Podcasts about kameror

Hur skiljer man vessla från hermelin? Hur funkar mårdens sexliv? Forskaren Tim Hofmeester tar oss med in i smårovdjurens liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En nyfiken blick och ett rätt så oemotståndligt ansikte. Och en skarp jägare. Det där stämmer in på smårovdjuren mård, iller, vessla och hermelin. Tim Hofmeester, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå, har ägnat både sin fritid och sin yrkesliv åt att lära sig mer om de spännande djuren. En snöig, kall morgon i januari berättar han hur man skiljer djuren åt, vad de äter och var de lever. Men än så länge är mycket okänt om dem. Kameror uppe i träden ska öka kunskapen om mårdens reproduktion, snöspårning ska visa i vilken typ av skog vesslor och hermelin helst jagar.Reporter är Lena Näslund och programledare Karin Gyllenklev.Inslaget är hämtat ur direktsändningen av Naturmorgon den 11 januari 2024.

Utanför Vindeln forskas det om smårovdjurens hittills ganska okända liv. I programmet också: contortatall och nya råd för hur ålen ska räddas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den här lördagen står smårovdjuren i fokus i Naturmorgon: mård, iller, vesslor och hermelin. De är vackra, skarpa jägare och lever ett dolt liv för de flesta av oss. Fältreporter Lena Näslund besöker SLU-forskaren Tim Hofmeester som ägnat både sin fritid och yrkesmässiga forskning åt att lära sig med om de spännande djuren. Kameror uppe i träden ska öka kunskapen om mårdens reproduktion, snöspårning ska visa i vilken typ av skog vesslor och hermelin helst jagar. I lämmelstudier på fjället har kamerorna fångat vesslor som jagar i gångarna under snön. Hur skiljer man förresten de olika arterna åt? Och hur går det för illern när klimatet blir varmare – hur långt norrut kan den sprida sig? Följ med till Västerbotten, strax utanför Vindeln på en smårovdjursmorgon.För 50 år sedan började den nordamerikanska contortatallen planteras i stor skala i Sverige. Då sa man att den inte kunde sprida sig, men det visade sig vara fel. Nu finns contortatall i nästan hela landet, men särskilt i täta plantager i norra Sverige. I ett reportage reder vi ut vad contortatallen är för slags träd, hur den påverkar rennäring, biologisk mångfald och rekreation – och om den kan klassas som invasiv.Hur ska Sverige bidra till att den akut hotade ålen räddas? Den frågan har en internationell utvärdering tittat på. Vi berättar vad utredarna kommit fram till, och ber ålforskaren Josefin Sundin kommentera.Johannes Koch har lagt märke till att några av stenarna på hans skogspromenad är täckta av en ljusgrå lav, och där verkar inte någon mossa vilja växa. Trots att stenarna runt omkring är mosstäckta. Är det så att laven i sig stöter bort mossan? Vi ber lavexperten Åsa Dalslätt reda ut mysteriet.I veckans kråkvinkel tar Joacim Lindwall oss med till farmors obekväma rokokosoffa där två böcker startade en naturhypnos som fortfarande håller i sig.Programledare är Karin Gyllenklev.

Efter en strid konkurrerar Nätverk D ut en annan gruppering och kontrollerar snart droghandeln i Växjö men de har också en annan viktig inkomstkälla som får poliser att beskriva dem som nya Dödspatrullen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På nyårsafton 2023 pågår ett samtal i en lägenhet i Växjö. Det pratas pengasummor och ”klivare”, det är ett mord som planeras. Måltavlan finns många mil bort – i Stockholm. Lägenheten är högkvarter för en kriminell gruppering i stan, som polisen kallar för Nätverk D. Nätverket har sin bas i stadsdelen Araby och har efter en strid med en annan gruppering tagit kontroll över narkotikamarknaden i Växjö. ”De hade gjort sig av med bossen, och efter det var det som att de hade fått stans kriminella nycklar”, säger Jonatan Bergman”, reporter på P4 Kronoberg. Men Nätverk D har också en annan viktig inkomstkälla, som kommer fram i det där samtalet på nyårsafton. Polisen hör nämligen allt som sägs, för lägenheten står under hemlig avlyssning. Kameror utanför dörren filmar vem som går in och ut. ”Det vi har sett är att de har tagit på sig morduppdrag som läggs ut på entreprenad av andra kriminella nätverk runt om i landet, där man helt enkelt betalar utförare för att man ska komma dit och avrätta motståndaren”, säger växjöpolisen Emir Bajric. Programledare: Petra Berggren och Linus LindahlProducent: Jenny HellströmReporter: David OhlssonLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal

21. jūnijā Lielajā ģildē  notiks kamerorķestra "Davinspiro Camerata" koncerts "Atdzimšana". Šis būs pēdējais nozīmīgais simfoniskās mūzikas koncerts pirms ēkas rekonstrukcijas. Kultūras rondo studijā vijolnieks, diriģents un atskaņojuma vadītājs Daniils Bulajevs, kamerorķestra "Davinspiro Camerata" koncertmeistars Andrejs Jegorovs un čellists Maksims Skibickis. Kamerorķestris “Davinspiro Camerata” kopā ar vijolnieku Daniilu Bulajevu, pianisti Agnesi Egliņu, čellisti Gunu Šnē, vibrofonistu Andreju Puškarevu un klarnetisti Annu Mariju Kubecku atskaņos Dmitrija Šostakoviča, Maksa Rihtera, Georga Pelēča, Atrura Maskata un Raimonda Paula mūziku. Nosaukums “Atdzimšana” radies, pretnostatot abas koncerta daļas, no kurām pirmā izskanēs gandrīz pilnīgā tumsā.

Han ägde mig. Så heter boken som Carola har skrivit. Den handlar om hur hon i nästan 10 år levde med en man som både fysiskt och psykiskt misshandlade henne. Från att ha varit en drömkille, blev Magnus successivt en tyrann som kontrollerade hela Carolas liv. Kameror i hemmet, redogörelser för allt hon skulle göra, våldtäkter, trakasserier och överskrivning av vårdnaden av deras gemensamma barn. Tillslut är det en person på socialtjänsten som under ett möte skriver en lapp: Är du avlyssnad? Hur blir man tillslut fri från en destruktiv och för sitt liv farlig relation? Och hur blir man hel igen? Om du behöver hjälp: unizon.se Ångestpodden har som mål och syfte att kommunicera vetenskaplig fakta, av folkbildande karaktär samt bedriva ett påverkansarbete kring ökad tillgänglighet av vård och stöttning för alla som lider av psykisk ohälsa. Samtalen handlar om att lära sig saker i förebyggande syfte. Att sänka trösklar och inge en känsla av att inte vara ensam. Det handlar inte om att öka den psykiska hälsan, utan göra ohälsan lite mindre outhärdlig. Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Alex Dahlbäck Instagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallberg Facebook: Ångestpodden TikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden? Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon? mind.se spes.se suicidezero.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Voiniča manuskripti un to šifrēšana mūzikā. Kultūras rondo studijā saruna ar komponisti un senu manuskriptu pētnieci Annu Fišeri, kuras jaundarba ”Voynich Codex” pamatā ir šī manuskripta mistērija. Studijā arī pirmatskaņojuma diriģents Renāts Cvečkovsks, kura vadībā skanēs kamerorķestris “Sinfonia Concertante”, un soliste soliste, laikmetīgās vokālās mūzikas pētniece Helēna Sorokina. Kamerorķestris “Sinfonia Concertante” aicina uz “Concerto E&F” 27.martā Mazajā ģildē. Ar šo koncertu orķestris turpina koncertu ciklu „Concerto no A līdz Z”. Šajā ciklā vairāku gadu garumā iecerēts iepazīstināt klausītājus ar ļoti plašu latviešu komponistu loku, koncerta programmas veidojot komponistu vārdu un uzvārdu alfabēta secībā un īpaši aktualizējot jaundarbus. Šoreiz koncertā diriģenta Renāta Cvečkovska vadībā izskanēs vairāki darbi stīgu orķestrim – Ērika Ēšenvalda "Laika robežas", Maijas Einfeldes "Nikte un Selēne", Gustava Fridrihsona "Eine kleine Passione" un Annas Fišeres jaundarba mecosoprānam un stīgu orķestrim "Voynich Codex" pirmatskaņojums, kurā kamerorķestrim Sinfonia Concertante pievienosies soliste Helēna Sorokina.

Magnus och Martin kommenterar de senaste kamera- och objektivnyheterna, går på djupet om Sony A9 III och globala slutare samt tittar i kristallkullan och spår vad som ska komma under 2024. Sony A9 III är den första professionella stillbildskameran med global slutare – något som både ger unika bildmöjligheter, men också innebär en del begränsningar. De tekniknördiga pågarna snackar även om de senaste kamerorna och objektiven som testats, kommenterar fotonyheter och försöker se in i framtiden för att förutspå vilka kameror som ska släppas under 2024.

