Podcasts about inspirerade

Sammanfattning:I detta avsnitt diskuterar Patric och Jenny balansen mellan att säga ja och nej i livet. Inspirerade av filmen Yes Man pratar de om hur vissa säger ja till för mycket och blir överbelastade, medan andra säger nej och går miste om möjligheter.Jenny delar sina erfarenheter av att ha sagt nej för mycket tidigare och hur han förändrade sin vana. Patric berättar om hur struktur och vanor kan frigöra tid för mer spontanitet. De tar också upp strategier för att hantera arbetsrelaterade förfrågningar och hur man kan skapa en bättre balans mellan stress och återhämtning.Shownotes:Ämne: Att hitta balansen mellan att säga ja och nejHuvudpunkter:Yes Man och vikten av att våga säga jaNär det är rätt att säga nej för att undvika överbelastningPersonliga erfarenheter av att förändra sina vanorStrategier för att hantera arbetsrelaterade förfrågningarHur bättre vanor kan skapa utrymme för mer spontanitetVeckans utmaning: Reflektera över om du säger ja eller nej för ofta. Behöver du justera balansen?Vi erbjuder personliga skräddarsydda coachingprogram så att du kan finna de mest effektiva vanorna för att nå- och upprätthålla dina mål. För företag erbjuder vi mycket effektiva hälsoprogram där varje medarbetare blir coachad att utveckla effektiva vanor som leder till och bibehåller hans eller hennes hälsomål. För föreläsningar, coachingprogram och upplägg för företag och organisationer: www.patricfriberg.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vägen ut är in – en meditation för frihet och stillhetI detta avsnitt utforskar vi vad det verkligen innebär att "ta sig ut" – ur stress, krav och invanda mönster – för att istället finna frihet i nuet. Inspirerade av såväl gammal visdom som modern reflektion, dyker vi ner i betydelsen av acceptans och inre stillhet. Avsnittet avslutas med en guidad meditation där vi genom mikrojusteringar i kroppen når djup avslappning och en känsla av lätthet. Släpp taget, andas och följ med på en resa inåt – för att finna din väg ut. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trippla skärp, oväntade färgkombinationer, en spännande comeback - och nånting på huvudet (ett måste)! Vi listar streetstyle-trender från Köpenhamns modevecka och blir INSPIRERADE! Lyssna, inspireras du också! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Benito Mussolini tog makten i Italien 1922 var relationen mellan den fascistiska regimen och den judiska befolkningen oproblematisk. Italienska judar utgjorde en liten, men integrerad minoritet som ofta deltog i det offentliga livet. Många hade stridit för Italien under första världskriget, och flera judar var medlemmar i det fascistiska partiet.Mussolini föraktade antisemitism. Detta skulle förändras när Italien under 1930-talet närmades sig Nazityskland.Detta är första avsnittet av två om judarnas öde i fascismens Italien. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren Anders Carlberg som är aktuell med boken Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien.Under 1920- och tidigt 1930-tal var antisemitismen främmande för fascistiska ideologin i Italien. Mussolini betonade snarare nationalism, auktoritet och korporativism. Judar kunde både delta i och stödja den fascistiska staten. Vid denna tid ansågs lojalitet mot nationen viktigare än etnicitet eller religion. Många judar, särskilt de som stödde regimens nationalistiska vision, fann en plats inom fascismens ramar.1938 infördes en raslagstiftning som markerade en avgörande vändpunkt för den italienska judiska befolkningen. Italiens närmande till Nazityskland genom "Stålpakten" och Mussolinis ambitioner att stärka relationen med Adolf Hitler var avgörande faktorer bakom införandet av dessa lagar.Inspirerade av de tyska Nürnberglagarna förbjöd de italienska lagarna judar från att inneha offentliga tjänster, bedriva vissa yrken, gifta sig med icke-judar samt delta i vissa delar av samhället. Judiska elever och lärare stängdes ute från skolorna och en rad ekonomiska restriktioner infördes för den judiska befolkningen. Judar som inte hade italienskt medborgarskap utvisades ur landet.Även om Mussolini motiverade lagarna med hänvisning till rasbiologi och det fascistiska projektet var det tydligt att dessa beslut också var ett uttryck för politisk opportunism.Bild: Benito Mussolini och Adolf Hitler under Mussolinis besök i München 1940. Mussolini införde långtgående raslagar i Italien 1938 för att öka sitt inflytande över Adolf Hitler. Fotograf: Okänd. Wikipedia. Public Domain.Musik: Giovinezza var det italienska Nationella fascistpartiets kampsång från 1920-talet. Den fungerade som Italiens inofficiella nationalsång från 1922 till 1943. Musik av Giuseppe Blanc och text av Nino Oxilia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt av Vanepodden utforskar vi en kraftfull strategi för att hantera misslyckanden och skapa en starkare vana. Inspirerade av ubåtars vattentäta dörrar diskuterar vi hur du kan isolera misslyckanden till en del av dagen, istället för att låta dem påverka allt annat. Lär dig hur du kan se varje del av dagen som en ny möjlighet och skapa en mental styrka som gör det enklare att återgå till dina rutiner. Perfekt för dig som kämpar med perfektionism eller som vill skapa långvariga, hållbara vanor.ShownotesÄmne: Hur man isolerar misslyckanden för att skydda sina vanorVad du lär dig i avsnittet:Vad ubåtars vattentäta dörrar kan lära oss om vanorHur du kan bryta ner dagen i mindre sektioner för att hantera misslyckandenVarför en dålig morgon inte behöver förstöra hela dagenKonkreta tips för att tänka om och återgå till goda vanorNyckelord: skapa vanor, bryta dåliga mönster, perfektionism, mental styrka, återhämtning efter misslyckanden, hållbara rutinerVi erbjuder personliga skräddarsydda coachingprogram så att du kan finna de mest effektiva vanorna för att nå- och upprätthålla dina mål. För företag erbjuder vi mycket effektiva hälsoprogram där varje medarbetare blir coachad att utveckla effektiva vanor som leder till och bibehåller hans eller hennes hälsomål. För föreläsningar, coachingprogram och upplägg för företag och organisationer: www.patricfriberg.seLyssna nu och lär dig hur du kan omvandla dina misslyckanden till nya möjligheter! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet dyker vi in i en vanlig fundering: vilken roll spelar din ålder egentligen i ditt dejtande? Inspirerade av att vi tidigare i månaden blev inbjudna att kommentera forskning och statistik på ämnet i Amelia och Expressen, delar vi med oss av våra insikter och perspektiv.Känner du att din ålder kanske står i vägen för att hitta din person? Då är det här avsnittet för dig. Vi finns här för att hjälpa dig att släppa taget om dina begränsande tankar och istället se de möjligheter som faktiskt väntar. Redo att hitta din person? Läs mer och ansök till vårt 4 månaders coachingprogram här: https://www.likeattractslikecoaching.com/work-with-us

516. Viktor blev kriminell som 13-åring. Denna veckan gästas vi av Viktor Grewe, som redan som 13-åring blev kriminell. En dag i skolan är det några som retar Viktor och det blir första gången som Viktor känner att det bubblar över. Viktor slår en av eleverna och kan inte sluta slå. Det blir startskottet på flera år av kriminalitet där Viktor börjar umgås med personer som har samma idéer om polisen och samhället som han själv har. Inspirerade av Helikopterrånet år 2009 tänker Viktor och hans gäng att dom också ska bli rånare.Viktor beskriver hur han tidigt i sitt liv känner ett svart hål i bröstet. Innerst inne förstod han att man inte skulle må som han mådde, men det var ändå svårt att sätta ord på och hantera jobbiga känslor. Ännu svårare att söka hjälp.Viktor får tillslut ett fängelsestraff efter att ha varit med och knivhuggit en person. Det blir också vändningen för Viktor som idag jobbar på KRIS, Kriminellas revansch i samhället. Han vill prata om det här för att hjälpa andra unga killar med det där svarta hålet som uttrycks genom slag och ilska.Vi tar självklart avstånd från alla former av våld men tycker att historien är viktig att berätta. Befinner du dig själv i kriminalitet och vill lämna?https://kris.a.sehttps://fryshuset.se/verksamhet/passusProgramledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Alex Dahlbäck @ stockholmsoundscapes.comInstagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallbergFacebook: ÅngestpoddenTikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen, ett dilemma eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden?Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon?mind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Få känner till att Hitler inspirerades av en svensk statsvetares teori när han drömde om ”Lebensraum” för Tyskland. Men idag har ”geopolitik” blivit rumsrent och ett avgörande begrepp för att förstå världen. Idéhistorikern Svante Nordin skriver i denna del av artikelserien Idéerna som skakar världen om teorin att internationell politik betingas av geografin. Inläsare: Staffan Dopping

Det var nationalekonomen Gunnar Myrdals studie om svarta i USA som gav Simone de Beauvoir idén till att skriva feminismens bibel Det andra könet. I del 2 av Kvartal Kulturs artikelserie ”Idéerna som skakar världen” berättar professor emerita i genushistoria Yvonne Hirdman om en bok med en revolutionerande teori – och en idag otryckbar undertitel. Inläsare: Staffan Dopping

Stora LSD-fester i San Francisco med kalejdoskopiska ljusshower och lantliga kollektiv i sfärformade hus känns som ljusår från andra världskriget och kalla krigets militära forskning, men skenet bedrar. Det finns raka linjer från andra världskrigets militärindustriella komplex till 1960-talets motkultur och gröna våg.När det tidiga kalla krigets rumsstora datorer med hålkort byts mot persondatorer kom motkulturens centralfigurer att intressera sig för datorernas möjligheter. Senare skulle både hackarna och den framväxande tech-industrin komma att inspireras av motkulturens tankegods.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet, om boken From Counterculture and Cyberculture – Stewart Brand, the Whole Earth Network, and the Rise of Digital Utopianism av professor Fred Turner.Det militärindustriella akademiska komplexet var centralt vid framväxten av techindustrin i Silicon Valley. Utan denna generösa offentliga finansiering hade varken minneskretsar, mikroprocessorer eller persondatorer kunnat utvecklas där och då. Det militärindustriella komplexets forskning skulle också inspirera motkulturen i Kalifornien.I centrum för boken From Counterculture and Cyberculture står Stewart Brand, född 1938, och mest känd som redaktör för The Whole Earth Catalog, utgiven mellan 1968 och 1972. Det var en kombination av tidskrift och produktkatalog riktad direkt till motkulturen. Stewart Brand var en entreprenör med en förmåga att sammanföra olika sociala världar, skapa dynamiska nätverk och bygga relationer.Katalogen visade att 1960-talets motkultur visade ett stort intresse för informationsteorier framtagna av militärforskare på 1940-talet. Och när kalla krigets rumsstora datorer med hålkort slimmades ner till persondator med skärm och tangentbord öppnades möjligheter för digitala nätverk inom motkulturen.LSD kom att läcka ut till motkulturen från militära forskningsprojekt både i USA och Sverige. Och i hippiesarnas bibel, The Whole Earth Catalog, fanns böcker om informatik från 1940-talets militärforskare. Och de sfärformade husen som hundratusentals grönavågare byggde när de skapade lantliga kollektiv i slutet på 1960-talet var direkt inspirerade av skyddshöljen från radaranläggningar som skulle upptäcka en sovjetisk kärnvapenattack.Motkulturen var intresserade av konsumentteknik som stereos och bilar, men förkastade stordatorerna som kontrollerades av militären och stora bolag. Därför blev persondatorn en symbol för individens frihet. Och de var mer intresserade av personlig utveckling och förverkligande än kollektivt politiskt arbete.Det är väl känt att Apples grundare Steve Jobs var hippie och att hans partner Steve Wozniak hackade telefonsystem. Men det är kanske mindre känt att techindustrins sätt att organisera sig i entreprenöriella och projektbaserade nätverk i stället för byråkratier kom från amerikansk militärforskning under andra världskriget.Bild: Timothy Leary, familj och band på föreläsningsturné; State University of New York at Buffalo (1969) (Buffalo, New York). OBS: Foto: Dr. Dennis Bogdan, Wikipedia Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0Musik: Swing It Smooth av Jon Presstone, Storyblocks AudioLyssna också på Sveriges psykedeliska historia.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen till den nya, fria och luftiga R&Bvärlden enligt Q och Emotional Oranges. Ett kalejdoskop av färger och stämningar från olika eror. Att lyssna på Que Marsden är som att resa i tiden, samtidigt som det på ett märkvärdigt vis känns som att verkligen befinna sig i nuet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Musiken i mitten av 2020-talet kläddes i en flummig och psykedelisk dräkt, och lät som ett avancerat återbruk, där den förväntade revolutionen stod på vänt, och artister som Floridas Q kunde frodas. Det kändes som ännu en retrofuturism rustad att göra något eget av klassiska epoker och kortlivade trendnycker. Q uppfattade tidigt att hans låtar tenderade att bli kärleksfulla pastischer, även när han försökte avskärma sig från det förgångna. Så han skapade ett filter inom sig. Men frågan var hur effektivt och hälsosamt det där filtret var. Emotional Oranges framkallar sin egen verklighet genom groovebaserad R&B med smak av sent 90-tal, som ibland glider över i dunkel och disig musik för nattliga bilfärder. Det handlar om vanliga människor som bidrar till att göra R&B lite mer mystisk. Azad och Vali valde till en början att dölja sina identiteter. Inspirerade av Daft Punk, Gorillaz och MF Doom. Sedan debuten ”The Juice Volume 1” har paret serverat en rad stabila släpp.

