Podcasts about stockholmsoperan

Ring P1 från Göteborg om bland annat DCA-avtalet med USA, Stockholmsoperan och engångsartiklar. Programledare: Tomas Tengby, ansvarig utgivare: Susanne Ehlin Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hennes röst har hyllats av både kritiker och publik på Stockholmsoperan, La Scala i Milano och Metropolitan i New York. Birgit Nilsson från Svenstad i Skåne var en av de allra främsta operasångerskorna i världen. Trots sina framgångar glömde hon aldrig vem hon var. Hon arbetade hårt och var alltid ödmjuk inför sina åtaganden.

Mariella startade sin karriär som professionell dansare på Stockholmsoperan. Därefter blev det utlandsliv med pojkvän i New York där hon fortsatte att dansa, men på helt andra villkor än hemma i trygga Sverige. Under tiden i New York började Mariella intressera sig för att arrangera exklusiva fester bl.a. hos dåvarande svenske konsuln, Olle Wästberg. När hon och pojkvännen tänkte gifta sig upptäckte Mariella att det var alls inte så enkelt att ordna bröllop hemma i Sverige på distans. Sagt och gjort, väl hemma i Stockholm startade hon WeddingPlanner Stockholm - ett eget företag där hon under de senaste 20 åren har arrangerat över 500 bröllop.  För det mesta är bröllopen mellan en svensk och en person från ett annat land. I samtalet får vi mängder av tips på allt man bör tänka på när det gäller att planera både mindre och större bröllop. Och hur är det egentligen , betalar föräldrarna fortfarande för döttrars bröllop? Eller vem står för kostnaderna nuförtiden? Detta och allt du behöver veta om bröllop tar vi upp i detta avsnitt av SWEA-podden. Mariellas hemsida för bröllop och fest: https://weddingplanner.se/ Facebook: https://www.facebook.com/WeddingPlannerStockholm Instagram: https://www.instagram.com/weddingplannerstockholm/ Pinterest: https://www.pinterest.com/wpstockholm/ Mariellas egen podd på Spotify: open.spotify.com/show/29CEpr54hd87bMlPjNdrsO?si=8d5b06528ebf448f SWEA-poddens team i detta avsnitt:  Intervju: Anna Bril (SWEA Stockholm) och Anna Tvinnereim (SWEA Toronto) Redigering: Malin Svanteson (SWEA Japan) Webbredaktör: Ann-Sofie Berg (SWEA Singapore) 

Vi lotsar genom strömmen av tv-serier och filmer kring amerikansk politik tillsammans med frilansjournalisten Caroline Hainer och Emma Engström från Kulturredaktionen. Vad måste man se inför valet? Efter det amerikanska presidentvalet 2016 var stora delar av usa:s kultur- och mediebransch i chock. Men fyra år har gått sedan dess. Och hur har Trumps tid som president, och upptakten till årets val egentligen märkts på film och i tv-dramatiken? En lista på serierna och filmerna vi pratade om finns längst ner i den här texten. SÅNGARBESÖK I STUDION Vi får också besök av operasångaren Richard Hamrin, som just nu porträtterar den omsusade kontratenoren, synthpoparen och stilikonen Klaus Nomi i en bejublad enmansföreställning för unga på Stockholmsoperan. Vem var då Nomi - och hur gör man för att gestalta hans öde? KLASSIKERN: UTVANDRARNA I veckans Klassiker tittar Mia Gerdin tillbaka på Wilhelm Mobergs roman "Utvandrarna" från 1949. En av 1900-talets allra mest inflytelserika verk, som även givit upphov till filmer som i sig blivit klassiker - och i veckan har vi även rapporterat om en nyinspelning av romanen. Mobergs verk tycks alltså lika aktuellt i vår tid som i hans egen. NÄR BJÖRNARNA KOM TILL SICILIEN Vi får även träffa regissören Lorenzo Mattotti, som har gjort den animerade filmen "Sagan om björnarna som erövrade Sicilien" med svensk premiär i dag. Om hur en stam björnar tar sig över bergen och in i människornas domän. De serier och filmer vi pratade om i samtalet kring USA-valet: Filmer: "Us", "Get out", "Antebellum", "Dark Waters", "Vice". TV-serier: "Lovecraft country", "The Watchmen", "The Comey rule" (HBO Nordic). "The Good Fight" (Viaplay & HBO Nordic). "The Boys" (Amazon Prime). Dokumentärt: "Agents of chaos" (HBO Nordic) Nedlagda serier: "Roseanne", "Last Man Standing". Reality-såpor: "Queer Eye" (Netflix) "We Are Here" (HBO Nordic) "90 day fiancé" (D Play) Programledare: Roger Wilson. Producent: Mattias Berg och Maria Götselius

Är snällhet det nya "självgående, flexibel och initiativrik" när svenska chefer ska rekrytera medarbetare? Och hur kommer försvarets nya uniformer att se ut? La Triviata i ny upplaga Vi pratar med operaregissören Ellen Lamm som just satt upp La Traviata på Stockholmsoperan. Hur skildras de lyxprostituerade kurtisanerna på dagens operascen? Försvarets nya kläder Sveriges försvar ska få nya uniformer. Allt från kalsonger, trosor till tåliga ytterplagg som ska fungera i nordiskt, europeiskt, djungel- och ökenklimat. Mia Nilsson, projektledare på Försvarets materielverk, berättar om arbetet med att ta fram rätt kläder. Snäll på jobbet Snabb, flexibel och självgående. Men snäll? När SVT Sport söker en ny onlineredaktör skriver de i annonsen att de särskilt söker en "snäll" person. Hur viktigt är snällhet i dagens yrkesliv? Mattias Lundberg, legitimerad psykolog med fokus på arbets- och organisationspsykologi, gästar programmet.

Möt den sydafrikanske barytonen Luthando Qave som blev den första svarta sydafrikanen att sjunga på The Met i New York, 2011, och dit kom han från Sverige.   Sverige har en särskild plats i Luthando Qaves hjärta. Det var här han gick Operahögskolan i Stockholm 2008-2011, och det var här han fick Anders Walls Giresta-stipendium på 100 000 kr och kunde studera ett år vid Metropolitanoperans program för unga artister. På The Met sjöng han bland annat Härolden i Othello och Fiorello i Barberaren i Sevilla. På senare år har han även sjungit greven i Figaros bröllop, Marcello i La Bohème, Leporello i Don Giovanni och Silvio i Pajazzo/Pagliacci på Göteborgsoperan. I Tebogo Monnakgotlas kortopera Jean-Joseph, Du är en livs levande dikt sjöng Luthando Qave poeten Jean Joseph Rabearivelo på Stockholmsoperan. - Jag har gjort en fantastisk resa, säger Luthando Qave som föddes i Mdantsane Township i Östra Kapprovinsen i Sydafrika i folkgruppen Xhosa. Luthando Qave växte upp i slutet av apartheidregimen och fick lära sig läsa noter först som 19-åring. Han kämpade mot fördomar, både bland svarta och vita, som att en svart man inte kunde sjunga opera och att det var en konstform för vita. Vi hör musik från Luthando Qaves karriär och i en repetition av Barberaren i Sevilla vid Kungliga Operan i Köpenhamn. Han sjöng även Figaro i samma opera vid Göteborgsoperan. Vi möts för intervjuer i Köpenhamn, Stockholm och Göteborg.   Musiklista: David Mulovhedzi We will follow Jesus (Somlandela) Soweto Gospel Choir   Giuseppe Verdi Falstaff, E sogno O realta Luthando Qave Philharmonic Orchestra, conductor Graeme Jenkins Live vid NEUE STIMMEN 2015 - Semifinal     Gioacchino Rossini Barberaren i Sevilla Figaros aria Largo al factotum Luthando Qave Det Kongelige Kapell vid Köpenhamnsoperan Dirigent: Vincenzo Milletarì Live   Jordan "Jerry" Ragovoy Pata Pata Miriam Makeba   Gioacchino Rossini Il Barbiere di Seviglia, Largo al factotum Luthando Qave Ulrich Sterk, piano. Live   W A Mozart Le Nozze di Figaro, "Non Più Andrai" Bryn Terfel James Levine Metropolitanoperans orkester   Giuseppe Verdi Simon Boccanegra akt III Oh refrigerio!... la marina brezza! Dimitrij Chvorostovskij   Ladysmith Black Mambazo Ntulube   David Mulovhedzi We will follow Jesus (Somlandela) Soweto Gospel Choir   Eduardo di Capua, text Giovanni Capurro, musik O Sole Mio Three tenors James Levine Orchestre De Paris   W A Mozart Cosi Fan Tutte, Soave sia il vento, Nr 10 Akt 1 Bryn Terfel Charles Mackerras, dirigent Scottish Chamber Orchestra   Johannes Brahms 4. Wenn ich mit Menschen, Andante con moto et anima, Serious Songs Ess-dur Luthando Qave, baryton Llr Williams, piano Live vid BBC Cardiff Singer of the World 2013   Sipho 'Hot Stix' Mabuse "Nelson Mandela" Gallo Record Company CDPS 036   Natalja Pasitjn Meni Odnakovo Luthando Qave   Gioacchino Rossini Il barbiere di Siviglia, Una voce poco fa · Pretty Yende Marco Armiliato · Orchestra Sinfonica Nazionale della RAI   Tebogo Monnakgotla Jean-Joseph, Du är en livs levande dikt Kungliga Hovkapellet James Grossmith dirigent Rotundan Kgl Operan Live   Tebogo Monnakgotla Jean-Joseph, Du är en livs levande dikt Kungliga Hovkapellet James Grossmith dirigent Rotundan Kgl Operan Live   Giuseppe Verdi Falstaff, E sogno O realta Luthando Qave Philharmonic Orchestra, conductor Graeme Jenkins Live vid NEUE STIMMEN 2015 - Semifinal     Gioacchino Rossini Il Barbiere di Seviglia, Largo al factotum Luthando Qave Ulrich Sterk, piano. Live

Edward Blom och Mats Ryd har inte tillstymmelse till höstlov, utan arbetar hårt för att leverera ännu ett smörgåsbord fyllt av kunskap, kulturhistoria och småprat om de läckerheter de äter.Denna gång angriper de ett tjugotal rom- och kaviarburkar med stor entusiasm, beledsagade av rårakor, krabbrillette och andra passande maträtter och drycker – allt på Löjromsbaren i Nordic Light Hotel i Stockholm. Mats förklarar initierat varför Kalix-löjrommen är världens kanske allra bästa kaviar och varför rom är rena rama hälsokosten, medan Edward stundtals blir så tagen av det han äter att han mest sitter och smackar lyckligt.Vidare berättar Edward om hur han firade sin 48-årsdag, och om den föreställning han nyligen såg på Stockholmsoperan: allkonstverket Tristessa, ett verk med fascinerande identitetsteman och med musik på en gång så vacker och bombastisk att den ännu sitter kvar i hans kropp. ”Wagner möter Mad Max”, sammanfattar Edward. Han berättar även om sina allmänna operapreferenser, och om den galna serie av händelser som inleddes i Operans guldfoajé, fortsatte med tåg till södra Tyskland och avslutades först tre dygn senare – i samma kavaj.Eftersom samtalet äger rum strax före Halloween- och Allhelgonahelgsdagarna talar Edward om dessas kulturhistoria och om hur man bäst firar dem, och om Mercedeshuset på Vasagatan de befinner sig i. Och apropå Vasagatan talar de vidare om tågets och centralstationernas betydelse för restauranglivets framväxt – såväl ostronen på Grand Central Station i New York och järnvägsnätet i Singapore som flamberingsspriten på Tre Remmare i Stockholm får vara med på varsina hörn.Här finns bilder från Löjromsbaren:http://www.edwardblom.se/2018/11/01/podden-edward-bloms-smorgasbord-besoker-lojromsbaren-pa-vasagatan See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Född 1969 i Stockholm och utbildad på Teaterhögskolan i Malmö 1992-1995. Efter Teaterhögskolan kom han till Unga Klara i Stockholm, där han var med i en rad av Suzanne Ostens uppsättningar och även debuterade som regissör med Livet en dröm av Pedro Calderón 2003. Tobias Theorell har sedan dess regisserat flitigt bland annat på Stockholms Stadsteater, Malmö Dramatiska teater, Göteborgs Stadsteater, Uppsala Stadsteater, och han har satt upp allt ifrån Gotthold Ephraim Lessings Emilia Galotti till Anton Tjechov, Peter Weiss, Lars Norén, Harold Pinter och Stephen Sondheims musikal Sommarnattens leende. Han har också regisserat en hel del opera: på Norrlandsoperan, Stockholmsoperan och nu senast på Folkoperan i Stockholm den kritikerrosade Salieri vs Mozart med Loa Falkman i rollen som Salieri.  Han har också arbetat som regissör i Tyskland och i Sydafrika. Som skådespelare har Tobias Theorell medverkat i en del filmer också, t ex tre av Suzanne Ostens.

Markus Schwartz är operastjärnan som på sistone bland annat uppträtt på StockholmsOperan och GöteborgsOperan. Markus lär oss hur man utvecklar sin röst och förbereder sig för sitt föredrag eller sin förhandling. Mängder av konkreta tips i ämnet, allt från hur man tränar på sin andning till vilken frukt man ska äta för att rösten ska bli bästa möjliga dagen efter. Tänk hur mycket man använder sin röst men hur lite man egentligen tränar på den. Missa inte denna chans att få unika och väldigt användbara tips från en riktig expert.

I programmet diskuteras genrelös musik av Lauri Porra, Anders Ericson spelar 12-körig luta, Karabits dirigerar Karajev samt Tiberghien i samspel med Ibragimova. Sofia möter dirigenten J-Chr Spinosi. I panelen Evert van Berkel och Sara Norling som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: W A MOZART Sonater för violin och piano Alina Ibragimova, violin Cédric Tiberghien, piano Hyperion CDA 68164 (2 CD) LAURI PORRA Entropia Paperi T, Joonas Riippa, Aki Rissanen, piano, Lauri Porra, elbas Lahtis symfoniorkester Jaakko Kuusisto, dirigent Bis BIS 2305 LYRA SONORA Musik för 12-körig luta Anders Ericson, luta Daphne DAPHNE 1061 KARA KARAJEV Seven beauties Suite, Don Quixote m.m. Bournemouth symfoniorkester Kirill Karabits, dirigent Chandos CHSA 5203 Sofia möter Jean-Christophe Spinosi Sofia Nyblom träffade den mångsidige korsikanske dirigenten då han i början av februari, gästdirigerade Rossinis Askungen på Stockholmsoperan. Spinosi är bl.a. känd för sitt samarbete med mezzosopranen Cecilia Bartoli. Samtalet rörde sig bl.a. om arbetet som opera-dirigent samt om dirigentens musikaliska bredd.  Referensen Johan jämför med och refererar till en inspelning av Mozarts Sonat för violin och piano B-dur med Köchels nummer 378. Violinisten heter Rachel Podger och Gary Cooper spelar på en kopia av ett hammarklaver från 1795. Inspelningen gjordes 2004 på Channel Classics. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Karajevs balett-svit De sju skönheterna med Moskva-radions Tjajkovskij-symfoniorkester ledd av Rauf Abdullajev på skivmärket Olympia. Karajevs Don Quijote med Sovjetunionens statliga akademiska symfoniorkester, Moskva, under ledning av Alexander Gauk på Melodija. Mozarts sonater för violin och piano med Rachel Podger och Gary Cooper på skivmärket Channel Classics (Referensen); Arthur Grumiaux och Istvan Hajdu på skivmärket Philips; Itzhak Perlman och Daniel Barenboim på DG samt med violinisten Johannes Leertouwer och Rumiko Harada, hammarklaver, på skivmärket Globe.  Inget Svep denna vecka

I programmet diskuteras Brahms serenader med Gävle symfoniorkester, norska verk med trumpet i fokus, Frank Almond spelar på 300-årig violin samt Prokofjevs Romeo och Julia med Petrenko på pulten. I panelen Camilla Lundberg, Kalle Moraeus och Tony Lundman som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:  JOHANNES BRAHMS Serenader Gävle symfoniorkester Jaime Martin, dirigent Ondine ODE 1291-2 VARIATIONS OVER VARIATIONS Musik av Alfred Janson, Jan Erik Mikalsen, Knut Vaage och Maja S. K. Ratkje Tine Thing Helseth, trumpet Norska radions orkester Miguel Harth-Bedoya, dirigent Aurora ACD 5096 A VIOLINS LIFE (2) Musik för violin och piano av Amanda Maier-Röntgen, Eduard Tubin och L v Beethoven Frank Almond, violin William Wolfram, piano Avie AV 2363 SERGEJ PROKOFJEV Romeo och Julia Oslos filharmoniska orkester Vasily Petrenko, dirigent LAWO LWC 1105 Referensen - Prokofjev Johan jämför med och refererar till Sergej Prokofjevs balett Romeo och Julia med Berlins filharmoniker under Esa-Pekka Salonen, inspelad 1988 på skivmärket Sony.  Sofia möter Victoria Borisova-Ollas Sofia Nyblom träffade kompositören i hemmet under takåsarna i Gamla stan i Stockholm inför den stundande premiären av operan Dracula på Stockholmsoperan 28 oktober. Samtalet kretsade bland annat runt komponerandet kring operan, den första symfonin samt  den försenade premiären i Göteborg av den andra symfonin. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Brahms serenader med Londons filharmoniker under ledning av Adrian Boult på EMI; Gewandthausorchester, Leipzig, ledd av Riccardo Chailly på Decca; Concertgebouw-orkestern dirigerad av Bernard Haitink på Philips; Londons symfoniorkester tillsammans med dirigenten Michael Tilson Thomas på Sony samt med New Yorks symfoniker under ledning av Leonard Bernstein på Sony. Griegs Ballad g-moll med Artur Rubinstein på märket RCA. Maier-Röntgens Violinsonat h-moll med Cecilia Zilliacus och Bengt Forsberg på dB Productions. Prokofjevs balett Romeo och Julia i komplett version med Cleveland-orkestern ledd av Lorin Maazel på skivmäket Decca; med Bostons symfoniorkester ledd av Seiji Ozawa på DG; Mariinsky-teaterns orkester, S:t Petersburg under Valerij Gergijev på Philips; Londons symfoniorkester under Valerij Gergijev på LSO Live; Tjeckiska filharmonin ledd av Karel Ancerl på Supraphon samt med Berlins filharmoniker dirigerad av Esa-Pekka Salonen på Columbia och Sony (Referensen). Prokofjevs Violinkonserter nr 1 D-dur och nr 2 g-moll Berlinfilharmonikerna under Herbert von Karajan  spelar Vivaldis Årstiderna med Anne-Sophie Mutter som solist. Svepet Johan sveper över ett album med musik av Camille Saint-Saëns, närmare bestämt Orgelsymfonin och Djurens karneval, Daniele Rossi spelar orgel, Antonio Pappano leder Santa Cecilia-akademins orkester samt spelar också piano tillsammans med Martha Argerich. Inspelad på Warner Classics.

Trettio år gammal tog hon sin första sånglektion. Sedan väntade två decennier i Kungliga operans tjänst. Hon sjunger alla stora roller utan att vara jättebra på att läsa noter. Musik är för hovsångerskan Ingrid Tobiasson bilder, dofter och känslolägen. Under arton år är hon anställd på Kungliga operan i Sockholm. Hon sjunger alla stora roller utan att vara jättebra på att läsa noter. Favoritrollen är Kundry i Wagners sista opera Parsifal, en av operalitteraturens mest mångfacetterade och krävande roller. Recensenterna kallar henne "makalös, grandios och knäckande bra". Redan som treåring framträder Ingrid Tobiasson på Stockholmsoperan. Hennes mamma Inga Tobiasson gör barnprogram på tv, som på operan firar att de har sålt hundra tv-licenser! Hon börjar dock själv sjunga opera sent i livet. Innan dess undervisar hon i dans, rörelser och avslappning. 30 år gammal tar Ingrid Tobiasson sin första sånglektion. Hon utbildar sig senare vid Operahögskolan i Stockholm. Hennes röstfack är dramatisk mezzosopran. - I operorna tilldelas jag oftast de roller som driver stycket framåt. Min roll är en svart motkraft till det ljusa, alltså det som stör, det som irriterar, det som dödar och det som bedrar. - Jag tycker väldigt mycket om samarbeten. Jag tycker inte om att vara solo. Nej, jag gillar det där med att vara ihop. Men vissa samspel är jättesvåra att få till och då är det hela tiden ett arbeta att prestera, få jaget och kroppen i samspel och att lägga sig till med Carolina Klüfts vinnarögon! Efter pensioneringen från Stockholmsoperan frilansar Ingrid Tobiasson. I Vadstena i juli 2017 sjunger hon Lady Bracknell i den nyskrivna operan efter Oscar Wildes pjäs The Importance of Being Earnest. Ur recensionerna: Med magnifik artikulation skickar Ingrid Tobiasson vokaler och i synnerhet konsonanter rakt i solar plexus på de ungdomar hon njuter av att domptera."   Spellista: Don Carlos: Utdrag Verdi, Giuseppe, Mery, Joseph/Du Locle, Camillo Gävleborgs Symfoniorkester/Nerbe, Kerstin/Tobiasson, Ingrid   Don Carlos: Utdrag Verdi, Giuseppe, Mery, Joseph/Du Locle, Camillo Gävleborgs Symfoniorkester/Nerbe, Kerstin/Tobiasson, Ingrid   Don Carlos: Utdrag Verdi, Giuseppe, Mery, Joseph/Du Locle, Camillo Gävleborgs Symfoniorkester/Nerbe, Kerstin/Tobiasson, Ingrid   KINDERTOTENLIEDER Gustav Mahler, Friedrich Rückert Ingrid Tobiasson/ Sixten Ehrling/ Kungl Hovkapellet (Stockholm) CAPRICE 02266, CAP 21661   Spader Dam Tjajkovskij, Peter, Dahlberg, Stefan/Jupither, Marcus/Taube, Jesper/Qvale, Ulrik/Forsen, Lennart/Kyhle, Magnus/Schmidberger, Michael/Tobiasson, Ingrid/Martinpelto, Hillevi/Blixt, Karolina/Eklof, Marianne/Jalhed, Hedvig/Kungliga Operans Kör/Kungliga Hovkapellet/Badea, Christian   TRE SMÅ TAXAR Greta Eriksson, Greta Eriksson Inga Tobiasson och Ingrid Tobiasson 6 år METRONOME 000270, MEP 368   CARMEN: NR 15, AKT 3, "NOUS AVONS EN TETE UNE AFFAIRE" Georges Bizet, Caj Lundgren Hilde Leidland/ Ingrid Tobiasson/ Carina Morling/ Magnus Kyhle/ Gunnar Lundberg/ Kjell Ingebretsen/ Kungl Hovkapellet (Stockholm) BLUEBELL 06591, ABCD 065   Parsifal Wagner, Richard, Wagner, Richard Winbergh, Goöta/Wahlund, Sten/Tobiasson, Ingrid/Appelgren, Curt/Wallstrom, Tord/Carlsen, Svein/Stregård, Lennart/Blomqvist, Björn/Sjöström, Anita/Peterson, Carina/Qvale, Ulrik/Strömberg, Jan/Leidland, Hilde/Morling, Carina/ Örtendahl-Corin, Barbro/Sörensson, Iwa/Olsson, Sara/Lundgren, Agneta/Söderström, Gunilla/Kungliga Operans Kör/Kungliga Hovkapellet/Segerstam, Leif   Parsifal Wagner, Richard, Wagner, Richard Winbergh, Goöta/Wahlund, Sten/Tobiasson, Ingrid/Appelgren, Curt/Wallstrom, Tord/Carlsen, Svein/Stregård, Lennart/Blomqvist, Björn/Sjöström, Anita/Peterson, Carina/Qvale, Ulrik/Strömberg, Jan/Leidland, Hilde/Morling, Carina/ Örtendahl-Corin, Barbro/Sörensson, Iwa/Olsson, Sara/Lundgren, Agneta/Söderström, Gunilla/Kungliga Operans Kör/Kungliga Hovkapellet/Segerstam, Leif   IMPOSSIBILE Kerstin Jeppsson, Göran Sonnevi Ingrid Tobiasson/ Joakim Unander/ Kammarensemblen PHONO SUECIA 000408, PSCD 141   TIRFING: EFTERSPEL, "JAG RÄDES...DIG URD VARE PRIS" Wilhelm Stenhammar, Anna Boberg Ingrid Tobiasson/ Leif Segerstam/ Kungl Filharmoniska Orkestern (Stockholm) STERLING 03436, CDO 1033-2   KINDERTOTENLIEDER Gustav Mahler, Friedrich Rückert Ingrid Tobiasson/ Sixten Ehrling/ Kungl Hovkapellet (Stockholm) CAPRICE 02266, CAP 21661   Don Carlos: Utdrag Verdi, Giuseppe, Mery, Joseph/Du Locle, Camillo Gävleborgs Symfoniorkester/Nerbe, Kerstin/Tobiasson, Ingrid   HÖST Stellan Sagvik, Stellan Sagvik Ingrid Tobiasson/ Per Billman/ Mats Rondin/ Bengt Forsberg NOSAG RECORDS 017072, NOSAG CD 169   MÄSSA BWV 232 H-MOLL: NR 24 (26), AGNUS DEI Johann Sebastian Bach, Liturgisk Text Ingrid Tobiasson/ Stockholms Kammarkör/ Anders-Per Jonsson/ Drottningholms Barockensemble PROPRIUS 002070, PRCD 9062   KARINS SÅNGER Jan Wallgren, Karin Boye Ingrid Tobiasson/ Stockholmskvartetten NOSAG RECORDS 17072, NOSAG CD 083   FUNF GEDICHTE VON MATHILDE WESENDONCK Richard Wagner, Felix Mottl Mathilde Wesendonck Ingrid Tobiasson/ Sixten Ehrling/ Kungl Hovkapellet (Stockholm) CAPRICE 02266, CAP 21661

Ingrid Tobiasson, mezzosopran: Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingemar Andersson, tenorsolist och Kaya Åhlander, jazz- och vissångerska. Ingrid Tobiasson, 62 år, är dramatisk mezzosopran och hovsångerska. Efter nypremiären på Stockholmsoperan 2003 skrev Tony Lundman: Och Tobiasson är helt enkelt knäckande bra. Hon är kvällens stora vokala behållning. Ingrid Tobiasson började sjunga opera sent i livet. Innan arbetade hon i tio år som Dalcroze-pedagog och undervisade i dans, rörelser och avslappning. 30 år gammal tog hon sin första sånglektion. Efter utbildningen vid Operahögskolan i Stockholm debuterade Ingrid Tobiasson 1985 på Folkoperan som Amneris i Verdis Aida. 1988, 37 år gammal, anställdes hon på Kungliga operan. Andra viktiga roller blev Kundry, Ortrud, Fricka, Klytämnestra, Eboli, Suzuki, den äldre Christina i Gefors opera, Adalgisa, Elisabetta, Carmen, Omega i Börtz Backanterna och Portvakterskan i Ett drömspel av Lidholm. Samma månad hon fyllde 55 år blev Ingrid Tobiasson pensionerad från Stockholmsoperan. Året var 2006. Ingrid Tobiasson längtar efter att sjunga riktigt svåra roller. Men den tiden är passé, säger hon. Numera gästspelar Ingrid Tobiasson vid andra operahus och ger även konserter. Hon njuter av att kunna beröra människor med sin röst. - Man vill gärna vara på Kungliga operan. Trots att jag varje år kommer tillbaka dit känner jag en viss sorg, erkänner Ingrid Tobiasson. Vad som är bra är att jag lärt känna min röst på ett annat sätt. Jag har blivit duktigare på att förvalta, inte bara använda, det jag har. Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingrid Tobiasson känner att hennes självbild har blivit annorlunda sedan hon blev pensionär. Hon har en tydligare yrkesroll nu. - Som anställd vid operan var det mitt yrke att vara operasångerska, men nu ÄR jag operasångerska, kanske. Förr hade jag en hel stab till att hjälpa mig med att fördjupa mig i nytt material. Nu måste jag aktivt söka detta och märker att jag faktiskt kan själv. Det är ingen dålig känsla, berättar Ingrid Tobiasson. Tenoren Ingemar Anderson är äldst i ensemblen vid GöteborgsOperan, där han är solist sedan 1996 och har sjungit roller i ett flertal av operans uppsättningar. Ingemar Anderson har även gästat NorrlandsOperan och Malmö Opera. Nu är Ingemar Anderson 62 år och enligt EUs regler skall han pensioneras senast vid 67 år. Vägen till operan var krokig. Som 13-åring sjöng Ingemar Anderson rock och spelade elgitarr med ett garageband. Han började sjunga i kör som 17-åring och arbetade under tio år på ett dagcenter för förståndshandikappade. Han fick tjänstledigt för studier på Musikfolkhögskola och sporrades där som 30-åring att söka till Musikhögskolan i Malmö. 35 år gammal kom Ingemar Anderson till kören vid Stora Teatern i Göteborg efter att ha sjungit i Norrlandsoperans kör. Ingemar Anderson tycker att han nu sjunger bättre än någonsin även om han, vid en instudering av rollen som den Stekta Svanen i Carmina Burana, märkte att han hade tappat sitt höga D. - Min röst har mognat, men jag får jobba mer med stämbanden för att hålla igång dem. Som karaktärstenor behöver jag inte gå så högt som försteälskarna i operorna. Belmonte i Mozarts Enleveringen ur seraljen är den största roll jag gjort. Jag trivs med att sjunga småroller. Ingemar Anderson har inte hunnit fundera så mycket på vad han skall göra efter pensioneringen, men han vill gärna sjunga i Göteborgsoperans kör och starta en gambaorkester som skall spela tonsättaren John Jenkins 1600-talsmusik. Mest oroar han sig för ekonomin, då han har två tonårsbarn. - Men det löser sig nog, säger Ingemar Anderson och skrattar sitt bullrande skratt. Kaya Ålander, 67 år, är sedan trettio år professionell jazz- och vissångerska med rötter i proggen och musikgruppen Röda Bönor i Lund. Hon ger 110-150 konserter om året, rör sig hemtamt i flera genrer och musikstilar och uppträder ensam och med ensembler. Spelplatserna är festivaler, konserthus, långvård och kyrkor. Sagt om Kaya:Kaya Ålander är en artist med stor utstrålning och en fantastisk röst. Kaya har aldrig ett dåligt gig. Med sin glimrande personlighet lyfter hon vardagen till en ny dimension. - Hela branschen är till för dem som är unga. Det finns en åldersfixering som är tydlig inom musikbranschen. En sångerska skall helst inte vara över 25-30 år. Hon skall vara ung, söt och smal, förklarar Kaya Ålander. Att ständigt turnera och konsertera tar på kroppen. Sjukdom och förkylningar tar längre tid att kurera och Kaya Ålander släpar inte längre själv runt på sin sånganläggning såsom hon gjorde tidigare. I Gruppen Röda Bönor lärde hon sig att spela kontrabas, nu blir det mest komp på gitarr till sången. - Jag tycker jag sjunger mycket bättre nu, jag är mer sann, och har bättre tillgång till djupet, till känslor, inom mig, berättar Kaya Ålander. Som ung tänker en inte på att de äldre bär alla sina åldrar, alltså har access till alla åldrar. Jag kan känna mig som en 5-åring likaväl som en 67-åring. Kaya Ålanders röst är inte lika stryktålig som när hon var ung, och sjöng på gator och torg tills rösten försvann. Men hon sjunger idag lika starkt och med lägre, mer avspänd röst i ett brett register, eftersom hon har korta, breda stämband. - Det är spännande att sjunga i ett lägre register. I jazz och med mikrofon blir det mer intimt. Jag är ingen kändis men publiken dyker ständigt upp ändå! Det är meningen att jag skall sjunga och jag kommer att göra det tills jag vinklar upp tofflorna och dör, säger Kaya Ålander, som i programmet sjunger egen musik till texter av Moa Martinsson, Karin Boye och Röda Bönor. Dessutom en jazzstandard.  Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 18 Resan till Reims Gioachino Rossini Ingemar Anderson, tenor. GöteborgsOperan Inspelning: 1999-01-31 SR P2 1999-06-05 Kärleksvisa Kaya Ålander. Moa Martinsson Kaya Ålander, m fl Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 Parsifal Richard Wagner Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran. Winbergh, Gösta, tenor Parsifal. Kungl Operans kör, Kungl Hovkapellet. Segerstam, Leif. Live Kungliga Operan Parsifal Richard Wagner Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran. Winbergh, Gösta, tenor Parsifal. Kungl Operans kör, Kungl Hovkapellet. Segerstam, Leif. Live Kungliga Operan Mässa bwv 232 h-moll_ nr 24 (26), agnus dei Ingrid Tobiasson, mezzosopran. Drottningholms Barockensembla. Stockholms Kammarkör, Anders-Per Jonsson, dir O Don Fatale, Don Carlos Verdi Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran Gävlesymfonikerna, 1987 Karins Sånger, Cantata for Mezzo-soprano & stråkkvartett Nattens djupa violoncell Jan Wallgren Ingrid Tobiasson, mezzosopran. Stockholmskvartetten Rucklarens väg Stravinskij Ingemar Anderson, tenor. Göteborgsoperans Orkester och Kör. Live SR P2 Askungen Gioacchino Rossini Ingemar Anderson, tenor. Kjell Ingebretsen, dir. Göteborgsoperans Orkester Göteborgsoperans Kör Inspelat 2006-03-11 Stycke for viola da gamba solo a-dur John Jenkins Simone Eckert Arabella, akt 1 Richard Strauss Ingemar Anderson, tenor. Nina Stemme, dramatiska sopranen. Olaf Henzold, dir. Göteborgsoperans Orkester Inspelat 2006-11-25 Johanna Kaya Ålander Röda Bönor Önskan Ingalill Dunsö, musik. Karin Boye, text. Kaya Ålander, m fl Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 Med nätternas hjälp Lluis Llach, musik. Kaya Ålander, svensk text Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 What Are You Doing the Rest of Your Life Kaya Ålander, sång. Stefan Forssén, piano. Lars B Almkvist, trumpet. Live

Koloratursopran Margareta Hallin: Jag sjöng upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Möt även pianisten Janos Solyom och numera avlidne saxofonisten och kompositören Ove Johansson. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången En etta på söder med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, nu 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga Operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter. Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text. Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga F'en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartók, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 18 Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Blue Seashell Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Etta på söder Erik Bergh Margareta Hallin, sång Du meines herzens kronelein (op 21_2) Richard Strauss Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Il barbiere di siviglia_ nr 7 (5), akt 1, _una voce poco fa Rossini Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Mia speranza adorata___ah non sai qual pena (kv 416) Mozart Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Lucia di lammermoor_ akt 3, _il dolce suono___ardon gl'incensi___spargi d'amaro pianto Donizetti Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Sonat for piano nr 23 f-moll op 57 Appasionata BEETHOVEN Janos Solyom, piano SOLYOM PLAYS BEETHOVEN IMPROVISATIONER FÖR PIANO ÖVER BEETHOVEN'S FÜR ELISE ENLIGT JOHANNES BRAHMS SOLYOM, JANOS (C)SOLYOM, JANOS /TAL SAMT/ (PI) Liveinspelning Konsert for piano & orkester nr 2 d-moll op 23 Wilhelm Stenhammar Janos Solyom, piano. WESTERBERG, STIG, dir. MÜNCHENER PHILHARMON. PIANO CONCERTO NUMBER 2 SERENADE ETC EMI CDM 5 65081 2 Allegro Piano Concerto In D Minor, KV 466 Mozart Janos Solyom, piano. Uppsala Kammarorkester Ailing Masters Liveinspelning Stockholms Konserthus 25 augusti 1997 2 Microstones 1 Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Fem upplysningar samt en övergång Ove Johansson. NCB/BIEM Enar Jonsson, flügelhorn. Ove Johansson, saxofon. M fl. Enar Jonsson quintet & sextet Gothenburg 1965-1969 Anagram CD 09 (2005) (Inspelat av Sveriges Radio) Near The Coast Mwendo Dawa Mwendo Dawa. Bl a Ove Johansson, saxofon. Susanna Lindeborg, piano. Music LJ Records LJCD 5256 Acoustic Chase Lindeborg / Johansson Duo Ove Johansson, saxofon, mm. Susanna Lindeborg, piano, mm Thoughtful World LJ Records LJCD 5253

Lyrisk-dramatiska sopranen Gitta-Maria Sjöberg: Jag blir inte provocerad av att kvinnor många gånger dör i operorna. Mezzosopranen Malena Ernman: Mansroller är mycket roligare att sjunga! Hur förena en nutida tolkning av en sopranstämma med en föråldrad kvinno- och mansbild inom operavärlden? Gitta-Maria Sjöberg sjöng huvudrollen som den kärlekstörstande och lidande Katerina Ismajlova i Sjostakovitj Lady Macbeth från Mzensk som hade premiär vid Göteborgsoperan 2012. Den uppsättningen var startskottet för debatten om operasexismen i Sverige. Nu kommer Gitta-Maria Sjöberg för första gången själv till tals i den här debatten. Hon blir inte provocerad av att kvinnor många gånger dör i operorna: Varför offrar sig till exempel den unga slavinnan Liu i Turandot och tar livet av sig när hon älskar prinsen Calaf så mycket? Jag går in i rollen för att förstå kvinnan. Kanske beror det på att jag hade en uppväxt där kampen mellan liv och död var min ständige ledsagare. Min mamma Zeni Herzkovic var judinna och den enda överlevande i sin släkt. Jag vet att mamma skulle offrat livet för oss barn om det var nödvändigt. Min moster följde sina fem barn som gasades ihjäl i koncentrationslägret. Morfar, mormor och mina morbröder mördades. Mamma kom utmärglad till Sverige med de vita bussarna. Hon hade en enda klänning som hon tvättade på kvällen och hängde på tork inför morgondagen. I programmet hör vi Gitta-Maria Sjöbergs skakande berättelse om sin mammas öde. Gitta-Maria Sjöberg föddes i Sjuntorp, nära Trollhättan. Hon debuterade som Mimi i La bohème redan när hon gick på Operakademin i Köpenhamn 1987. 1988 fick Gitta-Maria Sjöberg Birgit-Nilsson-stipendiet. Kritikerna hyllade henne för röstens klangfärger, innerligheten och förståelsen av de komplexa karaktärerna och situationerna. Sedan dess har Gitta-Maria Sjöberg sjungit vid operahus i Europa, USA, Sydamerika och Asien. I januari 2013 firade Gitta-Maria Sjöberg sitt 25-årsjubileum vid den danska operan i Köpenhamn. Hon har blivit dekorerad med Dannebrog-orden av första graden av drottning Margrethe II. Gitta-Maria Sjöbergs hemsida: http://www.gittamaria.com Gitta-Maria Sjöbergs jubileumskonsert, januari 2013: http://kglteater.dk/det-sker/forestillinger/sason-2012-2013/opera/jubilaumskoncert Mezzosopranen och hovsångerskan Malena Ernman känner många svenskar som melodifestivalvinnaren 2009, med låten La Voix, rösten. Malena älskar att sjunga barockmusik och mycket Händel har det blivit, liksom Mozart. Och en hel del annat. Så här beskriver Malenas kollega, mezzosopranen Anne Sofie von Otter henne: Malena är ett unikum, jag känner ingen sångare som påminner det allra minsta om henne. Med åren har hon övat upp sin rösts förmåga till vad som är mänskligt möjligt vad snabbhet och omfång beträffar. Malena Ernman började som körsångerska, bl a i Radiokören i Stockholm. Hon studerade vid Musikhögskolan och vid Operahögskolan i Stockholm. Dessutom på Musikkonservatoriet i Orléans. Hennes genombrott kom 1998 då hon tolkade Kaja i Sven-David Sandströms opera Staden och Rosina i Barberaren i Sevilla på Stockholmsoperan. Malena Ernman har spelat/sjungit många män i operor: Mansroller är mycket roligare att sjunga! Män skrev operorna och tonsatte dem. Män har makt genom att vara prinsar, kungar, diktatorer, pappor och älskare. Män styr handlingen och situationen medan damen sitter och ylar i något fönster och utstöter höga svåra toner. ;-) Som ung blond naiv skandinaviska åkte jag ner till Europas scener och fick en chock. Män med makt tog för givet att jag skulle vara söt och hålla tyst. Jag hotades med mentala örfilar som: "Skaffar du barn förlorar du din karriär. Jag borde vara singel och tillgänglig. I TCO-pamfletten Bryt Tystnaden - en handbok om sexuella trakasserier säger Malena Ernman: Operahusen ska vara på en piedestal. Feminism passar inte in i den miljön. När skattepengar finansierar en så antifeministisk verksamhet tycker jag det blir problematiskt. Det får följder som både går ut över individen och det konstnärliga klimatet. Malena Ernmans hemsida: http://www.malenaernman.com Malena Ernman Blixten&co: http://www.blixten.se/musik/malena-ernman   Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 184 Carmen - Act 1/ Habanera Bizet Malena Ernman; Gustaf Sjökvist: Stockholm Sinfonietta, Gustaf Sjökvists Kammarkör Opera di Fiori King Island Roxystars Recordings AB ROXYCD38 La boheme akt 1, si mi chiamano mimi Puccini Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS Tosca akt 2, vissi d'arte Puccini Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS Turandot akt 3, tu che di gel sei cinta Pucchini Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS la forza del destino akt 4, pace pace mio dio Verdi Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS un ballo in maschera akt 2, ecco l'orrido campo ma dall'arido stelo divulsa Verdi Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS un ballo in maschera akt 2, ecco l'orrido campo ma dall'arido stelo divulsa Verdi Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS Lady Macbeth från Mzensk Zjärje bionak aria Katerina Ismajlova Sjostakovitj Gitta-Maria Sjöberg Göteborgsoperans kör och orkester SR P2 Lady Macbeth från Mzensk Sjostakovitj Gitta-Maria Sjöberg, sopran. Pär Lindskog, tenor. Göteborgsoperans kör och orkester SR P2 Aida akt 1, scen 1, ritorna vincitor Verdi Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS Il barbiere di siviglia nr 7 (5), akt 1, una voce poco fa Rossini Malena Ernman. HOLD-GARRIDO, ALBERTO (DIR) STOCKHOLM SINFONIETTA (ORK) LA VOIX DU NORD**/ARIAS/ ERNMAN, MALENA Le nozze di figaro nr 6, akt 1, non so piu Mozart Malena Ernman. HOLD-GARRIDO, ALBERTO (DIR) STOCKHOLM SINFONIETTA (ORK) MY LOVE** ERNMAN, MALENA Serse nr 1, akt 1, ombra mai fu Händel Malena Ernman. HOLD-GARRIDO, ALBERTO (DIR) STOCKHOLM SINFONIETTA (ORK) Norma - Act 1/ Casta Diva Vincenzo Bellini Malena Ernman Gustaf Sjökvist: Stockholm Sinfonietta, Gustaf Sjökvists Kammarkör Opera Di Fiori [Disc 1] King Island Roxystars Recordings AB ROXYCD38 Fröken Julie Philippe Boesman. Strindberg. Malena Ernman, mezzosopran. Kazushi Ono, dir. THÉATRE DE LA MONNAIE (BRYSSEL): KAMMARORKESTER (ORK) JULIE** BOESMANS, PHILIPPE ONO, KAZUSHI

DANSARE, KOREOGRAF. I ett program präglat av kulturens och lekens glädje ställer sig Alexander Ekman frågan om vad som är dans och uppmanar i slutet lyssnarna att skicka in sina egna tankar kring dansen. Han berättar om hur leken alltid har gjort honom glad och hur han än idag gillar att glädja andra genom att leka, och om dansen och koreografin som har lett honom till dit han är idag, men även nervositeten och ensamheten som det innebär att vara koreograf. Han berättar med humor om klagande grannar i bostadsrättsföreningar och frågar om man inte ska få leva ett liv sin lägenhet. Alexander lägger även in ett inlägg i debatten kring framtidens operahus i Stockholm och uppmanar kulturministern att tänka till hur framtidens operahus ser ut: - Vår tid är inte guldig, den är miljövänlig, säger Ekman. Om Alexander Ekman Dansare, koreograf, 30 år. Född och bosatt i Stockholm. Framgångsrik och efterfrågad koreograf som nyligen lät Oslobaletten framföra Svansjön i åtta tusen liter vatten. Har skapat runt 45 verk i samarbete med ett 30-tal danskompanier runtom i världen och gör ofta själv scenografin. Utbildad vid Operans elevskola och började danskarriären på Stockholmsoperan. Gick vidare till Cullbergbaletten och Nederlands Dans Theatre. Med mottot att alltid överraska, har han även iscensatt dansföreställningar med matkrig och midsommar med stång, snaps och sexscener. Producent: John Swartling

I PROGRAMMET: Varför går inte Erika Sunnegårdh på provsjungningar i högklackat? Vad är sanningen bakom dirigenternas listor av favoritsångerskor? Hur känns det att bli utbuad? Och om en dvärgpinscher som heter Maestro. BAKGRUND: Sopranen Erika Sunnegårdh föddes i Danderyd till en familj av sångare, men flyttade till USA när hon var 19 år för att utbilda sig. Debuten skedde först när hon var 38 och det var på Malmö operan 2004 med titelrollen i Puccinis opera Turandot. Det stora internationella genombrottet skedde genom inhoppet på Metropolitan opera i Beethovens Fidelio. Sedan dess har Sunnegårdh förutom Turandot i Umeå och Death and the maiden i Malmö, främst varit verksam utanför Sverige på stora scener och konserthus ute i världen. Hon reser 11 månader om året. AKTUELL MED: Konserter med Malmö symfoniorkester 24 och 25 oktober. Debuterar på Stockholmsoperan 9 november då hon ingår i det nya sångarlaget som gör Turandot på Kungliga operan. Den första soloskivan är ett projekt som bygger på crowd sourcing och görs i samarbete med Malmö symfoniorkester. Den innehåller musik av Beethoven, Wagner och Strauss och kommer ut 13 november.

Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? I det fjärde programmet i serien Dilemma möter vi Margareta Hallin, koloratursopran och tonsättare, Janos Solyom, pianist och dirigent och Ove Johansson, saxofonist och kompositör. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången ”En etta på söder” med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: ”Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter.” Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text . Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga f’en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Margareta Hallin, fansida på Facebook: https://www.facebook.com/pages/Margareta-Hallin/137550812991903 Margareta Hallin, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Margareta_Hallin Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartok, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Janos Solyom, hemsida: http://www.solyom.com Janos Solyom, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Janos_Solyom Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Ove Johansson, hemsida lj-records: http://www.lj-records.se/ove.html Ove Johansson, Encyclopedia of Jazz Musicians: http://www.jazz.com/encyclopedia/johansson-ove-karl-ove-gunnar

Det andra programmet som fokuserar på dilemmat Att åldras som musiker. Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? Här möter vi Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran, Ingemar Andersson, tenorsolist, och Kaya Åhlander, jazz- och vissångerska. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Ingrid Tobiasson, 62 år, är dramatisk mezzosopran och hovsångerska, vars favoritroll är Kundry i Wagners sista opera Parsifal. Efter nypremiären på Stockholmsoperan 2003 skrev Tony Lundman: ”Och Tobiasson är helt enkelt knäckande bra. Hon är kvällens stora vokala behållning.” Ingrid Tobiasson började sjunga opera sent i livet. Innan arbetade hon i tio år som Dalcroze-pedagog och undervisade i dans, rörelser och avslappning. 30 år gammal tog hon sin första sånglektion. Efter utbildningen vid Operahögskolan i Stockholm debuterade Ingrid Tobiasson 1985 på Folkoperan som Amneris i Verdis Aida. 1988, 37 år gammal, anställdes hon på Kungliga operan. Andra viktiga roller blev Kundry, Ortrud, Fricka, Klytämnestra, Eboli, Suzuki, den äldre Christina i Gefors opera, Adalgisa, Elisabetta, Carmen, Omega i Börtz Backanterna och Portvakterskan i Ett drömspel av Lidholm. Ur Recensioner: ”Ingrid Tobiasson är makalös som Amneris i Aida. -– Rösten sviktar aldrig! Samt: ”Subtil och sublim är också kvällens grand old lady, Spader dam själv, Ingrid Tobiasson.” Vidare: ”Kvällens höjdpunkt blev emellertid Ingrid Tobiassons utförande av Mahlers Kindertotenlieder. Tobiasson sjöng med sorgfylld inlevelse, och med öppenhet och klarhet i diktionen. Dessutom var hennes röstklang skön över hela registret, oavsett styrkegrad. En mogen tolkning som gjorde intryck.” Samma månad hon fyllde 55 år blev Ingrid Tobiasson pensionerad från Stockholmsoperan. Året var 2006. Ingrid Tobiasson längtar efter att sjunga riktigt svåra roller. Men den tiden är passé, säger hon. Numera gästspelar Ingrid Tobiasson vid andra operahus och ger även konserter. Hon njuter av att kunna beröra människor med sin röst. - Man vill gärna vara på Kungliga operan. Trots att jag varje år kommer tillbaka dit känner jag en viss sorg, erkänner Ingrid Tobiasson. Vad som är bra är att jag lärt känna min röst på ett annat sätt. Jag har blivit duktigare på att förvalta, inte bara använda, det jag har. Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingrid Tobiasson känner att hennes självbild har blivit annorlunda sedan hon blev pensionär. Hon har en tydligare yrkesroll nu. - Som anställd vid operan var det mitt yrke att vara operasångerska, men nu ÄR jag operasångerska, kanske. Förr hade jag en hel stab till att hjälpa mig med att fördjupa mig i nytt material. Nu måste jag aktivt söka detta och märker att jag faktiskt kan själv. Det är ingen dålig känsla, berättar Ingrid Tobiasson. Ingrid Tobiasson, Eliasson Artists Stockholm: http://www.eliassonartists.com/index.php?option=com_content&view=article&id=212&Itemid=377 Ingrid Tobiasson, Stiftelsen Kungliga Teaters Solister: http://www.operasolisterna.se/medlemmar/ingridtobiasson/cv.html Tenoren Ingemar Anderson, 62 år, är äldst i ensemblen vid GöteborgsOperan, där han är solist sedan 1996 och har sjungit roller i ett flertal av operans uppsättningar. Ingemar Anderson har även gästat NorrlandsOperan och Malmö Opera. Senast gjorde han rollen som den gamle Kejsaren, prinsessan Turandots far, på Göteborgsoperan. Nu är Ingemar Anderson 62 år och enligt EU’s regler skall han pensioneras senast vid 67 år. Vägen till operan var krokig. Som 13-åring sjöng Ingemar Anderson rock och spelade elgitarr med ett garageband. Han började sjunga i kör som 17-åring och arbetade under tio år på ett dagcenter för förståndshandikappade. Han fick tjänstledigt för studier på Musikfolkhögskola och sporrades där som 30-åring att söka till Musikhögskolan i Malmö. 35 år gammal kom Ingemar Anderson till kören vid Stora Teatern i Göteborg efter att ha sjungit i Norrlandsoperans kör. - På Göteborgsoperan sjöng jag även Askungens elaka syster Tisbe och det var mycket intressant! Det var ingen dragshow. Jag gjorde det med allvar, en två meter lång Tisbe som vägde 107 kg, förklarar Ingemar Anderson. Jag lärde mig BH-greppet, hur jag skulle ta av mig yrkes-BH’n genom att korsa händerna och dra den över huvudet. Ingemar Anderson tycker att han nu sjunger bättre än någonsin även om han, vid en instudering av rollen som den Stekta Svanen i Carmina Burana, märkte att han hade tappat sitt höga D. - Min röst har mognat, men jag får jobba mer med stämbanden för att hålla igång dem. Som karaktärstenor behöver jag inte gå så högt som försteälskarna i operorna. Belmonte i Mozarts Enleveringen ur seraljen är den största roll jag gjort. Jag trivs med att sjunga småroller. Ingemar Anderson har inte hunnit fundera så mycket på vad han skall göra efter pensioneringen, men han vill gärna sjunga i Göteborgsoperans kör och starta en gambaorkester som skall spela tonsättaren John Jenkins 1600-talsmusik. Mest oroar han sig för ekonomin, då han har två tonårsbarn. - Men det löser sig nog, säger Ingemar Anderson och skrattar sitt bullrande skratt. Ingemar Anderson, GöteborgsOperan: http://sv.opera.se/om-oss/personal/portratt/ingemar-anderson/ Kaya Ålander, 67 år, är sedan trettio år professionell jazz- och vissångerska med rötter i proggen och musikgruppen Röda Bönor i Lund. Hon ger 110 - 150 konserter om året och har, förutom i Norden, framträtt i Spanien, Holland, Argentina, Finland och England. Hon rör sig hemtamt i flera genrer och musikstilar och uppträder ensam och med ensembler. Spelplatserna är festivaler, konserthus, långvård och kyrkor. Sagt om Kaya:”Kaya Ålander är en artist med stor utstrålning och en fantastisk röst. Kaya har aldrig ett dåligt gig. Med sin glimrande personlighet lyfter hon vardagen till en ny dimension.” - Hela branschen är till för dem som är unga. Det finns en åldersfixering som är tydlig inom musikbranschen. En sångerska skall helst inte vara över 25-30 år. Hon skall vara ung, söt och smal, förklarar Kaya Ålander. Att ständigt turnera och konsertera tar på kroppen. Sjukdom och förkylningar tar längre tid att kurera och Kaya Ålander släpar inte längre själv runt på sin sånganläggning såsom hon gjorde tidigare. I Gruppen Röda Bönor lärde hon sig att spela kontrabas, nu blir det mest komp på gitarr till sången. - Jag tycker jag sjunger mycket bättre nu, jag är mer sann, och har bättre tillgång till djupet, till känslor, inom mig, berättar Kaya Ålander. Som ung tänker en inte på att de äldre bär alla sina åldrar, alltså har access till alla åldrar. Jag kan känna mig som en 5-åring likaväl som en 67-åring. Kaya Ålanders röst är inte lika stryktålig som när hon var ung, och sjöng på gator och torg tills rösten försvann. Men hon sjunger idag lika starkt och med lägre, mer avspänd röst i ett brett register, eftersom hon har korta, breda stämband. - Det är spännande att sjunga i ett lägre register. I jazz och med mikrofon blir det mer intimt. Jag är ingen kändis men publiken dyker ständigt upp ändå! Det är meningen att jag skall sjunga och jag kommer att göra det tills jag vinklar upp tofflorna och dör, säger Kaya Ålander, som i programmet sjunger egen musik till texter av Moa Martinsson, Karin Boye och Röda Bönor. Dessutom en jazzstandard. Kaya Ålanders hemsida: http://www.kayaalander.se Kaya Ålander Blogspot: http://kayaalander.blogspot.dk

I första programmet medverkar den lyrisk-dramatiska sopranen Gitta-Maria Sjöberg och mezzosopranen Malena Ernman. Gitta-Maria Sjöberg sjöng huvudrollen som den kärlekstörstande och lidande Katerina Ismajlova i Sjostakovitj’ Lady Macbeth från Mzensk som hade premiär vid Göteborgsoperan 2012. Den uppsättningen var startskottet för debatten om operasexismen i Sverige. Nu kommer Gitta-Maria Sjöberg för första gången till själv tals i den här debatten. Hon blir inte provocerad av att kvinnor många gånger dör i operorna: – Varför offrar sig till exempel den unga slavinnan Liu i Turandot och tar livet av sig när hon älskar prinsen Calaf så mycket? Jag går in i rollen för att förstå kvinnan. Kanske beror det på att jag hade en uppväxt där kampen mellan liv och död var min ständige ledsagare. Min mamma var judinna och den enda överlevande i sin släkt. Jag vet att mamma skulle offrat livet för oss barn om det var nödvändigt. – Min moster följde sina fem barn som gasades ihjäl i koncentrationslägret. Morfar, mormor och mina bröder mördades. Mamma kom utmärglad till Sverige med de vita bussarna. Hon hade en enda klänning som hon tvättade på kvällen och hängde på tork inför morgondagen. I programmet hör vi Gitta-Maria Sjöbergs skakande berättelse om sin mammas öde. Gitta-Maria Sjöberg föddes i Sjuntorp, nära Trollhättan. Hon debuterade som Mimi i La bohème redan när hon gick på Operakademin i Köpenhamn 1987. 1988 fick Gitta-Maria Sjöberg Birgit-Nilsson-stipendiet. Kritikerna hyllade henne för ”röstens klangfärger, innerligheten och förståelsen av de komplexa karaktärerna och situationerna”. Sedan dess har Gitta-Maria Sjöberg sjungit vid operahus i Europa, USA, Sydamerika och Asien. I januari 2013 firade Gitta-Maria Sjöberg sitt 25-årsjubileum vid den danska operan i Köpenhamn. Hon har blivit dekorerad med Dannebrog-orden av första graden av drottning Margrethe II. Gitta-Maria Sjöbergs hemsida: http://www.gittamaria.com Gitta-Maria Sjöbergs jubileumskonsert, januari 2013: http://kglteater.dk/det-sker/forestillinger/sason-2012-2013/opera/jubilaumskoncert Mezzosopranen och hovsångerskan Malena Ernman känner många svenskar som melodifestivalvinnaren 2009, med låten La Voix, rösten. Malena älskar att sjunga barockmusik och mycket Händel har det blivit, liksom Mozart. Och en hel del annat. Så här beskriver Malenas kollega, mezzosopranen Anne Sofie von Otter henne: ”Malena är ett unikum, jag känner ingen sångare som påminner det allra minsta om henne. Med åren har hon övat upp sin rösts förmåga till vad som är mänskligt möjligt vad snabbhet och omfång beträffar.” Malena Ernman började som körsångerska, bl a i Radiokören i Stockholm. Hon studerade vid Musikhögskolan och vid Operahögskolan i Stockholm. Dessutom på Musikkonservatoriet i Orléans. Hennes genombrott kom 1998 då hon tolkade Kaja i Sven-David Sandströms opera Staden och Rosina i Barberaren i Sevilla på Stockholmsoperan. Malena Ernman har spelat/sjungit många män i operor: – Mansroller är mycket roligare att sjunga! Män skrev operorna och tonsatte dem. Män har makt genom att vara prinsar, kungar, diktatorer, pappor och älskare. Män styr handlingen och situationen medan damen sitter och ylar i något fönster och utstöter höga svåra toner. ;-) – Som ung blond naiv skandinaviska åkte jag ner till Europas scener och fick en chock. Män med makt tog för givet att jag skulle vara söt och hålla tyst. Jag hotades med mentala örfilar som: "Skaffar du barn förlorar du din karriär”. Jag borde vara singel och tillgänglig…. I TCO-pamfletten ”Bryt Tystnaden- en handbok om sexuella trakasserier” säger Malena Ernman: ”Operahusen ska vara p å en piedestal. Feminism passar inte in i den miljön. När skattepengar finansierar en så antifeministisk verksamhet tycker jag det blir problematiskt. Det får följder som både går ut över individen och det konstnärliga klimatet.” Malena Ernmans hemsida: http://www.malenaernman.com Malena Ernman Blixten&co: http://www.blixten.se/musik/malena-ernman

Den andra av  de höga herrarna i P2 Dokumentärs sångarserie är tenoren Michael Weinius, som anställd på Kungliga Operan i Stockholm där sjunger den ena stora tenorrollen efter den andra.  I höstas debuterade han som Don José i Carmen och senare i vår ska han för första gången ta sig an en stor Wagnerroll: Lohengrin.Sångkarriären tog ordentlig fart när Michael Weinius beslöt sig för att våga ta steget från baryton till tenor: Det verkar ha varit ett mycket klokt beslut, eftersom tenorhöjden i princip fanns redan under Michaels barytontid. Michael sjunger såväl den stora italienska operarepertoaren som Wagner, men är också noga med att inte försumma den nya musiken. Det var faktiskt under tiden på Folkoperan med titelrollen i SvenDavid Sandströms opera Jeppe, som Michael märkte att den höga tessituran i  barytonpartiet passade honom alldeles förträffligt. Och det var då han bestämde sig att byta röstfack. Lohengrin som nu alltså är på tapeten på Stockholmsoperan är definitivt ett kliv uppåt. Rollen är mer krävande och dessutom mer italienskt anlagd än dom tidigare Wagnerrollerna.Tom Sandberg samtalar med Michael Weinius.

Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag: Georg Kulenkampff spelar Alexander Glazunovs violinkonsert med Radioorkestern under ledning av Tor Mann från 1948 och Ann-Marie Fröier spelar Gunnar de Frumeries Variationer och fuga tillsammans med Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Antonio Pedrotti från 1958. Vidare sjunger den nyligen bortgångne Erik Saedén ur Georges Bizets Pärlfiskarna, Wagners Tannhäuser och Mozarts Figaros bröllop samt en av Wilhelm Stenhammars romanser. Den tyske violinisten Georg Kulenkampff besökte Stockholm  många gånger. Första gången 1920 och sista gången i mars 1948, ett halvt år före sin död. Vid detta tillfälle framförde han den ryske tonsättaren Alexander Glazunovs violinkonsert tillsammans med Radioorkestern under ledning av Tor Mann. Kulenkampff blev bara 50 år gammal, och det här skulle bli en av hans allra sista konsertframträdanden. Han var inte bara en framstående solist han spelade ofta och gärna kammarmusik med tidens främsta artistern. Tillsammans med pianisten Edwin Fischer och cellisten Enrico Mainardi bildade han en framstående pianotrio. Inspelningen med Glazunovs violinkonsert är unik, den spelade Kulenkampff aldrig in på skiva. Nästa inslag i dagens program är en inspelning gjord i Stockholms konserthus tio år senare. Då var den italienske dirigenten Antonio Pedrotti på besök i Sverige och gav en konsert med Konsertföreningens orkester, som Stockholms filharmonikerna då hette. Vid detta tillfälle hade han åtagit sig att dirigera ett svenskt stycke, Gunnar de Frumeries Variationer och fuga för piano och orkester, från 1932, med tonsättaren själv som solist. I sist stund blev de Frumerie indispoerad och den unga pianisten Ann-Marie Fröier fick med kort varsel hoppa in i stället. Och det är denna inspelning som vi får höra i dagens program från den där januaridagen 1958. Dirigenten Antonio Pedrotti var född 1901 och dog 1975.  Han studerade i Rom, bl.a. för tonsättaren Ottorino Respighi. Förutom i hemlandet var han verksam i Tjeckoslovakien i många år. Sist i dagens program några inslag med den nyligen bortgångne Erik Saedén. Han hade en mycket lång karriär som sångare bakom sig. Redan 1952 debuterade han på Stockholmsoperan där han kom att framträda under många, många år. På Stockholmsoperan fick Saedén göra många roller. Mest uppmärksammad blev han kanske i de moderna operorna Karl-Birger Blomdahls Aniara och Lars-Johan Werles Drömmen om Therese. Men han fick också göra många andra bas- och barytonroller. Här får han sjunga duetten ur Pärlfiskarna av Georges Bizet, tillsammans med tenoren Gösta Björling och Radioorkestern under ledning av Stig Rybrant. Det är den tidigaste inspelningen med Saedén i vårt arkiv, gjord i oktober 1952. Vidare två operaarior Sången till aftonstjärnan ur Richard Wagners Tannhäuser och Grevens aria ur tredje akten av Mozarts Figaros bröllop, samt slutligen en av Wilhelm Stenhammars sånger Jungfru blond och jungfru brunett tillsammans med pianisten Stig Westerberg. MUSIKINSLAG Alexander Glazunov: Violinkonsert a-moll (1904) Georg Kulenkampff, violin Radioorkestern under ledning av Tor Mann Insp. 30 mars 1948 Gunnar de Frumerie: Variationer och fuga (1932) Ann-Marie Fröier, piano Stockholms filharmoniska orkester Dirigent: Antonio Pedrotti Insp. 8 januari 1958 Georges Bizet: Duetten ur Pärlfiskarna Gösta Björling & Erik Saedén Radioorkestern Dirigent: Stig Rybrant Insp. 10 oktober 1952 Richard Wagner: Sången till aftonstjärnan ur Tannhäuser Erik Saedén (Wolfram) Kungliga hovkapellet Dirigent: Sixten Ehrling Insp från föreställning på Kungliga Teatern 12 juni 1957 W.A. Mozart: Grevens recitativ och aria ur akt 3 av Figaros bröllop Erik Saedén (greven), Radioorkestern Dirigent: Sten Frykberg Inspelat 9 mars 1959 Wilhelm Stenhammar: Jungfru blond och jungfru brunett Erik Saedén, baryton & Stig Westerberg, piano Insp. 4 september 1958    

1. Johannes Brahms: Symfoni nr 4 2. Wilhelm Peterson-Berger: Arnljots hälsningssång ur Arnljot akt 1 3. Ture Rangström: Vingar i natten (Bo Bergman) 4. Ture Rangström: ur Kung Eriks visor (Gustaf Fröding) 5. Hugo Alfvén: Midsommarvaka Stockholms festspelsorkester Bernhard Sönnerstedt, bas Dirigent: Dean Dixon 6. Samuel Barber: Essay No.1 Radioorkestern Dirigent: Dean Dixon 7. Emil Sjögren: Jeg giver mit digt till våren (Björnstierne Björnson) Bernhard Sönnerstedt, baryton Stig Westerberg, piano I dagens program skall vi återuppleva den högtidliga invigningskonserten vid det första Stockholms Festspel, som ägde rum för nästan exakt 56 år sedan i Stockholms konserthus den 3 juni 1953. För detta festliga tillfälle hade man skapat en 100-manna Stockholms festspelsorkester, som bestod av radioorkestern och Stockholms filharmonikerna. Som dirigent hade man engagerat den 38-årige amerikanske dirigenten Dean Dixon, som gjort en bejublad debut i Stockholm året innan. På programmet stod Brahms fjärde symfoni (som vi dessutom ger som juni månads podd) och ett knippe svenska romanser med orkester sjungna av Bernhard Sönnerstedt. Och det hela avslutades med det svenskaste av alla svenska orkesterverk, Hugo Alfvéns Midsommarvaka. Det var verkligen ett stort evenemang där i Stockholms konserthus stora sal den 3 juni 1953. Kungafamiljen var där, diplomatiska kåren var väl representerad och det hela sändes med radions hjälp direkt ut över Europa, ja till och med till USA och Kanada. Dean Dixon (1915 – 1976) var helt utbildad i USA. Vid 26 års ålder var han den yngste dirigenten och den förste afroamerikanske dirigenten som fick dirigera New Yorks filharmoniska orkester. Han dirigerade också flera andra framstående amerikanska orkestrar, bl.a. i Boston och Philadelphia. Han blev särskilt känd för att anordna konserter för barn. Han fick i unga år hjälp av president Franklin D. Roosevelts fru Eleonor med att klara sin utbildning, men dessvärre förblev många dörrar fortfarande stängda för honom i hemlandet. Efter kriget sökte han sig till Europa för vidare engagemang. 1952 gjorde han ett hastigt inhopp för den insjuknade Wilhelm Furtwängler i Stockholms konserthus. Han blev engagerad på nytt och så kom det sig att han en höstkväll 1952 stod på podiet i Musikaliska akademins stora sal för att leda radioorkestern för första gången. Året därpå blev han chefdirigent för Göteborgsymfonikerna. Det var han fram till 1960, då han blev ledare för Hessiska radions symfoniorkester. Han hade under 60-talet också en liknande befattning i Sydney i Australien. Han kom att leda många framföranden av svensk musik, från Roman över Berwald, Stenhammar, Otto Olsson fram till Blomdahl, Lidholm och Sven-Eric Johansson. Bernhard Sönnerstedt (1911 - 1973) studerade sång för John Forsell och Joel Berglund. Han debuterade på Stockholmsoperan 1940. Här 1953, 41 år gammal, var han i sin glans dagar som sångare. Några år tidigare hade han också framträtt tillsammans med den legendariske ackompanjatören Gerald Moore vid Festspelen i Edinburgh med stor framgång. Förutom opera sjöng han gärna romanser och baspartierna i olika kyrkliga verk. Sedermera blev han 1960 chef för Stora Teatern i Göteborg.

Richard Strauss: Vier letzte Lieder Franz Berwald: Sinfonie sérieuse (nr. 1) Lars-Erik Larsson: Ostinato Wolfgang Amadeus Mozart: ur Cosi fan tutte (med Hjördis Schymberg, Helga Görlin, Isa Quensel, Einar Andersson, Hugo Hasslo samt Sigurd Björling, Kungliga Hovkapellet, från föreställning på Stockholmsoperan den 20 mars 1940) Stockholms filharmoniska orkester Fritz Busch Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag konsertupptag- ningar med dirigenten Fritz Busch från bl.a. Stockholms konserthus den 2/5 1951. Solist är Sena Jurinac i Vier letzte Lieder av Richard Strauss, och Stockholms filharmoniska orkester spelar Franz Berwalds första symfoni - Sinfonie sérieuse. Vid konserten den 2 maj 1951 gästades Konserthuset av en av Wienoperans unga solister, den kroatiska sopranen Sena Jurinac. Dirigent var den alltsedan 1932, trogne sverigegästen Fritz Busch, som lett orkestern många gånger tidigare och var en av orkestern särskilt uppskattad dirigent. Först på programmet den gången stod Haydns Sinfonia concertante B-dur och två Mozartarior ur ”Figaros bröllop”, som sjöngs av dagens gäst Sena Jurinac. Den delen av konserten sändes direkt här i radio, så den finns inte bevarad. Fritz Busch var orkesterns ordinarie dirigent mellan 1937 och 1940. Han var född i en mycket musikalisk familj. En av hans bröder var den på sin tid världsberömde violinisten Adolf Busch. 1933 lämnade han Tyskland i protest mot nazisterna. Han konserterade sen en hel del i Skandinavien, både i Sverige och i Danmark. Efter kriget blev han dirigent vid Metropolitan i New York. Men han turnerade regelbundet i Europa. Han var nästan varje sommar i Glyndbourne. Han kom under årens lopp att dirigera en lång rad svenska verk, musik av Rosenberg, Lars-Erik Larsson, Dag Wirén och Gunnar de Frumerie och också Franz Berwald, som vi hör denna gång, Berwalds g-mollsymfoni - Sinfonie sérieuse -, den symfoni som Berwald skrev 1842 under sin vistelse i Wien. Franz Berwald (1796-1868) utbildades i violinspel av sin far och spelade under många år i Hovkapellet. I Wien fick han sitt första erkännande som stor komponist, men i Sverige var han länge misskänd och anlitades först 1867, ett år före sin död som kompositionslärare vid konservatoriet. Flera av Berwalds verk uppfördes aldrig under hans livstid. Operorna ”Estrella di Soria” (1841) och ”Drottningen av Golconda” (1864), samt de fyra symfonierna räknas till hans mest betydelsefulla verk. Richard Strauss (1860-1949) - Hovkapellmästare i Berlin och München, Operachef i Wien, och en av senromantikens mest betydelsefulla kompositörer. Strauss slog igenom med en rad orkestralt virtuosa symfoniska dikter; främst Don Juan (1889) och Till Eulenspiegel (1895). Vidare följde Also sprach Zarathustra (1896, efter Nietzsche), Ein Heldenleben (1899) och Eine Alpensinfonie (1915). Han komponerade även en mängd operor och vokalmusik, och avslutade sitt värv med fyra sista sånger, med texter av Hermann Hesse och Joseph von Eichendorff.

W. A. Mozart: Hornkonsert nr 2 Ess-dur K 417Solist: Dennis Brain, hornRadioorkesternGösta Nystroem: Sånger vid havetSolist: Ingrid Eksell, sopranStockholms filharmoniska orkesterPeter Tjajkovskij: Sats 1 ur pianokonsert nr 1 b-mollSolist: Géza Anda, pianoStockholms filharmoniska orkester Engelsmannen Dennis Brain (1921 – 1967) var en av 1900-talets främsta hornister. Han kom från en mycket musikalisk familj där hans far även han var hornist. Många tonsättare komponerade verk direkt för honom, bland andra Benjamin Britten som skrev sin berömda Serenad för tenor, horn och orkester och Paul Hindemith sin hornkonsert. Bland de många grammofoninspelningar han gjorde märks förutom musiken av Britten och Hindemith framför allt inspelningen av Mozarts fyra hornkonserter som han spelade in tillsammans med Herbert von Karajan i London år 1953. Uppmärksammade är också inspelningen vid den första Hoffnungkonserten i London år 1956, där Dennis Brain spelade Leopold Mozarts hornkonsert på en trädgårdsslang.Hans stora intresse förutom musiken var snabba sportbilar, något som blev hans öde. Den 1 september 1958 körde han hem till London efter en konsert i Edinburgh i sin Triumph TR2. På vägen råkade han ut för olycka och omkom. Han blev bara 36 år gammal.Ingrid Eksell debuterade år 1946 som Antonia i ”Hoffmans äventyr” och var verksam vid Stockholmsoperan i några år, och senare sjöng hon även operett och musikal på Oscarsteatern i Stockholm. År 1950 debuterade hon som romanssångerska och hennes framföranden av svenska sånger väckte stort uppseende - men hon sjöng lika gärna romanser av Mozart och Schubert. Inte minst förknippar man hennes namn med Gösta Nystroems. Hans sånger sjöng hon ofta och gärna, bl.a. sjöng hon solopartiet i uruppförandet av hans ”Sinfonia del mare”. Hon var också en uppskattad sångpedagog.Géza Anda, den berömde pianisten av schweizisk- ungersk härkomst gjorde främst succé världen över med sina framföranden av pianokonserter och soloaftnar med musik av Mozart och Bartók. Anda blev kanske mest känd för den breda massan genom att man valde hans inspelning av Mozarts Elvira Madigan-konsert som titelmusik till filmen med samma namn, ”Elvira Madigan” av Bo Widerberg. Under sitt besök i Stockholm framförde han Tjajkovskijs första pianokonsert, där vi får höra första satsen.Dirigenten och radiomannen Sten Frykberg (1910 – 1983) minns säkert många av den äldre delen av radiopubliken. Hans oerhört populära radioprogram Önskekonserten, som startade 1964, var länge ett av Musikradions verkliga flaggskepp. Där spelade han radiopublikens önskeskivor varvade med sakkunnig information och gav glimtar ur ett rikt liv i fru Musicas hägn. Men Sten Frykberg var också en hängiven musikant, en utomordentlig dirigent. Under många år var han chefdirigent för Göteborgsymfonikerna. Dessförinnan ledde han under 50-talet Radioorkestern, framför allt i de så kallade symfonimatinéerna på söndagarna. Konserter som han införde 1948, som direktsändes i radio och som ofta innehöll ett svenskt nyskrivet verk och också någon solist. Sten Frykberg var en av de riktiga musikaliska folkbildarna i vårt land.