Podcasts about Family romance

It's another day of the KellyCo Valentine's Bouquet! We explore creative ways to demonstrate love to your family, with Lucia Bellafante. The introduction of Artificial intelligence will help many companies change the way they work, or the way they deliver service. Financial Planner Ryan Chin explains. And Jennie Bovard is here with her  best and worst romantic stories; we have some of yours to share too. We are all about sharing.  Find Kelly & Company on YouTube!About AMIAMI is a not-for-profit media company that entertains, informs and empowers Canadians who are blind or partially sighted. Operating three broadcast services, AMI-tv and AMI-audio in English and AMI-télé in French, AMI's vision is to establish and support a voice for Canadians with disabilities, representing their interests, concerns and values through inclusion, representation, accessible media, reflection, representation and portrayal.Find more great AMI Original Content on AMI+Learn more at AMI.caConnect with Accessible Media Inc. online:X /Twitter @AccessibleMediaInstagram @AccessibleMediaInc / @AMI-audioFacebook at @AccessibleMediaIncTikTok @AccessibleMediaIncEmail feedback@ami.ca

At the height of his career, Sargent painted twelve portraits of the Wertheimer family, commissioned by Asher Wertheimer, a German-Jewish London art dealer who became his greatest private patron and close friend. Their portraits, later gifted to the National Gallery, stirred both admiration and controversy, challenging societal norms. In Family Romance: John Singer Sargent and the Wertheimers (FSG, 2024), Jean Strouse's historical narrative explores the decline of the British aristocracy and the evolving art market across London, Vienna, and Italy. Christina Obolenskaya researches twentieth-century women's political history based out of Columbia University and LSE. In the past, her work has been featured in the Times Literary Supplement, Harvard Review and more. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/new-books-network

At the height of his career, Sargent painted twelve portraits of the Wertheimer family, commissioned by Asher Wertheimer, a German-Jewish London art dealer who became his greatest private patron and close friend. Their portraits, later gifted to the National Gallery, stirred both admiration and controversy, challenging societal norms. In Family Romance: John Singer Sargent and the Wertheimers (FSG, 2024), Jean Strouse's historical narrative explores the decline of the British aristocracy and the evolving art market across London, Vienna, and Italy. Christina Obolenskaya researches twentieth-century women's political history based out of Columbia University and LSE. In the past, her work has been featured in the Times Literary Supplement, Harvard Review and more. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/history

At the height of his career, Sargent painted twelve portraits of the Wertheimer family, commissioned by Asher Wertheimer, a German-Jewish London art dealer who became his greatest private patron and close friend. Their portraits, later gifted to the National Gallery, stirred both admiration and controversy, challenging societal norms. In Family Romance: John Singer Sargent and the Wertheimers (FSG, 2024), Jean Strouse's historical narrative explores the decline of the British aristocracy and the evolving art market across London, Vienna, and Italy. Christina Obolenskaya researches twentieth-century women's political history based out of Columbia University and LSE. In the past, her work has been featured in the Times Literary Supplement, Harvard Review and more. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/biography

At the height of his career, Sargent painted twelve portraits of the Wertheimer family, commissioned by Asher Wertheimer, a German-Jewish London art dealer who became his greatest private patron and close friend. Their portraits, later gifted to the National Gallery, stirred both admiration and controversy, challenging societal norms. In Family Romance: John Singer Sargent and the Wertheimers (FSG, 2024), Jean Strouse's historical narrative explores the decline of the British aristocracy and the evolving art market across London, Vienna, and Italy. Christina Obolenskaya researches twentieth-century women's political history based out of Columbia University and LSE. In the past, her work has been featured in the Times Literary Supplement, Harvard Review and more. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/art

At the height of his career, Sargent painted twelve portraits of the Wertheimer family, commissioned by Asher Wertheimer, a German-Jewish London art dealer who became his greatest private patron and close friend. Their portraits, later gifted to the National Gallery, stirred both admiration and controversy, challenging societal norms. In Family Romance: John Singer Sargent and the Wertheimers (FSG, 2024), Jean Strouse's historical narrative explores the decline of the British aristocracy and the evolving art market across London, Vienna, and Italy. Christina Obolenskaya researches twentieth-century women's political history based out of Columbia University and LSE. In the past, her work has been featured in the Times Literary Supplement, Harvard Review and more. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/british-studies

Seirou Opera on Kanoko Sakurokoujin historiallinen murhamysteeriromanssi, jossa päähenkilö myy itsensä kurtisaanioppilaaksi Edon punaisten lyhtyjen alue Yoshiwaraan päästäkseen vanhempiensa murhaajan jäljille. Ajankohtaisina aiheina puhumme, miten digimanga-startup Orangen tekoälykäännöshehkutus vaikuttaa olleen aika lailla huijausta sekä siitä, miten shoujomangasta tunnettu Aya Kanno on aloittanut shounensarjan. Lukujonossa tutustumme Ivrean uuden tulemisen ensimmäiseen aaltoon, eli Chainsaw Maniin ja Demon Slayeriin. Kurkkaamme vähän ensivaikutelmia myös One Piecen uudesta käännöksestä. --- Kommentoi | Threads | Mastodon | Bluesky | X | Instagram --- (01:13) – KUULUMISET: VUOKRAPERHEET - Kuten viime jakossa mainittiin: uusi Mangakartta-jakso ilmestyy nykyisin joka kuukauden kolmas torstai (paitsi tämä jakso, joka oli viikon myöhässä) - Vuokraperheet - Traileri (YouTube) - Rental Family, tuleva amerikkalais-japanilainen yhteistuotantoleffa samasta aiheesta - The New Yorkerin artikkeli vuokraperhebisneksestä, jonka alkuun on sittemmin lisätty korjausteksti siitä, miten vuokraperhefirmojen asiakkaina haastatellut henkilöt ovatkin todennäköisesti olleet vuokraperhefirman työntekijöitä itse ja vain esiintyneet haastattelijalle asiakkaina - The New Republicin artikkeli siitä, miten The New Yorkerin kirjoittaja meni vipuun vuokraperheartikkelissa - Family Romance, itseään mediassa ahkerasti esillä pitävä vuokraperhefirma - Family Romance, LLC, Werner Herzogin aiempi elokuva vuokraperhebisneksestä, jossa Family Romancen toimitusjohtaja Yuichi Ishii esiintyi pääosassa - Ashita watashi wa dareka no kanojo - Nytleffaan.fi-sivustolta löytää kätevästi kaikkien elokuvateatterien näytökset - Tabicinen edellinen elokuva The Good Father (15:06) – SEIROU OPERA: ESITTELY - Seirou opera - Betsucomi-lehti - Akanen vanhemmat tappanut mies, jolla on puolikuun muotoinen syntymämerkki (kuva) (22:36) – SEIROU OPERA: YOSHIWARA JA SARJAN MAAILMA - Sakuran, Moyoco Annon Yoshiwaraan sijoittuva manga - Yoshiwara, Edon punaisten lyhtyjen alue - Oiran - Oiranin kulkue oli nähtävyys (kuva) - Kurtisaanien kohtalot saattoivat olla hyvin surullisia (kuva) - Kohtauksessa tautien takia sekava kurtisaani ottaa puodista hiusneulan, koska houreilee asiakkaansa ostaneen sen hänelle, ja Soosuke estää puodin omistajaa lyömästä kurtisaania ja ostaa hiusneulan tälle - Petteri sanoi vahingossa klamydia, mutta oikeasti tuona aikana jylläsi kuppa - Chonmage oli miesten semipakollinen kampaus Edo-kaudella (49:20) – SEIROU OPERA: KERRONTA JA VISUAALIT - Sakurakouji avaa jälkikirjoituksessa japanilaisen naisen kampauksen rakentamista (ja huomauttaa, että tätä kampausta ei sitten tosielämässä avattu yhdellä sormella vaikka Soosuke niin tarinan kohtauksesssa tekeekin (kuva) - Viereisellä sivulla Soosuke ja Riichiroo miettivät kiusaantuneina, että lyhyiden hiusten kanssa on paljon mukavampi olla kuin chonmagen, ja Akane toruu Soosukea tämän huonosta ja tökeröstä kuontalosta (59:19) – SEIROU OPERA: AKANE JA SOOSUKE - Kun Akane ja useat muut kurtisaanit joutuvat siepatuksi ja heitä pidetään vankina, Akane pitää moraalia yllä ja vaatii vangeille ruokaa ja kunnollisia vessakäyntejä (kuva) - Akane ehtii viime hetkellä karata lukitusta huoneesta ja juosta kattoja pitkin esiintymislavan lähelle ja ilmestyy parvekkeelle lavan yläpuolelle ja hyppää Soosuken syliin spektaakkelimaisesti (kuva) - Samuraiperheen tyttärenä ja näin ollen naginatan taitajana Akane käyttelee survereenisti aseenaan kaikenlaisia sauvoja (kuva) - Tämä päätyy taiteilijan näkemyksellä varustettuna uutislehtisiin, joissa kerrotaan miten “samuraiperheestä oleva oiran-oppilas puolusti naginatalla hyökkäyksen kohteeksi joutunutta rakastettuaan” (kuva) - Soosuke haastaa riitaa etenkin vihaamiensa samuraiden kanssa (kuva) - Oikeasti samurait eivät saaneet tuoda miekkojaan Yoshiwaraan sisälle, vaan ne piti jättää portille. Mutta kaipa tätä vahdittiin aika leväperäisesti, kuten kaikkia sääntöjä Yoshiwarassa. - Kagemat olivat Edo-kauden poikaprostituoituja - Soosuke sanoo vihaavansa Akanea, mutta sitten heti perään väkisinpussaa ja ilmoittaa aikovansa saada Akanen antautumaan hänelle täydellisesti, ihme tyyppi (kuva) - Akane ei edes muista hänen ja Soosuken ensikohtaamista, vaikka se jäi kalvamaan Soosukea (kuva) - Riichiroo selittää Soosukelle, että kiva juttu että haluat auttaa, mutta kai tajuat, ettet voi ikinä saada Akanea vaimoksesi, jos hänen tavoitteensa perheensä samurai-arvon palauttamiseksi toteutuu (kuva) - Soosuke provosoi järkyttyneen Akanen takaisin jaloilleen sen sijaan, että yrittäisi manipuloida hänet vaimokseen (kuva) - Akane ja Soosuke kiukuttelevat toisilleen jatkuvasti… (kuva) - Tässä Soosuke härnää Akanea sanomalla, että kurtisaanioppilaiden on jaettava futoninsa asiakkaan kanssa, ja että kielletty hedelmä saattaa silloin houkuttaa häntä liikaa. Akane toteaa pahastuneena, että mikäli Soosuke yrittää mitään, hän aikoo huutaa ja varmistaa, ettei Soosuke enää pääse Akebonoroohon. Soosuke perääntyy ja lupaa olla kiltisti. Akane harmittelee mielessään, ettei taaskaan ole ollut hyvää hetkeä kiittää aikaisemmasta palveluksesta, kun Soosuke on aina mahdoton. - …mutta siitä huolimatta tunteet vain kipinöivät! (kuva) - Tässä Soosuke selittää väärinkäsitystä, ettei hän suinkaan ole kihloissa, vaan hänen seurassaan ollut henkilö oli naisroolien kabuki-näyttelijä Kikunojoo. Kun hän huomaa Akanen purskahtaneen itkuun, hän vaikeroi, että Akane ei suostu hänen vaimokseen ja pyytää auttamaan Akanen samurai-statuksen palauttamisessa, vaikka he eivät silloin koskaan voi yhdessä, mutta silti Akane ei halua antaa hänen olla kenenkään muunkaan kanssa. Akane miettii, että heillä ei voi olla yhteistä tulevaisuutta ja jonain päivänä heidän täytyy erota. - Vaikka Akane on paljon nuorempi ja haavoittuvassa asemassa, on hänen ja Soosuken suhde kuitenkin tasavertaisen tuntuinen (kuva) - Kuvan kohtauksessa Akane kutsuu Soosuken jakamaan futoninsa “en halua että lähdet kotiin tänään”, ja Soosukea hermostuttaa, kun Akane kiehnää kovin lähellä (01:21:29) – SEIROU OPERA: AKEBONOROON HAHMOT - Uskollinen palvelija Riichiroo on Akanelle kuin isoveli ja pestautuu Akebonoroohon miespalvelijaksi olemaan tämän tukena (kuva) - Kuvan kohtauksessa Riichiroo sanoo Akanelle, että varmasti kuolleet rakkaat haluaisivat Akanen olevan ennemmin onnellinen kuin heittävän onnensa pois koston vuoksi - Häikäilemätön Yukari kertoo Akanelle, että Yoshiwarassa ei ole ystäviä vaan ainoastaan kilpailijoita, ja hän aikoo tulla Yoshiwaran suurimmaksi oiraniksi ja vihjaa, että tietää Akanen ja Riichiroon suhteen olevan erityinen ja pitävänsä heitä silmällä heikkouksien varalta (kuva) - Yukari on kotoisin köyhistä oloista, joten hänelle elämä Yoshiwarassa on vain tie ylöspäin, ja hänen on vaikea sietää langenneita rikkaita tyttöjä, joille sinne päätyminen on kamala kohtalo (kuva) - Kuvan kohtauksessa Yukari miettii, että hänelle Yoshiwara tuntui paratiisilta, jossa ei tarvinnut nähdä nälkää ja jossa kovalla työllä saattoi edetä parempaan elämään. Akanen säälivä toteamus siitä, että kaikkien Yoshiwaraan päätyneiden on täytynyt kokea kamalia asioita, ärsyttää Yukaria, joka miettii, että tuo tyttö ei ole koskaan kokenut elämässään todellisia vaikeuksia. - Yukari alkaa kokea tunteita Riichiroota kohtaan, vaikka on aina ollut sitä mieltä, että rakkaus on vain sairaus joka saa naiset tekemään tyhmiä elämänvalintoja (kuva) - Sankin kootai -järjestelmän vuoksi lääninherrojen täytyi asua joka toinen vuosi Edossa ja joka toinen vuosi läänissään, jolloin shogunaatti pystyi pitämään heidän omaisuuttaan ja perhettään panttivankina kapinoiden ehkäisemiseksi - Oiran Asakeno on kylmä ja vaativa, mutta kuitenkin välittää pikkusisaristaan (kuva) - Sydämellinen oiran Aoi suhtautuu huumorilla siihen, että Akane yllätti hänet ja poikaystävänsä petipuuhista (kuva) - Aoi kertoo, että hän saa epävirallisesti viettää yhden yön kuussa poikaystävänsä Sakichin kanssa – kunhan maksaa yöstä itse - Aoi ja Sakichi ovat onnellisia rakastavaisia nyt, kun Aoin perheen traaginen epäonni on nyt kuitenkin johtanut siihen, että he voivat edes jollain tavalla olla yhdessä (kuva) - Aoi ja Sakichi kertovat, että vaikka he eivät voikaan viettää yhdessä erityisen romanttisena pidettyä täyden kuun yötä – koska Aoin täytyy silloin olla ykkösasiakkaansa kanssa – niin he ovat yhdessä sitten sitä edeltävän yön. Akane miettii, että vaikka hänellä ja Soosukella ei tule olemaan yhteistä tulevaisuutta, niin toivottavasti Aoi ja Sakichi voivat vielä saada toisensa. (01:42:56) – SEIROU OPERA: MUUT HAHMOT - Kauppias Matsuzakaya on maailman kuumin vanhempi herrasmies (kuva) - Virkamies Mitsuhashi vaikuttaa pintapuolisesti vähän hönöltä nuorten neitojen perässä juoksijalta, mutta paljastuu viekkaammaksi kuin ensin vaikuttaa (kuva) - Kabuki-näyttelijä Kikunojoo Seyama on Soosuken BFF, joka tässä kohtauksessa kiusoittelee Soosukea Akanesta (kuva) - Oikean maailman naisrooleihin erikoistunut kabuki-näyttelijälinja Kikunojoo Segawa - One Piecen transnaishahmo Kikunojoo on saanut inspiraation samasta hahmosta (varo spoilereita Wa-maa-juonikaaresta!) (01:51:06) – SEIROU OPERA: JULKAISU JA SEN PUUTE - Fanikäännöksen laatu on etenkin ensimmäisten 10 luvun verran luokaton, ja senkin jälkeen juonen seuraamista vaikeuttavia virheitä löytyy joka luvusta. Onneksi käännös paranee sarjan edetessä, ja ihan lopussa se on jo ihan OK. - Yoshiwaran sääntöjen mukaan miesasiakkaan tulee sitoutua yhteen kurtisaaniin, mutta fanikäännöstä lukemalla asia ei tule välttämättä yhtään selväksi (kuva) - Fanikäännöksessä paljastus siitä, että Soojiroo etsii Yoshiwarasta sinne aikoinaan myytyä siskoaan menee kokonaan pilalle – oikeasti samurai sanoo tässä “ehkä me ollaan köyhiä, mutta ei sentään niin köyhiä että meidän vanhemmat olisi myyneet meidän siskoja bordelliin, toisin kuin sinun siskollesi kävi” (kuva) - Ja asia mainitaan vielä heti seuraavalla sivulla! - Natsume Arata no kekkon (02:05:33) – SEIROU OPERA: SPOILERIOSIO (spoilerivaroitus) - Hupsis, Maaret puhuu välillä vähän epätarkasti petoksesta, vaikka kyseessä sarjassa ovat syytökset lahjusten antamisesta ja ottamisesta - Kaksoisitsemurha… vai onko?! (kuva) - Soosuke saa Nakamuran haaviinsa ennen Akanea ja on varannut koko Akebonoroon juhlistaakseen uutta liikekumppaniaan, jolloin Akanella ei ole muuta vaihtoehtoa kuin ottaa hänet takaisin (kuva) - Joviaali mutta epäilyttävä tohtori Makimura työskentelee päivisin lääkärinä ja öisin salaisena agenttina (kuva) - Kuvan kohtauksessa Makimura sattuu piiloutumaan yökeikalla Akanen huoneeseen epämääräisen selityksen kera, ja Akane miettii, että Makimuralla on paljon pahaenteisempi aura kuin päivällä heidän kohdatessaan, ja että Makimura haisee vereltä - Akane jää epämiellyttävästi Soosuken ja Seijiroon väliin, ja Seijiroo on aika punaisten lippujen mies (kuva) - Akane kohtaa viimein Nakamuran (kuva) - Kuvan kohtauksessa Nakamura selittää Akanelle, että on tajunnut, että hän Akane on hänen ahdinkonsa ja korruptionsa paljastumisen syypää, ja että hän ei voi edes tehdä seppukua rauhassa ennen kuin saa tietää, kuka Akane on ja missä kohtaa peliään hän epäonnistui, kun sai Akanen kimppuunsa. Akane haluaa saada Nakamuran ymmärtämään, että tämän “peli” itsessään on rikos, ja kertoo olevansa Nagakuran tytär ja kuinka paljon vanhempien ja ystävien tapattaminen on häntä satuttanut. Nakamura kuitenkin toteaa, ettei ollut henkilökohtaisesti vanhempien murhan takana, eikä edes muista Aoita ja Sakichia, eikä ymmärrä, miksi Akane on niin vihainen – kun eihän hän nyt itse jokaista tielleen tulevaa ötökkää vaivaudu liiskaamaan, kun hänen suosioonsa haluavat tekevät niin itsenäisesti. Akane kauhistuu kun tajuaa, ettei Nakamuralla ole mitään ongelmaa muiden elämän ja kunnian tuhoamisessa omaa peliään edistääkseen. - Ja sitten lopultakin pannaan! (kuva) - Asakeno itkee rakastamansa Matsuzakayan perään, kun ei voinut valita tätä ostajakseen (kuva) (02:31:32) – SEIROU OPERA: SUPERSPOILERIOSIO - One Piecessäkin on tuttu juttu se samuraiden vanhan ajan kunniakoodi, että haavat selässä ovat pelkuruuden merkki: - Pokkari 6 (kuva) - Pokkari 59 (kuva) - Kuunsirppimies paljastuu! (kuva) - Onnellinen loppu (kuva) (02:43:38) – SEIROU OPERA: YHTEENVETO - Jakso 7, jossa puhuimme Seirou operan alusta lukujonossa (02:47:02) – DIGIMANGAJULKAISIJA ORANGE JA SUURI TEKOÄLYHUIJAUS - Jakso 101, jossa puhuimme viimeksi Orangen digimangasuunnitelmista - Manga Alertsin twiittiketju Orangen Anime Expossa jakamista manganäytteistä - Emaqi-palvelu (tarvitsee VPN-palvelun käytön) - …Mutta tältä se osapuilleen näyttää (kuva) - Anjou the Mischievous Gal - Orange ilmoitti kääntävänsä Shueishalle kaikki Jump Plus -oneshotit, ja reaktiot eivät olleet positiivisia - Orangen lehdistötiedote - Manga Alertsin kohutwiitti siitä, miten Orange oikeasti käyttää ihmiskääntäjiä - Manga Alerts ei ihan tunnu ymmärtävän sitä, että eri yleisöille tiedotetaan ja viestitään eri tavoilla… - Deb Aokin haastattelu Comics Beat -sarjakuvauutissivustolla - Hyvää ja nopeaa, mutta entä se halpuus? - Sijoitushuijaukseltahan tämä vain tuntuu (02:59:03) – AYA KANNON UUSI SARJA ON SHOUNENMANGA - Aya Kanno ja uusi sarjansa Meioo no zakuro - Psychometrer Eiji - Fuyumi Soryo - Maaretin artikkeli Fuyumi Soryosta Anime-lehden numerossa 2/2017 (pdf) - CLAMP - Fumi Yoshinaga - Junji Ito, jonka sarjoista puhuimme jaksossa 30 - Spica Aoki (03:19:47) – KUULIJAKOMMENTTI: CARDCAPTOR SAKURA JA MY MONSTER SECRET - Cardcaptor Sakura - My Monster Secret (03:24:31) – KUULIJAKOMMENTTI: KIYO IN KYOTO - Kiyo in Kyoto (03:33:27) – KUULIJAKOMMENTTI: LOTTA SVÄRD - WOMEN OF WAR - Lotta Svärd - Women of War - Jaksoja, joiden lukujoista löytyy muitakin kuin mangaa: - 32: Check, Please - 52: Heartstopper - 103: Anni K:n omakustannelyhärit - 86: Breath of the Wild ja Tears of the Kingdom - 99: The Good Father - 63: Grandmaster of Demonic Cultivation - 98: Tällä tavalla hävitään aikasota (03:37:35) – KUULIJAKOMMENTTI: SUOSITUKSIA JA CONEJA - The Apothecary Diaries - Kaiju No. 8 - Comic Con Suomi - Kibecon - Jakso 104, jossa puhuimme kuulijakommenttiosiossa coneista - Jakso 41, jossa puhuimme jaksolatauksista - Bonusjakso, jossa puhuimme maailmanrakennuksesta (03:45:02) – LUKUJONOSSA: IVREAN CHAINSAW MAN JA DEMON SLAYER - Jakso 97 ja jakso 100, joissa olemme puhuneet Ivrean uudesta tulemisesta - Ivrea Suomen nettisivut - Jakso 77, jossa puhuimme Chainsaw Manista - Demon Slayer - Kimetsu no Yaiba - Antti Valkaman twiitti Ivrean One Piece -käännöksen näytesivuista - Vertailun vuoksi Valkaman oma käännös vuodelta 2005: - Sivu 1 (kuva) - Sivu 2 (kuva) - Sivu 3 (kuva) - Sivu 4 (kuva) (04:09:42) – LOPETUS

