Podcasts about i england

1973 er et interessant plade år, fordi for første gang i rockhistorien er der himmelvid forskel på hitlisterne i England og USA.  I England har Glamrocken overtaget listerne med grupper som, Slade, Sweet, Mud og andre Glam bands.I USA er det helt anderledes, her lader de som om Beatles ikke er opløst, der ud over, … Læs videre "1973 del 2"

1973 er et interessant plade år, fordi for første gang i rockhistorien er der himmelvid forskel på hitlisterne i England og USA.  I England har Glamrocken overtaget listerne med grupper som, Slade, Sweet, Mud og andre Glam bands.I USA er det helt anderledes, her lader de som om Beatles ikke er opløst, der ud over, … Læs videre "1973 del 1"

Liberale erhverv får lov til at genåbne i dag, og det betyder, at vi igen kan tage til frisør, massør og tatovør. Adgangsbilletten er et coronapas, der viser, om vi er testet negative, har været smittet eller er vaccineret. Og selvom de fleste er glade for coronapasset, så er det ikke alle, der synes om det nye værktøj. I England er der endnu engang kastet brænde på bålet i Oprah-interviewet med Prins Harry og Hertuginde Meghan. For den britiske journalist Piers Morgan er nok engang ude at sige, at han ikke tror på Meghans udtalelser i interviewet.Værter: Laura Bruun og Henriette KamppRedaktør: Charlotte Bjerrekær

Caroline har haft en samtale med en kvinde, som er på flugt fra sin voldelige ekskæreste, og den har gjort indtryk. I England er der netop blevet afsat et millionbeløb til at beskytte kvinder i nattelivet på grund af mordet på en ung kvinde. Selvom samfundet udvikler sig, selvom vi måske bliver klogere, er vold desværre stadigvæk en del af mange menneskers liv og hverdag. Og det taler vi om i Nattevagten i nat.

Landstræner Kasper Hjulmand har udtaget sine spillere til de tre første kampe i kvalifikationen til VM i Qatar. Det er ude mod Israel, hjemme mod Moldova og ude mod Østrig. Men hvad er det for 26 spillere, som landstræneren har udtaget? Hvornår er man klar til at få børn? Det er der ikke et entydigt svar på. Men jo ældre du bliver, uanset køn, så bliver det sværere og sværere at få børn. Til trods får man i dag sit første børn senere end nogensinde før. Gennemsnitsalderen for førstegangsfødende – både for mødre og fædre – er steget siden 1980’erne over hele Skandinavien. Natten til i dag blev verdens største musikpris, Grammy Awards, uddelt. Men kritikken er haglet ned over The Grammy Awards i år – og kulminationen er foreløbig, at en af verdens for tiden største musikartister, The Weeknd, har sagt, han vil boykotte prisuddelingen i al fremtid. Hvorfor og hvordan prægede det nattens prisshow - det talte Radio4 Morgen med journalist i USA, Anne Alling om. I England ruller debatten lige nu, fordi en 33-årig kvinde, Sarah Everard, blev fundet død i en skov, 80 kilometer fra det sted i det sydlige London, hun sidst var blevet set gå alene hjem. BBC har siden fortalt, at en 48-årig mandlig politimand er anholdt i sagen. Dét er i sig selv voldsomt, men debatten ruller også derovre om kvinders sikkerhed, hvor spørgsmålet, der bimler og bamler er: Hvorfor skal kvinder være bange for at gå alene hjem? Foran mig i toget var hjemmesiden åben med overskriften: “Du er nu i kø til TAST SELV...” To millioner danskere har allerede været forbi skat.dk, og det gør jo på en eller anden måde det her til landets største public service-indslag. For med har vi Aske Buemann, medstifter og direktør af Tax Helper, som i godt et år har hjulpet danskere med finansiel rådgivning. Medvirkende: Aske Buemann, medstifter og direktør af Tax Helper. Camilla Søe, konsulent og debattør. Randi Lykke-Sylvest, ansat på institut for Folkesundhedsvidenskab på Københavns Universitet. Frederik Svinth, ung far. Anders Dehn, journalist på Tipsbladet.

I veckans avsnitt går vi som vanligt igenom helgen som varit. I England var det North London derby, i Italien klättrar Juve i tabellen och i Spanien lever titelstriden. Vi djupdyker även i den kommande landslagsuttagningen. In och lyssna!

I England på 70-tallet får Sam Allardyce et rykte som en tøff og uredd midtstopper. Når han legger opp, blir han blakk og arbeidsløs. Men så får han telefon fra en prest i Irland.

Nyheter på engelska från den engelskspråkiga världen. Vi går igenom några av årets viktigaste händelser. I England valde vissa människor att starta året med en vegansk månad, "Veganuary". Sen kom coronaviruset som förändrade en hel värld. Black Lives Matter-rörelsen blev mer aktuell än någonsin. I USA segrade Joe Biden i presidentvalet. Lady Gaga sjunger i hemmafestivalen Together at Home. Trots inställda matcher kunde engelska fotbollsligan slutföras. För vinnarlaget var det speciellt - det var 30 år sedan de senast tog hem titeln!

Nyheter på engelska från den engelskspråkiga världen. Vi går igenom några av årets viktigaste händelser. I England valde vissa människor att starta året med en vegansk månad, "Veganuary". Sen kom coronaviruset som förändrade en hel värld. Black Lives Matter-rörelsen blev mer aktuell än någonsin. I USA segrade Joe Biden i presidentvalet. Lady Gaga sjunger i hemmafestivalen Together at Home. Trots inställda matcher kunde engelska fotbollsligan slutföras. För vinnarlaget var det speciellt - det var 30 år sedan de senast tog hem titeln!

”Hvis vi pludselig skal til at fratage borgere deres grundrettigheder, fordi “politiet synes det er et effektivt værktøj”… Så er vi med stormskridt er på vej ind i en George Orwellsk verden”…Sådan lyder det bl.a. i denne episode 24 fra generalsekretær I Advokatsamfundet Andrew Hjuler Crichton, da snakken faldt på retssikkerhed anno 2020. Jeg spurgte Andrew, om han kunne tænke sig at være gæst her i podcasten, da jeg som bekendt ofte har talt med advokaterne om deres arbejde, men kun ganske sjældent har jeg egentlig drøftet de regler eller retningslinjer, om man vil, som advokaterne skal følge, når de varetager deres hverv. I det her afsnit drøfter Advokatsamfundets generalsekretær og jeg derfor de skrappe interessekonfliktsregler, som skal sikre advokaternes uafhængighed. Regler som i sidste ende er til for sikre borgernes retssikkerhed.Det bliver derfor i dette afsnit også aktuelt at drøfte, hvorvidt adgangen til advokatmarkedet er for lukket. I dagens Danmark er det kun advokater, der må eje advokatvirksomheder, men hvad ville der ske hvis man "liberaliserede" reglerne, og gav eksempelvis revisionshuse eller forsikringsselskaber mulighed for at eje advokatvirksomheder? I England havde man en tilsvarende regel frem til 2011, hvor man fjernede den, men hvad har det haft af konsekvenser i England, og kan vi forvente lignende herhjemme? Helt centralt og højaktuelt bliver vores samtale også, da snakken netop falder på retssikkerhed. For hvad er retssikkerhed overhovedet, og har vi efterhånden har levet i et samfund med retssikkerhed så længe, at vi har glemt hvordan et samfund UDEN retssikkerhed ser ud? Eller med andre ord… Er den intuitive fornemmelse for retssikkerhed under pres og hvorfor har vi et problem hvis politikerne og måske endda også advokaterne, i mindre og mindre grad lader sig arbejdsmæssigt motivere af retssikkerheden og kampen for denne? Advokatsamfundet offentliggjorde eksempelvis selv den 1. september i år en ny undersøgelse, som viste, at kun 28% af de adspurgte 356 advokatfuldmægtige finder sit "juridiske brændstof" i retssikkerhedens navn. Hvorfor er det et retssikkerhedsmæssigt problem, når der eksempelvis sidste år kom et lovforslag om at mennesker, der har været dømt for pædofili, i en lang periode efter at have udstået deres straf ifølge forslaget skulle tåle, at politiet ville få mulighed for uanmeldt at gå ind og beslaglægge deres computere, se indholdet af mails osv. uden dommerkendelse? Og skal vi virkelig som borgere i en retsstat acceptere politiske argumenter om, at politiet synes, at ”det er et effektivt værktøj”? De fleste af os kan vel blive enige om, at retssikkerhed er for alle, om så man er lovlydig, kriminel, hjemløs eller med tag over hovedet, statsborger eller ej? At retssikkerheden er presset i 2020 kommer næppe som en overraskelse for nogen, og det ER en naturlig følge af de indgreb vi har måtte acceptere som følge af en verdensomspændende pandemi. Men ser man bort fra selve pandemien et øjeblik, ja så vil man kunne opdage, at retssikkerheden de seneste år alligevel har været under pres. Andrew forklarer således, at man i en række love de sidste par år, har set et skred, hvor man ligeså stille er inde og begrænse borgernes rettigheder. Hvad der mere konkret ligger heri, taler vi om i afsnittet, hvor Andrew desuden fremhæver nogle eksempler for at understøtte sine pointer. Det her er et afsnit om retsstatslige principper, grundloven, overvågning, retssikkerhed, advokat etik, hastelovgivning og mere til. På mange måder nogle emner og begreber der i nyere tid næppe har været mere aktuelle, end de er lige nu i disse dage. Det her er Forbrydelse og Moral episode 24 med gæst Andrew Hjuler Crichton. Mit navn er Jacob Barckmann – Tak for din tid, og tak fordi at du lytter med. God fornøjelse.

Secrets about how the money goes round I England and the Empire, and how liars and frauds and incompetence has ruined the monarchy.

Ketchupens historia sträcker sig tusentals år tillbaka i historien och passerar Romarriket, Nordafrika, Kina, Vietnam, Indonesien, England, USA och Sverige. Det började med fermenterat fiskrens. Romarnas älskade sin smaksättningssås garum. Fisksåsen fanns också i Asien. Och utvecklades till sojasås, när fiskrenset ersattes med sojabönor. Engelsmännen fick smak på de många såserna i Asien och försökte sig på att göra dem hemma på de brittiska öarna. Men de hoppade över fermenteringen och kokade istället såserna. De fick namn efter ett ord som engelsmännen mött i Indonesien - kacap, namnet på en sojasås. I England gjordes kacap eller catsup och ketchup som såserna kom att kallas på fisk, valnötter och svamp. Och när tomaterna blev populära gjordes ketchup också på tomater. En sås som vidareutvecklades i USA, och vars förpackning revolutionerades på 1950-talet av ett svenskt företag. Vi provsmakar nutida varianter på ketchupens olika utvecklingsfaser. Vi träffar också kocken Johan Björkman, som gör garum på restaurang Koka i Göteborg.

Ukas (andre) gjest har Wikipediaside på 11 språk. Han er Norges første proffspiller i England og Tyskland. Ja - han er til og med den første til å score i begge ligaene. Han har vært med å vinne det eneste ligagullet for Moss Fotballklubb sammen med trener Nils Arne Eggen, og han har kanskje det med å spille for trener-legender? I England spilte han nemlig for Brian Clough, mannen som også gjorde han til kaptein for et av Englands beste lag på den tiden, Nottingham Forest. Nå jobber han som "skrønemaker" i bank, steller den beste hekken i Moss og sprer om seg med birdies, eagles og albatrosser. Han er Einar Jan Aas! Hør praten om hvordan det var å være Norges første Englands-proff, om kassen med øl de fikk på bortekampene, om kampen han spilte da England " took a hell of a beating!" mot Norge på Ullevaal og ikke minst, hvordan det var å spille under legendene Brian Clough og Nils Arne Eggen! Med hilsener om et godt fotball-liv, fra Tete, Sofie og Nettsjef Lars

Kaffet betraktas av många som en mirakeldryck, men pekas ut som en en klimatbov och har även historiskt haft sina högljudda kritiker. Hanna Eklund funderar över en varm dryck som väcker heta känslor. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När jag började jobba som reporter blev kollegorna förvånade över mina preferenser vad gällde varma drycker. Du kommer inte att bli långvarig i den här branschen var standardkommentaren till mitt ständiga tryckande på knappen varm choklad vid kaffeautomaten. I tio år framhärdade jag, sedan blev det för jobbigt och jag lärde mig att ta en kopp eller fika (som det också kallas). Inte långt därefter fick jag min första fasta anställning. Och jag är inte den enda genom historien, som har dragit nytta av de svarta dropparna. Kaffe fick tidigt rykte om sig att göra den som dricker kvicktänkt, sällskaplig, lycklig och förnuftig. Filosofen James Mackintosh gick så långt att han i slutet av 1700-talet hävdade att en människas förståndsförmågor står i direkt proportion till mängden kaffe hon dricker. Kanske är det inget konstigt att Voltaire sägs ha druckit minst fyrtio koppar om dagen. Han hade egentligen lika gärna kunnat dricka choklad, som påstods ha samma goda effekter, om det inte vore för risken det ansågs medföra. Bisarra och depraverade böjelser kunde nämligen vara en möjlig biverkning av varm choklad - Marquis de Sades favoritdryck. Den påstådda kopplingen mellan kaffe och förnuft har fått mig att fundera på i vilken mån koffeinhaltiga drycker kan ha haft betydelse för vår samhällsutveckling. Bönornas intåg i Europa och Sverige råkar nämligen, som av en tillfällighet, sammanfalla med upplysningen. Första gången en svensk berättar om kaffe är 1658. Clas Rålamb är på resa som kungligt sändebud i Turkiet när han blir bjuden på något helt nytt och sjudande hett, tillverkat av ett slags ärter från Egypten, skriver han, som förnäma turkar sörplar in mellan läpparna istället för brännvin, i tron att det ska motverka inflammationer och uppstigande dunster från magen. Som så många gånger genom historien visade sig den nya medicinen vara lite beroendeframkallande, och Karl XII:s besök i Turkiet slutade med att han tog bönorna med sig hem och gjorde kaffet populärt i Sverige. Men det var inte förrän under industrialiseringen som fikat blev vardagligt och billigt och kanske ett måste för att orka med de nya fabrikstiderna. Innan kaffet slog igenom var öl den vanliga drycken i Sverige och stora delar av Europa, bland såväl kvinnor som män, även om det inte alltid låter så i den samtida litteraturen. Carl von Linné, som tyckte att kaffe enbart kunde bidra till slapp mage och en utmärglad kropp skriver: Karl-öl, måste vara beskt. Kvinnfolk och käringar, lägger han till, skola hava sött dricka. Den här idén återfinns också hos Bellman, som tycker att vi ska ge våra små mamseller, vin och sviskon och karameller. Tanken på separatistiska dryckesvanor ska vi återkomma till, men tills vidare räcker det att konstatera att de allra flesta struntade i vad Carl von Linné ansåg. Och under hans levnad hade kaffehusen sedan länge börjat ta över andra delar av kontinenten. Tronskiftet från den bedövade alkoholen till den koffeinstinna varma drycken var en revolution som enligt historikern Daniel Berg skapade ett irritabelt upplysningssinne, kritiskt till allt! Utom kanske till det förtryck som möjliggjorde europeernas nya mörka vanor, även om vissa av kaffekolonialismens tidiga kritiker faktiskt kom inifrån industrin. Men i Europa blev kaffehusen en plats för affärer och intellektuell verksamhet. Här växte kapitalismen och den borgerliga offentligheten fram, klasserna blandades och ett friare samtal var möjligt. I England kallades de Penny Universities, eftersom det gick att lyssna på tidens stora intellektuella, till priset av en kopp java. Men om storleken på plånboken inte var så betydelsefull för att komma in på kaffehusen var könet desto viktigare. För kvinnor var dörren oftast stängd. Så möttes också Londons invånare 1674 av Womens petition against coffee som hävdade att kaffe gör män impotenta, lika fruktsamma som öknarna de försmädliga bönorna kommer från. Och när 1600-talets franska överklasskvinnor samlades i salonger för att kritisera äktenskapets slaveri det som de i princip bara kunde lämna om maken var impotent - då valde de en annan koffeinhaltig dryck. Preciositeten har kallats en av historiens äldsta feministiska rörelser och gjorde motstånd genom att förlöjliga klassisk bildning och ägna sig åt förfining istället för manligt barbari. Med andra ord drack de te. Och långt senare skulle den svenska författaren Thekla Knös beskriva teet som salongskulturens essens, det som förverkligar dess pedagogiska idéer och förfinar smak och sinnen. Så verkar alltså te i någon mån ha blivit kvinnokampens dryck, medan kaffet blev den offentliga manlighetens brygd, besk och förnuftig och tillräckligt begärlig för att de törstande skulle strunta fullständigt i Carl von Linnés varningar. Begäret parodieras i Johann Sebastian Bachs kaffekantat från 1730-talet, den unga Liesgen måste ha sitt livselixir  ljuvligare än tusen kyssar minst tre gånger om dagen och förargar sin far: Först när pappan hotar med att inte låta Liesgen gifta sig går hon med på att sluta med kaffet, men bara tillfälligt, eftersom hon i hemlighet smyger in en rad i äktenskapsförordet om att den blivande maken aldrig får hindra henne från den högsta njutningen, att koka kaffe precis när hon vill. Samtidigt skriver politikern Carl Gyllenborg den första svenska komedin, en pjäs om den löjliga Sprätthöken, representant för unga snobbiga adelsmän med oförblommerad fäbless för det franska. Han gör allt a la mode, rör sig vant på Stockholms kaffehus och skrattar åt lantisar som bränner sig på det svarta ölet. Med facit i hand var oron för franska influenser inte helt obefogad. Upplysningen ägde rum på kaffehus och i tesalonger och vem vet om inte gnistan faktiskt låg i själva drycken. När journalisten Camille Desmoulin uppmanade massan att ta till vapen, 1789, lär han i alla fall ha stått uppflugen på en stol, eller om det var ett bord, tillhörande Café de Foy i Paris. Förmodligen hade han redan hunnit ta en kopp, eller två. Det är klart att kaffet blev ett ljus i mörkret också för nordborna och hade det inte varit för det nya koffeinberoendet, skulle kaffehusen kanske inte blivit sociala rum för hattar och mössor, författare och upprorsmakare. I våra dagar är det inte många som skryter med fyrtio koppar kaffe om dagen. Att dricka riktigt mycket kaffe anses inte helt sunt och nordbor hånas ibland för sitt enorma koffeinintag. Samtidigt rankas nordens länder som några av de bästa att bo i. Finland började för några år sedan inta en särställning, genom att ha världens bästa skola, världens bästa rättsväsende, världens ärligaste befolkning, världens lyckligaste invandrare och som av en ren slump världens absolut största kaffekonsumtion. Hanna Eklund, journalist

https://www.theglobalrecruiter.com/support-an-ageing-workforce/ Transcript: En aldrende befolkning over hele verden skaper utfordringer også i arbeidslivet. En britisk tenketank som arbeider med hvordan aldring påvirker samfunnet har lansert et nytt internasjonalt prosjekt som kalles "Work for Tomorrow". I dette prosjektet vil de stimulere til nytenkning og innovasjon når arbeidslivet møter eldrebølgen. I England har andelen arbeidstakere over 50 år økt fra 26% i 2004 til 32% i 2018, og andelen er forventet å øke til 37% i 2040. Bildet er det samme i alle G-20 landene. Andelen av totale inntekter oker til 40% i 2040. Samtidig som denne arbeidsstyrken er helt nødvendig, faller store deler ut av helsemessige årsaker, omsorgsoppgaver, eller andre årsaker. De som faller ut av arbeidslivet i denne alderen vil ofte slite med å komme tilbake. Resultatet blir en mindre andel yrkesaktive med samtidig større omsorgsoppgaver. Tenketanken vil med sitt prosjekt bidra til å skape arbeidslivsarenaer på tvers av generasjoner, der arbeidslivet legger til rette for at også eldre lettere kan finne sin plass. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/viten-paa-kort-tid/message

I denne episoden snakker vi om arbeiderstyrte bedrifter som allerede da de ble opprettet, var organisert slik at det er de ansatte som også eier bedriftene. Det norske IT-selskapet Kantega sprang ut fra en konkurs etter at IT-boblen sprakk. De har vokst fra 40 medarbeidere i 2003 til dagens 150, og er fortsatt arbeidereide. I England består apotekkjeden Green Light Pharmacy i dag av 12 apotek i og rundt London. Vi får høre om den spanske kooperativ-gruppen Mondragon som ble etablert allerede i 1956, og er i dag blitt Spanias 10. største selskap. Reidun har også snakket med økonomiprofessor Kalle Moene ved Universitetet i Oslo, som mener medarbeidereierskap kan være fremtidens bedriftsmodell.

I England og Holland brænder aktivister mobilmaster af, fordi de tror, at man får CoVid19 af 5G mobilmaster. Mere end 29 procent af amerikanerne tror ifølge en undersøgelse fra Pew Institute, at CoVid19 er menneskeskabt i et kinesisk laboratorium. Techtopia kigger sammen med eksperter på myterne og får en sociolog til at analysere, hvorfor nogle mennesker rammes af irrationel angst. Medvirkende: Gert Frølund Pedersen, Aalborg Universitet, Professor, Institut for Elektroniske Systemer, Det Tekniske Fakultet for IT og Design og Antennas, Propagation and Millimetre-Wave Systems Lars Erik Larsen, Professor, Sektion, Veterinary Clinical Microbiology, Institut for Veterinær- og Husdyrvidenskab, KU Carsten Bagge Laustsen,lektor ved Institut for Statskundskab, Aarhus Universitet med særlig henblik på undervisning og forskning i sociologi.

Nyheter på lätt engelska från den engelskspråkiga världen. En brittisk författare som ofta skriver om svåra ämnen berättar att hon är homosexuell. Att höra svordomar på TV eller på internet upprör inte unga britter lika mycket som de upprör den äldre generationen. I England applåderar invånarna corona-krisens hjältar, det vill säga sjukvårdspersonal, och andra som ser till att folk kan äta sig mätta under epidemin.

Nyheter på engelska från den engelskspråkiga världen. En brittisk författare som ofta skriver om svåra ämnen berättar att hon är homosexuell. Att höra svordomar på TV eller på internet upprör inte unga britter. Det gör däremot rasism och sexism. I England applåderar invånarna corona-krisens hjältar, det vill säga sjukvårdspersonal, och andra som ser till att folk kan äta sig mätta under epidemin.

Nyheter på lätt engelska från den engelskspråkiga världen. En brittisk författare som ofta skriver om svåra ämnen berättar att hon är homosexuell. Att höra svordomar på TV eller på internet upprör inte unga britter lika mycket som de upprör den äldre generationen. I England applåderar invånarna corona-krisens hjältar, det vill säga sjukvårdspersonal, och andra som ser till att folk kan äta sig mätta under epidemin.

Nyheter på engelska från den engelskspråkiga världen. En brittisk författare som ofta skriver om svåra ämnen berättar att hon är homosexuell. Att höra svordomar på TV eller på internet upprör inte unga britter. Det gör däremot rasism och sexism. I England applåderar invånarna corona-krisens hjältar, det vill säga sjukvårdspersonal, och andra som ser till att folk kan äta sig mätta under epidemin.

Har du läst världssensationen Sally Salminen? Vet du vilken kvinna man använde för att sälja in Strindberg i utlandet? Ann Lingebrandt reflekterar över en litteraturhistoria där kvinnor glöms bort. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vem är artonhundratalets största svenska litterära stjärna? Emilie Flygare-Carlén, förstås. Jaså, du har inte läst någonting av henne? Inte fått lära dig om henne i skolan? Nej, trots att hon var den författare som sålde flest böcker både i Sverige och utomlands är hennes litteraturhistoriska status inte den högsta. Vid artonhundratalets mitt var hon däremot på allas läppar. I England och USA närmast slogs översättarna om att få lägga vantarna på hennes senaste bok. Recensenter framhävde den snudd på manliga fastheten i hennes berättelser. När hon genomgår en ögonoperation anses det värt att skriva om i ungersk press. Att Flygare-Carlén producerade så där två romaner om året räckte inte för att mätta läsarnas hunger på svenska familjehistorier. Alltså passade en författare på att skriva egna uppföljare till hennes romaner. Förläggare drog sig inte för att prångla ut andra författares verk under hennes namn. Hon hade blivit ett varumärke. Så till den grad att när August Strindberg senare skulle marknadsföras på tjeckiska, fungerade Flygare-Carlén som draghjälp. Det här berättar litteraturprofessorn Yvonne Leffler i Swedish womens writing on export, en antologi som presenterar ny forskning om svensk litteratur på den internationella marknaden utifrån digitala databaser. Den väcker tankar om att historieskrivning inte är en självklar sak. De en gång så älskade och sedermera brutalt bortglömda författarna tillhör en egen kategori: de slocknade stjärnorna. De utgör ett slags skuggkanon. Skuggor som berättar om vägar som växt igen, ideal som vissnat. Att något är det mest uppmärksammade i sin tid behöver ju inte betyda att det har störst chans att överleva. Kanske är det inte så underligt att det som gick hem 1840 inte känns superhett 180 år senare. Men det kan gå betydligt snabbare än så att förpassas till glömskan. Ett exempel på det är Sally Salminen. I oktober 1936 blir hon, en småbrukardotter från Åland som emigrerat till USA för att bli hembiträde, förstasidesnyhet i New York. Hon har vunnit en svensk-finsk romanpristävling och manuset hon skrivit på under sena kvällar i sin pigkammare ska ges ut. Plötsligt vill alla ha tag i Sally Salminen: journalister, litterära agenter, filmmänniskor. Ena dagen vid diskbaljan, andra dagen ­ett litterärt stjärnskott det är en framgångssaga som är helt oemotståndlig i depressionens USA. Det skämtas om den skrivande pigan, hennes arbetsgivare intervjuas och själv är hon så efterfrågad att hon blir gråtfärdig av trötthet. Jag hade knappt hört talas om Salminen när jag började läsa Ulrika Gustafssons högintressanta biografi Min ljusa stad. Sally Salminen, livet och litteraturen, som sätter ljuset på en författare som trots sin berömmelse helt hamnat i litteraturhistoriens marginal. Det var inte bara i USA hon blev en snackis, också hemma i Norden ville alla ha tag i den nya författaren. Hon kan knappt ta ett obevakat steg och turister kommer i båtlaster till Åland och knackar på i barndomshemmet. Dagens Nyheter publicerar en skämtteckning om hur författaren måste fly till Stockholm för att komma undan de påträngande läsarna. I den mån Salminen fortfarande är känd är det för den prisvinnande debutromanen, Katrina. Att den väckte uppståndelse är inte underligt. Det är en sådan där roman som omedelbart griper tag och målar upp personerna så att man tycker sig ha mött dem i levande livet. Katrina är den stolta bondflickan från Österbotten som förälskar sig i en storskrävlande sjöman och hamnar i det torftigaste rucklet på Åland. Men hon låter sig inte brytas ner. Hon är en torparnas Robinson Crusoe, som kan få äppelträd att växa på en mager berghäll och kräver att också en fattig människa ska mötas med respekt. När Katrina publicerades fick den översvallande recensioner. Salminen jämfördes med Sigrid Undset och inte minst med Selma Lagerlöf. Och Lagerlöf själv uppskattade boken: Ingen, som läser denna bok till slut, kommer att ångra sig, lovade hon. Redan första året kom romanen ut i femton svenska upplagor och översattes snart till ett tjugotal språk. Hon föreslogs till och med tre år i rad till Nobelpriset i litteratur. Hur kunde en så omsusad författare sedan bara glömmas bort? Var hon inget annat än ett one-hit-wonder?. Ulrika Gustafssons bok ger en nästan thrilleraktig skildring av hur en författares rykte kan sjunka redan under hennes livstid. Först får Salminens andra bok, Den långa våren, ett något avvaktande mottagande. Sedan får varje nyutkommen bok lite svalare recensioner och med tiden anses författarskapet mer och mer misslyckat. Till slut börjar det till och med ryktas om att Katrina inte så mycket var Salminens eget verk som ett resultat av förlagets kraftiga omarbetningar. En anledning till skepsisen kan vara att realism och folklivsskildringar inte stod särskilt högt i kurs på den finlandssvenska litteraturscenen. Här var man urban och modern, och skrev stilistiskt experimentella böcker i linje med det europeiska avantgardet. En självlärd kvinnlig proletärförfattare var en främmande fågel. Vilka mekanismer är det då som gör att vissa författare koms ihåg och andra glöms bort? Popularitet kan i sig vara något som gör att en författare skrivs ut ur litteraturhistorien. Man märker hur föraktet över försäljningsframgångarna dryper när somliga kritiker uttalar sig om Salminen. Folksmak, heter det med avsmak. Könet är också en faktor, inte minst i kombination med just popularitet. Om vi går tillbaka till artonhundratalet var det i hög grad kvinnornas århundrade. Under några decennier kunde det faktiskt vara en marknadsmässig fördel att vara kvinnlig författare. Det var i första hand de svenska kvinnliga romanförfattarna som översattes och lästes utomlands: tillsammans med Emilie Flygare-Carlén stod Fredrika Bremer och Marie Sophie Schwartz för 80 procent av den litterära exporten från Sverige. Långt innan dagens deckardrottningar skapade de en hajp kring svensk litteratur. Att Emilie Flygare-Carlén var vår främsta litterära exportvara gör henne förvisso inte automatiskt viktigare än kollegan Carl Jonas Love Almqvist, som rönte ett blygsamt intresse utomlands litteraturhistorien är inte en bästsäljarlista. Men det är påtagligt hur många just kvinnliga författare som har knuffats ut ur litteraturens finrum. Och kunskapen om hur ansedd Flygare-Carlén var ger en klarare bild av tiden och hur historieskrivningens process ser ut. Från att ha tagits på allvar som en författare som konkurrerade med Charles Dickens och Alexandre Dumas och recenserades i högstatustidningar, fick hon stämpeln populärlitteratur. Förödande för det litterära ryktet. Fördelen med att vara bortglömd är att man kan bli återupptäckt. Att väcka något ur sin dvala har en särskild sorts magi: en blek skugga kan förvandlas till en levande klassiker. Där går Sally Salminens Katrina över fälten, biter trotsigt ihop tänderna och vägrar trots hungern förödmjuka sig. Som hon själv säger: här är en torparkvinna som inte böjer sig. Jag tror inte att hon böjer sig för litteraturhistoriens glömska heller. Ann Lingebrandt, litteraturkritiker Litteratur Yvonne Leffler, Åsa Arping, Jenny Bergenmar, Gunilla Hermansson och Birgitta Johansson Lindh (redaktör Yvonne Leffler): Swedish Women's Writing on Export. Tracing Transnational Reception in the Nineteenth Century, LIR skrifter, 2019 Ulrika Gustafsson: Min ljusa stad. Sally Salminen, livet och litteraturen, Appell Förlag/SLS, 2019 Sally Salminen: Katrina (1936), Saga Egmont, E-bok, 2019 Sally Salminen: Den långa våren (1939), Saga Egmont, E-bok, 2019

Har du läst världssensationen Sally Salminen? Vet du vilken kvinna man använde för att sälja in Strindberg i utlandet? Ann Lingebrandt reflekterar över en litteraturhistoria där kvinnor glöms bort. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vem är artonhundratalets största svenska litterära stjärna? Emilie Flygare-Carlén, förstås. Jaså, du har inte läst någonting av henne? Inte fått lära dig om henne i skolan? Nej, trots att hon var den författare som sålde flest böcker både i Sverige och utomlands är hennes litteraturhistoriska status inte den högsta. Vid artonhundratalets mitt var hon däremot på allas läppar. I England och USA närmast slogs översättarna om att få lägga vantarna på hennes senaste bok. Recensenter framhävde den snudd på manliga fastheten i hennes berättelser. När hon genomgår en ögonoperation anses det värt att skriva om i ungersk press. Att Flygare-Carlén producerade så där två romaner om året räckte inte för att mätta läsarnas hunger på svenska familjehistorier. Alltså passade en författare på att skriva egna uppföljare till hennes romaner. Förläggare drog sig inte för att prångla ut andra författares verk under hennes namn. Hon hade blivit ett varumärke. Så till den grad att när August Strindberg senare skulle marknadsföras på tjeckiska, fungerade Flygare-Carlén som draghjälp. Det här berättar litteraturprofessorn Yvonne Leffler i Swedish womens writing on export, en antologi som presenterar ny forskning om svensk litteratur på den internationella marknaden utifrån digitala databaser. Den väcker tankar om att historieskrivning inte är en självklar sak. De en gång så älskade och sedermera brutalt bortglömda författarna tillhör en egen kategori: de slocknade stjärnorna. De utgör ett slags skuggkanon. Skuggor som berättar om vägar som växt igen, ideal som vissnat. Att något är det mest uppmärksammade i sin tid behöver ju inte betyda att det har störst chans att överleva. Kanske är det inte så underligt att det som gick hem 1840 inte känns superhett 180 år senare. Men det kan gå betydligt snabbare än så att förpassas till glömskan. Ett exempel på det är Sally Salminen. I oktober 1936 blir hon, en småbrukardotter från Åland som emigrerat till USA för att bli hembiträde, förstasidesnyhet i New York. Hon har vunnit en svensk-finsk romanpristävling och manuset hon skrivit på under sena kvällar i sin pigkammare ska ges ut. Plötsligt vill alla ha tag i Sally Salminen: journalister, litterära agenter, filmmänniskor. Ena dagen vid diskbaljan, andra dagen ­ett litterärt stjärnskott det är en framgångssaga som är helt oemotståndlig i depressionens USA. Det skämtas om den skrivande pigan, hennes arbetsgivare intervjuas och själv är hon så efterfrågad att hon blir gråtfärdig av trötthet. Jag hade knappt hört talas om Salminen när jag började läsa Ulrika Gustafssons högintressanta biografi Min ljusa stad. Sally Salminen, livet och litteraturen, som sätter ljuset på en författare som trots sin berömmelse helt hamnat i litteraturhistoriens marginal. Det var inte bara i USA hon blev en snackis, också hemma i Norden ville alla ha tag i den nya författaren. Hon kan knappt ta ett obevakat steg och turister kommer i båtlaster till Åland och knackar på i barndomshemmet. Dagens Nyheter publicerar en skämtteckning om hur författaren måste fly till Stockholm för att komma undan de påträngande läsarna. I den mån Salminen fortfarande är känd är det för den prisvinnande debutromanen, Katrina. Att den väckte uppståndelse är inte underligt. Det är en sådan där roman som omedelbart griper tag och målar upp personerna så att man tycker sig ha mött dem i levande livet. Katrina är den stolta bondflickan från Österbotten som förälskar sig i en storskrävlande sjöman och hamnar i det torftigaste rucklet på Åland. Men hon låter sig inte brytas ner. Hon är en torparnas Robinson Crusoe, som kan få äppelträd att växa på en mager berghäll och kräver att också en fattig människa ska mötas med respekt. När Katrina publicerades fick den översvallande recensioner. Salminen jämfördes med Sigrid Undset och inte minst med Selma Lagerlöf. Och Lagerlöf själv uppskattade boken: Ingen, som läser denna bok till slut, kommer att ångra sig, lovade hon. Redan första året kom romanen ut i femton svenska upplagor och översattes snart till ett tjugotal språk. Hon föreslogs till och med tre år i rad till Nobelpriset i litteratur. Hur kunde en så omsusad författare sedan bara glömmas bort? Var hon inget annat än ett one-hit-wonder?. Ulrika Gustafssons bok ger en nästan thrilleraktig skildring av hur en författares rykte kan sjunka redan under hennes livstid. Först får Salminens andra bok, Den långa våren, ett något avvaktande mottagande. Sedan får varje nyutkommen bok lite svalare recensioner och med tiden anses författarskapet mer och mer misslyckat. Till slut börjar det till och med ryktas om att Katrina inte så mycket var Salminens eget verk som ett resultat av förlagets kraftiga omarbetningar. En anledning till skepsisen kan vara att realism och folklivsskildringar inte stod särskilt högt i kurs på den finlandssvenska litteraturscenen. Här var man urban och modern, och skrev stilistiskt experimentella böcker i linje med det europeiska avantgardet. En självlärd kvinnlig proletärförfattare var en främmande fågel. Vilka mekanismer är det då som gör att vissa författare koms ihåg och andra glöms bort? Popularitet kan i sig vara något som gör att en författare skrivs ut ur litteraturhistorien. Man märker hur föraktet över försäljningsframgångarna dryper när somliga kritiker uttalar sig om Salminen. Folksmak, heter det med avsmak. Könet är också en faktor, inte minst i kombination med just popularitet. Om vi går tillbaka till artonhundratalet var det i hög grad kvinnornas århundrade. Under några decennier kunde det faktiskt vara en marknadsmässig fördel att vara kvinnlig författare. Det var i första hand de svenska kvinnliga romanförfattarna som översattes och lästes utomlands: tillsammans med Emilie Flygare-Carlén stod Fredrika Bremer och Marie Sophie Schwartz för 80 procent av den litterära exporten från Sverige. Långt innan dagens deckardrottningar skapade de en hajp kring svensk litteratur. Att Emilie Flygare-Carlén var vår främsta litterära exportvara gör henne förvisso inte automatiskt viktigare än kollegan Carl Jonas Love Almqvist, som rönte ett blygsamt intresse utomlands litteraturhistorien är inte en bästsäljarlista. Men det är påtagligt hur många just kvinnliga författare som har knuffats ut ur litteraturens finrum. Och kunskapen om hur ansedd Flygare-Carlén var ger en klarare bild av tiden och hur historieskrivningens process ser ut. Från att ha tagits på allvar som en författare som konkurrerade med Charles Dickens och Alexandre Dumas och recenserades i högstatustidningar, fick hon stämpeln populärlitteratur. Förödande för det litterära ryktet. Fördelen med att vara bortglömd är att man kan bli återupptäckt. Att väcka något ur sin dvala har en särskild sorts magi: en blek skugga kan förvandlas till en levande klassiker. Där går Sally Salminens Katrina över fälten, biter trotsigt ihop tänderna och vägrar trots hungern förödmjuka sig. Som hon själv säger: här är en torparkvinna som inte böjer sig. Jag tror inte att hon böjer sig för litteraturhistoriens glömska heller. Ann Lingebrandt, litteraturkritiker Litteratur Yvonne Leffler, Åsa Arping, Jenny Bergenmar, Gunilla Hermansson och Birgitta Johansson Lindh (redaktör Yvonne Leffler): Swedish Women's Writing on Export. Tracing Transnational Reception in the Nineteenth Century, LIR skrifter, 2019 Ulrika Gustafsson: Min ljusa stad. Sally Salminen, livet och litteraturen, Appell Förlag/SLS, 2019 Sally Salminen: Katrina (1936), Saga Egmont, E-bok, 2019 Sally Salminen: Den långa våren (1939), Saga Egmont, E-bok, 2019

Nyheter på engelska från den engelskspråkiga världen. Coronaviruset påverkar samhället allt mer. Människor i England bunkrar mat och toalettpapper. Är det vettigt? Vår reporter, Kate Holland, besöker sin lokala livsmedelsbutik och pratar med ägaren. Mars är internationella kvinnomånaden i flera länder. I England är löneskillnaderna fortfarande stora mellan män och kvinnor.

Nyheter på lätt engelska från den engelskspråkiga världen. Coronaviruset påverkar samhället allt mer. Människor i England bunkrar mat och toalettpapper. Är det vettigt? Vår reporter, Kate Holland, besöker sin lokala livsmedelsbutik och pratar med ägaren. Mars är internationella kvinnomånaden i flera länder. I England är löneskillnaderna fortfarande stora mellan män och kvinnor.

Ulf o Micke var grannar på Karneolgatan i V Frölunda. Glenn o Ulf har rest ihop en hel del i jobbet. I England går Uffe under kalsong o Levis mannen. Han är även Sportchef på GP. God Lyssning. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stryktips-kupongen denna lördag har en hel del frågetecken framför sig. Corona-viruset ställer till det rejält, inte bara för världen i stort, utan även fotbollen. I England kommer troligtvis alla matcher att spelas utan publik denna helg och det är inte omöjligt att vissa fajter ställs in helt. Stryktipspodden gör dock det den gör bäst, går igenom de 13 matcherna. Bengt Sonnert gillar en drös med bortalag, som Arsenal och Sheffield United, då hemmaplansfördelen blir mindre än vanligt. Dybban har sina bästa spikförslag i Chelsea och Blackburn. Häng med på hela analysen HÄR! Spel från Svenska Spel Sport & Casino AB. Åldersgräns 18 år. Stödlinjen 020-81 91 00. Spelalagom.se

Ansiktsigenkänning: Matchning av biometrisk data. Att samla in unika avtryck från en persons ansikte, spara det i kod och sedan matcha det med nya data. Juridiskt sett är det behandling och sparande av personuppgifter. Effekten pratar med Fredrik Amréus Hammargården, från Indivd - ett företag som arbetar med anonymiserad ansiktsigenkänning. Vi pratar hot och möjlighet, företag och myndigheter, teknik och integritet, juridik och moral. OM AVSNITTETMålgrupp: it-folk, samhällsmedborgare, myndigheter, näringsliv, butiksägare, produktägare, människorLär dig: ansiktsigenkänning, face recognition, GDPR, ansiktsanonymiseringMer: alla avsnitt av Effekten EU har identifierat ansiktsigenkänning som ett särskilt riskområde inom AI. Det är helt naturligt eftersom mängder av kameror plus AI kan leda till en effektiv övervakningsstat med låg integritet. Det är lätt att måla upp en dystopi. Men som med alla verktyg kan tekniken brukas och missbrukas. Ett bekvämt användningsområde är att låsa upp telefonen eller att betala i en butik med ditt ansikte. Ett samhällsförbättrande område är att bekämpa kriminalitet. I England har man butiker med blacklist, för att stoppa kriminalitet. Generellt sett används ansiktsigenkänning för att effektivisera, förbättra nånting, t ex genom att samla in och analysera statistik. Om traditionell handel, butiker på stan, ska kunna konkurrera med e-handel måste man ha liknande villkor. När du shoppar i en webbutik berättar du vem du är, vilka varor som intresserar dig, ditt beteende och dina behov. När du går runt i en affär på stan har de ingen aning om vem du är. De kan inte rikta erbjudande, de kan inte spåra dina tidigare behov, ge dig en likvärdig kundupplevelse som på webben. Butiken tvingas att chansa vid sina inköp och chansa på kundernas behov. Det tar bara en halvdag att sätta upp tekniken och testa. Tekniken är redan idag träffsäker och kan leverera bra statistik. Du som funderar på att starta ett projekt med ansiktsigenkänning: Är det skäligt? Är det nödvändigt? Blir det så mycket bättre eller kan vi använda annan teknik? Ha koll på juridiken, hur man behandlar datan. Vad ger det för långsiktiga effekter? Är det positivt för oss, för människan? Fredrik Amréus Hammargården, Jonas Jaani (22:55) Länkar Fredrik Amréus Hammargården, Head of Commercialization på Indivd https://www.linkedin.com/in/fredrikhammargarden/ Indivd: https://www.indivd.com Individ på LinkedIn: https://www.linkedin.com/company/indivd/ Individ på Instagram: https://www.instagram.com/indivd_ai/ Följ Individs utveckling https://www.linkedin.com/company/27478962/admin/ EFFEKTEN är digitaliseringens podcast. Finns där du hittar dina podcast tex Spotify Alla avsnitt (mer än 100 avsnitt om digitalisering) https://www.effekten.se/avsnitt/

November 1979. Det är spänt mellan USA och Iran efter att amerikaner har tagits som gisslan på ambassaden i Teheran. I Munkfors har någon begått inbrott tre nätter i rad på Systembolaget. I Düsseldorf är kvinnorna kränkta på grund av en japansk kvinna. I England har ABBA precis haft en publiksuccé men recensenterna är inte imponerade. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi starter lige på og hårdt i dag. Hånden direkte i Bjørne Corydon og afsted på jagt efter nogen, der er vågnet med en fremmed i deres hjem. Morten ringer og fortæller om dengang, han var den fremmede - på job som vinduespudser. René vågnede, fordi der var en indbrudstyv i hans soveværelse, men bevarede roen og fik håndteret situationen. I England er en mand næsten død, fordi han gav sig selv blodforgiftning, da han prøvede at få et stykke popcorn ud af tænderne. Hjemme i Danmark har Malthe formået at kile en papirclips fast mellem fortænderne, der måtte fjernes med en tang på skadestuen. Mikkel havde en træls færøsk specialitet - skærpekød - siddende i tænderne i over et døgn efter et besøg hos svigerfamilien. "Sjovt Du Sir' Det" bliver i dag overtaget af Mads, der som 13-årig var indlagt på Randers Sygehus med sukkersyge, og meldte sig som forsøgsperson til en eksamen, men blev noget overrasket over størrelsen på publikummet. Vi skal til DM i skills i morgen, og som forberedelse forsøger vi at kortlægge stridighederne mellem de forskellige faggrupper. Vi ved af erfaring, at malere og elektrikere er i evig beef, men hvorfor egentlig? Det bliver vi lidt klogere på. Vi finder på sedler henover et slag P3 Nyheder, og går på jagt efter personer, der har fået fjernet det forkerte, og hører om scene til Kolding By Night, der forsvandt. Der er en ny DR3-serie ude, der hedder PLEASER. Forfatter, instruktør og hovedrolleindehaver i serien Stine Rosenfeldt har været forbi Go' Morgen P3 og fortælle om dengang, hendes ekstreme høflighed næsten kostede hende livet. Derfor leder vi efter andre, der også er kommet i knibe, fordi de var FOR høflige. Heidi var som teenager i Spanien med sin kæreste og forstod ikke, hvordan man spiste skaldyr og endte med høvle store rejser uden at pille dem. Værter: Andreas Kousholt og Jacob Weil.

När Birgitta Rynnert pensionerade sig blev livet inte som hon tänkt sig. Istället började en flera år lång kamp mot ensamheten. Men en annons förändrade allt. Ola Hemström har mött henne.  Den ofrivilliga ensamheten har kallats en svensk folksjukdom och ensammast är de äldre. Var tionde svensk över 75 år träffar inte anhöriga, vänner eller bekanta mer än ett par gånger i månaden. Ensamma äldre löper också större risk för bland annat hjärtinfarkt, stroke och demens. I England finns numera en speciell ensamhetsminister på grund av den växande psykiska ohälsan till följd av ensamhet. I tendens serie "Ensamheten efter 70" möter ni äldre som på olika sätt kämpar eller har kämpat med ensamheten. Hur bryter man den? Vill du skicka en hälsning till Birgitta eller kontakta producenten, maila till ola.hemstrom@sverigesradio.se Musken i programmet: Steve´s Theme - Aaron Zigman och A new Home - Matti Bye

Hvordan skal vi håndtere mental helse på jobben?Odette opplevde å slite med depresjon, som hun delte tidlig med sin arbeidsplass, og sammen klarte de å få henne gradvis gjennom depresjonen. “Jeg hadde ikke klarte det uten mine flotte kollegaer og sjefer som brydde seg”, sier Odette. Catrin opplevde en helt annen behandling, når hun for 10 år siden traff det som den gangen var den ukjente “veggen”. Hvorfor virker det som Odette sin opplevelse er mer sjelden enn normalen? Mental helse er et stadig økende problem på arbeidsplassen, da arbeidslivet og privatlivet nå er mer og mer sammensveiset. Samtidig øker konkurransen, teknologien øker presset på mange og samfunnets generelle økte press, gjør at mange får stressrelaterte problemer. I England passerte mental helse 50 % av årsakene til tid borte fra jobben. Vi vet at det er lignende trender i Norge, selv om mange har både tilbud om hjelp via selskapet og offentlig. Hvorfor ser det ut som dette er et tema vi ikke kan snakke om? Kan vi dele våre utfordringer på jobben med kollegaer og ledelse? Vil dette frata oss muligheter og ødelegge inntrykket av den “feilfrie” personen vi prøver å være? Stigma står sterk også på jobben, men det gjør også frykten for å miste muligheter, virke svak eller være en byrde. Denne episoden tar for seg hvordan Odette, Catrin og Jimmy som har jobbet verden over, har lært å håndtere mental helse på jobben, både som ansatt, kollega og leder. Her får du mange nyttige tips, gode refleksjoner og ikke minst en stor mengde med variert erfaring servert med glimt i øye og fakta.Da er det vel bare å trykke play!

I det här avsnittet reser vi tillbaka till året 1949. I England protesterades det mot nakenheten på landets scener, i Östersjön hotades de gotländska fiskarna av ryska sabotörer, Fagersta fick finbesök av självaste kronprinsen och Vilhelm Moberg hade precis blivit klar med sitt stora mästerverk Utvandrarna. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

De engelska romantiska diktarna var inga världsfrånvända skönandar, utan politiska poeter som radikalt ville förändra samhället. Gabriella Håkansson berättar en historia som ofta glöms bort. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Tanken på att promenera har något idylliskt över sig. Ett slags frid förknippad med naturen kanske ser man en romantisk poet som William Wordsworth framför sig, som strövar runt i grönskan och stannar till för att besjunga en blomma eller en antik ruin vid vägkanten. Första gången jag hörde talas om den engelska romantiken var på gymnasiet, vi läste John Keats dikt Ode till en grekisk urna och diskuterade dess olika metapoetiska aspekter. Vi fick lära oss ord som ekfras och sonett, men inte i vilket sammanhang den här vackra poesin skrevs. Och visst fascinerades jag av lord Byrons incestuösa kärlekshistorier och Mary Shelleys tragiska liv men romantiken blev ändå för mig en estetisk, lite världsfrånvänd rörelse som målade upp ruiner i månljus, stilla promenader och vild natur, och jag tror att den här gymnasiala bilden av romantiken lever kvar hos många, ännu idag. Sällskapets syfte var att upprätta en självstyrande republik, där man och kvinna ska leva i enhet med naturen, dela makten och arbetet lika, och där allt privatägande är avskaffat. Man brukar säga att startskottet för den engelska romantiken var diktsamlingen Lyrical Ballads. Den kom ut 1798, och skrevs gemensamt av Samuel Taylor Coleridge och William Wordsworth. Boken kom till medan de gick långa promenader i det engelska landskapet, och avhandlade Spinoza och tysk metafysik. Så sägs det i varje fall. Men Historien kan berättas på många sätt, och jag tänkte berätta en annan version, med mindre månljus och mer action, som tar sin utgångspunkt i Samuel Coleridge politiska engagemang. Redan som sjuttonåring skrev den unge poeten sin första prorevolutionära dikt "Bastiljens fall", och tre år senare år senare vann han en poesitävling med ett kritiskt Ode till slav-handeln. Hans rum på Cambridge blev snabbt ett centrum för den radikala studentrörelsen och han kom att umgås med den ökända klick ultraradikaler som kallades för de engelska jakobinerna. Bland dem fanns framstående författare som William Blake, filosofen Mary Wollstonecraft och hennes sambo William Godwin. Själva kallade de sig demokrater och ordnade massmöten där tiotusentals människor kom för att kräva allmän rösträtt. Staten fick kalla fötter och svarade med inskränkt mötesfrihet och gav kronan rätt att kasta vem som helst i fängelse. Konflikten mellan demokraterna och överhögheten förde England farligt nära  inbördeskrigets rand, och det var i de här kretsarna den 20-årige Coleridge befann sig när han formade som poet. Sommaren 1794 beslutade han sig för att prova den nya flugan att fotvandra. Att gå sågs inom rörelsen som det yttersta uttrycket för demokrati. Man klädde sig folkligt, hängde på lokala värdshus och umgicks med allmogen. Filosofiskt knöt man an till de antika vandrande föreläsarna, men promenaden var också ett sätt att återerövra den gamla medeltida idén om allmänningen, ja, att gå till fots var på alla sätt ett politiskt statement. Iklädd arbetarjacka, lösa byxor och ett bärbart bläckhorn vandrade Coleridge över 80 mil på en månad. Tillsammans med en annan radikal poet Robert Southey arbetade han därefter fram ett politiskt program där epokens alla progressiva idéer fördes samman till en messiansk häxbrygd. Under namnet Det pantisokratiska sällskapet skulle Coleridge och Southey  frälsa världen från sedelkapitalismens och civilisationens fördärv. Sällskapets syfte var att upprätta en självstyrande republik, där man och kvinna ska leva i enhet med naturen, dela makten och arbetet lika, och där allt privatägande är avskaffat. Pantisokratin får många anhängare, och 1796 lämnar Coleridge, Southey och en tredje kamrat storstan för att utropa den första pantisokratiska kommunen, i en liten lägenhet i Bristol. Men verkligheten kommer snart ikapp. Efter någon månad står man inte ut med varandra. Projektet kollapsar. karaktärerna hämtas från vardagslivet man skriver om barn, gamlingar och dårhjon  figurer som aldrig tidigare existerat i diktens värld. Men Coleridge ger inte upp. När han senare samma år gifter sig och bildar familj gör han ett nytt försök att realisera utopin, nu i mindre skala, på engelska landsbygden, och det är där han träffar William Wordsworth och dennes syster, Dorothy. Han ordnar ett hus åt syskonen bara ett stenkast från sitt eget, och fortsätter nu i deras sällskap sina radikala fotvandringar. I pantisokratisk anda diskuterar de tanken på att revolutionera litteraturen, och skapa ett verk som upplyser och förändrar människan i grunden. Wordsworth är entusiastisk, och 1797 påbörjas det gemensamma projektet med en diktsamling som ska komma att bryta med tidens alla estetiska ideal. Istället för högstämda parabler om grekiska gudar hämtar man stoff från balladen och folksagan, istället för hexameter använder man blankvers. Motiven lånas in från låga genrer som gotiken, och karaktärerna hämtas från vardagslivet man skriver om barn, gamlingar och dårhjon  figurer som aldrig tidigare existerat i diktens värld. Boken utkommer 1798 under titeln Lyrical Ballads och resten är historia. Men historien kan som sagt berättas på många olika sätt, och man kan undra varför just den här radikala, politiska bakgrunden till romantiken så ofta har hamnat i skymundan? Kanske för att författarna själva tog avstånd från sin radikalitet när franska revolutionen övergick i blodbad och Frankrike blev Englands ärkefiende. Man reviderade sina ungdomsdikter, och många vände kappan efter vinden och blev konservativa. Den ende som vägrade göra avbön var William Hazlitt, som dyrkade Napoleon ända till sin död. Som tack för det blev han bortglömd i 150 år. Men den förklaringen räcker ändå inte, för den andra generationens romantiker, med lord Byron och makarna Shelley i spetsen, var ju ännu mer avantgardistiska. De skrev en litteratur som öppet fördömde religionen, tog avstånd från äktenskapet och rasade över såväl kommersialismen som miljöförstöringen. Pantisokratin i all ära, men 1812 drog Percy Bysshe Shelley radikaliteten till sin yttersta spets och pekade ut köttätandet som roten till allt ont. Han förespråkade en vegetarisk kostreform som måste genomföras innan någon radikal utopi alls kunde bli verklighet. Shelley hade inte bara hämtat sitt tankegods från föregångarna Godwin och Wollstonecraft, han äktade också deras dotter, Mary. Hon, som 1814 i ett svar på makens subversiva dikt, Den befriade Prometheus, skriver romanen Frankenstein. de gamla romantikerna lyfts fram ur glömskan och nu påstås utgöra Englands guldålder. Men först dammas de av och skrubbas rena från obehagligt politiskt gods Fem år senare sätter staten definitivt stopp för den radikala rörelsen genom att i Manchester skicka in kavalleriet när en folkmassa på 60 000 person i söndagskläder kräver rösträtt. Arton dör och 650 skadas i vad som kom att kallas för Peterloomassakern och med det är romantikens dagar räknade. Coleridge, Shelley och de andra börjar betraktas som mossiga, och det är inte förrän Viktorianerna långt senare försöker skapa en nationell kanon som de gamla romantikerna lyfts fram ur glömskan och nu påstås utgöra Englands guldålder. Men först dammas de av och skrubbas rena från obehagligt politiskt gods - och vips står den bildsköne lord Byron gipsbyst på var mans spiselhylla. Det är några av förklaringarna till hur en av Europas mest progressiva litterära rörelser kunde förvandlas till vacker, men uddlös estetik. I England närmar man sig nu tvåhundraårsdagen av Peterloomassakern och säkert kommer man hedra de som föll offer för statens våld. Kanske kommer vi nu äntligen få se en renässans för alla de galna, visionära utopiska idéer som romantikerna också brann för? Gabriella Håkansson, författare

I England sas det att han aldrig skulle bli proffs. I Örebro skulle han bara få sitta på bänken och sedan följde stökiga sejourer i både Minnesota och danska Lyngby. När Mohammed Saeid sedan kom till Sirius fick han efter ett halvår höra att han inte var önskvärd. Saeid gästar Are You Sirius? och berättar om vägen fram från ungdomsproffs till en succéartad vår i Sirius.

Det er finaletid i fodboldens verden. I England blev der i sidste weekend spillet playoff-finaler; lørdag aften i Madrid mødes Liverpool og Tottenham i Champions League-finalen. Det giver anledning til en god, lang snak om lasede støvler, dårligt producerarbejde på Wembley, royale fans i England, Danmark, Spanien og Monaco, kenyansk fodboldstolthed, firkantede stolper, Zidanes flugter i Glasgow, antallet af jakkesæt, man tager med til en Champions League-finale og meget, meget mere. Vi spinner også Palle "Banks"-rouletten og anbefaler ugens udgave af Tipsbladet, som kan købes fredag som en del af Ekstra Bladet.

I England har en gæst voldtaget en bil, og derfor efterlyser vi andre, der er kommet i problemer pga. brunstige dyr. Sissels pelsede moon boots blev fældet af en Fransk Vædder, og Leif fik skabt en lidt for intens stemning under insemineringen af nogle søer. Og Jakob har på en ferie til Bali oplevet liderlige og aggressive delfiner på helt tæt hold. Kan man score på cykelstien? Eller skal den undskyldning for ikke at bruge cykelhjelm kasseres? Nej, Marie har rent faktisk scoret sin mand iført cykelhjelm! Petra Nagel er gæstevært i dag og fortæller om dengang, hun som hoteldirektør i Frankrig var involveret i en dramatisk redningsaktion i Alperne. Claes ringer til os og fortæller om en meget overilet friluftstur i Norge. Vi har fået lokalaviser fra Fyn og Ærø, og de inspirerer os til at lede efter folk, der har valgt bolig pga. et kompromis, der gjorde alle utilfredse. Susan og kæresten flyttede af uransagelige årsager til Randers, og det gik slet ikke! Michelle Obama skulle efter sigende have holdt et røvsygt foredrag i Royal Arena i går, der til tider mindede om ævl i en mødregruppe. Sådan en har vi aldrig været i, så vi efterlyser fede historier om mødregrupper. I Lailas mødregruppe var de pludselig i stue med en flok krokodiller, og Lotte runder af med 3 solide anekdoter om modermælk. Værter: Andreas Kousholt og Jacob Weil.

Niende april er kommet og gått, selvsagt etterfulgt av den tiende - som tilfeldigvis også er en helt vanlig onsdag der Henning og Maren har styrt kulturskuta Skumma Kultur. I England lager mødre pornoen sin selv, og viser den sågar til ungene - rett eller galt, og kanskje også et ålreit tiltak i seksualundervisning? Nasubi er både det japanske ordet for aubergine, og tilnavnet til den uheldige hovedpersonen i Japans versjon av Truman Show. Maren har testet Hennings kunnskaper om dyr, og funnet dem stort sett manglende, og det har blitt utført et slags tekstperiment der vi skriver hver vår halvdel av en historie.

Året är 1355. I England sliter den allmänt fattiga befolkningen hårt för sitt dagliga bröd. Inte nog med att de måste mätta sig själva och sina avkommor, skatten höjs dessutom stadigt år för år. Men få är det som klagar. Alla måste dra sitt strå till stacken. Inget pris är för högt för att se till att välfärden för landets adelsmän fungerar som den ska. Landets gränser har expanderat tack vare kung Edwards III krigande och förhandlande med fransmännen.Folket jublar. Inte för att man nödvändigtvis är urless på det tråkiga inhemska köket, men kanske för att det är en kittlande tanke att de nobla riddarna i riket får unna sig lite svalkande champagne och kanske ett stycke confit de canard under vilodagarna.Inte nog med detta, kungen har dessutom lyckats avla fram lite mer än ett dussin barn. Döttrarna gifter han bort till fina familjer och gossarna får fina hertigdömen. Det är en bit kvar på den mörka medeltiden men för Englands del ser framtiden oförskämt ljus ut. För vad skulle kunna gå fel?

I denne episoden følger vi Savitri Devi gjennom den siste fasen av livet. I England vokste det frem flere nynazistiske og nasjonalistiske bevegelser på slutten av 50-tallet.Gjennom disse gruppene utvidet Devi sitt nettverk av internasjonale kontakter, og bøkene hennes ble for første gang gjort tilgjengelige for et internasjonalt publikum. Dette førte til at hun fikk en kultstatus i de nynazistiske miljøene. Jeg tar også for meg noen av ringvirkningene av Savitri Devis esoteriske hitlerisme. Fra hemmelige nazi-UFO baser under sydpolen og nazi-satanisme, til teorien om at arierne var romvesner, og at Hitler flyktet til Venus med en flygende tallerken. https://taakeprat.com

De engelska romantiska diktarna var inga världsfrånvända skönandar, utan politiska poeter som radikalt ville förändra samhället. Gabriella Håkansson berättar en historia som ofta glöms bort. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Tanken på att promenera har något idylliskt över sig. Ett slags frid förknippad med naturen kanske ser man en romantisk poet som William Wordsworth framför sig, som strövar runt i grönskan och stannar till för att besjunga en blomma eller en antik ruin vid vägkanten. Första gången jag hörde talas om den engelska romantiken var på gymnasiet, vi läste John Keats dikt Ode till en grekisk urna och diskuterade dess olika metapoetiska aspekter. Vi fick lära oss ord som ekfras och sonett, men inte i vilket sammanhang den här vackra poesin skrevs. Och visst fascinerades jag av lord Byrons incestuösa kärlekshistorier och Mary Shelleys tragiska liv men romantiken blev ändå för mig en estetisk, lite världsfrånvänd rörelse som målade upp ruiner i månljus, stilla promenader och vild natur, och jag tror att den här gymnasiala bilden av romantiken lever kvar hos många, ännu idag. Sällskapets syfte var att upprätta en självstyrande republik, där man och kvinna ska leva i enhet med naturen, dela makten och arbetet lika, och där allt privatägande är avskaffat. Man brukar säga att startskottet för den engelska romantiken var diktsamlingen Lyrical Ballads. Den kom ut 1798, och skrevs gemensamt av Samuel Taylor Coleridge och William Wordsworth. Boken kom till medan de gick långa promenader i det engelska landskapet, och avhandlade Spinoza och tysk metafysik. Så sägs det i varje fall. Men Historien kan berättas på många sätt, och jag tänkte berätta en annan version, med mindre månljus och mer action, som tar sin utgångspunkt i Samuel Coleridge politiska engagemang. Redan som sjuttonåring skrev den unge poeten sin första prorevolutionära dikt "Bastiljens fall", och tre år senare år senare vann han en poesitävling med ett kritiskt Ode till slav-handeln. Hans rum på Cambridge blev snabbt ett centrum för den radikala studentrörelsen och han kom att umgås med den ökända klick ultraradikaler som kallades för de engelska jakobinerna. Bland dem fanns framstående författare som William Blake, filosofen Mary Wollstonecraft och hennes sambo William Godwin. Själva kallade de sig demokrater och ordnade massmöten där tiotusentals människor kom för att kräva allmän rösträtt. Staten fick kalla fötter och svarade med inskränkt mötesfrihet och gav kronan rätt att kasta vem som helst i fängelse. Konflikten mellan demokraterna och överhögheten förde England farligt nära  inbördeskrigets rand, och det var i de här kretsarna den 20-årige Coleridge befann sig när han formade som poet. Sommaren 1794 beslutade han sig för att prova den nya flugan att fotvandra. Att gå sågs inom rörelsen som det yttersta uttrycket för demokrati. Man klädde sig folkligt, hängde på lokala värdshus och umgicks med allmogen. Filosofiskt knöt man an till de antika vandrande föreläsarna, men promenaden var också ett sätt att återerövra den gamla medeltida idén om allmänningen, ja, att gå till fots var på alla sätt ett politiskt statement. Iklädd arbetarjacka, lösa byxor och ett bärbart bläckhorn vandrade Coleridge över 80 mil på en månad. Tillsammans med en annan radikal poet Robert Southey arbetade han därefter fram ett politiskt program där epokens alla progressiva idéer fördes samman till en messiansk häxbrygd. Under namnet Det pantisokratiska sällskapet skulle Coleridge och Southey  frälsa världen från sedelkapitalismens och civilisationens fördärv. Sällskapets syfte var att upprätta en självstyrande republik, där man och kvinna ska leva i enhet med naturen, dela makten och arbetet lika, och där allt privatägande är avskaffat. Pantisokratin får många anhängare, och 1796 lämnar Coleridge, Southey och en tredje kamrat storstan för att utropa den första pantisokratiska kommunen, i en liten lägenhet i Bristol. Men verkligheten kommer snart ikapp. Efter någon månad står man inte ut med varandra. Projektet kollapsar. karaktärerna hämtas från vardagslivet man skriver om barn, gamlingar och dårhjon  figurer som aldrig tidigare existerat i diktens värld. Men Coleridge ger inte upp. När han senare samma år gifter sig och bildar familj gör han ett nytt försök att realisera utopin, nu i mindre skala, på engelska landsbygden, och det är där han träffar William Wordsworth och dennes syster, Dorothy. Han ordnar ett hus åt syskonen bara ett stenkast från sitt eget, och fortsätter nu i deras sällskap sina radikala fotvandringar. I pantisokratisk anda diskuterar de tanken på att revolutionera litteraturen, och skapa ett verk som upplyser och förändrar människan i grunden. Wordsworth är entusiastisk, och 1797 påbörjas det gemensamma projektet med en diktsamling som ska komma att bryta med tidens alla estetiska ideal. Istället för högstämda parabler om grekiska gudar hämtar man stoff från balladen och folksagan, istället för hexameter använder man blankvers. Motiven lånas in från låga genrer som gotiken, och karaktärerna hämtas från vardagslivet man skriver om barn, gamlingar och dårhjon  figurer som aldrig tidigare existerat i diktens värld. Boken utkommer 1798 under titeln Lyrical Ballads och resten är historia. Men historien kan som sagt berättas på många olika sätt, och man kan undra varför just den här radikala, politiska bakgrunden till romantiken så ofta har hamnat i skymundan? Kanske för att författarna själva tog avstånd från sin radikalitet när franska revolutionen övergick i blodbad och Frankrike blev Englands ärkefiende. Man reviderade sina ungdomsdikter, och många vände kappan efter vinden och blev konservativa. Den ende som vägrade göra avbön var William Hazlitt, som dyrkade Napoleon ända till sin död. Som tack för det blev han bortglömd i 150 år. Men den förklaringen räcker ändå inte, för den andra generationens romantiker, med lord Byron och makarna Shelley i spetsen, var ju ännu mer avantgardistiska. De skrev en litteratur som öppet fördömde religionen, tog avstånd från äktenskapet och rasade över såväl kommersialismen som miljöförstöringen. Pantisokratin i all ära, men 1812 drog Percy Bysshe Shelley radikaliteten till sin yttersta spets och pekade ut köttätandet som roten till allt ont. Han förespråkade en vegetarisk kostreform som måste genomföras innan någon radikal utopi alls kunde bli verklighet. Shelley hade inte bara hämtat sitt tankegods från föregångarna Godwin och Wollstonecraft, han äktade också deras dotter, Mary. Hon, som 1814 i ett svar på makens subversiva dikt, Den befriade Prometheus, skriver romanen Frankenstein. de gamla romantikerna lyfts fram ur glömskan och nu påstås utgöra Englands guldålder. Men först dammas de av och skrubbas rena från obehagligt politiskt gods  Fem år senare sätter staten definitivt stopp för den radikala rörelsen genom att i Manchester skicka in kavalleriet när en folkmassa på 60 000 person i söndagskläder kräver rösträtt. Arton dör och 650 skadas i vad som kom att kallas för Peterloomassakern och med det är romantikens dagar räknade. Coleridge, Shelley och de andra börjar betraktas som mossiga, och det är inte förrän Viktorianerna långt senare försöker skapa en nationell kanon som de gamla romantikerna lyfts fram ur glömskan och nu påstås utgöra Englands guldålder. Men först dammas de av och skrubbas rena från obehagligt politiskt gods - och vips står den bildsköne lord Byron gipsbyst på var mans spiselhylla. Det är några av förklaringarna till hur en av Europas mest progressiva litterära rörelser kunde förvandlas till vacker, men uddlös estetik. I England närmar man sig nu tvåhundraårsdagen av Peterloomassakern och säkert kommer man hedra de som föll offer för statens våld. Kanske kommer vi nu äntligen få se en renässans för alla de galna, visionära utopiska idéer som romantikerna också brann för? Gabriella Håkansson, författare

I England blev en man nyligen bötfälld för att han halvsov i passagerarsätet medan hans Teslabil körde sig själv på motorvägen. Är det här en bra eller en dålig utveckling, att bilarna börjar köra sig själva? Då kunde ju Jeppe supa bäst han vill och låta bilen köra honom hem. I samma andetag tittar vi på den senaste alkoholstatistiken. Har vi lärt oss de där berömda europeiska alkoholvanorna redan? Redaktörer: Marcus "Besser" Rosenlund och Patrik "Wisser" Schauman.

I nya avsnittet av Geflepodden fokuserar vi på damernas seriefinal mot Bollstanäs på lördag och på herrarnas match mot Halmstads BK på måndag. Plus att vi förstås snackar av GAIS-matchen. ”Jag vill att motståndarna ska tycka att jag är riktigt jobbig att möta”, säger Gefle IF:s mittback Netan Sansara. Dessutom intervjuer med Elin Bälin och Marcus Bengtsson. Och en veckoanalys med Josef och Hasse. Hålltider: 00.00 Innehållet i 65:an 01.02 Elin Bälin om Gavlevallens och fansens betydelse i lördagens seriefinal mot Bollstanäs. Elin hoppas att Carrickläktaren dyker upp och för hennes del får de gärna bränna av några bengaler. Bara de inte är röda. Elin lyfter fram några detaljer i spelet som publiken på lördag ska titta närmare på. 14.10 Netan Sansara berättar om skillnaden mellan brittisk fotboll och svensk. I England är man van att få en armbåge i skallen varje gång man spelar match, och han tänker inte ändra på sin attityd bara för att han är i Sverige nu. Han är inte här för att skaffa vänner, han är här för att vinna matcher! 30.21 Marcus Bengtsson om vad Gefle IF försökte göra mot GAIS, men inte riktigt lyckades med. Marcus försöker också förklara varför man inte lyckades med det man försatt sig. Och hur kommer det sig att försvarsspelet fungerar så väl numera? Marcus svarar på frågan varför Yassin Housni inte byttes mot Erik Törnros, och förklarar vad det i så fall skulle ha inneburit för spelet. 47.38 Josef och Hasse analyserar GAIS-matchen och ser fram emot lördagens och måndagens hemmamatcher. Kom och se Gefle IF:s damers nästa hemmamatch mot en av seriefavoriterna Bollstanäs lördag 5 maj kl 14.00. Ni som vill kan komma till VIP:en på fika redan kl 13.00 och höra tränar- och spelarintervjuer. Kom och se herrarnas nästa hemmamatch mot Halmstad måndag 7 maj kl 19.00. Johan Oremo är tillbaka i Gävle. Vi uppmanar alla att köpa säsongskort! Bli medlem i Carrickläktaren och få rabatt på säsongskortet. Gå till: www.carrickläktaren.se Och bli dessutom medlem i Gefle IF och påverka din förening. Om du vill kan du hjälpa oss att göra podden ännu bättre genom att sponsra den. Gå ut på https://www.patreon.com/Geflepodden och lämna ditt bidrag. Vi har nu kommit upp i 125 dollar – det betyder att vi snart kommer att ha en livechatt med en person som ni Patreon bestämmer. Vill du kontakta oss? Mejla geflepodden@gmail.com Eller följ oss på Twitter på @geflepodden

I England samles hver uke hundrevis av små grupper i en ny type lesefellesskap. I løpet av halvannen time, leser de en tekst eller to sammen og diskuterer dem. Ingen forkunnskaper er nødvendig, både lesing og samtale skjer der og da. Nå er konseptet "Shared reading" også kommet til Norge. Vår reporter Anne Cathrine Straume ble med på en lesegruppe på Deichmanske bibliotek i Nydalen i Oslo. Mari Vannes leder gruppen. Hør også sosialantropolog Cecilie Fagerlid og lesesirkelmedlem Martin Tufte Fjellanger.

Ser shownotes konstiga ut så finns det här också.  Spelades in söndagen den 26 november samtidigt som Johan absolut skulle behöva gå och sova. Avsnitt 144, och eftersom att det är samma antal som antalet månader på 12år så talar vi under detta avsnitt om; våra Black Friday köp, Davids säkerhetskontrollsäventyr, att Oneplus 5T är en bra telefon, vad är en ”plantscraper”, nya Windows 10 builden, Progressive Web Apps, extra processorer i enheter (typ Mac Books) typ en ARM-processor, att Microsoft har kommit med VMware i Azure, Surface Book 2 drar massa ström, att Apple Homepod skjuts upp, Android ”trackar” dig, 5G är farligt, Googles nya API och namngivning, Integritetsskydd för barn i Tyskland, Svensk film, Om man gör fel i molnet så kan det bli jättefel, Elon Musk och batteri, Uber köper bilar, Roomba och IFTTT Sedan så tar vi självklart och avslutar med lite pryllista. Fördjupningslänkar- Oneplus 5T recension - Plantscraper    - Plantscraper byggs i linköping    - Lite fler bilder    - BONUSLÄNK: Företaget som kommit på det hela. Plantagon    - BONUSLÄNK: Plantagons egna webbsida om projektet (med bilder mm)    - Filmen: The martian Microsoft - Windows 10 insiders build 17046    - Orginalbloggartikeln från när den släpptes    -  Venture beats artikel om builden - Progressive Web Apps    - BONUSLÄNK: Vad är en Progressive Web App    - Microsoft och Google sammarbetar kring PWA - VMware i Azure    - Det går att anmäla sig till att få testa (inkl lite extra info)    - VMware gillar det inte alls.    - BONUSLÄNK: https://en.wikipedia.org/wiki/HumancentiPad - Surface Book 2 drar en massa ström Apple - Rykte om att ha extra processorer iMac Pro - Homepod är uppskjuten till 2018 Google - Android-telefoner trackar dig hela tiden. - BONUSLÄNK: KFC har ett internetblockerande tält - Goggles nya API och namngivning:    - Parsey McParseface en parser för att förstå språk    - I England har de fler ruskigt sköna namn    - BONUSLÄNK: HTTP meddelandet ”Im a teapot”    - BONUSLÄNK: RFC2549 - TCP/IP med brevduva (IP over Avian Carriers with Quality of service) - Google home blir bättre på att styra saker Övrigt: - Tyskland förbjuder smarta klockor riktade till barn - TIPS: Svensk filmdatabas - Säkra upp ditt förbannade moln - Elon Musks har byggt ett SKITSTORT batteri i Australien.(eller: "Varför man inte bör dricka sprit och twittra", Eller "Vissa personer gör magiska saker på twitter, andra 'not so much'"    - Världens största batteri    - BONUSLÄNK: Lite info om gigafactory - Uber har beställt lite bilar lite bilar från Volvo - iRobot Roobla får IFTTT-stödPryllistan- David: PS4 + GT Sport + Racing Seat - Björn: Aldrig mera stryka skjortan - Mats: Detta (=”ett dyrt gossedjur”) eller ett par nya Bose-lurar - Johan: Adam Savage och ascoola möbler med Star Wars tema eller Atari 8-bitars konsol Deltagare i avsnittet:- Johan: @JoPe72 - Björn: @DiverseTips - David: @dlilja - Mats: @Mahu78 Egna länkar- En Liten Pod Om IT på webben - En Liten Pod Om IT på Facebook Länkar till podden:- Apple Podcaster (iTunes) - Overcast - Stitcher - Acast

Sean Connery, Pierce Brosnan, Colin Firth och Anthony Hopkins var hans elever. Yat Malmgren från Gävle skulle ha fyllt 100 år i år. Legendarisk i London men nästan okänd i Sverige. De båda James Bond - Sean Connery och Pierce Brosnan satte stort värde på Yat Malmgrens metod. Connery sa nej till ett filmkontrakt i Hollywood för att kunna fortsätta sin undervisning hos Yat och Pierce Brosnan är Yat evigt tacksam: -  Yat var den bästa lärare jag haft och tiden på Drama Centre gav mig en enorm arbetsdisciplin, säger Pierce Brosnan i Spotlight. Yat Malmgren började som dansare och uppträdde i England, USA och Sydamerika. I England träffade han Rudolf Laban och fick möjlighet att uttolka Labans rörelseteorier. Det blev grunden för Yats utbildning av skådespelare. Yat Malmgren avled 2002, 86 år gammal men hans pedagogik lever vidare på scenskolan i Göteborg där man i 50 år använt sig av Yat Malmgrens metoder i utbildningen. Staffan Göthe, Gunilla Nyroos och Göran Stangertz är några av eleverna som tagit med sig lärdomarna i skådespeleriet. Spotlights julspecial baseras på två radioprogram som Kerstin Berggren gjorde år 2000.

Det var för att skydda de mest utsatta barnen som Lex Bobby kom till 2008. Men har lagen minskat risken för att barn ska fara illa?  – Det är Isolde. Vi var på Österlen. Här dansar hon runt, hon kom på hur en lampa fungerar också och satt och tände och släckte den hela kvällen.  Det är en ovanligt varm höstdag och Mattias har tagit ledigt från jobbet för att träffa mig. Hans dotter Isolde är ett av de barn lex Bobby kom till för att skydda. Vi tar kaffet med oss och går en trappa ner för att titta i en kartong han inte har orkat öppna på flera år.  Isolde var ett efterlängtat barn när hon kom för 7 år sen, men strax efter hon fötts tog relationen mellan Mattias och Isoldes mamma slut, Isolde bodde hos sin mamma och en utdragen vårdnadstvist började.  – Enligt henne skulle jag komma dit någon timme på helgerna och sen skulle jag inte vara mer med än så. Så där började det… Det här är sådant som jag letade upp när du ringde. Jag har inte orkat plocka med Isoldes små tavlor som hon har målat. Jag fick alla bilder från förskolan så det här är sådant som hon har gjort.  Vill du ta en paus eller vill du fortsätta?  – Nej, vi fortsätter, det är så här. Det här har inte jag tittat på ordentligt. Man orkar till en viss gräns, man hanterar sorgen för den är varje dag. Den blir inte lättare med åren, det finns inget som säger enligt mig att sorg går över eller liknande, och varje gång jag lyfter fram något sådant här, läser någonting eller tittar på det så sörjer jag. Därför har jag inte orkat. För den här sorgen är nog att hantera till vardags. Mattias dotter blev tre och ett halvt år. Hon dödades av sin mamma i juni 2013. Ett halvår efter att Mattias hade anmält oro för henne till Socialtjänsten.   Det är ovanligt att barn dör på grund av brott i Sverige. I genomsnitt har 5 barn per år dödats de senaste 5 åren. Men när det händer och det hade funnits varningssignaler om att barnet var i behov av skydd ska det göras en grundlig utredning av vad som gick fel. På så sätt ska man kunna hitta bristerna i samhällets skyddsnät, rätta till dem och förhindra att det händer igen. Det är det lex Bobby gå ut på. Kaliber idag kommer att visa att viktig kunskap om barnen som dödats missas och att fallen som utreds är så få att frågan är om det ens går att hitta generella brister. Kaliber kommer också visa att det inte skulle behöva vara så. Men först ska vi gå vi gå tillbaka 10 år i tiden för lex Bobby kom till efter en händelse som skakade om Sverige.   Ur Ekot: “I göteborgstrakten har polisen satt in stora resurser för att leta efter en 10-årig pojke som försvann igår.” I januari 2006 anmäldes 10-årige Bobby försvunnen av sin mamma och styvpappa och många engagerade sig i sökandet efter honom. Nästan tre veckor senare kom det fram att det var de som hade misshandlat honom till döds. Ur Ekot: “Enligt åklagaren så blev pojken svårt plågad innan han dog. Han fick bland annat ström genom kroppen och hade blivit lämnad naken i snön.” Det som hände Bobby skulle inte få hända igen. Lex Bobby trädde i kraft två år efter hans död och det fanns en stor politisk enighet om att den behövdes. Flera andra länder hade börjat göra den här typen av haveriutredningar långt tidigare. Staffan Janson är barnläkare och gästprofessor i pediatrik vid Uppsala universitet och han är en av dem som länge hade jobbat för att den här typen av haveriutredningar skulle införas i Sverige också: – Vartenda dödsfall på ett bygge till exempel utreds ju i detalj. Är det den mänskliga faktorn, är det någon teknisk faktor eller är det någonting annat som har ställt till detta? Och på det viset lär man sig och det viset minskar man antalet dödsfall inom andra sektorer, inom byggnadssektorn, inom trafiksektorn, inom flyget. Staffan Janson har jobbat med utsatta barn i 40 år och han övertygad om att det man kan få ut av sådana här utredningar kan rädda liv: – Det är jag alldeles säker på. Man kan till och med bygga upp det som kan kallas för lathundar. Man kan skriva på en enda sida, kanske med tio punkter: det här och det här och det här. Är det så att du misstänker 4 av de här tio sakerna? Reagera! Lex Bobby trädde i kraft i januari 2008 och det är på Socialstyrelsen som utredningarna görs - men redan innan de kan komma igång har det uppstått problem. Polisen är skyldig att meddela Socialstyrelsen när de lägger ner en utredning mot någon som misstänkts ha dödat ett barn. Det händer väldigt sällan så då går ansvaret över till åklagaren som ska rapportera när i en dom i ett sådant här mål har vunnit laga kraft.  Men Socialstyrelsen får inte in de här underrättelserna som de ska, berättar Marie Nyman som tog över som projektledare för lex Bobby-utredningarna i april år: – Nej, det är här det har fallerat. Vi får inte det, utan vi får ofta påkalla, ringa runt och fråga om det finns någon dom. Så det här är ju ett förbättringsområde som behöver ske, att det sker per automatik. För risken är ju att vi kanske missar någon. Åklagare och polis säger till Kaliber att de inte har lyckats få in rapporteringen av de här fallen i sina rutiner. Det har informerats om att det ska göras, men i praktiken glöms det ofta bort. Så Marie Nyman och hennes kollegor tvingas leta efter fallen de ska utreda. Det gör de bland annat genom att ringa runt till åklagarna och genom att hålla utkik efter dem i media: – Alltså, dagstidningar, kvällstidningar, SVT och Sveriges radio som rapporterar om sådana här saker som vi brukar hålla ögonen på. Men hur går det till då, gör ni en anteckning om dem då? – Ja, vi antecknar och har lite koll på dem. Och så begär ni in det här sedan då från åklagaren? – Ja, jag tror att de flesta har uppmärksammats. Jag tror inte att media har missat någon. Men skulle det vara så att vi inte får in någon underrättelse, ja då sker det ju ingen sådan här dödsfallsutredning på Socialstyrelsen. Det har missats fall och det är inte det enda som inte har fungerat med lex Bobby. Det här är inte heller första gången lagen granskas.   När utredningen kan börja begär Socialstyrelsen in skriftlig dokumentation om barnen från de myndigheter som hade varit i kontakt med dem. Det kan till exempel vara från socialtjänsten, sjukvården, skolan och polisen för att sedan börja leta efter vad som kan ha gått fel. – Och då gäller det att systematisera det här läsandet. Det är ofta en otrolig mängd att läsa.  Och där håller vi nu på med… jag vet att vi har fått kritik för att vi kanske inte har gjort det här på ett riktigt systematiskt sätt tidigare. Men jag vet att man sen den här kritiken kom till oss har vi ändå försökt bättra det och det har blivit mycket bättre och nu försöker vi skruva lite extra på det och ha en metodik i våra utredningar. Ja, Socialstyrelsen är kritisk till att åklagare och polis inte rapporterar dödsfallen som de ska men de har också själva fått kraftig kritik för hur de sköter utredningarna. För fyra år sen gav regeringen Statskontoret i uppdrag att utvärdera Socialstyrelsens arbete med utredningarna och 2014 kom de med en nästan 100 sidor tjock rapport. I den får Socialstyrelsen underkänt på flera punkter. Så här lät det i P4 Jönköping i september 2014: ”En färsk rapport ifrån Statskontoret visar att den här lagen i princip är helt tandlös. Johan Sörensson du är chefsjurist på Statskontoret, varför har det blivit såhär? Vi har ju övervägt att man ska korrigera den här lagen men vi bedömer att det inte är tillräckligt utan vi tror både att det behövs fler fall och att man också behöver gå djupare i varje fall för att hitta likheter, för att hitta förbättringsåtgärder.” Statskontoret föreslog både att regeringen skulle överväga att göra om lagen och att de skulle flytta utredningarna från Socialstyrelsen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Kritiken mot Socialstyrelsen handlar bland annat om att Statskontoret inte anser att det räcker att läsa den skriftliga dokumentationen för att få reda på vad som har gått fel och kunna rätta till felen. Man behöver också prata med dem som varit inblandade. Men Socialstyrelsen tar inte personlig kontakt. De har tyckt att det vore oetiskt att göra det. Att en utredning inte får starta förrän rättsprocessen är över innebär att det ofta har hunnit gå lång tid sen barnet dödades och då har man inte velat riva upp känslor hos personalen. Marie Nyman jobbade inte som projektledare på Socialstyrelsen när kritiken från Statskontoret kom, men nu är hon ansvarig för utredningarna. Så hur ser det ut idag?  – Det vi funderar på nu det är att kunna göra det i fall där vi ser att det skulle vara viktigt att få kompletteringar. Men ni ska fortfarande bara göra det i vissa fall? – Mmm Är det inte en förutsättning för att få veta mer att man pratar med dem som har jobbat med det? – Det beror ju på vad som kommer fram i de handlingar vi får in så att säga. Vi tar även in rutiner och handlingsplaner och sådana saker. Det gäller ju att skapa sig en bild av hur det här kunde hända. Men i arbetet med Kalibers granskning har jag pratat med flera barnläkare, psykologer och psykiatriker och de säger alla att det inte går att skapa sig en bild av vad som hänt utan att prata med de inblandade. – Det är naturligtvis inte så att någon måste prata men många vill. Många ser brister, missförhållanden som de är oerhört olyckliga över och som de inte vill ska drabba andra barn. Åsa Landberg är barnpsykolog och har bland annat jobbat inom barn och- ungdomspsykiatrin och på Rädda Barnen. I sitt jobb har hon också träffat personal som har varit inblandad i fall där barn har dött. – Man behöver ge dem som är nära barnen en möjlighet att berätta sin historia, ge sin syn på saken. Åsa Landberg säger att mycket av det som händer i myndigheters kontakter med utsatta barn aldrig hamnar i journaler och skriftliga dokument. Saker som att man kanske inte har haft tid, inte har fått stöd av ledningen eller inte har rätt utbildning:   – Det finns en risk för att de här dödsfallsutredningarna drabbas av samma tillkortakommanden som utredningarna kring barnen. Det handlar om för mycket fokus på skriftlig dokumentation, bristande helhetssyn, bristande barnperspektiv. Ska man göra strukturförändringar, ska man ha förslag så måste man också prata med de människor det rör. Marie Nyman på Socialstyrelsen säger att ett hinder för att prata med de som varit inblandade också är att det är stor personalomsättning inom till exempel Socialtjänsten och vården. – Men om de är kvar så är det klart att visst de har säkert viktig information. Men vi tänker att den personen, kanske inte är så viktig, utan mer vad man har för rutiner och struktur i organisationen för att upptäcka sådant här. Vad finns det för skäl att inte kontakta dem? – Vi vill se varje ärende, varje ärende är unik. Alltså en del i det här är ju att det blir otroligt mycket mer arbetskrävande. Det tar ju mer resurser. Jag tror att ska man göra det så behöver man åka ut till verksamheterna, åka ut till kommunen och landstinget. Och det är ju kanske inte bara en verksamhet, utan kanske fem verksamheter i ett ärende. Så det blir ju otroligt mycket mer tid man kommer att få lägga på varje ärende. Så det gäller ju att avväga där, syftet med att göra de här utredningarna och vad det ska leda till. Men vad är syftet med dem? – Man ska ha en kunskapsuppbyggnad kring att inte det här ska hända igen. Att vi ska lämna förslag på åtgärder till regeringen.   Att kontakta anhöriga till barnen som har dödats har aldrig diskuterats på Socialstyrelsen. Men i en del andra länder som gör dödsfallsutredningar spelar offrets familj en viktig roll för att få reda på vad som har hänt. – Här är hennes små händer och hennes små fötter och här är hennes annons. Så hon är begravd den 6 september. Mattias vill berätta sin historia. Hans dotter Isolde dödades av sin mamma i juni 2013. Ett halvår efter att hennes mamma hade hotat Mattias med att ta sitt eget och hennes liv. När man till exempel hamnar i konflikt som Mattias och Isoldes mamma gjorde har man inte så mycket annat val än att lita på att samhället kliver in och skyddar barnet. – Man är fruktansvärt maktlös. Helt maktlös. Det som är absolut tyngst och jobbigast i mitt liv, som jag känner det är att, hur mycket människor i min omgivning än säger att det fanns ingenting du kunde göra så tycker ju inte jag det. Jag har ju inte kunnat skydda mitt barn. Men jag vet inte vad jag skulle ha gjort mer. Jag föreslog för min jurist att jag skulle åka dit och sparka in dörren och hämta henne och fick svaret, gör inte det. Då kommer du aldrig att få träffa henne igen. Jag gjorde inte det och nu är hon död. Nu är hon borta. Ring sociala och gör en orosanmälan, sa juristen och det gjorde jag. Jag ringde upp och gjorde en orosanmälan och får frågan, tror du att hon kommer att göra något sådant? Ja, vad fan ska man svara? Jag tror ju inte det. Jag tror ju inte det om någon. Så frågan är ju bara egentligen… Jag ska inte få den frågan, utan det borde ha agerats på det.    Mattias ansökte också i tingsrätten om att det skulle göras en vårdnadsutredning av Isoldes hemförhållanden men fick avslag. Efter Isoldes död riktade Inspektionen för vård och omsorg, IVO kritik mot socialtjänsten för att det inte hade gjorts en ordentlig skyddsutredning. Isoldes mamma dömdes för mord till rättspsykiatrisk vård.   Vi vet inte om Isoldes död finns med bland de lex Bobby-utredningar som har gjorts av Socialstyrelsen för de är sekretessbelagda, men med stor sannolikhet gör den det. Det står inte i lagen att Socialstyrelsen måste kontakta varken personal eller anhöriga, men Mattias hade velat få ge sin bild av det som hände. – Jag önskar att man hade valt att fråga mig vad jag ville. Det enda jag hade kvar var ju att på något sätt göra det korta liv, tre och ett halvt år som Isolde levde, meningsfullt. Det är klart att det river upp känslor. Det är klart att det är jobbigt, jag sitter här och gråter. Men det är väl ändå mitt val i så fall att säga nej tack? För för mig hade det varit av största vikt att få vara med och påverka. För mig hade det varit ett sätt att se att det finns någon form av vilja att förändra sättet vi hanterar sådana här situationer på.   Socialstyrelsen har ansvar för genomförandet av dödsfallsutredningarna men även om alla fall som ingår i lex Bobby skulle utredas lika grundligt som en flygolycka så skulle utredningarna bli få och det är här kritiken mot lagens utformning kommer in. Som lex Bobby är skriven är det enbart fall där barn dör på grund av brott som ska utredas.    Staffan Janson som är barnläkare och har jobbat med utsatta barn i 40 år kan inte förstå varför inte fler dödsfall utreds. – Alltså hela idén med den typen av lag som lex Bobby är, borde ha blivit, är att man ska utreda alla oklara dödsfall hos barn så i grunden så att man ser mönstren av detta.   Sedan lex Bobby trädde i kraft 2008 har 35 barns död utretts. Socialstyrelsens uppgift är att hitta gemensamma nämnare och ringa in bristerna i skyddsnätet men fallen är enligt Staffan Janson så olika och så få att det inte går att hitta gemensamma mönster och komma med konkreta förslag till förbättringar.  – Vi har i alla fall hitintills inte kunnat se att de här rapporterna har lärt oss någonting som vi kan ha användning av. I alla fall ingenting nytt, utöver det vi redan vet, Och det är ju det vi önskar. Vi vill ju ha en ny användbar kunskap och det är klart att det finns mycket att lära sig här. Staffan Janson och många andra som jobbar med utsatta barn har under lång tid påpekat att det skulle gå att få fram den kunskap som behövs för att förhindra att barn far illa om man vidgade lagen och gjorde som man gör i en del andra länder. I England och flera delstater i USA till exempel, utreds också oklara dödsfall bland barn. Bland dem finns det också barn som också kan ha varit i behov av samhällets skydd.     För att få reda på hur många fler barn som skulle kunna utredas i Sverige om vi gjorde liknande har Kaliber begärt ut statistik över de barn i Sverige som har dött av odefinierad, oklar eller yttre orsak de senaste 5 åren. Skulle de fallen också utredas rör det sig inte längre om 5 barn per år utan om 120 barn.  Jag ber Staffan Janson titta på ett av de fall vi vet inte har granskats enligt lex Bobby. Det handlar om en 5-årig flicka med grava funktionsnedsättningar som dog samma år som Isolde. Det hann göras 7 orosanmälningar om henne till Socialtjänsten innan hon dog om misstanke om våld och bristande omsorg. – Det här är ju då ett fall där det uppenbarligen är grav vanvård och här kan man ju nästan direkt se att här finns det ett antal saker som man skulle kunna lära sig av, eftersom man inte har reagerat riktigt från myndigheternas sida.   En del av de dödsfall som finns i statistiken vi har tagit fram, kan man enligt Staffan Janson snabbt hitta en naturlig förklaring till och lägga åt sidan, men bland de här 120 barnen finns det också barn som har varit i behov av skydd. Barn som har tagit livet av sig och barn som har dött av vanvård: – Kan man göra detta med många fall så är det klart att kunskapsmängden kommer att bli väldigt stor. Vi kommer att kunna lära ut saker som vi inte kände till tidigare till personal som har hand om framför allt små barn så att de kan reagera i tid och se till att detta inte händer. Det handlar ofta om att sätta in stöd i familjer där man kan få en klar misstanke om att här står det inte rätt till. Känner du till någon åtgärd som har införts på grund av de här utredningarna? – Nej, det gör jag inte. Tycker du att det är meningsfullt att fortsätta med dem som det ser ut idag? – Nej, det är inte meningsfullt, utan det meningsfulla är att man tänker om här. Att man lär sig av de genomtänkta utredningar som görs i USA eller England, kanske framför allt i England eftersom de är mera lika oss och tar hem den kunskapen och skriver om den här lagen.   Snart har det gått nio år sedan lex Bobby trädde i kraft, fyra år sedan Statskontoret rekommenderade regeringen att se över lagen och två år sedan de föreslog att ansvaret för utredningarna skulle flyttas över från Socialstyrelsen till IVO. Ingenting har ändrats i lagen och Socialstyrelsen tar ännu inte kontakt med de inblandade, vilket alla vi har pratat med säger är nödvändigt för att kunna stärka skyddet för utsatta barn.   Marie Nyman som är projektledare för utredningarna tycker ändå att Socialstyrelsen har tagit till sig av kritiken:   – Vi har en intern rutin för att det här ska gå till så att det blir tydligt. Vi håller på att utveckla utredningsarbetet för att det ska bli bättre och det är utifrån Statskontorets kritik som vi gör den här satsningen nu så att det tycker jag att vi har gjort. Hur många utredningar har gjorts sen Statskontoret kom med kritiken? 2014 och 2015? – Då måste jag titta efter… ja, det var bara, 2014 var det ett ärende och 2015 var det ett ärende, eller 2015 var det nog två ärenden men ett har vi inte fått in någon underrättelse på förrän här i våras så det har dröjts på det. Och sen har vi gjort en i år och vi har tre på gång som vi ska göra. Men alltså det är ju så här det är, det är ju få ärenden. Men vad är meningen med att utreda ett fall per år? – Vi är ju skyldiga att utreda så då måste vi göra det.   Sedan kritiken mot lex Bobby kom har antalet utredningar minskat från i snitt ungefär 5 per år till 1 2014 och 1 2015. Marie Nyman säger att de har utrett alla dödsfall de har fått rapporterade till sig och kan inte svara på varför utredningarna har blivit färre, trots att antalet barn som dödas inte har blivit det. En av orsakerna kan vara att de inte hittar alla fall som inte rapporteras som de ska. Polis och åklagare säger till Kaliber att de ser över sina rutiner. Resultatet av lagen som skulle förhindra att det som hände 10-åriga Bobby skulle hända igen redovisas för regeringen i en rapport vartannat år. I den senaste som kom i år skriver Socialstyrelsen själva att de hittills inte har kommit fram till några nya slutsatser och att förslagen till åtgärder inte heller är nya.  På Socialdepartementet pågår en översyn av lagen men man har precis bytt utredare så vi kan inte få veta vad man har kommit fram till hittills.     Vi har också försökt få en intervju med barn- äldre och jämställdhetsminister Åsa Regner som är ytterst ansvarig för lagen och också erbjudit henne att lyssna på det här programmet i förväg, men har fått svar att hon inte har möjlighet att medverka den här gången.     Mattias, som förlorade sin dotter Isolde hoppas att anhöriga ska få en chans att vara med i utredningarna i framtiden för han tror att han hade haft viktig kunskap att bidra med: – Ja, absolut. Jag tror fortfarande att jag har det. Om det kan rädda ett enda barn så är det värt att riva upp de här såren. Reporter: Micha Arlt Producent: Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Sverige är ett äppelland, men ett underutvecklat ciderland. Meny går på jakt efter cideräpplen och ciderhistoria. Och anar en spännande framtid. Joacim Holgersson var vinhandlare i London och ville sadla om. Vi funderade på en vingård i Sydafrika eller Frankrike, säger han. Men det blev en ekologisk äppelodling vid Kinnekulle i Skaraborg. Bara några procent av de ekologiska äpplen som säljs i landet är odlade i Sverige. Vi såg en nisch där.I England hade han också kommit i kontakt med en utvecklad ciderkultur. Vi har gjort mycket cider i Sverige på 1700- och 1800-talen. Men den traditionen dog ut. Vi vet inte ens vilka äpplen som användes.Förutom att producera must gör Joacim också cider, mousserande cider och calvados. Han berättar i programmet hur det går till. Och även hur man kan göra egen cider hemma.Susanne Velander Vretare och Helena Ullmark är ciderfantaster och med i Ciderfrämjandet, som bland annat ägnar sig åt att hitta gamla bortglömda äppelsorter att använda till cider. Cideräpplen har helt andra smaker än vanliga ätäpplen.Vi följer med Helena och Susanne ut i de skånska hagarna på jakt efter gamla äppelträd.Både de och Joacim berättar också om skillnaderna mellan olika utländska cidrar.

1135 arbetare omkom när en textilfabrik rasade samman i Bangladesh. Det blev ett uppvaknande: Hur fungerar modebranschen i grunden? Här är ett reportage om motreaktionen: Slow Fashion. Den 24 april 2013, kollapsar en fabriksbyggnad vid Rana Plaza i Bangladesh. 1135 textilarbetare, som jobbar för de stora fast fashion-kedjorna, omkommer under rasmassorna.Det blir ett uppvaknande för många. Hur produceras våra kläder egentligen? Vem syr dem? Hur mycket får de betalt och vilka kemikalier används? Finns det ens några alternativ till slit och släng?När Coco Channel yttrade orden fashion passes, style remains" visste hon inte hur relevant hon skulle vara även ett halvt sekel senare. Kläder som koncept har inte förändrats särskilt mycket sedan dess, de täcker delar av våra kroppar och kan avslöja social status, intressen och identitet. Den största skillnaden är att modeindustrin går i ett allt snabbare tempo. Varje säsong ser vi fler stilar och fler kollektioner.Mellan 2000 och 2010 har klädkonsumtionen ökat med nästan 50 procent i Sverige - varje person köper ungefär 80 plagg per år.Många av de här kläderna kommer aldrig användas eller bara användas några få gånger innan de slängs. En tredjedel av alla kläder som produceras säljs inte ens utan bränns efter att de cirkulerat på reahyllorna.Men parallellt med den här utvecklingen sker något annat, en ny riktning mot hållbart mode håller på att stakas utSlow fashion startade i England 2007 som en reaktion på den snabba modeindustrin och är en del av slow-rörelsen som handlar om att sakta ner och tänka efter.I England och framför allt Tyskland har slow fashion vuxit snabbt. Klädmärke 30 years, fokuserar på att skapa plagg som ska hålla i 30 år, medan Bio couture experimenterar med nya former av hållbara material som kambucha, gjord på jäst, socker, grönt tee och bakteriekultur. Mönstret på en av deras mörkröda kjolar föreställer jästceller och tillverkningen liknar mer sättet man brygger öl på än hur man vanligen producerar kläder.I sitt reportage träffar frilansjournalisten Lina E Johansson bland andra Johan Graffner som skapar streetfashion - tryckta t-shirts, skjortor, collagetröjor med referenser till populärkultur. Han är en av några få modeskapare i Sverige som tillverkar hållbart efter slow fashion-principer.Hon träffar även den tyska designern Ina Budde, vars prisbelönta, helt återvinningsbara kollektion består av lediga kontorskläder i vitt, beiget och ljusblått.Och i en liten butik i Stockholm står Johanna Nilsson och hänger upp svarta långärmade klänningar på galjar. Johanna säljer kläder från mindre slow fashion-märken och sin egen smyckeskollektion, JohannaN. I höst kommer boken Slow fashion ut, som hon skrivit tillsammans med remake-designern Jennie Johansson.På Nörrebro i Köpenhamn har ett så kallat repareingscafe öppnat. Varje månad träffas ett 30-tal personer här för laga varandras prylar, helt gratis. Arlette Bentzen är en av dem som startat repair cafe på Nörrebro. Och Signe Bengtsson är en av dom fyra volontärerna som just tagit sig an en blå batikklänning från 70-talet med broderier i urringningen.Lyssna på hela Lina E Johanssons reportage i ljudlänken ovan

Om arvet efter proggen och punken. Svensk flower power var en märklig tid. Samma sak med punken som var något av det märkligaste som hänt svenskt musikliv. All musik är inte underhållning. En del manar till eftertanke, kanske till och med till motstånd och förvirring. Musik får politisk laddning för att den ingår i ett bestämt sammanhang. Ibland blir polariseringen mellan individer och grupper särskilt tydlig just i musik. Det är vad musikmagasinet Musik & Politik handlar om. Medverkande: Katarina Mazetti, författare och Mattias Alkberg, musiker och poet.Röst: Marie Skönblom, skådespelerska Skottes Musikteater.Gästkrönikör: Nina Lekander, författare och kulturjournalist.Produktion: Mikael Strömberg / GiG Mikael Strömberg skriver om progg och punk.Musik. Vad är det bra för?Utan musik stannar världen. Jo jag tror faktiskt jorden trillar ur sin elliptiska bana utan musik. Vi tappar ett fundamentalt sätt att uttrycka oss.Om jag går till mig själv. Ingen annan händelse har format mig så starkt som när vi i baksuget av proggen, mot slutet av 1970-talet, ockuperade Ångväveriet i Gävle och startade vårt eget musikhus. Byggnaden var sliten. Övergiven. Fantastisk. Vi representerade bara oss själva och gjorde precis som vi ville. Fixade replokaler. Festade. Hittade någonstans att vara och gå hemifrån för att bryta julaftonens traditioner.Så går det ett, två, tre år. I ett tidningsklipp från Arbetarbladet läser jag att hyresvärden hotar med att chockhöja hyran och frysa ut oss från byggnaden. Det finns en byggplan för centrala Gävle som vi inte får se. Den gången kunde man hoppats att kommunen visat lite mera guts och moraliskt stöd. Men man svek oss. Kultursekreteraren hade ingen koll på musikens egentliga betydelse. Tanken att musik formar en individs alla åldrar, in i arbetslivet, ända in i döden, tror jag inte ens diskuterades. Den kunskapen hade man inte.Under en sommarvecka revs den del av huset där jag och mina polare höll till. Med rivningsmassorna följde också min förstärkare, någon synt och ett elpiano, Fender Rhodes, som jag gnetat ihop efter ett sommarjobb. Själv befann jag mig utomlands, utom räckhåll för rivningskulan.Det händer dagligen att jag kastas tillbaka till den där speciella känslan av m-u-s-i-k i hela kroppen. Det bubblar som kolsyra från tårna, ut i fingrarna. Som en blandning av uppväxt, upptäckt och uppror. Jag hör några plågsamma syntförsök. Surret av gitarrpedaler. Stråkmaskiner. Pukor som stäms. Garv. En del gråt. Starka röster om solidaritet. Kärva mollackord. Ljusblå sus-ackord. Och skitlånga solon långt in på vargtimmarna. Periodvis bodde jag i sörjan av trasmattor och nedsuttna second hand-möbler och gick direkt till mitt jobb på postverket, efter nätter av jammande.Under några intensiva år var det här vår egen skola där alla inblandade agerade lärare och elever, rektorer och vaktmästare.Berodde allt bara på tidens inneboende kreativitet? Eller fanns det en speciell jordmån för musikalisk kreativitet, som gjorde det möjligt för proggen och punken att utvecklas?På den frågan vill jag gärna svara ja! Och det har aldrig slutat växa.Åter till 1970-talet minns jag det som en härlig mix av replokaler, kollektiv, graningekängor, överskottsrockar, Marshallförstärkare. Och linser. Linssoppa, Linsgryta. Linsbiffar. Linsbröd. Linserna var 1970-talets nudlar. En räddare i nöden.Och många låtar var längre än 20 minuter. Ibland var låtarna rent av himmelskt långa. Vi ville ju inte vara sämre än Genesis paradlåt Suppers Ready (26 minuter)!Så här kunde en spelning på Fritidsgården Brynjan i Gävle utvecklas. Jag kommer särskilt ihåg en konsert med den symfoniska progg-gruppen Hangar där jag själv satt i syntkiosken och levde ut mina drömmar som Rick Wakeman.Spelningen börjar med att en av oss redan har skrivit en recension för att senare skickas till lokaltidningarna. Vi litade nämligen inte på att någon kunna bedöma vår arty-farty-Yes-King Crimson-influerade musik.På Brynjan är det glest med folk. Efter ena väggen sitter tre brynäsare och trycker. För att bryta den dåliga stämningen tänder vi värmeljus på scenen. Snart tar det eld i en dunjacka. Trummisen blir smått nervös och fastnar med en trumstock innanför glasögonbågarna och sprätter iväg glasögonen till andra sidan lokalen i ett krasch. Nu är lokalen folktom. Basisten signalerar att han vill ha solo. Som sedan pågår och pågår och pågår till en såsig stråkmaskin. Vi avslutar konserten med att spela ledmotivet till Bröderna Cartwright. Allesammans på en gång, i olika tonarter!Vi var världsbäst. Men ganska snart tvärdog den svenska proggen eftersom den satte musikalitet och teknik i kontrast till ett vagt ideologiskt innehåll. Först hade den karaktären av ett öppet stormöte där varje ögonblick kändes som en revolt, men sedan blev den ett småskuret och slutet system för små lokala politruker.I England och Tyskland spelade Genesis och Kraftwerk progressiv musik utan avsikt att stödja någon politisk riktning. Tysk krautrock och fransk art-rock slog aldrig riktigt i Sverige. Till slut ville vi mer än själva ideologin och många av oss började också studera musik på högskolor och universitet.Det har skrivits kilometervis om 1968-rörelsen, men mer sällan om kulturrevolutionen 1977, punken.Mitt i musikrörelsen och Abbas råkommersialism behövdes ett andningshål och så startade en upprorisk tid med gör-det-själv-musik där Ebba Grön och Sex Pistol liknar easy-listening i jämförelse.I ett pojkrum, i en lägenhet någonstans i Sverige, sitter en ung människa och känner utanförskapet koka. Punken är något av det märkligaste och största som hänt svenskt samhällsliv. En punkare hatade proffs. Hatade mjölk och stämda gitarrer. Hatade kommunpolitiker och musikhögskolornas moderatelever som tränade skalor. Ett band som tryckte upp en affisch eller möjligen en t-shirt ansågs ha sålt sig. För de punkare som inte söp hjärnan i bitar eller hamnade på avgiftningshem gick det oftast rätt hyggligt, deras energi räckte till att bli chefredaktörer, landstingspolitiker, revisorer och it-pedagoger. För många var det bara att konvertera de klassiska hattexterna till något kreativt och flytta över experimentlustan till andra verksamheter.I punkens soppkittel blandas vänster, anarkism, feminism, glam, dödsromantik, sprayburkar, nitar, läder, förvirrade åsikter om vartannat.Spänningen mellan musikermusik (skolad) och punk (oskolad) lär aldrig bli starkare än den var under åren 197787. Varken förr eller senare har avgrunden mellan rockmusik och konstmusik varit djupare. Bland annat blottlägger det skillnader mellan universitetsstad och arbetarstad. Vi och Dom. Punken föddes dessutom i en gyllene tid innan kulturkansliernas sparpaket, när även de minsta kommuner med några tusen invånare hade livaktiga musikscener och stadsarkitekter lät rivningskåkarna stå kvar som framtida aktivitetshus.Visst kan man fnissa åt punken som pubertal förgänglighetsromantik. Men den var på allvar. Och visst kan man bli trött på alla lokala musikfester där banden harvade i samma gödselstack. Men vi hålla ihop och nätverken har bestått.Idag frossar utländsk press i skandinavisk punkologi, återutgivningarna av gamla vinylklassiker och tvättade kassettband har satt fart. Även livsstilen består. Idag har hälsomyndighetens mardrömsscen, Musikverket, flyttat in på nätet och förgrenats än mer.Så sent som i somras gick jag förbi ett gäng som satt och rökte vattenpipa i solskenet. I stereon brummade Blommor & Bajonetter med Arabens Anus. Min yngsta dotter undrade: Pappa, Varför är dom utklädda och varför har dom tuppkammar och fjädrar i håret? Dom är punkare, svarade jag. Jaha, sa hon, som om det vore det mest självklara sättet att leva.Så är det. Liket lever.Den som trots allt tror att musik är underhållning. Till dig vill jag säga: du har inte fattat poängen. Visserligen kan det störa mig lite att till och med punk och progg goes antikrunda. Snart, mycket snart, kikar Knut Knutsson fram i rutan med ett knippe vinyler av PF Commando och Arbete & Fritid.Men vad gör det. Det bevisar bara musikens och dess utövares överlevnadsförmåga.(texten är hämtad från boken Vi Lever När rocken kom till Gävle)

Radio Fri har blivit gamla och nostalgiska och går tillbaka till att leverera rykande färska sändningar varje vecka. Först ut som programledare har vi Gabbe och ett helt nytt tillskott, Jesper. Hör dem prata om allt från inlåsning till sex. Och så intervjuar de Radio Fris gäst Ms Siobhann Tighe från brittiska BBC om hennes arbete med fängelseradio. I sändningen bjuder vi även på ett exklusivt smakprov på hur det kan låta där. I England sänds nämligen fängelseradio 24 timmar om dygnet varje dag men bara innanför murarna.

I England finns i övergångsperioden mellan 1500- och 1600-tal en man som enligt egen utsago ska frälsa världen från okunskap. Han, i alla fall enligt egen mening, bryter upp från den antika filosofins ovanor såväl som sin egen samtids sådana. Francis Bacon var namnet och kunskap om den naturliga världen var uppdraget. Detta sker i den intrikata miljön som är livet kring det engelska hovet och vår Bacon måste genomleva våg efter våg av politiska intriger, detta med blandad framgång. I avsnittet sätter vi dessutom Jean d'Arc i rättsalen. Kunskap är makt, så sa Bacon och vi håller med. Lyssna och tillskanska dig! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I 500 år var reglerna för typografin de samma, typsnitt ska vara tydliga, vackra och göra texten lättläst. Men i början av 1990-talet så ändrades allt. I England uppstod en rörelse där formgivare från musikbranschen, tidningsbranscen och designbranschen började experimentera med typsnitt. Och det är i den eran som Blur föds. Det rebelliska typsnittet. Detta Typo handlar om vad som händer när man bryter mot typografins regler.

Hvorfor er det så få yrkesetternavn her i landet? I England, for eksempel, kan folk hete både Cook, Carpenter, Fisher, Hunter, Farmer og Baker. Navneforsker Gulbrand Alhaug ved Universitetet i Tromsø tror en av forklaringene kan være laugsvesenet som var utbredt i europeiske byer. Å ta navn etter profesjonen din var en måte å signalisere identitet på. - I Norge bodde folk så spredt at det ville være litt merkelig om bygdas eneste smed begynte å kalle seg Smed til etternavn, sier Alhaug. - Alle visste jo hvem smeden var, uansett. Jan Kristian Hognestad ved Universitetet i Agder forklarer hvorfor tj-lyden i ord som tjener og tjue uttales forskjellig, selv om lyden staves på samme måte i begge ordene. Sylfest Lomheim svarer på spørsmål fra lytterne. Programleder er Ann Jones. Programmet ble første gang sendt 01.07.2012.

Hvorfor er det så få yrkesetternavn her i landet? I England, for eksempel, kan folk hete både Cook, Carpenter, Fisher, Hunter, Farmer og Baker. Navneforsker Gulbrand Alhaug ved Universitetet i Tromsø tror en av forklaringene kan være laugsvesenet som var utbredt i europeiske byer. Å ta navn etter profesjonen din var en måte å signalisere identitet på. - I Norge bodde folk så spredt at det ville være litt merkelig om bygdas eneste smed begynte å kalle seg Smed til etternavn, sier Alhaug. - Alle visste jo hvem smeden var, uansett. Jan Kristian Hognestad ved Universitetet i Agder forklarer hvorfor tj-lyden i ord som tjener og tjue uttales forskjellig, selvom lyden staves på samme måte i begge ordene. Sylfest Lomheim svarer på spørsmål fra lytterne. Programleder er Ann Jones.

I England blev det "Krawall und Remmidemmi" förra veckan. Sonja tar hjälp av vår korrespondent i London för att hitta ett catchy och förklarande namn på kravallerna i England. /// Nyhetspanelen med Parisa Amiri och Viktor Barth Kron gör en supersnabbanalys av Lars Ohlys avgång, avstängda kommentarsfält och kindpussar.

För några hundra år sedan sov vi nordbor inte alls på samma sätt som idag. Ofta sov alla i hushållet i samma rum och flera i varje säng, och utländska besökare chockerades av att alla sov nakna. Man låg inte heller ner utan halvsatt och sov i de korta sängarna eftersom många plågades av hosta. Det framgår av en ny bok om sömn och sovvanor på den danska landsbygden av etnologen Mikkel Venborg Pedersen. Dessutom handlar det om sjuksängar som kulturellt fenomen. Trots att vi ofta inte behöver ligga ner när vi är sjuka så anses det självklart att göra det, eftersom sjuksängen visar för omgivningen att vi vill bli omhändertagna. Själva sängkanten har också blivit en plats för möten med andra, såväl besökare som läkare, något som skapat särskilda etikettsregler. I England har det till och med getts ut handböcker i bedside manners som beskriver hur man bör bete sig i mötet med den sjuke. Att sjuksängen har blivit en plats för liv och död och för känslofyllda möten märks inte minst på tv, där sjuksängen står i centrum för otaliga sjukhusserier. Det berättar Roger Qvarsell som är professor vid Linköpings universitet. Programledare är Urban Björstadius.

Kossornas planet träffar världens mest kända naturfilmare, som själv tvekade länge innan han vågade uttala sig om klimatförändringen. Vid 83 års ålder är han i full färd med ett nytt stort tv-projekt om hur överbefolkningen påverkar jorden. Den lilla staden Modbury i sydvästra England blev världsberömd för två år sedan när de lokala handlarna helt slutade använda plastpåsar. Vi träffar slaktaren Simon Wilkinson som var en av de drivande bakom beslutet. I England finns det över sex miljoner urtypiska radhus i tegel med dragiga fönster och oisolerade väggar och golv. Vi hälsar på hos Jay och Chris som renoverat sitt hus med massor av finesser kommer spara både energi och pengar. Programledare: Christer Engqvist och Lena Nordlund

I England läggs det numera ner 14 pubar i veckan, och sammanlagt har uppåt 4 000 pubar slagit igen de senaste åren. Anledningarna är flera - ölen är billigare på stormarknaderna, det råder rökförbud på pubarna, fotbollssändningar på storbildsteve kvällarna igenom gör det svårt att samtala och dart har ersatts med karaoke. Men vilken betydelse har pubarna egentligen haft för det brittiska samhällslivet, och hur ser deras framtid ut? Vetenskapsradion Forum besöker idag de brittiska pubarna - ett utrotningshotat kulturarv.I serien om Döden på film berättar filmforskaren Andreas Jacobsson den här veckan om hur självmord och dödshjälp har gestaltats på film.Programledare är Urban Björstadius.