Vi testar idag en podd i ottan. 05:00 ute i skogen, vad händer då, hur låter det? Inspirerade av SR:s naturmorgon så tänkte vi, vad kan gå fel? Idag pratar vi om Riksskogstaxeringen och att SLU släppte Skogsdata 2024 igår. Vi har börjat titta på siffrorna och ger dig vår första syn.

I veckan avslöjade Expo hur ett nätverk av pojkar i nedre tonåren organiserar sig online i syfte att bli en form av medborgargarde. Inspirerade av den ryska nazisten Tesak letar de efter ideologiskt motiverade måltavlor, under falska förevändningar bestämmer de träff för att sedan misshandla och förnedra sina offer medan allt filmas och återbrukas som propaganda. De kallar sig Jägare och deras villebråd är judar, muslimer, homosexuella och transpersoner och personer som de anklagar för att vara pedofiler. Två planerade aktioner från gruppen har avvärjts av polis efter tips från Expo. I vår helt nysläppta årsrapport står det klart att andelen våldsförberedande aktiviteter i den rasideologiska miljön når rekordnivåer och nu står för en femtedel av miljöns samtliga aktiviteter under 2023. Är det nazistiska gatuvåldet påväg tillbaka? Hur ska vi förstå de nya trenderna i extremhögern? Och hur väl rustat är samhället att möta den nya våldsbejakande extremismen?   Gäster i studion är Expos reportrar Erik Glaad och My Vingren samt årsrapportsredaktör Daniel Poohl.  Programledare: Anna Fröjd Ansvarig utgivare: Daniel Poohl Prenumerera på Tidskriften Expo: https://expo.se/tidskriften/prenumerera  Läs mer: Jägarna del 1 – Beväpnade tonåringar planerar nazistiska våldsdåd (Erik Glaad & My Vingren, 2024): https://expo.se/fordjupning/bevapnade-tonaringar-planerar-nazistiska-valdsdad/ Jägarna del 2 – 14-åringen ledare av internationellt nätverk (Erik Glaad & My Vingren, 2024): https://expo.se/fordjupning/14-aringen-ledare-av-internationellt-natverk/ Jägarna del 3 –Polisen visste att ledaren bar kniv utan att ingripa: ”risk att han har ihjäl någon” (Erik Glaad & My Vingren, 2024): https://expo.se/fordjupning/polisen-visste-att-ledaren-bar-kniv-utan-att-ingripa-risk-att-han-har-ihjal-nagon/ Årsrapport – Den svenska rasideologiska miljön 2023: https://expo.se/lar-dig-mer/publikationer/svensk-rasideologisk-miljo-2023/  Daniel Poohl – En ny generation aktivister med våldsdrömmar (2024): https://expo.se/analys/expos-arsrapport-en-ny-generation-aktivister-med-valdsdrommar/  Expo wiki – Tesak: https://expo.se/lar-dig-mer/wiki/tesak/  --- Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjanden, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare! Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 – för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande. Stöd vår verksamhet genom att bli månadsgivare eller swisha en slant till 123 271 02 59.

Välkommen till den nya, fria och luftiga R&Bvärlden enligt Q och Emotional Oranges. Ett kalejdoskop av färger och stämningar från olika eror. Att lyssna på Que Marsden är som att resa i tiden, samtidigt som det på ett märkvärdigt vis känns som att verkligen befinna sig i nuet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Musiken i mitten av 2020-talet kläddes i en flummig och psykedelisk dräkt, och lät som ett avancerat återbruk, där den förväntade revolutionen stod på vänt, och artister som Floridas Q kunde frodas. Det kändes som ännu en retrofuturism rustad att göra något eget av klassiska epoker och kortlivade trendnycker. Q uppfattade tidigt att hans låtar tenderade att bli kärleksfulla pastischer, även när han försökte avskärma sig från det förgångna. Så han skapade ett filter inom sig. Men frågan var hur effektivt och hälsosamt det där filtret var.Sverigeaktuella duon Emotional Oranges framkallar sin egen verklighet genom groovebaserad R&B med smak av sent 90-tal, som ibland glider över i dunkel och disig musik för nattliga bilfärder. Det handlar om vanliga människor som bidrar till att göra R&B lite mer mystisk. Azad och Vali valde till en början att dölja sina identiteter. Inspirerade av Daft Punk, Gorillaz och MF Doom. Sedan debuten ”The Juice Volume 1” har paret serverat en rad stabila släpp.

I den fjärde säsongens sjätte avsnitt får ni följa med oss till bokfestivalen Litteralund! Litteralund är Sveriges största festival för barn- och ungdomslitteratur och under konferensdagarna passade vi på att spela in ett litet specialavsnitt från festivalen.  I avsnittet pratar vi om Litteralund och festivalens betydelse med Kristina Wåhlin, projektledaren för hela kalaset.  Inspirerade av två punkter från konferensprogrammet diskuterade vi skånsk fantasy tillsammans med författarna Maria Hellbom, Elin Nilsson och Helen Ekeroth, samt ungdomsromaner med författarna Ellen Strömberg och Nora Khalil. Och sist men inte minst fick vi ännu en pratstund med Helen Ekeroth, som i egenskap av styrelseledamot i Författarbundets barn- och ungdomslitterära sektion Bult, även var på plats för den årliga prisutdelningen av debutantpriset Slangbellan. (Så här i efterhand skickar vi också ett grattis till Sara Mauritzon som vann priset!)

Ett avsnitt som blev något helt annat då vi precis vid inspelningstillfället fick veta att den älskade personen och profilen Elin Kjos gått bort. Vi delar vår gäst Ida B Ohlssons sorg och vi hyllar Elin Kjos genom att prata om det hon brann för och inspirerade oss till. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Inspirerade av kommentarer på förra veckans avsnitt drar farbröderna igång en diskussion om inlärningskurvor och vad de tycker om dem. Åsså har det spelats spel och Tysk är entusiastisk över en platta från 1981. I avsnittet nämns: Barrage Go Schack Magic the Gathering 18XX Lacrimosa Endeavor - Age of Sail Last Will Svenska MAD:s Spel för dåliga förlorare Obsession The Prodigals Club B-17 Queen of the Skies The Hunters 1829 1830 Car Wars Junta  

Idag presenterades även vilka filmer som tävlar på filmfestivalen i Berlin och vilka filmer som är nominerade till Razzie Awards. Producent: Lina KalmtegProgramledare: Maria Askerfjord Sundeby

Det skulle bli middagarnas middag med modernismens främsta namn samlade vid samma bord. Men att bjuda genier på mat är ingen picknick. Annina Rabe berättar mer. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-05-18.Det är den 18 maj 1922 och vi befinner oss på Majestic hotel i Paris. Personalen är i full gång med att iordningställa ett chambre separée till en privat tillställning för ett femtiotal gäster. Kanske ligger det i luften att det kommer att bli en alla-var-där-bjudning, en sådan som det fortfarande kommer att talas om hundra år senare. En middag som samlar och definierar den nya modernistiska eran. Där ska spjutspetsarna inom konst, litteratur, scenkonst och musik blandas upp med en grädda av förmögna, inflytelserika, adliga eller rentav kungliga gäster.Här finns Pablo Picasso, Igor Stravinsky, Virginia Woolfs svåger konstkritikern Clive Bell liksom alla dansare från den ryska baletten i Paris. De sistnämnda har premiär för föreställningen Le Renard, baserad på ett verk av Stravinsky, och den officiella anledningen till sammankomsten är att fira balettkompaniet och dess ledare Sergei Diaghilev, som förstås också är där. Men kvällens värdar, det socialt och kulturellt ambitiösa mecenatparet Sydney och Violet Schiff, har en baktanke.Varje viktig epok har en tidpunkt när den står på den absoluta toppen. När den balanserar på gränsen mellan avantgarde och det etablerade, men fortfarande känns som om den bryter ny mark. I maj 1922 provocerade inte modernismen lika mycket som den gjort några år tidigare, men fortfarande hade några av dess mest betydande verk inte sett dagens ljus. Det här var ett viktigt år, inte minst för den litterära modernismen. I februari 1922 publicerades James Joyces 900-sidor långa Ulysses, en bok som skulle skriva om litteraturhistorien. TS Eliots Det öde landet utkom samma år, liksom Virgina Woolfs Jacobs room och fjärde delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt.Värden Sidney Schiff, som själv är en medelmåttig romanförfattare, är besatt av Proust på gränsen till stalkning. Och kvällens verkliga hedersgäster är inte den ryska baletten, utan Proust och Joyce. Två författare som representerar diametralt olika sidor av modernismen, två personligheter lika disparata som deras verk. Det skulle bli de två modernistiska portalfigurernas första och enda möte.Middagen på the Majestic måste ha planerats med en rusig känsla av att befinna sig här och nu, mitt i en tid när något håller på att förändras för alltid. Sättet att se, gestalta, skriva och leva.Den utsökta menyn var utformad helt till de illustra gästernas ära. Rysk kaviar och ryska horsdeuvres för att ära den Ryska baletten. Därefter kunde man välja på en sjötunga Walewska eller lammnoisetter med haricots verts. Men paret Schiff var så ivriga över att Proust skulle hedra dem med sin närvaro att hela resten av menyn var utformad efter honom och maträtter som förekommer i På spaning efter den tid som flytt. Här fanns förstås sparris i överflöd -vilken tur att sparrisen råkade vara i säsong just vid tiden för denna middag! Där fanns lammstek med bearnaise och köttaladåb med kalvfötter. Det serverades kyckling financiére, med en sås på madeira garnerad med kycklinglever, tryffel och gröna oliver. För den Proustian som var mer fisk- och skaldjurssinnad bjöds hummer lamericaine, det vill säga med tomat, konjak, vitt vin och grädde, eller slätvar i vin- och smörsås. För den som därefter till äventyrs hade något utrymme kvar för dessert bjöds flera överdådiga alternativ i Prousts anda: Kastanjepudding serverad med vaniljglass och körsbär, mandelkaka, glass gjord på pistage och kaffe, jordgubbsmousse och tryfflar. Genomgående dracks champagne.Hur såg Proust på denna hyllning? Vad tyckte Joyce. Inspirerade den överdådiga middagen och ruset från champagnen dem till avgörande och oförglömliga samtal?Inte riktigt. Faktum är att ingen av hedersgästerna tog del av den kulinariska mångfalden. Klockan var långt över midnatt och tallrikarna undanröjda när den första av dem dök upp. En sjavigt klädd man, kraftigt berusad, kom in och damp ner på den ena tomma stolen bredvid värden. Enligt konstkritikern Clive Bell satt han bara stum med huvudet i händerna. Ganska snart började han snarka högljutt. Det var James Joyce. Proust dök upp vid tre på natten, en spröd figur insvept i en stor päls. Enligt Clive Bell var det något råttliknande över den eleganta uppenbarelsen. Vid den här tiden av sitt liv lämnade Proust ytterst sällan sitt sovrum; svårt försvagad av hälsoproblem och drogmissbruk slet han för att slutföra sitt livsverk.Det som skulle bli århundradets fest har istället gått till historien som den obekvämaste middagen i middagsbjudningarnas historia. Exakt vad som hände kan vi inte veta, vittnesmålen skiljer sig åt i historikern Richard Davenport-Hines underhållande bok A night at the Majestic citeras inte mindre än sex olika versioner men alla är överens om att det var ett misslyckande, stämningen var stel och nervös. James Joyce själv berättade för sin vän målaren Frank Budgen att hela konversationen hade bestått av ett enda ord som upprepades i olika sammanhang: Nej. Proust frågade om Joyce kände prinsessan så-och-så, Joyce svarade nej. Värdinnan frågade Proust om han hade läst Ulysses och Proust svarade nej. Joyce svarade i sin tur nej på frågan om han möjligen hade läst På spaning efter den tid som flytt.Det finns anledning att misstänka att ingen av dem talade sanning.Kanske kunde modernismens många uttryck inte låta sig inordnas under ett och samma tak. Men det kan å andra sidan helt enkelt rört sig om en ganska typisk mingelsituation som kan uppstå när ett antal inflytelserika människor i kulturvärlden möts. En gnagande och paranoid konkurrenskänsla, ett ständigt sneglande över axeln, en malande inre oro över den egna statusen i förhållande till andras. Lägg därtill det skamlösa fjäskande som nästan alltid uppstår när vanliga dödliga ska umgås med upphöjda genier.Exakt sex månader efter den här misslyckade kvällen avled Marcel Proust. Modernismen fortsatte att blomstra i flera år till och hade inte det här historiska och ack så intetsägande mötet mellan några av tidens största konstnärer ägt rum hade den här middagsbjudningen fallit i glömska, i det stora tysta arkivet av bortglömda kulturfester. Nu är den en anekdot, ett trivialt snedsteg i 1900-talets främsta estetiska rörelse. Som en påminnare om att även i de största intellektuella djupen finns en ytlig och helt mänsklig faktor.På tal om det, så lättade stämningen enligt flera källor upp något när de båda författarna delade en taxi hem och började prata krämpor. Joyce klagade över sin återkommande huvudvärk och sina ögon, medan Proust klagade över sitt magont. Det enda vi vet säkerhet är att det inte var matens fel.Annina Rabe, litteraturkritikerLitteraturRichard Davenport-Hines bok: A night at the majestic. Faber & Faber, 2007.BildenBilden är ett montage/illustration baserad på tre målningar:Jacques-Émile Blanches porträtt av James Joyce: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Portrait_of_James_Joyce_P529.jpgEn avbildning av Marcel Proust-skulpturen på Château de Breteuil (av ManoSolo1324132): https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Marcel_Proust_statue_au_ch%C3%A2teau_de_Breteuil.jpgJohn Singer Sargents "A dinner-table at night": https://www.wikiart.org/en/john-singer-sargent/a-dinner-table-at-night-1884