Nyheterna Radio 17:00

I veckans avsnitt tar vi oss igenom de senaste händelserna inom djurpolitiken. Sebastian Wiklund och Matilda Kylefors bryter ner Ekots lördagsintervju med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) som ifrågasätts om den hotade betesrätten. Det snackas även om det läckta utkastet från EU-kommissionen om revideringen av EU:s djurskyddslagstiftning och varför kamerabevakning på slakterier skulle göra verklig skillnad för djuren. Vill du stötta Djurens Rätts arbete för djuren? Bli månadsgivare. Läs rapporten "Åtgärder för att hindra smittspridning i Sveriges djurfabriker- och förbättra djurvälfärden". Ljudet vid 7:20-9:53 kommer från Sveriges Radio.

Festivāla “Saxophonia” ietvaros 16.februārī uz Lielās ģildes skatuves būs dzirdama koncertprogramma “Šnē un džezroks”, kurā uzstāsies Valsts kamerorķestris “Sinfonietta Rīga”, diriģenta Normunda Šnē vadībā. Kultūras rondo studijā viesojas un par gaidāmo koncertu stāsta Normunda Šnē . Kamerorķestrim pievienosies Latvijā populāri džeza mūziķi: Dāvis Jurka – saksofons, Ritvars Garoza – taustiņinstrumenti, Valters Sprūdžs – elektriskais bass un Andris Buiķis – bungas. Programmā enerģiski, tembrāli krāšņi un aizraujoši džeza mūzikas skaņdarbi. Džeza improvizācijas matemātiskie algoritmi un progresīvā roka brāzmainā enerģētika pieder diriģenta Normunda Šnē daudzskaitlīgajām muzikālajām stihijām. Līdztekus klasikai, 20. gadsimta modernisma strāvojumiem un civilizācijas atmiņās sakņotām laikmetīgās mūzikas alūzijām, viņa skaņu paletē allaž atrodama vieta arī pa kādai neakadēmiskai intonācijai - elektroakustiskai mūzikai, kas pasaulē nākusi ar pastiprinātāja un mikrofona starpniecību. Frenks Zapa, Mailss Deiviss vai “Genesis” šajā ainavā trāpīgi ilustrē Normunda Šnē centienus sintezēt realitāti un dzīves ritma pulsāciju. To apliecina arī viņa sadarbība ar līdzīgi domājošiem kolēģiem Latvijā, muzicējot tādās progresīvā roka, kamerdžeza vai džezroka grupās kā “Marana”, “Sīpoli” un “Vecās mājas”. No otras puses - Djūks Elingtons vai Flečers Hendersons iemieso Normunda Šnē ideju par laikmeta gara izteikšanu orķestra daudzveidīgajās krāsās. Līdzīgi domājis arī diriģenta novadnieks Ringolds Ore – simfodžeza žanra aizsācējs Latvijā.

Troksnis ir briesmīgs, bet vainīgo neredz. Šo Hugo Leontjeva mīklu un citas skanīgākās pagājušā gada mīklas Griezajos ratos min kamerorķestra "Sinfonietta Rīga" saime: Artūrs Gailis, Anete Toča un Gints Ozoliņš. Skanīgāko mīklu kategorijā izvirzītas mīklas, kuras sacerējuši: Hugo Leontjevs, Dace Priedoliņa, Sebastians Broks, Andris Rutkovskis, Līva Priede, Sandra Krafte, Laima Buķe, Zoja Heimrāte, Ilmārs Zemnieks un Agate Mieme.

Magnus och Martin snackar om de senaste fotonyheterna och om Artificiell intelligens i kameror och programvara.

Ar ko īpaša solās būt Valsts kamerorķestra „Sinfonietta Rīga” jaunā sezona, atgriežoties Lielajā ģildē? Par sadarbību ar viesmāksliniekiem un koncertiem ārpus Latvijas Kultūras rondo studijā pārrunājam ar kamerorķestra „Sinfonietta Rīga” māksliniecisko vadītāju un diriģentu Normundu Šnē un mūziķiem Agnesi Kanniņu un Ivaru Brīnumu. Piektdien, 23. septembrī, plkst. 19.00 Lielajā ģildē savu 17. koncertsezonu uzsāks diriģenta Normunda Šnē vadītais kamerorķestris „Sinfonietta Rīga”. Sezonas atklāšanas koncertā uzmirdzēs arī izcilā latviešu vijolniece Vineta Sareika. Viņas sniegumā dzirdēsim Johannesa Brāmsa Vijolkoncertu, savukārt orķestra lasījumā klausītājiem būs iespēja kavēties romantisma laikmeta jutekliskā skaņraža Roberta Šūmaņa Pirmās simfonijas dzīvi apliecinošajos motīvos. Šajā koncertsezonā „Sinfonietta Rīga” atkal atgriežas vēsturiskajā Amatu ielas namā. Domājot par saviem uzticamajiem klausītājiem ir sagatavotas daudzas aizraujošas koncertprogrammas, kurās kopā ar kamerorķestra mūziķiem uz Lielās ģildes skatuves dēļiem kāps izcilas mūzikas personības, norisināsies jau tradicionāli un publikas iecienīti festivāli. Jau pavisam drīz pēc kamerorķestra koncertsezonas atklāšanas 23. septembrī sekos vēl kāds nozīmīgs sākums - ikgadējā Rudens kamermūzikas festivāla atklāšanas koncerts 7. oktobrī, kurā uz Lielās ģildes skatuves „Sinfonietta Rīga” mūziķi tiksies ar spožo franču čellistu Žanu Gijēnu Keirasu. Nežēlīgā kara gadā kā patiesas solidaritātes žests ukraiņu tautai iecerēta nākamā koncertprogramma - “Bēthovena Septītā un Silvestrova Serenāde” 4. novembrī, kad pie orķestra diriģenta pults stāsies Kijevas Valsts filharmonijas diriģente Natālija Ponomarčuka. Šajā koncertā izdzīvosim ne tikai Ludviga van Bēthovena emocionāli piesātinātās septītās simfonijas cerību, prieka un dramatisma pilnās lappuses, bet arī vairāku redzamāko ukraiņu mūslaiku skaņražu darbus.    Novembra beigās kamerorķestra mūziķi posīsies uz Amsterdamu, kur kopā ar Karaliskā Concertgebouw orķestra pirmo oboju Alekseju Ogrinčuku sniegs koncertu pasaulslavenajā koncertnamā. Jau decembrī „Sinfonietta Rīga” atkal priecēs latviešu publiku, piedāvājot ekskluzīvu tikšanos ar jauno, bet teju jau par leģendu tapušo amerikāņu kontrtenoru un atzītu baroka mūzikas lietpratēju Bedžunu Metu.

