Podcasts about christianes

In dieser Folge teilt Christiane wertvolle Einblicke, wie Achtsamkeit helfen kann, mit körperlichem Leiden und mit Schmerzen besser umzugehen. Sie erzählt, wie entscheidend die innere Bewertung der Schmerzen oder der Erkrankung ist, wie wir aus der Schmerzgeschichte aussteigen und mit den schwierigen Gefühlen wie Angst und Sorgen umgehen können. Du erfährst dazu noch, wie wir die innere Selbsthilfegruppe mobilisieren und was es mit der Übung „Perlen sammeln“ auf sich hat. Mehr über Christiane: https://www.christianewolf.com/deutsch/ Christianes neues Buch: https://www.klett-cotta.de/produkt/christiane-wolf-achtsamkeit-und-selbstmitgefuehl-bei-chronischen-schmerzen-9783608401714-t-8608 Mehr über Usha: https://www.ushaswamy.de/

In dieser Episode erzählt uns Christiane von ihren Diagnosen Chronic Fatigue Syndrom, Nebenniereninsuffizienz und einer aktivierten Borreliose und wie sie es geschafft hat, von Bell 20 auf 90% Lebensenergie zu kommen. Darüber haben wir gesprochen: Zen Meditation Myroeflextherapeuten nach Dr. Mosetter Du magst meine Arbeit und möchtest mir einen (virtuellen/koffeinfreien/energiebringenden) Kaffee spendieren? Dann kannst du das hier tun: https://www.buymeacoffee.com/superheldenohnecape Oder auf PayPal an: superheldenohnecape Danke dir! Links mentioned in this episode: Christiane Seliger IG: @christiane.seliger Website: https://christianeseliger.com E-Mail: mail@christianeseliger.com Superheld/-innen Ohne Cape IG: @superheldenohnecape E-Mail: superheldenohnecape@yahoo.com This podcast is hosted by ZenCast.fm

Christiane von Autonomie und Algorithmen war zu Gast und sprach über Serien, Quentin Tarantino und Stinktier-Spiderman. Wir steigen in den Skandal der Wissenschaftsministerin ein, erörtern, welche Filme zusammenpassen, die Altersfreigabe von Matrix und spielen jede Menge Spiele. Achtung: Wenn ihr das Filmschätzquiz behalten oder loswerden wollt, solltet ihr jetzt auf spaetfilm.de oder wo auch immer ihr das lest, kommentieren. Christianes neuer Podcast: Autonomie und Algorithmen: https://autonomie-algorithmen.letscast.fm/ Lenni Kravitz im Fitness-Studio: https://www.tiktok.com/@lennykravitz/video/7355944248522411295?lang=de-DE Wollt ihr mich unterstützen? Meine Wishlephant-Wunschliste: https://wishlephant.com/wishlists/c69bf1a2-1999-4945-805f-edf70dd68a54 Meine Amazon-Wunschliste: https://www.amazon.de/hz/wishlist/ls/5VI17X8WA9CU?ref_=wl_share Gebt mir einen Kaffee aus: https://www.buymeacoffee.com/spaetfilm Meine Gastspiele Hier die Web-URL: https://fyyd.de/user/christianeattig/curation/96b52858fa35facc94aec36fd8b0b11e Und hier die Feed-URL: https://feeds.fyyd.de/christianeattig/96b52858fa35facc94aec36fd8b0b11e

En este episodio muy especial de Songmess Chile estamos conversando con el icónico productor Cristián Heyne! Dándose a conocer a mediados de los 90s con proyectos como Christianes y Shogún, es su trabajo con la emblemática ola de indie pop chileno de los 2010s que lo convierte en uno de los talentos más influyentes de la música sudamericana. Nuestra conversación con Cristián desglosa sus sensibilidades musicales, colaboraciones con Javiera Mena, Gepe, Alex Anwandter, Dënver y Marineros, sus propias exploraciones vanguardistas en Shogún y Tormenta, la nostalgia como arma de doble filo y el reciente apogeo de la música urbana en Chile. En Songmess tenemos una profunda admiración por el trabajo de Cristián, y poder compartir una mañana de café, memorias y debate para este episodio es uno de los picos de nuestra serie chilena. Esperamos que lo disfruten! Playlist: Shogún, Gepe, Christianes, Pánico, Javiera Mena, Alex Anwandter, Marineros y Tormenta. Cristián Heyne Instagram: https://www.instagram.com/cristianheyne_/ Discografía completa: https://es.wikipedia.org/wiki/Cristi%C3%A1n_Heyne Shogún Spotify: https://open.spotify.com/artist/0LkGx1zZMou5HfzqoXPeCk?si=XJbh5BFjTCKglP3WQH-o5Q Richard Villegas Instagram: www.instagram.com/rixinyc/?hl=en Songmess Instagram: www.instagram.com/songmess/?hl=es-la Songmess Facebook: www.facebook.com/songmess/?ref=settings Songmess Twitter / X: twitter.com/songmess Songmess Merch: via DM #BOPS Playlist: open.spotify.com/playlist/2sdavi0…6a57f220d05442fe Subscribe to Songmess on Spotify, Apple Podcasts, Stitcher, Google Play or SoundCloud, find us on Facebook, Twitter and Instagram, and contact us at songmessmusic@gmail.com.