The greatest Alpine skier of all time (yes, men included), Mikaela Shiffrin, joins Chelsea this week for a heart-to-heart.  Mikaela discusses recovering from an accident while simultaneously nursing her fiancé back to health, working through grief after losing her dad, plus letting it all go when the pressure gets to be too much - and winning anyway. Then: A skier wonders how to get back on slopes after an injury.  A girlfriend gets the ick even though she knows she's found Mr. Right. And a fiancé wants to use her grandmother's engagement ring - and her stepmom is holding it hostage. * Need some advice from Chelsea? Email us at DearChelseaPodcast@gmail.com * Executive Producer Catherine Law Edited & Engineered by Brad Dickert * * * * * The views and opinions expressed are solely those of the Podcast author, or individuals participating in the Podcast, and do not represent the opinions of iHeartMedia or its employees.  This Podcast should not be used as medical advice, mental health advice, mental health counseling or therapy, or as imparting any health care recommendations at all.  Individuals are advised to seek independent medical, counseling advice and/or therapy from a competent health care professional with respect to any medical condition, mental health issues, health inquiry or matter, including matters discussed on this Podcast. Guests and listeners should not rely on matters discussed in the Podcast and shall not act or shall refrain from acting based on information contained in the Podcast without first seeking independent medical advice.  See omnystudio.com/listener for privacy information.

The greatest Alpine skier of all time (yes, men included), Mikaela Shiffrin, joins Chelsea this week for a heart-to-heart.  Mikaela discusses recovering from an accident while simultaneously nursing her fiancé back to health, working through grief after losing her dad, plus letting it all go when the pressure gets to be too much - and winning anyway. Then: A skier wonders how to get back on slopes after an injury.  A girlfriend gets the ick even though she knows she's found Mr. Right. And a fiancé wants to use her grandmother's engagement ring - and her stepmom is holding it hostage. * Need some advice from Chelsea? Email us at DearChelseaPodcast@gmail.com * Executive Producer Catherine Law Edited & Engineered by Brad Dickert * * * * * The views and opinions expressed are solely those of the Podcast author, or individuals participating in the Podcast, and do not represent the opinions of iHeartMedia or its employees.  This Podcast should not be used as medical advice, mental health advice, mental health counseling or therapy, or as imparting any health care recommendations at all.  Individuals are advised to seek independent medical, counseling advice and/or therapy from a competent health care professional with respect to any medical condition, mental health issues, health inquiry or matter, including matters discussed on this Podcast. Guests and listeners should not rely on matters discussed in the Podcast and shall not act or shall refrain from acting based on information contained in the Podcast without first seeking independent medical advice.  See omnystudio.com/listener for privacy information.

Abby and Patrick welcome writer Sophie Lewis and writer and psychotherapist M.E. O'Brien to discuss their recent books on family abolition, Abolish the Family: A Manifesto for Care and Liberation and Family Abolition: Capitalism and the Communizing of Care. They discuss the roots of “abolition” as a philosophical concept, why it doesn't simply mean “destruction,” and the historical relationship of family abolition to movements for police and prison abolition. Turning to the “family form” itself, they juxtapose the family as an abstract social ideal with the actual history of the nuclear family as an institution fundamentally related to the political economies of property accumulation, slavery, and settler colonialism, and more. They explore how contemporary resistances to the mere phrase “family abolition” can reflect an investment in fantasy over and against the social realities of the family as a site of violence, abuse, and labor that is rendered invisible and even disposable. Drawing on Black feminist scholarship, they unpack how questioning the family as a form can in fact catalyze liberatory and even life-saving modes of care and solidarity from the austerity-ridden cores of Western social democracies to Gaza and beyond.Sophie Lewis's books are available here:Abolish the Family: A Manifesto for Care and Liberation: https://bookshop.org/p/books/abolish-the-family-a-manifesto-for-care-and-liberation-sophie-lewis/17862950Full Surrogacy Now: https://bookshop.org/p/books/full-surrogacy-now-feminism-against-family-sophie-lewis/12024545?ean=9781786637291M.E. O'Brien's books are available here:Family Abolition: Capitalism and the Communizing of Care:https://bookshop.org/p/books/family-abolition-capitalism-and-the-communizing-of-care-m-e-o-brien/17561686Everything for Everyone: An Oral History of the New York Commune, 2052-2072, with Eman Abdelhadi: https://bookshop.org/p/books/everything-for-everyone-an-oral-history-of-the-new-york-commune-2052-2072-eman-abdelhadi/18166819Other relevant articles:Sophie Lewis, “Covid-19 is Straining the Concept of the Family. Let's Break It.” https://www.thenation.com/article/society/family-covid-care-marriage/Lewis, “I'll Do The Dishes,” https://www.lrb.co.uk/the-paper/v45/n09/sophie-lewis/i-ll-do-the-dishesLewis, “Mothering Against Motherhood,” https://haters.noblogs.org/files/2022/03/Mothering-Against-imposed.pdfM.E. O'Brien, “The Family Problem, Now”: https://www.parapraxismagazine.com/articles/the-family-problem-outroO'Brien, “Trans Childhoods and the Family Romance,” https://www.parapraxismagazine.com/articles/trans-childhoodsO'Brien, “Communizing Care,” https://pinko.online/pinko-1/communizing-carePinko Magazine: https://pinko.online/Have you noticed that Freud is back? Got questions about psychoana

Welcome back, book lovers, to this week's Tuesday episode! Today, our hosts, Yajaira and Cheli, take a deep dive into the highly anticipated (and surprisingly recommended on booktok and bookstagram) Penelope Douglas's novel, "Credence." In this novel, Tiernan de Haas is a young woman struggling with the aftermath of her parents' tragic, sudden deaths. But when Tiernan finds herself under the guardianship of her step uncle Jake, she must learn to live with him as well as his sons, Noah and Kaleb. Things get unexpectedly steamy (or expected if you're aware of the story lol) so book lovers, grab your headphones, curl up with a cozy blanket, and join your hosts as they discuss whether or not his Penelope Douglas book is worth the hype. Support the showbecome our Patron ♡ https://www.patreon.com/BookFixbuy us a book ♡ https://www.buymeacoffee.com/thebookfixBusiness Inquiries: thebookfixpodcast@gmail.comfollow us on Tiktok! ♡ https://www.tiktok.com/@thebookfix

The filmmaker doesn't want to be known only for his movies. He tells Steve why he considers himself a writer first, how it feels to be recognized for his role in The Mandalorian, and why he once worked as a rodeo clown. SOURCE:Werner Herzog, filmmaker, author, and actor. RESOURCES:Every Man for Himself and God Against All, by Werner Herzog (2023).The Mandalorian, TV show (2019-2023).The Twilight World, by Werner Herzog (2021).Family Romance, LLC, film by Werner Herzog (2019).Fitzcarraldo, film by Werner Herzog (1982).Of Walking in Ice, by Werner Herzog (1978).Aguirre, the Wrath of God, film by Werner Herzog (1972).Rogue Film School. EXTRAS:"David Simon Is On Strike. Here's Why," by People I (Mostly) Admire (2023)."Will A.I. Make Us Smarter?" by People I (Mostly) Admire (2023).Freakonomics: The Movie (2010).

