Podcasts about ovanp

Just idag besöker Kennedy podden för att snacka upp derbyt mot AIK och vad han anser krävs för att klara av en sådan uppgift. Micke Hjelmberg gästar och snackar ned matchen mot Sirius samt delger sina tankar om det kommande transferfönstret. Ovanpå detta berättar även Emilie Joramo om helgens match mot Piteå och den kommande cupfinalen.

I veckans avsnitt blir det fokus på Paxman (00:49:04). Ett mycket intressant bolag inom skalpkylning. Men först blir det lite tjöt om saker som hänt. Det blir bland annat snack om Geddas padeltriumf mot KAP, CRAD, Sleep Cycle och mycket mer. Det blir ett kortare iGaming-segment (00:35:27) idag med fokus på Everymatrix bud på Fantasma. Vi pratar även om Flutters bud på Snai från Playtech, där faktiskt Playtech skulle kunna se intressant ut nu som en renodlad B2B-aktör. Det blir även lite mer annat.Avsnittets huvudnummer blir som sagt Paxman (00:49:04). Vi kikar till detta intressanta case som verkar inom skalpkylning. Det finns intressanta tillväxtmöjligheter för bolaget, med efterföljande stärkt lönsamhet. Ovanpå det ser värderingen ganska aptitlig ut redan på 2025E:s estimat. I Veckans Volley ser Erik framemot rapportsäsongen som drar igång nästa vecka och Markus gillar skarpt att hockeysäsongen är igång. Skriv gärna till oss på: gotttjotomaktier@gmail.comTwitter/X: @GottTjotAktier, @MarkusGedda och @aktiehesten.-(00:09:09) - Tupperware(00:12:22) - Nepa(00:13:42) - VD-byten(00:18:30) - CRAD(00:24:13) - Sleep Cycle(00:35:27) - iGaming-nyheter (00:35:37) - Flutters bud på Snai (00:40:46) - Everymatrix bud på Fantasma (00:46:31) - Brasilien(00:49:04) - Paxman (00:53:27) - Historik (00:57:46) - Marknaden (01:05:09) - Produkten (01:15:05) - Affärsmodell (01:29:42) - Konkurrens (01:38:42) - Kassaflöden (01:43:43) - Framtiden (01:47:11) - Risker (01:48:56) - Ägarlistan (01:51:30) - Sammanfattning(01:56:25) - Veckans VolleySupport this show http://supporter.acast.com/nantingomaktier. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Maximalt tät stämning i studion. Ovanpå detta gör "vedervärdiga varianter med GG" en återkomst. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Europapodden är i Strasbourg där EU-parlamentet samlas för en sista session innan valet. Vi summerar en turbulent mandatperiod där kriserna avlöst varandra och där helt nya krav ställts på samarbetet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Pandemin ställde helt nya krav på EU-samarbetet. Ovanpå det klimathotet och så ett storskaligt krig efter att Ryssland invaderade Ukraina. Kriserna som kommit slag i slag har varit en prövning för det europeiska samarbetet. Hör om nya steg som tagits av unionen och om hur samarbetet fördjupats. Nu när parlamentet sammanträder för sista gången innan valet består agendan av en jumbohög – hela 89 lagförslag ska klubbas innan veckan är slut. Skandalerna som skakat parlamentet När kriserna krävt akut handling av EU har Europapaparlamentet vid flera tillfällen hamnat i bakvattnet när kommissionen med Ursula von der Leyen i spetsen flyttat fram sina positioner och stakat ut en ny väg. Parlamentet har också under mandatperioden skakats av flera skandaler, ledamöter som misstänks ha spionerat för främmande makt och korruption. Medverkande: Andreas Liljeheden, Ekots Brysselkorrespondent. Teresa Küchler, Svenska Dagbladet. Wiktor Nummelin, TT. Programledare: Caroline SalzingerProducent: Therese Rosenvinge

Vete och valfeber ser ut att kunna äventyra Polens stöd till Ukraina. Utspelet från bundsförvanten om att sluta skicka vapen oroar Kiev. Har Polen vänt Ukraina ryggen nu? Ryssland framstår som vinnare när bandet mellan Ukraina och Polen ser ut att krackelera. Hör om vetet, som Ukraina är beroende av att exportera men som Polen inte vill ha på sin marknad. Spannmålet har nu slagit en kil mellan grannländerna, men i bakgrunden osar den polska valrörelsen. Lantbrukarnas och landsbygdens röster kan bli avgörande för det styrande partiet Lag och Rättvisa och det är tydligt att den sittande regeringen vill visa att man sätter polska intressen i första rummet. Ukraina å sin sida har dragit Polen och Ungern inför WTO på grund av spannmålshanteringen och när president Zelenskyj talade inför FN förra veckan anklagade han de europeiska grannarna för att bereda en scen för Moskva. Nu försöker Ukraina delvis backa och dra ner konfliktnivån, men det höjda tonläget och den nya kalla tonen mellan Polen och Ukraina sätter ändå fingret på en bräcklighet i grannrelation. Ovanpå den polska osäkerheten kommer nu ett val i Slovakien som kan kullkasta stödet till Ukraina därifrån. Medverkande: Samuel Larsson, Polenkorrespondent. Lubna El-Shanti, Ukrainakorrespondent. Susanne Palme, EU-kommentator. Programledare: Caroline SalzingerProducent: Therese Rosenvinge

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. Ladda ned i Appstore eller Google Play. * Det avhandlas mjölkande muskler, utlasade kaniner samt vad som egentligen menas med “asiatiska” pärlor. Fredrik svarar även på frågan: Är det homofobiskt att vara en top? Ovanpå allt utlovas det experiment med kulor.

Det är mycket för ledare nu. Vi är i efterdyningarna av en pandemi och på väg in i en energikris i spåren av kriget i Ukraina. Och hur blir det med leveranskedjorna, räntorna, börsen och inflationen? Vilken typ av lågkonjunktur har vi framför oss? Ovanpå allt det här dessutom en skenande klimatkatastrof … Så hur ska chefer leda nu? Vad behöver ledare fokusera på? Vilka kompetenser och förmågor behöver chefer vässa – hos sig själva och medarbetare? Möt Novares vd Fredrik Hillelson, HR-experten Siri Wikander och Chefakademins Cissi Elwin i en underhållande och oumbärlig spaning om ledarskapet som behövs framåt. De är inte alltid är helt överens (till exempel om scenarioplanering). "Kommunikation är viktigare än någonsin", konstaterar Fredrik Hillelson. Se samtalet som video här! Fredrik Hillelson är grundare och vd för Novare Executive Search som är ett av Sveriges största företag inom chefsrekrytering. Han har bakgrund som marinofficer och har varit utlandspersonalchef på Scania, personaldirektör på Accenture Sweden och personaldirektör på Investor. Siri Wikander är HR-konsult och föreläsare inom digitalt samarbete och lärande i sin roll som People Growth Expert på Beyond Talking. Hon har bakgrund inom HR och ledarskapsutveckling och har bland annat jobbat som Head of Talent Management på Axfood, som Head of People and Culture på Hemfrid och Director of People Growth för Scandic Hotels. Hon är också krönikör i tidningen Chef. Cissi Elwin är vd på Chefakademin. Hon har bakgrund som journalist, tv-producent och tv-programledare. Hon har bland annat varit chefredaktör för tidningen Chef, för ICA-kuriren och vd för Svenska filminstitutet.