Christiane und ich beginnen Kapitel 1.5. Heute geht es ganz viel um Identität. Wir fragen uns, was Identität erkenntnistheoretisch ist, was sie logisch ist und ob Dinge im Laufe der Zeit mit sich selbst identisch sind. Mit Butler wenden wir das dann auf Geschlechtsidentität an und verirren uns intelligibel in die drei Paradigmen der Philosophie. Wollt ihr uns unterstützen? Dann gebt uns doch einen Kaffee aus! :) https://www.buymeacoffee.com/privatsprache Hier findet ihr Christianes neuen Podcast: Autonomie und Algorythmen: https://www.podcast.de/podcast/3451842/autonomie-algorithmen ==== abonniert meinen Podcast ===== Philosophie-Videos: Aristoteles' Kritik an Platons Ideenlehre: https://youtu.be/Hjghct9d8yo?si=puV480EiYUFQdlFh Ethik und Ästhetik in Tár – Kann man die Kunst vom Künstler trennen? https://youtu.be/3oH9G19T04A 10 philosophische Lieblingsbücher: https://youtu.be/LfQ2CksAEB0 Alle Philosophie-Videos: https://www.youtube.com/watch?v=MhvEH9NjuPs&list=PL1L_CFjFbZ9aRfcEW6avxSgvxr9Q2jBrH Wie das mit der Philosophie angefangen hat: https://www.youtube.com/watch?v=MhvEH9NjuPs&t Zur weiteren Recherche über Judith Butler: Judith Butler – Das Unbehagen der Geschlechter: https://amzn.to/3ENUwBW * Lars Distelhorst – Judith Butler https://amzn.to/3H31oho * Riki Wilchins – Gender Theory. Eine Einführung: https://amzn.to/3AZFZSw * Ernst Ulrich von Weizsäcker über Konrad Lorenz: https://gegneranalyse.de/personen/konrad-lorenz/# Bundespsychotherapeutenkammer über die Entpathologisierung von Homosexualität: https://www.bptk.de/homosexualitaet-und-transgeschlechtlichkeit-sind-keine-krankheiten/ Olaf Hiort über biologisches Geschlecht als Spektrum https://www.spektrum.de/frage/geschlechtsidentitaet-gibt-es-mehr-als-zwei-geschlechter/1835662 Simone de Beauvoir – Das andere Geschlecht: https://amzn.to/3XtAXb3 * Eva Scheufler – Die feministische Philosophie und der Frauenkörper https://utheses.univie.ac.at/detail/913# Gödels Unvollständigkeitssätze https://www.spektrum.de/kolumne/goedels-unvollstaendigkeitssaetze-mathematik-ist-unvollstaendig/2019298 Die BPB zu Humanismus: https://www.bpb.de/kurz-knapp/lexika/das-junge-politik-lexikon/320496/humanismus/ Deutschlandfunk zu Butlers Dekonstruktion des Humanismus: https://www.deutschlandfunkkultur.de/humanismus-einer-dekonstruktivistin-100.html Und Produktive Differenzen zur Frage, warum Butler diese Dekonstruktion vornimmt: https://differenzen.univie.ac.at/glossar.php?sp=26 Wörterbuch der Philosophischen Begriffe https://amzn.to/3Qi5Ygk * Spektrum der Wissenschaft zur Herr-Knecht-Dialektik https://www.spektrum.de/lexikon/philosophie/herr-und-knecht/871 "Reach Everyone on the Planet" von Kimberleé Crenshaw https://www.boell.de/sites/default/files/crenshaw_-_reach_everyone_on_the_planet_de.pdf Habermas' Diskursethik https://philosophisch-ethische-rezensionen.de/rezension/Themen/Habermas1.html Jürgen Habermas: Erläuterungen zur Diskursethik https://amzn.to/3SuSwqA * Der Podcast Feminist Shelf Control: https://podcasts.apple.com/de/podcast/feminist-shelf-control/id1635137441 Die drei Paradigmen er Philosophie: https://perspektiefe.privatsprache.de/die-drei-paradigmen-der-philosophie/ Definition Identität: https://www.spektrum.de/lexikon/philosophie/identitaet/931 *Das ist ein Affiliate-Link: Wenn ihr das Buch kauft, bekomme ich eine winzige Provision und freue mich. Oder in Amazons Formulierung: Als Amazon-Partner verdiene ich an qualifizierten Verkäufen.

