Podcasts about miyazakis

There's a moment in most of Miyazakis films, when the dialogue and often the music cuts, and a single character (usually the protagonist) is left alone in the raw and open experience of something. It takes mastery to convey a moment such as this, a moment of space and presence.This is the kind of moment I can relate to, when I know that I am who I am, when everything makes sense, when I know right from wrong, when there is magic in the landscape around me. But this type of moment is under relentless assault. https://www.walkaround.run/p/ma This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.walkaround.run

Studio Ghibli har stået bag nogen af de bedste animerede film gennem filmhistorien. Især Hayao Miyazaki har tryllebundet en hel verden af filmnørder med sine håndtegnede film befolket af magiske og fantastiske skabninger. Miyazaki tør tage favntag med nogle af livets mørke sider og laver film, der udfordrer både børn og voksne. Spørgsmålet er blot, om Miyazakis film taler til os eller hen over hovedet på os - det er vi ikke helt enige om i dagens episode, hvor vi ser nærmere på hans mesterværk Chihiro og heksene fra 2001.

Dagens gjest har jobbet med flere Ghibli-filmer! Tidskoder: (00:00) - Introduksjon av gjest (04:48) - Å jobbe med Arthaus og Studio Ghibli (07:34) - En sømløs teksting av film (11:20) - Utfordringen med ordspill og "itadakimasu" (16:06) - NO CUT! (19:54) - Litt for kreativ med Valmueåsen (22:31) - Gutten og hegren (26:28) - Miyazakis historiefortelling (27:41) - Magne og heksene (33:57) - Når man må finne opp vrimlevimser (37:57) - En oversetters fristelser (40:29) - Taushet av Shusaku Endo (49:51) - Japansk språk og låneord (49:51) - Japans tiltrekningskraft (01:02:52) - Cool-Japan (01:04:36) - Døgnåpent og den enkle historien (01:09:23) - Bør oversetteren frykte KI?

Denne gang taler redaktionen om biograffilmene Robot Dreams og Miyazakis første spillefilm Lupin III: Cagliostros Borg, spillene Dragon's Dogma 2, Tomb Raider I-III Remastered og Rise of the Ronin samt dokumentaren Hideo Kojima: Connecting Worlds på Disney+. Medvirkende: Jakob Stegelmann, Troels Møller, Ida Rud, Christopher Andersen, Benjamin Stegelmann og Regitze Heiberg.

PORTRÆT Den 83-årige legende Hayao Miyazaki har med ‘Drengen og hejren' afbrudt sin pension, og er tilbage som animationsfilmens ubestridte kejser. Tegnerne Christoffer Zieler og Mårdøn Smet er Radio Rackhams velforberedte og syleskarpe gæster, som trods markant uenighed om især ‘Drengen og hejren' belyser de centrale kvaliteter i Miyazakis samlede værk. Udsendelsen kommer omkring hele bagkataloget, dykker ned i både brede afsøgninger og nærstudier af scener fra filmene, og byder også på biografiske perspektiver. Lyt med og bliv klogere på mytologiske Hayao Miyazaki.

Lange laaaaange haben wir darauf gewartet ... und nun war es endlich so weit! Der vielleicht letzte Film von Hayao Miyazaki wurde nun auch in Deutschland veröffentlicht. Wir sprechen natürlich von 'Der Junge und der Reiher'! Der Geschichte des jungen Mahito, der während des zweiten Weltkriegs bei einem Angriff auf Tokyo seine Mutter verliert und dieses traumatische Erlebnis im Laufe dieses Meisterwerks zu verarbeiten versucht. Michael 'Shaggy' Schwarz und Thomas van de Scheck haben ihr Bestes gegeben, für euch in der neuesten Episode von'World Of Ghibli', eurem Lieblingspodcast rund um und über das Studio Ghibli, Miyazakis letzten Geniestreich zusammenzufassen und ihre Eindrücke über diesen Film zusammenzufassen. Inklusive des finalen Rankings aller Ghihbli-Filme, das mit 'Der Junge und der Reiher' nun auch wahrscheinlich seinen Abschluss findet.

Die Veröffentlichung eines neuen Hayao-Miyazaki-Films ist etwas ganz Besonderes. Ganze 10 Jahre sind seit Miyazakis letztem Film vergangen, bis nun endlich mit "Der Junge und der Reiher" sein möglicherweise finaler Spielfilm erschien. Die Spannung und Neugierde auf den Film war groß, gerade aufgrund des minimalen Marketings im Vorfeld zum japanischen Release. Nach der Veröffentlichung könnte die Stimmung zum Film aber nicht gemischter sein: Manche bezeichnen ihn als Miyazakis Meisterwerk und Kritiker loben den Film ausgiebig, während andere von der Handlung des Films enttäuscht sind und ihn als einen der schwächsten und mittelmäßigsten Miyazaki-Filme bezeichnen. Diese gemischte Stimmung war auch bei Julian und Lukas vorhanden, weshalb sie (nach einiger Zeit zum Nachdenken) nun aufarbeiten, wie sie zu dem Film stehen.

Chihiros Reise ins Zauberland, Mein Nachbar Totoro, Kikis kleiner Lieferservice... Wir könnten so weitermachen, aber die Meisten wissen wahrscheinlich schon nach diesen 3 Titeln, was diese Filme gemeinsam haben. Das sind nämlich alles Filme vom berühmten japanischen Zeichentrickstudio Ghibli! Seit Anfang Januar läuft der neueste Ghibli-Film, Der Junge und der Reiher, in den Kinos. Anime-Expertin Sara klärt für uns die Frage, ob dieser Film vielleicht ein Abschied ist.

Kaum jemand hat im Bereich der Animationsfilme so viel Gewicht wie Hayao Miyazaki. Der 83-jährige Kinomagier hat unzählige einzigartige Welten mit seinem 1985 gegründeten Produktionsstudio Ghibli geschaffen, die bis heute gefeiert und rezitiert werden. Mit Der Junge und der Reiher möchte Miyazaki erneut in eine ebenso vertraute wie fremde Welt entführen. Im Gegensatz zu seinem letzten Film, Wie der Wind sich hebt, spielt der Regisseur in diesem Film wieder mehr mit fantastischen Elementen. Mitten im 2. Weltkrieg verliert der Junge Mahito seine Mutter und muss zu seiner Tante in ein stattliches Anwesen ziehen. Doch dort gibt es einen riesigen Reiher, der Mahito verfolgt und irgendetwas verbirgt. Als der Junge einen Turm in der Nähe des Anwesens findet, taucht er sprichwörtlich in ein magisches Portal ein. Was danach passiert, lässt sich nur schwer zusammenfassen. Es sind Metaphern auf Traumabewältigung, das Altwerden und das Loslassen. Wir sprechen in dieser Folge des Filmmagazins über Miyazakis neuesten Film und diskutieren, was hinter all den verworrenen Bildern und Figuren stecken könnte. Kann die Anime-Legende immer noch begeistern?

