Podcasts about fotot

Lennart Gustafsson förhör Christer år 2000 och det förhöret inkluderar ett gästspel av Tobias. Christer blir arg på Robert på tunnelbanan och det leder till en dom i tingsrätten. Fotot på Christer från 2002 finns här: https://www.moordolofpalme.nl/palme-moordverdachte-christer-poseert-voor-de-camera/Programledare. Dan Hörning med hjälp av Tobias Henricsson. Sponsra Palmemordet på Patreon: https://www.patreon.com/palmemordetSponsra Palmemordet via Swish: 070-7715864 (märk insättningen "Palmemordet")Kontakta Palmemordet: zimwaypodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jobst & Claude im Gespräch mit André. Wir reden über ein Pretty Girls Make Graves Shirt, absurde Größen wie 152, aussehen wie ein Lurch, "Hello Bastards" Lifetime, Das Schwarze Auge, ein Wilhelm Busch Sammelsurium, Pistazienschalen unterm Schultisch, ein liegengebliebener Tape-Sampler, so laut Billy Idol hören, dass die Freund:innen des Bruders es hören, heimlich in Fototüten im Laden gucken, Omas ACDC Platte, die eigene Tochter im Gymnasium, gelbe Docs mit Stahlkappen, der Spitzname Flippi, große Toy Dolls & Brieftauben-Fans, WOM in Frankfurt, Rodgau Monotones & Badesalz, Toy Dolls in der Batschkapp, Olgas Sabber in den Haaren, das BKA in Münster, die Animal New Ones, beim Beten versprechen sich nie mehr selbst zu befriedigen, schlechtes Gewissen dem Pfarrer gegenüber, TAP-Water, die erste Veröffentlichung auf Provoke, die Rock Hard Core-Kolumne von Bernd Granz, Rockdisco im Steinbruch-Theater, mit Biohazard auf den Ohrn Zeitungen austragen in den Suburbs of Eppertshausen, "I´m not Holding your coat", die Sisterhood und Frauen-Punk-Festivals, das HC-Festival in Immenhausen, hochdramatisch im Frail-Film, bei Acheborn lief es von Anfang an anders, erste Tour dank Marc Hartmann, sensationelle Show in Bruchsal, die Anger Battery in Eppertshausen, die frühen Hot Water Music, die Mark-II-Besetzung Von Narsaak, eine kurze Phase mit The Data Break, bißchen mathiger mit PSSGS, das Loxiran Cover, beeinflusst von Scott Ritcher und seinen Covern für Doghouse, die Kunst von Dave McKean, die Collagen der Dead Kennedys Cover, die Artworks von Frankie Goes to Hollywood, die beeindruckendsten Plattencover, die neue Matze Rossi-Platte, mit Freunden reisen, vom jugendlichen Enthusiasmus von Hardcore entfernt sein, kein Metal hören wollen weil es nicht politisch war, Neuentdeckung The Body, Selbständig-Sein, der Münsterland-Kakao, Grundoptimismus, uvm. Drei Songs für die Playlist: 1) Ein Song, der 90s Hardcore für André sehr gut repräsentiert: UNBROKEN - Razor 2) Der beste Song von FRANKIE GOES TO HOLLYWOOD: Welcome to the Pleasuredome 3) Ein aktueller Hit: TAYLOR SWIFT - The Smallest Man Who Ever Lived

Sedan 80-talet har Tommy arrangerat mässor i alla möjliga brancher men sedan 2014 har han fokuserat på och drivit den svenska Dykmässan med framgång. Hur har denna resa i en spretig branch varit och hur överlever man en pandemi där alla besökare plötsligt är borta? Detta och mycket mer får vi lyssna på i avsnittet som även bjuder på lite bröllopssnack, dykincidenter och smågodis 02:40 - Kan man ha dyk-FOMO? 05:05 - Sara har gått och gift sig 06:30 - Vad är det som låter!? 08:04 - Ska vi inte prata om Björns öga? 09:02 - Tilja har varit på Boot 11:11 - Björn har varit med om en otäck dykincident 18:54 - Tommy anländer, med smågodis 21:05 - Dykcert 1968.. på den svartvita tiden 24:14 - Hur började detta med dykmässan? 30:20 - Vad händer med övriga dykmässor i världen? 33:40 - Hur började du med mässor? 35:40 - Pandemin som kunde ha varit slutet 46:10 - Varför kommer inte fler svenska företag? 47:46 - Upplevelsen från förra årets mässa 49:40 - Sara blir entusiastisk över årets föreläsningar 53:50 - Blir/var det röj på dykpuben? 54:40 - Båtmässan lägger ner, vad händer? 1:00:30 - Fototävlingen 1:05:10 - Dykmässan kommer att leva kvar 1:13:20 - Till minne av Helen Hadley

I ftuar në “Live From Tirana” me Ronaldo Sharkën, ka qenë eksperti i IT, Ardit Gavani. Ai ka folur më shumë mbi bullizmin online dhe jo vetëm, duke dhënë këshillat e tij se si të mos bini pre e sulmeve kibernetike…

Vi summerar årets stora svenska filmfest med vår filmkritiker Björn Jansson som var på galan. Dessutom: dagbok från Damaskus efter diktaturens fall. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. SAMTAL: VAD VAR DET FÖR GALA OCH VANN RÄTT FILM? Vår filmkritiker Björn Jansson kommer till studion för att summera intrycken från gårdagens stora svenska filmfest. Förhandsfavoriten ”Den sista resan” fick se sig slagen av ”Passage” i den tunga kategorin ”årets film”. Och ekonomi och politik var de stora samtalsämnena från start till slut. Vilka nominerade och vinnarfilmer från 2024 får man inte missa – och var kan man se dem? REPORTAGE: DAGBOK FRÅN DAMASKUS Humor har blivit ett sätt att hantera de omvälvande händelserna i Syrien efter diktaturens fall den 8 december. En som tagit till det är Selma från Damaskus som i dagliga inlägg på sociala medier uppdaterat om läget, från vardagliga betraktelser till storpolitik. Reporter Revend Shexo, Ekot Radio Sweden. (Selma heter egentligen något annat, men hennes identitet är känd för redaktionen.) SAMTAL: BRADFORD ÄR BRITTISK KULTURHUVUDSTAD – VAD BETYDER DET? Inspirerat av det europeiska kulturhuvudstadsåret utser Storbritannien vart fjärde år sin egen kulturstad. I år har turen kommit till den gamla industristaden Bradford, där man hoppas att kulturen ska leda till att staden lever upp. Vad är Bradford för stad och vad har utmärkelsen för betydelse? Sveriges Radios Londonkorrespondent Pontus Mattsson har besökt invigningen. REPORTAGE: SÅ BLEV ETT AV VÄRLDENS MEST BERÖMDA FOTON TILL Troligen har du sett det någon gång. Ett svartvitt foto av en ung kvinna som rundar ett gathörn i Italien. Fotot heter ”An American girl in Italy” och är taget av den amerikanska fotografen Ruth Orkin 1951. En klassiker vad gäller gatufotografi man just nu kan se på Kulturhuset i Stockholm, i en stor internationell utställning som för första gången visar hela Orkins fotokonst. P1 Kulturs Jenny Teleman gick dit för att få berättelsen om tjejen som gjorde vad som föll henne in. ESSÄ: DET ÄR NORMALT ATT VARA KONSTIG För inte så länge sedan stöttes psykiskt sjuka ut ur samhällsgemenskapen och placerades på anstalter, som S:t Lars i Lund, för att glömmas bort. Men vansinne har också romantiserats och setts som en källa till konstnärligt skapande. Hur normalt är det egentligen att vara konstig? Det frågar sig författaren Maria Küchen i dagens essä från OBS.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Felicia Frithiof

Fryser du till och blir stel när du har en kamera riktad mot dig?Då är detta avsnitt för dig! Jenny Puronne arbetar med att plocka fram dig och din energi i de foton hon tar. I samtalet pratar vi om varför det är så lätt att frysa och checka ut vid fotografering och hon ger dig en mängd tips på hur du kan göra för att lättare vara dig själv och äkta på bild framöver.Du hittar mer om Jenny här.⚜️Kom med i Själasystrar ✨Det finns en plats online för dig som vill vara dig själv fullt ut, göra din grej och få betalt för att vara du. För dig som vill företaga från själ och hjärta, låta din inre vishet guida dig och ha stöd och support på resan.I medlemstjänsten blandar vi andlighet och praktik för att du ska ha ett harmoniskt, hållbart och lönsamt företag där du är trygg, känner glädje och djupare mening. Träffar live och ett ständigt växande bibliotek med bland annat inspelade föreläsningar, workshops och meditationer. Material som både stöttar din egen inre utveckling och ditt företags utveckling.Läs mer om Själasystrar här och kliv in idag. Som medlem får du dessutom självstudiekursen Skapa din andliga praktik och låt energin flöda utan extra kostnad.⚜️Agneta Wahlström Ihr heter jag som driver podden Nyckeln till frihet.Jag har gått från att känna mig som en utomjording till att känna mig hemma hos mig själv med en magisk relation till min inre visa kvinna. Med andra ord talar jag av egen erfarenhet när jag säger att din största styrka är den du innerst inne är. Oavsett vilken personlighetstyp du har är det oerhört viktigt att vara den du är. Att vara sann med dig själv. När du stadigt står i ditt jag – och agerar därefter – levererar du en oerhört stark energi. En energi som leder dig till det liv du längtar efter. För mig har shamansk energimedicin varit avgörande för att:✨ bli trygg och stark i mig själv✨ hitta min grej✨ modigt våga följa det min inre vishet guidar mig tillAllt både privat och som företagare. Och det är precis det här jag gör – guidar introverta kvinnor att hitta sin grej, sin inre vishet. Och jag gör det på ett sätt som passar just dig. Så att du känner dig trygg. Jag erbjuder gemenskap i ett systerskap, enskilda sessioner eller guidning om du vill göra jobbet själv. Du väljer helt enkelt. Allt i livet är energi och genom att skifta din egen kan du skapa stordåd i ditt liv. När du gör vad som krävs för att komma hem till dig själv blir du en skapande magnet och kan ta dina första steg mot att göra verklighet av dina drömmar.Mitt hemma på internet hittar du här. Jag finns även på Instagram, Facebook och LinkedIn.