Den åtrå Marcel Proust kände inför andra män fick bara träda fram i förklädd form i hans verk. Emi-Simone Zawall funderar över litteratur och verklighet i ljuset av Prousts opublicerade noveller. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången den 20 januari 2021. En kväll i maj 1921 är André Gide på besök hemma hos Marcel Proust. De sitter i salongen. På väggen hänger det berömda porträttet av Proust i halvfigur med det nästan självlysande unga ansiktet och den vita kamelian i knapphålet. Rummet är kvävande varmt, ändå fryser Proust. De börjar prata om homosexualitet. Gide säger att han sedan en tid tillbaka skriver på en självbiografi. Där ska han skriva sanningen om sig själv. Ni kan säga allt, säger Proust till honom, på villkor att aldrig säga Jag. Det passar inte mig, tänker Gide. Några kvällar senare är Gide tillbaka hos Proust. Återigen pratar de om homosexualitet. Proust förebrår sig att han överfört allt han själv erfarit av lockelse och attraktion till de unga flickorna i sitt romanverk. Han som aldrig älskat med någon kvinna. För de homosexuella männen har bara det groteska och motbjudande återstått. Varför? undrar Gide. Åtrå och skönhet har mycket lite med varandra att göra, svarar Proust. Ungdomen var det som lättast lät sig överföras. Samma år läser Gide ett utdrag ur ”Sodom och Gomorra”, den fjärde delen i Prousts romanverk ”På spaning efter den tid som flytt”. I dagboken antecknar han: ”Eftersom jag vet vad han tänker, vad han är, blir det svårt för mig att på dessa sidor se annat än förställning, en vilja att skydda sig själv, ett kamouflage av det intelligentaste slag eftersom ingen kommer att vilja eller kunna fördöma honom. Detta brott mot sanningen kommer till och med att tillfredsställa alla.” Gide var inte ensam om att betrakta Prousts verk som något av ett falskspel. Det skvallrades tidigt och på flera håll om Prousts erotiska liv och att man om vissa av hans romanfigurer borde säga ”han” istället för ”hon”. Femton år efter Prousts död publicerades en avslöjande artikel om hans kärleksrelation med chauffören och sekreteraren Alfred Agostinelli och ytterligare tolv år senare gick översättaren och författaren Justin O'Brian till botten med spekulationerna genom att leda i bevis att Agostinelli och romanfiguren Albertine, huvudpersonens stora kärlek i ”På spaning”, var en och samma person. Albertine var alltså inget annat än en överföring, en transponering av Agostinelli – Prousts stora kärlek i verkliga livet, en kärlek han på detta sätt undvek att stå till svars för. Den så kallade ”transponeringsteorin” var född. Sedan dess har denna teori blivit en stadig, nästan mytisk del av den tolkningsapparat som omgärdar ”På spaning”. I gaylitteraturen omtalas den som ”Albertinestrategin” och Albertine som den västerländska 1900-talslitteraturens kanske mest berömda könsväxling. ”Transponeringsteorin må vara en taktlös, påflugen och nedslående hermeneutisk mekanism: i Prousts fall är den också oemotståndlig”, skriver den kanadensiska poeten Ann Carson i ”Albertineutredningen” (övers. Mara Lee, Faethon, 2020) – en underhållande gestaltning av teorin i 59 punkter och en rad appendix. Föreställningen om Proust som en författare som döljer sanningar för sina läsare vill inte ge sig. Det blev uppenbart när man häromåret hittade nio tidigare helt okända prosastycken, skrivna av Proust. Den sensationella upptäckten gjordes i den nyligen framlidne litteraturvetaren Bernard de Fallois privata arkiv där de legat sedan 40- eller 50-talet. Proust själv verkar aldrig ha nämnt dem för någon, men stilen och motiven antyder att de skrevs under samma period på 1890-talet som de noveller han publicerade i olika tidningar och senare samlade till sin debutbok ”Nöjen och dagar” (1896). De verkar ha utgjort en sorts känslomässigt spill, en hemlig litterär dagbok där Proust ”skrev av sig” i brottningen med sin egen sexualitet, menar Luc Fraisse, som är den som studerat och redigerat dem i samlingen ”Den mystiske brevvännen och andra opublicerade noveller” (Le mystérieux correspondant et autres novelles inédites”, 2019). I det oavslutade prosastycket ”En kaptens minne” (Souvenir d'un capitaine) fantiserar till exempel en kapten om ett möte med en ung attraktiv brigadgeneral. I ett annat prosastycke stiger en djupt frustrerad hjältefigur ner till underjorden för att rådfråga andarna där om sin homosexualitet. Och i titelnovellen ”Den mystiske brevvännen” går den unga Christiane långsamt under av åtrå till sin ovetande väninna Françoise. När Françoise förstår vad som står på spel funderar hon på om hon ska älska med Christiane av ren barmhärtighet för att rädda hennes liv. Hon rådfrågar en läkare som behandlar Christianes oskuld som en dödlig sjukdom hon måste ”botas” ifrån, och en präst som tvärtom menar att Christiane måste dö för att rädda sin själ från den synd som ansätter henne. Just så konfliktfyllt verkar den unge Proust själv ha betraktat den fysiska kärleken: som en fråga om att förlora antingen sitt liv eller sin själ. Men inget av de nyupptäckta prosastyckena fick alltså vara med i ”Nöjen och dagar”, trots att också debutbokens noveller kretsar kring samma tragiska och skuldtyngda kärleksuppfattning – om än i heterosexuella relationer. Den oftast återkommande figuren i novellerna är dessutom inte en ung man, utan en viljelös ung kvinna som faller offer för sin lidelsefulla längtan. I novellen ”En flickas bekännelser”, som brukar betraktas som ett självporträtt, leder huvudpersonens sexuella aptit på män till att hennes mor, när hon av en slump får se sin dotters ansikte flamma av begär, drabbas av slag och faller från en balkong. Proust som flicka alltså? Man kan bara föreställa sig hur svårt det måste ha varit att fritt och utan hämningar tala och skriva om homosexualitet för mer än hundra år sedan och att Proust av flera skäl drog sig för att komprometteras i offentligheten. Att läsa Proust med det i bakhuvudet lyser upp sidor av hans verk som annars kan förbli osynliga. Men måste man dra slutsatsen att det han sökte i sitt skapande var att skydda sin person till varje pris? Det är värt att fundera över vilka sanningar vi egentligen avkräver litteraturen. Det finns förstås tolkningar som kan ha sitt biografiska intresse. Men en författares vilja att skriva om sina egna erfarenheter utan trohet mot en verklig förebild eller en objektivt fastställbar verklighet kan inte utgöra något ”sanningsbrott” i Gides mening eftersom ett litterärt verk, också ett självbiografiskt sådant, bärs av sin egen sanning och är troget bara mot den. Denna sanning, verkets enda sanning, den värld som författaren sätter i rörelse genom att skriva, kan alltså inte mätas mot något annat än sig själv. Det är väl dags därför att omvärdera den där transponeringsteorin och hela idén om att skrivandet för Proust utgjorde ett slags biografiskt kamouflage. Proust behövde uppenbarligen könsväxlingen som metod för att röra sig friare i sin egen lust och tydligare teckna kärlekens och svartsjukans olika temperaturer och förlopp. Prosastyckena i ”Den mystiske brevvännen” är av samma skäl varken ärligare eller uppriktigare än någon av novellerna i ”Nöjen och dagar”. De passade säkert inte in av flera skäl, den homosexuella värld de porträtterar kan ha varit ett av dem. Men snarare än hemligheter måste man betrakta dem för vad de var: stoff, skrivövningar. Ibland är en Albertine faktiskt bara en Albertine. Emi-Simone Zawall, litteraturkritiker, översättare och ordförande i svenska Marcel Proust-sällskapet Litteratur Les plaisirs et les jours av Marcel Proust, Calmann-Lévy, 1896. Noveller av Marcel Proust, övers. Karin Bong, Tiden, 1950.Journal, 1 (1887-1925) av André Gide, Gallimard, 1997. Proust's lesbianism av Elisabeth Ladenson, Cornell University Press, 1999. Le mystérieux correspondent et autres nouvelles inédites, red. Luc Fraisse, Editions de Fallois, 2019 Albertineutredningen av Ann Carson, övers. Mara Lee, Faethon, 2020. Artiklar "Albertine the ambiguous: notes on Proust's transposition of the sexes" av Justin O'Brian, Publications of the modern language association of America, Vol. LXIV, nr 5, 1949 "Marcel Proust och André Gide: paralleller, kontroverser och ställningstaganden i kritiken omkring 1930" av Sigbrit Swahn, Moderna museets Proustsymposium, 6 december 2013 (opubl.)

Igen sidder Clara Mai Kunstmann og Susanna Rankenberg med, når Elektronista pakker årets julegaveepisode ind. Traditionen tro taler vi julagavegadgets og quizzer om hvad søger danskerne mest på når de googler og når de ser Tik Tok. Er Elon Musk superhelt eller superskurk? Er det synd for Harry og Megan? Hvilken seriemorderhistorie får Rankenberg til at udbryde "jeg vil hjem!"? Hvad er Christianes hemmelig tip til juletræet? Og vis mig din instagramreklame, og jeg skal fortælle dig hvem du er. Alt dette og meget mere med en stor rød sløjfe omkring og med et ønske om den allerbedste jul 2023. Vært Christiane Vejlø.

Christiane Ruff ist Geschäftsführerin von ITV Studios Germany und damit ist sie die "wahre Königin des Dschungels"! “IBES”, “Love Island”, “Gefragt - Gejagt”: das sind alles Erfolgsformate aus ihrem Haus. Obwohl sie selbst als junge Frau gar keinen Fernseher besaß, fing sie in den 80ern bei RTL an. Später wurde die Gelsenkirchenerin Geschäftsführerin bei Sony Pictures Germany wo sie mit "Ritas Welt", "Nikola" und "Mein Leben und ich" neue Comedy-Formate etablierte, die das Frauenbild ganzer Generationen prägten. Mit Podcast-Host Freddie Schürheck spricht sie über die gläserne Decke und darüber wie wichtig es für Frauen ist sich gegenseitig zu supporten. Die beiden Medienmacherinnen reden aber auch über Christianes kurze Medienauszeit, als sie die TV-Studios gegen Klassenzimmer eingetauscht hat. Außerdem geht's um potentielle Kandidat*innen für den Dschungel 2023... Spoiler: wer die rausbekommen will, müsste einen "Tresor" knacken... Klingt doch nach einer typischen Dschungelprüfung!

