Podcasts about artibus

In this episode, Ralph and Luc unpack how Americans got so obsessed with maintaining square green carpets on their front lawns. We dive into the history to trace back the origins and dissemination of this artificial aesthetic. We also look into solutions, ranging from bans on leaf blowers to cash schemes to encourage people to quit their lawn.We read a poem about the lunacy of leaf blowers, and highlight ways in which manicured suburban imported lawn grass is a synecdoche for colonialism. You can also watch this episode on YouTube at: https://www.youtube.com/watch?v=t-l1JO3FbzEChapters:00:00 Introduction: Local bans on gas-powered lawn equipment01:48 Poem about leaf blowers by Touch Moonflower03:59 Commenting on the poem06:51 How did lawns become so common in the USA?07:56 Versailles' green carpet and Italian Renaissance landscapes inspired the British lawn18:59 How 18th Century aristocratic English turf grass took root on the new continent21:53 Thorstein Veblen on why American elites found lawns so respectable24:10 Founding fathers disseminate the pastoral ideal27:05 Planning communities of continuous lawn: Andrew Downing and Frederick Law Olmsted32:03 Frank J. Scott tells suburbanites that homogenous manicured grass is neighbourly34:48 How the lawn got cemented into the American imaginary in the aftermath of World War II37:16 Post WWII suburban developments empowered Home Owners Associations (HOAs)41:01 Quantifying the environmental impacts of modern US lawns45:47 Why imported turf grass is a synecdoche for colonialism50:40 Carpets of grass are fuel that spreads wildfires51:38 Gas powered leaf blowers are huge polluters55:00 How loud are leaf blowers?55:51 Lawn care is a Sisyphean task of sterilisation57:53 Norms around lawns are socially enforced59:59 What solutions have helped people quit their lawn?1:09:50 Conclusion and wrap up: the zeitgeist is shifting!1:11:50 Luc's cover of "Big Yellow Taxi" by Joni MitchellSources:• Ann Leighton, American Gardens in the Eighteenth Century, 1986. • Michael Pollan, “Why Mow? The Case Against Lawns”, The New York Times Magazine, May 1989.• Georges Teyssot, The American Lawn: Surface of Everyday Life, 1999.• Monique Mosser, The saga of grass: From the heavenly carpet to fallow fields, 1999.• Cristina Milesi, “More Lawns than Irrigated Corn”, NASA Earth Observatory, November 2005. • Paul Robbins, Lawn People: How Grasses, Weeds, and Chemicals Make Us Who We Are, 2007.• Ted Steinberg, American Green: The Obsessive Quest for the Perfect Lawn, 2007.• Elizabeth Kolbert, “Turf War”, The New Yorker, July 2008. • Joseph Manca, "British landscape gardening and Italian renaissance painting", Artibus et Historiae (297-322), 2015.• Jamie Banks and Robert McConnell, National Emissions from Lawn and Garden Equipment, Environmental Protection Agency, April 2015.• Christopher Ingraham, “Lawns are a soul-crushing timesuck and most of us would be better off without them”, The Washington Post, August 2015.