Inspirerade av den förrymda kungskobran Sir Väs vill vi gärna veta vad lyssnarna har varit med om på tal om rymningar, smitningar eller vad det nu än kan vara som har stuckit iväg! Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Oj vad det ryms och smits! Evas stackars klasshamster som rymde och råkade bli inlåste med en katt. Skansen-Jonas Wahlström uppdaterar oss om det senaste kring den förrymda kungskobran Houdini.Och så tittar Rasmus in i programmet och lär oss ett och annat om både förrymda hundar och flamingor.Dessutom blir det en massa extramaterial där vi bland annat får höra om Christers spektakulära rymning från ett franskt hotell och om Hannas brorsas orm som låg under en madrass i tre månader för att tillslut upptäckas.

Inspirerade av att vi startade varsin egen insamling när vi sprang Lissabon Marathon, blir det här insamlingspodden on tour. På ett hotellrum i Lissabon kopplar vi upp oss mot Jesper Juul och pratar egna insamlingar. Jesper ger oss en utblick hur det ser ut i världen och vad som är unikt för Sverige och Skandinavien. Han berättar om sitt egna engagemang och ger tips både till givare och organisationer hur man blir bättre på egna insamlingar. 

Med franska revolutionen skulle förnuftet ta religionens plats. Men för en kort tid fanns faktiskt en officiell kult, skapad av Robespierre själv. Gabriella Håkansson berättar den märkliga historien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.Klockan fem på morgonen den tjugonde dagen i månaden Prairal, år två i den franska revolutionskalendern, väcktes medborgarna i Paris av smattrande trumvirvlar. Det var dags att stiga upp. En stor dag väntade.Med mycket kort förvarning hade nationalkonventet meddelat att en ny religion skulle instiftas, skräddarsydd av revolutionsledaren Maximilien de Robespierre, för att passa den unga republikens behov. Dagen till ära hade Robespierre bestämt att man skulle hålla en stor nationell fest. Alla skulle vara med, stadsbor liksom bönder, och en minutiös festmanual hade skickats ut. Instruktionerna var tydliga. Samtliga medborgare skulle pryda sina hus med frihetens röd-vit-blåa färger och hänga ut vimplar. Därefter skulle de klä sig i samma färger. Kvinnorna skulle bära blomkorgar, flickorna rosenbuketter. Alla pojkar och män skulle hålla en ekkvist i handen, och från vart och en av Paris fyrtioåtta distrikt skulle man välja ut femtio personer som skulle representera stadsdelen. Klockan åtta prick avfyrades en skottsalva från Pont Neuf. Det var signalen för att processionerna kunde börja tåga mot stadskärnan.Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse.Själva festen för den nya religionen inleddes i Nationalparken, där alla fyrtioåtta korteger strålade samman i ett jättetåg om flera tusen personer. Utanför nationalkonventet hade man rest en fem meter hög allegorisk staty som föreställde Den förfärliga Ateismen. Robespierre höll ett tal och sedan väntade en överraskning. Med en fackla kallad Sanningens flamma antände han den stora statyn, som visade sig vara gjord av papier maché. Det blev en ohygglig brasa. När flammorna falnat uppenbarade sig en annan staty inuti Den Förfärliga Ateismen det var en mindre figur, vit och glänsande, som föreställde Visdomen. Robespierre talade åter och sade: Den evigt lyckliga dagen är kommen när det franska folket har vigt sig åt dyrkan till Det Högsta Väsendet. Enligt instruktionerna var det nu dags att applådera och ge uttryck för sin lycka. Militärorkestern satte igång att spela musik av Francois-Joseph Gossec, och operakören stämde upp i en specialkomponerad en hymn till den nya guden. Symboliskt hade man nu gjort upp med den impopulära statsateismen som under revolutionens första år ersatt katolicismen. Det var dags för den stora glädjemarschen. Men vad var egentligen Det Högst Väsendet för något och vad innebar den nya kulten?Den frihetsklädda folkmassan tågade nervöst längs festens långa paradagata som löpte förbi den raserade Bastiljen, över Seine och fram till det artificiella berg som designats av Jacques-Louis David och rests på Champ de la Reunion. Nervositeten ersattes av lättnad när man passerade Place de la Revolution och upptäckte att den fruktade giljotinen hade försvunnit. Kanske betydde det att Konventet skulle utlysa en amnesti för alla folkfiender som satt inspärrade i väntan på avrättning? Längs vägen hade man hängt upp banderoller med revolutionsslogans: Att ära Gud och döda kungar är samma sak. Det var Robespierres som författat dem. Han hade tidigt tagit avstånd från den första kulten som revolutionen pådyvlat folket och som gick ut på att man skulle dyrka förnuftet. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Men nu var ordningen återställd.Robespierre talade till folket och förklarade vem Det Högsta Väsendet var. Av allt att döma hade han hade samma funktion och egenskaper som den gamla kristna guden, vilket var en enorm lättnad för den troende allmogen och medelklassen som hade förlorat rätten att praktisera sin kristendom. Visserligen ingick religionsfrihet i Deklarationen om människans och -medborgarnas rättigheter som man antagit 1789, men den hade inte efterföljts. Kyrkorna hade totalförstörts, och prästerna, ja, dem hade man slagit ihjäl.Nu skulle alla vandaliserade helgedomar repareras och bli Det Högsta Väsendets Tempel. Och bäst av allt Robespierre hade under ett av sina många festtal pratat om själen. Detta var stort. Under statsateismens mörka dagar hade man i materialistisk upplysningsanda dödförklarat själen. Endast kroppen fanns, sa man, men med den nya religionen hade fransmännen fått tillbaka några av sina gamla trosföreställningar. Festen till Det Högsta Väsendet blev revolutionens mest lyckade. När historikerna på 1980-talet började forska i ämnet fann man att det strömmat in gratulationer. Det formella revolutionslingot som vanligen användes var ersatt med genuina tacksamhetsbetygelser. Framgången berodde inte bara på att det fanns ett behov av en ny tro, utan också på att festen firades nationellt och inte bara i huvudstaden. Det var dessutom den första tillställning där folket själva fick delta aktivt i firandet.den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit [...] Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn.Inspirerade av författaren Jean-Jacques Rousseaus kritik av konstarterna och teatern som han menade gjorde människor förställda och onaturliga så hade revolutionsledarna tidigt tagit avstånd från folkliga fester. Istället framhöll man paraden och marschen, där folket deltog passivt och representerade sig själva utan förställning. I Robespierres manual gjordes medborgarna istället till en del av ceremonierna. Nya texter skrevs till gamla folksånger så alla kunde sjunga med, och efteråt påbjöds det gatufester i varje stadsdel, där de som ville kunde läsa upp hymner till Det Högsta Väsendet. Det var uppenbart att det franska folket älskade Robespierres tilltag och just därför var det som hände sedan helt obegripligt.Dagen efter festen stormade Robespierre ut från Konventet mitt i en debatt och försvann från offentligheten i en hel månad. Orsaken är höljd i dunkel. Kanske lyckades ateistfalangen sätta stopp för den nya kulten, eller så var Robespierre utbränd efter att ha jobbat dygnet runt med festen i trettio dagar. Några instruktioner om hur den nya religionen skulle installeras dök aldrig upp. Och den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit, den hade bara flyttats eftersom de massiva mängder blod som samlades under den hotade att förgifta grundvattnet. Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. När Robespierre efter en månad kom tillbaka till konventet höll han sitt berömda Åttonde Thermidor-tal, där han vädjar till regeringen att agera mot den konspiration som iscensatts mot honom. Dagen därpå, den 9 Thermidor, arresteras han, och ett dygn senare faller han själv offer för dödsmaskinens bila. Robespierres epok är över, och med det också hoppet om en ny religion.Att uppsåtet med festen till Det Högsta Väsendet var att ge den unga republiken en ny moral råder det inget tvivel om. Men tidpunkten lockar också till en annan tolkning. Idén om den nya guden uppstod bara två dagar efter att Robespierres äldsta revolutionsvänner, paret Camille och Lucile Desmoulins, och Georges Danton, hade anklagats för konspiration och avrättats. Trots att de hade blivit bittra fiender på slutet måste tanken på att aldrig mer få träffa sina vänner ha varit outhärdlig. Robespierre var svårt sjuk, omgiven av fiender och hatad av många. Kanske kände han på sig att slutet närmade sig även för honom och kanske gav helt enkelt tanken på själens odödlighet den tröst han behövde för att orka vidare och gå sitt grymma öde till mötes.Gabriella Håkansson, författare och kritiker LitteraturJonathan Smyth: Robespierre and the Festival of the Supreme Being, Manchester University Press, 2016Ruth Scurr: Fatal purity. Robespierre and the French Revolution. Metropolitan Books, 2006Slavoj iek: Virtue and Terror. Robespierres speeches. Verso, 2007Jonas Barish: The Anti-theatrical Prejudice. The University of California Press, 1981.Hilary Mantel: Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Översättare: Marianne Mattsson samt Jens Ahlberg. Weyler förlag (En romantrilogi om den starka vänskapen mellan revolutionsledarna Robespierre, Desmoulins och Danton).