Hannah Arendt menade att en revolutionär måste tro att det är möjligt att kliva ut ur historien. Ulla Gudmundson minns sin tid i den revolutionära vänsterrörelsen och hur den tog slut. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.Många förändringar i mitt liv, kanske de flesta, har skett smygande. Vänskaper som stillsamt vuxit till sig. Vänskaper som ebbat ut. Rottrådar som letat sig ner på en plats till dess jag upptäckt att jag inte vill lämna den. Rötter som vissnat utan att jag märkt det, förrän uppbrottet redan var ett faktum.Men mitt avfall från den revolutionära marxismen, det kan jag faktiskt datera nästan på dagen. Det inträffade mellan Nobelfesten och Lucia år 1974. Någon vecka tidigare hade vänstergruppen som jag sympatiserade med framträtt för första gången som organiserad politisk kraft på Stockholms universitet, vid en studentstrejk. Nu var vi i vår sympatisörsgrupp ivriga att utvärdera denna erfarenhet. Vad hade vi gjort rätt? Vad fel? Vad hade vi uppnått? Hur skulle vi gå vidare?Men det skulle vi inte. Vi skulle läsa och diskutera ett studiehäfte om maj-68 i Frankrike. Jag minns omslaget: rött med svart text. Jag minns också att något i mig sa nej. Det här kändes för teoretiskt, för långt från min verklighet.Ovanpå det förklarades för oss olärda att om sovjetisk trupp invaderade och ockuperade Sverige så måste vi som marxister välkomna det. För även om man kunde ha kritiska synpunkter på Moskvakommunismen och det var något som just den här vänstergruppen hade i hög grad så skulle ett sovjetiskt maktövertagande ju innebära att de svenska produktionsmedlen socialiserades. Och objektivt sett var det ett stort framsteg, fick vi höra.Här växte det inre nejet till orkanstyrka. Objektivt eller ej, det här skulle svenska folket aldrig acceptera. Sa jag till mig själv. Och drog.När jag idag, 47 år senare, läser Hannah Arendts bok "Om revolutionen", inser jag hur arendtsk min reaktion var. För en revolution är för existentialisten Arendt en extraordinär händelse, en autentisk erfarenhet. Ordet händelse kommer av handla. Och revolutioner är för Arendt något som görs av levande människor, som handlar i frihet, och de görs för levande människors skull. Revolutioner kan i hennes ögon aldrig motiveras med ett i förväg uppställt, objektivt definierat mål.  En revolution är ett språng mot det okända. Historien kan inspirera, men historisk medvetenhet kan också vara farlig, skriver hon provokativt. För en revolutionär måste tro att det är möjligt att kliva ur historien, att börja på nytt. Det är därför som ordet revolution får politisk innebörd först med moderniteten: tidpunkten då människan börjar blicka framåt istället för bakåt. Och det är, menar Arendt, just den förmågan, att lämna något bakom sig och börja om, som är det unika för människan.Arendt fördömer inte Marx. Tvärtom anser hon att han är den största revolutionära tänkaren någonsin. Och hon är ense med honom på en central punkt: uppfattningen att arbetet är det som på det mest grundläggande planet förenar människan med världen. Men medan arbetet för Marx framför allt var en relation mellan människan och den materiella naturen, så är det för Arendt den fysiska grunden till människans gestaltning av världen och till hennes fria handlande i den. Det är ett handlande som alltid inbegriper andra människor, och som därmed är politiskt. Politik är för Arendt en pluralitet av enskilda meningar och enskilda, fria handlingar som bryts mot varandra på den offentliga arenan. Marx fatala misstag var att han på äldre dar i sin teori bytte ut friheten som revolutionens drivkraft mot den historiska nödvändigheten. Det var, anser Arendt, ett förfelat försök att ersätta politik med vetenskap. Det öppnade Pandoras ask: idén om en upplyst elit med mandat att leda den okunniga massan mot ett objektivt mål.Det karakteristiska för Arendts eget politiska tänkande är öppenheten, tvetydigheten, tron på individens förmåga att härda ut och handla i oförutsägbarhetens spänning, och en uppfordran att göra så. Man skulle kunna kalla det demokratins mentala grundtillstånd.  Arendt kan uttrycka sig erkännsamt inte bara om Marx utan också om Lenin och Robespierre, men klyftan är djup mellan henne och dem. Däremot finns en djup släktskap finns mellan Arendt och Albert Camus, filosofen vars fokus är den enskilda människan och hennes ångest, hennes vilsenhet och hennes revolt.Men Arendt går som politisk teoretiker ett steg längre än Camus. Hon tar sig an en svår fråga som han lämnar öppen: vad händer efter revolten? Arendts revolutionsbegrepp har två dimensioner: befrielse och frihet. Befrielsen sker när människor reser sig mot makten. Men revolution innefattar också grundläggning, nya ramar och institutioner, med ett vackert uttryck: byggande av rum där friheten kan bo.Arendt förankrar sitt resonemang i två historiska exempel: den amerikanska revolutionen och den franska. Hon beundrar den amerikanska revolutionen framför allt för att den skedde fredligt, med överläggningar och högtidligt avgivna löften, det som för henne är politikens själva kärna, medan den franska blev våldsam och blodig.  Medan de amerikanska grundlagsfäderna, inspirerade av Montesquieus maktdelningslära, byggde institutioner som balanserade varandra, så vägleddes, skriver hon, de franska revolutionärerna av Rousseaus idé om en odelbar allmänvilja. Nationen ersatte den enväldige fursten som maktens källa. Och Robespierres slagord frihetens despoti öppnade för att nationens vilja kunde förkroppsligas i en person. Därmed var manegen krattad för en ny absolutism, under Napoleon Bonaparte. Arendt beklagar djupt att det varit det franska exemplet, inte det pluralistiska amerikanska, som inspirerat senare revolutioner de franska 1830 och 1848, Pariskommunen 1870, ryska revolutionen 1917.Det är svårt att inte se Arendts idylliska bild av den amerikanska revolutionen som förenklad. Att den unga republiken godtog slaveri och att det upphävdes först efter ett blodigt inbördeskrig är något hon förbigår med tystnad. Förmodligen hänger det ihop med hennes egen bakgrund - Arendt kom som flykting undan nazismen till USA 1941 och med att hennes bok också är ett inlägg i samtidsdebatten under det kalla kriget. Om revolutionen publicerades 1963. Dess främsta inspirationskälla var Ungernrevolten 1956. Att ungrarna inte enbart protesterade mot sovjetmakten utan också spontant började bygga alternativa politiska strukturer gjorde i Arendts ögon resningen till en revolutionär händelse. Hon såg bevarandet av den transatlantiska civilisationen, bandet mellan USA och Europa, som enda möjligheten till för den västerländska frihetsberättelsen att överleva. Och det förutsatte att båda sidor återupptäckte sitt gemensamma revolutionära arv.Arendt avled 1975. Hon upplevde aldrig Berlinmurens fall, sovjetsystemets sammanbrott och den arabiska våren. Inte heller den djupa kris som världens demokratier, inklusive USA, genomgår sedan åtminstone ett decennium, inte klimatförändringarna och pandemierna som idag griper in både i mänskliga samhällen och i människans och andra arters livsvillkor på jorden.Men grundtankarna i "Om revolutionen", om en värld som uppstår och formas genom människors gemensamma, fria handlande och levande ord, de är kanske ännu mer uppfordrande för oss idag än när hon skrev dem.Ulla Gudmundson, skribent och diplomatLitteraturArendt, Hannah. Om revolutionen (1963). Svensk översättning av Henrik Gundenäs. Daidalos, 2021.

Västs sanktioner mot Ryssland verkar funka. Enligt experter håller exportstoppet på att lamslå landets ekonomi eftersom de inte själva kan producera de varor som nu inte når dem. Läget ser ut att bli kritiskt och snart kan Ryssland behöva tillverka bilar från sovjettiden. Ovanpå det, spås levnadsstandarden sänkas rejält och en ekonomisk krasch skulle kunna få minoriteter att vilja bryta sig ur landet. Enligt experter, kan allt komma att implodera. Hur märker befolkningen av den vacklande ekonomin? Vilka delar av samhället kommer drabbas hårdast? När tror man att den kommer att implodera helt och hållet? Om det sker – kommer Putin sitta lugnt i båten eller agera drastiskt? Gäst: Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet Programledare: Vilma Ljunggren

Fredrik försöker komma tillbaka in i rutinerna igen nu när semestern är slut. Det börjar med lite funderande över hur det personliga produktivitetssystemet skött sig över sommaren, för att sedan glida över till hur Obsidian känns såhär några veckor efter att det landade som en uppenbarelse i Fredriks liv. Därefter en liten tröjnyhet: det finns nu några väldigt diskret Kodsnackstödjande tröjor i vår butik. Varianterna kan komma att ändras, men nu finns i alla fall fina alternativ för tillfällen då man inte vill skrika “KODSNACK” tvärs över bröstet. Sedan blir det för balansens skull några nackdelar med Ember-muggen innan huvudämnet React och Create React apps vara eller icke vara. Fredrik har sett video om varför man inte bör använda Create React app och känner att det sätter ord och vikt bakom hans egna lösa tankar. Dessutom har han funderat lite över vad som skulle krävas för att klara sig utan React och en massa byggsteg, och givetvis hittat kod någon redan skrivit för att göra samma sak. Det är bra fint med internet ändå! Som avslutning, eller bonusmaterial om man så vill, blir det kodtankar i stil med avsnitt 475. Trevliga produkter från Atlassian?! Buggjakter, att hjälpa andra komma in i kod, prestandaprojekt, personlig produktivitet, och ganska mycket mer avhandlas. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar 477 och 479 - avsnitten om personlig produktivitet Obsidian Poddar om Obsidian Drafts Markdown Note refactor-pluginet Paste URL into selection-pluginet 1writer Kodsnack på Ko-fi En diskret katt-tröja Libsyn Cortex Cortex “subtle tee” Ember-muggen NPM audit har problem Create React app Vite STOP USING CREATE-REACT-APP - en video med en tydlig åsikt Craco Chris Ferdinandi Chris nyhetsbrev Förra veckans avsnitt Chris artikel om hur man diffar sin DOM Reef - Chris Ferdinandis React-ersättande bibliotek utan beroenden En kort introduktion till Reef ES-modul 475 - avsnittet med kodtankar Reconcilable differences GTD workflow map-bilden Avsnitt 44 av Ship it Kelsey Hightower Kafferosteriet koppar Listan med svenska kafferosterier Listan med trevliga presentationsvideos Avsnittet om personlig produktivitet Kent En timme en minut I avsnitt 482 snackade Kristoffer och Fredrik om att komma in rätt mindset som programmerare Pergola Tolvtumsmacbooken Podcast chapters Notion Confluence Developersavsnittet där Fredrik argumenterar mot ordet sprint 479 - verktygsavsnittet för personlig produktivitet Diskussionen om tidsuppskattning var det sponsrade bonussnacket sist i avsnitt 478 Kodsnack på Youtube Avsnitt 478 med Oskar Groth Attentec Ingo Junefjord WTF Javascript quiz WAT-presentationen Titlar Mitt sätt att hålla reda på saker Ovanpå mina Markdownfiler Den diskreta tröjan Sista slatten-problemet Ett väldigt litet problem En liten slatt lite för varmt kaffe En liten bismak av lite för varmt kaffe Igår när jag pratar om det här En stapel på stapeln Utan React och stora byggsystem Bara ladda om sidan Handsytt och mycket mindre Sanering av ens HTML Kontexten för ett långsamt beteende En punktformad byggsats i vakuum UI-fladder utan dess like

Kriget tillsammans med pandemin väntas minska tillväxtökningen. Just nu är Kinas finansiella centrum Shanghai i lockdown på grund av covidsmittspridningen. Ovanpå det har kriget i Ukraina både skapat oro som minskat investeringsviljan och på andra sätt ställt till det för viktiga kinesiska infrastrukturprojekt och leveranskedjor. I veckans Kinapodden djupdyker vi i följderna för den kinesiska ekonomin. Medverkande: finansrådgivare Frederic Cho och Pekingkorrespondent Björn Djurberg.Programledare: Helene BennoProducent: Kajsa BoglindTekniker: Stina Fagerberg

Nu är det minst sagt ekonomiskt tufft för många, efter en jul med högre matpriser, skyhög elräkning och vabb/sjukdom som påverkat inkomsten. Ovanpå det har vi en börs som går dåligt och räntor som är på väg upp. Det låter deppigt, men det finns knep att ta till för att göra det bästa av situationen - sparekonom Frida Bratt gästar studion och berättar om dessa knep!