Marina Botta, Davide Adamo"Voci dal paesaggio del Nord"Nell'arte di Britta Marakatt-Labba e Lars LerinPinacoteca Civica, ComoFino al 13 ottobre 2024Al centro della ricerca dei due artisti contemporanei - tra i più rinomati nell'arte scandinava - c'è l'osservazione e la rappresentazione di una regione del Nord Europa, ancora in gran parte allo stato naturale, l'attenzione per il valore e la fragilità del paesaggio, il clima e l'identità dei luoghi, con la loro storia, cultura, mitologia e tradizioni. La loro visione artistica è un racconto che non si limita ad una contemplazione estetica, ma coinvolge in un'esperienza più profonda, cognitiva e sensoriale. Le loro opere raccontano l'anima dei luoghi e diventano scene di vita e di azioni dell'agire umano: le case e il lavoro dei pescatori nei piccoli porti delle isole Lofoten, i boschi di betulle della regione del Värmland, la vita nomadica dei Sami/lapponi e le loro proteste per difendere le loro terre e i pascoli delle renne, insidiati sia dallo sfruttamento delle risorse naturali che dai cambiamenti climatici. Obiettivo della mostra è quello di stimolare un dibattito sul valore e la fragilità del paesaggio, e incentivare la consapevolezza che il valore e la bellezza del paesaggio dipendono da come lo usiamo e come lo viviamo: anche i “luoghi” hanno una propria identità e una propria “voce” che dobbiamo imparare ad ascoltare.Il percorso espositivo propone al visitatore un'immersione sensoriale nel paesaggio nordico tra forme, colori, profumi e materiali richiamati da betulle, pini, muschi, licheni, legni, sassi e conchiglie, pelli di renna e i colori del cielo d'inverno e del mare ghiacciato. Il dialogo tra arte e natura nordica viene sviluppato da Britta Marakatt–Labba e Lars Lerin con diverse tecniche: la prima con i ricami e il secondo con l'acquerello. I due artisti ci trasmettono le loro percezioni e i loro legami a paesaggi di campi innevati, di boschi e di mare, facendoci percepire il freddo, il silenzio e l'immensità degli spazi, includendo oltre ai valori ambientali, culturali e sociali, i significati simbolici ereditati dalla loro mitologia e dalla loro storia In mostra a Como vengono presentati i ricami di Britta Marakatt–Labba, artista tessile e pittorica strettamente legata alla narrativa Sami, una cultura che attraversa il Nord di Norvegia, Svezia, Finlandia e Russia. Figlia di allevatori di renne e cresciuta in un territorio dal clima rigido, i suoi ricami narrativi eseguiti con sottili fili di lana, seta e lino su tessuto bianco, disegnano la storia di un popolo poco conosciuto e ancora in cerca di legittimazione, nonostante le sue antichissime origini. Il suo mezzo d'espressione, l'ago e il filo, evidenziano l'estetica della lentezza e portano a riflessioni sulla saggezza silenziosa degli animali, su tutto ciò che vive, sottolineata dalla presenza di renne, corvi, figure mitologiche Sami. Le sue storie e racconti del popolo Sami sono stati esposti in tutto il mondo, in particolare a Documenta (Kassel, Germania) nel 2017 e alla Biennale di Venezia nel 2022.  Gli acquarelli di Lars Lerin, pittore e scrittore, raccontano percezioni e legami a paesaggi di boschi e di mare, facendoci capire il freddo, il silenzio e l'immensità degli spazi: le case e il lavoro dei pescatori nei piccoli porti delle isole Lofoten, i boschi di betulle della regione del Värmland raccontano “l'anima” dei luoghi e diventano quindi “scene” di vita e di azioni dell'agire umano.  Considerato uno dei principali artisti scandinavi nella tecnica dell'acquerello, Lerin ha tenuto mostre personali e collettive in musei e gallerie d'arte in Svezia, Danimarca, Finlandia, Francia, Isole Faroe, Islanda, Germania, Norvegia e Stati Uniti. Le sue opere sono esposte in Svezia e Norvegia. Scrittore, ha pubblicato più di cinquanta libri, e il testo di saggistica “Naturlära – Imparando dalla Natura” è stato premiato con l'August Prize 2014.  Britta Marakatt-Labba (1951) proviene da una famiglia di allevatori di renne che vive in Sápmi, uno dei territori più settentrionali del pianeta, patria delle comunità indigene dei Sami. Per più di quarant'anni, la sua pratica artistica ha legato inscindibilmente i metodi di narrazione visiva alla cultura di queste popolazioni e al paesaggio nordico, unendo antiche usanze, pratiche culturali, tradizioni orali, miti e ricordi personali. Ferma sostenitrice dell'autodeterminazione e della decolonizzazione di questa terra, alla fine degli anni Settanta entra a far parte del gruppo di artiste e artisti Sami impegnati nell'affermazione della propria autonomia artistica e attivi nelle proteste contro l'espansione dell'industria estrattiva e delle centrali idroelettriche nella regione. Marakatt-Labba è conosciuta per i suoi poetici ricami eseguiti con sottili fili di lana, seta e lino su tessuto bianco. Tra le sue mostre internazionali recenti: Documenta 14 a Kassel, Aten (2017), Biennale di Venezia (2022), a Birmingham (2022) e Lethbridge, Kanada (2021/22). È ora in corso una sua importante personale al National Museum di Oslo.  https://www.swedishlapland.com/stories/britta-marakatt-labba/ Lars Lerin è nato nel 1954 e cresciuto a Munkfors, nella regione del Värmland. Ha studiato alla scuola di Gerlesborg 1974-75 e al Dipartimento di Belle Arti, Valand 1980-84. Negli anni '90 ha vissuto per quasi un decennio sulle isole Lofoten.È considerato uno dei principali artisti scandinavi nella tecnica dell'acquerello; ha tenuto mostre personali e collettive in musei e gallerie d'arte in Svezia, Danimarca, Finlandia, Francia, Isole Faroe, Islanda, Germania, Norvegia e Stati Uniti. Lerin è anche un prolifico autore e dal suo debutto Utpost (1983), ha scritto e pubblicato più di cinquanta libri. Il suo libro Naturlära è stato premiato con l'August Prize 2014; nel 2016 è stato insignito della medaglia reale “Litteris et Artibus” per i suoi grandi successi come artista e autore.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.itDiventa un supporter di questo podcast: https://www.spreaker.com/podcast/il-posto-delle-parole--1487855/support.

The OnStage Colorado Podcast for October 4, 2023   In this episode of the OnStage Colorado podcast, Alex and Toni ask the burning question: What is the deal with Elvis? In addition to the usual rundown of shows onstage now or about to open, the episode also features an interview with Buba Basishvili and Tiffany Ogburn with Theatre Artibus. The pair talk about their production The Pâstisserie, now showing at The Savoy in Denver. The show is about how nostalgia is portrayed and manipulated in our society.   Theatre companies and organizations mentioned in this episode include: Arvada Center Audacious Theatre Aurora Fox Benchmark Theatre Company Buntport Theatre Company Colorado Mesa University Control Group Don't Tell Comedy Evergreen Players Fine Arts Center Firehouse Theater OpenStage Theatre & Co. Springs Ensemble Theatre The Butte Theatre Theatre Artibus Town Hall Arts Center Wheat Ridge Theatre Company Windsor Community Playhouse

Artisten med lågmälda betraktelser och storslagna tankar om att hitta sin plats i tillvaron. Lena Philipsson har varit aktuell som artist i 35 år. Hon slog igenom med låten Kärleken är evig 1986 och har sedan dess gett ut 14 studioalbum, gjort åtskilliga scenshower i eget namn, skrivit låtar åt andra artister, vunnit Melodifestivalen, skådespelat och varit programledare.I oktober 2021 belönades Lena Philipsson av Kungen med medaljen Litteris et Artibus för framstående och konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.Våren 2022 debuterade hon som författare med självbiografin I händelse av min död.Lena Philipsson om sitt Sommarprat: Mitt Sommar handlar om konsten att vara människa. Det stora i det lilla, lågmälda betraktelser och storslagna tankar om att hitta sin plats i tillvaron.Producent: Henrik JohnssonVill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

Den här veckans avsnitt handlar om Kungens utdelning av medaljerna H.M. Konungens medalj samt Litteris et Artibus,som ägde rum i Vita Havet på Kungliga slottet den 13 september. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Today I am talking to pianist Peter Jablonski. We discuss piano repertoire in and outside the canon, how careers take time to develop, and wonder about the influence of social media on the longevity of a career in music.Peter Jablonski is an award-winning internationally acclaimed Swedish pianist. Discovered by Claudio Abbado and Vladimir Ashkenazy, and signed by Decca in his seventeenth year, Jablonski went on to perform, collaborate, and record with many of the world's leading orchestras and conductors, including the BBC Symphony Orchestra, Royal Philharmonic Orchestra, Leipzig Gewandhaus, Kirov (now Mariinsky), La Scala Philharmonic, Tonhalle Zürich, Orchestre National de France, NHK Tokyo, DSO Berlin, Warsaw Philharmonic, Philadelphia, Los Angeles Philharmonic, and Cleveland Orchestra; Vladimir Ashkenazy, Valery Gergiev, Andris Nelsons, Daniel Harding, Kurt Sanderling, Esa-Pekka Salonen, Riccardo Chailly, Daniele Gatti, and Myung-Whun Chung. Jablonski has performed and recorded the complete piano concertos of Beethoven, Tchaikovsky, Rachmaninoff, and Bartók, and all ten piano sonatas by Prokofiev. Hailed an ‘unconventional virtuoso' (Present Arts), during his three-decade-long career, Jablonski developed a diverse repertoire that includes works by Barber, Gershwin, Szymanowski, Lutosławski, Copland, Stenhammar, with most recent additions of such Scandinavian and European composers as Valborg Aulin, Elfrida Andrée, Laura Netzel, Johanna Müller-Hermann, Grażyna Bacewicz, and Alexey Stanchinsky.  Composers with whom Jablonski worked include Witold Lutosławski and Arvo Pärt, and he has had a number of works composed for, and dedicated to him, including Wojciech Kilar's Piano Concerto, for which he won the Orpheus award for the world premiere performance at the Warsaw Autumn Festival. Jablonski remains a supporter of today's composers and regularly gives world premieres of new works, together with those that have been neglected by music history. Jablonski's extensive discography includes recordings he has made for labels such as Decca, Deutsche Grammophon, Philips, Altara, Octavia, and Ondine. He received numerous accolades for his recordings, which include the Edison and the Grammophone Classical Music Award.Peter Jablonski is the recipient of the Litteris et Artibus medal for his services to culture, granted to him by the King of Sweden, Carl XVI Gustaf. He is also the winner of the prestigious prize Årets Svensk i Världen (International Swedish Personality of the Year), receiving it before ABBA and Astrid Lindgren. www.peterjablonski.comTwitter: @Jablonski_Phttps://www.ondine.net/?lid=en&cid=2.2&oid=6707

Nie tylko w Zachęcie duszno, w naszym studio również. Rozmawiamy o wystawie Joanny Piotrowskiej, o wystawie Artibus i przypadkowo o wystawie w ZPAP. Chyba jesteśmy zmęczeni naszym życiem publicznym, bo szybko spadamy z tematu odcinka.

Som en magnifik bro mellan olika generationer har Loa Falkman under drygt fem decennier stått sida vid sida på operans scen med flera av våra främsta sångare. Vi lyfter fram några av dem. I veckans avsnitt vandrar vi i de stora stjärnornas fotspår tillsammans med Loa Falkman. Han började arbeta vid Kungliga Operan i mitten av 1970-talet, i en tid då många av sångarna från guldåldern fortfarande uppträdde regelbundet. Tillsammans minns vi några av dem och hyllar deras gärningar för operakonsten. Med oerhörda framgångar inom opera såväl som teater, är Loa Falkman den ende i Sverige som belönats med Guldbaggen och Guldmasken, samt Jussi Björling-stipendiet och Litteris et Artibus.

Cum complures nostrum nunc temporis, dico tempore pestilentiae ”coronae”, laboremus corporibus; cum etiam societates, negotia, et respublica ipsa sub eisdem condicionibus coactae sint vitas degere et laborare, vos omnes exhortor:Artibus nostris exerceamus, computatris nostris cantemus,  ex operibus praedelectis recitemus, omnia pulchra describamus et exprimamus quae nunc ipsum, tempore pestilentiae et maeroris et isolationis, etiam nunc videmus, invenimus, invenire possumus sat strenua opera diligenter data. Deinde computatris placatis mittamus opera nostra inter nos, commercium rei publicae imaginariae ubique instituamus, fundamenta salutis mentalis his insolitissimis temporibus iaciamus.Hoc facientes sequamur exemplar rei publicae literariae quae olim florebat et homines cogitationesque et passiones eorum arctius et profundius, communiter et humanIter coniungebat, etiam trans vastas solitudines, inter locos et gentes inter se maxime distantes.——————-Plura curiosis scrutanda: Republic of Letters (EN Wikipedia)Rem bene enodatam et fusius, immo penitus tractatam supra invenietis, sed Anglice.Respublica literaria (LA Vicipaedia)Eandam rem tractat hic situs et quidem Latine, sed simplicius (non lingua sed notionibus/indagationibus) quam fortasse decet.Epistula a Tyco Brahe ad Joannem Keplerem scriptaCuius mentionem feci et quam proxima emissione longe et adamussim tractabo.Early Modern Letters OnlineThesaurus talium litterarum quo saepissime utor et in indigationibus et animi causa.  ——-Sententias date!@ApudRecentiores - Pipiatorium@jacobusbanks - Auctor huius serieicolloquiaapudrecentiores - apud - gmail  

I säsongsstarten slår vi följe med en av världens mest hyllade och prisbelönta operasångerskor som guidar oss längs med personliga stigar och musikaliska autostrador. Veckans gäst började sin karriär med att sjunga en biroll i operetten Storhertiginnan av Gerolstein i Varbergs Folkets hus och är idag en av världens absolut främsta, mest hyllade och högst dekorerade operasångerskor. Hon är hovsångerska och österrikisk Kammarsängerin. Primadonna assoluta på Metropolitan, Wiener Staatsoper, Bayreuth och La Scala. Utsedd till världens främsta operasångerska av både den tyska tidskriften Opernwelt, såväl som amerikanska Opera News. Hon har emottagit Svenska musikexportens hederspris och medaljen för tonkonstens främjande, samt den kungliga medaljen Litteris et Artibus. 2018 tilldelades hon även det prestigefulla Birgit Nilsson Prize.

