vad jag försöker sätta ord på är att det handlar kanske om att göra färre saker men att se till de fungerar riktigt bra. Det är nyckeln för att motverka den här segregationen och allt det här måste vi göra över tidStor tack Johan Forsell för att du var med i Rak höger!– Tack så mycket för att jag fick vara med!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

I det tjugosjunde avsnittet träffar jag Diamant Salihu. Diamant har en lång erfarenhet av journalistik av både nationell och global nivå. Vid sidan av sitt arbete som journalist på SVT har han lyckats skriva en mycket omtalad och framgångsrik bok. “En av lärarna slutade på skolan och började arbeta i Hammarby sjöstad, en mer central skola. Först då upptäckte hon skillnaderna mellan hur skolor i olika delar av staden har som grund när de orosanmäler till socialtjänsten. I hennes förra arbetsplats Rinkeby oroade man sig mer för de utåtagerande eleverna än de mer tystlåtna som kanske mådde dåligt. Hon kallade det för Rinkebysyndromet. Det innebär att tröskeln för orosanmälaningar har höjts, annars hade stor del av ens arbetstid gått åt kontakt med socialtjänsten. Konsekvensen blir att man missar många barn som mår dåligt.” Temat för dagens avsnitt är kriminalitet Länk till boken “tills alla dör”: https://www.adlibris.com/se/bok/tills-alla-dor-9789189061842

Mantraet for politikerne er, at uddannelse af de unge som ikke har fået nogen og efteruddannelse af ufaglærte, er vejen til den arbejdskraft, som samfundet mangler. Og adskillige gange har man trimmet AMU-uddannelserne og gjort dem gratis for at tiltrække borgerne. Men nu viser en analyse, at der i 2019 kun blev afviklet 19 kurser på landets 79 AMU skoler. Der tegner sig nu et politisk flertal for, at alle ministerier og styrelser skal gemme alle mails i minimum 5 år. Det sker efter DR har kunne afsløre, at en række topembedsmænd har fået slettet deres mailbokse. Konsekvensen har været, at den undersøgelseskommission, der tidligere i år skulle afdække den ulovlige adskillelse af alle mindreårige asylpar i 2016, mens Inger Støjberg var udlændingeminister, ikke har kunnet undersøge mailbokse hos topembedsmænd i Udlændingestyrelsen og i Udlændinge- og Integrationsministeriet. Og det er en regulær skandale mener et bredt politisk flertal. Efter anklager om problematiske arbejdsforhold indgår onlinesupermarkedet Nemlig.com en ny lokalaftale med fagforeningen 3F. Den nye lokalaftale forbedrer ifølge 3F vilkårene for løst-ansatte Nemlig.com-medarbejdere, som plukker og pakker varer på Nemlig.coms centrallager i Brøndby, hvor 1500 medarbejdere er beskæftiget. Mette Vibe Utzon og Mathias Bay Lynggaard er dagens værter, Tine Møller Sørensen redigerer. www.dr.dk/orientering

Mantraet for politikerne er, at uddannelse af de unge som ikke har fået nogen og efteruddannelse af ufaglærte, er vejen til den arbejdskraft, som samfundet mangler. Og adskillige gange har man trimmet AMU-uddannelserne og gjort dem gratis for at tiltrække borgerne. Men nu viser en analyse, at der i 2019 kun blev afviklet 19 kurser på landets 79 AMU skoler. Der tegner sig nu et politisk flertal for, at alle ministerier og styrelser skal gemme alle mails i minimum 5 år. Det sker efter DR har kunne afsløre, at en række topembedsmænd har fået slettet deres mailbokse. Konsekvensen har været, at den undersøgelseskommission, der tidligere i år skulle afdække den ulovlige adskillelse af alle mindreårige asylpar i 2016, mens Inger Støjberg var udlændingeminister, ikke har kunnet undersøge mailbokse hos topembedsmænd i Udlændingestyrelsen og i Udlændinge- og Integrationsministeriet. Og det er en regulær skandale mener et bredt politisk flertal. Efter anklager om problematiske arbejdsforhold indgår onlinesupermarkedet Nemlig.com en ny lokalaftale med fagforeningen 3F. Den nye lokalaftale forbedrer ifølge 3F vilkårene for løst-ansatte Nemlig.com-medarbejdere, som plukker og pakker varer på Nemlig.coms centrallager i Brøndby, hvor 1500 medarbejdere er beskæftiget. Mette Vibe Utzon og Mathias Bay Lynggaard er dagens værter, Tine Møller Sørensen redigerer. www.dr.dk/orientering