I en värld där känslor i allt större utsträckning konsumeras, och där fiktion och verklighet tycks byta plats, vilken är då konstens och kulturens uppgift? Sonia Hedstrand beskriver en genomgripande förändring i våra samhällen som idag blir allt tydligare, inte minst i den japanska populärkulturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 23 augusti 2021.Del 1: Flörten i RomVi har stämt möte vid Piazza Venezia i gryningen. Emanuele är en italiensk kille strax över 20 år som hälsar mig med ett genuint leende och en kindpuss. Under två timmar ska han visa mig sina personliga smultronställen i Rom. Vi småpratar och skrattar medan han guidar mig till de bästa utkiksplatserna runt Forum Romanum och Colosseum, och tar en caffelatte på en liten hipster-caffèteria där han känner baristan. Emanuele är inte bara en snygg och charmig kille, han har även en bra kamera. Poängen med den guidade turen är framförallt att ta fördelaktiga porträtt av mig vid särskilt pittoreska vyer. Samma kväll lägger jag upp fotografierna på sociala medier och slår genast personligt lajkrekord. Emanuele säljer sina privata tjänster på nätet för 85 euro per promenad under rubriken Instagram boyfriend experience, med det unika försäljningsargumentet: en instagram-pojkvän tröttnar aldrig på att ta bilder av dig.Vad är egentligen ett arbete idag? Innebörden av ordet arbete har expanderat de senaste decennierna. Idag är ett arbete i princip vad som helst som en kan tjäna pengar på. Som att köpa och sälja saker på Ebay, youtuba om att en blivit mobbad, visa rumpan på Instagram, eller som jag nyligen såg affischeras runt om i Stockholm: skruva ihop någon annans ikeamöbler, eller utföra vilka hushållsnära tjänster som helst åt den som har brist på tid men desto mer i plånboken.Samtidigt som allt färre unga söker till konstskolor så lönearbetar allt fler med estetisk gestaltning. Emanuele har inte gått någon fotoutbildning eller konstskola. Det behövs inte, de grundläggande kunskaperna i fotografering, som att fokus ska sättas i ögat på den som porträtteras, att använda kort skärpedjup för att objektet ska separeras från bakgrunden med mera, det är allmängods idag. I den digitala barndomen på 1990-talet kunde en arbetslös ungdom få en gratis kurs i bildbehandling av arbetsförmedlingen, vilket snabbt resulterade i ett välbetalt jobb på ett nytt fräscht it-företag. Retusch-jobb för reklam var ett lukrativt extrajobb för konstnärer och aspirerande fotografer. Så är det inte längre. När alla kan fotografera och redigera i sina appar blir bildhanterarna den kreativa klassens proletariat.År 1977 beskrev Susan Sontag i sin berömda bok Om fotografi hur de då mest arbetsdisciplinerade folken; japaner och amerikaner, var de som fotograferade mest idogt på sina semestrar. Hennes analys var att industrisamhället fostrat arbetarna så hårt att ledighetens frånvaro av arbetsplatsens fasta struktur skapade ångest. Fotograferandet blev ett ställföreträdande arbete, en aktivitet som gör att en känner sig produktiv. Idag har fotograferande blivit en del av det arbete för arbete som många av oss kontinuerligt måste utföra för att hålla oss aktuella på arbetsmarknaden, på dejtingmarknadens appar och sajter, och på den vän-marknad som sociala medier utgör. Gränserna mellan dessa livets olika områden har suddats ut, arbetet har trängt in överallt. Många har glömt hur en gör när en är ledig. I den kulturella, om än inte alltid i den ekonomiska, medelklassen går mer och mer (ofta obetald) arbetstid åt till redigering av den egna framställningen och eftersom alla ens vänner är uppslukade av sina olika prekära frilansarbeten är det lätt att känna sig ensam när en väl får semester. Då börjar en instagramma febrilt för att vara med i gemenskapen online.Det är inte många som verkar reflektera över vad det handlar om när jag lägger upp Emanueles snygga foton av mig i Rom på mina konton på sociala medier. Slentrianmässiga lajks rasar in. Kommentarer som såå fina bilder av dig, åtföljs av hjärt-emojis. Människan är fixerad vid bilden av människan. Särskilt den iscensatta, vackraste versionen av en själv. Den enorma ilska som smygfotografering väcker förklarar Susan Sontag med att det fråntar människor rätten att posera som sina idealjag.Instagram-pojkvännen Emanuele var förstås bara en pose. Den enda närmare kontakt kunden får är att hålla honom i handen, i en iscensatt spontan social-medie-trop som kallas follow me; bilden tas ur pojkvännens synvinkel och vi ser hans arm sträckas in i bilden mot kvinnan, fotografiets objekt. Syftet är att fejka för de digitala vännerna att kunden har en semesterflört i romantiska Rom. Posen follow me används även flitigt av resebolag som vill locka manliga kunder, de ska känna att om de köper den där resan till Thailand så får de inte bara paradisstranden på bilden, utan även en härligt leende ung kvinna på köpet. Det spelar ingen roll att alla förstår att det inte är på riktigt, det viktiga är den känsla som kunden köper. För sådär tre decennier sedan eller mer hade jag kanske träffat Emanuele på gatan i Rom och han hade erbjudit sig att visa mig staden gratis. Flörten hade kanske varit på riktigt. Men nu sker mer och mer av mänsklig interaktion genom ekonomiska transaktioner. På ett ytligt plan är det förstås skönt att lämna Emanuele utan att känna att jag är skyldig honom något. En man som ägnar flera timmar åt att guida en okänd kvinna runt Rom skulle i det gamla systemet förväntat sig något i gengäld. Nu har jag köpt mitt oberoende. Skönt Men i ett mer långtgående perspektiv skapar dessa emotionella tjänster problem.Sociologen Arlie Russel Hochschild menar att pengatransaktioner för det som förr var gratis slår sönder nära och djupa relationer. I sin bok The Outsourced Self ställer hon sin mormors värld i en by där alla hjälpte varandra med skörden emot ett samhälle med surrogatmödraskap och andra extrema och allt intimare tjänster, som förstör gåvoekonomin, beroendet av varandra, som inte bara var nödvändigt för överlevnaden, utan även skapade djupa och långa relationer. Att detta blir ett problem visas även av forskning som kommit fram till att rika människor har sämre empati och upplever större ensamhet än fattiga, som tvingats till ömsesidig hjälp för sin överlevnad.Det japanska utrycket muen shakai betecknar smärtan över social ensamhet, att inte känna tillhörighet eller sammanhang i ett relationslöst, alienerat samhälle. I en undersökning från 2006 säger 15 procent av japanerna att de inte har några sociala relationer alls.Den italienske arbetskritikern Franco Bifo Berardi kallar dagens produktionsordning för olyckofabriken. Arbetaren blir själsligt allt fattigare ju mer rikedom hen producerar. Enligt Berardi ger själens underkastelse upphov till en förlust av verklig kontakt med andra, och med sig själv. Det fragmenterade, prekära livet utesluter den stadga som krävs för att vi ska uppleva verklighet och förankring. En viktig poäng med att gå på teater eller film var att komma ut efteråt och mötas av verkligheten. Men idag går vi alltmer sällan ut ur fiktionen, vi går bara automatiskt vidare till nästa avsnitt, och skådespelet på sociala medier pågår dygnet runt. Agentsjukan kallas det när en tjänsteman inom underrättelseverksamhet har svårt att släppa sin roll och vill stanna kvar i sitt spelade liv. Det är så mycket enklare att leva i fiktionen.Del 2: Arbetets skådespeleriUnder en kabuki-teater-föreställning i 1600-talets Edo, dagens Tokyo, kunde män i publiken, inför att vissa populära skådespelare skulle göra entré på scenen, uttrycka sitt gillande med ett stärkande skrik. En dåtida teaterdirektör med känsla för PR kom då på den lysande idén att betala några män för att sitta i publiken och ropa. Denna skådespelande teaterpublik kallas sakura, vilket betyder falsk kund. Sedan dess har statister arbetat undercover i verkligheten som konsertpublik, som köande till restauranger, som bildskön utfyllnad på matchmaking-fester med mera. Men under de senaste åren har sakura-arbetet utvecklats till att handla om relationer. Förmedlingar online som Family Romance eller Hagemashi-tai ( Vi vill göra er lyckliga på japanska) erbjuder tjänster som hyr-pojkvänner, hyr-flickvänner eller hyr-föräldrar. Du kan hyra ett tjejgäng att sjunga karaoke med, eller någon som ber om ursäkt å företagets vägnar till ett annat företag, du kan hyra en vän att gå till Disneyland med, eller en butlertjänst, en man som gör hemarbete åt kvinnor. Jag vill vara singel och fri, men vill ändå vakna till ljudet av en kvinna som lagar mat i mitt kök, som en potentiell spekulant på en så kallad kontrakt-fru i Tokyo sa.Ryuchi Ichinokawa är chef för hyrfamilj-företaget Hagemashi-tai". Han berättar att han inte vill anställa skådespelare eller alltför vackra människor. Likt hemliga agenter ska hans sakura-arbetare kunna passera obemärkt, inte hota kunderna eller deras ovetande bekanta med överdriven skönhet. Liksom hemliga agenter ska de passa in, fylla sin funktion och vara lätta att glömma igen. I en stad som Tokyo på över 13 miljoner invånare är risken minimal att mötas igen av en slump. Detta skådespelarnas prekariat fungerar för att invånare i stora städer inte har mental eller känslomässig förmåga att ta in alla människor de möter. För att hantera ett kaos av intryck måste de reducera andra människor till klippdockor. Ingen ställer några djupare frågor till sakura-arbetarna. Som inhyrda släktingar på ett bröllop räcker det att de följer ett enkelt manus. Mänskliga relationer blir tunna.Den svenske sociologen Roland Paulsen beskriver i sin bok Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin (2010), hur synen på arbete förändrats från historisk tid till idag. Paulsen skriver att trots att vi bara skulle behöva arbeta några timmar i veckan med den utvecklade teknik vi har idag, så arbetar vi nu mer än vi gjorde för 30 år sedan. Arbetet har blivit ett självändamål. Karl Marx tänkte sig att det kreativa arbetet skulle bli självförverkligande när det skedde utanför kapitalismen. Han hade inte räknat med att kreativitet och uttrycksbehov kunde sugas upp och exploateras av samma system. Vårt prioriterande av att förverkliga oss själva genom arbetet har lett till att fler och fler lever som singlar. Det händer då att den passionerade arbetaren kan börja känna sig lite ensam, utan nära relationer. Det är detta problem som den japanska kapitalismen nu löst, genom smidiga emotionella tjänster.Megumi arbetar dagtid på kontor, men på kvällarna går hon till sitt extrajobb som kabakyara, sällskapsdam på en nattklubb, där hon får betalt för att dricka och flörta med män. Hon säger att hon går till jobbet med inställningen att hon ska på fest. Jag spelar olika karaktärer på mitt kontorsjobb och på mitt hostessjobb. Jag anpassar min personlighet efter olika kunder, berättar Megumi. Om en arbetsgivare kräver att arbetaren uppträder med en viss sorts personlighet, så skaffar hon ett extrajobb för att leva ut en annan sida av sig själv. Det kan vara en metod för att klara av ett fragmenterat, prekärt liv. Alla behov kan kanaliseras in i lönearbete. Det är kul, säger Megumi, Det är som cosplay.Mazayuki Okahara är professor i emotionell sociologi vid Keio-universitetet i Tokyo. Han berättar om hur massutbildningen i ett Japan som på 1970-talet stod på höjden av sin ekonomiska utveckling resulterade i ett överflöd av högutbildade arbetare. Fina examina och höga betyg räckte inte längre. Kommunikationsförmåga, charm och utseende blev utslagsgivande konkurrensfördelar för att få ett jobb. Ett japanskt företag anställer hellre en trevlig arbetare med rätt personlighet som kan passa in på arbetsplatsen och sprida en god stämning runt sig, än en som är bäst själva arbetsuppgifterna. Detta i kombination med en historisk förkärlek för tjänster som gör livet bekvämare har resulterat i en servicekultur som professor Okahara beskriver såhär: Du ska inte behöva be flygvärdinnan om ett glas vatten, hon ska ha förstått att du är törstig innan du har sagt något. Även i väst är leenden och trevligt bemötande något som numera konsumeras, från yogaläraren, servitrisen, massören, kassapersonalen.Redan 1956 gav den amerikanske sociologen Erwing Goffman ut den epokgörande boken Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik, där han analyserar social interaktion inom amerikansk borgarklass på 1950-talet i teater-termer. För att göra intryck på sin publik måste aktören ha rätt utseende och framföra sin roll korrekt, i en lämplig scenografi. Jaget är en dramatisk effekt, en produkt av scener som spelas upp, skriver Goffman. Som människor förändras vårt humör hela tiden, men som karaktärer måste vi vara konsekventa för att bli trovärdiga. Det sociala spel som Goffman studerade på 50-talet försiggick på fritiden, men idag sker det i allt högre grad på arbetstid.Sociologen Alan Bryman har visat att Disney var det första företaget att lansera hyperkonsumtion, det vill säga konsumtionen av flera sorters varor och tjänster presenterad som en upplevelse, ett slags kommersiellt allkonstverk. På Disneyland och efterföljande företag kallas kunderna för gäster, allmänna utrymmen kallas scener, anställningsintervjuer kallas casting, jobb kallas roller, mellanchefer har huvudroller, arbetskläder kallas kostym. Detta språkbruk och tänkande har blivit allt vanligare inom serviceföretag idag. Disney var också först med att tvinga alla sina arbetare att skratta och le konstant. Deras instruktioner för nyanställda lyder: Kom ihåg att alltid le! Ditt leende är din största tillgång!.I Tokyo kan det på sommaren bli uppemot 40 grader varmt. I den fuktiga hettan går Disneyland-arbetarna omkring och underhåller i tjockt vadderade masker, utklädda till Långben eller Musse Pigg. På förekommen anledning finns det alltid en ambulans på plats, redo att köra skrattande performers som svimmat av värmeslag till sjukhus.På McDonalds i Japan kan kunden beställa ett leende till sin hamburgare. Det står på menyn, och priset är 0 yen. Svenska Pressbyrån har också haft kampanjen: Köp en kaffe så bjuder vi på en rolig historia. Tidigare behövde de lågavlönade servicearbetarna bara fixa kaffet, nu måste de vara roliga också. Gratis bonus för kunden, inget extra betalt för arbetaren.Del 3: Livet i 2,5 dimensionerAlla som upplevt en våldsam förälskelse vet att den är farlig. Den erotiska besattheten av det åtrådda objektet hotar hela ordningen som resten av den förälskades liv vilar på. Hen sover inte, äter inte, kommer för sent till jobbet, glömmer betala räkningar, missar tåget, tappar kontrollen. Särskilt den obesvarade avståndsförälskelsen liknar en drog. Det är bara den åtrådda som är i färg, resten av världen går i gråskala. Offret för passionen riskerar smärtan i att bli avvisad, bli galen av svartsjuka, hamna i en depression. Sådana risker har den prekära informationsarbetaren inte råd att ta i dag. En svacka i prestationen kan göra att hen inte längre kan försörja sig i ett otryggt arbetsliv som kräver konstant närvaro och prestation på topp. Samtidigt är längtan efter förälskelsens berusande lycka om möjligt ännu starkare idag än förr. Begäret triggas av ett ständigt flöde av sex appeal som krämas ut genom alla mediala kanaler, som smörjmedel för konsumtionen. Vi vill uppleva känslan av förälskelse, fast helst utan riskerna det medför. Att detta behov nu möts syntetiskt enligt lagen om utbud och efterfrågan är inte underligt.På 90-talet började unga japanska killar med bristande social förmåga att spela dejting-dataspel. Drivande i denna utveckling är den japanska tekniknörden, den så kallade otakun. En otaku är mest intresserad av att leva alla sina vakna timmar i dataspel, animéserier och manga, och har minimal kontakt med andra levande människor, förutom då han träffar sina otaku-kompisar och pratar om spel, och om de tvådimensionella tjejerna i spelen, vars kroppar har bisarra proportioner.Populärkulturforskaren Toko Tanaka vid Otsuma-universitet i Tokyo beskriver otakun som en person som inte är intresserad av kroppsliga begär, utan går igång på distansen till den åtrådda digitala figuren eller idolen. Otakun kan eller vill inte skilja mellan fiktion och verklighet. Hans motsvarighet kallas reaju (från ordet reality). En reaju är en person som är nöjd med att leva i den tredimensionella verkligheten och har fysiska relationer med andra människor. Tidigare hade de populära reaju-killarna all status och framgång, men när internet blev hett tog nördarna revansch. Mot slutet av 1990-talet kände sig otakun ändå inte riktigt nöjd med det tvådimensionella livet. Han kände ett behov av att få möta dataspelens kawaii, docksöta flickkaraktärer, i den fysiska verkligheten. Ur detta behov uppstod Meidocafé-kulturen i Tokyos teknik- och spelkvarter Akihabara. Begreppet Meido kommer från engelskans maid, tjänsteflicka. På lokaler som @homecafé hälsar tonårsflickor i kortkorta varianter av det franska hembiträdets svartvita uniform med litet spetsförkläde och hätta sina kunder med standardfrasen Välkommen hem, min herre.På det sättet kan män som saknar förmåga att interagera med vad de kallar 3D-kvinnor, köpa sig ofarlig flick-femininitet, och en undergivenhet som de aldrig upplevt IRL. För tonårsflickor som behöver pengar till kläder, smink och dyr fika i Tokyo, där allt kostar pengar, uppstår förstås en jobbmöjlighet. Förutom att servera fika eller enklare maträtter utför flickorna olika små tjänster, som en liten sång eller dans eller en dataspels-runda. Allt finns på menyn med priser noggrant angivna. Kunderna är stammisar och har medlemskort på olika nivåer, från brons upp till platina, beroende på hur många besök de gjort under åren.I ett prekärt samhälle där individen flyttar, byter jobb, frilansar, förlorar kontakt med sin ursprungs-familj och jobbar för mycket för att hinna bygga upp nära vänskaper eller kärleksrelationer, kan meidocaféet vara den enda plats där mannen har kontinuerlig kontakt med en annan människa som regelbundet frågar: Hur har du det? En fråga som blivit bristvara idag.På meidocaféerna är det en stämning som säljs. Den kallas moe och betecknar en specifik känsla av ömhet, beundran, tillgivenhet och förtjusning inför en 2D-karaktär från manga, animé eller dataspel. Att få umgås i sällskap av en fysisk version av sin favoritkaraktär är viktigt för den ofysiske nördmannen. Den riktigt tillfredsställande moekänslan får han när han anar en överensstämmelse mellan den karaktär servitrisen spelar och hennes äkta, oförställda jag. Det är i tillfredsställelsen av att själv få upptäcka denna harmoni som känslan av moe uppstår. Den här sammansmältningen av bildernas två dimensioner och den fysiska verklighetens tre dimensioner utgör den unika 2,5-dimensionen, som allt fler japaner finner sig tillrätta i.2,5 dimensioner är alltså ett begrepp som ursprungligen skildrar ett specifikt kulturellt fenomen kopplat till dataspelskulturen. Men trots detta specifika ursprung är det relevant för en bredare analys av dagens representationssamhälle. För mycket i upplevelseekonomin sker just mittemellan tecknet och det betecknade. Allt större delar av vår erfarenhet pågår mellan det som förr kallades verklighet och den representation som vi nu ägnar allt större del av vår vakna tid åt. Frågan om en kärlek med förhinder mellan människor och artificiell intelligens är framträdande i japansk kultur. I den korta animé-serien Evas tid arbetar humanoida robotar som tjänstehjon, tillgängliga för alla sorters hushållsnära tjänster, inklusive sexuella. Det är lag på att de måste ha en lysande ring ovanför huvudet när de går omkring och gör sina ärenden, så att de är lätta att identifiera som robotar. Men på det hemliga kafét Evas tid släcker de ned sina klassmarkörer, så att ingen vet vem som är vad. Robotar och människor kan umgås på lika villkor, men förvecklingar följer när de förälskar sig över gränserna. Serien väcker tankar om hur vi behandlar service-personal som robotar när vi kräver att de alltid ska vara glada och perfekta. Men den ställer också frågor om kärlek, förälskelse och attraktion. Är detta känslor som bara kan existera inför andra människor? Många japaner erfar just nu motsatsen. Våra känsloliv har blivit allt mer präglade på simulerade stimuli.Kimura Masaki är vd för företaget Tokyo Talent som hyr ut livs levande killar som pojkvänner per timme. Han berättar att en så kallad rental-kareshis jobb är att känna av vad kvinnan vill ha. Jobbet är alltså att ta hänsyn till kvinnans behov, något som många kvinnor upplever saknas hos verkliga män de träffar. En hyrpojkvän ska vara vanlig, men snygg och snäll. Tjänsterna består oftast i att gå på promenad i en park med kunden i några timmar, gå och fika tillsammans, kanske shoppa, hålla handen en stund. Men framförallt får kvinnorna prata om sina känslor. Tjänsten är alltså inte helt olik en terapisession. Kvinnorna behöver någon som lyssnar och förstår dem, någon som är deras typ, förklarar Kimura Masaki och lägger till: För några kunder är verkliga killar inte deras typ, de har konsumerat så mycket spel, manga och filmer att de känner sig mer bekväma närmare fiktionenDel 4: Konstnären i djupskådespeleriets tidevarvAv en säker källa fick jag nyligen höra följande: En konsthandel i Göteborg försökte trissa upp priset på en målning. För att öka köparens intresse ringde de in en anonym arbetare, som de internt kallade gråterska, en tjusig dam som under ett mingel på galleriet, när den potentielle köparen råkade stå inom hörhåll, utgöt sig vältaligt om hur starkt berörd hon var av nämnda konstverk. Konsten har alltid varit del av en emotionell ekonomi där verk laddas med immateriella värden genom känslor. Galleristens jobb är att skapa mystik kring verket och konstnären, för att attrahera rika personer som vill köpa sig en bit av konstnärsromantiken. För att tala med sociologen Pierre Bourdieu: kulturellt och socialt kapital växlas in mot ekonomiskt. Idag har denna förr så obskyra form av konsumtion utsträckts till en stor del av den ständigt växande upplevelse- och servicesektorn.Urbangeografen Richard Florida framhåller i sin bok Den kreativa klassens framväxt (från 2002) den kreativa arbetaren som modell för tillväxt i upplevelseindustrin. Den kreativa arbetaren har tagit vissa av sina viktigaste kännetecken från konstnären eller skådespelaren; hens arbete är att skapa känslor, och hen brinner passionerat för att förverkliga sig själv genom arbetet.Innan den japanska hyrmamman Hiromi Kawada går in i dagens roll sätter hon på sig sin peruk och läser sitt manus, ett papper med information om vem hon utifrån kundens behov ska vara. Likt en skådespelare som arbetar i method acting-traditionen, går hon in i sig själv för att hitta äkta känslor inför sitt framträdande. Ett vanligt jobb är att presenteras som mamma inför kundens nya partner. Fru Kawada berättar att många av hennes barn håller kontakten efteråt, de frågar om råd i livsfrågor och skickar mejl flera år efteråt för att tacka för hennes insats, med bilder på sina barn. Ibland skäller jag på dem, säger hon, om jag ser att de är på väg i en dålig riktning i livet. Hon fortsätter alltså att jobba som mamma även utan ta betalt. Hon säger att hon vill hjälpa vilsna människor. Fru Kawadas chef herr Ichinokawa berättar hur han som inhyrd farbror till ett bröllop börjar gråta av rörelse på den låtsade brorsdotterns stora dag. Då har han gjort ett bra jobb, han känner det han ska känna.År 1983 myntade sociologen Arlie Russel Hochschild begreppet emotionellt arbete. I sin forskning om flygvärdinnors arbetssituation beskriver hon hur de jobbar med sina känslor på flera plan: De måste hantera flygrädda, aggressiva och potentiellt farliga passagerare, undertrycka sina egna känslor av obehag inför berusade män som gör närmanden, och samtidigt kommunicera glädje, trygghet och attraktiv femininitet. Hochschild skiljer på ytskådespeleri, som innebär att arbetaren inte känner den känsla hen försöker förmedla, som i det påklistrade leendet, och djupskådespeleri, då arbetaren på riktigt känner den känsla som krävs för arbetet. I kategorin ytskådespeleri befinner sig traditionellt servitriser och annan servicepersonal, inom djupskådespeleri finns personer som arbetar som barnflickor, vårdare, dagispersonal och lärare. Det är det djupgående skådespelet som alla arbetsköpare eftersträvar idag. De vill knyta upp arbetarna känslomässigt, komma åt deras engagemang genom att få dem att identifiera sig med företagets mål, så att de på riktigt känner att företagets framgång är viktig för dem själva. Men den prekära arbetaren måste inte bara spela sin roll och känna rätt känslor, hen arbetar även, liksom skådespelare alltid gjort, med sitt utseende. De senaste decennierna har även manliga arbetare börjat avkrävas det estetiska arbete som framförallt kvinnor tidigare varit tvungna att utföra, som servitriser, sekreterare, butikspersonal. Den feministiska filmvetaren Laura Mulvey talar om to-be-looked-at-ness, på svenska ungefär att-bli-tittad-på-het, en kvalitet som konstruerades hos den klassiska kvinnliga Hollywoodstjärnan, men i dag gäller mer eller mindre alla. Att bli tittad på är en del av jobbet för många yrkeskategorier idag.Jag följer med sakura-mamman Hiromi Kawada då hon hyrs in för att agera vän till familjen på ett bröllop i Sanrio Puroland, Hello Kittys eget Disneyland. Bröllopet genomförs på en scen, gästerna är publik och vigselförättaren är Kitty-san. Att svara Ja på prästens traditionella fråga: Tager du har blivit simulakra, en performance med inhyrda gäster på en artificiell, kommersiell plats. I Japan är det vanligt att bröllopspar genomför två ceremonier, en traditionell i en shinto-jinja, och en västerländsk variant med den vita klänningen, med risgryn som kastas, med en präst som predikar i en kyrka och så vidare. Men prästen är ingen riktig präst, utan bara en vit man vilken som helst som extrajobbar som präst, och kyrkan är inget heligt rum, utan bara en byggnad som ser ut som idén om en kyrka. Evenemanget har inget med kristen religion att göra, utan det är upplevelsen av ett västerländskt bröllop en vill åt, en bild som en fått av filmer och medier. En stor del av koncentrationen ligger på fotograferingen. Ett bröllop utan fotodokumentation är otänkbart.Sociologen Erwing Goffman som analyserade socialt samspel i termer av dramaturgi på 50- talet beskriver hur vi i den sociala interaktionen försöker framstå som bättre än vi är, vi projicerar ett idealiserat jag. Vilket vi idag framförallt gör på sociala medier. Goffman skriver: Sociala möten är som ceremonier, där vi spelar våra roller enligt en ritual. Samhället är egentligen ett bröllop! Bröllopet är den ultimata performativa konstupplevelsen, likt teceremonin. Men idag går det att köpa den upplevelsen, utan vidare förpliktelser. På senare tid har det även blivit vanligare att kvinnor i Japan inte vill bli hemmafruar, utan fortsätta jobba och vara singlar. Men de vill ändå uppleva sitt drömbröllop. Företag erbjuder därför hela paketet med bröllopsplanering, klänning, kyrka, tårta, blommor, risgryn, fotografering och så vidare. Men bruden genomför ceremonin ensam. Män i en liknande situation erbjuds att gifta sig med sin favorit-animékaraktär i en virtual reality-upplevelse, där en kyss på ett par silikonläppar ingår.Vilken är då konstnärens roll i ett samhälle som är sysselsatt med produktionen av lättsmälta bilder, representation, performativitet, berättelser och känslor? Nu framstår den digitala reproduktionen av bilder och upplevelseekonomin som en kris för den konstnärliga gestaltningen, på ett liknande, men mer grundläggande sätt än uppfinningen av fotografiet blev en kris för måleriet. Hur ska konstnären hantera den här situationen? Romantiken, en historisk period av uppsving för det konstnärliga skapandet, och ett uppvärderande av känslolivet, uppstod som en reaktion på det rationella upplysningsidealet och den gryende massproduktionen. Idag har hela samhället, ekonomin och politiken blivit emotionell och känslostyrd. Kanske måste konstnären, som en reaktion, bli rationell och använda sina kunskaper inom gestaltning för att analysera de känslor och bilder som det övriga samhället producerar.Sonia Hedstrand

