Podcast appearances and mentions of India Song

durée : 01:56:45 - Fictions / Théâtre et Cie - Dans l'Inde britannique des années 1930, à l'ambassade de France de Calcutta, des voix évoquent le souvenir d'une femme aujourd'hui disparue et inhumée au cimetière de la ville : Anne-Marie Stretter épouse de l'ambassadeur.

durée : 01:56:45 - Fictions / Théâtre et Cie - Dans l'Inde britannique des années 1930, à l'ambassade de France de Calcutta, des voix évoquent le souvenir d'une femme aujourd'hui disparue et inhumée au cimetière de la ville : Anne-Marie Stretter épouse de l'ambassadeur.

Entre Helvètes underground, musique de chambre malienne à Tokyo et Pays basque espagnol… Tous les mois, Sophian Fanen sélectionne cinq nouveautés, histoire d'agrandir votre discothèque préférée. Pour le mois de mai, Sophian vous propose cette playlist : Verde Prato, « Bihotz Iraultzaileak », tiré de l'album Bizitza Eztia (Plan B Records, 2025) Anna Ferrer, « Son tus ojos dos puñales », tiré de l'album Parenòstic (La Castanya, 2025) Baby Volcano, « Delish », tiré du EP Supervivenxia (Tom Boy Lab, 2025) Sami Galbi, « Dakchi Hani », tiré de l'album YIh Bye Bye (Les disques Bongo Joe, 2025) Salif Keita, « Kanté Manfila », tiré de l'album So Kono (Nø Førmat!, 2025)Puis la #SessionLive reçoit l'artiste suisse Léa Maria Friès pour la sortie de l'album Cleo.Issue de la scène musicale suisse dont les talents ne cessent d'éclore, la chanteuse Lea Maria Fries signe avec Cleo un premier album sous son nom, composant l'essentiel de la musique et les textes des chansons. Réalisée par Julien Herné, cette œuvre profonde et délicate est chargée d'histoires ; elle raconte la quête intime d'une artiste vers son avenir avec assurance, maturité et sensibilité.► Titres interprétés au grand studio« Witches Broom » Live 1 « India Song » (feat. Vincent Peirani - composition Carlos d'Alessio)« Just Passing » Live RFI► Line up : Lea Maria Fries (voix), Gauthier Toux (piano), Julien Herne (basse) et Antoine Paganotti (batterie). Son : Mathias Taylor, Benoît Le TirantAlbum Cleo (Heavenly Sweetness 2025)Site internet - Vidéos - BandcampRéalisation : Hadrien Touraud & Donatien Cahu

Entre Helvètes underground, musique de chambre malienne à Tokyo et Pays basque espagnol… Tous les mois, Sophian Fanen sélectionne cinq nouveautés, histoire d'agrandir votre discothèque préférée. Pour le mois de mai, Sophian vous propose cette playlist : Verde Prato, « Bihotz Iraultzaileak », tiré de l'album Bizitza Eztia (Plan B Records, 2025) Anna Ferrer, « Son tus ojos dos puñales », tiré de l'album Parenòstic (La Castanya, 2025) Baby Volcano, « Delish », tiré du EP Supervivenxia (Tom Boy Lab, 2025) Sami Galbi, « Dakchi Hani », tiré de l'album YIh Bye Bye (Les disques Bongo Joe, 2025) Salif Keita, « Kanté Manfila », tiré de l'album So Kono (Nø Førmat!, 2025)Puis la #SessionLive reçoit l'artiste suisse Léa Maria Friès pour la sortie de l'album Cleo.Issue de la scène musicale suisse dont les talents ne cessent d'éclore, la chanteuse Lea Maria Fries signe avec Cleo un premier album sous son nom, composant l'essentiel de la musique et les textes des chansons. Réalisée par Julien Herné, cette œuvre profonde et délicate est chargée d'histoires ; elle raconte la quête intime d'une artiste vers son avenir avec assurance, maturité et sensibilité.► Titres interprétés au grand studio« Witches Broom » Live 1 « India Song » (feat. Vincent Peirani - composition Carlos d'Alessio)« Just Passing » Live RFI► Line up : Lea Maria Fries (voix), Gauthier Toux (piano), Julien Herne (basse) et Antoine Paganotti (batterie). Son : Mathias Taylor, Benoît Le TirantAlbum Cleo (Heavenly Sweetness 2025)Site internet - Vidéos - BandcampRéalisation : Hadrien Touraud & Donatien Cahu

durée : 00:06:56 - Dans la playlist de France Inter - La chanteuse Suisse signe avec Cleo un disque aussi captivant que sensible. On écoute ce matin la seule chanson en français de l'album : "India Song" de Marguerite Duras.

Charulata (1964; Dir.: Satyajit Ray) Canon Fodder Episode 35 After the French fever dream of India Song, Daniel and Corys take their first real trip to the home country of Bengali maestro Satyajit Ray. But were your hosts stimulated enough by this deceptively simple story of an under-stimulated […] The post Charulata – Canon Fodder Episode 35 appeared first on Dare Daniel & Canon Fodder Podcasts.

