Podcast appearances and mentions of William Seabrook

Welcome to Spooky Family Tales, a podcast where eerie meets the familiar, and every family has a ghost story. Join us as we hear familial tales including: a haunted cemetery, a cannibalistic ancestor, a colorful nightmare, and communication with a relative beyond the grave. With a mix of personal anecdotes from our hosts and stories submitted from the New Paltz community, this episode offers a variety of tales for any fan of horror. Read more on William Seabrook:https://en.wikipedia.org/wiki/William_Seabrook Producer: Anna StemplewiczWriter: Mason SharpleyRecordist: Krys ColónEditor: Fiona SeabrookCo-editor: Anna Stemplewicz

In the Gaming Hut beloved Patreon backer Ryan McClelland asks for tips on incorporating 1890s anarchists into The Yellow King Roleplaying Game. After many previous passing mentions, writer, explorer, scenester and cannibal William Seabrook finally becomes the subject of his own History Hut segment. Without the paper bag and cardboard box the grocery industry would […]

La muerte de un dios (Passing of a God) es un relato de terror del escritor norteamericano Henry S. Whitehead (1882-1932), publicado originalmente en la edición de enero de 1931 de la revista Weird Tales, y luego reeditado por Arkham House en la antología de 1944: Jumbee y otros relatos de vudú (Jumbee and Other Uncanny Tales). La muerte de un dios, quizás uno de los mejores cuentos de Henry S. Whitehead, relata la historia de Arthur Carswell y su extraño tumor, el cual parece animado por una inteligencia autónoma, diabólica, un antiguo dios Vudú que ansía adoración (ver: Relatos de terror de Vudú). SPOILERS. H.P. Lovecraft, en su ensayo: El horror sobrenatural en la literatura, consideró que La muerte de un dios de Henry S. Whitehead quizás representaba la cima de su genio creativo. El relato presenta una serie de temas recurrentes en el autor: el encuentro con creencias sobrenaturales de una cultura diferente, la cultura Vudú. De hecho, solo en 1931, Henry S. Whitehead publicó seis historias relacionadas con las prácticas del Vudú, y esta en particular es la más original de todas (ver: Zombis: la clase baja en la sociedad de los monstruos). Una lectura despojada de la tradición Vudú nos obligaría a situar La muerte de un dios como la historia de un Homúnculo que, de alguna forma, se aloja y anima el tumor de un hombre (ver: Paracelso y un manual para crear homúnculos). Sin embargo, el relato es demasiado grotesco como para extirparlo de su contexto, el cual le otorga, a la vez, un color local singular, pero también una preocupación más universal. Gerald Canevin es el narrador, tal como lo es en muchos relatos de Henry S. Whitehead. En cierto modo, es un alter ego del autor, y cumple una función análoga a la de Randolph Carter en las historias de Lovecraft. Esencialmente es el encargado de unir los puntos para el lector, ya que es una fuente inagotable de conocimientos sobre el Vudú; algo muy útil, por cierto, ya que a menudo traduce términos y conceptos que de otro modo nos obligarían a recurrir a una enciclopedia; o como en el caso de Pelletier, menos informado, a La isla mágica (The Magic Isle) de William Seabrook. La mayor parte de La muerte de un dios es una conversación entre Canevin y su amigo, el doctor Pelletier. Canevin debe alentar repetidamente a su amigo a contar toda la historia, ya que él, y presumiblemente el lector, están impacientes por escuchar más. Pero Pelletier está extrañamente indeciso. En términos clínicos, el médico comienza a describir lo que encontró durante una cirugía realizada a un sujeto llamado Carswell. El propósito de la intervención era extirpar un tumor grande, aparentemente benigno, del abdomen del paciente. En este contexto, Pelletier introduce su propia teoría sobre la naturaleza del cáncer: Hay ciertos núcleos, ciertas masas, por así decirlo, de material orgánico, que persisten en ciertas personas, el tipo de persona que es susceptible a esta horrible enfermedad; y que, en el estado prenatal, no se desarrollaron completa o normalmente; quiero decir, pequeños lugares en la estructura corporal que permanecen sin desarrollarse. Carswell, aunque norteamericano de nacimiento, se ha vuelto nativo de Haití, convirtiéndose en una figura familiar y popular entre los habitantes locales, especialmente después de un extraño incidente en el que se desmayó frente a su casa, y despertó cubierto de anillos y collares, volviéndose él mismo un objeto adoración ritual. Esto coincide con el inquietante crecimiento de su tumor abdominal, diagnosticado siete años antes como cáncer. Durante la cirugía se despeja todo el misterio. En efecto, Carswell tiene un tumor enorme en el abdomen, pero éste parece haber sido ocupado por una inteligencia extraña, una entidad o dios Vudú —¡con ojos, boca y horribles bracitos!—, el cual de algún modo fue detectado por los nativos, quienes empezaron a adorar a Carswell por ser el soporte orgánico de esta repulsiva deidad (ver: Black Goo y otras monstruosidades amorfas en la ficción) La cirugía en la cual se extirpa el tumor es, al mismo tiempo, una especie de cesárea (ver: Atrapado en el cuerpo equivocado: la identidad de género en el Horror); tal vez producto de la confraternización del hombre blanco con una cultura afroamericana (sí, la dosis de racismo de Henry S. Whitehead es alta aquí); tal es así que La muerte de un dios puede ser leída como una metáfora sobre los peligros de la integración cultural y racial. Más allá de esto, es un relato impactante, y muy bien desarrollado, donde un hombre blanco esencialmente queda embarazado de un símbolo de las creencias de otra cultura, en este caso, la cultura Vudú. Más aun, su enfermedad, su embarazo simbólico en la forma de un tumor antropomorfizado, se agita en su vientre durante muchos años; y aquello que eventualmente lo hubiese matado se transforma en algo vivo, autónomo. Una moraleja involuntaria, sin dudas. Quiero decir, aquello de que el cambio puede ser aterrador, sobre todo cuando se gesta en lo más profundo de nosotros mismos, aunque eventualmente termine en un frasco de formaldehído Análisis de: El Espejo Gótico http://elespejogotico.blogspot.com/2021/02/la-muerte-de-un-dios-henry-s-whitehead.html Texto del relato extraído de: http://elespejogotico.blogspot.com/2021/02/la-muerte-de-un-dios-henry-s-whitehead.html Musicas: - 01. Mind Tricks - Experia (Epidemic) Nota: Este audio no se realiza con fines comerciales ni lucrativos. Es de difusión enteramente gratuita e intenta dar a conocer tanto a los escritores de los relatos y cuentos como a los autores de las músicas. Nota: Este audio no se realiza con fines comerciales ni lucrativos. Es de difusión enteramente gratuita e intenta dar a conocer tanto a los escritores de los relatos y cuentos como a los autores de las músicas. ¿Quieres anunciarte en este podcast? Hazlo con advoices.com/podcast/ivoox/352537 Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals

Programa 3x126. "Ui! Aquest patr

Programa 3x126. "Ui! Aquest patr

Författaren Torbjörn Elensky berättar zombiens fascinerande och grymma historia och analyserar deras mångfacetterade betydelse idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. Ursprunget på HaitiDen 24 oktober 1936 vandrade en äldre kvinna av svårbestämd ålder in i byn Ennery i Haiti. Hon var lam i vänstra benet, hade inga ögonfransar och bar en smutsig gammal tygtrasa virad runt huvudet, men i övrigt var hon naken. Hon identifierades efter ett tag som Felicia Felix-Mentor. Problemet var bara att Felicia Felix-Mentor hade dött och begravits redan 29 år tidigare, 1907. Det fanns bara en förklaring till att hon återvände hem igen efter så många år: Byborna och hennes egen familj kom fram till att hon gjorts till en zombie, och det var som ett bevis på att sådana existerade som hon blev känd för världen.Författaren Zora Neale Hurston mötte Felicia Felix-Mentor och tog en bild av henne. Den publicerades i Life magazine den 13 december 1937 i anslutning till Hurstons artikel Black Haiti: Africa, America, Voodooism. Vid denna tid hade zombier varit kända ett tag, de hade börjat erövra sin plats i filmvärlden och därmed i den vidare populärkulturen. Men till skillnad från de flesta tog Hurston den haitiska folktron på fullt allvar. Fotot av Felicia och bybornas vittnesbörd togs till intäkt för att zombier var ett reellt faktum, och inte någon myt till skillnad från de traditionella berättelserna om varulvar, vampyrer och gengångare, väsen som hade inspirerat 1930-talets stora våg av skräckfilmer och som alla kunde avfärdas som fantasifoster. Hurstons förklaring av zombiefenomenet var tidstypiskt rationell: det var givetvis inte magi som gjorde en till zombie, utan någon form av drog, en kemikalie som stängde av ens medvetande, samtidigt som man kunde fortsätta att röra sig, arbeta, göra allt en levande människa gör, men utan medvetande om det, utan egen vilja och utan ett levande själv. Troligen fanns det gammal kunskap om vilka växter och djur som kunde användas, och som förts över från Afrika på slavskeppen.Det sägs ibland att zombien är det unikt amerikanska bidraget till världens stora monsterkatalog. Men det är alltså inte från USA, utan från Haiti, som den ursprungligen härstammar. Sina rötter har den i afrikanska föreställningar och den västafrikanska religionen voudun som kom att blandas upp med katolicismens riter och helgon i den synkretistiska religion som utvecklades av slavarna i den franska kolonin Saint Domingue till voodoo. Saint Domingue var ett av världens mest vinstbringande företag, tack vare den intensiva odlingen av sockerrör, som bidrog substantiellt till den franska statskassan under lång tid. Men det var också ett av de allra hårdaste slavregementena under ett par hundra år, tills slavarna år 1791 gjorde uppror mot de franska herrarna och skapade den självständiga staten Haiti. Namnet var en hyllning till Taíno, den karibiska ursprungsbefolkning som i princip helt utrotats av kolonisatörerna under 1500-talet. Haiti betyder land av berg på deras språk.Haiti var faktiskt det andra landet i Amerika, efter USA, som vann sin självständighet. Men att det var huvudsakligen svarta slavar som gjort uppror i namn av den franska revolutionens universella ideal var svårt att svälja för de förment upplysta människor som inte riktigt kunde acceptera de svartas förmåga till självständigt tänkande. Säkert har den oro slavrevolutionen väckt också bidragit till den starka exotiseringen i de flesta skildringarna av Haiti - och inte minst av voodoo, som alltså inte är någon form av magi, utan en religion.Zora Neale Hurston var en av de drivande krafterna i the Harlem renaissance, Harlemrenässansen, den väldiga blomstringen av svart kultur i 1930-talets New York. Hon var intellektuell, författare, disputerad och när hon ville åka till Haiti för att studera traditionerna på ön fick hon 2000 dollar av Guggenheims stiftelse, för att täcka alla sina omkostnader. En summa som motsvarade en anständig årslön, så hon kunde genomföra sin expedition i lugn och ro. Syftet var att fortsätta sina studier av de svartas magi. I tidigare böcker hade hon bland annat skildrat hur hon själv deltagit i hoodoo-ceremonier i trakterna kring New Orleans, en folktro som har mycket gemensamt med voodoo. Hon var närmast antropolog, och hennes ideal var att delta som likvärdig i de ceremonier och föreställningar som hon kom i kontakt med. Det betyder inte att hon nödvändigtvis själv måste tro på dem, men hon menade att man för att förstå en annan människas föreställningsvärld måste begripa hur den själv faktiskt anser att världen är ordnad.I Haiti deltog hon i ceremonier, mötte flera av landets främsta houngans, voodoopräster och såg med egna ögon hur deltagare i riterna blev besatta av andar, loa, som red dem som om de vore hästar. Det som är så speciellt med Hurstons syn på dessa upplevelser är alltså att hon satte sig i sinnet att se dem som helt naturliga, utslag av mänsklig aktivitet, möjligen en sorts psykologiska gåtor, men inte konstigare än tungomålstal och religiös extas i någon baptistkyrka i USA. Och hon insåg också att medan man i USA och övriga Västvärlden betraktade en människa som antingen levande eller död, så fanns det här i Haiti fler andra grader av existens, mellan död och liv, av vilka zombiens är den mest fruktansvärda. Hon hörde zombiehistorier överallt, vart hon än reste berättades det om döda som kommit tillbaka, om hur zombier utnyttjades i arbetet på sockerfält och på sockerbruken. Men den enda hon själv träffade var den arma Felicia. Zora Neale Hurstons foto av henne är det första av en person som faktiskt påstås ha varit en zombie.Hurston deltog visserligen i de religiösa ceremonierna, men hon var en modern kvinna och hennes slutsats var densamma som läkarnas: Felicia hade drogats för att utnyttjas som arbetskraft. Hon hade alltså aldrig dött på riktigt. Hennes egen bror identifierade henne, liksom hennes tidigare make. Denne var sedan länge omgift och hade en ny familj - han ville inte ha tillbaka sin första hustru. Felicia hade således ingenting att återvända till, den enda lösningen för dem alla var att stänga in henne på mentalsjukhus. Och det var där Hurston mötte henne: en oönskad kvinna, utstött ur sin familj och samhället. Kanske hade hon råkat äta något giftigt, kanske hade hon avsiktligt förgiftats, kanske hade hon hållits fången mot sin vilja, kanske hade hon på något märkligt sätt faktiskt levt som en zombie, men vaknat upp igen och återvänt hem. Hurston ville veta vad det var för gift hon fått i sig, men det skulle dröja många år innan någon på allvar började analysera möjligheterna på den fronten. Nu blev Felicia Felix-Mentor istället passiviserad av psykofarmaka. Om hon inte varit en zombie tidigare förvandlades hon till det nu, av den moderna läkarvetenskapen. 2. Zombien på skärmenMitt första intryck av de tre förmenta zombier, som stumma fortsatte med sitt arbete, var, att det låg något onaturligt och besynnerligt över dem. De slavade som djur, som automater. Deras ansikten, som uttryckslösa voro böjda över arbetet, kunde jag inte tydligt se utan att böja mig ned. Polynice rörde en av dem vid axeln och gav honom tecken att resa sig. Lydigt som ett djur ställde han sig långsamt upprätt och vad jag då såg, gav mig, på grund av eller trots vad jag förut hört, en chock, som gjorde mig riktigt illamående. Ögonen var det värsta. Det var inte inbillning av mig. De voro verkligen som ögonen på en död människa, inte blinda, utan stirrande; de saknade brännpunkt och sågo ingenting.Citatet är hämtat ur The magic island, äventyraren William Seabrooks Haiti-skildring från 1929. Boken kom på svenska redan samma år, under titeln Mysteriernas ö, och gjorde stor skandal. Seabrook beskrev hur han själv deltagit i ceremonier och druckit getblod och skulle senare göra ännu större skandal med sina skildringar av kannibalism i Västafrika. Mycket av det han skrev var lögn och överdrifter. Men det är alltså genom denna bok den ursprungligen lokala företeelsen zombier blir känd i världen.Strax därefter når de Hollywood. I White zombie, från 1932, som bygger på Seabrooks beskrivning, är zombier själlösa arbetare som drar runt sockerbrukets maskineri långsamt, viljelöst och ostoppbart. Inte ens då någon av dem ramlar ner i anläggningen och krossas till döds rör de en min. Men själva skräckhistorien centreras kring den vita societetskvinnan Madeline Short Parker, spelad av stumfilmsstjärnan Madge Bellamy, i en av sina få talroller. På sin resa mot Haiti stöter Parker och hennes fästman på plantageägaren Charles Beaumont, som bjuder dem till sin egendom. Han är förstås förälskad i Madeline, men avvisas och vänder sig då till en voodoomästare spelad av Bela Lugosi, sedermera mera känd i rollen som Dracula. Denne onde magiker ja, för här är voodoo likställt med svart magi gör Madeline till en zombie som går att styra rakt in i Beaumonts famn. Denne upptäcker emellertid att det är helt värdelöst att äga hennes viljelösa kropp. Det var hennes själ, hennes personlighet han förälskat sig i. Nå, till slut dör voodoomästaren såväl som plantageägaren, Madeline frias från sin förtrollning, återförenas med sin fästman och så levde de lyckliga i alla sina dar.Som antyds redan i titeln präglas filmen av en tydlig dikotomi mellan svart och vitt. Ljudet av de svartas trummor som genljuder i den tropiska natten spelar en central roll. De symboliserar något primitivt, ursprungligt, men också sex och hotfull magi.I Jacques Torneurs sevärda I walked with a zombie, från 1943, fungerar de svarta personerna i filmen inte bara som anonym bakgrund, de deltar i handlingen, framställs som hyggliga människor, voodoo framhävs som religion, inte svart magi och i en nyckelscen alldeles i början sägs det rent ut att landet är vuxet ur slaveriet och revolutionen mot slavägarna. Varför denna förändring i tilltalet? Jo, mellan White zombie och I walked with a zombie hade Zora Neale Hurstons nyfikna och mindre exotiserande voodoo-reportage publicerats i Life magazine. Det är uppenbart att de gjorde skillnad i synen på haitierna.När zombier senare återvänder till populärkulturen är det först via skräckserietidningar under 1950-talet. Sådana som regissören George A Romero läste under sin uppväxt. Men den moderna zombiefilmen är helt och hållet hans skapelse. De här vandrande liken vars enda mål är att äta de levande föds i hans film Night of the living dead, från 1968. I den etableras grundpremissen för i stort sett alla kommande zombiefilmer: en grupp människor barrikaderar sig i en byggnad, vilken anfalls i våg efter våg av långsamt men ostoppbart vandrande zombier. I Romeros första film i en bondgård. Och i den andra, Dawn of the dead, från 1978, i ett stort köpcentrum.Om man i de tidiga filmatiseringarna kunde läsa in en medveten eller omedveten kritik mot omänskliga arbetsförhållanden och slaveri, så är det lockande att se hur den kritiska blicken nu istället vänts mot konsumismen och dess slavar, som levande döda håglöst vandrar mot the mall. Men Romero vänder slutligen också upp och ner på den svartvita dynamiken i White zombie. Huvudrollen i Night of the living dead spelas av Duane Jones och hans rollfigur Ben är en både handlingskraftig och samlad svart protagonist i en värld av kaos. Något som vid denna tid i praktiken inte existerade i amerikansk film.Under lång tid dominerade Romero zombiefilmvärlden, även om inte minst de italienska spagettizombiefilmerna öppnade för nya skikt av ohöljt blodig våldsamhet. Men hur kom vi därifrån till 2000-talets explosion, där zombier blev vardagsmat? Naturligtvis var det inte längre serietidningar, film eller tv som satte agendan och därmed inte heller längre USA. Det japanska tv-spelet Resident evil tog världen med storm när det började säljas 1996. Och här finns flera av de motiv som utvecklat genren, som att zombierna uppstår på ett stort företag som sysslar med hemlig forskning. Det finns zombiedjur och muterade monster. Det handlar inte längre om vanliga människor som barrikaderar sig tillsammans, utan det är elitfighters som slåss med allt mer spektakulära vapen. Spelet har lett till en lång filmserie och för varje ny film blir zombierna allt mer groteska och kampen mot dem allt mer bombastisk. Ska man förklara varför just zombier blivit så extremt populära under 2000-talet så är nog det en av de enklaste förklaringarna: de funkar så bra som spel man får springa, man får skjuta, man får under tidspress hitta kreativa lösningar på livshotande utmaningar. Allt i en trygg miljö och utan att behöva resa sig ur soffan.Men med detta var också alla gränser sprängda. Vi fick zombiekomedin Shaun of the dead, den globala zombiekollapsen World war Z. Samtidigt vändes blicken mot det mer jordnära, det sociala samspelet mellan dem som barrikaderar sig tillsammans. Det gäller inte minst den tv-serie som för en tid skulle bli störst av alla och få zombiegenren att nå ut till den riktigt breda allmänheten. The walking dead började sändas 2010 och gav upphov till spin off-serien Fear the walking dead, båda riktiga långkörare. Här var mediegången den omvända. Först kom Robert Kirkmans och Tony Moores tecknade serie, sedan tv-serien och sist kom spelet. The Walking dead utspelar sig i hög grad i sydstaterna, vars stora svarta befolkning speglas i antalet viktiga roller med svarta