Der dritte Film, den wir für den Japanuary 2024 geschaut haben, ist Miyazakis vielleicht letzter Film: DER JUNGE UND DER REIHER, im Original „Kimitachi wa Do Ikiru ka“, was so viel bedeutet wie „Wie wollt Ihr leben?“ – eine Verfilmung des Romans von Genzaburo Yoshino, der eine besondere Bedeutung für Miyazaki hat. Nach zehn Jahren Pause ist Miyazaki also wieder zurück mit einem bildgewaltigen Film. Im Mittelpunkt steht der Junge Mahito, der 1943 im Krieg seine Mutter verliert, Sein Vater heiratet später die jüngere Schwester seiner Mutter. Als sie verschwindet, gerät Mahito auf der Suche nach ihr wie einst Alice in ein Wunderland. Es sind verschiedene Welten, dominiert von einem magischen Turm. Dort sitzt sein alter Großonkel, der Herr über diese Welten, der einen Nachfolger sucht.Miyzaki spricht in diesem Film in Metaphern, er zitiert sich selbst, er codiert und assoziiert. Viel Autobiographisches ist zu erkennen: Seine frühere Erinnerungen an den Zweiten Weltkrieg und die Nachkriegsjahre, sein Selbstportrait als alter Künstler. Vor allem geht es um Verlust und Tod, um die Kraft weiterzuleben und das Leben anzunehmen. Wenn man als Zuschauer versucht, beim ersten Schauen von DER JUNGE UND DER REIHER die Anspielungen und Rätsel zu verstehen und zu dechiffrieren, wird einem schnell der Kopf rauchen. Dann kann der Film sogar intellektuell überladen wirken.Oder man lässt sich einfach fallen in die großartige Bilderwelt, wo sich die ganze Leinwand mit Vögeln füllt, wo wir mit Mahito immer tiefer in das Kaninchenloch fallen, mit offenem Mund die vielen Segelschiffe am Horizont bestaunen, bevor uns hunderte Pelikane auf Arnold Böcklins Toteninsel angreifen. Im Podcast direkt nach dem Film diskutieren wir unter anderem über die Musik, über den eigentlichen Filmtitel „Wie wollt Ihr leben?“, ob man den Film am liebsten direkt noch einmal sehen will und sind uns einig, dass wir nie wieder Sittiche mit den gleichen Augen sehen werden. Am Mikrofon direkt nach dem Film in der Kälte vor dem Kino: Bettina, Katharina, Kristin, Johanna, Harald, Hendrik, Tom und Thomas.

Japanske tegnefilmer er mer populært enn noen gang, ikke minst etter at Netflix har gjort mange filmer tilgjengelig. Vi har sett kinoaktuelle «Gutten og Hegren» av animelegenden Hayao Miyazaki, og bruker filmen som springbrett til å stupe ut i Studio Ghiblis magiske anime-verden. Hvilke Ghibli-film er egentlig den beste, og hvilken film begynner jeg med? Episodens gjest er prest Morten Holmqvist, som har vært manga/anime-fan i 25 år. Som forsteamanuensis på MF vitenskapelig høyskole publiserte han flere artikler om manga og religiøsitet og underviste om dette innenfor «teologi og populærkultur». Holmqvist guider oss innom sentrale begreper i Miyazakis filmer som ofte overses av norske anmeldere: shintoisme, naturmystikk og overgangsriter. Sammen med Holmqvist sitter sykehusprest og pastor, Maria Bjørdal, og forlagssjef i Verbum, Arne Christian Konradsen. Abonner på Areopagos' nyhetsbrev: https://areopagos.no/bli-med/abonner-nyhetsbrev Musikk: Doydank og Doydank/Kjetil Jerve