Vasaras pašā pilnbriedā, 1. jūlijā, Liepājas koncertzālē "Lielais dzintars" ar Latvijā vēl nepieredzētu multimediālu koncertšovu "Gadalaiki" pēc ilgas, pandēmijas raisītas pauzes uz skatuves atgriežas talantīgais un starptautiski augstu vērtētais pianists Vestards Šimkus. Koncertšovā kopā ar spožo vijolnieci Darju Smirnovu un Liepājas Kamerorķestri mūziķi atskaņos Pētera Vaska un Antonio Vivaldi ciklus "Gadalaiki", ko papildinās iespaidīgs Latvijas vadošo mākslinieku radīts gaismu un video šovs. Par šo neparasto un skaisto kultūrnotikumu "Klasikai" tuvāk stāsta vijolniece Darja Smirnova un videomāksliniece Ineta Sipunova.  Pētera Vaska teju 30 gadu garumā radītais klavierdarbu cikls "Gadalaiki" aizsākās 1980. gadā ar "Balto ainavu" – tā laika Baltijas komponistu minimālisma garā radītu meditāciju, kur izmantotas tikai dažas skaņas. 1981. gadā komponists radīja jau krietni izvērstāku, dramatiski aktīvu skaņdarbu "Rudens klaviermūzika", savukārt 1995. gadā tam sekoja dabas skaņu ainava "Pavasara klaviermūzika", bet darbu ar nosaukumu "Vasara" Vasks uzrakstīja 2009. gadā. Šimkus talantīgo klavierspēli koncertā papildinās vērienīgs gaismu šovs, ko īpaši šim notikumam veidos Mārtiņš Feldmanis – divkārtējs Latvijas teātru "Spēlmaņu nakts" balvas laureāts kategorijā "Gada gaismu mākslinieks". Koncerta otrajā daļā klausītāji dzirdēs Antonio Vivaldi slaveno četru vijolkoncertu ciklu "Gadalaiki", kas ir viens no populārākajiem klasiskās mūzikas opusiem pasaulē. Skaņdarbu atskaņos spožā Latvijas Nacionālā simfoniskā orķestra vijolniece Darja Smirnova un Liepājas Kamerorķestris, bet par vizuāli iespaidīgu trīsdimensiju ceļojumu cauri gadalaikiem rūpēsies Latvijas izcilākie video mākslinieki – Artis Dzērve, Mīnus Astoņi (Andris Vētra), Ineta Sipunova un Vikijs (Viktors Keino). Viņi katrs savam gadalaikam gatavo īpašu video performanci, kas mijiedarbībā ar slaveno mūziku veidos Latvijā vēl nepieredzētu multimediālu koncertšovu. Vaicāta, kas slēpjas aiz žanriskā apzīmējuma – multimediāls uzvedums, Ineta Sipunova pasmaida: "Jā, apzīmējums "multimediāls" izklausās kā olu kultenis – ka tur ir viss. Un sakults te būs daudz: fonā būs projekcijas, kas pakārtosies Vivaldi "Gadalaikiem". Būsim četri projicētāji – tāpat  kā gadalaiki." To, kurš videomākslinieks strādās ar konkrēto gadalaiku, noskaidrojusi balsošana. Inetai ticis "Rudens". "Es teicu – man pret rudeni nav pretenziju, rudeni es mīlu. Es spēlējos ar rudens gammu, kas, protams, ir zelts. Projekcijas attiecībā uz mūziku vienmēr ir ļoti dažādas, bet līdz ar to, ka daudz profesionāli strādāju ar klasiskās mūzikas projekcijām, esmu diezgan godīgi ietrenēta, ka projekcija nedrīkst traucēt mūzikai. Jebkurā gadījumā tas ir otrais plāns. Ja vēl ir solists – kā operā, tad mēs vispār esam trešais plāns. Jo vienmēr [kārtība] ir – mūzika, solists un tad tur, aizmugurē, ir atmosfēra, telpa. Šeit tad arī tās telpas radīsim. Dažādi esam raksturos, dažādi – izpildījumos." Ineta Sipunova arī uzsver: "Šajās projekcijās diezgan daudz izmantoju ainavu, bet transformēju to tā, ka tā vairs nav ainava. Jo man pašai patīk strādāt ar to, kad ritmu dabai iedod, piemēram, vējš. Arī studentiem Kultūras akadēmijā diezgan daudz lieku filmēt tā saucamos digitālos dabas herbārijus, kad jāsajūt tas, kā lapas krīt vai kā ienākas pavasaris, kā koki uzplaukst, bet... tur nevar būt lapu! Uzdevums mums bieži vien ir tāds: jūra, kurā neparādās jūra. Jātiek galā ar tādiem uzdevumiem, kas ir grafiski un tajā pašā laikā spēlējas ar atmosfēru. Arī Vivaldi jūt to rudens sauli – es pilnīgi redzu to atvasaras silto, silto zeltu – tādu kārtīgu. Kā tādu nobriedušu rāmi baroka gleznām – tādu bagātu, treknu, un tad nu viss tur virmo, respektējot ritmu un mūziku." Pēc Pētera Vaska "Gadalaikiem" koncerta pirmajā daļā otrā daļa ar Vivaldi būs ugunīgāka, karstāka, itāliskāka. "Vivaldi "Gadalaiki" ir vispazīstamākais skaņdarbs – varbūt vēl Mocarta 40. simfonija varētu būt ik pazīstama," smej vijolniece Darja Smirnova un atzīst: "Man ir prasījuši, vai tas nav par pazīstamu un vai nav apnicis jau to spēlēt, bet man liekas, ka šobrīd, pēc pandēmijas gadiem, kad sēdējām mājās, tas ir tik spilgts, un mēs to tagad uztveram daudz savādāk - jebkurš mirklis [uz skatuves, kopā ar klausītājiem] ir tik neizsakāmi priecīgs!" Tāpat mūziķe prāto: "Man Vivaldi "Gadalaiki" ir tik krāsains skaņdarbs… Ja bērniem tas ir tehniskais skaņdarbus, tad manā vecumā tas ir muzikāls ceļojums. Un es pagaidām esmu ļoti, ļoti lielā neziņā, kas [tā atskaņošanas] brīdī notiks ap mani. Nekad savā dzīvē pie mūzikas nebiju iztēlojusies kādas gleznas – nekad! Ne bērnībā, ne jaunībā. Skatīsimies, ko mūsdienas atnesīs..." "Jo vairāk klausos Vivaldi "Gadalaikus", jo saprotu, ka pandēmijas un kara kontekstā tā būs kārtīga un pozitīva atelpa smadzenēm," uzskata Ineta Sipunova.

Vasaras pašā pilnbriedā, 1. jūlijā, Liepājas koncertzālē "Lielais dzintars" ar Latvijā vēl nepieredzētu multimediālu koncertšovu "Gadalaiki" pēc ilgas, pandēmijas raisītas pauzes uz skatuves atgriežas talantīgais un starptautiski augstu vērtētais pianists Vestards Šimkus. Koncertšovā kopā ar spožo vijolnieci Darju Smirnovu un Liepājas Kamerorķestri mūziķi atskaņos Pētera Vaska un Antonio Vivaldi ciklus "Gadalaiki", ko papildinās iespaidīgs Latvijas vadošo mākslinieku radīts gaismu un video šovs. Par šo neparasto un skaisto kultūrnotikumu "Klasikai" tuvāk stāsta vijolniece Darja Smirnova un videomāksliniece Ineta Sipunova.  Pētera Vaska teju 30 gadu garumā radītais klavierdarbu cikls "Gadalaiki" aizsākās 1980. gadā ar "Balto ainavu" – tā laika Baltijas komponistu minimālisma garā radītu meditāciju, kur izmantotas tikai dažas skaņas. 1981. gadā komponists radīja jau krietni izvērstāku, dramatiski aktīvu skaņdarbu "Rudens klaviermūzika", savukārt 1995. gadā tam sekoja dabas skaņu ainava "Pavasara klaviermūzika", bet darbu ar nosaukumu "Vasara" Vasks uzrakstīja 2009. gadā. Šimkus talantīgo klavierspēli koncertā papildinās vērienīgs gaismu šovs, ko īpaši šim notikumam veidos Mārtiņš Feldmanis – divkārtējs Latvijas teātru "Spēlmaņu nakts" balvas laureāts kategorijā "Gada gaismu mākslinieks". Koncerta otrajā daļā klausītāji dzirdēs Antonio Vivaldi slaveno četru vijolkoncertu ciklu "Gadalaiki", kas ir viens no populārākajiem klasiskās mūzikas opusiem pasaulē. Skaņdarbu atskaņos spožā Latvijas Nacionālā simfoniskā orķestra vijolniece Darja Smirnova un Liepājas Kamerorķestris, bet par vizuāli iespaidīgu trīsdimensiju ceļojumu cauri gadalaikiem rūpēsies Latvijas izcilākie video mākslinieki – Artis Dzērve, Mīnus Astoņi (Andris Vētra), Ineta Sipunova un Vikijs (Viktors Keino). Viņi katrs savam gadalaikam gatavo īpašu video performanci, kas mijiedarbībā ar slaveno mūziku veidos Latvijā vēl nepieredzētu multimediālu koncertšovu.  