Mitä ruotsinsuomalaiseen elämään kuuluu ainakin kerran vuodessa? Popula skapar den ultimata sverigefinska utmaningen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sverigefinska sommarfestivalen Axevallan kesä har anordnats i över trettio år, men för första gången anordnade Sverigefinska ungdomsförbundet och Axevalla Folkhögskola en festival för de yngre generationerna av sverigefinnar SWE-FINN-FEST – Kalle ja Sanna var tietysti på plats!Där bjöds det på livemusik med Markoolio, karaoke och workshops där deltagarna kunde lära dig att göra rispiroger, måla, kasta yxa och mycket mer! Det fick oss att undra:Mitä ruotsinsuomalaiseen elämään kuuluu ainakin kerran vuodessa?Vad bör man göra åtminstone en gång under det sverigefinska året? Har du hört talas om:En svensk klassikerÄven kallat klassikern, kallas kombinationen av fyra stora svenska långlopp och har funnits sedan 1972. För att få diplomet behöver man fullfölja fyra långlopp under en period av 12 månader. Mer än 32 000 personer kan titulera sig "en svensk klassiker".En sverigefinsk klassikerSkapar vi i kvällens program, 6 sverigefinska utmaningar som ska utföras inom ett år. Inspirerade av POPULAs tidigare gäster, samtalsämnen och aktiviteterna SWE-FINN-FEST hade att bjuda på. Efter programmet kommer du att kunna ladda ner klassikern vår hemsida och skriva ut den hemma, du kan även maila popula@sverigesradio.se med ditt namn och adress så kan vi posta den till dig (OBS. Maila oss i så fall senast den 11 Juli).Oikea hyvää kesää!!Kalle Kinnunen & Sanna Laaksopopula@sverigesradio.se

Mitä ruotsinsuomalaiseen elämään kuuluu ainakin kerran vuodessa? Popula skapar den ultimata sverigefinska utmaningen. Sverigefinska sommarfestivalen Axevallan kesä har anordnats i över trettio år, men för första gången anordnade Sverigefinska ungdomsförbundet och Axevalla Folkhögskola en festival för de yngre generationerna av sverigefinnar SWE-FINN-FEST Kalle ja Sanna var tietysti på plats!Där bjöds det på livemusik med Markoolio, karaoke och workshops där deltagarna kunde lära dig att göra rispiroger, måla, kasta yxa och mycket mer! Det fick oss att undra:Mitä ruotsinsuomalaiseen elämään kuuluu ainakin kerran vuodessa?Vad bör man göra åtminstone en gång under det sverigefinska året? Har du hört talas om:En svensk klassiker Även kallat klassikern, kallas kombinationen av fyra stora svenska långlopp och har funnits sedan 1972. För att få diplomet behöver man fullfölja fyra långlopp under en period av 12 månader. Mer än 32 000 personer kan titulera sig "en svensk klassiker".En sverigefinsk klassiker Skapar vi i kvällens program, 6 sverigefinska utmaningar som ska utföras inom ett år. Inspirerade av POPULAs tidigare gäster, samtalsämnen och aktiviteterna SWE-FINN-FEST hade att bjuda på. Efter programmet kommer du att kunna ladda ner klassikern vår hemsida och skriva ut den hemma, du kan även maila popula@sverigesradio.se med ditt namn och adress så kan vi posta den till dig (OBS. Maila oss i så fall senast den 11 Juli).Oikea hyvää kesää!!Kalle Kinnunen & Sanna Laakso popula@sverigesradio.se

Det skulle bli middagarnas middag med modernismens främsta namn samlade vid samma bord. Men att bjuda genier på mat är ingen picknick. Annina Rabe berättar mer. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är den 18 maj 1922 och vi befinner oss på Majestic hotel i Paris. Personalen är i full gång med att iordningställa ett chambre separée till en privat tillställning för ett femtiotal gäster. Kanske ligger det i luften att det kommer att bli en alla-var-där-bjudning, en sådan som det fortfarande kommer att talas om hundra år senare. En middag som samlar och definierar den nya modernistiska eran. Där ska spjutspetsarna inom konst, litteratur, scenkonst och musik blandas upp med en grädda av förmögna, inflytelserika, adliga eller rentav kungliga gäster.Här finns Pablo Picasso, Igor Stravinsky, Virginia Woolfs svåger konstkritikern Clive Bell liksom alla dansare från den ryska baletten i Paris. De sistnämnda har premiär för föreställningen Le Renard, baserad på ett verk av Stravinsky, och den officiella anledningen till sammankomsten är att fira balettkompaniet och dess ledare Sergei Diaghilev, som förstås också är där. Men kvällens värdar, det socialt och kulturellt ambitiösa mecenatparet Sydney och Violet Schiff, har en baktanke.Varje viktig epok har en tidpunkt när den står på den absoluta toppen. När den balanserar på gränsen mellan avantgarde och det etablerade, men fortfarande känns som om den bryter ny mark. I maj 1922 provocerade inte modernismen lika mycket som den gjort några år tidigare, men fortfarande hade några av dess mest betydande verk inte sett dagens ljus. Det här var ett viktigt år, inte minst för den litterära modernismen. I februari 1922 publicerades James Joyces 900-sidor långa Ulysses, en bok som skulle skriva om litteraturhistorien. TS Eliots Det öde landet utkom samma år, liksom Virgina Woolfs Jacobs room och fjärde delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt.Värden Sidney Schiff, som själv är en medelmåttig romanförfattare, är besatt av Proust på gränsen till stalkning. Och kvällens verkliga hedersgäster är inte den ryska baletten, utan Proust och Joyce. Två författare som representerar diametralt olika sidor av modernismen, två personligheter lika disparata som deras verk. Det skulle bli de två modernistiska portalfigurernas första och enda möte.Middagen på the Majestic måste ha planerats med en rusig känsla av att befinna sig här och nu, mitt i en tid när något håller på att förändras för alltid. Sättet att se, gestalta, skriva och leva.Den utsökta menyn var utformad helt till de illustra gästernas ära. Rysk kaviar och ryska horsdeuvres för att ära den Ryska baletten. Därefter kunde man välja på en sjötunga Walewska eller lammnoisetter med haricots verts. Men paret Schiff var så ivriga över att Proust skulle hedra dem med sin närvaro att hela resten av menyn var utformad efter honom och maträtter som förekommer i På spaning efter den tid som flytt. Här fanns förstås sparris i överflöd -vilken tur att sparrisen råkade vara i säsong just vid tiden för denna middag! Där fanns lammstek med bearnaise och köttaladåb med kalvfötter. Det serverades kyckling financiére, med en sås på madeira garnerad med kycklinglever, tryffel och gröna oliver. För den Proustian som var mer fisk- och skaldjurssinnad bjöds hummer lamericaine, det vill säga med tomat, konjak, vitt vin och grädde, eller slätvar i vin- och smörsås. För den som därefter till äventyrs hade något utrymme kvar för dessert bjöds flera överdådiga alternativ i Prousts anda: Kastanjepudding serverad med vaniljglass och körsbär, mandelkaka, glass gjord på pistage och kaffe, jordgubbsmousse och tryfflar. Genomgående dracks champagne.Hur såg Proust på denna hyllning? Vad tyckte Joyce. Inspirerade den överdådiga middagen och ruset från champagnen dem till avgörande och oförglömliga samtal?Inte riktigt. Faktum är att ingen av hedersgästerna tog del av den kulinariska mångfalden. Klockan var långt över midnatt och tallrikarna undanröjda när den första av dem dök upp. En sjavigt klädd man, kraftigt berusad, kom in och damp ner på den ena tomma stolen bredvid värden. Enligt konstkritikern Clive Bell satt han bara stum med huvudet i händerna. Ganska snart började han snarka högljutt. Det var James Joyce. Proust dök upp vid tre på natten, en spröd figur insvept i en stor päls. Enligt Clive Bell var det något råttliknande över den eleganta uppenbarelsen. Vid den här tiden av sitt liv lämnade Proust ytterst sällan sitt sovrum; svårt försvagad av hälsoproblem och drogmissbruk slet han för att slutföra sitt livsverk.Det som skulle bli århundradets fest har istället gått till historien som den obekvämaste middagen i middagsbjudningarnas historia. Exakt vad som hände kan vi inte veta, vittnesmålen skiljer sig åt i historikern Richard Davenport-Hines underhållande bok A night at the Majestic citeras inte mindre än sex olika versioner men alla är överens om att det var ett misslyckande, stämningen var stel och nervös. James Joyce själv berättade för sin vän målaren Frank Budgen att hela konversationen hade bestått av ett enda ord som upprepades i olika sammanhang: Nej. Proust frågade om Joyce kände prinsessan så-och-så, Joyce svarade nej. Värdinnan frågade Proust om han hade läst Ulysses och Proust svarade nej. Joyce svarade i sin tur nej på frågan om han möjligen hade läst På spaning efter den tid som flytt.Det finns anledning att misstänka att ingen av dem talade sanning.Kanske kunde modernismens många uttryck inte låta sig inordnas under ett och samma tak. Men det kan å andra sidan helt enkelt rört sig om en ganska typisk mingelsituation som kan uppstå när ett antal inflytelserika människor i kulturvärlden möts. En gnagande och paranoid konkurrenskänsla, ett ständigt sneglande över axeln, en malande inre oro över den egna statusen i förhållande till andras. Lägg därtill det skamlösa fjäskande som nästan alltid uppstår när vanliga dödliga ska umgås med upphöjda genier.Exakt sex månader efter den här misslyckade kvällen avled Marcel Proust. Modernismen fortsatte att blomstra i flera år till och hade inte det här historiska och ack så intetsägande mötet mellan några av tidens största konstnärer ägt rum hade den här middagsbjudningen fallit i glömska, i det stora tysta arkivet av bortglömda kulturfester. Nu är den en anekdot, ett trivialt snedsteg i 1900-talets främsta estetiska rörelse. Som en påminnare om att även i de största intellektuella djupen finns en ytlig och helt mänsklig faktor.På tal om det, så lättade stämningen enligt flera källor upp något när de båda författarna delade en taxi hem och började prata krämpor. Joyce klagade över sin återkommande huvudvärk och sina ögon, medan Proust klagade över sitt magont. Det enda vi vet säkerhet är att det inte var matens fel.Annina Rabe, litteraturkritikerLitteraturRichard Davenport-Hines bok: A night at the majestic. Faber & Faber, 2007.BildenBilden är ett montage/illustration baserad på tre målningar:Jacques-Émile Blanches porträtt av James Joyce: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Portrait_of_James_Joyce_P529.jpgEn avbildning av Marcel Proust-skulpturen på Château de Breteuil (av ManoSolo1324132): https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Marcel_Proust_statue_au_ch%C3%A2teau_de_Breteuil.jpgJohn Singer Sargents "A dinner-table at night": https://www.wikiart.org/en/john-singer-sargent/a-dinner-table-at-night-1884

Inspirerade av förra veckans Fölster så gräver vi djupare i ämnet attenuators med varianter. Ett litet men ack så effektivt tillbehör är ämnet i veckans Fölster. I veckans pryl går Fredrik upp i warp speed och pratar om pedalernas motsvarighet till Millennium Falcon. I detta avsnitt: Scholz, THD, Boss, UA, Altair, Fryette, Rivera, Boss, Weber, Marshall, Two Notes, Celestion, Trainwreck, Komet, Ultimate Attenuator, Faustine, Bad Cat, Suhr, Fender, Fane, G7th, Poly Effects, SpiderCapo.

I ett bensindoftande avsnitt inspelat på plats hos våra vänner på Lidingö Bilcentrum träffar Denke & Berns klock-, padel- och bilentusiasten Totte. En vildsint klockälskare och en av männen bakom den svenska bandtillverkaren REM-straps. Inspirerade av bilmiljön blir det lite av en entusiastprofil men också ett fritt och galet samtal om klockor, bilar och livet. Enjoy!   Shownotes, länkar och upptåg hittar ni i våra social media-kanaler! @denkeberns instagram.com/denkeberns/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kommer din favorit-Fem-i-Topp-inspirerade kaka som klarar över 100 mil med Postnord att finnas med på listan? Du kan stötta Fem i Topp!Det går att köpa Fem i Topp-grejer: https://www.podstore.se/podstore/fem-i-topp/Och det går att skicka en slant till vårt Swish-nummer: 123 500 69 52 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner. Producent: Olle Björkman Programledare: Maria Askerfjord Sundeby

Fredrik besitter i veckan en rekylig schvung: postcovidad och med hopp om framtiden! Inspirerade av Alexi Navalnys hungerstrejk sänder Kanal 5 en ny realityserie med Hungerstrejkande kändisar! Och varför kommer den Norska Maffian aldrig breaka?

Inspirerade av en forskningsstudie som slog fast att musiken vi lyssnar på när vi är 14 är med oss resten av våra liv, tar vi trip down music memory lane. Hur lät musiken som präglade Hanna och Christophers 14-åriga jag. Djur-Ted är tillbaka och har med sig grodan Håkan som hjälper personer med djurfobier. Vi ringer upp Teds mamma Marianne som berättar om hur Ted var som ett djurgalet barn. Dessutom ansluter SVT:s Henrik Ekman som just släppt ett nytt program om apor.