Den åtrå Marcel Proust kände inför andra män fick bara träda fram i förklädd form i hans verk. Emi-Simone Zawall funderar över litteratur och verklighet i ljuset av Prousts opublicerade noveller. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången den 20 januari 2021. En kväll i maj 1921 är André Gide på besök hemma hos Marcel Proust. De sitter i salongen. På väggen hänger det berömda porträttet av Proust i halvfigur med det nästan självlysande unga ansiktet och den vita kamelian i knapphålet. Rummet är kvävande varmt, ändå fryser Proust. De börjar prata om homosexualitet. Gide säger att han sedan en tid tillbaka skriver på en självbiografi. Där ska han skriva sanningen om sig själv. Ni kan säga allt, säger Proust till honom, på villkor att aldrig säga Jag. Det passar inte mig, tänker Gide. Några kvällar senare är Gide tillbaka hos Proust. Återigen pratar de om homosexualitet. Proust förebrår sig att han överfört allt han själv erfarit av lockelse och attraktion till de unga flickorna i sitt romanverk. Han som aldrig älskat med någon kvinna. För de homosexuella männen har bara det groteska och motbjudande återstått. Varför? undrar Gide. Åtrå och skönhet har mycket lite med varandra att göra, svarar Proust. Ungdomen var det som lättast lät sig överföras. Samma år läser Gide ett utdrag ur Sodom och Gomorra, den fjärde delen i Prousts romanverk På spaning efter den tid som flytt. I dagboken antecknar han: Eftersom jag vet vad han tänker, vad han är, blir det svårt för mig att på dessa sidor se annat än förställning, en vilja att skydda sig själv, ett kamouflage av det intelligentaste slag eftersom ingen kommer att vilja eller kunna fördöma honom. Detta brott mot sanningen kommer till och med att tillfredsställa alla. Gide var inte ensam om att betrakta Prousts verk som något av ett falskspel. Det skvallrades tidigt och på flera håll om Prousts erotiska liv och att man om vissa av hans romanfigurer borde säga han istället för hon. Femton år efter Prousts död publicerades en avslöjande artikel om hans kärleksrelation med chauffören och sekreteraren Alfred Agostinelli och ytterligare tolv år senare gick översättaren och författaren Justin OBrian till botten med spekulationerna genom att leda i bevis att Agostinelli och romanfiguren Albertine, huvudpersonens stora kärlek i På spaning, var en och samma person. Albertine var alltså inget annat än en överföring, en transponering av Agostinelli Prousts stora kärlek i verkliga livet, en kärlek han på detta sätt undvek att stå till svars för. Den så kallade transponeringsteorin var född. Sedan dess har denna teori blivit en stadig, nästan mytisk del av den tolkningsapparat som omgärdar På spaning. I gaylitteraturen omtalas den som Albertinestrategin och Albertine som den västerländska 1900-talslitteraturens kanske mest berömda könsväxling. Transponeringsteorin må vara en taktlös, påflugen och nedslående hermeneutisk mekanism: i Prousts fall är den också oemotståndlig, skriver den kanadensiska poeten Ann Carson i Albertineutredningen (övers. Mara Lee, Faethon, 2020) en underhållande gestaltning av teorin i 59 punkter och en rad appendix. Föreställningen om Proust som en författare som döljer sanningar för sina läsare vill inte ge sig. Det blev uppenbart när man häromåret hittade nio tidigare helt okända prosastycken, skrivna av Proust. Den sensationella upptäckten gjordes i den nyligen framlidne litteraturvetaren Bernard de Fallois privata arkiv där de legat sedan 40- eller 50-talet. Proust själv verkar aldrig ha nämnt dem för någon, men stilen och motiven antyder att de skrevs under samma period på 1890-talet som de noveller han publicerade i olika tidningar och senare samlade till sin debutbok Nöjen och dagar (1896). De verkar ha utgjort en sorts känslomässigt spill, en hemlig litterär dagbok där Proust skrev av sig i brottningen med sin egen sexualitet, menar Luc Fraisse, som är den som studerat och redigerat dem i samlingen Den mystiske brevvännen och andra opublicerade noveller (Le mystérieux correspondant et autres novelles inédites, 2019). I det oavslutade prosastycket En kaptens minne (Souvenir dun capitaine) fantiserar till exempel en kapten om ett möte med en ung attraktiv brigadgeneral. I ett annat prosastycke stiger en djupt frustrerad hjältefigur ner till underjorden för att rådfråga andarna där om sin homosexualitet. Och i titelnovellen Den mystiske brevvännen går den unga Christiane långsamt under av åtrå till sin ovetande väninna Françoise. När Françoise förstår vad som står på spel funderar hon på om hon ska älska med Christiane av ren barmhärtighet för att rädda hennes liv. Hon rådfrågar en läkare som behandlar Christianes oskuld som en dödlig sjukdom hon måste botas ifrån, och en präst som tvärtom menar att Christiane måste dö för att rädda sin själ från den synd som ansätter henne. Just så konfliktfyllt verkar den unge Proust själv ha betraktat den fysiska kärleken: som en fråga om att förlora antingen sitt liv eller sin själ. Men inget av de nyupptäckta prosastyckena fick alltså vara med i Nöjen och dagar, trots att också debutbokens noveller kretsar kring samma tragiska och skuldtyngda kärleksuppfattning om än i heterosexuella relationer. Den oftast återkommande figuren i novellerna är dessutom inte en ung man, utan en viljelös ung kvinna som faller offer för sin lidelsefulla längtan. I novellen En flickas bekännelser, som brukar betraktas som ett självporträtt, leder huvudpersonens sexuella aptit på män till att hennes mor, när hon av en slump får se sin dotters ansikte flamma av begär, drabbas av slag och faller från en balkong. Proust som flicka alltså? Man kan bara föreställa sig hur svårt det måste ha varit att fritt och utan hämningar tala och skriva om homosexualitet för mer än hundra år sedan och att Proust av flera skäl drog sig för att komprometteras i offentligheten. Att läsa Proust med det i bakhuvudet lyser upp sidor av hans verk som annars kan förbli osynliga. Men måste man dra slutsatsen att det han sökte i sitt skapande var att skydda sin person till varje pris? Det är värt att fundera över vilka sanningar vi egentligen avkräver litteraturen. Det finns förstås tolkningar som kan ha sitt biografiska intresse. Men en författares vilja att skriva om sina egna erfarenheter utan trohet mot en verklig förebild eller en objektivt fastställbar verklighet kan inte utgöra något sanningsbrott i Gides mening eftersom ett litterärt verk, också ett självbiografiskt sådant, bärs av sin egen sanning och är troget bara mot den. Denna sanning, verkets enda sanning, den värld som författaren sätter i rörelse genom att skriva, kan alltså inte mätas mot något annat än sig själv. Det är väl dags därför att omvärdera den där transponeringsteorin och hela idén om att skrivandet för Proust utgjorde ett slags biografiskt kamouflage. Proust behövde uppenbarligen könsväxlingen som metod för att röra sig friare i sin egen lust och tydligare teckna kärlekens och svartsjukans olika temperaturer och förlopp. Prosastyckena i Den mystiske brevvännen är av samma skäl varken ärligare eller uppriktigare än någon av novellerna i Nöjen och dagar. De passade säkert inte in av flera skäl, den homosexuella värld de porträtterar kan ha varit ett av dem. Men snarare än hemligheter måste man betrakta dem för vad de var: stoff, skrivövningar. Ibland är en Albertine faktiskt bara en Albertine. Emi-Simone Zawall, litteraturkritiker, översättare och ordförande i svenska Marcel Proust-sällskapet Litteratur Les plaisirs et les jours av Marcel Proust, Calmann-Lévy, 1896. Noveller av Marcel Proust, övers. Karin Bong, Tiden, 1950. Journal, 1 (1887-1925) av André Gide, Gallimard, 1997. Proust's lesbianism av Elisabeth Ladenson, Cornell University Press, 1999. Le mystérieux correspondent et autres nouvelles inédites, red. Luc Fraisse, Editions de Fallois, 2019 Albertineutredningen av Ann Carson, övers. Mara Lee, Faethon, 2020. Artiklar "Albertine the ambiguous: notes on Proust's transposition of the sexes" av Justin O'Brian, Publications of the modern language association of America, Vol. LXIV, nr 5, 1949 "Marcel Proust och André Gide: paralleller, kontroverser och ställningstaganden i kritiken omkring 1930" av Sigbrit Swahn, Moderna museets Proustsymposium, 6 december 2013 (opubl.)

