Podcasts about brombergs

Play Episode Listen Later Feb 1, 2024 9:59

Trots att filosofi är ämnet där teorier om rättvisa och jämställdhet formuleras, så är disciplinen till stor del en enkönad historia. Hur kan det vara så? Det undrar filosofen Lyra Ekström Lindbäck. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. KRÖNIKA: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Hur är det att vara en fladdermus? En flygande råtta som navigerar genom ekolod? Jag kan ha god kunskap om fladdermusens livsvillkor, men det hjälper mig inte till insikt i dess medvetande. Det närmsta jag kan komma är att vara en människa som föreställer mig att jag är en fladdermus.Så argumenterar filosofen Thomas Nagel i sin berömda artikel ”What Is It Like to Be a Bat?”. 2010 startades bloggen ”What is it like to be a woman in philosophy?”, vars titel anspelar på Nagels resonemang om medvetandets subjektiva natur. Till skillnad från fladdermöss kan dock kvinnor tala, och här har i snart femton år hundratals vittnat anonymt om allt från stulna idéer till våldtäkter.När jag läser bloggen slås jag inte bara av övergreppen, utan också av den smetiga gråzon av förolämpningar som ska utgöra spelplatsen för kvinnornas tankeverksamhet. Någon blir presenterad för en gästforskare med att hon ”alltid har så fina naglar”. Någon blir nekad att skriva in sig på en kurs efter att professorn bara har utvärderat hennes utseende. Någon får höra att hennes graviditet minskar chansen att bli befordrad.”Jag vill sluta”, skriver en kvinna. ”Men jag vill inte tvingas ut. Jag älskar filosofi, men det känns som om jag har fastnat på en fruktansvärd plats.”Kvinnornas historia inom den akademiska filosofin är kort. Den första kvinnan som blev professor i filosofi i Sverige var Lili Alanen, 1997. Även om situationen har förändrats så dröjer sig historien kvar. Som den amerikanska filosofen Regan Penaluna formulerar det: ”Vår kultur underskattar svårigheterna en kvinna möter när hon gör någonting som hennes mormor, farmor och mamma inte uppmuntrades eller tilläts att göra.”I boken ”How to Think Like a Woman” försöker hon gå till botten med varför hon själv lämnade akademin. Ingen betedde sig öppet fientligt mot henne. Ändå hade hon en gnagande känsla av att inte vara där på lika villkor. Hon berättar att professorerna vägrade träffa de kvinnliga doktoranderna utanför vanliga kontorstider, men gärna tog emot grabbarna sent. Penaluna fick höra historier om hur hennes manliga kollegor bondade med sina handledare över öl, hade middagar i varandras hem och bytte jazzskivor med varandra.Filosofi är inte något ensamt tänkande. Ända sedan antikens Grekland har disciplinen bedrivits i form av samtal. Man kan inte hitta sin röst utan ett samtalsklimat där man blir hörd och respekterad. Gräver man ner sig i biografierna om det fåtal kvinnor som gjort avtryck i filosofihistorien upptäcker man alltid att de haft viktiga samtalspartners, och ofta verkat under historiska undantagstillstånd. Under andra världskriget förändrades till exempel villkoren vid de stora universiteten i England drastiskt. Mellan 1939 och 1942 befolkades plötsligt klassrummen i Oxford bara av vapenvägrare, funktionsnedsatta, flyktingar och kvinnor. ”Kvinnorna började också fylla ett annat slags plats som blivit ledig: den som de kvarvarande lärarnas skyddslingar”, skriver Benjamin Lipscomb.I hans kollektivbiografi ”Oxfordkvartetten” skildras hur avgörande den här tiden blev för filosoferna Elizabeth Anscombe, Philippa Foot, Mary Midgley och Iris Murdoch. De antogs inte bara som studenter vid en världsledande institution, utan kunde också ta plats där på ett sätt som saknar historiskt motstycke. Nära, livslånga relationer kunde skapas med mentorer som inte längre hade några ynglingar att dricka öl och byta jazzskivor med. Som Midgley beskriver det var det ”mycket lättare för kvinnor att göra sig hörda i diskussionerna än vad som är fallet i normala tider”.Men det här var länge sedan, kanske du tänker nu. Är det ens ett problem längre? Jo, tyvärr är kvinnornas underordning inom den akademiska filosofin ett statistiskt säkerställt faktum, också i Sverige. Grundkurserna har ett ganska jämt antal antagna, men ju högre upp man kommer i nivåerna, desto färre blir kvinnorna. Bland filosofiprofessorerna är fortfarande en förkrossande majoritet män.Såhär illa är det inte inom någon annan gren av humaniora. Vad är det som gör filosofin till en så specifikt ogästvänlig miljö för kvinnor? Forskning visar att ämnen där man tror att medfödd begåvning är avgörande för framgång har en skevare könsfördelning. Och filosofi förknippas enligt dessa studier mer med tron på en medfödd förmåga än någon annan disciplin, till och med matematik och fysik.Det tycks alltså vara självtvivlen som får kvinnor att lämna filosofin. Så var det åtminstone för Penaluna. Men självtvivel skapar man inte bara själv. På bloggen om att vara kvinna inom filosofin vittnar ungefär lika många om att få uppmärksamhet för sitt utseende, som om att knappt få någon uppmärksamhet alls. Även om de manliga professorerna säger sig lyssna så ställer de inga följdfrågor, och citerar sällan kvinnors texter.Kritikern Lili Loofbourow har kallat den här typen av ignorans för ”the male glance”, det manliga ögonkastet. Till skillnad från den manliga blicken, som objektifierar kvinnor, så är det manliga ögonkastet flyktigt och svalt. Det slutar i en axelryckning, skriver Loofbourow, och gör kanske en hyfsad bedömning. ”Men det är farligt, eftersom det bara kastar en blick men tror att det läser.”Även om de formella kraven nu har undanröjts för att kvinnor ska kunna göra karriär inom den akademiska filosofin så är villkoren fortfarande ojämna. För att förstå varför måste man fråga sig hur det är att ha en kvinnlig filosofs medvetande. Penaluna menar själva kunskapssökandet för många tänkande kvinnor tar form som självtvivel.Simone de Beauvoir hävdar i Det andra könet att den inre splittringen är ”kvinnans kanske allvarligaste handikapp”. Kulturellt uppmuntrad till att bli uppslukad av sina förälskelser så engagerar sig kvinnan mindre helhjärtat i sitt arbete, skriver de Beauvoir, och ”därigenom dömer hon sig själv till att förbli underlägsen.”Det har funnits flera viktiga kvinnliga filosofer, men knappast några stora genier. Kanske är feministen Germaine Greers resonemang om konsthistorien överförbart till filosofin. Det har inte funnits någon kvinnlig Sokrates, någon kvinnlig Hegel eller Wittgenstein: ”men”, skriver Greer, ”det beror inte på att kvinnor är utrustade med livmoder, att de kan föda barn, att de har mindre hjärnor, att de inte har kraft och uthållighet”. Anledningen är i stället ”att man inte kan skapa stora tänkare av människor som har fått sitt ego förstört, vars viljekraft är skadad och vars energi har splittrats i neurotisk skenaktivitet.”Tills männens blickar har slutat vandra, antingen av begär eller ointresse, tror jag att det kommer att förbli en nästan oöverstiglig utmaning för kvinnor att bygga ett sådant ego.Hur är det att vara kvinna i filosofin?Det är att fortsätta försöka tänka och tala, också när ingen ser dig rakt i ögonen.Lyra Ekström Lindbäckförfattare och filosof LitteraturSimone de Beauvoir, ”Det andra könet”. Översättning Åsa Moberg, Adam Inczèdy-Gombos, Eva Gothlin. Norstedts, 2012.Cimpian, Andrei, Leslie, Sarah-Jane. “The Brilliance Paradox: What Really Keeps Women and Minorities from Excelling in Academia”. Scientific American, 2017-09-01.Germaine Greer. ”Hinderloppet. Kvinnans väg genom konsten”. Översättning Annika Preis. Brombergs, 1980.Benjamin J.B. Lipscomb, ”Oxfordkvartetten. Hur Elizabeth Anscombe, Philippa Foot, Mary Midgley och Iris Murdoch förändrade moralfilosofin”. Översättning Henrik Gundenäs. Daidalos, 2023.Loofbourow, Lili. ”The Male Glance”. Virginia Quarterly Review 94, no. 1 (2018): 36-47.Per Myrdal, Frans Svensson, ”Till minne: Lilli Alanen”. (2021-10-29)Thomas Nagel, ”What Is It Like to Be a Bat?” The Philosophical Review, Vol. 83, No. 4 (Okt., 1974): 435-450.Regan Penaluna, ”How to Think Like a Woman: Four Women Philosophers Who Taught Me How to Love the Life of the Mind”. Grove Press, 2023.What is it like to be a woman in philosophy?

Hernan Diaz (USA) i samtal med Tone Schunnesson

Play Episode Listen Later Jun 8, 2023 58:52

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Våren 2023 kom Hernan Diaz Bookerpris-nominerade roman "Egendom" ut i svensk översättning. En mångbottnad berättelse om en finansmans uppgång och fall i New York under 1900-talets början. Hernan Diaz, född i Argentina 1973, växte delvis upp i Sverige och har mestadels bott i USA. "Egendom" är hans andra roman. För sin debut "In the distance" (2017) nominerades han till Pulitzerpriset. "Egendom" kom ut på svenska våren 2023, i översättning av Fredrika Spindler. Mitt under 1920-talets börskrasch mångdubblar den gåtfulle affärsmannen Benjamin Rask sina redan astronomiska tillgångar. Hur bär han sig åt? Och på vilket sätt har hans hustru Helen bidragit till deras rikedom? I samarbete med Brombergs förlag. Från 26 maj 2023 Jingel: Lucas Brar

united states new york english argentina swedish diaz sverige mitt samtal hernan tone schunnesson brombergs egendom pulitzerpriset

Så var litteraturåret 2022

P1 Kultur

Play Episode Listen Later Dec 20, 2022 53:54

Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022. LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag."Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan."Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt."Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts."De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts."Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz."Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren."Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag."Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.FLER TITLAR SOM NÄMNDES:"Kairos" av Jenny Erpenbeck (övers. Ulrika Wallenström, Albert Bonniers förlag), "Min är hämnden" av Marie NDiaye (övers. Ragna Essén, Natur & Kultur), "Barfotakvinnan" av Scholastique Mukasonga (övers. Maria Björkman, Tranan), "Bekännelser" av Domenico Starnone (övers. Helena Monti, Bazar), "Under Ukrainas öppna himmel", poesiantologi, redaktörer Mikael Nydahl och Kholod Saghir (Ariel förlag), Februari 33 av Uwe Wittstock (övers. Jens Christian Brandt, Nirstedt), Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist (Norstedts), Natten av Sara Gordan (Albert Bonniers förlag), Ixelles av Johannes Anyuru (Norstedts), Röda sirener av Victoria Belim (övers. Inger Johansson, Brombergs förlag), Detaljerna av Ia Genberg (Weylers förlag).ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Felicia Frithiof

men kultur 2022 sj obs bek ersatz bazar annie ernaux rab natten litteratur rysslands nobelpriset nobelpris flicka karl ove knausg fernanda melchor lea ypi jenny erpenbeck augustpriset norstedts marie ndiaye bettan domenico starnone linn ullmann clemens meyer albert bonniers natur kultur staffans maria bj vargtimmen tranan lars andersson brombergs amanda svensson alfabeta ulla gudmundson