Om alla bilister som har mindre än 30 minuters resväg till arbetet tog cykeln istället skulle samhället spara miljarder i pengar och 60 liv varje år. Professor Peter Schantz från GIH berättar mer. Det rör sig om 2,5 miljarder kronor i hälsoekonomisk vinst om de 110 000 personer i Stockholm (40% av stadens bilister) som kan cykla till jobbet på 30 minuter eller mindre skulle byta bilen mot cykel. Ovanpå det skulle 60 liv per år sparas i form av bättre luft. Det kom fram i de studier som Peter Schantz och kollegor på Gymnastik- och idrottshögskolan GIH gjort. Peter blickar bakåt och ger en dyster bild av de val vi fattat för våra stadsbyggen sedan andra världskriget. Vi har använt den amerikanska modellen och byggt “bilstäder”, medan danskarna i Köpenhamn skapat en infrastruktur som gynnar cykling. Där kan man dessutom ta med cykeln i kollektivtrafiken och det är vi väldigt dåliga på i Stockholm, menar han. Prova – det är närmre än du tror Peter berättar också att miljöpsykologer sett att vi människor tenderar att överskatta avstånd. Det är en orsak till att många undviker cykeln – det känns för långt helt enkelt. Han förklarar också att det mest avgörande för att få människor att göra beteendeförändringar är att låta dem prova. Med andra ord: får man prova att cykla till jobbet upplever man kanske hur skönt det är att röra på sig samtidigt som man upptäcker att det inte var så långt som man trodde. Uppmuntra och motivera Här kommer förstås en blinkning till arbetsgivare som vill satsa på sina medarbetares hälsa: uppmuntra dem att testa cykelvägen till jobbet. Erbjud lånecyklar, duschmöjligheter, parkering … gör det enklare! I början av avsnittet nämner Peter Schantz att politikerna borde subventionera elcyklar. Det gjordes också 2018, alltså efter att vi spelade in det här avsnittet. Elcykelpremien blev väldigt omdiskuterad. Ungefär 90.000 svenskar utnyttjade premien i hela landet - det blev inte bara ett storstadsfenomen som vissa befarade. Naturvårdsverket gjorde en utvärdering av elcykelpremien och den visade att ungefär varannan elcykeltur ersätter en resa som annars skulle gjorts med bil. Övriga ersätter resor som annars skulle skett med vanlig cykel, kollektivtrafik eller till fots. De drog också slutsatsen att ökad användning av elcykel troligtvis leder till minskade utsläpp av växthusgaser, ökad fysisk aktivitet och minskat buller. Men förmodligen även till en ökning av antalet trafikolyckor. Det visar att det inte är så lätt att göra den här sortens förändringar: man måste ju också satsa på infrastrukturen och göra det lättare att komma fram och parkera med cyklar. Hur som helst: att underlätta parkering, ombyte med mera, det kan ju definitivt en arbetsgivare göra. Och kommunicera för att visa att man satsar på hälsa. Här är några tips till er som är arbetsgivare. Så ökar du cykelpendlandet på ditt jobb Satsa långsiktigt och systematiskt. Se till att ledare uttalar sitt stöd. Förenkla att cykla på alla sätt det går: Parkering, duschar, klädförvaring, kanske ta in en cykelmekaniker regelbundet? Fokusera på den goda upplevelsen, inte på tävling. Mät de positiva effekterna på luft och fysisk aktivitet. Jobbar ni hemma eller på kontoret eller både och? Slutade ni med hälsosatsningar när pandemin kom och har ni haft svårt att komma igång igen för att många medarbetare jobbar på distans? Vår samarbetspartner Twitch Healths erbjudande Twitch on Demand är en plattform som samlar hela företagets hälsoerbjudande för medarbetarna. Den får igång träningen därhemma eller utomhus. Och det handlar lika mycket om mental som om fysisk hälsa.  Alla hittar sina program och mäter framsteg utifrån behov och läge. Allt ifrån mindfulness och pausprogram till intensiv konditionsträning. Chatt med hälsocoach ingår. Läs mer på här Vår samarbetspartner motivation.se har en mängd artiklar om det här med beteendeförändringar. Den här veckan har vi valt en artikel om att ibland är det inte beteendena i sig vi ska förändra utan miljön där beteendena äger rum. Det hänger definitivt ihop med varför man ska göra det enklare att ta cykeln till jobbet, att parkera, att duscha och byta om.

Veckans ord på 32 sekunder?! Jajamen, Tjedern är på hugget. Vi är inte klara med Islay än – mer om den rökiga ön! Dessutom – äntligen – destilleriet Annandale. Ovanpå det lite unga, spänstiga, brinnande bulldozers. Frågor på det? Innan vi börjar ordentligt: det finns faktiskt otrevliga boråsare. Titta bara här: https://www.bt.se/boras/borasare-satte-skrack-i-bostadsrattsforening-atalas-for-ofredande-48a16b33/ Dessutom säger tvåbarnspappan och göteborgaren Carl Hübner att det är så att boråsare är otrevliga och det är klart att om någon har sagt något på Twitter måste det vara sant: https://twitter.com/carlhybner/status/271913463578759168 Vad var det i glaset? Mathias körde på Box The Festival 2015: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/72114/box-the-festival-2015 David hade denna 26 YO Ben Nevis från en sherry butt: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/116560/ben-nevis-1991-sv Arsenik och gamla spetsar: https://sv.wikipedia.org/wiki/Arsenikochgamlaspetsar Jeroen satt med en Tamnavulin Double cask: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/tamnavulin-8190001/ Tamnavulin producerar 3–3,5 miljoner LPA om året (kapaciteten ligger på fyra) så att kalla sig ett ”boutique distillery” är minst sagt missvisande. Aktuellt exempel på att Serge hatar rödvinslagringar: http://whiskyfun.com/#181021 Återkomst till Islay David hittar ingen helt modern lista men Laphroaig var i alla fall singelmalt nummer 8 på listan av alla skotska singelmalter 2018: https://scotchwhisky.com/magazine/features/20897/top-10-best-selling-scotch-malt-whiskies/ Bowmore verkar inte ha haft licens att destillera förrän 1816 så det där med 1779 ser rätt fejk ut: https://scotchwhisky.com/whiskypedia/1825/bowmore/ Hemsida: https://www.bowmore.com/ Se också till exempel här: https://www.whisky.com/whisky-database/distilleries/details/bowmore.html Kildalton cross: https://en.wikipedia.org/wiki/KildaltonCross Kilchoman, Islays i särklass minsta destilleri, kom igång 2005 och grundaren heter Anthony Willis. Sedan 2019 har de dubbla pannpar och en kapacitet på just under 500 000 liter ren sprit per år, och innan dess låg de på 240 000 liter per år. https://www.kilchomandistillery.com/ De kallar sig för Islay's farm distillery. Lite mer här: https://scotchwhisky.com/whiskypedia/1870/kilchoman/ Octomore från Bruichladdich: https://www.bruichladdich.com/octomore-super-heavily-peated-whisky-range/ Två Octomore som inte alls passade David: http://tjederswhisky.se/octomore-edition-07-2/ http://tjederswhisky.se/octomore-edition-03-1-3_152/ Den där svinstarka korven Mathias pratade om säljs tydligen av Jesper Levin. Se vidare här: https://helldog.trehundra.se/ Underbara Bunna: https://scotchwhisky.com/whiskypedia/1828/bunnahabhain/ https://bunnahabhain.com/ Karta över destillerier på Islay: https://www.google.com/maps/search/islay+distilleries/@55.7570751,-6.4095044,11z/data=!3m1!4b1 Veckans destilleri: Annandale Hemsida: https://annandaledistillery.com/ Destilleriet ligger i Lowlandregionen och har faktiskt en kapacitet på hela 500 000 LPA så här var David ute och cyklade. Exempel på hur man pratade om att Annandale skulle ”reopen” när de skulle dra igång: https://www.bbc.com/news/uk-scotland-south-scotland-22262779 Se också till exempel: https://www.whisky.com/whisky-database/distilleries/details/annandale.html För en presentation av destilleriet från far och son på whisky.com, kolla här: https://www.youtube.com/watch?v=eDTc73NYT7o Det första Annandale grundades 1830 och stängdes formellt 1921; de sista dropparna rann ur spritpannan någon gång under 1919. Veckans ord: uisge beatha Akvavit, livets vatten, aqua vitae – inte behöver ni länkar för det inte. Här når du oss: En trea whisky på Facebook (https://ww.facebook.com/entreawhisky) Maila till oss på hej@entreawhisky.se Davids blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se)

Vi tömmer poddens röstbrevlåda och oraklet Vahid Toosi svänger förbi studion för att svara! Vi pratar om kniviga skattefrågor, blåsningar, certifikat och en massa andra saker som ni kära lyssnare går och funderar på. Ovanpå det ett nyhetssvep och en kryptoskola. Trevlig lyssning!

Amina Manzoor gillade pandemier innan det var coolt. På ett professionellt plan, förtydligar vi innan någon hinner fultolka oss.   Som vetenskapsjournalist med inriktning på medicinrapportering, stod hon unikt välrustad när covid-19-pandemin slog ned som en bomb förra våren. Ändå blev det gångna året kaos, med presskonferenser som skulle bevakas, en forskarvärld som producerade hundratusentals mer eller mindre välgjorda studier och en allmänhet som skrek efter tydliga besked.   Ovanpå allt valde hennes chefredaktör, Peter Wolodarski på Dagens Nyheter, att ta ställning mot tidningens vetenskapsredaktion.   I dag lyfter vi Aminas berättelse om pandemiåret. Om varför god vetenskapsjournalistik är viktigare än någonsin. Om hur arbetsmiljön på DN blev så ohållbar att hon sa upp sig. Och om hennes pinfärska bok om pandemier, så klart!   Hålltider: 00:00 - Försnack 03:20 - Dagens gäst: Amina Manzoor Mer av Amina: På Twitter På Instagram På Expressen Köp boken ”Pandemier! Från spanska sjukan till covid-19” här ***   Denna podcast produceras av Styrkelabbet. På Styrkelabbet.se hittar du artiklar om styrketräning, träningsprogram, styrkeövningar, kost och kosttillskott.   ***   Logga din träning i vår app StrengthLog!

I dagens moderna tidevarv med streamingtjänster och digitala forum bryter vinylplattan mot given trend. Som enda fysiska media ökar försäljningen av vinylskivor. Förvisso inom en marginell del av totala musikkonsumtionen men ändå, medan siffrorna för exempelvis CD går ner. Ovanpå detta har ett annat segment inom vinylskivorna blivit vanligare. Att paketera utgåvor av skivor i boxar med massor av extramaterial och diverse tillbehör är något som också ökat på senare tid. Vi uppmärksammar detta i dagens avsnitt av Metalgeezer, och jag inser att jag själv omfamnar denna trend med välbehag.