Wakai är japanska och betyder Young At Heart. Inspirerade av det startade Annika Jankell och Ulrica Örn det digitala nätverket Wakai för kvinnor 45+. Annika Jankell berättar mer om Wakai och delar också med sig av sig själv - varför måste allt hända samtidigt i livet?För Annikas del sammanföll allting - klimakteriet, barnen flyttade hemifrån och hennes mamma fick Alzheimers sjukdom. Johanna konstaterar att 50 inte är det nya 20 och trots att livet inte är enkelt nu heller, vill Ulrika inte bli ung igen

När algoritmer avgör hur en självkörande bil ska agera, så låser vi etiken i dåtiden. Skribenten och ingenjören Christina Gratorp funderar över den tekniska utvecklingens betydelse för människan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprunglingen publicerad den 15 oktober 2019. Vem är det som kör egentligen? frågar Musse Pigg sina medresenärer i Walt Disneys kortfilm Mickeys Trailer från 1938. Det är ju jag som kör, svarar Janne Långben med sitt sorgfria höhö, medan bilens övergivna förarsäte gapar tomt genom husvagnens vindruta. Varje gång jag läser om utvecklingen av självkörande bilar hör jag den frasen som ett eko i min skalle. Vem är ansvarig om ingen håller i ratten, och vad innebär etik när tekniken fattar besluten åt oss? När vi bara följer protokollet. Ur ett samhälleligt perspektiv tycks protokollet utgöra en modern dygd. I effektiviseringens namn förlitar vi oss i allt större utsträckning på algoritmiserade beslut, i dag realiserade i datorprogram, där socialarbetaren, handläggaren eller juristen enkelt kan trycka på en knapp för att få fram ett beslut för sitt ärende. Vem får bostadsbidrag, hemtjänst eller böter? Besluten finns i ökande grad inkodade i programvaror utvecklade av tekniker, långt ifrån de verksamheter som utgör vårt sociala skyddsnät och de institutioner som vårt gemensamma samhälle vilar på. Om den globala trenden håller i sig innebär det att inrättningar som socialkontoret och åklagarmyndigheten på sikt inte behöver befolkas av socionomer och jurister utan kan reduceras till platser där någon trycker på en knapp. Möjligheten att tolka lagar och regelverk utifrån nya samhälleliga villkor försvinner morgondagens beslut baseras på gårdagens föreställningar. För det är just vad ett algoritmiserat beslut innebär. Till skillnad från tekniska hjälpmedel som ett räkneprogram eller en vädersimulator, är program som används för att svara på hur vi ska agera något som binder oss till ett beteende. Om vi med teknikens hjälp kan förutspå vilken dag det kommer regna bestämmer det ingenting åt oss. För bonden kan regnet vara välkommet, för semesterfiraren troligtvis inte. Datorprogrammet Compas däremot, som används i domstolar i USA för att förutsäga vem som med stor sannolikhet kommer att bli en återfallsförbrytare, fungerar determinerande. Det knyter inte bara en individs öde till andras beteenden i en redan passerad dåtid, utan avskaffar också medmänniskans blick på individen som just sin egen. För den åtalade vars livsöde står på spel innebär det både att kategoriseras utifrån föreställningar om grupptillhörighet, som klass, kön och etnicitet, och samtidigt att berövas synen på sin domare som en egen, etisk instans. Överfört på en större del av samhället är frågan vilka vi blir för varandra om vi inte längre kan betrakta våra medmänniskor som etiska aktörer. Vem är det jag möter om det inte är hon själv som agerar och vad gör det med min syn på henne? Och vad innebär det i sin tur för min egen förmåga att handla etiskt att betrakta min nästa som förutbestämd? Den moderna byråkratins målrationella tänkande att bara utföra de uppgifter vi åläggs var enligt sociologen Zygmunt Bauman en förutsättning för andra världskrigets terror. Försvaret för de algoritmiserade besluten utgår ofta från argument om rättssäkerhet och likabehandling. Genom att eliminera den så kallade mänskliga faktorn ska inga fördomar slingra sig in, ingen behandlas orättvist. Den juridiska lagen upphöjs till naturvetenskap och ges samma status som gravitationen eller ljusets konstanta hastighet som om lagens ursprung var en objektiv kunskapskälla, i sig fri från fördomar och statisk över tid. I själva verket har det visat sig att det som på pappret kan verka rättssäkert i praktiken ofta fått motsatt effekt. Datorprogrammet Compas har till exempel visat sig dra slutsatser i linje med rasistiska fördomar, vilket både beror på programkodens design och på den statistik som används. Men att se etiskt på sin omvärld är att värja sig mot tron att allt går att reducera till fakta. Kunskap är att äta, men människan får aldrig förbrukas som vetenskap; vi får inte göra den Andre till det Samma genom att tugga och svälja henne. Vår syn på detta andra som inte får objektifieras kategoriseras, katalogiseras, kartläggas är enligt moralfilosofen Emmanuel Lévinas avgörande för vår möjlighet att tänka bortom det totalitära. Att möta en annan människa är att hållas vaken av en gåta säger han, och pekar på att det oförutbestämda också bär möjlighetens frö. Kanske mot helt nya samhällsordningar, kanske mot en hjälpande hand i en stund då man minst förväntar sig en. Kanske kan man kalla det en tillåtelse att frångå protokollet. Men kan inte ett automatiserat beteendet vid sidan av argument om effektivitet och ekonomisk vinning också vara av godo? För att ställa frågan på sin spets kan den självkörande bilen statuera exempel. Dessa skulle, sägs det, kunna rädda tusentals liv. Det amerikanska lärosätet MIT Massachusetts Institute of Technology har ett interaktivt test på sin hemsida. Testet heter Moral Machine och går ut på att jag som användare utifrån ett visst antal situationer ska avgöra hur en självkörande bil bör agera. Jag startar testet. Ett blått fordon och några röda människofigurer dyker upp. Det är inte utan obehag som jag tvingas peka och klicka på vem av dem som måste dö. I scen efter scen väljer jag sedan mellan gångtrafikanter, passagerare och djur. När testet är klart inser jag att det i varje scen funnits mer information än vad jag först trodde. Av sammanfattningen framgår inte bara hur många passagerare och gångtrafikanter jag dödat, utan också hur många män, kvinnor, vältränade, överviktiga och personer som beskrivs ha högt respektive lågt socialt värde som jag låtit stryka med. Detta är den verklighet programmeraren ställs inför. Utan denna kategoriserande verksamhet går det helt enkelt inte att skapa ett program. Etikens fråga sliter sig från nuet och forslas bakåt till en annan beslutsfattande instans. Ett sätt att se det är att framtiden blir låst där kan helt enkelt inte ny information påverka situationen. Det jag möter i trafiken är en kunskap producerad i en svunnen tid en redan uppäten bit av världen. Men om det räddar liv? På ett filosofiskt plan ställer frågan i stort en föreställning om ett utfall mot ett avsägande av oss själva som aktörer med etisk agens. För att ekvationen om etik ska gå ihop måste dock framtiden vara obestridligt ny, vilket bara kan ske om den också samtidigt är o-förutbestämd. Lévinas liknar ett nu där allt hopp om förnyelse har gått förlorat med ett tillstånd av sömnlöshet: där råder förvisso vakenhet men det är alltid samma nu eller samma förflutna som varar. Vakenheten blir dröm, en o-personlig medvetenhet. I fallet med den självkörande bilen är det kanske rättvisare att inte ställa den mot en bil med chaufför, utan mot ett samhälle där vi strävar bort från bilism. Inspirerade av en annan moralfilosof, Immanuel Kant, skulle vi också kunna grubbla över intentionen med resan. Kan man kalla en maskin moralisk utan att samtidigt betrakta den struktur den opererar i? Är ett samhälle uppbyggt kring förbestämda beslut en plats där etiken är möjlig? Frågan om vem som kör verkar inte räcka till. Vi måste också fråga oss: vart är vi på väg? Christina Gratorp, skribent och ingenjör

Inspirerade av Twitteranvändaren Bullseye tog vi en ny vända om Bubblor. Tidigare bubbelavsnitt är #7 och #8. Vi pratar om potentiella bubblor som: Techbolag, ESG ("Hållbarhet"), Bitcoin/Crypto, Relativvärderingar, Forward Earnings, Non-GAAP EBITDA. Allt som funkar tas för långt. Gå med i lyssnarbrevet för att få sammanfattningar av våra avsnitt: https://www.25minuter.se/

Det är måndag, eller "möjligheternas dag" som en David på topphumör säger! Vi pratar om Maradonas märkliga sjukhusvistelse och ringer upp lyssnaren Benjamin som är medlem i Maradonakyrkan. Inspirerade av serien The Queens Gambit har vi bjudit in tidigare SM-vinnaren Polina Otto som lär oss allt om denna nobla sport. Det blir även snack om gamla leksaker, helgens valresultat och prinsar i New York.

Inspirerade av Björn Einarsson gav vi oss fem minuter att gnälla på förbund och FSE. Sedan fick det vara bra. Därefter tippade vi Elitserien utifrån vår HMSS-analys av alla lag.

Inspirerade av gruvan Moria i Sagan om ringen kommer vi i dagens program börja i underjorden. Men det är inte där vi kommer sluta.För underjorden är inte bara den skrämmande och mystiska plats där okända varelser ruvar i outforskade djup. Underjorden är också rent mytologiskt det mörker som människan måste passera för att lyckas åstadkomma dom allra största förvandlingarna.Och för att berätta om en sådan resa kommer vi idag ta hjälp av en mycket gammal saga.Det handlar om folksagan som på svenska har titeln Prins Hatt under jorden. På ytan en ganska så enkel historia om en kung som hade tre döttrar. Men gör man en noggrannare läsning så visar det sig snart att sagan döljer något mycket större. Men vad? Det är vad vi ska försöka ta reda på i dagens program.Avsnitt 43: Drottningar och kungar http://www.myterochmysterier.se/wp-content/uploads/2015/03/MMS5.mp3

Inspirerade av ditt Patreon-exklusiva "Martin gör en gubbe" från Rollspelsklubben. Utöver tillverkningen av Stefans gubbe kommer både Fantomen och Martin Timell upp i diskussionerna.

Knackningar och hemliga lappar bröt de isolerade fångarnas monotona tillvaro i svenska fängelser vid förra sekelskiftet. Dessutom om Svenska Amerikalinje-festen som får Tobias Svanelid att dansa jazz. För hundra år sedan var det isolering som gällde för många av landets fångar. Det så kallade Philadelphiasystemet stipulerade att internerna skulle sitta tre år i total avskildhet från andra fångar, men verkligheten såg annorlunda ut. I en aktuell avhandling visar historikern Viktor Englund hur knackningar i väggarna och hemliga lappar skapade ett fångsamhälle som inte skulle finnas. Dessutom svidar Tobias Svanelid på sig 20-talskostymen för att gå på Svenska Amerikalinje-baluns på Sjöhistoriska museet. Inspirerade av ett av Sveriges mest ikoniska företag lockades hundratals historiefestare till museet för att dansa och låtsas leva i marin lyx. Och så svarar Dick Harrison på frågan varför man hurrar tre och inte fyra gånger i Lund.

Bombuspodden gör comeback! I avsnitt 110 hyllar vi både levande och döda när vi redogör för Bombus spelning i Stockholm och den nyligen avlidne trummisen Reed Mullin. Inspirerade av Christopher Walken frågar vi oss också om det aldrig kan bli nog med cowbell? Erik hyllar detta säregna slagverk och plockar några favoriter ur rockhistorien där koskällan spelar en framträdande roll. Tomasz går i sin tur in i det diffusa stilbegreppet grottdöds och gör en kort och ytlig redogörelse för musiken; från stilbildande amerikanska pionjärer till australiensiska foliehattar som repar i en kakburk. Gotta have more cowbell! Spellista: Darkthrone - Boreal Fiends (Arctic Thunder / Peaceville) Bombus - Master The Reality (The Poet And The Parrot / Century Media) Corrosion Of Conformity - Holier (Animosity / Death)Queens Of The Stone Age - Little Sister (Little Sister / Interscope)Rage Against The Machine - Township Rebellion (S/t / Epic Associated)Danko Jones - Do You Wanna Rock (S/t / New Damage)NINE - Everything Went Black (Death Is Glorious / Combat Rock Industry)Fu Manchu - Blue Tile Fever (King Of The Road / Mammoth) Pantera - Revolution Is My Name (Reiinventing The Steel / Elektra)Incantation - Unholy Massacre (Onward To Golgotha / Relapse)Dead Congregation - Vanishing Faith (Graves Of The Archangels / Nuclear War Now!)Chthe’ilist - Voidspawn (Le Dernier Crépuscule / Profound Lore)Eucharist - Evocatis Tenebris: Darkness Part I (Endarkenment / Iron Bonehead)

Var tionde svensk tar antidepressiv medicin! Say what!!?? Inspirerade av Nour el Refai djupdyker vi i ämnet vi måste våga prata mer om – varför mår så många så dåligt? Black Friday-ångest, klimatångest, panikångest… Har piller funkat för oss? För eller emot? Vad mer är möjligt? Fuck skam, skuld och pekpinnar. Vi måste var och en välja den väg som är rätt för oss. Sluta lyssna på jäveln på axeln! Dansa! Lyft Luren! Och tacksamhet - it’s da shit!

