Podcast appearances and mentions of Roy Scranton

Six years ago on Medium, I wrote the following:The Republicans have systematically turned climate change into a partisan issue, you know, like abortion, and have done so to manipulate their gullible electorate into believing the lie that there is no such thing as man-made climate change. They spew the dumbo rhetoric any time they can, that “oh the weather changes all the time.” Or “I don't believe climate change is real — even if the planet is warming, it isn't our fault.”Yeah, it is. You dig up fossil fuels and you burn them, that warms the planet. They were buried for millions of years which, in turn, cooled the planet, making it an ideal atmosphere for all kinds of different forms of life, including us. What's coming next is uncharted territory for humanity. We have no idea how bad it's going to get. We just know it WILL be bad.I was not only furious with rage, but I was quick to blame the other side for deliberately sabotaging our noble efforts to stop the warming of the planet, as though we ourselves were not contributing to it. We acted like we could buy a hybrid here, go vegan there, recycle our plastic, and be absolved from contributing to this existential crisis we all now must face.It isn't that I don't believe the planet is warming, or that sea level won't rise, or that it is directly the fault of so many people on the planet. What has changed is that I no longer blame the other side, and I no longer see my former side as the good guys in the fight. No, I see them as hypocrites. I was a hypocrite too.I'd been in a bubble for much of my adult life because I lived online, in virtual spaces. Yes, I was raising my daughter in public schools, but those were a bubble too. We all belonged inside the same utopia. We read the same articles. We watched the same news. Our worries were the same worries. We spoke the same language, and all of us shared the belief that the biggest threat we faced was climate change and that the biggest obstacle we faced was the Republicans.And then, my daughter moved across the country, and I got a couple of dogs. Rather than fly and leave my dogs at home, I began driving across the country. Those drives changed everything for me, not just how I saw climate change but how I saw my fellow Americans. This was how people actually lived, not how we did, inside our haze of paper straws and cotton diapers.I saw the trucks driving on the interstates to deliver food and goods, the many hotels that require air conditioning and heating, the slaughterhouse trucks providing food for so many in this country, and the tiny houses in the middle of the desert with one embattled air conditioner sticking out of the window.Looking at all of this, all of these places, and all of these businesses, it was easy to see that there was no turning this thing around. There is no way to convince every state and citizen to hop aboard what is an existential crisis for the upper class. Life just isn't like that.Everyone wants things that work, cars that run, planes that fly. They want washing machines, dishwashers, flat-screen TVs, office buildings, emergency rooms, and new computers and tech support lines, to buy groceries they can afford, to get fruit in the middle of winter, to watch movies and doom scroll social media — and “every Tweet warms the planet,” as Roy Scranton once wrote.Even if we could convince every single American to accept our fixes, what would we do about Russia, India, or China? We seemed to have gone all in on fantasy but we're disconnected from reality.What we believe on the Left, or at least we used to, was climate change was Armageddon, doomsday, the end of everything. Therefore, what mattered to us isn't so much that we solve the problems to survive climate change, but that we convert everyone else to our way of thinking. If we could do that, we believed, we could start making the big changes to our country and world.The Left is still haunted by the ghosts of the past, back when we really did have the power and the opportunity to make real change. We squandered that power, and then we blamed the other side. In so doing, we could wash our hands of real solutions, whether it was gun violence, poverty, failing schools, floods, fires, or hurricanes.And now, in the perfect cocktail of high Santa Ana winds, no rain for months, and a city caught off guard, the fires rampaged through the beaches of the Pacific Palisades and Malibu and the mountains of Alta Dena and continue to burn.There were rumors of not enough water, not enough firefighters, and no way to control the speed of the flames as they ripped through the dry brush, burning one house after another as we watched the tragedy unfold on live television or YouTube.This time, the narrative swirled around California's governor, Gavin Newsom, and the Los Angeles Mayor, Karen Bass, newly elected in 2022 as the first female and second Black person to serve. Bass had left the country in January, known as the last month of the Santa Ana cycle that comes every Fall.From the University of California:The region sees about 10 Santa Ana wind events a year on average, typically occurring from fall into January. When conditions are dry, as they are right now, these winds can become a severe fire hazard.//end This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit sashastone.substack.com/subscribe