skådespelare. I och med slaveriets forna utbredning i detta område, knyter serien också an till zombiens ursprung på Haiti, nationen som byggdes av revolterande slavar och där zombien blev en hotfull påminnelse om denna historia.3. Den första ateistiska mytologinI zombiefilmen Dawn of the dead från 1978 tar Robert A Romero tillvara på alla de satiriska möjligheter som ges av att den lilla gruppen överlevande barrikaderat sig i ett stort köpcentrum. This was an important place in their lives, detta var en viktig plats i deras liv, anges som förklaring till varför de odöda söker sig just till the mall.Om zombiens föddes som en mardrömsversion av slavens liv på Haiti en viljelös, levande död som arbetade utan ett uns av mening har den här blivit en spegelbild av den konsumerande västerländska samtidsmänniskan. De överlevande frossar då de plötsligt har fri tillgång till allt, medan zombier åker rulltrappa och vandrar mållöst mellan skyltfönster, lika uttryckslösa som skyltdockorna de passerar.Sedan 1978 har konsumismen förstås expanderat över alla bräddar. Det finns knappast något fredat område. Vi konsumerar vila och vi konsumerar sex. Vi gör rentav varor av våra personligheter, bygger upp vår image som om vi vore produkter, för att vi inte längre orkar göra arbetet att utveckla oss själva som människor. Zombielivet är en utmärkt symbol för denna den absoluta materialismens triumf.Andra klassiska monster har alltid något individuellt drag. En vampyr är både offer och förövare, den har personlighet. Dessutom sex appeal, vilket knappast är något zombier kan anklagas för att ha. Till och med varulvar är monster som lider och reflekterar över sin situation, också de erotiskt laddade, vilket framhävts inte minst av den engelska författaren Angela Carter. Frankensteins monster, modernitetens ursymbol, är på sätt och vis också en zombie en odöd som stapplar fram genom tillvaron men som reflekterar över sin roll, vill förstå vem han är och varför Dr Frankenstein skapat honom till ett liv av lidande. Zombien däremot vill bara äta människokött. Den har ingen personlighet, inget öde, inget djup. Den tänker inte, kommunicerar inte, har inte ens insektssamhällets kollektiva intelligens och förmåga till samhällsbyggande. Den är ruttnande kött bara, som sakta men obönhörligt närmar sig för att äta upp dig eller göra dig till en i zombiehorden. Vilket öde som är värst är upp till var och en, men ingen kan i längden undgå det ena eller det andra.Zombier är nihilistiska monster som gestaltar ett liv helt utan värde. Det är därför de passar så bra i skjutspel också. När du skjuter sönder en av de vandrande odöda utför du en ren hygienåtgärd, de är inte längre människor och absolut inte några personer. Till och med när det kommer till att skjuta nazister finns det en liten moralisk spärr, men inte om de förvandlats till zombier först vilket sker i allt fler filmer och spel. De absolut onda förvandlas till absolut främmande. Men frågan ställs faktiskt i en del filmer och naturligtvis även i tv-serierna, om det verkligen är rätt att döda dem urskillningslöst. Tänk om någon skulle hitta ett botemedel? Upprepade skräckeffekter bygger på att det är en närstående som kommer fram till en, någon man älskar, men som blivit en zombie och då måste man välja: döda den eller låta sig själv dödas av den. I dessa scener stegras obehaget, men de kan även laddas av en viss sorg, som då centrala huvudpersoner efter att ha varit med oss flera säsonger, dör även de, i armarna på vänner och familj, vilka tvingas krossa deras skallar för att förhindra att de omvandlas. Det obönhörliga hos zombien, att det är totalt omöjligt att resonera med den, speglar väl den växande känslan som många känner inför samtidens hot, inte minst klimatförändringarna.Hellre än att tala om nihilism kan det formuleras som att zombier befinner sig bortom ont och gott. Eftersom de är utan vilja har de heller inte ansvar för sina handlingar. De personifierar, ironiskt nog helt utan att längre vara personer, naturens absoluta likgiltighet inför oss och våra behov vilken i vår tid ersatt Guds tystnad som källa till existentiell fasa.Ja, zombievärlden kan betraktas som den första rent ateistiska mytologin. I de flesta sammanhang ges inte ens någon egentlig förklaring till varför de här själlösa vandrarna plötsligt uppträder ibland oss. De är en miasma bara, en massa som växer och växer av odifferentierade, avindividualiserade konsumerande, dödande, ätande kroppar. Inte ens onda, utan alla lika mycket offer som vi själva. Och detta påpekas gärna i filmerna: de är vi. Lite som i devisen som sitter över den groteska samlingen av skelett i kapucinerklostrets krypta i Rom: Ni är det vi var, vi är det ni blir.Och någonstans där, i dödens oförklarliga väldighet och oundviklighet ligger naturligtvis också skräcken för zombier. När de väller fram i ostoppbara massor åskådliggör de en dödens barock. Estetiken har rötter långt tillbaka, till exempel i den katolska kyrkans kult kring helgonens kroppar, som inte sällan går att se mumifierade i glaskistor i de stora katedralerna. Den för också tankarna till de döda som kan beskådas i Palermo, mumifierade och iklädda sina bästa finkläder. Tydligare än så kan inte döden göras. I en tid då teknologin, vården, hygienen avlägsnat oss så mycket det bara går från döden, är denna typ av fysiskt närvarande döda kroppar mera skrämmande än under den tid då det ännu var vanligt att ta avsked på dödsbädden, vaka vid liket och kanske även fotografera sig tillsammans med det, som på 1800-talet.Den ursprungliga, haitiska zombien släpar med fötterna för att den är en slav. Slavens enda form av protest är att maska, att sabotera eller i värsta fall att stympa sig själv för att inte längre kunna jobba. Det är dess motvilligt mekaniska rörelsemönster som överförts till zombier. Men det finns andra fasor som går igen i zombieestetiken och de två mest uppenbara, som ligger mellan 1930-talets blonda kvinnozombier och vår tids sönderfallande döda kroppar, är andra världskrigets fasor. För den som slentrianmässigt skrattar åt zombier som massakreras i populärkulturen är denna tanke smått hotfull. Den förvandlar den avslappnade känslan till ångest, men det måste sägas: Vad i sinnevärlden liknar zombier mest om inte lägerfångar i Auschwitz eller de irrande överlevande strax efter atombombsexplosionerna i Hiroshima och Nagasaki? Dessa tomma, själlösa, mekaniserade före detta levande människor är också en bearbetning av människans djupaste mörker och det moderna krigets yttersta fasor: dödslägret och atombomben.En modern mytologi alltså, men samtidigt en förening av närmast eviga motiv. Grekernas dödsrike där de döda svävar runt utan att riktigt veta vilka de är. Och dödsdansen, där hög och låg, rik och fattig dansar tillsammans mot det oundvikliga slutet, i kyrkomålningar från pestens 1300-tal. Helvetesskildringar i ord och bild från många århundraden av religiösa försök att skrämma oss till ordning. Frågan är bara om vi förmår att lyssna på vad den vill säga oss idag, den jämrande uttryckslösa folkhopen, som släpar sig fram mot köpcentret medan världen står i brand. 4. Monster i livets tjänstDet finns något glädjande, nästan rörande, i hur vi människor kan ta det vi fruktar mest, kondensera det till någon sorts fungerande symboler och ritualer, och göra det till ett sätt att vara tillsammans, fira och njuta av livet, samtidigt som vi besvärjer faran.Som att ta på oss sönderrivna kläder, groteskt smink och vandra tillsammans längs gatorna som en hord av odöda. Så kallade zombie walks, zombiepromenader, är en av de mest fascinerande utlöparna av zombiekulturen, och tog form kring millennieskiftet. En av de första, som hölls som ett pr-jippo för en skräckfilmsfestival i Kalifornien 2001, blev en årlig tradition och promenaderna har sedan dess blivit en global företeelse. En folkfest i likdelarnas tecken, som det hette om en parad i Stockholm. När zombiepromenaderna nådde Brasilien blev det naturligtvis en folkfest med tiotusentals deltagare. För detta är förstås i grunden en ny sorts karneval, som riktigt gottar sig i det motbjudande och groteska, vilket som sagt alltid har varit ett av mänsklighetens sätt att fira livet och besvärja de verkliga farorna.Det är naturligtvis inte zombier vi egentligen fruktar. Men som vår tids monster lyckas de åskådliggöra alla våra rädslor för krig och utrotning, atomvintern, det konsumerande livets meningslöshet, och såklart döden i sig. De kan uppfattas som symboler för både pandemier och klimathotet. Samtida, som sagt. Och på ett sätt sträcker sig zombiekulturen rakt in två skarpt åtskilda men ändå besläktade rörelser i vår tid. Du behöver inte pengar eller avancerad teknik för att klä ut dig till en zombie och delta i rörelsen, med tid och tålamod kan du fixa det själv och bli en del av gemenskapen. DIY, do it yourself, som devisen lyder på engelska. Men zombieran påminner också om en helt annan gör-det-självkultur, där det gemensamma brutit ihop och varje man måste klara sig själv.I filmer och tv-serier om zombier är det naturligtvis denna överlevnad som är det centrala temat: hur klarar man av att samhället kollapsar runt en, hur kan man överleva utan att själv smittas av zombier, då varken polis och sjukvård, militär eller elförsörjning och vatten och avlopp längre fungerar? Det är inte så konstigt att zombier ofta används som fiktivt hot i diskussioner kring preppning, om att förbereda sig för det allra värsta: ett krig, en väldig naturkatastrof, en samhällskollaps av något slag. Litteraturen som lär ut hur man bör göra är stor och växande. Redan 2003 kom Max Brooks The zombie survival guide, som är en komplett handbok om hur man skyddar sig från de levande döda. Den börjar i beskrivningar av vilka vapen man kan använda och hur man bäst tar kål på attackerande zombier, om de kommer enskilda eller i stora grupper. Men också om vilken sorts byggnad det är bäst att barrikadera sig i, vilka fordon som är lämpligast i olika typer av terräng och den ger rådet att man ska organisera sig, samarbeta och läs på, läs på, läs på!. Även om få fruktar en verklig zombiekollaps så kan man lära sig en hel del, dessutom med fiktionens lite avdramatiserande fernissa. Herman Geijer är en svensk ledstjärna i undergångsförberedelsen, han har skrivit böcker och hållit kurser i Zombieöverlevnad. I både dessa praktiska guider med fiktiva förtecken och i de rena fantasierna är det lätt att se hur zombiegenren förnyar och utvecklar två klassiska koloniala genrer: Vilda västern och Robinson Kruse-berättelsen. Kampen för att erövra och försvara nytt territorium mot ett hotfullt folkslag, samt försöken att överleva med det lilla som står till buds. Precis som under karnevaler och zombiepromenader används monstren för att tjäna livet och överlevnaden.Med alla dessa bottnar i människans grundläggande instinkter och fasor, såväl som i samtidens specifika bekymmer, är det lätt att förstå zombiens starka roll i dag. Ändå är det inte utan fascination jag scrollar genom de långa zombietrådarna på Mumsnet, ett brittiskt nätforum i stil med svenska Familjeliv, där föräldrar vanligen diskuterar recept, nappavvänjning och annat fredligt. Nu för tiden blandas det med diskussioner om hur zombier troligen attackerar, var de biter, vilka vapen som är lämpligast, och vad man bör ha i skafferiet om man ska klara en längre belägring.Det verkar onekligen som att distinktionen mellan fiktion och verklighet blivit suddig för flera personer. De kanske inte tror att det finns zombier här och nu, men kan mycket väl tänka sig att de kan uppstå. Ett virus eller någon drog skulle kanske på riktigt kunna göra så att de döda vaknar. Eller för all del en förbannelse av något slag. Den ursprungliga verkliga zombien från Haiti, har möjligen sina lokala anhängare. Men den är numera alltmer olik populärkulturens samtida dito. När William Seabrook och Zora Neale Hurston reste runt Haiti och skrev sina zombieskildringar på 1920- och 30-talen, var berättelserna om levande döda som slavade på fälten vitt spridda. Och så sent som 1983 tog antropologen och etnobotanisten Wade Davis Hurstons berättelse om sitt möte med zombien Felicia Felix-Mentor på största allvar. Han satte sig i sinnet att undersöka hur en zombie hade kunnat skapas med någon drog, och presenterade olika förslag på receptet i en numera klassisk uppsats: The ethnobiology of the Haitian zombi. Han rapporterade om nya zombiefynd på Haiti och fick med sig olika misstänkta blandningar, som vid laboratoriestudier alla visade sig innehålla gift från blåsfisken. Den är världens näst giftigaste ryggradsdjur, men även känd som en japansk delikatess. Sushi gjord på blåsfisken fugu lär döda omkring 50 personer per år i Japan. Ingen har emellertid rapporterats bli en zombie.Troligen har zombier på Haiti alltid varit en myt, ett sätt att möta och hantera slaveriets fasor. Precis som vår tids levande döda främst är ett sätt att bearbeta vår tids fruktan. Men vem vet säkert? Seabrook såväl som Hurston och Davis, rapporterar alla om Haitis lagbok, Code pénal, från 1883, i vilken det uttryckligen förbjuds att göra någon till en zombie med hjälp av droger. Kanske användes faktiskt gift för att göra slavarna fogliga. Och kanske kommer det en dag ett virus som verkligen förvandlar oss till zombier. Prepparna har nog rätt. Det är säkrast att vara förberedd på allt.Torbjörn Elensky, författare