Relationen mellan Marguerite Duras och den nästan fyrtio år yngre Yann Andréa var inte okomplicerad. Men stark. Elisabeth Hjorth skildrar deras möte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången den 4 maj 2017.En bar. Ganska elegant, trevlig. En man och en kvinna sitter vid ett av borden. Han är vacker, olycksbådande. Kvinnan har åldrats, hon måste fortfarande älskas. Någon betraktar paret, det finns alltid en betraktare. Betraktaren är jag.När Marguerite Duras och hennes följeslagare Yann Andréa möts första gången är hon en erfaren författare och han en bedrövad ung man. Det är i alla fall så mötet gestaltas i hennes sena roman ”Yann Andréa Steiner”.1980 börjar järnridån ska i sina grundvalar av de strejkande arbetarna i Gdansk. Duras placerar mötet med Yann i denna politiska kontext, i ett Europa sargat av minnen och förtryck. Hon har ännu inte skrivit ”Älskaren” som ska ge henne läsare över hela världen och som hon själv kallar en flygplatsroman hon skrev när hon var full. Hon har haft framgångar med sina filmer men skrivandet har gått i stå. Ensamheten i det stora huset vid Atlanten är stor som Europas ensamhet. Det är nu som hon möter en 38 år yngre man och de inleder ett beroende av varandra lika starkt som beroendet av alkoholen och skrivandet.Marguerite Duras film ”India Song” visas på en liten biograf i staden där Yann bor. Efteråt går de till en bar. Det är Yann, hans filosofistuderande kompisar och så Marguerite. Hon dricker två whisky och han följer henne till parkeringen där hennes Renault 16 står. Han frågar om hon har några älskare. Hon säger: ”Inte nu längre”. Han frågar hur snabbt hon kör. Hon svarar: ”I 140, liksom alla som har en R16”.Yann börjar skriva till Marguerite. Han älskar henne redan, så som man älskar en författare för böckerna hon skrivit, för att de handlar om en själv. Det är korta brev, små biljetter nästan. Marguerite svarar inte, men hon sparar Yanns rader. Sedan ska hon säga att de är det bästa han har åstadkommit i textväg. Sedan ska hon säga att hon tyckte om rösten i breven, den som skulle bli rösten i hennes liv.När breven slutar komma blir Marguerite nervös. Hon är redan beroende av dem. Varför har han tystnat? Hon kan inte tro att han förlorat intresset, kanske har han dött? Hon skriver tillbaka och kontakten återupptas. En dag ringer Yann för att tala om att han kommer på besök. ”När kommer ni?”, frågar hon. ”Imorgon klockan elva”, svarar han.Det är så det går till när Duras gör Yann till litteratur. Det är inte första gången, och han är inte den ende. I Duras böcker rör sig människorna i hennes liv ständigt. De blir mytiska och främmande, antar nya former, byter namn och historier med varandra.En ny bar, den liknar den första. Bara en annan stad, de har kört hela dagen. Mest av allt älskar mannen och kvinnan att åka i bilen tillsammans. Att stanna på en bar eller ett café och hitta på historier om människorna de ser.När Yann väl anlänt med bussen den där dagen stannade han kvar till Marguerite Duras död sexton år senare. Han blev hennes musa, hennes assistent, hennes beskyddare. Han renskrev hennes bilder av deras gemensamma tillvaro, han räddade kanske hennes liv. Hon var ensam, hon drack. Hon behövde en vän, men hävdar envist att Yann var hennes älskare.Den kärlek till Yann som går att spåra i Duras böcker, starkast i ”Emily L”, inverterad i ”Älskaren”, närvarande i bok efter bok, blir en litterär gåta. En kvinna som har levt med krig och förlorat ett barn, som är besatt av att skriva och vars författarskap dignar under nittonhundratalets blodiga historia. Hur ska hon älska en man som är så ung? En pojke vars begär driver honom till barerna på nätterna, i jakt på vackra män från Buenos Aires och Santiago. Detta är inte den tonåriga Marguerite Duras kärlek till en kinesisk miljardär, inte heller den uppoffrande smärtsamma kärleken till maken Robert L, som återvände från koncentrationsläger och tillfrisknade under hennes vård. Kärleken mellan Marguerite och Yann är märkt av litteratur, av den förödande och fruktbara sammanblandningen av liv och skrivande.Yann älskar Marguerites böcker. Hon älskar honom för hans röst, hans kropp, hans tankar. Denna åldrade kvinnas kärlek är luttrad och hjärtskärande, på en gång illusionsfri och påstridig. Det är en skyddslös kärlek, galen, den vet för mycket, den vet allt, men den förstår inte. Åldern, erfarenheten, visdomen kan inte hjälpa hjärtat.Och han? Mannen är för ung. Han är för intelligent. Han är för upptagen med att undersöka om livet är värt att leva.När Yann kommer till Marguerite är hans pengar slut. Hon betalar för vinet och maten. De talar i timmar, om att skriva, om att läsa. Marguerite säger att hon lätt skulle byta alla Roland Barthes böcker mot platserna i Indokina där hon växte upp. Barthes rådde henne en gång att återvända till stilen i hennes första ”så enkla och så förtjusande” romaner. Hon förlåter honom aldrig för hans nedlåtenhet. Hon vägrar vara nyanserad och tolerant. Så länge hon levde och efter sin död karaktäriseras detta raseri som pinsamt, ovärdigt, kvinnligt. Hon ger generationer kvinnor hopp genom att vara så genant som ingen kvinna får vara.Är det pinsamheten som får Yann att vända sig bort? Som får honom att säga: ”Ni kommer att överges av alla, för ni är galen, omöjlig att stå ut med”. Är det galenskapen som får honom att återvända, ständigt? Som får honom att gå tillbaka till henne när gryningen reser sig ur havet, lämna sina älskare och återvända till huset och kontrollera att manuskriptet hon arbetar med ligger kvar på bordet?Yann Andréa älskar Marguerite Duras böcker, men böckerna är hon. Hans liv blir hennes. Han låter sig förvandlas till en litterär karaktär, och beskriver det själv så. När hon är död fortsätter han författa brev till henne.Hon för sin del kan inte motstå någon som är så barnslig, som vill ha allt och allt på en gång. Hon vill ha denna nya kropp, lång och mager. Hon vill höra denna otroligt mjuka röst som är kunglig och återhållen. För att behålla honom måste hon hota med att kasta manuskriptet i havet.Marguerite Duras vet att kärleken till Yann Andreá blir acceptabel om hon utelämnar det pinsamma, om hon låter det vara en historia om två intellektuella som är besatta av litteratur. Hon vägrar. Yann är hennes älskare. Hon tvekar att skriva ner det, men gör det ändå: ”Efteråt sa ni att jag hade en osannolikt ung kropp” Yann kommer att förneka att han någonsin sagt något så löjligt, att det någonsin funnits en sådan historia.Den är en hård historia. Marguerite skriver: ”Ibland är jag rädd från det att ni vaknat. Liksom alla män förvandlas ni till kvinnomördare varje dag, om så bara för några sekunder”. Yann får vredesutbrott och de skrattar tillsammans när det är över. Hon skriver: ”Det händer att jag grips av ömhet för den sortens människor som vi är”.Lika centralt som raseriet är för Duras författarskap är förmågan till ömhet. I hennes sista bok ”Det är allt”, delvis en dialog med Yann, ligger denna ömhet i öppen dager tillsammans med hotet av den nära förestående separationen.Det är ingen bar längre, det är en dödsbädd. Den vackre mannen frågar: ”Hur skulle ni beskriva mig? Den döende kvinnan svarar: ”Outgrundlig. Den mest förtrollande människa jag mött. Ett gammalt svin.” Hon svarar: ”Jag älskar er. Adjö.”Elisabeth Hjorthförfattare, etiker och professor i litterär gestaltning LitteraturMarguerite Duras:Yann Andréa Steiner. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms förlag, 2017.Horan på den normandiska kusten. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms 2015.Det är allt. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms, 2013.Emily L. Översättning Britt Arenander, Modernista, 2011.Dödssjukdomen. Översättning Marie Werup, Modernista, 2007Blå ögon svart hår. Översättning Kerstin Hallén, Albert Bonniers förlag, 1988. FaktaMarguerite Duras föddes 1914 och växte upp franska Indokina. Hon betraktas som en av 1900-talets framträdande och säregna författare och filmare. Bland hennes rika produktion kan nämnas ”Älskaren”, ”Smärtan”, ”En fördämning mot stilla havet”, ”Hiroshima, mon amour” och ”Att skriva”. Under 2000-talet har svenska översättningar av hennes böcker utgivits på hela sex olika förlag. Duras dog 1996.Yann Andréa (1952-2014) hette egentligen Yann Lemée

India Song (1975; Dir.: Marguerite Duras) Canon Fodder Episode 30 Daniel and Corky travel to 1930s India by way of 1970s France for this haunting look at decaying colonialists. INDIA SONG FACTS & FIGURES Sight & Sound  2022 Critics Poll Ranking: #146 (tied) Cannes Film Festival premiere: May […] The post India Song – Canon Fodder Episode 30 appeared first on Dare Daniel & Canon Fodder Podcasts.

Extrait : « … En 1975, Marguerite Duras adapte au cinéma sa pièce de théâtre India Song, elle-même inspirée de son roman Le vice-consul, publié en 66. Le film, avec Delphine Seyrig et Michael Lonsdale, est une énorme prise de chou, pardonnez l'expression mais il ne pouvait en être autrement avec la Duras, qui, si elle écrit sublimement, n'a aucune idée des techniques de tournage. Résultat, les acteurs ne parlent pas, leurs lèvres ne bougent pas, les dialogues sont ajoutés en voix off, imagine le truc … » Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

Sintonía: "St 100/6" - Big Star"Feel", "The Ballad of Goodo", "In The Street", "Thirteen", "Don´t Lie To Me", "The India Song", "When My Baby´s Beside Me" y "Watch The Sunrise", extraídas del primer álbum de la banda de Memphis, Tennessee, titulado "#1 Record" (Ardent Records/Stax, 1972)"O My Soul", "Life Is White", You Get What You Deserve", "Back Of A Car", "September Gurls" y "I´m In Love With A Girl", extraídas del 2º LP, "Radio City" (Ardent Records/Stax, 1974) Todas las músicas compuestas e interpretadas por Big StarExiste una reedición en CD que aglutina ambos álbumes completos, editada por Fantasy en 1992Escuchar audio

Marguerite Duras's provocative take on adultery

For this Warner Bros. 1946 episode we watched two fantastical biopics, Devotion (directed by Curtis Bernhardt), starring Ida Lupino and Olivia de Havilland as Emily and Charlotte Brontë, and Night and Day (directed by Michael Curtiz), starring Cary Grant as Cole Porter and Monty Woolley as himself. We found them to be like night and day in terms of their quality, but you'll have to listen to find out which of the two we deemed redeemable. And then for something completely different: in a long Fear and Moviegoing in Toronto segment, tragic love, communism, colonialism, demons, and various approaches to deconstructing cinema dominate our discussion of the first half of TIFF Cinematheque's Marguerite Duras retrospective.  Time Codes: 0h 00m 35s:      DEVOTION [dir. Curtis Bernhardt] 0h 33m 42s:      NIGHT AND DAY [dir. Michael Curtiz] 0h 46m 48s:      Fear and Moviegoing in Toronto: Détruire dit-elle (1969), La femme du Gange (1974), India Song (1975), Son nom de Venise dans Calcutta désert (1976) and Le camion (1977) by Marguerite Duras Studio Film Capsules provided by The Warner Brothers Story by Clive Hirschhorn Additional studio information from: The Hollywood Story by Joel W. Finler                                +++ * Marvel at our meticulously ridiculous Complete Viewing Schedule for the 2020s * Intro Song: “Sunday” by Jean Goldkette Orchestra with the Keller Sisters (courtesy of The Internet Archive) * Read Elise's latest film piece on Preston Sturges, Unfaithfully Yours, and the Narrative role of comedic scapegoating. * Check out Dave's new Robert Benchley blog – an attempt to annotate and reflect upon as many of the master humorist's 2000+ pieces as he can locate – Benchley Data: A Wayward Annotation Project!  Follow us on Twitter at @therebuggy Write to us at therebuggy@gmail.com   We now have a Discord server - just drop us a line if you'd like to join! 