Markus avgör sommarens fototävling! Och så handlar det om hunden Ebba, en fransk bulldog. Hon är busig och gillar att ha dragkamp med sin lillhusse Noah, som är fyra år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi har utsett 10 vinnarbilder i sommarens fantastiska fototävling. Så kul att få se alla era härliga somriga platser!Här på sverigesradio.se kan ni se alla 10 vinnarna – och ett bildspel med en del av alla tävlingsbidrag!Vill du vara med i Djuronsdag?Skriv till Markus!Mejla till barnmorgon@sverigesradio.se

Markus har hittat på en kul sommarlovstävling till sommarlovet 2024: Ta ett foto på DITT BÄSTA SOMMARSTÄLLE och skicka in bilden till Barnmorgon! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fota dig på favoritställetBarnmorgons fototävling är ett perfekt tillfälle att ta med familjen, syskon, kompisar, farmor, morfar eller någon annan och ge er ut. Kanske till ett gammalt favoritställe, eller så hittar ni ett helt nytt? Ni har hela sommarlovet på er!Fota gärna så att ni är med i bilden, det är roligare så :)Skicka in bilden till barnmorgon@sverigesradio.se senast 25 augusti. Skicka med namn, adress och ålder, så vi kan skicka pris till om ni vinner. Skriv gärna med om varför just det stället är det bästa också.Priser10 vinnare vinner en varsin Barnmorgon-gympapåse. Några av er som skickar in kommer även få vara med i Barnmorgon i höst. LYCKA TILL!

Atilla är en prisad journalist som ofta är ute på skolor och pratar om machokultur. Han har skrivit Mansboken och driver podden Machokulturen.    Vårt samtal handlar om skadliga normer och stereotyper, om gränser och att killar inte ska känna så mycket. Framförallt handlar det om kraften som finns i att lyssna och vad ett förbättrat lyssnade leder till. För dig. För mig. För samhället. Välkommen till ett viktigt samtal som är sårbart, varmt och utforskande.   Fotot på Atilla är taget av Jülide Yoldaş.   Jag som driver podden heter Annika Telléus. Om du har tips eller feedback på podden kan du maila till feedback@konstenattlyssna.se. Dit kan du också maila om du vill boka mig som föreläsare, kursledare eller för att leda workshops. 

I Storbritannien är upprördheten stor på grund av ett fotografi föreställande prinsesan Catherine och hennes barn. Fotot, som delades av hovet, visade sig vara manipulerat och nu sprids vilda rykten bland annat om prinsessans hälsa. Varför väcker ett klumpigt editerat foto så stor ilska, och hur skall vi förhålla oss till bildmanipulation? Den i London verkande journalisten Charlotta Buxton, vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund samt Jonas Jungar, som är innehållschef på svenska yle, diskuterar under ledning av Bettina Sågbom. E-post: slaget@yle.fi

Torbjörn får en vänförfrågan på Facebook, från USA. En kvinna har hittat ett fotografi av honom som barn, gömt i hennes fars kvarlåtenskap. På baksidan står Torbjörns namn. Kan han vara hennes bror? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fotografiet som faller ur en gammal bok i Amerika blir början på en lång resa där hemligheten hans mor burit på i många år avslöjas. Men vad var det som hände? Torbjörn tvingas pussla ihop berättelsen om sitt eget liv, tillsammans med en okänd kvinna i USA.Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör då av dig till programmet och Gunilla Nordlund så kan din berättelse bli ett nytt avsnitt av serien. Maila till familjehemligheten@sverigesradio.seProducent för serien är Ola Hemström. Programmet är gjort 2023.

Urban Hjärne har beskrivits som en av stormaktstidens stora genier med kunskaper inom medicin, kemi, litteratur, teater och mycket annat.Fotot är från Medevi brunns hemsidaLitteatur:SBL - Urban Hjärne Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fotot är på Sean Kirkpatrick som följs ut sista dagen av Susan Gogh. Tack för lyssningen jording. Tack Johan och Mikael. Om du vill hjälpa podden, sätt betyg i spotify och podcaster. Eller Stötta med swish ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠0722330843⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠  ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Paypal⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ @ETPersson Extradelar, bilder, omröstningar & andra funktioner Endast via spotify: ⁠⁠Prenumerera, stötta och få tillgång till extradelar, fb-grupp, mm.⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ 39kr/mån använd länken⁠⁠ ➡️⁠⁠https://podcasters.spotify.com/pod/show/ufobrt/subscribe⁠⁠ SPARA mejlet du får med bekräftelse på prenumerationen.  ARTIKELN. https://www.svt.se/nyheter/intresset-for-ufon-storre-an-nagonsin-ett-bra-citat-har E.Thomas.Persson@protonmail.com  ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠neogardpeder@gmail.com⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/ufobrt/message

Under sommarlovet har det rasslat in bilder på er tillsammans med djur. Markus pratar med höstens första vinnare, 6-åriga Mirabelle. Hon har tagit en somrig bild tillsammans med hästen Baywatch. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vill du vara med i Djuronsdag?Skriv till Markus!Mejla till barnmorgon@sverigesradio.se

Studion är fulltalig igen, Philip Trollér och Sanna Sundberg är på plats för att ta upp allt som hänt senaste tiden: fotbolls-VM, allsvenska bottenstriden, allsvenska toppstriden samt Öis Gais och Utsikten. Fokus på rykten, övergångar och eventuella försäljningar.Men också:• Fotot på Fridolina Rolfö• Återkomsterna• Discovery-experten som imponerar• Betyget på Sveriges VM-insats• Debatten om utlåningarna• Kalle Karlssons Ipad• Svennis-skalanPlus möcke, möcke mer! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Markus har hittat på en kul sommarlovstävling: Ta ett foto på DIG och ett djur och skicka in bilden till Barnmorgon! Gå ut på djurjaktDen här tävlingen är ett perfekt tillfälle att ta med familjen, syskon, kompisar, farmor, morfar eller någon annan och ge er ut och leta upp ett djur att fota sig med i sommar! Ni har hela sommarlovet på er :)(det går såklart lika bra att fota med ett husdjur)GÖR SÅ HÄR FÖR ATT VARA MED I TÄVLINGEN: Hitta ett DJUR som du skulle vilja fota dig med! Det kan vara en liten myra, en stor häst, en busig katt eller något helt annat djur. Det bestämmer DU! Ta fram en mobil eller något annat att fota med.* Ta en bild på dig och djuret. Antingen kan du fota själv, eller så kan du be någon annan göra det. VIKTIGT: SE TILL ATT du och djuret syns i bilden samtidigt.* Skicka in ditt foto till barnmorgon@sverigesradio.se senast 20 augusti.* Skicka med ditt namn, efternamn, ålder och hela postadressen – så att vi kan kontakta dig - och skicka ditt pris om du vinner. Skriv gärna med vad för djur du fotat dig med också, och djurets namn – om det har något.Vad vinner man?Några av alla er som skickar in kommer att få vara med i Barnmorgon i höst och berätta om era bilder.Vi utser också 10 vinnare som vinner fina priser.Vi lägger ut djurbilder under sommarenHåll utkik här på Barnmorgons hemsida och i Barnradions sociala medier - vi kommer publicera en del av de bilder som kommer in! LYCKA TILL!När ni mejlar in en bild till tävlingen får Barnradion rätt att använda bilden och publicera den på vår sajt och i sociala medier.

Torbjörn får en vänförfrågan på Facebook, från USA. En kvinna har hittat ett fotografi av honom som barn, gömt i hennes fars kvarlåtenskap. På baksidan står Torbjörns namn. Kan han vara hennes bror? Fotografiet som faller ur en gammal bok i Amerika blir början på en lång resa där hemligheten hans mor burit på i många år avslöjas. Men vad var det som hände? Torbjörn tvingas pussla ihop berättelsen om sitt eget liv, tillsammans med en okänd kvinna i USA.Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör då av dig till programmet och Gunilla Nordlund så kan din berättelse bli ett nytt avsnitt av serien. Maila till familjehemligheten@sverigesradio.seProducent för serien är Ola Hemström. Programmet är gjort 2023.