Händer 4: Två giganter med små händer

Play Episode Listen Later Nov 10, 2022 10:02

Den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur beskrevs på liknande sätt av sin samtid och av varandra. Anna Smedberg Bondesson reflekterar över Selma Lagerlöf och Grazia Deledda. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-14.Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort.Rösten är Selma Lagerlöfs. Det är januari 1928 och Lagerlöf beskriver i ett brev till sin väninna Ida Bäckman mötet med Grazia Deledda på Nobelfesten en månad tidigare. Samma möte skildras av Deledda i en hyllningsartikel i samband med Lagerlöfs 70-årsdag i november senare samma år:Också hennes gestalt, liten, kraftig, med det stora huvudet omgivet av en krans av vitt hår, dragen nästan grova. Deledda avslutar med: Och våra händer möts med verkligt barnslig uppriktighet som två småflickors, som finner varandra i en rymd och en tid som inte har ålder.Det händer, som bekant, att det inte delas ut ett Nobelpris i litteratur. Det hände även 1926. Nobelkommittén enades då om att inga av de nominerade svarade mot kriterierna i Nobels testamente. Grazia Deledda från Sardinien fick sedan det priset ett år försent, som den andra kvinnan någonsin. Den första, 1909, var just Selma Lagerlöf.Lagerlöf upprättar i brevet en distans till sin sardiska författarkollega: Deledda passade inte in, hon såg ut som våra mormödrar, hon påminde om något urtida. Intressant nog har de här dragen påfallande likheter med den bild av Lagerlöf själv, som en naturbegåvad berätterska, som både har präglats av och präglat litteraturkritiken och litteraturhistorien och som också fortsatte att forma föreställningen om henne, i både utlandet och Sverige.När Deledda levandegör mötet på Nobelfesten i tidningen Corriere della sera är hon naturligtvis mer positiv och kanske mindre ärlig än vad Lagerlöf är i ett privat brev. I vilket fall är det slående hur Deledda tar fasta på beröringspunkterna dem emellan och hon menar, precis som Lagerlöf om henne, att författarinnan i fråga själv är en god representant för de arbetsamma kvinnor hon skildrar. Något urtida och ursprungligt.Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmål, eller som gestaltning av något sagomättat ursprungligt. Deleddas Sardinien kan här jämföras med Lagerlöfs Värmland, som en italiensk läsare upplever som lika exotiskt som en svensk läsare upplever Sardinien.Genomgående hos de manliga kritikerna finns en syn på de två författarinnorna som skrivande inifrån en egen erfarenhet. Om Selma Lagerlöf ansågs ge litterärt liv åt den orala berättartraditionens sagoskatter, återgav Deledda den egna traktens muntliga historier om verkliga skeenden. I båda fallen fanns en föreställning om att själva författandet var ett slags omedveten och närmast intuitiv process som gav hembygden röst. Den här synen möjliggör även en sorts omyndigförklarande.Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Deledda hör till de Nobelprisval som har ifrågasatts. Och även i sitt eget hemland Italien har hon förnekats en hedersplats på parnassen. De politiska skälen är minst lika tunga som de estetiska, även om det inte talas lika högt om dem, på grund av Italiens starka förträngningsmekanismer när det gäller sin egen 1900-talshistoria. Att Mussolini gillade henne kan knappast ha gynnat hennes litterära fortlevnad.Men. Det ser nu ut som om författarskapet är på väg mot en renässans och då inte minst tack vare sin starka existentiella tematik. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Giuseppe Antonio Borgese (han) som skrev ett raljerande porträtt av Selma Lagerlöfs författarskap när hon fick Nobelpriset 1909 (han) bär skulden också för förminskningen av Deledda. I en recension från 1911 av två romaner som kom det året, skriver han: Grazia Deledda är en renrasig berätterska, som en gammal bondkvinna.Påståendet är lika könskodat som när han i artikeln om Lagerlöf två år tidigare skrev: Sålunda gick hon det för skrivande kvinnor inte alls ovanliga ödet till mötes: hennes debutroman, Gösta Berling, är den bästa av dem alla.Den italienska Selma Lagerlöfkurvan, eller Lagerlöfs Italienkurva, börjar med Nobelpriset 1909 och har sin sista topp i samband med hundraårsminnet 1958. Den mest initierade artikeln från det märkesåret är nog Carlo Picchios essä i litteraturtidskriften La Fiera Letteraria. Om Jerusalem skriver han: Kanske skulle vi begå samma misstag i vår perspektivbedömning gentemot de beskrivna Dalabönderna i Jerusalem, om vi satte oss till doms över dem, som Lagerlöf gjorde när hon försökte gestalta folket på vårt Sicilien.Carlo Picchio upplever alltså att det skorrar falskt när han läser Lagerlöfs Sicilienskildring Antikrists mirakler från 1897, och den upplevelsen var lika vanlig i den nordiska som i den italienska kritiken. Den har naturligtvis först och främst att göra med att Lagerlöf inte är en sicilianare. Men den beror också på att hon som kvinna inte förväntas ha kunnat förvärva samma kunskap om ett annat land som en motsvarande man skulle kunnat göra.I Antikrists mirakler tecknas en bild av ett lantarbetande, fattigt och enkelt folk ur ett distanserat perspektiv. Männen på väg hem från fälten beskrivs med Lagerlöfs ord: en hel mörk mur af grofva, svarta mantlar och slokhattar.Och oavsett om man tycker sig se en schabloniserande tendens eller inte, kan det vara intressant att konstatera att en liknande tendens i så fall också återfinns hos Grazia Deledda, i hennes skildring av de hemvändande sardiska lantarbetarna i romanen LEdera (Murgrönan), i Ernst Lundquists översättning: Männen kommo tillbaka från åkrar och betesmarker, somliga till fots, andra ridande på små vita eller svarta hästar, och de tycktes komma långt ifrån, tysta och trötta som irrande riddare.Vi läser alltid genom ett förväntningsfilter. I Lagerlöfs fall innebär det att vi läser in en kulturell distans medan vi i Deleddas bara konstaterar en klassklyfta. Drömmen vore kanske en rymd och en tid utan vare sig ålder eller bakgrund, utan vare sig genusmässig eller geografisk begränsning.Samtidigt. Vi är ju inte bara begränsade av våra olika fördomar och förväntningar. Vi lever också i en högst politisk verklighet. Och här måste vi visserligen sträva mot att överskrida våra egna snäva perspektiv, men det är inte önskvärt att tänka bort den kontext som gör det alls möjligt att tolka och ytterligare nyansera. Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera det, åtminstone i historiens backspegel, som finns där just för att förtydliga.I essän Den eviga fascismen slår Umberto Eco fast att modet att minnas vår historia är vad som djupast sett gör oss till människor. Eco pekade också på hur intolerans alltid beror på brist på förståelse och att enda botemedlet mot främlingsrädsla är kommunikation och komplikation. Glöm aldrig. Förenkla aldrig heller.Anna Smedberg Bondesson, litteraturvetareLitteraturAnna Nordlund och Bengt Wanselius Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna, Max Ström 2018.Anna Nordlund, Selma Lagerlöfs underbara resa genom litteraturhistorien 1891-1996, Symposion 2005.Cecilia Schwartz, "Nobelpristagaren som glömdes bort lite för fort", Svenska Dagbladet 6.12.2018.Anna Smedberg Bondesson, Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien, Makadam 2018.Umberto Eco, Fyra moraliska betraktelser, översättning av Anna Smedberg Bondesson, Brombergs 1999.

men jerusalem med sverige italien sveriges nder eco obs kanske samtidigt fyra italiens samma umberto eco ocks corriere la scala nobels svenska dagbladet nobelpriset sardinien selma lagerl nobelpris genomg intressant sicilien ida b berling grazia deledda nobelfesten lagerl nobelpristagaren ursprungligen symposion nobelkommitt brombergs makadam max str

26/2022. Victoria Belim

Se människan

Play Episode Listen Later Sep 23, 2022 21:08

En gripande skildring av Ukrainas 1900-tals historia. Journalisten Victoria Belim återvänder till sitt ukrainska barndomshem. Hon vill skriva om onkel Nikodims mystiska försvinnande på 1930-talet, familjehemligheten som bevarats i generationer, men möts av en mur av tystnad. Belim bjuder på en fascinerande ukrainsk resa, fylld av varma och gästfria människor, som bär Ukrainas historia på sina stolta, men trötta axlar. Victoria Belim i samtal med Maria Bergius, präst i Göteborgs domkyrkoförsamling. Samtalet förs på engelska. Medarrangör Brombergs

samtalet ukrainas brombergs

Mötet: När Lagerlöfs händer rörde Deleddas

Play Episode Listen Later Jul 25, 2022 10:00

Den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur beskrevs på liknande sätt av sin samtid och av varandra. Anna Smedberg Bondesson reflekterar över Selma Lagerlöf och Grazia Deledda. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-14.Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort.Rösten är Selma Lagerlöfs. Det är januari 1928 och Lagerlöf beskriver i ett brev till sin väninna Ida Bäckman mötet med Grazia Deledda på Nobelfesten en månad tidigare. Samma möte skildras av Deledda i en hyllningsartikel i samband med Lagerlöfs 70-årsdag i november senare samma år:Också hennes gestalt, liten, kraftig, med det stora huvudet omgivet av en krans av vitt hår, dragen nästan grova. Deledda avslutar med: Och våra händer möts med verkligt barnslig uppriktighet som två småflickors, som finner varandra i en rymd och en tid som inte har ålder.Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmålDet händer, som bekant, att det inte delas ut ett Nobelpris i litteratur. Det hände även 1926. Nobelkommittén enades då om att inga av de nominerade svarade mot kriterierna i Nobels testamente. Grazia Deledda från Sardinien fick sedan det priset ett år försent, som den andra kvinnan någonsin. Den första, 1909, var just Selma Lagerlöf.Lagerlöf upprättar i brevet en distans till sin sardiska författarkollega: Deledda passade inte in, hon såg ut som våra mormödrar, hon påminde om något urtida. Intressant nog har de här dragen påfallande likheter med den bild av Lagerlöf själv, som en naturbegåvad berätterska, som både har präglats av och präglat litteraturkritiken och litteraturhistorien och som också fortsatte att forma föreställningen om henne, i både utlandet och Sverige.När Deledda levandegör mötet på Nobelfesten i tidningen Corriere della sera är hon naturligtvis mer positiv och kanske mindre ärlig än vad Lagerlöf är i ett privat brev. I vilket fall är det slående hur Deledda tar fasta på beröringspunkterna dem emellan och hon menar, precis som Lagerlöf om henne, att författarinnan i fråga själv är en god representant för de arbetsamma kvinnor hon skildrar. Något urtida och ursprungligt.Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmål, eller som gestaltning av något sagomättat ursprungligt. Deleddas Sardinien kan här jämföras med Lagerlöfs Värmland, som en italiensk läsare upplever som lika exotiskt som en svensk läsare upplever Sardinien.Genomgående hos de manliga kritikerna finns en syn på de två författarinnorna som skrivande inifrån en egen erfarenhet. Om Selma Lagerlöf ansågs ge litterärt liv åt den orala berättartraditionens sagoskatter, återgav Deledda den egna traktens muntliga historier om verkliga skeenden. I båda fallen fanns en föreställning om att själva författandet var ett slags omedveten och närmast intuitiv process som gav hembygden röst. Den här synen möjliggör även en sorts omyndigförklarande.Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Deledda hör till de Nobelprisval som har ifrågasatts. Och även i sitt eget hemland Italien har hon förnekats en hedersplats på parnassen. De politiska skälen är minst lika tunga som de estetiska, även om det inte talas lika högt om dem, på grund av Italiens starka förträngningsmekanismer när det gäller sin egen 1900-talshistoria. Att Mussolini gillade henne kan knappast ha gynnat hennes litterära fortlevnad.Men. Det ser nu ut som om författarskapet är på väg mot en renässans och då inte minst tack vare sin starka existentiella tematik. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Giuseppe Antonio Borgese (han) som skrev ett raljerande porträtt av Selma Lagerlöfs författarskap när hon fick Nobelpriset 1909 (han) bär skulden också för förminskningen av Deledda. I en recension från 1911 av två romaner som kom det året, skriver han: Grazia Deledda är en renrasig berätterska, som en gammal bondkvinna.Påståendet är lika könskodat som när han i artikeln om Lagerlöf två år tidigare skrev: Sålunda gick hon det för skrivande kvinnor inte alls ovanliga ödet till mötes: hennes debutroman, Gösta Berling, är den bästa av dem alla.Den italienska Selma Lagerlöfkurvan, eller Lagerlöfs Italienkurva, börjar med Nobelpriset 1909 och har sin sista topp i samband med hundraårsminnet 1958. Den mest initierade artikeln från det märkesåret är nog Carlo Picchios essä i litteraturtidskriften La Fiera Letteraria. Om Jerusalem skriver han: Kanske skulle vi begå samma misstag i vår perspektivbedömning gentemot de beskrivna Dalabönderna i Jerusalem, om vi satte oss till doms över dem, som Lagerlöf gjorde när hon försökte gestalta folket på vårt Sicilien.Carlo Picchio upplever alltså att det skorrar falskt när han läser Lagerlöfs Sicilienskildring Antikrists mirakler från 1897, och den upplevelsen var lika vanlig i den nordiska som i den italienska kritiken. Den har naturligtvis först och främst att göra med att Lagerlöf inte är en sicilianare. Men den beror också på att hon som kvinna inte förväntas ha kunnat förvärva samma kunskap om ett annat land som en motsvarande man skulle kunnat göra.I Antikrists mirakler tecknas en bild av ett lantarbetande, fattigt och enkelt folk ur ett distanserat perspektiv. Männen på väg hem från fälten beskrivs med Lagerlöfs ord: en hel mörk mur af grofva, svarta mantlar och slokhattar.Och oavsett om man tycker sig se en schabloniserande tendens eller inte, kan det vara intressant att konstatera att en liknande tendens i så fall också återfinns hos Grazia Deledda, i hennes skildring av de hemvändande sardiska lantarbetarna i romanen LEdera (Murgrönan), i Ernst Lundquists översättning: Männen kommo tillbaka från åkrar och betesmarker, somliga till fots, andra ridande på små vita eller svarta hästar, och de tycktes komma långt ifrån, tysta och trötta som irrande riddare.Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera detVi läser alltid genom ett förväntningsfilter. I Lagerlöfs fall innebär det att vi läser in en kulturell distans medan vi i Deleddas bara konstaterar en klassklyfta. Drömmen vore kanske en rymd och en tid utan vare sig ålder eller bakgrund, utan vare sig genusmässig eller geografisk begränsning.Samtidigt. Vi är ju inte bara begränsade av våra olika fördomar och förväntningar. Vi lever också i en högst politisk verklighet. Och här måste vi visserligen sträva mot att överskrida våra egna snäva perspektiv, men det är inte önskvärt att tänka bort den kontext som gör det alls möjligt att tolka och ytterligare nyansera. Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera det, åtminstone i historiens backspegel, som finns där just för att förtydliga.I essän Den eviga fascismen slår Umberto Eco fast att modet att minnas vår historia är vad som djupast sett gör oss till människor. Eco pekade också på hur intolerans alltid beror på brist på förståelse och att enda botemedlet mot främlingsrädsla är kommunikation och komplikation. Glöm aldrig. Förenkla aldrig heller.Anna Smedberg Bondesson, litteraturvetareLitteraturAnna Nordlund och Bengt Wanselius Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna, Max Ström 2018.Anna Nordlund, Selma Lagerlöfs underbara resa genom litteraturhistorien 1891-1996, Symposion 2005.Cecilia Schwartz, "Nobelpristagaren som glömdes bort lite för fort", Svenska Dagbladet 6.12.2018.Anna Smedberg Bondesson, Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien, Makadam 2018.Umberto Eco, Fyra moraliska betraktelser, översättning av Anna Smedberg Bondesson, Brombergs 1999.

men jerusalem sverige italien sveriges nder eco obs kanske samtidigt fyra italiens samma umberto eco ocks corriere la scala nobels ldet svenska dagbladet nobelpriset sardinien selma lagerl nobelpris genomg intressant sicilien ida b berling grazia deledda nobelfesten lagerl nobelpristagaren ursprungligen symposion nobelkommitt brombergs makadam max str

ur "Förberedelser" av Jennie Spetz

Play Episode Listen Later Jan 22, 2022 0:50

1a rad: Jag trodde jag hittade ett gömställe i dig Uppläsning: Sofia Berg-Böhm Diktsamling: "Förberedelser", Brombergs, 2019MUSIK Georg Friedrich Händel: Laschia chio piangaEXEKUTÖR In the Country

av jag dagens ur dikt uppl spetz brombergs sofia berg b

18/2021. Oskar Kroon

Se människan

Play Episode Listen Later Nov 12, 2021 22:56

Augustprisvinnande Oskar Kroon skriver gärna om vardagspappor som blir sjuka eller försvinner. Hur uttrycker man sin pappa-längtan när man saknar ord för sina känslor? Vad händer när en pappa hamnar i koma och både finns och är borta på samma gång? Efter en fruktansvärd bilolycka rasar 15-årige Werners värld. Här samtalar Oskar Kroon med Birgitta Westlin, präst i Svenska kyrkan. Medarrangör Brombergs

efter oskar svenska kroon brombergs

"Bögtjejen" Aleksa Lundberg om transdebatten

Rak höger med Ivar Arpi

Play Episode Listen Later May 23, 2021 49:07

För ett par år sedan släppte släppte Aleksa Lundberg sin självbiografi Bögtjejen (Brombergs förlag 2018). Titeln går egentligen till kärnan av debatten om könsidentitet. Kan man byta biologiskt kön? Är det ens önskvärt att påstå det? Samtidigt är det tydligt att transkvinnor har kvinnliga kroppar. Boken är en berättelse om att inte känna sig hemma i sin kropp, men också om vad det innebär att vara “kvinna, man, bög, fjolla eller trans”. I dagens podd pratar jag med Aleksa Lundberg om hennes egna erfarenheter, om kön och könsroller och om debatten kring Kajsa Ekis Ekmans senaste bok Om könets existens. Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

samtidigt boken titeln myndigheten aleksa lundberg brombergs

"Sådan är kärleken" av Bo Setterlind

Play Episode Listen Later Sep 23, 2020 0:47

Uppläsning: Peter Andersson Diktsamling: "Den bästa dikten" Förlag: Brombergs, 2004 MUSIK Germaine Tailleferre: Arabesk EXEKUTÖR Victoria Soames, klarinett, Julius Drake, piano

av dagens dikt uppl julius drake brombergs

Händer 4: Nobelpristagarnas små händer och blicken på den kvinnliga författaren

Play Episode Listen Later Jun 4, 2020 10:25

Den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur beskrevs på liknande sätt av sin samtid och av varandra. Anna Smedberg Bondesson reflekterar över Selma Lagerlöf och Grazia Deledda. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort. Rösten är Selma Lagerlöfs. Det är januari 1928 och Lagerlöf beskriver i ett brev till sin väninna Ida Bäckman mötet med Grazia Deledda på Nobelfesten en månad tidigare. Samma möte skildras av Deledda i en hyllningsartikel i samband med Lagerlöfs 70-årsdag i november senare samma år: Också hennes gestalt, liten, kraftig, med det stora huvudet omgivet av en krans av vitt hår, dragen nästan grova. Deledda avslutar med: Och våra händer möts med verkligt barnslig uppriktighet som två småflickors, som finner varandra i en rymd och en tid som inte har ålder. Det händer, som bekant, att det inte delas ut ett Nobelpris i litteratur. Det hände även 1926. Nobelkommittén enades då om att inga av de nominerade svarade mot kriterierna i Nobels testamente. Grazia Deledda från Sardinien fick sedan det priset ett år försent, som den andra kvinnan någonsin. Den första, 1909, var just Selma Lagerlöf. Lagerlöf upprättar i brevet en distans till sin sardiska författarkollega: Deledda passade inte in, hon såg ut som våra mormödrar, hon påminde om något urtida. Intressant nog har de här dragen påfallande likheter med den bild av Lagerlöf själv, som en naturbegåvad berätterska, som både har präglats av och präglat litteraturkritiken och litteraturhistorien och som också fortsatte att forma föreställningen om henne, i både utlandet och Sverige. När Deledda levandegör mötet på Nobelfesten i tidningen Corriere della sera är hon naturligtvis mer positiv och kanske mindre ärlig än vad Lagerlöf är i ett privat brev. I vilket fall är det slående hur Deledda tar fasta på beröringspunkterna dem emellan och hon menar, precis som Lagerlöf om henne, att författarinnan i fråga själv är en god representant för de arbetsamma kvinnor hon skildrar. Något urtida och ursprungligt. Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmål, eller som gestaltning av något sagomättat ursprungligt. Deleddas Sardinien kan här jämföras med Lagerlöfs Värmland, som en italiensk läsare upplever som lika exotiskt som en svensk läsare upplever Sardinien. Genomgående hos de manliga kritikerna finns en syn på de två författarinnorna som skrivande inifrån en egen erfarenhet. Om Selma Lagerlöf ansågs ge litterärt liv åt den orala berättartraditionens sagoskatter, återgav Deledda den egna traktens muntliga historier om verkliga skeenden. I båda fallen fanns en föreställning om att själva författandet var ett slags omedveten och närmast intuitiv process som gav hembygden röst. Den här synen möjliggör även en sorts omyndigförklarande. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet. Deledda hör till de Nobelprisval som har ifrågasatts. Och även i sitt eget hemland Italien har hon förnekats en hedersplats på parnassen. De politiska skälen är minst lika tunga som de estetiska, även om det inte talas lika högt om dem, på grund av Italiens starka förträngningsmekanismer när det gäller sin egen 1900-talshistoria. Att Mussolini gillade henne kan knappast ha gynnat hennes litterära fortlevnad. Men. Det ser nu ut som om författarskapet är på väg mot en renässans och då inte minst tack vare sin starka existentiella tematik. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet. Giuseppe Antonio Borgese (han) som skrev ett raljerande porträtt av Selma Lagerlöfs författarskap när hon fick Nobelpriset 1909 (han) bär skulden också för förminskningen av Deledda. I en recension från 1911 av två romaner som kom det året, skriver han: Grazia Deledda är en renrasig berätterska, som en gammal bondkvinna. Påståendet är lika könskodat som när han i artikeln om Lagerlöf två år tidigare skrev: Sålunda gick hon det för skrivande kvinnor inte alls ovanliga ödet till mötes: hennes debutroman, Gösta Berling, är den bästa av dem alla. Den italienska Selma Lagerlöfkurvan, eller Lagerlöfs Italienkurva, börjar med Nobelpriset 1909 och har sin sista topp i samband med hundraårsminnet 1958. Den mest initierade artikeln från det märkesåret är nog Carlo Picchios essä i litteraturtidskriften La Fiera Letteraria. Om Jerusalem skriver han: Kanske skulle vi begå samma misstag i vår perspektivbedömning gentemot de beskrivna Dalabönderna i Jerusalem, om vi satte oss till doms över dem, som Lagerlöf gjorde när hon försökte gestalta folket på vårt Sicilien. Carlo Picchio upplever alltså att det skorrar falskt när han läser Lagerlöfs Sicilienskildring Antikrists mirakler från 1897, och den upplevelsen var lika vanlig i den nordiska som i den italienska kritiken. Den har naturligtvis först och främst att göra med att Lagerlöf inte är en sicilianare. Men den beror också på att hon som kvinna inte förväntas ha kunnat förvärva samma kunskap om ett annat land som en motsvarande man skulle kunnat göra. I Antikrists mirakler tecknas en bild av ett lantarbetande, fattigt och enkelt folk ur ett distanserat perspektiv. Männen på väg hem från fälten beskrivs med Lagerlöfs ord: en hel mörk mur af grofva, svarta mantlar och slokhattar. Och oavsett om man tycker sig se en schabloniserande tendens eller inte, kan det vara intressant att konstatera att en liknande tendens i så fall också återfinns hos Grazia Deledda, i hennes skildring av de hemvändande sardiska lantarbetarna i romanen LEdera (Murgrönan), i Ernst Lundquists översättning: Männen kommo tillbaka från åkrar och betesmarker, somliga till fots, andra ridande på små vita eller svarta hästar, och de tycktes komma långt ifrån, tysta och trötta som irrande riddare. Vi läser alltid genom ett förväntningsfilter. I Lagerlöfs fall innebär det att vi läser in en kulturell distans medan vi i Deleddas bara konstaterar en klassklyfta. Drömmen vore kanske en rymd och en tid utan vare sig ålder eller bakgrund, utan vare sig genusmässig eller geografisk begränsning. Samtidigt. Vi är ju inte bara begränsade av våra olika fördomar och förväntningar. Vi lever också i en högst politisk verklighet. Och här måste vi visserligen sträva mot att överskrida våra egna snäva perspektiv, men det är inte önskvärt att tänka bort den kontext som gör det alls möjligt att tolka och ytterligare nyansera. Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera det, åtminstone i historiens backspegel, som finns där just för att förtydliga. I essän Den eviga fascismen slår Umberto Eco fast att modet att minnas vår historia är vad som djupast sett gör oss till människor. Eco pekade också på hur intolerans alltid beror på brist på förståelse och att enda botemedlet mot främlingsrädsla är kommunikation och komplikation. Glöm aldrig. Förenkla aldrig heller. Anna Smedberg Bondesson, litteraturvetare Litteratur Anna Nordlund och Bengt Wanselius Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna, Max Ström 2018. Anna Nordlund, Selma Lagerlöfs underbara resa genom litteraturhistorien 1891-1996, Symposion 2005. Cecilia Schwartz, "Nobelpristagaren som glömdes bort lite för fort", Svenska Dagbladet 6.12.2018. Anna Smedberg Bondesson, Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien, Makadam 2018. Umberto Eco, Fyra moraliska betraktelser, översättning av Anna Smedberg Bondesson, Brombergs 1999.