Just before we crack open the year's first big blockbuster release, Cole, Zach, and guest Ryley take a trip back in time to discuss the hypnotic appeal of Marguerite Duras' sensual, dark, and experimental India Song.

Hosts Jim DeRogatis and Greg Kot are taking a sonic vacation from another dreary winter by sharing their favorite songs about getting away! They also hear selections from the production staff and they review the new record from Kali Uchis.Join our Facebook Group: https://bit.ly/3sivr9TBecome a member on Patreon: https://bit.ly/3slWZvcSign up for our newsletter: https://bit.ly/3eEvRnGMake a donation via PayPal: https://bit.ly/3dmt9lUSend us a Voice Memo: Desktop: bit.ly/2RyD5Ah Mobile: sayhi.chat/soundops Featured Songs:Lenny Kravitz, "Fly Away," 5, Virgin, 1998The Beatles, "With A Little Help From My Friends," Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band, Parlophone, 1967Kali Uchis, "¿Cómo Así?," Orquídeas, Geffen, 2024Kali Uchis, "Me Pongo Loca," Orquídeas, Geffen, 2024Kali Uchis, "Pensamientos Intrusivos," Orquídeas, Geffen, 2024Kali Uchis, "Igual Que Un Ángel," Orquídeas, Geffen, 2024Weezer, "Island in the Sun," Weezer (Green Album), Geffen, 2001The Ventures, "Hawaii Five-O," Hawaii Five-O, Liberty, 1969The Beginning of the End, "Funky Nassau Pt. 1," Funky Nassau, Alston, 1971Guided By Voices, "Motor Away," Alien Lanes, Matador, 1995Amyl and the Sniffers, "Hertz," Comfort to Me, B2B, 2021Willie Nelson, "On the Road Again," Honeysuckle Rose, Columbia, 1980Pink Floyd, "Point Me at the Sky," Point Me at the Sky (Single), EMI, 1968Joni Mitchell, "Free Man in Paris," Court and Spark, Asylum, 1974Jonathan Richman & The Modern Lovers, "I Love Hot Nights," Modern Lovers 88, Rounder, 1988Big Star, "The India Song," #1 Record, Ardent, 1972Ronnie Spector & The E Street Band, "Say Goodbye To Hollywood," Say Goodbye To Hollywood (Single), Epic, 1977Summer Salt, "Driving to Hawaii," Driving to Hawaii, Cherry Lime, 2014Kraftwerk, "Europe Endless," Trans-Europe Express, Capitol, 1977Bronski Beat, "Small Town Boy," The Age of Consent, London, 1984A Tribe Called Quest, "I Left My Wallet in El Segundo," People's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm, Jive, 1990Rihanna, "Desperado," Anti, Westbury Road, 2016The B-52's, "Roam," Cosmic Thing, Reprise, 1989Eleanor Friedberger, "It's Hard," Rebound, French Kiss, 2018James Brown, "Funky Drummer (Pt. 1 & 2)," Funky Drummer (Single), King, 1970See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Jody Stephens shares memories of Big Star, vinyl & cover art for "#1 Record", "Radio City", "Third", Chris Bell & the master tapes, rare records, the upcoming Australian tour for "Those Pretty Wrongs" and more! Topics include: Jody has never been good with vinyl “Those Pretty Wrongs” are coming to Australia Continuing to use Ardent Studios The Ardent logo and label design introduced with the Big Star debut What happened to the neon star from Big Star album cover? The cover photo from Big Star's “Radio City” album Big Star “Third” multiple album covers Finding a new label for Big Star “Third” Will vinyl be on the merch table for “Those Pretty Wrongs” Australia shows? Pressing 250 Big Star “Third” records to find a new label PVC Records release of Big Star “Third” An aborted single of “The Ballad of El Goodo” Rare Big Star records – Brazil EP Mislabelled Big Star singles Test pressings of “#1 Record” would have been handled by Chris Bell The care and attention for cutting Big Star records Inscription in the “#1 Record” runout groove 1st pressings of “#1 Record” had a poster Why was “O My Soul” in mono? Was Chris still working on songs for “Radio City”? Chris destroyed the Big Star multitrack tapes – “The India Song” multitrack may have survived Chris Bell's motivation for destroying the tapes Was Chris Bell aware of the building legend of Big Star before his death? Jody spoke to Chris about a Big Star reunion prior to his passing Memories of Big Star live shows in early 70s Live recordings of Big Star – Rock Writers Convention How does Jody look back at the Big Star years? Developing songs / material for “Those Pretty Wrongs” Chris Stamey is still involved in Jody's music Jody's memories of playing in Australia Interview wrap up See "Those Pretty Wrongs" in Australia, tickets & details are here. High-resolution & Commercial Free version of this interview available at: www.Patreon.com/VinylGuide Listen on Apple: https://apple.co/2Y6ORU0 Listen on Spotify: https://spoti.fi/36qhlc8

For our Paramount 1942 episode, we hit the road with a comedy with a lot on its mind, Preston Sturges' Sullivan's Travels, and a comedy without any mind, the Hope/Crosby road movie Road to Morocco. We debate just how much deep thinking a comedy should do and consider what kind of thinking comedy itself can do without any help from an auteur. We also isolate some of the unusual features of the Hope/Crosby double act that lend Road to Morocco an invigorating unpleasantness. And then, in our Fear and Moviegoing in Toronto segment, we start off the TIFF Cinematheque Delphine Seyrig retrospective with a feminist documentary directed by the actress, Be Pretty and Shut Up!, and a couple of mind-bending European art films about the leisure class, Marguerite Duras' India Song and Alain Resnais' Last Year at Marienbad.  Time Codes: 0h 01m 00s:      SULLIVAN'S TRAVELS [dir. Preston Sturges] 0h 35m 39s:      ROAD TO MOROCCO [dir. David Butler] 0h 55m 34s:      FEAR & MOVIEGOING IN TORONTO – Delphine Seyrig series at TIFF: Sois belle et tais-toi (1981), India Song (1975) and L'année dernière à Marienbad (1961)   Studio Film Capsules provided by The Paramount Story by John Douglas Eames Additional studio information from: The Hollywood Story by Joel W. Finler                                     +++ * Marvel at our meticulously ridiculous Complete Viewing Schedule for the 2020s * Intro Song: “Sunday” by Jean Goldkette Orchestra with the Keller Sisters (courtesy of The Internet Archive) * Read Elise's latest film piece on Preston Sturges, Unfaithfully Yours, and the Narrative role of comedic scapegoating. * Check out Dave's new Robert Benchley blog – an attempt to annotate and reflect upon as many of the master humorist's 2000+ pieces as he can locate – Benchley Data: A Wayward Annotation Project!  Follow us on Twitter at @therebuggy Write to us at therebuggy@gmail.com   We now have a Discord server - just drop us a line if you'd like to join!         

Vi har sett den nya filmen "Emily" och varit hemma hos den brittiska enboksförfattaren och 1800-talsikonen. Hur svindlande känns hennes höjder i dag? Våra litteraturkritiker Lina Kalmteg och Anna Tullberg diskuterar hur Emily Brontë framstår nu när tiden har gått sedan hennes glansdagar och det snart är ett halvt sekel även sedan hon inspirerade Kate Bush till att skriva hitlåten "Wuthering Heights". Dessutom intervjuar vår reporter Björn Jansson skådespelaren Frances O'Connor, som gör sin regidebut med filmen "Emily".VI TRÄFFAR EN AUGUSTNOMINERAD FÖRFATTARE HEMMA I ALBYP1 Kulturs reporter Nina Asarnoj träffar författaren och läraren Nora Khalil, som med sin debut- och ungdomsroman "Yani" blev nominerad till August-priset som delas ut på måndag. Den kretsar kring en grupp ungdomar i en förort utanför Stockholm och deras väg in i samhället.MER INFÖR AUGUST: JOHANNES ANYURUS BLICK PÅ UTANFÖR- OCH INNANFÖRSKAPVår litteraturredaktör Lina Kalmteg träffade tidigare i höstas författaren Johannes Anyury, en av favoriterna till att ta hem det skönlitterära August-priset i vuxenklassen för romanen "Ixelles" - som bland mycket annat också kretsar kring ungdomar på glid hit och dit. Inför måndagens gala sänder vi en nedkortad version av intervjun.Lina Kalmteg kommer även tillbaka in i studion för att fundera lite kring vem eller vilka som kan få det skönlitterära priset i vuxenklassen.VECKANS KLASSIKER: "INDIA SONG" AV MARGUERITE DURASFranska Marguerite Duras är en av 1900-talets stora författare, som också blev filmregissör sent i livet. Nu ligger hennes film "India Song" ute på SVT Play. Kulturredaktionens Katarina Wikars har sett och sett om filmen och diskuterar den i detta mycket personliga program. Det sändes första gången 2015.Programledare: Måns Hirschfeldt. Producent: Mattias Berg.