Författaren Torbjörn Elensky berättar zombiens fascinerande och grymma historia och analyserar deras mångfacetterade betydelse idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. Ursprunget på HaitiDen 24 oktober 1936 vandrade en äldre kvinna av svårbestämd ålder in i byn Ennery i Haiti. Hon var lam i vänstra benet, hade inga ögonfransar och bar en smutsig gammal tygtrasa virad runt huvudet, men i övrigt var hon naken. Hon identifierades efter ett tag som Felicia Felix-Mentor. Problemet var bara att Felicia Felix-Mentor hade dött och begravits redan 29 år tidigare, 1907. Det fanns bara en förklaring till att hon återvände hem igen efter så många år: Byborna och hennes egen familj kom fram till att hon gjorts till en zombie, och det var som ett bevis på att sådana existerade som hon blev känd för världen.Författaren Zora Neale Hurston mötte Felicia Felix-Mentor och tog en bild av henne. Den publicerades i Life magazine den 13 december 1937 i anslutning till Hurstons artikel Black Haiti: Africa, America, Voodooism. Vid denna tid hade zombier varit kända ett tag, de hade börjat erövra sin plats i filmvärlden och därmed i den vidare populärkulturen. Men till skillnad från de flesta tog Hurston den haitiska folktron på fullt allvar. Fotot av Felicia och bybornas vittnesbörd togs till intäkt för att zombier var ett reellt faktum, och inte någon myt till skillnad från de traditionella berättelserna om varulvar, vampyrer och gengångare, väsen som hade inspirerat 1930-talets stora våg av skräckfilmer och som alla kunde avfärdas som fantasifoster. Hurstons förklaring av zombiefenomenet var tidstypiskt rationell: det var givetvis inte magi som gjorde en till zombie, utan någon form av drog, en kemikalie som stängde av ens medvetande, samtidigt som man kunde fortsätta att röra sig, arbeta, göra allt en levande människa gör, men utan medvetande om det, utan egen vilja och utan ett levande själv. Troligen fanns det gammal kunskap om vilka växter och djur som kunde användas, och som förts över från Afrika på slavskeppen.Det sägs ibland att zombien är det unikt amerikanska bidraget till världens stora monsterkatalog. Men det är alltså inte från USA, utan från Haiti, som den ursprungligen härstammar. Sina rötter har den i afrikanska föreställningar och den västafrikanska religionen voudun som kom att blandas upp med katolicismens riter och helgon i den synkretistiska religion som utvecklades av slavarna i den franska kolonin Saint Domingue till voodoo. Saint Domingue var ett av världens mest vinstbringande företag, tack vare den intensiva odlingen av sockerrör, som bidrog substantiellt till den franska statskassan under lång tid. Men det var också ett av de allra hårdaste slavregementena under ett par hundra år, tills slavarna år 1791 gjorde uppror mot de franska herrarna och skapade den självständiga staten Haiti. Namnet var en hyllning till Taíno, den karibiska ursprungsbefolkning som i princip helt utrotats av kolonisatörerna under 1500-talet. Haiti betyder land av berg på deras språk.Haiti var faktiskt det andra landet i Amerika, efter USA, som vann sin självständighet. Men att det var huvudsakligen svarta slavar som gjort uppror i namn av den franska revolutionens universella ideal var svårt att svälja för de förment upplysta människor som inte riktigt kunde acceptera de svartas förmåga till självständigt tänkande. Säkert har den oro slavrevolutionen väckt också bidragit till den starka exotiseringen i de flesta skildringarna av Haiti - och inte minst av voodoo, som alltså inte är någon form av magi, utan en religion.Zora Neale Hurston var en av de drivande krafterna i the Harlem renaissance, Harlemrenässansen, den väldiga blomstringen av svart kultur i 1930-talets New York. Hon var intellektuell, författare, disputerad och när hon ville åka till Haiti för att studera traditionerna på ön fick hon 2000 dollar av Guggenheims stiftelse, för att täcka alla sina omkostnader. En summa som motsvarade en anständig årslön, så hon kunde genomföra sin expedition i lugn och ro. Syftet var att fortsätta sina studier av de svartas magi. I tidigare böcker hade hon bland annat skildrat hur hon själv deltagit i hoodoo-ceremonier i trakterna kring New Orleans, en folktro som har mycket gemensamt med voodoo. Hon var närmast antropolog, och hennes ideal var att delta som likvärdig i de ceremonier och föreställningar som hon kom i kontakt med. Det betyder inte att hon nödvändigtvis själv måste tro på dem, men hon menade att man för att förstå en annan människas föreställningsvärld måste begripa hur den själv faktiskt anser att världen är ordnad.I Haiti deltog hon i ceremonier, mötte flera av landets främsta houngans, voodoopräster och såg med egna ögon hur deltagare i riterna blev besatta av andar, loa, som red dem som om de vore hästar. Det som är så speciellt med Hurstons syn på dessa upplevelser är alltså att hon satte sig i sinnet att se dem som helt naturliga, utslag av mänsklig aktivitet, möjligen en sorts psykologiska gåtor, men inte konstigare än tungomålstal och religiös extas i någon baptistkyrka i USA. Och hon insåg också att medan man i USA och övriga Västvärlden betraktade en människa som antingen levande eller död, så fanns det här i Haiti fler andra grader av existens, mellan död och liv, av vilka zombiens är den mest fruktansvärda. Hon hörde zombiehistorier överallt, vart hon än reste berättades det om döda som kommit tillbaka, om hur zombier utnyttjades i arbetet på sockerfält och på sockerbruken. Men den enda hon själv träffade var den arma Felicia. Zora Neale Hurstons foto av henne är det första av en person som faktiskt påstås ha varit en zombie.Hurston deltog visserligen i de religiösa ceremonierna, men hon var en modern kvinna och hennes slutsats var densamma som läkarnas: Felicia hade drogats för att utnyttjas som arbetskraft. Hon hade alltså aldrig dött på riktigt. Hennes egen bror identifierade henne, liksom hennes tidigare make. Denne var sedan länge omgift och hade en ny familj - han ville inte ha tillbaka sin första hustru. Felicia hade således ingenting att återvända till, den enda lösningen för dem alla var att stänga in henne på mentalsjukhus. Och det var där Hurston mötte henne: en oönskad kvinna, utstött ur sin familj och samhället. Kanske hade hon råkat äta något giftigt, kanske hade hon avsiktligt förgiftats, kanske hade hon hållits fången mot sin vilja, kanske hade hon på något märkligt sätt faktiskt levt som en zombie, men vaknat upp igen och återvänt hem. Hurston ville veta vad det var för gift hon fått i sig, men det skulle dröja många år innan någon på allvar började analysera möjligheterna på den fronten. Nu blev Felicia Felix-Mentor istället passiviserad av psykofarmaka. Om hon inte varit en zombie tidigare förvandlades hon till det nu, av den moderna läkarvetenskapen. 2. Zombien på skärmenMitt första intryck av de tre förmenta zombier, som stumma fortsatte med sitt arbete, var, att det låg något onaturligt och besynnerligt över dem. De slavade som djur, som automater. Deras ansikten, som uttryckslösa voro böjda över arbetet, kunde jag inte tydligt se utan att böja mig ned. Polynice rörde en av dem vid axeln och gav honom tecken att resa sig. Lydigt som ett djur ställde han sig långsamt upprätt och vad jag då såg, gav mig, på grund av eller trots vad jag förut hört, en chock, som gjorde mig riktigt illamående. Ögonen var det värsta. Det var inte inbillning av mig. De voro verkligen som ögonen på en död människa, inte blinda, utan stirrande; de saknade brännpunkt och sågo ingenting.Citatet är hämtat ur The magic island, äventyraren William Seabrooks Haiti-skildring från 1929. Boken kom på svenska redan samma år, under titeln Mysteriernas ö, och gjorde stor skandal. Seabrook beskrev hur han själv deltagit i ceremonier och druckit getblod och skulle senare göra ännu större skandal med sina skildringar av kannibalism i Västafrika. Mycket av det han skrev var lögn och överdrifter. Men det är alltså genom denna bok den ursprungligen lokala företeelsen zombier blir känd i världen.Strax därefter når de Hollywood. I White zombie, från 1932, som bygger på Seabrooks beskrivning, är zombier själlösa arbetare som drar runt sockerbrukets maskineri långsamt, viljelöst och ostoppbart. Inte ens då någon av dem ramlar ner i anläggningen och krossas till döds rör de en min. Men själva skräckhistorien centreras kring den vita societetskvinnan Madeline Short Parker, spelad av stumfilmsstjärnan Madge Bellamy, i en av sina få talroller. På sin resa mot Haiti stöter Parker och hennes fästman på plantageägaren Charles Beaumont, som bjuder dem till sin egendom. Han är förstås förälskad i Madeline, men avvisas och vänder sig då till en voodoomästare spelad av Bela Lugosi, sedermera mera känd i rollen som Dracula. Denne onde magiker ja, för här är voodoo likställt med svart magi gör Madeline till en zombie som går att styra rakt in i Beaumonts famn. Denne upptäcker emellertid att det är helt värdelöst att äga hennes viljelösa kropp. Det var hennes själ, hennes personlighet han förälskat sig i. Nå, till slut dör voodoomästaren såväl som plantageägaren, Madeline frias från sin förtrollning, återförenas med sin fästman och så levde de lyckliga i alla sina dar.Som antyds redan i titeln präglas filmen av en tydlig dikotomi mellan svart och vitt. Ljudet av de svartas trummor som genljuder i den tropiska natten spelar en central roll. De symboliserar något primitivt, ursprungligt, men också sex och hotfull magi.I Jacques Torneurs sevärda I walked with a zombie, från 1943, fungerar de svarta personerna i filmen inte bara som anonym bakgrund, de deltar i handlingen, framställs som hyggliga människor, voodoo framhävs som religion, inte svart magi och i en nyckelscen alldeles i början sägs det rent ut att landet är vuxet ur slaveriet och revolutionen mot slavägarna. Varför denna förändring i tilltalet? Jo, mellan White zombie och I walked with a zombie hade Zora Neale Hurstons nyfikna och mindre exotiserande voodoo-reportage publicerats i Life magazine. Det är uppenbart att de gjorde skillnad i synen på haitierna.När zombier senare återvänder till populärkulturen är det först via skräckserietidningar under 1950-talet. Sådana som regissören George A Romero läste under sin uppväxt. Men den moderna zombiefilmen är helt och hållet hans skapelse. De här vandrande liken vars enda mål är att äta de levande föds i hans film Night of the living dead, från 1968. I den etableras grundpremissen för i stort sett alla kommande zombiefilmer: en grupp människor barrikaderar sig i en byggnad, vilken anfalls i våg efter våg av långsamt men ostoppbart vandrande zombier. I Romeros första film i en bondgård. Och i den andra, Dawn of the dead, från 1978, i ett stort köpcentrum.Om man i de tidiga filmatiseringarna kunde läsa in en medveten eller omedveten kritik mot omänskliga arbetsförhållanden och slaveri, så är det lockande att se hur den kritiska blicken nu istället vänts mot konsumismen och dess slavar, som levande döda håglöst vandrar mot the mall. Men Romero vänder slutligen också upp och ner på den svartvita dynamiken i White zombie. Huvudrollen i Night of the living dead spelas av Duane Jones och hans rollfigur Ben är en både handlingskraftig och samlad svart protagonist i en värld av kaos. Något som vid denna tid i praktiken inte existerade i amerikansk film.Under lång tid dominerade Romero zombiefilmvärlden, även om inte minst de italienska spagettizombiefilmerna öppnade för nya skikt av ohöljt blodig våldsamhet. Men hur kom vi därifrån till 2000-talets explosion, där zombier blev vardagsmat? Naturligtvis var det inte längre serietidningar, film eller tv som satte agendan och därmed inte heller längre USA. Det japanska tv-spelet Resident evil tog världen med storm när det började säljas 1996. Och här finns flera av de motiv som utvecklat genren, som att zombierna uppstår på ett stort företag som sysslar med hemlig forskning. Det finns zombiedjur och muterade monster. Det handlar inte längre om vanliga människor som barrikaderar sig tillsammans, utan det är elitfighters som slåss med allt mer spektakulära vapen. Spelet har lett till en lång filmserie och för varje ny film blir zombierna allt mer groteska och kampen mot dem allt mer bombastisk. Ska man förklara varför just zombier blivit så extremt populära under 2000-talet så är nog det en av de enklaste förklaringarna: de funkar så bra som spel man får springa, man får skjuta, man får under tidspress hitta kreativa lösningar på livshotande utmaningar. Allt i en trygg miljö och utan att behöva resa sig ur soffan.Men med detta var också alla gränser sprängda. Vi fick zombiekomedin Shaun of the dead, den globala zombiekollapsen World war Z. Samtidigt vändes blicken mot det mer jordnära, det sociala samspelet mellan dem som barrikaderar sig tillsammans. Det gäller inte minst den tv-serie som för en tid skulle bli störst av alla och få zombiegenren att nå ut till den riktigt breda allmänheten. The walking dead började sändas 2010 och gav upphov till spin off-serien Fear the walking dead, båda riktiga långkörare. Här var mediegången den omvända. Först kom Robert Kirkmans och Tony Moores tecknade serie, sedan tv-serien och sist kom spelet. The Walking dead utspelar sig i hög grad i sydstaterna, vars stora svarta befolkning speglas i antalet viktiga roller med svarta skådespelare. I och med slaveriets