Podcast appearances and mentions of ulla str

En av de bästa litterära skildringarna av Europas grymma 1900-tal är Elsa Morantes Historien från 1974. Den utspelas under andra världskrigets Rom och är skriven i en ursinnig vrede mot makten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den är också skriven med en oändlig medkänsla med de arkebuserade, stupade, torterade och ihjälfrusna. Ida Ramundo är nog en av litteraturhistoriens mest osannolika hjältinnor. Lite grå och oansenlig, åldrad i förtid men med en envishet och urkraft när det gäller att skydda sina barn. Egentligen är det kärleken hon skildrar, utifrån dess sista offer, den lille Useppe, frukten av en våldtäkt förövad av en tysk soldat.Useppe har en överjordisk förmåga att förstå djurens språk. Det sägs att Elsa Morante, som dog 1984, inspirerats av en sann historia om en kvinna som hittade sin sexårige son död i hemmet med en vit vallhund vakande över sig.När "Historien" kom ut i 70-talets rigida politiska klimat ansåg många kritiker att den var ointellektuell, rentav reaktionär. Men folket älskade den, och Morante hade låtit trycka upp den i en billighetsupplaga. På ett halvår sålde den i 800 000 exemplar.En Klassiker av Ulla Strängberg.

Där finns den kända scenen med madeleinekakan doppad i lindblomste som aktiverar barndomen och bortglömda minnen - en metafor lika känd som boken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust är ett av litteraturhistoriens mest kända verk. Få har tagit sig igenom alla delarna men kanske har man läst den första - "Swanns värld". Ulla Strängberg har också tittat på Prousts säng av koppar på Musée Carnavalet i Paris. Det var i den sängen han skrev den berömda romansviten under sina sömnlösa nätter. Uppläsare är Staffan Göthe. Denna Klassiker sändes första gången 2013.

Där finns den kända scenen med madeleinekakan doppad i lindblomste som aktiverar barndomen och bortglömda minnen - en metafor lika känd som boken. "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust är ett av litteraturhistoriens mest kända verk. Få har tagit sig igenom alla delarna men kanske har man läst den första - "Swanns värld". Ulla Strängberg har också tittat på Prousts säng av koppar på Musée Carnavalet i Paris. Det var i den sängen han skrev den berömda romansviten under sina sömnlösa nätter. Uppläsare är Staffan Göthe. Denna Klassiker sändes första gången 2013.

Ett porträtt av den polske poeten och författaren Adam Zagajewski som räknas som ett av de stora namnen inom den samtida poesin. Ulla Strängberg besökte honom i hans hemstad Kraków sommaren 2015. Den polska poesin har producerat namn som Herbert Zbigniew, Czeslaw Milosz och Wyszlawa Szymborska, de två senare Nobelpristagare. Adam Zagajewski är ett av de stora namnen in den samtida europeiska poesin. Hans verk - essäer, novellsamlingar och lyrik - bär spår av ständiga förflyttningar. Han växte upp i Lwów i östra Polen som efter kriget kom att tillhöra Ukraina. Hela hans familj flyttades till Schlesien. 1982 flyttade han som dissident till Paris och återkom tjugo år senare. Han har bott i Stockholm och varit gästprofessor i Houston. Men Krákow, ungdomsstaden där han studerade, har blivit hans fasta punkt. Staden med de många kyrkorna och gator byggda enligt Chopins preludier, som det står i en dikt. Första gången Ulla Strängberg träffade honom var i Paris under exilen i början av 80-talet. Nu blev det ett samtal om individualism och totalitarism, om en varma beröringen av en röd pionjärhalsduk, om den europeiska identiteten och om ambivalensen som livshållning. Trots alla uppbrott och underjordiska aktiviteter under generalernas tid, påstår han att hans liv varit ganska händelsefattigt. Jag förlorade två fosterland,  men  jag sökte mig till ett tredje, en plats för fantasin, och jag valde poesin som fältet för mitt sökande. Adam Zagejewski Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se Det här reportaget sändes första gången sommaren 2015.

Litteraturkritikerna Emilia Söelund, Björn Kohlström och Ulla Strängberg sammanfattar littteraturåret 2019. Vilka var årets bästa läsupplevelser? Vilka var årets besvikelser? Böcker som diskuteras i avsnittet är bland annat: Bröllopsgästen av Carson McCullers Politisk roman av Lone Aburas Minnen av livet av Maria Stepanova W. av Steve Sem-Sandberg Assymetri av Lisa Halliday Klubben av Matilda Gustavsson

Bödeln kan läsas som en antifascistisk kamproman, som belyser massans våldsdyrkan och flockmentaliteten. Men har den något att säga oss idag? Ulla Strängberg har läst om Pär Lagerkvists roman från 1933. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Håkan Möller, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, som skrivit om Lagerkvist i ”Ögonblicket och marknaden” menar att den i högsta grad är en röst i samtiden. Kanske har tiden hunnit ifatt Lagerkvist, som aldrig fick något större gensvar för romanen om den sorglige figuren som vandrar genom århundradena och bär människornas behov av att döda som ett kors.

Shtisel som utspelas bland chassidiska judar i Jerusalem har redan blivit en internationell snackis. Hur har den landat i Sverige? Möt också långfilmsdebuterande Jonah Hill från Los Angeles. Skådespelaren Jonah Hill blev känd i komedier som Supersugen och 21 jump street. Nu har han debuterat som långfilmsregissör med Mid90s. En film om manlig vänskap, men på ett helt annat sätt.  P1 Kulturs Emma Engström fick en exklusiv pratstund med Jonah Hill, om 90-talet, uppväxten i Los Angeles och varför han vill berätta egna historier. Shtisel är TV-serien som utspelas i Jerusalems ortodoxa kvarter och ger inblick i de chassidiska judarnas sedvänjor och levnadsätt. P1 Kultur har bjudit in tecknaren Joanna Rubin Dranger och TV-skribenten Linus Fremin till ett samtal om denna populära och roliga TV-serie om ortodoxa judars liv. Claire Darling och Mellan raderna heter två franska relationsdramer som snart har svensk biopremiär. Sveriges Radios Pariskorrespondent Margareta Svensson har träffat regissören Julie Bertuccelli och skådespelaren och teaterregissören Vincent Macaigne. En antifascistisk kamproman - det har Pär Lagerkvists roman Bödeln från 1933 kallats för. I Klassikern har Ulla Strängberg träffat Håkan Möller som är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet för att prata om Lagerkvist och det politiska motståndet på 30-talet. Har Bödeln fortfarande något att säga oss idag om massans våldsdyrkan och flockmentaliteten? Och så får vi träffa den sista av fyra  bokcirklar som är med och utser Sveriges Radios Romanpris 2019. Mina Benaissa har varit i småländska Aneby och träffat den prat och matglada bokcirkeln Librum. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Cecilia Blomberg

Pinnstolen är en av våra mest älskade möbler. I 200 år har den hittat sin plats i svenska hem - hos allmoge och herrgårdar, i arbetarkök och funkisvåningar. Idag har den blivit en designikon. Johan Wilhelm Thunander startade Sveriges första pinnstolsfabrik i Hagafors i Småland år 1863. Inspirationen kom från den engelska Windsorstolen, som en välbeställd dam på Hooks herrgård kommit i kontakt med  och bett en snickare i byn att tillverka. Hagafors pinnstolsfabrik blev en i raden av små fabriker i Smålandsskogarna som lade grunden till den småländska möbelindustrin. Fabriken köptes upp av Nässjö stolfabrik, som vid förra sekelskiftet var Nordens största möbelfabrik och sysselsatte hela staden. Den lades ned 1992 och den fina samlingen pinnstolar är numera inlåsta i ett källarutrymme- i väntan på en utställningslokal. Nirvan Richter är arkitekt och formgivare. Om det är nån möbel som man kan säga är ursprunget till den småländska snickeriindustrin är det pinnstolen, för den var så oerhört enkel att tillverka.En trampsvarv var allt som behövdes. Jag gillar saker som har lång hållbarhet och som man kan leva med under lång tid, och det är fallet med pinnstolen. Modellerna som har blivit ett slags ikoner idag  har ett rykte om att vara unika, men de är ju gjorda efter gamla förlagor som har förenklats. Pinnstolen är ungefär som en japansk haiku. Man kan destillera ner den till det allra finaste, den är materialsnål och det går att få hög sittkomfort. Men lyfter den med ett finger men trots det kan den vara en stor gest i rummet. Den är bondenkel helt enkelt! Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se

Pinnstolen är en av våra mest älskade möbler. I 200 år har den hittat sin plats i svenska hem - hos allmoge och herrgårdar, i arbetarkök och funkisvåningar. Idag har den blivit en designikon. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Johan Wilhelm Thunander startade Sveriges första pinnstolsfabrik i Hagafors i Småland år 1863. Inspirationen kom från den engelska Windsorstolen, som en välbeställd dam på Hooks herrgård kommit i kontakt med och bett en snickare i byn att tillverka. Hagafors pinnstolsfabrik blev en i raden av små fabriker i Smålandsskogarna som lade grunden till den småländska möbelindustrin. Fabriken köptes upp av Nässjö stolfabrik, som vid förra sekelskiftet var Nordens största möbelfabrik och sysselsatte hela staden. Den lades ned 1992 och den fina samlingen pinnstolar är numera inlåsta i ett källarutrymme- i väntan på en utställningslokal. Nirvan Richter är arkitekt och formgivare. – Om det är nån möbel som man kan säga är ursprunget till den småländska snickeriindustrin är det pinnstolen, för den var så oerhört enkel att tillverka. En trampsvarv var allt som behövdes. – Jag gillar saker som har lång hållbarhet och som man kan leva med under lång tid, och det är fallet med pinnstolen. Modellerna som har blivit ett slags ikoner idag har ett rykte om att vara unika, men de är ju gjorda efter gamla förlagor som har förenklats. – Pinnstolen är ungefär som en japansk haiku. Man kan destillera ner den till det allra finaste, den är materialsnål och det går att få hög sittkomfort. Men lyfter den med ett finger men trots det kan den vara en stor gest i rummet. – Den är bondenkel helt enkelt! Ulla Strängbergulla.strangberg@sverigesradio.se

David Sedaris är en av USA:s just nu mest uppmärksammade komiker och författare - och kommer förbi P1 Kultur under sin Sverige-turné. Dessutom är vi på plats på litteraturfestivalen Littfest i Umeå. David Sedaris senaste bok heter på svenska "Calypso" och är en samling vardagsbetraktelser om allt från en död systers brutala självmord till hur man bara inte kan låta bli att springa miltals varje dag för att plocka upp skräp i omgivningen. På Littfest i Umeå har vår reporter Joakim Silverdal samlat Annelie Brännström-Öhman, professor i litteraturvetenskap, samt serietecknaren Mats Jonsson och norske författaren Sigbjörn Skåden för ett samtal om litteraturens villkor och möjligheter utanför de största städerna. P1 Kulturs kritiker Jenny Teleman har sett den nya svenska filmen "Lucky One" av Mia Engberg - och så fortsätter vi vårt nyss påbörjade Smålandstema. För om en knapp månad delas Sveriges Radios romanpris ut i Växjö och som en liten uppladdning skildrar vi det kulturella Småland på olika sätt. Den här gången är det Ulla Strängberg som har gjort en Klassiker om pinnstolen, som har sina rötter i regionen. Programledare: Roger Wilson. Producent: Mattias Berg.