Avsnitt 145- Kameror & Vurpollon by jaktsnack

Mediehistorien brukar ibland beskrivas som en pendelrörelse. Kanske är det därför vykortets historia påminner så mycket om dagens medieformer? Sonia Hedstrand berättar om vykortets falnade glans. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Efter att storögt ha beundrat Caravaggios målningar på Uffizierna i Florens står jag och väljer mellan vykorten i museibutiken. Men vilken av alla reproduktioner av Bacchus ska jag välja? Den gräsligt beskurne eller den med sanslöst felaktig färgåtergivning? Som konstnär är det lätt att bli upprörd när kollegors verk blir misshandlade.Kortens vårdslösa behandling av måleriet får mig att tänka på Walter Benjamin och hans klassiska text Konstverket i den tekniska reproduktionens tidsålder. Året är 1936 och han skriver om hur innovationer som fotografiet och trycktekniken gör konsten demokratiskt tillgänglig, men samtidigt berövar den dess aura.Men redan i slutet av 1800-talet uppstod en oro för att kulturarvet riskerade att förflackas, då ett nytt socialt medium spreds över världen: vykortet. Förutom konstens autenticitet hotade vykortet vid sekelskiftet också brevskrivarkonsten, ett korrekt skriftspråk och den allmänna moralen. För att inte tala om denna ständiga kontakt på distans. Skulle folk ens ha något att tala om när de väl sågs i verkligheten?Allt hade ju gått så fort. Vips fanns både tåg, telegraf, fotografi och folkskola. Vanligt folk kunde resa, dela bilder, läsa och skriva till varandra. Det moderna samhället växte fram och vykortet var det snabbaste kommunikationssättet.Som de flesta innovationer hade vykorten sina föregångare i andra medier. Cartes de visites, visitkort med porträtt-fotografier hade blivit en enorm trend på 1850-talet, då foton gick att reproducera i bra kvalitet. Visitkorten samlades i album betitlade Mina vänner, dåtidens sociala medier. Kameror var dyra och tekniken för att reproducera fotografier i dagspress hade ännu inte utvecklats. Samhället och medierna hade fram tills nu präglats av bildbrist, så när cartes de visites började spridas var det en sensation. Det talades om kartomani och det var bara en tidsfråga innan någon skulle komma på idén att skicka kort med post istället för att låta springpojkar ränna runt med dem.I Europa anses det framsynte preussiske överpostrådet Heinrich von Stephan ha uppfunnit det så kallade postkortet på 1860-talet. Men det preussiska postverket kunde inte förstå varför folk skulle vilja skicka kort med privata meddelanden fullt synliga. Sådan brist på integritet var otänkbar. Det blev Postverket i Österrike-Ungern som var först med att 1869 införa de förfrankerade korten som kallades Correspondenz-Karte, med plats för adress på ena sidan och ett meddelande på den andra, för någon bild fanns inte från början. Också priset spelade roll, portot var lägre än för vanliga brev. Budgetkorten blev en succé. Under de första tre månaderna skickades tre miljoner korrespondens-kort. Sverige och andra länder följde raskt efter med egna så kallade brevkort. På initiativ av den välorganiserade post-generalen von Stephan, bildades  år 1874 Världspostunionen, Union Postale Universelle, för att underlätta postgången.År 1876 började den tyske litografen Johannes Meisner trycka illustrationer av lokala byar och orden Gruss aus , Hälsning från, på de förtryckta statliga postkorten. Det första kortet med ett fotografi skickades från Nürnbergutställningen 1882 och föreställde entrén till mässan. Några år senare utgjordes entrén till Världsutställningen i Paris 1889 av det nybyggda Eiffeltornet, som blev det första globalt kända vykortsmotivet. Alla som varit där skulle bevisa det genom att skicka ett personligt signerat kort, frankerat på någon av tornets våningar. Detta indexikala bevis var föregångaren till vår tids selfie, som tycks ropa: Jag var där. Hälsningarna från Eiffeltornet inledde vykortets gyllene era som brukar räknas från 1889 fram till första världskriget. En massproducerad souvenir som var billig, knappt vägde något och inte tog någon plats. Och vykorten var i färg! Fotografen tog sin svartvita bild, antecknade vilka färger saker hade, och sedan handkolorerades de och trycktes med litografi. Det talades om en vykortisering och övermediering av världen. Allting blev bilder. Ofta var motiven gulliga katter, kändisar och kungligheter. Men allra störst var vackra topografiska vyer över städer och landskap. Alla samlade på bilder av världen, som plötsligt kändes närmare, samtidigt som den exotiserades och kommersialiserades av den gryende turistindustrin. Vissa vyer blev världskända, medan andra vinklar av verkligheten osynliggjordes. En vacker utsikt bara måste avbildas och skickas. På samma sätt som min telefon nu är full av bilder av takåsarna i Florens.Det är nu begreppen kliché och stereotyp uppstår. Det franska verbet cliche betyder att klicka och var tryckar-jargong för en plåt som kunde reproducera flera bilder. Stereotypen var en mall som låser fast original och mångaldigar dem. Och stereotypa vykort spreds - nakna unga kvinnor på franska kort och orientalistiska bilder av så kallade haremsdamer. Flera stater förbjöd vålds- och sexskildringar, men då gömdes de i kuvert och postades klandestint.I Sverige nådde vykortssjukan sin höjdpunkt år 1904 då skickades över 48 miljoner kort. I nystartade vykortsklubbar sökte likasinnade brevvänner i andra länder för att utbyta kort, och entusiastiska samlare debatterade i publikationer som The Picture Postcard. Ett särskilt frimärkesspråk uppstod: Beroende på var på kortet och i vilken vinkel frimärket placerades, gick det att skicka hemliga budskap. Det ledde till att Postunionen fastslog en standard: längst upp i högra hörnet på baksidan skulle frimärket hädanefter sitta.Sedan kom Första världskriget och flera av de bästa vykorts-tryckerierna, som låg i Tyskland, bombades. Efter kriget fick fler hushåll telefon, vilket gjorde vykortet obsolet. Nu kallades det fattigmanstelefon, och skickades av lågbetalda kvinnor på landsbygden.Under andra hälften av 1900-talet kom vykorten att förknippas med turistindustrin, en konsekvens av den nya lagstadgade semestern. Kom vykortet från Mallis, från Franska Rivieran, eller från Florens? Klasskillnaderna syntes då som nu i semesterrapporteringen i sociala medier.Så en dag är det nya mediet inte nytt längre, för att något nyare uppfunnits. Vykortet blir gammel-medium. Numera är det konstnärer, mediearkeologer och nördiga samlare som studerar hur den tekniska utvecklingen påverkat det estetiska uttrycket under decennierna.Jag ställer tillbaka de horribla reproduktionerna av Caravaggios Bacchus i vykortsstället på Uffiziernas bokhandel. Bättre att googla fram en högupplöst version och skicka till konstnärskollegorna på Messenger.Sonia Hedstrand, konstnär och kritiker

Kriget satte stopp för Elena Rubashevskas filmprojekt i Donbas, och vägen hem till mamman i Kiev är lång och svår. Läget är så spänt vid vägspärrarna att hon valt att gömma sina kameror i bilen. KRIGETS FÖRSTA DYGN FÖR KULTURARBETARNAI Kiev vaknade filmregissören Tonya Noyabrova av att hennes mamma ringde och sa nu är det krig. Dramatikern och regissören Pavlo Yurov hörde avlägsna explosioner och började packa för att ta med sin flickvän västerut. I Lviv vaknade översättaren Sofia Cheliak av ett flygalarm som hon trodde var en av många övningar. P1 Kulturs Emma Engström har samlat röster inifrån Ukraina.PÅVERKAS PUTIN AV PROTESTERNA?Hör Kulturredaktionens Östeuropaexpert Fredrik Wadström.LYUBA YAKIMCHUK LÄSER SIN DIKT "UPPLÖSNING"Igår intervjuade vår reporter Anton Brennebrant poeten Lyuba Yakimchuk. Hon var då hemma i Kiev och hade tejpat för sina fönster. Idag tog vi kontakt med henne och frågade om hon kunde välja en dikt som hon kände fångar situationen idag. Hör henne läsa sin egen dikt "Upplösning"."ON THE ROAD" - BOKEN SOM LOCKAR DIG UT PÅ VÄGARNADen 12 mars skulle författaren Jack Kerouac fyllt 100 år. 5 september 1957 kom hans roman "On the road" ut. På svenska kom den att heta "På drift", eller "På väg". Romanens inflytande har varit stort, och den tjänar fortfarande som en Bibel för den som vill ge sig ut som en modern vagabond med liftartummen lyft i skyn.Programledare: Lisa BergströmProducent: Ulph Nyström

I 20 år har han varit verksam som konstnär, även om han höll på att bli golfproffs. Numera hänger hans konst på all världens väggar, bland annat hemma hos familjen Clinton. Men det har också blivit en del musiksamarbeten med Moneybrother, Anna Ternheim och Jocke Berg.

Kamerorķestris "Sinfonietta Rīga" 15. jubilejas sezonu noslēgs sestdien, 22. maijā, ar tiešraides koncertu no LIelās ģildes. Kamerorķestra mākslinieciskais vadītājs Normunds Šnē uzsver, ka „sezonu noteica nevis tas, ko gribam, bet, ko varam, vai visi veseli”, taču kā spilgtāko izceļ Latvijas Jaunās mūzikas dienas koncertu „Leimane, Viļums, Grizē”. Savukārt sezonas noslēguma koncertam izvēlēti divu klasiķu Igora Stravinska un Robērta Šūmaņa skaņdarbi. Būs arī jaundarbs - Jāņa Petraškeviča kamersimfonija perkusijām un 34 instrumentiem „Echoing Distances”, solists Guntars Freibergs. Koncerta bezmaksas tiešraide skatāma kamerorķestra tīmekļa vietnē, „Latvijas Koncerti” vietnē, kā arī Sinfoniettas un Latvijas Koncertu Facebook kontos.

Ännu en vecka har gått ännu en vecka full med stora och små beslut. I detta avsnitt får vi tillbaka Bjørn Hesthammar som naturligtvis varit och fyndat på Amazon. För oss övriga deltagare har veckan varit betydligt dyrare. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ännu en vecka har gått ännu en vecka full med stora och små beslut. I detta avsnitt får vi tillbaka Bjørn Hesthammar som naturligtvis varit och fyndat på Amazon. För oss övriga deltagare har veckan varit betydligt dyrare. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi går igenom de senaste kameranyheterna från Red, Canon och Sony. Nämligen Red Komodo, en litet och relativt billigt kraftpaket med siktet inställt på Hollywood, Canon C70 den minsta cine-kameran vi sett från Canon och Sony FX6 den gimbalvänliga lillebrorsan till Sony FX9. Ladda ner e-boken Från 0 till 100 med video i sociala medier (helt gratis) här: https://toginta.com/0-100-sociala-medier/ Följ oss i sociala medier: https://facebook.com/toginta https://www.instagram.com/toginta https://www.linkedin.com/company/toginta Läs mer på vår hemsida: https://toginta.com/ Producerad av: Toginta Productions AB Medverkande: Christian Gennari och Wilhelm Jönsson

Våra teknikredaktörer Martin och Magnus snackar bland annat om hur utvecklingen av kameror kan fortsätta långt efter att de nått kunderna.

Våra teknikredaktörer Martin och Magnus snackar bland annat om hur utvecklingen av kameror kan fortsätta långt efter att de nått kunderna.

Martin har bajsat utomhus i en vecka, Adam har köpt skåpbil och det har släppts en massa nya kameror!Efter ett långt uppehåll är vi nu tillbaka med podden och målet är att försöka släppa ett nytt avsnitt varje vecka!Om ni läser detta skulle vi bli superglada om ni vill ge oss fem stjärnor och dela podden med er vänner, detbetyder mycket för oss! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur kan man inom vården genomföra tillsynsbesök hos äldre personer, ibland flera gånger om dygnet, trots att en pandemi pågår och smittorisk är viktig att undvika? Det svarar Marie och Hanna på i det här avsnittet. De berättar om projektet digital tillsyn och hur de tog det från idé till verklighet, med tajt tidplan mitt i Corona-tider. ------------------------ Den digitala elefanten är ett initiativ från Linköpings kommun för att dela med oss av tips och erfarenheter av att driva digitaliseringsprojekt. Vi vill inspirera dig som arbetar med digitalisering inom offentlig sektor och hoppas att den här podden hjälper dig att lättare komma igång med din digitaliseringsresa. Namnet "Den digitala elefanten" syftar till att projekt har en förmåga att växa och växa tills du måste stanna upp, tänka till och strukturera upp arbetet i hanterbara bitar (för det är ju så man äter en elefant). Vi som pratar heter Felizia Schnell och Tess Neale och driver ett digitaliseringsprojekt inom HR. Om du har några frågor, funderingar, feedback eller tips på ämnen vi borde prata om - hör av dig till oss på DenDigitalaElefanten@linkoping.se. För löpande aktiviteter och information om projektet, följ oss på Facebook och Instagram: @DenDigitalaElefanten eller Twitter: @DigitElefanten ------------------------ Musiken i detta avsnitt är delar tagna ur Evan Schaeffer's Around the Bend. CC Attribution License tagen från http://freemusicarchive.org/music/Evan_Schaeffer/Glow_1216/Evan_Schaeffer_-_09_-_Around_the_Bend_1887

Dessutom: efter statyaktionerna i Storbritannien, dags för von Linné att stiga ner från sin sockel? I Storbritannien har aktivister under senaste veckan rivit ner en staty av slavhandlaren Edward Colston i Bristol och röster höjs för att flera statyer ska avlägsnas från det offentliga rummet. I Sverige har vi frågan om Carl von Linné där en namnlista kräver att statyer tas ner och röster föreslår att undervisning om honom tar med hans mörka sidor också. Vi frågar professor emeritus Gunnar Broberg som skrivit "Mannen som ordnade naturen" om von Linné var rasist? Fotbollsspelaren Albin Ekdahl har suttit i karantän i italienska Genua under våren, och varit sjuk dessutom. Kanske kan en tröst vara att han får sommarprata i år? Kameror på poliser har testats i några regioner. Vi undrar förstås om kameror skulle kunna ha en betydelse vad gäller om man själv anser sig utsatt för onödigt våld av polisen? Pia Glenvik på Polisen som projektleder kamerasatsningen och Polisförbundets Patrik Danielsson, som är nationellt huvudskyddsombud i studion. Dessutom berättar Thomas om när han hamnade i en smittspårningshärva. Ingredienser: hämtning i gryningen, en dam i leopardrock och djupgående topsning. Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Jakob Runevad Kjellmer

Bristen på snö försvårade vinterns inventering av varg och lodjur i stora delar av Sverige. Inventeringen ska ge svar på läget för de skyddade rovdjuren. I brist på tassavtryck i snön, fick rovdjursinventerarna ta till andra metoder i år. Ett fluffigt brev med en liten burk i har landat i brevlådan hos Länsstyrelsen i Västerås. Vilthandläggaren Daniel Mallwitz känner väl igen den sortens brev. Det har kommit många från människor som gjort fynd i markerna. Jag har fått vargspillning. Lite skrynklig, lite kladdig ser den nästan ut att vara också. Var kommer den ifrån? Den här kommer från Skinnskatteberg. Och vad händer nu med den? Den lägger vi in i databasen och skickar till labbet. Så får vi vad det blir för svar, om det är varg, och vilken varg i så fall. Om spillningsprover kan vara en hjälp att leta varg där snö saknas, så är det svårare med lodjuret. De lämnar inte högar efter sig på samma sätt. Solen gömmer sig bakom slöjmolnen och det blåser snålt i gläntan där Daniel Mallwitz ställt bilen. Han har packat det han kallar snusk-ryggsäcken, med lite oumbärliga prylar. Jag har lite doftmedel i den, lite extra batterier, men det är framförallt det där doftmedlet. Daniel Mallwitz ansvarar för Länsstyrelsens rovdjursinventering i Västmanland. I brist på spårsnön gäller andra metoder. Nu ska vi upp i skogen. Hur långt ska vi gå? Tja, 500 meter. En stökig promenad. Det här är den finaste biten! Vi går genom det risiga björkslyet och tar sikte på en brant höjd ett par hundra meter bort. Viloplatserna för lodjur är generellt jobbiga att ta sig till. Blockigt, stökigt. En jobbig terräng. Vill de ligga högt alltså? Ja de vill ligga högt. Det här är ju en blockig, ganska besvärlig höjd svår att ta sig upp på. Vi fick ju hasa oss över stenskravlet. Men det är också en bra plats vi har ganska bra koll åt alla håll. Så det är nog en utmärkt plats att vila på som lodjursfamilj. Hur tätt är det mellan lodjuren här i trakten? Nu är vi i norra delen av Västerås kommun. Det finns av tradition rätt mycket lodjur här. Här hittar vi årligen hona med ungar, och ensamma lodjur också. Vad har inventeringen gett i år? Inventeringen är ju framförallt baserad på snö, att man ska spåra. Det har varit svårt i Västmanland i år. Vi har använt väldigt mycket kameror. Vi tror vi har runt sju honor med ungar, som vi hittat i alla fall. Uppe på höjden, på en av tallarna, finns en viltkamera monterad, med linsen riktad mot den stora flata stenen där lodjuren gärna sitter. Daniel ska se till att batterierna är friska, och byta minneskort, men vill såklart först se vad kameran har fångat. Jag tänkte jag vill visa, om du känner igen platsen? Ja det är ju här, på höjden. Åh, en jättefin bild på ett lodjur, som smög runt på den här stenen där vi står. Det är två! Är det en vuxen? Ja, den som klöser på trädet. Sen är det en unge som vill ha lite action. De anar inte de är filmade? Jo, det gör de faktiskt. Den här kameran har fått en del stryk för de var nyfikna. Två gånger har lodjursungarna varit på den och klippt till den. Det har jag också på film. I Sverige finns totalt knappt 1200 lodjur. Stammen är inte hotad, men sårbar. Lon hör till de arter som är strikt skyddade, enligt EU:s regler. Ändå sker i Sverige licensjakt i mars varje år, så snart inventeringen avslutats. Antalet djur som får skjutas beräknas från förra årets inventeringsresultat. Och i årets licensjakt har 95 av 108 tillåtna djur skjutits när fortfarande jakttid återstår i Norrland.  Största jaktkvoten hade Jämtlands län, där det föddes flest lodjursungar i fjol. Syftet med jakten är att hålla nere lodjursstammen i norr, för att minska lodjurens angrepp på renar, säger Jens Frank, forskare på Lantbruksuniversitetets Viltskadecenter vid Grimsö. De senaste åren så har det på nationell nivå legat ganska jämt under de senaste fem åren men vi kan se att det har skett en liten förskjutning söderut utav lodjursstammen och att den har minskat och en motsvarande utsträckning norra delen av landet. Utöver licensjakten förekommer skyddsjakt på lodjur som orsakar skada. Kritiker, däribland Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen, anser att lodjuren endast ska jagas genom just skyddsjakt. Att licensjakt är olämplig. Men enligt Jens Frank hotar inte licensjakten beståndet, men är ett lämpligt sätt att reglera var lodjuren bör finnas. Det är ganska medveten förvaltningsstrategi, så att man har ett högre jakttryck i renskötselområdet och så har man ett lägre jakttryck i södra Sverige, för att man vill att lodjursstammen ska öka där och att det ska minska i renskötselområdet. Kanske är lodjuret ändå det rovdjur som människor har lättast för att tycka om, medan vargen ofta väcker starka och motstridiga känslor. Vid vårt besök i skogen är varken lodjur eller vargar ännu inte färdigräknade, först i juni blir alla siffror från rovdjursinventeringen helt klara. Men trots bristen på spårsnö så är bilden av vargens utbredning rätt tydlig, tack vare all spillning människor sänt in, säger Daniel Mallwitz, som inventerar rovdjur för Länsstyrelsen i Västmanland. Vi har varit tursamma i Västmanland att västmanlänningarna har ställt upp och gjort det här i väldigt stor utsträckning. Det har varit en jättehjälp att identifiera länets vargar. Hur har vargarna klarat sig? Hur ser stammen ut? Antalet revir är ungefär detsamma som i fjol. Men antalet kullar som fötts inom länet verkar vara något fler. I ett längre perspektiv, kanske tio år, då har vi helt klart haft en ökad vargstam i Västmanland. Om vi ska prata om de andra rovdjuren, det är inte bara lo och varg ni har här? Nej precis. Bara en timme från Stockholm så finns det mesta. Det tänker man inte på. Bland annat björn, det finns inte jättemycket björn, men när vi inventerade björnspillning senast 2017 fanns spillning i Västerås kommun. Det finns också här. Men vår skogstur utanför Västerås handlar bara om att få veta så mycket som möjligt om lodjuren. Hittills har innehållet i Daniel Mallwitz snuskryggsäck inte varit till stor nytta. Nu är det dags ta fram den. Det är ett hemmakok som jag gjort. Det är lite bävergäll, lite valeriana och så är det ullfett. Jag vill helst inte ha det på fingrarna. Det ser ut som honung? Ja, men du kommer märka rätt fort när du öppnar att det inte är honung! På trädet finns gammalt doftmedel kvar. Du kan de här att de har gnidit sig väldigt mycket. Det finns strån efter deras päls. De stryker sig som katter? Ja det här är en katt i allra högsta grad. De har väldigt mycket beteenden som stämmer överens med huskattens. På de flesta filmerna kan man se hur lodjuren gärna gnider sig på just det här trädet. Hemkokt luktsmet är inte det enda knepet för att få de skygga katterna posera framför kameran. Kameran har också fått ett eget läte. Det där är en lodjurshanne som ropar. Tidigt på morgnarna spelar den upp det där ljudet. Det är tanken det ska locka lodjurshonor. Men hittills har det inte funkat. Vi försöker ett tag till, säger Daniel Mallwitz, vilthandläggare vid Länsstyrelsen i Västmanland. Annika Digréus annika.digreus@sverigesradio.se

Väljer du den breda prylkedjan eller finsmakarfoto-butiken? Både Elgiganten och Scandinavian Photo gör innehåll som säljstöd i sin e-handel. Vi gör en koncentrerad genomgång av två väldigt olika sätt att tänka.  Se  https://www.elgiganten.se/cms/kopguide-kamera/guide-kamera/ och https://www.scandinavianphoto.se/inspiration/inspiration/vad-har-du-i-din-kameravaska-markus-holm https://www.scandinavianphoto.se/inspiration/inspiration/en-spannande-introduktion-till-havs. En slutsats: Alla älskar vi en riktig nörd!  Läs mer om oss på www.commercialcontent.se!

Rapportdags! Vi har tagit till oss från senaste gången och gjort det lite spexigare den här gången. Datainspektionens vanligaste klagomål och EDPB:s nya riktlinjer om kamerabevakning står på agendan när Didrik håller i taktpinnen. Vi är ovanligt överens, men någon gång ska vara den första.

Den här veckan prata Mattias, Richard och Lasse, tillbaka från de döda, om Patriots kamera-skandal innan de sammanfattade förra veckan och gick igenom alla helgens matcher. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/nflsupporter/message

Ett urgulligt djur har dykt upp i skogen igen. En basketikon är tillbaka i högsta ligan. Och en komiker har laddat upp med nya skämt. Mina Benaissa presenterar Veckans ord. Det kan vara bland det gulligaste jag sett och den heter ganska exakt vad den är: mushjorten. Med sina stora blanka mörka ögon och sin lilla kropp. Korta mycket spinkiga ben. Vietnamesiska mushjorten Tragulus versicolor har sen 1990 varit uträknad, utdöd. Fram tills nu. Kameror har nämligen fångat den lilla skygga varelsen över 200 gånger i bergsskogen mellan Vietnam och Laos. Och i en tid då FN varnar för att en miljon arter riskerar att utrotas på grund av oss människor, så glittrar det självklart till i hjärtgropen vid åsynen av den lilla späda varelsen, som nu återupptäckts. Vi kan ju alltid stilla hoppas på liknande återkomster, även om det ser riktigt mörkt ut. Sporten däremot, den kryllar av comeback-historier. Vissa känns lite extra. I Dagens Nyheter läser jag om Nina Baresso, ett av våra allra största basketproffs. Även jag var basketspelare på 1990-talet, men inte som Nina Baresso. Hon blev nämligen stjärna. I intervju med tidningen berättar hon hur hon tog sig till och från träningarna själv under en särskilt mörk del av 90-talet. Hon sprang mellan lokaltrafiken och träningslokalen beredd att ducka  för att undvika lasermannens röda sikte. Hon trotsade sin rädsla, tog sig fram på och utanför plan, för hon älskade sin basket. Och det blev flera SM-guld och utlandskarriär. Nu, 44-år gammal gör hon också comeback i basketens högsta liga, i Alvik,  27 år efter debuten. Driven av vad som tycks vara ren lust. Hon kommer kanske inte vara snabbast på plan konstaterar hon. Men kanske kyligast och mest rutinerad. Glitterkonfetti och varmt välkommen tillbaka säger jag. Generellt, att välja att just komma tillbaka när man sagt hejdå, kräver sitt mod. Man vill väl ändå komma tillbaka som en ännu bättre version av sig själv? Eller som komikern Eddie Murphy, en av 1980-talets stora stjärnor,  uttrycker det i en intervju med New York Times nyligen:   "I'm still going to be what I was. And then some." "Jag kommer vara som jag en gång var. Fast ännu bättre. Appropå att han själv nu återvänder till både filmen och stand upen. I slutet av oktober släpptes den brett hyllade Netflix-komedin "Dolemite Is My Name", där Murphy spelar komikern  Rudy Ray Moore i 1970-talets Los Angeles. Han ska ha väntat på det rätta manuset. Det bästa manuset. Och sen bam, återvänt med en film som han själv uttrycker det påminner folk om att dom har tyckt om mig. Förövrigt dyker han i december också upp i Saturday Night som programledare, första gången sen 194. Hoppas det blir vad han föreställt sig, att återvända. Allt det här, en motsägelse i vår tid, att det kanske finns fler chanser. Att  inte vara rökt, borta, glömd, bortglömd. Att stå med foten i dörren. Att säga välkommen tillbaka till sig själv. Och för oss som någon gång varit bra, men nu inte är lika bra: det kanske bara är att återkomma? Lite senare. Med lite mindre att förlora. Mina Benaissa mina.benaissa@sverigesradio.se

Dennis har spelat lite Legend of Zelda som han pratar om. Jonas funderar på kameror. Amazon släpper prylar och vi tappar bort oss bland deras högtalargenerationer! Mycket händer i den täta teknikhösten och mycket prylar blir det.  Länkar: Legend of Zelda: Links Awakening Volkswagen ID3 Logitech MX master 3 Echo Studio Echo (gen3) Echo Dot + watch (gen3) Echo Loop Echo Frames Echo Buds GoPro hero 8 Sonys Kameror Sony 1000XM2 Veckans releaser: Pryl: OnePlus Loot Bag Edition @ Webhallen (8 Okt) Event: OnePlus 7T Lansering (10 Okt) Event: Made by Google '19 (15 Okt) Kontakt: Prylpodden@gmail.com Facebook Instagram

Piektdien Lielajā Ģildē kamerorķestra „Sinfonietta Rīga” 14. sezonas atklāšanas koncerts. Programmā Jozefa Haidna 102. Simfonija Sibemolmažorā , Volfganga Amadeja Mocarta Koncerts flautai, arfai un orķestrim Domažorā, Kloda Debisī “Mazā svīta” un igauņu komponista Lepo Sumera „Musica Profana” stīginstrumentu orķestrim. Raidījumā Latvijas Radio 3 „Klasika” žurnālistes Ilzes Mednes saruna ar orķestra māksliniecisko vadītāju, diriģentu Normundu Šnē. Ilzes Mednes sarunu ar Normundu Šnē par šo piektdien gaidāmo kamerorķestra „Sinfonietta Rīga” sezonas atklāšanas koncertu pilnā apjomā klausieties šodien, 17.30 Latvijas Radio 3 „Klasika”. 