Å bruke et bilde uten å spørre om lov, er et klart brudd på åndsverkloven. Oppretter du en anonym blogg eller Instagram-konto er det derimot fritt frem, uavhengig av hvor mange bilder du stjeler, redigerer eller manipulerer.Mens influencer-tvillingene Vita og Wanda Mashadi opplever massiv medie-dekning (og et massivt hat i sosiale medier) for retusjering av bilder de blant annet fikk av TV 2, er det ingen medier som stiller spørsmål ved Instagram-kontoen Redigerte Mashadi, som deler bilder de ikke har bruksrett til.Loven er lik for alle. Konsekvensen er en annen sak.PS: Kort tid etter at denne episoden ble lagt ut på YouTube, ble den anonyme Instagram-kontoen slettet.Se episoden på YouTube: https://youtu.be/hLFWROnHds8Abonner på YouTube-kanalen min her: https://YouTube.com/hpnhansenBli Bidragsnyter du også - Støtt innholdsproduksjonen til Hans-Petter med 15 kroner i måneden her: https://hanspetter.info/bidragsnyter/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Malin Krutmeijer gör ett dna-test i släktforskningssyfte och funderar på om en ny syn på släktskap håller på att ta över. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I vintras tog jag och min familj varsitt dna-test i släktforskningssyfte på en av de stora genealogisajterna. Några månader senare kom det ett mail från en kvinna i Australien. Hon letade efter släktingar med ett visst namn och bifogade begeistrat ett dna-schema. Jag kände inte igen släktnamnet, men jag kunde se att kvinnan, jag och en för mig okänd man hade ett mycket litet dna-segment på precis samma plats på en kromosom. Eftersom jag inte begrep riktigt vad hon var ute efter med det där schemat, la jag mest märke till hennes upphetsade tonfall. Det kändes lite som om hon sa titta på våra horoskop, mars står i konjunktion med saturnus hos oss allihop!. Till slut lyckades jag ändå utröna så mycket som att vår gemensamma dna-snutt måste komma från någon ur en myriad av människor i Bohusläns skärgård, där ett par av mina släktlinjer når långt tillbaka i tiden. Plötsligt blev jag rörd. En liten pyttebit från en fiskarson eller -dotter råkade följa med till oss genom många generationer. En gråtmild känsla av förbundenhet blixtrade till och försvann. Under tiden som gått sedan vi gjorde dna-testen och kastade oss ner i olika arkiv har jag ofta tänkt på släktforskning som en sorts modern anfäderskult. När man rotar i sin egen släkt utvecklar man nästan oundvikligen ett slags identifikation med sina anmödrar och anfäder. Det spelar mindre roll om de var adel, bönder eller kriminella. Man har de rötter man har, och man gör dem betydelsebärande. Det var själva laddningen av mening som jag kände i den australiensiska kvinnans brev, och den vibrerar genom släktforskningsforum och dna-sajter. Men vilket slags mening? Suget efter förfäderna idag är, tror jag, knutet till vår nära historia. Urbaniseringen och industrialiseringen drog ju människor bort från platser och sammanhang där de ofta levt väldigt länge, om inga krig kom och drev iväg dem. Anknytningen bakåt glömdes ofta snabbt bort när moderniseringen krävde en ny sorts människa, med nya lojaliteter bortom släkt och skrå och blicken riktad framåt. Vi befriades ur ett nät av släktband och traditioner till priset av en viss historielöshet. Vem du är blev ytterst en individuell fråga. Släktforskningen, betraktad som en modern anfäderskult, präglas av detta. Rötterna bestämmer inte utövarens plats i en religiös eller social ordning, utan är en fråga om personlig identitet. Här blir släktforskningen med hjälp av dna extra intressant, för den har givit upphov till en parallell, mer individualiserad definition av vad släkt innebär. Peter Sjölund, en av Sveriges ledande experter på dna-släktforskning, skiljer i sina handböcker noga mellan genetisk genealogi och det traditionella släktbegreppet. Låt mig konkretisera. När man gjort ett dna-test på en genealogisajt får man en lista över dem som man delar dna med, av dem som också testat sig. Dna-kusiner kallas de på släktforskningsjargong. På något sätt är man alltså släkt med dem, mer eller mindre avlägset. Saken är att inte ens biologiska helsyskon får identiska dna-matchningslistor. Kombinationsmöjligheterna är närmast oändliga när man får hälften av sitt dna från vardera av sina två biologiska föräldrar. Peter Sjölund har förklarat det ungefär såhär: tänk dig för sakens skull att ditt dna är ett pussel med en miljon bitar. Dina biologiska föräldrar har kastat in varsin miljon bitar i en hög, och ur den högen har du plockat en miljon. Inga konstigheter egentligen. Konsekvensen är att en matchning som dna-företaget gissar är ett sysslingbarn hos mig, kan avfärdas som nästan obefintligt släkt med min bror. En del av hans matchningar saknas i gengäld helt på min lista. Jag har helt enkelt inte ärvt just de dna-snuttar som min bror delar med dem. Man kan tycka att detta inte spelar någon roll. Enligt den traditionella synen på släktskap så är ju jag och min bror precis lika mycket släkt med alla som vi är släkt med. Ändå är det svårt att fullt ut frigöra sig från känslan att jag är mer släkt med det där förmodade sysslingbarnet än min bror är. En dna-kusin är väl ändå en sorts kusin, även om ingen annan i min familj delar dna med henne? Kanske ser vi här början på en ny, individualiserad idé om släktskap. Ge människan en ny teknik och hon kommer att börja leka med den och skapa betydelser med utgångspunkt i det redan kända. Och när det gäller att tillskriva dna mening är de stora amerikanska gen-släktforskningsföretagen mer än behjälpliga, med siktet sentimentalt inställt på identiteten. Reklamfilmer frestar med möjligheten att ta reda på vem du verkligen är. Kanske är du, och nu citerar jag, en ursprungsamerikan, en krigare, en prinsessa. Det handlar om identity, essential self, oneness, mässar speakerrösten i en film, lika suggestivt som svåröversättligt. Det som lockar många allra mest är utsikten att få veta vilka etniska ursprung de går och bär på, kanske utan att veta om det. Dna-företagen marknadsför stenhårt sin påstådda förmåga att analysera etnisk bakgrund. Deras metod är att jämföra dna från den som testar sig med ett antal så kallade referensbefolkningar runt om i världen. Forskningen är enig om att denna etnicitetsuppskattning inte är särskilt vetenskaplig, och inte bör tas på något större allvar. Jag kan ge ett exempel på hur vanskligt det är. När jag förde över mitt dna-test från sajt till en annan fick jag nya svar angående min etnicitet. Jag gick från noll procent finsk till 14,5, men förlorade på kuppen de östeuropeiska och västeuropeiska procent som den första sajten hade tillskrivit mig. Den här osäkerheten hindrar givetvis inte folk från att frossa i etnicitetsmätningarna. Dna-företagen hejar på med reklam där folk dansar loss i Västafrika eller badar bastu för att fira sina etniciteter. Det hjälper inte heller att amerikanska tidningar är fulla av artiklar med rubriker som ditt dna är inte din kultur. Har någon upptäckt att den bär på några procent tysk etnicitet är det öl och bratwurst för hela slanten. Vad nu tysk etnicitet är, sist jag kollade var nationell identitet snarare en historiskt och politiskt motiverad konstruktion. Man kan föralldel se dna-företagens etnicitetsbestämningar som ett harmlöst nöje i stil med astrologi, och det är de, men inte bara. Det finns forskning som visar att ju mer vi pratar i etniska kategorier, desto mer börjar en del tro att etniska grupper är fundamentalt olika. Det finns med andra ord en risk att etnicitetstesten förstärker rasistiskt idégods. En annan aspekt av etnicitetsmätningen är att resultaten är strikt individuella. Min bror och jag bedöms inte ha exakt samma etnicitet, trots att vi i vanlig bemärkelse har samma ursprung eftersom vi har samma föräldrar. Dna-släktforskningen individualiserar alltså inte bara släktskap utan också etnisk bakgrund. Dna ljuger inte, heter det, och i sig gör det ju inte det. Men i det ögonblick som dna-testet lämnar laboratoriet och manifesterar sig i en etnicitetsuppskattning och en matchningslista över släktskap, så har det inträtt i det sociala livet. Kulturella förväntningar på vad släktskap, etnicitet och personlig identitet innebär flödar över de torra små dna-sekvenserna, för kultur är ofrånkomligen människans natur. Det är lika underbart som skrämmande. Nästan vad som helst kan hända. Malin Krutmeijer, kulturjournalist

Ingen adresse ingen penge, det er scenariet for mange hjemløse, der uden at kunne dokumentere en adresse, ikke kan få et NemID og dermed ikke kan få et hævekort, så de kan få adgang til de penge de har. Det har fået Hus Forbi til at stille et borgerforslag, for at sikre at udsatte og hjemløse får adgang til deres egne penge. Godt dansk design det ved man hvad er. Det er noget der er blevet hyldet verden over og som vi danskere kan være stolte over. Men hvad med et IC3 tog? Kan man kalde det godt dansk design – åbenbart, for i dag er det 30 år gamle tog blevet præmieret af Statens Kunstfond. Hvis man tager et kig i sundhedsstyrelsesvaccinationskalender for Danmark, så er den forventede dato for færdigvaccinering i Danmark et sted i august. Men hvordan ser det ud for de fattigste lande. Mikkeller tilbyder Covid-test ved indgangen til brygpubben Warpigs i Kødbyen. I samarbejde med sundhedsvirksomheden Practio kan Mikkeller fra i morgen tilbyde skånsom, hurtig testning af kunder, der ikke på forhånd har en negativ Covid-test registreret i deres coronapas. Practio, der har det lægefaglige ansvar, træner personalet på Warpigs til at supervisere selvpodningen. En artikel i Berlingske.dk handler om netop pleasere, og blandt om hvordan pleaseres adfærd kan have konsekvenser for dem selv. Vi taler med en psykolog om problemet. Medvirkende: Poul Struve Redaktør på Hus Forbi. Øivind Slaatto, Designer. Flemming Konradsen, professor i global sundhed på Københavns Universitet. Pia Callesen, der er psykolog og klinikchef på Center for Metakognitiv Terapi.

När hade du ett djupare samtal med en vän senast? Vi har en tendens att prata om vissa saker med vissa personer. Samtidigt glömmer vi bort att samtala med våra nära om det som är viktigt i livet. Konsekvensen kan då bli att vi bygger våra relationer på fel värdegrunder. Hur lyfter vi en sådan relation till nya nivåer? Går du miste om stora delar av en relation för att det finns saker ni inte pratar om? Lennart och Cathrin diskuterar frågan och tar fram nycklarna för hur vi får ut nya värden av gamla vänner.

Hva er egentlig konsekvensene av å tele mat i «ja og nei» mat? Jeg kan ikke si deg hvor mange mennesker jeg har jobbet med eller intervjuet som har fått høre at matvare x eller y er dårlig eller ikke greit å spise. - Mange av dem, meg selv inkludert har slitt eller sliter med form type for spiseforstyrrelse. Anoreksi,  bulimi, binge eating. You name it. - Disse sykdommene er som alle mentale lidelser traumatiske og preger resten av livet til en person. Alle disse sykdommene er utrolig vanskelig å bli kvitt.  Det kreves enorm innsats og god oppfølging.  Faktisk er anoreksi den mentale sykdommen som tar mest liv....(1) - Etter å ha snakket med flere folk som har hatt ett anstrengt forhold til mat så er det en ting som stikker ut: Mange av dem kommer fra en diett kultur hvor det å ekskludere enkelte matvarer nærmest var et must. - Nesten alle populær dietter har noen matvarer som er «nei mat». - Disse matvarene er ofte ting som smaker godt. Noe som resulterer i at man før eller siden går lei og går på "smellen". - En slik snaccident blir som oftest etterfulgt  av enorm skyldfølelse. Man føler man har gjort noe ulovlig å må straffe seg selv i form av  enda strengere regler, sulting,  overtrening, selvskading,  kaste opp eller en annen form for straff. - Fra personlig erfaring kan jeg si at å ha en spiseforstyrrelse er noe av det verste man kan gå gjennom og jeg ville ikke en gang ønsket at min verste fiende skulle fått det. - Folk blir så opphengt I å prøve å fortelle deg hvorfor kjøtt er dårlig for deg, at fett gjør deg feit, hvordan sukker dreper deg, eller hvorfor du må spise "rent" fordi fastfood gir deg kreft. - Jeg hører konstant folk si ting som: " Hva er feil med å kalle en matvare dårlig eller farlig om det gjør at man spiser mindre av det?" SVARET ER FORDI DU HAR NULL PEILING PÅ HVORDAN DE PÅVIRKER FOLK SIN OPPFATNING AV MAT - Jeg har brukt så mye tid på å prøve å bekjempe demonisering av enkelt matvarer. Det finnes ingen isolert matvarer som er syndebukk. - Det går fint å spise kjøtt, det går fint å spise mettet fett, du kan være sunn selv om du spiser godteri. - Ingen matvarer er direkte sunne eller usunne. Det er avhengig av kontekst, dine mål, din situasjon og din evne til måtehold. - Noen ganger kan det sunneste noen kan gjøre være å spise en sjokolade og ikke skamme seg over det. - En spiseforstyrrelse er MYE mer usunt enn å spise "nei mat" i ny og ne. - Det er DERFOR jeg aldri sier til noen at det er noen matvarer som er "tabu" eller "dårlig".  Jeg vil få folk til å ta beviset valg å få forståelse for kostholdet sitt. #værawesome ❤ (1): https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1857759/#__ffn_sectitle   andre studien jeg snakker om som du kan søke opp på Pubmed- Restrained and unrestrained eating - Development and validation of the Dichotomous Thinking Inventor - Rigid vs. flexible dieting: association with eating disorder symptoms in nonobese women - Flexible vs. Rigid dieting strategies: relationship with adverse behavioral outcomes - Cognitive and weight-related correlates of flexible and rigid restrained eating behaviour - How does thinking in Black and White terms relate to eating behavior and weight regain?    

I dag handler det om ubevisste mønster eller såkalte negative leveregler som styrer måten vi tenker, føler og handler på uten at vi vet det. Ofte presenterer jeg en artikkel som en innledning til et foredrag, men i dag går jeg motsatt vei. Først skal du få høre en samtale jeg hadde med studentsamskipnaden i Agder om forholdet mellom selvtillit og selvfølelse. Tema sklir over i negative leveregler, og jeg vil gi en mer formell innføring i denne teorien mot slutten av dagens episode.Negative grunnleggende leveregler kjenner du igjen på at det er mønster som dukker opp gang på gang i livet. Konsekvensen av negative grunnleggende leveregler er at vi gjenskaper de mest skadelige forholdene fra barndommen også i voksenlivet – uten å være oss det bevisst!Dersom du mistenker at du sitter fast i et negativt mønster, kan du kanskje få hjelp til å nøste i dette her på siden. Under har jeg satt op en link til et slags selvhjelpsprogram i forhold til de negative levereglene. Ideen er at man først og fremst må identifisere negative leveregler hos seg selv, før man kan endre dem. Mange av oss har én eller flere negative livsmønster som på en eller anen måte hindrer oss i forhold til selvrealisering, mellommenneskelige forhold, lykke eller måloppnåelse. Young og Klosko har beskrevet et sted mellom 10 og 20 forskjellige levergeler, og ved hjelp av linken under, kan du gå gjennom en del spørsmål for å finne ut om du er fanget av et destruktivt mønster. På linken under kan du «teste deg selv» og finne ut mer om de enkelte leverglene som hører til de ulike kategoriene av grunnleggende behov som har vært tema i episode 50 av SinnSyn. Av Sondre Risholm LiverødPsykologspesialistWebPsykologen.no Få tilgang til ALT ekstramateriale som medlem på SinnSyns Mentale Helsestudio via SinnSyn-appen her: https://www.webpsykologen.no/et-mentalt-helsestudio-i-lomma/ eller som Patreon-Medlem her: https://www.patreon.com/sinnsyn. For reklamefri pod og bonus-episoder kan du bli SinnSyn Pluss abonnent her https://plus.acast.com/s/sinnsyn. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.