Helena Granström får en glimt av ett annat ett större sätt att finnas till. Och hon tar Martin Buber, Rebecca Solnit och Michel Houellebecq till hjälp för att förstå sin oerhörda längtan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 30 september 2019.Att finna någonting, alldeles oväntat, och inse att det är det, just detta, som man har sökt efter i hela sitt liv. Att finna det, och först då bli varse att man överhuvudtaget sökt; att komma hem, och först igenom denna hemkomst inse att man varit vilse.Det är, tänker jag mig, denna erfarenhet som ligger till grund för det mesta av all dålig kärlekspoesi men kanske också det mesta av all god filosofi, för har inte allt verkligt tänkande en rot någonstans långt under tänkandet? Är det inte just inför de mest genomgripande, de mest uppfyllande och oförklarliga känslorna som man griper efter sina teorier, inte egentligen för att nå fram till något nytt, utan för att begripliggöra det man i botten av sig själv redan är klar över, för att omsorgsfullt resonera sig fram till det man redan vet?Det var, hur som helst, där jag befann mig: Jag hade funnit något, och detta något tycktes för mig så betydelsefullt, så fullständigt livsavgörande, så lysande klart att allting annat bleknade intill det. Vad jag tyckte mig ha funnit var en sorts nytt rum inuti min egen mänsklighet, och min önskan att förbli i detta rum överskuggade allt annat.Hade jag funnit det? Nej, det var värre: Jag hade anat det, inte mer än så, och därmed följde också insikten om att jag kanske aldrig mer skulle komma i närheten av det. På samma gång som det väckte min längtan, fick det mig att inse att denna längtan kanske aldrig någonsin skulle bli tillfredsställd.Som den franske författaren Michel Houellebecq har uttryckt det når vår olycka sin höjdpunkt, nådde min olycka sin höjdpunkt, först då den praktiska möjligheten till lycka har uppenbarat sig och kommit tillräckligt nära.Vad var det då jag hade funnit, som jag tyckte mig ha anat? För detta behövde jag själv inte anstränga mig för att försöka finna ord; istället fann jag dem hos den tyske filosofen Martin Buber. I hans bok Jag och Du från 1923 stod det, där fanns allt det där som min innerliga längtan handlade om beskrivet, den längtan som nu knappast längre var möjlig att skilja från min rädsla, eller från min sorg.Det finns, skriver Martin Buber, två sätt att möta världen: att tilltala den med ett Det, och att tilltala den med ett Du. I och med att vi gör det ena eller andra skapar vi också oss själva: Det jag somsäger Det till världen, är ett annat än det jag som säger Du. Som ett Det kan världen beskrivas och manipuleras, som ett Det kan jag betrakta den och till och med älska den men först när den blir ettDu inför mig kan jag i verklig mening ingå i relation till den. Enbart Duet, aldrig Detet, uttalar jag från djupet av min själ, med hela mitt mänskliga väsen.Om Det-världen skriver Buber: Dess tillförlitlighet uppehåller dig. Men skulle du dö i dess hägn, så vore du begravd i intet. Han skriver: Utan Det kan människan inte leva. Men den som lever endast därmed är icke människa.Det skriver han, och det var det jag hade insett.Jag var, med andra ord, ensam, och Buber gav språk åt denna ensamhet genom att så exakt ge språk åt dess motsats. Men, mer än så, han fick mig att inse dess omfattning, att min längtan inte handlade enbart om att nå fram till en annan människa, inte ens till andra människor i allmänhet; den handlade om att nå fram till världen. Om det var en gåta som låg fördold här en gåta som handlade om skillnaden mellan öppet och slutet, mellan att rikta sig mot ett Det och att möta ett Du låg den i så fall inte fördold i allt?Att känna en annan människa har mycket lite att göra med att kunna beskriva henne: Jag kan ha kännedom om hennes längd och skostorlek, uppväxtförhållanden, fritidsintressen och älsklingsrätt, men att verkligen känna henne övergår allt detta. Den vetenskapliga kunskapen, en kunskap som har en solid och tillförlitlig Det-värld som sitt föremål, består av summan av sådana egenskaper. Men hur närmar man sig världen på riktigt?Ett föremål för kunskap, skriver Buber, kan aldrig tillåtas att förbli ett Du: När det väl har trätt fram för människan måste det åter göras till ett Det, jämföras med andra Det, beskrivas och sönderdelas, för endast på det viset kan det ingå i förrådet av kunskaper. Men i den stund det verkligen blev sett var det inte ett ting bland andra, utan uteslutande något närvarande. Och det är just i denna uppenbarelse som dess väsen kan anas, inte i de allmänna lagar och insikter som den senare ger upphov till. För att kunna omvandlas till kunskap måste Duet bli till ett Det, men också i Det-världens stelnade form ligger möjligheten till relation fördold; också ur vetenskapens till synes klarlagda fakta kan världen plötsligt åter framträda som ett Du inför oss, i all sin omskakande obegriplighet.Den vetenskapliga forskaren, lär fysikern Robert Oppenheimer ha sagt, lever alltid 'på mysteriets rand' på gränsen till det okända. Och även om det förstås kan tolkas som att vetenskapsmannen sysslar med ännu inte vunnen kunskap, och därför alltid har okunskapens slukhål gapande under sig, så finns det en annan möjlig tolkning som har att göra just med närvaron av relationens möjlighet mysteriets, om man så vill strax under tingens yta. En aning om den kan göra sig påmind också för den som ger sig in i den sfär av abstraktioner som den naturvetenskapliga beskrivningen av världen innebär.Ändå har den vetenskapliga metoden, som inte bara är en metod utan ett sätt att se, som sin grund just den sönderdelning av världen i beståndsdelar som Buber menar står i motsättning till framträdandet av ett Du. När vi verkligen står i relation till någonting i världen, upphör det att vara ett knippe separata egenskaper, och övergår i något annat, en obetvinglig och starkt lysande enhet. Det finns en konflikt mellan denna erfarenhet, och det kunskapsideal som föreskriver att lära känna utan att själv bli känd, att ta i besittning utan att själv bli besatt. Att nå fram till sanningen om världen, även om det innebär att misslyckas med att nå fram till världen.Men detta var inte vad jag ville det var motsatsen till vad jag ville, och vad jag plötsligt trodde skulle kunna vara möjligt: Att verkligen se och bli sedd, skriver Buber, att känna och bli känd, älska och bli älskadOch även i en tid när våra teorier om världen blir allt mer övertygande, allt mer omfattande, täcker en allt större del av den mänskliga erfarenheten, tycks vår kallsinnighet inför dem i viss mening konstant. Vi kan vara ateister, strikta materialister, övertygade om kvantmekanikens obestämdhet eller att vi lever i en simulering, men som Houellebecq en gång konstaterat tycks även de människor som är övertygade om sin fullständiga ontologiska ensamhet och sin absoluta dödlighet, framhärda i att tro på kärleken, eller åtminstone bete sig som om de gjorde det. Dostojevskijs Om Gud inte finns är allting tillåtet visar sig, noterar författaren, trots att det kan tyckas självklart giltigt, på rent experimentella grunder vara falskt.Och likafullt klamrar vi oss fast vid våra teorier självfallet gör vi det, för vid vad skulle vi annars klamra oss fast? Du-världen, skriver Buber, uppehåller dig inte, hjälper dig bara ana evigheten.Vad lär man alltså känna av Duet? Ingenting alls. Ty man kan inte lära känna det. Vad vet man alltså om Duet? Bara allt. Ty man vet inte längre något enskilt om det.Lidandet ger livet meningAtt nå fram till världen är det möjligt?Ju mer jag frågade mig detta, ju mer min längtan efter att lyckas började likna en besatthet, desto mer oförmögen tycktes jag bli att finna ett svar.Hur kan jag röra vid världen? Hur kan jag låta mig vidröras av världen? Eller: Hur kan jag leva som om jag förstod att dessa två saker inte är möjliga att skilja åt? Ingen av dessa frågor kunde jag besvara, och ingenting ville jag hellre än att besvara dem. Jag började, insåg jag, likna 1700 talsförfattaren Samuel Johnson, som när han presenterades för den filosofiska subjektivismens idéer om att världen inte existerar annat än i människans medvetande, tog sats och riktade en hård spark mot en sten med orden: I refute it thus!Vad Johnson därmed bevisade, i den mån han bevisade något, var att den materiella världen existerar, eftersom den gav honom ett svar: Han sparkade den, och den åsamkade honom smärta. Världen gör ont, alltså finns den. Det var på samma sätt jag nu vände mig till min omvärld, genom att pressa mina gränser mot den i förhoppning om att den skulle pressa tillbaka, i förhoppning om att den skulle ge mig ett svar.Den amerikanska författaren Rebecca Solnit skriver i sin essä Det avlägset nära om lepra, den sjukdom som tidigare kallades för spetälska. Lepra, som inte sällan ger upphov till kraftig kroppsligdeformering, var från början obotligt, men när det så småningom blev möjligt att behandla fann läkare till sin förvåning att patienterna fortsatte att förlora kroppsdelar och drabbas av skador och infektioner också efter att de tillfrisknat.Orsaken, berättar Solnit, var att patienterna på grund av sjukdomen förlorat känseln i vissa av sina kroppsdelar, och att detta fick dem att förfara allt mer ovarsamt med sig själva. Där smärta skulle hindra en frisk människa från att lägga handen på en varm spisplatta, att alltför vårdslöst klia sig eller peta bort ett skräp ur ögat, föreskrev deras kroppar inte längre några sådana gränser: Mina händer och fötter känns inte som en del av mig. De är som verktyg jag kan använda. Men de är inte riktigt jag. Jag kan se dem, men i mina tankar är de döda, säger en pojke.Känseln hade övergett dessa kroppsdelar, men inte bara det: Jaget hade övergett dem. Smärtan, och dess släkting känseln, citerar Solnit en läkare, är fördelad över hela kroppen och utgör någon sorts gränslinje för jaget. Det som lemlästade de botade patienterna var inte längre sjukdomen utan de själva, som genom sjukdomen förlorat omsorg om sitt eget jag.Vad smärtan åstadkommer är med andra ord att hålla samman kroppen, att i viss mening definiera jaget. Vilket förstås också innebär att den kan öppna jagets gränser utåt, hålla samman också den relationella kropp som består av många människors kroppar tillsammans; som när en man ur Wintufolket i Kalifornien beskriver sitt barns huvudvärk: Jag har ont i min sons huvud.I denna mening är lidandet något som möjliggör ett möte med den andre, en utgångspunkt för den empati som ligger till grund för varje verklig mellanmänsklig relation. Men, mer än så: Det utgör en länk också till det icke-mänskliga.Författaren Michel Houellebecq ställer sig i en brevväxling med filosofen Bernard Henri-Lévy frågande inför begreppet mänsklig värdighet: För min del, skriver Houellebecq, upplever jag ingen särskild värdighet i mig själv: människor skulle kunna skada mig eller behandla mig illa, de skulle med all säkerhet kunna bryta ned mig, de skulle kunna tillfoga mig permanenta fysiska eller psykiska men. Jag skulle klaga över lidandet, över att bli illa behandlad; jag skulle klaga på samma sätt som ett djur skulle klaga, inte på något specifikt mänskligt sätt.Och finns det i detta på många sätt banala konstaterande inte också närmast en sorts livsfilosofi grundad på artöverskridande empati; empati inte som en ideologisk konstruktion, utan som en direkt kroppslig erfarenhet?Varje gång du upplever hunger eller en drift att företa dig något, varje gång din kropp känner lustens kittling eller du längtar efter erkännande, varje gång du skakar av vrede eller darrar av rädsla, är det, skriver klimatfilosofen Roy Scranton i boken Att lära sig dö i antropocen, djuret i dig som vill leva.På samma sätt som de leprasjukas erfarenhet gör tydligt att smärtan är en förutsättning för att kroppen alls ska ha någon mening, är det tydligt att lidandet, frustrationen, den ännu otillfredsställda impulsen, är själva innebörden av viljan att hålla sig vid liv.Lidandet, som förstås också leder oss fram till våldet, som kan förstås i bred bemärkelse som det lidande som människor med eller utan avsikt åsamkar varandra. Det brukar sägas att förutsättningen för mänskligt våld är avhumanisering av fienden; att den som våldet riktar sig mot innan det kan utövas måste ha upphört att vara människa, och i våldsverkarens ögon blivit till ett ting.I de allra flesta fall är detta troligen sant, och som modern våldsutövning ter sig är detta förtingligande så att säga en del av själva våldsutövningen: Det är inte din kropp som riktar sig mot en annan människas varma, pulserande, kämpande kropp; det är du som tar bilen till kontoret, sätter dig framför datorn och trycker på en knapp.Mänsklighetens tidigaste historia var, påpekar Martin Buber, med all säkerhet full av ångest och kval och grymhet men overklig var den inte. Och hellre våld i samband med verkligt upplevda, levande varelser än den spöklika omsorgen om nummer utan ansikten! Jägaren som går i dagar genom skogen, fäller en älg och äter köttet, och vegetarianen som bor i stan och bryr sig om miljön skillnaden mellan dem är inte att en av dem orsakar död, eftersom vi alla orsakardöd enbart genom att leva. Skillnaden är att den död de orsakar för en av dem gjorts synlig, att en av dem ser in i ögonen på den som dör.Det finns, skriver Buber, ingen ond drift förrän driften frigör sig från människans väsen och jag frågar mig om inte vårt samhälles signum, dess främsta försäljningsargument om man så vill, är just att villigt tillgodose alla människans drifter, men enbart i den mån som de låter sig frigöras från hennes väsen. Jag skulle tro att detta även gäller våldet; kanske gäller det i synnerhet våldet.Att våld aldrig har varit lösningen på något är, menar Roy Scranton, direkt felaktigt; det är en lugnande lögn, och lugnande för precis fel människor, eftersom detta pacifistiska diktum oftast inte åstadkommer något annat än att de som redan besitter makten får behålla den. Det finns faktiskt   Scranton anför exempel visst problem som kan lösas med våld; och, är man benägen att tillägga, förr eller senare kommer den egna döden åtminstone ur vårt personliga perspektiv att lösa dem allihop. Då, om inte förr, ska världen kanske framträda inför oss som ett Du: Den kände upptäcktsresanden Doktor Livingstone, blev under en av sina expeditioner blev attackerad av ett lejon som sänkte tänderna djupt i hans vänstra arm, och var ögonblick ifrån att ta honom av daga. Han skulle senare redogöra för något som måste beskrivas som en extas inför döden: hur all dödsångest plötsligt övergav honom för att istället lämna plats för en sorts drömskt tillstånd; kanske är detta, funderar Livingstone, en nådegåva given av Skaparen för att minska döendets plåga.Och samtidigt som vår kulturs systematiska dödande av allt omkring oss vittnar om att något uppenbarligen redan är dött inom oss, är det kanske också just insikten om vår egen dödlighet som kan få denna inre, avdomnade del av vår mänsklighet att vakna till liv. Kanske är det enbart så som vi kan inträda i verklig, sårbar relation till vår omvärld, och med Bubers fras göra livet till någonting annat än blott det döende som sträcker sig genom ett människoliv.Att stå öga mot öga med naturenFör den som vill ingå i ömsesidig relation med sin omvärld, blir den första frågan att ställa sig kanske: Vad kan vara min motpart?En annan människa, javisst men vad mer än så? Den blick som riktar sig mot världen inte för att betrakta, bedöma, begagna, utan för att få skåda in i en annan, lika levande var tvingas den att vika ned sig?Jag betraktar, skriver Martin Buber i boken Jag och Du, ett träd. Sätten att se detta träd på är många: Som en rent estetiserad bild; grenarnas sprittande grönska, stammens pelare överlupen av ljus. Eller, som en rörelse: savens stigning, rötternas sugning, bladens andning, det dolda växandet; jag kan inordna det i en art och förstå det som ett exemplar. Jag kan också välja en än mer abstraktbeskrivning: Trädet liksom allting annat i naturen kan jag betrakta som en enskild, flyktig manifestation av allmänna och eviga naturlagar, och inget mer.Men, skriver Buber och jag ryggar till, för här närmar han sig mysteriet, samma mysterium som jag i undflyende stunder själv tycker mig ha fått erfara det kan också ske, genom vilja och nåd på samma gång, att mitt betraktande får mig att inneslutas i relation till trädet; att trädet blir ett Du inför min blick. En sådan erfarenhet utesluter inte något av de andra betraktelsesätten, utan förenar dem alla i ett slag; det finns ingenting jag behöver bortse ifrån, ingenting jag måste glömma, för att på detta sätt verkligen se.Det obegripliga som jag ställs inför i mötet med trädet, är detsamma som jag ställs inför så fort jag blickar in i ögonen hos ett annat icke-mänskligt liv. Hos vilket djur man än närmar sig, möter man, skriver Buber, tillvarons väsen och om det är sant, är det sant för att tillvarons väsen har att göra just med gränsen mellan jaget och världen; med den outgrundliga skillnaden mellan mig och det som inte är jag, och den lika outgrundliga likheten mellan oss.Vad är det, frågar sig Rebecca Solnit i boken Att gå vilse, för ett budskap djuren förmedlar, ett budskap som tycks säga allt och inget? Vad är det för ett ordlöst budskap som är varken mer eller mindre än djuren själva? Djuren talar till oss, talar till djupet av oss med sin meddelsamma stumhet.Filosofen Thomas Nagel har kommit att bli känd för sin lilla uppsats What is it like to be a bat, hur känns det att vara en fladdermus?Själva innebörden av att någon är ett subjekt är, slår Nagel fast, att frågan om hur det skulle kännas att vara denna någon är meningsfull. Och fortsätter med att försöka besvara den fråga som ställs i uppsatsens titel: Hur skulle det kännas att vara fladdermus?Men det är en fråga som visar sig omöjlig att besvara: Även om vi var förmögna att föreställa oss hur det skulle kännas att navigera världen med hjälp av ultraljud, att kunna flyga, att äta insekter och att tillbringa sina dagar med att hänga upp och ned i fötterna på en vind skulle vi, menar Nagel, enbart ha lärt oss någonting om hur det skulle kännas för en människa att vara en fladdermus hur det känns för fladdermusen är och förblir utom räckhåll för vår erfarenhet.Nagel skriver om fladdermöss, men vad han egentligen skriver om är skillnaden mellan inre och yttre, kanske också mellan hemlöshet och hemmahörighet för om det som kännetecknar den subjektiva upplevelsen är att den alltid är bunden till en specifik plats, en specifik människa, hur ska den då någonsin kunna vara föremål för den typ av objektiv beskrivning som utger sig för att helt sakna rumslig tillhörighet, att överskrida varje enskilt perspektiv?Vår oförmåga att på djupet förstå hur det känns att vara en fladdermus är emellertid, betonar Nagel, inte ett påstående om vår oförmåga att förstå andra människor. Att fladdermusens erfarenhet förblir onåbar har att göra med att dess levnadssätt och varseblivning i så hög grad skiljer sig från vår, och detta säger ingenting om vår förmåga att nå fram till varann. Vi må, med andra ord, vara instängda i vår mänsklighet, men var och en av oss är inte instängd i sig själv.Men är det verkligen säkert, för är det egentligen inte närapå lika gåtfullt att blicka in i en annan människas ögon som i dem hos en fladdermus, även om vi i högre grad delar begreppsvärld och fysisk konstitution? Gapar inte det mysterium som har att göra med klyftan mellan inre och yttre öppet också där?Även när man står inför en nära vän förblir någonting med henne, skriver Rebecca Solnit, hopplöst avlägset: när man kliver fram för att omfamna henne slår man armarna om en gåta, om det ogripbara, om det som inte går att äga. Det avlägsna som Nagel finner i fladdermusens väsensskilda livserfarenhet smyger sig in även hos det närmaste.Den andres säregenhet, skriver Buber, låter sig på intet vis inskrivas inom kretsen av det som är jag själv, och detta gäller djuret, gäller trädet, lika mycket som det gäller andra människor.Såväl Buber som Solnit beskriver mötet med djuret som en nåd, en sorts ömsesidighetens gåva: Det hade kunnat välja att hålla sig dolt, och ändå visar det sig; det hade kunnat vända sig bort, ändå sträcker det fram sitt huvud. Nåd har emellertid mycket lite att göra med det sätt på vilket djuret framträder för den moderna människan: som helt frånvarande, ersatt med sitt döda kött, eller som tämjt till anpassning, lydnad och underdånig tillgivenhet. Eller, som på djurparken, offentligt uppvisat för oss, tvingat till synlighet kanske så att vi ska kunna fantisera den ömsesidighetens nåd som vi därmed gjort oss oemottagliga för.Men, ändå händer det att denna verkliga nåd faktiskt utdelas att jag, med Bubers ord, ställs inte bara inför något annat, utan verkligen det andra i sig självt, som likväl låter mig komma nära.Jag är inte troende, jag är egentligen allt annat än troende, även om jag på senare tid har kommit att inse att jag har i princip allt som krävs för att bli djupt och hängivet religiös utom just gudstro. Men kanske skulle jag ändå kunna bli det, om så bara för att det skulle ge mig någonstans att vända mig med den djupa tacksamhet som ibland drabbar mig, som i stunder närmast slår mig till marken. Just i de stunder, då jag kanske genom vilja och nåd på samma gång förmår att verkligen öppna mig mot världen, och möts av ett svar. Det är en tacksamhet som är mycket svår att skilja från den längtan som den kantrar över i i nästa ögonblick, en längtan efter att förbli i den där känslan av verkligt liv.Jag skulle, i så fall, kunna luta mig mot Thomas av Aquino, som säger att religionens kärna är tacksamhet eller, ännu hellre, mot mystikern Mäster Eckharts utsaga: Om en människas enda bön var tack, så skulle det vara nog.Hur ska man då förstå begreppet ömsesidighet i förhållande till den icke-mänskliga naturen? Om jag kan ingå i en meningsfull relation med en tall, vad skiljer i så fall denna relation från den jag kan uppleva med en annan människa? Ömsesidighet, svarar Buber, är inte begränsad till människan faktiskt inte ens till djuren, eftersom den varken är beroende av spontanitet eller medvetande hos parterna i relationen. Att ett träd inte ger oss något direkt gensvar, innebär inte att det inte finns något gensvar alls. Trädet är verkligt och konkret, och jag står i relation till det på ett konkret och verkligt sätt. Och detta, att jag står i relation, vad innebär det annat än att det finns en motpart? Något som inte är en del av mig, men som har med mig att göra liksom jag har att göra med det, bara på ett annat sätt.Den ömsesidighet som möter mig när jag står inför en tall är i högsta grad verklig, även om den kanske inte så mycket tillhör det enskilda trädet, som världen i sig det är en ömsesidighet, skriver Buber, som lyser oss till mötes ur tillvaron själv.Ömsesidighet som gåta och svarNär den kinesiske tänkaren Konfucius en gång blev ombedd att summera sin lära, svarade han med ett ord: Ömsesidighet.Ömsesidighet även för mig framstod det allt mer som svaret, eller kanske snarare som frågan; som om varje undran jag hade inför livet, varje längtan, faktiskt kunde sammanfattas i detta ord.Och det var också ömsesidigheten som livsbärande princip som jag tyckte mig finna i Martin Bubers Jag och Du, just i ett ögonblick då de djup som verklig ömsesidighet kan rymma hade uppenbarat sig för mig. Med tårade ögon läste jag hungrigt denna filosofiska lilla traktat från 1923, och allt eftersom jag läste stod det också allt mer klart för mig vad en sådan ömsesidighet kräver. Den kräver, insåg jag, en tillit och en öppenhet som få av oss behärskar som jag själv aldrig trott mig om att behärska, som jag kanske aldrig fullt ut kommer att behärska, men som jag av något skäl hade tillåtits att få en aning av.Och ömsesidigheten, så läser jag Buber, är mer än en avgränsad erfarenhet: När man verkligen erfar den är den ett sätt att vara i världen. För den som anar relationens möjlighet, dess närvaro i allt, kan också den yttersta ensamhet vara uppfylld av dialogens ljus.Men, där var jag inte: Det som till brädden fyllde min ensamhet var istället insikten att någonting avgörande befann sig utom räckhåll för mig, att det kanske skulle förbli utom räckhåll för mig, att jag skulle kunna dö utan att någonsin mer få erfara det men också att jag i så fall inte fullt ut skulle ha levt.Nej, det är inte sant i ett sammanhang kände jag i ensamheten faktiskt möjligheten till relation med världen, nämligen när jag skrev. Skrivandet är en form av ensamhet som är så fylld av samtal och av just den ovisshet som kännetecknar mötet med en annan, att jag knappt förmår att tänka på det som ensamhet. Den både uppfordrande och omskakande upplevelse som Buber beskriver, upplevelsen av att plötsligt verkligen ingå i relation till någonting i världen, är i högsta grad närvarande i skapandet. Verket träder emot mig, och jag kan varken lära känna eller beskriva det jag kan bara förverkliga det. Mätt med den yttre verklighetens mått finns det, när jag står inför det, inte till alls men vad är så verkligt som det?Att utföra konstnärligt arbete är att ingå en obegriplig relation med något i sig obegripligt, en relation som varken existerar i konstnären eller utanför henne, utan uppstår mellan henne och ett bräckligt, allt uppfyllande Du.Allt detta tänkte jag på, tänker jag på nu när jag sitter instängd i mitt arbetsrum och känner mig inbegripen i djup dialog, trots att klockan närmar sig åtta och jag inte har tilltalat en enda människa på hela dagen.Jag tänkte på det, och även om det tröstade mig, åtminstone borde ha tröstat mig, så stillade det inte min längtan.Var det kärlek jag saknade?Med kärlek ska den äkta dialogen sannerligen inte likställas, skriver Buber, men ger samtidigt en otroligt exakt beskrivning av hur det känns att älska någon: Inte som om det inte funnes något utom henne: Men allt annat lever i hennes ljus.Det som Buber egentligen vill ha sagt är nog snarare att verklig kärlek inte ska förväxlas med känslor: Känslor, skriver han, åtföljer kärleken, men utgör den inte; känslor bor i människan, men människan bor i sin kärlek. De starka känslor som kärleken ger upphov till gör emellertid den undflyende gränsen mellan inre och yttre svårare att dra än någonsin, för hur skiljer jag sann förälskelse från förälskelsen i min egen lidelse; hur skiljer jag det fysiska begärets vilja att bli tillfredsställt från viljan att verkligen närma mig och genomträngas av en annan? Att älska den man blir i någon annans närvaro är kanske kärlek, liksom att förtjusas över sin egen hängivenhet, fascinationsförmåga och nyvunna livsglädje men är det i så fall inte snarast kärlek riktad mot det egna jaget? Det finns, som Buber konstaterar, inget annat område där det dialogiska och det monologiska smälter så samman, men även gång på gång tar upp striden med varandra.Och just därför, bland annat därför, oroade den mig, den till hänryckning gränsande upptagenhet som jag under en tid hade varit innesluten i jag tyckte att det var ömsesidighetens djup jag hade anat, men kunde det inte lika gärna vara min egen självupptagenhet djup, min egen självsuggestions djup, min egen bottenlösa ensamhets?Allt i min erfarenhet gjorde mig övertygad om att det som fanns, fanns mellan mig och en annan, men kanske fanns denna övertygelse bara i mig, liksom allting annat bara fanns i mig? Å ena sidan längtade jag nu efter att åter få uppleva det jag ett kort tag hade upplevt, å andra sidan var jag rädd att jag inte hade upplevt det alls. Känslan är ett obestridligt faktum, men säger den någonting obestridligt om världen?Det som skiljer kärlek från självupptaget begär är, tycks Buber mena, just att kärleken inte är något som enbart har den älskade till innehåll, som föremål sann kärlek existerar inte i jaget, den existerar mellan ett Jag och ett Du. Endast den, skriver han, som vänder sig till den andra människan och öppnar sig för henne mottar världen i henne endast denna människa är det som verkligen älskar. Frågan är: Hur upptäcker man skillnaden i sig själv, och överhuvudtaget?Det enklaste svaret, som för den skull inte är enkelt, och som säkerligen inte ens är uttömmande, skulle kunna lyda: Genom att se på sina egna handlingar. Om vi inte är förmögna att känna igen kärleken, är vi kanske i alla fall förmögna att känna igen dess uttryck. Och möjligen är det också, i vidare bemärkelse, varken Gud eller moralen som utgör en gräns för det mänskliga handlandet, utan just kärleken: möjligen är det först utan den som ingenting kan kallas heligt.Kärlek är hos Buber ett Jags ansvar för ett Du, ingenting annat; att närma sig det främmande innebär att omforma detta ansvar från ett präglat av plikt och skuld, till ett präglat av sympati och kärlek. Kanske är det senare den enda sorts ansvar som någon människa fullt ut kan förmås att axla vilket i så fall skulle innebära att mänsklighetens förmåga att älska världen, en förmåga som just nu framstår som bristande, kan vara den avgörande faktorn för vår fortsatta överlevnad.Vilket egentligen bara visar på något som väl borde vara uppenbart, nämligen att kärleken, den verkliga, står i djup förbindelse med såväl liv som död. Lika mycket som min flyktiga och oväntade upplevelse av ömsesidighet och kärlek gav mig lust att leva, gjorde den mig plågsamt medveten om min egen dödlighet. Och kanske är denna koppling oundviklig? Som Rebecca Solnit påminner om gränsar glädjen som härrör från andra människor alltid till sorgsenhet, eftersom dödligheten gör sig påmind även när kärleken inte går om intet. Relationen mellan död och kärlek är dock allt annat än enkel. Ett visst mått av dödsförnekelse ingår alltid som en grundkomponent i kärleken; tills döden skiljer oss åt negeras av den älskande med ett lika ogrundat som uppriktigt vi ska alltid vara tillsammans.Kanske var min dödsångest, min rädsla för att inte leva, därför också i viss mening ett uttryck för kärleken, en sorts vittnesbörd om mina upplevelsers realitet. Kanske var jag ändå inte så långt bort från den relation som jag så intensivt saknade, kanske låg ett Du redan moget, väntande i min mun.Kärleken, skriver Michel Houellebecq i romanen Refug, är det yppersta och omöjliga målet, sorgen och nåden, den punkt där allt lidande och all glädje stråla[r] samman. Jag tyckte mig ha siktat den, åtminstone hade jag sett den skymta förbi som allra minst vet jag numera, tror jag mig numera veta, att den faktiskt finns.Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik

"It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative.http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.info

Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative."It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.infoPhoto by Ola Kjelbye

"It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative.http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.info

Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative."It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.infoPhoto by Ola Kjelbye

Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative."It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.infoPhoto by Ola Kjelbye

"It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative.http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.info

“In terms of human wealth and general quality of life as measured in numerical terms, the costs for that are also manifest and have largely been externalized, if not necessarily into the environment, where they often are, they're also externalized into the future, which is to say, yes, there is this huge surge in human population and relative wealth and so on and so on, but there is absolutely no reason to believe that it's sustainable into the future, especially not infinitely. Infinite growth is impossible. It's just not physically possible.”Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative.http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.info

Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative. “In terms of human wealth and general quality of life as measured in numerical terms, the costs for that are also manifest and have largely been externalized, if not necessarily into the environment, where they often are, they're also externalized into the future, which is to say, yes, there is this huge surge in human population and relative wealth and so on and so on, but there is absolutely no reason to believe that it's sustainable into the future, especially not infinitely. Infinite growth is impossible. It's just not physically possible.”http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.infoPhoto by Ola Kjelbye

"It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative.http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.info

"Capitalism and technological innovation have brought a higher standard of living and greater health to the people of the world. That's inarguable. That's absolutely true. It's a combination of capitalism, imperialism, and technological innovation that have raised all boats in their way and increased standards of living and so on. People like Stephen Pinker make this argument. There are various kinds of Just So Stories about how we're all better off now because of capitalism and technological development than humans were in 1784. The thing that all these stories ignore, however, is two things. One is that this trendline parallels various other trend lines that measure our devastation and exploitation of the earth. This trendline is real, right? In terms of human wealth and general quality of life as measured in numerical terms. The costs for that are also manifest and have largely been externalized."Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative.http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.info

Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative."Capitalism and technological innovation have brought a higher standard of living and greater health to the people of the world. That's inarguable. That's absolutely true. It's a combination of capitalism, imperialism, and technological innovation that have raised all boats in their way and increased standards of living and so on. People like Stephen Pinker make this argument. There are various kinds of Just So Stories about how we're all better off now because of capitalism and technological development than humans were in 1784. The thing that all these stories ignore, however, is two things. One is that this trendline parallels various other trend lines that measure our devastation and exploitation of the earth. This trendline is real, right? In terms of human wealth and general quality of life as measured in numerical terms. The costs for that are also manifest and have largely been externalized."http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.infoPhoto by Ola Kjelbye

"It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative.http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.info

Roy Scranton, is the award-winning author of five books, including Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization, Total Mobilization: World War II and American Literature, and We're Doomed. Now What? He has written for the NYTimes, Rolling Stone, The Nation, and other publications. He was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, has been awarded a Whiting Fellowship, a Lannan Literary Fellowship, and other honors. He's an Associate Professor of English at the University of Notre Dame, and is director of the Notre Dame Environmental Humanities Initiative."It seems irresponsible to me to downplay the possible consequences of climate change. It seems irresponsible to assume that we're going to fix it. And so I think it's absolutely a responsibility for the people who are talking about it and thinking about it, to look at the worst-case scenario and to look at the current trajectories, absent technologies for carbon scrubbers, to look at where we're actually headed, the worst-case scenarios, and address that and bring that to each other and to our children and to our students. When you really look at the situation, it's scary and terrifying, and it upends everything that we've been told to make sense of life... The second part of what I think being a mentor or being a parent or being an adult or a teacher with regard to climate change means helping younger people sit with the terror, sit with the grief, the sense of unknown, and not push it away and not repress it and not try to find a way to just move past it without dealing with it, but to really inhabit that space of unknowing and fear and grief because that's the reality that we live in.”http://royscranton.netNotre Dame Environmental Humanities Initiative sites.nd.edu/ehum www.oneplanetpodcast.org www.creativeprocess.infoPhoto by Ola Kjelbye

In this episode of Outside the Box, co-host (and six-time novelist) Jim Webb switches to the interviewee seat to join University of Notre Dame English Professor, Iraq War Army veteran, and novelist Roy Scranton to talk about novels and war. In a wide-ranging discussion, the authors of Fields of Fire and War Porn discuss how their experiences in war led them to become novelists, the creative writing process, and how fiction can convey truths about war in a way that history cannot. Recorded: April 28, 2022

Top climate stories of 2021. Cop26, Nurdles and turtles, Gyres and fires, and much more! 0038-0120 Rain in Greenland 0122-0205 Flooding 0208-0255 Texas Freeze 0258-0403 Paris Agreement 0404-0450 Cop26 0451-0538 Hurrican Ida 0539-0610 Tornado 0612-0655 Heatwave 0659-0808 Drought 0813-1009 Hero 1014-1035 Turtles 1036-1117 Villain 1122-1211 5 Gyres 1212-1340 Nurdle Hunt 1343-1440 James Dyson Award Winners 1441-1751 Nikolai Vavilov You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And... Support this podcastSupport this podcast at — https://redcircle.com/a-breath-of-fresh-earth/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

Top climate stories of 2021. Cop26, Nurdles and turtles, Gyres and fires, and much more! 0038-0120 Rain in Greenland 0122-0205 Flooding 0208-0255 Texas Freeze 0258-0403 Paris Agreement 0404-0450 Cop26 0451-0538 Hurrican Ida 0539-0610 Tornado 0612-0655 Heatwave 0659-0808 Drought 0813-1009 Hero 1014-1035 Turtles 1036-1117 Villain 1122-1211 5 Gyres 1212-1340 Nurdle Hunt 1343-1440 James Dyson Award Winners 1441-1751 Nikolai Vavilov You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And... Support this podcast

LNG travels through Florida, Cop26, dying Manatees, Halley's comet, a French villain to rival Chevron and much more. Bomb Trains 01:20-04:40 Cop 26- 04:40-06:55 Climate Hero #1 06:59-09:01 Earthshot winners Climate Villain #1 09:15-09:50 Total Energy Climate Hero #2 09:53-10:50 Hertz buys EVs Footsteps on the wind 11:00-11:30 Climate Villain #2 11:40-14:05 Chevron Manatees are dying 14:07-15:36 Carbon footprint apps 15:37-16:28 Edmund Halley 16:30-18:50 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out... Support this podcastSupport this podcast at — https://redcircle.com/a-breath-of-fresh-earth/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

LNG travels through Florida, Cop26, dying Manatees, Halley's comet, a French villain to rival Chevron and much more. Bomb Trains 01:20-04:40 Cop 26- 04:40-06:55 Climate Hero #1 06:59-09:01 Earthshot winners Climate Villain #1 09:15-09:50 Total Energy Climate Hero #2 09:53-10:50 Hertz buys EVs Footsteps on the wind 11:00-11:30 Climate Villain #2 11:40-14:05 Chevron Manatees are dying 14:07-15:36 Carbon footprint apps 15:37-16:28 Edmund Halley 16:30-18:50 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out... Support this podcast

15 finalists compete for a one-million pound prize. 5 winners grab the prestige and funding for their projects. Protect and restore nature 03:19-06:23 Clean our air 06:24-09:58 Revive our oceans 09:58-14:47 Build a waste-free world 14:48-18:48 Fix our climate 18:50-24:17 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive life of her grandfather for the things he later did to... Support this podcastSupport this podcast at — https://redcircle.com/a-breath-of-fresh-earth/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

15 finalists compete for a one-million pound prize. 5 winners grab the prestige and funding for their projects. Protect and restore nature 03:19-06:23 Clean our air 06:24-09:58 Revive our oceans 09:58-14:47 Build a waste-free world 14:48-18:48 Fix our climate 18:50-24:17 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive life of her grandfather for the things he later did to... Support this podcast

Microplastic poop 00:45-04:43 Polar Bears 04:45-06:00 Potty training cows 06:02-07:50 Hero of the week 07:53-09:23 EV Chargers 09:25-12:50 Pipelines 12:52-14:12 Social Media 14:14-15:03 Bitcoin 15:05-20:24 Walter Monk 20:26-22:28 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive life of her grandfather for the things he later did to protect the environment, save the... Support this podcastSupport this podcast at — https://redcircle.com/a-breath-of-fresh-earth/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

Microplastic poop 00:45-04:43 Polar Bears 04:45-06:00 Potty training cows 06:02-07:50 Hero of the week 07:53-09:23 EV Chargers 09:25-12:50 Pipelines 12:52-14:12 Social Media 14:14-15:03 Bitcoin 15:05-20:24 Walter Monk 20:26-22:28 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive life of her grandfather for the things he later did to protect the environment, save the... Support this podcast

This week's episode is hosted by Cameron Steele. The flag waving and feminist arguments for more war and scapegoating of service members prompted by America's withdrawal from Afghanistan proves we still have not learned the lessons from 9/11 or our policy of endless war. Roy Scranton (WAR PORN) talks to Cameron about cycles of violence, our imperialist fantasies, and why war is a force that gives us meaning.