Det är dags för boktips-bonanza! Allra först i månadens avsnitt berättas den sanna historien om varför live-inspelningen från bokmässan i Göteborg egentligen blev inställd och det delas ut såväl offentliga ursäkter som årets ros. Inspirerade av årets mäss-tema pratar Åsa och Sissel sedan om representation i böcker. Vill du läsa en bok om överklassens tyranneri? Då föreslås Minoritetsorkestern av Chigozie Obioma. Sugen på att läsa om kvinnor som håller varandra om ryggen? Herravälde av Elin Olofsson kan mycket väl vara boken du söker. Eller har du längtat efter att få ta del av ett riktigt stört, men internt jämlikt, äktenskap? Läs genast Gone Girl av Gillian Flynn! Andra böcker som nämns i avsnittet är The Testaments samt Surfacing av Margaret Atwood, Den vita boken samt Vegetarianen av Han Kang, Pachinko av Min Jin Lee, Gideon the Ninth av Tasmyn Muir, Svindlande höjder av Emily Brontë, Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins, Kirke av Madeleine Miller, Normala människor av Sally Rooney och Naondel av Maria Turtschaninoff. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Inspirerade av den franske ekonomen Thomas Piketty föreslår nu vänstern att man borde införa ett förmögenhetstak, där förmögenheter på över tio miljoner euro skulle beskattas väldigt högt eller till och med konfiskeras. På så sätt skulle man få loss pengar till exempel för klimatomställning och för att utjämna inkomstklyftor i samhället, resonerar man inom Vänsterförbundet. Huruvida det här är en bra eller en dålig idé diskuteras i Slaget efter tolv, på tisdag. I debatten deltar Mia Haglund (t.h.) från Vänsterförbundet, riksdagsman Juhana Vartiainen (t.v.) och nationalekonomen Sixten Korkman. Diskussionen leds av Bettina Sågbom.E-post: slaget@yle.fi

Inspirerade av årets arthouse-horror Midsommar så hörs vi över ett rikssamtal och plockar smultron i subgenren värmeskräck. Vi önskar er trevlig lyssning och en fortsatt mysrysig augusti!

Surrealismen uppstod i mellankrigstidens Paris som en del av det tidiga modernistiska avantgardet. Surrealisterna ville radikalt förnya såväl konsten som det moderna sättet att leva. Inspirerade av Sigmund Freuds psykoanalys lät de sin ofta slumpstyrda konst utforska det omedvetna och drifterna man ansåg att den borgerliga kulturen hade censurerat. Surrealistisk konst, litteratur och film skulle vara ”befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk eller moralisk beräkning”, som den konstnärlige ledaren André Breton uttryckte det i ett berömt manifest från 1924. Men vad var egentligen det mest nyskapande med surrealismen som konströrelse? Finns det någon som kallar sig surrealist idag? Och varför stod regissören Luis Buñuel med stenar i fickorna på premiärvisningen av sin film ”Den andalusiska hunden” 1929? Gäster i studion är Cecilia Sjöholm och Kristoffer Noheden. Cecilia Sjöholm är professor i estetik vid Södertörns högskola. Kristoffer Noheden är forskare i filmvetenskap vid Stockholms universitet. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien.

Med franska revolutionen skulle förnuftet ta religionens plats. Men för en kort tid fanns faktiskt en officiell kult, skapad av Robespierre själv. Gabriella Håkansson berättar den märkliga historien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Klockan fem på morgonen den tjugonde dagen i månaden Prairal, år två i den franska revolutionskalendern, väcktes medborgarna i Paris av smattrande trumvirvlar. Det var dags att stiga upp. En stor dag väntade. Med mycket kort förvarning hade nationalkonventet meddelat att en ny religion skulle instiftas, skräddarsydd av revolutionsledaren Maximilien de Robespierre, för att passa den unga republikens behov. Dagen till ära hade Robespierre bestämt att man skulle hålla en stor nationell fest. Alla skulle vara med, stadsbor liksom bönder, och en minutiös festmanual hade skickats ut. Instruktionerna var tydliga. Samtliga medborgare skulle pryda sina hus med frihetens röd-vit-blåa färger och hänga ut vimplar. Därefter skulle de klä sig i samma färger. Kvinnorna skulle bära blomkorgar, flickorna rosenbuketter. Alla pojkar och män skulle hålla en ekkvist i handen, och från vart och en av Paris fyrtioåtta distrikt skulle man välja ut femtio personer som skulle representera stadsdelen. Klockan åtta prick avfyrades en skottsalva från Pont Neuf. Det var signalen för att processionerna kunde börja tåga mot stadskärnan. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Själva festen för den nya religionen inleddes i Nationalparken, där alla fyrtioåtta korteger strålade samman i ett jättetåg om flera tusen personer. Utanför nationalkonventet hade man rest en fem meter hög allegorisk staty som föreställde Den förfärliga Ateismen. Robespierre höll ett tal och sedan väntade en överraskning. Med en fackla kallad Sanningens flamma antände han den stora statyn, som visade sig vara gjord av papier maché. Det blev en ohygglig brasa. När flammorna falnat uppenbarade sig en annan staty inuti Den Förfärliga Ateismen det var en mindre figur, vit och glänsande, som föreställde Visdomen. Robespierre talade åter och sade: Den evigt lyckliga dagen är kommen när det franska folket har vigt sig åt dyrkan till Det Högsta Väsendet. Enligt instruktionerna var det nu dags att applådera och ge uttryck för sin lycka. Militärorkestern satte igång att spela musik av Francois-Joseph Gossec, och operakören stämde upp i en specialkomponerad en hymn till den nya guden. Symboliskt hade man nu gjort upp med den impopulära statsateismen som under revolutionens första år ersatt katolicismen. Det var dags för den stora glädjemarschen. Men vad var egentligen Det Högst Väsendet för något och vad innebar den nya kulten? Den frihetsklädda folkmassan tågade nervöst längs festens långa paradagata som löpte förbi den raserade Bastiljen, över Seine och fram till det artificiella berg som designats av Jacques-Louis David och rests på Champ de la Reunion. Nervositeten ersattes av lättnad när man passerade Place de la Revolution och upptäckte att den fruktade giljotinen hade försvunnit. Kanske betydde det att Konventet skulle utlysa en amnesti för alla folkfiender som satt inspärrade i väntan på avrättning? Längs vägen hade man hängt upp banderoller med revolutionsslogans: Att ära Gud och döda kungar är samma sak. Det var Robespierres som författat dem. Han hade tidigt tagit avstånd från den första kulten som revolutionen pådyvlat folket och som gick ut på att man skulle dyrka förnuftet. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Men nu var ordningen återställd. Robespierre talade till folket och förklarade vem Det Högsta Väsendet var. Av allt att döma hade han hade samma funktion och egenskaper som den gamla kristna guden, vilket var en enorm lättnad för den troende allmogen och medelklassen som hade förlorat rätten att praktisera sin kristendom. Visserligen ingick religionsfrihet i Deklarationen om människans och -medborgarnas rättigheter som man antagit 1789, men den hade inte efterföljts. Kyrkorna hade totalförstörts, och prästerna, ja, dem hade man slagit ihjäl. Nu skulle alla vandaliserade helgedomar repareras och bli Det Högsta Väsendets Tempel. Och bäst av allt Robespierre hade under ett av sina många festtal pratat om själen. Detta var stort. Under statsateismens mörka dagar hade man i materialistisk upplysningsanda dödförklarat själen. Endast kroppen fanns, sa man, men med den nya religionen hade fransmännen fått tillbaka några av sina gamla trosföreställningar. Festen till Det Högsta Väsendet blev revolutionens mest lyckade. När historikerna på 1980-talet började forska i ämnet fann man att det strömmat in gratulationer. Det formella revolutionslingot som vanligen användes var ersatt med genuina tacksamhetsbetygelser. Framgången berodde inte bara på att det fanns ett behov av en ny tro, utan också på att festen firades nationellt och inte bara i huvudstaden. Det var dessutom den första tillställning där folket själva fick delta aktivt i firandet. den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit [...] Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. Inspirerade av författaren Jean-Jacques Rousseaus kritik av konstarterna och teatern som han menade gjorde människor förställda och onaturliga så hade revolutionsledarna tidigt tagit avstånd från folkliga fester. Istället framhöll man paraden och marschen, där folket deltog passivt och representerade sig själva utan förställning. I Robespierres manual gjordes medborgarna istället till en del av ceremonierna. Nya texter skrevs till gamla folksånger så alla kunde sjunga med, och efteråt påbjöds det gatufester i varje stadsdel, där de som ville kunde läsa upp hymner till Det Högsta Väsendet. Det var uppenbart att det franska folket älskade Robespierres tilltag och just därför var det som hände sedan helt obegripligt. Dagen efter festen stormade Robespierre ut från Konventet mitt i en debatt och försvann från offentligheten i en hel månad. Orsaken är höljd i dunkel. Kanske lyckades ateistfalangen sätta stopp för den nya kulten, eller så var Robespierre utbränd efter att ha jobbat dygnet runt med festen i trettio dagar. Några instruktioner om hur den nya religionen skulle installeras dök aldrig upp. Och den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit, den hade bara flyttats eftersom de massiva mängder blod som samlades under den hotade att förgifta grundvattnet. Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. När Robespierre efter en månad kom tillbaka till konventet höll han sitt berömda Åttonde Thermidor-tal, där han vädjar till regeringen att agera mot den konspiration som iscensatts mot honom. Dagen därpå, den 9 Thermidor, arresteras han, och ett dygn senare faller han själv offer för dödsmaskinens bila. Robespierres epok är över, och med det också hoppet om en ny religion. Att uppsåtet med festen till Det Högsta Väsendet var att ge den unga republiken en ny moral råder det inget tvivel om. Men tidpunkten lockar också till en annan tolkning. Idén om den nya guden uppstod bara två dagar efter att Robespierres äldsta revolutionsvänner, paret Camille och Lucile Desmoulins, och Georges Danton, hade anklagats för konspiration och avrättats. Trots att de hade blivit bittra fiender på slutet måste tanken på att aldrig mer få träffa sina vänner ha varit outhärdlig. Robespierre var svårt sjuk, omgiven av fiender och hatad av många. Kanske kände han på sig att slutet närmade sig även för honom och kanske gav helt enkelt tanken på själens odödlighet den tröst han behövde för att orka vidare och gå sitt grymma öde till mötes. Gabriella Håkansson, författare och kritiker   Litteratur Jonathan Smyth: Robespierre and the Festival of the Supreme Being, Manchester University Press, 2016 Ruth Scurr: Fatal purity. Robespierre and the French Revolution. Metropolitan Books, 2006 Slavoj iek: Virtue and Terror. Robespierres speeches. Verso, 2007 Jonas Barish: The Anti-theatrical Prejudice. The University of California Press, 1981. Hilary Mantel: Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Översättare: Marianne Mattsson samt Jens Ahlberg. Weyler förlag (En romantrilogi om den starka vänskapen mellan revolutionsledarna Robespierre, Desmoulins och Danton).

Inspirerade av Ny Tids temanummer om artificiell intelligens försöker tigrarna den här gången bena ut vad artificiell intelligens egentligen är för någonting, när en maskin verkligen kan kallas intelligent och vilka följder denna intelligens kan ha.