forna utbredning i detta område, knyter serien också an till zombiens ursprung på Haiti, nationen som byggdes av revolterande slavar och där zombien blev en hotfull påminnelse om denna historia.3. Den första ateistiska mytologinI zombiefilmen Dawn of the dead från 1978 tar Robert A Romero tillvara på alla de satiriska möjligheter som ges av att den lilla gruppen överlevande barrikaderat sig i ett stort köpcentrum. This was an important place in their lives, detta var en viktig plats i deras liv, anges som förklaring till varför de odöda söker sig just till the mall.Om zombiens föddes som en mardrömsversion av slavens liv på Haiti en viljelös, levande död som arbetade utan ett uns av mening har den här blivit en spegelbild av den konsumerande västerländska samtidsmänniskan. De överlevande frossar då de plötsligt har fri tillgång till allt, medan zombier åker rulltrappa och vandrar mållöst mellan skyltfönster, lika uttryckslösa som skyltdockorna de passerar.Sedan 1978 har konsumismen förstås expanderat över alla bräddar. Det finns knappast något fredat område. Vi konsumerar vila och vi konsumerar sex. Vi gör rentav varor av våra personligheter, bygger upp vår image som om vi vore produkter, för att vi inte längre orkar göra arbetet att utveckla oss själva som människor. Zombielivet är en utmärkt symbol för denna den absoluta materialismens triumf.Andra klassiska monster har alltid något individuellt drag. En vampyr är både offer och förövare, den har personlighet. Dessutom sex appeal, vilket knappast är något zombier kan anklagas för att ha. Till och med varulvar är monster som lider och reflekterar över sin situation, också de erotiskt laddade, vilket framhävts inte minst av den engelska författaren Angela Carter. Frankensteins monster, modernitetens ursymbol, är på sätt och vis också en zombie en odöd som stapplar fram genom tillvaron men som reflekterar över sin roll, vill förstå vem han är och varför Dr Frankenstein skapat honom till ett liv av lidande. Zombien däremot vill bara äta människokött. Den har ingen personlighet, inget öde, inget djup. Den tänker inte, kommunicerar inte, har inte ens insektssamhällets kollektiva intelligens och förmåga till samhällsbyggande. Den är ruttnande kött bara, som sakta men obönhörligt närmar sig för att äta upp dig eller göra dig till en i zombiehorden. Vilket öde som är värst är upp till var och en, men ingen kan i längden undgå det ena eller det andra.Zombier är nihilistiska monster som gestaltar ett liv helt utan värde. Det är därför de passar så bra i skjutspel också. När du skjuter sönder en av de vandrande odöda utför du en ren hygienåtgärd, de är inte längre människor och absolut inte några personer. Till och med när det kommer till att skjuta nazister finns det en liten moralisk spärr, men inte om de förvandlats till zombier först vilket sker i allt fler filmer och spel. De absolut onda förvandlas till absolut främmande. Men frågan ställs faktiskt i en del filmer och naturligtvis även i tv-serierna, om det verkligen är rätt att döda dem urskillningslöst. Tänk om någon skulle hitta ett botemedel? Upprepade skräckeffekter bygger på att det är en närstående som kommer fram till en, någon man älskar, men som blivit en zombie och då måste man välja: döda den eller låta sig själv dödas av den. I dessa scener stegras obehaget, men de kan även laddas av en viss sorg, som då centrala huvudpersoner efter att ha varit med oss flera säsonger, dör även de, i armarna på vänner och familj, vilka tvingas krossa deras skallar för att förhindra att de omvandlas. Det obönhörliga hos zombien, att det är totalt omöjligt att resonera med den, speglar väl den växande känslan som många känner inför samtidens hot, inte minst klimatförändringarna.Hellre än att tala om nihilism kan det formuleras som att zombier befinner sig bortom ont och gott. Eftersom de är utan vilja har de heller inte ansvar för sina handlingar. De personifierar, ironiskt nog helt utan att längre vara personer, naturens absoluta likgiltighet inför oss och våra behov vilken i vår tid ersatt Guds tystnad som källa till existentiell fasa.Ja, zombievärlden kan betraktas som den första rent ateistiska mytologin. I de flesta sammanhang ges inte ens någon egentlig förklaring till varför de här själlösa vandrarna plötsligt uppträder ibland oss. De är en miasma bara, en massa som växer och växer av odifferentierade, avindividualiserade konsumerande, dödande, ätande kroppar. Inte ens onda, utan alla lika mycket offer som vi själva. Och detta påpekas gärna i filmerna: de är vi. Lite som i devisen som sitter över den groteska samlingen av skelett i kapucinerklostrets krypta i Rom: Ni är det vi var, vi är det ni blir.Och någonstans där, i dödens oförklarliga väldighet och oundviklighet ligger naturligtvis också skräcken för zombier. När de väller fram i ostoppbara massor åskådliggör de en dödens barock. Estetiken har rötter långt tillbaka, till exempel i den katolska kyrkans kult kring helgonens kroppar, som inte sällan går att se mumifierade i glaskistor i de stora katedralerna. Den för också tankarna till de döda som kan beskådas i Palermo, mumifierade och iklädda sina bästa finkläder. Tydligare än så kan inte döden göras. I en tid då teknologin, vården, hygienen avlägsnat oss så mycket det bara går från döden, är denna typ av fysiskt närvarande döda kroppar mera skrämmande än under den tid då det ännu var vanligt att ta avsked på dödsbädden, vaka vid liket och kanske även fotografera sig tillsammans med det, som på 1800-talet.Den ursprungliga, haitiska zombien släpar med fötterna för att den är en slav. Slavens enda form av protest är att maska, att sabotera eller i värsta fall att stympa sig själv för att inte längre kunna jobba. Det är dess motvilligt mekaniska rörelsemönster som överförts till zombier. Men det finns andra fasor som går igen i zombieestetiken och de två mest uppenbara, som ligger mellan 1930-talets blonda kvinnozombier och vår tids sönderfallande döda kroppar, är andra världskrigets fasor. För den som slentrianmässigt skrattar åt zombier som massakreras i populärkulturen är denna tanke smått hotfull. Den förvandlar den avslappnade känslan till ångest, men det måste sägas: Vad i sinnevärlden liknar zombier mest om inte lägerfångar i Auschwitz eller de irrande överlevande strax efter atombombsexplosionerna i Hiroshima och Nagasaki? Dessa tomma, själlösa, mekaniserade före detta levande människor är också en bearbetning av människans djupaste mörker och det moderna krigets yttersta fasor: dödslägret och atombomben.En modern mytologi alltså, men samtidigt en förening av närmast eviga motiv. Grekernas dödsrike där de döda svävar runt utan att riktigt veta vilka de är. Och dödsdansen, där hög och låg, rik och fattig dansar tillsammans mot det oundvikliga slutet, i kyrkomålningar från pestens 1300-tal. Helvetesskildringar i ord och bild från många århundraden av religiösa försök att skrämma oss till ordning. Frågan är bara om vi förmår att lyssna på vad den vill säga oss idag, den jämrande uttryckslösa folkhopen, som släpar sig fram mot köpcentret medan världen står i brand. 4. Monster i livets tjänstDet finns något glädjande, nästan rörande, i hur vi människor kan ta det vi fruktar mest, kondensera det till någon sorts fungerande symboler och ritualer, och göra det till ett sätt att vara tillsammans, fira och njuta av livet, samtidigt som vi besvärjer faran.Som att ta på oss sönderrivna kläder, groteskt smink och vandra tillsammans längs gatorna som en hord av odöda. Så kallade zombie walks, zombiepromenader, är en av de mest fascinerande utlöparna av zombiekulturen, och tog form kring millennieskiftet. En av de första, som hölls som ett pr-jippo för en skräckfilmsfestival i Kalifornien 2001, blev en årlig tradition och promenaderna har sedan dess blivit en global företeelse. En folkfest i likdelarnas tecken, som det hette om en parad i Stockholm. När zombiepromenaderna nådde Brasilien blev det naturligtvis en folkfest med tiotusentals deltagare. För detta är förstås i grunden en ny sorts karneval, som riktigt gottar sig i det motbjudande och groteska, vilket som sagt alltid har varit ett av mänsklighetens sätt att fira livet och besvärja de verkliga farorna.Det är naturligtvis inte zombier vi egentligen fruktar. Men som vår tids monster lyckas de åskådliggöra alla våra rädslor för krig och utrotning, atomvintern, det konsumerande livets meningslöshet, och såklart döden i sig. De kan uppfattas som symboler för både pandemier och klimathotet. Samtida, som sagt. Och på ett sätt sträcker sig zombiekulturen rakt in två skarpt åtskilda men ändå besläktade rörelser i vår tid. Du behöver inte pengar eller avancerad teknik för att klä ut dig till en zombie och delta i rörelsen, med tid och tålamod kan du fixa det själv och bli en del av gemenskapen. DIY, do it yourself, som devisen lyder på engelska. Men zombieran påminner också om en helt annan gör-det-självkultur, där det gemensamma brutit ihop och varje man måste klara sig själv.I filmer och tv-serier om zombier är det naturligtvis denna överlevnad som är det centrala temat: hur klarar man av att samhället kollapsar runt en, hur kan man överleva utan att själv smittas av zombier, då varken polis och sjukvård, militär eller elförsörjning och vatten och avlopp längre fungerar? Det är inte så konstigt att zombier ofta används som fiktivt hot i diskussioner kring preppning, om att förbereda sig för det allra värsta: ett krig, en väldig naturkatastrof, en samhällskollaps av något slag. Litteraturen som lär ut hur man bör göra är stor och växande. Redan 2003 kom Max Brooks The zombie survival guide, som är en komplett handbok om hur man skyddar sig från de levande döda. Den börjar i beskrivningar av vilka vapen man kan använda och hur man bäst tar kål på attackerande zombier, om de kommer enskilda eller i stora grupper. Men också om vilken sorts byggnad det är bäst att barrikadera sig i, vilka fordon som är lämpligast i olika typer av terräng och den ger rådet att man ska organisera sig, samarbeta och läs på, läs på, läs på!. Även om få fruktar en verklig zombiekollaps så kan man lära sig en hel del, dessutom med fiktionens lite avdramatiserande fernissa. Herman Geijer är en svensk ledstjärna i undergångsförberedelsen, han har skrivit böcker och hållit kurser i Zombieöverlevnad. I både dessa praktiska guider med fiktiva förtecken och i de rena fantasierna är det lätt att se hur zombiegenren förnyar och utvecklar två klassiska koloniala genrer: Vilda västern och Robinson Kruse-berättelsen. Kampen för att erövra och försvara nytt territorium mot ett hotfullt folkslag, samt försöken att överleva med det lilla som står till buds. Precis som under karnevaler och zombiepromenader används monstren för att tjäna livet och överlevnaden.Med alla dessa bottnar i människans grundläggande instinkter och fasor, såväl som i samtidens specifika bekymmer, är det lätt att förstå zombiens starka roll i dag. Ändå är det inte utan fascination jag scrollar genom de långa zombietrådarna på Mumsnet, ett brittiskt nätforum i stil med svenska Familjeliv, där föräldrar vanligen diskuterar recept, nappavvänjning och annat fredligt. Nu för tiden blandas det med diskussioner om hur zombier troligen attackerar, var de biter, vilka vapen som är lämpligast, och vad man bör ha i skafferiet om man ska klara en längre belägring.Det verkar onekligen som att distinktionen mellan fiktion och verklighet blivit suddig för flera personer. De kanske inte tror att det finns zombier här och nu, men kan mycket väl tänka sig att de kan uppstå. Ett virus eller någon drog skulle kanske på riktigt kunna göra så att de döda vaknar. Eller för all del en förbannelse av något slag. Den ursprungliga verkliga zombien från Haiti, har möjligen sina lokala anhängare. Men den är numera alltmer olik populärkulturens samtida dito. När William Seabrook och Zora Neale Hurston reste runt Haiti och skrev sina zombieskildringar på 1920- och 30-talen, var berättelserna om levande döda som slavade på fälten vitt spridda. Och så sent som 1983 tog antropologen och etnobotanisten Wade Davis Hurstons berättelse om sitt möte med zombien Felicia Felix-Mentor på största allvar. Han satte sig i sinnet att undersöka hur en zombie hade kunnat skapas med någon drog, och presenterade olika förslag på receptet i en numera klassisk uppsats: The ethnobiology of the Haitian zombi. Han rapporterade om nya zombiefynd på Haiti och fick med sig olika misstänkta blandningar, som vid laboratoriestudier alla visade sig innehålla gift från blåsfisken. Den är världens näst giftigaste ryggradsdjur, men även känd som en japansk delikatess. Sushi gjord på blåsfisken fugu lär döda omkring 50 personer per år i Japan. Ingen har emellertid rapporterats bli en zombie.Troligen har zombier på Haiti alltid varit en myt, ett sätt att möta och hantera slaveriets fasor. Precis som vår tids levande döda främst är ett sätt att bearbeta vår tids fruktan. Men vem vet säkert? Seabrook såväl som Hurston och Davis, rapporterar alla om Haitis lagbok, Code pénal, från 1883, i vilken det uttryckligen förbjuds att göra någon till en zombie med hjälp av droger. Kanske användes faktiskt gift för att göra slavarna fogliga. Och kanske kommer det en dag ett virus som verkligen förvandlar oss till zombier. Prepparna har nog rätt. Det är säkrast att vara förberedd på allt.Torbjörn Elensky, författare

Andreas är adopterad. När han som vuxen söker upp sin biologiska mamma får han reda på att hans far har dött i Vietnamkriget. Men när han får se ett foto av sin far börjar mammans lögner avslöjas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Andreas var vuxen när han bestämde sig för att söka upp sin biologiska mor. Han, som växt upp som enda barnet, får nu veta att han har två syskon. Men han får också beskedet att hans far, en amerikansk helikopterpilot, dött i Vietnamkriget. Men sakta börjar mammans berättelse rämna och en ny, hemlig, familj avslöjas.Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör av dig till programmet och Gunilla Nordlund så kan din berättelse bli ett nytt avsnitt av Familjehemligheten. Maila till Familjehemligheten@sverigesradio.se.Producent för serien är Ola Hemström.

Andreas är adopterad. När han som vuxen söker upp sin biologiska mamma får han reda på att hans far har dött i Vietnamkriget. Men när han får se ett foto av sin far börjar mammans lögner avslöjas. Andreas var vuxen när han bestämde sig för att söka upp sin biologiska mor. Han, som växt upp som enda barnet, får nu veta att han har två syskon. Men han får också beskedet att hans far, en amerikansk helikopterpilot, dött i Vietnamkriget. Men sakta börjar mammans berättelse rämna och en ny, hemlig, familj avslöjas.Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör av dig till programmet och Gunilla Nordlund så kan din berättelse bli ett nytt avsnitt av Familjehemligheten. Maila till Familjehemligheten@sverigesradio.se.Producent för serien är Ola Hemström.

Det största på decennier har hänt inom astronomi – ett rymdteleskop har lyckats fota den djupaste bilden av universum någonsin. Fotot är banbrytande och visar hur det kryllar av galaxer som vi aldrig tidigare sett. Det går även att se ljus från 13,5 miljarder år sedan. Foto har väckt stor uppståndelse och snart ska flera bilder komma från teleskopet, som kallas James Webb. Vad innebär det här framsteget för oss jordbor? Vad betyder det att vissa av galaxerna som man ser på fotot, slits isär? Är vi ett steg närmare att finna liv i rymden nu? Vad ser man mer på fotot? Gäst: Göran Östlin, professor i astronomi vid Stockholms universitet Programledare: Vilma Ljunggren

Tjena! Nu blir det en blandning av att vara mamma, mobbing, skillnaden på självförtroende och självkänsla, fel och misstag och naturligtvis lite om måsar som jag älskar ....Ha Ha Ha! Fotot är jag när jag har flyttat till norr, ålder 16 eller 17 år. Herre jösses ser ut som 12 år Kram på er!

Andreas är adopterad. När han som vuxen söker upp sin biologiska mamma får han reda på att hans far har dött i Vietnamkriget. Men när han får se ett foto av sin far börjar mammans lögner avslöjas. Andreas var vuxen när han bestämde sig för att söka upp sin biologiska mor. Han, som växt upp som enda barnet, får nu veta att han har två syskon. Men han får också beskedet att hans far, en amerikansk helikopterpilot, dött i Vietnamkriget. Men sakta börjar mammans berättelse rämna och en ny, hemlig, familj avslöjas.Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör av dig till programmet och Gunilla Nordlund så kan din berättelse bli ett nytt avsnitt av Familjehemligheten. Maila till Familjehemligheten@sverigesradio.se.Producent för serien är Ola Hemström.

Andreas är adopterad. När han som vuxen söker upp sin biologiska mamma får han reda på att hans far har dött i Vietnamkriget. Men när han får se ett foto av sin far börjar mammans lögner avslöjas. Andreas var vuxen när han bestämde sig för att söka upp sin biologiska mor. Han, som växt upp som enda barnet, får nu veta att han har två syskon. Men han får också beskedet att hans far, en amerikansk helikopterpilot, dött i Vietnamkriget. Men sakta börjar mammans berättelse rämna och en ny, hemlig, familj avslöjas. Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör av dig till oss så kan din berättelse bli ett av avsnitt av Familjehemligheten. Maila till Familjehemligheten@sverigesradio.se. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Ola Hemström.

Kalle Moraeus säger att han har förlikat sig med tanken att han blivit "gubbe". Insikten som började med ett par läsglasögon har nu blivit en bok till alla gubbar om åldrandet och hur man gör det bästa av den nya perioden i sitt liv. Musikern, artisten och programledaren Kalle Moraeus, född 1963, nådde topplatån på ålderstrappan och började leta litteratur om mannens klimakterium. Han hittade inte vad han sökte utan skrev en egen bok om mannens åldrande och hur det är att vara gubbe han kallar sig själv för gubbe nu vid 57 års ålder. Tjur på retur en kärleksförklaring till alla gubbar blev en självbiografisk och anekdotisk självhjälpsbok. Lundströms bokradios producent Anna-Karin Ivarsson intervjuar Kalle Moraeus, hon i Stockholm och han i Orsa. Fotot däremot togs en tid därefter när Moraeus hade ärende till huvudstaden. Johan Hedberg är redaktör och medförfattare till Tjur på retur. Hedberg och Moraeus har samarbetat med manus tidigare i tv-sammanhang. Kalle Moraeus säger om tillblivelsen av boken: Jag skrev och han rättade till. Programledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Anna-Karin Ivarsson (producent)

I vårens sista Djuronsdag berättar 6-åriga Melina i Luleå om sin hund Rocky. Om hur han var tvungen att flytta när lillasyster blev allergisk. Farzad drar också igång en fototävling! Utmaningen är att ta en selfie med en insekt i sommar och skicka in till oss. Läs mer på Barnmorgons hemsida.

Kalle Moraeus säger att han har förlikat sig med tanken att han blivit "gubbe". Insikten som började med ett par läsglasögon har nu blivit en bok till alla gubbar om åldrandet och hur man gör det bästa av den nya perioden i sitt liv. Musikern, artisten och programledaren Kalle Moraeus, född 1963, nådde topplatån på ålderstrappan och började leta litteratur om mannens "klimakterium". Han hittade inte vad han sökte utan skrev en egen bok om mannens åldrande och hur det är att vara gubbe han kallar sig själv för gubbe nu vid 57 års ålder. Tjur på retur en kärleksförklaring till alla gubbar blev en självbiografisk och anekdotisk självhjälpsbok. Lundströms Bokradios producent Anna-Karin Ivarsson intervjuar Kalle Moraeus, hon i Stockholm och han i Orsa. (Fotot togs en tid därefter när Moraeus hade ärende till huvudstaden.) Johan Hedberg är redaktör/medförfattare till Tjur på retur. Hedberg och Moraeus har samarbetat med manus tidigare i tv-sammanhang. Kalle Moraeus säger om tillblivelsen av "Tjur på retur": "Jag skrev och han rättade till". Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se Programledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Anna-Karin Ivarsson (producent)

I detta fullspäckade avsnitt pratar vi bl.a. om: Är korta berättelser underskattade i dagens ADHD-samhälle? Joels dunderanalys av berättelserna och hur dessa tillsammans porträtterar den amerikanska själen! Den klassiska bröderna Coen stilen. Den mörka humorn och den nattsvarta dystopin. Får man säga indian egentligen? Titta, Dudley!!! Den kvinnliga frigörelsen finns där, troligtvis..? Fotot, ljussättningen och den fantastiska färgpaletten! Och såklart trivias, nästa poddfilm och massa annat KUL!

Fotot på Rebecka är taget av Kajsa Göransson Rebecka Edgren Aldén har skrivit thrillern Deadline som utspelar sig i redaktionsmiljö, ett ämne som Rebecka känner väl efter många år som ledare inom tidskrifter som Damernas Värld och Mama. Vi har ett samtal om hur det är att verka inom en bransch som utsätts för disruptiva förändringar med krav på att hitta nya intäktskällor och att överleva ett allt med uppskruvat tempo. I boken skildras onda influencers, chefer med mörka hemligheter och ond bråd död. Det må vara skruvat för att passa thrillerformatet, men enligt Rebecka finns det mycket i Deadline som stämmer med den riktiga medievärlden. Mer om Rebecka och hennes böcker finns här: http://edgrenalden.se/index.html Besök gärna Sonders hemsida för mer inspiration: www.sonder.se Hjälp fler att hitta Sonderpodden genom att sätta betyg i din podcastapp.

Tierfotografie: welche Szene steckt dahinter? Warum fotografiert Natalie als Katzenmensch vor allem Hunde? Wie erschafft sie ihre Traumwelten in den Bildern? Und warum hat Natalie den Schritt in die hauptberufliche Fototätigkeit noch nicht gewagt? Diese Podcast Folge unterscheidet sich von den bisherigen, denn diesmal geht es nicht um große Kunden und das Profi-Fotobiz, sondern um eine Nische auf dem Fotomarkt, von der vor allem Privatpersonen und ihre Vierbeiner schwärmen und profitieren.

Dubbelgäst! Första delen har vi vår söndagskompis Caroline Ringskog Ferrada Noli. I andra delen pratar vi fotot på det svarta hålet med forkaren Magnus Axelsson.

Anna Lovisa fick flera utomäktenskapliga barn som hon tvingades lämna bort. När hon sen fick ett dödfött barn gömde hon det. Efter upptäckt och dom lyckades hon tack vare en präst ta sig till England. Den här säsongen berättar vi om människor från förr vars liv på olika sätt tog nya vändningar. Många av historierna handlar om människor som inte själva hade så stora möjligheter att påverka sin situation. Och inte alltför sällan var det händelser som i gamla tider kunde innebära att hela livet kantrade, som till exempel för de kvinnor som fick utomäktenskapliga barn och möttes av samhällets fördömande. Dagens huvudperson heter Anna Lovisa. Hon fick flera barn utom äktenskapet. Barn som hon ofrivilligt tvingades lämna bort. Och hade det inte varit för en ovanligt godhjärtad präst hade hon sannolikt slutat sitt liv i total vanära. Släktforskaren Maude Svensson nystade upp historien om Anna Lovisa. - Anna Lovisa var min mormors pappas äldsta syster. Hon föddes 1856 i Skallsjö i Västergötland. När Anna Lovisa är 20 år ger hon sig iväg hemifrån. Men hennes liv blir inte enkelt. När hon är 22 år får hon sitt första barn. En liten pojke som hon döper till Hugo Birger. Men eftersom hon är ogift tvingas hon lämna bort honom till sina föräldrar som nu bor i Finnerödja och själv söka jobb i Stockholm. Där hinner det inte gå mer än två år innan historien upprepar sig. Hon föder sitt andra utomäktenskapliga barn, en gosse som får namnet John Einar. Han blir placerad i ett fosterhem i Uppland medan Anna Lovisa söker jobb i Småland. Men hon är barnkär och vill gärna ha sonen intill sig. Så när hon får jobb som barnsköterska på Åminne bruk flyttas sonen och hamnar hos familjen Schytt i Forsheda, som visar sig vara en bra fosterfamilj och som bor i samma socken som Anna Lovisa. - De har inga barn själva och han kommer till slut att bli stins. Allt verkar vid det här läget bra. Men någon har fått veta att Anna Lovisa är mamma till Einar och blir därför kallad till enskild skrift inför prästen. Dessutom blir hon av med jobbet. En vecka efter att Anna Lovisa stått inför prästen och bekänt sina synder flyttar hon tillbaka till föräldrahemmet i Finnerödja. Men där ser hushållet annorlunda ut. Mamman hade dött och pappan gift om sig med en 20 år yngre kvinna. Anna Lovisa blir inte hemma länge. Hon söker nytt jobb och flyttar till Göteborg där hon får arbeta som piga. - Vad jag förstår får hon slita mycket och en dag ramlar hon på deras vind när de håller på med tvätten. Det står beskrivet i en polisrapport, berättar Maude Svensson. Efter fallet blir Anna Lovisa sjuk och då berättar hon för husmor att hon är gravid. Hon får omedelbart sparken, men får stanna i 14 dagar eftersom dom har en till stortvätt. - Efter barra några dagar får hon värkar och får hjälp av en annan huspiga att ta sig till Järntorget där hon kan ta en droska till sitt rum som hon hyr på Karl Gustavs gatan 43 i Göteborg. I polisförhören kan man läsa att det är sent på kvällen som Anna Lovisa reser hem. Vid niotiden på aftonen hade Anna Lovisa Eriksson gående begivit sig till Jerntorget därifrån den tilltalade i droska ensam åkt till den förhyrda bostaden. Den tilltalade kände under vägen födsloplågor och lade då en underkjortel på golvet av droskan och lät fostret nedfalla å kjorteln, varefter den tilltalade lindat kjorteln omkring fostret som varit döfött. - Och så går hon in i sitt rum och tittar på fostret. Hon ser att det är ett dödfött gossebarn.  Den tilltalade undersökte efter framkomsten till bostaden fostret som befunnits vara ett gossebarn. Följande dag på morgonen inlindade den tilltalade fostret i ett gammalt lintyg och nedlade detsamma i en henne tillhörig koffert.  - Och så låser hon kofferten. Nästa dag är hon dålig och kommer inte ut ur rummet. Värdparet blir oroliga och går in till Anna Lovisa som säger att hon har tandvärk. Efter två veckor tar hon ut fostret från kofferten och lägger några tidningar runt knytet. Hon beger sig till Brunnsparken där hon tar en spårvagn. När hon hoppar av promenerar hon mot Mölndalsån där det fanns ett ställe utmed landsvägen som hon kastade i fostret. Sen åkte hon hem, berättar Maude Svensson.  - Hon hade tidigare erkänt att hon var gravid och folk började undra var barnet var. Någon anmäler henne till polisen och den 23 april 1890 kallas hon till förhör på polisstationen och en rättslig process påbörjas. Så småningom döms Anna Lovisa till böter och straffarbete. Maude Svensson får frågan om hon tänker att Anna Lovisa tog livet av gossebarnet. - Jag vet faktiskt inte vad man ska tro, och kanske det inte är så viktigt. För mig är det viktiga att hon hade ingen chans. Hon var en stark kvinna som kämpade och ville säkert ta hand om sina tre pojkar, men samhället då tillät inte det. Det görs så småningom en utförlig utredning där polisen åker till den plats där Anna Lovisa uppgett att hon lagt fostret. - Och där hittar de flera foster, varav ett var vid livet när det lades i vattnet.  Åklagaren uppger att det uti stadens närhet hittats åtskilliga döda foster, vilket ett enligt obduktionsprotokoll varit vid liv vid födseln, kunde vara det ifrågavarande fostret. - Och då säger åklagaren att man kan inte utesluta att just det fostret var Anna Lovisas. Och hon kunde inte bevisa att det inte var hennes.  Straffet för Anna Lovisa blir åtta månaders straffarbete plus att hon ska betala böter till hennes två vittnen, familjen hon hyr hos. De ville inte vara vittnen och ville ha två kronor var som kompensation för att det var en obekväm situation. De två kronorna sänks till en och femtio, vilket blev tre kronor totalt. - Jag vet inte om hon var i fängelset. Jag har letat och inte lyckats hitta henne i någon fångrulle. Däremot kan jag se att drygt fyra månader efter domen, den 31 oktober 1890,  genomgår hon absolution i Masthuggskyrkan. Där arbetade just då en mycket folklig och populär kyrkoherde som hette Edvard Osterman. Den folkkäre kyrkoherden Edvard Osterman gav alltså Anna Lovisa absolution, eller syndernas förlåtelse. Men inte bara det. Maud Svensson har i sin forskning sett att han också verkar ha velat hjälpa Anna Lovisa till ett nytt liv. Till exempel avstår han från att skriva något om brottet i kyrkboken. Däremot antecknar han att hon ska flytta till England och ger henne det nödvändiga flyttbeviset. Men varför hon flyttar vet inte Maud Svensson. - Första gången jag kan se ett bevis på att hon är i England är i november 1893 då hon står antecknad som medlem i den lutherska kyrkan i London. Där står att hon arbetar som hembiträde på Abbey road 66.  Anna Lovisa blir kvar i London, och 1897 kommer hennes förstfödde son Hugo Birger emigrerar till England. Han söker upp sin mamma som bor i Putney, en stadsdel i London, och bosätter sig där. - Men han är färgad av tiden och erkänner aldrig att Anna Lovisa är hans mamma.  Maude Svensson säger att trots att det är en sorglig historia speglar det en väldigt stark kvinna som verkligen kämpade.   Än idag vet inte Maud Svensson hur Anna Lovisa såg ut. Men hon är en av de två kvinnor som syns på gruppfotot. I samband med sin forskning fick Maude Svensson kontakt med sin engelska gren av familjen. Även de syns på bild. Så här skriver Maude Svensson om gruppbilden: Fotot är taget när familjerna träffades mer än hundra år efter Anna Lovisa emigration. Fotot är taget i Gamla stan utanför Munkbrogatan 6 där Anna Lovisa jobbade mellan november 1880 och maj 1881 hos kafèidskerskan Törnros. På fotot syns Hugo Freeman som är barnbarns barn till Anna Lovisa boende i England, Hertha Svensson som är Maudes mamma och vars morfar var Anna Lovisas broder, Maude Svensson som bor i USA och längst till höger Vivien Sheffield som också är barnbarns barn till Anna Lovisa och bor i England.  Innan släktforskningen kände ingen i Maudes släkt till att det fanns en stor familjegren i England.    Edvard Osterman - de fattigas beskyddare Det är givetvis svårt att veta hur det hade gått för Anna Lovisa om hon blivit kvar i Sverige, men samtidens dom var hård över kvinnor med utomäktenskapliga barn och hennes liv var redan på väg i en nedåtgående spiral, så risken för att hennes liv hade slutat på samhällets botten var stor. Men Lovisa hade turen att få hjälp av prästen Edvard Osterman i Göteborg som utfärdade det flyttbevis som gav henne chansen att starta ett nytt liv i England. Vem var han då prästen Osterman? När vi försökte hitta svaret på den frågan fann vi en mycket kontroversiell präst som var så oönskad av de högkyrkliga inom stiftet att de till och med tog till röstfusk för att hålla honom borta från tjänsten som kyrkoherde. Att det var just honom Anna Lovisa sökte upp var säkert ingen tillfällighet. Hans rykte att ta parti och strid för de fattiga var vida känt. Idag är det däremot få som kommer ihåg honom. Edvards barn-barn Per Olof Osterman bor i Uppsala. Han har mycket att säga om sin berömde farfar, men historien om Anna Lovisa var ny för honom: - Ja, jag har inte hört den förut men det stämmer ganska väl med de skildringar jag funnit i min släktforskning. Han beskrivs som initiativrik, men han var också uthållig.  Han var varmt religiös och rätt tidigt, redan som student så ägnade han sig åt ungdomsverksamhet, och det fortsatte han med hela sin prästerliga gärning. Ungdomar och fattiga, det var hans fokus, konstaterar Per-Olof Osterman. Edvard föddes 1843, och kom från ganska enkla förhållanden, hans föräldrar arrenderade ett jordbruk. Han gick i läroverk i Göteborg, och när han är klar med det for han till Karlstad för att arbeta i en butik, för han skulle bli handelsman. Men Edvard bytte bana. Han begav sig till Uppsala för att läsa teologi, och när han var 30 år gammal var han färdig. Han fick ett jobb i en nybyggd och oansenlig kyrka i Göteborg, Johanneskyrkan, men han var ännu inte prästvigd. Biskopen i Göteborg var schartauan, det vill säga, han tillhörde en sträng inomkyrklig riktning som periodvis varit stor i Göteborgs stift. Edvards familj däremot var frireligiös, och präster inom stiftet kunde inte ha en sådan bakgrund, menade biskopen, som vägrade prästviga Edvard. Men det var nog inte bara hans föräldrar som var problemet, tror Edvards son-son Per-Olof. - Biskopen hade dessutom uppmärksammat Edvards predikningar i Johanneskyrkan, och de föll inte i god jord, eftersom farfar inte alls delade den schartauanska uppfattningen.   - Resultatet blev att Edvard inte fick prästvigd i Göteborg, fortsätter Per-Olof. Istället blev det biskopen i Skara som prästvigde honom 1876 Edvard Osterman hade uppmärksammats av liberala krafter i Göteborg och han fick direkt efter sin prästvigning arbete som företagspräst på Carnegiebruken, den stora porterbryggaren i hamnen, en väldigt speciell tjänst, där han främst skulle tjäna arbetarna på bruket. Det var nog ingen tillfällighet att det blev just han som fick den tjänsten, tror hans sonson. - Han hade gjort sig känd redan i tiden i Johanneskyrkan för sina varma predikningar, inte minst bland kvinnorna. Ja, Edvard Osterman var populär bland människorna i Masthugget, då en fattig stadsdel där det främst bodde arbetarfamiljer. Så när man skulle bilda en ny församling i Masthugget i början av 1880-talet var han en självklar kandidat till jobbet. Men valet blev en utdragen process kantad av en rejäl skandal. Såhär skrev Göteborgs Handels- och sjöfartstidning om saken: Men nu skulle det visa sig, av vilka olika element församlingen var sammansatt. En valkamp uppstod både före och vid kyrkoherdevalet med thy åtföljande besvär, som gjort församlingen riksbekant och som låtit henne i närmare sex år vara utan kyrkoherde. Ja, det tog nästan sex år innan valet kunde avgöras och Osterman installerades som kyrkoherde. Först såg valet ut att gå hans väg. Efter provpredikningar på vintern 1882 vann Osterman över sin närmaste konkurrent, men det valet ogiltigförklarades efter att man upptäckt ett fel i röstlängden. Så valet gjordes om, och Edvards konkurrent, en schartuan som hade biskopens gillande, vann nu med nästan 100 rösters övervikt. Men det visade sig vid en kontroll att flera hundra röstsedlar hade förfalskats. Återigen skrev tidningen om saken: Denna kyrkovalshistoria utgör ett mörkt blad i svenska kyrkans historia. Såsom man finner av berättelsen förvandlades nämligen efter det man prövat röstsedlarnas äkthet, hr Ostermans minoritet av 77 röster till en majoritet av 233 röster. Icke mindre än 305 röstsedlar voro således ogiltiga. Och hvad innebär detta? Fråga dem som undertecknat namnunderskrifterna under edlig förpliktelse! Och ändock lefva vi ej i ett land, där man ej får hylla satsen att löfte ej behöver hållas mot en otrogen. Och Otrogen är naturligtvis hvarje annan än den renlärige schartauanen. Valet underkändes återigen, och till slut fick Osterman tjänsten. Nästan sex år efter att de första provpredikningarna hållit installerades Osterman i februari 1889. Det verkar som att han varit noga med att inte blanda sig i striden själv: - Man påpekar överallt jag har läst att han höll sig utanför striden, säger Per-Olof, som tror att en av de saker som irriterade de högkyrkliga var att Edvard ville engagera andra än bara prästerna i det kyrkliga arbetet, han arbetade för att diakonin skulle ta en större plats. Edvard Osterman startade något som idag sannolikt skulle kallats ett församlingshem. Det fick namnet Hyddan och verksamheten kom att skötas av diakoner. Hyddan behövdes, för den nybyggda Oskar Fredriks kyrka som var enormt pampig ansågs av många församlingsbor för fin för dem de ville inte gå dit eftersom de saknade fina kyrk-kläder. I herdaminnet, de speciella böcker som berättar om kyrkans män och hur de verkade, så beskriver man verksamheten i Hyddan under ett år då många hade det svårt.  Det var långa rader av hungriga människor som under vintern 1909 en tid bortåt dagligen bespisades med gröt och mjölk i Hyddans samlingssal. Gröten kokades i flera hundra liter på Gibraltar, Sahlgrenska sjukhuset och ålderdomshemmet och forslades sedan rykande varm till Hyddan, där den utportionerades till alla som ville ha. En pojke som inte tyckte att han passade i Hyddan eftersom han suttit inne tre månader, fick svaret: `det gör ingenting, det är just sådana som de vill ha.` Efter hans död erkände även Stifts-tidningen att Osterman blev, kanske mer än någon annan prästman här i Göteborg, väl förtrogen med den fattigare befolkningens lekamliga nöd. Den här beskrivningen är gjord samma år som Edvard Osterman dog, 1909. Han arbetade kvar i Oskar Fredriks kyrka ända fram till slutet. - Ja, han är 66 år så när som på en vecka när han dör i en brusten blindtarmsinflammation, berättar hans son-son. Begravningen blev en speciell hyllning till den populäre prästen. - Man blir förvånad när man ser bilderna på liktåget. Det är stora folkmassor som samlats, de lär vara flera tusen, det är fem vagnar med kransar och blommor som följer likvagnen fram till begravningsplatsen. - Det var stor uppslutning också bland prästerskapet, det påpekas särskilt att nästan alla stiftets präster var med. Men trots att Edvard Osterman var så populär i sin tid så pratades de inte mycket om honom under Per-Olofs uppväxt. - Dels var det ju länge sedan han dog, min egen far vara bara sju år när Edvard dog, säger Per-Olof och tillägger: - Och frågar man ingenting får man ju inga svar. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Viktor Åsberg och Patrik Paulsson slaktband@sverigeradio.se

Förhandsboka Amatörtimmen på Vinyl! Få de första 152 avsnitten i ett fantastiskt paket uppdelat på 600 skivor! Du kan alltså lyssna igenom ett helt avsnitt och bara ta en paus nio eller tio gånger för att vända på skivorna! Agera nu och få ett signerat fotografi på köpet! Fotot föreställer Hampus, signerat av Simon. Allt detta för endast 150 000 kr!…

Det behöver inte vara tråkigt att vara hemma. Tvärtom kan det vara superroligt! Hör när Farzad delar med sig av sina absolut bästa vara-hemma-tips. Programledare: Farzad Farzaneh. Producent: Emilia Melgar Arnheim. Ljudmix: Johan Hörnqvist. Fotot på Farzad: Victor Gårdsäter (resten är ett montage).

I det femte avsnittet så pratar jag med teaterlärar-assistenten, musikern och vännen Andreas Larsson. Vi pratar mycket om teater, vänskap, sanning och lögn samt mycket mer. Mycket intressant blev det så det är bara att ta och lyssna vet jag. Fotot är taget av Akira Öberg. Glöm inte att gilla på facebook om ni gillar det ni hör. Mig går att nå på pestilium_n21@hotmail.com

Digitunnis räägime, mida on uut printerimaailmas. Fototöökoda kodus - kas fotosid saab ka kodus kvaliteetselt välja trükkida ning kas see maksab hingehinda? Kas suuremas mahus tekstide väljaprintimiseks on laserprinter ainus võimalus või on trükiinnovatsioon avanud ka uusi variante? Mida arvata multifunktsionaalsetest kontorikombainidest? Nendele ja teistelegi printimisteemalistele küsimustele otsivad esmaspäeval vastust saatejuhid Mart ja Henrik ning residenteksperdid Euronicsist. (Mart Parve, Henrik Roonemaa.)

Vilken avslutning på uppesittarkvällen! Familjen Hammar får nästan med allt på sin fina bild i vår lilla julfototävling. Förkrossande seger! Johan Wester leder showen. Panelen i rimstugan som består av Anders Eldeman, Anna-Charlotta Gunnarsson och Katarina Hultling jublar. Och när vi var nära att ge upp hoppet ringer äntligen Sarah Dawn Finer in och avslöjar att hon peppar inför rollen som julvärd i tv med grönkålschips.

Nu har vi avslutat vår stora fototävling. Bilder är även fortsättningsvis välkomna, men de är då inte med i tävlingen. Nästa vecka får du veta vilka två som vinner boken Sjörapporten. Bilden ovan är ett av bidragen. De andra kan du se här: I Cirrus på söndag pratade vi bland annat om referensytan på sjökortet, ett uttryck som man kan höra i väderleksrapporterna i radio. Vad betyder det? Vi fördjupade oss också i varför SMHI inte längre säger "Doggers bank, Vita banken och Midsjöbankarna". Det beror på att sjöfarten har blivit så internationell, förklarade Madeleine Grandlund som var veckans meteorolog. Och hur kan det här fenomenet intill uppstå? Att man ser tre solar istället för en. Det kallas för bisolar och är en typ av halo-fenomen. Låg- och högtryckens rotation Bertil Steen i Träslövsläge utanför Varberg hade hört av sig och var nyfiken på lågtrycken och hur de uppför sig. Han undrade om lågtrycken alltid roterar åt samma håll. Vill du lära dig mer om låg- och högtryck?

Lisbeth Jakobssons pappa har varit flitig väderobservatör. Nu har hon hittat hans journalböcker från 1930-talet som är fyllda med spännande berättelser. Lisbeth berättade mer i söndagens Cirrus och undrade hur dagens observationer går till? Finns det fortfarande personer som, liksom hennes pappa, för bok över vädret? Du kan läsa Lisbeths brev till Cirrus här: Vi pratade också om bilden här ovan. Hur kan en regnbåge vara så flack? De brukar annars ofta vara ganska runda i formen. Och så fick du lära dig mer om en regndroppes liv. Hur växer de och när faller de sönder? Svaren från programmet hittar du under Lyssnarnas frågor till höger. Det lösa tunna hår som inte ligger så tätt till frisyren STÅR RAKT UPP mot himlen. Per Gustafson har skrivit till oss med en ganska obehaglig historia om ett åskoväder. Hela hans historia kan du också läsa under fliken Min bästa väderhistoria. el Niño och la Niña Börje Holm undrade om väderfenomenet el Niño inträffar så regelbundet som det sägs. Jo, visst är det så, svarade Nils Holmqvist. Här kan du läsa mer om det fenomenet. Fototävlingen Nu är det sista chansen att skicka in bilder till vår fototävling 2012. Senast på fredag 10 augusti vill vi ha ditt bidrag via epost. Skicka din bild till cirrus@sverigesradio.se. Vill du se de bidrag som har kommit in hittills?