Han kallades länge för Sydamerikas mest välbevarade hemlighet, men den nu 69-årige författaren är numera internationellt spridd och översatt. Ett program av Ulla Strängberg från 2015. För tre år sedan, 2015, kom Fri flykt framåt, tre kortromaner i översättning till svenska av Manni Kössler. César Aira ser på skrivandet som en allvarlig lek och improviserar fram sina romaner. Att behärska improvisationens konst är nyckeln till lyckan, menar han, som skriver i ett rasande tempo; i genomsnitt tre romaner om året, men ingen på mer än 100 sidor. Det korta formatet och stilen som liknar en korsning mellan surrealism och barock, påminner om Jorge Luis Borges labyrinter eller Julio Cortázars sätt att hoppa hage. Språket är enkelt men intrigen desto mer halsbrytande. Jag behöver två saker när jag skriver. En tankelek och en känsla som berör mig på djupet. Ulla Strängberg träffade honom i hans hem i Buenos Aires, belamrat med böcker från golv till tak. Det blev också en promenad i stadsdelen Flores med sina blommande villaträdgårdar där flera av hans berättelser utspelas, kryddade med en stillsam ironi. Ironi är en hövlighet mot läsaren. Man får inte ta sig själv på alltför stort allvar. César Aira. Ett program av Ulla Strängberg från 2015.

Pinnstolen är en av våra mest älskade möbler. I 200 år har den hittat sin plats i svenska hem - hos allmoge och herrgårdar, i arbetarkök och funkisvåningar. Idag har den blivit en designikon. Johan Wilhelm Thunander startade Sveriges första pinnstolsfabrik i Hagafors i Småland år 1863. Inspirationen kom från den engelska Windsorstolen, som en välbeställd dam på Hooks herrgård kommit i kontakt med  och bett en snickare i byn att tillverka. Hagafors pinnstolsfabrik blev en i raden av små fabriker i Smålandsskogarna som lade grunden till den småländska möbelindustrin. Fabriken köptes upp av Nässjö stolfabrik, som vid förra sekelskiftet var Nordens största möbelfabrik och sysselsatte hela staden. Den lades ned 1992 och den fina samlingen pinnstolar är numera inlåsta i ett källarutrymme- i väntan på en utställningslokal. Nirvan Richter är arkitekt och formgivare. -Om det är nån möbel som man kan säga är ursprunget till den småländska snickeriindustrin är det pinnstolen, för den var så oerhört enkel att tillverka.En trampsvarv var allt som behövdes. -Jag gillar saker som har lång hållbarhet och som man kan leva med under lång tid, och det är fallet med pinnstolen. Modellerna som har blivit ett slags ikoner idag  har ett rykte om att vara unika, men de är ju gjorda efter gamla förlagor som har förenklats. -Pinnstolen är ungefär som en japansk haiku. Man kan destillera ner den till det allra finaste, den är materialsnål och det går att få hög sittkomfort. Men lyfter den med ett finger men trots det kan den vara en stor gest i rummet. -Den är bondenkel helt enkelt! Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se

Ett specialprogram från Island av Mia Gerdin och Ulla Strängberg (2013). Islänningarna har inga kronjuveler men de har sina handskrifter med både Eddadiktning och sagor sedan 1200-talet. Under en period var det förbjudet att ändra eller popularisera dikterna och sagorna, men nuförtiden är det annorlunda. En tecknad långfilm har producerats på Island som handlar om Tor, Oden och andra gudar på Valhalla. Mia Gerdin och Ulla Strängberg åker runt på Island i nutid och dåtid, hälsar på hos Gunnar på Lidarende och pratar med författaren Yrsa Sigurdadottir som använder sig av fornnordisk mytologi och refererar till isländska släktsagor när hon skriver sina storsäljande deckare. Uppläsare är Johan Gry. Musiken kommer från Sigur Ros, Björk och Ry Cooder. Resenärer och programledare är Mia Gerdin och Ulla Strängberg. Detta är del 2 av 2. Del 1 sändes den 6 januari. Programmet sändes för första gången 2013. Detta är en något förkortad version.

Ett specialprogram från Island av Mia Gerdin och Ulla Strängberg (2013). Hur har de isländska sagorna kunnat behålla sin lyskraft i över 800 år? Mia Gerdin och Ulla Strängberg reste till Island för att ta reda på vad landets gamla sagor betyder idag. I det första programmet diskuteras hur sagorna inspirerar dagens författare som till exempel Sjón och Gerdur Kristny. Första stoppet på resan genom lavafält och jöklar är Snorre Sturlassons Reykholt, där han skrev sin Edda på 1200-talet, badade och gick en blodig död till mötes. I Reykjavik intervjuas författaren och forskaren Jon Karl Helgasson. Han berättar bl a hur stadens gator fått namn efter personer från olika sagor. Författaren Gerdur Kristny använder sig av en gammal Eddadikt i sin diktsamling Blodhov (översatt till svenska av John Swedenmark) och Sjón som tar sig fram i Reykjavik på sin vita cykel berättar om sagornas inflytande på hans författarskap, och varför de är stor litteratur än idag. Vi möter även Kristinn Johannesson, svensk samordnare för Nordens hittills största översättarprojekt: att nyöversätta de isländska sagorna till svenska, norska och danska. Uppläsare är Johan Gry. Musiken kommer från Sigur Ros, Björk och Ry Cooder. Resenärer och programledare är Mia Gerdin och Ulla Strängberg. Detta är del 1 av 2. Del 2 sänds den 13 januari. Programmet sändes för första gången 2013. Detta är en något förkortad version.

Lundströms Bokradio har jullov, så istället hälsar vår kollega Ulla Strängberg på hos den brittiske författaren Julian Barnes. Han är aktuell med boken Tidens larm, en roman om den ryske kompositören Dmitrj Sjostakovijs medlöperi under Stalintiden. Kompositören Sjostakovitjs medlöperi under Stalintiden har väckt diskussioner långt in i vår tid. Var den gåtfulle tonsättaren feg eller en smart överlevare?  Ulla Strängberg  träffade honom i hans hem i nordvästra London. I den brittiska författaren Julian Barnes är nu aktuell med en fiktionaliserad biografi över den ryske kompositören Dmitrj Sjostakovitj, Tidens larm. Ulla Strängberg har mött författaren som skriver så vackert om tid och minne, och som har lyckats gestalta en av 1900-talets största kompositörer så att man känner hans rädsla, in på bara huden.

Pinnstolen är en av våra mest älskade möbler. I 200 år har den hittat sin plats i svenska hem - hos allmoge och herrgårdar, i arbetarkök och funkisvåningar. Idag har den blivit en designikon. Johan Wilhelm Thunander startade Sveriges första pinnstolsfabrik i Hagafors i Småland år 1863. Inspirationen kom från den engelska Windsorstolen, som en välbeställd dam på Hooks herrgård kommit i kontakt med  och bett en snickare i byn att tillverka. Hagafors pinnstolsfabrik blev en i raden av små fabriker i Smålandsskogarna som lade grunden till den småländska möbelindustrin. Fabriken köptes upp av Nässjö stolfabrik, som vid förra sekelskiftet var Nordens största möbelfabrik och sysselsatte hela staden. Den lades ned 1992 och den fina samlingen pinnstolar är numera inlåsta i ett källarutrymme- i väntan på en utställningslokal. Nirvan Richter är arkitekt och formgivare. -Om det är nån möbel som man kan säga är ursprunget till den småländska snickeriindustrin är det pinnstolen, för den var så oerhört enkel att tillverka.En trampsvarv var allt som behövdes. -Jag gillar saker som har lång hållbarhet och som man kan leva med under lång tid, och det är fallet med pinnstolen. Modellerna som har blivit ett slags ikoner idag  har ett rykte om att vara unika, men de är ju gjorda efter gamla förlagor som har förenklats. -Pinnstolen är ungefär som en japansk haiku. Man kan destillera ner den till det allra finaste, den är materialsnål och det går att få hög sittkomfort. Men lyfter den med ett finger men trots det kan den vara en stor gest i rummet. -Den är bondenkel helt enkelt! Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se

Den brittiska författaren Julian Barnes tar i sin nya bok den ryska kompositören Sjostakovitjs perspektiv som hukande under Stalins repression blivit känd som medlöpare. Kompositören Sjostakovitjs medlöperi under Stalintiden har väckt diskussioner långt in i vår tid. Var den gåtfulle tonsättaren feg eller en smart överlevare?  I den brittiska författaren Julian Barnes är nu aktuell med en fiktionaliserad biografi över den ryske kompositören Dmitrj Sjostakovitj, Tidens larm. Ulla Strängberg har mött författaren som skriver så vackert om tid och minne, och som har lyckats gestalta en av 1900-talets största kompositörer så att man känner hans rädsla, in på bara huden.

I denne podcast sætter vi fokus på scongrafi og scenografer i forbindelse med udgivelsen af Ulla Strømbergs nye bog 'Nyere danske scenografer'. Vi er i Aarhus og snakke med scenograf Christian Albrechtsen om hans seneste forestilling 'Lyden af de skuldre vi står på'. Derudover får vi også besøg af scenograf Julian Toldam Juhlin, som bl.a. fortæller os om henkogte pærer, croquis og fascinationen af plastik. 

Eric Linklaters barnboksklassiker får nytt liv på Dramatens scen- en visuell upplevelse och en frisk fläkt från en annan planet. Den skotske författaren Eric Linklater skrev boken om systrarna Dina och Dorinda mitt under brinnande krig.(1944). Systrarna uppmanas att vara snälla och lydiga. Annars kan en ond vind blåsa in  i deras hjärtan. De uppstudsiga flickorna gör helst som de själva vill; äter så mycket pudding och paj att de blir stora som ballonger, och provar Fru Häxelins trolldryck som förvandlar dem till kängurur. Tillsammans befriar de Silverfalken och Guldpuman ur djurparken och beger sig till Bombardiet för att befria sin pappa som kämpar för att störta diktatorn Hula-hu. Berättelsen är aktuell idag, även om den utspelas i en sagovärld, säger regissören Ellen Lamm och fortsätter: Det handlar om ett land med en diktator och förtryck på många olika plan. Föreställningen har ändå ett politiskt anslag eftersom det handlar om att tänka själv och det finns situationer där det är rätt att göra uppror. Flickorna är berättelsens hjältar. De befriar sin pappa och ett helt folk. De förmedlar ett tidlöst budskap: Våga mer! Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se

Mia Gerdin och Ulla Strängberg fortsätter sin grönländska resa i Nuuk, huvudstaden med 17000 invånare, 1/3 av hela landets befolkning. Den legendariska musikgruppen Sumé  bidrog på 70-talet till att skapa en nationell självkänsla i Grönland. 1979 fick man "Hjemmestyre" och 2009 blev landet självständigt i alla frågor utom utrikespolitik.  Vi träffar producenten Karsten Sommer som numera jobbar på grönländska radion, KNR och som på 70-talet grundade skivbolaget ULO.-Sumé var en kulturell bomb, säger Karsten Sommer. Det stärkte självkänslan hos grönländarna, som så länge varit koloniserade av danskarna. Sumé lade grunden till den nationella identiteten, ett musikaliskt arv som tagits vidare av hiphopen.Vi går runt i det fina kulturhuset Katuaq, format efter det böljande norrskenet, vi tittar på nya färgstarka lägenhetskomplex och lär oss att bostadspriserna är lika höga som i Danmark, vi besöker den nya gallerian och åker i Grönlands första rulltrappa, och får veta att:"Alla grönländare är diktare och musiker" - Kim Larsen, Selvstyrets kulturdepartement.Kristian Mölgaard är en ung, egensinnig filmare som fick viral spridning med sin video om den globala uppvärmningen."Alla grönländare är diktare och musiker"-Det var tänkt som en ironisk och skämtsam kommentar, säger han. Över huvudtaget verkar inte grönlänningarna särskilt oroade över klimatförändringarna. Utom proffsen på Klimatinstitutet som studerar permafrostens tinande och märker hur vissa arter försvinner.- Det finns en annan grönländsk självmedvetenhet och stolthet Idag är det grönländarna själva som framför samhällskritiken, inte bara folk utifrån. Innan vi tar det röda planet till Köpenhamn, konstaterar vi att Grönland genomgått en snabb förändring sedan sekelskiftet. Turismen har ökat markant, man börjar diskutera mineralbrytning (det omstridda uranet t ex) och man står inför stora utmaningar när det gäller att upprätthålla service på avlägset belägna platser längs kusten i väglöst land. Mia Gerdin som besökte landet också för 12 år sedan ser en förändring ett Nuuk med större självförtroende.Tidigare program i serien:Grönländsk resa 1: Färgstarkt, vilt och vackert Grönland: Att bo i väglöst landGrönland: Den unga och orädda litteraturenGrönland: Från tupilaker till civilisationskritik inom konsten 

Mia Gerdin och Ulla Strängberg landar på Kangerlussuaqs flygplats och tar det röda inrikesflyget till Ilulissat, 30 mil norr om polcirkeln. Ilulissat ligger vid Isfjorden och från vårt bed&breakfast ser vi isbergen segla förbi. Det är majestätiskt. Slädhundarna skäller, turisterna flockas kring helikoptern som ska ta dem till glaciären - innan den smälter. Men på 12 år har invånarantalet - om man räknar både människor och hundar - halverats. Nu bor här  5000 människor och bara 1200 slädhundar mot tidigare 6000.  Hundarna  står vid sina kojor, på sommarsemester.Vi tar båten, kryssar mellan isflaken ut till den lilla byn Ilmanaq där helikoptern sänker byggmaterial till de nya turiststugorna som byggs vid stranden. Det är en del av den nya vildmarksturism som håller på att förändra scenariot i Grönland.Sedan tar vi en större båt, Sarfaq Ittuk som trafikerar byarna som ligger som klasar vid kusten. 80 % av Grönland är täckt av is. Här finns inga vägar, men en väl utbyggd infrastruktur med hjälp av båt- och flygtrafik.Vi träffar unga människor i Sisimiut som studerar i Danmark men vill återvända och skaffa jobb här. Familjekänslan är traditionellt stark på Grönland, men liksom överallt annars i Europa är rörligheten bland unga stor och Danmark är för många porten ut i världen.Grönland fick sin självständighet 2009 (i allt utom utrikespolitik)  men banden till Danmark är starka och de flesta är tvåspråkiga. Inkomstskillnaderna är stora, de sociala problemen likaså, men grönländarna har en alltmer framväxande stolthet och självmedvetenhet. Den vackra nationaldräkten dateras från början av förra seklet.-Det var först då man började tala i termer av nationell identitet, säger Daniel Thorleifsen som är chef på Nationalmuseet.I det andra programmet, Grönländsk resa 2, fortsätter vi vår vandring i huvudstaden Nuuk och träffar radiopratare, musiker och filmare, samt åker i Grönlands första rulltrappa...Tidigare program i serien:Grönland: Att bo i väglöst landGrönland: Den unga och orädda litteraturenGrönland: Från tupilaker till civilisationskritik inom konstenUlla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.seMia Gerdin mia.gerdin@sverigesradio.se

Hur ser konstscenen ut på Grönland? Mia Gerdin och Ulla Strängberg tittar på slädfärder i månljus men också rapmusikinspirerad datorgrafik som ett slags samtidskommentarer. Tidigare reportage från Grönland i P1 Kultur under artikelnI staden Ilulissat, norr om polcirkeln, finns ett konstmuseum dedicerat till Grönlands store landskapsmålare, Emanuel A Petersen. Det är bilder av vardagslivet på Grönland för hundra år sedan is, fjordar och människor klädda i päls.Men på samma konstmuseum finns stora, collageliknande verk av Ivinguaq Stork Hoegh, som blandar datorgrafik med foto, inspirerad av både graffiti och hiphop. Det pågår ett generationsskifte i Grönland där unga konstnärer som Miki Jacobsen utgår från de gamla klichébilderna av Grönland och skapar något nytt.I huvudstaden Nuuk finns ett relativt nytt konsmuseum med sin första konstutbildade chef, Nivi Christensen. Problemet där är att museet inte är statligt och inte kan köpa in och samla samtidskonst i den utsträckning man skulle vilja. Det är ett jätteproblem, säger Nivi Christensen, som ändå försöker spegla den nutida konstscenen så gott det går i det ljusa, luftiga museet. Under sommaren och hösten visas en stor retrospektiv med verk av Anne-Birthe Hove, en av Grönlands största konstnärer, som borde vara betydligt mer känd utanför landets gränser, anser Nivi Christensen. Grönland är en del av världen, det är länge sedan vi var en isolerad ö, säger hon och vill samtidigt avexotisera bilden av Grönland med konstnärer som täljer valben och snidar tupilaker. En tupilak härstammar från inuiternas ursprungliga tro på naturens andar, den lilla figuren har magiska krafter som kan skada ens fiende. Att skära i ben handlar mer om dekoration och kom sig av att man trodde att sälen eller valen tyckte mer om att bli fångad om man gjorde vapnet vackert.Nivi Christensen vill öppna upp museet för nya, mindre konstvana personer och tycker att Grönland har en fördel: Vi grönländare har aldrig lärt oss hur man uppför sig, så som ovan konsthallsbesökare är man inte så ängslig och respektfull som i övriga Europa. Hit kommer man och vågar säga: "Jag fattar noll!"Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.seMia Gerdin mia.gerdin@sverigesradio.se

Toni Morrison är en av de riktigt stora amerikanska författarna. Mona Masri samtalar om nya boken med Valerie Kyeyne Backström från tidskriften Bang och kulturredaktionens Ulla Strängberg. Lyssna på hela torsdagens P1 Kultur med Mona Masri här Toni Morrison har belönats med i princip vartenda stort litteraturpris, inklusive Nobelpriset i litteratur. Det tilldelades hon 1993 med motiveringen "som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet". Det handlar ofta om episka, historiska romaner som på olika sätt kretsar kring slaveriet, rasfrågor, familj och identitet. Debuten "De blåaste ögonen" från 1970 handlar om en flicka som drömmer om att ha blå ögon, för då skulle livet vara mycket bättre... Men det var med romanen "Älskade" från 1987 som hon slog igenom på bred front; en bok som även filmatiserades med Oprah Winfrey i en av rollerna. Berättelsen kretsar kring den verkliga personen Margaret Garner som i på 1850-talet rymde från slaveriet. Nu kommer Toni Morrisons elfte bok, "Gud hjälpe barnet" och till skillnad från tidigare så utspelar sig den i samtiden. Vi möter den unga kvinnan Bride, som är framgångsrik chef på ett sminkföretag och otroligt vacker. Sin mörka hud framhäver hon genom att enbart klä sig i vitt. Men såhär har det inte alltid varit, för när hon föddes var hon så svart att hennes mamma blev rädd och skämdes. Pappan, som är ljusare i huden, tror att hans fru varit otrogen - hur kan barnet annars vara så svart? - och lämnar familjen. Så flickan växer upp med en avvisande, iskall mamma som förbereder dottern för ett liv i en rasistisk värld. P1 Kulturs programledare Mona Masri skickade boken till Ulla Strängberg, medarbetare på Kulturredaktionen i P1, och Valerie Kyeyne Backström, kritiker och chefredaktör på tidskriften Bang. Lyssna på kritiksamtalet i ljudlänken ovan

Viola Gråsten (1910-1994) kom från ullbristens Finland under andra världskriget och lyckades etablera sig som en av Sveriges mest färgstarka och tongivande textilkonstnärer. Viola Gråsten var modernisten, inspirerad av  Matisse och Picasso, som gjorde revolution i inrednings-Sveriges femtiotal som fortfarande var brunmurrigt och småblommigt. Hon kom som en främmande fågel  från ett mörklagt  Helsingfors och gjorde succé med sina färgsprakande, långhåriga ryor. Idag minns man henne främst för hennes egensinniga färgkombinationer som blått/grönt och rött/turkos, som i mönstret ”Oomph” med sina lysande trianglar som nu återupptagits i produktion. Anne-Marie Ericsson har skrivit "Viola Gråsten och modernismen i svensk textilkonst". Hon vill särskilt framhålla hennes betydelse som ryakonstnär- hon tog med sig de långhåriga, färgstarka ryorna från Finland. Men hon vävde bara en enda rya själv- och den blev sned. "Hon var en typisk konstnär som ville förverkliga sina idéer. Det var bilderna och uttrycket som skulle bli rätt," säger Anne-Marie Ericsson."Det var det som var det viktiga, inte att det skulle gå att trycka". Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se

Argentinska författaren Samantha Schweblin, född 1978, introduceras i höst på svenska med kortromanen "Räddningsavstånd". Samantha Schweblin har blivit utnämnd av den brittiska tidskriften Granta som en av de bästa yngre spanskspråkiga författarna. Hon har skrivit tre novellsamlingar och en roman. För novellsamlingen "Pajaros en la boca" fick hon Sydamerikas främsta litterära pris, Premio Casa de las Americas. Ulla Strängberg träffade henne i Berlin. Novellen är min genre, formen kräver ett risktagande som jag gillar, säger Samantha Schweblin.Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se

På Grönland bor man längs kusterna, då 80 % av landets yta täcks av is. De flesta bor i huvudstaden Nuuk, men många i små byar dit man bara kan ta sig med båt eller helikopter. Det första som slår en när man kommer till Grönland är de färgglada husen. I bjärta färger klättrar husen på klipporna i Ilulissat, en liten by i nordväst tjugo mil norr om Polcirkeln. Här är det mörkt under 2/3 av året, så färgen behövs!  Men planchefen stadsbyggnadskontoret i Nuuk, Bilo  Hoegh Stigsen vill inte att färgen ska användas som en kliché. Färgen är en del av det koloniala arvet då danskarna införde en speciell färgskala: gula sjukhus, blå polishus etc.På museet i Ilulissat berättar museichefen Anja Reimer om tvångsförflyttningarna på Grönland.Hela byar utraderades när kolindustrin upphörde. -Det var många som for illa av tvångsförflyttningarna när familjerna skingrades, säger hon.Istället byggdes grå betonghus i Nuuk, s k "block" som idag står med vittrande rappning och som dras med stora sociala problem.Men Nuuk har stora planer för framtiden. Nu byggs det höghus  med fräcka detaljer; man vill  bort från problemområdena i stadens utkant. Trots det är urbaniseringen och den sociala utslagningen tydlig på Grönland,världens största ö, som vill bli grönare.-Redan idag svarar vattenkraften för all uppvärmning, säger Bilo  Hoegh Stigsen, som vill bygga parker med en flora anpassad efter det arktiska klimatet.- Vi ska bli grönast i världen!Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.seMia Gerdin mia.gerdin@sverigesradio.se

