Podcasts about albaniens

Tjejerna blev inbjudna av Bianca Ingrosso och Caia till en Staycation på Grand Hotel som var välbehövlig efter en hektisk höst. De pratar också om just Bianca och hur det är att ständigt få negativa kommentarer om sitt ”inte ett riktigt jobb”. Det blir dessutom firande av Albaniens nationaldag och hur tjejerna blir positivt påverkade av människor och barn i deras närhet.

Wer zieht in die K.o.-Runde der Nations League ein und wer steigt in Liga A auf? Das wird am 6. Spieltag geklärt, spannend ist es etwa in Gruppe A1 noch, wo Kroatien einen Punkt benötigt und Schottland sowohl noch in die Playoffs als auch absteigen kann. In A4 kämpfen Dänemark und Serbien im direkten Duell um Rang 2, mauert die Dänen sich in die K.o.-Phase? Eine sehr verrückte wie spannende Konstellation herrscht derweil in Gruppe B4 vor, denn Albanien kann sowohl noch Gruppensieger werden als auch als Letzter absteigen. In Gruppe B4 hat die Türkei ihren zweiten Matchball, während Wales gegen Island zum K.o.-Spiel wird. Julius Eid und Alex Truica besprechen die interessantesten Spiele des letzten Nations-League-Spieltags samt Wett-Tipps und Prognosen und werfen natürlich auch einen Blick auf das abschließende Duell der deutschen Nationalmannschaft in Ungarn.

Einfach nur Wow! Eine Landschaft von überwältigender Schönheit, das ist die albanische Adriainsel Sazan. Endlose Farnteppiche, Lavendel, Rosmarin, Bleiwurz, Ginster und Lorbeer. Noch von keiner Menschenhand gemähte Wiesenhänge. Pudrige Sandstrände. Smaragdgrünes, kristallklares Wasser. Und in der Ferne ein kolossaler Sonnenuntergang. Bei den Einheimischen ist Sazan allerdings inzwischen besser bekannt als Ishulli i Trumpëve, Trump-Insel. Der Clan des früheren US-Präsidenten will im Mittelmeer das ganz große Geld verdienen. Während Albaniens charismatischer Premierminister einen noch ehrgeizigeren Plan verfolgt, der Auswirkungen auf die ganze Balkanregion haben könnte. Text: Marzio G. Mian Übersetzung: Christine Ammann Sprecher: Roland Riebeling Redaktion und Konzept: Dmitrij Gawrisch und Monika Gies Sounddesign: Benjamin Ruddat (Hörsaal 167)

Teaterhösten har just dragit igång våra kritiker har lusläst programmen och guidar dig genom teatertrender och höstens höjdpunkter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. STJÄRNREGISSÖREN ROBERT WILSON DRÖMMER OM TEATER SOM GER HOPPKanske var det en av årets höjdpunkter som inledde den svenska teaterhösten: den hyllade amerikanska regissören Robert Wilsons allkonstverk ”Dorian” på Dans- och teaterfestivalen i Göteborg. P1 Kulturs Jenny Teleman träffade den 82-årige ständigt turnerande teaterstjärnan för att prata med honom teaterns mening: att ge hopp i en hopplös tid. FÖLJ MED PÅ REPETITIONERNA AV ”TVÅ SYSTRAR”På Malmö stadsteater pågår just nu repetitionerna inför höstens repertoar för fullt. Om en dryg vecka är det premiär för den melankoliska komedin ”Två systrar”, en pjäs som borrar de bleknande minnena av tonårens drömmar om livet. P1 Kultur ett nedslag i repetitionerna där skådespelarna Sandra Sojiljkovic och Dodona Imeri försöker komma i kontakt med sina 16-åriga jag.HÖSTENS HÖJDPUNKTER PÅ TEATERSCENENVad finns på repertoaren hösten 2024? Våra teaterkritiker Kristina Lindquist och Jenny Teleman om höstens trender och höjdpunkter på landets teaterscener.ESSÄ: ISMAIL KADARÉS LITTERÄRA BALANSGÅNG GJORDES MED LIVET SOM INSATSIsmail Kadaré var Albaniens mest kända författare och han nämndes ofta som en kandidat till Nobelpriset i litteratur. Men i början av juli gick han bort, 88 år gammal. Ann Lingebrandt reste till Kadarés barndomsstad i Albanien för att hitta ursprunget till hans litterära magi. Och i den här essän från Obs läser hon romanerna som kan få oss att tro på fiktionens oförklarliga kraft.Programledare: Saman BakthiariProducent: Eskil Krogh Larsson

OECD-Länderbericht: Zum Stand der Integration von eingewanderten in Deutschland / Transgenerationale Traumata aufarbeiten: Bachmannwettbewerb 2024 / Bedeutendster Chronist Albaniens: Zum Tod des Schriftstellers Ismail Kadare / Grenzenlose Vielfalt - Die Kulturtipps der Woche // Beiträge von: Markus Schubert, Carsten Otte, Antonio Pellegrino, Viktoria Hausmann

Han var Albaniens mest kända författare och ofta Nobelpristippad. Ann Lingebrandt återvänder till Ismail Kadarés författarskap, som utgjorde en litterär balansgång med livet som insats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag hade precis tagit mig ur sängen efter en kraftig matförgiftning när det var dags för besöket vid resans tänkta höjdpunkt. Jag befann mig i Gjirokastër, den albanska bergsstaden som klädd från topp till tå i sten klamrar sig fast på branta sluttningar. Kullerstensgränderna är trånga och slingrande, med höjdskillnader som känns svindlande åtminstone för en blek konvalescent med darriga ben. Det handlade om några hundra meters promenad, men jag var tvungen att vila vid vart och vartannat steg innan vi var framme. Där var det, stenhuset som hade fört mig till Albanien: författaren Ismail Kadarés barndomshem.I Kadarés uppväxtroman ”Krönika i sten” görs den uråldriga staden själv till huvudperson. Medan ockupanterna avlöser varandra i krigets 40-tal pågår trots allt en vardag i staden och genom barnets vidöppna blick får allting liv, från den missnöjda vattenbrunnen till flygplanen som uppsvällda av bomber cirklar över husen. ”Att se! Vilken oförklarlig förmåga!” utropar den unge berättaren förundrat. Och författaren gör allt för att också läsaren ska se. Även liken som staplas på gatstenarna.Det var trollkraften i Kadarés berättande som drog mig till Gjirokastër och till det hem som tecknats så kärleksfullt och smått skräckinjagande i ”Krönika i sten”. Nu fanns det väl inte så mycket litterär magi kvar i de nymålade vita väggarna i huset som precis renoverats och gjorts om till museum. Även om brunnen ännu fanns där hittade i alla fall den här svimfärdiga besökaren betydligt mer stoff för fantasin i staden runtomkring, med de höga fortliknande ottomanska palatsen, de skymningsfärgade bergen och korparna som kretsade ovanför det medeltida slottet.Inte särskilt många stapplande steg från Kadarés barndomshem ligger huset där Enver Hoxha Albaniens envåldshärskare under fyra decennier, föddes. Också det ett museum, som paradoxalt nog har bevarat betydligt mer av den rustika historiens suggestionskraft.Kadaré var fortfarande ett barn när Hoxha kopplade sitt järngrepp om landet. Förtryckets villkor kom att kasta sin skugga över hans författarskap. Själv lämnade Kadaré Albanien och flyttade till Paris, mitt under kommunismens upplösning 1990.En av de frågor man inte kan låta bli att ställa sig när man läser Ismail Kadaré är hur en författare kan verka i en diktatur. Inte minst en diktatur som Albanien, länge Europas mest isolerade land, som brutalt kvävde all opposition. Var det den internationella berömmelsen som skyddade Kadaré? Någon slags lojalitet från Hoxhas sida med en son av samma barndomsstad? Eller räddades han av de eftergifter han såg sig tvungen att göra i överlevnadens namn?Kadaré företog en litterär balansgång med livet som insats. Han blev en dubbeltydighetens mästare, en allegorins virtuos som tog historien till hjälp för att spegla sin egen tids, och alla tiders, maktspel. Och något så paradoxalt som en författare som både kunde porträttera despotin med skoningslös klarsyn och vara regimens gunstling. Hela hans författarskap kan beskrivas som en kamp mellan totalitarismens tvångsföreställningar och fantasins frihet.De konstnärliga kompromisserna är uppenbara i storsatsningen ”Den hårda vintern”, som handlar om Albaniens dramatiska brytning med Sovjetunionen 1961. Det är en berättelse som vill skapa en god spegelbild för diktatorn och den skäms av ett glorifierat porträtt av Enver Hoxha. Samtidigt kan författaren under skyddet av smickret göra en mångfasetterad rundmålning av den albanska vardagen, där familjemedlemmar klipper bort de som uteslutits ur partiet ur sina fotoalbum, där litteraturkritiker försöker göra karriär på att hitta ideologiska fel och invånare hyschar varandra när någon börjar prata politik.Man kan häpna över frispråkigheten i flera av de böcker som Kadaré skrev under den kommunistiska tiden. Men det hjälpte inte alltid att skruda motståndet i historisk och allegorisk dräkt. Författaren beskylldes för existentialistisk ångest, feminism och surrealism, såväl som för att vara kontrarevolutionär: några verk måste revideras, andra bannlystes, han belades med skrivförbud och beordrades till offentlig självkritik.Dystopin ”Drömmarnas palats” förbjöds omedelbart när den kom ut 1981. Här försöker en paranoid stat kontrollera medborgarnas undermedvetna och samlar in folkets alla drömmar för att upptäcka komplotter mot sultanen. Det är en fantastisk labyrintisk fabel om hur var och en kan sugas upp av maktmaskineriet och författaren bli en kugge i diktaturens mytproduktion. Och bilden av ett övervakningssamhälle som kartlägger oss ända in i våra drömmar känns fortfarande högaktuell.Med absurdistisk svärta väver Kadaré samman saga och bittert svidande realism. Några saker går ständigt igen: intresset för tyranniets väsen, krigets vansinne och den albanska historien och identiteten. Allt finns redan i hans första roman och stora internationella genombrott ”Den döda arméns general”, som publicerades 1963 och senare blev en film med Marcello Mastroianni. Här återvänder en italiensk general till Albanien tjugo år efter andra världskriget, för att återföra kvarlevorna efter de stupade italienska soldaterna till hemlandet. Av den stolta historien finns inte kvar mer än utspridda leriga gravar, ur vilka han gräver upp skelett efter skelett.Så gott som alltid i Kadarés verk konfronteras det moderna med myten och traditionen. Det upplysta förnuftet krockar med folkets arkaiska föreställningsvärld. Som i ”Grymma april”, där ett nygift par från storstan Tirana åker på exotisk bröllopsresa till blodshämndens högländer.Kadaré ställer sig på folktrons och legendernas sida. Men också i hans snudd på mystiska nationalism finns en dubbelhet: den främmandes skräckfascinerade blick utifrån. Därför rymmer Kadarés romaner alltid lager på lager av tolkningsmöjligheter.I en av hans mest öppna skildringar av maktfullkomlighet, ”Nischen i muren”, beskrivs hur det osmanska imperiet undertrycker varje ansats till uppror i provinserna genom att utplåna det kollektiva minnet och inte minst det lokala språket. När språket steg för steg utarmas blir det till slut oanvändbart och ofarligt: det förlorar förmågan att ”föda fram poesi, berättelser, legender.”I Kadarés berättelser lever språket och dikten vidare och hans författarskap blir ett försvar för att upprätthålla det mänskliga i trots mot omänskliga system.Kadaré är en författare som inte bara får oss att se, utan också får oss att tro på fiktionens oförklarliga kraft. En kraft som kan få benen att darra, inte bara hos en enskild läsare utan även hos en diktatur.Ann Lingebrandt är litteraturkritiker och producent för Dagens diktLitteratur:Ismail Kadaré, Krönika i sten. Översättning: Britt Arenander. Albert Bonniers förlag, 1975Ismail Kadaré, Den hårda vintern. Översättning: Marianne Eyre. Albert Bonniers förlag, 1980Ismail Kadaré, Drömmarnas palats. Översättning: Agneta Westerdahl. Albert Bonniers förlag, 1992Ismail Kadaré, Den döda arméns general. Översättning: Britt Arenander. Albert Bonniers förlag, 1973Ismail Kadaré, Grymma april. Översättning: Dagmar Olsson. Albert Bonniers förlag, 2007.Ismail Kadaré, Nischen i muren. Översättning: Marianne Eyre. Albert Bonniers förlag, 1986

Wenzel, Tobias www.deutschlandfunkkultur.de, Fazit

Wenzel, Tobias www.deutschlandfunkkultur.de, Lesart

Wenzel, Tobias www.deutschlandfunk.de, Kultur heute

Wenzel, Tobias www.deutschlandfunkkultur.de, Lesart

Wenzel, Tobias www.deutschlandfunkkultur.de, Lesart

André hat die neue Stammplatz-Folge live im Westfalenstadion aufgenommen. Sein Gast: Bayer-Reporter und EM-Experte Pippo Arens. Themen sind unter anderem die drei Favoriten-Siege vom Samstag, starke Holländer und Pippos Liebe zu Dänemark!

• ”Förvånande att han startade, men var ju fenomenal” • ”Det hade kunnat vara ett ikoniskt EM-mål” • ”Verkar ha varit en helt underbar fest” Oskar Kiisk och Makoto Asahara i Sportbladet EM om den första riktiga mästerskapsdagen, där Schweiz gjorde vad som krävdes, ett nytt och effektivt Spanien visade sina kvaliteter mot Kroatien och där Italien inte brydde sig nämnvärt om Albaniens rekordsnabba ledningsmål.

Vår gruppgenomgång fortsätter med grupp B! Vems namn låter som en Bond-skurk? Vad händer med den förlorade generationen i Kroatien? Hur länge tvingas Aymeric Laporte åka bil i Saudiarabien? Och vad gör två sydamerikanska ex-stjärnor på Albaniens bänk? Glöm inte att utmana oss och dina vänner på Copabet.com! Med: Philip Gadd, Noa Bachner och Linus Petersson.

Vår gruppgenomgång fortsätter med grupp B! Vems namn låter som en Bond-skurk? Vad händer med den förlorade generationen i Kroatien? Hur länge tvingas Aymeric Laporte åka bil i Saudiarabien? Och vad gör två sydamerikanska ex-stjärnor på Albaniens bänk? Glöm inte att utmana oss och dina vänner på Copabet.com! Med: Philip Gadd, Noa Bachner och Linus Petersson.

Statsledere og politikere over hele Europa har blikket rettet mod Albaniens kyst. Ikke fordi de drømmer om en badeferie ved Adriaterhavet, men fordi de håber, at det politiske og menneskelige eksperiment, der snart vil udspille sig her, kan være løsningen på Europas migrationskrise. Julie Schneider, Berlingskes Europa-korrespondent, har været i Albanien for at se på den løsning. Det fortæller hun om i dagens Pilestræde.  Læs hendes reportage i Berlingske her Vært: Kaare SvejstrupSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Greklands korruptionsaura, Albaniens korruptionspositivism och svenska mäns nyfunna insikt att de kommer aldrig bli lika spännande och virila som gängkriminella ledare

Beklemmende Zeiten für die Europäische Union: Immer mehr Staaten werden von Rechten geführt, Italien, Polen, Ungarn. Der Nationalismus feiert fröhliche Urständ'. Was ist los mit dem „Friedensprojekt EU“? Der bedeutende österreichische Schriftsteller gibt die Antwort. Zehn seiner 69 Lebensjahre widmete er der Europäischen Union und kennt das Konstrukt genau. Er lebte in Brüssel, um für seine Roman-Trilogie über die EU zu recherchieren. 2017 erschien Teil eins, „Die Hauptstadt“. Meisterhaft, in Balzac'scher Manier erzählt er da die Lebensgeschichten von Menschen, die im Zentrum der EU leben und arbeiten und verwebt sie mit Elementen eines rasanten Action-Thrillers. Teil zwei, „Die Erweiterung“, eine Satire auf die Bemühungen Albaniens, der EU beizutreten, und den polnischen Nationalismus, verschaffte ihm den Preis für das europäische Buch. Seine Bücher sind bei Suhrkamp erschienen. Newscast ist zu Gast bei der Stimme Europas.

In dieser Folge unserer historischen Reise führen wir dich nach Butrint, einem archäologischen Juwel im Süden Albaniens, direkt gegenüber der Insel Korfu.

Författaren och skribenten Kristoffer Leandoer berättar hur landsflykt närmast blivit en del av folksjälen hos albanerna, som just därför kan spegla sig en svensk klassiker. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.Landets inhemska namn, Shqiperia, betyder Örnarnas rike och kungsörnen är landets nationalfågel, men den fågel som pryder landets flagga är ingen kungsörn utan ett heraldiskt fabeldjur: den dubbelhövdade örnen. Den albanska flaggan vänder alltså blicken åt två håll samtidigt, och frågan är om det inte är ganska passande för en nation som alltid varit, och fortfarande är, en dubbelriktad dröm.Albanska är modersmål för 6 miljoner albaner. Av dessa bor bara en tredjedel innanför staten Albaniens nuvarande gränser. Språket har talats sen urminnes tider, men ett enhetligt skriftspråk fick man först 1908. På en konferens i nuvarande Nordmakedonien kom man överens om att – med smärre tillägg, dubbel-L och dubbel-R till exempel – använda det latinska alfabetet, som fram till dess mest använts av albanska katoliker, medan ortodoxt troende använt grekiska eller kyrilliska alfabetet och muslimer föredragit det arabiska.Inte bara alfabetet avgjordes utanför Albanien. Nationen fick sina mått och former tillskurna av Europas stormakter. På ambassadörskonferensen i London i mars 1913 avskildes delar av landet – Dukagjinislätten, Kosovo, delar av Nordmakedonien – ironiskt nog för att bevara freden i Europa och lätta spänningen på Balkan. Vi vet hur bra det gick."Termen Albanien syftar snarare på ett obestämt område än en strikt avgränsad yta", säger Cambridges Concise History of Albania. Turkarna tänkte likadant och kallade området Arnavutluk, en trakt där det finns albaner. Albanien kan uppstå överallt. Den första albanskspråkiga tidningen trycktes i USA. Kampen för självständighet fick intellektuell näring utomlands, i skrifter och tidningar tryckta i Italien, Rumänien, USA. Diasporan byggde den lingvistiska grunden för ett gemensamt språk som kunde överbrygga dialektala olikheter. (Först 1972 standardiserades riksalbanskan slutgiltigt.) Drömmen om Albanien var drömmen om en hemkomst, nationell identitet definierades utifrån, landsfäder var något man importerade.Så har det alltid varit. Exil är priset för landets geografiska läge, man är ett offer för andra folks storslagna drömmar: vad som än skulle erövras, gick erövrarens väg just här. Här har greker och romare slagits, Caesar och Pompejus, bysantier och normander, venetianer, ottomaner, serber, österrikare: Albanien låg i vägen för dem alla, Albanien tjänstgjorde som krockkudde åt regionen och under nationalhjälten Skanderbegs ledning på 1400-talet hela Europas räddare när man höll turkarna stången i tjugo år. Under hans ledning tändes vårdkasar på borgarna från söder till norr när fara hotade: han enade klanledare och hövdingar till nationellt motstånd.Men efter Skanderbegs död gick hans armé i italiensk landsflykt, än idag lever deras ättlingar arberesjerna kvar som en folkgrupp med eget språk. I Grekland kallas motsvarande grupp, ditflyttad under medeltiden, arvaniter och i Turkiet arnauter. De lämnar hemlandet i så stora grupper att det nya landet måste hitta på ett särskilt ord för dem, men ännu efter femhundra års exil är de alltjämt albaner. Och femhundra år senare är det alltjämt ett nationellt trauma hur man tvingats bort av krig, förtryck, fattigdom. 90-talets nyhetsbilder med överfulla emigrantbåtar i Durrës hamn har blivit litterär stapelvara och skildras i likartade scener i roman efter roman: exilen är Albaniens främsta litterära export.De tittar bort när de är hemma, hem när de är borta.Därför slår Vilhelm Mobergs Utvandrarna an en sträng i albanska hjärtan. Utvandrarna översattes under kommunisttiden, då romanens budskap om självtillit och individuell kapacitet egentligen inte alls gick an, men dess grundton av dubbel längtan, hem och bort, fick det statliga förlaget att lägga politiken åt sidan. Ännu mer älskad är Nils Holgersson: den förvisades kärlek på flyghöjd till fosterjorden, detaljanalysen av landskapens jordmån och folklynne, känner man igen sig i.Under 450 år av turkisk ockupation fick ingen undervisning bedrivas på albanska. Man skulle helst glömma att man hade ett språk, var ett folk, hade en historia. Men man sveptes givetvis med i vågen av nationalism som slog in över Europa i och med franska revolutionen, och 1885 fann sultanen det påkallat att förbjuda all tillverkning av böcker och tidningar i Albanien, och beordra lokala mullor att utfärda en fatwa mot dem. En albanskspråkig skola kunde därför startas först i slutet av första världskriget, under franskt beskydd.Under kommunismens isolering när utländska besökare tvångsklipptes och alla konstnärliga motiv utom muskulösa arbetare var suspekta, kunde nationalförfattaren Ismaïl Kadaré ta stöd mot sina franska översättningar och internationella renommé: franskan höll honom utanför fängelset.För vissa är utlandsflykten landets största problem, för andra en möjlighet. Man åker ut för att studera, lära sig ett yrke, tjäna pengar. Man kommer hem igen, bygger hus, öppnar restaurang, skriver dikter, odlar vin. Så har det alltid varit. Landets störste poet, Lasgush Poradeci, levde sitt liv vid Ohridsjön, men studerade och publicerade sig främst utomlands. Även om hans dikter rör sig kring en och samma sjö, lika mycket traktens poesi som Karlfeldts, trycktes de på exilförlag i Rumänien.Själva talar albanerna gärna om Illyrien, landets ursprung som under Enver Hoxhas hemvävda nationalkommunism antog mytisk status och påstods ha varit det egentliga ursprunget till allt: nog var Homeros egentligen illyrier, nog landsteg Odysseus egentligen...Exilalbanskan Lea Ypi är professor i politisk teori vid London School of Economics. Hon är utsedd till en av världens främsta tänkare och internationellt framgångsrik författare till uppväxtskildringen Fri, som skildrar frihetens pris under skilda politiska system. Lea Ypi är misstänksam mot all nationalistisk yra och rekommenderar landsfadern Ismail Qemalis memoarer för envar som gått vilse i funderingar kring nationell grandezza. Det var Qemali som utropade Albaniens självständighet från en balkong i Vlora den 28 november 1912, han syns på sedlar och frimärken, det finns en gata med hans namn i varje stad och hans porträtt pryder varje kontor. Men i Qemalis självbiografi, berättar Ypi, tar den albanska nationen ytterst liten plats: det är memoarer av någon som främst ser tillbaka på en lång och framgångsrik bana som turkisk ämbetsman. Jag tänker på den förste av vår nuvarande kungaätt Karl XIV Johans uttalande: förut var jag Napoleons general, nu är jag bara kung av Sverige.Hemma, borta: vi har alla våra smärtpunkter.Kristoffer Leandoer, författare och skribent.

Willkommen zum Bösewicht-Monolog! Zum Glück haben die Todesser Hocker mitgebracht, während Voldi sein Stand-Up-Comedy-Programm durchzieht.Der dunkle Lord fasst nochmal die letzten 14 Jahre zusammen, damit wir alle sein Genie bezeugen können. Was hat er nicht alles getan, um seinem Liebsten, Harry Potter, nah sein zu können! Jetzt kann er ihn endlich berühren! Und wie schwer es der arme Lord Voldelurch hatte! Er war so einsam! Und hatte solche Schmerzen! Und keiner hat nach ihm geschaut! Der Arme!Aber die Zeit hätte er doch mal nutzen können, um eine Mitarbeiterführungsfortbildung zu machen, aber nein, der Kollege hat nichts gelernt! Da muss er sich über Quiet-Quitting gar nicht wundern. Kurze Zwischenfrage: Wie hat Quirell Voldi eigentlich nach England importiert? In der Flasche? In einer Tupperdose? In einem Ziplock-Beutel?Und wie ist Voldi nach Buch 1 zurück in sein Cottage-Core Urlaubsdomizil in den Wäldern Albaniens gekommen?Besucht uns auf Instagram und erzählt uns eure Theorien!Viel Spaß beim Überlegen. ;-)Wir haben auch eine Patreon-Seite!Schaut doch mal vorbei, es gibt Bonus-Episoden, Sticker und Andere aufregende Dinge! Besucht uns auf den sozialen Netzwerken, unsere Webseite und erzählt euren Freunden von uns! Vielleicht haben die ja auch Lust auf einen Harry Potter Podcast!Webseite: www.Happy-Potter.netPatreon: www.patreon.com/happypotterDiscord: https://discord.gg/2EajMaGXpcFacebook: www.facebook.com/happypotterpodcastTwitter: @happypotterpodUnd wenn ihr uns Post schicken wollt, dann an:Happy Potter PodcastKonrad-Adenauer-Str. 1963322 Rödermark Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans recensioner: Avvecklade rutiner, Ai-Recensörerna, PO:s superkrafter har försvunnit, GeoGuessr, Albaniens trasiga himmel, 24 karat, koreanska åldrar och tungvrickare.

Die Vjosa ist ein 270 Kilometer langer, wilder Fluss. Nach weltweiten Protesten wurde der Bau eines Staudamms gestoppt und das Vjosa-Tal soll nun doch Nationalpark werden.

Hampus gör Yoshi-ljud, Henrik har funnit en ny julbords-strategi och Emil pratar återigen schack. Spanska efternamn, Albaniens nationaldag, Gävlebocken, Dessertmagen, Louis Vuittons nya reklam, Banjogrodan, Pärlbåtar.

Albanische Näääääääächte! Das sang schon der große Dschafar in Albanin und die sieben Räuber. So oder so ähnlich zumindest… Auf den Spuren von Dschafar und Disney bewegen sich unsere beiden Snack-Helden durch die Köstlichkeiten Albaniens, berichten von alldem Schabernack den sie in der Sommerpause getrieben haben und legen sogar noch einen drauf und sortieren Pommes nach ihrer Perfektheit. Snack-Deustchland mach dich gefasst, die Badboys der Snackerszene sind zurück und verköstigen alles in Grund und Boden. Viel Spaß mit „Albanische Nächte“!

Auf dem Westlichen Balkan, zwischen Montenegro, Kosovo, Nordmazedonien und Griechenland, liegt Albanien. Auf einer Fläche von 28.748 km² findet ihr eine besonders reichhaltige Flora und Fauna, was Albaniens unberührte Natur zu einer der artenreichsten in Europa macht. Außerdem verfügt Albanien über 14 Nationalparks und seine eigenen Alpen, deren Gipfel Höhen von über 2.500 Metern erreichen. Links aus dieser Folge: Die 15 besten Sehenswürdigkeiten in Albanien Sehenswürdigkeiten im Überblick: Skanderbeg-Platz in Tirana Strand von Ksamil Die Wasserquelle Syri i Kaltër Thermalquellen von Benja bei Permet Nationalpark Llogara Das Mangalem-Viertel in Berat Mali i Jezerces Der Gjipe Strand Die Osum-Schlucht Shkodra

Verenkotte, Clemenswww.deutschlandfunk.de, Informationen am MorgenDirekter Link zur Audiodatei

Under 18- och 1900-talen växte nya nationer upp som svampar ur jorden, och många av dem försvann lika snabbt. Vart tog de vägen? Kristoffer Leandoer tar med oss till några av dem i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det händer att man ser prins Lekas långa och aningen vemodiga gestalt på Tiranas gator, en prins utan land, tronarvinge i ett kungarike som inte längre är ett kungarike och i praktiken inte varit det sedan år 1939, då Lekas farfar kung Zog I tog den albanska guldreserven och flydde undan italienarna till en bekväm men livslång exil.Under de oroliga åren efter kommunismens fall återvände prinsens far, vapenhandlaren Leka Zogu, till Albanien i hopp om att återinföra monarkin, men nedröstades med stor majoritet i en folkomröstning 1997. Såna planer när knappast sonen, den blide prins Leka. Han kan röra sig genom stan obesvärat till fots medan republikens officiella styresmän förflyttar sig till och från jobbet i skottsäkra bilar med blinkande blåljus. Det har sina poänger att vara statsöverhuvud i ett kungarike som inte längre finns i världen utanför historieböckerna.Länderna som inte finns är på många sätt roligare att tänka på än länderna som finns. Och då menar jag inte i första hand konstnärliga projekt som Elgaland-Vargaland, Ladonien eller Kjartanistan. Inte de fiktiva Tintinländerna Bordurien och Syldavien och inte heller Ursula LeGuins vackra centraleuropeiska skapelse Orsinien. Utan länder som faktiskt utropat sin självständighet i den här världen, hissat sina flaggor, tryckt sina frimärken bara för att nästan omgående hamna under hjulen på historiens triumfvagn. För vilken sorts historia kan vara intressantare än den som aldrig riktigt blev av, den som Hugh Trevor-Roper år 1981 skisserade i sin numera klassiska föreläsning History and Imagination: de missade avtagsvägarnas historia, de krossade drömmarnas och förlorade illusionernas; historien om hur det kunde ha blivit.Landet som jag bor är generöst i detta avseende. Trots att här bott människor som talat albanska sen urminnes tider har Albanien bara funnits som självständig stat sedan 1912, och har på den korta tiden invaderats och på andra sätt hotats till sin existens ett flertal gånger. Och trots att Albanien är mindre än Småland kan vi innanför landets nuvarande gränser hitta flera försvunna statsbildningar. Den brittiske historikern Norman Davies "Vanished Kingdoms. The History of Half-Forgotten Europe" är en 830 sidor tjock bjässe till bok, men inte ens i dess 35 sidor långa namnregister får de här länderna plats. Så försvunna är de. Vilket kanske är lika väl, för de vittnar inte bara om de egna invånarnas drömmar och förhoppningar, utan även om grannländernas hungriga blickar på en nyfödd nation.Den 28 november 1912 höjde Ismail Kemal den albanska flaggan från en balkong i kuststaden Vlora i södra Albanien och utropade landets suveränitet. Strax utanför Vlora ligger den karga ön Sazan, vars strategiska läge som lås i Adriatiska havet genom historien gjort den till åtråvärt byte för pirater och sjömakter, trots att ön saknar eget vatten. Under första världskriget ockuperades ön av italienarna, som byggde en ubåtsbas där år 1922, samtidigt som man nödtorftigt maskerade sin ockupation med egen frimärksutgivning som bevis på autonomi. Ur militär synpunkt förblev Sazan en attraktiv plats: under kalla kriget låg här en sovjetisk ubåtshamn, samt en fabrik för tillverkning av biologiska och kemiska vapen, fram till år 1961 när Enver Hoxha klippte förbindelsen med Sovjet. Därefter drevs anläggningen vidare med kinesisk hjälp. Då levde 1500 soldater på den ogästvänliga och numera helt obebodda ön. Kanske tänkte de på Odysseus, som enligt Homeros i sju års tid hölls fången på denna ö av den blint förälskade nymfen Kalypso.Söder om Vlora ligger den lilla kuststaden Himara med ungefär tretusen invånare. En strandpromenad, ett fiskeläge. En bit upp i bergen finns gamla Himara en befäst stad med gott om kyrkor, byggd utom räckhåll för pirater och andra fiender från havet. Numera vill de flesta bo på gångavstånd till vattnet, så trots den hänförande utsikten har husen uppe i den gamla staden fått förfalla och många är rena ruiner. En av dessa ruiner får jag särskilt utpekad för mig: I det här huset bodde kaptenen av Himara, här utropade han den fria republiken Himara!Jag vet ju att de till stor del grekiskspråkiga invånarna i Himara har ett eget politiskt parti, och att man sätter en ära i att tänka självständigt och fritt. Men det förefaller som ett stort och vådligt steg för en sömnig småstad, även under det kaos som rådde i glappet mellan balkankrig och världskrig, när den färska nationen Albanien ännu sökte former för sitt statsskick, att utropa sig till en autonom republik.Ändå skedde det. Kaptenen av Himara hette egentligen Spyros Spyromilios och var en grekisk militär, frihetskämpe och orosande. Under namnet Kapten Bouas ledde han en friskara på trettiofem man i den makedonska frihetskampen. Överallt där det bråkas på Balkan dyker han upp, inblandad i statskupper, skärmytslingar och krig. Under balkankrigen slåss han med albansk gerilla och besätter sin födelsestad Himara för grekisk räkning. På direkt order från Aten att evakuera vägrar han och utropar i stället den 9 februari 1914 den fria republiken Himara, vars oavhängighet varar i knappt tre veckor. Den 28 februari, i Gjirokaster längre inåt landet, utropas nämligen den Autonoma republiken Norra Epirus, där Himara bara ingår som en del. Denna något större stat hinner erkännas av stormakterna, få president och egen flagga: en svart dubbelhövdad örn som breder ut sina vingar mot ett vitt kors på blå botten, mycket stiligt. Denna flagga får vaja över Norra Epirus i knappt 8 månader, fram till den 27 oktober 1914, när grekiska armén invaderar hela området och upplöser regeringen. Men då har första världskriget brutit ut och Europakartan kommer ändå inte att se likadan ut efteråt.Ännu längre inåt landet, nära gränsen till nuvarande Nordmakedonien, ligger Korça, med sina 75 000 invånare Albaniens åttonde största stad. Under första världskriget befriades Korça från bulgarisk ockupation av franska styrkor, och de fyra år fransmännen var kvar satte så djupa spår att Korça än idag kallas Lilla Paris. Staden hade också ingått i Autonoma republiken Norra Epirus, men under fransmännens beskydd vaknade andra drömmar till liv, och i december 1916 utropade Themistokli Gërmenji den Autonoma albanska republiken Korça, också försedd med egen flagga, en kombination av trikoloren och den albanska flaggan. Korçarepubliken varade fram till 15 juni 1920, när fransmännen drog sig tillbaka: utan dem i ryggen hade man inte en chans att bevara självständigheten. Men på tre och ett halvt år sattes viktigare avtryck än flaggor och frimärken. Korça är fortfarande en stad som värnar om utbildning, konst och kulturliv. Den första albanskspråkiga skolan grundades i Korçarepubliken ett viktigt steg på vägen mot genuint oberoende. Här startades också det franskspråkiga lyceum där Albaniens blivande diktator Enver Hoxha inte bara själv gick, utan även senare hade tjänst som fransklärare.Under en kort period av oro och stora drömmar i början av förra seklet var ingen plats i Albanien för liten för att hissa egen flagga och trycka egna frimärken. Idag drömmer man snarare om välstånd, resor och EU-medlemskap vare sig man är prins eller pizzabagare så är det vidare gränser man vill ha, inte snävare.Kristoffer Leandoer

Bis 1991 unterdrückte die Hoxha-Diktatur Menschen in Albanien. Viele politisch Verfolgte warten bis heute auf Entschädigung und Respekt. Auch 30 Jahre nach dem Zusammenbruch des kommunistischen Regimes von Enver Hoxha sind die gesellschaftlichen Gräben in Albanien tief. Die Vergangenheit ist keineswegs aufgearbeitet. Etwa 100 000 Menschen waren in Gefängnissen und Lagern der Willkür der kommunistischen Diktatur ausgesetzt. Drohende Exekution, Folter, willkürliche Haftverlängerungen und Zwangsarbeit waren Alltag. Rund 20 000 Familien von Angehörigen wurden enteignet, verbannt und interniert. Geraubtes Eigentum hat bisher niemand zurückbekommen. Verbände ehemals politisch Verfolgter haben mühsam Entschädigungen und das Recht auf Akteneinsicht erkämpft. Entschädigungen werden nur in Raten ausbezahlt. Viele haben noch nichts erhalten. Auch in den Schulen findet keine Aufarbeitung der Hoxhazeit statt. In Schulbüchern wird das Thema nur auf wenigen Seiten behandelt. Viele kommunistische Eliten glitten von der Diktatur in die Demokratie. Täter von damals, sowie ihre Töchter und Söhne, sitzen heute in Universitäten, dem Parlament und haben hohe Posten in der der Justiz. Politisch Verfolgte werden angefeindet und ihre Anliegen nach finanzieller Unterstützung im Alltag, mehr Respekt und Anerkennung, unterdrückt.

Den vollständigen Tagesdosis-Text (inkl ggf. Quellenhinweisen und Links) findet ihr hier: https://kenfm.de/verkuendung-der-who-pandemie-ermaechtigungs-charta-von-bernhard-loyen/ Merkel fordert die totale Macht. Ein Kommentar von Bernhard Loyen. Die zurückliegenden Monate haben in beeindruckender Geschwindigkeit den Menschen rund um den Globus ungewollt vor Augen geführt, dass über ein vorgeschobenes Ereignis, parallel auf allen fünf Kontinenten orchestriert, eine unwiderrufbare Epochenwende eingeleitet wurde. Die Umkehrung, also komplette Demontierung und Zerstörung ehemals individueller Errungenschaften eines Landes werden fortlaufend dahingehend fortgesetzt, dass durch nachweislich dokumentierte Abläufe und den damit verbundenen Nötigungen von Abermillionen Menschen, die Jahre 2020/21 mittlerweile zur realen Dystopie mutieren. Es ist mittlerweile bezeichnend, also zu auffällig, dass diverse Staatsoberhäupter genau die gleiche Agenda verfolgen. COVID-19 zeigt, warum gemeinsames Handeln für eine robustere internationale Gesundheitsarchitektur notwendig ist, formulierte die WHO am 30. März auf ihrer Seite. Heißt nichts, kann jedoch viel bedeuten. Parallel wurde an ausgesuchte Presseorgane der Gesamttext dieser noch theoretischen Umbaupläne lanciert. Unter anderem an den Daily-Telegraph in England, Le Monde in Frankreich, El Pais in Spanien, sowie der FAZ in Deutschland. Die Reaktionen bis dato überraschend verhalten. Die Berichterstattung mehr als ruhig, obwohl der Inhalt wiedermals Szenarien beinhaltet. Das verheißt nichts Gutes. Zuerst, wer möchte über eine ausformulierte Architektur zur anvisierten weltweiten Gesundheits-Diktatur gelangen? Die Mischung der 25 Unterzeichner irritiert etwas. U.a. der Premierminister von Fidschi, die Präsidenten Ruandas und Kenias, der Premierminister von Trinidad und Tobago, die Präsidenten Indonesiens und Tunesiens. Die Präsidenten Chiles und Costa Ricas. Der Präsident Südafrikas. Der Ministerpräsident Albaniens und der Präsident der Ukraine Selenskyj. Wenn wir die Corona-Zahlen dieser 12 Länder betrachten,.. hier weiterlesen: https://kenfm.de/verkuendung-der-who-pandemie-ermaechtigungs-charta-von-bernhard-loyen/ +++ Jetzt KenFM unterstützen: https://de.tipeee.com/kenfm Dir gefällt unser Programm? Informationen zu weiteren Unterstützungsmöglichkeiten hier: https://kenfm.de/support/kenfm-unterstuetzen/ Du kannst uns auch mit Bitcoins unterstützen.Bitcoin-Account: https://commerce.coinbase.com/checkout/1edba334-ba63-4a88-bfc3-d6a3071efcc8 +++ Abonniere jetzt den KenFM-Newsletter: https://kenfm.de/newsletter/ +++ KenFM jetzt auch als kostenlose App für Android- und iOS-Geräte verfügbar! Über unsere Homepage kommt Ihr zu den Stores von Apple und Google. Hier der Link: https://kenfm.de/kenfm-app/ +++ Website und Social Media: https://www.kenfm.de https://www.twitter.com/TeamKenFM https://www.instagram.com/kenfm.de/ https://soundcloud.com/ken-fm See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Albanien hat eine wunderschöne Landschaft zu bieten. Eine Reise in drei Etappen - von der Südküste über Lagunen bis zu den Bergen mit Wildkräutern. Eine Reise durch Albanien in drei Etappen: An der Südküste Albaniens verstecken sich verwunschene Sandstrände in kleinen Buchten. Gewaltige Lagunen sind die Heimat von Fischen und Vögeln. Und Kräuter sind einer der wenigen legalen Exportschlager des lange isolierten Balkanlandes! Hoch oben in den Bergen sammelt ein knorriger Typ begehrte Wildkräuter. Es ist Bujar Mehmeti und er hat es auf den Meeressalbei abgesehen. Vom albanischen Badeort Sarandë bis zur griechischen Insel Korfu sind es 30 Minuten. Aber nur wenn man mit der "Kristi" übersetzt. Einem sagenhaft schnellen russischen Tragflächenboot in dessen Cockpit eine Frau mit schwarzer Lockenmähne regiert - Ornela Mutari, die erste und einzige Kapitänin Albaniens. Nur ein paar Kilometer weiter südlich das genaue Gegenteil: Eine abenteuerliche, windschiefe Autofähre quert behäbig den Vivari Kanal. Nur zusammengehalten durch ständige Reparaturen und die Geduld zweier Burschen, die genauso rustikal aussehen wie ihr rostiges Gefährt. Endrin Ismaili und Ervis Mahmut müssen viel improvisieren, um den klapperigen Mechanismus der Seilfähre in Schuss zu halten.

In der ersten Folge des neuen Fußballpodcasts "Was macht eigentlich...?" erfahrt ihr, was aus zwei bekannten Ehemaligen der oberen Fußballligen Deutschlands geworden ist. Knallhart recherchiert und bis ins kleinste Detail aufgedröselt, wird aufgedeckt, ob der Erfolg auch abseits des Fußballfeldes ein stetiger Begleiter der beiden bleibt. ...

Wanderungen auf dem Balkan. Mit Buchverlosung. Andrea Wechslers Rucksackreisen führen uns durch die Bergwelt Nord­mazedoniens, Montenegros, das nördlichen Albaniens bis zum äußersten Norden des Balkans und der Südspitze. Ob in den rumänischen Südkarpaten, im bulgarischen Stara Planina-Gebirge, in den kosovarischen „Verfluchten Bergen“, im südalbanischen und nordgriechischen Epirus, im Nationalpark Olympos oder im peloponnesischen Taygetos-Gebirges – immer wieder findet Sie Wege, Landschaften und Einheimische und Ihre Geschichten. Wir verlosen 3 der Bücher von Andrea Wechsler bis Ende 2020. Dafür den Podcast auf Audioreise.de liken und teilen oder Kommentar schreiben. Dr Rechtsweg ist ausgeschlossen. Kroatien, Serbien, Montenegro, Kosovo, Slowenien, Albanien, Nordmazedonien, Bosnien, Herzegowina, Bulgarien, Rumänien, Griechenland und Thrakien. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/audioreise/message

Mutter Teresa, Xherdan Shaqiri und ursprünglich sogar Borat – allesamt Albanerinnen und Albaner, die aber gar nicht aus Albanien kommen. Die albanische Diaspora ist größer als die Bevölkerung Albaniens selbst. Der Economist-Journalist Tim Judah prägte den Begriff der Albanosphäre als Sprach- und Kulturraum.   Was haben Albanien und der Kosovo gemeinsam und was trennt sie? Was verbindet und unterscheidet die Dijaspora-Communities und warum ist es ein großes Thema wenn Dua Lipa ein Foto von Großalbanien auf Instagram verbreitet? Diesen und andere Fragen gehen wir in dieser Folge nach.  Und weil Danijel und Krsto echt keine Experten für das Thema sind, haben sie die österreichische Journalistin Franziska Tschinderle und die kosovo-albanische Politikberaterin Fëllanza Podrimja eingeladen. Außerdem erfahrt ihr warum sich in Kroatien Staatspräsident und Premierminister wüst beschimpfen, wie in Serbien versucht wird einen antinationalistischen Schriftsteller mundtot zu machen und warum nun auch Bulgarien ein Problem mit einem möglichen EU-Beitritts Nordmazedoniens hat.

Përshëndetje for sidste gang fra Albanien! Som jeg har nævnt før er Albanien et land, jeg ikke havde forventet meget af, men som tog mig med storm. Hvis du vil vide, hvorfor jeg nyder at være her, så sørg for at lytte til de to første episoder herfra – hvis du ikke allerede har gjort det. En af grundene til at jeg fik så meget ud af mit besøg, var min nye ven Adam. Han er en fantastisk fyr, der arbejder i turist-branchen, som tog sig tid til at vise mig rundt. Jeg vil gerne understrege, at disse episoder ikke er sponsorerede. Når jeg siger pæne ting om Albanien, er det ikke fordi, nogen forventer det. Det er min helt ærlige mening.   PIK & BOLLER… HVA’ ER DET MED MIT NAVN? Hvis du har lyttet til de tidligere episoder, har du måske opdaget, at Adam kun kalder mig ”Bo”. Da jeg mødte ham den første dag, spurgte han om det var okay, at han ikke sagde mit fornavn. Da jeg spurgte ham hvorfor, rødmede han og fortalte mig at ordet ’Palle’ på albansk er en meget grim måde at sige pikhoved. Undskyld mit sprog. Det er i ikke første gang, jeg er blevet til grin på grund af mit navn. Da jeg var på Nomad Cruise, mødte jeg en italiener som kiggede på mit navneskilt, grinede og sagde ”Bliv der … jeg er straks tilbage”. Et par minutter kom han tilbage med en anden italiener og pegede på mit navneskilt. Og så knækkede de begge sammen af grin. Da jeg bad om en forklaring sagde han: ”På italiensk betyder mit navn ’boller’! De fortalte mig også, at de har et udtryk, der hedder ’che palle’, hvilket betyder ’hvor irriterende’ … eller ’røvtur’.   Og på finsk betyder mit navn ’klovn’. Nej, mine forældre har bestemt ikke givet mig et rejsevenligt navn. Enten havde de en syg form for humor eller også var de lykkelig uvidende om de forskellige ting mit navn betyder rundt omkring i verden. Okay. Nok om boller – og det der værre.   JEG BLIVER BERØMT I ALBANIEN … IGEN Adam var stadig i gang med at holde sit løfte om at gøre mig berømt i sit land, og søndag morgen skulle vi mødes med Mohammed, en reporter, som interviewede mig til Report TV. Se interviewet og min vej til berømthed i Albanien. Report TV er en privatejet TV-station, som sender nyheder og dokumentar-udsendelser 24 timer i døgnet. Efter interviewet vendte jeg mikrofonen og havde en god snak med Mohammed. Han fortalte mig om sit liv som journalist i Albanien, hvor der nu er pressefrihed. Stationen blev startet i 2015 af Carlo Bollino, en tidligere Albanien-korrespondent for det italienske medie, ANSA. Nu er der fri presse, men det var der (naturligvis) ikke i kommunist-tiden op til midten af 90’erne. Så det er stadig relativt nyt, hvilket kan være lidt af en udfordring. Men Mohammed fortæller mig, at god journalistik breder sig i landet.   SEJ T-SHIRT … LAD MIG BRÆNDE DEN Adams far var en magtfuld kommandør i det albanske militær, og var ret berømt i hele landet dengang. Adam fortalte mig en historie, der illustrerer, hvordan det var at leve i et kommunistisk diktatur. En historie, der fik min kæbe til at ramme bordet.   Da Adam var 7-8 år gammel var der en politibetjent, der så ham med en t-shirt, der så lidt for ”kapitalistisk” ud – og absolut forbudt dengang. T-shirten havde et billede af en abe på brystet og var en gave fra Adams far efter en tur til Tanzania. Betjenten stoppede Adam og spurgte, hvor han havde den fra. Adam fortalte, at det var en gave fra sin far. Betjenten gav den unge Adam et par lussinger, flåede t-shirten af ham og brændte den på gaden for øjnene af chokerede tilskuere. Herefter blev han sendt i fængsel, hvor han tilbragte natten – helt nøgen. Adams forældre anede ikke, hvor han var. Da Adams far gik til politiet for at spørge, om de kunne hjælpe med at finde hans søn, var der en der sagde, at de da vist havde en dreng i en celle. Faren blev rasende og krævede at få at vide, hvem der var ansvarlig for det. Da Adams far var en berømt militærmand, fik han alle politifolkene til at stille sig op på række og fik Adam til at udpege den ansvarlige. Stadig den dag i dag, ved Adam ikke, hvad der skete med politimanden. Men det var sikkert ikke rart.   BERAT Den næste dag tog jeg til Berat – en smuk by i det centrale Albanien omkring 70 km fra Tirana. Det er en lille by med en befolkning på omkring 46.000. De kalder den ”byen med tusinde vinduer”, og jeg har set den beskrevet som en af Albaniens mest smukke steder. Den har en speciel arkitektur, der er influeret af flere forskellige civilisationer, der har levet her gennem flere århundrede. Den gamle bydel blev et UNESCO World Heritage site I 2008. Alt i alt var Albanien en meget positiv overraskelse for mig. Landet har meget mere at byde på, end jeg havde forventet. Smuk natur, interessant historie og kultur, godt vejr, rimelige priser og mest af alt meget venlige mennesker. Og jeg nåede kun at se en lille del af landet. For eksempel nåede jeg aldrig ud til kysten, som efter sigende er meget smuk. Den albanske riviera er berømt for nogle af de smukkeste strande vid Adriaterhavet. Den sydlige del har store hvide sandstrande, små hemmelige strande, strande med lyserøde småsten og et par små øer. Jeg tror på, at Albanien meget nemt kunne blive den næste store destination for folk, der leder efter en anderledes ferie i den sydlige del af Europa uden for mange turister … endnu. Et af de spørgsmål, Muhammad stillede mig i interviewet, var, hvad jeg troede, der skal til for at verden opdager Albanien. Så da jeg vendte mikrofonen om, stille jeg ham det samme spørgsmål. ”Albanien var et lukket land for resten af verden i næsten 50 år, på grund af det kommunistiske styre. Det betød, at det albanske folk blev tætte, samlet omkring en fælles fjende. Det skabte en kultur af gæstfrihed, hvilket nok er det mest specielle ved mit land. Vores kystlinje er smuk, vi har en næsten uberørt natur, og vi har fantastisk vejr året rundt”.   TAK ALBANIEN Mens jeg den sidste aften sidder på en café med et glas rødvin reflekterer jeg over mine dage i Albanien. Jeg vil gerne sige en stor tak til Mohammed fra Report TV, Elira fra Dritare, Clod fra Skanderbeg Museum – og naturligvis mest af alt til min nye ven Adam fra Albania Express Travel. Hvis du beslutter dig for at besøge landet, så start med at besøge Albania Express Travel, og hvis du får fat i Adam, så hils fra mig… bare sig ”Bo” sendte dig. Det næste stop bliver Kosovo, og det kan du høre om i næste uge. Mit navn er Palle Bo, og jeg skal videre.

PËRSHËNDETJE IGEN FRA ALBANIEN Det er endnu en dag i Albaniens hovedstad, Tirana og jeg er på vej til at møde min albanske ven og Elira Kadriu, En journalist fra det albanske online medie og TV kanal, Dritare. Vi skal mødes på det luksuriøse Tirana International Hotel. Du kan måske huske, at Adam jokede med at han ville gøre mig berømt i Albanien, i første del af mine albanske oplevelser … så noget tyder på, at han måske mente det alvorligt. Vi satte os ned i hotellets café, og mens TV-holdet satte lys og kamera op, fortalte Adam, hvad der skulle ske: Jeg skulle interviewes om mine første indtryk af Albanien – som en ”berømt radio podcaster”. Du kan se video interviewet, og læse artiklenpå Dritares website, og selv konstatere, at jeg nu er en stor stjerne i Albanien. Bare rolig, jeg opgiver endnu ikke mig daglige job. :)   OM KRUJË Efter mine 15 minutters berømthed var overstået, kørte Adam og jeg til Krujë, en lille historisk by omkring 35 km fra Tirana. Adam ville vise mig byen, som betyder meget for albanerne og som er berømt for Albaniens nationalhelt, Skanderbeg, som skabte et kongerige der. Byen har også landets ældste bazar (omkring 300-400 år gammel). I 1190 blev Krujë hovedstad i den første albanske stat i middelalderen. Og senere blev det hovedstad i det albanske kongerige. I det tidlige 15. århundrede blev Krujë erobret af det Ottomanske Rige, men blev genvundet i 1443 af deres berømte nationalhelt, Skanderbeg. “Da Skanderbeg var 8 år gammel, blev han bragt til Tyrkiet af ottomanerne, og trænet til at kæmpe for det Ottomanske Rige”, fortæller Adam mig. ”Efter træningen blev han hurtigt højtstående i deres hær. Da han var i 30’erne, flygtede han fra Tyrkiet og vendte tilbage tilbage til Albanien og var ret oprørt over, hvad der var sket med sit moderland. Han begyndte herefter sin kamp for at samle alle albanere under kristendom og samlede en hær for at kæmpe mod den tyrkiske besættelsesmagt. Og forhindrede det Ottomanske Rige i at komme ind til resten af Europa via det Adriaterhavet”. ALBANIENS SEJE FLAG Det albanske flag (efter min mening ét af de sejeste flag i verden) er blodrødt med en stor sort dobbelt-hovedet ørn i midten. Adam fortæller mig, at det stort set er det samme flag, som Skanderbeg brugte helt tilbage i 1443, hvilket gør det til et af de ældste nationalflag i verden. Men det er ikke det ældste flag i verden, som er helt tilbage fra 1219… det kommer fra en lille ydmyg, men stolt nation: Danmark. :) #stoltdansker RELIGION FOR ALLE Som jeg kort nævnte I del 1, var Albanien verdens første ateist stat i kommunisttiden. Her var al religion forbudt og du ville blive smidt i fængsel, hvis du blev taget i at tilbede en gud – uanset hvilken. I dag er religion dog tilbage, og Albanien har mange forskellige religioner. De fleste albanere er muslimer, men de bor side om side med mange andre religioner. Adam fortæller mig, at Albanien er ret unik på det punkt. Albanien er ret speciel fordi vi har flest muslimer, men staten blander sig ikke i folks tro. Vi har blandede ægteskaber, vi drikker alkohol og spiser svin. Jeg er katolik og mange af mine venner er muslimer, så jeg går i kirke, de går i moske, og bagefter mødes vi og bliver fulde sammen”, fortæller han med et grin. ”I sidste ende er vi alle albanere”. GEORGE W. BUSH I... ALBANIEN? På vej mod Krujë, kørte vi gennem Fushë-Kruje, en lille landsby, som pludselig blev berømt i 2007, da de fik besøg af en siddende amerikansk president, George W. Bush. Byen er meget lille og har ikke meget at byde på, så det var lidt af et mysterium, hvorfor han valgte at holde en tale lige her. Adam fortæller mig en sjov historie om en af de lokale, der stjal præsidentens armbåndsur da han gav ham hånden. Han returnerede naturligvis uret, men det chokerede mange, at det var muligt. Adam påstår at Bush fyrede sine sikkerhedsmedarbejdere, da han kom tilbage til USA. Byen er nu kendt for to ting: en statue af George W. Bush og en cementfabrik, som måske indeholder et hemmeligt CIA-kontor. Mystikken breder sig.   KRUJË CASTLE Omsider ankom vi til den historiske by, Krujë, som er indhyllet i bjerge og har en fantastisk udsigt helt ud til Adriaterhavet. Den gamle basar I Krujë blev startet helt tilbage i det 17. århundrede. Allerede dengang havde den omkring 200 små butikker helt fra byens rådhus op til portene til Skanderbergs borg, Krujë Castle. Det ligger på toppet af et bjerg, 680 meter over havets overflade. Udsigten fra slottet strækker sig helt til Mount Tomori mod syd til Ulcinj i Montenegro i nord (et sted, jeg har planer om at besøge senere på denne tur). Der er en buet tunnel som indgang, og når man er indenfor, kan man kigge på den gamle arkitektur, borgens udsigtstårn, to museer, et par restauranter og hjem, der stadig er beboede i dag. Indenfor I borgen besøgte vi Skanderbeg Museum og her møder jeg Clod, så har arbejdet som guide i museet siden 2005. Så han ved et par ting om Skanderbeg. Museet er centreret omkring denne vigtige person fra det 15. århundrede, som holdt ottomanerne tilbage fra at invadere dem i 25 år. Museet anerkender hans styrke og beskriver også det uundgåelige nederlag. Clod gav mig en meget interessant privat rundvisning på næsten en time, og jeg følte mig meget privilegeret over at være på sådan et historisk sted med en ekspert som ham. Han fortalte mig også om den dobbelt-hovedet ørn i deres flag – og imponerede mig med at vide, at det danske flag var det ældste i verden. Respekt! HVAD VENTER FORUDE? I den næste episode fortæller Adam mere om, hvordan det var at vokse op i et diktatur. Han har en vanvittig historie om hvordan han som barn blev anholdt for at bære en t-shirt, der åbenbart så lidt for kapitalistisk ud. Hør hele historien i næste uge. Det var det hele for nu. Mit navn er Palle Bo og jeg ska’ videre. Vi ses.  

Përshëndetje fra Albanien! Efter min fantastiske tur ombord på Nomad Cruise, var det tid til at komme tilbage til virkeligheden. Desværre var jeg ikke i stand til at tage med de andre nomader på Santorini til en ”efter-cruise-oplevelse”. Jeg havde allerede planlagt min tur i Balkan regionen, men jeg lovede mig selv, at jeg ville blive hængende i længere tid efter den næste Nomad Cruise – ja, jeg var sikker på, at der ville blive en ’næste’. Så efter et tårevædet nomade-farvel i Athen, hoppede jeg ombord på et fly mod et land lidt nordpå, som aldrig havde rangeret særlig højt på min liste over lande, jeg ville besøge. Men måske netop fordi mine forventninger ikke var høje viste sig det sig at være et af de bedste lande jeg besøgte det år. Jeg skulle til Albanien. ALBANEREN ADAM Som en flot, interessant (og beskeden) vagabond, får jeg ofte venne-anmodninger fra folk, jeg ikke kender. Og en måned inden mit besøg i Albanien, fik jeg en fra en fyr, der hedder Adam. Jeg var lige ved at afslå, men så så jeg, at vi havde en fælles ven (en dansk ekstrem-rejsende, som jeg respekterer meget). Samtidig kunne jeg se, at Adam arbejder i turistindustrien valgte jeg at acceptere. Og det viste sig at være en rigtig god beslutning, og Adam tilbød, at vise mig rundt, når jeg kom til Tirana. Adam er direktør for Albania Express, et rejsebureau med stor erfaring i at arrangere ture i Albanien og nabolandene, Montenegro, Nord Makedonien, Kosovo, Kroatien, Serbien, Bosnien & Hercegovina, Grækenland, Rumænien, Bulgarien og Slovenien. De sørger for overnatning, transport, gruppe- og individuelle ture og har guider, der taler flere forskellige sprog. De arrangerer også events og meetups, vandreture og meget andet. Jeg landede i Albaniens hovedstad Tirana, og Adam havde tilbudt at hente mig. Desværre skulle han på en tur med nogle gæster, så han fik en god ven til at hente mig, og køre mig til min lejlighed i byen. Den næste dag mødte jeg Adam til en kop kaffe. Inden jeg fortæller dig om min snak med Adam, så får du lige lidt fakta om hvor vi er: FAKTA OM ALBANIEN Deres tidligere diktator, Enver Hoxhas officielle title var ‘Comrade-Chairman-Prime Minister-Foreign Minister-Minister of War-Commander in Chief of the People’s Army’ – lidt a fen mundfuld! Under hans regime blev Albanien erklæret verdens første ateist stat i 1967. Albaniens hovedstad, Tirana er den eneste europæiske hovedstad uden en McDonald’s. De har dog en fastfood-kæde, der hedder Kolonat, som ligner meget. Selv logoet minder om McDs gyldne måge. Det officielle navn for Albanien er "Republika e Shqiperise", som betyder Republikken Albanien. Mellem 1950 og 1985 blev der bygget omkring 150.000 bunkere i Albanien. De er næsten umulige at fjerne, så mange er der stadig. Når du ryster på hovedet, siger du ”ja”, og når du nikker, siger du ”nej”. Noget, der kan være ret forvirrende for turister. På det nærmeste punkt er Albanien kun 10 km væk fra den græske ø Korfu. Landet grænser på til Monenegro i nord, Kosovo mod nordøst, Nord Makedonien mød øst og Grækenland mod sydøst. FORTIDENS ALBANIEN Lad os være helt ærlige. De færreste vesterlændinge tænker på Albanien først når de skal i gang med at planlægge en ferie i det sydlige Europa. Men måske burde vi, og måske vil vi gøre det i fremtiden. Ifølge Adam er landet midt i en forandring. ”Albanien var et kommunistisk land i 50 år, hvor ingen kunne hverken komme ud eller ind. Vi havde vores første demokratiske valg i 1992. Det var en meget turbulent tid at gå fra diktatur til demokrati, og der var meget fattigdom. Vi vidste ikke noget om ’den frie verden’. Vi vidste ikke engang hvordan en Coca-Cola smagte. Landet var som ét stort fængsel”, fortæller Adam. ”Men siden har Albanien vokset meget økonomisk. Vi er blevet en del af resten af verden, og vi har et smukt land midt i Europa med masser af naturlig skønhed. Det er desuden en kulturel perle med masser af gæstfrihed”, siger han. Forestille dig, at vokse op i et diktatur, som er totalt isoleret fra resten af verden. Og efter 50 år kom revolutionerne i 1989 og Jerntæppets fald. Også her i Albanien begyndte befolkningen (især studenterne), at blive politisk aktive og protestere mod regeringen. Det resulterede i det første flerparti-valg I de tidlige ‘90’ere og sejren for Det Demokratiske Parti i 1992. Og så kom frihed, valg og åbne grænser. Det var ikke så nemt, som det måske lyder. Så nu har systemet ændret sig, og landet er demokratisk. Det var helt anderledes i kommunisttiden. Det var vildt, hvad de gjorde for at holde folk i skak. Adam fortæller mig en historie om, hvad der skete for hans nabo. Han var ved bageren og brokkede sig over at brødet var tørt. Nogen i bageriet meldte ham til myndighederne og han blev dømt 10 år i fængsel – blot for at sige det. ALBANIEN I DAG Jeg ved ikke helt, hvad jeg havde forventet af Albanien, men det var afgjort mere moderne end, jeg havde troet. Tirana er en moderne by, med masser af butikker og restauranter. Vi passerede også en Kolonos restaurant (McDonald’s klonen). Men Adam fortalte mig, at de ikke er så populære – og der var da også kun én gæst derinde. Bilerne er også større og bedre end forventet. Jeg bemærkede at der var mange Mercedes’er. Faktisk kalder Adam dem for ’Albaniens national-bil’. Det er lidt ironisk, at et af Europas fattigste lande har flere Mercedes’er end jeg havde set noget andet sted i verden. Adam fortalte mig, at det er fordi det var den eneste bil, der var stærk nok til at køre på de dårlige veje i landet. På vores gåtur rundt i byen kunne vi også se, at arkitekturen er ret moderne. Man kan dog se både den russiske og kinesiske kommunistiske indflydelse i nogle af bygningerne. Da vi er på vej til at krydse en bro, peger Adam på et af de sjoveste skilte, jeg har set i lang tid. Med små tændstik-mænd viser det, at hvis du tisser i floden vil du blive filmet og lagt på YouTube!  Og så kommer vi til endnu en ikonisk bygning i Tirana – en stor pyramide, der var designet af diktatorens datter. Denne bygning blev brugt som mausoleum for ham, da han døde i 1985. Adam fortæller mig, at korruption stadig er et problem i Albanien. Landets økonomi er dårlig, og det skyldes delvist forskellige skandaler med højtstående politikere i parlamentet. JO MERE JEG REJSER Jo mere jeg rejser, jo mere ved jeg. Jeg joker tit med at livet som nomade vil gøre mig til en bedre Trivial Persuit spiller. For eksempel ved jeg, hvor Mother Teresa er født. Det ved jeg fra mit besøg i Skopje i Nord Makedonien. Så jeg blev lidt overrasket, da vi kom til et torv og Adam fortæller mig, at dette er Mother Teresa Square og at hun rent faktisk er albaner. Forklaringen er, at Skopje den gang var en del af Albanien, så ifølge Adam (og de fleste andre albanere) er Mother Teresa albaner. Jeg tjekkede, hvad Wikipedia havde at sige om det. Her stod der, at hun blev født i Skopje, nu hovedstaden i Nord Makedonien, dengang en del af det ottomanske rige. Hendes var fra hvad der nu er Albanien og hendes mor fra det nuværende Kosovo. Ja, det kan være forvirrende med grænser og navne på lande, der ændrer sig.  DEN GAMLE BASAR OG FISKEMARKEDET Efter vi havde gået rundt i byen et par timer, kom vi til sidst til Den Gamle Basar og Fiskemarket. Det er et ret specielt område, da det er et af de eneste steder, hvor en del af de gamle bygninger stadig står. Under kommunisttiden ødelagde de alt gammelt og byggede nyt. Så trist at en stor del af landets historie på denne måde blev slettet. Og det var dagens sidste stop med min nye albanske ven, Adam. Vi satte is ned og fik en skøn middag og et par glas vin. Jeg er så taknemmelig over, at Adam havde tid til at bruge tid sammen med mig og vis mig sin by. Han er sådan en flink fyr og en god repræsentant for sit land. Jeg ville se ham igen den næste dag, og han havde fortalt mig, at han havde store planer for mig. Det kan du høre mere om i den næste episode. Mit navn er Palle Bo – og jeg ska’ videre.   JEG VIL GERNE HØRE FRA DIG Hvor er du og hvad laver du lige nu, mens du lytter til denne episode. Du kan enten sende mig en email på lytter@radiovagabond.dk eller udfylde formularen på Radiovagabond.dk. Eller sende en stemmebesked via WhatsApp. Mit nummer her er +45 40 105 105. Uanset hvad du gør, vil jeg meget gerne høre fra dig. Det er altid sjovt at høre, hvem der sidder ude på den anden side af højttaleren. SPONSOR Som altid tak til min sponsor, Hotels25.dk. Det er et sted, du altid kan finde de bedste priser på overnatning rundt omkring i verden.

„Drakulla — Albaniens Dracula“ heißt das Drehbuch, mit dem Driton Sadiku sein Studium an der Filmakademie Baden-Württemberg in Ludwigsburg abgeschlossen hat. Und damit hat er nun den Preis in der Kategorie Drehbuch beim renommierten Nachwuchswettbewerb „First Steps Awards“ gewonnen.

„Drakulla — Albaniens Dracula“ heißt das Drehbuch, mit dem Driton Sadiku sein Studium an der Filmakademie Baden-Württemberg in Ludwigsburg abgeschlossen hat. Und damit hat er nun den Preis in der Kategorie Drehbuch beim renommierten Nachwuchswettbewerb „First Steps Awards“ gewonnen.

Gjirokastra im Süden Albaniens ist Geburtsort des paranoiden Diktators Enver Hoxha, der zehntausende Schutzbunker im Land bauen ließ. Gegen wen? Warum? Wie lebt man heute zwischen Beton gewordenen Ängsten? Von Tobias Lehmkuhl

Abtreibungen aufgrund des weiblichen Geschlechts – dieses Phänomen ist aus Indien oder aus China bekannt, doch es geschieht auch hier, mitten in Europa. Zum Beispiel in Albanien. Von Leila Knüppel

Millionen Albaner kehrten ihrem Land seit 1991 den Rücken. Wirtschaftlich abgehängt sucht Albanien nach einer Antwort auf die extreme Auswanderung. Kann die Migration das Land aus der Krise holen oder führt sie Albanien immer weiter hinein? // Von Daniel Huhn / WDR 2020 / www.radiofeature.wdr.de

Millionen Albaner kehrten ihrem Land seit 1991 den Rücken. Wirtschaftlich abgehängt sucht Albanien nach einer Antwort auf die extreme Auswanderung. Kann die Migration das Land aus der Krise holen oder führt sie Albanien immer weiter hinein? // Von Daniel Huhn / WDR 2020 / www.radiofeature.wdr.de

Vorschriften, Handykontrolle, Gewalt durch den Partner sind für viele Frauen in Albanien Alltag. Um Frauen in Bedrängnis zu unterstützen, haben drei Mädchen eine App namens "Entdecke deine Stimme" programmiert, die Strategien und Anlaufstellen aufzeigt. Von Leila Knüppel www.deutschlandfunk.de, Europa heute Hören bis: 19.01.2038 04:14 Direkter Link zur Audiodatei

"Blattejävlar"-författaren Goran Vojnovi är fortfarande i chock över att Peter Handke kunde få Nobelpriset, berättar han för vår reporter Lina Kalmteg, när de ses i Stockholm för att prata om hans nya bok "Under fikonträdet". YTTERLIGARE AVHOPP I SVENSKA AKADEMIEN: KRISTOFFER LEANDOER LÄMNAR DEN EXTERNA EXPERTKOMMITTÉN Vi har ringt upp författaren och översättaren Kristoffer Leandoer i Albaniens huvudstad Tirana där han befinner sig just nu och frågar honom varför han beslutat sig för att lämna Svenska Akademien efter bara ett år. Kulturredaktionens Mattias Berg kommenterar händelserna. ARIS FIORETOS BOK "ATLAS" INNEHÅLLER EN PARALLELLVÄRLD TILL VÅR EGEN Aris Fioretos har vunnit Sveriges Radios Romanpris två gånger, med romanerna "Mary" och "Den siste greken". Han har en förkärlek för att blanda dokumentärt material med romankonst, I den nya boken "Atlas", tjock och stor som forna tiders telefonkataloger, skriver han en pseudovetenskaplig text i medicinalhistoria. OBS-ESSÄN: ETT PERSONLIGHETSTESTS INBYGGDA BEGRÄNSNING Användandet av personlighetstest har exploderat och används flitigt inte minst i arbetslivet. Suget är onekligen stort även hos privatpersoner och böcker som får läsarna att dela in andra och sig själva i olika färger blir bästsäljare trots att de döms ut av vetenskapssamfundet. Sociologen Emma Engdahl reflekterar över de moderna testens spridning och lockelse genom att söka sig tillbaka till dess ursprung i en sorglig och ovanlig familjehistoria. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Nina Asarnoj

Krsto hatte das Vergnügen, zehn Tage mit der Redaktion der Jungle World in Albanien zu verbringen. Natürlich nutzen er und Danijel die Gelegenheit direkt, um sich mit dem kleinen Land im Südwesten des Balkans zu beschäftigen. In dieser Episode erfahrt ihr, was es mit den eingeschworenen Jungfrauen Albaniens auf sich hat, was es bedeutet das mehr Albaner außerhalb Albaniens leben als im Land selbst und warum trotzdem nicht so schnell mit der Errichtung eines Großalbaniens zu rechnen ist. Ansonsten leckt Krsto nach dem verlorenen Eurobasket-Finale weiter Wunden und spricht mit Danijel über das derzeit populärste Hitlerbärtchen der Region.

Wir springen diesmal ins späte Mittelalter und beschäftigen uns mit der Geschichte Albaniens und vor allem mit der Biographie eines Mannes: Georg Kastriota, besser bekannt als Skanderbeg. Er wächst als Janitschar am Hof des Sultans auf, konvertiert zum Islam und wendet sich dann gegen die Osmanen. Er bekennt sich wieder zum Katholizismus und wird für den Rest seines Lebens der erfolgreichste Militärführer seiner Zeit im Kampf gegen das osmanische Heer auf dem Balkan. Er selbst stellt sich in Tradition Alexanders des Großen und ist heute noch ein entscheidender Bezugspunkt für das Selbstverständnis Albaniens und gilt dort als Nationalheld.

Pyramidspel är såpass förödande att de satte Albaniens ekonomi i gungning i mitten av 90-talet. Hör mer om pyramidspel och vad det har att göra med matte i avsnittet.  Instagram @j.fastborg Twitter @fastborg /Jonathan See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Albanien hat im Rest Europas ein Image-Problem. Das Land war bis in die 1980er Jahre isoliert. Kann ein EU-Beitritt Albaniens dazu beitragen, islamistische Strömungen vorzubeugen?

Den här veckan tar vi oss an religionen i Balkan, vars roll är långt ifrån självklar i Kosovo och Albaniens sekulära samhällen. Vi redovisar i veckans kulturtest iakttagelser från dagstidningar vi har studerat. Kan en webbtidnings layout säga något om dess innehåll? Och varför skiljer sig de svenska nätupplagorna från nätupplagorna i Balkan? Vi avslutar veckans podd med uråldriga iakttagelser. Mycket nöje!

I veckans avsnitt bjuder vi in till spekulationsfest om Sveriges play off-motstånd, hör om Albaniens kvalsuccé och tar del av lyssnarnas mest tvångsmässiga jinx till favoritlaget.

Avsnitt 71 av Sveriges mest nyfikna fotbollspodd gästas av Astrit Ajdarevic. I höst har 25-åringen visat hög klass när han hjälpt Örebro SK till nytt kontrakt och han berättar om vad han lärde sig under tiden som utfryst i Standard Liège där han hade åtta tränare på tre år, vad som inte fungerade i Helsingborg, den ansträngda relationen med moderklubben Falkenbergs FF och hur han resonerar inför framtiden som kontraktslös. Dessutom om hans dröm att spela för det svenska A-landslaget, hur han ser på förfrågningarna från Kosovos och Albaniens landslag samt hur viktiga åren som supertalang i Liverpools akademi varit för hans karriär. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kike Bertell spinner en tråd från skällsordet grobian fram till Albaniens nationalhjälte Skanderbeg, medan Mirka Kettunen tar sats från den maskerade Röda Nejlikan och landar så småningom hos den svenska diplomaten Raoul Wallenberg.

Hur påverkar stadsbilden de som bor där och kan kulturen förändra något på djupet? Kosmo går på Berlinbiennalen som vill förändra världen, besöker Tirana, Albaniens huvudstad, där konstnären och borgmästaren lät måla om stadens fasader, möter aktivisten som tar bort rasistiska budskap i stadsbilden och går på stadsvandring i stadsdelen Queens i New York. En konstutställning som väckt stor uppmärksamhet långt innan den öppnade är årets konstbiennal i Berlin. Utställningen som har fått titeln Forget Fear har som ambition att inte bara spegla samtiden utan också gripa in i och förändra den. Kuratorn och konstnären Artur Zmijewski proklamerade att biennalen inte skulle ställa frågor utan ge svar. När utställningen öppnades lät man olika Occupy-rörelser hålla i presskonferensen och de uppmanade journalisterna att propagera för en bättre värld och ifrågasätta det kapitaliska systemet. Kosmos Mårten Arndtzén har tittat närmare på ett av projekten, som förändrar stadsrummet på ett högst handgripligt sätt. Konstnären Nadja Prlja låter bygga en mur mitt över Friedrichstrasse där det rika och fattiga Berlin möts. 2000 valdes konstnären Edi Rama till borgmästare i Albaniens huvudstad Tirana. Staden var förfallen och efter kommunismens sammanbrott rådde totalt kaos, mark hade annekterats och svartbyggen hade poppat upp över hela staden. Edi rama lät riva svartbyggena, återintog parkerna och bjöd in konstnärer för att måla om stadens gråa fasader. Edi Rama blev internationellt uppmärksammad och fick flera utmärkelser, bland annat utvald till världens bästa borgmästare 2004. Men Edi Rama har också fått kritik för att han mer brytt sig om stadens yta än dess innehåll. Frilansjournalisten Karine Mannerfelt har återvänt till Tirana och träffat Edi Rama för att hur han ser på relationen konst och politik. I Berlin finns också Irmela Mensah-Schramm, en pensionerad lärare som i 25 år har gjort det till sin livsuppgift att ta bort rasistiska budskap i stadsbilden. Beväpnad med sprayfärg och skrapkniv har hon rensat sin hemstad Berlin och andra platser i Europa från klistermärken och klotter som har rasistiska, antisemitiska och homofoba budskap. För att visa folk vad hon hittar arrangerar hon sen utställningar runt om i Europa. En av de senaste hade hon i stadshuset i Kreuzberg, Berlin. Frilansjournalisten Daniel Breece följde med henne ut på stan. På Guggenheimmuseet i New York pågår just nu ett projekt där man besöker staden New Yorks fem buroughs: Manhattan, the Bronx, Brooklyn, Staten Island och Queens. På varje ställe har konstnärer, arkitekter eller musiker fått i uppgift att skapa still spots - stilla platser i den brusande staden. Vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin har träffat curatorn David van der Leer på ett av hans projekt ute på stan närmare bestämt i Jackson Heights i Queens. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Helena Gustafssons program! om bla gudinnemyter, hur det låter i Albaniens bergstrakter och om svensk populärmusiks hemmafru problem.