Battle: Preferensaktier mot D-aktier – Daniel Zetterberg rotar i utbudet. Ovanpå detta färska analyser av Beijer Alma, Veoneer, Peab och balkongtillverkaren Balco, och däremellan lite smått och gott om höstens introduktioner. Medverkar gör även Daniel Svensson och Peter Benson.

En av dom gick just omkring på köksbordet när vi åt frukost. 6-åriga Alfred berättar i veckans Djuronsdag om hur äggen just har kläckts och familjen blivit med kycklingar.

Välkommen till Rock Dudes #102, som gästas av gitarr-virtuosen Marcus Jidell från doom metal-bandet AVATARIUM. AVATARIUM startade runt 2012, och släppte sitt självbetitlade debutalbum 2013. Och sedan dess har de hunnit släppa 4 fullängdare inklusive sitt purfärska alster The Fire I Long For. Du kommer få lyssna på ett kort bit av titelspåret i inledningen av avsnittet.Samtalet med Marcus Jidell blev så brett som vi hade hoppats på. Vi inledde med att prata om småbarn och dagis, därefter gick vi igenom uppväxten, utbildning och att musiken funnits hos Marcus i princip hela hans liv.Förutom att skriva musik åt Avatarium så arbetar han ofta och mycket i sin studio både åt sig själv och åt andra band.Ovanpå detta så driver han podden Gitarrzombien tillsammans med sin polare Fredrik Det här och mycket, mycket mer kan du lyssna på i Rock Dudes #102 som släpps tisdagen den 10 december 2019. Följ podden Rock Dudes via:http://rock-dudes.lnk.to/podd Stöd podcasten Rock Dudes genom att köpa vårt exklusiva merch:Webshop: http://bit.ly/rockdudeswebshop EPISODE FACTS: Recorded and Edit by: Jonas LööwRecorded at: Warner Music Office (Stockholm)Jingle recorded by: Jonas Hermansson, Peter Månsson & Mia Coldheart  

Högsommaren är ett faktum och vi tar till det kallaste rummet vi kan hitta att agera studio, eventuellt på bekostnad av krispigt ljud men det får gå. Ängslighetens som infinner sig på NK:s herravdelning, tyska ur och gilla-och-dela-tävlingar på ditt lokala Ica är bara delar av det solstinna avsnittet. Ovanpå detta - en UNIK tävling från vår öl-sponsor!

Den vackraste musiken för vänner som dödats i kriget. Det skrev Ravel under första världskrigets slut och Per Feltzin närstuderar ett av de sex stycken som bildar sviten Le Tombeau de Couperin. Gång på gång väljer jag att lyssna på Maurice Ravels Menuet ur Le tombeau de Couperin. Fyra minuter och fyrtioen sekunder instrumental musik. Blåsarna går rätt in i melodin. Oboen har solot men stöds av klarinetter och fagotter. Strax därefter ett engelskt horn och senare flöjterna. Stråkarna knäpper på strängarna de första takterna innan de låter de långa dragen ta över. Det är melankolisk musik. Melodiös, melankolisk musik.  Sviten spelades för första gången 11 april 1919. Ravel skrev den först för piano under första världskriget. Han var chaufför i det militära, han körde trupper till fronten. Sviten var tänkt som en hyllning till 1700-talets musik, i synnerhet den franska och den tillägnades tonsättaren Francois Couperin. Men kriget hade gjort Ravel sjuk, trött och sömnlös. I början av 1917 dog Ravels mor 76 år gammal. Han slutade komponera under tre år och slutförde bara äldre projekt. Han var då gäst hos monsieur och madame Fernand Dreyfus i Lyons-la Forêt nordväst om Paris. Madame Dreyfus var Ravels "marraine de guerre" - ett slags frivillig stöd under kriget. En person som tog hand om en, skickade tidningsklipp och små presenter till fronten. Man har funnit 55 brev från Ravel till henne under några månader 1916. De berättade mycket om krigsupplevelserna och Ravel vilade ut hos paret under och efter krigsslutet. Där skrev han färdigt pianooriginalet Le Tombeau de Couperin och dedicerade de sex småstyckena till sex olika vänner som dödats i kriget. Tombeau är en term för minnesmusik och just stycket Menuet tillägnade Ravel Jean Dreyfus. À la mémoire de Jean Dreyfus. Det var en styvson, som det hette då, till Ravels marraine de guerre Madame Dreyfus.      När sviten spelades för första gången på en konsert blev de så väl mottagna att alla sex stycken fick spelas en gång till. Några undrade över det ljusa anslaget i musiken och då replikerade Ravel: "De döda är sorgsna nog, i sin eviga tystnad."      Det vi talat om hittills ger oss ledtrådar till musiken. De döda vännerna under första världskriget, mamman, "marraine de guerre", barocken och de danssviter man ofta skrev då och 16- och 1700-talen som Couperin levde och skrev musik i. Tombeau de Couperin. Minnesmusik. Det är alltså sorg och kaos runt Ravel och han skriver något av det vackraste som finns. Jag tänker ofta på den fantastiska kreativitet som övergångsperioder som 1920- och 1950-talen uppvisar. Efterkrigsperioder är dynamiska. Nya perspektiv, nya sätt att se saker på får utrymme. Ett exempel: Året efter, i februari 1920, arrangerade Ravel själv om fyra av de sex styckena för orkester och den här orkestersviten blev sedan i november 1920 grunden till en balett för Rolf de Marés Svenska baletten. Minst 165 gånger framfördes de Marés och Jean Borlins koreografi till Ravels musik. Premiär på Théâtre des Champs-Elysées.     Menuetten är skriven i G-dur. Allegro moderato, tre-fjärdedels takt. Orkestern består av två flöjter, oboe, engelskt horn, två klarinetter, två fagotter, två horn, trumpet, harpa och stråkar. Den är skriven i en klassisk form, med ett tema som förändras och återkommer. Orkestreringen är återhållen, här hör vi de olika instrumenten kristallklart. Oboen är det främsta soloinstrumentet, men också flöjten och det engelska hornet har solopartier. Hornen och trumpeten ger färg, men lägger sig inte i strukturen. Melodilinjen är betonad och oftast får harpan och stråkarna knäppa fram accenterna. "Det finns en innesluten melodisk grund i all väsentlig musik", ska Ravel ha sagt. En oerfaren oboist kan i början av Menuet få problem med andningen. Det går inte fort, men artikulationen är viktig. Det finns något folkviseaktigt som bryter igenom då och då. En vemodig barnvisa. Men historiskt har G-dur ofta använts när man ska ge musiken en ljus, positiv och optimistisk karaktär. Det gäller att inte smeta ner sig för långsamma tempi. Allegro moderato är en sorglös tempobeteckning. Spelar man den lätt och ledigt sköter melodin själv om känslosamheten. Det är vemodigt - men det är ingen begravningsmenuett.       I varje stycke musik finns ett tryck. En täthet och ett tempo som går att öka och minska. Det trycket finns i varje konstverk, men det ser olika ut för de skilda konsterna. I musiken har det med tempot och med orkestreringen att göra. I Menuet finns ett tempo som nära nog exakt motsvarar en normal puls - alltså inte puls vid vila eller vid ansträngning. Arbetspuls, 92 slag per minut. 92 taktslag. Samtidigt går musikens melodi i olika tempo. Den drar fortare ibland, stannar upp, hetsar, hämtar fart, minskar. Ibland är det bara en plockande stråke och en blåsare som sedan får hjälp av ytterligare stråkar och blåsare för att höja det där trycket. Det är som med en kropp. Ovanpå pulsen finns andningen, gesterna, stickningar i armen, rycket i benen. Hjärtat, pulsen är i mitten. Flöjterna är ljusa. Hornen, trumpeten och fagotterna är mörka här. Oboen, det engelska hornet och klarinetterna är kalla. Harpan och stråkarna varma. Ravel går mellan kallt och varmt, mellan mörkt och ljust. De första tonerna för oboen är som en liten snubbling, ett extra steg, en kort drill.       Här lockar det söta, här påminns vi om det syrliga. Den kalla handen på pannan är en mors hand, likaväl som en död väns kyliga fingertoppar. Den varma vinden påminner om andra dagar, en ungdomstid, men också om den heta stanken från slagfältet. Ljuset, explosionen, mörkret, vilan. När Maurice Ravel dog många år senare, 1937, var det noterna till Menuet som stod på hans notställ. De står där fortfarande. Per Feltzin per.feltzin@sverigesradio.se   Musiken i inslaget spelas av Montreals symfonikorkester ledda av Charles Dutoit och av pianisten Vlado Perlemuter.