More trees for Korea 00:47-01:18 Alaska 01:23-3:26 Montreal/pesticides 03:29-4:13 Shell pays Nigeria 04:14-05:25 Electric Planes 05:30-06:31 Sunscreen in Thailand 06:33-7:41 Water out of thin air 07:43-08:46 Hair Force? 08:47-14:15 Doomsday game 14:16-16:21 Homes in Wales 16:23-17:11 The Keeling Curve Prize 17:12-18:43 David Schindler 18:46-20:27 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but Support this podcastSupport this podcast at — https://redcircle.com/a-breath-of-fresh-earth/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

More trees for Korea 00:47-01:18 Alaska 01:23-3:26 Montreal/pesticides 03:29-4:13 Shell pays Nigeria 04:14-05:25 Electric Planes 05:30-06:31 Sunscreen in Thailand 06:33-7:41 Water out of thin air 07:43-08:46 Hair Force? 08:47-14:15 Doomsday game 14:16-16:21 Homes in Wales 16:23-17:11 The Keeling Curve Prize 17:12-18:43 David Schindler 18:46-20:27 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but Support this podcast

It's getting hotter and wetter, you won't need a sweater! You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive life of her grandfather for the things he later did to protect the environment, save the planet and give back to his workers what he earlier had taken from them: their self-worth. This little short story will have an annual impact during a special time of the calendar year, the long holiday season of family gatherings and children's dreams. Read the title... Support this podcastSupport this podcast at — https://redcircle.com/a-breath-of-fresh-earth/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

It's getting hotter and wetter, you won't need a sweater! You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive life of her grandfather for the things he later did to protect the environment, save the planet and give back to his workers what he earlier had taken from them: their self-worth. This little short story will have an annual impact during a special time of the calendar year, the long holiday season of family gatherings and children's dreams. Read the title... Support this podcast

Water Cycle 00:31 - 02:15 Great Barrier Reef 02:19- 04:21 Salt Lake 04:24-06:28 Lake Mead 06:30-08:00 Iran 08:05-10:30 Floods in Germany 10:36-12:11 Firefly Orgy 12:15-16:03 Seas and Trees 16:04-17:33 Lonnie Thompson 17:38-20:41 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece.Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America.And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive life of her grandfather for the things he later did to protect the environment, save the planet and give back to his workers what he earlier had taken from them: their... Support this podcastSupport this podcast at — https://redcircle.com/a-breath-of-fresh-earth/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

Heat Domes, Exxon/Mobile still suck, Spindex is a spidey hero, the Ocean was on Fire, the Age of Stupid, track your plastic into the ocean, and more. You can reach me at rf@richardfriedman.net Heat Dome 00:57-05:22 Exxon/Mobile 05:23-07:53 Spintex/Hero 08:21-09:42 Ocean on Fire 09:44-11:08 Age of Stupid 11:10-12:57 Social Media 13:00-14:47 Coke/Ocean 14:49-16:58 Plastic Tracker 16:59-18:21 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now. ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive... Support this podcastSupport this podcast at — https://redcircle.com/a-breath-of-fresh-earth/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

Heat Domes, Exxon/Mobile still suck, Spindex is a spidey hero, the Ocean was on Fire, the Age of Stupid, track your plastic into the ocean, and more. You can reach me at rf@richardfriedman.net Heat Dome 00:57-05:22 Exxon/Mobile 05:23-07:53 Spintex/Hero 08:21-09:42 Ocean on Fire 09:44-11:08 Age of Stupid 11:10-12:57 Social Media 13:00-14:47 Coke/Ocean 14:49-16:58 Plastic Tracker 16:59-18:21 You can reach me at rf@richardfriedman.net You can find my books here with the links to find your favorite retailer. Climate Fiction novels: Escape to Canamith https://books2read.com/u/bWP9y1 The Two Worlds of Billy Callahan https://books2read.com/u/mvnvLX Cli/Fi short stories- A Climate Carol and Other Cli-Fi Short Stories. Available in print or audiobook. https://books2read.com/u/38roQL Danny Bloom created the phrase “cli-fi” and founder of cli-fi.net. Here's his review. Climate-themed anti-Trump short story 'A Climate Carol' will be read 100 years from now. ''We must build arks,'' the Notre Dame University philosopher Roy Scranton urges, ''not just biological arks, to carry forward endangered genetic data, but also cultural arks, to carry forward endangered wisdom.'' One such cultural ark has already been built and it's a 14-page Christmas story from the pen of Richard Friedman in Cleveland, Ohio. In the title story, "A Climate Carol," based very closely on U.S. President Donald Trump's stubborn and selfish personality and his public denial of climate change, a narcissistic East Coast businessman and billionaire receives a visit on Christmas Eve from three Charles Dickens-like ghosts in a contemporary spin of that timeless classic from the 1840s "A Christmas Carol." Charles Dickens first published his now famous novella “A Christmas Carol” more than 170 years ago -- in 1843 — and that story has reverberated and resonated worldwide ever since. With the annual holiday season upon us all every November and December worldwide (Thanksgiving, Chanukah, Christmas), a new kind of holiday story titled “A Climate Carol” has been published in 2019 and stands to remain in print for the next 100 years, if not longer. It's that good, and that important. In fact, I would say that this short story is the best and most important climate-themed short story to appear so far in the 21st century and is likely to remain popular over the next 100 Christmases for sure. When I read it online a few days ago, I was blown away by both the author's storytelling skills and the environmental eco-theme of the 14-page piece. Let me tell you a few things about this modern Dickensian-style story and how it fits into the world we live in today, where runaway global warming threatens to push human civilization into a dark corner we may never get out from. However, before I go on, please know that “A Climate Carol” ends on an optimistic note, where ecumenical goodness triumphs over ''Trumpian greed'' and all ends well. In the story you will meet characters with names like Wilson Drummond (the proverbial '' Trumpian bad guy'' who later turns over a new leaf and becomes a champion of human kindness), his mother Gurtie Drummond, his limousine driver Sammie Johnson, and his employee Jericho Reese. And the star of the show, his grand-daughter Lily. You will also meet several important ghost-like characters, one who calls himself the Ghost of Climate Past, another who says they are the Ghost of the Current Climate in the world, and a third ghost who speaks in a chilling voice reminiscent of the horror movie actor Vincent Price and declares that he is the Ghost of Climate Future. In the end, we learn that the Scrooge-like Trump-like Drummond has mended his insensitive ways and become a better human being. He even later becomes President of the United States and turns out to represent all that is good about America. And grand-daughter Lily lives to the ripe old age of 93 and looks back with fondness at the strange but redemptive... Support this podcast

This is a segment of episode 294 of Last Born In The Wilderness “Goodbye, 'Normal': The Existential Questions Of Climate Catastrophe w/ Roy Scranton.” Listen to the full episode: http://bit.ly/LBWscranton Read Roy’s New York Times op-ed ‘I’ve Said Goodbye to ‘Normal.’ You Should, Too.’: https://nyti.ms/39AFgJE Roy Scranton, bestselling author of ‘We're Doomed. Now What?’ and ‘Learning to Die in the Anthropocene,’ joins me to discuss his recent op-ed in the New York Times, ‘I’ve Said Goodbye to ‘Normal.’ You Should, Too.’ In this segment of our discussion, I ask him to respond to scientist and author Michael Mann's characterization of Scranton and his work ("Scranton is the ultimate doomist" (https://bit.ly/3dwHRG1)), and whether this (mis)characterization actually aligns with what he is trying to accomplish with his work, exploring the existential questions that inevitably come up when one looks at what climate and environmental crises presents for the future. Roy Scranton is the author of ‘I ♥ Oklahoma!’ (Soho Press, 2019), ‘Total Mobilization: World War II and American Literature’ (University of Chicago Press, 2019), ‘We’re Doomed. Now What? ‘(Soho Press, 2018), ‘War Porn’ (Soho Press, 2016), and ‘Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization’ (City Lights, 2015). He has written for the New York Times, Rolling Stone, The Nation, the New Republic, The Baffler, Yale Review, Emergence, Boston Review, and elsewhere, and he co-edited ‘What Future: The Year’s Best Ideas to Reclaim, Reanimate & Reinvent Our Future’ (Unnamed Press, 2017) and ‘Fire and Forget: Short Stories from the Long War’ (Da Capo, 2013). WEBSITE: https://www.lastborninthewilderness.com PATREON: https://www.patreon.com/lastborninthewilderness DONATE: https://www.paypal.me/lastbornpodcast / https://venmo.com/LastBornPodcast BOOK LIST: https://bookshop.org/shop/lastbornpodcast BOOK: http://bit.ly/ORBITgr ATTACK & DETHRONE: https://anchor.fm/adgodcast DROP ME A LINE: Call (208) 918-2837 or http://bit.ly/LBWfiledrop EVERYTHING ELSE: https://linktr.ee/patterns.of.behavior

[Intro: 8:31] Roy Scranton, bestselling author of ‘We're Doomed. Now What?’ and ‘Learning to Die in the Anthropocene,’ joins me to discuss his recent op-ed in the New York Times, ‘I’ve Said Goodbye to ‘Normal.’ You Should, Too.’ We begin this interview with Roy discussing the connections he draws between two of the major subjects he has written extensively about over the course of his career as an author: war and climate change. Having been deployed to Iraq while serving in the US Army during the US invasion and occupation of that nation in 2003, Roy provides some insights into the reasons why he volunteered to participate in that horrific conflict, and how that experience ultimately led him to write extensively on anthropogenic climate change, both from the hard scientific perspective, and from the deeper philosophical perspective as well. I then ask him to respond to scientist and author Michael Mann's characterization of Scranton and his work ("Scranton is the ultimate doomist" (https://bit.ly/3dwHRG1)), and whether this (mis)characterization actually aligns with what he is trying to accomplish with his work, exploring the existential questions that inevitably come up when one looks at what climate and environmental crises presents for the future. Roy Scranton is the author of ‘I ♥ Oklahoma!’ (Soho Press, 2019), ‘Total Mobilization: World War II and American Literature’ (University of Chicago Press, 2019), ‘We’re Doomed. Now What? ‘(Soho Press, 2018), ‘War Porn’ (Soho Press, 2016), and ‘Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization’ (City Lights, 2015). He has written for the New York Times, Rolling Stone, The Nation, the New Republic, The Baffler, Yale Review, Emergence, Boston Review, and elsewhere, and he co-edited ‘What Future: The Year’s Best Ideas to Reclaim, Reanimate & Reinvent Our Future’ (Unnamed Press, 2017) and ‘Fire and Forget: Short Stories from the Long War’ (Da Capo, 2013). Episode Notes: - Learn more about Roy and his work: http://royscranton.net - Read his New York Times op-ed ‘I’ve Said Goodbye to ‘Normal.’ You Should, Too.’: https://nyti.ms/39AFgJE - The music featured is by Waxie: https://waxiemusiclibrary.com WEBSITE: https://www.lastborninthewilderness.com PATREON: https://www.patreon.com/lastborninthewilderness DONATE: https://www.paypal.me/lastbornpodcast / https://venmo.com/LastBornPodcast BOOK: http://bit.ly/ORBITgr ATTACK & DETHRONE: https://anchor.fm/adgodcast DROP ME A LINE: Call (208) 918-2837 or http://bit.ly/LBWfiledrop EVERYTHING ELSE: https://linktr.ee/patterns.of.behavior

Today's guest deejay is Christian Sager, co-host of Supercontext, a podcast autopsy of media: how we consume it and how it informs our everyday culture. I love Supercontext. It feels like a podcast that was produced exclusively for me. For example, some of the topics they covered have been the anime Akira, Roy Scranton's Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization and Bruce Sterling's state of the word address at SXSW 2016. Sadly, Supercontext is now defunct although Christian and co-host Charlie Bennet still release a monthly podcast for Patreon supporters where they chat about the media they've been consuming. Aspects of Physics “Level 3” Battles “Tonto” Atomsmasher “Thunderspit” Sannhet “Invisible Wounds” DJ/rupture “A04 Untitled from ‘Nubus'” Run The Jewels “Don't Get Captured (Instrumental)” MONO “After You Comes the Flood” Thrones “Ephraim” Russian Circles “309” Sunn O))) & Boris “Akuma No Kuma” OXES “Bees Won” The Fucking Champs “What's A Little Reign?” Orthrelm “rdd 1+2” Heilung “Norupo” Earth “Crooked Axis for String Quartet” --- Send in a voice message: https://anchor.fm/soundwavemix/message

In Episode 3, we talk with our friend and colleague, George Estreich--an essayist, memoirist, poet, and Renaissance man--about how essays turn into books. We discuss our own respective experiences with our books’ origins, as well as examples from books we’ve recently read. Also: writing about children, llamas vs. alpacas vs. emus, Comrade Bunny, collectionists, which Beatles we would be, and the lightning round makes its return. Links to some things we mention: Check George’s website for more about him and his books: http://www.GeorgeEstreich.com George’s Salon essay is here: https://www.salon.com/2014/02/12/when_my_daughter_was_diagnosed/ And his NYT piece is here: https://www.nytimes.com/2017/01/27/opinion/i-dont-speak-for-laura.html George’s band, Mule on Fire: http://muleonfire.com/music Esmé Weijun Wang’s The Collected Schizophrenias: https://www.graywolfpress.org/books/collected-schizophrenias Eula Biss’ essay “White Debt”: https://www.nytimes.com/2015/12/06/magazine/white-debt.html Eula Biss’ new book, Having and Being Had: https://www.penguinrandomhouse.com/books/580422/having-and-being-had-by-eula-biss/ James Baldwin’s book The Evidence of Things Not Seen: https://bookshop.org/books/the-evidence-of-things-not-seen-reissued-edition/9780805039399 Roy Scranton’s Rolling Stone essay “Back to Baghdad”: https://www.rollingstone.com/politics/politics-news/back-to-baghdad-life-in-the-city-of-doom-99814/ Scranton’s book, We’re Doomed. Now What? https://www.penguinrandomhouse.com/books/567505/were-doomed-now-what-by-roy-scranton/ This podcast is powered by Pinecast.