Den franska författaren Marguerite Duras har förändrat romanen men vad gjorde hon med filmen? Trött på att få sina filmmanus förvanskade av regissörerna bestämde hon sig för att göra dem själv. Katarina Wikars tar sig en titt på hennes film "India Song" från 1975. De som talar är aldrig i bild. Kameran rör sig lika långsamt som en zenbuddistisk munk. De som är i bild gör ingenting. Bara väntar. Allt har redan hänt. Händer hela tiden. Fast det syns inte på utsidan mer. Vad gör de på dagarna? De har hur mycket tid som helst att vara fångar i sina vaga känslor. Duras urholkar sina karaktärer, sa någon. Nära nollpunkten. De vet ingenting. Dansade de? De dansar. Vicekonsuln gråter. Varje natt. Morgonen därpå finner den egentliga filmen sin form i minnet, sa Duras. Somligt har då redan försvunnit helt. Annat har förändrats på ett avgörande sätt under natten. Ur radioarkivet: Carl-Johan Malmberg, Anita Björk och Anders Ahlbom.

What are your most favorite and least-loved songs on Big Star's #1 Record? Gee, no power pop nerds are going to have an opinion on this one. Memphis' finest 1972 export got the most votes in our second request election, thanks to a nomination by painter William Feuer. This episode has wide-eyed virginal opinions from Jim, who loves many of the groups famously influenced by this record but had never heard it plus a ton of fun uberfan Adam tales from Elliott Smith requests to one-off Big Star tribute nights plus the usual eloquent ramblings of Dan and Sam. A must-listen for fans of Indian songs. Hear it at WeWillRankYouPod.com, Apple, Spotify and your local Big Star grocery store. FILE UNDER/SPOILERS: Big Star, Feel, #1 Record, The Ballad of El Goodo, Chris Bell, In the Street, power pop, Thirteen, Alex Chilton, Don't Lie to Me, the Posies, The India Song, Jody Stephens, When My Baby's Beside Me, Andy Hummel, My Life Is Right, Teenage Fanclub, Give Me Another Chance, the Replacements, Try Again, the Lemonheads, Ardent Studios, Watch the Sunrise, Elliott Smith, ST 100/6, Power Pop Pop Pop, 1972. US: http://www.WeWillRankYouPod.com wewillrankyoupod@gmail.com http://www.facebook.com/WeWillRankYouPod http://www.instagram.com/WeWillRankYouPod http://www.twitter.com/WeWillRankYouPo http://www.YourOlderBrother.com (Sam's music page) http://www.YerDoinGreat.com (Adam's music page) https://open.spotify.com/user/dancecarbuzz (Dan's playlists)

The REAL episode 50. Chris and Nick talk about India Song and Dirty Harry. Yeah, it's still ACABEFC (Except For Columbo). Each episode contains roughly an hour of rambling about anywhere from one to four movies (or so). New episodes uploaded every Monday. Patreon: https://www.patreon.com/esapod Twitter: https://twitter.com/esapod Instagram: https://www.instagram.com/eatingsoupa... YouTube: https://www.youtube.com/channel/UCO94... Website: eatingsoupalone.com   Special thanks to Delaney Craig for our theme music.

Relationen mellan Marguerite Duras och den nästan fyrtio år yngre Yann Andréa var knappast okomplicerad. Men den var stark. Elisabeth Hjorth skildrar ett möte som sammanfogade livet med litteraturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången den 4 maj 2017.En bar. Ganska elegant, trevlig. En man och en kvinna sitter vid ett av borden. Han är vacker, olycksbådande. Kvinnan har åldrats, hon måste fortfarande älskas. Någon betraktar paret, det finns alltid en betraktare. Betraktaren är jag.När Marguerite Duras och hennes följeslagare Yann Andréa möts första gången är hon en erfaren författare och han en bedrövad ung man. Det är i alla fall så mötet gestaltas i hennes sena roman Yann Andréa Steiner, som nu finns på svenska i översättning av Kennet Klemets.1980 börjar järnridån ska i sina grundvalar av de strejkande arbetarna i Gdansk. Duras placerar mötet med Yann i denna politiska kontext, i ett Europa sargat av minnen och förtryck. Hon har ännu inte skrivit Älskaren som ska ge henne läsare över hela världen och som hon själv kallar en flygplatsroman hon skrev när hon var full. Hon har haft framgångar med sina filmer men skrivandet har gått i stå. Ensamheten i det stora huset vid Atlanten är stor som Europas ensamhet. Det är nu som hon möter en 38 år yngre man och de inleder ett beroende av varandra lika starkt som beroendet av alkoholen och skrivandet.Marguerite Duras film India Song visas på en liten biograf i staden där Yann bor. Efteråt går de till en bar. Det är Yann, hans filosofistuderande kompisar och så Marguerite. Hon dricker två whisky och han följer henne till parkeringen där hennes Renault 16 står. Han frågar om hon har några älskare. Hon säger: Inte nu längre. Han frågar hur snabbt hon kör. Hon svarar: I 140, liksom alla som har en R16.Yann börjar skriva till Marguerite. Han älskar henne redan, så som man älskar en författare för böckerna hon skrivit, för att de handlar om en själv. Det är korta brev, små biljetter nästan. Marguerite svarar inte, men hon sparar Yanns rader. Sedan ska hon säga att de är det bästa han har åstadkommit i textväg. Sedan ska hon säga att hon tyckte om rösten i breven, den som skulle bli rösten i hennes liv.När breven slutar komma blir Marguerite nervös. Hon är redan beroende av dem. Varför har han tystnat? Hon kan inte tro att han förlorat intresset, kanske har han dött? Hon skriver tillbaka och kontakten återupptas. En dag ringer Yann för att tala om att han kommer på besök. När kommer ni?, frågar hon. Imorgon klockan elva, svarar han.Det är så det går till när Duras gör Yann till litteratur. Det är inte första gången, och han är inte den ende. I Duras böcker rör sig människorna i hennes liv ständigt. De blir mytiska och främmande, antar nya former, byter namn och historier med varandra.En ny bar, den liknar den första. Bara en annan stad, de har kört hela dagen. Mest av allt älskar mannen och kvinnan att åka i bilen tillsammans. Att stanna på en bar eller ett café och hitta på historier om människorna de ser. När Yann väl anlänt med bussen den där dagen stannade han kvar till Marguerite Duras död sexton år senare. Han blev hennes musa, hennes assistent, hennes beskyddare. Han renskrev hennes bilder av deras gemensamma tillvaro, han räddade kanske hennes liv. Hon var ensam, hon drack. Hon behövde en vän, men hävdar envist att Yann var hennes älskare.Den kärlek till Yann som går att spåra i Duras böcker, starkast i Emily L, inverterad i Älskaren, närvarande i bok efter bok, blir en litterär gåta. En kvinna som har levt med krig och förlorat ett barn, som är besatt av att skriva och vars författarskap dignar under nittonhundratalets blodiga historia. Hur ska hon älska en man som är så ung? En pojke vars begär driver honom till barerna på nätterna, i jakt på vackra män från Buenos Aires och Santiago. Detta är inte den tonåriga Marguerite Duras kärlek till en kinesisk miljardär, inte heller den uppoffrande smärtsamma kärleken till maken Robert L, som återvände från koncentrationsläger och tillfrisknade under hennes vård. Kärleken mellan Marguerite och Yann är märkt av litteratur, av den förödande och fruktbara sammanblandningen av liv och skrivande.Yann älskar Marguerites böcker. Hon älskar honom för hans röst, hans kropp, hans tankar. Denna åldrade kvinnas kärlek är luttrad och hjärtskärande, på en gång illusionsfri och påstridig. Det är en skyddslös kärlek, galen, den vet för mycket, den vet allt, men den förstår inte. Åldern, erfarenheten, visdomen kan inte hjälpa hjärtat.Och han? Mannen är för ung. Han är för intelligent. Han är för upptagen med att undersöka om livet är värt att leva.När Yann kommer till Marguerite är hans pengar slut. Hon betalar för vinet och maten. De talar i timmar, om att skriva, om att läsa. Marguerite säger att hon lätt skulle byta alla Roland Barthes böcker mot platserna i Indokina där hon växte upp. Barthes rådde henne en gång att återvända till stilen i hennes första så enkla och så förtjusande romaner. Hon förlåter honom aldrig för hans nedlåtenhet. Hon vägrar vara nyanserad och tolerant. Så länge hon levde och efter sin död karaktäriseras detta raseri som pinsamt, ovärdigt, kvinnligt. Hon ger generationer kvinnor hopp genom att vara så genant som ingen kvinna får vara.Är det pinsamheten som får Yann att vända sig bort? Som får honom att säga: Ni kommer att överges av alla, för ni är galen, omöjlig att stå ut med. Är det galenskapen som får honom att återvända, ständigt? Som får honom att gå tillbaka till henne när gryningen reser sig ur havet, lämna sina älskare och återvända till huset och kontrollera att manuskriptet hon arbetar med ligger kvar på bordet?Yann Andréa älskar Marguerite Duras böcker, men böckerna är hon. Hans liv blir hennes. Han låter sig förvandlas till en litterär karaktär, och beskriver det själv så. När hon är död fortsätter han författa brev till henne.Hon för sin del kan inte motstå någon som är så barnslig, som vill ha allt och allt på en gång. Hon vill ha denna nya kropp, lång och mager. Hon vill höra denna otroligt mjuka röst som är kunglig och återhållen. För att behålla honom måste hon hota med att kasta manuskriptet i havet.Marguerite Duras vet att kärleken till Yann Andreá blir acceptabel om hon utelämnar det pinsamma, om hon låter det vara en historia om två intellektuella som är besatta av litteratur. Hon vägrar. Yann är hennes älskare. Hon tvekar att skriva ner det, men gör det ändå: Efteråt sa ni att jag hade en osannolikt ung kropp Yann kommer att förneka att han någonsin sagt något så löjligt, att det någonsin funnits en sådan historia.Den är en hård historia. Marguerite skriver: Ibland är jag rädd från det att ni vaknat. Liksom alla män förvandlas ni till kvinnomördare varje dag, om så bara för några sekunder. Yann får vredesutbrott och de skrattar tillsammans när det är över. Hon skriver: Det händer att jag grips av ömhet för den sortens människor som vi är.Lika centralt som raseriet är för Duras författarskap är förmågan till ömhet. I hennes sista bok Det är allt, delvis en dialog med Yann, ligger denna ömhet i öppen dager tillsammans med hotet av den nära förestående separationen.Det är ingen bar längre, det är en dödsbädd. Den vackre mannen frågar: Hur skulle ni beskriva mig? Den döende kvinnan svarar: Outgrundlig. Den mest förtrollande människa jag mött. Ett gammalt svin. Hon svarar: Jag älskar er. Adjö.Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik LitteraturMarguerite Duras:Yann Andréa Steiner. Översättning Kennet Klemets, Ellerströmsförlag, 2017.Horan på den normandiska kusten. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms 2015.Det är allt. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms, 2013.Emily L. Översättning Britt Arenander, Modernista, 2011.Dödssjukdomen. Översättning Marie Werup, Modernista, 2007Blå ögon svart hår. Översättning Kerstin Hallén, Albert Bonniers förlag, 1988. FaktaMarguerite Duras föddes 1914 och växte upp franska Indokina. Hon betraktas som en av 1900-talets framträdande och säregna författare och filmare. Bland hennes rika produktion kan nämnas Älskaren, Smärtan, En fördämning mot stilla havet, Hiroshima, mon amour och Att skriva. Under 2000-talet har svenska översättningar av hennes böcker utgivits på hela sex olika förlag. Duras dog 1996.Yann Andréa (1952-2014) hette egentligen Yann Lemée   

We discuss the famed New Novelist/Filmmaker with a focus on HIROSHIMA MON AMOUR, NATHALIE GRANGER and INDIA SONG. Join the Patreon now for an exclusive episode every week, access to our entire Patreon Episode back catalogue, your name read out on the next episode, and the friendly Discord chat: patreon.com/theimportantcinemaclub Subscribe, Review and Rate Us on Apple Podcasts: podcasts.apple.com/us/podcast/the-…ub/id1067435576 Follow the Podcast: twitter.com/ImprtCinemaClub Follow Will: twitter.com/WillSloanESQ Follow Justin: twitter.com/DeclouxJ Check out Justin's other podcasts THE BAY STREET VIDEO PODCAST (@thebaystreetvideopodcast) and NO SUCH THING AS A BAD MOVIE (@nosuchthingasabadmovie) as well as Will's other podcast MICHAEL AND US (@michael-and-us)

Pour SessionLab, Hortense Volle a rencontré une étoile du jazz vocal, l'artiste sud-coréenne Youn Sun Nah. Un podcast à son image : élégant, bouleversant et avec beaucoup de musiques dedans. A écouter au casque (audio 3D). Youn Sun Nah est née et a grandi à Séoul, en Corée du sud. Après des études de lettres et une incursion dans une entreprise de mode, cette francophile amatrice de chanson commence à étudier le jazz et le chant à l'âge de 26 ans. C'était à son arrivée en France, en 1995. Aujourd'hui internationalement reconnue comme une étoile du jazz vocal, Youn Sun Nah impressionne par sa virtuosité, l'émotion de ses interprétations et son éclectisme : capable de passer avec élégance d'un son cristallin à un grave puissant, son répertoire compte des standard de jazz mais aussi des reprises de titres folk, pop ou heavy metal ! Vingt ans après la sortie, en Corée, de son premier album Reflet, Youn Sun Nah vient tout juste de livrer Waking World : son 11ème disque, mais le premier dont elle signe paroles et musiques. Cet opus est publié chez Arts Music, une division de Warner Music Group et c'est justement dans les locaux parisiens de ce label que je l'ai rencontrée…. SessionLab : une conversation en toute intimité et en audio 3D. Un podcast à écouter au casque. Pour suivre Youn Sun Nah :  Site officiel  / YouTube / Facebook / Insta    Titres diffusés : - Extraits de l'album Waking World ( Arts Music - 2022) : « Don't Get Me Wrong » ; « Lost Vegas » ; « Heart of a woman » ; « My mother » ; « Waking world ». - Extraits de l'album Immersion (Arts Music - 2019) : « In my heart » ; « Mystic River » ; « Sans toi » ; « Mercy mercy me (the ecology) » ; « Asturias ».  - Extraits de l'album Lento ( ACT- 2013) : « Ghost Riders in the Sky » en live au festival Jazz in Marciac 2014 - Extraits de l'album Same Girl (ACT- 2010) : « My favorite things » ; « Kangwondo arirang » - Extraits de l'album Voyage ( ACT- 2009) : « Frevo » ; « India Song » ; - Et aussi : « Je sais que ça va m'arriver » de Nicole Rieu ; « My favorite things » par Julie Andrews et John Coltrane -  En 1959, la comédie musicale The Sound of Music (La Mélodie du bonheur) connaît un immense succès à Broadway, remportant cinq Tony Awards. C'est la dernière collaboration entre le compositeur Richard Rodgers et le parolier Oscar Hammerstein II qui décèdera seulement quelques mois après la première. En 1965, l'adaptation cinématographique avec Julie Andrews dans le rôle principal rencontre le même succès populaire. Plusieurs chansons deviendront des tubes : « Edelweiss », « Do-Re-Mi », « The Sound of Music » et « My Favorite Things ». « My Favorite Things » sera reprise par d'autres musiciens avant même la première représentation de la comédie musicale. Des versions chantées voient le jour (Petula Clark et Sarah Vaughan en 1961, puis Betty Carter en 1964, The Supremes en 1965...), et des versions instrumentales (Benny Goodman en 1959, J.J. Johnson en 1963, Gary Burton en 1965…). Mais cette chanson ne serait peut-être pas devenue un standard du jazz sans l'interprétation de John Coltrane. En 1960, avec son quartet (lui-même au saxophone soprano, McCoy Tyner au piano, Steve Davis à la contrebasse et Elvin Jones à la batterie), il enregistre le titre My Favorite Things sur un album du même nom… Pour en savoir plus, rendez-vous sur le site de la Philharmonie de Paris.

Hosts Jim DeRogatis and Greg Kot are taking a sonic vacation from another pandemic winter by sharing their favorite songs about getting away! They also hear selections from the production staff and they review the new record from Mitski. Join our Facebook Group: https://bit.ly/3sivr9TBecome a member on Patreon: https://bit.ly/3slWZvcSign up for our newsletter: https://bit.ly/3eEvRnGMake a donation via PayPal: https://bit.ly/3dmt9lURecord a Voice Memo: https://bit.ly/2RyD5Ah Featured Songs:The Go-Go's, "Vacation," Vacation, I.R.S., 1982Mitski, "Working For the Knife," Laurel Hell, Dead Oceans, 2022Mitski, "The Only Heartbreaker," Laurel Hell, Dead Oceans, 2022Mitski, "Stay Soft," Laurel Hell, Dead Oceans, 2022Weezer, "Island in the Sun," Weezer (Green Album), Geffen, 2001The Ventures, "Hawaii Five-O," Hawaii Five-O, Liberty, 1969The Beginning of the End, "Funky Nassau Pt. 1," Funky Nassau, Alston, 1971Guided By Voices, "Motor Away," Alien Lanes, Matador, 1995Amyl and the Sniffers, "Hertz," Comfort to Me, B2B, 2021Willie Nelson, "On the Road Again," Honeysuckle Rose, Columbia, 1980Pink Floyd, "Point Me at the Sky," Point Me at the Sky (Single), EMI, 1968Joni Mitchell, "Free Man in Paris," Court and Spark, Asylum, 1974Jonathan Richman & The Modern Lovers, "I Love Hot Nights," Modern Lovers 88, Rounder, 1988Big Star, "The India Song," #1 Record, Ardent, 1972Ronnie Spector & The E Street Band, "Say Goodbye To Hollywood," Say Goodbye To Hollywood (Single), Epic, 1977Summer Salt, "Driving to Hawaii," Driving to Hawaii, Cherry Lime, 2014Kraftwerk, "Europe Endless," Trans-Europe Express, Capitol, 1977Bronski Beat, "Small Town Boy," The Age of Consent, London, 1984A Tribe Called Quest, "I Left My Wallet in El Segundo," People's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm, Jive, 1990Rihanna, "Desperado," Anti, Westbury Road, 2016The B-52's, "Roam," Cosmic Thing, Reprise, 1989Eleanor Friedberger, "It's Hard," Rebound, French Kiss, 2018Kiss, "Strutter," Kiss, Casablanca, 1974

durée : 01:28:42 - Benoit Jacquot, réalisateur - par : Priscille Lafitte - Le cinéma de Benoit Jacquot est une longue déclaration d'amour à la musique : il filme une Tosca d'anthologie, met en scène un Werther avec Kaufmann et Koch, documente la voix d'Alfred Deller. Sans oublier « L'assassin musicien », qui coïncide avec son travail auprès de Duras sur « India Song ». - réalisé par : Marie Grout

En el episodio de hoy, conversamos con Norma Angélica García González, profesora de la Universidad Nacional Autónoma de Mexico. Dialogaremos sobre la presencia de la música en la obra de Marguerite Duras, como así también sobre la relación de la música en la producción literaria y cinematografíca de Duras. Sobre la pelicula India Song, y también sobre algunos de sus libros; El amante, Un dique contra el pacifico, entre otros. Norma nos contará algunas anecdotas y datos curiosos sobre la biografia de la autora... ¿Todo eso? Sí, y lesprometo que mucho más! LEE EL ARTÍCULO EN PDF CREADO POR NORMA ANGÉLICA GARCIA GONZALES PARA LA UNAM https://gerflint.fr/Base/Mexique10/garcia.pdf CONTACTO E INFO SOBRE ACTIVIDADES, CURSOS Y LINK A COLABORACIONES https://linktr.ee/InfoMonstruosBrujasYmagas Producción: La Crespo Estudio Conducción: Facundo Rubiño Música original: Jorge Soldera --- Send in a voice message: https://anchor.fm/monstruosbrujasymagas/message

En el episodio de hoy, conversamos con Norma Angélica García González, profesora de la Universidad Nacional Autónoma de Mexico. Dialogaremos sobre la presencia de la música en la obra de Marguerite Duras, como así también sobre la relación de la música en la producción literaria y cinematografíca de Duras. Sobre la pelicula India Song, y también sobre algunos de sus libros; El amante, Un dique contra el pacifico, entre otros. Norma nos contará algunas anecdotas y datos curiosos sobre la biografia de la autora... ¿Todo eso? Sí, y lesprometo que mucho más! LEE EL ARTÍCULO EN PDF CREADO POR NORMA ANGÉLICA GARCIA GONZALES PARA LA UNAM https://gerflint.fr/Base/Mexique10/garcia.pdf CONTACTO E INFO SOBRE ACTIVIDADES, CURSOS Y LINK A COLABORACIONES https://linktr.ee/InfoMonstruosBrujasYmagas Producción: La Crespo Estudio Conducción: Facundo Rubiño Música original: Jorge Soldera --- Send in a voice message: https://anchor.fm/monstruosbrujasymagas/message

Den franska författaren Marguerite Duras har förändrat romanen men vad gjorde hon med filmen? Trött på att få sina filmmanus förvanskade av regissörerna bestämde hon sig för att göra dem själv. Katarina Wikars tar sig en titt på hennes film "India Song" från 1975. De som talar är aldrig i bild. Kameran rör sig lika långsamt som en zenbuddistisk munk. De som är i bild gör ingenting. Bara väntar. Allt har redan hänt. Händer hela tiden. Fast det syns inte på utsidan mer. Vad gör de på dagarna? De har hur mycket tid som helst att vara fångar i sina vaga känslor. Duras urholkar sina karaktärer, sa någon. Nära nollpunkten. De vet ingenting. Dansade de? De dansar. Vicekonsuln gråter. Varje natt. Morgonen därpå finner den egentliga filmen sin form i minnet, sa Duras. Somligt har då redan försvunnit helt. Annat har förändrats på ett avgörande sätt under natten. Ur radioarkivet: Carl-Johan Malmberg, Anita Björk och Anders Ahlbom.

[Canção do Exílio] Recebemos nossa colega Isabel Wittmann para falarmos de um filme célebre para a cinefilia francesa, o icônico India Song da realizadora Marguerite Duras, escritora, diretora e muito conhecida por escrever o roteiro de "Hiroshima Mon Amour" de Alain Resnais. Fiquem para nossas indicações da semana em (53:00). Esperamos que apoiem o trabalho da Isabel no podcast Feito Por Elas. Obrigada por ouvir mais esse episódio do Supercuts. Se você gostou e quer que o podcast continue existindo, recomende-o para outras pessoas! Ficha técnica: Produção: Tiago Maia Apresentação: Tiago Maia e Larissa Paiva Pauta: Tiago Maia Edição: Caio Augusto Participação Especial: Isabel Wittmann Para contato, dúvidas e sugestões, estamos disponíveis nos endereços: supercuts.pod@gmail.com twitter.com/supercutspod instagram.com/supercutspod facebook.com/supercutspod

Just Hobby

[Archive.] En 1985, l'autrice d'« India Song » souffle à Michel Drucker son cauchemar pour l'an 2000 : écrans partout, surinformation, « tout sera bouché, investi », mais… « il restera la mer et la lecture », puis des « héros » qui prendront « un risque ».« Dans cent ans peut-être, ou moins, ou plus, après qu'un continent civilisé aura sauté sur lui-même, dans un désert retrouvé, deux femmes se rencontrent. L'une d'elles trimballe avec elle un objet qu'elle veut jeter : le dernier guerrier. Elles se parlent. Elles ont perdu la mémoire des événements mais il leur reste celle de presque tous les mots. » En 1968, à 54 ans, Marguerite Duras signe un curieux texte d'anticipation : une pièce de théâtre intitulée Yes, peut-être, conte philosophique post-apocalyptique pour dire ce temps où l'être humain aura, peut-être, tout perdu : « sa colère, sa douceur, sa faculté de haine, sa faculté d'aimer ». Dans un bunker entouré par les océans, les deux femmes explorent ce qui reste avec la curiosité des enfants ; l'homme, lui, « l'œil fixe comme un œuf au plat », veut encore se battre.Dix-sept ans plus tard, le 29 septembre 1985, alors que la bombe n'a pas encore tout irradié, Marguerite Duras répond sur Antenne 2 à une question posée par Michel Drucker – sacré Michel, toujours dans les bons coups –, qui l'interroge sur l'an 2000. Et Marguerite songe soudain à nos algorithmes. « L'homme sera noyé dans l'information. Elle sera constante : sur son corps, sa santé, sa vie familiale, son salaire, son loisir. Pas loin du cauchemar. » (…) « Il y aura des postes de télévision partout. Dans la cuisine. Dans les water-closets. Dans les rues. (…) Tout sera bouché, investi. » Mais… « Il restera la mer et la lecture (…) Un homme, un jour, lira. Tout recommencera. On repassera par la gratuité. Les réponses seront moins écoutées. Ça commencera par une indiscipline. Un risque. L'homme sera seul avec son bonheur et son malheur, qui lui viendront de lui-même. Ceux qui se tireront de ce pas seront les héros de l'avenir. » Merci Maggie. Tous à la plage !Réalisation : Mathieu Boudon.Pour écouter notre précédente archive du futur avec Isaac Asimov, c'est là : https://www.nova.fr/news/isaac-asimov-demain-nous-voterons-mieux-en-connaissant-les-problemes-et-leurs-solutions-138820-22-04-2021/?fbclid=IwAR07-Ep32Mvt5YtC_O7H0Z5yTHb5pjObjMNwr_A3sfu-mGC1ophFFsckaeQImage : India Song, de Marguerite Duras (1975). See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

#DancingGirl​ #MadhuriDixit​ #PriyadarshiniTyagi​ Priyadarshini's dance on the song of the film Mother India won Madhuri Dixit's heart. Viral Dancing Girl Priyadarshini Tyagi exclusive interview only on Raaggiri. माधुरी दीक्षित ने जिस डांसर को कहा- वाह लाजवाब उसके साथ रागगिरी ने की खास बात, प्रियदर्शनी का ये खास इंटरव्यू सुनिए कि कैसे उन्होंने माधुरी दीक्षित का दिल जीता और अब वो आगे क्या करने वाली हैं Raaggiri Trust create, develop and promote a mindset that encourages social changes & reforms in the society. Music is the universal language of mankind, with this thought Raaggiri aims to establish connect with the weak the helpless, the under privileged & the especially able. We are trying to contribute in their progress, recreation & resettlement Visit our website- https://raaggiri.com/​ Follow us on Instagram - https://www.instagram.com/raaggiri/​ Follow us on Twitter - https://twitter.com/raaggiri​ --- Send in a voice message: https://anchor.fm/raag-giri/message

Good Morning, This is Louise. Episode 90 - Song of the Indian Guest featuring sound and dialogue from Marguerite Dura's India Song with music by Carlos D'Alessio & Nikolai Rimsky-Korsakov realized by David Carbonara, London Symphony Orchestra, Paul Whiteman & His Orchestra, Fritz Kreisler, Milana Chernyavska & Nicolas Koeckert, Nicolas Koeckert, MarimbaMix, Vienna Les Orpheistes, Felix Carasco & Mario Hossen, Sergey Lemeshev, Ekaterina Donchenko, Chorus of the Bolshoi Theatre, The Great Symphonic Orchestra of the All-Union Radio and Television & Mikhail Pletnev, Roglit Ishay & Tatjana Masurenko, Wolf Harden & Takako Nishizaki, Marcela Roggeri & James Strauss, Lorina Gore, Tasmanian Symphony Orchestra & Marko Letonja, Willem Moolenbeek, Don Cossack Choir of Serge Jaroff & Serge Jaroff, Lev Kuznetsov, Bolshoi Theatre Choir, Yuri Simonov & Orchestra of the Bolshoi Theatre, Yorkshire Building Society Band, Nicholas J. Childs & Manfred Obrecht, Masayuki Kino & Hikaru Yoshiyama, Xenia Belmas, Boris Mersson & Mark Drobinsky, Rosa Ponselle, Pavel Chekin, Vassily Nebolsin & Orchestra of the Bolshoi Theatre, Dmitri Smirnoff, Olesya Rostovskaya, Alexey Kruglov & Yulia Ikonnikova, Daniel Gaede & Phillip Moll with ambient field recordings by Rambalac Namo Guan Shi Yin Pusa Thank you for listening

Pour cette première émission de Jour et nuit, nous recevons le philosophe français FrançoisNoudelmann, auteur notamment de l’essai Penser avec les oreilles paru chez Max Milo Éditionsen 2019. Dans cet entretien, il est question de voix et de sons, de pensées latentes, d’écouteflottante, de conscience auditive, d’affects, de dimension politique des milieux sonores.François Noudelmann est docteur en philosophie. Il enseigne à New York University.Il a été producteur à France Culture de 2002 à 2013. Ses travaux portent sur la littérature et laphilosophie.Références musicales: India Song, Jeanne MoreauLecture des textes: Laurence DauphinaisGénérique: Olivier FairfieldPrise de son: Daniel CapeilleRéalisation: Séléna ThéretAnimation: Marie-Laurence RancourtMagnéto remercie le Conseil des arts et des lettres du Québec, le Conseil des art de Montréal et le Consulat général de France à Québec pour leur soutien.

durée : 00:22:21 - Le Réveil culturel - par : Tewfik Hakem - L’auteure et scénariste, Alissa Wenz, à propos de la sortie en salles en version restaurée de "India Song", de Marguerite Duras. - réalisation : Vincent Abouchar - invités : Alissa Wenz Chanteuse, autrice et scénariste

durée : 00:22:21 - Le Réveil culturel - par : Tewfik Hakem - L’auteure et scénariste, Alissa Wenz, à propos de la sortie en salles en version restaurée de "India Song", de Marguerite Duras. - réalisation : Vincent Abouchar - invités : Alissa Wenz Chanteuse, autrice et scénariste

durée : 00:04:22 - Capture d'écrans - "Des hommes et des dieux" est diffusé ce lundi sur France 5, et "India Song" sur Arte ce jeudi. Deux films singuliers et marquants, dans lesquels Michael Lonsdale, disparu récemment, fait montre de son immense talent d'acteur.

Welcome to Calcutta, or is it Versailles? The boys wade into Marguerite Duras’ woozy chamber play - oozing with promiscuity and desperation - and ask that crucial existential question, are we nearly there yet?

Desde 1946 la ciudad suiza de Locarno alberga un festival de cine especial por cuanto su apego a lo radical, a lo avant garde; en sus términos "el cine del mañana". Así el llamado cine arte tiene una de las más afamadas citas en la Piazza Grande. Este año 2020, por obvios motivos, su competencia oficial, el Pardo d'Or, se llevó a cabo de forma no presencial y los directores invitados a esta edición debieron presentar, en Mubi, una película que para ellos fuese importante. The Terrorizers, Invasión, India Song, El séptimo continente, Caballo dinero son las que Cine con acento pormenoriza en este episodio. Produce: Juan Carlos Lemus. Comentarios y crítica: Liliana Zapata, Danny Arteaga, Miguel Mejía y Juan Carlos Lemus. Post: Miguel Mejía, Juan Carlos Lemus.

Big Star should've been big stars. Despite some of the best songs of any band in the 70's, they never achieved the fame and success they deserved. Only years later were they able to receive the acclaim that eluded them during their short run. In Part 1 of the three part series, Craig and Shawn discuss the history of Big Star and review every song on their classic debut album - #1 Record - that has influenced hundreds of bands since.Intro music provided by Joe Giddings "#1" from Star Collector's album Songs For The Whole Family

Lyric Video for The British India Song - https://www.youtube.com/watch?v=nXDfdGbAet Special thanks this week to Michael Ferfoglia for the guitars and final mix, and to Kye Smith for the drums.  Kye Smith on YouTube - https://www.youtube.com/user/somethingaboutdrums  

The British India Song, with lyrics - https://youtu.be/IO0y6VMlQDMBritish India, Wrong Direction - https://www.youtube.com/watch?v=RbY6ksS7mJ8Blur, Song 2 - https://www.youtube.com/watch?v=SSbBvKaM6skTom Cochrane, Life Is A Highway - https://www.youtube.com/watch?v=U3sMjm9Eloo