men jerusalem sverige italien sveriges nder eco obs kanske samtidigt fyra italiens samma blicken umberto eco ocks corriere la scala nobels svenska dagbladet nobelpriset sardinien kvinnliga selma lagerl nobelpris genomg intressant sicilien ida b berling grazia deledda nobelfesten lagerl nobelpristagaren symposion nobelkommitt brombergs makadam max str

Savannen - Skönhet

Savannen

Play Episode Listen Later Apr 7, 2020 34:49

Vi pratar om skönhet och det är inte så vackert. LitteraturtipsDorian Grays porträtt, Oscar Wilde; Sjösala förlag 2014Om skönhet, Zadie Smith; Albert Bonniers 2006Om skönhet, Umberto Eco; Brombergs 2005

sj oscar wilde umberto eco zadie smith savannen brombergs

Därför är vi alla mexikaner – Octavio Paz essäistik

Play Episode Listen Later Apr 1, 2020 10:13

Octavio Paz tilldelades Nobelpriset i litteratur 1990 för sin diktning. Men frågan är om hans essäer inte haft ännu större betydelse. Dan Jönsson förklarar varför. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Människan har återfunnit sin enhet, skriver Octavio Paz i Ensamhetens labyrint. Efter en vindlande historisk tankeresa anar han äntligen en utväg ur de kulturella irrgångar som han försöker kartlägga i sin essä. Mexikanskhetens fördömelse och välsignelse: att ständigt tvingas se sitt främlingskap i ögonen, detta främlingskap inför den egna historien, kulturen och identiteten som det innebär att vara en del av en koloniserad nation, ett folk definierat genom sin underkastelse men ett främlingskap som också, visar det sig, delas av en överväldigande majoritet av jordens folk och nationer. Paradoxalt nog har den moderna civilisationen just genom sitt världsherravälde skapat en underkastelsens och främlingskapets världsgemenskap. Som Paz skriver: Alla civilisationer mynnar ut i den västerländska, som har assimilerat eller förintat sina rivaler. Det vill säga: Världshistorien har blivit en gemensam uppgift. Vår labyrint är alla människors. I inget annat land blev den postkoloniala belägenheten föremål för en så tidig, och så genomgripande analys som i Mexiko. Och ingenstans formulerades den analysen med sådan briljans och klarhet som i Ensamhetens labyrint. Octavio Paz skrev sin berömda essä strax efter andra världskriget, när många av Europas kolonier knappt hade börjat sin kamp för oberoende. I Latinamerika däremot var självständighetsprocessen genomförd sedan mer än ett sekel, och just Mexiko hade dessutom gått igenom en revolutionär omvälvning som väckt en intensiv debatt om kulturell identitet och frigörelse. Ensamhetens labyrint, med sina subversiva idéer om mexikanskheten la mexicanidad som något universellt, fick enorm betydelse inte bara för yngre mexikanska författare, som Carlos Fuentes, utan för hela den moderna latinamerikanska kulturen. Den ekar i titeln till García Marquez Hundra år av ensamhet, och i chilenaren Roberto Bolanos kultroman De vilda detektiverna, som utspelar sig i Mexico City, finns formuleringar om en absolut mexikanskhet som bottnar i insikten att livet i grunden styrs av en kvävande slumpmässighet. Det är en tanke djupt förbunden med Octavio Paz förståelse av den mexikanska ensamheten som, med hans egna ord: en form av föräldralöshet, en mörk visshet om att ha ryckts ur Helheten, ett intensivt sökande [för] att återfinna banden som förenade oss med allt skapat. Men Paz hämtade förstås inte sina idéer ur tomma intet. I själva verket kan man läsa hans essä som en, onekligen konstfull, sammanfattning av en filosofisk diskussion som vid det laget hade pågått i flera decennier. Den mexikanska revolutionen 1910, när diktatorn Porfirio Díaz störtades av en allians av bonderörelser och radikala oppositionella, blev alltså också början på ett sökande efter en ny kulturell identitet, som fick sitt ståtligaste uttryck hos tjugotalets muralmålare som Diego Rivera och José Clemente Orozco. I filosofin motsvarades det av en uppgörelse med artonhundratalets positivistiska framstegstro som ledde vidare i ett sökande efter de avskurna kulturella rötterna, till frågan om själva grunden för den nationella identiteten, la mexicanidad. Den text som mer än någon annan satte tonen i den diskussionen var Samuel Ramos essä El perfíl del hombre y la cultura en México (på svenska: Människans och kulturens profil i Mexiko). Publicerad 1934 blev den själva urkällan för den tankeströmning som med tiden ledde fram till Octavio Paz labyrint. Ramos ofta citerade resonemang bygger på den tyske psykologen Alfred Adlers teorier och går ut på att den mexikanska karaktären bär på ett kulturellt mindervärdeskomplex, som visar sig i diverse kompenserande attityder som till exempel tävlingsinstinkt, våldsfetischism och en uppblåst självhävdelse. Enligt Adlers teori uppstår mindervärdeskomplexet hos det lilla barnet när det jämför sig med sina föräldrar, och i Ramos nationalpsykologiska analys var det precis det som skedde för Mexikos del i samband med den spanska erövringen. Nationen föddes som den oäkta avkomman till en redan mogen civilisation, och historien har sedan dess mest stått för en bekräftelse på detta eviga underläge. Samuel Ramos kollektivpsykologi träffade en känslig nerv i det postrevolutionära Mexiko, och i flera decennier sysslade den mexikanska idédebatten knappast med annat än att utveckla, fördjupa och vederlägga hans analys. Där Adler inte räckte till hämtades den teoretiska amunitionen så småningom från Freud och, framför allt, Sartre. Mexikanskhetens grundstämning av existentiell utsatthet koncentrerades för filosofen Emilio Uranga i begreppet zozobra ett ord som på svenska betyder ungefär oro eller obehag eller allmän dysterhet, men som för Uranga har att göra med den ständiga medvetenhet om slumpens och tillfälligheternas spel som genomsyrar den mexikanska erfarenheten och tar sig uttryck i obeslutsamhet eller rentav handlingsförlamning. Zozobran, förklarar Uranga, leder till melankoli, till känslor av sårbarhet och en benägenhet för indignation. Men också till den upplevelse av att vara utlämnad åt andras godtycke som utgör själva botten i det mexikanska mindervärdeskomplexet. För mig låter det här närmast som någon form av posttraumatiskt tillstånd och själva traumat, tycks alla överens om, består förstås i den spanska erövringen och koloniseringen. Octavio Paz ägnar ett helt kapitel i Ensamhetens labyrint åt att spåra den fysiska roten till denna kollektiva neuros, och landar för sin del i begreppet chingada ännu ett mångtydigt och dunkelt mexikanskt ord som kan betyda allt från att bli bedragen eller misslyckas till att bli våldtagen. Den folkliga stridsropet ¡Viva México, hijos de la chingada! (alltså: leve Mexiko, söner till la chingada!) avslöjar för Paz vad det handlar om: la chingada, förklarar han med ett intrikat freudianskt, etymologiskt och historiskt resonemang, är ingen mindre än erövraren Hernán Cortés aztekiska hustru, La Malinche den våldtagna som i symbolisk mening hela den mexikanska nationen är ättlingar till. Och just i detta paradoxala bejakande av underordningen blir den mexikanska erfarenheten universell och subversiv. När Octavio Paz fick Nobelpriset i litteratur 1990 var det i första hand för sin poesi. Med all rätt. Men jag undrar om inte hans essäer har haft minst lika stor, rentav större betydelse för den spanskamerikanska kulturella självbilden. I en senare essä utvecklar han sin syn på mexikanskhetens befriande potential till en tolkning av den latinamerikanska belägenheten som helhet. Latinamerikanen, skriver han, kan förverkliga en kosmopolitisk hållning som är omöjlig att uppnå i de dominerande kulturerna: Eftersom han befinner sig på en gång innanför och utanför den europeiska traditionen kan latinamerikanen se västerlandet som en totalitet till skillnad från en fransman, en tysk, en engelsman eller en italienare med deras oundvikligen provinsiella synsätt. I det ljuset framstår vår europeiska överordning som en fattigdom, en brist på perspektiv. Vi är alla främlingar, alla barn till La Chingada. En del av oss vet bara än så länge inte om det. Dan Jönsson, författare och essäist Litteratur Octavio Paz: Ensamhetens labyrint. Övers Irmgard Pingel/Lasse Söderberg. Brombergs, 1984. Octavio Paz: Till analogins lov. Övers Lasse Söderberg. Ellerströms, 2020. Carlos Alberto Sanchez och Robert Eli Sanchez (red): Mexican Philosophy in the 20th Century. Oxford New Histories of Philosophy 2017.

men europa philosophy med mexico city ramos garc hern paz freud efter adler cort obs mexiko nationen sartre octavio eftersom diego rivera viva m octavio paz nobelpriset carlos fuentes porfirio d mexikaner la malinche dan j mexikos uranga helheten brombergs paradoxalt

Folkets dikt i P1: "Gåvan" av Czeslaw Milosz

Litteraturväven - podden om gestalter ur litteraturhistorien

Play Episode Listen Later Jan 31, 2020 1:14

Översättning: Knut Ahnlund & Eva Bruno Uppläsning: Etienne Glaser Önskad av: Katarina Gustavsson, Vassmolösa Diktsamling: "Möte", Brombergs ,1980 MUSIK Dag Wirén: Sista satsen ur Romantisk svit EXEKUTÖR Sami sinfonietta, Stefan Solyom, dirigent

av dagens sista dikt folkets czeslaw milosz milosz brombergs stefan solyom etienne glaser

#9 Angela Carter: Kvinnan, Myten Och Fantasins Omättliga Rymd

Play Episode Listen Later Sep 12, 2019 35:15

Hon kom att bli en av Storbritanniens mest egensinniga och radikala författare med en omättlig fantasi, som dekonstruerade samtidens myter om kön, sexualitet och kvinnlighet. Litteraturväven berättar om Angela Carter: Kvinnan, Myten Och Fantasins Omättliga Rymd. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Beatrice Berg och Dick Lundberg. Angela Carters porträtt är tecknat av Irem Babovic. KÄLLOR: [Litteratur] Bristow, Joseph & Broughton, Lynn - The infernal desires of Angela Carter: fiction, femininity, feminism, Adisson Wesley Longman (1997) Carter, Angela – Cirkuskvällar, Brombergs (1985) Carter, Angela – Den magiska leksaksbutiken, Brombergs (1982) Carter, Angela – Den nya evas passion, Modernista (2019) Carter, Angela – Heroes and villains, Penguin Books (2011) Carter, Angela – Kvinnan hos de Sade, Forum (1981) Carter, Angela – Notes on the gothic mode (1975) Carter, Angela – Shadow dance, Virago (2014) Carter, Angela – Shaking a leg: collected writings, Penguin Books (1998) Carter, Angela – The bloody chamber, Penguin Books (2015) Carter, Angela – The infernal desire machines of doctor Hoffman, Penguin Books (1994) Carter, Angela – Truly, it felt like year one, ur Maitland, Sara – Very Haven: looking back at the 1960s, Virago Press (1988) Carter, Angela – Wise Children, Farrar, Straus and Giroux (2007) Gordon, Edmund – The invention of Angela carter: a biography, Vintage (2016) Watz, Anna – Angela Carter and surrealism: a feminist libertarian aesthetic, Routledge (2017) [Artiklar] Acocella, Joan – Angela Carter’s feminist mythology, The New Yorker, 5 mars 2017 Carroll, Rosemary – Angela Carter, Bomb nr 17, 1 oktober 1986 Sage, Lorna – Angela Carter obituary: The soaring imagination, The Guardian, 17 februari 1992 [Nätet] Angela Carter: Interview for Marxism Today’s ”Left alive” Clapp, Susannah – Angela Carter in postcards Katsavos, Anna – A conversation with Angela Carter

left guardian new yorker forum bomb vintage hoffman sade routledge farrar giroux straus maitland penguin books broughton kvinnan clapp myten angela carter storbritanniens virago modernista rymd watz virago press brombergs

ur "Förberedelser" av Jennie Spetz

Play Episode Listen Later Aug 31, 2019 4:00

Första rad: Barnen äter under kökslampan Uppläsning: Lotti Törnros Diktsamling: "Förberedelser", Brombergs, 2019 MUSIK Antonín Dvoák: I folkton EXEKUTÖR Christian Poltéra, cello och Kathryn Stott, piano

av dagens ur dvo barnen dikt uppl spetz brombergs lotti t

Mötet 3: När Lagerlöfs händer rörde Deleddas

Play Episode Listen Later Aug 14, 2019 10:00

Den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur beskrevs på liknande sätt av sin samtid och av varandra. Anna Smedberg Bondesson reflekterar över Selma Lagerlöf och Grazia Deledda. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort. Rösten är Selma Lagerlöfs. Det är januari 1928 och Lagerlöf beskriver i ett brev till sin väninna Ida Bäckman mötet med Grazia Deledda på Nobelfesten en månad tidigare. Samma möte skildras av Deledda i en hyllningsartikel i samband med Lagerlöfs 70-årsdag i november senare samma år: Också hennes gestalt, liten, kraftig, med det stora huvudet omgivet av en krans av vitt hår, dragen nästan grova. Deledda avslutar med: Och våra händer möts med verkligt barnslig uppriktighet som två småflickors, som finner varandra i en rymd och en tid som inte har ålder. Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmål Det händer, som bekant, att det inte delas ut ett Nobelpris i litteratur. Det hände även 1926. Nobelkommittén enades då om att inga av de nominerade svarade mot kriterierna i Nobels testamente. Grazia Deledda från Sardinien fick sedan det priset ett år försent, som den andra kvinnan någonsin. Den första, 1909, var just Selma Lagerlöf. Lagerlöf upprättar i brevet en distans till sin sardiska författarkollega: Deledda passade inte in, hon såg ut som våra mormödrar, hon påminde om något urtida. Intressant nog har de här dragen påfallande likheter med den bild av Lagerlöf själv, som en naturbegåvad berätterska, som både har präglats av och präglat litteraturkritiken och litteraturhistorien och som också fortsatte att forma föreställningen om henne, i både utlandet och Sverige. När Deledda levandegör mötet på Nobelfesten i tidningen Corriere della sera är hon naturligtvis mer positiv och kanske mindre ärlig än vad Lagerlöf är i ett privat brev. I vilket fall är det slående hur Deledda tar fasta på beröringspunkterna dem emellan och hon menar, precis som Lagerlöf om henne, att författarinnan i fråga själv är en god representant för de arbetsamma kvinnor hon skildrar. Något urtida och ursprungligt. Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmål, eller som gestaltning av något sagomättat ursprungligt. Deleddas Sardinien kan här jämföras med Lagerlöfs Värmland, som en italiensk läsare upplever som lika exotiskt som en svensk läsare upplever Sardinien. Genomgående hos de manliga kritikerna finns en syn på de två författarinnorna som skrivande inifrån en egen erfarenhet. Om Selma Lagerlöf ansågs ge litterärt liv åt den orala berättartraditionens sagoskatter, återgav Deledda den egna traktens muntliga historier om verkliga skeenden. I båda fallen fanns en föreställning om att själva författandet var ett slags omedveten och närmast intuitiv process som gav hembygden röst. Den här synen möjliggör även en sorts omyndigförklarande. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet. Deledda hör till de Nobelprisval som har ifrågasatts. Och även i sitt eget hemland Italien har hon förnekats en hedersplats på parnassen. De politiska skälen är minst lika tunga som de estetiska, även om det inte talas lika högt om dem, på grund av Italiens starka förträngningsmekanismer när det gäller sin egen 1900-talshistoria. Att Mussolini gillade henne kan knappast ha gynnat hennes litterära fortlevnad. Men. Det ser nu ut som om författarskapet är på väg mot en renässans och då inte minst tack vare sin starka existentiella tematik. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet. Giuseppe Antonio Borgese (han) som skrev ett raljerande porträtt av Selma Lagerlöfs författarskap när hon fick Nobelpriset 1909 (han) bär skulden också för förminskningen av Deledda. I en recension från 1911 av två romaner som kom det året, skriver han: Grazia Deledda är en renrasig berätterska, som en gammal bondkvinna. Påståendet är lika könskodat som när han i artikeln om Lagerlöf två år tidigare skrev: Sålunda gick hon det för skrivande kvinnor inte alls ovanliga ödet till mötes: hennes debutroman, Gösta Berling, är den bästa av dem alla. Den italienska Selma Lagerlöfkurvan, eller Lagerlöfs Italienkurva, börjar med Nobelpriset 1909 och har sin sista topp i samband med hundraårsminnet 1958. Den mest initierade artikeln från det märkesåret är nog Carlo Picchios essä i litteraturtidskriften La Fiera Letteraria. Om Jerusalem skriver han: Kanske skulle vi begå samma misstag i vår perspektivbedömning gentemot de beskrivna Dalabönderna i Jerusalem, om vi satte oss till doms över dem, som Lagerlöf gjorde när hon försökte gestalta folket på vårt Sicilien. Carlo Picchio upplever alltså att det skorrar falskt när han läser Lagerlöfs Sicilienskildring Antikrists mirakler från 1897, och den upplevelsen var lika vanlig i den nordiska som i den italienska kritiken. Den har naturligtvis först och främst att göra med att Lagerlöf inte är en sicilianare. Men den beror också på att hon som kvinna inte förväntas ha kunnat förvärva samma kunskap om ett annat land som en motsvarande man skulle kunnat göra. I Antikrists mirakler tecknas en bild av ett lantarbetande, fattigt och enkelt folk ur ett distanserat perspektiv. Männen på väg hem från fälten beskrivs med Lagerlöfs ord: en hel mörk mur af grofva, svarta mantlar och slokhattar. Och oavsett om man tycker sig se en schabloniserande tendens eller inte, kan det vara intressant att konstatera att en liknande tendens i så fall också återfinns hos Grazia Deledda, i hennes skildring av de hemvändande sardiska lantarbetarna i romanen LEdera (Murgrönan), i Ernst Lundquists översättning: Männen kommo tillbaka från åkrar och betesmarker, somliga till fots, andra ridande på små vita eller svarta hästar, och de tycktes komma långt ifrån, tysta och trötta som irrande riddare. Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera det Vi läser alltid genom ett förväntningsfilter. I Lagerlöfs fall innebär det att vi läser in en kulturell distans medan vi i Deleddas bara konstaterar en klassklyfta. Drömmen vore kanske en rymd och en tid utan vare sig ålder eller bakgrund, utan vare sig genusmässig eller geografisk begränsning. Samtidigt. Vi är ju inte bara begränsade av våra olika fördomar och förväntningar. Vi lever också i en högst politisk verklighet. Och här måste vi visserligen sträva mot att överskrida våra egna snäva perspektiv, men det är inte önskvärt att tänka bort den kontext som gör det alls möjligt att tolka och ytterligare nyansera. Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera det, åtminstone i historiens backspegel, som finns där just för att förtydliga. I essän Den eviga fascismen slår Umberto Eco fast att modet att minnas vår historia är vad som djupast sett gör oss till människor. Eco pekade också på hur intolerans alltid beror på brist på förståelse och att enda botemedlet mot främlingsrädsla är kommunikation och komplikation. Glöm aldrig. Förenkla aldrig heller. Anna Smedberg Bondesson, litteraturvetare Litteratur Anna Nordlund och Bengt Wanselius Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna, Max Ström 2018. Anna Nordlund, Selma Lagerlöfs underbara resa genom litteraturhistorien 1891-1996, Symposion 2005. Cecilia Schwartz, "Nobelpristagaren som glömdes bort lite för fort", Svenska Dagbladet 6.12.2018. Anna Smedberg Bondesson, Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien, Makadam 2018. Umberto Eco, Fyra moraliska betraktelser, översättning av Anna Smedberg Bondesson, Brombergs 1999.

men jerusalem sverige italien sveriges nder eco obs kanske samtidigt fyra italiens samma umberto eco ocks corriere la scala nobels svenska dagbladet nobelpriset sardinien selma lagerl nobelpris genomg intressant sicilien ida b berling grazia deledda nobelfesten lagerl nobelpristagaren symposion nobelkommitt brombergs makadam max str

ur "Förberedelser" av Jennie Spetz

Play Episode Listen Later Jul 27, 2019 0:47

Uppläsning: Lotti Törnros Diktsamling: "Förberedelser", Brombergs, 2019 MUSIK Antonio Vivaldi: Sats två ur Konsert för två violiner C-dur EXEKUTÖR Guiliano Carmignola, violin, Amandine Beyer, violin och Gli Incogniti

av dagens ur dikt uppl konsert spetz amandine beyer brombergs gli incogniti lotti t

Emily: The Cookbook | Emily and Matthew Hyland

Cookery by the Book

Play Episode Listen Later Dec 3, 2018 22:57

Emily: The CookbookBy Emily & Matthew Hyland Intro: Welcome to the Cookery by the Book podcast, with Suzy Chase. She's just a home cook in New York City, sitting at her dining room table, talking to cookbook authors.Matt Hyland: Hi, I'm Matt Hyland. I'm the owner of Emily restaurant, and my new cookbook is EMILY: The Cookbook.Suzy Chase: A huge congratulations for making the "Best 19 Cookbooks for Fall, 2018" in The New York Times. So take me back to that first meal you shared with Emily in your dorm room.Matt Hyland: I believe that was in 2001. We were both kind of hanging out. Emily was actually my RA at the time, which-Suzy Chase: That's funny.Matt Hyland: Yeah. So she was my RA. We were just kind of hanging out. It was a weeknight. We were both hungry, and we ordered some pizza. And we're just sitting on the floor of the dorm, eating pizza, having a good time, and having a few drinks. And like, we really hit it off, and it went really well.Suzy Chase: I read in the cookbook that at that point, Emily thought, "Wow. He's the guy I want to spend the rest of my life with." Were you thinking the same thing that night?Matt Hyland: Maybe she was looking at the pizza when she thought that. But no, I'm kidding. Yeah. We really hit it off right away. I mean, we just had a lot in common. We were in school in Rhode Island. And there wasn't a lot of people from the New York area, and we both were. So it was kind of nice to have a lot of shared experiences from the same area, and like, done a lot of the same things growing up. So, yeah. And I obviously loved her pizza, too. So, yeah. We hit it off pretty quickly.Suzy Chase: Tell me about Luca Arrigoni, and how did he become your mentor?Matt Hyland: Yeah. Luca really changed my cooking career. I was working as a line cook, and a sous-chef, and things like that, in New York City for about seven years. And then Luca opened his restaurant, Sottocasa, right across the street from where I lived. And I didn't really want to do cooking anymore; like kind of the line, sous kind of trajectory. So I walked in there. It was maybe like a day after they opened. And I was like, "I don't know how to make pizza. I don't know anything about wood-fired ovens, but I want to learn how to make pizza. And I have a ton of cooking experience." And he was like, "Okay, sure." So like, every day, I'd go in there. And you know, he'd teach me to stretch dough, and teach me to use the oven, and things like that. And within like, hours of just learning how to do it, I really fell in love with it. It's very traditional, Neapolitan pizza. It's very beautiful; like simple, really good ingredients in a wood-fired oven. And the weird thing about the wood-fired oven was, I picked up cooking on the wood-fired oven extremely quickly, because when I was young, and all through high school, I played lacrosse. And like, using a peel in a wood-fired oven is very similar to using a lacrosse stick.Suzy Chase: Really?Matt Hyland: Yeah. These are very transferrable skills that made it really easy to cook in a wood-fired oven. I was like, "Okay." Well, I got this down in like a week or two. Stretching, of course, was a little bit harder, but using the wood oven, which usually takes a long time to master, was very quick for me to pick up.Suzy Chase: When I think about tackling pizza, I think, "Well, I don't have a wood-fired oven or fancy equipment." But one of the first things you write in the cookbook is that no fancy equipment is needed. What are some of your pro tips for making pizza at home?Matt Hyland: Well, I think having a good baking steel, or a good baking stone, a pizza stone, is really important because you can get a lot of bottom heat on your pizza. But also, there's a few tricks you can use, too. Like, if you heat up your stone or your steel in the oven, and then put it on the top shelf, right below the broiler, and then you put the broiler on; and you put your pizza on the stone that's right under the broiler, or the steel that's right under the broiler, you will create a lot of bottom heat with the steel or the stone, and a lot of top heat with the broiler. So it almost creates ... You can almost create your own little pizza oven in your home oven. So you have a ton of top heat and a ton of bottom heat, and it can cook the pizza really fast and really hot.Suzy Chase: So you have restaurants in Clinton Hill, Brooklyn, the West Village, the East Village in Manhattan, and I think you also have Nashville, too?Matt Hyland: And Williamsburg as well.Suzy Chase: And Williamsburg ... Oh, my gosh. You're everywhere. So the West Village restaurant is a few blocks away from my apartment, on a darling street. And Clinton Hill is another adorable, cozy neighborhood. Does the feel and vibe of the neighborhood play a big factor in where you're going to open a location?Matt Hyland: Yeah, definitely. I mean, these are all locations that I love. I mean, I live in Fort Greene; so you know, like a 10-minute walk from Clinton Hill. Williamsburg, I've always loved the neighborhood that we're in there on the South Side. That's just one of my favorite areas. I have family in Nashville, so that made sense. I used to also live in the East Village, or Lower East Side, a long time ago, very close to East Village. And then the West Village, that location has a very special meaning to me. I mean, as a young cook, after work, I'd always go to Blue Ribbon Bakery, and eat a duck club sandwich, and just like go downstairs, and look at that oven. And then when I found out Blue Ribbon Bakery was moving, I was like, "Oh, my God. We've got to have this space." This is like a dream space to have for any restaurateur. It's so beautiful in there. It's really like, it's a trophy restaurant, I'd call it; just like, the way the face is.Suzy Chase: Oh, totally. That location is a bit of a culinary time capsule. Talk a little bit about that wood-burning oven.Matt Hyland: Yeah. That wood oven, the Blue Ribbon guys think it's from the mid 1800s. I have a friend who's a historian, a food historian, who thinks it's probably more like early 1900s. But either way, the oven that they found, that the Brombergs found in the basement, was a communal oven. So people used to ... People did not have kitchens back in New York City, a long time ago. So they'd make their dough at home and then bring it to the communal bakery. And then the bakery would fire their homemade dough for them, and then they'd come later in the day and pick it up. So it's kind of a new thing, where like, that oven has been cooking food for the neighborhood for 100-plus years. So to get to continue using that oven to cook food for the neighborhood is really special. I mean, it's really amazing that you just get to keep feeding the neighborhood with that oven, like over and over again, for 100-plus years.Suzy Chase: I read somewhere that the Blue Ribbon guys thought it was an oven, but the real estate agent said, "Oh, no, no, no. It's a heater." So they had to track down the plans of the original building to prove that it was an oven so they could redo it, or something like that. Have you heard that?Matt Hyland: Yeah. I think the landlord thought it was a furnace of some sort.Suzy Chase: Yeah.Matt Hyland: So they called ... They had a friend, I think it was a friend in Brooklyn, who was building a wood oven. So the guy who was building the oven, he was from Italy, and he happened to be in Brooklyn while they called this guy. And he came over and took a look at it. And the story is, like once he took a look at it, he gave the oven a little hug. He was like, "Oh, my God. This is amazing." And then it took almost three years, I believe, to restore it. So he would fly in from Italy. He'd crawl inside of the small opening, and restore the bricks, and do all the restoration. It took a few years. So it's a pretty amazing story.Suzy Chase: You identify the pizza at Emily as fiercely American. What does that mean?Matt Hyland: Well, you know, pizza was invented in Italy, probably. I mean, no one really knows. I mean, there's that myth that it was, you know, it's a red, white, and green dish for the Queen, and blah, blah. That's not real. That's a fake story. So it's like, it was probably invented in Italy, but it wasn't very popular. Pizza was not a popular world food until it came to America. And then, you know, New York, and New Haven, and Detroit, and all these styles of pizza are so uniquely regional. And really, Italy just kind of has Neapolitan pizza, you know? So it may have started in Italy, but once it got to America, it really took off. And I feel like pizza is an American food. It's not an Italian food. We kind of made it our own thing. So when I say it's fiercely American, it's like we make pizza here. We use our own ingredients. We do it our own style. We're not like a slave to tradition, where it has to be this; it has to be this temperature oven, it has to look like this, it has to do that. It's like, no, that's not what pizza is. Pizza is fun. Pizza is delicious. Pizza can be whatever it wants to be. I mean, a New York slice of pizza is nothing like a Neapolitan pizza. But you know, it's still pizza. So I feel that by having American ingredients, we use high-quality stuff, we don't have to adhere to tradition, that it is an American product.Suzy Chase: What is your philosophy when it comes to pizza dough?Matt Hyland: I think the simpler, the better, when it comes to pizza dough; not so much ingredients. I always like adding in whole grains. I add in some coarsely-ground rye into my flour for the wood-fired oven. That's also not traditional. I don't use 00 flour. I just think like, using local, high-quality flour is just the best way to do it. Don't overcomplicate it; just some water, some salt, maybe a little oil if you want, but just keep it easy; you know like, delicious.Suzy Chase: What does the rye do for the dough?Matt Hyland: The rye kind of gives it a nice, hearty, nutty flavor. It kind of breaks up just being a monotone, kind of white flour flavor. So it makes it nice and hearty.Suzy Chase: It's funny, when you opened your new location, one of your new locations, you knew you wanted to serve square pies. And so you figured it out it was Detroit-style pizza that you were making. How is this different from the grandma or Sicilian pie?Matt Hyland: Well, we originally were going to do a Sicilian or grandma-style pizza place. But then every time we were doing testing, the pizza was just like, "Well, what do we like about this pizza? We like that the cheese goes all the way out to the edge and caramelizes along the edge of the pan. It's called the frico crust. We like putting the sauce on top because it doesn't make the dough soggy. The cheese is like a barrier between the sauce and the dough. And we liked the size of it. Like, we take the 8-by-10, approximately 8-by-10 sized pizza are kind of a nice size for one person. And just, it really just sort of made sense. So we ordered in a bunch of frozen pizza from Detroit, had it shipped to us, and tasted it. Our pizza tastes nothing like traditional Detroit pizza. So we were kind of doing an homage to the way it looks and the way it is. But like, it's definitely not traditional. We want to use our own local ingredients. We want to use our own, like higher-quality stuff on it. So it really just was like an evolution of different styles of different pizzas that we liked and put together. And it really is just Detroit pizza. I think it's a great style of square pizza.Suzy Chase: When you decided to reach past pizza, how did you determine what other types of food would go on the menu and into the cookbook?Matt Hyland: Well, cooking is very, very personal to me. I think childhood experiences and past experience shaped the way I cook. And like most New Yorkers, I grew up eating lots of Chinese takeout and lots of pizza, so that's what I feel like I cook. Made a lot of Indian takeout, also. So it's like, these are flavors. Like, this is comfort food to me. Like, I didn't ... You know, people who grew up in the South, maybe their comfort food is like biscuits and pimento cheese. But for me, it's really takeout food. Bagels are comfort food; like, you know, smoked fish and things like that. So I want to ... You know, Emily was such a personal restaurant for me. It's like these are flavors that are very personal to me, and like comfort food to me. And that might not seem traditional, but it's sort of why I try to incorporate these kind of flavors into my cooking. And I'm also kind of tired of just having ... You go to a pizza place. It's like, "Okay, what's on the menu?" It's like a Caesar salad, and some meatballs, and some other not-very-well-made starters. So I was like, "Well, let's just try to up our offerings and make them more interesting. And even if they are something familiar, like meatballs, let's put a little bit of a spin on it, make them a little more interesting and fun."Suzy Chase: I read a 2017 article in The Village Voice that called you and Emily the first couple of New York pizza. In a town where you can spot a pizzeria every few blocks, some decades old, how did you react to that title? That's crazy.Matt Hyland: I saw that. Yeah, I was very honored. I'm not sure we necessarily deserve that. I mean, maybe by default, since there aren't really any other couples that are making pizza, I'll take it by default. But you know, there's a lot of great pizza places out there. And we're just really proud to be part of the pizza scene in New York City, and it's been so well-received. So I'm just happy that we're even talked about in New York pizza, since it's such a competitive area, and there's so much good pizza around.Suzy Chase: Yes. Speaking of competition, when you first opened your West Village restaurant, I walked by it, and I thought, "Ugh, another pizza place? Really?" Were you ever daunted at all by the fact that you can't swing a dead cat in New York City without hitting a pizza place?Matt Hyland: Yeah. I mean, within two blocks of the West Village Emily-Suzy Chase: I know.Matt Hyland: ... we have Joe's, John's, Kesté-Suzy Chase: Spunto.Matt Hyland: ... Bleecker Street Pizza. So like, we're just doing different style pizza. So that's really what it came down to, where you know, if I was trying to do some ... Like, one of my favorite pizza places in New York is John's, just two blocks away. So if we were trying to do something like John's, like a coal oven, like old-school New York pizza, yeah, I don't think I'd open there. But we were doing square pizzas, or we are doing square pizzas. And we just have a little more interesting offerings to start with than like the meatballs and things that I was talking about. But yeah, if I'm looking for a New York City pizza, like the John's coal-fired on Bleecker is like, I think that's one of my favorites. So you know, if there was another Detroit-style pizza place on Bleecker Street, yeah, we probably wouldn't have opened.Suzy Chase: With so many creative recipes and toppings in this cookbook, what would you say is the most inspired recipe?Matt Hyland: Inspired or bizarre?Suzy Chase: Well, let's go with bizarre.Matt Hyland: I think the Pig Freaker is one of my favorites. We've been making kimchi and putting some queso on it. It's sort of a combination that doesn't sound like it would work, but it really does. I feel like a lot of Korean flavors and Italian flavors go well together, and we have that in a lot of our other recipes too. Like, our wings are the Korean wings with gochujang and lots of pecorino on it; like, two things that you might not think go together well, but they do; same with the Pig Freaker with the queso cheese and the kimchi. So it's just sort of like, you know, I'm not looking at what country, or just like trying to infuse different countries. Like, it's not strictly, "This country and this country go together." It's like, "What are these flavor profiles of these different kind of neat ingredients we can put together, that work well together?"Suzy Chase: Okay. So I had dinner at your West Village restaurant on Saturday night, and let me tell you what we had. And it would be awesome if you could describe these dishes that are also in the cookbook. Okay. First, we got the Street Fair pizza.Matt Hyland: Yeah, I love the Street Fair. The Street Fair, that's another classic childhood memory of the sausage, pepper, and onion, like going down one of those street fairs in New York City; like, having a sandwich with all that. So that flavor combination's pretty classic. So that's not one of our more unique pizzas in the sense of flavor profile, but it is a very classic, a very familiar flavor that I think everybody loves.Suzy Chase: And that crunchy bit around the crust is heavenly, and you call that the frico crust?Matt Hyland: Yeah, the frico crust It’s when the cheese caramelizes along the edge. Yeah, it's really nice.Suzy Chase: So then we got the For the Nguyen pizza, and you don't really miss the sauce on this pie. Describe it.Matt Hyland: Yeah. So the For the Nguyen is a play on our hot wings that we have at Clinton Hill. We have, like I was saying, the Korean wings with the pecorino and the ranch. So we just do like a play on a buffalo chicken pizza, basically, which is a type of pizza that I love; if you want to get a little pizza-trashy. So it's the chicken, the blue cheese, scallions, wing sauce on top of it, with the radishes. So it's kind of like a fancy version of a buffalo chicken pizza, in a way.Suzy Chase: Pizza-trashy.Matt Hyland: Pizza-trashy.Suzy Chase: We also got the Emmy Burger Double Stack.Matt Hyland: That would be the complete and utter reason why we kind of went from a sleepy, Clinton Hill neighborhood pizzeria, to where we are now. I mean, the original Emmy Burger at Clinton Hill just, it started as me, just kind of being bored eating pizza every night after dinner. So I got some burger meat in, and I had baked some buns. And I was like, "All right. I'm just going to special a burger." And like, I kept special-ing it, and people kept ordering it and taking pictures of it on Instagram. And it went through a few different iterations of how it looks and what was on it. And then we finally settled to like, what it was. Like, people just went crazy over it. It was like, on pictures everywhere, and on Instagram, and this and that. And like, we had these two big reviews come out, one from New York Magazine and one from The Infatuation, both naming it the best burger in New York City. And Village Voice named it the best burger in New York City, and all this stuff started just coming in. And it was like, "Oh." We're like, "This is like a thing now." You know, we kind of broke that barrier of like, kind of a neighborhood restaurant, to like a destination. So we put a limit on it at Clinton Hill, so we only have 25 a night there. But we knew, when we were going to open our new restaurant, it's like we want to make sure that people can get this burger. You know, the West Village restaurant is very large. Clinton Hill restaurant is very small. So we're like, we tried to figure out a way where we could make a burger that you kind of make in some volume, and feed our guests, and have them all be happy, and not have to turn them away. So the Double Stack is like a variation of the original. It's easy to make for us, and it's easy to just have a lot of stuff in-house, so everyone leaves happy.Suzy Chase: The combo of the LaFrieda beef with the pretzel bun, and the Emmy sauce, and the bread-and-butter pickles, and the cheese was incredible.Matt Hyland: Yeah. And again, it's really just some interesting ingredients. I mean, the Emmy sauce is the Korean wing sauce with some aioli in it. So it's almost like a Korean gochujang sauce, like on the dry-aged beef. So it's, again, a lot of things that you might not think go well together. But when you think about it culinarily, you know, it's like these flavors do go well together. And the pickles kind of cut through all the richness of the dry-aged beef. And you know, if you think about a burger as like an actual dish, it's easier to kind of create a better-tasting burger than just like, "Okay. What comes on a burger?" It's like, "All right. It's lettuce, tomato, onions." You know, like, who cares? Like, put some thought into it, and put some ... Just like, it needs more acid. It needs more this. It needs more ... You know, if you think about an actual dish, I mean, it's not that hard to make a really good burger.Suzy Chase: Okay. So for dessert, we went over the top, and we got the S'moresby, your deconstructed s'mores. That pushed us over the edge.Matt Hyland: Yeah. I like that one, too. We were doing a s'mores calzone for so long, so it's kind of a tradition to just have a s'mores dish on the menu. I mean, yeah, who doesn't love s'mores? I mean, it's chocolate, marshmallow, and graham crackers. It's a great combo.Suzy Chase: It's pretty, too.Matt Hyland: Yeah. It's really nice looking, too.Suzy Chase: So I was looking around the restaurant, which was packed, by the way, at 5:00 on a Saturday, and it was so interesting to see. Everyone ordered a hamburger and a pizza or two.Matt Hyland: Like I said, with the burger, I mean, it's just had such notoriety. And like, we just put so much work into making it delicious, that I think that, you know, I joke that we opened a pizza place, but we're actually secretly a burger restaurant, you know? I'd say the burger's the most successful special ever run. You know, so it was a special, and then goes on the menu. And then, you know, we don't really mention the burger that much when it comes to the branding of it, but it's there, and people love it. And like, I'm glad, in the West Village, we do have the space to make sure everyone gets one.Suzy Chase: Now, for my segment called "My Last Meal." What would you choose for your last supper?Matt Hyland: Oh, I'd definitely go get dim sum, lots of different, little dumplings, things like that. I like to ... I mean, dumplings are definitely my favorite food, even though you'd probably guess pizza was. But dumplings are something I grew up eating a lot of. I love dumplings. I go to Mimi Cheng's Dumplings all the time. I think they have great dumplings. Or you know, I'll go to like a dim sum place, and it's got a little variety of all kinds of things in wrappers, you know? That would definitely be my last meal.Suzy Chase: So you'd get all dumplings?Matt Hyland: All dumplings, that's it; different varieties, though, different varieties; not just one kind, just different varieties of dumplings.Suzy Chase: Where can we find your restaurants and you, on the web and social media?Matt Hyland: You can find our restaurants in Clinton Hill, Williamsburg, East Village, West Village, Nashville. And then we have a new one, called Violet, opening soon in the East Village as well, where we'll be going grilled pizza. You can find us on Instagram at PizzaLovesEmily, and www.PizzaLovesEmily.com.Suzy Chase: I didn't think this was possible, but you have elevated the good, old pizza and the good, old burger, and brought it to a whole new level. Thanks, Matt, for coming on Cookery by the Book podcast.Matt Hyland: Thanks for having me.Suzy Chase: Follow me on Instagram at CookeryByTheBook; Twitter is IAmSuzyChase. And download your Kitchen Mixtapes: Music To Cook By, on Spotify at Cookery by the Book. And as always, subscribe in Apple Podcasts.

#19 Jag ringer inte Bob Hansson!

DEBUTERA ELLER DÖ

Play Episode Listen Later Mar 30, 2018 43:49

Vi pratar om dikt, spoken word och uttryckssätt med poeterna Yolanda Bohm och Mats Söderlund. Utvikningar om existenskrisen i författarjaget pågår som vanligt i eskalerande skala. Författaruppläsningar ur Yolandas debut ”Ikon” (2018, Brombergs) och ur Mats diktsamling ”Komage” (2008, Albert Bonniers). I avsnittet hörs även: (som vanligt) 9 to 5 med Dolly Parton Say my … Fortsätt läsa "#19 Jag ringer inte Bob Hansson!"

inte jag ringer mats forts ikon bob hansson yolandas albert bonniers mats s brombergs yolanda bohm

Ann-Marie Körling – Läslust

ILT talks

Play Episode Listen Later Mar 6, 2018 17:09

I detta avsnitt pratar vi med Ann-Marie Körling som är grundskolelärare, författare och har varit Sveriges läsambassadör i två år. Vi pratar om läslust och ”sårade läsare” och hur man kan få fler barn och ungdomar att känna läslust. Anne-Marie Körlings nya bok ”Väck läshungern” kommer ut första veckan i mars 2018 på Brombergs förlag. The post Ann-Marie Körling – Läslust appeared first on ILT Inläsningstjänst.

sveriges ann marie marie k brombergs anne marie k

Masha Gessen (RYSSLAND) i samtal med Harald Hultqvist

Play Episode Listen Later Dec 8, 2017 58:48

Masha Gessen samtalar på engelska med Harald Hultqvist. Samtal från 128 november 2017. Jingel av Sarah Riedel. Framtiden är historia – Det totalitära Rysslands återkomst är en skrämmande angelägen reportagebok från Masha Gessen, en av Putins skarpaste kritiker. Hur ska vi förstå Vladimir Putin och det nya Ryssland vi ser växa fram? Ett Ryssland som ser sig själv som beskyddare av traditionella värden i opposition till västs falska idéer om mänskliga rättigheter. I Framtiden är historia – Det totalitära Rysslands återkomst tecknar den prisbelönta journalisten Masha Gessen, som numera är bosatt i USA, ett skrämmande porträtt av ett Ryssland som inom loppet av en generation återskapat en totalitär stat. Putin har demonterat valsystemet, tagit kontroll över ekonomin, medierna och den lagstiftande makten. Masha Gessen följer fyra personers liv, kamp, drömmar och förluster i den nya statens framväxt. De är entreprenörer, författare, aktivister och tänkare och de föddes under den period som skulle bli demokratins början i Ryssland. Nu tvingas de istället se hur den forna Sovjetunionens ordning återinförs och hur deras land utvecklats till den till synes ostoppbara maffiastat vi ser idag. I samarbete med Brombergs förlag. Framtiden är historia – Det totalitära Rysslands återkomst är översatt av Jessica Hallén.

united states vladimir putin harald framtiden samtal ryssland rysslands masha gessen sovjetunionens jessica hall jingel hultqvist brombergs sarah riedel

Richard Ford (USA) i samtal med Hans Olav Brenner, NRK

Viggo Cavling c/o Travel News

Play Episode Listen Later Nov 24, 2017 59:02

Richard Ford (USA) i samtal med Hans Olav Brenner, NRK på Internationell författarscen 7 november 2017. Jingel av Sarah Riedel. I samarbete med Brombergs förlag. Richard Fords aktuella bok Mellan dem: Minnen av en barndom är översatt av Nille Lindgren.

united states mellan nrk samtal minnen richard ford internationell jingel brombergs hans olav brenner sarah riedel

Svenskt bokförlag vek ner sig för kriminella, Danmarks säkerhetstjänst förhandscensurerade bok och löpsedelsoraklet Leif GW Persson.

Medierna

Play Episode Listen Later Aug 19, 2017 29:45

Bokförlaget Brombergs vek sig efter påtryckningar från kriminella. Säkerhetstjänsten i Danmark förhandscensurerade journalistisk bok. Leif GW Persson ett allvetande löpsedelsorakel. Bokförlaget Brombergs vek sig efter påtryckningar från kriminella (från minut 1) De stora mediehusen har idag fått anpassa sig till en vardag där hot präglar arbetet. Säkerhetsavdelningar har växt och riskmedvetenheten har blivit större. Trots det hör vi återkommande hur utgivare och publicister tar strid för det fria ordet, betonar vikten av att inte låta sig tystas. Men i en annan del av publicistikens mylla, bokförlagen, som också lever på det fria ordet, hur står det egentligen till med kampviljan där? Och vilka förväntningar kan vi ha? Vår reporter Jonna Westin har i veckan träffat krimreportern Ann Törnkvist. Kontraktet för hennes bokmanus, om det kriminella Södertäljenätverket, det var påskrivet och utgivningsdatum var satt. Men när påtryckningar från de kriminella kom, då ville bokförlaget inte längre vara med. Hur mycket Leif GW Persson tål Sverige? (från minut 11) Han gör succé i SVT:s Veckans Brott, har ett eget mord-program i Tv4, är expert i Expressen TV:s Brottscentralen och är nu också aktuell med ett polisdrama för Kanal 5. Därtill skriver han själv i tidningen, är flitigt intervjuad om varje nytt krimfall och han tar plats på löpsedlar och förstasidor oftare än någon annan. Bara de senaste 30 dagarna har han varit på inte mindre än 11 av Expressens förstasidor. Leif GW Persson är omåttligt populär. Men det faktum att hans teorier och spekulationer ges så stort utrymme är också något som regelbundet kritiseras så även den här veckan. Reporter: Therese Rosenvinge Danmarks säkerhetstjänst förhandscensurerade bok på lösa grunder (från minut 21) Den 17 oktober förra året var det tänkt att boken "Sju år som spionchef" skulle komma ut i Danmark. Men till följd av dess baksidestext blev inget som tänkt. Boken är skriven av journalisten Morten Skjoldager, till vardags krimreporter på tidningen Politiken. Huvudperson i boken är Jacob Scharf, som efter sju år som chef för danska underrättelsetjänsten PET, bestämmer sig för att berätta om åren som gått. I kapitel efter kapitel går boken igenom de terrorattentat som varit på väg att genomföras i Danmark och vilka metoder som PET använt för att kartlägga och beivra terroristerna. Men bara några dagar innan boken skulle nå allmänheten, lyckas PET i ett föreläggande förbjuda att den sprids. Ett föreläggande som än idag skapar stor debatt om förhandscensur, pressfrihet och det fria ordets ställning i Danmark. Reporter: Johan Cedersjö.

men sverige ett kanal danmark bara gw trots leif danmarks svt sig boken tv4 politiken bok ner sju svenskt sigf expressens kriminella medierna bokf leif gw persson vek veckans brott brombergs expressen tv morten skjoldager

Poetpodden 033: Casia Bromberg, förläggare

Poetpodden

Play Episode Listen Later Apr 19, 2017 31:07

prenumerera bromberg edith s casia brombergs

Poetpodden 033: Casia Bromberg, förläggare

Poetpodden

Play Episode Listen Later Apr 19, 2017 31:07

Casia Bromberg, förläggare Casia Bromberg, förläggare på Brombergs förlag läser dikten Blå blixt av Edith Södergran och berättar varför hon valt just den. Prenumerera på iTunes / På Acast / På Soundcloud Du får veta varför Brombergs förlag ger ut poesi och varför många andra förlag inte gör det. Hon berättar om Brombergs lyrikantologi Blå Blixt, som jag felaktigt genomgående kallar för något annat. Du får också veta vad du ska göra om du vill försöka bli antagen till antologin. Stöd Poetpodden Swisha valfritt belopp till 123 540 62 85. Bankgironr 743-0804 om du hellre själv vill sätta in ett valfritt belopp. PayPal, skicka valfritt belopp till irene@poeten.se. Casia berättar hur Brombergs arbetar för att knyta svenska och utländska poeter till förlaget. Du får också veta hur förläggare, nåja i varje fall Casia, tänker när de söker debutanter de vill ge ut. Casia pratar också om poesi generellt och varför genren anses vara svår här i Sverige. Vi pratar om hur intresset är för att skriva poesi. Ett och annat skriv- och lästips få du också. Casia avlivar dessutom myten om betydelsen av innehållet i följebrevets för att bli antaget av ett förlag. Hon berättar vad en förläggare vill och inte vill veta om dig. Avslutningsvis läser Casia dikten An Atlas of the Difficult World av Adrienne Rich. SÅ HÄR TALAR DU IN DIN DIKT, SKICKAR DEN OCH DINA FRÅGOR OM POESI: https://poeten.se/aktualiteter/sa-skickar-du-dikter-och-fragor.htm Viktigt! Tycker du om Poetpodden och att jag gör ett bra? Gå då in på iTunes skriv en kommentar. Varför? Det är ett bra sätt att få podden att nå ut till allt fler lyssnare. LÄNKAR TILL INNEHÅLLET: Blå blixt, facebook: https://www.facebook.com/BlaBlixt/ Blå blixt på Brombergs hemsida: http://brombergs.se/blablixt Edith Södergran: http://runeberg.org/sodrgran/ Adrienne Rich: https://sv.wikipedia.org/wiki/Adrienne_Rich An Atlas of the Difficult World: https://www.amazon.com/Atlas-Difficult-World-Poems-1988-1991/dp/0393308316 Skicka in frågor och dina egna inspelade dikter Facebooksida: https://www.facebook.com/poetpodden Kontakt via e-post: podden@poeten.se Twitter: https://twitter.com/poetenirene Fler avsnitt i Poetpodden Mina böcker Bilden föreställer Casia Bromberg.

paypal sverige ett varf fler tycker viktigt avslutningsvis bilden skicka prenumerera adrienne rich bromberg edith s casia brombergs

Avsnitt 53: Dagen efter...

Play Episode Listen Later Mar 17, 2017 29:32

Veckans podavsnitt spelas in dagen efter den stora släppfesten för boken I huvudet på en banbrytare på Taverna Brillo i Stockholm. Katarina och Viggo är en smula slitna, men pratar ändå på. Katarina pratar om behovet av kärlek och att goda vänner sprider lycka. Men att även fetma och skilsmässor kan spridas i en vänkrets. Viggo läser Yuval Noah Hararis senaste bok Homo Deus och undrar vad vårt medvetande är. Katarina rapporterar var den senaste forskning befinner sig i denna mycket svåra fråga. Tack för igår kväll till Brombergs, Taverna Brillo, folk o folk, El Dorado 8 Y.O See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

men stockholm efter tack el dorado dagen veckans katarina homo deus viggo brombergs yuval noah hararis taverna brillo

Ian McEwan (England) i samtal med Hans Olav Brenner (NRK)

Play Episode Listen Later Jun 22, 2016 69:50

Samtalet spelades in på Kulturhuset Stadsteatern 22 september 2015. Samtalet genomfördes i samarbete med Brombergs förlag. Jingel av Sarah Riedel.

england samtalet samtal ian mcewan jingel kulturhuset stadsteatern brombergs hans olav brenner sarah riedel

Är ryktet om bokbranschens kris överdriven?

Kritiken

Play Episode Listen Later Sep 25, 2015 45:53

Det är återigen bok- och biblioteksmässa i Göteborg! Kritiken är på plats och bjuder in förläggare till ett samtal om kriser som upprepar sig, försäljningsstrategier och om den perfekta romanen finns. Nina Eidem, förläggare på Natur och kultur, Dorotea Bromberg, förlagschef på Brombergs förlag, Svante Weyler, förlagschef på Weyler förlag och Håkan Bravinger, förläggare på Norstedts gästar alla Sveriges radios monter när Kritiken sänder direkt från mässgolvet i Göteborg. Hur påverkar krisen inom bokbranschen utgivningen och vilka strategier kan de ta till när försäljningen pekar nedåt? Hur länge kan en succé som till exempel thrillern Det som inte dödar oss av David Lagercrantz, hålla ett förlag flytande och varför har det blivit allt vanligare att det ges ut romaner med försäljningsargumentet "skriven av en bortglömd, men storartad, författare"? Och har litteraturkritiken någon betydelse längre för hur bra en bok säljer? Dessutom, ett tema på årets Bok- och biblioteksmässa är Ungern - översättaren Daniel Gustafsson Pech kommer till Kritiken för att förklara den ungerska litteraturens stora framgångar. Hur kan det komma sig att ett så litet språkområde har frambringat så många världsberömda och prisade författarskap? Programledarna Anneli Dufva och Gunnar Bolin leder diskussionen på bokmässan och alla som är plats är mycket välkomna att komma Sveriges radios monter klockan 14.00 för att vara med i publiken!

natur sveriges dessutom kritiken bok ungern david lagercrantz ryktet norstedts gunnar bolin weyler brombergs svante weyler bravinger dorotea bromberg

Jane Fonda (USA) i samtal med Stina Dabrowski

Play Episode Listen Later Jun 26, 2015 54:14

Inspelat 2006. Jingel av Sarah Riedel. Samtalet genomfördes i samarbete med Brombergs förlag.

united states jane fonda stina samtalet samtal inspelat dabrowski jingel brombergs sarah riedel

26. Poesi

Allt vi säger är sant

Play Episode Listen Later Jun 9, 2015

I det här avsnittet har vi träffat poeten och författaren Mårten Melin och pratat poesi. Och så har vi läst Bruno K Öijers diktsamling "Och natten viskade Annabel Lee"!Du kan lyssna på avsnittet direkt här, genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämns följande titlar:Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K Öijer, Wahlström & WidstrandDikter av Karin BoyeDikter, av Yahya Hassan, NorstedtsOlika dikter av Mattias AlkbergVitsvit, av Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlagDikter av Dorothy ParkerFjärde riket, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenMirijam om natten, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenSom trolleri, av Mårten Melin, Rabén & SjögrenJävla Lucia, av Mårten Melin, Eriksson & LindgrenDikter av Barbro LindgrenDikter av Siv WiderbergDikter av Lennart HellsingKärlek och uppror, antologi sammansatt av Siv WiderbergJag är världen, av Mårten Melin, HegasNär jag var prins utav Arkadien, av Barbro Lindgren, BrombergsDikter av Bodil MalmstenDikter av Sonja ÅkessonDikter av Kristina Lugn

eller sj jag fj eriksson olika lindgren rab bok dorothy parker litteratur melin poesi annabel lee wahlstr karin boye norstedts yahya hassan kristina lugn dikter mirijam albert bonniers bruno k bodil malmsten barbro lindgren athena farrokhzad arkadien widstrand mattias alkberg brombergs lennart hellsing ungdomslitteratur vitsvit bonnier carlsen

Richard Ford (USA) i samtal med Hans Olav Brenner, NRK