Author, professor, and war veteran Roy Scranton comes on the pod to talk about how the climate, and the fate of human civilization, has changed since publishing his 2015 book, Learning to Die in the Anthropocene. Sponsored by Chevron®. Buy Dr. Scranton's books: http://royscranton.com/books Follow him on Twitter: https://twitter.com/RoyScranton Gilded Age depends on your support. Become a patron: https://www.patreon.com/gildedage Follow us on Twitter: https://twitter.com/gildedagepod Audio editing by Alex Kotch. Original theme music by Direwolf. Published by OptOut News: https://www.optoutnews.org --- Send in a voice message: https://anchor.fm/gildedage/message Support this podcast: https://anchor.fm/gildedage/support

In Part One of Climate Deadline, Walker, Mark, and Alex discuss just how supremely f*cked the planet is in the context of three important books on climate change. Plus, birds are freaking dinosaurs!! Support Gilded Age on Patreon https://www.patreon.com/gildedage Follow Gilded Age on Twitter https://twitter.com/gildedagepod Books discussed: Learning to Die in the Anthropocene by Roy Scranton http://royscranton.com/books/learning-to-die-in-the-anthropocene The Sixth Extinction by Elizabeth Kolbert https://us.macmillan.com/books/9781250062185 The Uninhabitable Earth by David Wallace-Wells https://www.penguinrandomhouse.com/books/586541/the-uninhabitable-earth-by-david-wallace-wells --- Send in a voice message: https://anchor.fm/gildedage/message Support this podcast: https://anchor.fm/gildedage/support

In this narrated essay, Roy Scranton asks what we mean when we say “the world is ending.” Examining the nature of the narratives we tell ourselves about the future, he explores what revelation may be before us. Roy Scranton is the author of I Heart Oklahoma!; Total Mobilization: World War II and American Literature; We’re Doomed. Now What?; War Porn; and Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization.

How do we confront the reality of a future that will be hauntingly different from today? Some authors are using fiction to create relatable narratives while sparing us from a deluge of sobering facts that can make audiences feel detached. The dystopian worlds in the films Mad Max and The Hunger Games do the same to both entertain and distance viewers from the realities of an increasingly destabilized climate. Can fiction give access to hopes and fears that we can't handle in our daily lives? How are authors like Jenny Offill and Roy Scranton using stories that let readers experience climate change, while also keeping it at arms' length? Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

How do we confront the reality of a future that will be hauntingly different from today? Some authors are using fiction to create relatable narratives while sparing us from a deluge of sobering facts that can make audiences feel detached. The dystopian worlds in the films Mad Max and The Hunger Games do the same to both entertain and distance viewers from the realities of an increasingly destabilized climate. Can fiction give access to hopes and fears that we can’t handle in our daily lives? How are authors like Jenny Offill and Roy Scranton using stories that let readers experience climate change, while also keeping it at arms’ length? Visit climateone.org/watch-and-listen/podcasts for more information on today's episode. Guests: Jenny Offill, Author, Weather Roy Scranton, Author, Learning to Die in the Anthropocene This program was recorded via live stream on April 10, 2020.

Jake and Phil are joined by novelist, essayist, and Penthouse Magazine national security columnist Matt Gallagher to discuss Gustav Hasford’s June 1987 article in Penthouse Magazine, Vietnam Means Never Having to Say Your Sorry. Due to coronavirus-related time constraints (we all have children who need minding), we are departing from our usual format and will just be discussing the manifesto. The Manifesto: Gustaf Hasford, Vietnam Means Never Having to Say You’re Sorry http://gustavhasford.blogspot.com/2013/01/vietnam-means-never-having-to-say-youre.html The Art: Rambo, I guess? Works mentioned: Matt Gallagher and Roy Scranton, Fire and Forget https://www.dacapopress.com/titles/matt-gallagher/fire-and-forget/9780306821776/ Matt Gallagher, Empire City https://www.indiebound.org/book/9781501177798 Gustav Hasford, The Short Timers https://www.amazon.com/Short-Timers-Gustav-Hasford/dp/0553267396 Full Metal Jacket https://www.imdb.com/title/tt0093058/ Rambo: First Blood Part II https://www.imdb.com/title/tt0089880/ Grover Lewis The Several Battles of Gustav Hasford https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1987-06-28-tm-430-story.html Matt Gallagher, Welcome to the Age of the Commando https://www.nytimes.com/2016/01/31/opinion/sunday/welcome-to-the-age-of-the-commando.html?ref=opinion Favorite War Films: Gallagher: Kelly’s Heroes. Jake: The Great Escape. Paths of Glory. The Big Red One. Phil: Come and See. The Battle of Algiers.

Roy Scranton reading from his novel, I Heart Oklahoma, published by Soho. Suzie's seen it all, but now she's looking for something she lost: a sense of the future. So when the chance comes to work with a maverick video artist on his road movie about Donald Trump's America, she's pretty sure it's a bad idea but she signs up anyway, hoping for an outside shot at starting over. A provocative, genderqueer, shapeshifting musical romp through the brain-eating nightmare of contemporary America, I Heart Oklahoma! is a book about art, guns, cars, American landscapes, and American history. This kaleidoscopic novel moves from our bleeding-edge present to a furious Faulknerian retelling of the Charlie Starkweather killings in the 1950s, capturing in its fragmented, mesmerizing form the violence at the heart of the American dream. Roy Scranton is the author of Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization (published by City Lights Books), and co-editor of Fire and Forget: Short Stories from the Long War. He grew up in Oregon, dropped out of college, and spent several years wandering the American West. In 2002, he enlisted in the US Army. He served from 2002 to 2006, including a fourteen-month deployment to Iraq. After leaving the Army he earned a bachelor’s degree and a master’s degree at the New School for Social Research, then completed his PhD in English at Princeton.

Stora ångestpodden med Ida Ölmedal och Isabelle Ståhl: GAD och klimatångest, terapi och filosofi, frihet och förgänglighet, Kierkegaard och Heidegger, Roy Scranton och Greta Thunberg. Låt: Ingeting – Kent. Klippning: Jacob Ståhl.

*Headphones Recommended* This month’s SHELF TALKING gathers three writers who write unflinchingly about our politics, our environment, and the difficulties of our everyday lives Recorded live at Literati: –Alexandra Minna Stern discusses Proud Boys and the White Ethnostate, her chronicle of the alt-right and its ideologies. –Roy Scranton reads “The Precipice” from his collection We’re Doomed. Now What? –Heather Havrilesky chats about book promotion, #MeToo, and her essay collection What If This Were Enough?, which arrives in paperback on October 8. Shelf Talking is produced by Mike and Hilary Gustafson with John Ganiard, Bennet Johnson, and Sam Krowchenko Our theme songs are “Orange and Red” and "Bonhomie" by Pity Sex (2016, Run for Cover Records)

