Podcasts about dagerman

Dagerman har byggt upp sitt drama kring två kontrastfigurer. Den ena är en orkeslös gubbe, som sömnlös smyger omkring på nätterna... Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han smyger i lador och på åkrar och jämt tjatar han om att sonen, som övertagit gården ska slå rågen, tröska och fara till kvarn. Han personifierar jordkärlekens förbannelse: sur ängslan och inäten självhävdelse. Den ängsliga gubbens motsats är lillpigan, sonens flicka. Hon slår rågen, när han inte ids slå, hon älskar blommorna fast gubben spyr snus på dem, hon smeker en nyfödd kalv som vore han hennes eget barn…Den yttersta dagen av Stig DagermanI rollerna: Magnus – Hugo Björne, Märta – Tora Teje, Lennart – Erik Strandmark, Tora – Maj-Britt Nilsson, Siv – Margit Carlqvist Regi: Bengt EkerotFrån 1952.

Fyra vänner har köpt en bilverkstad för att driva den tillsammans i sann socialistisk anda. Nu är de äntligen sina egna! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Men affärerna går långsamt. Alltför långsamt för Blom, som drömmer om att klättra i samhället. Hans resa mot toppen sker på bekostnad av allt och alla då han manipulerar sig upp mot sitt mål.Streber av Stig DagermanI rollerna: Blom – Halvar Björk, John Nilsson – Gunnar Öhlund, Åke Lundgren – Sölve Dogertz, Pelle Lind – Niels Dybeck, Fru Nilsson – Ulla Akselson, Inga – Brita-Lena Sjöberg, Fru Blom – Emy Storm, Direktören – Carl-Hugo Calander, Eva – Marianne Wesén, Falskspelaren – Rune EkLjud: Rune JohanssonInspicient: Bengt GustafssonProducent: Rune JohanssonRegi: Jan LewinFrån 1972.

Den fattige herr Ström erbjuds pengar av den välbeställde herr Bohm för ett egenartat uppdrag; att snärja herr Bohms hustru i en situation och låta sig påkommas. Ni får gå hur långt som helst! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Utanför restaurangen, där de båda männen träffats, står spelmannen med några få ören i mössan – han är utan svek, en usel affärsman…En spelmans mössa är ett ofullbordat stycke, uppfört postumt.En spelmans mössa av Stig DagermanI rollerna: Lennart – Bengt Ekerot, Herr Bohm – Holger Löwenadler Regi: Bengt EkerotFrån 1957.

En upptäcktsresande, en vägvisare ett par bärare och en kameldrivare på väg i en öken, i en djungel, på en flod och på ett hav. Det är bättre att komma hem än att vara modig! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Upptäcktsresanden publicerades första gången 1947 i tidningen 40-tal, nr. 4 och premiärsändes av Radioteatern 1949. Denna inspelning sändes första gången hösten 1964.Upptäcktsresanden av Stig DagermanI rollerna: Upptäcktsresanden – Ulf Palme, Vägvisaren – Björn Gustafson, Kameldrivaren – Toivo Pawlo, Den unge bäraren – Jan Malmsjö, Den gamle bäraren – Anders HenriksonRegi: Per Verner-Carlsson

Ett ungt par begått brottet att fortsätta med sin kärleksyra efter den tillåtna årstiden. Paret åtalas och ställs inför de aderton i årstidskommissionen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kärlek är tillåten bara under sommarmånaderna och i augusti upphör licensen att gälla. Och den som har brutit mot årstidslagarna kan straffas med livstids djupfrysning!En liten anekdot om livets fåfänglighet skriven på beställning av Radioteatern 1951.Vår lilla sommar av Stig DagermanI rollerna: Eva – Jane Friedmann, Adamsson – Thommy Berggren, Gabrielsson – Karl-Magnus Thulstrup, Ordföranden – Nils Nygren, Åklagaren – Måns Westfelt, Höstman – Arne Nyberg, Magistern – Håkan Jahnberg, Carl-Hugo – Gunnar Uddén, Klubbe – Folke Walder, Kvinnorösten – Margita AhlinBerättaren – Herman AhlsellMusik som hörs i pjäsen: Petroucha av Igor Stravinskij med The Philharmonia Orchestra, dirigent: Efrem Kurtz och Stråkkvartett nr 6 av Béla Bartók med Vegh String Quartett.Ljud: Leif NordénInspicient och producent: Ingvar OhlssonRegi: Lars EngströmEn inspelning från Göteborg 1962.

UPPLÄSNING: Emil Almén Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Svenskt problem” av Stig DagermanDIKTSAMLING: Dagsedlar (Norstedts, 2017). Dikten publicerades första gången i Arbetaren 6/12 1944.MUSIK: Jan Johansson: Visa från RättvikEXEKUTÖR: Jan Johansson, piano, Georg Riedel, kontrabas, Bosse Broberg, trumpet, Bengt-Arne Wallin, trumpet, Kurt Järnberg, trombon, Arne Domnérus, altsaxofon, Bjarne Nerem, tenorsaxofon, Rune Falk, bassaxofon, Rune Gustafsson, gitarr och Egil Johanssen, trumpet.

Vad blir kvar av ett författarskap? Stig Dagerman skrev intensivt under några år på fyrtiotalet: romaner, noveller, pjäser, för att sedan drabbas av skrivkramp. Vid 31 års ålder tog han sitt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I år skulle Stig Dagerman ha fyllt 100 år. Han sågs som ett litterärt underbarn redan vid debuten med romanen "Ormen"som tjugoettåring, han fortsatte med den symboltyngda surrealistiska "De dömdas ö". Det var en tid av existentiell fyrtiotalistångest, Kafka stod högt i kurs, efter att vara på spaning efter förklaringar till sin skuldkänsla. Om skulden som fordrar ett brott. Människan som blir människa först i ångesten.Stig Dagerman ville något med sin litteratur, påverka, förändra, och han skrev också politiska dagsverser i Arbetaren där han var kulturredaktör. ”Jag bryr mig bara om det jag aldrig kan få", skrev han, "bekräftelse på att mina ord rört vid världens hjärta”.Efter andra världskriget reste han till Tyskland på reportageresa vilket resulterade i "Tysk höst", och efter det förändrade sig hans författarskap, blev mer realistiskt men också försonande.Katarina Wikars koncentrerar sig i sitt reportage på den sene Dagerman – om man kan säga så om en väldigt ung författare. Tillsammans med författaren Kristoffer Leandoer, teaterkritikern Maria Edström och litteraturvetaren Linus Ljungström tittar hon närmare på romanerna "Bränt Barn" och "Bröllopsbesvär" - och på det som aldrig blev klart. ”Alfabetet blir en kyrkogård med 29 gravstenar under vilka dikten ligger begraven.” står det i ett efterlämnat manus.Vi hör också Ola Sandström och Bengt Lundström i "Varning för hunden" och Werner Aspenström, Bengt Ekerot, Göran Palm, Anita Björk och Stig Dagerman själv ur radions arkiv. Och ett utdrag ur "Ingen går fri" i Radioteaterns uppsättning av Hans Dahlin.Reporter: Katarina WikarsProgramledare: Cecilia BlombergProducent: Mattias Berg

Hösten 1946 fick författaren och journalisten Stig Dagerman i uppdrag av tidningen Expressen att skriva från det besegrade Tyskland. 1947 kom den banbrytande reportageboken Tysk Höst Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Syndikalisten Stig Dagerman var tjugotre år gammal när han satte sig på tåget söderut med uppdrag att rapportera om livet i Tyskland efter kriget. Efter att idéerna om ett tredje rike fallit och de allierade bombat ner, styckat upp och gett sig på att försöka avnazifiera förloraren Tyskland.Resultatet blev en serie i artiklar som publicerades efter hand i tidningen Expressen och sedan samlades i reportageboken ”Tysk höst”1947.I den kliver Dagerman ner i de fuktiga källarhål och offentliga toaletter som är nya hem för de utbombade civila. Han lyssnar till rättegångar och uppgivna politiska möten, klafsar genom lera, svält och ruiner, träffar intellektuella som gömt sig, tyskar ovälkomna i sitt eget land och mödrar som lever av svarta börsen.Jenny Teleman berättar om Sveriges mest nyskapande journalistiska verk. Helt vanliga tidningsreportage som lyckas ge språk åt landskapet, se offer och bödel och möta straff med medkänsla.I år skulle han fyllt 100 år.

MÅNADENS DIKTARE (OKTOBER) UPPLÄSNING: Stig Dagerman Första rad: Du är en öppen bok i mina händer. Stig Dagerman publicerade aldrig någon diktsamling, men poesin var alltid en pulsåder i hans skrivande, ända från tonåren och fram till hans död endast 31 år gammal. Bland de tidigaste dikterna – tryckta i Södra latins skoltidning, på tidningen Arbetarens ungdomssida och i Syndikalistiska ungdomsförbundets månadstidning Storm – hittar man både Nils Ferlin-smäktande toner och uppfordrande krigskommentarer. Redan som 18-åring var Dagerman sommarvikarie på Arbetaren, och inte många är därefter blev han dess kulturredaktör. I Arbetaren publicerade Stig Dagerman under åren 1944-1954 sammanlagt omkring 1350 dagsverser. Till en början skrevs de under signaturen Qroll och rubriken ”Nidvisan”. 1952 bytte den poetiska dagskommentaren namn och blev ”Dagermans dagsedel”. Han var känd för att skriva dem förbluffande snabbt, och även när skrivkrampen satte in var han förmögen att producera sina dagliga bitskheter. Också en stor del av Dagermans övriga poesi var tillfällighetsvers och beställningsdikter. Hans största poetiska satsning var den sexdelade svårmodsdrypande kärleksdikten ”Birgitta svit” (publicerad i tidskriften Prisma 1950), som kom till medan han med svårighet försökte fullborda romanen ”Bröllopsbesvär”.Det sista Stig Dagerman skrev blev dagsedeln ”Varning för hunden!”. Han lämnade in dikten till Arbetarens redaktion dagen före självmordet. Den publicerades den 5 november 1954, samma dag som beskedet om hans död kom.DIKT: Dikt V ur "Birgitta svit" av Stig DagermanDIKTSAMLING: Samlade skrifter 10. Dikter, noveller, prosafragment (Norstedts 1983). Dikten trycktes 1950 i kulturtidskriften Prisma.MUSIK: Sergej Rachmaninov: Zdes chorosjoEXEKUTÖR: Pablo Ferrandez, cello, Denis Kozjuchin, piano

MÅNADENS DIKTARE (OKTOBER) UPPLÄSNING: Emil Almén Stig Dagerman publicerade aldrig någon diktsamling, men poesin var alltid en pulsåder i hans skrivande, ända från tonåren och fram till hans död endast 31 år gammal. Bland de tidigaste dikterna – tryckta i Södra latins skoltidning, på tidningen Arbetarens ungdomssida och i Syndikalistiska ungdomsförbundets månadstidning Storm – hittar man både Nils Ferlin-smäktande toner och uppfordrande krigskommentarer. Redan som 18-åring var Dagerman sommarvikarie på Arbetaren, och inte många är därefter blev han dess kulturredaktör. I Arbetaren publicerade Stig Dagerman under åren 1944-1954 sammanlagt omkring 1350 dagsverser. Till en början skrevs de under signaturen Qroll och rubriken ”Nidvisan”. 1952 bytte den poetiska dagskommentaren namn och blev ”Dagermans dagsedel”. Han var känd för att skriva dem förbluffande snabbt, och även när skrivkrampen satte in var han förmögen att producera sina dagliga bitskheter. Också en stor del av Dagermans övriga poesi var tillfällighetsvers och beställningsdikter. Hans största poetiska satsning var den sexdelade svårmodsdrypande kärleksdikten ”Birgitta svit” (publicerad i tidskriften Prisma 1950), som kom till medan han med svårighet försökte fullborda romanen ”Bröllopsbesvär”.Det sista Stig Dagerman skrev blev dagsedeln ”Varning för hunden!”. Han lämnade in dikten till Arbetarens redaktion dagen före självmordet. Den publicerades den 5 november 1954, samma dag som beskedet om hans död kom.DIKT: ”Varning för hunden!” av Stig DagermanDIKTSAMLING: Dagsedlar (Norstedts, 2017). Stig Dagermans sista dikt, publicerades 5/11 1954.MUSIK: Kurt Weill: Tango-ballade ur Kleine DreigroschenmusikEXEKUTÖR: Blåsare ur Londons symfoniorkester, Michael Tilson Thomas, dirigent

MÅNADENS DIKTARE (OKTOBER) UPPLÄSNING: Emil Almén Stig Dagerman publicerade aldrig någon diktsamling, men poesin var alltid en pulsåder i hans skrivande, ända från tonåren och fram till hans död endast 31 år gammal. Bland de tidigaste dikterna – tryckta i Södra latins skoltidning, på tidningen Arbetarens ungdomssida och i Syndikalistiska ungdomsförbundets månadstidning Storm – hittar man både Nils Ferlin-smäktande toner och uppfordrande krigskommentarer. Redan som 18-åring var Dagerman sommarvikarie på Arbetaren, och inte många är därefter blev han dess kulturredaktör. I Arbetaren publicerade Stig Dagerman under åren 1944-1954 sammanlagt omkring 1350 dagsverser. Till en början skrevs de under signaturen Qroll och rubriken ”Nidvisan”. 1952 bytte den poetiska dagskommentaren namn och blev ”Dagermans dagsedel”. Han var känd för att skriva dem förbluffande snabbt, och även när skrivkrampen satte in var han förmögen att producera sina dagliga bitskheter. Också en stor del av Dagermans övriga poesi var tillfällighetsvers och beställningsdikter. Hans största poetiska satsning var den sexdelade svårmodsdrypande kärleksdikten ”Birgitta svit” (publicerad i tidskriften Prisma 1950), som kom till medan han med svårighet försökte fullborda romanen ”Bröllopsbesvär”.Det sista Stig Dagerman skrev blev dagsedeln ”Varning för hunden!”. Han lämnade in dikten till Arbetarens redaktion dagen före självmordet. Den publicerades den 5 november 1954, samma dag som beskedet om hans död kom.DIKT: ”Blank är den långa sjön” av Stig DagermanDIKTSAMLING: Dikter, noveller, prosafragment (Norstedts, 1983)MUSIK: Frédéric Chopin: Vals nr 19 Ess-durEXEKUTÖR: Pavel Kolesnikov, piano

MÅNADENS DIKTARE (OKTOBER) UPPLÄSNING: Emil Almén Stig Dagerman publicerade aldrig någon diktsamling, men poesin var alltid en pulsåder i hans skrivande, ända från tonåren och fram till hans död endast 31 år gammal. Bland de tidigaste dikterna – tryckta i Södra latins skoltidning, på tidningen Arbetarens ungdomssida och i Syndikalistiska ungdomsförbundets månadstidning Storm – hittar man både Nils Ferlin-smäktande toner och uppfordrande krigskommentarer. Redan som 18-åring var Dagerman sommarvikarie på Arbetaren, och inte många är därefter blev han dess kulturredaktör. I Arbetaren publicerade Stig Dagerman under åren 1944-1954 sammanlagt omkring 1350 dagsverser. Till en början skrevs de under signaturen Qroll och rubriken ”Nidvisan”. 1952 bytte den poetiska dagskommentaren namn och blev ”Dagermans dagsedel”. Han var känd för att skriva dem förbluffande snabbt, och även när skrivkrampen satte in var han förmögen att producera sina dagliga bitskheter. Också en stor del av Dagermans övriga poesi var tillfällighetsvers och beställningsdikter. Hans största poetiska satsning var den sexdelade svårmodsdrypande kärleksdikten ”Birgitta svit” (publicerad i tidskriften Prisma 1950), som kom till medan han med svårighet försökte fullborda romanen ”Bröllopsbesvär”.Det sista Stig Dagerman skrev blev dagsedeln ”Varning för hunden!”. Han lämnade in dikten till Arbetarens redaktion dagen före självmordet. Den publicerades den 5 november 1954, samma dag som beskedet om hans död kom.DIKT: ”Höst” av Stig DagermanDIKTSAMLING: Dagsedlar (Norstedts, 2017). Dikten publicerades 26/10 1954.MUSIK: Richard Strauss: Die NachtEXEKUTÖR: Raphaela Gromes, cello, Julian Riem, piano.

MÅNADENS DIKTARE (OKTOBER) UPPLÄSNING: Emil Almén Stig Dagerman publicerade aldrig någon diktsamling, men poesin var alltid en pulsåder i hans skrivande, ända från tonåren och fram till hans död endast 31 år gammal. Bland de tidigaste dikterna – tryckta i Södra latins skoltidning, på tidningen Arbetarens ungdomssida och i Syndikalistiska ungdomsförbundets månadstidning Storm – hittar man både Nils Ferlin-smäktande toner och uppfordrande krigskommentarer. Redan som 18-åring var Dagerman sommarvikarie på Arbetaren, och inte många är därefter blev han dess kulturredaktör. I Arbetaren publicerade Stig Dagerman under åren 1944-1954 sammanlagt omkring 1350 dagsverser. Till en början skrevs de under signaturen Qroll och rubriken ”Nidvisan”. 1952 bytte den poetiska dagskommentaren namn och blev ”Dagermans dagsedel”. Han var känd för att skriva dem förbluffande snabbt, och även när skrivkrampen satte in var han förmögen att producera sina dagliga bitskheter. Också en stor del av Dagermans övriga poesi var tillfällighetsvers och beställningsdikter. Hans största poetiska satsning var den sexdelade svårmodsdrypande kärleksdikten ”Birgitta svit” (publicerad i tidskriften Prisma 1950), som kom till medan han med svårighet försökte fullborda romanen ”Bröllopsbesvär”.Det sista Stig Dagerman skrev blev dagsedeln ”Varning för hunden!”. Han lämnade in dikten till Arbetarens redaktion dagen före självmordet. Den publicerades den 5 november 1954, samma dag som beskedet om hans död kom.DIKT: ”Flykten valde oss” av Stig DagermanDIKTSAMLING: Dagsedlar (Norstedts, 2017). Dikten publicerades 21/4 1953.MUSIK: Ralph Vaughan Williams: Alla sarabanda ur Phantasy quintetEXEKUTÖR: Medici-kvartetten

MÅNADENS DIKTARE (OKTOBER) UPPLÄSNING: Emil Almén Stig Dagerman publicerade aldrig någon diktsamling, men poesin var alltid en pulsåder i hans skrivande, ända från tonåren och fram till hans död endast 31 år gammal. Bland de tidigaste dikterna – tryckta i Södra latins skoltidning, på tidningen Arbetarens ungdomssida och i Syndikalistiska ungdomsförbundets månadstidning Storm – hittar man både Nils Ferlin-smäktande toner och uppfordrande krigskommentarer. Redan som 18-åring var Dagerman sommarvikarie på Arbetaren, och inte många är därefter blev han dess kulturredaktör. I Arbetaren publicerade Stig Dagerman under åren 1944-1954 sammanlagt omkring 1350 dagsverser. Till en början skrevs de under signaturen Qroll och rubriken ”Nidvisan”. 1952 bytte den poetiska dagskommentaren namn och blev ”Dagermans dagsedel”. Han var känd för att skriva dem förbluffande snabbt, och även när skrivkrampen satte in var han förmögen att producera sina dagliga bitskheter. Också en stor del av Dagermans övriga poesi var tillfällighetsvers och beställningsdikter. Hans största poetiska satsning var den sexdelade svårmodsdrypande kärleksdikten ”Birgitta svit” (publicerad i tidskriften Prisma 1950), som kom till medan han med svårighet försökte fullborda romanen ”Bröllopsbesvär”.Det sista Stig Dagerman skrev blev dagsedeln ”Varning för hunden!”. Han lämnade in dikten till Arbetarens redaktion dagen före självmordet. Den publicerades den 5 november 1954, samma dag som beskedet om hans död kom.DIKT: ”Tidigt avsked” av Stig DagermanDIKTSAMLING: Samlade skrifter 10. Dikter, noveller, prosafragment (Norstedts 1983). Dikten trycktes första gången 1942.MUSIK: Sergio Assad: ValseanaEXEKUTÖR: Pedro Aguiar, gitarr

Hennes föräldrar var författaren Stig Dagerman och skådespelaren Anita Björk. Nu har Lo Dagerman skrivit en bok om dem: Himlen nära, om konstnärskapen, livskampen och kärleken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Lundströms Bokradio samtalar vi med Lo Dagerman om hennes bok ”Himlen nära”. Den berättar om Stig Dagerman och Anita Björk, som båda föddes 1923. I år är det hundra år sedan. I boken berättar hon om åren föräldrarna var tillsammans, men också åren fram till dess och tiden efter Stig Dagermans självmord 1954. Boken går ända fram till Anita Björks död 2012. Föräldrarna var ett äkta kändispar i sin tid, Stig Dagerman ses som en av 1900-talets stora författare och Anita Björk var den skådespelare alla regissörer ville ha. 1951 fick hon sitt stora internationella genombrott i filmatiseringen av Fröken Julie, i regi av Alf Sjöberg, som samma år vann första pris i Cannes.– Hon föll för hans oerhörda ömsinthet, Stig såg hennes skönhet och var väldigt betagen av henne. För honom var Anita en människa som kunde få honom att känna sig fri, säger Lo Dagerman i Lundströms Bokradio.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Andreas Magnell (producent)

Planen var att skriva ”Fransk vår” – en uppföljare till succén ”Tysk höst”. I stället blev det en roman och teaterpjäsen ”Skuggan av Mart”. Pjäsen handlar om den manskultur som män förväntas leva upp till. Stig Dagerman ställer sig frågan: “Är den som vågar erkänna sin feghet den modigaste?”. Avsnittet handlar också om den skrivkramp som drabbade Dagerman, om svårigheten att skriva för pengar och om var han hittade sin inspiration. Vi får även höra mer om pjäserna ”En spelmans mössa” och ”Den yttersta dagen”, den sistnämnda som skrevs när Lo var en skrikig, nyfödd bebis.

Debutromanen ”Ormen” utkommer 1945 och blir genast en sensation. Stig Dagerman är endast 21 år gammal och sällan har en debut hyllats så. Nu inleds en intensiv tid av litterär, högklassig produktivitet av den unge författaren. Lo och Bengt berättar om Stigs möte med syndikalismen, hans funderingar om balansen mellan individ och kollektiv och om friheten är möjlig. Vi får också höra om det stora avtryck ”Ormen” gjorde på nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio. ”Ormen” är en löst sammansatt historia som delvis utspelar sig på en militärförläggning. Med sina egna ord beskrev Dagerman sitt verk så här: "Författaren utför en undersökning över hur skräcken får en samling människor i sitt våld och hur de reagerar under trycket, var och en efter sina egna förutsättningar. Den tes han vill fastslå är att det främst gäller att erkänna den primitiva urångesten; den får icke förnekas. Ett samliv med ångesten är den enda livsform som kan skänka människan åtminstone någon liten möjlighet att uppleva sig själv."

Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir. I första timmen:Senaste nytt från Marocko efter jordskalvet. Dödstalen fortsätter stiga.Reportage från Västmanland där efterarbetet fortfarande pågår efter översvämningarna.Svinpesten upptäckt i Sverige - hör om smittspridning bland djur och kopplingen till den globala uppvärmningenEtt år sedan riksdagsvalet. Går det att vända politiska kriser till vinster? Krönika Amat LevinPanelenI andra timmen:G20-mötet i New Delhi avslutas. Hur lyckades världens ledare komma överens?Reportage från Hatayprovinsen i Turkiet, ett halvår efter den förödande jordbävningen därSatir med UtkantssverigeTonläget kring islam har skruvats upp i samband med koranbränningarna - hur påverkas svenska muslimer?100 år sedan hyllade författaren Stig Dagerman föddes. ”Tysk höst” sätts nu upp på scen.Kåseri Augustin ErbaProgramledare: Edgar MannheimerProducent: Cecilia TengmarkTekniker: Fabian Begnert

Stig Dagerman var född 1923 i Älvkarleby. Året innan han dog 1954, 31 år gammal, gör han denna inläsning om en hektisk natt på en tidningsredaktion. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 1953 tolkade tolv författare syner och stämningar under ett dygn i Stockholm. Vi hör Stig Dagerman skildra nattstämningen på en tidning i Klara. ”Har jag kastat ett telegram som kan förändra världen?” Han var förutom författare också en tid kulturredaktör för Arbetaren, där han också in i det sista skrev sina Dagsedlar.

DIKTARE LÄSER (ANDRAS) DIKT UPPLÄSNING: Burcu Sahin Första rad: I vilket vatten är den vinge doppad DIKT: Ur "Birgitta svit" av Stig DagermanDIKTSAMLING: Samlade skrifter 10. Dikter, noveller, prosafragment (Norstedts 1983). Dikten trycktes 1950 i kulturtidskriften Prisma. MUSIK: Domenico Scarlatti: Cembalosonat g-mollEXEKUTÖR: Jevgenij Sudbin, piano

Vad är det som blir kvar av ett författarskap? Stig Dagerman skrev intensivt under fyra år på fyrtiotalet, romaner, noveller, pjäser, för att sedan drabbas av skrivkramp och dö vid 31 års ålder. I år skulle Stig Dagerman ha fyllt 100 år. Han sågs som ett litterärt underbarn redan vid debuten med romanen "Ormen"som tjugoettåring, han fortsatte med den symboltyngda surrealistiska "De dömdas ö". Det var en tid av existentiell fyrtiotalistångest, Kafka stod högt i kurs, efter att vara på spaning efter förklaringar till sin skuldkänsla. Om skulden som fordrar ett brott. Människan som blir människa först i ångesten.Stig Dagerman ville något med sin litteratur, påverka, förändra, och han skrev också politiska dagsverser i Arbetaren där han var kulturredaktör. ”Jag bryr mig bara om det jag aldrig kan få", skrev han, "bekräftelse på att mina ord rört vid världens hjärta”.Efter andra världskriget reste han till Tyskland på reportageresa vilket resulterade i "Tysk höst", och efter det förändrade sig hans författarskap, blev mer realistiskt men också försonande.Katarina Wikars koncentrerar sig i sitt reportage på den sene Dagerman – om man kan säga så om en väldigt ung författare. Tillsammans med författaren Kristoffer Leandoer, teaterkritikern Maria Edström och litteraturvetaren Linus Ljungström tittar hon närmare på romanerna "Bränt Barn" och "Bröllopsbesvär" - och på det som aldrig blev klart. ”Alfabetet blir en kyrkogård med 29 gravstenar under vilka dikten ligger begraven.” står det i ett efterlämnat manus.Vi hör också Ola Sandström och Bengt Lundström i "Varning för hunden" och Werner Aspenström, Bengt Ekerot, Göran Palm, Anita Björk och Stig Dagerman själv ur radions arkiv. Och ett utdrag ur "Ingen går fri" i Radioteaterns uppsättning av Hans Dahlin.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seReporter: Katarina WikarsProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

Fulvio Ferrari"Breve è la vita di tutto quel che arde"Stig DagermanIperborea https://iperborea.comPer la prima volta tradotta in italiano, un'antologia che dà conto di circa dieci anni di attività poetica di Stig Dagerman. «Un giorno all'anno si dovrebbe immaginare / la morte chiusa in una scatoletta bianca. / A nessuna illusione si dovrebbe rinunciare, / nessuno morrebbe per quattro dollari in banca. // (…) Nessuno vien bruciato all'improvviso / e nessuno per strada ha da crepare. / Certo, è menzogna, son del vostro avviso. / Dico soltanto: Possiamo immaginare.» Stig Dagerman espresse anche in versi la vicinanza agli ultimi e l'umanesimo dolente che in una continua tensione tra speranza e disincanto attraversano la sua multiforme opera in prosa. Negli anni 1944-47 e 1950-54, fino al giorno prima di morire, scrisse per il giornale anarchico Arbetaren oltre 1300 dagsedlar, poesie satiriche a commento della cronaca politica e sociale che con il loro tono diretto contribuirono a fare di Dagerman un riferimento identitario per i giovani libertari della sua generazione. Il metro è per lo più tradizionale, quasi da filastrocca, ma la giocosità della rima e del ritmo potenzia per contrasto la durezza dei contenuti: gli accordi della «democratica» Svezia con la Spagna di Franco, i senzatetto di Stoccolma lasciati al freddo, i bambini armati per combattere le guerre dei grandi. Ai brevi componimenti di denuncia, questo volume affianca una scelta di versi in cui la forma irregolare insieme alla riflessione sulla condizione umana, pur sempre intrecciata all'impegno politico, avvicina l'autore alle avanguardie internazionali e ben accoglie simboli e metafore della sua narrativa. Una lettura toccante che aggiunge un tassello significativo al ritratto di uno sperimentatore instancabile al quale ancora oggi s'ispirano scrittori, giornalisti e musicisti di tutta Europa.Fulvio Ferrari (Milano, 1955), professore ordinario di Filologia germanica all'Università di Trento, è traduttore dal tedesco, dalle lingue scandinave (svedese, norvegese, danese e islandese) e dal nederlandese dagli anni Ottanta. Laureato in Lettere moderne presso la Facoltà di Lettere e Filosofia dell'Università degli Studi di Torino, ha frequentato corsi di Lingua nederlandese e Lingue e Letterature scandinave all'Università degli Studi di Milano. Collabora con diverse case editrici, per le quali ha tradotto classici e premi Nobel, come pure voci di punta della narrativa contemporanea, tra cui – oltre a Stig Dagerman – Pär Lagerkvist, Cees Nooteboom, Knut Hamsun, Hans Christian Branner, Torgny Lindgren, Göran Tunström, Fredrik Sjöberg, Gerard Reve e le antiche saghe islandesi. Nel giugno 2016 gli è stato assegnato il Premio Gregor von Rezzori per la migliore opera di traduzione italiana.Stig DagermanAnarchico lucido e appassionato incapace di accontentarsi di verità ricevute, militante sempre in difesa degli umiliati, degli offesi e dell'inviolabilità dell'individuo, Dagerman appartiene alla famiglia dei Kafka e dei Camus e resta nella letteratura svedese una figura culto che non si smette mai di rileggere e riscoprire. Segnato da una drammatica infanzia, intraprende molto giovane una folgorante carriera letteraria bruscamente interrotta dalla tragica morte, lasciando quattro romanzi, quattro drammi, poesie, racconti e articoli che continuano a essere tradotti e ristampati. Iperborea ha pubblicato Il nostro bisogno di consolazione, Il viaggiatore, Bambino bruciato, I giochi della notte, Perché i bambini devono ubbidire?, La politica dell'impossibile, Autunno tedesco e Il serpente.IL POSTO DELLE PAROLEAscoltare fa Pensarehttps://ilpostodelleparole.it

Simonetta Bitasi"Writers"9 e 10 aprile 2022, Milanohttp://writersfestival.it/“Il momento in cui si riconosce la propria mancanza di talento è un lampo di genio”S.J. LecWriters avvicina scrittori e lettori, attraverso racconti, discussioni, letture, mostre, spettacoli e concerti.Domenica 10 aprile, ore15.00“Cercatori di talenti” con Elisabetta Bucciarelli, Simonetta Bitasi, Kento, Francesco De Laurentis, Giovanni Covini.Il voto più alto a scuola, la maglia del fuoriclasse sui campi da calcio, il numero perfetto secondo i pitagorici: il 10 è associato a numerosi significati di valenza simbolica che richiamano l'idea dell'eccellenza. Per questo, il festival letterario Writers. Gli scrittori (si) raccontano ha scelto di dedicare la sua decima edizione, in programma il 9 e il 10 aprile ai Frigoriferi Milanesi, al tema del talento. Una qualità impalpabile e multiforme, difficile da definire con precisione ma in grado di esprimersi in contesti molto diversi tra loro – dalla letteratura alla musica, dallo sport al teatro – con esiti spesso sorprendenti.Lanciato nel 2012, Writers ha saputo uscire dal format collaudato basato su presentazioni di libri e dibattiti tentando nuove strade all'insegna della contaminazione tra le arti, imponendosi come un contenitore di esperienze sui generis e un appuntamento atteso e partecipato dal pubblico. A celebrare il suo decimo anniversario, in maniera raccolta, visti i tempi difficili, sono stati invitati dieci scrittori (5 donne e 5 uomini), scelti tra quelli che più hanno contribuito al successo del festival.Elisabetta Bucciarelli, Gianni Biondillo, Giorgio Fontana, Nicola Gardini, Helena Janeczek, Marina Mander, Antonio Moresco, Alessandra Sarchi, Filippo Tuena e Chiara Valerio affronteranno il tema secondo il loro punto di vista. Ognuno di loro ha scelto una particolare declinazione del talento e uno o più relatori con cui dialogare, in parole o in musica. Tutti gli incontri saranno aperti al pubblico, fino alla capienza massima delle sale, e trasmessi in streaming sul sito web, sul canale YouTube e sulla pagina Facebook del festival.Writers#10, a cura di Francesco M. Cataluccio, Isabella Di Nolfo, Paolo Marrone e Stefania Vaccari, prenderà il via sabato 9 aprile alle ore 15 con Helena Janeczek, impegnata in un dialogo con la critica letteraria Daniela Brogi sul tema dei talenti delle donne. A seguire, Filippo Tuena si concentrerà su un particolare tipo di talento, quello “cialtronesco”, che si esprime nella poesia e nella canzone dialettale: lo scrittore romano leggerà una serie di sonetti e versi in romanesco accompagnato dagli stornelli di Paolo Marrone e dalle note di Daniele Perini (Versi romaneschi e talenti cialtroneschi, in programma alle 16). Alle 17, Alessandra Sarchi, accompagnata ancora da Filippo Tuena, proverà a esplorare una versione alternativa della storia della letteratura mondiale, chiedendosi che cosa sarebbe accaduto se il percorso di alcune tra le eroine più note avesse cambiato rotta, deviando dal destino luttuoso che appariva ineluttabile (Le eroine delle letteratura: uno straordinario talento per morire). Alle 18, Chiara Valerio ragionerà su Il talento di Dracula, leggendaria icona horror ed emblema della compresenza tra vita e morte nello stesso corpo, figura che ha un ruolo di primo piano anche nell'ultimo lavoro dell'autrice. Alle 19, infine, Marina Mander e Alessandro Mezzena Lona racconteranno Il talento interrotto di Vitaliano Trevisan, poliedrico scrittore, attore e drammaturgo purtroppo scomparso prematuramente all'inizio di quest'anno.La giornata di domenica 10 aprile si aprirà, sempre alle 15, con l'incontro con i Cercatori di talenti ideato e organizzato da Elisabetta Bucciarelli: Francesco De Laurentiis, allenatore di giovani talenti tennistici; Francesco Carlo a.k.a Kento, rapper impegnato nell'insegnare a comporre strofe, ritornelli e punchline agli ospiti di un carcere minorile; Giovanni Covini, life coach e docente alla Scuola di Teatro Paolo Grassi; e la lettrice di professione Simonetta Bitasi discuteranno di come si riconosce chi ha la “stoffa” per diventare il campione o la star di domani. Alle 16, Antonio Moresco ragionerà su La vocazione e il talento con il pittore e scultore Nicola Samorì e il regista Jonny Costantino, che nel 2018 ha diretto l'adattamento cinematografico del romanzo La lucina. A seguire, Giorgio Fontana e Matteo Pirola daranno voce a Il nostro bisogno di Stig, con un reading musicale dedicato al grande autore svedese Stig Dagerman e alla sua breve ma folgorante parabola. Il titolo scelto dagli autori ricalca quello del testamento spirituale di Dagerman: il monologo Il nostro bisogno di consolazione. Alle 18, in L'artista non sono io? (il titolo è un verso tratto da Don Giovanni di Lucio Battisti), Gianni Biondillo ed Enrico Deregibus si immergeranno nella magia dei testi delle canzoni frutto della collaborazione tra il cantautore e Pasquale Panella. Infine, alle 19, Nicola Gardini affronterà la questione del talento, una delle più antiche e fondamentali che l'uomo si sia posto, in una prospettiva storica e culturale. In Quanto valgo?, ragionerà sulla natura di questa qualità inafferrabile – è un valore, una sostanza? È qualcosa che abbiamo o che ci viene riconosciuto da altri? Deve per forza realizzarsi in un'opera? - e sulla sua eventuale o vantata immortalità.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.it/

Gianni Biondillo"Writers Milano"9 e 10 aprile 2022, Milanohttp://writersfestival.it/“Il momento in cui si riconosce la propria mancanza di talento è un lampo di genio”S.J. LecWriters avvicina scrittori e lettori, attraverso racconti, discussioni, letture, mostre, spettacoli e concerti.Domenica 10 aprile, ore 18.00“L'artista non sono io”Gianni Biondillo, dialoga con Enrico De RegibusGianni Biondillo chiacchiera con Enrico Deregibus delle sue passioni musicali, a partire dagli amati dischi di Lucio Battisti con i testi surreali e sfuggenti di Pasquale Panella, che fanno spesso capolino nei libri dello scrittore milanese, per arrivare al mondo dei cantautori storici e a chissà che altro. Sarà l'occasione anche per soffermarsi sull'ultimo suo romanzo, “I cani del barrio”, indagando i rapporti fra letteratura e canzone, le affinità e le divergenze. Parlando ad esempio del ritmo della scrittura. Ma volendo anche della melodia.Il voto più alto a scuola, la maglia del fuoriclasse sui campi da calcio, il numero perfetto secondo i pitagorici: il 10 è associato a numerosi significati di valenza simbolica che richiamano l'idea dell'eccellenza. Per questo, il festival letterario Writers. Gli scrittori (si) raccontano ha scelto di dedicare la sua decima edizione, in programma il 9 e il 10 aprile ai Frigoriferi Milanesi, al tema del talento. Una qualità impalpabile e multiforme, difficile da definire con precisione ma in grado di esprimersi in contesti molto diversi tra loro – dalla letteratura alla musica, dallo sport al teatro – con esiti spesso sorprendenti.Lanciato nel 2012, Writers ha saputo uscire dal format collaudato basato su presentazioni di libri e dibattiti tentando nuove strade all'insegna della contaminazione tra le arti, imponendosi come un contenitore di esperienze sui generis e un appuntamento atteso e partecipato dal pubblico. A celebrare il suo decimo anniversario, in maniera raccolta, visti i tempi difficili, sono stati invitati dieci scrittori (5 donne e 5 uomini), scelti tra quelli che più hanno contribuito al successo del festival.Elisabetta Bucciarelli, Gianni Biondillo, Giorgio Fontana, Nicola Gardini, Helena Janeczek, Marina Mander, Antonio Moresco, Alessandra Sarchi, Filippo Tuena e Chiara Valerio affronteranno il tema secondo il loro punto di vista. Ognuno di loro ha scelto una particolare declinazione del talento e uno o più relatori con cui dialogare, in parole o in musica. Tutti gli incontri saranno aperti al pubblico, fino alla capienza massima delle sale, e trasmessi in streaming sul sito web, sul canale YouTube e sulla pagina Facebook del festival.Writers#10, a cura di Francesco M. Cataluccio, Isabella Di Nolfo, Paolo Marrone e Stefania Vaccari, prenderà il via sabato 9 aprile alle ore 15 con Helena Janeczek, impegnata in un dialogo con la critica letteraria Daniela Brogi sul tema dei talenti delle donne. A seguire, Filippo Tuena si concentrerà su un particolare tipo di talento, quello “cialtronesco”, che si esprime nella poesia e nella canzone dialettale: lo scrittore romano leggerà una serie di sonetti e versi in romanesco accompagnato dagli stornelli di Paolo Marrone e dalle note di Daniele Perini (Versi romaneschi e talenti cialtroneschi, in programma alle 16). Alle 17, Alessandra Sarchi, accompagnata ancora da Filippo Tuena, proverà a esplorare una versione alternativa della storia della letteratura mondiale, chiedendosi che cosa sarebbe accaduto se il percorso di alcune tra le eroine più note avesse cambiato rotta, deviando dal destino luttuoso che appariva ineluttabile (Le eroine delle letteratura: uno straordinario talento per morire). Alle 18, Chiara Valerio ragionerà su Il talento di Dracula, leggendaria icona horror ed emblema della compresenza tra vita e morte nello stesso corpo, figura che ha un ruolo di primo piano anche nell'ultimo lavoro dell'autrice. Alle 19, infine, Marina Mander e Alessandro Mezzena Lona racconteranno Il talento interrotto di Vitaliano Trevisan, poliedrico scrittore, attore e drammaturgo purtroppo scomparso prematuramente all'inizio di quest'anno.La giornata di domenica 10 aprile si aprirà, sempre alle 15, con l'incontro con i Cercatori di talenti ideato e organizzato da Elisabetta Bucciarelli: Francesco De Laurentiis, allenatore di giovani talenti tennistici; Francesco Carlo a.k.a Kento, rapper impegnato nell'insegnare a comporre strofe, ritornelli e punchline agli ospiti di un carcere minorile; Giovanni Covini, life coach e docente alla Scuola di Teatro Paolo Grassi; e la lettrice di professione Simonetta Bitasi discuteranno di come si riconosce chi ha la “stoffa” per diventare il campione o la star di domani. Alle 16, Antonio Moresco ragionerà su La vocazione e il talento con il pittore e scultore Nicola Samorì e il regista Jonny Costantino, che nel 2018 ha diretto l'adattamento cinematografico del romanzo La lucina. A seguire, Giorgio Fontana e Matteo Pirola daranno voce a Il nostro bisogno di Stig, con un reading musicale dedicato al grande autore svedese Stig Dagerman e alla sua breve ma folgorante parabola. Il titolo scelto dagli autori ricalca quello del testamento spirituale di Dagerman: il monologo Il nostro bisogno di consolazione. Alle 18, in L'artista non sono io? (il titolo è un verso tratto da Don Giovanni di Lucio Battisti), Gianni Biondillo ed Enrico Deregibus si immergeranno nella magia dei testi delle canzoni frutto della collaborazione tra il cantautore e Pasquale Panella. Infine, alle 19, Nicola Gardini affronterà la questione del talento, una delle più antiche e fondamentali che l'uomo si sia posto, in una prospettiva storica e culturale. In Quanto valgo?, ragionerà sulla natura di questa qualità inafferrabile – è un valore, una sostanza? È qualcosa che abbiamo o che ci viene riconosciuto da altri? Deve per forza realizzarsi in un'opera? - e sulla sua eventuale o vantata immortalità.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.it/

Helena Janeczek"Writers"9 e 10 aprile 2022, Milanohttp://writersfestival.it/“Il momento in cui si riconosce la propria mancanza di talento è un lampo di genio”S.J. LecWriters avvicina scrittori e lettori, attraverso racconti, discussioni, letture, mostre, spettacoli e concerti.Milano, Frigoriferi MilanesiSabato 9 aprile 15.00Elena Janeczek "Il talento delle donne"Il voto più alto a scuola, la maglia del fuoriclasse sui campi da calcio, il numero perfetto secondo i pitagorici: il 10 è associato a numerosi significati di valenza simbolica che richiamano l'idea dell'eccellenza. Per questo, il festival letterario Writers. Gli scrittori (si) raccontano ha scelto di dedicare la sua decima edizione, in programma il 9 e il 10 aprile ai Frigoriferi Milanesi, al tema del talento. Una qualità impalpabile e multiforme, difficile da definire con precisione ma in grado di esprimersi in contesti molto diversi tra loro – dalla letteratura alla musica, dallo sport al teatro – con esiti spesso sorprendenti.Lanciato nel 2012, Writers ha saputo uscire dal format collaudato basato su presentazioni di libri e dibattiti tentando nuove strade all'insegna della contaminazione tra le arti, imponendosi come un contenitore di esperienze sui generis e un appuntamento atteso e partecipato dal pubblico. A celebrare il suo decimo anniversario, in maniera raccolta, visti i tempi difficili, sono stati invitati dieci scrittori (5 donne e 5 uomini), scelti tra quelli che più hanno contribuito al successo del festival.Elisabetta Bucciarelli, Gianni Biondillo, Giorgio Fontana, Nicola Gardini, Helena Janeczek, Marina Mander, Antonio Moresco, Alessandra Sarchi, Filippo Tuena e Chiara Valerio affronteranno il tema secondo il loro punto di vista. Ognuno di loro ha scelto una particolare declinazione del talento e uno o più relatori con cui dialogare, in parole o in musica. Tutti gli incontri saranno aperti al pubblico, fino alla capienza massima delle sale, e trasmessi in streaming sul sito web, sul canale YouTube e sulla pagina Facebook del festival.Writers#10, a cura di Francesco M. Cataluccio, Isabella Di Nolfo, Paolo Marrone e Stefania Vaccari, prenderà il via sabato 9 aprile alle ore 15 con Helena Janeczek, impegnata in un dialogo con la critica letteraria Daniela Brogi sul tema dei talenti delle donne. A seguire, Filippo Tuena si concentrerà su un particolare tipo di talento, quello “cialtronesco”, che si esprime nella poesia e nella canzone dialettale: lo scrittore romano leggerà una serie di sonetti e versi in romanesco accompagnato dagli stornelli di Paolo Marrone e dalle note di Daniele Perini (Versi romaneschi e talenti cialtroneschi, in programma alle 16). Alle 17, Alessandra Sarchi, accompagnata ancora da Filippo Tuena, proverà a esplorare una versione alternativa della storia della letteratura mondiale, chiedendosi che cosa sarebbe accaduto se il percorso di alcune tra le eroine più note avesse cambiato rotta, deviando dal destino luttuoso che appariva ineluttabile (Le eroine delle letteratura: uno straordinario talento per morire). Alle 18, Chiara Valerio ragionerà su Il talento di Dracula, leggendaria icona horror ed emblema della compresenza tra vita e morte nello stesso corpo, figura che ha un ruolo di primo piano anche nell'ultimo lavoro dell'autrice. Alle 19, infine, Marina Mander e Alessandro Mezzena Lona racconteranno Il talento interrotto di Vitaliano Trevisan, poliedrico scrittore, attore e drammaturgo purtroppo scomparso prematuramente all'inizio di quest'anno.La giornata di domenica 10 aprile si aprirà, sempre alle 15, con l'incontro con i Cercatori di talenti ideato e organizzato da Elisabetta Bucciarelli: Francesco De Laurentiis, allenatore di giovani talenti tennistici; Francesco Carlo a.k.a Kento, rapper impegnato nell'insegnare a comporre strofe, ritornelli e punchline agli ospiti di un carcere minorile; Giovanni Covini, life coach e docente alla Scuola di Teatro Paolo Grassi; e la lettrice di professione Simonetta Bitasi discuteranno di come si riconosce chi ha la “stoffa” per diventare il campione o la star di domani. Alle 16, Antonio Moresco ragionerà su La vocazione e il talento con il pittore e scultore Nicola Samorì e il regista Jonny Costantino, che nel 2018 ha diretto l'adattamento cinematografico del romanzo La lucina. A seguire, Giorgio Fontana e Matteo Pirola daranno voce a Il nostro bisogno di Stig, con un reading musicale dedicato al grande autore svedese Stig Dagerman e alla sua breve ma folgorante parabola. Il titolo scelto dagli autori ricalca quello del testamento spirituale di Dagerman: il monologo Il nostro bisogno di consolazione. Alle 18, in L'artista non sono io? (il titolo è un verso tratto da Don Giovanni di Lucio Battisti), Gianni Biondillo ed Enrico Deregibus si immergeranno nella magia dei testi delle canzoni frutto della collaborazione tra il cantautore e Pasquale Panella. Infine, alle 19, Nicola Gardini affronterà la questione del talento, una delle più antiche e fondamentali che l'uomo si sia posto, in una prospettiva storica e culturale. In Quanto valgo?, ragionerà sulla natura di questa qualità inafferrabile – è un valore, una sostanza? È qualcosa che abbiamo o che ci viene riconosciuto da altri? Deve per forza realizzarsi in un'opera? - e sulla sua eventuale o vantata immortalità.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.it/

Uppläsning: Stig Dagerman (inspelning hämtad från CD:n "Bakhålls litterära samtal" (från 1995) Önskad av: Kerstin Roos MUSIK Reynaldo Hahn: Lheure exquiseEXEKUTÖRER Julian Lloyd Webber, cello, John Lenehan, piano

Uppläsning: Stig Dagerman (inspelning hämtad från CD:n "Bakhålls litterära samtal" (från 1995) Önskad av: Kerstin Roos MUSIK Reynaldo Hahn: Lheure exquiseEXEKUTÖRER Julian Lloyd Webber, cello, John Lenehan, piano

Our guests Selina Ringel & Dan Levy Dagerman are here to share the story of how they made a FREAKING MOVIE together during the pandemic and sold it to HBOMAX, despite MASSIVE challenges, and more than a few curveballs along the way. This is a story about teamwork, and how this couple finds ways to use their differences to become an unstoppable team! Selina & Dan's movie, "Single Mother By Choice" is the story of an overachieving Latinx woman determined to have a baby on her own terms. When COVID hits, everything starts changing.    And now the “Talk about it”  segment of the show… Each week we give you a conversation starter and a challenge to go find some time to talk with your spouse and build more intimacy & connection by having a conversation that matters..   Here's this week's conversation starter: What strengths does your spouse bring to your team?   Check out the  Legendary Marriage Store!    We've got some awesome, affordable products available including super comfy t-shirts, ultra-cozy hoodies, and coffee mugs that can hold dangerous amounts of your favorite caffeinated beverages!  Through December 17th, we have our 2021 Christmas special edition products on sale! Spread some holiday cheer with one of our “All I want for Christmas is a Legendary Marriage” t-shirts, or... Grab a gift for your spouse or partner, friends, and family.   Get the latest updates by email... Be the first to know when we release new episodes, and get weekly insights, ideas, and opportunities to help you build a legendary marriage, join our newsletter at LEGENDARYMARRIAGE.COM/NEWS   We never share your info, and you can unsubscribe any time! Just hit up our website, and sign up today at LEGENDARYMARRIAGE.COM/NEWS   Support the Legendary Marriage Podcast If you would like to support The Legendary Marriage Podcast, consider joining our Patreon community over at LEGENDARYMARRIAGE.COM/PATREON.  You can become a patron and part of our mission to inspire and challenge couples to build legendary marriages by signing up for the $5, $10, or the $20 level, and get some great perks like shout outs on the show, access to our resource library, invitations to live events, and some sweet swag! That's legendarymarriage.com/patreon

Eduardo Galeano nació en Montevideo el 3 de septiembre de l940, aunque, desde principios de 1973, el exilio le llevó primero a Argentina y posteriormente a la costa catalana de España. A principios de 1985 regresó a Montevideo, donde vivió hasta su muerte el 13 de abril de 2015. Autor de varios libros, traducidos a numerosas lenguas, en ellos llevó a cabo, sin remordimientos, una violación de las fronteras que separan los géneros literarios. A lo largo de una obra donde confluyen la narración y el ensayo, la poesía y la crónica, sus textos siempre trataron de recoger las voces del alma y de la calle, ofreciendo una síntesis de la realidad y su memoria. En dos ocasiones fue premiado por la Casa de las Américas de Cuba y por el Ministerio de Cultura del Uruguay. Recibió el American Book Award de la Universidad de Washington, los premios italianos Mare Nostrum, Pellegrino Artusi y Grinzane Cavour, el premio Dagerman, en Suecia, y la medalla de oro del Círculo de Bellas Artes de Madrid. Fue elegido primer Ciudadano Ilustre de los países del Mercosur y fue también el primer galardonado con el premio Aloa, de los editores de Dinamarca, el Cultural Freedom Prize, otorgado de la Fundación Lannan, y el Premio a la Comunicación Solidaria, de la ciudad española de Córdoba. (Fuente: sigloxxieditores.com)

Uppläsare: Sofia Berg-Böhm Publicerad: Dagsedlar (1953) MUSIK Heitor Villa-Lobos: Den svarta svanens sång EXEKUTÖR Lionel Cottet, cello, Jorge Viladoms, piano

Anna and Amanda discuss Black History Month and how Barnes and Noble got it wrong.   Our book of the week is A Moth to a Flame by Stig Dagerman, translated by Benjamin Miers Cruz with an introduction by Siri Hustvedt. We love the Penguin Writers Series but this one was not for us.   Coming up, Girl, Woman, Other by Bernardine Evaristo and The Man Who Saw Everything by Deborah Levy. Follow us! Facebook: Books On The Go Email: booksonthegopodcast@gmail.com Instagram: @abailliekaras and @amandalhayes99 Litsy: @abailliekaras Twitter: @abailliekaras Credits Artwork: Sascha Wilkosz

durée : 00:06:05 - L'Idée culture - par : Mattéo Caranta - L'enfant brûlé, Stig Dagerman, Gallimard, 1956. - réalisation : Jean-Christophe Francis

Uppläsning: Clas Göran Söllgård Önskad av: Ingegärd Stenbäck, Skene MUSIK Franz Schubert: Frühlingsglaube EXEKUTÖR Leslie Howard, piano

Slackerromanen och slackern själv hade sin storhetstid under 1990-talet. Men vad ville denna figur egentligen? Och var tog den vägen? Författaren Martin Engberg söker och hittar henne i ny skepnad. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det fanns en tid i mitt liv när jag bodde i ett rum med svarta gardiner och sov på en madrass på golvet, inhyrd hos en vän i en medelstor svensk stad. Medan min kompis pluggade ägnade jag mig åt att skriva ett tidigt romanförsök och förutom sådant som Dagerman, kom inspirationen från böcker i vilka människorna liksom vi var unga, gick och stämplade och levde ett pliktlöst liv. Böcker som kunde tilltala en ung författar-wannabe eftersom de, på grund av sitt ämne, framstod som litterärt möjliga att imitera. Slackerlitteratur. I boken Not Working argumenterar psykologen Josh Cohen för att det behov av att inte arbeta många av oss har borde erkännas samma status som arbetet självt. Inte som återhämtning för ökad prestation, utan som något i sig meningsfullt. Med hjälp av fallstudier av personer han mött i sin kliniska praktik och olika konstnärskap konstruerar Cohen fyra typer vars minsta gemensamma nämnare är vantrivsel i förhållande till den gängse synen på arbete. Han ger dem namn som Den utbrände, Slusken, Dagdrömmaren och just det ... Slackern. Slackern var alltså även före 90-talet sammanknippad med företeelser som uttrycker en ovilja mot att inrätta sig som en medborgare i nationens tjänst. Slackern, tänker jag, vad hände med slackern? Det var som att jag skickats tillbaka till det där rummet med svarta gardiner. Vad var det egentligen som skrevs där och varför? I ett försök att orientera mig plockar jag upp Per Hagmans debutbok, Cigarett från 1991. Alla markörerna är där, men att läsa om andras festande blir snabbt monotont och den grabbiga jargongen är kvävande. Det är något annat jag letar efter. Claes Holmströms bok Tredje stenen från solen från 1994 som jag måste ha läst vid den här tiden är svårare att få tag på än Cigarett. Av någon anledning är det kö på bibliotekets enda exemplar. I väntan på att kunna lägga händerna på ett ex ser jag om Richard Linklaters film Slacker från 1990 för att få ordning på begreppet. Det var framför allt den som gav ordet en för decenniet samtida betydelse, tidigare hade det till exempel använts om personer som under första och andra världskriget i USA inte ville göra militärtjänst. Slackern var alltså även före 90-talet sammanknippad med företeelser som uttrycker en ovilja mot att inrätta sig som en medborgare i nationens tjänst. Sedan drog den på sig en Nirvana T-shirt och blev synonym med en ironisk cyniker som var skeptisk mot det mesta. Inte minst äta-jobba-sova-dö-samhället. Eller som en karaktär uttrycker det i Slacker: Åt helvete med den sortens jobb du måste ha för att försörja dig! [] Se på mig! Jag klarar mig fint. Jag kanske inte lever på något bra sätt, men jag behöver åtminstone inte arbeta för att göra det. Eller, för den delen, med artisten Becks ord: Im a loser baby so why dont you kill me? Kameran i Linklaters film förflyttar sig sömlöst mellan olika karaktärer. Alla visar de upp en livshållning som speglar filmens titel. De delar med sig av sina teorier om världen på ett ofta spånigt, kvasiintellektuellt eller konspiratoriskt sätt, om det inte rör sig om rena fantasier, men de existentiella frågorna pockar på underifrån. De flesta av figurerna är unga, merparten män, men här finns också kvinnan på filmens affisch som försöker kränga en burk som hon påstår innehåller ett av Madonnas pubeshår, och på det sättet exemplifierar generationens förtrolighet med en global populärkultur och dess mytbildningar. En av anledningarna till att filmen, trots att den är en tidsskildring, inte känns daterad på samma sätt som Hagmans Cigarett, är att den utgör en provkarta över flera olika existenser utan att låsa sig vid ett enskilt perspektiv. Kategorin berättelser om pojkmännen som är barn till Lundells Jack, som i sin tur var barn till Jack Kerouacs beatniks, är vid det här laget mättad med råge. Antagligen är det därför (utöver rent litterära kvaliteter) som de skildringar i genren som kommit fram på senare år, har kvinnor som författare och huvudpersoner. Karolina Ramqvist skriver Alltings början med en feministisk blick. Huvudpersonen i Tone Schunnessons Tripprapporter uttrycker en liknande brist på kontakt med sina känslor som Hagmans jag i Cigarett, men könsskillnaden ger en förskjutning i maktbalansen. Huvudpersonens sätt att leva blir på det sättet en provokation mot vissa tabun, som i högre grad fortfarande gäller kvinnor än män, till exempel när det kommer till hur sexuella begär uttrycks. Slackern [...] faller mellan kolumnerna för vad rigida utvärderingssystem kan mäta. Men frågan är om inte Ottessa Moshfeghs My year of rest and relaxation från 2018 frambringat den ultimata slackern. Huvudpersonen i boken bestämmer sig helt sonika för att med hjälp av ett mindre apotek av droger gå i idé under ett helt år i väntan på att alla problem ska försvinna. Möjligen skulle det ambitiösa i projektet kunna diskvalificera detta som en slackerskildring. Å andra sidan är alla andra referenser på plats, från dyrkandet av VHS-spelaren och den nördiga besattheten av film, till den cyniska blicken och oviljan att inordna sig i ett uppstyrt samhällsliv. Dessutom är det något så udda som en närhistorisk roman i genren eftersom den utspelar sig runt millennieskiftet. Och huvudpersonen i Moshfeghs bok är inte den enda som söker en väg ut ur en kris med hjälp av slackern. I Not Working berättar Josh Cohen hur Linklaters film hjälpte honom ur den livskris han hamnat i som doktorand. Genom att hävda allas rätt att leva i sin egen takt gav den honom tillåtelse att vara kreativ på det sätt som passade honom. När han lät skrivandet ske på de tider och i de intervaller som föll sig naturligt för honom ofta efter långa perioder av inaktivitet lossnade skrivkrampen. Han hade hittat sin livsrytm. Sedan påpekar Cohen att det förstås finns tider när den egna rytmen måste inordnas med andras, för att vi har familj, lönearbete, eller ett husdjur att ta hand om, men säger att det kanske är då det är som viktigast att hålla fast vid dess anda av olydnad och vägran. Dess benägenhet till aktivitet och inaktivitet utan mål och mening. Slackern inom oss är helt enkelt den där som har en tendens att göra saker som faller mellan kolumnerna för vad rigida utvärderingssystem kan mäta. Jag inser att jag inte behöver Claes Holmströms bok. Det var det här jag letade efter. Inte fler skildringar av vilsna unga män. Tiden i rummet med svarta gardiner gav mig en möjlighet att utforska min egen rytm och när jag drömmer mig tillbaka dit är det för att jag behöver påminna mig om att jag fortfarande har en sådan. Det har inget med MTV, humorprogrammet Knesset eller krogrundor att göra. Tvärtom är det en uppmaning att söka andra berättelser, sådana som de i Slacker, som obekymrat slingar sig fram längs sina egna vägar, samtidigt som de möter och sluter upp med andra berättelser, utan att bry sig om ifall de gör på rätt sätt. Och det kommer att vara andra berättelser idag än på 90-talet. Slackern utmanar det obestridda privilegium handling och målinriktning har i vår kultur av skrupellös kapitalisering och konkurrens. Hon tar sig an den fundamentala frågan om vad som gör livet värt att leva, skriver Cohen. Det tar jag med mig. Resten kan få sjunka tillbaka till sitt 90-tal. Martin Engberg, författare

1-Kosovo, decimo anniversario dell’ indipendenza tra poche luci e molte ombre. ( Francesco Martino – OBC) ..2-Angela Merkel ha un problema: i Land orientali sempre più dominati culturalmente dai movimenti di estrema destra...( Flavia Mosca Goretta) ..3-L’anno del cane. 450 milioni di cinesi si sono spostati per festeggiare il capodanno in famiglia. Il gala della vigilia in tv visto da 700 milioni di persone. A Pechino vietati i fuochi ..per combattere l’inquinamento. ( Gabriele battaglia) ..4-In catalogna esiste un problema politico di primo ordine che richieda una soluzione giusta. la conferenza episcopale catalana..approva all’unanimità un’invito al dialogo...5-Gran Bretagna. Il governo pronto a scarcerare prima dei termini migliaia di detenuti per ridurre il sovraffollamento delle carceri. ..6-” l’autunno tedesco” ristampa dei racconti di stig dagerman, giovane scrittore e giornalista svedese che nel 1946 viaggiò nella Germania devastata. ( Roberto Festa)

1-Kosovo, decimo anniversario dell’ indipendenza tra poche luci e molte ombre. ( Francesco Martino – OBC) ..2-Angela Merkel ha un problema: i Land orientali sempre più dominati culturalmente dai movimenti di estrema destra...( Flavia Mosca Goretta) ..3-L’anno del cane. 450 milioni di cinesi si sono spostati per festeggiare il capodanno in famiglia. Il gala della vigilia in tv visto da 700 milioni di persone. A Pechino vietati i fuochi ..per combattere l’inquinamento. ( Gabriele battaglia) ..4-In catalogna esiste un problema politico di primo ordine che richieda una soluzione giusta. la conferenza episcopale catalana..approva all’unanimità un’invito al dialogo...5-Gran Bretagna. Il governo pronto a scarcerare prima dei termini migliaia di detenuti per ridurre il sovraffollamento delle carceri. ..6-” l’autunno tedesco” ristampa dei racconti di stig dagerman, giovane scrittore e giornalista svedese che nel 1946 viaggiò nella Germania devastata. ( Roberto Festa)

Bevakningen av kung Gustaf V:s begravning i november 1950 dominerar innehållet i både radio och tidningar. Det här upprör poeten Stig Dagerman som ser det hela som ett enda stort sorgeskådespel.

Pippi, Bamse och Dagerman ställs mot nykritik, affektiva felslut och litterär identifikation. Samtal med litteraturvetaren Jonas Andersson. Mars 2016.