Hösten 2018 förlorade Sverige en säregen forskare: sociologen Johan Asplund. Emma Engdahl reflekterar över hans verk och över hur vårt jag i hög grad utgörs av andra. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag vägrar acceptera mig själv som ´den jag är´. Jag vill vara någon annan läser jag i mitt sociala medier-flöde. Du är säkert någon annan svarar någon. Tråden växer och det uppstår ett samförstånd kring att vi alla önskar att vi vore någon annan. I likhet med filosofen George Herbert Mead menar jag att vi måste vara andra för vara oss själv. Frågan är vad det innebär att vara en annan och hur det påverkar det vi mest intimt förknippar med oss själva. En person som ägnat åtskillig tid och tankemöda åt att reda ut vilken roll andra människor spelar för den enskilda individens unika sätt att vara, känna och tänka är sociologen och socialpsykologen Johan Asplund som gick bort den 13 november 2018. Han var då 81 år gammal. När jag nåddes av beskedet satt jag med näsan i Rivaler och Syndabockar som är en av Asplunds mindre uppmärksammade böcker om andras betydelse för självet.  I boken granskar Asplund litteraturvetaren René Girards idé om att vi tenderar att begära det som andra begär. I synnerhet begär vi det som människor vi identifierar oss med begär. Vi sträcker sålunda ut vår kärleksfulla hand mot något eller någon av det enkla skälet att en person som liknar oss själva gjort det. Denna mimetiska process leder i vissa fall till rivalitet och en önskan om att vara eller efterträda den andre genom att röja denne ur vägen. För att förhindra att allas-krig-mot-alla utbryter på grund av denna mänskliga böjelse måste en syndabock utses och kollektivt offras. Asplund menar att Girard förser oss med ett utmärkt exempel på en bestämd aspekt av elementärt mänskligt beteende.  Däremot gör Girard ett fatalt misstag när han grandiost gör anspråk på att hans teori förklarar innebörden och utvecklingen av alla mänskliga kulturer, inskärper Asplund, vars intresse för Girards enbart består i att han fängslas av elementärt mänskligt beteende. Asplund ägnade såväl sin första bok Om mättnadsprocesser som sin mest välkända bok Det sociala livets elementära former åt att utforska fenomenet. Det sociala livets elementära former har varit obligatorisk kurslitteratur för de flesta sociologistuderande sedan dess utgivning 1987. Det finns väl ingen svensk sociolog som inte känner till begreppsparet social responsivitet och asocial responslöshet, vilket utvecklas i boken och utgör byggstenen i vad Asplund kallar gensvarets socialpsykologi. Poängen är att människan till sin natur är sällskaplig och svarsbenägen och att det är människans socialitet som gör det möjligt för henne att bli medveten om sig själv. Vi lär helt enkelt känna oss själva genom det gensvar vi får från andra; som vi ropar får vi svar. Självet kan också ses som det inflytande vi utövar på våra medmänniskor. Det går således inte att urskilja oss själva helt från andra, åtminstone inte från dem vi kommunicerar med. Tanken är spännande och har djupgående moraliska implikationer. Speciellt eftersom att Asplund inte gör någon skillnad mellan människor och ting när det kommer till den sociala responsiviteten. Att slå ett spik i en träbit. Att flyga drake. Att leka att kotten är en gris. Alla är exempel på social responsivitet. Människans socialitet är nämligen så stark att hon till och med tillskriver tingen förmåga att svara. Vi riskerar alltså inte enbart bli slavar under andra människors begär, utan även under tingens inflytande över oss.  Jag har varken förr eller senare varit med om något liknande [...] Han förstod mer av mitt tänkande än vad jag själv gjorde. Som student hade jag svårt för Asplunds exceptionella associationsförmåga. Det kändes som att i princip allt mänskligt beteende kunde ses som social responsivitet, förutom det som var asocial responslöshet, vilket i sin grövsta form innebär att man är socialt medvetslös. Och så kanske det är. Frågan är vad ett så vitt begrepp tillför den sociologiska blicken. Jag försökte diskutera detta med mina lärare på Sociologiska institutionen vid Lunds universitet där även Asplund var anställd vid tidpunkten. Svaret uteblev. Jag tegs ihjäl; tystnade av rädsla för att framstå som asocialt pratsam, vilket också är ett begrepp Asplund myntat och som refererar till en person som behandlar sin samtalspartner som om denne inte finns. Alla vet hur det känns att råka ut för den asocialt pratsamme. Man är förvandlad till en vägg, fastklistrad bakom tapeten och försöker desperat hitta ut.  Ett par år senare träffade jag Asplund som skulle bistå mig i mitt avhandlingsarbete. Han var inte heller intresserad av att diskutera sina texter med mig. Däremot sa han leende att han med stort intresse läst min text om att människan måste vara andra för att förstå och göra sig förstådd. Därefter påbörjade han en dryg timmes lång monolog som i detalj redogjorde för hans tolkning av mina resonemang. Jag har varken förr eller senare varit med om något liknande och i ren förundran hade jag under hans tal backat så långt att jag stod med ryggen tryckt mot whiteboardtavlan. Han förstod mer av mitt tänkande än vad jag själv gjorde.   I efterhand har jag undrat vad som fick honom att ta min text på det allvar han faktiskt gjorde. Det är svårt att komma fram till något annat än att den satte fingret på vårt gemensamma intresse för det mänskliga språket. Inspirerade av Mead ser vi båda språket som en del av människans karaktär och som något vi lär oss och utvecklar i samspel med andra. Att lära sig ett språk innebär att inta samma sätt att vara i världen som de som använder sig av språket. Man kan inte läsa deras litteratur och samtala med dem om man inte gör deras särpräglade sätt att vara, känna och tänka till sitt eget. I den meningen blir man en annan av att lära sig ett språk, vilket oundvikligen medför en förändring av ens synsätt. I förordet till Tid, rum, individ och kollektiv skriver Asplund att hans ämne inte är nytt, utan lika gammalt som omfattande. Han har därför fått vänja sig vid tanken på att det inte går att säga något helt nytt. Friheten han har är att använda andra ord. Till exempel talar han om munnen istället för ögonen som själens spegel. Munnen kan bli till ett tunt streck, krökas, spetsas, vattnas, gapa. Det är med munnen snarare än med ögonen som vi grimaserar. Munnen kan vara söt, sur, besk. Kan ögat det? undrar Asplund i essän Munnens socialitet. Asplund har med sin essäistiska stil och förmåga att sätta oväntade ord på eviga frågor utvecklat nya tolkningar eller synsätt på vad det innebär att vara människa. Personligen drabbas jag när han talar om människan som en social varelse som lever upp i sällskap med andra och blir livlös och mållös i isolering och ensamhet. Jag tänker att det är när vi upplever oss som inneslutna i oss själva eller uteslutna från den sociala gemenskapen som vi önskar att vi vore någon annan. Kanske är det fel att säga att vi vägrar vara oss själva. Nog handlar det istället om att inte vilja vara själv; eller ensam som är det korrekta uttrycket. Att människan är en social varelse innebär att hon måste balansera mellan individuell frihet och samhälleligt tvång. Bara så kan hon förstå och göra sig förstådd, det vill säga vara både sig själv och andra på en och samma gång. Allt annat är tristess och avgrundsdjup melankoli. I värsta fall suicid. Asplund gör detta glasklart i samtliga av sina böcker. Läser man dem alla bildas en tät väv av empiriska iakttagelser som gör att man kan få syn på den mångfald av andra som bor inom en själv. Emma Engdahl, sociolog   Litteratur Asplund, Johan (1967) Om mättnadsprocesser. Argos. Asplund, Johan (1987) Det sociala livets elementära former. Bokförlaget Korpen. Asplund, Johan (1987) Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet. Bokförlaget Korpen. Asplund, Johan (1989) Rivaler och syndabockar. Bokförlaget Korpen. Asplund, Johan (1983) Tid, rum, individ och kollektiv. Bokförlaget Korpen. Asplund, Johan (2006) Munnens socialitet och andra essäer. Bokförlaget Korpen. Mead, George Herbert (1934) Mind, Self and Society. University of Chicago Press.

Här kommer avsnitt 78 av Bonuspappan & Plusmamman, där den framgångsrika modedesignern med mera Per Holknekt öppnar sig om saker han sällan berör i intervjuer, nämligen sina erfarenheter av att leva i en bonusfamilj och sina sångtexter. Det blev ett givande samtal fullt av känslor när vi träffades en fredagsmorgon i Hammarby Sjöstad. Inspirerade av en föreläsning […]

I nya avsnittet av Geflepodden har vi en av Sveriges unga, intressanta tränare som gäst: Christian Järdler, manager i Östers IF. När bestämde han sig för att bli tränare? Vilken slags fotboll vill han spela? Vilken av alla tränare han haft har influerat honom mest? Hur bygger man ett bra komponerat lag? Hur besegrar man Degerfors på bortaplan? Det visar sig att Järdler har speciella minnen från MFF:s besök på Strömvallen. Särskilt ett av dem... 00.00 Hasse hälsar välkommen 03.15 Christian Järdler Gefle IF:s herrar spelar en mycket viktig bortamatch mot Degerfors idag den 3 november. Håll tummarna för att det blir tre poäng. Det skulle betyda att laget kanske fortfarande har chansen att rädda en kvalplats i sista hemmamatchen, nästa lördag kl 16.00 mot AFC på Gavlevallen. Köp aktier i Gefle IF! Gå in på hemsidan www.gefleiffotboll.se och läs hur du gör. Tycker du att 1882 kr är för mycket, var med i insamlandet till aktier hos Carrickläktaren genom att bidra med som du kan. Om du vill kan du hjälpa oss att göra podden ännu bättre genom att sponsra den. Gå ut på https://www.patreon.com/Geflepodden och lämna ditt bidrag. Vill du kontakta oss? Mejla geflepodden@gmail.com Eller följ oss på Twitter på @geflepodden

I nya avsnittet av Geflepodden har vi en av Sveriges unga, intressanta tränare som gäst: Christian Järdler, manager i Östers IF. När bestämde han sig för att bli tränare? Vilken slags fotboll vill han spela? Vilken av alla tränare han haft har influerat honom mest? Hur bygger man ett bra komponerat lag? Hur besegrar man Degerfors på bortaplan? Det visar sig att Järdler har speciella minnen från MFF:s besök på Strömvallen. Särskilt ett av dem... 00.00 Hasse hälsar välkommen 03.15 Christian Järdler Gefle IF:s herrar spelar en mycket viktig bortamatch mot Degerfors idag den 3 november. Håll tummarna för att det blir tre poäng. Det skulle betyda att laget kanske fortfarande har chansen att rädda en kvalplats i sista hemmamatchen, nästa lördag kl 16.00 mot AFC på Gavlevallen. Köp aktier i Gefle IF! Gå in på hemsidan www.gefleiffotboll.se och läs hur du gör. Tycker du att 1882 kr är för mycket, var med i insamlandet till aktier hos Carrickläktaren genom att bidra med som du kan. Om du vill kan du hjälpa oss att göra podden ännu bättre genom att sponsra den. Gå ut på https://www.patreon.com/Geflepodden och lämna ditt bidrag. Vill du kontakta oss? Mejla geflepodden@gmail.com Eller följ oss på Twitter på @geflepodden

I nya avsnittet av Geflepodden har vi en av Sveriges unga, intressanta tränare som gäst: Christian Järdler, manager i Östers IF. När bestämde han sig för att bli tränare? Vilken slags fotboll vill han spela? Vilken av alla tränare han haft har influerat honom mest? Hur bygger man ett bra komponerat lag? Hur besegrar man Degerfors på bortaplan? Det visar sig att Järdler har speciella minnen från MFF:s besök på Strömvallen. Särskilt ett av dem... 00.00 Hasse hälsar välkommen 03.15 Christian Järdler Gefle IF:s herrar spelar en mycket viktig bortamatch mot Degerfors idag den 3 november. Håll tummarna för att det blir tre poäng. Det skulle betyda att laget kanske fortfarande har chansen att rädda en kvalplats i sista hemmamatchen, nästa lördag kl 16.00 mot AFC på Gavlevallen. Köp aktier i Gefle IF! Gå in på hemsidan www.gefleiffotboll.se och läs hur du gör. Tycker du att 1882 kr är för mycket, var med i insamlandet till aktier hos Carrickläktaren genom att bidra med som du kan. Om du vill kan du hjälpa oss att göra podden ännu bättre genom att sponsra den. Gå ut på https://www.patreon.com/Geflepodden och lämna ditt bidrag. Vill du kontakta oss? Mejla geflepodden@gmail.com Eller följ oss på Twitter på @geflepodden

Japans supersnabba väg till världsmakt var inte bara ett resultat av att landet imiterade västmakterna, lika ofta var det Japan som inspirerade Europas stormakter visar ny forskning. På bara ett halvsekel gick Japan från att vara ett av världens mest slutna länder till att bli en respekterad stormakt med koloniala ambitioner. Ny forskning av historikern John Hennessey visar att det japanska undret inte bara berodde på efterapning och kopierande av västmakter, utan att Japan tidigt blev en medspelare på samma planhalva som Europa och USA. Ett av verktygen för den japanska kolonialismen var tidens stora världsutställningar platser där erövrade folk skulle visas upp, men också den japanska konsten och kulturen. Hur detta inspirerade Europa, och inte minst konstnärerna i värmländska Rackstadgruppen visas nu på Thielska galleriet i Stockholm. Dessutom författaren Maja Hagermans kommentar till den pågående utredningen av rasbiologiska undersökningar av tornedalingar, samt veckans lyssnarfråga om Gustav V:s historiska eftermäle. Programledare är Tobias Svanelid.