Anders Peter Glader och hans familj var tidiga emigranter. De åkte 1853 från södra Småland till Amerika. Men den fasansfulla resan tog två av barnens liv och deras mor återhämtade sig aldrig. Från mitten av 1800-talet fram till tiden för första världskriget emigrerade mer än en miljon svenskar till Amerika. Ju längre fram i tiden vi kommer desto mer organiserade och välfungerande blev resorna, men för de tidiga emigranterna gjordes resorna över haven ofta under vidriga förhållanden i fraktfartyg som inte alls var avsedda för passagerare. Så var det för Anders Peter Glader och hans hustru Elin som reste från södra Småland till en liten plats i Minnesota som hette Ki-Chi-Saga. Och det var just den plats där författaren Wilhelm Moberg lät sina romanfigurer, utvandrarna Karl Oskar och Kristina, bosätta sig. Bodil Stefansson i Torekov hade precis som så många andra svenskar läst Vilhelm Mobergs böcker och därför blev hon extra intresserad när hennes man Ingvar Malmberg berättade att det i hans småländska släkt fanns en emigrant som hette Anders Peter Glader och som hade bosatt sig just i Ki-Chi-Saga. När han berättade det för Bodil blev hon eld och lågor, och ville genast fara till USA. - Vad spännande, tyckte jag, det här måste vi ju undersöka! Och så började vi, med att ta kontakt med Ingvars släktingar i USA. Till slut sa de "Det är lika bra ni kommer hit, så att ni kan få svar på alla era frågor." Så vi blev inbjudna till Chisago county som det numer heter, och såg alla platser som Anders Petter varit på. - Och när vi kom hem igen så satte jag igång att försöka ta reda på allt om varför de for sin väg, vilket liv hade de levt här hemma, hur var överfarten och hur blev deras liv i Amerika, säger Bodil Stefansson. Anders Peter Glader från Furuby socken i södra Småland föddes i december 1806 som sjätte barnet i en torparfamilj. Hans start i livet var inte enkel, hans mor dog när han var bara fem år gammal. Han tjänade några år som dräng och när han blev vuxen fick han en bra tjänst som rättare på en gård. - Jag tror det var en man som levde livet. Han hade nog en stark sexualdrift om man ser till hur många barn han fick senare, säger Bodil Stefansson, och fortsätter: - Jag tror också att han var en ledargestalt som hade lätt att ta människor. Han var glad och positiv, och berättade gärna historier, därtill var han stark en människa både fysiskt och psykiskt. Men Anders framgångar fick sig en knäck när det plötsligt visade sig att han väntade barn med två kvinnor på samma gång. I april 1835 födde Elin, hans trolovade, deras första barn, och en månad senare födde pigan Maria som tidigare hade arbetat på gården en son som också Anders var far till. - Hon föder ett barn och Glader blir stämd inför tinget. Barnet dör dock efter tio månader så han får chansen att åstadkomma en förlikning. Han får betala skadestånd och uppnår förlikning med kvinnan. Om inte barnet dött så hade sannolikt blivit dömd till dryga böter. Visserligen var Anders känd som en man som hade framgång hos kvinnor, men detta var ändå mer än hans arbetsgivare, godsägaren Aschan, kunde tåla, berättar Bodil. - Anders fick kicken. Bara en månad tidigare hade han fått en lönebonus av Aschan för att han hade uppfört sig så bra, men nu ser man plötsligt i gårdens räkenskaper att Anders krävs på en avgift på 90 riksdaler för "skämd potatis". - Jag har tolkat det som ett slags bötesstraff för hans skamlösa beteende. Man skulle ju kunna tänka sig att de pengarna hade gått till Maria, men det tror inte Bodil på. - Ånej, säger hon och skrattar, det gjorde de säkert inte. Strax efter fick dock Anders Peter erbjudande om arbete på en annan gård som Aschan nyligen köpt. Anders jobbade sig upp och kunde till slut köpa en egen gård och titulera sig hemmansägare. Men i takt med att Elin och han fick allt fler barn, så växte Anders Peters oro för framtiden. - Familjen klarade sig ju, men problemet var ju de sju barnen som nu fanns i familjen. Hemmanet var bara stort nog för att ett av dem skulle kunna ta över det. Anders hade inte råd att låta sönerna studera eller hemgift åt flickorna. - Anders Peter Glader ville nånting med livet, han ville framåt - och så fick han höra talas om Amerika. Det var ju de driftigaste som åkte först, menar Bodil Stefansson, de som hade ett visst kapital, som var framgångsrika och ambitiösa, de såg att det fanns en chans att få ett bra liv för sig och sina efterkommande i det nya landet. Anders och Elin kom iväg på våren 1853, men hade de haft en aning om hur resan skulle bli så hade de kanske ändå valt att stanna hemma. Nu blev första anhalten på resan Göteborg. Där fick de kontakt med en före detta murarmästare som hette Jonsson, och som hade börjat befrakta folk. Han gav dem ett jättebra erbjudande. De skulle åka med en snabbgående postbåt från Liverpool. Det irländska fartyget skulle bara behöva fyra-fem veckor för resan, och mat skulle ingå i priset. Ett hundratal svenskar åkte ångbåt till en sydlig hamn i England, varifrån de fick åka tåg till Liverpool. Där lämnade Jonsson dem, men innan han gjorde det hade han köpt det mesta av den mat som svenskarna hade med sig till resan, den skulle inte behövas, menade han. Tillvaron på båten blev en mardröm. Svenskarna kunde inte engelska och de kunde inte göra sig förstådda. Den irländska besättningen både stal från passagerarna och misshandlade dem. Och värst av allt; matransonerna var så ynkliga av svenskarna snart började svälta. - Efter sex veckor till sjöss så är nästan allihop sängliggande för att de är så svaga, berättar Bodil Stefansson. Det fanns andra nationaliteter på båten, men deras befraktare har gett dem extra mat för de visste hur dåligt det brukade vara. Ovanpå alla dessa påfrestningar så råkade båten ut för en tyfon på havet. - Det blev rigghaveri, seglen skörade och det värsta av allt - de flesta vattentunnorna slogs sönder. Svenskarna var nu så försvagade att de inte förmådde slå sig fram till positioner där de kunde få vatten. Ammande mödrar sinade, och man ser i fartygsdokumenten att tretton eller fjorton småbarn dör, och de är alla svenskar. Ett av dessa barn är Anders Peters och Elins yngsta dotter Petronella, som sänks i havet. Väl framme i USA dör ännu ett av deras barn på tåget till Chicago. Han hette ju Jonsson, den där murarmästaren som organiserade resan som Anders och Elin gjorde, och bara ett år senare skrev en annan svensk-amerikan en artikel i en svensk tidning för att varna för Jonssons illa skötta resor. Redan första aftonen blev de flesta av dem bestulna på allt av värde, såsom pengar och klockor. Besättningen på såna här skepp består vanligen av tjuvar och skälmar, eftersom ingen bättre sjöman vill segla på dessa fartyg, om han inte blir tvungen därtill i brist på annan hyra. Alla besättningsmän var irländare och hjälpte naturligtvis sina landsmän och eftersom svenskarna inte kunde klaga sin nöd för kaptenen, så kunde de inte på något sätt få upprättelse. Ja, oförskämdheten gick så långt att fastän irländarna helt fritt och öppet visade de stulna sakerna vågade ingen kräva dessa tillbaka. ()  Men detta var inte det värsta. Förutom att svenskarna dagligen tilldelades hugg och slag av de råa och enväldiga maktfullkomliga sjömännen, så var den så rundligt utlovade kosten så snålt tilltagen att jag inte kan förstå hur någon människa kunde överleva på denna under överfarten. Mat utdelades endast en gång i veckan. Sammanlagt var detta inte mer än man hade kunnat äta vid en enda måltid, och ändå måste detta fördelas över en hel vecka. Det finns inget mänskligt språk för att uttrycka allt det elände som blev följden. För varje dag blev situationen allt värre. Det var hjärtslitande att se på hur de små utsvultna barnen vid utdelningen begärligt grep efter de hårda brödkanter som spreds på däcket och då hjärtlöst slogs på fingrarna av de råa matroserna. () Hur man än ser på saken ligger skulden på herr Jonsson -  och stackars honom om han en gång kommer att få genomlida alla de förbannelser som uttalades över honom av hans mördade landsmän ända in i dödsstunden. Anders Peter Glader, Elin och deras barn hade rest i nästan ett halvår när de till sist kom fram till sitt mål, Ki-Chi-Saga. Två barn hade de mist på vägen och Elin var mycket försvagad. Väl framme fick de hjälp att bygga sig en första liten stuga, och inte så långt senare byggde svenskarna upp en kyrka i det nya landet. Och den blir en viktig centralpunkt för dem. Vid det första konstituerande mötet för kyrkan så var Glader och barnen med, men Elin saknades. - Hon var för svag för att kunna ta sig till kyrkan och 1855 dog hon, berättar Bodil Stefansson. - Det är en total katastrof för Anders Peter. Hans två äldsta söner får nu klara sig själva, och den äldsta flickan har just konfirmerats och får ge sig ut att tjäna som piga. Men vid den här tiden behövdes en kvinna för att göra se sysslor som kvinnor gjorde, och tre år senare hämtade Anders Peter en från sin hemsocken Furuby i Småland. - Hon var 25 år yngre än Anders Peter, och när hon kom var hon höggravid. De gifter sig och Anders tar barnet som sitt eget. Anders Peter Glader startar alltså om och skaffar en ny, stor familj. Han och hans nya fru får sju barn tillsammans, och Anders blir snart en aktad person i Ki-Chi-Saga. De lever ett hårt, men ganska bra liv. Och så, när Anders just ska bli far igen, så är det är dags att rida in en unghäst. Men det bär sig inte bättre än att han blir avkastad. - Livet leker och Anders ska bli far igen vid 69 års ålder - och så blir han avkastad och dör strax efteråt, säger Bodil. Anders begravdes intill Elin på den lilla kyrkogården i Ki-Chi-Saga, en kyrkogård som det sägs att Vilhelm Moberg besökte. Han lär ha utbrustit: "Här ska jag begrava Karl-Oskar". Långt senare, på 2000-talet har den amerikanska och den svenska släktgrenen återknutit kontakten med varandra. Bodil Stefanssons berättar hur hennes man Ingvar tog med sig små träbitar från torpet där Anders Peter Gladers fötts, för att ge som presenter till de amerikanske släktingarna. -Vi gav en av träbitarna till en av Ingvars släktingar. Hon är rik och har allt man kan önska sig, men när hon fick träbiten som kom från hennes släkting Anders Peter Gladers hus hemma i Småland, då rann tårarna på henne, och så sa hon: "This is a thing money cant buy" - detta kan inte köpas för pengar. Nya sökmöjligheter i svensk amerikanska kyrkböcker och tidningar De svenskar som kom till Nordamerika gick ofta med i svenska församlingar där man fortsatte att föra kyrkböcker precis som de gjort hemma i Sverige. Inte för att de måste utan mer för att de bar med sig den traditionen. De svensk-amerikanska kyrkböckerna har precis digitaliserats och finns nu tillgängliga för emigrantforskare. Det är något som Ted Rosvall, rutinerad släktforskare och författare, välkomnar. - Det här är något revolutionerande för oss som håller på med emigrantforskning. Och nu har de äntligen blivit digitaliserade och är dessutom indexerade, vilket betyder att det finns ett personregister som man kan söka i.  Ted Rosvall berättar att en svårighet i forskningen kan vara emigranternas namnbyten. Kvinnor kanske gifte sig och bytte efternamn och män kanske bytte till ett lite mer engelskklingande namn. - Ett exempel jag hittat är en båtsman från Blekinge som hette Åke Bengtsson som tog namnet John Brown. Precis som i svenska kyrkböcker hittar man hela familjegrupper. Där syns bland annat när de är födda, döpta, gifta och var de bodde. Men i USA var det frivilligt att gå med i församlingen. Det kostade pengar och inte alla hade råd eller lust att vara med. Då skrev man oftast in "dropped" eller "utesluten ur församlingen" i anmärkningskolumnen i kyrkboken.  Det kan också finnas små berättelser om kyrkans historia i kyrkboken och där kan man hitta fakta om de som grundade kyrkan eller om kyrkvärdarna till exempel.  - Men egentligen är det nog inte kyrkoböckerna som man hittar så mycket kött på benen om enskilda människor. De hittar man snarare i de digitaliserade tidningarna. Och det är också en revolution, berättar Ted Rosvall. De digitaliserade tidningarna finns på nätet och finns delvis gratis. En sådan söksida är Chronicling America där man gå in och söka på namn och ort och begränsa i tid. Tidningssidorna är OCR tolkade vilket betyder att varje ord blir sökbart. (Se sökbar länk längre ned på sidan.) - I tidningarna får man verkligen "kött på benen". Det kan handla om små enkla händelser, trafikolyckor, bråk och rykten och mycket annat. Tidningarna och kyrkböckerna kompletterar varandra.    Minnenesota Stats tidning onsdagen den 30 oktober 1901 Allmänna nyheter. Staden Rockford, IIIinois, har på den senare tiden gjort sig sorgligt ryktbar genom de många skilsmessomålen. Under endast 2 dagar beviljades helt nyligen icke mindre än sjutton ansökningar om äktenskapsskillnad, och ytterligare femtio mål af samma slag komma inom kort att företagas till behandling inför domstolen. Bland dem, hvilkas äktenskap nu upplösts, äro Emma och Olof Månsson samt Johanna och Rufus Anderson. Dödsfall Mary Olson, dotter till Nils Olson, afled den 21 dennes i sitt hem i en ålder af 28 år. Den hädangångna var en mycket begåfvad ung dam och hade aflagt afgångsexamen vid såväl Lichfields högskola som vid statsuniversitetet. Begrafningen hölls i torsdags, då likpredikal hölls i den svenska lutheranska kyrkan. Olof Wallins dotter Eina fick också sluta denna sorgedals vandring efter några månaders sjukdom. Hon var vid sin död 13 år. Herren tröste sörjande föräldrar och syskon. John Fredrik i La Crosse hade härom dagen den ovanliga lyckan att finna en äkta perla i en portion ostronsoppa, som han höll på att förtära på Merchants restaurant derstädes. Pärlan har ett värde af $200. De här korta notiserna kom alla från Minnesota Stats tidning en svensk tidning som gavs ut under sex år, 1877-1882. Ted Rosvall berättar hur han gjorde en sökning på sitt familjenamn Sandgren i Philadelphia där hans morfars far och hans bror Ture bodde under en tid. Sökningen gav genast resultat. - Min morfarsfar och hans storebror bodde på 1850-talet i Philadelphia. Jag visste inte så mycket mer än att de kom tillbaka kring 1860 och gifte sig så småningom och fick familjer och därifrån härstammar jag. - Men så upptäckte jag för länge sedan att det fanns en Mrs Ulrica Sandgren i Philadelphia. Och mig veterligt så var varken min morfarsfar eller hans bror gifta, det blev de först när de kom hem igen. Ulrica hade en dotter som hette Fransisca Sandgren. - Jag tyckte det var jättekonstigt och jag funderade om någon av bröderna varit gifta en gång tidigare och har barn och tidigare familj. Ted Rosvall hittade inga vigselbevis eller andra dokument och började därför fundera om det dottern kanske hade gift sig.  - Så jag gick in i tidningsarkiven och sökte på "Sandgren", "Philadelphia" och tidsperioden "1870-1880". - BANG! så kom det en träff. Helt oförmodat! Ett bröllop 1872 mellan Mayor Wells och Miss Fransisca Thurena Sandgren.  - Det var det beviset jag behövde för min morfars storebror hette Thure Sandgren. Och naturligtvis har hans illegitima dotter i Philadelphia fått namn efter pappa Thure. - Så tack vare en ynka tidningsnotis så fick jag det bevis jag behövde, avslutar Ted Rosvall.  Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Patrik Paulsson och Tommy Engman slaktband@sverigeradio.se