Du känner kanske igen henne som Hanna Glawari i Henrik Dorsins Glada Änkan på operan i Stockholm. Elin Rombo sjunger på operascener över hela världen och är en av våra mesta och bästa sopraner. Hon fick Birgit Nilsson-stipendiet 2009, utnämndes 2013 till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Och ändå kan hon drömma om att sitta vid lägerelden och spela gitarr... lyssna! Fotograf Peter Knutsson

Med en koloratursoprans ingång till Wolfgang Amadeus Mozarts musikuniversum, skådar vi den ynnest, men även utmaningar, som hans kompositioner innebär för sångrösten. I veckans avsnitt närmar vi oss Wolfgang Amadeus Mozarts operor utifrån sångarens perspektiv. Koloratursopranen Kerstin Avemo beskriver varför hon föredrar en del av hans verk framför andra och vad som krävs för att ta sig an olika rollkaraktärer. Dessutom uppmärksammar vi några av Mozarts operor som inte uppnått samma genomslag genom musikhistorien. Kerstin Avemo har sjungit på många av världens scener och kommer under de närmsta åren synas mycket på Göteborgsoperan. Hon har emottagit den kungliga medaljen Litteris et Artibus och sjöng vid utdelningen av Polarpriset 2016, då den italienska sopranen Cecilia Bartoli tilldelades priset.

Amplificador, espacio producido por el taller de Audiovisuales del IX Ciclo, dio espacio a la banda Artibus, para promocionar su reciente material.

-PODCAST RECOPILADO, EMITIDO ORIGINALMENTE POR: ZenoPodcast. EN: https://pe.ivoox.com/es/interpodcast2019-artibus-vmt-audios-mp3_rf_36754240_1.html-Descripción del episodioZn, Cerboltios y Mauricio Barrios se reunen una vez más en un episodio especial de Vago sin sueño por el Interpodcast 2019. En esta ocasión, conversarán con la banda Artibus de Villa María del Triunfo. Conoceremos más sobre su vida, sus profesiones, el origen de la banda, la movida rockera en Lima Sur y las letras de sus canciones y sus objetivos.Búscanos en Spotify, iTunes, iVoox, Twitter, Facebook, Youtube, Instagram, Tumblr y Wordpress como "Podcast Vago sin Sueño"Próximo episodio: Interpodcast 2020.vagosinsueno@gmail.comzdpodcaster.wordpress.com-Escucha ZenoPodcast en: https://pe.ivoox.com/es/podcast-zenopodcast_sq_f1436506_1.html-Escucha Vago sin sueño en: https://pe.ivoox.com/es/podcast-podcast-vago-sin-sueno_sq_f1652986_1.htmlhttps://pe.ivoox.com/es/36754240

Zn, Cerboltios y Mauricio Barrios se reunen una vez más en un episodio especial de Vago sin sueño por el Interpodcast 2019. En esta ocasión, conversarán con la banda Artibus de Villa María del Triunfo. Conoceremos más sobre su vida, sus profesiones, el origen de la banda, la movida rockera en Lima Sur y las letras de sus canciones y sus objetivos. Búscanos en Spotify, iTunes, iVoox, Twitter, Facebook, Youtube, Instagram, Tumblr y Wordpress como "Podcast Vago sin Sueño" Próximo episodio: Interpodcast 2020. vagosinsueno@gmail.com zdpodcaster.wordpress.com

"Jag känner en påtaglig frihet och lycka när jag sätter mig med ett notpapper och börjar komponera" säger tonsättaren Sven-David Sandström i ett samtal som kretsar kring Bach, Gud och opera. I drygt femtio år har Sven-David Sandström varit en av våra mest uppskattade, spelade och internationellt oftast spelade tonsättare av opera, symfonier, baletter, kör- och kyrkomusik. Han är professor i komposition både vid Kungliga Musikhögskolan, såväl som Indiana University, USA och innehar hedersdoktortitlar, såväl som den kungliga medaljen Litteris et Artibus. Vi möter Sven-David Sandström för ett samtal om en sällsam kreativitet som till dags datum skänkt musikvärlden närmare 600 verk.

I slutet av 1500-talet lades grunderna till opera som konstform. Vi beger oss till tiden för operans begynnelse, får inblick i dess tonspråk och lär känna några av dem som förde utvecklingen framåt. Sedan debuten som operasångerska för närmare trettio år sedan, har Susanne Rydén varit en ambassadör för främst renässansens och barockens musik på konserthus och operascener världen över. För sina framstående konstnärliga insatser har hon bland annat emottagit utmärkelsen Litteris et Artibus. Susanne Rydén är en av landets främsta auktoriteter inom tidig musik och idag är hon dessutom preses i Kungliga Musikaliska Akademien, samt nytillträdd VD för Musik i Syd. I veckans avsnitt fokuserar vi på tidig opera och belyser några av de personer som haft central betydelse för operakonstens skapande.

Filmproducent, 81 år. Född i Wien, bosatt i Vaxholm. Debuterar som Sommarvärd. Den legendariske filmarbetaren Katinka Faragó berättar i sitt Sommar om sitt ungerska ursprung och om flykten till Sverige. Denna rakryggade modiga yrkeskvinna började arbeta vid filmen redan vid 13 års ålder. Det har blivit 55 år bakom kameran med 125 filmer. Hon har arbetat med alla de stora regissörerna. Att jobba ihop i ett ambitiöst team är en fantastisk upplevelse, ingen kan göra en film ensam, alla behövs säger hon! Katinka berättar om de första uppdragen med filmerna Loffe som polis och Anderssonskans Kalle och om första mötet med Harriet Andersson. Uppdraget att jobba med Ingmar Bergman fick hon för att ingen annan ville göra det och samarbetet fortsatte i 30 år. Hon berättar hur hon blev fast hos Bergman i samband med inspelningarna av Sommarnattens leende och Sjunde inseglet. Katinka anser att en av Bergmans bästa filmer är Nattvardsgästerna med Gunnar Björnstrand och Ingrid Thulin. Vi hör många anekdoter från filmarbete, bl a så provfilmade 130 artister för Trollflöjten 1974. Ett helt år och två amerikaresor tog det att göra Utvandrarna med Jan Troell, vi får ta del av en fin utflykt med Monika Zetterlund på Missisippifloden. Katinka avslutar med en fin kärleksförklaring till Ingmar Bergman, som har lärt henne så mycket och som alltid var så ödmjuk inför sitt arbete. Om Katinka Faragó Legendarisk filmarbetare som har arbetat med svensk films stora regissörer, varav trettio år med Ingmar Bergman och filmer som Det sjunde inseglet, Smultronstället och Oscarsbelönade Fanny och Alexander. Började som scripta på filminspelningar, blev sedan produktionsledare, producent och produktionschef. Tilldelats den kungliga medaljen Litteris et Artibus för sina insatser inom svensk film och fått tre Guldbaggar genom åren, varav en Hedersguldbagge. Har gett ut boken Katinka och regissörerna 125 filmer och 55 år bakom kameran. Första filmjobbet var att som 13-åring passa skådespelaren Elof Ahrles hund. Producent: Gun Ekroth

SKÅDESPELARE/SÅNGARE. Sommarvärd 1992, 2006. Vintervärd 2012. Reprisen med Rikard Wolff ersätter Vinter med Magda Gad. I sitt Vinterprogram 2012 hör vi Rikard Wolff tala om musik, kärlek och drömmar under 30 år. Rikard sände programmet hemifrån, från det som då hade varit hans utsiktsplats i livet under 30 år.1982 flyttade han till sin lägenhet på Lundagatan på Söder i Stockholm. Före scenskolan, före Änglagård och Pojken på månen. Före kärlekar, före den fasansfulla sjukdomen och långt innan han blev pappa sju år tidigare. Hösten 2017 gick Rikard Wolff bort efter en tids sjukdom. Han blev 59 år. Rikard Wolffs Vinter från 2012 ersätter Vinter med Magda Gad, som tvingats lämna återbud. - Vi är väldigt ledsna över att Magda Gad inte kan fullfölja sitt Vintervärdskap när lyssnarna önskade henne. Det känns samtidigt fint att återutsända Rikard Wolffs mycket uppskattade Vinterprogram nu när han inte längre finns med oss. Han var ju väldigt omtyckt för sina Sommar- och Vinterprogram och högt önskad av våra lyssnare, säger Bibi Rödöö, programchef för Sommar och Vinter i P1.   Om Rikard Wolff Arbetade länge på teaterscenen innan han fick sitt stora genombrott i Colin Nutleys film Änglagård. Har gett ut nio skivor med egna och andras texter och är bland annat en stor uttolkare av Edith Piaf. 2011 kom självbiografin Rikitikitavi - en folkhemsberättelse. 2011 tilldelades han medaljen Litteris et Artibus ur Kungens hand för sina insatser som skådespelare och 2013 utnämndes han till riddare av franska Hederslegionen av dåvarande presidenten François Hollande.   Producent: Henrik Johnsson

DANSARE, BALETTCHEF. Dansaren och balettchefen Madeleine Onne började dansa i Stockholm som barn och har nu erövrat världens scener, inte bara som dansare utan även som chef. Hon är nu balettchef för Hongkongbaletten, på väg att bli ny chef för Houston Ballet Academy i Texas. Tidigare jobbade hon som balettchef på Kungliga Operan i Stockholm och har en mycket lång framgångsrik karriär som premiärdansös.  Men karriärens början var lite svår. Skoliosen höll på att sätta stopp för dansandet.  Men hon trotsade den och en hel rad andra hinder på vägen och är en av dansvärldens mäktigaste. Programmet handlar om det underbara men hårda livet bakom kulisserna och om konsten att övervinna smärta och hur hon lärde kinesiska dansare i Hongkong att flörta. Om Madeleine Onne Balettchef för Hongkongbaletten, på väg att bli ny chef för Houston Ballet Academy i Texas. Tidigare balettchef på Kungliga Operan i Stockholm efter en lång framgångsrik karriär som premiärdansös. Utnämnd till hovdansare 1995. Startade danskompaniet Stockholm 59° North 1996. Har tilldelats Operans hedersmedalj och den kungliga medaljen Litteris et Artibus. Producent: Helena Groll

Vad är ett eget uttryck, en egen röst i musiken? Hur manifesterar sig den egna rösten hos en sångare eller hos en operachef? Jag känner att min röst har fått en speciell plats här i världen. En gåva som har landat i mig, säger svenska sopranen Elin Rombo, som värnar om sin naturliga och mjuka röstklang, tryfferad med en skvätt mörkt vemod. Plötsligt öppnar sig ett nytt register i hennes röst och Elin Rombo kan sjunga fyra toner ovanför höga C. Det är som att hoppa höjdhopp. Som att ha en liten ventil som pyser! Det är en underbar känsla, säger Elin Rombo, som sjöng Susanna i Mozarts Figaros bröllop på operan i Stockholm. Elin Rombo spås en lysande internationell karriär. Elin Rombo har lagt tre nya roller till sin repertoar, Sophie i Rosenkavaljeren, Fiordiligi i Così fan tutte och Mimì i La Boheme, alla vid Kungliga Operan i Stockholm. Elin Rombo har mottagit en rad stipendier och utmärkelser, bland dem Birgit Nilsson-stipendiet 2009. I november 2013 utnämndes Elin Rombo till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hur märks den egna rösten hos en operachef?   Jag har avlivat min inre kontrollfreak och tar råd av sångare. Det förstärker mitt regi-jag, förklarar Kasper Holten, tidigare operachef vid Det Kongelige Opera i Köpenhamn och Royal Opera House - Covent Garden i London. Vid tiden för denna intervju var Kasper Holten aktuell med två uppsättningar av Poul Ruders opera Dancer in the Dark efter Lars von Triers film: en i Köpenhamn och en på Norrlandsoperan. Nyligen hade Holtens film Juan premiär. Med operan Don Giovanni som förlaga gör Holten brutala förkortningar i Mozarts musik och låter sångarna sjunga live på engelska, på location, i en modern, rå stadmiljö. - Den rastlösa, maskulina sexualiteten och destruktiviteten är filmens centrala tema, berättar Kasper Holten.   Spellista:   Silver Moon aria ur operan Rusalka Dvorak Renée Fleming, sopran. London Symphony Orchestra. George Solti, dirigent. DECCA 475 094-2     Mens jeg venter Grieg Elin Rombo, sopran. Magnus Svensson, piano. SR P2 Live klassiskt Sopranos 20080823     Ständchen Brahms Elin Rombo, sopran. Magnus Svensson, piano. SR P2 Live klassiskt Sopranos 20080823     Pärlfiskarna Comme autrefois dans la nuit sombre Bizet Elin Rombo, sopran Folkoperans kör och orkester. Joakim Unander, dirigent.     Figaros bröllop Duet Crudel! Perché finora Mozart Elin Rombo, sopran. Ola Eliasson,  baryton. Kungliga Hovkapellet  Kungliga Operans Kör. M fl Kungliga Operan, 27 mars 2010 Inspelad av Sveriges Radio     Figaros bröllop Susannas aria Giunse alfine il momento - Deh vieni, non tardar Mozart Elin Rombo, sopran. Kungliga Hovkapellet  Kungliga Operans Kör. M fl Kungliga Operan, 27 mars 2010 Inspelad av Sveriges Radio     Dionysos Wolfgang Rihm, musik. Text av Wolfgang Rihm after Friedrich Nietzsche's Dionysus Dithyrambs Elin Rombo, sopran. Mojca Erdmann, sopran. Deutsches Symphonie-Orchester Berlin Salzburg Festspiele Inspelad av ORF Österrikiska radion     Tannhaüser AKT 1, "DIR TÖNE LOB"  /TANNHÄUSERS SÅNG/ Richard Wagner Lauritz Melchior, tenor. John Barbirolli, dir. London Symphony Orchestra. Inspelad England 29-05-1930     Winterstürme ur Valkyrian Wagner Stig Fogh Andersen, tenor. Ruse Filharmoniska orkester. Niels Borksand, dirigent. Stig Andersen-Wagner-Ring-Live in Ruse CLASSICO, CLASSCD 755     Ur filmen Juan efter Mozarts opera Don Giovanni Mozart Regi: Kasper Holten Concerto Copenhagen. Lars Ulrik Mortensen, dirigent. Christopher Maltman (Don Juan), Mikael Petrenko (Leporello), Maria Bengsson (Donna Anna), Elizabeth Futral (Elvira), Katja Dragojevic (Zerlina), Audun Ivers (Masetto) og den danske tenor Peter Lodahl som Don Otavio.

Koloratursopran Margareta Hallin: Jag sjöng upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Möt även pianisten Janos Solyom och numera avlidne saxofonisten och kompositören Ove Johansson. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången En etta på söder med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, nu 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga Operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter. Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text. Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga F'en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartók, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 18 Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Blue Seashell Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Etta på söder Erik Bergh Margareta Hallin, sång Du meines herzens kronelein (op 21_2) Richard Strauss Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Il barbiere di siviglia_ nr 7 (5), akt 1, _una voce poco fa Rossini Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Mia speranza adorata___ah non sai qual pena (kv 416) Mozart Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Lucia di lammermoor_ akt 3, _il dolce suono___ardon gl'incensi___spargi d'amaro pianto Donizetti Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Sonat for piano nr 23 f-moll op 57 Appasionata BEETHOVEN Janos Solyom, piano SOLYOM PLAYS BEETHOVEN IMPROVISATIONER FÖR PIANO ÖVER BEETHOVEN'S FÜR ELISE ENLIGT JOHANNES BRAHMS SOLYOM, JANOS (C)SOLYOM, JANOS /TAL SAMT/ (PI) Liveinspelning Konsert for piano & orkester nr 2 d-moll op 23 Wilhelm Stenhammar Janos Solyom, piano. WESTERBERG, STIG, dir. MÜNCHENER PHILHARMON. PIANO CONCERTO NUMBER 2 SERENADE ETC EMI CDM 5 65081 2 Allegro Piano Concerto In D Minor, KV 466 Mozart Janos Solyom, piano. Uppsala Kammarorkester Ailing Masters Liveinspelning Stockholms Konserthus 25 augusti 1997 2 Microstones 1 Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Fem upplysningar samt en övergång Ove Johansson. NCB/BIEM Enar Jonsson, flügelhorn. Ove Johansson, saxofon. M fl. Enar Jonsson quintet & sextet Gothenburg 1965-1969 Anagram CD 09 (2005) (Inspelat av Sveriges Radio) Near The Coast Mwendo Dawa Mwendo Dawa. Bl a Ove Johansson, saxofon. Susanna Lindeborg, piano. Music LJ Records LJCD 5256 Acoustic Chase Lindeborg / Johansson Duo Ove Johansson, saxofon, mm. Susanna Lindeborg, piano, mm Thoughtful World LJ Records LJCD 5253

Att humla - vad är det? Tonsättaren Synne Skouen: -Humlan är inte konstruerad för att flyga. Men det vet hon inte och flyger ändå. Kvinnor inom konstmusiken har ofta fått höra detta: kvinnor kan inte! Det första programmet i serien Konsten att humla.- Klassisk musik är en konstform som tystar kvinnor, skrev den engelske författaren, musikkritikern och radiomannen Norman Lebrecht år 2006. - Halva mänskligheten utestängts från den kreativa processen. Det finns inga kvinnliga tonsättare i den symfoniska kanon. Karriärer har slagits i spillror. Självförtroenden har knäckts hos kvinnor. Den klassiska musiken styrs av en old boys club som stryper musiken.Det handlar ofta om fördomar och omskrivningar som kvinnors tonsättningar har inte samma höga kvalitet eller kvinnors hjärnor passar inte till att komponera.I Sverige är 2006 inte ens var tionde yrkesverksam tonsättare kvinna. Vid konserterna ingår en försvinnande liten del verk komponerade av kvinnor. Detta särartstänkande vilar på en solid ideologi som använder faktisk diskriminering, men även osynliga normer och regler för vad som är passande för just kvinnor.I de sex programmen kommer kvinnor inom konstmusiken själva till tals - i Wien, Prag, Oslo, Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Kvinnorna är mellan 76 och 26 år gamla. Spänner över ett halvt sekel.I det första programmet möter vi två stora europeiska tonsättare: Karin Rehnqvist i Stockholm och Olga Neuwirth i Wien. Karin Rehnqvist har utvecklat en av de mest särpräglade rösterna inom ny musik sedan 1960-talets Ligeti och Penderecki. I början av 1980-talet skrev hon det verk som blev hennes genombrott: Davids Nimm för 3 sångerskor. Min David baklänges blir Davids Nimm- Jag sysslar med konst och det talar om livet. Och då är ju detta att vara kvinna en stor del av livet när man är kvinnaKarin Rehnqvist fick Läkerols kulturpris för sin förnyelse av förhållandet folkmusik - konstmusik, Christ Johnson-priset, Stockholms Stads Hederspris, Kurt Atterberg-priset, medaljen Litteris et Artibus och Hilding Rosenberg-priset. Karin Rehnqvist blev den första kvinnliga eleven i kompositionsklassen på Kungliga Musikhögskolan och  hon utnämndes senare till Sveriges första kvinnliga professor i musikalisk komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. - Man kan inte höra på den enskilda tonsättaren om det är en kvinna  eller en man som skrivit ett speciellt stycke musik. Men om man ser det stort, så tror jag att det kan leda till en förändring, ge fler uttryck och en större musikalisk palett, om fler kvinnor får möjlighet att skriva musik och få den framförd, säger tonsättaren Karin Rehnqvist. För 15 år sedan framstod den unga österrikiskan Olga Neuwirth som en av de ledande europeiska nutida tonsättarna. Hon motarbetades vid Musikhögskolan i Wien, och fick fly hemlandet. Studier i San Francisco och Paris samt stöd av professorn och rumänska tonsättaren Adriana Hölsky och nobelpristagaren i litteratur, Elfriede Jelinek, fick Olga Neuwirth att blomstra som tonsättare. Vi möter Olga Neuwirth på det välkända konstnärskaféet Eiles mitt i Wien. Wienklassicismens mecca. Med sina Mozart-look alikes, sina Mozartkugeln, Sachertårtor, hästdroskor och gatumusikanter. Wienklassicism är musik skriven av tonsättare som Haydn och Mozart som levde och verkade i Wien. Och Beethoven, som dog i staden. Även några av de största romantikerna bland de klassiska tonsättarna verkade i Wien, t ex Gustav Mahler, ja t o m Richard Wagner, som blev utslängd. Så det vilar en tung, manlig, konstmusikalisk tradition över Wien. På gott och på ont, framförallt för kvinnor inom musiken. Österrike är ett av de få länder där det aldrig funnits någon kvinnorörelse. -Jag blev öppet motarbetad på Musikhögskolan i Wien, berättar tonsättaren Olga Neuwrth. Som enda kvinnliga elev i klassen, som  bestod av idel unga män, blev jag utan både pris och pengar för sina  skolkompositioner. Idag är jag den enda av klasskamraterna som lever som tonsättare. Olga Neuwirth lämnade det konservativa Wien och sökte sig till andra tonsättare inom den nutida musiken. Hon reste till Paris och hade rumänska tonsättaren Adriana Hölsky, kompositionslärare i Stuttgart och senare professor i Salzburg, som rådgivare. Olga upptäckte musik av Boulez, Charinot, Fetdtman, Berio. Ja, alla män, men så tog hon lektioner för tonsättaren Elinor Armer, rektorn för kompositionsav­delningen vid Musikkonservatoriet i San Francisco, och hörde för första gången nyskriven musik av kvinnliga tonsättare. Något som då var helt omöjligt att höra vid Musikhögskolan Wien. Musiklista: Rimsky-Korsakov, transkr. Sergej Rachmaninov The Flight of the Bumblebee Simon Trpceski, piano CD-titel. Racmaninov: Piano Sonata No.2 ; Preludes EMI Classics 7243 5 57943 2 1 Olga Neuwirth I Bild Klangforum Wien, Johannes Kalitzke, dirigent CD-titel: Olga Neuwirth: Bahlamms Fest (Disc 1) Kairos KAI 1234 Karin Rehnqvist Lamento - Rytmen Av En Röst Sats II Chorale Furioso Kungliga Filharmonikerna. Göran W Nilson, dirigent. CD-titel: Davids Nimm Phono Suecia PSCD 85 Karin Rehnqvist Kast The Ostrobothnian Chamber Orchestra. Juha Kangas, dirigent. CD-titel: Davids Nimm Phono Suecia PSCD 85 Karin Rehnqvist Davids Nimm Lena Willermark, sopran. Susanne Rosenberg, sopran, Agnete Christensen, mezzosopran CD-titel:  Davids Nimm Phono Suecia PSCD 85 Karin Rehnqvist Puksånger - Lockrop Sats III Det Växte Upp En Lilja Lena Willermark, sopran. Susanne Rosenberg, sopran. Helena Gabrielsson, slagverk. CD-titel: Davids Nimm Phono Suecia PSCD 85 Karin Rehnqvist Puksånger - Lockrop Sats IV Naisell On Pitka Tukka Lena Willermark, sopran. Susanne Rosenberg, sopran. Helena Gabrielsson, slagverk. CD-titel: Davids Nimm Phono Suecia PSCD 85 Karin Rehnqvist Lamento - Rytmen Av En Röst Sats 1 Lamento Kungliga Filharmonikerna. Göran W NIlson, dirigent CD-titel: Davids Nimm Phono Suecia PSCD 85 Karin Rehnqvist Text: J-O Wallin, B S Ingeman, ur Psaltaren, Ordspråksboken och medeltida tradition. Ljus av ljus Adolf Fredriks flickkör, Radiosymfonikerna. Manfred Honeck Inspelad av SR i Berwaldhallen 17/9 2004. Karin Rehnqvist Till Ängeln med de brinnande händerna La Cappella. Susanne Rosenberg, röst. Sarah Lindloff, flöjt. Backa Katarina Eriksson, oboe. Leo Svensson, Mats Olofsson, cello. Karin Eklundh, dir.       Urufförande Västerås, 9/10 2005. Konsertdokumentation. Olga Neuwirth Vexierbilder (1993/94) CD-titel: Olga Neuwrth Accord 205232 Olga Neuwirth Vampyrotheone Klangforum Wien, Ltg. Peter Eötvös, Konstantia Gourzi (1995) CD-titel: Vampyrotheone  *  Instrumental-Inseln aus Bählamms Fest *  Hooloomooloo KAIROS 0012242KAI Olga Neuwirth VII Bild Klangforum Wien, Johannes Kalitzke CD-titel: Olga Neuwirth: Bählamms Fest (Disc 2) Kairos KAI 1234 Olga Neuwirth IX-X Bild Klangforum Wien, Johannes Kalitzke CD-titel: Olga Neuwirth: Bählamms Fest (Disc 2) Kairos KAI 1234 Olga Neuwirth Hooloomooloo Klangforum Wien, Ltg. Peter Eötvös, Konstantia Gourzi (1995) CD-titel: Vampyrotheone  *  Instrumental-Inseln aus Bählamms Fest *  Hooloomooloo KAIROS 0012242KAI

Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? I det fjärde programmet i serien Dilemma möter vi Margareta Hallin, koloratursopran och tonsättare, Janos Solyom, pianist och dirigent och Ove Johansson, saxofonist och kompositör. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången ”En etta på söder” med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: ”Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter.” Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text . Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga f’en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Margareta Hallin, fansida på Facebook: https://www.facebook.com/pages/Margareta-Hallin/137550812991903 Margareta Hallin, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Margareta_Hallin Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartok, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Janos Solyom, hemsida: http://www.solyom.com Janos Solyom, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Janos_Solyom Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Ove Johansson, hemsida lj-records: http://www.lj-records.se/ove.html Ove Johansson, Encyclopedia of Jazz Musicians: http://www.jazz.com/encyclopedia/johansson-ove-karl-ove-gunnar

I programmet berättar Lena Willemark om varför hon har tackat nej till melodifestivalen två gånger, om ynnesten att kula hem korna för första gången när en är 14 år och om baksidan med att vara en blond reminiscens från det svenska ursprunget. YRKE: Folkmusiker och kompositör. BAKGRUND: Lena Willemark växte upp i Älvdalen där hon lärde känna sina läromästare Ekorr-Anders och Sväs-Märta. I mitten av 80-talet fick hon sitt genombrott med skivan "När som gräset det vajar", men även med Gals and pals på Berns. Willemark är och har varit aktiv som gränsöverskridande musiker i en rad olika konstellationer där samarbetet med folkmusikgruppen Frifot med Ale Möller och Per Gudmundson gett henne internationell ryktbarhet. Willemark har fått fyra Grammisar, varit nominerad till Nordiska rådets musikpris, är ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien samt Riksspelman. 2011 mottog hon utmärkelsen ”Litteris et Artibus”. AKTUELL MED: Skivrealease och turné med skivan "Alla drömmars sång" med pianisten Mats Öberg och saxofonisten Jonas Knutsson. Willemark komponerar för tillfället "Lyöstraini/Trees of light" som är ett samarbete med basisten Anders Jormin och ska framföras under en svensk/japansk turné tillsammans med den japanska koto-musikern Karin Nakagwa.

Skådespelare och sångare - I mitt Vinterprogram ska jag prata om musik, kärlek och drömmar under 30 år. 1982 flyttade jag till min nuvarande adress på Söder i Stockholm. Före scenskolan, före Änglagård och Pojken på månen. Före kärlekar, före den fasansfulla sjukdomen och långt, långt innan jag blev pappa för sju år sen. Jag sänder hemifrån, från det som har varit min utsiktsplats i livet under 30 år. Om Rikard Wolff Arbetade länge på teaterscenen innan han fick sitt stora genombrott i Colin Nutleys film Änglagård. Har gett ut nio skivor med egna och andras texter och är bland annat en stor uttolkare av Edith Piaf. I fjol kom självbiografin Rikitikitavi - en folkhemsberättelse. I juni 2011 tilldelades han medaljen Litteris et Artibus ur Kungens hand för sina insatser som skådespelare. Spelar just nu i Chéri på Dramaten som hade premiär 1 december. Rikard Wolff har varit Sommarvärd 1992 och 2006 samt Vintervärd 2012. Producent: Henrik Johnsson

The superb mezzo from Sweden, land of fabulous artists, Barbro Ericson, in selections from the Verdi Requiem,Don Carlo, Ballo, Pique Dame, Boris, Aida, Das Rheingold, Lohengrin, and Saul and David. (68 min.) Barbro Ericson Hederén Helen Augusta, born April 2 1930 in Halmstad , is a Swedish opera singer ( mezzo-soprano and alto ). Ericson was educated at the College of Music and Opera School in Stockholm . After debuting at the Opera in 1956 she was employed there in 1958 . She came to portray over 100 roles, mainly in the major mezzo roles in works by Wagner , Verdi and Strauss . She has also made ​​more modern roles such as Mother Goose and Baba in Stravinsky's The Rake's Progress , Mescalina in Ligeti's The Great bern wife , Marie in Berg's Wozzeck , and Madame de Croissy in Poulenc's Karmelitsystrarna . Ericsson has also appeared in several scenes in foreign countries such as Bayreuth , Salzburg , Metropolitan , Bayerische Staatsoper in Munich, La Scala and Covent Garden . Her records span from Gluck's Orpheus to Carmen and the high soprano role of Santuzza in Mascagnis In Sicily . Two of her biggest successes was in 1975 as Amman in Richard Strauss's Die Frau ohne Schatten and previously as Klyteimnestra the same composer's Elektra . Ericson was awarded a scholarship from the Set Svaneholms Memorial Fund in 1967 . She was appointed to the Royal Court Singer in 1968 and received Litteris et Artibus 1978th