Inspirerade av förra avsnittet så pratar vi om: - vad som händer när vi inte lyssnar till kroppen - hur börjar man lyssna - vad som händer när vi börjar lyssna igen - inte bara lyssna, utan också agera på vad kroppen vill - att det tar tid, särskilt om vi inte lyssnat på länge Detta och en hel del om utmattning också.

Inspirerade av Oscarsgalan under natten bjöd Chriso Vuojärvi och Antti Koivukangas in filmälskaren Janne Karinkanta till studion för att prata filmer om sport och sport på film.

Denna veckas första avsnitt är vår livepod från HOBO Hotel!Vi snackar om svårigheterna som kommer av att ha en pod med ens kompisar, som till exempel att inte få ens känslor validerade eller att alltid känna sig pk-hetsad. Det blir typ en intervention ett tag. Inspirerade av Tyrese tårar på Instagram snackar vi sen om oversharing på sociala medier. Men det blir också rants om taxiresor och mer eller mindre etablerade mediefolk som ber om pengar offentligt. Sist tar vi upp vilka egenskaper som vi själva saknar och som kan störa oss att se hos andra. Vi snackar till exempel om depression, att vara introvert och om att vara förutsättningslöst positiv (gissa vem som är vad).Allt detta plus snack om att äta andras matrester och en story om chicken wings på strippklubbar.Lyssna, den här podden va fett rolig att spela in och den blev otippat personlig. Stort tack till alla som kom och supportade oss på plats! Vi ses snart igen. Bless up! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Inspirerade av Sille Krukow. Om att livet på savannen är vad vi egentligen är gjorda för. Hur kan vi ta med oss savannen in i nutid? För att göra det lätt att välja rätt i dagens djungel av intryck och val. Hur ska du egentligen kunna veta vad som är bäst för dig? Kommer det komma en fågel och sätta sig på axeln och kvittra det i ditt öra, som för Emma... Producent: Solkulle

Inspirerade av Martin Sandquist (avsnitt #93) bestämde vi oss för att läsa på om "The 4th Turning" och andra cykliska historiska modeller.   4th Turning är teori som bygger på interaktionen mellan olika generationsklasser och hur de samverkar i att skapa fyra st återkommande historiska mönster (High, Awakening, Unraveling, och Crisis). Dessa är jämförbara med årstider, eller med en pendel som tickar fram och tillbaka, med cirka 20 år mellan varandra. Om sista fjärde vändningen var 1940 med WW2, så är vi alltså i teorin ganska nära en nästa kris. Nyttan av denna teori är att bli bättre på att sätta dagens läge i en historisk kontext och på så sätt *förstå* och *förbereda* sig inför samhällskriser. Detta avsnitt diskuterar vi teorin generellt. Nästa avsnitt pratar vi mer om förberedelse och praktiska implikationer. Sammanfattning & extramaterial skickas via lyssnarbrevet (gå med på http://www.25minuter.se). Det går på några sekunder och kostar inget. Tusentals får det varje tisdag kl 11. Alla böcker vi nämnt finns här: http://www.25minuter.se/veckansbok/ Prylar vi gillar finns här: http://www.25minuter.se/resurser/ Kontakta oss på: 25minuter@gmail.com | eller Twitter:@25minuter.

När vi skriver använder vi olika strategier. Forskning har visat att det finns fyra huvudtyper av kreativt skrivande. ARKITEKTEN - MURAREN - OLJEMÅLAREN - AKVARELLMÅLAREN Vilken är du? Och när du vet, vad ska du göra med kunskapen? Hör Eva Stilling lärare i kreativt skrivande berätta.

Diktens smärtpunkt Prenumerera på iTunes  / På Acast / På Soundcloud  Diktens smärtpunkt är temat för det här avsnittet. Jag läser min dikt Stenen, använder den som exempel på var smärtpunkten finns och berättar hur dikten kom till. Första lyssnarfrågan handlar om det är OK att poeten själv inte förstår sin dikt. Jag svarar så gott jag kan. Lyssnardikten står poeten Magnus R Lindgren och fotografen Robert Westin för. Inspirerade av Double Fantasy, som blev John Lennons och Yoko Onos sista gemensamma album, läser de dikten My Double Fantasy. Den andra lyssnarfrågan tar upp varför det recenseras så få diktsamlingar. Det är en fråga som engagerar mig, jag är inte bara poet utan också recensent, så det blir ett långt svar. Avsnittet avslutas med att jag läser min haiku Livscykel och berättar var smärtpunkten finns i den finns. Länkar till innehåll i det här avsnittet Stenen: https://poeten.se/dikter/stenen.htm Från mina sinnen: http://skrivarsidan.nu/bokshop/produkt/fran-mina-sinnen/ Livscykel: https://poeten.se/dikter/livscykel.htm Projektet My Double Fantasy: http://www.mydoublefantasy.com/ Magnus R Lindgrens Facebooksida: https://www.facebook.com/search/results.php?q=Magnus+R+Lindgren&init=public Stöd Poetpodden Swisha valfritt belopp till 123 540 62 85. PayPal skicka valfritt belopp till irene@poeten.se. Bankgironr 743-0804 om du hellre själv vill sätta in ett valfritt belopp. ******************************** Skicka in frågor och dina egna inspelade dikter Facebooksida: https://www.facebook.com/poetpodden Kontakt via e-post: podden@poeten.se Twitter: https://twitter.com/poetenirene Mer om Poetpodden Mina skrivarkurser

Han är känd för sina funkiga och souliga ballader på svenska. Nu berättar Kaah om sitt liv och sin musik, om att få sitt artistnamn från Djungelboken, debutskivan från 1998, pausen och comebacken. Inspelat 25 februari 2013. Programledare: Tina Mehrafzoon

Inspirerade av John Landis »Into the Night« vägrar vi att krypa till kojs och pratar i stället om filmer som utspelar sig i natten. Topplistorna berör såväl det självklara som det otippat nutida. Per röker även fredspipa med Romero och Jesper vill att barn ska vara ute och busa.

Inspirerade av bygget till Musikhjälpens bur på Stora torget så löpte vi till närmsta glasbur på campus, smällde igen dörren och käbblade ihop en podd.

Hotade journalister är efter riksdagsledamöter den mest hotade och trakasserade yrkesgruppen. Hur påverkar det journalistiken att så många journalister är hotade? Kvinnolobbyn påstår att 9 av 10 kvinnor mår dåligt av reklamen. Men håller den siffran streck? Jack Werners krönika om ett slags nätets motsvarighet till stockholmssyndromet. Och så om de nya svenska visselkonsulterna entreprenörer som gjort till affärsidé att hålla intern kritik utanför offentlighetens ljus. Risk för självcensur efter ökade hot mot journalister Hot och trakasserier mot journalister för att de är journalister och för den journalistik som de gjort ökar här hemma. Och i söndags uppmärksammades för första gången straffrihetsdagen – och Committee to protect journalists släppte en rapport som visade att det i princip är riskfritt att döda en journalist. De senaste tio åren har 370  journalister mördats som direkt hämnd för deras arbete. De flesta hade rapporterat om lokal korruption och brottslighet. Och i 90 procent av dessa fall råder total straffrihet. Även här hemma i Sverige är hoten spridda och journalister är den yrkesgrupp som efter riksdagsledamöterna hör till den allra mest utsatta gruppen. Det framgår av en sammanställning som vi på Medierna gjort. Och både journalister och medieföretag uppger att hoten ökat de senaste fem åren. Frågan är vad hoten får för betydelse. Nu talar vissa om risk för självcensur.  Reporter Tonchi Percan och researcher Sara Edvinsson.  Med fakta och förnuft mot nätets Stockholmssyndrom Nu ska det handla om ett slags nätets ”stockholmssyndrom” – vår socialamedier-krönikör Jack Werner har följt historien om en kvacksalvare på nätet – som fick kunderna han lurade med sig på sin sida i en socialamedierstorm mot journalisterna som avslöjade honom. Undersökning om kvinnors reaktion på reklam håller inte I oktober kunde man se affischer i Stockholms tunnelbana med texter som ”vad vore tunnelbanan utan lite halvnakna kvinnokroppar”. Affischerna var en del i Sveriges kvinnolobbys kampanj ”reklamera” och den fick stor uppmärksamhet. Ett av påståendena var att 9 av 10 kvinnor mår dåligt av reklam. Men var kom den uppgiften egentligen ifrån? Alexandra Sannemalm har tittat närmare på det. Ny bransch ska hålla visselblåsande utanför medier Utanför offentlig sektor är det svenska skyddet för visselblåsare fortfarande svagt om man jämför med andra länder. Samtidigt vill allt fler företag och myndigheter göra det enklare för sina sina anställda att vissla när de ser missförhållanden eller etiska övertramp. Inspirerade av amerikanska storbolag inrättar svenska företag och myndigheter visselblåsar-system. Mängder av konsultfirmor har startats för att tillhandahålla system som ska göra det enkelt att  anonymt rapportera missnöje internt i företagen. Men vad händer när företag och myndigheter försöker ta ta kontroll över informationen istället för att den når offentlighetens ljus? Och vilka är det som aspirerar på att vara det här alternativet till offentligheten? Medierna har den här veckan undersökt en framväxande bransch – de svenska visselkonsulterna. Reporter är Erik Peterson.

Idag ska vi jämför eurokrisande medelhavspremiärministrar - Papandreou och Berlusconi, en berättelse om offer och sång. /// Inspirerade av tesen att Apples framgångar handlade om att de minskade valfriheten fårgar vi psykologen om människan vill välja själv? /// Och fredagar är quizdagar - ring in och tävla mot dagens sidekick Lena Resborn.

Det var en gång en postiljon, två rånare och ett tåg fullt med pengar. Året är 1907. Två beväpnade män stiger ombord på tåget till Malmö. De har en sak i sikte: postvagnen och en stor pengaförsändelse. Inspirerade av filmen ”Det stora tågrånet” tar Axel Fors och Johan Alfred Friberg en chans. När de väl är rika tänker de skänka lite pengar till revolutionen. Eller åtminstone fackföreningsrörelsen. Men ingenting går som det är tänkt för rånarna Axel Fors och Johan Alfred Friberg. De skjuter postiljonen Almén, som dock fortsätter slåss, trots att han har tre kulor i huvudet. De letar efter de riktigt stora pengarna, men hittar dem inte. De hoppar av tåget och stukar foten. Hör Sven Wollter gestalta den hjältemodige Johan Almén som berättar om händelserna över flera pipor tobak. Och följ med Radio Eskapad på en skakig resa tillbaka till en tid när Skåne var något av ett vilda västern. Lyssna på Mord i svartvitt: Det stora tågrånet, nu på lördag 16 juli kl 09.31 och söndag 17 juli 14.30 i SR P1.

Ismannen Ötzi har fascinerat en hel värld. 2 000 år äldre än Tutankhamun har Ötzi, som hittades i de italienska alperna 1991, gett forskare helt nya insikter i brånsålderns Europa, och hur det var att leva och dö här för 5 000 år sedan. I mars öppnar museet i Bolzano, där ismannen numera förvaras, en stor specialutställning om ismannen, som sammanfattar de senaste 20 årens forskning om Ötzi och Vetenskapsradion Historia har gjort en förhandstitt. Dessutom uppmärksammas aktuell forskning om forntida spel. I den urgamla Induskulturen har arkeologerna genom åren gjort mängder av fynd av tärningar och spelpjäser, och nu sammanfattar arkeologen Elke Rogersdotter vad spelandet egentligen betydde för forntidsmänniskorna. - Att spela spel tycks ha spelat en central roll i den här kulturen, och en viktig del av vardagen, berättar hon. Att studera spelandet och människornas lekfullhet är också ett sätt att komma närmre de enskilda inviderna i denna forntida kultur, menar Elke Rogersdotter. Inspirerade av forntidsspel recenserar Vetenskapsradion Historia också aktuella brädspelet Battle Cry, där man som spelare återskapar några av de mest kända fältslagen under det amerikanska inbördeskriget. Programledare är Tobias Svanelid.