”Två odlare emellan – Bäckmo & Wätterbäck” är en podcast med Sara Bäckmo från Skillnadens Trädgård och Johannes Wätterbäck från Farbror Grön.  I veckans avsnitt pratar vi om vattenbrist, klimatångest och Saras ovanpåkompost. www.tvaodlareemellan.se

Från kreativ karaktär till redigering med Christine Falkenland En bibliografi lång som en önskelista till tomten. Närmare trettio böcker. Litterär författare, kritikerrosad och prisbelönt. Ovanpå det skrivpedagog och handledare på Skrivarlinjen på distans på Sörängen folkhögskola. Du börjar förstå att i det här avsnittet finns det en hel del kunskap och erfarenhet att hämta. Att […]

Från kreativ karaktär till redigering med Christine Falkenland En bibliografi lång som en önskelista till tomten. Närmare trettio böcker. Litterär författare, kritikerrosad och prisbelönt. Ovanpå det skrivpedagog och handledare på Skrivarlinjen på distans på Sörängen folkhögskola. Du börjar förstå att i det här avsnittet finns det en hel del kunskap och erfarenhet att hämta. Att […]

Om alla bilister som har mindre än 30 minuters resväg till arbetet tog cykeln istället skulle samhället spara miljarder. För att inte tala om hälsofördelarna. Professor Peter Schantz från GIH berättar mer. Det rör sig om 2,5 miljarder kronor i hälsoekonomisk vinst om de 110 000 personer i Stockholm (40% av stadens bilister) som kan cykla till jobbet på 30 minuter eller mindre skulle byta bilen mot cykel. Ovanpå det skulle 60 liv per år sparas i form av bättre luft. Det kom fram i de studier som Peter Schantz och kollegor på Gymnastik- och idrottshögskolan GIH gjort. Peter blickar bakåt och ger en dyster bild av de val vi fattat för våra stadsbyggen sedan andra världskriget. Vi har använt den amerikanska modellen och byggt "bilstäder", medan danskarna i Köpenhamn skapat en infrastruktur som gynnar cykling. Där kan man dessutom ta med cykeln i kollektivtrafiken och det är vi väldigt dåliga på i Stockholm, menar han. Prova - det är närmre än du tror Peter berättar också att miljöpsykologer sett att vi människor tenderar att överskatta avstånd. Det är en orsak till att många undviker cykeln - det känns för långt helt enkelt. Han förklarar också att det mest avgörande för att få människor att göra beteendeförändringar är att låta dem prova. Med andra ord: får man prova att cykla till jobbet upplever man kanske hur skönt det är att röra på sig samtidigt som man upptäcker att det inte var så långt som man trodde. Uppmuntra och motivera Här kommer förstås en blinkning till arbetsgivare som vill satsa på sina medarbetares hälsa: uppmuntra dem att testa cykelvägen till jobbet. Erbjud lånecyklar, duschmöjligheter, parkering ... gör det enklare! En engelsk studie visade att ekonomisk ersättning fick medarbetare att cykla mer. En ekonomisk morot för att stötta ett önskat beteende alltså. Sånt behöver vi mer av menar Peter. Där rynkar vi programledare pannorna och minns hur Sofie Sagfossen från Handelshögskolan intygade att inre motivation (sånt man gör av egen vilja och drivkraft) bär längre än yttre motivation (belöningar vi får av andra, som t ex pengar). Hur som helst upplever vi själva att avstånden krymper när man cyklar, man äger vägen till jobbet och vi vill varmt rekommendera så många som möjligt att prova. Så ökar du cykelpendlandet på ditt jobb: Satsa långsiktigt och systematiskt. Se till att ledare uttalar sitt stöd. Förenkla att cykla på alla sätt det går: Parkering, duschar, klädförvaring, kanske ta in en cykelmekaniker regelbundet? Fokusera på den goda upplevelsen, inte på tävling. Mät de positiva effekterna på luft och fysisk aktivitet. God lyssning önskar Ann-Sofie och Boel! Det här avsnittet producerades i samarbete med våra samarbetspartners: Skandia som har lyckats halvera sjukskrivningarna bland kundföretag genom sina satsningar på hälsa. En viktig del av helheten är hur de jobbar förebyggande. Läs mer här. Twitch Health som vet hur man bedriver aktivt hälsoarbete som ger mätbara resultat. De vet också hur man kopplar det till employer branding och rekrytering. Läs mer här.

Det stora samtalsämnet den senaste tiden; KÖTT! Vi går på djupet och tar ett helhetsgrepp på kött under de två kommande avsnitten. Vi börjar med kopplingen mellan kött och hälsa! Är kött verkligen farligt? Hur kan det enda födoämnet som vi med säkerhet vet att människan livnärt sig på i flera miljoner år helt plötsligt vara dåligt för oss? Vad betyder WHOS;s omtalade studie och exakt hur mycket har massmedia förvrängt bilden av sanningen. Ska vi skylla bacon för det som snarare har med medföljande ketchup, juice och pommes frites att göra? Hur fel ute är veganerna egentligen och vilka hälsorisker löper man när man utesluter kött ur dieten. Hur rätt har Homer Simpson när han undrar varför vi inte ska äta djur när de är gjorda av kött? Ovanpå allt om kött så pratas det simning, minnen från förr, ifrågasättandet av sjävbilder och identitet, varför Allt för Sverige är så bra, samt spridda skurar av låtreferenser ifrån 80-talet. Avsnitt 32 av Coltings Nakna Sanning är rena dynamiten! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Oi! Lilla podden på prärien tar den långväga resan till London! Det innefattar pimmsfylla, star spotting på Drury Lane, överraskande mycket Bendytooting+Hiddlestoning och en liten genomgång av Melodys väldigt otympliga kur för sin arbetslöshetsångest i höstas. Ovanpå det snackar vi även om rådjur och råa djur i Japan. Pöss! http://archive.org/download/lillapodden/LPPP17_30042015.WAV

Nils Åkerstedt på Öland (med rötterna i Sundsvall) odlar i en blandning av sand och grus. Ovanpå lägger han en decimeter gräsklipp. Och det växer som bara den! Gustaf och Maj-Lis strör ut kaffesump i pallkragen och sätter värmebehandlad sättlök. Maj-Lis svarar på lyssnarfrågor om att odla bärbuskar i kruka och om små vita "maskar" i morötter och jordgubbar (som visar sig vara tusenfotingar!). Dessutom boktips om att återskapa en gammal trädgård: Christina Ilminge: Bevara och sköta en gammal trädgård. Ett 70 år gammalt gråpäronträd kan få ny kraft genom föryngringsbeskärning. Men nu är det i sista laget för i år - åtminstone i landets södra delar.

Ibland lyckas ett politiskt parti lyfta en fråga som tidigare varit mer marginell. Som plötsligt blir en angelägenhet för alla partier. Det har Ditt Parti aldrig lyckats med. Men andra har. Och när det gäller feminismen känner sig ändå Ditt Parti som hemma. Feminism, alla människors lika rättigheter och möjligheter. Men med förnuft. Med: Malin Cederbladh, Ardalan Esmaili, Frida Röhl och Ralph Carlsson samt Elisabeth Lagerstedt. Manus: Pia Gradvall och Magnus Lindman. Ljud: Monica Bergmark och regi: Magnus Berg.

Historien om Margareta Klipper som lurades bort från hemmet och hamnade på en fransk bordell har berättats i långa tider på öarna i Göteborgs norra skärgård. Om den är sann vet ingen, men säkert är att den har fungerat i avskräckande syfte. Runt förra sekelskiftet gjordes stora ansträngningar för att unga kvinnor inte skulle ge sig av hemifrån. Det man var rädd för var att unga kvinnor skulle bli offer för det som kallades för vit slavhandel. Flera föreningar, både i Sverige och utomlands arbetade för att upplysa och praktiskt hjälpa unga kvinnor som var på resande fot. Historien om Margareta Klipper Det berättas att Margareta Klipper var en kaptensdotter som kom från Instön, en ö innanför Marstrand. När hon förlorade sina föräldrar och sin bror hamnade hon på Björkö, lite längre söderut längs kusten. Där på en plats som heter Björkö huvud, kom hon i tjänst som piga hos en annan gammal Instö-bo, Anders Svensson. Hos honom och hans fru fick Margareta bland annat den viktiga uppgiften att ta hand om familjens lille son Alexander. Historien om Margareta Klipper och hennes hemska öde är som ett skillingtryck. Själva kulmen på berättelsen är placerad i augusti 1789. Bengt Knutsson som är hembygdsforskare på Björkö kan berättelsen väl. -Den här dagen i Augusti 1789 var Margareta ensam hemma, eftersom hennes husbondefolk hade gått iväg till grannarna tillsammans med barnen, berättar han. -Hon satt på farstutrappan när det kom två sjömän vandrande upp från hamnen vid Björkö huvud och de frågade om de kunde få köpa lite mjölk och ägg. De två berättade att de kommit till Björkö med ett franskt skepp som låg nere i hamnen, och efter en stund erbjöd de henne att följa med ner för att titta på skeppet. Det gjorde hon, och det visade sig vara ett fint fartyg med ett överdåd av lyx. De samma sig nere i salongen och hade trevligt, när det plötsligt kom en man och sa att de genast måste ge sig av till Kalvsund, som ligger ett par kilometer från platsen där de satt. -Men när de närmade sig Kalvsund påstod de plötsligt att de inte kunde gå in till Kalvsund utan genast måste ge sig av till sin hemmahamn i  Normandie. Det går förstås riktigt illa. Berättelsen om Margareta Klipper fortsätter med hur hon själv förstår hur illa det är ställt. När hon kom till Frankrike förstod hon att hon kidnappats och blivit föremål för vit slavhandel och skulle hamna på ett glädjehus, berättar Bengt. Hon arbetade på den franska bordellen i ett par år, när en kapten vid namn Paul Sand fick höra talas om henne och köpte henne fri. Efter ett år gifte de sig, de fick flera barn, och med tiden barn-barn. Det äldsta barnbarnet hette Edmund Sand och han blev lots i den franska hamnen Rouen. Och så kommer dagen då han ska lotsa ett svenskt fartyg in till kaj. -Edmund hörde att de talade svenska på båten, och snart stod det klart att den svenske kaptenen var från Björkö. Edmund bjöd hem honom för att han skulle få träffa sin svenska farmor Margareta, som blev överlycklig för att få livstecken hemifrån. Den svenske kaptenen, som sägs ha hetat Sven Nilsson, berättade för Margareta om allt som hänt hemma på Björkö under alla år hon hade varit borta. Hon fick veta att Alexander numer var en viktig man i Öckerö socken, med uppdrag som nämndeman och som därtill ägde nästan hela Björkö huvud. Kaptenen fick också med sig presenter hem till Björkö. Det var två stycken mangelträ. Det ena skulle Alexander ha, och det andra Alexanders äldsta dotter Anna-Britta. -Och det lustiga är att de här båda träna finns kvar än idag, berättar Bengt Knutsson, och tillägger skrattande: -Och det är väl det som gör att historien är sann – eller? Vi åker tillsammans åker Kerstin Lännerbo  på gården Björkö Sörgård, för att titta på en av de här franska gåvorna som hon har kvar  hemma hos sig. Kerstin är ättling till Alexander och hans äldsta dotter. Det är ett fint mangelträ med årtalet 1719 ordentligt inkarvat och Kerstin vårdar det ömt. -Det har alltid funnits här. Min mamma berättade att det var från Frankrike och att det kommit hit som ett livstecken från Margareta i Frankrike. Kerstin har aldrig använt mangelbrädan, men hennes farfar hade den alltid stående vid spisen och använde den för att skära sin tobak på baksidan. Och det är inte till salu, svarar hon bestämt. -Jag har inte råd att skänka det till hembygdsföreningen ens en gång, säger Kerstin Lännerbo. Bengt Knutsson visar mig platsen där Margareta Klipper skulle ha bott. Så vi traskar tillsammans längs en grusväg, ner till en havsvik vid Björkö huvud. Han pekar på en plätt och berättar att där bodde Nathan Odenvik, en ättling till Alexander, och den som har skrivit ner berättelsen om Margareta Klipper. Bengt berättar att Alexander har många släktingar på ön. -Jag skulle tro att det finns  4-500 stycken. Och på hela ön bor det bara ungefär 1500 människor, säger han. Nu är Nathan Odenviks hus borta, bara stengrunden finns kvar. Likadant är det med Alexanders gamla hus, bara stenkistan i botten ligger kvar på marken. Jag frågar om en av de många konstiga detaljerna i historien, nämligen vilket språk de pratade med varandra, de som kom från skeppet och Margareta, för det påstås att de kunde prata obehindrat med varandra. -Ja det sägs ju att de pratade svenska, men jag har också funderat mycket på det. Det är ju lite märkligt egentligen? Ja, det är mycket i den här historien som är märkligt. Den är full av detaljer men när man kollar dem lite mer ingående så finns det gott om luckor. En del av dessa luckor kanske Hjördis Dangardt på den lilla ön Fjällsholmen kan täppa till. Hennes ö ligger mitt emellan Instön och Björkö, och Hjördis Dangardt som är en mycket rutinerad släktforskare som vet allt som är värt att veta om livet på de här öarna i gamla tider.  Hon har försökt utröna hur mycket som går att belägga i arkivmaterialen av den här berättelsen. -Jag har kunnat belägga att Anders Svensson flyttade från Instön till Björkö huvud, och namnen på hans fru och barn stämmer också, berättar hon. -Men med Margareta Klipper är det värre. Det finns ingen med det namnet vare sig på Instön eller Björkö, och det går heller inte att hitta några personer som skulle passa in på hennes förmodade familj. Men att folkbokföringsmaterialet haltar under den här tiden är inte så konstigt. -Det gäller att komma ihåg att detta var en mycket märklig tid här på kusten, berättar Hjördis Dangardt. Två olika omständigheter sammanföll. Dels pågick en av de riktigt stora sillperioderna, och dels pågick den så kallade Port Franco, frihamnsperioden, på Marstrand som ligger nära alla dessa öar. När sillen kom till västkusten så kom också folk hit, i stora skaror från hela landet, i vissa socknar både dubblades och tredubblades befolkningsmängden. Ovanpå det hamnar Margareta Klipper-berättelsen alltså mitt i Porto Franco-tiden på Marstrand. Det var en tid om nästan 20 år då staden var fri från alla de restriktioner som annars rådde i landet. Här rådde handels- och religionsfrihet.  Här fanns inga skråbestämmelser och dömda brottslingar fick leva och verka på ön. Också öarna i Marstrands närhet påverkades av porto-franco bestämmelserna som avskaffades efter 20 år för att det blev för svårt att hantera situationen på ön. Men det finns ytterligare skäl till att Hjördis Dangardt tvivlar på historien. Just den här sommaren var Sverige i krig, och det låg örlogsfartyg och vaktade längs med kusten. -Jag ifrågasätter hur en båt kunde komma in till Björkö för att sedan ge sig av igen utan att någon hindrade dem, säger Dangardt. Utanför Björkö låg örlogsfregatten Venus för att bevaka kusten. -Jag förstår inte att Margareta skulle kunna sitta och titta på et fridfullt hav när det i själva verket var jättemycket rörelse på havet här ikring, säger hon. De båda mangelträn finns kvar på öarna skulle ju ha varit hemförda till Björkö av en kapten som hette Sven Nilsson och var från Björkö Sörgård. -Sven Nilsson i Björkö Sörgård finns inte, säger Hjördis Dangardt bestämt. Hon har letat i allt tillgängligt folkbokföringsmaterial och också letat efter folk som hetat Sven eller Nils och som skulle kunna vara far till Sven Nilsson, men inte ens det finns. Också Bengt Knutsson är lite försiktig. Historien låter helt otrolig så därför låter den ju osann. Men, säger han, var kommer mangelträna ifrån då? -Det brukar ju vara så med alla såna här gamla historier att någonting brukar vara sant i dem. Men vad som är sanning och inte, det är ju svårt att säga, slutar Bengt Knutsson. Föreningen Vaksamhet Den här typen av historier berättades mycket runt förra sekelskiftet. Vissa var säkert sanna medan andra diktades upp för att skrämma unga kvinnor så att de inte skulle ge sig av hemifrån. Det man var rädd för var att unga kvinnor skulle bli offer för det som kallades för vit slavhandel, det som Margatera Klipper råkade ut för. Flera föreningar, både i Sverige och utomlands, arbetade för att upplysa och praktiskt hjälpa unga kvinnor som var på resande fot. Ann Hallner som är doktorand i historia vid Stockholms Universitet har i sin forskning bland annat stött på föreningen Vaksamhet. - Föreningen Vaksamhet startade 1903 i Stockholm och fick en filial i Göteborg lite senare, berättar Ann Hallner. - De samarbetade med flera nationalkommittéer mot vit slavhandel som fanns i Europa, Nordamerika och Sydamerika. Anledningen till att Vaksamhet startade består av två berättelser berättar Ann Hallner. Den ena är från England där många av den här typen av föreningar fick sin början. - Där började man prata om vit slavhandel redan i slutet av 1870- talet efter att ha upptäckt att många engelska unga flickor hade kidnappats eller förts till Belgien. För att undersöka om det var sant köpte journalisten W.T. Stead en 13- årig oskuld från landsbygden för fem pund. Flickan såldes sedan till en bordell där journalisten föreställde en köpare. Historien skrevs i tidningen Pall Mall Gazette och fick stor uppmärksamhet. Resultatet av uppmärksamheten gjorde att samtyckesåldern från 13 år till 16 år och fick också ringar på vattnet i Sverige. 1899 var det en stor konferens i London med många europeiska representanter, bl a 15 svenskar som tog med sig många tankar hem och startade föreningen Vaksamhet. Den andra början på historien är att i Sverige hade redan Fredrika Bremer förbundet i mitten av 1880- talet sett den här typen av kvinnlig arbetskraft som flyttade utomlands. De gjorde egna undersökningar men kunde inte bevisa att kvinnorna hamnat i prostitution men att de hamnat i ett osedligt leverne och många kom hem med så kallade oäkta barn och hade blivit utnyttjade. Hur arbetade föreningen Vaksamhet praktiskt? - De kallade sig själva för en kamp- och skyddsorganisation. Målet var att påverka lagstiftningen och dessutom arbetade de mycket med information, berättar Ann Hallner. De föreläste om vit slavhandel och försökte påverka myndigheter. De hade dessutom ett stort nätverk utomlands så att kvinnorna kunde vända sig till Vaksamhet när de sökte en tjänst utomlands som kunde telegrafera och ta reda på om arbetsplatsen var en "riktig" arbetsplats. Hur kända var de? I kvinnorörelsekretsar var Vaksamhet kända. De jobbade hårt med att föreläsa, men kände sig ganska motarbetade för att myndigheter och även en stor del av allmänheten tog inte problemet på allvar. - Dels erkände myndigheterna inte alltid att det fanns en vit slavhandel men framförallt att den inte ägde rum i Sverige. De försökte inleda samarbete med polisen men där fanns inget intresse för frågan. Vaksamhet och andra liknande föreningar avrådde kvinnor från att resa utomlands. Vit slavhandel och emigration kopplades ihop och skrämde de högre samhällsklasserna som ansåg att Sverige utarmades på ungdom. - Det var framförallt arbetarklassens kvinnor som låg i farozonen, särskilt gruppen tjänarinnor som arbetade i andras hem.  Hur vanligt var det så att kvinnor hamnade i vit slavhandel? - Det är omöjligt att säga och det är också en av anledningarna till att föreningen Vaksamhet hade svårt att få fram sin sak, berättar Ann Hallner.  Det var svårt att få fram siffror precis som det är idag då vi pratar om trafficing. - Jag har tittat på svenska polisutredningar från den här tiden och det är inte ett enda fall där de kunnat fälla någon för vit slavhandel. Men tittar man i USA finns det många fall där människor fälldes, bland annat en svensk man som det går att läsa om i Stockholmskällan. Se på handlingar från Stockholmskällan och läs mer om: - Det var också så skamfyllt så att även när det uppdagades fall med vit slavhandel kan man läsa i polisrapporterna att flickorna inte ville vittna eller försvann. berättar Ann Hallner. Vad hände då egentligen med den 13- åriga flickan från England? - Hon hette Eliza Armstrong och blev nog inte sexuellt utnyttjad eftersom den första kunden var journalisten som skrev artikeln. Men hon visste ju inte om det utan trodde att det var på riktigt. De hade också undersökt hennes oskuld hos en barnmorska och blivit utsatt för detta. - Hon skickades till Frankrike där Frälsningsarmén tog hand om henne. Hon kom tillbaks till England och hennes pappa stämde journalisten som fick sitta i fängelse några månader. Anledningen till att flickan såldes var att den alkoholiserade mamman behövde pengar, avslutar Ann Hallner. Läs mer om:   Lyssna även till: Rådgifvaren 1909 Föreningen Vaksamhet delade ut skriften Rådgifvaren 1909 till unga kvinnor och skrev så här i den: ”’Rådgifvaren’ är skrifven i syfte att tjäna dig, som nu skall lämna hemmet för att förtjäna ditt bröd bland främlingar. Den är utgifven af föreningen Vaksamhet, som grundades i ändamål att skaffa dig skydd och hjälp i de städer och på de orter, dit skickelsen för dig, vare sig i ditt hemland eller i utlandet.” s. 3. Tydligt att de absolut inte rekommenderar att man far utomlands, och om man gör det är det endast de kristna kvinnoorganisationerna eller skandinaviska präster som är att lita på. Man skall heller inte lita eller fråga män (om de inte är poliser) om någonting. ”Du är ung och oerfaren, du har intet begrepp om världens ondska och de snaror, som kunna läggas för dig. Akta dig särskildt för obekanta, som vilja locka dig från din plats och erbjuda dig en enligt deras utsago både bättre och lättare anställning. Många unga flickor har gått förlorade just på detta sätt. Följ därför aldrig obekanta personer, som vilja anvisa dig bostad och söka skaffa dig tjänst!” s. 5 ”Var alltid försiktig och tillbakadragen; stifta ej för hastigt bekantskaper. Välj med omsorg ditt umgänge och var ej förtrolig med kamrater eller dem du arbetar tillsammans med, förrän du fullt försäkrat dig om deras redbarhet och goda karaktär.” s. 5. Förespråkar flit, att inte sträva efter mer betalt eller lättare jobb, att be till Gud, att vara vänlig och tjänstvillig och tacksam. S. 5-6. Känns som om man vill göra det lätt för arbetsgivarna. Klart drag av disciplinering och kontroll. En del pratiska råd vid resa om baggage och var man förvarar sina pengar, samt att man bör sitta i damkupé. Männen nämns egentligen aldrig, men att de är det stora hotet är väldigt tydligt. ”Beflita dig om ordning och renlighet. Kläd dig nätt, men anspråkslöst, och sätt upp ditt hår enkelt. Bär du håret krusadt eller med lugg och valkar, kan du lätt ådraga dig dåliga och opålitliga människors uppmärksamhet och därigenom gå miste om goda platser och aktningsvärda bekantskaper. Låt icke narra dig att slösa penningar på onödigt prål för att kunna täfla med andra; var istället sparsam och gör det till regel att lägga af en bestämd del af din lön.” s. 6. ”En enkel, anständig klädedräkt och ett lugnt, höfligt sätt äro undgängligen nödvändiga för hvarje kvinna, som reser ensam. Hon kommer då ej att väcka uppmärksamhet och gör på samma gång ett godt intryck på sådana medresande, som kunna vara henne till verklig hjälp och trefnad.” s. 10. Är uppenbart att det är kvinnan som ska anpassa sig och förändra sig så hon inte verkar lockande eller sticker ut. Mannens ansvar adresseras inte, inte heller hennes föräldrars. ”Ingen har bättre utsikt att reda sig i Amerika än en frisk, redbar och duktig flicka, som kan och vill utföra vanliga husliga sysslor.” s. 12 ”Till slut ännu några råd till dig, unga flicka, hvart du än ämnar sig å utrikes ort, till hvilket främmande land eller till hvilken världsdel du än må begifva dig.// Förbehåll dig att få gå i kyrkan åtminstone hvar fjortonde dag. Är du på en ort eller i en stad, där det ej finns någon skandinavisk församling, så besök den protestantiska gudstjänst, som hålles på stället; du lär dig nog efter hand att förstå det främmande språket. Tar du in på ett ”hem” eller ”härbärge”, så deltag i de upbyggelsestunder, som där hållas. Blygs ej att visa din gudsfruktan, hvilken ställningar de personer, hos hvilka du tjänar, än må intaga till kristendomen. När du är ledig om söndagarna, så uppsök någon kristlig för-/ening af unga kvinnor. Sådana föreningar finnas numera nästa öfverallt. […] Akta dig för skvaler och onödigt prat. Läs ej dåliga böcker, som väcka orena tankar och göra dig missnöjd med din ställning samt ingifva dig begär efter skadliga förströelser. De kristliga föreningarna, tillhandahålla goda och nyttiga böcker, som du kan få låna.// Akta dig för ytliga, dåliga nöjen, gå aldrig till andra ställen, än där du kan hafva dig Gud med dig. S. 13-14. Sedan är det en lång lista med lämpliga härbergen, föreningar eller personer i olika städer runt om i världen. KFUK är den flitigaste nämnde föreningen i Sverige och i en del andra av länderna. FBFs placeringsbyrå nämns också. S. 16-53. Arkivens dag Till sist ett tips till alla som blivit är redan är intresserade av att leta i arkiv. Lördag den 10 november är det Arkivens dag vilket betyder att många arkiv öppnar sina dörrar med utställningar, föreläsningar och visningar i arkiven. Temat i år är framtiden! Läs mer: För 15:e året i rad firas Arkivens dag runt om i Sverige med öppet hus, föreläsningar och visningar. Arkivens dag har sedan 1998 arrangerats i Sverige som ett nationellt arrangemang för att väcka intresse för arkivens verksamhet. Sedan 2001 firas Arkivens dag i samtliga nordiska länder och vart 3:e år har de nordiska länderna ett gemensamt tema för dagen. Framtiden... Hur ska vi bevara vår samtid? Vem bestämmer vad som ska sparas? Vilka tekniska svårigheter måste vi övervinna nu när foton och handlingar oftast är digitala? Framtidsplaner som inte blev av visas på många ställen, till exempel i Ockelbo där du kan se på Ralph Erskines förslag till en skolbyggnad - skolan blev byggd men inte enligt förslaget. Stockholm lockar dig med jakten på spökraketer och Lund med science fiction-serier. I Göteborg får man veta mer om 2000-talets folkbokföring och framtidens släktforskning och i Eskilstuna resonerar man kring vilka spår som blir kvar i arkiven. Vill du skicka en hälsning till framtiden kan du göra det i Visby genom en tidskapsel som kommer att förvaras i arkivet.