I detta avsnittet pratar jag om vad jag tycker om utseendet på de påstådda Pixel 4 och iPhone 11 --- Send in a voice message: https://anchor.fm/artfors/message

Kameror som känner igen ansikten blir allt vanligare. De används redan av polisen och kommer snart till butikerna för att känna igen kunder. Vill vi ha dem där? I Kina används ansiktsigenkänning för att övervaka medborgarna i realtid. Det får man inte i Sverige. Men polisen utvecklar system för att identifiera misstänkta brottslingar enbart med hjälp av en bild och en smart kamera. Och i ett av Stockholms modernaste köpcentrum kommer snart kameror som analyserar kunderna. Var går gränsen för när det blir för många kameror som vet för mycket om oss? En av dem som varnar för tekniken är Fredrik Blix, expert på cybersäkerhet. Vi möter också Elisabet Leitet som leder utvecklingen av polisens ansiktsigenkänningsprogram och Linus Kaasik på företaget Nordic Tech House är med och drar igång de första butikskamerorna i Sverige. Medverkar gör också Atsuto Maki från KTH i Stockholm, en man som arbetat med den här tekniken länge. Programledare: Tomas Lindblad Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Att ha sex i TV är inte det bästa sexet, ändå förekommer det relativt frekvent. Både Smail och Kristian har erfarenhet av detta. Dessutom pratar de om att ha förhållande när man är en offentlig person och vad det medför.

Feltänkta tangentbord? Thailand? Magnus Uggla? Snygg musik? Mera matlådor? Grumpy Old Men's podcast, Avsnitt 18! Musik: bensound.com

Åke Ortmark gick nyligen bort, 89 år gammal. På 60-talet var han med och tog skjutjärnsjournalistiken till Sverige. Hör reportage om detta och om TV-debatten 1976 och dataintrångsskandalen 2006. Det är allhelgonahelg och vi passar på att återutsända tre reportage från våra sommarserier om journalistik som förändrat val. När skjutjärnsjournalistiken kom till Sverige Vi ska börja långt bak i tiden, år 1966. Med ett reportage som fått förnyad aktualitet. Före 60-talet hade den politiska journalistiken präglats av hovsamhet. Men i och med att den så kallade skjutjärnsjournalistiken kom till Sverige blev tonen en helt annan. Som frontfigur stod journalisten Åke Ortmark. Tillsammans med Lars Orup och Gustaf Olivecrona bildade han den fruktade utfrågartrion De tre O:na. Åke Ortmark, han avled i oktober i år, men hans förändring av svensk politisk journalistik kommer att leva kvar länge. Vi träffade honom i samband med det här reportaget som sändes första gången sommaren 2014. Reporter: Arvid Hallberg När TV-debatten intog Scandinavium När vi idag tänker på en valrörelses TV-debatter är det välproducerade, välregisserade och kvicka tillställningar vi ser framför oss. Kameror i alla vinklar, glansiga kulisser och blankt golv. Annat var det minst sagt 1976, när valets stora TV-debatt tog plats inför en kokande publik på Scandinavium i Göteborg. På scenen stod Olof Palme och Thorbjörn Fälldin. Publiken verkade tycka att Palme gick vinnande ur bataljen, men TV-publiken upplevde någonting annat. Hör om när TV förändrade politiken i ett reportage som sändes för första gången nu i somras. Reporter: Tove Palén.  Dataintrångsskandalen två veckor innan valet 2006 En händelse som fick stort medialt utrymme i valrörelsen 2006 var den så kallade dataintrångsskandalen. Den handlade om hur företrädare för dåvarande Folkpartiet och Expressen-journalisten Niklas Svensson haft tillgång till Socialdemokraternas interna nät, SAP-net. Hör ett reportage om mardrömmen att få en stor skandal på löpen bara två veckor innan en valdag.   Reporter: Tove Palén.

Hej och välkommen till ett nytt avsnitt av podden! Jag har varit sugen på detta tema länge och nu är det skönt o börja naffsa på det iaf -Ryska (Ukrainska, allmänt östblockiga) kameror o grejjer! Här ser ni Pierre med … Läs mer →