Only 2 more episodes left this season! We're tackling 'Star Trek & Family' for those episodes, starting with Romance! We'll dive into the best (and worst) that Star Trek portrayed in the romance area, as well as why and what we learned from it all. SHOW NOTES Music by Charles Michel Jeff's Top 10 Star Trek Romances: 10 - Worf & K'Ehleyr 9 - Odo & Kira 8 - Picard & Daren 7 - Kirk & Edith 6 - Riker & Troi 5 - Sisko & Cassidy 4 - Stamets & Culber 3 - Paris & B'Elanna 2 - O'Brien & Keiko 1 - Worf & Dax Jeff's Bottom 6: Data & Tasha Crusher & Ronin Worf & Troi Ezri & Bashir Neelix & Kes

Motivados por el reciente estreno de "Vilomah" nuestro cortometraje documental, decidimos conversar acerca de los documentales que nos han dejado maravillados desde que los vimos por primera vez.    Nuestro invitado, el misterioso Pita, escogió Waltz with Bashir, una aterradora historia animada acerca de la Guerra del Líbano, Juanki escogió Family Romance, dirigido por el gran Werner Herzog, muestra uno de los fenómenos más particulares de la cultura japonesa, y Pablo escogió Cave of Forgotten Dreams, también dirigido por Herzog, en el cual el cineasta visita una cueva llena de pinturas rupestres de treinta y dos mil años de antigüedad, reflexionando sobre el significado de esa maravilla mientras se adentra en la legendaria cueva.      Link de nuestro documental: https://youtu.be/G_rZ3SEKxVA   Timecodes: 0:00 Intro, 5:52 Pablo revela los secretos detrás de nuestro cortometraje documental "Vilomah", 35:46 ¿para qué hacer un documental? 56:09 Waltz with Bashir, 01:19:08 Family Romance, 01:47:17 Cave of Forgotten Dreams. 