Under andra halvan av 1800-talet blev Japan en estetisk förebild för europeiska konstnärer och formgivare. I den här essän undersöker Katarina Wikars japonismens ekon i samtiden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2021-11-01.Först märkte man det hos barnen. Deras kultur var nästan uteslutande japansk vid millenieskiftet: Miniatyrmonstren. Miyazakis filmer. Mangaserierna. Dom läste nerifrån och upp, följde en historia från höger till vänster utan problem. Pokemonerna levlade inne i Nintendospelen och till och med jag lärde mig vad de hette i sina olika utvecklingsfaser. Treåringen ratade hamburgare och ville bara gå på restaurang om där fanns sushi. Sedermera skulle han säga att jag inte fick korsa pinnarna när jag åt. Och inte stoppa pinnarna rakt ner i riset, mamma.Men då hade jag redan börjat med det långsamma och ceremoniella utövandet: ikebana - japanska blomsterarrangemang, med millimeterprecision sticka ner tre krysantemer på en spikplatta enligt matematiska beräkningar. Det gick sämre med den konstnärliga kalligrafin. Efter att stillsamt ha rivit mitt eget bläck kom jag inte längre än till första dramatiska draget med penseln i kanjitecknet. Det blev omedelbart en plump, jag måste ha tvekat i rörelsens början. Fröken ritade en orange ring runt det felaktiga och jag fick börja om från början. Enligt zen återspeglar kalligrafin människans inre karaktär. Som tröst budade jag hem en uppsjö träsnitt på berget Fuji på nätauktion.Träsnitten inspirerade de europeiska impressionisterna, visade dem ett annat sätt att se.Betyder allt detta att jag är en mycket sentida japonist som fastnat i exotism och avskalad estetik? Japan var självvalt stängt för omvärlden i 300 år tills amerikanerna seglade in i Edobukten 1853 och tvingade landet att öppna sig. Strax blev det en rejäl japanvurm bland konstnärerna. Träsnitten inspirerade de europeiska impressionisterna, visade dem ett annat sätt att se. De asymmetriska kompositionerna, skarpa vinklarna och klara färgerna, även om det blev väl många halvklädda kvinnor i kimono och solfjäder som målades i de franska ateljéerna.Författaren Monica Braw menar i sin bok ”Geisha och samuraj? Japan och Japonismen” att japanerna understödde den här kulturella approprieringen, ja eldade på den för att förändra bilden av sitt land, visa att det var en tusenårig kulturnation, bli internationellt respekterade i en tid av västerländsk nedlåtenhet mot Asien. Under tiden Japan moderniserades, gick från shogunstyre till kejsarmakt så exporterade landet mängder av porslin, träsnitt, Buddhastatyer och lackföremål till västvärlden som alla påminde om en förgången tid, som i Japan från början inte ansågs ha något värde alls.Den japanska kulturen fick också en framträdande roll vid de stora europeiska världsutställningarna, som i Wien 1874, där en japansk trädgård med tempel anlades och tusentals solfjädrar såldes redan första veckan. Japanska staten tog snart över kulturexporten och såg till att tillverka konstindustriella föremål som uteslutande skulle säljas utomlands, en estetisk Japanbild konstruerades för omvärlden. Den brittiske författaren Oscar Wilde hävdade på sin tid att Japan bara existerade som en sinnebild.Konsten låg traditionellt nära bruksföremålen i Japan, hantverket. Europa och USA fick upp ögonen för att konsten kunde vara en integrerad del av det dagliga livet. Man skulle kanske kunna kalla det vackrare vardagsvara, alla borde ha tillgång till sköna ting. Tyskarnas Jugend inspirerades av japonismen, likaså Art nouveau i Frankrike och brittiska Arts- and craftsrörelsen.Och måhända är det vad som får urbana medelklassmänniskor idag att meditativt sänka sig ner i varma källor under tallar på ett onsen, och sedan äta en minimalistisk måltid upplagd på asymmetriska fat, andligheten och affärsmässighet går ofta utmärkt hand i hand. Jag minns en resa till ett japanskt badhus i bergen utanför Tokyo häromåret där amerikanerna och européerna iförda yukata och vadderade bäddjackor kämpade med en japansk frukost utan bröd med små fiskar i lackskålar medan japanerna i kostym eller jeans läste tidningen vid bordet intill, rökte och drack kaffe. När jag frågade om kaffe sa servitören bestämt att det inte ingick i den japanska frukost jag hade beställt.Japonismen som rörelse försvann redan i början 1900-talet då Japan moderniserades och manifesterade sig som en militärmakt som underkuvade sina grannländer, för att i det andra världskrigets slutskede bombas sönder av amerikanerna – och trots detta bli ett av världens rikaste länder på åttiotalet innan bubblan sprack. Men visst är Japan fortfarande ett avskalat estetiskt ideal samtidigt som både samurajen och geishan lever vidare som stereotyper i turistindustrin.Inte korsa pinnarna, mamma, förmanar sonen.”När blir en falsk känsla som upprätthålls med absolut övertygelse autentisk? Japan har upphöjt hyckleriet till sin högsta nivå genom att kalla mördare för samurajer och horor för geishor” - Den brittiska författaren Angela Carters teckentolkande texter från Tokyo sent sextiotal, om förställning, ritualernas betydelse och feminina japanske älskare i speglarnas stad mötte kritik för att vara självmedveten exotism eller magisk turism. Själv var hon analytisk nog att kalla det självironiska parodier när hon porträtterar sig som en europeisk imperialist, och kastar om de rigida könsstereotyperna. Men hon kan också generalisera det estetiska och ytans betydelse: ”Vilken fruktansvärd disciplin det krävs för att leva harmoniskt. De har krossat all sin kraft för att leva i harmoni, och nu har de samma vemodiga skönhet som blommor som pressats torra i ett herbarium."Vid mina korta besök i Tokyo har jag fullständigt fascinerats av en sorts ödmjuk okuvlighet. Och som turist försöka anpassa mig till en kultur som inte ger vika. Är det en sentida rest av japonismen? Av magiskt turistande? Att mitt i det hypermoderna samhället försöka hitta hålen av andlighet och samtidigt underförstått avkrävas en förfinad förändring av beteendet? Inga skor på tatamimattan, inte lämna pengarna i handen, ringa i klockan vid tempelporten, inte korsa pinnarna, mamma, förmanar sonen.Är det här bara en exotisk längtansrest efter något annat för i Haruki Murakamis romaner äter Tokyoborna pasta med tomatsås och dricker rödvin, lyssnar på jazz och vill åka till Grekland. I de japanska samtidsromanerna är släktbanden mer eller mindre utraderade, äktenskapen upplösta, man bor på ett sjaskigt kontor någonstans, ligger med någon man inte bryr sig om, pratar mest med de döda och håller inte på med vare sig ikebana eller kalligrafi. Och när mina bekanta i övre medelåldern fortfarande har ägg på kläckning i Pokemon go och irrar runt i rondeller efter fler monster, långt efter det att barnen har tröttnat, är det måhända inte en tredje eller fjärde våg av populärkulturell japonism utan bara ett tidsfördriv som aldrig kommer att ta slut. Det är fullständigt omöjligt att som reklamen utlovar: Gonna catch them all. Katarina Wikars

Wellinski, Patrickwww.deutschlandfunkkultur.de, Vollbild

Der Junge und der Reiher | Rund 10 Jahre nach "Wie der Wind sich hebt", der 2013 ursprünglich schon sein großes Abschlusswerk sein sollte, kehrt Anime-Altmeister Hayao Miyazaki nun doch nochmal aus dem längst wohlverdienten Ruhestand zurück auf die Kinoleinwände. Und nachdem "Der Junge und der Reiher" bereits letzten Sommer in Japan erschien, wo er trotz minimalstem Marketing zum Kassenerfolg wurde und auch bereits Ende Dezember in einigen deutschen Städten in Previews gezeigt wurde, landet das neueste Werk von Studio Ghibli nun am 4. Januar auch ganz regulär in den Kinos. Dabei kommt in Miyazakis zwölftem Langfilm vieles zusammen, für das man den japanischen Ausnahmekünstler kennt, schätzt und liebt: Eine auf den ersten Blick simple Geschichte um einen schicksalsgebeutelten Hauptcharakter, der sich in fantastischen Welten verliert, die ebenso wie die seine im Begriff sind, aus den Fugen zu geraten. Und das alles natürlich einmal mehr bildgewaltig dargeboten in zum Großteil immer noch handgezeichneter 2D-Animationskunst. Während Fans von Werken wie "Prinzessin Mononoke", "Chihiros Reise ins Zauberland" oder "Das wandelnde Schloss" sich direkt heimisch fühlen und in den atemberaubenden Bildwelten verlieren werden, könnten sich Neulinge, aber auch Kenner mitunter etwas schwertun mit "Der Junge und der Reiher". Was diesen möglicherweise weniger zugänglich macht als frühere Werke, wo die Gemeinsamkeiten und Unterschiede liegen und ob das tatsächlich Hayao Miyazakis endgültiger Abschied von der großen Leinwand sein könnte, darüber und mehr reden Kathi, Paul und Dom im Podcast. Und der beginnt, sobald ihr euch euren Plüsch-Totoro schnappt und auf Play drückt. Viel Spaß mit der neuen Folge vom Tele-Stammtisch! Unser Special zu "Studio Ghibli" findet ihr hier Trailer Wir liefern euch launige und knackige Filmkritiken, Analysen und Talks über Kino- und Streamingfilme und -serien - immer aktuell, informativ und mit der nötigen Prise Humor. Website | Youtube | PayPal | BuyMeACoffee Großer Dank und Gruß für das Einsprechen unseres Intros geht raus an Engelbert von Nordhausen - besser bekannt als die deutsche Synchronstimme Samuel L. Jackson! Thank you very much to BASTIAN HAMMER for the orchestral part of the intro! I used the following sounds of freesound.org: 16mm Film Reel by bone666138 wilhelm_scream.wav by Syna-Max backspin.wav by il112 Crowd in a bar (LCR).wav by Leandros.Ntounis Short Crowd Cheer 2.flac by qubodup License (Copyright): Attribution 4.0 International (CC BY 4.0) Folge direkt herunterladen

Många gånger har anime-mästaren, tillika Studio Ghibli-legendaren, Hiyao Miyazaki sagt att han ska avsluta sin karriär men sen gjort comeback. Nu verkar det dock vara på riktigt och den bioaktuella Pojken och hägern ser att att bli hans sista film. Vi har sett den och tar i avsnitt 37 en djupdykning in i Studio Ghiblis fantastiska värld. Det blir mest snack om Mashito och hans äventyr med den märkliga titelfågeln men vi diskuterar också magin, musiken och maten från Miyazakis andra alster och övriga filmer från den japanska animationsstudion.  Med fågeltema så blir det ännu en djurlista signerad Krille. Denna gång listar han sina 5 bästa filmfåglar.