Pour le démarrage de sa deuxième saison, le podcast ciné « Tu L’As Vu ? », et son trio Gravlax - Papa(Gubi)da – Casa, vous propose de commencer en fanfare avec le premier des cinq épisodes gourmands et croquants consacrés à notre Gégé national, Gérard Depardieu. Ici, on parle des Gégé Origins à travers 5 de ses films de la décennie 1970. Ici, les films traités sont :- 8’30 ( Casa ) : « Les Valseuses » de Bertrand Blier ( 1974 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=324.html- 34’20 ( Gravlax ) : « Maîtresse » de Barbet Schroeder ( 1976 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=1370.html- 52’45 ( Gubi ) : « Dites-lui que je l’aime » de Claude Miller ( 1977 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=6545.html- 1h11m45s ( Gravlax ) : « Les Chiens » d’Alain Jessua ( 1979 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=8573.html- 1h23m50s ( Casa et Gubi ) : « Préparez vos mouchoirs » de Bertrand Blier ( 1978 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=4914.htmlRecommandations ( durant l’épisode ) :- « Sur la route » de Walter Salles ( 2012 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=181593.html- « Jesus Rolls » de John Turturro ( 2019 )www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=249551.html- « Crash » de David Cronenberg ( 1996 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=15119.html- “Sick : The Life and Death of Bob Flanagan, Supermasochist” ( 1997 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=17861.html- « Sur la route de Madison » de Clint Eastwood ( 1995 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=12994.html- « Baxter » de Jérôme Boivin ( 1989 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=4412.htmlAutres films de Gérard Depardieu évoqués :- « Sept morts sur ordonnance » de Jacques Rouffio ( 1975 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=30430.html- « 1900 » de Bernardo Bertolucci ( 1976 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=2861.htmlhttp://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=273447.html- « Barocco » d’André Téchiné ( 1976 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=3827.html- « Le Camion » de Marguerite Duras ( 1977 )http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=2351.htmlMusique diffusée durant l’épisode :- Générique "Loud Pop" ( Gravlax )- Stéphane Grappelli : « Ballade » / « Rolls » / « Poursuite » / « Jeanne » - Neon Beach “How Do I Say This”- Carlos d’Alessio : “Maîtresse” / “India Song" / « Wonderful Marie » / « Frangie » / « Louise »- Mozart « Sonate pour piano n°16, K 545 »- Schubert « Fantaisie en fa mineur, Opus 103, D. 940 »- Dominique Laffin et Gérard Depardieu « Dites-lui que je l’aime »- René Koering « Les Chiens »- Christophe Deschamps « Smooth Criminals »- Anselm Kreuzer « Cool Concentration »- Georges Delerue « Bande originale de Préparez vos mouchoirs »- Philippe Sarde « Barocco générique »- Marie-France Garcia « On se voit se voir »- Marc Hillman et Patrick Roffe “Baxter Theme”- Gérard Depardieu « OK Cafard »Bonus : - La vidéo de Tales From The Click sur Gérard Depardieu : https://www.youtube.com/watch?v=ATwswhOCsnYNDLR : Gravlax s’est trompé à 4 reprises :- Lors du passage sur « Maîtresse », il évoque comme inspiration de Barbet Schroeder « Le sang des bêtes » de Georges Franju ( 1948 ), et non pas « Seules les bêtes » de Dominik Moll ( 2019 ) qu’il a au passage fortement apprécié également ;- Le Blu-ray de "Baxter" est certes bien sorti chez StudioCanal mais pas dans la collection "Make My Day" ;- Pour « Barocco » ( 1976 ), le film a beaucoup des Césars et non des Oscars ;- Et le compositeur est bien PHILIPPE Sarde ( et non Alain, son frère, célèbre producteur ).Lien Twitter du podcast : https://twitter.com/TLVPodcastPage Facebook du podcast : https://www.facebook.com/M.Gravlax/ Page du podcast : https://podcast.ausha.co/tu-l-as-vu

durée : 00:52:44 - Le Masque et la Plume - par : Jérôme Garcin - Vos critiques reviennent sur ces classiques du cinéma (qu'ils ont aimés ou non) : "Le Jardin des Finzi-Contini" de Vittorio de Sica, "À bout de souffle" de Jean-Luc Godard, "On murmure dans la ville" de Joseph Mankiewicz, "Sexe fou" de Dino Risi, "India Song" de Marguerite Duras, "Rendez-vous" d'André Téchiné.

durée : 01:03:38 - Certains l'aiment Fip - Hommage à l'impertinente et ardente comédienne et réalisatrice avec les BO d' "India Song", "Baisers Volés", "Marienbad", "Polly Magoo", "Peau d’âne", "Golden Eighties" ...

Marguerite Duras är en av Frankrikes viktigaste författare, med India Song slog hon också igenom som en av landets mest spännande filmare. I det femtonde avsnittet av Eftertext diskuterar Moa, Sonya och Olle Marguerite Duras författarskap, hennes bidrag till filmhistorien som manusförfattare och regissör samt den fascinerande, paradoxala dubbelheten som finns både i hennes berättelser och i hennes berättande.  India Song visas på Fyrisbiografen den 30 november.

durée : 01:56:44 - Fictions / Théâtre et Cie - C'est l'histoire d'une création sonore et radiophonique qui précéda une création cinématographique.

durée : 01:56:44 - Fictions / Théâtre et Cie - C'est l'histoire d'une création sonore et radiophonique qui précéda une création cinématographique.

Texte : Amandine André Musique : Carlos Alessio, India Song.

Den franska författaren Marguerite Duras må ha förändrat romanen men vad var det hon gjorde med filmen? Så trött på att få sina filmmanus förvanskade av regissörerna bestämde hon sig för att göra dem själv. Katarina Wikars tog sig en titt på hennes film India Song från 1975. Dansade de? De dansar. Vicekonsuln gråter. Varje natt. Morgonen därpå finner den egentliga filmen sin form i minnet. Sa Duras.

La mélodie est "le lieu où on prend conscience du temps et de son unité", mais elle est aussi le "lieu de concentration des émotions les plus profondes". A l'aide de plusieurs exemples, comme l'adagio du Quintette en ut majeur de Schubert pour deux violoncelles (D 956, 1828), le Chant pastoral après l'orage dans la 6ème Symphonie de Beethoven ou encore la mélodie du film "India Song", Violaine Anger explique à quel point la mélodie illustre en quoi la musique est la "science du bon mouvement" (Saint-Augustin), qui constitue l'auditeur comme "unité écoutante". Autre exemple tiré de Rousseau : "le fameux Ranz des Vaches, cet Air si chéri des Suisses qu’il fut défendu sous peine de mort de le jouer dans leurs Troupes, parce qu’il faisoit fondre en larmes, déserter ou mourir ceux qui l’entendaient, tant il excitait en eux l’ardent desir de revoir leur pays (...). Ces effets, qui n’ont aucun lieu sur les étrangers, ne viennent que de l’habitude, des souvenirs, de mille circonstances qui, retracées par cet air à ceux qui l’entendent, et leur rappellant leur pays, leurs anciens plaisirs, leur jeunesse et toutes leurs façons de vivre, excitent en eux une douleur amere d’avoir perdu tout cela. La musique alors n’agit point précisément comme musique, mais comme signe mémoratif" (Jean-Jacques Rousseau, Dictionnaire de la musique). Violaine Anger est musicologue, maître de confé­rence à l’Université d’Evry Val d’Essonne, maître de confé­rence asso­ciée à l’Ecole poly­tech­ni­que. Plus de conférences : podcast.ifm-paris.com/

Den franska författaren Marguerite Duras som för övrigt fyllde 100 år 2014 må ha förändrat romanen men vad var det hon gjorde med filmen? Så trött på att få sina filmmanus förvanskade av regissörerna bestämde hon sig för att göra dem själv. Och Katarina Wikars tog sig en titt på hennes film India Song från 1975. Dansade de? De dansar. Vicekonsuln gråter. Varje natt. Morgonen därpå finner den egentliga filmen sin form i minnet. Sa Duras.

Sköna snubbar har det varit gott om länge men på TV-branschens motsvarighet till Guldbaggegalan - Riagalan - var det kvinnorna som dominerade på prispallen. Kino får besök av Agnes-Lo Åkerlind som gjort den belönade Jills veranda och web-serien Linda Pira bland annat, och två av hjärnorna bakom den prisade humorserien Full patte: regissören Sara Haag och Tiffany Kronlöf. Dessutom har vi träffat de två klarast lysande stjärnorna i serien Orange is the new black: Taylor Schilling och Laura Prepon. Säsong två har just släppts och historien om det amerikanska kvinnofängelset blir allt mörkare. I Tel Aviv pågår just nu en HBTQ-filmfestival och Kinos Roger Wilson rapporterar från den och om vilka teman som återkommer i israelisk gayfilm - religionen, militären och kärlekshistorier mellan israeler och palestinier. Och så blir det en klassiker om Marguerite Duras mästerverk India Song, signerat Katarina Wikars. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Nina Asarnoj

Un jour à Calcutta Plic ploc ba da boum Une journée tranquille en Inde, à Calcutta. De l'aube au crépuscule, du coq au muezzin, de l'orage à la danse. Enregistrements : mai 08 - Mise en ondes & mix : Samuel Hirsch - Réalisation : Nicolas Ronjat