Wir sind im Kosmos, doch wo stehen wir? Und wie zu uns selbst? Und wie mit- und gegeneinander? Vielleicht stehen wir am Rande, am Abrand? Bruno und Jakob wollen zu Rande kommen und sprechen über Einsamkeit. Wir sind alle religiöse Kleingärtner (geworden). Ein Obdach müssen wir uns heute vielleicht selbst bauen. Georg Simmel erklärt die Entfremdung voneinander in den Großstädten. Gehört Einsamkeit dazu, oder lässt sie sich heilen? Beides - wahrscheinlich. Obwohl die Stoiker wie immer ihr Diktum zum besten geben: Stellt euch doch nicht so an. Und mal wieder: Freiheit ist ein zweischneidiges Ideal, vor allem aber: Ein Ideal! Wir sollten ihm nicht unsere Gesundheit opfern. Selbiges gilt für die Gesellschaft: Je besser sie "funktioniert", desto kränker werden die Menschen, die dieses Funktionieren garantieren. Also: Ganz einsam sind wir hoffentlich erst im Tod. Einst waren echte Beziehungen eine Notwendigkeit. Heute meinen wir uns dieser Notwendigkeit entledigt zu haben, und inszenieren Beziehungen in einer fragwürdigen Realität. Und schließlich landen wir bei einer großen Scham. Doch dazu ein andermal! _____________ Inhalt: 00:00:00 Nietzsche in Sils-Maria 00:02:20 Einleitendes zur Einsamkeit 00:12:30 Einsamkeit und Moderne - Simmel u.a. - Spaßgesellschaft, Partygesellschaft 00:30:40 Allgemeines und Singuläres - Simmel und Reckwitz 00:37:22 Rolle von Staat und Gesellschaft - Diana Kinnert 00:46:10 Kommunkation, Medien - McLuhan, Plessner 01:05:55 DIE POPMUSIKANALYSE mit Maxim Klusch - "I" vermisst "You" 01:10:33 Selbstverleugnung als moderne Subjektivität - Adorno/Horkheimer 01:17:42 Betrübtheit? - Bitte keine Ethik des Ertragens! 01:30:36 Abschied - Der Einsamste ______________ Wir empfehlen: The Great Gatsby (F. Scott Fitzgerald, 1925) The Crowd - "Ein Mensch der Masse" (King Vidor, 1928) Lost in Translation (Sophia Coppola, 2003) Family Romance, LLC (Werner Herzog, 2019) Die Großstädte und das Geistesleben (Georg Simmel, 1903) Zur Frage menschlicher Beziehungen in der modernen Kultur (Helmuth Plessner, 1959) Die neue Einsamkeit. Und wie wir sie als Gesellschaft überwinden können (Diana Kinnert, 2021) _______________ Wir danken dem Nietzsche-Haus in Sils Maria im Engadin für die Gastfreundschaft! Wie immer auch danke an @leon.scheich für unsere Logos!