Pojken och hägern är sannolikt den japanske animemästarens sista film. Vi summerar Miyazakis verk och analyserar varför han är så omåttligt populär. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. MIRAKLET MIYAZAKIMed filmer som ”Min granne Totoro” och ”Det levande slottet” har Hayao Miyazaki flyttat fantasins gränser. Men vad skiljer hans sagor från konkurrenternas? Och varför har hans miljöengagemang, japanska andlighet och flygande flickor blivit så populära i väst? Gäster är Malena Janson, barnkulturforskare, Stockholms universitet och Sebastian Lindvall, filmkritiker på Dagens Nyheter och medarbetare på Cinemateket. Hayao Miyazakis filmer och även andra filmer från Studio Ghibli går bland annat att se på Netflix och streamingtjänsten TriArt Play.MÄNSKLIG KREATIVITET OCH AI KONKURRERAR I UTSTÄLLNING PÅ LOUISIANACecilia Blomberg rapporterar från konsthallen Louisiana där utställningen ”Det uerstattelige menneske” (den oersättliga människan”) precis har öppnat. Utställningen pågår mellan 23/11 och 1/4-2024 och handlar om kreativitetens villkor i den artificiella intelligensens tidsålder.SMÅFIFFLARE OCH LOSERS PÅ MALTA I FILMEN SYNDABOCKEN”Syndabocken”. Björn Jansson har träffat regissören Axel Petersén och skådespelaren Joel Spira och beskriver Peterséns högst egensinniga sätt att berätta om brottsliga losers och mänskliga tillkortakommanden i solkig överklassmiljö. KLASSIKERN OM FILMEN ”JEANNE DIELMAN 23, QUAI DE COMMERCE 1080 BRUXELLES”Bara 25 år gammal slog den belgiska filmregissören, konstnären och författaren Chantal Akerman igenom 1975 med sin film ”Jeanne Dielman 23, quai de Commerce 1080 Bruxelles”. Filmen var lika lång som titeln, drygt 3 timmar och har i femtio år snart tolkats, vem är Jeanne Dielman, vad driver henne? Den visar sig innehålla en antik tragedi, tycker Maria Edström i dagens Klassiker.NUCKAN BLIR TEATERRegissören Nina Haber har gjort teater av Malin Lindroths omsusade roman ”Nuckan” från 2018 som handlade om ofrivilligt singelskap. Författaren Malin Lindroth har själv bearbetat texten för scenen. Men Nuckan har blivit flera nu, hon spelas av både Lena B Nilsson och Nina Haber och förkroppsligas dessutom av en liten kvinnokör. Premiär 24/11 på Folkteatern i Göteborg. Programledare: Lisa BergströmProducent: Nina Asarnoj

Du har ikke set en trist tegnefilm, før du har set Isao Takahatas animeværk Grave of the Fireflies fra 1988.  Det er igen Studio Ghibli, der står bag og som vanligt, kan troen på menneskeheden ligge på et meget lille sted. Filmen er dog mere realistisk denne gang og fortællingen langt mere brutal, da vi følger søskendeparret Seita og Setsuko, der har mistet alt under en amerikansk brandbombnig af deres landsby. Men de børn står til at miste endnu mere. Tag med på en ubærlig rejse gennem et Anden Verdenskrigshærget Japan og få en oplevelse, du alrig vil glemme. Men ender det hele med at blive lidt for meget? Episodens filmanbefalinger en en potpourri af Miyazakis aller bedste samt en spøjs, men velfungerende film om en dreng, der har Hitler som fantasiven.

For mange er Hiyao Miyazaki lig med filmmagi. Og ikke uden grund for han har skabt nogle af de mest elskede japanske manga-tegnefilm herunder dagens film i fokus: Prinsesse Mononoke fra 1997. Filmen blev startskuddet til Studio Ghiblis lidt mere dystre stil og kradse samfundskritik og står i dag som et af de mest nuancerede portrætter af menneskets forhold til naturen. Alt er smukt og dragende her; det visuelle udtryk, musikken, fortællingen og åndeligheden. Men det er også kulturelt anderledes og kræver åbenhed fra en vestlig seer. Lyt med når vi lader os rive med af Miyazakis unikke filmunivers. Dagens filmanbefalinger byder på en en potpourrie og en filmaften, du sent vil glemme (!)

I dette særafsnit af MED DANSK TALE fortæller skuespiller SOFIE GRÅBØL, stemmeinstruktør CHRESTEN SPEGGERS og oversætter METTE HOLM om deres arbejde med Hayao Miyazakis anime "Det levende slot" (Howl's Moving Castle), som de dubbede forbilledligt til dansk i Camp David-studiet i 2005. Den timelange samtale dykker ned i Miyazakis forunderlige univers for at undersøge, hvad det er, der gør den japanske mesterinstruktørs film så fascinerende. Sofie Gråbøl forklarer, hvorfor hovedrollen i "Det levende slot" er et af højdepunkterne i hendes karriere, og japaneksperten Mette Holm giver svar på det store spørgsmål: Hvordan udtaler man Hayao Miyazakis navn korrekt? I afsnittet optræder også en "hemmelig" gæst i form af DANIEL KROMANN, der spillede drengen Markl i filmens danske dub fra 2005. Episoden er optaget ved et publikumsarrangement i Cinemateket i København lørdag 7. maj 2022. Vært: Brian Iskov. Tak til Christian Hansen fra DFI. Lydklip: Dansk biograftrailer til "Det levende slot" og uddrag fra filmen med Sofie Gråbøls stemme. > Hør også bonusafsnittet om Miyazakis "Min nabo Totoro": https://soundcloud.com/meddansktale/mdt-julebonus-2021-min-nabo-totoro

Vil DU vite alt og skjønne alt om Elden Ring? Da må vi dessverre skuffe deg, for det er umulig. Men Martin Herfjord og Kjetil Austad Endal prøver hvert fall å avdekke det de kan av Miyazakis gigantiske isberg i denne lore/spoiler-spesialen. Det blir gjennomgang av lore og snakk om hvor spillet står i forhold til andre FromSoftware-spill. Rise, Tarnished!

My dear Tarnished, the Golden Age is almost upon us. From the silent shadows of the dark times — before Geoff Keighley's glorious SGF reveal — to this bountiful era of daily reveals, it has always been our fate…our golden path…to make it to this day. On our 16th episode, 'A Shadow's Fate' — the final one before Elden Ring's release, and we all cross the foggy sea together — join the exceptionally talented Tarnished artist Gobli Prin and show producer Albert for ‘A Shadow's Fate', as the pair discuss all things life, art, music and more. Enjoy! What if the two Miyazakis — Hidetaka and Hayao — combined into something, or rather someone, whose style is well on its way to surpassing both? Well, in addition to being a truly unique and exceedingly talented illustrator unto himself, this is an accurate way to describe Tokyo-based artist, @gobli_prin. If you haven't already, ahead of this weekend's conversation with this outstanding creator, I highly recommend following his Insta right now! The pair discuss the differences between the two Miyazakis, how combining their sensibilities can prove surprisingly satisfying and unique, and much more. Stay tuned!

My dear Tarnished, the Golden Age is almost upon us. From the silent shadows of the dark times — before Geoff Keighley's glorious SGF reveal — to this bountiful era of daily reveals, it has always been our fate…our golden path…to make it to this day. On our 16th episode, 'A Shadow's Fate' — the final one before Elden Ring's release, and we all cross the foggy sea together — join the exceptionally talented Tarnished artist Gobli Prin and show producer Albert for ‘A Shadow's Fate', as the pair discuss all things life, art, music and more. Enjoy! What if the two Miyazakis — Hidetaka and Hayao — combined into something, or rather someone, whose style is well on its way to surpassing both? Well, in addition to being a truly unique and exceedingly talented illustrator unto himself, this is an accurate way to describe Tokyo-based artist, @gobli_prin. If you haven't already, ahead of this weekend's conversation with this outstanding creator, I highly recommend following his Insta right now! The pair discuss the differences between the two Miyazakis, how combining their sensibilities can prove surprisingly satisfying and unique, and much more. Stay tuned!

Årets lyttegave fra MED DANSK TALE er vores Q&A fra visningen af "Min nabo Totoro" i Cinemateket den 18. december 2021. Dialoginstruktør CHRESTEN SPEGGERS og dubbingskuespiller FRIDA REYNBERG fortæller om filmens danske biografdub fra 2005 og om at arbejde i Hayao Miyazakis forunderlige, japanske anime-univers. Speggers taler også om sine dubbinger af Miyazakis andre film. Ud over "Min nabo Totoro" indeholder afsnittet klip fra de danske versioner af "Det levende slot" (2004), som vi viser i Cinemateket i 2022, og "Porco Rosso" (1992) samt den første danske dub af "Min nabo Totoro" (1988). Denne lavede Peter Røschke fra Sun Studio til DR i 1996 på et lavt budget, der ikke tillod at bruge rigtige børneskuespillere. Vært: Brian Iskov. Tak til Rasmus Brendstrup og Christian Hansen fra DFI samt Chresten Speggers, Frida Reynberg og Sofie Gråbøl.

Under andra halvan av 1800-talet blev Japan en estetisk förebild för europeiska konstnärer och formgivare. I den här essän undersöker Katarina Wikars japonismens ekon i samtiden. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först märkte man det hos barnen. Deras kultur var nästan uteslutande japansk vid millenieskiftet: Miniatyrmonstren. Miyazakis filmer. Mangaserierna. Dom läste nerifrån och upp, följde en historia från höger till vänster utan problem. Pokemonerna levlade inne i Nintendospelen och till och med jag lärde mig vad de hette i sina olika utvecklingsfaser. Treåringen ratade hamburgare och ville bara gå på restaurang om där fanns sushi. Sedermera skulle han säga att jag inte fick korsa pinnarna när jag åt. Och inte stoppa pinnarna rakt ner i riset, mamma. Men då hade jag redan börjat med det långsamma och ceremoniella utövandet: ikebana - japanska blomsterarrangemang, med millimeterprecision sticka ner tre krysantemer på en spikplatta enligt matematiska beräkningar. Det gick sämre med den konstnärliga kalligrafin. Efter att stillsamt ha rivit mitt eget bläck kom jag inte längre än till första dramatiska draget med penseln i kanjitecknet. Det blev omedelbart en plump, jag måste ha tvekat i rörelsens början. Fröken ritade en orange ring runt det felaktiga och jag fick börja om från början. Enligt zen återspeglar kalligrafin människans inre karaktär. Som tröst budade jag hem en uppsjö träsnitt på berget Fuji på nätauktion. Träsnitten inspirerade de europeiska impressionisterna, visade dem ett annat sätt att se. Betyder allt detta att jag är en mycket sentida japonist som fastnat i exotism och avskalad estetik? Japan var självvalt stängt för omvärlden i 300 år tills amerikanerna seglade in i Edobukten 1853 och tvingade landet att öppna sig. Strax blev det en rejäl japanvurm bland konstnärerna. Träsnitten inspirerade de europeiska impressionisterna, visade dem ett annat sätt att se. De asymmetriska kompositionerna, skarpa vinklarna och klara färgerna, även om det blev väl många halvklädda kvinnor i kimono och solfjäder som målades i de franska ateljéerna. Författaren Monica Braw menar i sin bok Geisha och samuraj? Japan och Japonismen att japanerna understödde den här kulturella approprieringen, ja eldade på den för att förändra bilden av sitt land, visa att det var en tusenårig kulturnation, bli internationellt respekterade i en tid av västerländsk nedlåtenhet mot Asien. Under tiden Japan moderniserades, gick från shogunstyre till kejsarmakt så exporterade landet mängder av porslin, träsnitt, Buddhastatyer och lackföremål till västvärlden som alla påminde om en förgången tid, som i Japan från början inte ansågs ha något värde alls. Den japanska kulturen fick också en framträdande roll vid de stora europeiska världsutställningarna, som i Wien 1874, där en japansk trädgård med tempel anlades och tusentals solfjädrar såldes redan första veckan. Japanska staten tog snart över kulturexporten och såg till att tillverka konstindustriella föremål som uteslutande skulle säljas utomlands, en estetisk Japanbild konstruerades för omvärlden. Den brittiske författaren Oscar Wilde hävdade på sin tid att Japan bara existerade som en sinnebild. Konsten låg traditionellt nära bruksföremålen i Japan, hantverket. Europa och USA fick upp ögonen för att konsten kunde vara en integrerad del av det dagliga livet. Man skulle kanske kunna kalla det vackrare vardagsvara, alla borde ha tillgång till sköna ting. Tyskarnas Jugend inspirerades av japonismen, likaså Art nouveau i Frankrike och brittiska Arts- and craftsrörelsen. Och måhända är det vad som får urbana medelklassmänniskor idag att meditativt sänka sig ner i varma källor under tallar på ett onsen, och sedan äta en minimalistisk måltid upplagd på asymmetriska fat, andligheten och affärsmässighet går ofta utmärkt hand i hand. Jag minns en resa till ett japanskt badhus i bergen utanför Tokyo häromåret där amerikanerna och européerna iförda yukata och vadderade bäddjackor kämpade med en japansk frukost utan bröd med små fiskar i lackskålar medan japanerna i kostym eller jeans läste tidningen vid bordet intill, rökte och drack kaffe. När jag frågade om kaffe sa servitören bestämt att det inte ingick i den japanska frukost jag hade beställt. Japonismen som rörelse försvann redan i början 1900-talet då Japan moderniserades och manifesterade sig som en militärmakt som underkuvade sina grannländer, för att i det andra världskrigets slutskede bombas sönder av amerikanerna och trots detta bli ett av världens rikaste länder på åttiotalet innan bubblan sprack. Men visst är Japan fortfarande ett avskalat estetiskt ideal samtidigt som både samurajen och geishan lever vidare som stereotyper i turistindustrin. Inte korsa pinnarna, mamma, förmanar sonen. När blir en falsk känsla som upprätthålls med absolut övertygelse autentisk? Japan har upphöjt hyckleriet till sin högsta nivå genom att kalla mördare för samurajer och horor för geishor - Den brittiska författaren Angela Carters teckentolkande texter från Tokyo sent sextiotal, om förställning, ritualernas betydelse och feminina japanske älskare i speglarnas stad mötte kritik för att vara självmedveten exotism eller magisk turism. Själv var hon analytisk nog att kalla det självironiska parodier när hon porträtterar sig som en europeisk imperialist, och kastar om de rigida könsstereotyperna.  Men hon kan också generalisera det estetiska och ytans betydelse: Vilken fruktansvärd disciplin det krävs för att leva harmoniskt. De har krossat all sin kraft för att leva i harmoni, och nu har de samma vemodiga skönhet som blommor som pressats torra i ett herbarium." Vid mina korta besök i Tokyo har jag fullständigt fascinerats av en sorts ödmjuk okuvlighet. Och som turist försöka anpassa mig till en kultur som inte ger vika. Är det en sentida rest av japonismen? Av magiskt turistande? Att mitt i det hypermoderna samhället försöka hitta hålen av andlighet och samtidigt underförstått avkrävas en förfinad förändring av beteendet? Inga skor på tatamimattan, inte lämna pengarna i handen, ringa i klockan vid tempelporten, inte korsa pinnarna, mamma, förmanar sonen. Är det här bara en exotisk längtansrest efter något annat för i Haruki Murakamis romaner äter Tokyoborna pasta med tomatsås och dricker rödvin, lyssnar på jazz och vill åka till Grekland. I de japanska samtidsromanerna är släktbanden mer eller mindre utraderade, äktenskapen upplösta, man bor på ett sjaskigt kontor någonstans, ligger med någon man inte bryr sig om, pratar mest med de döda och håller inte på med vare sig ikebana eller kalligrafi.   Och när mina bekanta i övre medelåldern fortfarande har ägg på kläckning i Pokemon go och irrar runt i rondeller efter fler monster, långt efter det att barnen har tröttnat, är det måhända inte en tredje eller fjärde våg av populärkulturell japonism utan bara ett tidsfördriv som aldrig kommer att ta slut. Det är fullständigt omöjligt att som reklamen utlovar: Gonna catch them all.  Katarina Wikars

Hayao Miyazaki macht ernst! Fünf Jahre nach 'Ponyo - Das große Abenteuer am Meer' erscheint 2013 'Wie der Wind sich hebt', der neueste Film des Großmeisters des japanischen Animes ... und kündigt bei der Pressekonferenz zur Premiere an, dass dies nun auch sein endgültig letzter Film sein wird. Darüberhinaus ist es auch sein bis dahin erwachsenster, da er sich erstmalig nicht vorrangig an eine junges Publikum richtet. Der Film zeigt den Werdegang des Flugzeugkonstrukteurs Jiro Horikoshi, der 1903 geboren wurde und für die Entwicklung des berühmt berüchtigten Trägerflugzeugs 'Mitsubishi A6M Zero' verantwortlich war, mit dem Japan im Pazifikkrieg kämpfte und den Angriff auf Pearl Harbor flog. Für Kritiker weltweit wird dieser Film zu Miyazakis umstrittensten, da man ihm den Vorwurf machte, eine Angriffswaffe des 2. Weltkriegs zu glorifizieren. Konnte der Pazifist Miyazaki diese Vorwürfe entkräften und wenn ja, was waren seine wirklichen Beweggründe, diesen Film umzusetzen. Und sollte 'Wie der Wind sich hebt' tatsächlich Hayao Miyazakis letzter Film sein? Das alles und noch viel mehr erfahrt ihr von Shaggy-senpai und Tomasu-san in der neuesten Episode eures Lieblingspodcasts 'World Of Ghibli' über das wunderbare 'Studio Ghibli'

Sejam muito bem-vindos meus Miyazakis! O filme desta semana é um belíssimo clássico do Studio Ghibli: O Castelo Animado. Uma animação fantástica de indicação do nosso Aleatorier, o Randi Maldonado, que conta a história de Sophie, que foi amaldiçoada a se tornar velhinha e acabou pintando o cabelo do bruxo sem querer. E mais: O Troféu Aleatório foi para a tia Adriana. Ensinamos a fazer uma fogueira quando você está morando em um motor home. Assim como quais são as magias mais corriqueiras que um mago faz durante o dia. Episódio dedicado ao novo Aleatórier #9 Randi Maldonado (@randoviskmaldonado) Filme de hoje: O Castelo Animado (2004) Edição, decupagem e consultoria técnica: Randi Maldonado Sonoplastia: André Ávila Quer sugerir um filme e se tornar um aleatórier? Clique aqui e mande a sua Sessão Aleatória! Clique aqui e saiba mais sobre o Sessão Aleatória. Quer falar conosco? Mande um email para sessaoaleatoriapodcast@gmail.com Twitter e Instagram: @sessaoaleatoria

Det här är ett badhus där åtta miljoner andar kan vila sina trötta kroppar, säger häxan. Spirited Away av Hayao Miyazaki är den mest framgångsrika japanska filmen någonsin. Och det både inom och utanför Japan, publikt såväl som ekonomiskt. Detta handanimerade mästerverk från 2001 har också fått en lång rad priser, bland dem Guldbjörnen i Berlin (2002) och en Oscar för bästa animerade film (2003). Spirited Away heter Sen to Chihiro no Kamikakushi på japanska. Det brukar sägas att Japan har just åtta miljoner andeväsen, och varför skulle inte de behöva ett badhus? Särskilt som reningsritualer är så viktiga inom Japans urgamla naturreligion, shintoismen. Kamikakushi betyder dold eller hållen av gudarna, eller andarna - Kami. Det är det som kan ha hänt när någon plötsligt försvinner spårlöst, enligt gammal japansk folktro. I den här filmen händer det på riktigt. Ett program av Susanne Skog.

Para celebrar (ou fazer o luto) do lançamento de Earwig and the Witch, olhamos para trás na obra de Studio Ghibli, um marco da animação que injustamente temos há muito ignorado no Desliguem os Telemóveis. Embarquem connosco nos universos coloridos de Hayao […] O conteúdo Desliguem os Telemóveis #102 – Os Miyazakis: Episódios da Vida Romântica aparece primeiro em Engenharia Rádio.

Join the Miyazakis as they share their journey in finding true love online. In this hyper-online world that we're in how does one navigate dating online.In this episode we talk about:Finding the right platform to start withDiscerning where you want to take the relationship forwardHaving common grounds———————————————————————————SHOP this Christmas using our LINK>>> shopee.langgaspeaks.com

Antes de los Kokúns, los Miyazakis y los ratones amarillos hubo un origen de la animación japonesa.

Mit Johannes, Luke & Ted Weiter geht's mit einem von Miyazakis absoluten Klassikern: Prinzessin Mononoke! Hört rein und lasst uns wissen, welche Regisseure ihr gerne besprochen haben wollt! www.planetfilmgeek.com PFG Main Feed: https://anchor.fm/planet-film-geek facebook.com/PlanetFilmGeek twitter.com/PlanetFilmGeek instagram.com/planetfilmgeek planetfilmgeek@gmail.com letterboxd.com/movieschmidt letterboxd.com/tadici letterboxd.com/lukepfg letterboxd.com/snipersloth letterboxd.com/maxmaxmax Plakat zu "Prinzessin Mononoke" © 1997 Studio Ghibli Music by Kevin MacLeod "Volatile Reaction" "Exhilarate" www.incompetech.com Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0 creativecommons.org/licenses/by/3.0/ --- Send in a voice message: https://anchor.fm/pfg-directed-by/message

Episode 20 av Filmmaraton, med Stefan A. Tollefsen og Andreas Balstad. Vi har sett The Gentlemen, Hobbs & Shaw og Angel has Fallen (alle 2019). Hovedfokus ligger på Studio Ghiblis produksjoner mellom 1997 og 2014, inkludert Miyazakis kommersielle peak og Takahatas siste filmer. Ukas kultfilm er Ravenous (1999). Musikk: Pudge - Sweetheart, Jingler av Viljar Johannessen

Árið 1822 hóf austurríska tónskáldið Franz Schubert að semja sína áttundu sinfóníu. Hann veiktist hins vegar af sárasótt og lagði verkið til hliðar og kláraði það aldrei. 40 árum síðar var það grafið upp og flutt óklárað. Nú rétt tæplega 200 árum hefur þessi vinsæla ókláraða sinfónía Schuberts verið fullgerð með hjálp gervigreindarforrits. Þórður Ingi Jónsson ræðir við bandaríska tónskáldið Lucas Cantor sem stendur fyrir verkefninu. Við sökkvum okkur ofan í heim japanska kvikmyndagerðarmannsins Hayao Miyazaki, sem hefur stundum verið kallaður hinn japanski Walt Disney. Í byrjun þessa árs urðu nokkrar af bestu myndum frá framleiðslufyrirtæki Miyazakis, Studio Ghibli, aðgengilegar á Netflix. Við ræðum við Hilmar Finsen, en hann stýrir sérstakri Studio Ghibli-spurningakeppni annað kvöld. Hann segir okkur meðal annars hvað það er sem einkennir myndir frá kvikmyndaverinu. Mörgum er handþvottur hugleikinn um þessar mundir. Það er þó merkilega skammt síðan að slíkar athafnir voru umdeildar innan læknisfræðinnar. Við skoðum uppruna handþvottar í Lestinni í dag.

Árið 1822 hóf austurríska tónskáldið Franz Schubert að semja sína áttundu sinfóníu. Hann veiktist hins vegar af sárasótt og lagði verkið til hliðar og kláraði það aldrei. 40 árum síðar var það grafið upp og flutt óklárað. Nú rétt tæplega 200 árum hefur þessi vinsæla ókláraða sinfónía Schuberts verið fullgerð með hjálp gervigreindarforrits. Þórður Ingi Jónsson ræðir við bandaríska tónskáldið Lucas Cantor sem stendur fyrir verkefninu. Við sökkvum okkur ofan í heim japanska kvikmyndagerðarmannsins Hayao Miyazaki, sem hefur stundum verið kallaður hinn japanski Walt Disney. Í byrjun þessa árs urðu nokkrar af bestu myndum frá framleiðslufyrirtæki Miyazakis, Studio Ghibli, aðgengilegar á Netflix. Við ræðum við Hilmar Finsen, en hann stýrir sérstakri Studio Ghibli-spurningakeppni annað kvöld. Hann segir okkur meðal annars hvað það er sem einkennir myndir frá kvikmyndaverinu. Mörgum er handþvottur hugleikinn um þessar mundir. Það er þó merkilega skammt síðan að slíkar athafnir voru umdeildar innan læknisfræðinnar. Við skoðum uppruna handþvottar í Lestinni í dag.

Árið 1822 hóf austurríska tónskáldið Franz Schubert að semja sína áttundu sinfóníu. Hann veiktist hins vegar af sárasótt og lagði verkið til hliðar og kláraði það aldrei. 40 árum síðar var það grafið upp og flutt óklárað. Nú rétt tæplega 200 árum hefur þessi vinsæla ókláraða sinfónía Schuberts verið fullgerð með hjálp gervigreindarforrits. Þórður Ingi Jónsson ræðir við bandaríska tónskáldið Lucas Cantor sem stendur fyrir verkefninu. Við sökkvum okkur ofan í heim japanska kvikmyndagerðarmannsins Hayao Miyazaki, sem hefur stundum verið kallaður hinn japanski Walt Disney. Í byrjun þessa árs urðu nokkrar af bestu myndum frá framleiðslufyrirtæki Miyazakis, Studio Ghibli, aðgengilegar á Netflix. Við ræðum við Hilmar Finsen, en hann stýrir sérstakri Studio Ghibli-spurningakeppni annað kvöld. Hann segir okkur meðal annars hvað það er sem einkennir myndir frá kvikmyndaverinu. Mörgum er handþvottur hugleikinn um þessar mundir. Það er þó merkilega skammt síðan að slíkar athafnir voru umdeildar innan læknisfræðinnar. Við skoðum uppruna handþvottar í Lestinni í dag.

Hayao Miyazakis farväl till filmkonsten är en svindlande självbiografi förklädd till historisk biopic. Berättelsen om Jirō Horikoshi, den pacifistiska stridsflygplansingenjören som konstruerade flygplansmodellen som kom att bomba Pearl Harbor, är en lika fängslande som förbryllande historisk saga.  I det åttonde avsnittet av podcasten Eftertext dyker Sonya och Olle ner i Miyazakis filmografi, reder ut språkförbistringar och spårar filmiska teman som löper som en röd tråd genom Studio Ghiblis historia. Det blåser upp en vind visas på Fyrisbiografen den 8 april. 

Mit Johannes, Luke & Ted Weiter geht's mit einem von Miyazakis absoluten Klassikern: Prinzessin Mononoke! Hört rein und lasst uns wissen, welche Regisseure ihr gerne besprochen haben wollt! facebook.com/PlanetFilmGeek/ twitter.com/PlanetFilmGeek letterboxd.com/movieschmidt letterboxd.com/tadici/ letterboxd.com/lukepfg/ letterboxd.com/maxmaxmax/ Plakat zu "Porco Rosso" © 1992 Studio Ghibli Music by Kevin MacLeod "Rollin at 5" "Rollin at 5 - electronic" www.incompetech.com Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0 creativecommons.org/licenses/by/3.0/

On this weeks episode of The AFA Podcast after too long an absence Yvonne makes her triumphant return joining Rachael Chris and Dan for another discussion of the latest happenings in the animation world First up in the news discussion topics include Miyazakis new films first information The Lion King remake casting announcement and the new Ninja Turtles show In the Watercooler section this week Yvonne catches us up with whats been going on with Animation Nights New York Chris and Dan discuss what makes In This Corner Of The World so special and Rachael talks RWBY

Were back with one of our mixed bag episodes this week as we catch up with a slew of news and talk about some animation weve been watching Join Rachael Chris and Dan as they catch up with the news out of BFIs London Film Festival 010 and Scotland Loves Anime 025 We also discuss the latest news around Ethel and Ernest and My Life As A CourgetteZucchini In our second part Rach brings us some early thoughts on Kubo and The Two Strings 045 a full review will follow and then the team wonder why Kikis Delivery Service 057 is one of Miyazakis most overlooked works Then Dan brings us his thoughts on Sausage Party 115 Show notes at animationforadultscom

Veckans avsnitt bjuder på en riktig skräll! Förutom att panelen denna vecka består av Bengtsson, Kjellin, Dupo & Nylund så medverkar till allas stora lycka äntligen the one and only Jonas Berglöf igen för första gången på länge! #bergloflives – kom igen Internet, få det att trenda! Inledningsvis läser vi upp ett mysigt lyssnarmail från Seamus som kallar sig för Irlands enda [NÖRD:IGT]-fan. Invändningar på det? Därefter biter vi tag i veckans diskussion som ställer frågan ”Hur visar du upp din nördighet?” genom klädstil etc. I speldelen berättar Tove om Jane Jensens Kickstartade peka-klicka-äventyr Moebius och Mats får peppa lite inför kommande piratspelet Raven’s Cry. Dessutom får Tove dregla loss över Dragon Age: Inquisition som fått en ny trailer och ett släppdatum! I filmväg har Peter & Vanne (#dupokjellin) sett både The Amazing Spider-Man 2 och Miyazakis sista Ghibli-film The Wind Rises. Som upplagt för nördlycka men mottagandet är rätt… vekt!? Slutligen på TV-fronten berättar Mats om bröderna Cohens kultklassiker Fargo som konverterats till HBO-serie, Tove meddelar att hon suttit i samma rum som Steven Moffat under inspelningen av SVT:s Babel och vi spoilar skiten ur senaste Game of Thrones-avsnittet ”Breaker of Chains”.Och Berglöf då? Ja, han är Berglöf!

Maximal kontrast! Alex blev sjuk, så Peter rycker in för att prata om veckans filmer.Det blåser upp en vind är Miyazakis senaste film. Det känns som ett personligt farväl, och vi båda tyckte mycket om filmen.Cyborg Cop 2 är en film från Sam Firstenberg, känd från American Ninja, och American Ninja 2. Ganska långt bort från Det blåser upp en vind med andra ord.   

TEGNEFILMPODCASTEN er tilbage efter sommerferien med et kig på Hayao Miyazakis episke Howl's Moving Castle (da. Det levende slot) fra 2004. Filmen er baseret på en engelsk fantasyroman af Diana Wynne Jones, og foregår i et alternativt og magisk Europa omkring 1910erne. Filmens første hovedperson er Sophie, en ung pige, der bliver forhekset i filmens start, så hun kommer til at ligne en gammel kone. Og lige så vigtig er den titulære Howl, en troldmand som også bærer rundt på en hemmelig forbandelse. De to møder hinanden, sød musik og masser af fantastisk magi opstår, og samtidig raser en blodig krig i landet. Denne episode af TEGNEFILMPODCASTEN byder på et ca. 25 minutter langt interview med anime-ildsjælen og -pioneren, Helen McCarthy, der fortæller om Miyazaki og Studio Ghibli efter Spirited Away og giver indtil flere forklaringer på hvorfor f.eks. Howl... ikke føles som en Ghibli-film og hvad er gået galt under produktionen. Episode 31 af TEGNEFILMPODCASTEN ser ud som følger: 00:00 Intro 05:58 Interview med Helen McCarthy del 1: Howl som mandlig helt, slutningen, design + stil, Miyazakis produktioner vokser efter Spirited Away. 18:44 Interview med Helen McCarthy del 2: At appellere til et amerikansk publikum bevidst/ubevidst, Disney og Pixars indflydelse, Studio Ghibli efter Miyazaki og Takahata. 33:20 Sophie: Karakterdesign + animation 42:07 Howl: Karakterdesign + animation 52:02 Blu-rayens ekstramateriale 57:07 Outro + næste episode af TEGNEFILMPODCASTEN //Tegnefilm som du aldrig har hørt dem før

TEGNEFILMPODCASTEN er tilbage med endnu en Studio Ghibli-film — denne gang en af de ældre af slagsen. "Whisper of the Heart" (1995) er en ungdomsfilm som vil appellere særligt til de helt unge teenagepiger — filmen handler nemlig om pigen Shizuku som synger i skolekor og skriver digte og elsker at læse eventyr, og så er der både romantiske over- og undertoner hele vejen igennem. Men "Whisper of the Heart" og også mere at byde på; filmen handler om at finde sig selv, finde det man er god til og så dyrke det. Og så er "Whisper of the Heart" også en nostalgisk lovprisning af den kreative håndværkskunst (digtskrivning, romanskrivning, snedkeri af musikinstrumenter, vedligeholdelse og istandsættelse af gamle, antikke møbler). Filmen er instrueret af Yoshifumi Kondo. Manuskriptet er skrevet af Hayao Miyazaki, og baseret på en manga af Aoi Hiiragi. Episode 22 af TEGNEFILMPODCASTEN indeholder følgende: 00:00 Intro 04:58 Anmeldelse af Whisper of the Heart 11:13 Karakterdesign og -animation af Shizuku + shojo-pigen + Miyazakis fingeraftryk 19:23 Baggrundsdesign: realisme + symbolik 26:17 Blu-rayens ekstramateriale 30:10 Outro + næste episode