On this spooky season edition of Parallax Views, film scholar Gary D. Rhodes, one of the foremost authorities on Bela Lugosi and classic horror cinema, and Robert Guffey return to the show to discuss their new edited volume Scripts from the Crypt No. 12: Tod Browning's Revolt of the Dead. Tod Browning is perhaps best known for director 1931's Dracula. Starring Bela Lugosi as the titular vampire count, a role which he'd become inextricably linked to for the rest of his career, Dracula was a massive success for Hollywood's depression era Universal Studios and launched that studios foray into making wildly popular creatures features for the next three decades. Before The Creature from the Black Lagoon, Frankenstein, The Invisible Man, and The Mummy there was Tod Browning's Dracula. Browning, however, wasn't new to either Hollywood or weaving tales of the macabre for the silver screen. Born on July 12, 1880, Browning ran was fascinated from a young age by carnivals and eventually ran away from home to join a traveling circus. From there he'd transition to acting and, finally, becoming a director. In the silent film era, Browning became known for his collaborations with Lon Chaney, Sr., who became known as "The Man of a Thousand Faces" and whose credits include such classics as The Hunchback of Notre Dame and The Phantom of the Opera. Together, Browning and Chaney told macabre tales involving themes like violence and mutilation in films like West of Zanzibar, The Unholy Three, The Unknown, and the infamously lost London After Midnight. Browning would then go on to direct Dracula before making other films such as the controversial Freaks (featuring real-life circus people) his London After Midnight talkie remake Mark of the Vampire. In this conversation Gary, Robert and I discuss: - An introduction to the Scripts from the Crypt series founded by film historian Tom Weaver - Biographical background on Tod Browning, who was often spoken of as the Edgar Allen Poe of filmmakers in his time and his influence on filmmakers and artists including Ray Bradbury, Alejandro Jodorowsky, and Woody Allen - The critical beating Browning has taken over the years and why Gary argues that it's mistaken; the Spanish Dracula vs. Browning's Dracula; Browning's transition from the silent films to talking motion pictures; Browning's collaborations with Lon Chaney Sr. and the horror elements in them - Browning's light-hearted murder mystery Miracles for Sale; Browning's early talkie The Thirteenth Chair starring Bela Lugosi (before Dracula) and its taking on the subject of spiritualist conmen/frauds; Browning's silent films such as West of Zanzibar, The Unknown, and The Unholy Three - Tod Browning's thematic obsessions: trickery, fakery, deception, mutilation, sexual frustration, and more; the different kinds of trickery dealt with in Browning's films; harmless truths vs. dangerous lies and swindling; skepticism towards medium, seances, and the supernatural; women and how they are portrayed in Browning's movies (such as Carol Borland's Luna in Mark of the Vampire); the Scooby Doo-eqsue element of Browning's murder mysteries - Tod Browning's Freaks; a movie that used real-life circus people; the film's subversive quality by way of its making viewers sympathize with the circus people and treating the "normal" people as the villains; the question of Freaks success and its effect on Browning's career; mentioning how the pop punk band The Ramones were influenced by Freaks; the role of vaudeville, circuses, and sideshow life on Browning's work - The Browning script/treatment for the unmade movie Revolt of the Dead; the movie would've predated William Friedkin's The Exorcist and Night of the Living Dead in dealing with now common horror tropes like demonic possession and the zombie apocalypse; Revolt of the Dead would've even included human crucifixions; the story would've also included the phenomena of stigmata, the inexplicable appearance of wounds on the wrists like those of Jesus Christ during the crucifixion; the unique qualities of the script - Tod Browning's Londo After Midnight, the "Holy Grail" of lost films; the rumors, legends, hoaxes around the movie ever since it was destroyed in a fire at the MGM vault; the iconic image of Lon Chaney Sr;. in scar make-up for London After Midnight; other lost films including F.W. Murnau's Der Januskopf (aka The Head Janus; starring Conrad Veidt and Bela Lugosi) and the 1959 Bela Lugosi-headlining chiller Lock Up Your Daughters - Robert' novel Bela Lugosi's Dead, which deals with a man searching for the lost test footage of Lugosi as Frankentein's monster - The Revolt of the Dead in relationship to White Zombie, William Seabrook's Magic Island novel and its success, American military involvement in Haiti, and racist/xenophobic sentiments about Haiti in the early 20th century - Appreciating early 20th century cinema; getting past the "I can't watch Black-and-White movies" mentality; the rewarding aspect of watching classic movies - Tod Browning and the Grand Guignol, the theater tradition in France obsessed with the gruesome and grotesque And much, much more!