Sydamerikas litterära fixstjärna heter César Aira. Han kallades länge för Sydamerikas mest välbevarade hemlighet, men numera är den 66-årige författaren internationellt spridd och översatt. César Aira ser på skrivandet som en allvarlig lek och improviserar fram sina romaner. Att behärska improvisationens konst är nyckeln till lyckan, menar han, som skriver i ett rasande tempo; i genomsnitt tre romaner om året, men ingen på mer än 100 sidor. Det korta formatet och stilen som liknar en korsning mellan surrealism och barock, påminner om Jorge Luis Borges labyrinter eller Julio Cortázars sätt att hoppa hage. Språket är enkelt men intrigen desto mer halsbrytande.Jag behöver två saker när jag skriver. En tankelek och en känsla som berör mig på djupet.Ulla Strängberg träffade honom i hans hem i Buenos Aires, belamrat med böcker från golv till tak. Det blev också en promenad i stadsdelen Flores med sina blommande villaträdgårdar där flera av hans berättelser utspelas, kryddade med en stillsam ironi. Ironi är en hövlighet mot läsaren. Man får inte ta sig själv på alltför stort allvar.César Aira.Producent Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se Sveriges Radio Jönköping

Claudia Piñeiro från Argentina är aktuell med en bok om sin uppväxt under militärdiktaturen (1976-1983), "En kommunist i kalsonger". Claudia Piñeiro fick ett internationellt genombrott med romanen "Torsdagsänkorna" om den ekonomiska krisen i Argentina 2001."En kommunist i kalsonger" är ett porträtt av Claudia  Piñeiros far, som var aktiv i motståndsrörelsen. Men mest är Piñeiro känd för sina socialt engagerade spänningsromaner. Hon har kallats för "Buenos Aires egen Hitchock" - en eller flera döda personer brukar dyka upp tidigt i handlingen. Hon skriver ett slags sociologiska deckare. "Alla mina romaner utgår från sociala och politiska förhållanden," säger hon. Min far berättade om vänner som spårlöst försvann. Genom att påminna oss vår historia kan vi se till att det aldrig händer igen.Claudia Piñeiro.Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se

Euripides skrev dramat Medea för 2500 år sedan. En tragedi om kvinnan som dödar sina barn för att hämnas sin man (Jason). Daniel Börtz har skrivit musiken till operan Medea. (2016). Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Daniel Börtz lyfter fram flyktingtemat. Mytens Medea färdades långt och blev landsförvisad av kungen, vars dotter gifte om sig med Jason. Jag fascineras ständigt av de klassiska myterna därför att de känns så moderna. Daniel Börtz. - Det märkliga är att i den moderna översättningen av Agneta Pleijel och Jan Stolpe står det att man inte får stänga bommar, inte stänga människor ute, för de som gör det må drabbas av samma öde. Detta sades alltså för 2500 år sedan! Ulla Strängberg

Euripides skrev dramat Medea för 2500 år sedan. En tragedi om kvinnan som dödar sina barn för att hämnas sin man (Jason). Daniel Börtz har skrivit musiken till operan Medea. (2016). Daniel Börtz lyfter fram flyktingtemat. Mytens Medea färdades långt och blev landsförvisad av kungen, vars dotter gifte om sig med Jason.Jag fascineras ständigt av de klassiska myterna därför att de känns så moderna.Daniel Börtz.- Det märkliga är att i den moderna översättningen av Agneta Pleijel och Jan Stolpe står det att man inte får stänga bommar, inte stänga människor ute, för de som gör det må drabbas av samma öde. Detta sades alltså för 2500 år sedan!Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se

Hon ville inte utvandra till Nordamerika ett land hon aldrig kom att kalla hemma men hon gjorde det, för barnens skull. Kristina från Duvemåla står i centrum i Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal som redan vid premiären 1995 blev en publik- och kritikersuccé och som sedan dess har setts av över en miljon besökare. Men vägen dit var lång hade inte alla redan läst Vilhelm Mobergs böcker och sett filmerna och vad skulle författaren själv ha sagt om att göra musikal av hans nationalepos?Kulturredaktionens Magdalena Brenning Louko om musikalen Kristina från Duvemåla från 1995.*** På raka armar förs den lilla flickan Kristinas förstfödda ut ur ljuset in i mörkret. Efter år av missväxt och svält föråt hon sig på korngrynsgröten. Hon blev fyra år.Kom till mig alla Alla som svälter Alla som fryser Kommen till migDotterns död får Kristina att ändra sig. Ske Guds vilja, hon ska följa sin make, Karl-Oskar, till Amerika för barnens skull.Ett beslut och dess konsekvenser. Det är vad musikalen Kristina från Duvemåla handlar om, främst för Kristina Nilsson och hennes käresta, men också för människorna omkring dem som i mitten av 1800-talet utvandrade till Nordamerika för att undkomma svält och förtryck i Sveriges Småland. Björn Ulvaeus. Och att ta det steget, att förflytta sig till andra sidan jorden och veta att man aldrig kommer tillbaka fastän man längtar och längtar. Och aldrig bli av med det. Det finns någonting. Det finns mycket musik i det.Ett av flera citat ur Ulla Strängbergs program Öronmärkt från 1995.Musiken kommer först, så har det alltid varit när Benny och jag arbetar tillsammans, skriver Björn Ulvaeus i boken Bortom en vid ocean från 1996. Först med ABBA på 70-talet Sveriges mest framgångsrika popgrupp genom tiderna sedan med musikalen Chess från 1986 och nu Kristina från Duvemåla som redan vid premiären 1995 blev en publik- och kritikersuccé och som sedan dess har setts av över en miljon besökare.Benny Andersson har skrivit musiken och Björn Ulvaeus sångtexterna. Musikalen har dramatiserats och regisserats av Lars Rudolfsson och Robin Wagner har gjort scenografin.En musikal måste ha en berättelse som bär - det hade inte Chess och därför letade Björn Ulvaeus och Benny Andersson i flera år innan de hittade rätt. Det enda som jag kunde tänka mig, som jag hade lust att göra en musikal av, var utvandrarna. Och det, därför att det är det mest gripande som jag har läst.  Benny Andersson ur Öronmärkt från 1995.Valet föll på Vilhelm Mobergs utvandrarsvit från 1949 - och på Kristina. Till skillnad från Karl-Oskar utvecklas hon hela tiden och därför valde dem att lyfta fram hennes historia. Till rollen som Kristina letade de efter en öppen, klar, chosefri röst, men inte bara en röst, utan en hel människa, gärna någon som hade en blick, skriver Benny Andersson i Bortom en vid ocean. Det fann de i Helen Sjöholm. Hon gjorde rollen som Kristina i uruppförandet och sjunger också på CD:n från 1996 som spelas här.Det var de djärvaste som först bröt upp. Det var de företagsamma som fattade beslutet. Det var de oförvägna som först gav sig ut på den avskräckande färden över det stora havet. Så inleder Vilhelm Moberg sitt epos. Men Kristina är inte en av dem. Hon vill inte lämna Sverige.Amerika Där skulle aldrig jag förstå ett ord av vad dom säger Jag skulle irra runt som bortbytt, främmande och vilse Har du aldrig tänkt på hur förtvivlat ensamt livet skulle bliOch har du tänkt på, om man flyttar så långt bort i världen Då kan man aldrig komma hem igen, då får man aldrig se föräldrar, syskon, vänner mer. Man mister alla på en gång.Nej, Kristina lär sig aldrig engelska. Och trots sin kärlek till Karl-Oskar och barnen, går det inte en dag i det Nya Landet utan att hon längtar hem.Denna hemlängtan gestaltar Benny Andersson med symfonisk folkmusik. Det är just hans kärlek till den svenska folkmusiktraditionen som fick honom att välja Mobergs berättelse, skriver han i Bortom en vid ocean: Hela den här historien är så förknippad med jordens folk, det är vanliga bönder som bestämmer sig för att göra storslagna saker. Sådan är folkmusiken.Men kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg Kom till mig alla Och världen ska förändras av det märkliga som händer Men kom Vi öppnar alla grindar Kom Ja, vi bereder väg Kom till mig alla Vårt äventyr ska leva kvar i sagor och legenderPlötsligt lättar den småländska stenen från scengolvet den svävar - upp - mot himlen. Och genom scengolvet skjuter det mogna vetet i det bördiga Amerika.När den första euforin över att det ändå var en bra ide att göra musikal av Utvandrarna hade falnat, så uppstod många tankar hade inte alla redan läst böckerna eller sett filmerna? Det var inte förrän Benny Andersson insåg att ingen faktiskt ännu hade hört musiken, som det gick att komma vidare. Det skriver han i programbladet till 2015 års uppsättning. Det var ett stort kliv, tycker jag. Jag har kommit över det nu men respekten för Vilhelm Moberg var så otrolig. Man ville ju inte peta på någon annans bästa, största, finaste vårt national arv. Ska jag, Björn och Carl-Johan, fixa det till något som vi vill göra. Det är jävligt förmätet, säger Benny Andersson.2 000 sidor skulle bli en föreställning på tre timmar. Uppdraget att skriva manus gick först till Carl-Johan Seth, men sammarbetet skar sig och Lars Rudolfsson och Jan Mark fick ta över de står också som upphovsmän till manuset efter att saken prövats i domstol och parterna förlikats. Det är när man går ifrån den dialog som finns i böckerna som problemen kommer fram vilket språk man egentligen ska använda. Man kan inte, om man ska uttrycka sig poetiskt, uttrycka sig på det sättet som jag tyar inte. Det räcker liksom inte i en musikal måste de få en dimension till, säger Björn Ulvaeus. Björn Ulvaeus läste böckerna två gånger innan han under den tredje läsningen vågade skissa på en möjlig bearbetning. Resultatet blev en glänsande prosa, där varje stavelse i folkmyllret polerats som det finaste astrakanäpple, som Camilla Lundberg skrev i sin recension av premiären i Expressen 1995. På något vis är det som om den oskrivna musiken alltid finns, men att jag måste spela hela tiden för att komma åt den, skriver Benny Andersson i Bortom en vid ocean. Han vet hur det känns när han har gjort något bra. Som Du måste finnas.Kristina är ensam på scenen. Bara hon. De många graviditeterna åtta till antal har tärt på hennes kropp. Hon har förlorat ett barn. Ännu ett och hon dör, säger doktorn. Finns Gud verkligen, frågar hon sig.Nej, Du måste finnas. Du måste, jag lever mitt liv genom Dej. Utan Dej är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav. Du måste finnas. Du måste, hur kan Du då överge mej. Jag vore ingenstans vore ingenting om Du inte fanns.Kristina övervinner sitt gudstvivel, precis som hennes och Karl-Oskars kärlek övervinner allt, men de varken kan eller vill avstå från varandra. Återigen är Kristina en välsignad kvinna. Men hon blir allt sämre.  Tätt ihopslingrad med sin älskade, möter hon slutet - på Amerikas vida fält, i månljusets sken.Den lyser dej väg, en gång ska vi mötas åter Beskyddet av en ängel som står vakt Det vet du att jag har Jag vill att du ska minnas vad jag sagt Jag är i gott bevar