I denne episode handler det om KROPPEN. Hvordan kan en fysioterapeut hjælpe spiseforstyrrede med at lære at være i deres følelser og mærke kroppen i stedet for at flygte i tankemylder og destruktivitet? Hvordan kan man lære at sætte grænser? Hvad betyder det, at følelser har et kropsligt udtryk? Hvad er forskellen på kropsopfattelse og kropsbevidsthed? Jeg har en spændende snak med vanvittig dygtige Christiane Joern.  Christianes mail: chrisjoern@gmail.com  Støt podcasten, indbetal på:  Reg: 5033 Konto: 1878426 Indsamlingen er godkendt af Justitsministeriet, Civilstyrelsen, og pengene går udelukkende til drift og hosting af podcasten. 

Den åtrå Marcel Proust kände inför andra män fick bara träda fram i förklädd form i hans verk. Emi-Simone Zawall funderar över liitteratur och verklighet i ljuset av Prousts opublicerade noveller. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången den 20 januari 2021. En kväll i maj 1921 är André Gide på besök hemma hos Marcel Proust. De sitter i salongen. På väggen hänger det berömda porträttet av Proust i halvfigur med det nästan självlysande unga ansiktet och den vita kamelian i knapphålet. Rummet är kvävande varmt, ändå fryser Proust. De börjar prata om homosexualitet. Gide säger att han sedan en tid tillbaka skriver på en självbiografi. Där ska han skriva sanningen om sig själv. Ni kan säga allt, säger Proust till honom, på villkor att aldrig säga Jag. Det passar inte mig, tänker Gide. Några kvällar senare är Gide tillbaka hos Proust. Återigen pratar de om homosexualitet. Proust förebrår sig att han överfört allt han själv erfarit av lockelse och attraktion till de unga flickorna i sitt romanverk. Han som aldrig älskat med någon kvinna. För de homosexuella männen har bara det groteska och motbjudande återstått. Varför? undrar Gide. Åtrå och skönhet har mycket lite med varandra att göra, svarar Proust. Ungdomen var det som lättast lät sig överföras. Samma år läser Gide ett utdrag ur Sodom och Gomorra, den fjärde delen i Prousts romanverk På spaning efter den tid som flytt. I dagboken antecknar han: Eftersom jag vet vad han tänker, vad han är, blir det svårt för mig att på dessa sidor se annat än förställning, en vilja att skydda sig själv, ett kamouflage av det intelligentaste slag eftersom ingen kommer att vilja eller kunna fördöma honom. Detta brott mot sanningen kommer till och med att tillfredsställa alla. Gide var inte ensam om att betrakta Prousts verk som något av ett falskspel. Det skvallrades tidigt och på flera håll om Prousts erotiska liv och att man om vissa av hans romanfigurer borde säga han istället för hon. Femton år efter Prousts död publicerades en avslöjande artikel om hans kärleksrelation med chauffören och sekreteraren Alfred Agostinelli och ytterligare tolv år senare gick översättaren och författaren Justin OBrian till botten med spekulationerna genom att leda i bevis att Agostinelli och romanfiguren Albertine, huvudpersonens stora kärlek i På spaning, var en och samma person. Albertine var alltså inget annat än en överföring, en transponering av Agostinelli Prousts stora kärlek i verkliga livet, en kärlek han på detta sätt undvek att stå till svars för. Den så kallade transponeringsteorin var född. Sedan dess har denna teori blivit en stadig, nästan mytisk del av den tolkningsapparat som omgärdar På spaning. I gaylitteraturen omtalas den som Albertinestrategin och Albertine som den västerländska 1900-talslitteraturens kanske mest berömda könsväxling. Transponeringsteorin må vara en taktlös, påflugen och nedslående hermeneutisk mekanism: i Prousts fall är den också oemotståndlig, skriver den kanadensiska poeten Ann Carson i Albertineutredningen (övers. Mara Lee, Faethon, 2020) en underhållande gestaltning av teorin i 59 punkter och en rad appendix. Föreställningen om Proust som en författare som döljer sanningar för sina läsare vill inte ge sig. Det blev uppenbart när man häromåret hittade nio tidigare helt okända prosastycken, skrivna av Proust. Den sensationella upptäckten gjordes i den nyligen framlidne litteraturvetaren Bernard de Fallois privata arkiv där de legat sedan 40- eller 50-talet. Proust själv verkar aldrig ha nämnt dem för någon, men stilen och motiven antyder att de skrevs under samma period på 1890-talet som de noveller han publicerade i olika tidningar och senare samlade till sin debutbok Nöjen och dagar (1896). De verkar ha utgjort en sorts känslomässigt spill, en hemlig litterär dagbok där Proust skrev av sig i brottningen med sin egen sexualitet, menar Luc Fraisse, som är den som studerat och redigerat dem i samlingen Den mystiske brevvännen och andra opublicerade noveller (Le mystérieux correspondant et autres novelles inédites, 2019). I det oavslutade prosastycket En kaptens minne (Souvenir dun capitaine) fantiserar till exempel en kapten om ett möte med en ung attraktiv brigadgeneral. I ett annat prosastycke stiger en djupt frustrerad hjältefigur ner till underjorden för att rådfråga andarna där om sin homosexualitet. Och i titelnovellen Den mystiske brevvännen går den unga Christiane långsamt under av åtrå till sin ovetande väninna Françoise. När Françoise förstår vad som står på spel funderar hon på om hon ska älska med Christiane av ren barmhärtighet för att rädda hennes liv. Hon rådfrågar en läkare som behandlar Christianes oskuld som en dödlig sjukdom hon måste botas ifrån, och en präst som tvärtom menar att Christiane måste dö för att rädda sin själ från den synd som ansätter henne. Just så konfliktfyllt verkar den unge Proust själv ha betraktat den fysiska kärleken: som en fråga om att förlora antingen sitt liv eller sin själ. Men inget av de nyupptäckta prosastyckena fick alltså vara med i Nöjen och dagar, trots att också debutbokens noveller kretsar kring samma tragiska och skuldtyngda kärleksuppfattning om än i heterosexuella relationer. Den oftast återkommande figuren i novellerna är dessutom inte en ung man, utan en viljelös ung kvinna som faller offer för sin lidelsefulla längtan. I novellen En flickas bekännelser, som brukar betraktas som ett självporträtt, leder huvudpersonens sexuella aptit på män till att hennes mor, när hon av en slump får se sin dotters ansikte flamma av begär, drabbas av slag och faller från en balkong. Proust som flicka alltså? Man kan bara föreställa sig hur svårt det måste ha varit att fritt och utan hämningar tala och skriva om homosexualitet för mer än hundra år sedan och att Proust av flera skäl drog sig för att komprometteras i offentligheten. Att läsa Proust med det i bakhuvudet lyser upp sidor av hans verk som annars kan förbli osynliga. Men måste man dra slutsatsen att det han sökte i sitt skapande var att skydda sin person till varje pris? Det är värt att fundera över vilka sanningar vi egentligen avkräver litteraturen. Det finns förstås tolkningar som kan ha sitt biografiska intresse. Men en författares vilja att skriva om sina egna erfarenheter utan trohet mot en verklig förebild eller en objektivt fastställbar verklighet kan inte utgöra något sanningsbrott i Gides mening eftersom ett litterärt verk, också ett självbiografiskt sådant, bärs av sin egen sanning och är troget bara mot den. Denna sanning, verkets enda sanning, den värld som författaren sätter i rörelse genom att skriva, kan alltså inte mätas mot något annat än sig själv. Det är väl dags därför att omvärdera den där transponeringsteorin och hela idén om att skrivandet för Proust utgjorde ett slags biografiskt kamouflage. Proust behövde uppenbarligen könsväxlingen som metod för att röra sig friare i sin egen lust och tydligare teckna kärlekens och svartsjukans olika temperaturer och förlopp. Prosastyckena i Den mystiske brevvännen är av samma skäl varken ärligare eller uppriktigare än någon av novellerna i Nöjen och dagar. De passade säkert inte in av flera skäl, den homosexuella värld de porträtterar kan ha varit ett av dem. Men snarare än hemligheter måste man betrakta dem för vad de var: stoff, skrivövningar. Ibland är en Albertine faktiskt bara en Albertine. Emi-Simone Zawall, litteraturkritiker, översättare och ordförande i svenska Marcel Proust-sällskapet Litteratur Les plaisirs et les jours av Marcel Proust, Calmann-Lévy, 1896. Noveller av Marcel Proust, övers. Karin Bong, Tiden, 1950. Journal, 1 (1887-1925) av André Gide, Gallimard, 1997. Proust's lesbianism av Elisabeth Ladenson, Cornell University Press, 1999. Le mystérieux correspondent et autres nouvelles inédites, red. Luc Fraisse, Editions de Fallois, 2019 Albertineutredningen av Ann Carson, övers. Mara Lee, Faethon, 2020. Artiklar "Albertine the ambiguous: notes on Proust's transposition of the sexes" av Justin O'Brian, Publications of the modern language association of America, Vol. LXIV, nr 5, 1949 "Marcel Proust och André Gide: paralleller, kontroverser och ställningstaganden i kritiken omkring 1930" av Sigbrit Swahn, Moderna museets Proustsymposium, 6 december 2013 (opubl.)

Die zweite Ausgabe der OUTTAKE-SHOW ✨ ist da! Und wir warten gleich mit den bestmöglichen Gäst*innen für eine solche Show auf: Jan (@zwangsdemokrat) von den Archivtönen und Christiane (@christianeattig) von Brainflicks und vielen anderen Podcasts schauen vorbei und haben die ein oder andere Anekdote zum Schmunzeln oder auch lauthals Prusten mitgebracht. Und so arbeiten wir uns Schnaps-trinkend durch eine Sendung voller popkultureller Knaller, spielen eine Runde „Wrong Answers Only“ in der Gallizismus-Version und testen exklusiv Pilotideen für Christianes und Jans neuen gemeinsamen Podcast „Treppe des...“. Welche Rolle Bollythorn Bibton dabei spielt, müsst ihr glaub ich selbst herausfinden – das kann man leider nicht erklären. :) Falls ihr mal ein Thema für eine Outtake-Show vorschlagen, einen Audiokommentar einreichen oder als Gäst*in dabei sein wollt: Unser Konzept ist, dass wir offen für alles sind. Meldet euch also unbedingt bei uns! Und für alle, die es lieber so schön sortiert, konzentriert und ausgiebig haben wie sonst: Im April ist wieder eine ganz normale Kultpess-Folge dran! :)

"Hyggeligt at deltage i dit lægebesøg, men måske er der nogle privacy issues med Clubhouse" skrev en kollega til Christiane efter at han havde haft direkte hul igennem til Christianes lomme mens hun sad hos lægen. Hør hvad der skete og hvad du selv skal være opmærksom på når teknologien lytter med.

What’s up dirty cones This is the class from last night it went reallly well and i love Christianes and my working together, I especially love his work with Shanda as her bowls complement his music and vice versa very well. Hope you enjoy the class and thank you for practicing with us. Have a good one Namaste Mike and Shanda

Internettet er fuldt af konspirationer om mystiske magtpersoner, der som dukkeførere manipulerer uskyldige borgere. Der er teorier om reptiler, aliens, pædofili og korrupte politikere. Men Elektronista gæst mener, at der findes langt større konspirationer og fiktive historier, som vi bør være mere bekymrede for. Afsnittet er anden del af Christianes samtale med den iranske forsker Arash.

¡Hoy creamos un Soundtrack plagado de hits noventeros exclusivamente chilenos! Sonó Saiko, Jorge González, Los Ex, Christianes, La Pozze Latina y Tiro de Gracia, entre varios otros. Incluso tuvimos tiempo para los lentos, escuchando Amor, Amor (1992) de Pablo Herrera. Para terminar, toqué Maldito Amor (1999) de Supernova como #MomentoFOGATERO

Nyt om sexskandaler, musik og erotik. Praktisk guide til dick pics, drama ved landets vejboder, bronuts, gutterne og Christianes forbudte bælte. Kom helt i front med hype eller smype. Hør om landets mest instagramable isboder. Det hele serveret med rosépromille og ekstra meget jyde. Værter Sandie Westh, Anne Frost, Christiane Vejlø. Produktion: Elektronista Media.

"Det at være menneske får højere værdi i takt med at teknologiudviklingen stiger"Der er ingen tvivl om at de sidste årtiers teknologiske udvikling formentlig udgør de største forandringer i menneskehedens historie på godt og ondt. Et af de mennesker, der har siddet i første parket til dennne udvikling er digital analytiker, stifter af Elektronista Media og medlem af bl.a. Dataetisk Råd Christiane Vejlø. Med sine mere end 360 afsnit af podcasten Elektronista, der blev sendt på Radio 24Syv har hun dækket den digitale udvikling på nærmeste hold og taler i Lægens ord med Imran om flg. emner: - Hvordan har vores holdning til teknologi formet sig i det forløbne årti?- Hvordan reagerede en techkritisk læge (mig) sidste år på en ekstrem kritisk boganmeldelse (skrevet af Christiane)? Hint: ikke særligt fornuftigt...

177 - Stell dir vor, du bist seit deinem 3. Lebensjahr sportlich aktiv. Alles läuft perfekt und du fühlst dich topfit. Im Job bist du erfolgreich. Darüber hinaus wirst du glückliche Mutter. Und dann passiert etwas, womit du so nie gerechnet hättest. 5 Bandscheibenvorfälle nach der Schwangerschaft… Auf einmal steht alles auf dem Spiel und du stellst alles infrage. Die meisten Menschen geben an dieser Stelle auf. Aber nicht mein heutiger Interviewgast. Die Rede ist von Christiane Figura. Diese Erfahrung war der Grundstein für ihre steile Karriere als Personal Trainerin. Erfahre in der neuen Folge… … wie Christiane es geschafft hat, nach diesem Rückschlag wieder auf die Beine zu kommen. … warum sie jede Menge Vorteile sieht, für ein PT Studio mitten auf dem Land. … weshalb sie ihr eigenen Bewegungssystem entwickelt hat und was im deutschsprachigen Raum einzigartig daran ist. … und noch vieles mehr. Klick dich jetzt in die neue Folge und lass dich von Christianes toller Energie anstecken und nutze die Tipps, die sie mit mir geteilt hat, um in deiner Selbstständigkeit noch erfolgreicher zu sein.

// Grauburgunder-Schorle, Graugnome und ein Halbschattengewächs in der Kleingartenkolonie // In unserer einundvierzigsten Episode spricht Elias mit Christiane Marx. Christiane Marx ist Schauspielerin, Hörbuch- und Hörspielsprecherin. Seit 2013 ist das Hörbuch ihr Hauptbeschäftigungsfeld, ob Thriller wie “Fremd” von Poznanski & Strobel, zusammen mit Sascha Rotermund, Krimis wie die Bücher der isländischen Autorin Yrsa Sigurðardóttir, Liebesromane wie die “Lost in Love” Serie von Marie Force oder Vampirerotik, wie Christianes Endlosserie “Argenau” von Lynsay Sands. Aufgrund der weiterhin bestehenden Kontaktsperre, besucht Elias Christiane für das Gespräch in ihrem Kleingarten in der Kolonie Albrechtshöhe. Wir bekommen zu Beginn eine ausführliche akustische Führung und erfahren vom Bau des Häuschen, dem Anlegen von diversen Kräutern, Salaten und Beeren, einer Toilette, bei der “vorne” und “hinten” getrennt wird, inklusive einer ungeplanten Dusche vom Rasensprenger. Bei einer Grauburgunder-Schorle sprechen die Beiden über Christianes frühen Wunsch, Schauspielerin zu werden. Ausgelöst durch Geschichten wie die von Ronja Räubertochter, weshalb sie uns am Ende auch aus Lindgrens Klassiker vorliest. Über Graugnome, Götterbäume und ihren Kleingarten; über ihre Kindheit in Bielefeld, ihr ungewöhnliches Aufwachsen mit ihren Geschwistern und Eltern in einem Haus für obdachlose Männer der Bethel Stiftung, über ihr “soziales halbes Jahr” in Kanada - aber natürlich auch ausführlich über Hörbücher, über den Wunsch, durch gute Stoffe und Texte im Spiel an ihre Grenzen zu kommen und darüber hinaus, ihre Ausbildung an der Freiburger Schauspielschule, über eine Musical Fortbildung, Off-Produktionen, über ein Hörspielforum, über das sie viele tolle Kollegen wie Robert Frank, Dagmar Bittner und Marc Schülert vom Label “Ohrenkneifer” kennengelernt hat, über die Schauspieler-Dynastie “Marx-Kube”, denn auch ihr Partner Oliver Kube ist Schauspieler und ihr gemeinsamer Sohn ist bei einer Kinder-Agentur für Film- und Fernsehen und scheint diesen Weg gehen zu wollen. Über ihre regelmäßigen Inszenierungen der Klassenspiele an ihrer ehemaligen Waldorfschule in Bielefeld und vieles mehr. Aufgenommen wurde das Gespräch im Juni 2020. Wenn du Ideen und Rückmeldungen hast, melde dich gern bei uns: Entweder per Mail unter hoergestalten@lauscherlounge.de oder bei Facebook. Dort findest du auch Zitate und Fotos unserer Gäste: https://www.facebook.com/hoergestalten/ HörGestalten ist ein Podcast der Lauscherlounge. #ChristianeMarx #Hörbuch #Hörspiel #RonjaRäubertochter #Grauburgunder #Graugnome #Götterbaum #Kleingartenkolonie #Albrechtshöhe #HörGestalten #Talk #Podcast #Lauscherlounge

// Grauburgunder-Schorle, Graugnome und ein Halbschattengewächs in der Kleingartenkolonie // In unserer einundvierzigsten Episode spricht Elias mit Christiane Marx. Christiane Marx ist Schauspielerin, Hörbuch- und Hörspielsprecherin. Seit 2013 ist das Hörbuch ihr Hauptbeschäftigungsfeld, ob Thriller wie “Fremd” von Poznanski & Strobel, zusammen mit Sascha Rotermund, Krimis wie die Bücher der isländischen Autorin Yrsa Sigurðardóttir, Liebesromane wie die “Lost in Love” Serie von Marie Force oder Vampirerotik, wie Christianes Endlosserie “Argenau” von Lynsay Sands. Aufgrund der weiterhin bestehenden Kontaktsperre, besucht Elias Christiane für das Gespräch in ihrem Kleingarten in der Kolonie Albrechtshöhe. Wir bekommen zu Beginn eine ausführliche akustische Führung und erfahren vom Bau des Häuschen, dem Anlegen von diversen Kräutern, Salaten und Beeren, einer Toilette, bei der “vorne” und “hinten” getrennt wird, inklusive einer ungeplanten Dusche vom Rasensprenger. Bei einer Grauburgunder-Schorle sprechen die Beiden über Christianes frühen Wunsch, Schauspielerin zu werden. Ausgelöst durch Geschichten wie die von Ronja Räubertochter, weshalb sie uns am Ende auch aus Lindgrens Klassiker vorliest. Über Graugnome, Götterbäume und ihren Kleingarten; über ihre Kindheit in Bielefeld, ihr ungewöhnliches Aufwachsen mit ihren Geschwistern und Eltern in einem Haus für obdachlose Männer der Bethel Stiftung, über ihr “soziales halbes Jahr” in Kanada - aber natürlich auch ausführlich über Hörbücher, über den Wunsch, durch gute Stoffe und Texte im Spiel an ihre Grenzen zu kommen und darüber hinaus, ihre Ausbildung an der Freiburger Schauspielschule, über eine Musical Fortbildung, Off-Produktionen, über ein Hörspielforum, über das sie viele tolle Kollegen wie Robert Frank, Dagmar Bittner und Marc Schülert vom Label “Ohrenkneifer” kennengelernt hat, über die Schauspieler-Dynastie “Marx-Kube”, denn auch ihr Partner Oliver Kube ist Schauspieler und ihr gemeinsamer Sohn ist bei einer Kinder-Agentur für Film- und Fernsehen und scheint diesen Weg gehen zu wollen. Über ihre regelmäßigen Inszenierungen der Klassenspiele an ihrer ehemaligen Waldorfschule in Bielefeld und vieles mehr. Aufgenommen wurde das Gespräch im Juni 2020. Wenn du Ideen und Rückmeldungen hast, melde dich gern bei uns: Entweder per Mail unter hoergestalten@lauscherlounge.de oder bei Facebook. Dort findest du auch Zitate und Fotos unserer Gäste: https://www.facebook.com/hoergestalten/ HörGestalten ist ein Podcast der Lauscherlounge. #ChristianeMarx #Hörbuch #Hörspiel #RonjaRäubertochter #Grauburgunder #Graugnome #Götterbaum #Kleingartenkolonie #Albrechtshöhe #HörGestalten #Talk #Podcast #Lauscherlounge

Hur kan vi utveckla material som kan cirkulera i det oändliga? Christiane Dolva är Hållbarhetsansvarig på Fjällräven och ansvarig är verkligen rätt ord för Christianes arbete, hon tar ansvar hela vägen från ursprunget i råmaterialen till påverkan långt in i framtiden.   Hon berättar om hur hon tillsammans med sina kollegor driver och agerar utifrån textilvärldens  komplexa miljöutmaningar. Klassiker som ryggsäcken Kånken, dunjackan Polar och jackan Grönland är inte klassiker av en slump utan bakom ligger hårt och dedikerat arbete som en gång startade i ett garage i Örnsköldsvik.

Yoga umfasst weitaus mehr als die körperlichen Übungen (Asanas), die wir vom Yogastudio her kennen, sondern es handelt sich dabei um eine ganze Lebensphilosophie und -weisheit. Mit seiner Tiefe und Vielfalt eignen sich die unterschiedlichen Yogapraktiken und vor allem auch die Grundlagen nicht nur um den Körper zu stärken, sondern kann auch dabei unterstützen unsere Seele wieder in Balance zu bringen. In diesem Expertinneninterview mit Christiane Wolff, Yogalehrerin & -therapeutin sowie Autorin unzähliger Bücher zu dieser Thematik, sprechen wir darüber, wie die Seele nachhaltig gestärkt werden kann und inwiefern die ayurvedische und yogische Psychologie dabei auf moderne Psychotherapie treffen. In diesem Interview erfährst du: wie der Yoga Burnout, Depression und Ängste einstuft welche einfachen Mittel aus dem Yoga und Ayurveda dich dabei unterstützen können wieder in deine Balance zu finden wie durch einen regelmässige (körperliche) Yogapraxis auch der Geist stabilisiert werden kann die wichtigsten Tipps für Yogalehrende zu dieser Thematik   Hier erfährst du mehr über meinen Gast: https://www.christiane-wolff.de Christianes neues Buch “Heilen mit Yoga” https://www.amazon.de/Heilen-mit-Yoga-stärken-Depression/dp/3432104200/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1552245005&sr=8-1&keywords=Christiane+wolff Yoga für die Seele, im Bora Hotel Radolfzell, 18.7. bis 21.7.19  https://www.christiane-wolff.de/reisen Gefällt dir der Podcast? Dann lass mir gerne eine Bewertung auf iTunes da! Ich würde mich riesig darüber freuen! ●     Hier kannst du gratis deinen ayurvedischen Gesundheitstyp testen: Gesundheitstest Weitere Ayurveda Ressourcen findest du hier: Empfehlungen Hast du einen Themenwunsch oder eine Frage für den Podcast? Sende mir diese einfach per Voice Message und ich nehme sie gerne in den Podcast auf: Voice Message Hier erfährst du, wie du den Ayurveda ganz einfach in deine Yogapraxis oder -unterricht integrieren kannst: "7 Tipps, wie du den Ayurveda sofort in deinen Yogaunterricht integrieren kannst" Möchtest du wissen wie du dein Business ayurvedisch aufbauen kannst? Hier bekommst du 7 Tipps für dein erfolgreiches Health- & Yoga-Business’’ Hier findest du mich: Instagram Facebook Alle Anfragen, Ideen & Feedback kannst du direkt an hallo@drjannascharfenberg.com Wir freuen uns von Dir zu hören! EINFACH GESUND LEBEN Mit Dr Janna Scharfenberg

Podcast #024 - mit Christiane Stenger Christiane gehört zu den messbar intelligentesten Frauen Deutschlands, ist 3 malige Gedächtnisweltmeisterin, sowie Autorin & Moderatorin beim ZDF. SHOWNOTES: --> "Wer lernen will, muss fühlen" Christianes aktuelles Buch "Lassen Sie Ihr Hirn nicht unbeaufsichtigt"