I en värld där känslor i allt större utsträckning konsumeras, och där fiktion och verklighet tycks byta plats, vilken är då konstens och kulturens uppgift? Sonia Hedstrand beskriver en genomgripande förändring i våra samhällen som idag blir allt tydligare, inte minst i den japanska populärkulturen. Del 1: Flörten i Rom Vi har stämt möte vid Piazza Venezia i gryningen. Emanuele är en italiensk kille strax över 20 år som hälsar mig med ett genuint leende och en kindpuss. Under två timmar ska han visa mig sina personliga smultronställen i Rom. Vi småpratar och skrattar medan han guidar mig till de bästa utkiksplatserna runt Forum Romanum och Colosseum, och tar en caffelatte på en liten hipster-caffèteria där han känner baristan. Emanuele är inte bara en snygg och charmig kille, han har även en bra kamera. Poängen med den guidade turen är framförallt att ta fördelaktiga porträtt av mig vid särskilt pittoreska vyer. Samma kväll lägger jag upp fotografierna på sociala medier och slår genast personligt lajkrekord. Emanuele säljer sina privata tjänster på nätet för 85 euro per promenad under rubriken Instagram boyfriend experience, med det unika försäljningsargumentet: en instagram-pojkvän tröttnar aldrig på att ta bilder av dig. Vad är egentligen ett arbete idag? Innebörden av ordet arbete har expanderat de senaste decennierna. Idag är ett arbete i princip vad som helst som en kan tjäna pengar på. Som att köpa och sälja saker på Ebay, youtuba om att en blivit mobbad, visa rumpan på Instagram, eller som jag nyligen såg affischeras runt om i Stockholm: skruva ihop någon annans ikeamöbler, eller utföra vilka hushållsnära tjänster som helst åt den som har brist på tid men desto mer i plånboken. Samtidigt som allt färre unga söker till konstskolor så lönearbetar allt fler med estetisk gestaltning. Emanuele har inte gått någon fotoutbildning eller konstskola. Det behövs inte, de grundläggande kunskaperna i fotografering, som att fokus ska sättas i ögat på den som porträtteras, att använda kort skärpedjup för att objektet ska separeras från bakgrunden med mera, det är allmängods idag. I den digitala barndomen på 1990-talet kunde en arbetslös ungdom få en gratis kurs i bildbehandling av arbetsförmedlingen, vilket snabbt resulterade i ett välbetalt jobb på ett nytt fräscht it-företag. Retusch-jobb för reklam var ett lukrativt extrajobb för konstnärer och aspirerande fotografer. Så är det inte längre. När alla kan fotografera och redigera i sina appar blir bildhanterarna den kreativa klassens proletariat. År 1977 beskrev Susan Sontag i sin berömda bok Om fotografi hur de då mest arbetsdisciplinerade folken; japaner och amerikaner, var de som fotograferade mest idogt på sina semestrar. Hennes analys var att industrisamhället fostrat arbetarna så hårt att ledighetens frånvaro av arbetsplatsens fasta struktur skapade ångest. Fotograferandet blev ett ställföreträdande arbete, en aktivitet som gör att en känner sig produktiv. Idag har fotograferande blivit en del av det arbete för arbete som många av oss kontinuerligt måste utföra för att hålla oss aktuella på arbetsmarknaden, på dejtingmarknadens appar och sajter, och på den vän-marknad som sociala medier utgör. Gränserna mellan dessa livets olika områden har suddats ut, arbetet har trängt in överallt. Många har glömt hur en gör när en är ledig. I den kulturella, om än inte alltid i den ekonomiska, medelklassen går mer och mer (ofta obetald) arbetstid åt till redigering av den egna framställningen och eftersom alla ens vänner är uppslukade av sina olika prekära frilansarbeten är det lätt att känna sig ensam när en väl får semester. Då börjar en instagramma febrilt för att vara med i gemenskapen online. Det är inte många som verkar reflektera över vad det handlar om när jag lägger upp Emanueles snygga foton av mig i Rom på mina konton på sociala medier. Slentrianmässiga lajks rasar in. Kommentarer som såå fina bilder av dig, åtföljs av hjärt-emojis. Människan är fixerad vid bilden av människan. Särskilt den iscensatta, vackraste versionen av en själv. Den enorma ilska som smygfotografering väcker förklarar Susan Sontag med att det fråntar människor rätten att posera som sina idealjag. Instagram-pojkvännen Emanuele var förstås bara en pose. Den enda närmare kontakt kunden får är att hålla honom i handen, i en iscensatt spontan social-medie-trop som kallas follow me; bilden tas ur pojkvännens synvinkel och vi ser hans arm sträckas in i bilden mot kvinnan, fotografiets objekt. Syftet är att fejka för de digitala vännerna att kunden har en semesterflört i romantiska Rom. Posen follow me används även flitigt av resebolag som vill locka manliga kunder, de ska känna att om de köper den där resan till Thailand så får de inte bara paradisstranden på bilden, utan även en härligt leende ung kvinna på köpet. Det spelar ingen roll att alla förstår att det inte är på riktigt, det viktiga är den känsla som kunden köper. För sådär tre decennier sedan eller mer hade jag kanske träffat Emanuele på gatan i Rom och han hade erbjudit sig att visa mig staden gratis. Flörten hade kanske varit på riktigt. Men nu sker mer och mer av mänsklig interaktion genom ekonomiska transaktioner. På ett ytligt plan är det förstås skönt att lämna Emanuele utan att känna att jag är skyldig honom något. En man som ägnar flera timmar åt att guida en okänd kvinna runt Rom skulle i det gamla systemet förväntat sig något i gengäld. Nu har jag köpt mitt oberoende. Skönt Men i ett mer långtgående perspektiv skapar dessa emotionella tjänster problem. Sociologen Arlie Russel Hochschild menar att pengatransaktioner för det som förr var gratis slår sönder nära och djupa relationer. I sin bok The Outsourced Self ställer hon sin mormors värld i en by där alla hjälpte varandra med skörden emot ett samhälle med surrogatmödraskap och andra extrema och allt intimare tjänster, som förstör gåvoekonomin, beroendet av varandra, som inte bara var nödvändigt för överlevnaden, utan även skapade djupa och långa relationer. Att detta blir ett problem visas även av forskning som kommit fram till att rika människor har sämre empati och upplever större ensamhet än fattiga, som tvingats till ömsesidig hjälp för sin överlevnad. Det japanska utrycket muen shakai betecknar smärtan över social ensamhet, att inte känna tillhörighet eller sammanhang i ett relationslöst, alienerat samhälle. I en undersökning från 2006 säger 15 procent av japanerna att de inte har några sociala relationer alls. Den italienske arbetskritikern Franco Bifo Berardi kallar dagens produktionsordning för olyckofabriken. Arbetaren blir själsligt allt fattigare ju mer rikedom hen producerar. Enligt Berardi ger själens underkastelse upphov till en förlust av verklig kontakt med andra, och med sig själv. Det fragmenterade, prekära livet utesluter den stadga som krävs för att vi ska uppleva verklighet och förankring. En viktig poäng med att gå på teater eller film var att komma ut efteråt och mötas av verkligheten. Men idag går vi alltmer sällan ut ur fiktionen, vi går bara automatiskt vidare till nästa avsnitt, och skådespelet på sociala medier pågår dygnet runt. Agentsjukan kallas det när en tjänsteman inom underrättelseverksamhet har svårt att släppa sin roll och vill stanna kvar i sitt spelade liv. Det är så mycket enklare att leva i fiktionen. Del 2: Arbetets skådespeleri Under en kabuki-teater-föreställning i 1600-talets Edo, dagens Tokyo, kunde män i publiken, inför att vissa populära skådespelare skulle göra entré på scenen, uttrycka sitt gillande med ett stärkande skrik. En dåtida teaterdirektör med känsla för PR kom då på den lysande idén att betala några män för att sitta i publiken och ropa. Denna skådespelande teaterpublik kallas sakura, vilket betyder falsk kund. Sedan dess har statister arbetat undercover i verkligheten som konsertpublik, som köande till restauranger, som bildskön utfyllnad på matchmaking-fester med mera. Men under de senaste åren har sakura-arbetet utvecklats till att handla om relationer. Förmedlingar online som Family Romance eller Hagemashi-tai ( Vi vill göra er lyckliga på japanska) erbjuder tjänster som hyr-pojkvänner, hyr-flickvänner eller hyr-föräldrar. Du kan hyra ett tjejgäng att sjunga karaoke med, eller någon som ber om ursäkt å företagets vägnar till ett annat företag, du kan hyra en vän att gå till Disneyland med, eller en butlertjänst, en man som gör hemarbete åt kvinnor. Jag vill vara singel och fri, men vill ändå vakna till ljudet av en kvinna som lagar mat i mitt kök, som en potentiell spekulant på en så kallad kontrakt-fru i Tokyo sa. Ryuchi Ichinokawa är chef för hyrfamilj-företaget Hagemashi-tai". Han berättar att han inte vill anställa skådespelare eller alltför vackra människor. Likt hemliga agenter ska hans sakura-arbetare kunna passera obemärkt, inte hota kunderna eller deras ovetande bekanta med överdriven skönhet. Liksom hemliga agenter ska de passa in, fylla sin funktion och vara lätta att glömma igen. I en stad som Tokyo på över 13 miljoner invånare är risken minimal att mötas igen av en slump. Detta skådespelarnas prekariat fungerar för att invånare i stora städer inte har mental eller känslomässig förmåga att ta in alla människor de möter. För att hantera ett kaos av intryck måste de reducera andra människor till klippdockor. Ingen ställer några djupare frågor till sakura-arbetarna. Som inhyrda släktingar på ett bröllop räcker det att de följer ett enkelt manus. Mänskliga relationer blir tunna. Den svenske sociologen Roland Paulsen beskriver i sin bok Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin (2010), hur synen på arbete förändrats från historisk tid till idag. Paulsen skriver att trots att vi bara skulle behöva arbeta några timmar i veckan med den utvecklade teknik vi har idag, så arbetar vi nu mer än vi gjorde för 30 år sedan. Arbetet har blivit ett självändamål. Karl Marx tänkte sig att det kreativa arbetet skulle bli självförverkligande när det skedde utanför kapitalismen. Han hade inte räknat med att kreativitet och uttrycksbehov kunde sugas upp och exploateras av samma system. Vårt prioriterande av att förverkliga oss själva genom arbetet har lett till att fler och fler lever som singlar. Det händer då att den passionerade arbetaren kan börja känna sig lite ensam, utan nära relationer. Det är detta problem som den japanska kapitalismen nu löst, genom smidiga emotionella tjänster. Megumi arbetar dagtid på kontor, men på kvällarna går hon till sitt extrajobb som kabakyara, sällskapsdam på en nattklubb, där hon får betalt för att dricka och flörta med män. Hon säger att hon går till jobbet med inställningen att hon ska på fest. Jag spelar olika karaktärer på mitt kontorsjobb och på mitt hostessjobb. Jag anpassar min personlighet efter olika kunder, berättar Megumi. Om en arbetsgivare kräver att arbetaren uppträder med en viss sorts personlighet, så skaffar hon ett extrajobb för att leva ut en annan sida av sig själv. Det kan vara en metod för att klara av ett fragmenterat, prekärt liv. Alla behov kan kanaliseras in i lönearbete. Det är kul, säger Megumi, Det är som cosplay. Mazayuki Okahara är professor i emotionell sociologi vid Keio-universitetet i Tokyo. Han berättar om hur massutbildningen i ett Japan som på 1970-talet stod på höjden av sin ekonomiska utveckling resulterade i ett överflöd av högutbildade arbetare. Fina examina och höga betyg räckte inte längre. Kommunikationsförmåga, charm och utseende blev utslagsgivande konkurrensfördelar för att få ett jobb. Ett japanskt företag anställer hellre en trevlig arbetare med rätt personlighet som kan passa in på arbetsplatsen och sprida en god stämning runt sig, än en som är bäst själva arbetsuppgifterna. Detta i kombination med en historisk förkärlek för tjänster som gör livet bekvämare har resulterat i en servicekultur som professor Okahara beskriver såhär: Du ska inte behöva be flygvärdinnan om ett glas vatten, hon ska ha förstått att du är törstig innan du har sagt något. Även i väst är leenden och trevligt bemötande något som numera konsumeras, från yogaläraren, servitrisen, massören, kassapersonalen. Redan 1956 gav den amerikanske sociologen Erwing Goffman ut den epokgörande boken Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik, där han analyserar social interaktion inom amerikansk borgarklass på 1950-talet i teater-termer. För att göra intryck på sin publik måste aktören ha rätt utseende och framföra sin roll korrekt, i en lämplig scenografi. Jaget är en dramatisk effekt, en produkt av scener som spelas upp, skriver Goffman. Som människor förändras vårt humör hela tiden, men som karaktärer måste vi vara konsekventa för att bli trovärdiga. Det sociala spel som Goffman studerade på 50-talet försiggick på fritiden, men idag sker det i allt högre grad på arbetstid. Sociologen Alan Bryman har visat att Disney var det första företaget att lansera hyperkonsumtion, det vill säga konsumtionen av flera sorters varor och tjänster presenterad som en upplevelse, ett slags kommersiellt allkonstverk. På Disneyland och efterföljande företag kallas kunderna för gäster, allmänna utrymmen kallas scener, anställningsintervjuer kallas casting, jobb kallas roller, mellanchefer har huvudroller, arbetskläder kallas kostym. Detta språkbruk och tänkande har blivit allt vanligare inom serviceföretag idag. Disney var också först med att tvinga alla sina arbetare att skratta och le konstant. Deras instruktioner för nyanställda lyder: Kom ihåg att alltid le! Ditt leende är din största tillgång!. I Tokyo kan det på sommaren bli uppemot 40 grader varmt. I den fuktiga hettan går Disneyland-arbetarna omkring och underhåller i tjockt vadderade masker, utklädda till Långben eller Musse Pigg. På förekommen anledning finns det alltid en ambulans på plats, redo att köra skrattande performers som svimmat av värmeslag till sjukhus. På McDonalds i Japan kan kunden beställa ett leende till sin hamburgare. Det står på menyn, och priset är 0 yen. Svenska Pressbyrån har också haft kampanjen: Köp en kaffe så bjuder vi på en rolig historia. Tidigare behövde de lågavlönade servicearbetarna bara fixa kaffet, nu måste de vara roliga också. Gratis bonus för kunden, inget extra betalt för arbetaren. Del 3: Livet i 2,5 dimensioner Alla som upplevt en våldsam förälskelse vet att den är farlig. Den erotiska besattheten av det åtrådda objektet hotar hela ordningen som resten av den förälskades liv vilar på. Hen sover inte, äter inte, kommer för sent till jobbet, glömmer betala räkningar, missar tåget, tappar kontrollen. Särskilt den obesvarade avståndsförälskelsen liknar en drog. Det är bara den åtrådda som är i färg, resten av världen går i gråskala. Offret för passionen riskerar smärtan i att bli avvisad, bli galen av svartsjuka, hamna i en depression. Sådana risker har den prekära informationsarbetaren inte råd att ta i dag. En svacka i prestationen kan göra att hen inte längre kan försörja sig i ett otryggt arbetsliv som kräver konstant närvaro och prestation på topp. Samtidigt är längtan efter förälskelsens berusande lycka om möjligt ännu starkare idag än förr. Begäret triggas av ett ständigt flöde av sex appeal som krämas ut genom alla mediala kanaler, som smörjmedel för konsumtionen. Vi vill uppleva känslan av förälskelse, fast helst utan riskerna det medför. Att detta behov nu möts syntetiskt enligt lagen om utbud och efterfrågan är inte underligt. På 90-talet började unga japanska killar med bristande social förmåga att spela dejting-dataspel. Drivande i denna utveckling är den japanska tekniknörden, den så kallade otakun. En otaku är mest intresserad av att leva alla sina vakna timmar i dataspel, animéserier och manga, och har minimal kontakt med andra levande människor, förutom då han träffar sina otaku-kompisar och pratar om spel, och om de tvådimensionella tjejerna i spelen, vars kroppar har bisarra proportioner. Populärkulturforskaren Toko Tanaka vid Otsuma-universitet i Tokyo beskriver otakun som en person som inte är intresserad av kroppsliga begär, utan går igång på distansen till den åtrådda digitala figuren eller idolen. Otakun kan eller vill inte skilja mellan fiktion och verklighet. Hans motsvarighet kallas reaju (från ordet reality). En reaju är en person som är nöjd med att leva i den tredimensionella verkligheten och har fysiska relationer med andra människor. Tidigare hade de populära reaju-killarna all status och framgång, men när internet blev hett tog nördarna revansch. Mot slutet av 1990-talet kände sig otakun ändå inte riktigt nöjd med det tvådimensionella livet. Han kände ett behov av att få möta dataspelens kawaii, docksöta flickkaraktärer, i den fysiska verkligheten. Ur detta behov uppstod Meidocafé-kulturen i Tokyos teknik- och spelkvarter Akihabara. Begreppet Meido kommer från engelskans maid, tjänsteflicka. På lokaler som @homecafé hälsar tonårsflickor i kortkorta varianter av det franska hembiträdets svartvita uniform med litet spetsförkläde och hätta sina kunder med standardfrasen Välkommen hem, min herre. På det sättet kan män som saknar förmåga att interagera med vad de kallar 3D-kvinnor, köpa sig ofarlig flick-femininitet, och en undergivenhet som de aldrig upplevt IRL. För tonårsflickor som behöver pengar till kläder, smink och dyr fika i Tokyo, där allt kostar pengar, uppstår förstås en jobbmöjlighet. Förutom att servera fika eller enklare maträtter utför flickorna olika små tjänster, som en liten sång eller dans eller en dataspels-runda. Allt finns på menyn med priser noggrant angivna. Kunderna är stammisar och har medlemskort på olika nivåer, från brons upp till platina, beroende på hur många besök de gjort under åren. I ett prekärt samhälle där individen flyttar, byter jobb, frilansar, förlorar kontakt med sin ursprungs-familj och jobbar för mycket för att hinna bygga upp nära vänskaper eller kärleksrelationer, kan meidocaféet vara den enda plats där mannen har kontinuerlig kontakt med en annan människa som regelbundet frågar: Hur har du det? En fråga som blivit bristvara idag. På meidocaféerna är det en stämning som säljs. Den kallas moe och betecknar en specifik känsla av ömhet, beundran, tillgivenhet och förtjusning inför en 2D-karaktär från manga, animé eller dataspel. Att få umgås i sällskap av en fysisk version av sin favoritkaraktär är viktigt för den ofysiske nördmannen. Den riktigt tillfredsställande moekänslan får han när han anar en överensstämmelse mellan den karaktär servitrisen spelar och hennes äkta, oförställda jag. Det är i tillfredsställelsen av att själv få upptäcka denna harmoni som känslan av moe uppstår. Den här sammansmältningen av bildernas två dimensioner och den fysiska verklighetens tre dimensioner utgör den unika 2,5-dimensionen, som allt fler japaner finner sig tillrätta i. 2,5 dimensioner är alltså ett begrepp som ursprungligen skildrar ett specifikt kulturellt fenomen kopplat till dataspelskulturen. Men trots detta specifika ursprung är det relevant för en bredare analys av dagens representationssamhälle. För mycket i upplevelseekonomin sker just mittemellan tecknet och det betecknade. Allt större delar av vår erfarenhet pågår mellan det som förr kallades verklighet och den representation som vi nu ägnar allt större del av vår vakna tid åt. Frågan om en kärlek med förhinder mellan människor och artificiell intelligens är framträdande i japansk kultur. I den korta animé-serien Evas tid arbetar humanoida robotar som tjänstehjon, tillgängliga för alla sorters hushållsnära tjänster, inklusive sexuella. Det är lag på att de måste ha en lysande ring ovanför huvudet när de går omkring och gör sina ärenden, så att de är lätta att identifiera som robotar. Men på det hemliga kafét Evas tid släcker de ned sina klassmarkörer, så att ingen vet vem som är vad. Robotar och människor kan umgås på lika villkor, men förvecklingar följer när de förälskar sig över gränserna. Serien väcker tankar om hur vi behandlar service-personal som robotar när vi kräver att de alltid ska vara glada och perfekta. Men den ställer också frågor om kärlek, förälskelse och attraktion. Är detta känslor som bara kan existera inför andra människor? Många japaner erfar just nu motsatsen. Våra känsloliv har blivit allt mer präglade på simulerade stimuli. Kimura Masaki är vd för företaget Tokyo Talent som hyr ut livs levande killar som pojkvänner per timme. Han berättar att en så kallad rental-kareshis jobb är att känna av vad kvinnan vill ha. Jobbet är alltså att ta hänsyn till kvinnans behov, något som många kvinnor upplever saknas hos verkliga män de träffar. En hyrpojkvän ska vara vanlig, men snygg och snäll. Tjänsterna består oftast i att gå på promenad i en park med kunden i några timmar, gå och fika tillsammans, kanske shoppa, hålla handen en stund. Men framförallt får kvinnorna prata om sina känslor. Tjänsten är alltså inte helt olik en terapisession. Kvinnorna behöver någon som lyssnar och förstår dem, någon som är deras typ, förklarar Kimura Masaki och lägger till: För några kunder är verkliga killar inte deras typ, de har konsumerat så mycket spel, manga och filmer att de känner sig mer bekväma närmare fiktionen Del 4: Konstnären i djupskådespeleriets tidevarv Av en säker källa fick jag nyligen höra följande: En konsthandel i Göteborg försökte trissa upp priset på en målning. För att öka köparens intresse ringde de in en anonym arbetare, som de internt kallade gråterska, en tjusig dam som under ett mingel på galleriet, när den potentielle köparen råkade stå inom hörhåll, utgöt sig vältaligt om hur starkt berörd hon var av nämnda konstverk. Konsten har alltid varit del av en emotionell ekonomi där verk laddas med immateriella värden genom känslor. Galleristens jobb är att skapa mystik kring verket och konstnären, för att attrahera rika personer som vill köpa sig en bit av konstnärsromantiken. För att tala med sociologen Pierre Bourdieu: kulturellt och socialt kapital växlas in mot ekonomiskt. Idag har denna förr så obskyra form av konsumtion utsträckts till en stor del av den ständigt växande upplevelse- och servicesektorn. Urbangeografen Richard Florida framhåller i sin bok Den kreativa klassens framväxt (från 2002) den kreativa arbetaren som modell för tillväxt i upplevelseindustrin. Den kreativa arbetaren har tagit vissa av sina viktigaste kännetecken från konstnären eller skådespelaren; hens arbete är att skapa känslor, och hen brinner passionerat för att förverkliga sig själv genom arbetet. Innan den japanska hyrmamman Hiromi Kawada går in i dagens roll sätter hon på sig sin peruk och läser sitt manus, ett papper med information om vem hon utifrån kundens behov ska vara. Likt en skådespelare som arbetar i method acting-traditionen, går hon in i sig själv för att hitta äkta känslor inför sitt framträdande. Ett vanligt jobb är att presenteras som mamma inför kundens nya partner. Fru Kawada berättar att många av hennes barn håller kontakten efteråt, de frågar om råd i livsfrågor och skickar mejl flera år efteråt för att tacka för hennes insats, med bilder på sina barn. Ibland skäller jag på dem, säger hon, om jag ser att de är på väg i en dålig riktning i livet. Hon fortsätter alltså att jobba som mamma även utan ta betalt. Hon säger att hon vill hjälpa vilsna människor. Fru Kawadas chef herr Ichinokawa berättar hur han som inhyrd farbror till ett bröllop börjar gråta av rörelse på den låtsade brorsdotterns stora dag. Då har han gjort ett bra jobb, han känner det han ska känna. År 1983 myntade sociologen Arlie Russel Hochschild begreppet emotionellt arbete. I sin forskning om flygvärdinnors arbetssituation beskriver hon hur de jobbar med sina känslor på flera plan: De måste hantera flygrädda, aggressiva och potentiellt farliga passagerare, undertrycka sina egna känslor av obehag inför berusade män som gör närmanden, och samtidigt kommunicera glädje, trygghet och attraktiv femininitet. Hochschild skiljer på ytskådespeleri, som innebär att arbetaren inte känner den känsla hen försöker förmedla, som i det påklistrade leendet, och djupskådespeleri, då arbetaren på riktigt känner den känsla som krävs för arbetet. I kategorin ytskådespeleri befinner sig traditionellt servitriser och annan servicepersonal, inom djupskådespeleri finns personer som arbetar som barnflickor, vårdare, dagispersonal och lärare. Det är det djupgående skådespelet som alla arbetsköpare eftersträvar idag. De vill knyta upp arbetarna känslomässigt, komma åt deras engagemang genom att få dem att identifiera sig med företagets mål, så att de på riktigt känner att företagets framgång är viktig för dem själva. Men den prekära arbetaren måste inte bara spela sin roll och känna rätt känslor, hen arbetar även, liksom skådespelare alltid gjort, med sitt utseende. De senaste decennierna har även manliga arbetare börjat avkrävas det estetiska arbete som framförallt kvinnor tidigare varit tvungna att utföra, som servitriser, sekreterare, butikspersonal. Den feministiska filmvetaren Laura Mulvey talar om to-be-looked-at-ness, på svenska ungefär att-bli-tittad-på-het, en kvalitet som konstruerades hos den klassiska kvinnliga Hollywoodstjärnan, men i dag gäller mer eller mindre alla. Att bli tittad på är en del av jobbet för många yrkeskategorier idag. Jag följer med sakura-mamman Hiromi Kawada då hon hyrs in för att agera vän till familjen på ett bröllop i Sanrio Puroland, Hello Kittys eget Disneyland. Bröllopet genomförs på en scen, gästerna är publik och vigselförättaren är Kitty-san. Att svara Ja på prästens traditionella fråga: Tager du har blivit simulakra, en performance med inhyrda gäster på en artificiell, kommersiell plats. I Japan är det vanligt att bröllopspar genomför två ceremonier, en traditionell i en shinto-jinja, och en västerländsk variant med den vita klänningen, med risgryn som kastas, med en präst som predikar i en kyrka och så vidare. Men prästen är ingen riktig präst, utan bara en vit man vilken som helst som extrajobbar som präst, och kyrkan är inget heligt rum, utan bara en byggnad som ser ut som idén om en kyrka. Evenemanget har inget med kristen religion att göra, utan det är upplevelsen av ett västerländskt bröllop en vill åt, en bild som en fått av filmer och medier. En stor del av koncentrationen ligger på fotograferingen. Ett bröllop utan fotodokumentation är otänkbart. Sociologen Erwing Goffman som analyserade socialt samspel i termer av dramaturgi på 50- talet beskriver hur vi i den sociala interaktionen försöker framstå som bättre än vi är, vi projicerar ett idealiserat jag. Vilket vi idag framförallt gör på sociala medier. Goffman skriver: Sociala möten är som ceremonier, där vi spelar våra roller enligt en ritual. Samhället är egentligen ett bröllop! Bröllopet är den ultimata performativa konstupplevelsen, likt teceremonin. Men idag går det att köpa den upplevelsen, utan vidare förpliktelser. På senare tid har det även blivit vanligare att kvinnor i Japan inte vill bli hemmafruar, utan fortsätta jobba och vara singlar. Men de vill ändå uppleva sitt drömbröllop. Företag erbjuder därför hela paketet med bröllopsplanering, klänning, kyrka, tårta, blommor, risgryn, fotografering och så vidare. Men bruden genomför ceremonin ensam. Män i en liknande situation erbjuds att gifta sig med sin favorit-animékaraktär i en virtual reality-upplevelse, där en kyss på ett par silikonläppar ingår. Vilken är då konstnärens roll i ett samhälle som är sysselsatt med produktionen av lättsmälta bilder, representation, performativitet, berättelser och känslor? Nu framstår den digitala reproduktionen av bilder och upplevelseekonomin som en kris för den konstnärliga gestaltningen, på ett liknande, men mer grundläggande sätt än uppfinningen av fotografiet blev en kris för måleriet. Hur ska konstnären hantera den här situationen? Romantiken, en historisk period av uppsving för det konstnärliga skapandet, och ett uppvärderande av känslolivet, uppstod som en reaktion på det rationella upplysningsidealet och den gryende massproduktionen. Idag har hela samhället, ekonomin och politiken blivit emotionell och känslostyrd. Kanske måste konstnären, som en reaktion, bli rationell och använda sina kunskaper inom gestaltning för att analysera de känslor och bilder som det övriga samhället producerar. Sonia Hedstrand

As climate change-induced flooding and wildfires wreak havoc across the globe, and the Delta variant brings us into another perilous phase of the pandemic, the Jewish Currents staff is thinking about political depression—and how to cope with it. What does it mean to bring political feelings into therapy? Editor-in-chief Arielle Angel, publisher Jacob Plitman, culture editor Ari M. Brostoff, and contributing editor Joshua Leifer discuss the relationship between melancholia and the left, the difficulties of reconciling the therapeutic subject with the social collective of movement politics, and how therapy might be radicalized. Listen to On the Nose and subscribe on https://open.spotify.com/show/49OsNg8P8HgIRyaMfAgdEY?si=odVeqN8PQ22bPUxlqHAJBw&dl_branch=1 (Spotify), https://podcasts.apple.com/us/podcast/on-the-nose/id1573983987 (Apple Podcasts), https://podcasts.google.com/feed/aHR0cHM6Ly9mZWVkcy5jYXB0aXZhdGUuZm0vb24tdGhlLW5vc2Uv (Google Podcasts), and wherever you get your podcasts. Articles and Podcasts Mentioned: “https://www.commonwealmagazine.org/beautiful-losers (Beautiful Losers)” by Sam Adler-Bell “https://know-your-enemy-1682b684.simplecast.com/episodes/depression-9pI7DYw_ (How to Be Depressed)” from Know Your Enemy “https://www.jstor.org/stable/42981415 (Feel Tank)” by Lauren Berlant “https://nplusonemag.com/issue-37/reviews/the-family-romance-of-american-communism/ (The Family Romance of American Communism)” by Ari M. Brostoff “https://thebaffler.com/latest/i-feel-better-now-bittle (I Feel Better Now)” by Jake Bittle “https://thebaffler.com/salvos/the-anti-antidepressant-syndicate-mcallen (The Anti-Antidepressant Syndicate)” by Jess McAllen “https://pioneerworks.org/broadcast/scientology-psychiatry (Scientology's Lonely Turf War)” by Danielle Carr Books Mentioned: Half-Truths and One-and-a-Half Truths by Karl Kraus Studies on Hysteria by Sigmund Freud and Josef Breuer Eros and Civilization: A Philosophical Inquiry into Freud by Herbert Marcuse The Romance of American Communism by Vivian Gornick The Republic by Plato Thanks to Santiago Helou Quintero for producing and to Nathan Salsburg for the use of his song “VIII (All That Were Calculated Have Passed).”

Secondo appuntamento con Werner Herzog, autore di un cinema alieno a ogni possibile classificazione e poeta sublime del cinema. Questa volta viaggiamo attraverso i molteplici, suggestivi progetti terminati tra il 2018 e il 2019, due anni di incredibile prolificità per l'autore tra documentario e finzione. -Monografia di Werner Herzog -00:50: "Fireball - Messaggeri delle stelle" (2019) -07:48: "Herzog incontra Gorbaciov" (2018) -19:30: "Family Romance, LLC" (2019"

We discuss the themes and technical aspects of Family Romance, LLC. (2019), Herzog’s narrative film that stars the real-life owner of a Japanese company that offers family and friends for rent.

Welcome back everyone to Season 2 of our competitive film podcast; Cine it to Win it! where two friends fight films for fun! Lot's of films based upon reality this week from Regina King's One Night in Miami... to Glen Keane's Over the Moon, the animated movie where a little girl flies a rocket ship to the moon. Timestamps: 0:00 - The warm up (intro) 5:33 - One Night in Miami... review 14:35 - The dream conversation challenge 25:48 - The Empire Strikes Back! Family Romance, LLC review 44:45 - Quickfire reviews: Over the Moon 50:25 - The leftover popcorn 65:50 - The warm down (outro) Thank you all for listening. If you enjoyed the episode please consider subscribing and leaving a rating, it would really go a long way. Catch you all next week! Email: cineittowinit@gmail.com Twitter: @cine_it Instagram: @cineittowinit Tags: Movies, Films, Latest, Releases, Review, Contest, Gameshow, Competition, Friendly, Rounds, Television, Games, News, VoD, Streaming, Netflix, Amazon Prime, HBOMax, Disney Plus, Regina King, Leslie Odom, Jr., One Night in Miami..., Werner Herzog, Family Romance LLC, Glen Keane, Phillipa Soo, Over the Moon, Cobra Kai, Hollow Knight, The Medium Intro & Outro Music Coming for You by NEFFEX, https://smarturl.it/neffex_soundcloud

Werner Herzog, Clive Oppenheimer and Face2Face host David Peck talk about their new film Fireball: Visitors From Darker Worlds, curiosity, mystery wonder and friendships, serendipity and deep cultural impact, micro meteorites and the oldest thing in the universe.TrailerNow Available On Apple TV+Synopsis:Following their Academy Award-nominated work on “Encounters at the End of the World” and Emmy-nominated “Into the Inferno,” Werner Herzog and Clive Oppenheimer’s new film “Fireball: Visitors From Darker Worlds” takes viewers on an extraordinary journey to discover how shooting stars, meteorites and deep impacts have focused the human imagination on other realms and worlds, and on our past and our future.An Apple Original Film, Sandbox Films presents, in association with Dogwoof and Hot Docs Partners, a Spring Films and Werner Herzog Film co-production, “Fireball: Visitors From Darker Worlds.” The film is directed by Herzog and Oppenheimer and written and narrated by Herzog. The producers are André Singer and Lucki Stipetic, and executive producers are Richard Melman, Greg Boustead, Jessica Harrop, Anna Godas and Oli Harbottle. The directors of photography are Peter Zeitlinger and Richard Blanshard. The editor is Marco Capalbo and music is by Ernst Reijseger.Director, Writer, Narrator: Werner Herzog was born in Munich. He has written, produced, and directed more than 70 films, published books of prose, staged several operas, acted in films and TV - Jack Reacher, The Mandalorian, and founded the Rogue Film School.His features include Lessons of Darkness, Grizzly Man, Encounters at the End of the World, Cave of Forgotten Dreams, Into the Abyss, Into the Inferno, Meeting Gorbachev and most recently Family Romance, LLC.Director: Clive Oppenheimer is a Professor of Volcanology at the University of Cambridge, with wide interests spanning volcanic processes, hazards and impacts, geoarchaeology and cultural heritage. He has participated in over thirty film and TV productions in assorted roles including narrator, presenter, cinematographer and director.He made thirteen research trips to Antarctica. On one, he discovered campsites on Mt. Erebus left by members of Captain Scott’s last Antarctic expedition. They are now inscribed as Historic Sites and Monuments by the Antarctic Treaty System.He has given many public appearances (radio and TV broadcasts, museum, and festival talks, etc.) and was a jury member for the international prize at the BIOGRAFILM festival. He received the Leif Erikson Award for ‘a lifetime achievement in exploration’ in 2018 and the Royal Geographical Society’s Murchison Award ‘for publications enhancing the understanding of volcanic processes and impacts’ in 2005.He is author of Eruptions That Shook The World, which inspired Into the Inferno, the film he made with Werner Herzog. Fireball is his second major documentary feature.Image Copyright and Credit: Sandbox Films and Apple TV+.F2F Music and Image Copyright: David Peck and Face2Face. Used with permission.For more information about David Peck’s podcasting, writing and public speaking please visit his site here.With thanks to Josh Snethlage and Mixed Media Sound. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

durée : 00:53:11 - Le Masque et la Plume - par : Jérôme Garcin - Sous le feu des critiques du Masque & la Plume : "Belle-Fille" de Méliane Marcaggi, "Mignonnes" de Maimouna Doucouré, "Family Romance" de Werner Herzog, "Voir le jour" de Marion Laine, "La femme des steppes, le flic et l’œuf" de Wang Quan’an et "The perfect candidate" de Haifaa Al-Mansour.

Delépine et Kervern nous ont piqué nos téléphones ! En voulant nous programmer nos avant-premières de leur excellent Effacer L'historique, ils ont tout déréglé. Résultat, on a capté une vidéo de Werner Herzog, sur un étrange commence japonais nommé Family Romance LLC. Mais attention à bien muter les sonneries, Russell Crowe est Enragé. Il semble à cran et le moindre petit bruit pourrait faire vriller. Temporalité de l’épisode : 02:53 Effacer L'historique de Benoît Delépine et Gustave Kervern avec Blanche Gardin, Denis Podalydès, Corine Masiero, Vincent Lacoste, Bouli Lanners..... 12:49 Family Romance, LLC de Werner Herzog, avec Yuichi Ishii, Mahiro Tanimoto, Miki Fujimaki... 27:02 Enragé de Derrick Borte avec Russell Crowe, Caren Pistorius, Gabriel Bateman.... En vrac 38:04 Mignonnes de Mainouna Doucouré. Avec Fathia Youssouf, Maïmouna Gueye... 43:12 The Rental de Dave Franco. Avec Alison Brie, Dan Stevens.... 45:53 Scanners de David Cronenberg avec Jennifer O'Neill, Stephen Lack, Patrick McGoohan 49:15 Akira de Katsuhiro Otomo, avec les voix de Nozomu Sasaki, Mami Koyama... 57:06 Les recos - Chute Libre (1993) de Joel Schumacher - Midsommar, version longue (2019) de Ari Aster - Le double épisode crossover Camping Paradis / Joséphine Ange Gardien - Bienvenue Dans La NHK (NHK ni yōkoso!) (2002), roman graphique et série d’animation écrits par Tatsuhiko Takimoto - La Valse Des Pantins (1982) de Martin Scorsese - Ça se soigne (2008) de Laurent Chouchan. - 10 ans avec Hayao Miyazaki, documentaire en 4 partie sur NHK World-Japan 1:06:08 Bonus Episode cité: CLAAC Midsommar CLAAC Hotel By The River Crédits :  Émission animée par Thierry de Pinsun, Sophie Gentelle, Marwan Foudil. Yassa Harbane et Eleonore Tain. Montage : Thomas Bondon  Générique original : Kostia R. Yordanoff (tous droits réservés)  Retrouvez aussi Certains l’aiment à chaud sur :  Facebook : @claacpodcast Instagram : @claacpodcast Twitter: @CLAACpodcast Ausha  Itunes / Apple Podcast  Spotify  Deezer  Stitcher  Podmust  Podcloud  Podinstall Youtube

सार्थक और शिवम् आपको एक ऐसी रोचक कहानी के बारे में बताएंगे जहां एक कंपनी पापा, मम्मी, भाई, बहन और हर वो रिश्ता निभाने वाला इंसान किराय पर देती है जिसकी कमी आपके जीवन में खल रही हो। हम आपको वरनर हर्जोग के सोचने के तरीकों से भी रूबरू कराएंगे।

調べる(shiraberu)=search 巨匠(kyoshou)= master 結婚式(kekkonshiki)=wedding授業参観(jyugyousankan)=classroom observation 需要(jyuyou)=demand https://theprojector.sg/films-and-events/family-romance-llc/

Die "Late to the Party"-Party geht weiter mit Larry Charles Dangerous World of Comedy, Adventure Time (beste Serie der Welt), Family Romance, LLC, Rick & Morty, Meta Meta Meta Gedanken, Banksy NY-Film, Weirdes Werner Wrestling, Banksy, einem Star Wars-Streit, Mandalorian Einigkeit (OBWOHL, IST BABY YODA CGI?!), Bojack Horseman, wie manche neues Hirnfick-TV überfordert, Inzestporno-Theorie, Nekromantik, God Bless America und Call me Lucky (WICHTIGER FILM)  Gitarren-Jingle von Konstantin Jagsch Folge 149B

Welcome to The Last Thing I Saw, a podcast where we reach out to friends to talk about what we've been watching. It's as simple as that. Joining Nicolas Rapold this time is Amy Taubin, a mainstay of film criticism and a longtime inspiration. It's always a rich and varied journey when Amy shares her viewing notes, and this time was no different. Among the movies discussed were John Frankenheimer's Grand Prix, Charles Burnett's police drama The Glass Shield, Gina Prince-Bythewood's Love and Basketball, the pioneering work of Monika Treut and Elfi Mikesch, Spike Lee's Da Five Bloods, Werner Herzog's Family Romance, plus a couple of short films and a Kanye West music video. Photo by Steve Snodgrass

Our team of global contributors discuss Dave Franco’s directorial debut The Rental, Rosamund Pike in Radioactive, Jonathan Glazer’s latest short film Strasbourg 1518, and last but not least Werner Herzog’s first narrative film in four years Family Romance, LLC. || 00:42 - A24’s Strasbourg 1518 29:30 - The Rental 80:08 - Radioactive 112:14 - Family Romance LLC 157:15 - Weekly Reccomendations || Produced by Diego Andaluz. Associated Producers Jak-Luke Sharp, Jakub Flasz and Rory Marsh. Hosted by Jak-Luke Sharp, Featuring Ashley Robson, Nick Johnson, George Lewis and Diego Andaluz. Artwork by Sunshine Tucker. Edited by Jak-Luke Sharp. | Intro + Outro: Midnight Street Walk by chillin_wolf bit.ly/3cYCgFP, music promoted by bit.ly/30xvt3p Attribution 4.0 International (CC BY 4.0) bit.ly/3fheQ05 || Find us at www.clapperltd.co.uk. Support us at https://anchor.fm/clappercastltd/support | --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app --- Send in a voice message: https://anchor.fm/clapperpodcast/message Support this podcast: https://anchor.fm/clapperpodcast/support

Mariano y Fabio conversan sobre lo último que estuvieron viendo: Greyhound; Family Romance, LLC; Los corroboradores; First Cow; Apollo 11; algo de polémica y alguna que otra cosa más.

We're back with the latest from Werner Herzog. We also talk lots of other stuff we watched including more Spike Lee and we argue about the artistic merit of the films of John Carpenter. filmyakpodcast@gmail.com

We're back with the latest from Werner Herzog. We also talk lots of other stuff we watched including more Spike Lee and we argue about the artistic merit of the films of John Carpenter. filmyakpodcast@gmail.com

Eduardo Alvariza, el editor de Cultura, reseña la última película de Herzog y aprovecha para repasar su carrera.

It couldn’t happen here… right? Philip Roth’s counterfactual of a fascist USA The Plot Against America gets a TV treatment from the team behind The Wire. The Streets return with None Of Us Are Getting Out Of This Life Alive – will a lachrymose dad-rave “mixtape” bake our collective cake? And Family Romance LLC, Werner Herzog’s multi-layered tale of illusion and familial longing.NME and Loaded veteran Iestyn George and comedy writer and journo Sarah Morgan join us as we get judgy. Produced and presented by Andrew Harrison and Siân Pattenden. Audio production by Alex Rees. Bigmouth is a Podmasters production. Get every episode of BIGMOUTH a day early when you back us on the crowdfunding platform Patreon. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sarah Taaffe Maguire and Stephen Boyd are with Sean to review this weeks films including Family Romance, LLC, The Old Guard and Blackwater Abyss and Artistic Director of Galway International Festival Paul Fahy discuuses the impact that COvid 19 has had on the arts in Ireland.

Sarah Taaffe Maguire and Stephen Boyd are with Sean to review this weeks films including Family Romance, LLC, The Old Guard and Blackwater Abyss and Artistic Director of Galway International Festival Paul Fahy discuuses the impact that COvid 19 has had on the arts in Ireland.

mexico.sae.edu Referencias: Ernst Reijseger - Requiem For A Dying Planet (Winter & Winter, 2006) - In Search of a Hospitable Place Extracto de audio del video Family Romance, LLC - Teaser Trailer (2019) (https://www.youtube.com/watch?v=GjissANjlSc) Extracto de audio del video Werner Herzog Introduces FAMILY ROMANCE, LLC | Free Virtual Preview on MUBI July 3 (https://www.youtube.com/watch?v=q5sIWm2R4cA)

This week, Emily and Ed discuss the career of Olivia de Havilland, the iconic actress of  classic Hollywood who was also the plaintiff in a lawsuit that fundamentally altered the relationship between actors and studios, and who turned 104 years old this week. They also pay tribute to Carl Reiner, discuss whether or not a Fallout series could be any good, Hamilton being on Disney+, and, sigh, Kanye possibly running for President. 00:00:00 - 00:33:49 - Intro & News 00:33:50 - 00:55:55 - Emily & Ed discuss the career and impact of Olivia de Havilland 00:55:56 - 01:00:17 - SRS Recommends & Outro Links "This Profile of Charlie Kaufman Has Changed" by Jon Mooallem Trailer for Family Romance, LLC

Cinema Eclectica is back for another round-up of the latest streaming titles, this week taking in America and Romania via Japan. First up, Rob lauds Julia Garner's performance in #MeToo drama The Assistant, then Graham is off to Tokyo with frequent flier Werner Herzog for his haunting new film Family Romance LLC. Are there Herzog impersonations in this review? Gosh, we'd hate to spoil it for you. Finally it's back to Rob, who finds a new respect for a movement - the Romanian New Wave - that hasn't thrilled us in the past. But Corneliu Poromboiu's The Whistlers isn't your standard Romanian film, not least because its dialogue is in English, Spanish... and whistling. No, really. If you like the podcast, send some support by visiting our PATREON (http://www%2Cpatreon.com/thegeekshow) . Alternatively, give us a 5-star rating and/or review wherever you get your podcasts from, it helps other people find our podcast. The more feedback we have, the more people can enjoy our movie chatter.thegeekshow.co.uk (http://thegeekshow.co.uk/) #cinemaeclectica #moviereviews #wernerherzog #corneliuporombiu #kittygreen #juliagarner #theassistant #metoo #familyromancellc #thewhistlers #neonoir #romaniannewwave #streaming

Acerca de “Family Romance, LLC.” (2019), última película –hasta el momento- del director alemán Werner Herzog (1942).

En Primera Fila - Eduardo Alvariza reseña “Family Romance, LLC” del cineasta alemán Werner Herzog by En Perspectiva

We speak to legendary filmmaker and actor Werner Herzog. He discusses his own experience under coronavirus lockdown in Los Angeles, California, the Covid-19 situation in the US, his film ‘Family Romance’, how his German nationality influences his views on capital punishment, the Black Lives Matter protests that have swept the nation following the murder of George Floyd at the hands of Minneapolis police, the Soviet role in defeating Nazi Germany in World War II and why the role of the Soviet Union is being increasingly ignored, the conflict in Yemen and the need for a new approach to settle the conflict, and more!

Fragmento extraído del episodio 35 de Krakozhia MDQ donde hablamos de Family Romance (2019), de Werner Herzog.

En esta semana, el equipo de Encuadre revisa diversas opciones disponibles en la multiplataforma, entre las que destacan "Family Romance" de Werner Herzog, el final de "Dark", "The Vast of the Night" la nueva opción de ciencia ficción de Amazon Prime, entre otras. La segunda parte del programa está dedicada a las cintas de animación que nos acompañaron durante la niñez y aún siendo adultos nos emocionan hasta las lágrimas.

Mark and Simon are joined by Werner Herzog, who talks about his new film Family Romance LLC. Plus all your essential streaming film reviews including Lost Transmissions, starring Simon Pegg as an acclaimed music producer who goes off his medication for schizophrenia, Lynn + Lucy, about lifelong best friends whose friendship is tested in extreme circumstances. Mark and Simon chat through all the films worth seeing on streaming services, we tell you the best and worst films on subscription-free TV next week and recommend a home entertainment purchase in DVD of the Week, plus we count down the ten best Powell and Pressburger movies. 00:34:21 Top 10 - Powell AND Pressburger 00:51:32 Lynn + Lucy 00:58:03 Back Roads 01:02:30 Lockdown Correspondents 01:10:11 Werner Herzog interview 01:28:42 Family Romance LLC 01:32:18 Lost Transmissions 01:37:45 TV MOVIES OF THE WEEK 01:48:11 DVD OF THE WEEK Download our podcast from the BBC Sounds app. We welcome your contributions: Email: mayo@bbc.co.uk Twitter: @wittertainment

Werner Herzog has directed more than 70 films, but Family Romance LLC is the first he's directed in Japanese, a language he doesn't speak.The film is about a real-life Japanese company, Family Romance LLC, that rents out fathers and other loved ones to families in need.Herzog himself was fatherless from a very young age, but he says that isn't what attracted him to Family Romance LLC. In fact, he says, he and his brother appreciated not having a father.He also tells fathers how to talk with their children, tells moms how to get their sons to get rid of their motorcycles, and endorses this viral video.If you like this one, share it with someone in your family, real or imaginary. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Would you hire someone to impersonate one of your relatives? Yuichi Ishii is a former actor who runs Family Romance, a 'family rental' business in Japan. He pretends to be people's fathers, husbands and ex-lovers. Over nine years, he's played spouse to a hundred women and organised 8,000 fake weddings. But, it's an ethical minefield when you're living a lie. This programme was first broadcast on 11th of August 2018. Image: Japanese anime fan poses with his virtual reality wife Credit: Getty Images Presenter: Saskia Edwards Producer: Maryam Maruf

Nippon-Connection-Spezial Es war wieder mal Nippon Connection und da die diesmal online stattfand, konnte auch unser alter Michael mal wieder teilnehmen. Und wenn man sich schon nicht in Frankfurt treffen kann, trifft man sich eben auch online, um über die Filme zu sprechen. Also geht es los, mit dem japanischsten aller Regisseure: Werner Herzog. Dieser las einen Artikel über eine Firma, bei der man Familienmitglieder leihen kann und nahm dies zum Anlass, einen dokumentarisch wirkenden Spielfilm darüber zu drehen. Klingt vielversprechen und ob es denn gut war, berichten Alex (von den Abspannguckern), Johannes (von der Untersammlung), Daniel (vom Altstadtkino) und Jan Lukas und Michael von diesem Podcast, den ihr auserkoren habt, zu hören (diese Episode gibt es nämlich ebenfalls bei den Kollegen zu hören. Viel Spaß, Nachschub folgt demnächst. Podcast herunterladen

Die Nippon Connection 2020 war auch online ein voller Erfolg. Natürlich dürfen ein paar Reviews zu den vielen schönen Filmen nicht fehlen. Zusammen mit Michael und Jan-Lukas vom Kompendium des Unbehagens, Johannes von Untersammlung und Daniel vom Altstadtkino bespricht Alexander einen der großen Filme dieses Festivals: Werner Herzogs Family Romance, LLC. Diese Folge erscheint übrigens bei allen vier Podcasts gleichzeitig! Die Nippon Connection ist unter nipponconnection.com zu finden. Noch mehr Reviews mit uns allen folgen hier. Noch einige gibt’s bei SchoenerDenken im Podcast.

Rechtzeitig zur Nippon Connection fanden sich auch im Krisenjahr 2020 wieder podcastende Menschen zusammen, um anlässlich dieses wunderbaren japanischen Filmfestivals erneut wenngleich nur online Filme zu schauen und über sie zu sprechen. Dafür haben sich in dieser Runde gleich mehrere Leute versammelt, die den Podcast allesamt auch auf ihren eigenen Seiten veröffentlichen werden. Mit dabei sind: Michael und Jan Lukas vom Kompendium des Unbehagens, Alex von den Abspannguckern, Daniel vom Altstadtkino und meine Wenigkeit. In der ersten Folge geht es dabei um Werner Herzogs neue, in Japan gedrehte Halbdokumentation Family Romance, LLC, über die ich hier gar nicht allzu viele Worte verlieren will. Da die Episoden jeweils bei jedem von uns erscheinen, ist die Moderation entsprechend etwas anders als in den sonstigen Folgen hier. Ich wünsche euch nach der langen Wartezeit trotzdem viel Spaß. Intro sound: „Japanese Temple Bell Small“ recorded by Mike Koenig (edited). Folge direkt herunterladen Folge direkt herunterladen

Wie angekündigt geht es dieses Mal um die 20. Nippon Connection. Das ist ein japanisches Filmfestival, was normalerweise in Frankfurt stattfindet, aber dieses Jahr ins Internet verlegt wurde. Patrick und Joe Ryder haben sich allerhand Filme aus dem diesjährigen Programm angeschaut, quasi einmal quer durch alle Genres. Übersicht: 0:00:00 - Frage der Woche: "Bei welchem Film habt ihr euch am meisten zu Nippon connected gefühlt?" 0:01:20 - House (1977) 0:11:18 - Family Romance, LLC 0:17:55 - Extro 0:24:05 - An Ant Strikes Back 0:34:35 - Infinite Foundation 0:42:00 - Me & My Brother's Mistress 0:48:28 - Labyrinth of Cinema 0:59:08 - Hello World 1:05:42 - Dancing Mary 1:12:54 - Mrs. Noisy Erreichen könnt ihr uns wie immer unter www.facebook.com/rydeorwrong, https://twitter.com/RydeWrongPod oder per E-Mail unter rydeorwrongpodcast@gmail.com. Unser Episodenarchiv findet ihr auf https://rydeorwrong.podcaster.de. Alle Musik von Willi im Wald: http://williimwald.bandcamp.com Folge direkt herunterladen

Making sense of the little romantics and their actions by recognizing Freud's concept of Oedipus and Electra complexes. How to deal with your children and yourselves as adults in using this period to solidify the family in spite of what is taking place.

Host Dennis Leap, along with guest Deborah Leap, discuss T. E. Lawrence’s life as a child and teenager, taken from Chapter 3, “The Family Romance,” of Michael Korda’s Hero: The Life and Legend of Lawrence of Arabia.

Host Dennis Leap, along with guest Deborah Leap, discuss the unconventional relationship between T. E. Lawrence’s parents, taken from Chapter 3 of Michael Korda’s The Family Romance.

John Lanchester was born in Hamburg in 1962. He has worked as a football reporter, obituary writer, book editor, restaurant critic, and deputy editor of the London Review of Books, where he is a contributing editor. He is a regular contributor to the New Yorker. He has written four novels, The Debt to Pleasure, Mr Phillips and Fragrant Harbour, and Capital, and two works of non-fiction: Family Romance, a memoir; and Whoops!: Why everyone owes everyone and no one can pay, about the global financial crisis. His books have won the Hawthornden Prize, the Whitbread First Novel Prize, E.M Forster Award, and the Premi Libreter, been longlisted for the Booker Prize, and been translated into twenty-five languages. His latest novel is The Wall. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Věděli jste, že když se v Japonsku cítíte osamělí nebo smutní, můžete si půjčit falešného kamaráda? A taky otce, babičku nebo snoubenku. Nebo klidně někoho, kdo se místo vás půjde v práci omluvit nespokojenému klientovi. Jmenuji se Dan Šácha a tohle je můj nový podcast právě o Japonsku. Vychází jednou (a možná i 2x) měsíčně a je v češtině. Hezký poslech! Rozhovor s majitelem firmy Family Romance: https://www.youtube.com/watch?v=UEhYMirs7fk Článek k tématu z New Yorkeru: https://www.newyorker.com/magazine/2018/04/30/japans-rent-a-family-industry Chcete se o Japonsku dozvědět více? Pokračujte na blog: www.yatta.cz Nebo sledujte čerstvé novinky rovnou na sítích: www.facebook.com/yattacz

Conan, der Comedian, fährt nach Japan und mietet sich bei "Family Romance" eine Fake-Familie. Was in der Fernsehshow sehr unterhaltsam ist, funktioniert aber tatsächlich. Die Fake-Familien sind echt, man muss sie nur bezahlen. In Japan braucht man nämlich einen Fake-Ehemann, sonst bekommt man keinen Kindergartenplatz. Und manchmal lassen sich die Arbeitskollegen mit einer Trophäe an der Seite beeindrucken. In Deutschland gibt's das nicht. Oder doch? Hierzulande mieten sich alte Männer als Sugar Daddies junge Frauen, die sich ihrerseits gleich von mehreren Männern anmieten lassen. Soziale Beziehungen lassen sich durch Geldzahlungen sehr viel besser aushalten. Vielleicht ist es ein Erfolgsrezept für die #Rentnerrepublik, die Erfolge im Kampf gegen Einsamkeit sucht.

This week, Megan and Lauren take you on a whirlwind journey. From a horrifying cult in the woods of Quebec to the sad, yet resourceful people of Japan. Join us, won't you? 

This episode receives additional support from Reynolda House Museum of American Art, where you can find one of the nation's most highly regarded collections of American art on view in a unique domestic setting - the restored 1917 mansion of R. J. and Katharine Reynolds surrounded by beautiful gardens and peaceful walking trails. You can browse Reynolda's art and decorative arts collections and see what's coming next at their website,  reynoldahouse.org.  Gift-giving: it’s one of the primary ways to solidify a relationship. But what happens when gifting goes suddenly wrong, and alters a friendship for good? Please  SUBSCRIBE and REVIEW our show on Apple Podcasts! Twitter / Facebook/ Instagram   Episode Credits This is the third  of three episodes in collaboration with Sartle. Sartle encourages you to see art history differently, and they have a plethora of incredibly fun and informative videos, blog posts, and articles on their website. Production and Editing by Kaboonki. Theme music by Alex Davis.  Social media assistance by Emily Crockett. ArtCurious is sponsored by Anchorlight, an interdisciplinary creative space, founded with the intent of fostering artists, designers, and craftspeople at varying stages of their development. Home to artist studios, residency opportunities, and exhibition space Anchorlight encourages mentorship and the cross-pollination of skills among creatives in the Triangle. Additional music credits "Misterioso" by Dee Yan-Key is licensed under BY-NC-SA 4.0; "Turkey Vulture" by Chad Crouch is licensed under BY-NC 3.0 ; "Bond Band" by Yan Terrian is licensed under BY-SA 4.0; "Galamus (piano solo)" by Circus Marcus is licensed under BY-NC 3.0; "Simple Life" by Anton Khoryukov is licensed under BY-NC-SA 4.0; "Facing It" by Komiku is licensed under CC0 1.0. Ad Music: "Lonely Chicken Inside Shopping Mall (ID 122)" by KieLoKaz is licensed under BY-NC-ND 4.0; "The Valley" by Dee Yan-Key is licensed under BY-NC-SA 4.0; "Pillow Tree: Version 2" by UncleBibby is licensed under BY 4.0.  Links and further resources Manet and the Family Romance, Nancy Locke Olympia: Paris in the Age of Manet, Otto Friedrich The Art of Rivalry: Four Friendships, Betrayals, and Breakthroughs in Modern Art, Sebastian Smee The Telegraph: "Did Manet Have a Secret Son?" The Art Story: Edgar Degas The New York Times: "Degas and Mrs. Manet" Edouard Manet, Self-Portrait with Palette, 1878–1879 Edgar Degas, Self-Portrait, 1855 (detail) Edouard Manet, Le Déjeuner sur l’herbe (Luncheon on the Grass), 1862-1863 Edgar Degas, The Rehearsal of the Ballet Onstage, 1874 Edouard Manet, The Absinthe Drinker, 1859 (detail) Edgar Degas, Édouard Manet and Mme. Manet, 1868-69 Edouard Manet, Olympia, 1863 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Carne de garrafón, Family Romance, y Esferas transparentes.

Journalist John Lanchester talks about the future of money and tells us all about bitcoin and getting to grips with the language of money. John Lanchester has worked as a football reporter, obituary writer, book editor, restaurant critic, and deputy editor of the London Review of Books, where he is a contributing editor. He is a regular contributor to the New Yorker. He has written four novels, The Debt to Pleasure, Mr Phillips and Fragrant Harbour, and Capital, and two works of non-fiction: Family Romance, a memoir; and Whoops!: Why everyone owes everyone and no one can pay, about the global financial crisis. His books have won the Hawthornden Prize, the Whitbread First Novel Prize, E.M Forster Award, and the Premi Llibreter, been longlisted for the Booker Prize, and been translated into twenty-five languages. 5x15 brings together five outstanding individuals to tell of their lives, passions and inspirations. There are only two rules - no scripts and only 15 minutes each. Learn more about 5x15 events: 5x15stories.com Twitter: www.twitter.com/5x15stories Facebook: www.facebook.com/5x15stories Instagram: www.instagram.com/5x15stories