Sydamerikas litterära fixstjärna heter César Aira. Han kallades länge för Sydamerikas mest välbevarade hemlighet, men numera är den 66-årige författaren internationellt spridd och översatt. Nyligen kom Fri flykt framåt, tre kortromaner i översättning av Manni Kössler.César Aira ser på skrivandet som en allvarlig lek och improviserar fram sina romaner. Att behärska improvisationens konst är nyckeln till lyckan, menar han, som skriver i ett rasande tempo; i genomsnitt tre romaner om året, men ingen på mer än 100 sidor. Det korta formatet och stilen som liknar en korsning mellan surrealism och barock, påminner om Jorge Luis Borges labyrinter eller Julio Cortázars sätt att hoppa hage. Språket är enkelt men intrigen desto mer halsbrytande.Jag behöver två saker när jag skriver. En tankelek och en känsla som berör mig på djupet.Ulla Strängberg träffade honom i hans hem i Buenos Aires, belamrat med böcker från golv till tak. Det blev också en promenad i stadsdelen Flores med sina blommande villaträdgårdar där flera av hans berättelser utspelas, kryddade med en stillsam ironi. Ironi är en hövlighet mot läsaren. Man får inte ta sig själv på alltför stort allvar.César Aira.Producent Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se Sveriges Radio JönköpingKulturreportaget Vi är flugan på väggen. Vi går in i skapandets innersta rum och synar kulturlivets skuggsidor. Här hör du Sveriges Radios långa reportage om kultur.

Om Evert Taubes självbiografi. Redaktör Ulla Strängberg. (SR Jönköping) Evert Taubes självbiografi Jag kommer av ett brusand´hav (1952) I år firar vi 125-årsminnet av Evert Taubes födelse. Han föddes i en fyrmästarfamilj på Vinga, sista utposten mot väster, som nr fyra av tretton syskon. Men Jag kommer av ett brusand´hav är ingen vanlig självbiografi, menar David Anthin, litteraturvetare och Taubekännare.Här beskriver Taube hur han vill dikta, utifrån sin barndom på Vinga.David Anthin.Författaren Taube klagade ofta över att han inte blev betraktad som en seriös författare. - Jag är poet! skanderade han från scenen.  Jag gycklar ej med orden, fast jag är mera känd för glada visor om lustig älskog.Evert Taube.Uppläsare Peder LostenProducent Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se   

Tecknaren och författaren, Vätternskildraren Folke Dahlberg (1912-1966) gav ut fem landskapsböcker. "Leva vid Vättern," den fjärde boken, berättar om vardagslivet och årstidernas växlingar. Folke Dahlberg, seglingsfantasten och Vätternskildraren framför andra  tillbringade åtskilliga somrar på öarna i Vätterns norra skärgård. Här skrev han sina fem landskapsböcker. Han skrev om båtar och segling men avskydde all seglarromantik. Han skrev om sommaren, men genom hans prosa går ett stråk av död. Så tog också Vättern hans liv hand drunknade i Karlsborgsviken år 1966.Dagen efter utkom diktsamlingen Havet- slutet.Tomas Bannerhed, som fick Augustpriset för romanen "Korparna",  kom i kontakt med Folke Dahlbergs böcker och blev inspirerad, inte minst av rytmiken i prosan. Lyssna på vokalerna!Vi hör utdrag ur "Leva vid Vättern"  i uppläsning av Peder Losten.Folke Dahlberg: Leva vid Vättern (1958)Klassikern 10/6 13.20 och 20.45.Ulla Strängberg ulla.strangberg@sverigesradio.se 

Mai Zetterling och Lars Molin, just nu aktuella i två nya verk om deras regikonst. Vad utmärker dem? Hur togs de emot när de debuterade och hur ser vi på dem idag? Samtal i veckans Kritiken! Hon var filmstjärnan som regidebuterade i Sverige 1964 med Älskande par, han var vägmästaren som blev folkkär folkhemsskildrare. Mai Zetterling och Lars Molin - två svenska regissörer, två väsensskilda karriärer. Zetterling får sin historia skildrad i Lena Jordebos nya "Regissören - en film om Mai Zetterling", Molin i Gunilla Jensens nyutgivna biografi" Lars Molin - mitt i berättelsen". Kritikens programledare Anneli Dufva har bjudit in dramaturgen Sven Hugo Persson, filmjournalisten Mårten Blomkvist och kulturredaktionens Jenny Aschenbrenner för ett samtal om regikonst och stil. Är demonregissören fortfarande ett beundrat ideal? Varför dominerar fortfarande männen yrket och uppfattas manliga och kvinnliga regissörer olika? Dessutom, kulturradions reporter Ulla Strängberg har varit i Polen, där hon intervjuat den nobeltippade och tongivande författaren Adam Zagajewski, aktuell med essäsamlingen "I andras skönhet" som nu ges ut på svenska.

Álvaro Enrigue (Mexico) och Juan Gabriel Vásques, (Colombia) porträtteras i Kulturreportaget. Två stjärnförfattare, flerfaldigt prisbelönta och internationellt hyllade. Båda introduceras nu på svenska, Enrigue med Tiebreak och Vásques med Ljudet av sådant som faller. De kommer båda från latinamerika, men arvet efter Gabriel Garcia Márquez magiska realism är långt borta när Álvaro  Enrigue  och Juan Gabriel Vásques tar sig an sina hemländers mörka historia. Álvaro Enrigues ”Tiebreak” utgår från en tennismatch på Piazza Navona i Rom år 1599- en duell mellan målaren Caravaggio och poeten Quevedo som skildrar brytningen mellan den gamla och nya världen, när conquistadorerna erövrade Mexico och världen för första gången blev global. Juan Gabriel Vásques berättar på ett illusionsbefriat och nattsvart sätt om narkotikatrafiken i Colombia, en roman om historien och det kollektiva minnet, men också om rädslan som format en hel generation. Två nya  röster, två  hyllade romaner som flyter samman till en väv- och en fråga: Varför är det alltid de onda som vinner? Ett program av Ulla Strängberg  Producent: Lisa Bergström

Bödeln kan läsas som en antifascistisk kamproman, som belyser massans våldsdyrkan och flockmentaliteten. Men har den något att säga oss idag? Ulla Strängberg har läst om Pär Lagerkvists roman från 1933, som även dramatiserades. Håkan Möller, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet som skrivit om Lagerkvist i ”Ögonblicket och marknaden” menar att den i högsta grad är en röst i samtiden. Kanske har tiden hunnit ifatt Lagerkvist, som aldrig fick något större gensvar för romanen om den sorglige figuren som vandrar genom århundradena och bär människornas behov av att döda som ett kors. Musik: Igor Stravinskys ”Våroffer.”

På spaning efter den tid som flytt är ett av litteraturhistoriens mest kända verk. Men det är få som har tagit sig igenom alla delarna. Men kanske har man läst i alla fall första delen: Swanns värld som skrevs för 100 år sedan. Där finns den kända scenen med madeleinekakan doppad i lindblomste som aktiverar bortglömda minnen. En metafor lika känd som boken. Ulla Strängberg har tittat på Prousts säng på Musee Carnavalet i Paris. Det var i den sängen han skrev den berömda romansviten under sina sömnlösa nätter. Uppläsare: Staffan Göthe

Hur kan ett tvåhundraårigt författarskap fortsätta att fascinera? Jane Austens romaner kommer ständigt i nya upplagor och nya översättningar. Själv ska hon pryda den brittiska tiopundsedeln nästa år. Varför älskar vi Jane Austen? Ett önskemål från kulturradions publiknätverk var just Jane Austen (1775-1817)  och Ulla Strängberg valde  den postumt utgivna Övertalning i nyöversättning av Maria Ekman. En av Austens mest mogna romaner, om kärlek med förhinder.  Var Anne Elliott, som  bröt sin förlovning med kapten Wentworth,  en tvättäkta romantiker, eller fångad i sin tids konventioner om förnuftsäktenskap?  Med humor, intelligens och ironi blev Jane Austen  en av de första författarna som ansåg att kvinnor skulle gifta sig av kärlek, inte för pengar. Sen dess är  hon en ikon, ett varumärke och kanske en av de mest inflytelserika författarna genom tiderna

Kritiken läser två klassiker inom gaylitteraturen, Edmund Whites En pojkes egen historia - som nyligen kommit i nyutgåva - och E.M Forsters Maurice, som gavs ut efter författarens död 1970 och som först nu finns på svenska. Skådespelaren Rikard Wolff och Roger Wilson, kulturkorrespondent, diskuterar romanerna tillsammans med programledare Anneli Dufva. Men - vi tar oss också till New York, staden för Broadway-uppsättningarna A raisin in the sun och The Library, som Kerstin Berggren har sett. Till Madrid, där kulturredaktionens Ulla Strängberg träffar författaren Juan José Millás för att prata om kritik i Spanien - och till svenska västkusten med en dikt av Ebba Lindqvist. Kritikenlyssnaren Ingela Krantz förklarar varför "Det enda" blivit ett Verk som värker. Programledare: Anneli Dufva

Hur kan ett tvåhundraårigt författarskap fortsätta att fascinera? Jane Austens romaner kommer ständigt i nya upplagor och nya översättningar. Själv ska hon pryda den brittiska tiopundsedeln nästa år. Varför älskar vi Jane Austen? Ett önskemål från kulturradions publiknätverk var just Jane Austen (1775-1817)  och Ulla Strängberg valde  den postumt utgivna Övertalning i nyöversättning av Maria Ekman. En av Austens mest mogna romaner, om kärlek med förhinder.  Var Anne Elliott, som  bröt sin förlovning med kapten Wentworth,  en tvättäkta romantiker, eller fångad i sin tids konventioner om förnuftsäktenskap?  Med humor, intelligens och ironi blev Jane Austen  en av de första författarna som ansåg att kvinnor skulle gifta sig av kärlek, inte för pengar. Sen dess är  hon en ikon, ett varumärke och kanske en av de mest inflytelserika författarna genom tiderna

Hästen har burit oss och dragit oss i tusentals år. Vi har älskat den och pryglat den. Vi har gjort den till familjemedlem, tävlingsredskap och statussymbol och den har gestaltats i otaliga varianter inom konsten, litteraturen och filmen. Aldrig har Sverige haft så många hästar, och hästintresset bara växer. Länge var hästen mannens djur, men idag har hästkarlarna ersatts av stallflickor. Stallet är ett samhälle styrt av kvinnor, som förväntas visa mod, envishet och kroppsstyrka. Vad betyder hästen i våra liv? Och vad säger den om relationen mellan människa och djur?  Mellan dynga och poesi? Freud såg hästen som uttryck för fobier, men  oftast förknippar vi hästen med frihet, styrka och skönhet. Ulla Strängberg har läst om gamla hästböcker, och träffat ridläraren som sadlade om till hästboksförfattare; Lin Hallberg. Varför har hästboksgenren så låg status? Av många anses den som kommersiell, kanske till och med banal. Hon har också besökt Orionteatern där hästen Douglas står på scen och dresseras av Suzanne Berdino. Hästtokiga författaren Nina Lekander berättar om relationen till andalusiern Alegre, som figurerar  i hennes bok Hästar, män och andra djur. Dessutom får vi höra hur hästen gestaltas i bildkonsten och stannar vi lite extra vid porträttet av drottning Kristina till häst på Uppsala slott. Professor Lars Lönnroth tar oss med tillbaks till vikingatiden och berättar hur man såg på hästen i den nordiska mytologin. Ett program av Ulla Strängberg Producent Marie Liljedahl Tips på hästböcker för vuxna: Mary Sewell -  Black beauty Leo Tolstoj  -  Gångaren Pia Hagmar  - Du och jag och vi Kristina Sandberg - Insekternas liv Lin Hallberg -  Hemma kanske inte är en plats

Islänningarna har inga kronjuveler men de har sina handskrifter med både Eddadiktning och sagor sedan 1200-talet. Under en period var det förbjudet att ändra eller popularisera dikterna och sagorna, men idag är det annorlunda. En tecknad långfilm har nyligen producerats på Island som handlar om Tor, Oden och andra gudar på Valhalla. Den har ett actionfyllt innehåll som ger Disney en match. Mia Gerdin och Ulla Strängberg åker runt på Island i nutid och dåtid, hälsar på hos Gunnar på Lidarende och pratar med författaren Yrsa Sigurdadottir som använder sig av fornnordisk mytologi och refererar till isländska släktsagor när hon skriver sina storsäljande deckare.

Varför har de isländska sagorna kunnat behålla sin lyskraft i över 800 år? Är det för de spännande berättelserna, eller för våldsromantikens och blodshämndens skull? Eller för de starka kvinnorna som ofta avgör sina mäns öden? Mia Gerdin och Ulla Strängberg reste till Island för att ta reda på vad landets gamla sagor betyder idag. I det första programmet diskuteras hur sagorna inspirerar dagens författare som till exempel Sjón och Gerdur Kristny. Första stoppet på resan genom lavafält och jöklar är Snorre Sturlassons Reykholt, där han skrev Eddan, badade och gick en blodig död till mötes. På sin isländska resa, på jakt efter Eddans och sagornas betydelse      idag, besöker Mia Gerdin och Ulla Strängberg Reykholt, den plats  där Snorre Sturlasson skrev sin Edda på 1200-talet.  Där står Snorre staty och där finns hans varma bad kvar och även en liten rest av den underjordiska gång han hade mellan huset och badet.  Resan går också till vulkanen Hekla  där det förstås blir  läge att citera ur  Albert Engströms Åt Hecklefjäll som han skrev i början av 1900-talet. I Reykjavik intervjuas författaren och forskaren Jon Karl Helgasson.  Han berättar bl a hur stadens gator fått namn efter personer från olika sagor. Författaren Gerdur Kristny använder sig av en gammal Eddadikt i sin diktsamling Blodhov (översatt till svenska av John Swedenmark) och Sjón som tar sig fram i Reykjavik på sin vita cykel berättar om sagornas inflytande på hans författarskap, och varför de är stor litteratur än idag. Kristinn Johannesson  som är svensk samordnare för Nordens hittills största översättarprojekt, att ny-översätta de isländska sagorna till svenska, norska och danska – menar att de isländska sagorna ”ska ut ur skåpet” och användas som de tidlösa berättelser de är. Uppläsare är Johan Gry. Musiken kommer från Sigur Ros, Björk och Ry Cooder. Resenärer och programledare är Mia Gerdin och Ulla Strängberg. Detta är del 1 av 2. Del 2 sänds den 14 januari.

I ett försök att fånga tiden och dess väsen samlar Ulla Strängberg röster från författare, poeter, konstnärer och Sveriges ende astronaut. Tiden har gäckat oss ända sedan kyrkofadern Augustinus konstaterade att så fort vi försöker beskriva tiden, tystnar vi. Ändå är tiden ett tema som märks i böcker, musik och bildkonst. Författaren Nina Burton  följer Europas floder och funderar över livets rytm och tidens ström. Är tiden en vän eller fiende? Konstnären Anders Kruger menar att ”tiden är en ogästvänlig fiktion.” Christer Fuglesang berättar varför tiden går långsammare  i rymden, när vi åker fort. Men ibland upphör tiden. Vi stiger ut ur oss själva och ut ur tiden, till exempel när vi går in i ett konstverks, ett musikstyckes eller en texts tidlöshet. P1 Nyårsdagen 18.15 Repris 2 januari 14.03 Texter i programmet: • Ur Det öde landet/ De dödas begravning  av T S Eliot,  uppläsning av Jan-Olof Strandberg. • Ur Predikaren, uppläsning av Ingvar Hirdwall. • ”Skall det verligen bli en morgon?” av Emily  Dickinson/övers Ellen Löfmarck,uppläsning Anne-Li Norberg Musik: • Sonat  op 1:2 g  moll av G F Händel/ Dan Laurin • Kantat Nr 82  ”Ich habe genug” av J S Bach / Kammerorchester Basel och Andreas Scholl • ”Märk hur vår skugga“  Text Bellman/ Imperiet • ”Atmospheres” av  Giörgy Ligeti/ Sudwestfunk Orchestra • "Ein deutsches Requiem" av Johannes Brahms/Chicago Symfoniorkester • ”Tidsmonologen” ur R Strauss opera ”Rosenkavaljeren”/ Wiener Philharmoniker och Anna Tomowa Sintow • Konsert för violin och stråkorkester nr 1 i a moll/ Los Angeles Philharmonic Orchestra och Hilary Hahn

Maryse Condé, den karibiska litteraturens grande dame med ett tjugotal romaner bakom sig, har inget specifikt hem. -Jag är hemma överallt och ingenstans, säger hon. Hon delar sin tid mellan Paris och New York men växte upp i Guadeloupe och har bott många år i Afrika. Hon skriver om människor som flyttar från en värld till en annan. Migration, flerspråkighet, sexualitet och etnicitet är hennes stora teman. Hon ser sig själv som en transkolonial författare som hämtar kreativiteten ur rörelse och mångfald. Ulla Strängberg träffade henne i bostaden i Paris äldsta kvarter, dagen före presidentvalet. Är det viktigt varifrån man kommer, och vad betyder kulturskillnaderna? Hur ser hon på främlingsfientligheten idag? Dessutom: Biblioteket återvänder till sin debut med Ann Jäderlund. Den som aldrig har läst ens en diktrad av Ann Jäderlund kunde börja med att kasta ett uppmärksamt öga på titlarna till några av hennes diktsamlingar: som en gång varit äng. Mörka mörkret mörkt kristaller. Eller: Kalender röd levande av is. Blomman och människobenet. Eller någon av hennes diktade och klistrade barnböcker: Ivans bok, Iris bok. Och den senaste boken: Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Lika svårt som det är hitta någon omedelbar likhet, lika lätt är att det att finna något sammanhållande. Det är kanske den centrala paradoxen i hennes poesi. Världens oöverblickbara helhet. I det här programmet ska Ann Jäderlund återvända till sina debut från 1985: Vimpelstaden. Tillsammans med Göran Sommardal.

I Biblioteket möter vi två svenska debutanter som båda skriver om miljöer man inte så ofta träffar på i svenska romaner idag. Dels Tomas Bannerhed som skrivit sin roman Korparna om en småländsk lantbrukarfamilj på 70-talet, dels Sara Beischer som skrivit en arbetsplatsroman som utspelar sig inom äldrevården, Jag ska egentligen inte jobba här. Bibliotekets debutantspår tar oss även till New York där Marie Lundström träffat Hannah Tinti och Claire Vaye Watkins. -Jag känner det som om jag genomgått en förvandling och blivit den jag innerst inne alltid har varit, säger Tomas Bannerhed som debuterade som författare för ett år sedan med romanen Korparna. Den boken har under det gångna året fått både Augustpriset och det prestigefyllda Borås Tidnings Debutantpris . Själv trodde han inte att en berättelse om lantbrukare i Småland på 70-talet skulle bli någon hit, men kritiker och läsare har tyckt annorlunda. I Biblioteket för vi höra Tomas Bannerheds väg till skrivandet och hur han faktiskt höll på i tio år för att få sin roman färdig. Han är själv uppfödd på en bondgård i Småland men längtade alltid bort och ut. Det strävsamma jordbrukarlivet såg han som en belastning och varken han själv eller någon i hans omgivning förväntade sig att han skulle leva samma sorts liv som sina föräldrar. Nu har han under många år genom sitt skrivande återskapat minnen och stämningar från en epok som redan känns avlägsen samtidigt som den är så nära. Uppläsare: Anna Persson Dessutom träffar vi Sara Beischer som romandebuterat med en bok om livet på ett äldreboende. ”Jag ska egentligen inte jobba här” handlar om nittonåriga Moa som i väntan på att skådespelarkarriären ska ta fart ställs inför död, kroppsvätskor och omänskliga arbetsvillkor. Boken var vältajmad – den kom i januari i år, samtidigt som Sverige skakades av vårdskandaler. ”Jag ska egentligen inte jobba här” handlar om nittonåriga Moa som i väntan på att skådespelarkarriären ska ta fart arbetar på ett äldreboende. Där ställs hon inför död, kroppsvätskor och omänskliga arbetsvillkor. Sara Beischer har själv jobbat av och till som timvikarie i äldrevården. Boken bygger delvis på hennes egna erfarenheter, och har blivit en succé. Tredje upplagan är redan tryckt. Boken används som undervisningsmateriel för blivande vårdpersonal, och själv är Sara Beischer flitigt anlitad som föreläsare. –Lustigt, säger hon. Jag får inte ens jobba i min egen kommun eftersom jag inte är utbildad undersköterska, och ändå har jag blivit ett slags äldreambassadör. Nästa bok ska inte handla om vården. –Men det kommer att handla om människor från arbetarklassen, säger hon. Jag är en arbetarklassunge! Ulla Strängberg träffade Sara Beischer i hennes hem i Halmstad. Uppläsare: Sarah Maya Jackson. I Biblioteket träffar vi också två amerikanska författare, Hannah Tinti och Claire Vaye Watkins, som pratar om hur det är att debutera. Hannah Tinti debuterade 2004 och båda hennes böcker är översatta till svenska: Djurverkerier och Den gode tjuven. Claire Vaye Watkins första bok Battleborn ges ut i USA i augusti. Marie Lundström träffade dem ihop en torsdag kväll i New York och undrade vilka tips har den erfarna Hannah att ge nykomlingen Claire? Programledare är Mia Gerdin

När hen kysser hen - vem är hen och vem är hen? Åsa Maria Krafts Självpornografi Akt 1 är en kärlekshistoria med könsneutrala pronomen, alla huvudepersoner är helt enkelt hen. Vad händer med vår läsning om man inte vet om det är en man eller en kvinna som älskar, sviker och blir övergiven? Rubbas litteraturens bygge, eller är det bara våra fördomar som fladdrar några ögonblick till innan de stillnar inför en ny köns- och maktordning? Biblioteket diskuterar. Och så fördjupar vi oss i den norske poeten Olav H Hauge - en av de stora i nordisk 1900-talslyrik. Äppelodlaren, autodidakten och nationalpoeten som bodde hela sitt liv i norska Vestlandet i byn Ulvik på en hylla ovanför Hardangerfjorden. Förebild för generationer av norska poeter som själv bara lämnade gården när hans sköra psyke tvingade honom till vistelser på mentalsjukhus. Hans dagböcker beskriver en ensling som levde på äpplen och böcker men också fann den stora kärleken till sist. Biografin Det stora självporträttet är Carl-Göran Ekerwalds bild av poeten, Ulla Strängberg har läst den. Vi börjar utforska slutet på romanen i en ny serie och så minns vi den nyligen avlidne norske författaren Stig Saeterbakken. Programledare Jenny Aschenbrenner och Jenny Teleman

I höst har den romantiske Carl Jonas Love Almqvist varit på tapeten och åstadkommit ett märkligt sammanträffande. Inte mindre än två svenska prosaister har valt att följa hans fotspår i sina nya romaner: Eva-Marie Liffner i Lacrimosa och Anna-Karin Palm i Snöängel. Hos Anna-Karin Palm hämtas inspirationen såväl från Amorina som Drottningens juvelsmycke. Det är den bistra vintern 1985-1986 som kulminerar i mordet på Olof Palme. Vid sidan om konspirationerna mot statsministern, får vi följa Hedvig, en androgyn Tintomara-gestalt och alla de människor som kommer i hennes väg. Snöängel är en Stockholmsskildring från en näraliggande tid som väver in frågor om minne och saknad . Hela berättelsen är återskapad av en svensk författare i självvald fransk exil. Precis som Anna-Karin Palm, som flyttade hem igen till Stockholm och Danvikens gamla dårhus, efter sex år i Normandie. Hon debuterade 1991 med Faunen.  Snöängel är hennes första roman på sex år. Ulla Strängberg tog en promenad med Anna-Karin Palm i Hedvigs kvarter kring  Allhelgonakyrkan i Stockholm. Uppläsare är Anna Persson. Eva-Marie Liffners roman Lacrimosa dyker rätt ner i Almqvists 1800-tal, med lukter och smaker från myllrande gator och fina salonger. Även denna roman har Tintomara som huvudperson, fast här heter hon ömsom Ros ömsom Mr Ross och Almqvist är en person som hon både älskar och hatar. Eva-Marie Liffner som nominerats till årets Augustpris, har alltid fascinerats av historia och upphör aldrig undra över vad som funnits tidigare, hur spåren av detta tidigare liv ser ut och flätas samman i en ofta fantastisk väv. I Lacrimosa lanserar hon t ex en ny teori om mordet på Gustav III och menar att Anckarström tog på sig skulden för kärleks skull. Lacrimosa är fjärde romanen sedan debuten med Camera 2001 och hon har nyligen av Svenska Akademin tilldelats Ole och Ann-Marie Söderströms pris på 80.000 kronor. Mia Gerdin intervjuar Eva-Marie Liffner i historisk miljö: Stadsmuseet i Göteborg. Uppläsare är Johan Gry. Musiken i programmet är till stor del skriven av Carl Jonas Love Almqvist, till exempel ”Du går icke ensam” (som börjar ”Om bland tusen stjärnor…”) som framförs av Solveig Faringer,  och Karin Jonsson-Hazell spelar hammarklaver i några av Almqvists pianostycken.

Biblioteket tar sig en titt på romaner som utspelas i kurortsmiljö: Anneli Jordahls nyutkomna Augustenbad en sommar och Ulrika Wallenströms nyöversättning av Thomas Manns Bergtagen. Varför utövar kurorten en sådan lockelse för författarna? Anneli Jordahl låter i sitt sörmländska Augustenbad i 1890-talets Sverige romantiken krocka med den spirande moderniteten. Och Thomas Manns klassiker öppnar en spricka mellan den slutna sanatoriemiljön och mullret av första världskrigets kanoner nere i låglandet. Ulla Strängberg dricker brunn med  Anneli Jordahl och funderar över var vår tids ”kurortsromaner” kan tänkas utspela sig. Kanske på återvinningscentralen? Böcker i Biblioteket: Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl. Bergtagen av Thomas Mann. Översättning Ulrika Wallenström Naturen, kuren & samhället. Red Motzi Eklöf.

Syskonparet Eva och Einar växer upp i Midsommarkransen, inne i en familj som idag skulle kallats för dysfunktionell. Dessa två återkommer sedan i olika faser av sina liv i Kjell Johanssons hyllade trilogi som han kallar De utsatta. Den består av böckerna Sjön utan namn, Huset vid Flon och Rummet under golvet och delar av den har dramatiserats till en pjäs som just nu spelas på Stockholms Stadsteater, dessutom är han aktuell med en helt ny roman. Det var inte jag. Kjell Johansson trodde han var klar med romanerna om familjen i Midsommarkransen, men en gammal akt från socialtjänsten förändrade alltsammans, berättar han för Mia Gerdin. Anna Persson läser utdragen ur Kjell Johanssons nya bok. I Biblioteket pratar också med den annars så medieskygga Muriel Barbery. Hon är filosofiläraren som blev en megastjärna med romanen Igelkottens elegans. Idag en modern klassiker, som sålt i miljonupplagor världen över. Ulla Strängberg träffade henne i Paris, inte långt från Rue de Grenelle, där allt utspelas och den numera berömda portvakten Renée huserade. Själv är Madame Barbery överraskad över uppståndelsen kring romanen, som hon tycker är ”medelmåttig.”

Kärlekens historia av den amerikanska författaren Nicole Krauss erövrade världen. I den nya romanen, Det stora huset, återvänder hon till sina teman om kärlek och förlust. Ett gigantiskt skrivbord står i centrum. En av bokens fem berättare, en antikhandlare osm vigt sitt liv åt att leta upp möbler som stulits från judiska familjer under andra världskriget för att återbörda dem till deras rättmätiga ägare, har återskapat sin fars arbetsrum så som det såg ut den dag Gestapo kom. Men en viktig detalj saknas: skrivbordet. Skrivbordet knyter samman de fem berättelserna genom decennierna och via Budapest. London, Chile och New York. Alla har formats av det de förlorat, och försöker komma underfund med sina liv. - Det finns ett starkt hopp i mina böcker, säger Nicole Krauss Litteraturen hjälper oss att hitta oss själva, att övervinna våra begränsningar. Ulla Strängberg träffade författaren på hennes Stockholmsbesök nyligen. Klassikerrummet ägnas Norrtullsligan, Elin Wägners debutroman från 1908. Boken handlar om fyra lågavlönade kontorister som delar hyresrum och hjälps åt att försöka överleva som självständiga yrkeskvinnor i ett Stockholm där patriarkatet är obönhörligt. Sexuella trakasserier hör till vardagen, halvsvält likaså. Trots att de fyras liv är hårt och utan hopp är det en förvånansvärt rolig berättelse. Elin Wägner visar sig vara en barsk humorist och dialogen är modern och medryckande. Så var också förlagan en kåseriserie hon skrev i Dagens Nyheter. Maarja Talgres gäster den här gången är kollegan Maria Edström från kulturredaktionen och författaren Anna Karin Palm. Norrtullsligan har av en jury valts till 2011 års Vi-läser bok som är ett projekt i samarbete mellan Författarcentrum och Läsrörelsen.

För dig som är intresserad av författande, författarskap och läsande. Här diskuteras ny som klassisk litteratur, lyrik, analyser, litteraturens historia och bortglömda böcker. Biblioteket gör tre nedslag i Frankrike och träffar Nina Bouraoui, Philippe Claudel och Virginie Mouzat. Om män som krigar och vackra, olyckliga kvinnor som grubblar över kärleken. Philippe Claudel  skriver sig in i mänsklighetens mörkaste skrymslen. Med Brodecks rapport (2009) avslutade han en romantrilogi om 1900-talets historiska trauman. Grå själar (2006) som hade karaktären av en thriller, blev hans stora genombrott. På svenska är han aktuell med andra delen i trilogin, Monsieur Linh och den lilla flickan, om exilens utanförskap. Om Philippe Claudel skriver om krig och förlust, vänder sig Nina Bouraoui inåt och lyssnar till medvetandets ström, som Virginia Woolf uttryckte det. Hon har åtta böcker på svenska, varav den senaste Kärlekens geografi (2010) berättar om åtrå och gränsöverskridanden som så ofta i hennes romaner. Hon är en särpräglad språkkonstnär som skriver fram sina berättelser i monologform, så intensivt att man nästan tappar andan när man läser. Virginie Mouzat romandebuterade med Ingen riktig kvinna (2011). Som moderedaktör på tidingen Le Figaro möttes hon först av skepsis. Hennes roman, med självbiografiska inslag, är en aggressiv undersökning av kvinnlig identitet. Huvudpersonen föds utan äggstockar och hon har ätit hormoner sen tonåren. Hon vägrar att spela med i spelet mellan könen. Vem är hon bakom voyeurens blick? Redaktör: Ulla Strängberg

Emedan i en framtid allt längesedan är glömdt. Vem minns Harriet Löwenhjelm? Den unga poeten som dog i lungtuberkulos 31 år gammal. Den aristokratiska familjeflickan som inte lyckades få sina illustrerade dikter utgivna under sin levnad.  Men trots det har hennes poesi ständigt utkommit i nya upplagor, och hennes liv har  romantiserats, mytologiserats och nästan drömts ihjäl. Men vem var hon egentligen? Boel Hackman har skrivit ”Att skjuta en dront”, en biografi om Harriet Löwenhjelm. – Harriet Löwenhjelm var alltför avvikande för att kunna göra sig gällande, konstaterar hon. En bildkonstnär och poet som egentligen var mycket mer modern än någon förstod. I programmet medverkar Mattias Käck, en av initiativtagarna till det nybildade Harriet Löwenhjelm-sällskapet, och skådespelaren Mirja Burlin. Redaktör är Ulla Strängberg.

Den 74-årige peruansk-spanske Nobelpristagaren deklarerade under en presskonferens i Madrid att han aldrig förväntat sig att få Nobelpriset - han har betydligt större ambitioner än så. I ett samtal med Ulla Strängberg berättar  han om  sin komplicerade relation till  fadern ( tills han var 10 år gmmal trodde han att fadern var död när föräldrarna egentligen hade skilt sig) och om temat far - son som återkommer i flera romaner. – Det var då jag förlorade min naivitet och upptäckte grymheten och rädslan, säger han. Utan dessa erfarenheter hade jag inte blivit författare. Ett annat tema är makt  och motståndet mot makten, som visar sig i flera av de historiskt inspirerade romanerna. Den politiska omsvängningen från studentårens revolutionsyra till högerorienterad liberalism kulminerade med presidentvalskampanjen i Peru 1990 där han förlorade. – Men jag hade aldrig tänkt överge skrivandet, säger han. Däremot är det min – liksom alla författares – skyldighet att  delta i det politiska livet; att försvara mänskliga rättigheter och bekämpa korruptionen. Flera författare som fått Nobelpriset  har tystnat. Kommer han att tappa glöden? -Inte jag, försäkrar han. Jag kommer att dö med pennan i hand!

Pia Juul och Johanna Thydelll intervjuas av Ulla Strängberg och Göran Sommardal Den danska lyrikern och novellisten Pia Juul  har hyllats  för sin debut som deckarförfattare. Men Mordet på Halland, hennes första roman på 20 år, är ingen vanlig deckare. Snarare är den ett lustmord på genren. Pia Juul intresserar sig för bifigurerna snarare än poliserna. I Mordet på Halland är det  änkan som står i centrum. Vad gör man med sitt liv när den man trodde att man kände visar sig vara en helt annan person?  Går det någonsin att  komma  en annan människa riktigt nära? Hos Pia Juul är livet det stora mysteriet,och den gåtan förblir, liksom mordet på Halland, ouppklarad. Ulla Strängberg har träffat Pia Juul och pratat om livet, kärleken och döden. 2003 gjorde Johanna Thydell dunderdebut med romanen I taket lyser stjärnorna. Hon fick Augustpriset för bästa  ungdomsbok och 2009 filmatiserades I taket lyser stjärnorna i regi av Lisa Siwe och blev en succé även den. Flickan i bokens centrum, Jenna, kunde ha varit en yngre version av Nora Jonasson i årets bok Ursäkta att man vill bli lite älskad. Den stora skillnaden är att  Thydells tredje bok är skriven av en så mycket bättre, mer subtil och stilistiskt mer medveten författare. Och känslostyrkan och det ärliga uppsåtet har hon kvar. Göran Sommardal har träffat henne och samtalat om hennes författarskap.

För dig som är intresserad av författande, författarskap och läsande. Här diskuteras ny som klassisk litteratur, lyrik, analyser, litteraturens historia och bortglömda böcker. Den brittiska bestsellerförfattaren Sarah Waters skriver om sex, kön och klass. I Dickenskt överdåd har hon vänt upp och ned på klichébilden av viktorianismen som puritansk och rationell. I de senaste böckerna har hon prickat in tiden för andra världskriget. I den nya romanen, Främlingen i huset (The little stranger) mer specifickt efterkrigstiden och överklassens sönderfall. Hundreds Hall är en gammal herrgård som är på fallrepet. Rappningen flagar och parken växer igen. Familjen Ayres kan inte längre leva på stor fot och har bara en tjänsteflicka kvar, när det plötsligt börjar hända underliga saker i huset. Sarah Waters har skrivit en spökhistoria med all tänkbar gotisk rekvisita. Men samtidigt är romanen en kommentar till de sociala förändringar som följde i krigets spår. Ulla Strängberg träffade henne på snabbvisit i Stockholm. Bokcirkeln går i mål! Carin Mannheimer, Jan Guillou och Åsa Linderborg vänder sista bladet i Joyce Carol Oates Blonde. Hur slutar boken och hur var det att läsa en bok så här ihop? Cirkelledare: Marie Lundström.

Bara berg , hav och grästuvor. Och en och annan ordknapp fiskare. Så ser det ut i Jón Kalman Stefánssons romanvärld. Han har kallats Islands svar på Göran Tunström, och förenar ett magiskt berättande med ett poetiskt spårk, kryddat med stillsam humor. Med Sommarljus, och sen kommer natten fick han en hängiven publik. I den nya romanen, Himmel och helvete, flyttar han handlingen hundra år tillbaks i tiden till det karga västlandet. Ulla Strängberg vandrade med Stefánsson i ett landskap mellan hav och berg. För, som Stefánsson skriver; "det finns ju inget att se på Island, annat än bergen, forsarna, tuvorna och så detta ljus som kan genomströmma dig och förvandla dig till diktare." I Bokcirkeln bänkar sig Jan Guillou, Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Marie Lundström med Joyce Carol Oates roman Blonde. Hur är bokens sexskildringar? Till andra träffen förlorar både Marilyn Monroe och Bokcirkeln oskulden.

Samtal med Sara Stridsberg om hennes nya roman Darling River. Uppläsare Hanna Carlander. Pgmledare ulla Strängberg I Klassikerrummet samtal om Tommasi di Lampedusas Leoparden med Mikael Timm och Mia Törnqvist. Pgmeldare Maarja Talgre. Sara Stridsberg, som fick Nordiska Rådets pris för  Drömfakulteten 2007, kommer nu med sin tredje roman, Darling  River. Det är en fri fiktion kring  Vladimir Nabokovs  Lolita från 1955. Romanen väckte anstöt då den kom ut och förbjöds i USA. Fortfarande är Lolitagestalten  mytomspunnen, trots att de sexuella tabuna rasat. Övergrepp mot barn väcker avsky även idag, men samtidigt är vår kultur genomsyrad av symboler kring barns sexualitet. Sara Stridsberg ville undersöka skammen i att bli en vuxen kvinna, en ruttnande ros - hon ville följa Lolita hela vägen till graven, genom den brutalitet som slutar med barnsängsdöden.  Hos Sara Stridsberg  var Nabokovs språk ingången till  romanen, som består av fyra berättelser som speglar varann. Hon samtalar med Ulla Strängberg om språkets förförelse och  möjligheten till lögn och förställning, och om våldet, som paradoxalt nog kan utgöra en slags tröst i världen. Klassikerrummet I Klassikerrummet diskuterar Maarja Talgre  Leoparden av Giuseppe Tomasi di Lampedusa tillsammans med Mikael Timm och dramatikern Mia Törnqvist. Leoparden från  1958 räknas till en av höjdpunkterna i 1900-talets italienska litteratur och blev omedelbart en stor publikframgång både  i Italien och internationellt. Romanen är en bred släktkrönika från Sicilien om en aristokratisk familj och dess undergång, när den nya tiden med Italiens enande bryter in på 1860-talet. Författaren var själv en lärd aristokrat som hatade Mussolini. Vad han skulle ha sagt om Berlusconi kan man bara spekulera om. Viscontis legendariska filmatisering från 1962 med Burt Lancaster, Alain Delon och Claudia Cardinale gjorde romanen ännu mer berömd.

För dig som är intresserad av författande, författarskap och läsande. Här diskuteras ny som klassisk litteratur, lyrik, analyser, litteraturens historia och bortglömda böcker. Dag Solstad är författaren som inte längre vill skriva romaner. Hans böcker har titlar som "Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelsen som har hemsökt vårt land." När han nu har skrivit en icke-roman, Armand V, knyter han ihop  60-talet med samtiden. Hans egen programförklaring lyder: "Jag försöker finna ett  språk där det inte finns." Ulla Strängberg  tog en promenad med Dags Solstad i kvarteren kring Majorstua i Oslo där allt hände på  60-talet. I Klassikerrummet samtalar Mikael Timm med Jan Stolpe om nyöversättningen av Albert Camus Främlingen. Programledare är Maarja Talgre.

iblioteket 12/10 09 ägnades den mexikanske författaren David Toscana och Bokcirkeln del 2 David Toscana är ett av den mexikanska prosans mest spännande namn idag. Han har brutit med den s k magiska realismen och är besatt av döden. Ulla Strängberg har träffat Toscana. I Bokcirkeln del två har de tre läsande författarna Göran Greider, Helena Henschen och Jonas Karlsson hunnit fram till sidan 433 i Thomas Manns roman Buddenbrooks om en förmögen borgerlig familjs nedgång och fall för mer än hundra år sedan. Men mycket av ekonomisk kris, utbrändhet och pliktmänniksor känner vi igen från vår egen tid. Cirkelledare är Marie Lundström och redaktör Maarja Talgre. Ett av de mest spännande namnen i den nya latinamerikanska prosan är mexikanen David Toscana. Han bryter med den så kallade magiska realismen, som blev ett kännetecken på 1960-talet. Toscanas romaner utspelar sig i gränstrakterna mellan USA och norra Mexiko och flödar av svart komik och det karga landskapets udda karaktärer. Döden är ett återkommande tema. I den nya romanen, "Den siste läsaren", hittas en död flicka i en uttorkad brunn. Ulla Strängberg har träffat David Toscana och undrar varför han är besatt av livets upphörande. Bokcirkeln är i full gång och de tre läsande författarna Jonas Karlsson, Helena Henschen och Göran Greider knådar sina hjärnor med turerna hos familjen Buddenbrooks! Häng med in i Thomas Manns runt hundra år gammal berättelse om sådant vi tampas med också idag: Ekonomisk oro, omöjlig kärlek, själsliga kriser och utbrända pliktmänniskor. Cirkelledare är Marie Lundström. Programledare: Anna Tullberg

Biblioteket med Bokcirkeln. Intervju med författaren Naja Marie Aidt. Producent: Ulla Strängberg. I Bokcirkeln träffas författarna Leif GW Persson, Agneta Klingspor och poeten Anna Hallberg för tredje gången och kastar sig över andra boken i Cora Sandels Alberte-trilogi: Alberte och friheten. Ämnet för dagen är Kärlek. Cirkelledare är Marie Lundström. Biblioteket har träffat den danska författaren Naja Marie Aidt som fick Nordiska Rådets pris  2008 för novellsamlingen Babian. Det är en samling mörka noveller som ger en bild av det samtida Danmark på toppen av den ekonomiska högkonjunkturen. På  en rå och  precis prosa skildrar hon  stressen, självupptagenheten, kroppsfixeringen och våldet.  Aidt ville undersöka  hur det kunde komma sig att  så många kände sig pressade när de hade det så gott materiellt ställt. Den öppna rasismen under Pia Kjaersgaard  fick henne att fundera över varför överflödet inte ledde till generositet mot andra. Ulla Strängberg mötte en författare som gärna talar politik, men som allra helst skriver poesi. I Bokcirkeln har författarna Leif GW Persson, Agneta Klingspor och poeten Anna Hallberg nu läst halva Cora Sandels Alberte-trilogi. Ämnet för dagen är kort och gott kärlek. Cirkelledare: Marie Lundström.

För dig som är intresserad av författande, författarskap och läsande. Här diskuteras ny som klassisk litteratur, lyrik, analyser, litteraturens historia och bortglömda böcker. Samtidigt som man kan höra utdrag ur Virginia Woolfs dagböcker i Radioföljetongen porträtteras hon i Biblioteket.  Vem var den mytomspunna författaren som valde att ta sitt liv 59 år gammal? Bilden av en sammansatt personlighet tonar fram i dagböckerna; å ena sidan har hon ett hektiskt sällskapsliv, å andra sidan söker hon avskildheten för att kunna skriva. Emellanåt faller hon ner i djupa depressioner som gör henne oförmögen att skriva.Hela tiden finns maken Leonard, journalist och författare, vid hennes sida, för att balansera humörsvängningarna och skydda henne mot henne själv. Hon var modernisten som skapade klassiker som fortfarande läses av nya generationer. Finns det en gnutta av hennes person som inte är utforskad? Ändå känns hon märkligt oåtkomlig. Vad har hon att säga oss idag?I programmet medverkar förläggaren Elisabeth Grate  och författaren och konstskribenten Ingela Lind.Producent är Ulla Strängberg.