Vilka konsekvenser får automatiseringen för plugget, arbetet och umgänget med andra? Hur kommer våra liv förändras? Torbjörn Elensky funderar på vår framtid i robotsamhället. En av de första mera avancerade leksaker jag fick köpte farfar till mig i Japan. Den var av plåt, brun och kantig, och gick på batteri. Sakta makade den sig mot mig, gungade osäkert på styva metallben, medan huvudet vreds från sida till sida. Så stannade den till, bröstet öppnades och två rödblinkande plastkanoner åkte ut och smattrade högljutt mot mig. Jag var helt skräckslagen. Den fick ställas undan, och först några år senare kunde jag börja leka med den. Inte för att det gick att leka så kreativt med den precis. Den gjorde sitt bara: vaggade osäkert emot mig, och sköt regelbundna salvor ur kanonerna i bröstet. Jag satte igång den och tittade på den en stund, sen stängde jag av den och ställde undan den igen. Det var mitt första möte med en robot. De där självgående, människoliknande varelserna, som skapats av oss för att hjälpa oss, för att utföra farliga arbeten, lösa alla tänkbara problem, lyfta tunga saker och så kriga, förstås, och som gång på gång, i böcker och filmer och dataspel, vänder sig emot oss och tar över hela världen. Verklighetens robotar är ofta mindre människolika, de kan bestå av en mekanisk arm, styrd av en processor, vid ett rullande band, eller vara ett dataprogram som löser någon administrativ uppgift. De tar allt större plats i våra samhällen, ekonomier, i arbetslivet, även om vi mestadels kanske inte ens tänker på dem som robotar, utan mera som automater, digitala algoritmer, appar, småsaker som underlättar vardagen för oss. Faktum är att vi befinner oss i en fas av robotisering, eller automatisering, som det också kan kallas, som på allvar utmanar de rådande förhållandena i våra samhällen, på sätt som är de mest omfattande sedan, ja, ångmaskinens genombrott. Men den automatisering, som pågår idag, innebär nya utmaningar. Tidigare var det enklare uppgifter som kunde tas över av maskiner. Idag är det journalister, läkare, forskare och jurister som utmanas av dem. Datorer sköter redan aktiehandel med svindlande hastighet och hög precision. De klarar att ställa diagnoser på sällsynta sjukdomar utifrån enorma kunskapsmaterial, som ingen enskild läkare klarar att hantera, åtminstone inte lika snabbt och säkert. De kan ge individuellt anpassad undervisning av högsta klass och de skriver notiser i viss ekonomipress, utifrån löpande information från världens alla börser. Vad händer med våra samhällen om medelklassen trängs ut av robotar? En av de främsta experterna på detta område i Sverige är Stefan Fölster, professor i nationalekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han utkom nyligen med Robotrevolutionen, Sverige i den nya maskinåldern i vilken han beskriver hur snabbt den tekniska utvecklingen går och vad vi kan vänta oss för nya genombrott under de närmaste åren - samt inte minst vad detta innebär för våra liv, ekonomin, jobben, plugget, umgänget med andra. Varje teknikskifte hittills har samtidigt som det förstört tidigare livsbetingelser också skapat nya, och varje gång har den allmänna levnadsstandarden faktiskt höjts i hela samhället. Så skedde under industrialiseringen i västvärlden, och än idag i länder som Kina och Indien. Men nu måste vi hantera en situation där allt fler jobb tas över av maskiner, utan att nya kanske går att skapa i tillräcklig utsträckning. Visserligen gör de nya appbaserade tjänsterna och den robotiserade tillverkningen att det kommer att bli väldigt billigt att leva här, så det kan gå att ha det rätt gott materiellt för de flesta ändå. Men vill vi ha ett samhälle där en liten elit har kreativa yrken, inom vetenskap, konst och kultur, eller olika typer av entreprenörsverksamhet, men där de flesta egentligen inte behövs för att upprätthålla ekonomin och levnadsstandarden? Hur går det med ett sådant samhälle? Det handlar heller inte bara om automatisering, utan om de nya marknader som skapas av appar som exempelvis Uber, som gör det möjligt för privatpersoner att erbjuda taxitjänster. I första omgången är det taxichaufförerna som blir överflödiga. Men i nästa, när helautomatiska bilar börjar rulla på våra gator, blir även de privata Uberförarna onödiga. Du bara kollar på din app var närmaste självkörande fordon står, hoppar ombord, och transporteras vart du vill utan någon mänsklig interaktion alls. Allt fler tjänster erbjuds via appar och internetbaserade plattformar. I värsta fall ser vi en arbetsmarknad helt utan säkerhet, där det blir närmast omöjligt att hålla koll på inkomster och därmed att driva in skatter. Men i bästa fall ser vi också en tid randas då alla är friare att disponera sin egen tid, och kan sälja enstaka tjänster, från gräsklippning till kirurgi, istället för att binda upp sig som fast anställda. Det blir billigare för företagen, som inte behöver ha så mycket fast personal. Men hur blir det för den enskilde? Kommer vi att få appbaserade fackföreningar också? Fölster resonerar rätt ingående kring dessa problem. Han understryker att det är viktigt att anpassa lagstiftning och samhällsorganisation efter den nya teknik som förändrar förutsättningarna för stora delar av våra liv. Jag tror att det enda sättet vi kan styra över utvecklingen på ett medvetet och kontrollerat sätt är genom att ta den på allvar. Rätt hanterad ger även denna utveckling stora möjligheter. Bortser vi från den kan den däremot köra över oss, och i längden hota både välstånd och demokrati. Jag läser Fölsters bok under ett besök i Sydkorea. Där, liksom i Japan, bejakar man utvecklingen. Robotarna idoliseras, de ses som hjälpare som ska underlätta livet, bidra till nationens ständigt stigande välstånd och lösa vardagsproblemen, ända in i barnkammaren och på ålderdomshemmet. Korea beräknas vara världens mest robotiserade land redan idag. Här används robotar i undervisning, i vård, liksom de utvecklas för militära sammanhang. En av landets stora exportsuccéer är till exempel Super aEgis II, ett automatiskt kanontorn, som redan används i Mellanöstern. Den söker automatiskt av siktfältet och kan pricka en lastbil på fyra kilometers håll, men än så länge enbart efter att ha basunerat ut en varning i sina högtalare, och fått klartecken från en ansvarig människa. Enligt tillverkarna DoDAAM var tornet ursprungligen helt automatiskt, men beställarna tyckte det var lite för oroande, och bad företaget att lägga in en spärr så att tornet inte kan skjuta utan mänskligt klartecken. Att helautomatiska system kommer att sättas upp inom överskådlig tid verkar rätt klart ändå, längs gränser, vid känsliga installationer som kärnkraftverk och oljefält, och så vidare. Koreas huvudstad Seoul är även en av de städer där robotiserad övervakning kommit längst. Kameror filmar de flesta vrår av staden, och bilägare får rabatt på försäkringen om de installerar kameror i sina bilar. Enligt en uppgift jag fick filmas eller fotograferas man var sjätte sekund i Seoul. I London är situationen likartad, och det lär den bli också på flera håll. Automatiseringen tar i allt högre grad över bedömningen av situationer också, med biometriska program för igenkänning som med allt större precision känner igen ansikten, rörelsemönster, och till och med olika känslouttryck. Det är inte svårt att föreställa sig att automatiserade övervakningssystem i kombination med robotvapen med tiden kommer att ses som något helt normalt. Ättlingarna till den gamla leksaksroboten, som skrämde mig så när jag fick den, förändrar förutsättningarna för våra livsbetingelser vare sig vi vill eller inte. Vi befinner oss bara i början av utvecklingen, än så länge, men historien visar att när ett teknologiskt genombrott väl skett kan förändringen gå mycket fort. Framtiden har faktiskt redan börjat. Hur vill vi ha den?   Torbjörn Elensky, författare Denna essä sändes första gången i januari 2016.   Litteratur: "Robotrevolutionen" Stefan Fölster (2015) Volante Förlag

Om kameraövervakning med experten Henrik Kvennberg. Vi pratar kameraövervakningslagen, hur den tolkas och vad i kameraövervakning som väcker så stort intresse. Nörderiet är en hyllning till specialintresset och detaljkunskapen. I avsnitt sju pratar Mikael Ringman med Henrik Kvennberg, handläggare/föredragande på Länsstyrelsen Skåne och expert på kameraövervakning.

Kameror har satts upp på Antarktis för att övervaka pingvinarter. Och nu kan du hjälpa forskarna att undersöka materialet! Camila berättar mer om detta. Även: Tiggarlön, abortförbud och tigrar

Dokumentären El Médico - The Cubaton story av Daniel Fridell handlar om den kubanske artisten El Médico, som inte kan bestämma sig för om han ska satsa på att bli popstjärna på heltid, eller att göra sin plikt som en god socialist och arbeta som läkare i det kubanska folkets tjänst i stället. Ett val som blir ännu lite svårare när han hamnar i klorna på en svensk musikproducent, som tycker att det bästa sättet att marknadsföra hans musik på är genom att göra musikvideor med lättklädda kvinnor. Men filmen är också intressant eftersom processen pågått så länge - ja faktiskt redan innan regissören var inkopplad. Dessutom har den nästan blivit till en vandringssägen bland svenska filmklippare - eftersom åtminstone fjorton personer varit inblandade i klippningen. Johanna Langhorst har träffat en del av den för att få deras historia om hur en dokumentärfilm blir till. Givetvis ska regissören också ska få komma till tals. Så här berättar Daniel Fridell för Saman Bakhtiari om processen bakom El Medico. The Outs, så heter webserien som seglat upp som höstens absoluta favoritserier för Kinos Roger Wilson. Det är en webserie som handlar om bögen Mitchell och hans bästa tjejkompis Oona, och deras liv i Brooklyn. Men ovanligt snygg, seriös och välproducerad för att vara gjord direkt för nätet. Därför beslöt sig Roger för att ringa upp seriens regissör, manusförfattare och huvudrollsinnehavare Adam Goldman för att diskutera homosexuella på tv, webseriernas framtid och varför man väljer att lägga alla sina besparingar på att göra en egen tv-serie. Bioaktuella Five broken cameras är en sorts videodagbok, om en palestinsk familj i en extremt ovanlig situation. För byn de bor i ligger precis intill en judisk bosättning, och hela byn är indragen i en långdragen och komplicerad konflikt om vem som egentligen har rätt till jorden mellan bosättningen och den palestinska byn. Varje fredag demonstrerar hela byn mot bosättningen, och byggandet av en barriär på byns mark. Demonstrationer som blir nerslagna på ett allt mer brutalt sätt. Något som också syns på de trasiga kamerorna i filmtiteln. Kameror som slagits sönder, och ibland skjutits till döds vid demonstrationerna vid barriären.Nina Asarnoj har träffat regissören Emad Burnat och frågade honom om filmkamerans olika uppgifter i hans liv, som livräddare, vän och vittne. I vår programpunkt Om igen berättar Kinolyssnarna om vilken film de sett allra flest gånger. Den här gången är det Ola Göransson från Tranås tur. Han är till vardags VA-tekniker och sysslar med rörinspektion. Filmen han sett flest gånger är "Här har du ditt liv" av Jan Troell. Den är baserad på Eyvind Johnsons romansvit "Romanen om Olof" och handlar om den 14-åriga norrbottningen Olof Persson som ger sig av från sin fosterfamilj och ut i livet och avverkar en massa olika yrken som bland annat flottare, sågverksarbetare och biografmaksinist innan han åker söderut på den stora resan in i vuxenlivet. En bildningsroman som blev film 1966 med skådespelare som Allan Edwall, Per Oscarsson samt Eddie Axberg i rollen som Olof. Anders Bennysson ringde upp Kinolyssnaren Ola Göransson för att höra varför han sett Troells klassiker uppåt 50 gånger - och det visade sig handla om vådan av att använda en film i sövande syfte - är det en film som är för bra så kan man ju inte sluta titta... Vad är bäst just nu på tv, bio och vod/dvd? Kinos producent Lisa Bergström tipsar om sina personliga favoriter!