Helena Granström får en glimt av ett annat ett större sätt att finnas till. Och hon tar Martin Buber, Rebecca Solnit och Michel Houellebecq till hjälp för att förstå sin oerhörda längtan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Att finna någonting, alldeles oväntat, och inse att det är det, just detta, som man har sökt efter i hela sitt liv. Att finna det, och först då bli varse att man överhuvudtaget sökt; att komma hem, och först igenom denna hemkomst inse att man varit vilse. Det är, tänker jag mig, denna erfarenhet som ligger till grund för det mesta av all dålig kärlekspoesi men kanske också det mesta av all god filosofi, för har inte allt verkligt tänkande en rot någonstans långt under tänkandet? Är det inte just inför de mest genomgripande, de mest uppfyllande och oförklarliga känslorna som man griper efter sina teorier, inte egentligen för att nå fram till något nytt, utan för att begripliggöra det man i botten av sig själv redan är klar över, för att omsorgsfullt resonera sig fram till det man redan vet? Det var, hur som helst, där jag befann mig: Jag hade funnit något, och detta något tycktes för mig så betydelsefullt, så fullständigt livsavgörande, så lysande klart att allting annat bleknade intill det. Vad jag tyckte mig ha funnit var en sorts nytt rum inuti min egen mänsklighet, och min önskan att förbli i detta rum överskuggade allt annat. Hade jag funnit det? Nej, det var värre: Jag hade anat det, inte mer än så, och därmed följde också insikten om att jag kanske aldrig mer skulle komma i närheten av det. På samma gång som det väckte min längtan, fick det mig att inse att denna längtan kanske aldrig någonsin skulle bli tillfredsställd. Som den franske författaren Michel Houellebecq har uttryckt det når vår olycka sin höjdpunkt, nådde min olycka sin höjdpunkt, först då den praktiska möjligheten till lycka har uppenbarat sig och kommit tillräckligt nära. Vad var det då jag hade funnit, som jag tyckte mig ha anat? För detta behövde jag själv inte anstränga mig för att försöka finna ord; istället fann jag dem hos den tyske filosofen Martin Buber. I hans bok Jag och Du från 1923 stod det, där fanns allt det där som min innerliga längtan handlade om beskrivet, den längtan som nu knappast längre var möjlig att skilja från min rädsla, eller från min sorg. Det finns, skriver Martin Buber, två sätt att möta världen: att tilltala den med ett Det, och att tilltala den med ett Du. I och med att vi gör det ena eller andra skapar vi också oss själva: Det jag som säger Det till världen, är ett annat än det jag som säger Du. Som ett Det kan världen beskrivas och manipuleras, som ett Det kan jag betrakta den och till och med älska den men först när den blir ett Du inför mig kan jag i verklig mening ingå i relation till den. Enbart Duet, aldrig Detet, uttalar jag från djupet av min själ, med hela mitt mänskliga väsen. Om Det-världen skriver Buber: Dess tillförlitlighet uppehåller dig. Men skulle du dö i dess hägn, så vore du begravd i intet. Han skriver: Utan Det kan människan inte leva. Men den som lever endast därmed är icke människa. Det skriver han, och det var det jag hade insett. Jag var, med andra ord, ensam, och Buber gav språk åt denna ensamhet genom att så exakt ge språk åt dess motsats. Men, mer än så, han fick mig att inse dess omfattning, att min längtan inte handlade enbart om att nå fram till en annan människa, inte ens till andra människor i allmänhet; den handlade om att nå fram till världen. Om det var en gåta som låg fördold här en gåta som handlade om skillnaden mellan öppet och slutet, mellan att rikta sig mot ett Det och att möta ett Du låg den i så fall inte fördold i allt? Att känna en annan människa har mycket lite att göra med att kunna beskriva henne: Jag kan ha kännedom om hennes längd och skostorlek, uppväxtförhållanden, fritidsintressen och älsklingsrätt, men att verkligen känna henne övergår allt detta. Den vetenskapliga kunskapen, en kunskap som har en solid och tillförlitlig Det-värld som sitt föremål, består av summan av sådana egenskaper. Men hur närmar man sig världen på riktigt? Ett föremål för kunskap, skriver Buber, kan aldrig tillåtas att förbli ett Du: När det väl har trätt fram för människan måste det åter göras till ett Det, jämföras med andra Det, beskrivas och sönderdelas, för endast på det viset kan det ingå i förrådet av kunskaper. Men i den stund det verkligen blev sett var det inte ett ting bland andra, utan uteslutande något närvarande. Och det är just i denna uppenbarelse som dess väsen kan anas, inte i de allmänna lagar och insikter som den senare ger upphov till. För att kunna omvandlas till kunskap måste Duet bli till ett Det, men också i Det-världens stelnade form ligger möjligheten till relation fördold; också ur vetenskapens till synes klarlagda fakta kan världen plötsligt åter framträda som ett Du inför oss, i all sin omskakande obegriplighet. Den vetenskapliga forskaren, lär fysikern Robert Oppenheimer ha sagt, lever alltid 'på mysteriets rand' på gränsen till det okända. Och även om det förstås kan tolkas som att vetenskapsmannen sysslar med ännu inte vunnen kunskap, och därför alltid har okunskapens slukhål gapande under sig, så finns det en annan möjlig tolkning som har att göra just med närvaron av relationens möjlighet mysteriets, om man så vill strax under tingens yta. En aning om den kan göra sig påmind också för den som ger sig in i den sfär av abstraktioner som den naturvetenskapliga beskrivningen av världen innebär. Ändå har den vetenskapliga metoden, som inte bara är en metod utan ett sätt att se, som sin grund just den sönderdelning av världen i beståndsdelar som Buber menar står i motsättning till framträdandet av ett Du. När vi verkligen står i relation till någonting i världen, upphör det att vara ett knippe separata egenskaper, och övergår i något annat, en obetvinglig och starkt lysande enhet. Det finns en konflikt mellan denna erfarenhet, och det kunskapsideal som föreskriver att lära känna utan att själv bli känd, att ta i besittning utan att själv bli besatt. Att nå fram till sanningen om världen, även om det innebär att misslyckas med att nå fram till världen. Men detta var inte vad jag ville det var motsatsen till vad jag ville, och vad jag plötsligt trodde skulle kunna vara möjligt: Att verkligen se och bli sedd, skriver Buber, att känna och bli känd, älska och bli älskad Och även i en tid när våra teorier om världen blir allt mer övertygande, allt mer omfattande, täcker en allt större del av den mänskliga erfarenheten, tycks vår kallsinnighet inför dem i viss mening konstant. Vi kan vara ateister, strikta materialister, övertygade om kvantmekanikens obestämdhet eller att vi lever i en simulering, men som Houellebecq en gång konstaterat tycks även de människor som är övertygade om sin fullständiga ontologiska ensamhet och sin absoluta dödlighet, framhärda i att tro på kärleken, eller åtminstone bete sig som om de gjorde det. Dostojevskijs Om Gud inte finns är allting tillåtet visar sig, noterar författaren, trots att det kan tyckas självklart giltigt, på rent experimentella grunder vara falskt. Och likafullt klamrar vi oss fast vid våra teorier självfallet gör vi det, för vid vad skulle vi annars klamra oss fast? Du-världen, skriver Buber, uppehåller dig inte, hjälper dig bara ana evigheten. Vad lär man alltså känna av Duet? Ingenting alls. Ty man kan inte lära känna det. Vad vet man alltså om Duet? Bara allt. Ty man vet inte längre något enskilt om det. Lidandet ger livet mening Att nå fram till världen är det möjligt? Ju mer jag frågade mig detta, ju mer min längtan efter att lyckas började likna en besatthet, desto mer oförmögen tycktes jag bli att finna ett svar. Hur kan jag röra vid världen? Hur kan jag låta mig vidröras av världen? Eller: Hur kan jag leva som om jag förstod att dessa två saker inte är möjliga att skilja åt? Ingen av dessa frågor kunde jag besvara, och ingenting ville jag hellre än att besvara dem. Jag började, insåg jag, likna 1700 talsförfattaren Samuel Johnson, som när han presenterades för den filosofiska subjektivismens idéer om att världen inte existerar annat än i människans medvetande, tog sats och riktade en hård spark mot en sten med orden: I refute it thus! Vad Johnson därmed bevisade, i den mån han bevisade något, var att den materiella världen existerar, eftersom den gav honom ett svar: Han sparkade den, och den åsamkade honom smärta. Världen gör ont, alltså finns den. Det var på samma sätt jag nu vände mig till min omvärld, genom att pressa mina gränser mot den i förhoppning om att den skulle pressa tillbaka, i förhoppning om att den skulle ge mig ett svar. Den amerikanska författaren Rebecca Solnit skriver i sin essä Det avlägset nära om lepra, den sjukdom som tidigare kallades för spetälska. Lepra, som inte sällan ger upphov till kraftig kroppslig deformering, var från början obotligt, men när det så småningom blev möjligt att behandla fann läkare till sin förvåning att patienterna fortsatte att förlora kroppsdelar och drabbas av skador och infektioner också efter att de tillfrisknat. Orsaken, berättar Solnit, var att patienterna på grund av sjukdomen förlorat känseln i vissa av sina kroppsdelar, och att detta fick dem att förfara allt mer ovarsamt med sig själva. Där smärta skulle hindra en frisk människa från att lägga handen på en varm spisplatta, att alltför vårdslöst klia sig eller peta bort ett skräp ur ögat, föreskrev deras kroppar inte längre några sådana gränser: Mina händer och fötter känns inte som en del av mig. De är som verktyg jag kan använda. Men de är inte riktigt jag. Jag kan se dem, men i mina tankar är de döda, säger en pojke. Känseln hade övergett dessa kroppsdelar, men inte bara det: Jaget hade övergett dem. Smärtan, och dess släkting känseln, citerar Solnit en läkare, är fördelad över hela kroppen och utgör någon sorts gränslinje för jaget. Det som lemlästade de botade patienterna var inte längre sjukdomen utan de själva, som genom sjukdomen förlorat omsorg om sitt eget jag. Vad smärtan åstadkommer är med andra ord att hålla samman kroppen, att i viss mening definiera jaget. Vilket förstås också innebär att den kan öppna jagets gränser utåt, hålla samman också den relationella kropp som består av många människors kroppar tillsammans; som när en man ur Wintufolket i Kalifornien beskriver sitt barns huvudvärk: Jag har ont i min sons huvud. I denna mening är lidandet något som möjliggör ett möte med den andre, en utgångspunkt för den empati som ligger till grund för varje verklig mellanmänsklig relation. Men, mer än så: Det utgör en länk också till det icke-mänskliga. Författaren Michel Houellebecq ställer sig i en brevväxling med filosofen Bernard Henri-Lévy frågande inför begreppet mänsklig värdighet: För min del, skriver Houellebecq, upplever jag ingen särskild värdighet i mig själv: människor skulle kunna skada mig eller behandla mig illa, de skulle med all säkerhet kunna bryta ned mig, de skulle kunna tillfoga mig permanenta fysiska eller psykiska men. Jag skulle klaga över lidandet, över att bli illa behandlad; jag skulle klaga på samma sätt som ett djur skulle klaga, inte på något specifikt mänskligt sätt. Och finns det i detta på många sätt banala konstaterande inte också närmast en sorts livsfilosofi grundad på artöverskridande empati; empati inte som en ideologisk konstruktion, utan som en direkt kroppslig erfarenhet? Varje gång du upplever hunger eller en drift att företa dig något, varje gång din kropp känner lustens kittling eller du längtar efter erkännande, varje gång du skakar av vrede eller darrar av rädsla, är det, skriver klimatfilosofen Roy Scranton i boken Att lära sig dö i antropocen, djuret i dig som vill leva. På samma sätt som de leprasjukas erfarenhet gör tydligt att smärtan är en förutsättning för att kroppen alls ska ha någon mening, är det tydligt att lidandet, frustrationen, den ännu otillfredsställda impulsen, är själva innebörden av viljan att hålla sig vid liv. Lidandet, som förstås också leder oss fram till våldet, som kan förstås i bred bemärkelse som det lidande som människor med eller utan avsikt åsamkar varandra. Det brukar sägas att förutsättningen för mänskligt våld är avhumanisering av fienden; att den som våldet riktar sig mot innan det kan utövas måste ha upphört att vara människa, och i våldsverkarens ögon blivit till ett ting. I de allra flesta fall är detta troligen sant, och som modern våldsutövning ter sig är detta förtingligande så att säga en del av själva våldsutövningen: Det är inte din kropp som riktar sig mot en annan människas varma, pulserande, kämpande kropp; det är du som tar bilen till kontoret, sätter dig framför datorn och trycker på en knapp. Mänsklighetens tidigaste historia var, påpekar Martin Buber, med all säkerhet full av ångest och kval och grymhet men overklig var den inte. Och hellre våld i samband med verkligt upplevda, levande varelser än den spöklika omsorgen om nummer utan ansikten! Jägaren som går i dagar genom skogen, fäller en älg och äter köttet, och vegetarianen som bor i stan och bryr sig om miljön skillnaden mellan dem är inte att en av dem orsakar död, eftersom vi alla orsakar död enbart genom att leva. Skillnaden är att den död de orsakar för en av dem gjorts synlig, att en av dem ser in i ögonen på den som dör. Det finns, skriver Buber, ingen ond drift förrän driften frigör sig från människans väsen och jag frågar mig om inte vårt samhälles signum, dess främsta försäljningsargument om man så vill, är just att villigt tillgodose alla människans drifter, men enbart i den mån som de låter sig frigöras från hennes väsen. Jag skulle tro att detta även gäller våldet; kanske gäller det i synnerhet våldet. Att våld aldrig har varit lösningen på något är, menar Roy Scranton, direkt felaktigt; det är en lugnande lögn, och lugnande för precis fel människor, eftersom detta pacifistiska diktum oftast inte åstadkommer något annat än att de som redan besitter makten får behålla den. Det finns faktiskt   Scranton anför exempel visst problem som kan lösas med våld; och, är man benägen att tillägga, förr eller senare kommer den egna döden åtminstone ur vårt personliga perspektiv att lösa dem allihop. Då, om inte förr, ska världen kanske framträda inför oss som ett Du: Den kände upptäcktsresanden Doktor Livingstone, blev under en av sina expeditioner blev attackerad av ett lejon som sänkte tänderna djupt i hans vänstra arm, och var ögonblick ifrån att ta honom av daga. Han skulle senare redogöra för något som måste beskrivas som en extas inför döden: hur all dödsångest plötsligt övergav honom för att istället lämna plats för en sorts drömskt tillstånd; kanske är detta, funderar Livingstone, en nådegåva given av Skaparen för att minska döendets plåga. Och samtidigt som vår kulturs systematiska dödande av allt omkring oss vittnar om att något uppenbarligen redan är dött inom oss, är det kanske också just insikten om vår egen dödlighet som kan få denna inre, avdomnade del av vår mänsklighet att vakna till liv. Kanske är det enbart så som vi kan inträda i verklig, sårbar relation till vår omvärld, och med Bubers fras göra livet till någonting annat än blott det döende som sträcker sig genom ett människoliv. Att stå öga mot öga med naturen För den som vill ingå i ömsesidig relation med sin omvärld, blir den första frågan att ställa sig kanske: Vad kan vara min motpart? En annan människa, javisst men vad mer än så? Den blick som riktar sig mot världen inte för att betrakta, bedöma, begagna, utan för att få skåda in i en annan, lika levande var tvingas den att vika ned sig? Jag betraktar, skriver Martin Buber i boken Jag och Du, ett träd. Sätten att se detta träd på är många: Som en rent estetiserad bild; grenarnas sprittande grönska, stammens pelare överlupen av ljus. Eller, som en rörelse: savens stigning, rötternas sugning, bladens andning, det dolda växandet; jag kan inordna det i en art och förstå det som ett exemplar. Jag kan också välja en än mer abstrakt beskrivning: Trädet liksom allting annat i naturen kan jag betrakta som en enskild, flyktig manifestation av allmänna och eviga naturlagar, och inget mer. Men, skriver Buber och jag ryggar till, för här närmar han sig mysteriet, samma mysterium som jag i undflyende stunder själv tycker mig ha fått erfara det kan också ske, genom vilja och nåd på samma gång, att mitt betraktande får mig att inneslutas i relation till trädet; att trädet blir ett Du inför min blick. En sådan erfarenhet utesluter inte något av de andra betraktelsesätten, utan förenar dem alla i ett slag; det finns ingenting jag behöver bortse ifrån, ingenting jag måste glömma, för att på detta sätt verkligen se. Det obegripliga som jag ställs inför i mötet med trädet, är detsamma som jag ställs inför så fort jag blickar in i ögonen hos ett annat icke-mänskligt liv. Hos vilket djur man än närmar sig, möter man, skriver Buber, tillvarons väsen och om det är sant, är det sant för att tillvarons väsen har att göra just med gränsen mellan jaget och världen; med den outgrundliga skillnaden mellan mig och det som inte är jag, och den lika outgrundliga likheten mellan oss. Vad är det, frågar sig Rebecca Solnit i boken Att gå vilse, för ett budskap djuren förmedlar, ett budskap som tycks säga allt och inget? Vad är det för ett ordlöst budskap som är varken mer eller mindre än djuren själva? Djuren talar till oss, talar till djupet av oss med sin meddelsamma stumhet. Filosofen Thomas Nagel har kommit att bli känd för sin lilla uppsats What is it like to be a bat, hur känns det att vara en fladdermus? Själva innebörden av att någon är ett subjekt är, slår Nagel fast, att frågan om hur det skulle kännas att vara denna någon är meningsfull. Och fortsätter med att försöka besvara den fråga som ställs i uppsatsens titel: Hur skulle det kännas att vara fladdermus? Men det är en fråga som visar sig omöjlig att besvara: Även om vi var förmögna att föreställa oss hur det skulle kännas att navigera världen med hjälp av ultraljud, att kunna flyga, att äta insekter och att tillbringa sina dagar med att hänga upp och ned i fötterna på en vind skulle vi, menar Nagel, enbart ha lärt oss någonting om hur det skulle kännas för en människa att vara en fladdermus hur det känns för fladdermusen är och förblir utom räckhåll för vår erfarenhet. Nagel skriver om fladdermöss, men vad han egentligen skriver om är skillnaden mellan inre och yttre, kanske också mellan hemlöshet och hemmahörighet för om det som kännetecknar den subjektiva upplevelsen är att den alltid är bunden till en specifik plats, en specifik människa, hur ska den då någonsin kunna vara föremål för den typ av objektiv beskrivning som utger sig för att helt sakna rumslig tillhörighet, att överskrida varje enskilt perspektiv? Vår oförmåga att på djupet förstå hur det känns att vara en fladdermus är emellertid, betonar Nagel, inte ett påstående om vår oförmåga att förstå andra människor. Att fladdermusens erfarenhet förblir onåbar har att göra med att dess levnadssätt och varseblivning i så hög grad skiljer sig från vår, och detta säger ingenting om vår förmåga att nå fram till varann. Vi må, med andra ord, vara instängda i vår mänsklighet, men var och en av oss är inte instängd i sig själv. Men är det verkligen säkert, för är det egentligen inte närapå lika gåtfullt att blicka in i en annan människas ögon som i dem hos en fladdermus, även om vi i högre grad delar begreppsvärld och fysisk konstitution? Gapar inte det mysterium som har att göra med klyftan mellan inre och yttre öppet också där? Även när man står inför en nära vän förblir någonting med henne, skriver Rebecca Solnit, hopplöst avlägset: när man kliver fram för att omfamna henne slår man armarna om en gåta, om det ogripbara, om det som inte går att äga. Det avlägsna som Nagel finner i fladdermusens väsensskilda livserfarenhet smyger sig in även hos det närmaste. Den andres säregenhet, skriver Buber, låter sig på intet vis inskrivas inom kretsen av det som är jag själv, och detta gäller djuret, gäller trädet, lika mycket som det gäller andra människor. Såväl Buber som Solnit beskriver mötet med djuret som en nåd, en sorts ömsesidighetens gåva: Det hade kunnat välja att hålla sig dolt, och ändå visar det sig; det hade kunnat vända sig bort, ändå sträcker det fram sitt huvud. Nåd har emellertid mycket lite att göra med det sätt på vilket djuret framträder för den moderna människan: som helt frånvarande, ersatt med sitt döda kött, eller som tämjt till anpassning, lydnad och underdånig tillgivenhet. Eller, som på djurparken, offentligt uppvisat för oss, tvingat till synlighet kanske så att vi ska kunna fantisera den ömsesidighetens nåd som vi därmed gjort oss oemottagliga för. Men, ändå händer det att denna verkliga nåd faktiskt utdelas att jag, med Bubers ord, ställs inte bara inför något annat, utan verkligen det andra i sig självt, som likväl låter mig komma nära. Jag är inte troende, jag är egentligen allt annat än troende, även om jag på senare tid har kommit att inse att jag har i princip allt som krävs för att bli djupt och hängivet religiös utom just gudstro. Men kanske skulle jag ändå kunna bli det, om så bara för att det skulle ge mig någonstans att vända mig med den djupa tacksamhet som ibland drabbar mig, som i stunder närmast slår mig till marken. Just i de stunder, då jag kanske genom vilja och nåd på samma gång förmår att verkligen öppna mig mot världen, och möts av ett svar. Det är en tacksamhet som är mycket svår att skilja från den längtan som den kantrar över i i nästa ögonblick, en längtan efter att förbli i den där känslan av verkligt liv. Jag skulle, i så fall, kunna luta mig mot Thomas av Aquino, som säger att religionens kärna är tacksamhet eller, ännu hellre, mot mystikern Mäster Eckharts utsaga: Om en människas enda bön var tack, så skulle det vara nog. Hur ska man då förstå begreppet ömsesidighet i förhållande till den icke-mänskliga naturen? Om jag kan ingå i en meningsfull relation med en tall, vad skiljer i så fall denna relation från den jag kan uppleva med en annan människa? Ömsesidighet, svarar Buber, är inte begränsad till människan faktiskt inte ens till djuren, eftersom den varken är beroende av spontanitet eller medvetande hos parterna i relationen. Att ett träd inte ger oss något direkt gensvar, innebär inte att det inte finns något gensvar alls. Trädet är verkligt och konkret, och jag står i relation till det på ett konkret och verkligt sätt. Och detta, att jag står i relation, vad innebär det annat än att det finns en motpart? Något som inte är en del av mig, men som har med mig att göra liksom jag har att göra med det, bara på ett annat sätt. Den ömsesidighet som möter mig när jag står inför en tall är i högsta grad verklig, även om den kanske inte så mycket tillhör det enskilda trädet, som världen i sig det är en ömsesidighet, skriver Buber, som lyser oss till mötes ur tillvaron själv. Ömsesidighet som gåta och svar När den kinesiske tänkaren Konfucius en gång blev ombedd att summera sin lära, svarade han med ett ord: Ömsesidighet. Ömsesidighet även för mig framstod det allt mer som svaret, eller kanske snarare som frågan; som om varje undran jag hade inför livet, varje längtan, faktiskt kunde sammanfattas i detta ord. Och det var också ömsesidigheten som livsbärande princip som jag tyckte mig finna i Martin Bubers Jag och Du, just i ett ögonblick då de djup som verklig ömsesidighet kan rymma hade uppenbarat sig för mig. Med tårade ögon läste jag hungrigt denna filosofiska lilla traktat från 1923, och allt eftersom jag läste stod det också allt mer klart för mig vad en sådan ömsesidighet kräver. Den kräver, insåg jag, en tillit och en öppenhet som få av oss behärskar som jag själv aldrig trott mig om att behärska, som jag kanske aldrig fullt ut kommer att behärska, men som jag av något skäl hade tillåtits att få en aning av. Och ömsesidigheten, så läser jag Buber, är mer än en avgränsad erfarenhet: När man verkligen erfar den är den ett sätt att vara i världen. För den som anar relationens möjlighet, dess närvaro i allt, kan också den yttersta ensamhet vara uppfylld av dialogens ljus. Men, där var jag inte: Det som till brädden fyllde min ensamhet var istället insikten att någonting avgörande befann sig utom räckhåll för mig, att det kanske skulle förbli utom räckhåll för mig, att jag skulle kunna dö utan att någonsin mer få erfara det men också att jag i så fall inte fullt ut skulle ha levt. Nej, det är inte sant i ett sammanhang kände jag i ensamheten faktiskt möjligheten till relation med världen, nämligen när jag skrev. Skrivandet är en form av ensamhet som är så fylld av samtal och av just den ovisshet som kännetecknar mötet med en annan, att jag knappt förmår att tänka på det som ensamhet. Den både uppfordrande och omskakande upplevelse som Buber beskriver, upplevelsen av att plötsligt verkligen ingå i relation till någonting i världen, är i högsta grad närvarande i skapandet. Verket träder emot mig, och jag kan varken lära känna eller beskriva det jag kan bara förverkliga det. Mätt med den yttre verklighetens mått finns det, när jag står inför det, inte till alls men vad är så verkligt som det? Att utföra konstnärligt arbete är att ingå en obegriplig relation med något i sig obegripligt, en relation som varken existerar i konstnären eller utanför henne, utan uppstår mellan henne och ett bräckligt, allt uppfyllande Du. Allt detta tänkte jag på, tänker jag på nu när jag sitter instängd i mitt arbetsrum och känner mig inbegripen i djup dialog, trots att klockan närmar sig åtta och jag inte har tilltalat en enda människa på hela dagen. Jag tänkte på det, och även om det tröstade mig, åtminstone borde ha tröstat mig, så stillade det inte min längtan. Var det kärlek jag saknade? Med kärlek ska den äkta dialogen sannerligen inte likställas, skriver Buber, men ger samtidigt en otroligt exakt beskrivning av hur det känns att älska någon: Inte som om det inte funnes något utom henne: Men allt annat lever i hennes ljus. Det som Buber egentligen vill ha sagt är nog snarare att verklig kärlek inte ska förväxlas med känslor: Känslor, skriver han, åtföljer kärleken, men utgör den inte; känslor bor i människan, men människan bor i sin kärlek. De starka känslor som kärleken ger upphov till gör emellertid den undflyende gränsen mellan inre och yttre svårare att dra än någonsin, för hur skiljer jag sann förälskelse från förälskelsen i min egen lidelse; hur skiljer jag det fysiska begärets vilja att bli tillfredsställt från viljan att verkligen närma mig och genomträngas av en annan? Att älska den man blir i någon annans närvaro är kanske kärlek, liksom att förtjusas över sin egen hängivenhet, fascinationsförmåga och nyvunna livsglädje men är det i så fall inte snarast kärlek riktad mot det egna jaget? Det finns, som Buber konstaterar, inget annat område där det dialogiska och det monologiska smälter så samman, men även gång på gång tar upp striden med varandra. Och just därför, bland annat därför, oroade den mig, den till hänryckning gränsande upptagenhet som jag under en tid hade varit innesluten i jag tyckte att det var ömsesidighetens djup jag hade anat, men kunde det inte lika gärna vara min egen självupptagenhet djup, min egen självsuggestions djup, min egen bottenlösa ensamhets? Allt i min erfarenhet gjorde mig övertygad om att det som fanns, fanns mellan mig och en annan, men kanske fanns denna övertygelse bara i mig, liksom allting annat bara fanns i mig? Å ena sidan längtade jag nu efter att åter få uppleva det jag ett kort tag hade upplevt, å andra sidan var jag rädd att jag inte hade upplevt det alls. Känslan är ett obestridligt faktum, men säger den någonting obestridligt om världen? Det som skiljer kärlek från självupptaget begär är, tycks Buber mena, just att kärleken inte är något som enbart har den älskade till innehåll, som föremål sann kärlek existerar inte i jaget, den existerar mellan ett Jag och ett Du. Endast den, skriver han, som vänder sig till den andra människan och öppnar sig för henne mottar världen i henne endast denna människa är det som verkligen älskar. Frågan är: Hur upptäcker man skillnaden i sig själv, och överhuvudtaget? Det enklaste svaret, som för den skull inte är enkelt, och som säkerligen inte ens är uttömmande, skulle kunna lyda: Genom att se på sina egna handlingar. Om vi inte är förmögna att känna igen kärleken, är vi kanske i alla fall förmögna att känna igen dess uttryck. Och möjligen är det också, i vidare bemärkelse, varken Gud eller moralen som utgör en gräns för det mänskliga handlandet, utan just kärleken: möjligen är det först utan den som ingenting kan kallas heligt. Kärlek är hos Buber ett Jags ansvar för ett Du, ingenting annat; att närma sig det främmande innebär att omforma detta ansvar från ett präglat av plikt och skuld, till ett präglat av sympati och kärlek. Kanske är det senare den enda sorts ansvar som någon människa fullt ut kan förmås att axla vilket i så fall skulle innebära att mänsklighetens förmåga att älska världen, en förmåga som just nu framstår som bristande, kan vara den avgörande faktorn för vår fortsatta överlevnad. Vilket egentligen bara visar på något som väl borde vara uppenbart, nämligen att kärleken, den verkliga, står i djup förbindelse med såväl liv som död. Lika mycket som min flyktiga och oväntade upplevelse av ömsesidighet och kärlek gav mig lust att leva, gjorde den mig plågsamt medveten om min egen dödlighet. Och kanske är denna koppling oundviklig? Som Rebecca Solnit påminner om gränsar glädjen som härrör från andra människor alltid till sorgsenhet, eftersom dödligheten gör sig påmind även när kärleken inte går om intet. Relationen mellan död och kärlek är dock allt annat än enkel. Ett visst mått av dödsförnekelse ingår alltid som en grundkomponent i kärleken; tills döden skiljer oss åt negeras av den älskande med ett lika ogrundat som uppriktigt vi ska alltid vara tillsammans. Kanske var min dödsångest, min rädsla för att inte leva, därför också i viss mening ett uttryck för kärleken, en sorts vittnesbörd om mina upplevelsers realitet. Kanske var jag ändå inte så långt bort från den relation som jag så intensivt saknade, kanske låg ett Du redan moget, väntande i min mun. Kärleken, skriver Michel Houellebecq i romanen Refug, är det yppersta och omöjliga målet, sorgen och nåden, den punkt där allt lidande och all glädje stråla[r] samman. Jag tyckte mig ha siktat den, åtminstone hade jag sett den skymta förbi som allra minst vet jag numera, tror jag mig numera veta, att den faktiskt finns. Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik

photo: Ola Kjelbye Roy Scranton is the author of I ♥ Oklahoma! (Soho Press, 2019), Total Mobilization: World War II and American Literature (University of Chicago Press, 2019), We’re Doomed. Now What? (Soho Press, 2018), War Porn (Soho Press, 2016), and Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization (City Lights, 2015). He has written for the New York Times, Rolling Stone, The Nation, the New Republic, The Baffler, Yale Review, Boston Review, and elsewhere, and he co-edited What Future: The Year’s Best Ideas to Reclaim, Reanimate & Reinvent Our Future (Unnamed Press, 2017) and Fire and Forget: Short Stories from the Long War (Da Capo, 2013). He grew up in a working-class family in Oregon, dropped out of college after his freshman year, and spent his early twenties wandering the American West. In 2002, he enlisted in the US Army and served four years, including a fourteen-month deployment to Iraq. After leaving the Army at the rank of sergeant, he completed his bachelor’s degree and earned a master’s degree at the New School for Social Research, then earned a PhD in English at Princeton. His essay “Learning How to Die in the Anthropocene” was selected for the 2015 Best American Science and Nature Writing, he was a post-doctoral research fellow at the Center for Energy and Environmental Research in the Human Sciences at Rice University, and he has been awarded a Whiting Fellowship in the Humanities and a Lannan Literary Fellowship for Fiction. He currently lives in South Bend, Indiana, with his partner and daughter, and is an Assistant Professor of English at the University of Notre Dame, where he teaches creative writing.

Matt fires up the Skype box and chats with veteran, journalist and author Roy Scranton about his recently-released book, Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization (City Lights Publishers). They talk about the climate change, value of activism and the transformations humanity needs to contemplate. For more about Scranton’s book, check out his web page. Come to his local readings: SLC, Sam Wellers Books: March 10, 6pm Moab, Beyond Books: March 13, 7pm If you’re a podcast listener, here’s the link to the iTunes feed for the HEAL Utah Podcast. If you use an Android app or another non iTunes method, paste this link —https://www.healutah.org/feed/podcast — into whatever app you use.

Matt fires up the Skype box and chats with veteran, journalist and author Roy Scranton about his recently-released book, Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization (City Lights Publishers). They talk about the climate change, value of activism and the transformations humanity needs to contemplate. For more about Scranton’s book, check out his web page. Come to his local readings: SLC, Sam Wellers Books: March 10, 6pm Moab, Beyond Books: March 13, 7pm If you’re a podcast listener, here’s the link to the iTunes feed for the HEAL Utah Podcast. If you use an Android app or another non iTunes method, paste this link —https://www.healutah.org/feed/podcast — into whatever app you use.

Michael Jones is back again. Get ready for feels, collapse wokeness, Extinction Rebellion, violence ethics, the alienation of frozen pizza, whatever the eff acid communism is, the Green New Deal, questioning the tragedy of the commons narrative, The Left Behind series, and seeking answers to Roy Scranton’s “We’re Doomed, Now What?” (more…)

In this episode of the Fiction/Non/Fiction podcast, novelists Emily Raboteau and Omar El Akkad discuss telling the stories of climate change with hosts V.V. Ganeshananthan and Whitney Terrell. Raboteau talks about her recent NYRB article, "Climate Signs," and El Akkad shares how his history as a journalist connects to his novel, American War,   Readings for the Episode: ●      “Climate Signs” by Emily Raboteau, New York Review Daily ●      The Professor's Daughter  by Emily Raboteau ●      Searching for Zion  by Emily Raboteau ●      American War  by Omar El Akkad ●      Gold Fame Citrus  by Claire Vaye Watkins ●      “Flying Cars Could Save us from Climate Change,” by Jen Christensen, CNN ●      “Climate Change: European Team to drill for ‘oldest' ice in Antarctica” by Jonathan Amos, BBC ●      “Atchafalaya”  by John McPhee, The New Yorker ●      The Uninhabitable Earth: Life After Warming  by David Wallace-Wells ●      “There's so much CO2 in the atmosphere that planting trees can no longer save us,” by Rob Ludacer and Jessica Orwig, Business Insider ●      "Young Readers Ask: The Uninhabitable Earth by David Wallace-Wells," by Geronimo LaValle, Orion Magazine ●      “As We Approach the City,” by Mik Awake, The Common ●      “The Climate Museum Launches Pun-Filled Art Installations Across the City,” by Katie Brown, Medium/NYU Local ●      “‘Hand that's feeding the world is getting bit.' Farmers cope with floods, trade war” by Crystal Thomas and Bryan Lowery, The Kansas City Star ●      “Senator uses Star Wars posters, image of Reagan riding a dinosaur to blast Green New Deal,” by Christal Hayes, USA Today ●      Learning to Die in the Anthropocene by Roy Scranton ●      Horizon, by Barry Lopez ●      The End of Nature, by Bill McKibben Guests: ·       Emily Raboteau ·       Omar El Akkad Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Jorden blir allt varmare. Om undergången redan har påbörjats, hur ska vi tänka på framtiden?  Det ser mörkt ut för mänskligheten. Vi hör ständigt nya larm om stigande temperaturer, smältande permafrost och tipping points utan återvändo. Ändå pekar mycket lite på att världens ledare skulle vara på väg att lösa klimatkrisen. Kanske har undergången redan börjat. Vad gör vi om ingenting finns att göra? Hur förhåller vi oss till en framtid som betyder slutet? Det är en fråga som idag sysselsätter filosofer som Roy Scranton, vars uppmärksammade essä Learning to Die in the Anthropocene kommer på svenska till våren. I Filosofiska rummet diskuterar vi undergångens innebörd med filosofen Karim Jebari, verksam vid Institutet för Framtidsstudier, Pella Thiel, ekolog och ordförande i Omställningsnätverket och Tomas Brytting, professor i organisationsetik vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Programledare: Tithi Hahn Producent: Mårten Arndtzén

Dagens gäst är journalisten, publicisten, företagaren, debattören, författaren och grundaren av tidnigen ETC – Johan Ehrenberg Johan har varit aktiv i klimatdebatten sedan 1990-talet och startat flera företag. Bland annat är han VD för Egen El, ett företag som hjälper konsumenter att själva producera sin el med hjälp av solceller. Han har också vunnit priser för sitt miljöengagemang, bland som Katrineholms miljöpris 2008 och Årets Klimatrådgivare 2009. Om du blev deppig av att lyssna på förra avsnittet med Roy Scranton så möter du alltså här en betydligt mer optimistisk gäst.