Chances are, you've never even heard of him, yet without him…we wouldn't have shows and movies like The Walking Dead, Resident Evil, Night of the Living Dead or Shaun of the Dead. That's because travel writer, William Seabrook was the first to introduce the idea of 'zombies' to popular culture. This was back in 1929, with his smash hit account of travels in Haiti, called 'The Magic Island'.And if you google his name, that's often how he'll be described, as simply the man who brought zombies to America…but, as always the case. We are always more than just one fact…and William Seabrook…was way more…From hexing Hitler to stealing camels, to eating human flesh, hanging out with Aleister Crowley and paying for women to act like dogs, his life is a breathless series of adventures and experimentation that would see him travelling to the deepest parts of the earth, but also the deepest parts of his own sexual desires.He was a man searching for something…peace, truth. After you hear his astonishing story, you can decide for yourself if you think he found it…But for now…you better brace yourself, because his search for meaning, might just make your head spin.I'm Peter Laws, and today on Our Curious Past, we explore the The Truly Wild Life of William Seabrook.Special thanks to Nathan Rouse (actor and co-host of the Fear of God podcast), for voicing William Seabrook in these episodes.For more on Seabrook, check out the fabulous graphic novel 'The Abominable Mr Seabrook' by Joe Ollmann.-Help support our show through Patreon: patreon.com/peterlaws-Find us on all podcasting platforms: https://link.chtbl.com/HHE-Check out our other podcasts: itsarclightmedia.com-Visit us online at: Itshometownhistory.com

Chances are, you've never even heard of him, yet without him…we wouldn't have shows and movies like The Walking Dead, Resident Evil, Night of the Living Dead or Shaun of the Dead. That's because travel writer, William Seabrook was the first to introduce the idea of 'zombies' to popular culture. This was back in 1929, with his smash hit account of travels in Haiti, called 'The Magic Island'.And if you google his name, that's often how he'll be described, as simply the man who brought zombies to America…but, as always the case. We are always more than just one fact…and William Seabrook…was way more…From hexing Hitler to stealing camels, to eating human flesh, hanging out with Aleister Crowley and paying for women to act like dogs, his life is a breathless series of adventures and experimentation that would see him travelling to the deepest parts of the earth, but also the deepest parts of his own sexual desires.He was a man searching for something…peace, truth. After you hear his astonishing story, you can decide for yourself if you think he found it…But for now…you better brace yourself, because his search for meaning, might just make your head spin.I'm Peter Laws, and today on Our Curious Past, we explore the The Truly Wild Life of William Seabrook.Special thanks to Nathan Rouse (actor and co-host of the Fear of God podcast), for voicing William Seabrook in these episodes.For more on Seabrook, check out the fabulous graphic novel 'The Abominable Mr Seabrook' by Joe Ollmann.-Help support our show through Patreon: patreon.com/peterlaws-Find us on all podcasting platforms: https://link.chtbl.com/HHE-Check out our other podcasts: itsarclightmedia.com-Visit us online at: Itshometownhistory.com

We move to Africa for the first of Smith's longer stories and chat about Venus, tropical tress, William Seabrook, colonialist attitudes, sex grottos, race laws and more.Guest reader: Shelley de Cruz of   Graveheart DesignsFavourite words: tetanic, baobabs, pandaus, vituperations, sedulousNew  IG Anthology KickstartFacebook       Youtube           PatreonTim Mendees        Innsmouth Gold          

Brand consultant William Seabrook began his career in 2002 when he graduated with a degree in Visual Communication from Birmingham City University. He then spent three years working as a fashion illustrator but later ventured into design, launching his own branding consultancy. Here, we chat about growing businesses, the lessons we learn, the mistakes we make – all leading to something bigger and better. It's a very honest chat about surviving and thriving in the creative industries.

En librairie le 6 mai 2021 et sur https://www.lesbelleslettres.com/livre/4465-secrets-de-la-jungle. En 1930, l’aventurier William Seabrook suit sous une brusque impulsion le conseil d’un de ses grands admirateurs, l’écrivain et diplomate Paul Morand. Celui-ci lui vante les mérites des routes coloniales françaises et lui suggère de partir à la découverte de régions autrefois inaccessibles d’Afrique centrale.

Braydon and Belinda deliver a quick episode to you today, chatting about some of the most popular creatures from the 21st century, zombies!The pair chat about a certain kind of fungus that turns ants and bugs into zombies, and then go on to discuss the origins of zombie belief in Haitian and African folklore. Braydon shares a reportedly true story of zombies in Haiti in 1918 that was discussed in the 1929 book “The Magic Island” by William Seabrook. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

It’s been months and months since our last episode, but we’re back. And today, in honor of Halloween (and our show being resurrected from the dead), we’ll be looking at zombies.Today’s episode features an excerpt from William Seabrook’s The Magic Island.This episode was researched and written by Lindsey Morse. Our theme music was composed by Graeme Ronald.Additional music: "Nightmare" by Purple Planet is licensed under CC BY 3.0 / A derivative from the original workFinally, make sure to check out our sister show, Assassinations Podcast: www.assassinationspodcast.com.Visit our website: www.fabfigmentals.comSupport us on Patreon: www.patreon.com/fabfigmentalsFollow us on Twitter: www.twitter.com/figmentalsFind us on Instagram: www.instagram.com/fabfigmentals

You know that one couple? That one that is constantly super weird and you don't want to deal with them again this weekend and Oh My God here they come not now look away? Now imagine they just murdered over and over and over! This week Kristy, Scott, and Amber dig deep into the Lonely Hearts Killers! Don't forget to follow the show FB, Insta, or Twitter. Come check out the Patreon and see what extras you can get for a few bucks a months! Or check out our Amazon Wishlist to buy us a book--making the episode topic YOUR CHOICE!  Huge thank you going out to Best Fiends for sponsoring this episode and say hello to our new friends over at the Page Turners and Button Mashers Podcast!       Sources -  Scott https://www.ranker.com/list/lonely-hearts-killers-facts/amandasedlakhevener https://en.wikipedia.org/wiki/Raymond_Fernandez_and_Martha_Beck https://murderpedia.org/female.B/b/beck-martha-photos-1.htm https://allthatsinteresting.com/serial-killer-couples/7 http://unknownmisandry.blogspot.com/2011/09/the-honeymoon-killers-raymond-fernandez.html Amber https://www.criminallyintrigued.com/blog/2018/8/12/the-lonely-hearts-killers https://the-line-up.com/lonely-hearts-killers-raymond-fernandez-martha-beck https://murderpedia.org/female.B/b/beck-martha.htm https://www.findagrave.com/memorial/27327468/martha-jule-beck Kristy History.com. “The Lonely Hearts Killers are executed.”  https://www.history.com/this-day-in-history/the-lonely-hearts-killers-are-executed Time.com. Top 10 Crime Duos. http://content.time.com/time/specials/packages/article/0,28804,1900368_1900369_1900362,00.html Richard Stockton. All That’s Interesting. “‘Til Death Do They Part: The Nine Most Gruesome Serial Killer Couples.” https://allthatsinteresting.com/serial-killer-couples/7 Murderpedia “Martha Beck.” https://murderpedia.org/female.B/b/beck-martha.htm Wikipedia. “William Seabrook.” “https://en.wikipedia.org/wiki/William_Seabrook Raymond Fernandez and Martha Beck.” https://en.wikipedia.org/wiki/Raymond_Fernandez_and_Martha_Beck Findagrave. https://bit.ly/2RAYTbh Neuroskills.com “Frontal Lobes.” https://www.neuroskills.com/brain-injury/frontal-lobes/ UH Peters. National Biobehavioral Review.” The pseudopsychopathic personality and the limbic system.”  https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/6669325/ American Murder: Homicide in the Early 20th Century by Gini Graham Scott. https://amzn.to/3mvXdht Ahmed Al Awlaqi et al in the International Journal of Women’s Health and Reproduction. http://ijwhr.net/pdf/pdf_IJWHR_151.pdf      Music: Evil Plan by Kevin MacLeodLink: https://incompetech.filmmusic.io/song/3725-evil-planLicense: http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/ Breaktime by Kevin MacLeodLink: https://incompetech.filmmusic.io/song/3457-breaktimeLicense: http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/ 

As something of a follow-up to our last episode about the birth of the ‘Spooky New Orleans’ archetype, join Cian for a lockdown bottle of ale on the porch at the Cabin in the Woods for a reading from the book ‘The Magic Island’ by William Seabrook. In 1929, Seabrook’s book was a massive success, telling dark tales about Haiti and its voodoo secrets, and in particular popularising the word ‘zombie’ among Western audiences. Having always been haunted by a story about zombified sugar-cane plantation workers, Cian has tracked the story down to the chapter ‘Dead Men Working In The Cane Fields’ from this book. So pour yourself some rum and settle down for a story from the very dawn of the zombie genre – the Dawn of the Dead, if you will.

It’s time for the moment you’ve been waiting for! Da-da-da-da-da-da-daa, Da-da-da-da-da-da-da-da-da-da- da-da-da-da-daa, Da-da-da-da-da-da-daa Da-da-da-la-da-da-da-da-da-da- da-da-da-da-daa, Da-da-da-da-da-da-da-daa, tssshh Da-da-da-da-da-da-da-daa-da-da a-da-daa, Ti-ta-ti-ti-ta-ti-ti-ta-ta-ta- la-ba-ba-ba-ba-ba-da-la-ba-ba- ba-ba-da-la-ba-ba-baa, Ti-ta-ti-li-ta-ti-li-ti-taa, Ti-ta-ti-li [gasps, then resumes] Ti-ta-ti-li-ta-ti-li-ta-ti-li- ta-ti-li-ta-ti-li-ti-ta-ti-ti- ta-ti-ti-taaaaa. Our Podcast! This week, we're joined by yet another awesome guest, William Seabrook! Together we watch Mr Krabs task SpongeBob and Patrick with painting his house and we see the famous Krusty Krab training video. Listen to us break down the pros and cons of losing your butt, the magic stain removing power of spit and what it takes to be a model employee. Make sure you tune in to hear what all the HOOPLA is about!

In a life-or-death situation, would you engage in cannibalism? What do people even taste like? In 1931, journalist and author William Seabrook wrote a book in which he answers that question for you...which is both extremely kind of him (so you don't have to find out on your own) and really gross and weird. One hint: People taste like another thing we shouldn't be eating. Minicasts are short (approx. 5-8 min) stories for fans of quick, to-the-point podcasts and as a nice change of pace from the longer full episodes of Mass for Shut-ins.

In 1903, French physicist Prosper-René Blondlot decided he had discovered a new form of radiation. But the mysterious rays had some exceedingly odd properties, and scientists in other countries had trouble seeing them at all. In this week's episode of the Futility Closet podcast we'll tell the story of N-rays, a cautionary tale of self-deception. We'll also recount another appalling marathon and puzzle over a worthless package. Intro: In the 1960s, two dolphins at Hawaii's Sea Life Park were inadvertently switched and performed each other's acts. Franz Bibfeldt is an invisible scholar at the University of Chicago divinity school. Sources for our feature on Prosper-René Blondlot and the N-rays: René Blondlot, Julien François, and William Garcin, "N" Rays: A Collection of Papers Communicated to the Academy of Sciences, With Additional Notes and Instructions for the Construction of Phosphorescent Screens, 1905. William Seabrook, Doctor Wood, 1941. Walter Gratzer, The Undergrowth of Science: Delusion, Self-Deception, and Human Frailty, 2001. Terence Hines, Pseudoscience and the Paranormal, 2003. Richard C. Brown, Are Science and Mathematics Socially Constructed?, 2009. Robert W. Proctor and E.J. Capaldi, Psychology of Science: Implicit and Explicit Processes, 2012. Paul Collins, Banvard's Folly, 2015. Roelf Bolt, The Encyclopaedia of Liars and Deceivers, 2014. Walter Gratzer and Walter Bruno Gratzer, Eurekas and Euphorias: The Oxford Book of Scientific Anecdotes, 2004. Robert W. Wood, How to Tell the Birds From the Flowers, 1907. Robert W. Wood, "The n-Rays," Nature 70:1822 (1904), 530-531. Mary Jo Nye, "N-Rays: An Episode in the History and Psychology of Science," Historical Studies in the Physical Sciences 11:1 (1980), 125-156. Robert T. Lagemann, "New Light on Old Rays: N Rays," American Journal of Physics 45:281 (1977), 281-284. Irving M. Klotz, "The N-ray Affair," Scientific American 242:5 (1980), 168-175. John Butler Burke, "The Blondlot n-Rays," Nature 70 (June 30, 1904), 198. John Butler Burke, "The Blondlot n-Rays," Nature 69 (Feb. 18, 1904), 365. Jeffrey Kovac, "Reverence and Ethics in Science," Science and Engineering Ethics 19:3 (September 2013), 745-56. Nancy S. Hall, "The Key Role of Replication in Science," Chronicle of Higher Education 47:11 (Nov. 10, 2000), B14. "The Blondlot Rays," British Medical Journal 1:2245 (Jan. 9, 1904), 90. "The Romance of the Blondlot Rays," British Medical Journal 1:2244 (Jan. 2, 1904), 35-36. "Blondlot and Prof. Wood on the N-Rays," Scientific American 91:25 (Dec. 17, 1904), 426. Malcolm Ashmore, "The Theatre of the Blind: Starring a Promethean Prankster, a Phoney Phenomenon, a Prism, a Pocket, and a Piece of Wood," Social Studies of Science 23:1 (1993), 67-106. Luis Campos, "The Birth of Living Radium," Representations 97:1 (Winter 2007), 1-27. "The Latest Wonder of Science," Public Opinion 4:36 (Jan. 28, 1904), 115-116. J.J. Stewart, "The N-Rays of Blondlot," Knowledge & Scientific News 2:10 (September 1905), 218-219. "Science and Invention: Radio-Activity," Current Literature 38:3 (March 1905), 258. J.R. Whitehead, "Radioactivity and Radiation," Electrical World and Engineer 43:7, 310. Mark Pilkington, "N-Rays Exposed," Guardian, Sept. 1, 2004. "Latest Scientific Discovery," Leavenworth [Wash.] Echo, April 8, 1910, 4. Listener mail: Karen Abbott, "The 1904 Olympic Marathon May Have Been the Strangest Ever," Smithsonian.com, Aug. 7, 2012. Wikipedia, "1904 Summer Olympics" (accessed March 7, 2019). Wikipedia, "Athletics at the 1904 Summer Olympics – Men's Marathon" (accessed March 7, 2019). Brian Cronin, "Sports Legend Revealed: A Marathon Runner Nearly Died Because of Drugs He Took to Help Him Win," Los Angeles Times, Aug. 10, 2010. Wikipedia, "George Eyser" (accessed March 9, 2019). Wikipedia, "Andarín Carvajal" (accessed March 9, 2019). "1956 Olympic Long Jump Champion Krzesinska Dies," IAAF News, Dec. 30, 2015. This week's lateral thinking puzzle was contributed by listener Murli Ravi. Here are two corroborating links (warning -- these spoil the puzzle). You can listen using the player above, download this episode directly, or subscribe on Google Podcasts, on Apple Podcasts, or via the RSS feed at https://futilitycloset.libsyn.com/rss. Please consider becoming a patron of Futility Closet -- you can choose the amount you want to pledge, and we've set up some rewards to help thank you for your support. You can also make a one-time donation on the Support Us page of the Futility Closet website. Many thanks to Doug Ross for the music in this episode. If you have any questions or comments you can reach us at podcast@futilitycloset.com. Thanks for listening!

We are asking why so many people are fascinated by Zombies. For many people the Zombie is a walking corpse that's out to bite you, and turn you into a similarly mindless, flesh craving undead person. What's not to like? And we seem to be going through a bit of a Zombie boom with TV series like The Walking Dead capturing the imagination of audiences worldwide. But Zombies have been around for more than a hundred years. They first came to the attention of the American public through a book called The Magic Island, about Haiti written by William Seabrook in 1929. And we will be exploring why many say there's more to Zombies than a reliable source of Hollywood horror. Perhaps they tell us something about significant, deep divisions at large in society. We will be tracing their history through the centuries and continents – from Africa through to Central America, the US and Europe. Photo: A man dressed up as a Zombie Credit: Getty Images

I remember the first time I sat down and watched Night of the Living Dead. I was 16 years old, and I rented the VHS tape, no joke, from my local video store. Around this time of year. And I was blown away by the aesthetic of the film, the black and white, the social commentary, and what I would later come to know as the zombie motif in fiction. And I’ve been - not obsessed - but heavily interested in this motif since then. And I’ve been looking for someone to chat with about it for two years now. Because not only is the zombie an integral part of horror fiction and greater pop culture, it’s an integral part for an entire sociopolitical and religious structure that emanates in Haiti. You wouldn’t know that if all you know about the zombie is from George Romero films or Walking Dead comic books. Thankfully, our guest this time, Dr John Cussans, is in the house to dig deep into the history of the zombie and tell us about something he calls the zombie complex. John is an artist, writer and educator based in London with an academic background in art history and theory, and cultural history. His work is informed by critical re-evaluations of anthropological theory in the mid 20th century, and investigates patterns of theoretical and practical convergence between contemporary art, philosophy, psychology, social movements and popular culture from a post-colonial and anti-imperialist perspective. That is the foundation for his book Undead Uprising: Haiti, Horror and the Zombie Complex, which explores the uses of Haiti as a locus for Euro-American fears about African culture and spirituality in the Americas, and their sublimation into popular horror tropes, and which forms the basis for our chat here.   PATREON EXTENSION Listen at patreon.com/occulture More about the book The Magic Island and its fascinating, enigmatic author William Seabrook, who apparently was a pioneer in S&M, bondage, and also spent some time with one Aleister Crowley Seabrook’s supposedly cannibalistic tendencies The legacy of the first zombie film, White Zombie Cinema as hypnosis The evolution of the zombie motif in cinema with the release of Night of the Living Dead John’s idea that all horror expresses what we desire   RESOURCES Undead Uprising on the publisher’s website Undead Uprising on IndieBound Undead Uprising on Amazon John’s blog John’s BC Time-Slip work   DONATE If recurring monthly support via Patreon isn’t your thing, we do accept one time-donations via PayPal, Bitcoin, Ethereum and Ripple. Every little bit helps. Click here if you’re interested.   MERCH We recently released new merch! Check it out on our website or at our Etsy shop.   SOCIAL Twitter Instagram Facebook Tumblr   MUSIC Vestron Vulture - “I Want to Be a Robot (Tribute to Giorgio Moroder)”   PRODUCTION & LICENSING This podcast is produced in the Kingdom of Ohio and is licensed under Creative Commons Attribution-NonCommercial 4.0 International Executive Producers: Mike K., Carter Y., Mauricio G., Alyssa S., Daniel R., Kelly C., Kaleb H., Bruce H., David B., Corey T., David G., Jeremy V., Marcelo T., Christopher B., Colleen F., Leonidas, Timothy W., Caleb C., VH Frater RC’s Hermetic Study Group, Nick F., Michael Q., Jamaica J., Mute Ryan, John W., Paul S., Maginfinit, Andy E.   REMINDER Love yourself. Think for yourself. Question authority.

Wow! by William Seabrook

The Zombi Zombi series continues with a very special reading of the true origin of the walking dead. Mr Jim Moon presents the original account of zombieism "Dead Men Working in the Cane Fields" from William Seabrook's book The Magic Island. We go on to learn much more of voodoo, Haiti, its history and, of course, its zombies...

Time Codes: 00:00:24 - Introduction 00:02:38 - Setup of interview 00:04:00 - Interview with Joe Ollmann 01:21:27 - Wrap up 01:22:58 - Contact us Of Human Bondage On this interview episode, Andy and Derek talk with Doug Wright Award-winner Joe Ollmann, whose new book, The Abominable Mr. Seabrook, comes out this week from Drawn and Quarterly. Joe starts off by introducing William Seabrook and his writings, since this is a historical literary figure that most listeners have probably never heard of before. In fact, the guys spend a good bit of time discussing the ups and downs of Seabrook's career and speculating on why he's not more notable than he is. With a background in yellow journalism, Seabrook became a famed adventurer and travel writer who befriended a who's who of early twentieth-century literati, including Thomas Mann, Aldous Huxley, Gertrude Stein, Sinclair Lewis, Man Ray, Jean Cocteau, Salvador Dali, and Aleister Crowley. As Joe points out, he was famously known at the time, not only as a writer, but as a cultural progressive, a cannibal, a bondage enthusiast, and the man who popularized zombies. What fascinates Ollmann most about this colorful figure is Seabrook's upfront attitudes about himself, refusing to hide the more salacious sides of his personality. At the same time, this cavalier manner may have contributed to his notorious alcoholism, tragically revealed in his memoir, Asylum, and a condition that stifled his career and helped lead to his eventual death. The guys have a great time talking with Joe about his 10+ years in researching and writing this biography, the differences between writing this book and his previous ones (all fictions), and the dynamics of visually narrating the life of such a controversial and conflicted character. Joe is also writing about his experiences with The Abominable Mr. Seabrook on The Paris Review! And read Derek's previous interview with Joe Ollmann for The Comics Alternative blog. Check out The Abominable Mr. Seabrook as well as other works by Joe Ollmann:    

Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen (McFarland, 2016) dwells on the intersections of memory, history, and cultural production in both Africa and the African diaspora. The figure of the zombie that entered the popular imagination with the publication of William Seabrook's book The Magic Island (1929) during the American occupation of Haiti still holds cultural currency around the world. Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen calls for a rethinking of zombies in a sociopolitical context through the examination of several films, including White Zombie (1932), The Love Wanga (1935), I Walked with a Zombie (1943) and The Serpent and the Rainbow (1988). A 21st-century film from Haiti, Zombi candidat la presidence … ou les amours dun zombi, is also examined. A reading of Heading South (2005), a film about the female tourist industry in the Caribbean, explores zombification as a consumptive process driven by capitalism. Author Toni Pressley-Sanon holds a Ph.D. in African Languages and Literatures with a minor in Latin American, Caribbean, and Iberian Studies from the University of Wisconsin-Madison. She also holds an M.A. in Liberal Studies and Anthropology from the New School for Social Research and a B.A. in Comparative Literature with a minor in African-American Studies from Hamilton College. She is an assistant professor at Eastern Michigan University in Ypsilanti, Michigan. In addition to Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen, Pressley-Sanon has a forthcoming book titled Istwa across the Water: Haitian History, Memory, and the Cultural Imagination. The work reads the historical and contemporary relationship between Dahomey/Benin Republic, Kongo and Saint Domingue/Haiti dialectically; that is, as a “long conversation” that is facilitated by the ebb and flow of the ocean's waves. She argues that this relationship is anchored in memory and manifest through material culture on both sides of the Atlantic divide. James Stancil is an independent scholar, freelance journalist, and the President and CEO of Intellect U Well, Inc. a Houston-area non-profit dedicated to increasing the joy of reading and media literacy in young people. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/african-american-studies

Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen (McFarland, 2016) dwells on the intersections of memory, history, and cultural production in both Africa and the African diaspora. The figure of the zombie that entered the popular imagination with the publication of William Seabrook’s book The Magic Island (1929) during the American occupation of Haiti still holds cultural currency around the world. Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen calls for a rethinking of zombies in a sociopolitical context through the examination of several films, including White Zombie (1932), The Love Wanga (1935), I Walked with a Zombie (1943) and The Serpent and the Rainbow (1988). A 21st-century film from Haiti, Zombi candidat la presidence … ou les amours dun zombi, is also examined. A reading of Heading South (2005), a film about the female tourist industry in the Caribbean, explores zombification as a consumptive process driven by capitalism. Author Toni Pressley-Sanon holds a Ph.D. in African Languages and Literatures with a minor in Latin American, Caribbean, and Iberian Studies from the University of Wisconsin-Madison. She also holds an M.A. in Liberal Studies and Anthropology from the New School for Social Research and a B.A. in Comparative Literature with a minor in African-American Studies from Hamilton College. She is an assistant professor at Eastern Michigan University in Ypsilanti, Michigan. In addition to Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen, Pressley-Sanon has a forthcoming book titled Istwa across the Water: Haitian History, Memory, and the Cultural Imagination. The work reads the historical and contemporary relationship between Dahomey/Benin Republic, Kongo and Saint Domingue/Haiti dialectically; that is, as a “long conversation” that is facilitated by the ebb and flow of the ocean’s waves. She argues that this relationship is anchored in memory and manifest through material culture on both sides of the Atlantic divide. James Stancil is an independent scholar, freelance journalist, and the President and CEO of Intellect U Well, Inc. a Houston-area non-profit dedicated to increasing the joy of reading and media literacy in young people. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen (McFarland, 2016) dwells on the intersections of memory, history, and cultural production in both Africa and the African diaspora. The figure of the zombie that entered the popular imagination with the publication of William Seabrook’s book The Magic Island (1929) during the American occupation of Haiti still holds cultural currency around the world. Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen calls for a rethinking of zombies in a sociopolitical context through the examination of several films, including White Zombie (1932), The Love Wanga (1935), I Walked with a Zombie (1943) and The Serpent and the Rainbow (1988). A 21st-century film from Haiti, Zombi candidat la presidence … ou les amours dun zombi, is also examined. A reading of Heading South (2005), a film about the female tourist industry in the Caribbean, explores zombification as a consumptive process driven by capitalism. Author Toni Pressley-Sanon holds a Ph.D. in African Languages and Literatures with a minor in Latin American, Caribbean, and Iberian Studies from the University of Wisconsin-Madison. She also holds an M.A. in Liberal Studies and Anthropology from the New School for Social Research and a B.A. in Comparative Literature with a minor in African-American Studies from Hamilton College. She is an assistant professor at Eastern Michigan University in Ypsilanti, Michigan. In addition to Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen, Pressley-Sanon has a forthcoming book titled Istwa across the Water: Haitian History, Memory, and the Cultural Imagination. The work reads the historical and contemporary relationship between Dahomey/Benin Republic, Kongo and Saint Domingue/Haiti dialectically; that is, as a “long conversation” that is facilitated by the ebb and flow of the ocean’s waves. She argues that this relationship is anchored in memory and manifest through material culture on both sides of the Atlantic divide. James Stancil is an independent scholar, freelance journalist, and the President and CEO of Intellect U Well, Inc. a Houston-area non-profit dedicated to increasing the joy of reading and media literacy in young people. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen (McFarland, 2016) dwells on the intersections of memory, history, and cultural production in both Africa and the African diaspora. The figure of the zombie that entered the popular imagination with the publication of William Seabrook’s book The Magic Island... Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen (McFarland, 2016) dwells on the intersections of memory, history, and cultural production in both Africa and the African diaspora. The figure of the zombie that entered the popular imagination with the publication of William Seabrook’s book The Magic Island (1929) during the American occupation of Haiti still holds cultural currency around the world. Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen calls for a rethinking of zombies in a sociopolitical context through the examination of several films, including White Zombie (1932), The Love Wanga (1935), I Walked with a Zombie (1943) and The Serpent and the Rainbow (1988). A 21st-century film from Haiti, Zombi candidat la presidence … ou les amours dun zombi, is also examined. A reading of Heading South (2005), a film about the female tourist industry in the Caribbean, explores zombification as a consumptive process driven by capitalism. Author Toni Pressley-Sanon holds a Ph.D. in African Languages and Literatures with a minor in Latin American, Caribbean, and Iberian Studies from the University of Wisconsin-Madison. She also holds an M.A. in Liberal Studies and Anthropology from the New School for Social Research and a B.A. in Comparative Literature with a minor in African-American Studies from Hamilton College. She is an assistant professor at Eastern Michigan University in Ypsilanti, Michigan. In addition to Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen, Pressley-Sanon has a forthcoming book titled Istwa across the Water: Haitian History, Memory, and the Cultural Imagination. The work reads the historical and contemporary relationship between Dahomey/Benin Republic, Kongo and Saint Domingue/Haiti dialectically; that is, as a “long conversation” that is facilitated by the ebb and flow of the ocean’s waves. She argues that this relationship is anchored in memory and manifest through material culture on both sides of the Atlantic divide. James Stancil is an independent scholar, freelance journalist, and the President and CEO of Intellect U Well, Inc. a Houston-area non-profit dedicated to increasing the joy of reading and media literacy in young people. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Zombifying a Nation: Race, Gender and the Haitian Loas on Screen (McFarland, 2016) dwells on the intersections of memory, history, and cultural production in both Africa and the African diaspora. The figure of the zombie that entered the popular imagination with the publication of William Seabrook’s book The Magic Island... Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices