Podcasts about centralt

Dansk udlandslandbrug har fået ny formand. Tidligere minister trækkes nu ind i retssag om udsultede køer. Them Andelsmejeri vil fusionere med Arla. Centralt kort for de lokale treparter bliver opdateret i dag, og så stiger prisen på danske kalve.

Att bli civiliserad börjar med att bli lite främmande inför det egna. Därför är kritik grundläggande för individ och samhälle, säger Torbjörn Elensky. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Små barn är omnipotenta, allsmäktiga som Gud fader själv, i sin egen upplevelse av världen. De kan inte skilja sig själva från omgivningen. Kropp, bröst, mamma, äta, skita, allt är samma och allt är de själva. Men så småningom börjar de bli medvetna om skillnaden mellan sig själva och resten av tillvaron. Centralt i detta, åtminstone på ett symboliskt plan och om vi ska tro gamle Freud, är den egna avföringen. När barnet inser att bajset kommer från dem, men inte är dem, börjar resan mot att bli en självständig, självreflekterande individ som inser att tutten, mamma och pappa och eventuella syskon är egna personer med egna viljor de också.På samma sätt måste en yrkesverksam konstnär lära sig att se sina verk som skilda från sig själv. Din bok eller målning, film eller låt är inte du, den är gjord av dig, men ni är skilda åt, och du måste lära dig att hantera detta för att bli en vuxen, alltså professionell, konstnär. I processen mellan dig, ditt arbete och det färdiga verkets möte med publiken är i allmänhet många andra personer inblandade. Du måste lära dig att lita på dem, och du måste se din egen position i det större sammanhanget. Dessa andra kommer nämligen att påverka slutresultatet, som strängt taget inte är färdigt förrän publiken sagt sitt – och bland dessa, som de främsta bland jämlikar: kritikerna.Då jag började skriva, redan som ganska liten, ville jag aldrig visa något för andra, ville inte ens att någon skulle veta att jag skrev, för jag var så fruktansvärt rädd för att bli kritiserad på det mest elementära sätt som finns: med att stort gapskratt. Jag var rädd för att man skulle skratta åt mig för mina drömmar, planer och projekt samt de första halvdana försök jag gjorde. Att bli vuxen handlar om att inse att andra inte ser en som man själv vill bli uppfattad. Att bli en professionell författare är att få distans till sina egna texter och kunna ta kritik, arbeta med dem utifrån andras synpunkter, utveckla sitt skrivande inte bara som en högst privat verksamhet utan som något som ingår i en gemensam kultur med intresse, förhoppningsvis, även för andra. Att kunna ta och ge kritik är själva kärnan i all konstnärlig verksamhet.Ända sedan Aristoteles skrev Poetiken, på 300-talet före Kristus, har den medvetna estetiska reflektionen varit en essentiell del av våra kulturella uttryck. Hela utvecklingen av konsten har skett i ett växelspel mellan utövare, beställare, allmänhet och kritiker, särskilt under de senaste 300 åren, som är den period under vilken den moderna kulturen, som också vänder sig till den breda massan, har utvecklats. Kritikerna har lyft och sänkt konstnärskap. De har förklarat avantgardet. De har visat på banden till traditionen. Somliga har tagit avstånd från det nya, medan andra varit avgörande för dess genombrott. Om vi verkligen förstod hur viktiga seriösa kritiker är för vår förmåga att reflektera över oss själva genom konst, litteratur, musik – allt det där som vanligen bakas ihop under beteckningen ”kultur” - så skulle vi inse att kritiken inte kommer till konsten så att säga utifrån, utan ingår i processen. Men med den insikten skulle också kritiker ställa högre krav på sig själva än vad de gör idag.En seriös kritiker måste naturligtvis kunna tänka om konst, konstnär, publik men även reflektera över sig själv och sin roll. Den kan drivas av alla möjliga känslor – hat så väl som kärlek, omsorg såväl som fientlighet - men måste i grunden älska konsten. Den måste också ha stora kunskaper, mer än vad en konstnär behöver, för den måste arbeta med sammanhang den samtidigt befinner sig i och utanför. En kritiker måste vara intelligent.Intelligens är förmågan att förstå även vad man själv inte tycker, att se något ur en annan persons infallsvinkel, utan att därför acceptera att denna person har rätt – men försöka förstå hur den kan tycka sig ha rätt. Därmed lär du dig också hur du kan ha fel, skulle kunna ha fel – eller faktiskt har fel. Den sortens självreflekterande intelligens är helt central i all konstnärlig verksamhet. Men den är också viktig för hur du som person kommer att utvecklas. Du själv är inte heller fullständigt autonom, atomiskt avskild från allt och alla andra. Kultur är en kollektiv aktivitet, ett gemensamt tänkande, en process som vi inte kan välja att stiga in i eller ut ur som vi byter skorCivilisationsprocessen handlar om att bli lite främmande inför det egna, genom att lära känna det djupare, genom att sätta sig in i det på ett sådant sätt att man kan se det utifrån.Kritik är det formaliserade arbetet med detta främmandegörande som gör oss medvetna om vår egen kultur. Men många känner sig idag också främmande inför kritiken, förstår inte dess helt essentiella roll för hur vår kultur fungerar. Det handlar inte bara, men visst, i hög grad, om rädslan för negativ kritik, utan det handlar också lite mer på djupet om obehaget man kan känna då man tvingas, förmås att se sig själv som man framstår utifrån.Förmågan att göra sig fri från sitt eget arbete, se sitt verk utifrån, är vad som gör en människa vuxen. Men det är också vad som förankrar henne i världen. Låt mig tillägga att det är detta som gör att artificiell intelligens, AI, inte på allvar gör riktig konst, utan bara dekorationer: den har, ännu inte, något jag och ingen förmåga till självreflektion, alltså kritik. Om den utvecklar detta kommer den också att kunna skapa verklig konst – men det är långtifrån säkert att vi människor kommer att förstå den eller ens uppfatta den som något estetiskt uttryck. De bilder som görs automatiskt idag kan vara fina, roliga, men de blir inte konst förrän en människa tar dem, väljer och reflekterar kritiskt över dem som konstverk.Det är i självreflektionen jaget blir till. Förmågan till kritik, att ta och ge, inte minst till sig själv, är helt centralt för vad som gör det mänskliga medvetandet unikt. Det gemensamma är förutsättningen för det enskilda medvetandet. Människan och hennes värld är en plats där man ser sig själv, alltid lite ur fas, lite vid sidan om, och därmed ständigt på väg mot sig själv – det där fulla jaget som endast tonåringar kan tro sig verkligen äga.Den där lilla skillnaden är det utrymme där livet levs, erfarenheter görs och konst skapas.Kritiken behövs för att läsarna, lyssnarna och tittarna ska kunna orientera sig, men jag ser det alltså som något mycket mer centralt i ett samhälle. Kritik är det som bidragit till att göra vår kultur till något vi kan röra oss i, det är kritiken som öppnat oss för att göra oss förstående inför hur vi fungerar, tänker och handlar som vi gör. Och det finns ingen privat kultur: den utspelar sig mellan oss, skapas av oss och skapar oss samtidigt i en ständig feedbackloop i vilken visst kreativitet, känslor och upplevelser är viktiga, men där kritiken är vad som skiljer ut vad som faktiskt är något att ha.Torbjörn Elenskyförfattare och kritiker

I bonusavsnitt 13 pratar jag om podcasts jag lyssnat på, om senaste föreställningarna, om undervisning, återkoppling och övriga reflektioner. Centralt är om kreativitet och dess koppling till impro. Impropodden är en samtalspodd som produceras och drivs av ⁠Hjalmar Hardestam⁠.#impropodden #improvisationsteater #ImprovComedy

Kvartet Caroli, mitt favorikvarter i Malmö. Centralt i mitt liv just nu av olika anledningar :-)

Det är dags att knyta ihop säcken för den amerikanska revolutionen. Att vinna kriget visade sig på många sätt vara enklare än att skapa en ny nation. Samtidigt som man stod inför enorma ekonomiska problem kämpade man med stor intern splittring. Vi tar en vild resa längs en väg av uppror och nya grundlagar. Centralt för avsnittet är George Washington. Den store ledaren som blev landets första president. Men splittringen nationen stod inför syntes även i hans ministär där Thomas Jefferson och Alexander Hamilton föreställde sig två hela olika USA. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Slaget om Monte Cassino är ett av de blodigaste under andra världskriget och var det största som de västallierade utkämpade mot Nazityskland på någon front. Det ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 runt berget och klostret Monte Cassino i Italien, från Apenninernas centralmassiv via Lirisdalen till kusten vid Tyrrenska havet.I slutet av 1943 hade de tyska trupperna under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring lyckats etablera en ny huvudförsvarslinje kallad Gustavlinjen söder om Rom. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån.I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om invasionen av Italien och vägen fram till Monte Cassino.Efter Casablancakonferensen sommaren 1943 bestämde de allierade slutligen att invasionen av Italien skulle genomföras. Målet var att slå ut Italien ur storkriget och samtidigt dra tyska trupper och resurser från östfronten för att underlätta för Stalin. Churchill, som vid det här laget sett sin armé bli utkastad ur Europa vid ett flertal tillfällen, drevs också av en idé om att allierade soldater skulle behövas på europeisk mark för att mota den annalkande röda armén.Olika åsikter om invasionens nytta skapade också konflikter mellan Eisenhower och Churchill, vilket antydde att det var bra om invasionen kom igång så snart som möjligt så att Eisenhower inte skulle ångra sig. Centralt för företaget var den amerikanska landstigningskapaciteten i form av skepp.Föreställningen att det skulle bli en lätt operation fick dock snart omprövas. Det första steget lett av Montgomery, Sicilien, avklarades relativt enkelt, men den tyska armén på plats slogs aldrig utan kunde retirera över Messina-sundet och bemanna försvarsställningar längs med den italienska kusten. De allierades överfart över Messinasundet möttes nu av ett hårt motstånd och likaså vid landstigningen av Salerno, strax söder om Neapel, möttes man av en mycket kapabel fiende med förmåga att genomföra effektiva motanfall.Efter ett tag blev det dock klart att tyngden av den sammanlagda massan skulle fälla avgörandet. De allierades tillgång till luftstridskrafter från Sicilien och de amerikanska slagskeppen utanför Salerno möjliggjorde ett eldunderstöd som i slutändan kunde knäcka tyskt motstånd. De allierade var också överlägsna i både manfolk och pansar. Den tyska armén drog sig undan från Neapel för att krypa upp i bergen och bemanna sina försvarslinjer. Kvar lämnade de ett ruinlandskap och en landsbygd i förfall.Italien hade vid det här laget utträtt ur kriget och slutit fred med de allierade, Mussolini hade blivit avsatt. Den tyska armén hade dock inte dragit sig tillbaka norr om Rom som förutspått, utan snarare byggt upp en enorm försvarslinje strax söder om Rom i stället, Gustavlinjen. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån. Men för att ta Rom behövde man ta sig igenom Gustavlinjen, och framförallt gå igenom Liridalen. Där på en höjd vakade Monte Cassino och bjöd in till en utmaning som skulle bli de allierades kanske svåraste strid i Europa under hela kriget.Bild: En polsk soldat inne i klostret Monte Cassino i den 18 maj 1944. Wikipedia, Public Domain.Lyssna på första delen Det våldsamma kriget i Italien 1943-45 (del I) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Opioid-overdoser er et alvorligt problem i Danmark, men der er opnået gode erfaringer med det såkaldte RED LIV-program, som har til formål at uddanne stofbrugere og mennesker omkring dem i brugen af livreddende behandling ved overdoser. RED LIV er dog konstant truet på sin eksistens. Der er behov for en centralt styret indsats.

Din rejse fra intention til handling Velkommen til det tredje special-afsnit af vores podcast, hvor vi dykker ned i Adfærdsrejsen. Fra personlige fortællinger til konkrete cases fra organisationer, giver vi indblik i de forskelligartede endemål, som adfærdsrejser kan have. Og ikke nok med det, vi runder af med at dele Henriks tre vigtigste principper for at lykkes på adfærdsrejsen. Efter at have udforsket hvad og hvem der driver forandringer, retter vi nu fokus på, hvordan disse forandringer sker.Centralt står spørgsmålet: Hvordan får vi noget til at ske, der ikke sker af sig selv gennem ændringer i adfærd?Med ekspert i adfærdsledelse Henrik Dresbøll, kan du blive klogere på, hvordan man kortlægger en kæde af handlinger - fra intention til handling og til mål ved at kortlægge adfærdsrejsen.Rasmus Amtoft er som altid vært for vores tema-episoder, og jeg glæder mig til at tage dig med på denne adfærdsrejse. Lyt med for at opdage, hvordan du kan omsætte intentioner til konkrete resultater.

Johdet Pirak - konstnärsparet med vattenplatser och hållbarhet i fokus Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lina Johdet och Kristoffer Unga Pirak är konstnärsparet som gör det mesta tillsammans. De lever ihop, har barn ihop och skapar konst ihop.Centralt i deras konstnärskap är behovet att kommunicera sina tankar och känslor för platserna de älskar.Hör dem berätta om tankarna kring livet och konsten i denna intervju från Sameradions serie Pärlor i Sápmi.

Mediumskap och andlighet del 1. Viktiga lärdomar - fungerande redskap.Vivi och Camilla utsattes för hot och utpressning - fick andlig styrka tillsammans.Surrender - att släppa kontrollen och gå in i 100% tillit. Centralt i mediumskapet.Vikten av att vara specifik och försöka ge konfronterande bevis.Passionen att skriva andliga självbiografier, med eller utan spökskrivare.Detta och mer i glödhet episod!God lyssning önskar Vivi och Camilla Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Munken, zenmästaren och fredsaktivisten Thich Nhat Hanh ville skapa en mer engagerad buddhism och kämpade för fred i Vietnam. På grund av sin aktivism blev han själv flykting och startade klostret Plum Village i Frankrike. Med hjälp av sina egna erfarenheter kunde han hitta metoder för att lindra sitt eget och så småningom andras lidande. Centralt i hans lära är vikten av mindfullness – medveten närvaro. Om vi ska ha fred i världen så behöver vi ha frid inom oss själva, enligt Thich Nhat Hanh.

När digitala projekt och verktyg ska implementeras i en verksamhet för att arbeta både smartare och mer effektivt, är det mer än bara själva genomförandet som kräver planering. Att genomföra en förändring, både i form av digitaliseringsprojekt men även andra typer av projekt, är aldrig lätt. Det kräver tid, planering och en dedikerad budget. Förändringar sker i organisationer ständigt och det är hur vi hanterar dem som kommer avgöra utfallet. Det är mycket att tänka på och fallgropar att undvika för att få ett så bra resultat som möjligt.    I veckans avsnitt träffar Anna Camilla Renz som är expert på området digitalisering och förändring. Camilla har varit ansvarig för stora digitaliseringsprojekt inom många olika verksamheter och har en djup IT- och affärsstrategisk kunskap.  Ni får bland annat ta del av Camillas erfarenhet kring typiska fallgropar och sådant som kan undvikas för att genomföra en så bra förändringsresa som möjligt. Centralt är att fokusera på den individuella medarbetaren och se att alla är med på resan på sitt unika sätt. Förändring är inte lätt men med rätt inställning och ett par konkreta verktyg är du ett steg närmare att lyckas! 

En ny rapport om segregationen visar att ett breddat bostadsutbud är en av de absolut viktigaste nycklarna för att lösa problematiken i utsatta områden. Obos lärarindex visar på vikten av att startlåneförslaget genomförs. Antalet byggstarterna sjunker kraftigt – men troligen är Byggfaktas siffror ändå för positiva, menar vår expertkommentator Stefan Attefall som också betonar den komplexa situation som hyresförhandlingarna är inne i. Programledare: Anna Bellman

Garantin för tidiga stödinsatser är den bestämmelse som finns i skollagen för att skolor tidigt ska uppmärksamma elever som riskerar att inte nå målen i svenska och i svenska som andra språk eller i matematik. I det här avsnittet berättar Karlstad kommun om hur man har riggat stödet från skolhuvudman till skolorna och deras rektorer.  Medverkade är Anna-Karin Walkert och Anders Björklund, båda verksamhetsutvecklare i Karlstad kommun samt Jessica Ekberg, universitetsadjunkt vid Karlstad universitet. Samtalsledare är Erika Bergman, pressekreterare på SPSM.  

När Annie Ernauxs mor dör i alzheimers påbörjas en resa i det förflutna. Hon vill fånga den människa modern en gång var, hon som existerade oberoende av dottern. Ljudboken Kvinnan av Nobelpristagaren Annie ErnauxNobelpristagaren i Litteratur 2022, Annie Ernaux, föddes 1940 i Normandie och räknas idag till en av de största samtida franska författarna.Hon debuterade 1974 med Les armoires vides men hennes självbiografiska romaner Min far och Kvinnan blev på 1980-talet Annie Ernaux genombrott. Under 90-talet uppmärksammades hon för Sinnenas tid och Skammen. För Åren (2008), som beskrivits som en kollektiv självbiografi, nominerades hon till Booker-priset. Senast utgivet på svenska är de självbiografiska romanerna En flickas memoarer och Omständigheter.Centralt i Annie Ernaux författarskap är det självbiografiska berättandet och frågor som rör klass, kön, tid och minne.Kvinnan i uppläsning av Åsa-Lena Hjelm sändes första gången hos Radioföljetongen 1993.Tillgänglig t o m 6 oktober 2023Av: Annie ErnauxÖversättning: Katja WaldénUppläsare: Åsa-Lena HjelmProducent: Inga RexedFörlag: Norstedts

Slaget om Monte Cassino är ett av de blodigaste under andra världskriget och var det största som de västallierade utkämpade mot Nazityskland på någon front. Det ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 runt berget och klostret Monte Cassino i Italien, från Apenninernas centralmassiv via Lirisdalen till kusten vid Tyrrenska havet.I slutet av 1943 hade de tyska trupperna under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring lyckats etablera en ny huvudförsvarslinje kallad Gustavlinjen söder om Rom. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån.I detta avsnitt pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om invasionen av Italien och vägen fram till Monte Cassino.Efter Casablancakonferensen sommaren 1943 bestämde de allierade slutligen att invasionen av Italien skulle genomföras. Målet var att slå ut Italien ur storkriget och samtidigt dra tyska trupper och resurser från östfronten för att underlätta för Stalin. Churchill, som vid det här laget sett sin armé bli utkastad ur Europa vid ett flertal tillfällen, drevs också av en idé om att allierade soldater skulle behövas på europeisk mark för att mota den annalkande röda armén. Olika åsikter om invasionens nytta skapade också konflikter mellan Eisenhower och Churchill, vilket antydde att det var bra om invasionen kom igång så snart som möjligt så att Eisenhower inte skulle ångra sig. Centralt för företaget var den amerikanska landstigningskapaciteten i form av skepp. Föreställningen att det skulle bli en lätt operation fick dock snart omprövas. Det första steget lett av Montgomery, Sicilien, avklarades relativt enkelt, men den tyska armén på plats slogs aldrig utan kunde retirera över Messina-sundet och bemanna försvarsställningar längs med den italienska kusten. De allierades överfart över Messinasundet möttes nu av ett hårt motstånd och likaså vid landstigningen av Salerno, strax söder om Neapel, möttes man av en mycket kapabel fiende med förmåga att genomföra effektiva motanfall.Efter ett tag blev det dock klart att tyngden av den sammanlagda massan skulle fälla avgörandet. De allierades tillgång till luftstridskrafter från Sicilien och de amerikanska slagskeppen utanför Salerno möjliggjorde ett eldunderstöd som i slutändan kunde knäcka tyskt motstånd. De allierade var också överlägsna i både manfolk och pansar. Den tyska armén drog sig undan från Neapel för att krypa upp i bergen och bemanna sina försvarslinjer. Kvar lämnade de ett ruinlandskap och en landsbygd i förfall.Italien hade vid det här laget utträtt ur kriget och slutit fred med de allierade, Mussolini hade blivit avsatt. Den tyska armén hade dock inte dragit sig tillbaka norr om Rom som förutspått, utan snarare byggt upp en enorm försvarslinje strax söder om Rom i stället, Gustavlinjen. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån. Men för att ta Rom behövde man ta sig igenom Gustavlinjen, och framförallt gå igenom Liridalen. Där på en höjd vakade Monte Cassino och bjöd in till en utmaning som skulle bli de allierades kanske svåraste strid i Europa under hela kriget.Bild: En polsk soldat inne i klostret Monte Cassino i den 18 maj 1944. Wikipedia, Public Domain.Lyssna på första delen Det våldsamma kriget i Italien 1943-45 (del I) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir. Påven till Kanada för att be om ursäkt till ursprungsbefolkningI slutet av nästa vecka åker påven Franciskus till Kanada för att be ursprungsbefolkningen om ursäkt för de övergrepp som elever vid katolska internatskolor utsattes för. I över 100 år splittrade den kanadensiska staten ursprungsbefolkningens familjer genom att tvångsplacera barn på internatskolor drivna av bland andra katolska kyrkan. Barnen fick inte tala sitt språk och många utsattes för vanvård, våld och övergrepp. Tusentals barn dog under tiden på internatskolorna.Syftet var att utrota ursprungsbefolkningens kultur genom att kapa familjebanden. Men frågan är hur långt påvens ursäkt räcker?PKK, kurderna och NATOSverige har skrivit under en avsiktsförklaring med Turkiet för att landet ska godkänna Sverige som nato-medlen. Men för många svenska kurder innebär detta ett svek, och för vissa, ett trauma.Centralt för den här diskussionen är PKK, som klassas som en terrororganisation av Sverige och EU. Men vad är PKK? Och hur förhåller sig den organisationen till andra beväpnade kurdiska grupper?Här är hela innehållet i programmet:Timme ettUSA:s president Joe Biden besökte Saudiarabien, vad blev resultatet? Samtal med USA-kännaren Karin Henriksson.Påven reser till Kanada för att be om ursäkt. I över 100 år splittrade den kanadensiska staten ursprungsbefolkningens familjer genom att tvångsplacera barn på internatskolor drivna av bland annat katolska kyrkan. Men vad betyder en ursäkt från påven? Reportage av Paloma Vangpreecha.I Lettland har en strid om gamla sovjetiska monument seglat upp i kölvattnet av kriget i Ukraina. Reportage av Nina Benner.På Grönland hoppas nu vissa att landet ska få spela fotboll under egen flagg, och fotbollen kan komma att bli en del i kampen om självständighet från Danmark. Reportage av David Rasmusson.Krönika av Nina Wormbs.Panelen om veckans inrikespolitik.Timme tvåPKK är klassat som en terrororganisation i Sverige, men varför? Vad skiljer egentligen PKK från andra kurdiska organisationer? Reportage av Edgar Mannheimer.Satir från Utkantssverige.Bråttom att avvärja hoten mot den biologiska mångfalden. Samtal med Torbjörn Ebenhard från Sveriges Lantbruksuniversitet.Regeringen vill begränsa möjligheten att gå före kön med privata sjukvårdsförsäkringar. Reportage av Ulrika Fjällborg.Om "rockgubbarna" som tycks turnera i all oändlighet. Rolling Stones, Iggy Pop, Kiss, Bob Dylan, Tom Jones med flera, är några av de manliga 70-plussare som spelar i Sverige i sommar. Vad driver dem att hålla igång? Samtal med musikjournalisten Fredrik Strage.Kåseri av Pamela Jaskoviak.Programledare Anna OscariusProducent Mona HambraeusTekniker Joachim Persson

I Sveriges västindiska koloni S:t Barthélemy var slaveri tillåtet ända fram till den 9 oktober år 1847. I rättsprotokollen från den lilla ön framträder slaveriets omänsklighet – både mot de olyckliga slavarna och de fria svarta, vars liv också reglerades med hårda kroppsstraff, enligt den franska slavlagen som inkorporerats med den svenska lagstiftningen.Den svenska byråkratin legitimerade de svartas rättslöshet där slavägare som nästan misshandlat sina slavar tills döds gick skadelösa, medan ett förlorat papper kunde innebära förslavning av en fri svart människa.I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Fredrik Thomasson som är aktuell med boken Svarta S:t Barthélemy – Människoöden i en svensk koloni 1785-1847.När Sverige fick ta över den franska västindiska ön S:t Barthélemy 1785 blev vi också en slavnation. För att den svenska byråkratin skulle kunna hantera slavarna inkorporerades den franska slavlagstiftningen, som både reglerade slavarna och de fria svarta människornas liv, med den svenska lagen. Det innebar mycket hårda kroppsstraff bagatellartade förseelser där slavägare tilläts ge 29 piskrapp utan myndigheternas inblandning och där livshotande kroppsbestraffningar utdelades efter domstolsbeslut.Fria svarta kunde förslavats för att saknade papper på att de fötts fria eller saknade papper på att de frigivits. Att hjälpa förrymda slavar innebar också att fria svarta straffades med slaveri.Samtidigt träder ett litet samhälle fram där både vita och svarta visste att utnyttja svartas naturmedicin eller trolldom. Och särskilt på landsbygden kunde vita och svarta festa tillsammans. Att vita levde med svarta kvinnor som födde deras barn var mycket vanligt, medan historien om den vita unga kvinnan som fick barn med en svart man krävde särskild sekretess för att skydda hennes familjs heder.Ljusglimtar finns också när fria svarta med egendom driver igenom att få rösta i val år 1833.Bild: Hamnen i Gustavia på S:t Barthélemy Centralt i bild ses två slavar med fotbojor. Bakom dem en man med käpp. I fonden ett fort på en höjd med svensk flagga. Sjöhistoriska muséet, Public Domain.Musik: Fear Factory av jabameister, Storyblock Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Hos Specsavers finns alla möjligheter att utvecklas och att arbeta med något du verkligen trivs med. Oavsett var du är i livet, vilken situation du befinner dig i eller var du bor så finns det en plats för dig hos oss. Niklas, Linda och Johan berättar hur det är att jobba som optiker i världens största familjeägda optikkedja som drivs av lokala entreprenörer.Besök Specsavers karriärsida: https://bit.ly/3gkS4ad See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Efter de første dage i afhøringerne af mink-kommissionen lader det til, at nogle i ministerierne godt vidste, at der ikke var hjemmel til at aflive alle mink. Men kom den viden godt nok videre til politikerne? Altingets forsideredaktør samler trådene og ser frem mod de næste afhøringer.Et helt centrale spørgsmål udestår efter de første afhøringer i mink-kommissionen – havde politikerne fået at vide, at der manglede lovhjemmel til at aflive alle mink?Lige præcis den del står endnu ikke klart efter de første afhøringsdage, men det står klart, at der i hvert fald var nogen embedsmænd, der var klar over, at der manglede lovgrundlag for at føre sådan en løsning ud i livet.Søren Brostrøm og Kåre Mølbak gav også mere indsigt i, hvordan mink-seancen havde forløbet for dem, og hvad de anbefalede og ville stå på mål for.Det kan du høre mere om i dagens udgave af Altinget Ajour, hvor Altingets forsideredaktør, Kristine Korsgaard, forklarer om det og ser frem mod de næste afhøringer i denne uge, hvor nogle centrale embedsmænd skal vidne. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I detta avsnitt träffar vi Christoffer Johansson, en Ehandelsveteran som idag leder däckskiftarnas digitala resa. Christoffer har lång erfarenhet från e-handel och digital marknadsföring. Deras fokus är däckskifte ute på temporära stationer där de under 18 veckor per år erbjuder diverse tjänster. Centralt har de året runt en e-handel där kunder kan boka tjänster samt köpa däck och fälgar online för att få dem hemlevererade eller få dem skickade till en station för upphämtning eller montering. Verksamheten har en extrem digital komplexitet med många parter, flöden och tjänster som ska synkroniseras och optimeras. Kunden i fokus Däckskiftarna har en modell med lokala franchisetagare där bokning och försäljning sker centralt online eller vid drop-in ute på stationerna. Kunden är den som avgör var tjänsten ska levereras och de lokala franchisetagarna leverera sedan den slutliga kundupplevelsen. Totalt sett är det över 300 000 kunder som sammanförs i den centrala verksamheten där allting kartläggs och styrs för att ge kunden rätt information vid rätt tillfälle. Med insikten om vem kunden är och vilken bil de har kan den digitala upplevelsen skräddarsys efter varje individ. Detta har visat sig vara ett riktigt framgångsrecept och företaget förväntas under 2021 totalt sett omsätta nästan 250 miljoner kronor. Medverkande: Christoffer Johansson, Digital Chef Podcastvärd: Jonny Rosengren Producent: E-commerce Recruit - rekrytering inom e-handel

I en 50 sider lang hvidbog lægger regeringen op til debat om de store techgiganters negative indflydelse på samfundet og den demokratiske samtale, og hvorfor de vil gøre noget ved det. Centralt for techgiganternes magtposition er deres udspekulerede algoritmer og dem vil regeringen gerne have lidt mere at vide om, end de har i dag. Vi taler bl.a. med flere af Folketingets ordførere på området samt Facebooks politiske chef for Norden og Benelux, Martin Ruby, hvorefter vi spørger kulturministeren, Joy Mogensen (A), om ikke den hvidbog er en anelse ukonkret. Undervejs hører vi også to eksperter på området forklare hvad en algoritme sådan egentlig er, før vi afslutter med fodboldopvarmning. Værter: Anna Olrik og Thomas Tjaerandsen.

Kvinnan trodde mannen höll på att dränka katter. Men väskan visade sig innehålla 13 kilo kokain. Händelsen kopplas till en större knarkhärva som sträcker sig mellan Norge och flera svenska städer. Just nu pågår en omfattande rättegång i Örebro tingsrätt där nio personer står åtalade för bland annat narkotikabrottslighet. Men rättegången handlar också om långtgående planer på att döda personer i en kriminell gruppering som konkurrerat på narkotikamarknaden i Örebro. I åtalet misstänks bland annat två tjejer i 20-årsåldern från Stockholm för att ha transporterat hela 19 kg kokain över hela Sverige. Åtalet har också kopplingar till ytterligare tre andra åtal där domar har fallit. Centralt i berättelsen är ett narkotikalager i Göteborg där det hämtats kilovis med kokain som sen körts till andra delar av Sverige och sen planerats att föras vidare till Norge.  Åtalen hade troligtvis inte blivit så omfattande det inte vore för information från den krypterade appen Encrochat. Men ärendet sticker också ut för att det finns tidigare helt ostraffade personer som dömts och åtalats för synnerligen grovt narkotikabrott. Programledare:  Evalisa Wallin Viktor Ahldén Medverkande: Jonas Ekström, polisinspektör på spaningssektionen Kristoffer Stahre, försvarsadvokat Sina Safashad, försvarsadvokat Tove Kullberg, åklagare Producent: Viktor Papini Reporter: Lova Nyqvist Sköld Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.se Tipstelefon: 0734-61 29 15

Kvinnan trodde mannen höll på att dränka katter. Men väskan visade sig innehålla 13 kilo kokain. Händelsen kopplas till en större knarkhärva som sträcker sig mellan Norge och flera svenska städer. Just nu pågår en omfattande rättegång i Örebro tingsrätt där nio personer står åtalade för bland annat narkotikabrottslighet. Men rättegången handlar också om långtgående planer på att döda personer i en kriminell gruppering som konkurrerat på narkotikamarknaden i Örebro. I åtalet misstänks bland annat två tjejer i 20-årsåldern från Stockholm för att ha transporterat hela 19 kg kokain över hela Sverige. Åtalet har också kopplingar till ytterligare tre andra åtal där domar har fallit. Centralt i berättelsen är ett narkotikalager i Göteborg där det hämtats kilovis med kokain som sen körts till andra delar av Sverige och sen planerats att föras vidare till Norge.  Åtalen hade troligtvis inte blivit så omfattande det inte vore för information från den krypterade appen Encrochat. Men ärendet sticker också ut för att det finns tidigare helt ostraffade personer som dömts och åtalats för synnerligen grovt narkotikabrott. Programledare:  Evalisa Wallin Viktor Ahldén Medverkande: Jonas Ekström, polisinspektör på spaningssektionen Kristoffer Stahre, försvarsadvokat Sina Safashad, försvarsadvokat Tove Kullberg, åklagare Producent: Viktor Papini Reporter: Lova Nyqvist Sköld Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.se Tipstelefon: 0734-61 29 15

Vad är egentligen problemet med det onda som drabbar människor - vari består närmare bestämt dess destruktivitet? Stump menar att det framförallt har att göra med ett lidande som hindrar människor från att blomstra och att nå sitt hjärtas längtan.  I detta avsnitt diskuterar vi den tredje delen i Stumps bok Wandering in darkness: narrative and the problem of suffering. Stump vill här presentera fyra bibelberättelser - vilka hon i nästa del av boken skall använda för att förklara Thomas av Aquinos teodicé, och sedan utforma sitt eget "försvar" med hjälp av Aquino och sin läsning av dessa berättelser. Centralt för Eleonore Stumps resonemang är skillnaden mellan "franciskansk" och "dominikansk" kunskap. Den franciskanska kunskapen kan liknas med den kunskap du får om en person när du lär känna henne och umgås med henne och den dominikanska kan jämföras med den kunskap du kan få genom att läsa tredje-personbeskrivningar om henne.  Stump menar att fransciskansk kunskap också kan förmedlas genom berättelser (som inte går att översätta till ett antal påståenden) och hon menar att denna typ av kunskap krävs för att bearbeta det ondas problem. Det vill säga vi kan lära känna en person på det franciskanska viset också genom att läsa berättelser om henne, där hennes agerande och attityder gestaltas. I detta avsnitt diskuterar vi Stumps läsning av fyra bibelberättelser som berör lidandets problem: Jobs bok, berättelsen om Simson och Delila, berättelsen om Abraham, Sara, Isak, Hagar och Ismael samt berättelsen om uppväckandet av Lazarus (som Stump menar egentligen ska läsas som en berättelse om Maria från Betania, Lazarus syster). Stump har i denna läsning inte själv presenterat sin teodicé - det kommer som sagt att ske med hjälp av denna läsning i kombination med en analys av Thomas av Aquinos teodicé.  Men Stump lyfter fram några aspekter i sin läsning: Gud och det goda är inte på olika sidor. Job har rätt (också enligt Gud i berättelsen, enligt Stump) när han protesterar mot att böja sig under Gud bara för att Gud skulle vara regenten i universum.  Gud vill ingå i Jag-Du-relationer med sin skapelse, särskilt med människan.  I de berättelser Stump presenterar tycks det finnas en logik i att det som drabbar dem blir vägen till en större godhet. Stump är noga med att säga att det onda som drabbar en enskild person inte kan berättigas enbart med att det leder till något gott för en annan.  

S-regeringen står i sin hidtil største krise. Et folketingsflertal skal i de kommende dage forsøge at placere et ansvar for mink-skandalen, hvor regeringen beordrede avlere til at aflive deres pelsdyr – uden lovgrundlag. Centralt står fødevareminister Mogens Jensen, men der er flere andre, som kan holdes ansvarlige, ikke mindst statsminister Mette Frederiksen.   Regeringen kan forsøge at tørre skandalen af på centrale embedsmænd. Men hvem ender med ansvaret til sidst? Det ser vi på i denne udgave af BORGEN LATE NIGHT, hvor vi også skal se på den offensiv, som Jakob Ellemann-Jensen har lanceret mod regeringen på ryggen af minkskandalen: ”Der er forskel på at styre et land og et lede et land”, lyder Venstres nye slogan.   Se ugens udgave af Borgen Late Night med de to politiske kommentatorer Lars Trier Mogensen og Jarl Cordua.

S-regeringen står i sin hidtil største krise. Et folketingsflertal skal i de kommende dage forsøge at placere et ansvar for mink-skandalen, hvor regeringen beordrede avlere til at aflive deres pelsdyr – uden lovgrundlag. Centralt står fødevareminister Mogens Jensen, men der er flere andre, som kan holdes ansvarlige, ikke mindst statsminister Mette Frederiksen.   Regeringen kan forsøge at tørre skandalen af på centrale embedsmænd. Men hvem ender med ansvaret til sidst? Det ser vi på i denne udgave af BORGEN LATE NIGHT, hvor vi også skal se på den offensiv, som Jakob Ellemann-Jensen har lanceret mod regeringen på ryggen af minkskandalen: ”Der er forskel på at styre et land og et lede et land”, lyder Venstres nye slogan.   Se ugens udgave af Borgen Late Night med de to politiske kommentatorer Lars Trier Mogensen og Jarl Cordua.

Att arbeta med direktåterkoppling, Close the loop, mot kunder som besvarat en undersökning är en av de verkligt centrala delarna inom NPS och något som verkligen skiljer metoden från andra. I detta avsnitt av Lojalitetspodden grottar vi ner oss i just detta och ger vår bästa tips för ett effektivt återkopplingsarbete. Hoppas det smakar. Mer information och case hittar du på www.marketdirection.se

Den attraktiva webbplatsen är den som besökarna förstår och vill ha. Låter det enkelt? Ja, det kan det vara om du följer några råd och tips. Martin Johansson, Senior Interaction Designer, leder oss rätt. AVSNITTETMålgrupp: Beställare, kommunikatör, UX-designer, webbdesigner, ITLär dig: pedagogisk design, statistik gällande webb, prioritera, effektstyrning Uppfattningen om svenska webbplatser är att de fyller behoven men det finns mer att göra. Genom exemplet hur man ansöker om körkort pratar Martin om utformning och val som man kan tänka på. Centralt är pedagogisk design och att skapa enkla sidor (less is more!). Följ den grafiska profilen och skapa effekt för målgrupperna. GDPR, WCAG och andra riktlinjer har gjort myndigheternas webbsidor bättre. Allt handlar i slutändan om att skapa mest nytta för användare. Vidare i avsnittet tar vi upp trendrapporten "Hur mår svenska webbplatser" och vi undrar om det finns ett mål med svenska webbsidor. Avslutningsvis pratar Martin om receptet för att lyckas med en attraktiv webbplats. En del av receptet är att svara på frågan vad besökaren vill och sålla bort det som inte är relevant. Martin Johansson, Jonas Jaani (23.14) Länkar: Trendrapport: Hur mår Sveriges Webbplatser 2019 Vägledning för webbutveckling - webbriktlinjer.se UX- Att arbeta med användaren i centrum. Joakim Linhardt. Micke Norbäck. (avsnitt 77) Effektstyrning (avsnitt 62) Digitaliseringens podcast EFFKETEN finns där du hittar dina övriga poddar tex Spotify

I filmen Før Frosten skildrer instruktøren Michael Noer den drift mod social opstigning, der var central for udviklingen af 1800 tallets Danmark. Centralt er det også for forfatteren Martin Andersen Nexø, der netop er blevet portrætteret af forskeren Henrik Yde. De to fortællere mødes for første gang til en samtale om kirke og klasse i 1800 tallets Danmark. Vært: Christoffer Emil Bruun.

Lijo George berättar för AI-podden om Sonys arbete inom AI över de olika affärsområdena inom Sony och framför allt Sony Mobile där han jobbar. AI och 5G är de två centrala teknologierna för Sony enligt Lijo George. Han berättar att mycket av arbetet handlar om Edge AI som innebär att köra AI-algoritmer på mobiltelefoner och sensorer, bland annat, istället för upp i molnet. Detta leder till utmaningar eftersom AI-algoritmerna är energihungriga och implementationer på konsumentelektronik som är batteridriven kan vara utmanande. Lijo George berättar om några av Sonys häftigaste projekt där man bland annat med hjälp av kameror filmar i fabriker för att optimera hur produktionslinjer för varutransport optimeras med hjälp av reinforcement learning baserat på videobilderna. Han berättar även för AI-podden att han är imponerad av de möjligheter som har öppnats upp med hjälp av djup inlärning, en maskininlärningsalgoritm som har löst många problem som tidigare ansetts vara svåra. Läs mer: https://ai-podden.se/

Sedan den 1 januari 2018 finns återigen ett svenskt regemente på Gotland. Vi pratar med chefen för Sveriges nyaste regemente, överste Mattias Ardin, om uppbyggnaden av den militära närvaron på Östersjöns största ö och dess militärstrategiska betydelse. --- Det försämrade säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet har givit diskussionen om svensk försvarsförmåga ett tydligt uppsving. Geopolitik, totalförsvar och militär upprustning är endast några av de frågor som åter blivit aktuella efter skiftet i det regionala tonläget. Den svenska totalförsvarsplikten har återuppväckts, försvarsanslagen höjts och strategier för tröskeleffekt och operativ förmåga antagits. I centrum för den svenska debatten står bland annat Gotland, ett geografiskt område med stor betydelse för försvaret av Sverige, rent praktiskt så väl som politiskt. Trots att risken för ett väpnat angrepp fortsatt är låg är flertalet försvarspolitiska aktörer överens om att gråzonsproblematik, risken för incidenter samt politisk oberäknelighet präglar vårt direkta närområde. Det finns också stark konsensus om att Sveriges militära förmåga inte är tillräcklig för att möta dessa förutsättningar. Med bakgrund i detta har det sen ett antal år pågått förändringar inom Försvarsmakten i syftet att anpassa verksamhet och organisation efter 2010-talets hotbild. I fokus är vårt totalförsvar – idén om det samlade försvaret av Sveriges territoriella integritet och politiska suveränitet. Centralt i denna planering är den geopolitiskt och militärstrategiskt viktiga ön Gotland. Gotlands regemente återupprättades 1 januari 2018 och är idag Sveriges yngsta och minsta förband med endast 17 anställda. Regementet kommer att växa successivt och primärt verka för att stärka den militära förmågan på Gotland, men också att stärka totalförsvaret genom samverkan med andra aktörer inom fältet. Vilka är de primära militärstrategiska utmaningarna i Östersjöområdet ur perspektivet Gotland? Hur bygger en ett regemente i dagens säkerhetspolitiska kontext och vad betyder Gotland för det totala försvaret av Sverige, militärt så väl som psykologiskt? --- #Samtalmed arrangeras tillsammans med Försvarshögskolans studentkår.

Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) är internationellt etablerade rekommendationer för innehåll på webbsidor. Centralt i dessa riktlinjer är tillgänglighet och rättigheter för alla. Mats Johansson förklarar. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/jaani/message

Filmsnack! Altered carbon - intryck och funderingar efter att Tobias sett fyra avsnitt. Inga konkreta spoilers, men en undran om varför det är så mycket sex i cyberpunk. Därefter intryck av Blade runner 2049 och förväntningar på Black panther. Plus boktips. Länkar Altered carbon Joel Kinnaman Blade runner Blade runner 2049 Thor: ragnarok Black panther Nnedi Okorafor Binit-trilogin Star trek: discovery Titlar Neon och regn och strippklubb Då är väl sex ganska centralt

I denne podcast taler Mads Bab med Pia Kehlet, der er dagtilbudsleder og Susanne Westergaard, der er HR konsulent. Begge i Varde Kommune. Emnet er styrkebaseret ledelse, og hvordan man får denne ledelsesmetode til at blive meget mere end en avanceret roseøvelse. Centralt for dialogen står at styrkebaseret ledelse handler om kerneopgaven, og hvordan [...] Indlægget Styrkebaseret ledelse i Varde Kommune blev først udgivet på Gnist.

Mere end 50 krigsskibe og undervandsbåde, og lige så mange jagerfly og helikoptere, deltager i denne uge i NATO-øvelsen BALTOPS, der finder sted i Østersøen. Centralt i krigsspillet står Bornholm, der har et etnisk mindretal af "torrikere". Hvem de er og hvad øvelsens konflikt handler om - det får du svaret på i løbet af den kommende halve time. Droner og Kanoner har været med ombord på den danske fregat Niels Juel. Vært: Louise Windfeld-Høeberg.

Marianne, Jonas og Erlend fra Centralkirken i Oslo gjennomgår sommerens gudstjenester, diskuterer hvorvidt det er nødvendig å taste inn beløpet før man setter kortet i kortterminalen, drodler på fremtidige utvidelser av Centralt-brandet og fantaserer om formiddagstreffet. Pluss: En helt ny spalte.

Marianne, Jonas og Erlend fra Centralkirken i Oslo diskuterer applaus under gudstjenesten, double dipping under nattverd og prøver å finne seg selv (i kontaktbladet Centralt).

Johan Lange är författare, ledarskapsexpert, föreläsare och rådgivare. Han har skapat LUCK-konceptet där han använder sig av olika perspektiv för att stödja ledningsarbete inom organisationer. Centralt i Johans arbete är människans roll och hur denne fungerar i en alltmer digitaliserad verklighet. Vårt samtal handlar mest om detta perspektiv men även om lite annat, som till exempel barber shop-sång. Avsnittet är det andra av fem inspelade under Almedalsveckan 2015. De är alla inspelade under drygt ett dygn och kommer att publiceras i kronologisk ordning. Anledningen till detta är att för mig utgör de fem avsnitten olika delar av samma konversation, fördelat på fem samtalspartners. De fem avsnitten och deras publiceringsdatum är: 9/7 2015 - Karolina Boholm 16/7 2015 - Johan Lange 23/7 2015 - Claes Magnusson 30/7 2015 - Christian Sandström 6/8 2015 - Joakim Jardenberg Länkar: Johan Lange på Twitter, hemsida Luck-boken Fair transport Sweden Social Web Camp SSWC Webcoast Samsungs skärm som visar vad som händer framför en lastbil Waze Wordpress Dave Snowden - Cynefin Jambalaya på Facebook Relaterade avsnitt: Daniel Ekwall Maria Gustafsson och Lena Göthberg

Vem ska få läsa din sjukjournal? I det elektroniska samhället blir det allt lättare att vara nyfiken - så hur vanligt är det egentligen med skvallerläsning av patientjournaler? Och finns det en konflikt mellan god vård och risken för spridning av känslig information? Kaliber handlar idag om vården och den personliga integriteten. - Här är ju vår dotters grav, så hit brukar vi åka. Anna och Tomas dotter blev bara några månader gammal. Hela sitt liv levde hon på neonatalavdelningen på ett sjukhus i södra Sverige. Samtidigt som flickan svävade mellan liv och död, började rykten om barnets hälsotillstånd, spridas på hemorten. Anna och Tomas tog så illa vid sig av händelserna att de inte vill vara med i en ny intervju om det de blev utsatta för. Men så här berättade paret för P4 Jönköping för ett par år sedan. Vi har också valt att kalla dem något annat: – Ja, det var ju väldigt grova ord om våran dotters tillstånd. Sånt vi inte ens hört från läkarna. Det var ju inte så roligt att höra ryktesvägen och det var då vi blev misstänksamma, var hon hade kunnat få den informationen ifrån, säger Tomas. Anna och Tomas begärde ut loggarna från dotterns journal. Då upptäckte de att personal som inte hade haft något med vården av deras dotter att göra läst i journalen. - Vi trodde ju inte det var sant, hur en människa kan vara så nyfiken att man går in i nån annans journal? Det var så oerhört kränkande och vi blev väldigt ledsna och arga på samma gång, fortsätter Anna. Det är en vanlig dag på en av avdelningarna på Falu lasarett. Patienter kommer och går. Och det är många saker och mycket information för personalen att hålla reda på. En sjuksköterska och en läkarsekreterare pratar om problem som dyker upp. Alla har vi nån gång kommit i kontakt med vården. När vi gör det, ska all information om de diagnoser, och den vård och behandlingen vi får,  antecknas i en journal. Förr fanns den här informationen bara på papper. Då var det ett begränsat antal människor som hanterade journalen, och hade möjlighet att läsa om dig. Men sedan kom den digitala tekniken - även till sjukvården. Och med tekniken - debatten om skvallerläsning av patientjournaler. Ett exempel är då statsrådet och tidigare metallordföranden Leif Blomberg dog efter en tids vård på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg 1998.  En kontroll visade att 26 anställda vid sjukhuset hade läst hans elektroniska journal, utan behörighet. Och några dagar efter mordet på utrikesminister Anna Lindh väcktes misstankar om att obehöriga hade varit inne och läst hennes elektroniska sjukjournal på Karolinska. Sedan kom patientdatalagen, som bland annat ska skydda vår personliga integritet när vi söker vård. Vad har hänt sedan lagen infördes? Hur säkra är systemen som ska skydda oss - håller de måttet? I Kaliber idag -  om balansgången mellan god vård och risken med allt mer öppet digitalt journalsystem. Patientdatalagen trädde ikraft i juli 2008. Den reglerar hur elektronisk information ska hanteras inom hälso- och sjukvården. Lagen infördes bland annat för att underlätta ett större utbyte av patientinformation mellan vårdgivare. För ju mer information den som ska vårda eller bota dig har om dig och din sjukdom, desto mindre risk för felbehandling och bättre förutsättningar för god vård.  Hans Wingstrand är läkare och är professor vid Lunds universitet och berättar om vikten rätt information. – Som läkare har jag ju nytta av att kunna komma åt patientens tidigare sjukdomshistorik, behandling och läkemedel, säger han. Nytt i patientlagen var bland annat möjligheten till sammanhållen journalföring - alltså möjligheten för fler än en vårdgivare att läsa din journal. Samtidigt som man ökade tillgängligheten till dina patientuppgifter, såg man också risker med öppenheten –  och lagen innehåller därför hårdare krav på vårdgivarna att skydda den personliga integriteten. Maria Bergdahl är jurist och expert på patientdatalagen. Under flera år jobbade hon på Datainspektionen med granskningar av lagen. – Personlig integritet är ju viktigt i samhället i stort idag med internet och alla uppgifter som delas på 0,1 millisekunder, men när det gäller sjukvården så är det ju dom känsligaste uppgifter som finns om en patient, samlade i journalsystem, säger Maria Bergdahl. Integritetskraven i lagen innebär bland annat spärrfunktioner, krav på begränsningar i behörighetstilldelningen, och kontroll av vilka som går in i din journal, via så kallade loggar. Nu har lagen funnits i sju år. Och problemen att följa den lika länge: 2011:  En majoritet av personalen i landstingen har ännu inte utbildats i patientdalalagen, PDL. Det framgår av siffror i den kommande SLIT -rapporten från Sveriges Landstings IT-chefer. 2013: En granskning  utförd av Datainspektionen visar att det blivit enklare för patienter att spärra journaluppgifter från att lämnas ut mellan olika vårdenheter och vårdgivare. Samtidigt är det anmärkningsvärt att man först nu, fem år efter lagens införande,  börjar satsa på att införa spärrfunktioner säger tillsynschefen på Datainspektionen till tidningen Vårdfokus. 2014: En ny SLIT-rapport visar att det återstår mycket anpassning av system, regler och rutiner samt utbildning av personal för att klara patientdatalagens krav. 2015: En omfattande granskning som datainspektionen gjort av  landstingen och regionerna i landet samt Sahlgrenska universitetssjukhuset visar att samtliga  brister när det gäller riskanalyser över de anställdas tillgång till patientuppgifter. Flera vårdgivare får också kritik för att inte ha tydliga riktlinjer för loggkontrollerna. Det är Datainspektionen som är tillsynsmyndighet för patientdatalagen och som bland annat  kontrollerar att vårdgivarna har säkerhetsåtgärder för att skydda känsliga patientuppgifter. Sedan lagen började gälla har myndigheten granskat tillämpningen av lagen flera gånger. Den senaste, och mycket omfattande tillsynen,  blev klar i slutet av mars i år. – Vi har hittat väldigt många brister, det rör framförallt såna här saker som behörighetsstyrning, och åtkomstkontroll, som är två av dom här centrala frågorna i patientdatalagen. Men också i förhållande till patienters rätt att spärra sina uppgifter inom och mellan vårdgivare. Man har inte fullt ut följt de regler som finns i patientdatalagen då,  som är till skydd för patientens personliga integritet, säger Magnus Bergström, IT-säkerhetsspecialist, enheten för myndigheter, vård och utbildning vid Datainspektionen. Centralt i lagen är dom uttryckliga bestämmelserna att förhindra obefogad spridning av elektroniska uppgifter om patienter. Det innebär att bara de som verkligen behöver ska kunna se din journal och det som står om dig där. Och det är just här som vårdgivarna brister - än idag. Innan vårdgivaren bestämmer vilka som ska ha behörighet, ska en behovs- och riskanalys göras. Att det här inte görs innebär alltså vårdgivarna idag riskerar ha alltför vida och felaktiga behörighetstilldelningar, det vill säga att fler än de sjuksköterskor, läkare och andra som har med din vård att göra  kan se din journal. Läkaren Hans Wingstrand menar att vårdgivarna försummat och prioriterat bort sekretessfrågan: – Det finns idag i praktiken inte längre någon journalsekretess. Det kan man ju knappast påstå när 100 000-tals människor har tillgång att komma in och läsa din journal. I samtalet som sagt, och vid behandlingssituationer fungerar detta väldigt bra då vårdpersonal som sagt har hög moral när det gäller detta, men sedan dokumenteras detta i våra datoriserade journalssystem. Och då har inte längre personalen kontrollen över detta, och inte patienten heller. – Men om moralen är hög  - varför är det då ett problem att många har tillgång till uppgifterna i journalerna? – Ja, det är att det handlar om så många människor och även om vi vill tro gott om våra medmänniskor så är riskerna uppenbara att det missbrukas på något sätt och vid ett antal tillfällen. Att så många som 100 000-tals personer kan ha tillgång till din journal beror på något som heter nationell Patientöversikt. Det är ett system som alla landsting och regioner är anslutna till,  och som gör det möjligt för behörig vårdpersonal att med vårt samtycke ta del av journalinformation som registrerats hos andra landsting, kommuner eller privata vårdgivare. I ett stort grönvitt hus vid skogskanten i Stockholmsområdet bor Johanna med sin man, fyra barn och de tre katterna. –  I oktober så hela karusellen höll på det var en ganska jobbig period för alla, känns deppigt här hemma då köper vi två små kattungar, så blir det livat och roligt och det blev det, berättar Johanna. Johanna läser till läkare, men efter händelserna i höstas ifrågasätter hon nu sitt yrkesval. Efter att hon själv blivit opererad  tillstöter komplikationer och hon söker akutvård, två dagar efter varandra.  Vid besöken känner hon sig illa behandlad av vårdpersonalen, och upplever att de har förutfattade meningar om henne. Hon ber att få läsa sin journal. – Journalerna är saftiga och fulla av åsikter, hobbyanalyser och huruvida jag spelar eller inte eller om jag inte har smärta. Om min smärta var på riktigt eller inte. Jag tänkte var har ni stått och smugit på mig? Alltså det var så absurt. Så då tänkte jag - jag vill se - vilka har läst det här? Tack vare sina studier vet Johanna att patientdatalagen ger oss rätt att ta del av de inloggningar som gjorts till vår journal. Den informationen ska enligt lagen vara utformad så att patienten kan bedöma om inloggningen var befogad - eller inte. –  Och då när jag får hem dom här och sätter mig här i soffan med min man och börjar titta. Så ser jag ju att de här två akutbesöken på kanske sammanlagt 20 timmar, under loppet av ett, två dygn, så har det skett över 100 inloggningar. Och det har varit av mer än 20  sjuksköterskor och undersköterskor. Och om jag avrundar snällt - uppåt - så har jag haft kontakt med fyra sjuksköterskor. – Blev du förvånad över hur det såg ut i journalen och loggarna? – Ja jag blev jätteförvånad. Förskräckt. Och jag tänker att det kan vara mycket i en människas liv som man inte vill skylta med. Eller som man inte vill prata med vem som helst om, för det kanske är känsligt. Efter att i flera månader, utan resultat, försökt få en förklaring till inloggningarna från kliniken där hon vårdades, kontaktar Johanna Datainspektionen som uppmanar henne att göra en polisanmälan.  Polisen beslutar efter en dag att inte inleda någon förundersökning, med skälet att "uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats". Men hur är vanligt är det då att tillgången till våra känsliga uppgifter missbrukas? Att den mänskliga nyfikenheten tar över de sekretessföreskrifter man som sjukvårdsanställd har att följa hände förstås även innan patientdatalagen fanns. Men efter lagens införande - som alltså kräver kontroller av olovliga journalslagningar - verkar upptäckten av misstänkta fall ha ökat.  En genomgång som tidningen Vårdfokus gjorde 2012 visar att landstingen mer än fördubblat sina polisanmälningar på två år. Lena Jönsson, jurist på landstinget Dalarna, tror ökningen beror på just möjligheterna till upptäckt. – Det beror säkert på en förbättrad kontroll och medvetenhet. Jag tror inte antalet fall har ökat utan jag tror det är en ökad medvetenhet om integritet och sekretess, säger Lena Jönsson. Kaliber har frågat vårdgivarna runt om landet hur många dataintrång de upptäckt mellan åren 2010 och 2014, alltså de senaste fem åren. Flera svarar att de inte sammanställer sådana uppgifter och några uppger att de bara har koll för ett par år tillbaka. De 23 landsting, regioner och privata vårdgivare som svarat på våra frågor uppger att 200 fall noterats. Av dem har 90, mindre än häften, polisanmälts. 93 fall har lett till nån form av arbetsrättslig åtgärd - det vill säga muntlig eller skriftlig varning - eller avsked. Men att alla fall inte polisanmälts, betyder inte automatiskt att de inte var olagliga. Och flera som Kaliber pratat med tror att det finns ett mörkertal av olovliga intrång. Landstinget Dalarna till exempel, upptäckte att de misstänkta fallen av olaga intrång ofta fastnade hos verksamhetscheferna. Det är oftast de som har ansvaret för att kontrollera loggarna, så fall av misstänkta intrång utreddes aldrig. I Dalarna flyttade man därför ansvaret för anmälningar till juristen, Lena Jönsson. – Vi ser ju att det är en tuff sits för verksamhetscheferna att ta det ansvaret att göra en polisanmälan. Det finns ju en risk att det stannar där.  Och patienten behöver också veta att det sker en mer oberoende granskning. Sedan 2013 finns i Sverige 15 vårdåklagare, vilka utreder misstänkta brott begångna av vård och omsorgspersonal i deras yrkesutövning. Det är idag vårdåklagarna som utreder om de olovliga inloggningarna är brottsliga, så kallade dataintrång. – Ett slags ganska vanligt ärende är ju att folk som har tillgång till dom här systemen vill kolla sin granne, eller nån släkting eller något. Och dom har ju naturligtvis ingen rätt att gå in och titta i den journalen, utan det gör ju de av nyfikenhet. Och då blir det i alla fall ingen svårighet att säga att det får dom inte. Och det vet de ju själva att dom inte får. Så då är det ju mer en fråga om att komma på dem, säger kammaråklagare Zilla Hirsch, som är en av två vårdåklagare i Stockholm och fortsätter. – Och de anmälningar jag har, alla kommit till för att patienter själva har funderat över ”kan någon har varit inne i min journal” och då har patienten själv begärt ut ett loggutdrag och på den vägen är det. Jag har ju aldrig fått någon anmälan, notera de är bara tre men,  där sjukhuset själva via något säkerhetssystem eller någon stickprovskontroll, gjort någon anmälan och sagt att här har vi personal som varit inne i någon journal som de inte ska vara inne i.  Av de cirka 300 fall av vårdärenden som vårdåklagarna utrett de två år de funnits, handlar merparten, cirka 70 procent, om dataintrång och då i huvudsak i journaler. Men det är få som leder till åtal och fällande dom. – Ett  ärende som jag tycker är ganska intressant, där är det ju vårdpersonal som har varit inne i en journal och då blir det diskussion - om det var något de hade rätt att göra utifrån sina tjänsteuppgifter. Och där kan det nog bli en diskussion -  om det var rätt att gå in i journalen eller inte. I vissa fall kan det ju vara tydligt, om man har de här arbetsuppgifterna får man i alla fall inte titta i den delen av journalen eller så. Men en del andra kan det till slut bli svårt att säga. För vad ligger inom ramen för deras tjänst? Det kan ju bli svårt att avgöra, säger Zilla Hirsch. Eftersom Datainspektionens granskningar visat att många vårdgivare saknar både system och riktlinjer som styr upp kontrollerna - är det helt enkelt ingen som vet hur många som olovligen går in i din journal. Magnus Bergström på Datainspektion tycker att det här är ett problem. – Loggkontrollerna då,  de syftar ju till att kunna upptäcka och beivra obehörig åtkomst. Befattningshavarna som ska utföra de här kontrollerna måste ju då naturligtvis veta vad det är de ska kontrollera och vad de ska leta efter.  Det är en förutsättning för att de här loggkontrollerna ska bli verkningsfulla.  Har man inte de här riktlinjerna riskerar man att få en obehörig spridning av patientuppgifter. Och det är inte acceptabelt, säger han. Och läkaren Hans Wingstrand håller med om att dagens kontroller är bristfälliga: – Det säger sig självt att det görs 100 tusentals lagliga, helt legitima  inloggningar varje dygn inom svensk sjukvård och det säger ju sig självt att risken för åka fast för ett enstaka olagligt intrång, den är ju minimal. Dessutom är det ju så att OM det upptäcks - så ju skadan redan skedd. Då har någon varit in och läst din journal.  Men trots att det finns en lag och trots att tillsyner visat på brister, kan Datainspektionen bara konstatera problemen, och följa upp att vårdgivarna bättrar sig. Det finns inga sanktioner att ta till mot de vårdgivare som inte sköter sig. Något juristen Maria Bergdahl märkte av under sin tid på Datainspektionen. – Ett problem som jag ser det, är ju att om en vårdgivare inte lever upp till kraven i PDL, exempelvis när det gäller integritetsskyddet, så finns det inga sanktioner att ta till. Så bryter du mot lagen, så händer det egentligen ingenting. Exempelvis om det finns möjlighet till att vitesförelägga en vårdgivare,  det skulle ge mer muskler att man som datainspektionen som tillsynsmyndighetskulle ha lite mer muskler när man är ute och tillsynar. Och vårdåklagare Zilla Hirsch skulle gärna se att fler fall av misstänkta dataintrång hamnade hos henne och hennes kollegor: – I den rollen som jag har, som åklagare, så tycker jag alltid det är bättre om vi förutsättningslöst får titta på sakerna och utreda dem själva. Och då konstatera om man var behörig, eller inte, för att vi normalt sett utreder brott och det är det vi möjligen är lite bättre på än andra, säger hon. – Om man då sitter själv och gör bedömningen att … ”nä, det här får man väl ändå göra” Då sker en sållning och ur ett rättsperspektiv tycker förstås jag inte att det är bra.  Anna och Tomas, polisanmälde intrånget i den sjuka dotterns journal, och det gjorde även sjukhuset. Sköterskan åtalades, erkände ett dataintrång och dömdes till böter. Hon fick en varning av arbetsgivaren och jobbar kvar på sjukhuset. Kaliber borrar idag djupare i patientdatalagen - den lag som ska skydda vår personliga integritet när vi söker vård. Sekretessen inom sjukvården förväntas vara grundmurad. Men vi har kunna visa att det är lätt att läsa journaler som man egentligen inte får. Fler än dem som behöver inom vården har tillgång till din journal då landstingen och regionerna saknar behovs- och riskanalyser för behörighetstilldelningar. Kontrollerna av journalloggarna brister – då många vårdgivare saknar system och riktlinjer för kontrollerna. Och få av fallen som polisanmäls leder till åtal. Från början var det ju tänkt att lagen också skulle underlätta att ge  god vård , just genom att fler kan ta del av uppgifterna i vår journal? Men blev det verkligen så? Nej, inte enligt vårdgivarna i alla fall. I debatten har representanter för vårdpersonalen tyckt att lagen försvårar möjligheterna till god vård,  eftersom den ställer krav på HUR informationen får delas. Och man har haft svårt att tolka den delen av lagen som gäller vem som har rätt att titta i journalen, och NÄR vårdpersonal får ta del av journaluppgifter. Till exempel menar en del att det är oklart om det är tillåtet att följa upp hur det gått för en patient man vårdat tidigare.  Eller läsa in sig på patientens journal innan besöket. Hans Karlsson, är avdelningsdirektör på SKL, Sveriges kommuner och landsting och företräder alltså vårdgivarna. Han säger att de upplever lagen som krånglig och begränsande. –  Om konstruktionen är idag där man binder informationen till en organisatorisk enhet, snarare än till patienten , det skapar risker där vi inte kan upprätthålla god patientsäkerhet i alla delar. Jag tror så, att det finns patienter, som av olika och mycket berättigade skäl, inte vill att  deras information ska ses av fler. Och då ska man kunna spärra det. Men de allra, allra flesta, förutsätter nog att vården och omsorgen  har tillgång till informationen och är nog förvånad och snarare kritisk till det, säger Hans Karlsson. Och även Lena Jönsson på landstinget Dalarna ser problem med lagen: – I takt med att vården blir allt mer fragmentiserad , vi får allt fler privata vårdgivare, så får vi problem med att överföra information och att kvalitetssäkra informationen, och mäta vårdens resultat. Det gör också att patienterna får problem, informationen finns inte där man förväntar sig den. Många har nog blivit förvånade över att de tvingas bära runt på sin pappersjournal i denna digitala värld. Och anledningen till att man fortfarande inte kan leva upp till skyddet av patienternas integritet bättre, beror på tekniken , IT-systemen,  menar vårdgivarna Hans Karlsson och Lena Jönsson: – Det finns många befintliga system som inte har tillräckliga stöd som lagen kräver. De systemen kräver anpassningar som är väldigt kostnadskrävande, säger Lena Jönsson. –  Lagstiftningen har ju kommit på senare år och flera av vårdens IT-system fanns redan tidigare. Och det är ofta lite komplicerat att lägga till de här funktionerna, men jag upplever ändå att det finns ett väldigt målmedvetet och bra arbete för det här, säger Hans Karlsson. – Men det har gått sju år och fortfarande är man inte riktigt där? –  Nä, och som jag säger det är en komplex lagstiftning och många saker att ta hänsyn till och en administrativ rutin som ligger utöver de primära uppdraget att utöva vård och omsorg och det är många  behov som ska tillgodoses i ett it-system. Så frågan är vad som är viktigast för dig när du söker vård? Att veta att läkaren vet allt hen behöver för att kunna hjälpa dig - eller att kunna vara säker på att det du säger till doktorn, stannar mellan er? Eller kan man ta hänsyn till både och? Kaliber har idag granskat vården i it-samhället. Vi har kunnat visa att vårdgivarna har problem med att skydda vår personliga integritet. De lever inte upp till den lag som finns till för detta. Men nu finns ett förslag på ny lag för att ersätta patientdatalagen. 2011 – när lagen bara hade tre år på nacken - bestämde regeringen att utreda på nytt hur information ska hanteras inom hälso- och sjukvården. Man tyckte att den nuvarande lagen inte var tillräckligt bra för att hjälpa sjukvårdspersonalen att ta del av varandras uppgifter över vårdgivargränserna, till exempel mellan olika  landsting och mellan landstingen och kommunerna. Den här utredningen heter ”Rätt information på rätt plats i rätt tid” och var klar i april förra året.  Den föreslår två nya lagar; en socialtjänstdatalag och en hälso- och sjukvårdsdatalag. Från sjukvårdens håll ett efterlängtat lagförslag. De vill ha en ny lag – helst nu. Vårddirektören Hans Karlsson på Sveriges kommuner och landsting hoppas att regeringen sätter igång snart. – Ja, jag hoppas och tror att man på regeringskansliet daterar upp det här, alltså tittar på det igen och går till en lagstiftningssituation. Sånt tar tid men det är ändå viktigt att börja arbeta, säger han. ­–  Som jag ser det krävs det en lagändring för att ge teknikerna möjlighet att utforma behörighetssystem och kunna ge åtkomst till olika system, säger Lena Jönsson på landstinget Dalarna. Men flera tunga instanser är i sina remissvar starkt kritiska till den över 1000 sidor tjocka utredningen. Bland andra justitiekanslern, JK, och datainspektionen, som säger helt nej till lagförslaget med motiveringen att som JK skriver - integritetsaspekten verkar ha fått stå tillbaka för ett verksamhetsfokus, det vill säga din integritet får stå tillbaka för vårdens behov. I utredningen finns bland annat förslaget att patientuppgifter ska kunna delas ännu lättare än idag mellan verksamheter och vårdgivare  - mellan olika sjukhus, och mellan landsting och privata vårdgivare, men inte enbart inom vården, utan även till forskning och till socialtjänsten. Den innehåller också ändrade regler för möjligheten att spärra sin journal och att samtycket till sammanhållen journalföring tas bort. Du som patient ska inte längre behöva bli informerad om  - och säga ja till - att dina uppgifter sprids. Juristen Maria Bergdahl, expert på patientdatalagen, är ytterligare en som reagerat hårt på förslagen till ny hälso- och sjukvårdsdatalag. – Här är det också fråga om medbestämmande för patienten. Patienten ska känna att  man kan ta del av och göra skillnad i sin egen vård. Ett medgivande, till att exempelvis andra vårdgivare får ta del av ens journal, gör ju också att patienten har koll på vilka som vårdgivare är det som varit inne i min journal, säger hon. – Vad betyder det här rent konkret, om det skulle bli verklighet som du ser det? –  Det är lite av det som är problemet för i utredningen så saknas en heltäckande konsekvensanalys, vilket naturligvis gör att det är omöjligt att se konsekvenserna. Men man kan ju befara att det kommer bli sämre. Hur illa, det är omöjligt att säga. Även läkaren och professorn Hans Wingstrand har reagerat på det nya lagförslaget. – Jag kan inte citera men jag kan referera datainspektionens remissvar, om man ännu inte följer patientdatalagen av version 2008  är det inte dags att revidera den! –  Vad får det för konsekvenser för mig som patient? – Ja, du kan inte känna dig säker på att dina uppgifter som du lämnat stannat mellan dig och din närmaste vårdgivare, säger Hans Wingstrand. Förslaget till ny lag ligger idag hos socialdepartementet. När eller om den bli verklighet har regeringen inte bestämt. Och i nuläget kan alltså landstingen, regionerna och privata vårdgivare fortfarande  inte leva upp till den nuvarande patientdatalagen  - sju år efter införandet. – Jag har bara ett ord – oacceptabelt, säger Maria Bergdahl. Och under tiden så fortsätter de känsliga uppgifterna om oss snurra runt i de elektroniska journalsystemen, där tiotusentals personer har tillgång till dem, och kontrollerna brister. För Anna och Tomas blev den fruktansvärda tiden med dotterns sjukdom och död också en påminnelse om varför det är viktigt med personlig integritet och sekretess inom vården. – Ja, det är ju förskräckligt. Man ville ju inte tro att det var sant och framförallt tror man ju inte det ska hända för när man befinner sig på sjukhuset ska man ju känna sig trygg, för det som händer innanför väggarna med patienter och bland personal och så, att det alltid stannar där. Att det aldrig kommer utanför väggarna, säger Tomas. Och hemma hos Johanna har det blivit kväll och dags för katterna att komma in för natten  - och jag funderar över vad Johannas erfarenheter av att vara patient har betytt för henne. Hon har ännu inte, ett halvår efter hon var sjuk, fått någon förklaring av kliniken till varför över 100 inloggningar gjordes vid de två besöken. Och hon vill inte längre finnas med i något sammanhållet journalsystem: – Jag har bestämt mig för att gå ur. Jag tänker att det har jag inget att förlora på.  Så länge är ung och frisk. Om jag blir gammal eller dement eller multisjuk eller så, då kanske det är mer patientsäkert att ha en sammanhållen journalföring. Men inte nu. – Hur ser du idag efter den här erfarenheten på skyddet för den personliga integriteten i vården idag? – Det var verkligen ett uppvaknande. Och det känns obehagligt. Man läser ibland hur många som har åtkomst till journalsystemet, det kan vara allt från en vaktmästare till en sjukgymnast du aldrig träffar. Och om det här då inte följs, att bara den du får vård av får läsa,  ja, det ger en sur eftersmak, avslutar Johanna. Producent Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Kaliber fortsätter idag granskningen av läkarnas kompetens och fokuserar på det som många läkare själva beskriver som en tickande bomb - bristen på fortbildning. Sverige är ett av mycket få länder i Europa som inte ställer några nationella krav på att specialistläkare hänger med i utvecklingen. Patienter skadas allvarligt och några har till och med omkommit efter att dom träffat läkare som saknar rätt kunskaper. Det berättade vi i Kaliber för några veckor när vi bland annat tog upp fallet med Ulla Pettersson i Åmål som förlorade sin bror Kjell-Erik efter att en läkare missbedömt hans hjärtinfarkt som panikångest. - Personalen på ambulansen kom ut och sa att, tyvärr, det går inte att få något svar ifrån din bror. Så då var det ju bara att konstatera att, han var död, berättade Ulla Pettersson. Vi berättade också att Sverige saknar system som kontinuerligt kontrollerar läkarkompetens. Efter programmet har vi fått in många reaktioner. En del som hört av sig är patienter, men de allra flesta är läkare. Läkare som Mats Nilsson i Östersund. - Ja, reaktionen var att det är en långbänksdiskussion som har hållit på definitivt sen 70-talet och egentligen har det inte hänt någonting, säger Mats Nilsson. Vad menar du då? - Det saknas tid och resurser för att kontinuerligt följa upp utvecklingen via olika vetenskapliga artiklar och prövningar så att alla doktorer får del av detta och på ett gott sätt kan ta hand om patienterna. Så om jag förstår dig rätt här nu. Menar du att det är fortbildningen som är det stora problemet? – Ja. Man kan säga att en konferens idag kostar någonting mellan 2000-3000 upp till 5000-6000 kronor för två dagars konferens. Och det gjorde dom inte för 20 år sen. Sen tillkommer då resa och boende. Och det är liksom ingen som tagit tag i att anslå de pengarna, säger Mats Nilsson. Han är långt ifrån ensam om att peka ut brist på fortbildning som en tickande bomb inom den svenska vården. I februari gick sex av landets största fackrörelser för vårdpersonal ut i ett gemensamt upprop. Man varnar för att fortbildningsnivån bland vårdpersonal är på väg åt fel håll. Och att läget är så pass allvarligt, att vården snart inte kan garantera att patienterna får träffa personal som är uppdaterade med de senaste behandlingsmetoderna. Kaliber idag ska handla om läkarnas fortbildning. Vi ska börja på Sahlgrenska sjukhuset och ortopedmottagningen i Mölndal. Överläkaren Mikael Sundfeldt är mitt uppe i en operation av ett brutet ben. Med hjälp av en borr gör han hål i ett ben för att sedan kunna fästa en metallplatta på det brutna benet. Mikael Sundfeldt är specialist inom ortopedi och framförallt expert på skelettskador som skett via olyckor. Det är ett kunskapsintensivt yrke, där behandlingsmetoder snabbt blir gamla. Något som gör det extra viktigt att ständigt fortbilda sig. - Vidareutbildning är oerhört viktig för att du ska kunna göra ett bra jobb. Det här är ju ett livslångt lärande, och du måste hela tiden vara påläst. Du måste veta det senaste, det går inte att komma i bakvattnet utan du måste hela tiden vara kunnig och patienterna kräver att du ska vara påläst på det absolut senaste, säger Mikael Sundfeldt. Enligt Mikael Sundfeldt måste man dels uppdatera sig med nya forskningsrön och ibland åka iväg på konferenser där dom senaste behandlingsmetoderna presenteras. I en ortopeds fall kan det handla om hur man bäst opererar en höft eller om att få information om dom senaste knäproteserna. Det är vad som krävs för att hänga med i utvecklingen. Men enligt Mikael Sundfeldt, är ofta verkligheten en helt annan. - Det finns säkert jättemånga som får alldeles för lite utbildning. Det svåra är att få in det i arbetstiden. För ofta när man börjar så rullar arbetstiden på, man ska springa och göra massa olika saker. Mottagning, möten och allting. Ska man åka på en kurs så tar det kanske tre, fyra dagar. Då är du borta från familjen tre, fyra dagar. Du är borta från kliniken tre, fyra dagar. När du kommer tillbaka är det kanske en patient som har ringt dig, som inte fått tag på dig. Och sen har du kanske kollegor som får ställa upp och ta din arbetsbörda under tiden du är borta. Så tid är ett problem. Ekonomi är ett problem. Det är dyrt att åka på kurser, säger Mikael Sundfeldt samtidigt som hans mobil börjar ringa. Det är en patient han glömt ta emot. Han försvinner snabbt iväg. Längre ner i korridoren sitter Magnus Karlsson, verksamhetschef för ortopedin på Sahlgrenska. Det är han som löser scheman och som har hand om den budget som kliniken har att röra sig med. - Alltså, traditionellt så är det ju extremt viktigt med fortbildning av läkare för att dels hålla aktuellt kunskapsläge, men också att ifrågasätta det man gör hela tiden och inte halka efter. Kunskapen inom sjukvården, oavsett om det är ortopedi, den ändras hela tiden. Det är inte samma som det var för tio år sen eller femton år sen. Vissa saker kan ändras på bara några få år. Vi har ju dels en budget för fortbildning, och det kan man väl säga att den budgeten har inte gått ihop sig någon gång, säger Magnus Karlsson, verksamhetschef för ortopedin på Sahlgrenska. Varför är det så? - Nja, vi har traditionellt varit dåliga att ta höjd för det… Vi ska backa bandet lite. Året är 2004 och läkarkårens täta band med läkemedelsindustrin har ifrågasatts en längre tid. Medier rapporterar om läkare som åker iväg på dyra utbildningar, sponsrade av läkemedelsbolagen. Det är många gånger påkostat, där läkemedelsbolagen inte sällan bjuder på både flyg, hotell och dyra middagar på platser som Sydafrika och Västindien. Flera läkare blir påkomna och misstänka för mutbrott. Men 2005 blir det delvis stopp för lyxresorna. I en överenskommelse mellan landstingen och läkemedelsindustrin, kommer man överens om att industrin bara får betala för en del av läkarnas utbildningskostnader. Resten av kostnaden lovar landstingen att stå för. Dom flesta verkar överens om att beslutet är rätt. Men hur blev det egentligen med själva fortbildningen? På Östermalm i Stockholm har Läkarförbundet sitt huvudkontor. Här jobbar Turid Stenhaugen som utredare med särskild fokus på just fortbildningsfrågor. Sedan 2004 är hon ansvarig för en enkät som regelbundet mäter hur mycket fortbildning svenska läkare får. Och det var just överenskommelsen mellan landstingen och industrin, som fick förbundet att reagera. - Ja, det var helt enkelt så att läkemedelsindustrin bidrog med ganska mycket finansiella resurser. Det fanns ganska stora farhågor då inom professionen då om att det skulle bli mindre fortbildning, att det skulle bli sämre möjligheter generellt för läkarna att få kompetensutveckling, säger Turid Stenhaugen Till en början såg det positivt ut. I Läkarförbundets fortbildningsenkät såg man faktiskt att fortbildningen ökade dom första åren. Men trenden skulle visa sig vara kortvarig. - Från 2007, ungefär då så var resultaten som bäst. Och då deltog läkarna i såna här med planerade utbildningsaktiviteter,  externa fortbildningar, ungefär 9,1 dagar i genomsnitt på ett år. Och sedan nu, vid det senaste tillfället när vi genomförde undersökningen år 2012, då var det nere i 7,1 dagar. Och om man tittar på hur mycket man deltar i internutbildning, så var det ungefär 1,5 timme per vecka tidigare. Och där är man nu nere i under en timme per vecka, säger Turid Stenhaugen. Enligt Turid är siffrorna allvarliga. Inte bara för att dom stadigt minskar, utan även för att dom ligger under förbundets lägsta rekommendation. Och hon tror att det kan ha blivit värre sen 2012. Sen årsskiftet 2015, får inte längre industrin sponsra läkares utbildning alls. Numera ska allt betalas av arbetsgivarna. - Vi har följt den här utvecklingen och varit väldigt oroade. Vi har skrivit om det i olika artiklar, men egentligen så har vi märkt, att trots att vi har varnat med varningsklockor så har ingenting hänt. Vi har framförallt fört fram det här till arbetsgivaren men inget har hänt, säger Turid Stenhaugen, utredare på Läkarförbundet. Så hur ser egentligen situationen ut idag? Det ville vi ta reda på. Kaliber skickade därför ut frågor till landets 29 universitets- och länssjukhus. Vi frågade verksamhetschefer inom kirurgi, ortopedi och cancervård om specialistläkarna på deras avdelningar får tillräckligt med fortbildning. 52 av 81 kliniker svarade. Och det är en allvarlig bild som målas upp. Nedan följer några av svaren från undersökningen: ”Även om jag som chef är för utbildning, så är jag restriktiv. Centralt anser man att utbildning är ett område det ska sparas pengar på.” ”Nej, läkarna skulle behöva mer. Det är inte katastrof-läge, men det är inte långt ifrån.” ”Ja, vi försöker ju vara liberala, men kompetensutvecklingen hos vissa är verkligen  inte tillräcklig. Och pengar gör ju att man tvingas prioritera.” ”Det här är ett jätteproblem på kirurgen, och politiker och arbetsgivare tar det inte på allvar. Fortsätter det så här kan vi inte längre lova rätt behandling till våra patienter.” Nästan hälften svarar att specialistläkarna på deras avdelningar inte får tillräckligt med fortbildning. Som patient på ett operationsbord riskerar alltså du att träffa en läkare som inte är uppdaterad med dom senaste behandlingsmetoderna.  Och trots att landstingen ska se till att läkarna får tillräckligt med fortbildning, svarar 26 chefer på Sveriges ledande sjukhus att det saknas pengar för att kunna ge läkarna detta. - Ja, det är under all kritik, säger Heidi Stensmyren. Hon är ordförande på Läkarförbundet. - Vi ser mycket allvarligt på det här. Risken är att kvaliteten i vården blir sämre. Risken är framförallt att vi kommer att arbeta med gammal teknik, att vi inte är uppdaterade. Att vi inte kan erbjuda den nivå på vården som den svenska befolkningen har all rätt att få. Sen ett par år tillbaka är frågan om läkarnas fortbildning en av förbundets viktigaste frågor. Men att få landstingen och arbetsgivarna att lyssna, är inte helt lätt enligt Heidi Stensmyren. - Ja, det stora problemet är att i verksamheterna, ute på golvet, så är det fortbildningen som skärs ned först när man ska spara. Och hälso- och sjukvården har ju haft effektiviserings- och besparingskrav nu i många, många år. Och där är fortbildningen typexempel på något som försvinner snabbt och lätt. Och det är den stora utmaningen. Nu, från den första januari, så är det så att huvudmannen ska finansiera all fortbildningsaktivitet för läkare. Problemet är att dom inte lagt tillräckligt med utrymme i sina budgetar, att dom inte avsatt tillräckligt med pengar för det, säger Heidi Stensmyren. Vi ska återvända till ortopedmottagningen på Sahlgrenska och verksamhetschefen Magnus Karlsson. Han är en av dom som svarat på undersökningen. - Problemet är finansieringen, där de här företagen tidigare har tagit den finansieringen. Landstingen, regionerna, SKL har kanske inte heller tagit höjd och har ju inte heller vetat vad den kostnaden är. Och den kommer ju bli rejäl nu då. Och där kan jag väl känna en viss oro, att det kan bli ganska avsevärt mycket dyrare att använda sig av den typen av utbildningar som haft traditionellt hittills i alla fall, säger Magnus Karlsson. Men enligt Magnus Karlsson finns det ett till problem, som till stor del hänger ihop med ekonomin. Och det är tidsbrist. Att anlita vikarier för att läkare ska åka iväg på konferenser är både dyrt och ibland omöjligt att få ihop med schemat. Och att i en sådan situation få tid över till att fortbilda sig är inte helt enkelt. Speciellt på en klinik som den Magnus Karlsson chefar över, där inte fortbildning finns tydligt inlagt i schemat för specialistläkarna. - Nej, vi har inte avsatt tydligt utbildning i schemat. Däremot ska det finnas administration, och då ska det finnas möjlighet att fördjupa sig där. Nu kan man ärligt säga att många läkare är ganska hårt schemalagda, och de har en ganska begränsad administrativ tid. Vilket gör att dom inte alltid hinner fördjupa sig och föröka sina kunskaper teoretiskt, så är det. Läkare är ganska behövda och vi schemalägger dom rätt hårt där de ska vara. Du måste ju också producera vård. Det är ju liksom en avvägning av hur mycket tid och resurser du har för att utbilda och se till att du har tillräckligt kvalitet på de läkarna du har, och hur mycket vård du ska producera, om man nu kan uttrycka det så krasst. Den avvägningen är jättesvår att göra, säger Magnus Karlsson. En annan som svarat på Kalibers undersökning, är Karl-Åke Jansson på ortopedkliniken på Karolinska norr om Stockholm. Karolinska är ett sjukhus som länge dragits med stora nedskärningar, och enligt Karl-Åke Jansson spelar ekonomin in ganska mycket. Men det främsta problemet som han ser det, är att sjukvården ofta inte gör någon större utvärdering av den fortbildning läkarna behöver. - Alla jobbar nog och har en viss struktur. Men hur den ser ut över tid, den är inte riktigt.. jag har i alla fall inte sett någon sådan. Och det tror jag behövs, säger Karl-Åke Jansson. Det finns olika förslag om hur man ska utvärdera läkares fortbildning inom de olika specialistföreningarna. Svensk ortopedisk förening i Karl-Åke Janssons fall. Och enligt honom hade det inte behövt vara särskilt svårt. - För varje individ så måste man kanske upprätta då hur det ska se ut de närmsta åren. Vad är det den individen behöver? Och vad behöver man som ortoped på en viss tidsperiod? Och så lägger man in det i en individuell handlingsplan för ett år, följer upp den på ett strukturerat sätt, i ett medarbetarsamtal, säger han. I ett tidigare program, berättade Kaliber att Sverige saknar system som återkommande kontrollerar läkarkårens kompetens. Då pratade vi bland annat med Olle Larkö som är dekanus på Sahlgrenska Akademin. Då lyfte han fram vikten av fortbildning.  Jag åkte tillbaka till Olle Larkö igen. För när det gäller just fortbildningen, är Sverige ganska unika. Tillsammans med Malta och Portugal, är Sverige det enda landet i Europa, som inte har någon nationell reglering av läkares fortbildning. Och det här är ett stort problem enligt Olle Larkö. - Jag tycker det är ganska slappt, vi har inga krav på vidareutbildning när man är aktiv läkare under sin specialistperiod på kanske 30, 35 år. Det är ju risk för sämre doktorer då, krångligare än så är det ju inte. Det enda vi tycker är att vi kanske ska göra som man gör kanske i Tyskland eller England. I USA är man långt före, dom kräver att man ska ha specialistexamen, det har vi inte i Sverige. Utan det är i princip tiden man jobbar som är det viktiga. Dom kräver att man ska tenta om igen vart tionde år. Vi har ingenting som är i närheten av dom. Många länder, tex Tyskland, kräver att man ska bevista kongresser som är godkända, vi har inget sånt i Sverige heller. Sverige är helt enastående i detta. Det är ett uttryck tycker jag för ”slapp-Sverige”, säger Olle Larkö. Olle Larkö tycker dels att Sverige måste börja ställa krav på att läkare ska fortbilda sig, men också att det behövs ett system som på riktigt mäter mängden fortbildning. Som exempel nämner han CME-poäng, ett system som används i bland annat USA och Tyskland. - Continuing Medical Education står det för. Man får en poäng per timme man sitter på en godkänd kongress. Dom klockar dig när du går in, dom klockar dig när du går ut. Och så ska man ha 50 timmar per år. Gör man inte det under ett antal år, så blir man av med sitt specialistbevis. Det är ju en väldigt ambitiöst, och det tar ett tag innan vi når dit. Men om man började med att man faktiskt måste bevista vetenskapliga konferenser som alla andra européer gör, det tycker jag är ett första steg. Sen är inte det perfekt, det kan kompletteras med annat och sånt.. I Kalibers undersökning med läns- och universitetssjukhusen, efterlyser nästan alla hårdare krav på fortbildning. En del vill ha tydligare riktlinjer, medan andra vill se CME-poäng. Och en av dom är just Karl-Åke Jansson på Karolinska. - Vi är inte där ännu, men det är möjligt att man är på väg dit. Och det är på så sätt man skulle kunna värdera om den individuella specialisten har den kompetens som krävs och upprätthålla en kontinuerlig fortbildning. Samtidigt så är Sverige inte speciellt känt för att skapa sådana system, säger han. Nej, enligt dom flesta jag talat med, verkar CME-poäng vara långt bort. Men faktum är att det finns ett förslag. I en statlig utredning som presenterades förra våren, fanns förslag om att läkarkåren, tillsammans med en rad andra yrken, skulle få särskilda föreskrifter som direkt uppmanar till fortbildning. Och förslaget togs väl emot av bland annat Läkarförbundet och Svenska Läkarsällskapet, som i åratal kämpat för tydligare regler. - Vi önskar mycket bättre strukturer för kompetenssäkring. Det ska inte vara upp till patienterna att ta reda på om läkaren har fått fortbildning utan det här ska vara ett kontinuerligt system och det ska vara ett krav på verksamheten att se till att sköta kompetensutvecklingen, säger Heidi Stensmyren. Men förslaget har än så länge bara varit ute på remiss. Och en av dom som svarat är Socialstyrelsen. Men dom tycker inte det behövs några nya regler. Pernilla Ek är chef på Socialstyrelsens behörighetsenhet. - Vi är ju i grunden positiva till att man uppmärksammar personalens kompetens som den viktiga spelaren i att bedriva patientsäker vård. Men vi anser ju att de här bestämmelserna redan finns på plats, säger Pernilla Ek. I Hälso- och sjukvårdslagen så står att ”där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, lokaler och utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.” Och i patientsäkerhetslagen står det att ”hälso- och sjukvårdspersonalen ska bedriva sitt arbete enligt vetenskap och beprövad erfarenhet”. Juridiken är ett kapitel i sig. Men kontentan av det Pernilla Ek säger, är att det redan står i lagen att läkare ska arbeta på ett korrekt sätt, och att arbetsgivaren har ett ansvar för läkarnas kompetens. Det är med andra ord underförstått att fortbildningen ingår i detta. Och det här är något som väcker viss frustration hos Läkarförbundet. - Man har vant sig vid, eller är väl van vid att det här sköter sig lite av sig självt, men det gör det inte, det vet vi. Man måste inse att fortbildning och kompetensutveckling är ett arbete som inte kan skötas med vänsterhanden. Det krävs planer för det. Vi planerar ju in miljö, sortering av avfall, vi har ju en rad områden som systematiskt planeras inne i verksamheterna. Och att inte fortbildning skulle planeras systematiskt inom en verksamhet, det håller inte måttet, säger Heidi Stensmyren. I Kaliber idag har vi berättat om bristen på fortbildning. Läkarfacket larmar för att nivån stadigt sjunker. Och i Kalibers undersökning uppger närmare hälften av kirurg, ortoped och cancer-avdelningarna att deras specialistläkare inte får tillräckligt med fortbildning. Så vad tänker egentligen arbetsgivarna om det här? Jag åkte till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. På deras vård- och omsorgsavdelning heter chefen Hans Karlsson. Och jag frågade honom hur han ser på att så många upplever att fortbildningen inte är tillräcklig. - Det är svårt att uttala sig om mängd i form av timmar och tid. Men jag tror att det man kan ta reda på, det är ju att titta på kvaliteten. Hur är kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Och då kan vi konstatera att när det gäller medicinska utfall och vad patienterna tycker om svensk sjukvård, så har vi en oerhört hög kvalitet. Jag tror att man ska modernisera begreppet kompetensutveckling och titta på att det innehåller fler delar än det som traditionellt förknippas med det. Och det traditionella är ofta kurs och konferens. Jag tänker att kompetensutveckling är mycket mer än det och kanske också ska tydliggöras i ett sådant här arbete, säger Hans Karlsson. Hur tänker landstingen rent ekonomiskt i den här frågan? - Ja, landstingens syn på det här handlar nog inte så mycket om pengar. Utan det handlar mer om att hitta rätta formerna för läkare att kunna fortbildas. Jag tror att det är något man får följa över tid och jag är ganska övertygad om att en del av den fortbildning som har varit i form av kurs och konferens kan ersättas med andra former. Webbutbildning, utbildningar där man tillsammans med kollegor på den egna arbetsplatsen tar del av senaste rönen, att man tar del av de senaste kunskapsunderlagen som nu blir allt mer tillgängliga i verksamheten, säger Hans Karlsson. Det finns ju ett förslag om att ställa formella krav på fortbildning. Det så kallade yrkeskvalifikationsdirektivet. Vad tänker SKL om det? - Ja, nu är ju direktivet fortfarande under diskussion och här kommer vi att lämna in ett formellt svar. Jag vill inte föregripa det idag, men jag kan väl säga att den här typen av bindande, normerande föreskrifter är generellt något som vi inte tycker bidrar till kvaliteten i någon större omfattning. Men enligt flera experter som jag har varit i kontakt med så är Sverige ganska unika om att inte ha formella krav på fortbildning. Bara Malta, Portugal och Sverige saknar det här. Hur ser du på det? - Det är ganska svårt att jämföra olika länder, ,men kan vi konstatera att i många länder så är läkare ofta egna yrkesutövare och har en egen verksamhet. De allra flesta svenska läkare jobbar idag som anställda. Några i vårdföretag och de allra flesta i Sveriges olika landsting. Och då finns ju en möjlighet för en relation mellan arbetsgivare och arbetstagare, att se till att kompetensen finns. Där är verksamhetschefsansvaret väldigt tydligt, säger Hans Karlsson. Nej, bindande regler är inget som SKL menar kommer höja kvaliteten. Trots att så många verksamhetschefer  säger att det är just tydligare regler som behövs. Och att det inte skulle handla om pengar, det håller inte Heidi Stensmyren på Läkarförbundet med om. - Landsting och politiker är mycket väl medvetna, är min uppfattning, om behoven av fortbildning. Men det är när man börjar prata pengar, kostnader och konkret som det stoppar upp. Och det räcker ju inte att vi lite snällt från sidan säger att ”men det här håller inte måttet”. Utan det är dags att myndigheter och gärna också departement sätter ner foten. Och säger att vi måste ha krav på fortbildning. Det måste finnas strukturer för uppföljning. Det här kan inte skötas lite vid sidan om, säger Heidi Stensmyren. Sveriges nye folkhälso-, sjukvårds och idrottsminister är socialdemokraten Gabriel Wikström. Jag undrar hur han ser på att så många läkare larmar om att fortbildningen inte är tillräcklig. - Jag tycker att det är allvarligt. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att fortbildning i nästan alla yrkesgrupper är nödvändigt för att man ska kunna upprätthålla kvaliteten men också för att yrket ska upplevas som både utmanande och inspirerande. Och särskilt viktigt skulle jag tro att det är för en yrkesgrupp som läkarna. Och det här är ju någonting som är oacceptabelt. Det måste ju bara fungera och i första hand så är det ju faktiskt landstingens och regionens ansvar att  se till att läkarna får den fortbildning som man både har rätt till och behöver för att utföra sitt jobb, säger Gabriel Wikström (S) Mycket riktigt så ligger ansvaret för sjukvården främst hos landstingen. Men just förslaget om ett yrkeskvalifikationsdirektiv, ligger hos regeringen. Så vad tycker då sjukvårdsminister Gabriel Wikström? - Jag vill inte säga vare sig bu eller bä på den frågan, utan vi diskuterar den just nu. Det är ett intressant förslag men man måste naturligtvis alltid analysera helheten innan man kan ta ställning. Vi är ju en relativt ny regering så vi har en del frågor att ta tag i. Det här är ju naturligtvis ett viktigt område och jag ber om att få återkomma både om tidsplan och regeringens ställningstagande, säger Gabriel Wikström (S). När jag frågar Wikström hur han ser på att så många läkare upplever pengar och tid som ett problem för fortbildningen, vill han inte kommentera vad landstingen gör åt problemet. Men han säger ändå att det är något han känner väl igen. - Det är en bild som stämmer väl överens med min egen också. Och som sagt, här har vi ju stora strukturella utmaningar inom den svenska sjukvården. Det handlar ju både om organisation och ledarskap, men det handlar också om att se över, vad ägnar egentligen sjukvårdspersonalen sin tid åt? Och då vet vi att väldigt många upplever att man får ägna sin tid åt administration. Och här har ju regeringen varit proaktiv och i höstas lade vi ett förslag om en så kallad professionsmiljard som just skulle handla om att man avlastar vårdens yrkesgrupper administrativt så att man ägna mer tid åt såväl patientkontakt men också till exempel fortbildning. Nu var det tyvärr ett förslag som föll i och med budgeten men det är ju förslag som vi räknar med att återkomma med under åren, för det här är ju faktiskt en av vårdens stora utmaningar, säger han. På Sahlgrenska jobbar ortopeden Mikael Sundfeldt vidare. Och han tror att om inte frågan blir löst snart så väntar allvarliga konsekvenser. - På sikt så tror jag att det är katastrof. På kort sikt så kanske man inte ser så stora problem, men om man ser det på en fem, sex års horisont så blir det katastrof. I slutändan handlar ju detta om att våra patienter måste få optimal vård. Det är det som det handlar om. De ska få det senaste och det bästa och det mest prisvärda. Och ända sättet att veta det, det är att hela tiden hålla sig ”up to date”. Medicinsk kunskap är färskvara. Reporter: Michael Verdicchio P4 Göteborg Producent: Andreas Kron P4 Göteborg  Andreas Lindahl  Exekutiv producent Kaliber kaliber@sverigesradio.se