Roy Scranton is the author of We’re Doomed. Now What? (Soho Press, 2018), and Learning to Die in the Anthropocene. He has written for Rolling Stone, the New York Times, The Nation, and elsewhere. We recorded this conversation in front of an engaged auidence at the public library in Gothenburg during The Gothenburg Filmfestival on the 26th of January. The theme for this years film festival was The Apolaypse, so thanks a lot o the filmfestival who chose to expose the climate crises in many different ways.

Producer Alex picks his favorite interviews of 2018, featuring: Roy Scranton, Radha D'Souza, Tithi Bhattacharya, Asad Haider, C. Riley Snorton and Max Haiven.

Fr. Mathew Fox is a wisdom elder, a theologian, an Episcopal priest, and author of 35 books on spiritualty and culture, including: Original Blessing and Meister Eckhart: A Mystic-Warrior for Our Times.  Skylar Wilson is a Rites of Passage guide who has worked as a mentor for both teenagers and adults. As a relatively younger person in his 30s, he's been training leaders in gatherings of intergenerational mentoring and is the founder of Wild Awakenings, which leads wilderness immersion programs. Jennifer Berit Listug is in her late 20s and is a Rites of Passage guide who recently became a mother. She is the co-director of Wild Awakenings and also works in book publishing and as a writing coach for authors. These three guests are co-directors of the Order of the Sacred Earth and co-authors of the book Order of the Sacred Earth: An Intergenerational Vision of Love and Action (Monkfish 2018)Tags: Matthew Fox, Skylar Wilson, Jennifer Berit Listug, Mother Earth, activism, Robin Wall Kimmerer, vow, Order of the Sacred Earth, Roy Scranton, We're Doomed. Now What?, hope, David Orr, ecocide, Brian Swimme, apocalypse, revelation, collaboration, community, rites of passage, rituals, stewards of the planet, love, fear, Spirituality, Social Change/Politics, Ecology/Nature/Environment, Community 

Arctic sea ice — who needs it?! KC & JP celebrate yet another human achievement. Tour recent, arctic headlines and their origins as science "fiction." KC tells her bear-encounter stories. Readings from MADDADDAM by Margaret Atwood & WE'RE DOOMED, NOW WHAT? by Roy Scranton. Weaponize the bears. Leo: go on Maximum. EPISODE SPONSOR: Operation Bearlift: Turn your dead loved-ones into food. [Fresh bodies only.]

On today’s show we’re talking with two enlisted veterans who rose to the top of their respective fields in civilian life: Navy veteran Chef Geoff Cole, and Army veteran and author Dr. Roy William Scranton. Contributors: Roy Scranton and Chef Geoff Cole

This treatise on climate change argues that we should just accept that our civilization is going to die. We might survive however, by remembering our cultural heritage. We discuss Scranton's experience at war, as well as the variety of reactions to his claim that we should just confront our own mortality, even when we're posting to social media. Interested in the media we discussed this episode? Please support the show by purchasing it through our affiliate store: Learning to Die in the Anthropocene Scatter, Adapt, and Remember The Better Angels of Our Nature It's a Disaster Ghost Dog: The Way of the Samurai Melancholia Additional Resources: 28 Authors on the Books That Changed Their Lives Impurity: Two Books on the Anthropocene LEARNING TO DIE IN THE ANTHROPOCENE: INTERVIEW WITH ROY SCRANTON Ison, Ray and Shelley, Monica. “Governing in the Anthropocene: Contributions from Systems Thinking in Practice?” Whitington, Jerome. “What Does Climate Change Demand of Anthropology?” Political and Legal Anthropology Review, May 2016.

Graduate student Emma Spett was surprised not that people in their twenties aren’t interested in having kids, but that they have children in spite of that feeling. She thinks, “It’s not wise to NOT be deliberate about bringing children into this new world.” Her commentary published by Having Kids, Parenting in the Anthropocene, and this conversation on The Overpopulation Podcast, raised important questions like: “Why does everyone need their own genetic offspring to feel fulfilled?” “Is freedom to choose more important than the sustained existence of our ecological and human systems?” It just doesn’t fly anymore to get pregnant and start a family without serious consideration of all the ramifications – for that child, for the family, and for the planet. Those ramifications include the fact that the Earth is buckling today under the pressure of 7.6 billion of us. Emma’s curiosity, sensibilities and articulate way of addressing this issue inspired us to invite her to have this conversation with World Population Balance Executive Director (and host of The Overpopulation Podcast) Dave Gardner. Emma Spett is a graduate student at the University of Vermont in community development and applied economics. She’s also a fellow at the Gund Institute for Ecological Economics. Links: Parenting in the Anthropocene – Commentary by Emma Spett  "Learning How to Die in the Anthropocene" - article by Roy Scranton in the New York Times  We’re Doomed. Now What? - article by Roy Scranton in the New York Times  Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization By Roy Scranton  'It’s Cool to Choose a Small Family' - Small Family Stickers from GrowthBusters  Sustainable Population Pledge  Gund Institute  World Population Balance 

In this very special episode, we're talking with Torie Bosch and Roy Scranton about their new anthology  What Future: The Year's Best Ideas To Reclaim, Reanimate, & Reinvent Our Future. The anthology is a great compendium of some of the best writing over the past year, featuring articles by Kim Stanley Robinson, Malkia Cyril, Laurie Penny, and many others. Just a bit about our guests themselves. Torie is the editor of Future Tense at Slate, which--duh--you should already be following. Roy is the author of War Porn as well Learning to Die in the Anthropocene. We had a great conversation about what this weird concept means: The Future. Is there something inherently political about this concept? What functions do dystopian and utopian visions have? What do these effects do these diverging perspectives have? Can't recommend the new anthology enough! You can learn more about it here: http://www.unnamedpress.com/books/book?title=What+Future+

Dominic and Cymene share fun facts about ice worms and water bears on this week's bonus episode of the podcast. Then (9:27) we continue our effort to process this storm season philosophically by welcoming old friend and new dad, Roy Scranton, to the podcast. We start with his now all-too-prescient NYT article, “When the Next Hurricane Hits Texas,” and discuss why Harvey was not even the worst kind of hurricane we might anticipate in Houston. We talk about what's worth preserving, reincarnation in the Anthropocene, rethinking ontological relations, climate change as hyperobject, the election of Trump as a collective threat response, why we can't put off addressing societal relations and ethical commitments any longer, and what to tell our children about catastrophes now and coming. Roy explains why he doubts the efficacy of individual action to solve climate change but also why he thinks it's so important that we continue to live and find joy in our world. This leads to some moving reflections on parenting and climate change and we close with Roy's new work and what we can and can't learn from collective action during the WWII era for the fight against climate change today.

Topics: Hope, Trump, Nationalism, Scarcity, Change, Death, Morality, Loss, Impermanence, Catastrophe, Interruption, Philosophy, Disruption, Complex Climate Dynamics, Warming Acceleration, Tipping Point, Feedback, Credentials, Symptoms, Standing Rock, Violenc...

42 Minutes 250: Roy Scranton - Learning To Die In The Anthropocene - 11.21.2016 The program meditates for 42 minutes on our inevitable end with author Roy Scranton, whose 2015 work, Learning To Die In The Anthropocene helps to interrupt emotional reactions. Topics Include: Hope, Trump, Nationalism, Scarcity, Change, Death, Morality, Loss, Impermanence, Catastrophe, Interruption, Philosophy, Disruption, Complex Climate Dynamics, Warming Acceleration, Tipping Point, Feedback, Credentials, Symptoms, Standing Rock, Violence, Carbon Fueled Capitalism. http://amzn.to/2gqbgD7

Writer, journalist, and Iraq war veteran Roy Scranton discusses the ideas behind his viral 2013 NY Times article entitled "Learning How to Die in the Anthropocene," which he later expanded into a book of the same name. Scranton argues that the main challenge facing humanity in an era of irreversible climate change is not one that science, engineering or policy can answer. Rather, its is a deeply philosophical conundrum – he says that in order to survive as a civilization, we first need to learn how to die.

Cymene and Dominic debate the merits of season 1 of Bloodline and quickly agree to disagree on this week's Cultures of Energy podcast. Then (9:25) we get to the main event, our conversation with Nebula and Shirley Jackson Award winning writer Jeff VanderMeer, author of the NYT bestselling, Southern Reach Trilogy (FSG, 2014). Our friend Roy Scranton joins us on the line as well—since you last heard him, Roy has published his own novel War Porn (Soho Press, 2016) and become a Professor at Notre Dame: way to go, Roy!—and together we all get deep into Area X. We ask Jeff about the challenges of language and knowledge in the trilogy, whether Area X could be a metaphor for the Anthropocene, and what is going on with the doppelgangers. Jeff talks about his fascination with fungi and how they show we are always already contaminated. He discusses his use of dreams and how the speculative and uncanny elements of fiction can be a way of gaining new perspective on the world without lecturing the reader. He drops a terrific idea for a VR device that could make us see the invisible vectors in the world around us and we rashly promise to help him build it. There's a film in the works for the first volume of the trilogy, Annihilation, and we talk about how not to let the Southern Reach be reduced to Hollywood formula. And, finally, we talk about Jeff's upcoming projects including his novel about a Godzilla-sized psychotic flying bear, Borne. If you, like Jeff, are doing your best to contribute to a lack of bullshit in the world, then this episode is for you!

On this week's Cultures of Energy podcast, Cymene and Dominic share getting up close and personal with the Anthropocene in the form of Tropical Storm Jonas. Then (6:26) Dominic talks with Roy Scranton, the author of Learning to Die in the Anthropocene (City Lights, 2015) and our most recent postdoctoral fellow at CENHS. Dominic and Roy talk about how philosophy can help us come to terms intellectually and emotionally with the Anthropocene and about Roy's recent cruise through the Northwest Passage.

Does climate change mean the end of civilization? Maybe that sounds crazy, but, then again, all the forecasts are deeply sobering. There are reasons for hope, sure, but there are also reasons to believe that humans are unleashing forces beyond anyone's control. If we assume for the sake of argument that we are on a collision course headed for global catastrophe, how do we make peace with that reality? How do we comport ourselves as ethical human beings, and what does it mean to be living through the late stages of this explosive time period? These are just some of the questions that Iraq War veteran Roy Scranton grapples with in his new book, "Learning to Die in the Anthropocene." Drawing on his experiences, Scranton uses the framing of the Anthropocene to capture a deep time perspective and to confront mortality in a way that is rare in public discourse. In this conversation with producer Mike Osborne, Scranton talks about his journey as an intellectual, his decision to go to war, and what it means for a civilization to learn to die.

Roy Scranton is the author of Learning to Die in the Anthropocene: Reflections on the End of a Civilization (City Lights, 2015), and co-editor of Fire and Forget: Short Stories from the Long War (Da Capo, 2013). His short stories, poetry, essays, and journalism have appeared in Rolling Stone, the New York Times, Epiphany, Prairie Schooner, Boston Review, and elsewhere. He grew up in Oregon, dropped out of college, and spent several years wandering the American West before enlisting in the US Army. He served from 2002 to 2006, including fourteen months in Iraq. After leaving the Army he earned a Bachelor’s degree and a Master’s degree at the New School for Social Research, and is now completing a Ph.D. in English at Princeton. His novel War Porn is forthcoming from Soho Press in Fall 2016.

All the talk about drones lately seems to miss the larger point. What compels us, what disturbs us, is the sanitized way in which we conduct warfare today. The disconnect from death, violence and the human suffering that is war. Kurtz understood war by journeying into its Heart of Darkness. Today, it’s from 30,000 feet. It’s a different view of war. It’s also a metaphor for how we as Americans have witnessed the wars in Iraq and Afghanistan. In neat, pre-packaged sound bites. Disconnected from combat, body counts and the horror. Now, ten years after the start of these wars, were beginning to hear the real stories of what went on, from the men and women who were there. Matt Gallagher and Roy Scranton, two veterans of the wars, have written for and edited a new collection of stories entitled Fire and Forget: Short Stories from the Long War. var gaJsHost = (("https:" == document.location.protocol) ? "https://ssl." : "http://www."); document.write(unescape("%3Cscript src='" + gaJsHost + "google-analytics.com/ga.js' type='text/javascript'%3E%3C/script%3E")); try { var pageTracker = _gat._getTracker("UA-6296941-2"); pageTracker._trackPageview(); } catch(err) {} My conversation with Roy Scranton and Matt Gallagher: