Podcasts about leonardos

Die Sonderwünsche von J.Lo, Salem und die Weltherrschaft und warum Leonardos erste Wasserrolle baden gegangen ist.

Die Sonderwünsche von J.Lo, Salem und die Weltherrschaft und warum Leonardos erste Wasserrolle baden gegangen ist.

Aritz Agirre presenta el Feliz. Un contrapunto ingenioso de la actualidad informativa en la que se sumerge "Boulevard". Fuera corsés y vía libre a lo que mandan el corazón y las tripas....

Die Lach- und Schieß-Gesellschaft blickt zurück auf das Jahr 2024. Lohnt sich der Besuch im Kabarett? Außerdem: Leonardos "Abendmahl" als immersives 360-Grad-Kunstwerk. Und: Was das neue Filmförderungsgesetz der Branche bringen kann.

Det är lätt att glömma bort när man pratar och lyssnar till Leonardo, men här är en kille som var tvungen att gå om första klass, blev mobbad genom hela skolgången och missade 50% av hela grundskolan. Allt ändrade sig dock en dag när några gymnasiekompisar på tog med honom till gymmet. Träningen gav honom ett mål och en mening. Han började äta bättre, må bättre och helt plöstligt gick han i skolan. Pluggade upp betyg och idag studerar han till PT samtidigt som han föreläser om allt han lärt sig för att hjälpa ungdomar som honom. Så att de slipper  gå igenom samma som han fick gå igenom.  Det här avsnittet är perfekt för dig som är mitt i hemmakämpande. Kanske har du blivit rekommenderad eller ”påtvingad” att lyssna på det här avsnittet. Till dig säger jag: ge det en chans. Lyssna till slutet så lovar jag att du kommer bli inspirerad av Leonardos lycka över allt som kommer komma i hans framtid och det kan komma i din framtid  också.  Vill du lära dig mer om Leonardo? Kolla in hans Instagram här: https://www.instagram.com/leonardos.flores?igsh=Y2x3dmZ3cm9wNDlt&utm_source=qr

Leonardo da Vinci är en av de människor som är mer än namn och gestalter – som har transformerats till begrepp och symboler, som alla tror sig känna till och ha en åsikt om. Hit hör den italienske renässansmästaren Leonardo da Vinci. Även vissa av hans konstverk har lämnat den historiska sfären och inträtt i den självklara allmänbildningen. Säg ”Mona Lisa” och samtliga – även folk som inte vet någonting om renässansen – ser Leonardos tavla framför sig.Men vem var Leonardo da Vinci? Han var inte bara konstnären bakom Mona Lisa och Nattvarden. Han var också mannen som ritade modeller till bilar, helikoptrar, tanks och fallskärmar flera sekler innan mänskligheten var redo att producera dem. Han var dessutom en kolossalt nyfiken och noggrann naturvetenskapsman, vars anatomiska skisser och analyser av fåglars flykt känns lika färska och moderna idag som när de präntades ned.Som ingenjör och tekniker var han långt före sin tid, detta inom så skilda fält som friktionslära och robotteknik. Leonardos tankar om kullager skulle inte förverkligas förrän på 1800-talet. När han levde i Rom experimenterade han med utvinning av solenergi… Till saken hör också att Leonardo hade alla odds emot sig. Han var född utom äktenskapet och förvägrades en god skolgång. Inom familjekretsen fanns det varken uppfinnare eller konstnärer utan idel jurister och notarier. Likväl satte han sig över alla hinder och blev så berömd att kungar och furstar tävlade om att locka honom till sig.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Leonardo da Vinci, en av de märkligaste och mest beundransvärda människor som någonsin levt.Bild: Förmodat självporträtt av Leonardo (c. 1510) vid Kungliga biblioteket i Turin, Italien Web Gallery of Art: Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Leonardo, better known as “Leonardo's Reef” online, has been a reefkeeper for over 20 years. In this period, he gained recognition with several projects such as “Formosa Forest” and “Apogon Reef”, has been featured on boards e.g. Reefcentral and Thereeftank, websites e.g.  Reefbuilders, magazines e.g. Reef Hobbyist Magazine and recently in the “Beyond the Reef” podcast and the “Rappin' With ReefBum” podcast.Currently, he is the head of the Leonardo's Reef coral farm and is a University lecturer in Biology. Hier könnt ihr Leos Korallen erwerben: https://leonardosreef.com/about/ Partner unseres Podcast: ⁠https://pa.supply/⁠ ⁠https://ph-aquaristik.de/⁠ ⁠https://atiaquaristik.com/de/⁠ ⁠https://www.reef-art-and-design.de/

Leonardo fikk endelig oppfylt drømmen om å bli en krigs-ingeniør da han slo seg sammen med Cesare Borgia, den mest brutale krigsherren i Italia. Leonardo innså raskt at krig var en langt mer brutal affære enn han hadde forestilt seg, og han dro tilbake til Firenze hvor han fortsatte livet som fargerik kunstner. Der fikk han plutselig en ny rival, det nye stjerneskuddet på Italias kunsthimmel og Leonardos rake motsetning - Michelangelo. Støtt ekte norsk podcasting på Patreon! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fala Carlão conversa com dois craques da Matsuda, grupo de empresas do agro, com 75 anos de vida. Uma história cheia de empreendedorismo, sonhos e muito, muito trabalho. Conheça estes dois jovens da terceira geração de diretores da Companhia. Prosa gravada durante o Simpósio Asbram, em Campinas. Fala aí, meus amigos!

SERIEAMORE am Dienstag - Alles zum 10. Spieltag der Serie A! Marius und Mario widmen diese Folge allen Leonardos. +++ Ihr wollt uns unterstützen und paar Sticker abgreifen? Hier entlang -> https://www.patreon.com/serieamore Folgt uns auf Instagram -> https://www.instagram.com/serieamore_podcast Kontakt via Instagram oder per Mail: serieamorepodcast@gmail.com

Leonardo da Vinci wollte Orient und Okzident miteinander verbinden. Die Pläne wurden nie verwirklicht, aber nun errichtet das Ensemble Constantinople Leonardos Brücke musikalisch. Mit von der Partie ist Marco Beasley, ein Altmeister des früh- und vorbarocken Gesangs.

Fast zwanzig Jahre lang verwaltete der Wiener Museumsmanager Johann Kräftner die Kunstsammlungen des Fürsten Liechtenstein, eine der ältesten und prächtigsten Kollektionen der Welt. Matthias Dusini sprach mit Kräftner über den gescheiterten Ankauf eines Leonardos, die reaktionären Ansichten seines Chefs und die rebellische Jugend in den Sixties.------------------------------------------------------------//WERBUNG//BISON - So einfach geht's:1. Registrieren Sie sich kostenlos bei BISON 2. Verifizieren Sie sich erfolgreich über Video-Ident.3. Lösen Sie den Code* FALTER10 in den Einstellungen ein (bis 31.03.2023).4. Zahlen Sie innerhalb von 30 Tagen nach Einlösung des Codes Geld ein und handeln Sie für mindestens 50€.5. Erhalten Sie 10€ in Bitcoin direkt auf Ihr BISON-Konto für zukünftiges Handeln. *Allgemeine Geschäftsbedingungen------------------------------------------------------------//WERBUNG// Babbel – Die Sprachlern-App: Hier könnt ihr den Rabattcode einlösen! Mit dem Rabattcode "Florian" erhaltet ihr ein Babbel-Jahresabo zum Preis von nur 6 Monaten! Gültig bis zum 30.04.2023 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Heute vor 525 Jahren wurde laut einer Widmung an den Herzog von Mailand Leonardo da Vincis Bild „Das letzte Abendmahl“ fertiggestellt.

Cloud is maturing in its ability to deal with complex, highly secure & regulated environments, and there are very few more complex environments than the Defence sector.Dave & Sjoukje are joined by Gareth Hetheridge, CIO from Leonardo to talk about the challenges of unlocking the value of cloud in Defence, whilst maintaining a very high standard of security.  They go on to discuss the components of Leonardos exciting and fast moving digital transformation programme.  Finally, the team talk about how economic conditions are beginning to impact the tech industry.This conversation was recored in November 2022 (with a heavy cold!)TLDR:01:07 Intros01:27 Cloud conversation with Gareth Hetheridge26:03 Tech feels economic headwinds28:41  The weekend with the boys!

The world expects us to be Raphaels, but some of us are Leonardos. Don't hold your Leonardo mind to Raphael standards, because this Raphael world would be nothing without Leonardo minds. There's an inscription in the Pantheon in Rome that says, “Here lies that famous Raphael by whom Nature feared to be conquered while he lived.” In other words, Raphael was such an amazing painter, Nature was supposedly shaking in her boots, afraid he would learn all her tricks. (Ironically, Raphael's remains are sealed away in a sarcophagus, where Nature can't get to them. Who's afraid of who?) But Nature had nothing to fear. Raphael could not outdo her. As Raphael was being buried, the painter Nature should have feared lay hundreds of miles to the north, in a little church on the grounds of the King of France's chateau. Raphael the young phenom, Leonardo, the old has-been Several years before Raphael's early death, he was getting paid thousands of ducats to paint one fresco after another in the Vatican. Meanwhile, the aging Leonardo da Vinci was nearby, living off a meager 33 ducat-a-month stipend, not doing much of importance. The pope had tried hiring him to paint something, but ended up frustrated, saying, “This man will never get anything done!” When the prolific art patron, Elizabeth d'Este, who had hounded Leonardo for a portrait for decades, came to visit Rome, she didn't bother getting in touch with Leonardo. He was a has-been, who couldn't be counted on to follow through. Who was she there to see? The young phenom, Raphael. Raphael was very similar to Leonardo, but also very different. His most important difference was that he was a master executor. If you hired Raphael, he got the job done. He also had been raised in the workshop of his father, a court painter for a Duke, so Raphael was refined and well-mannered. He knew how to schmooze with nobility. He had the connections that came along with that background, and could get a letter of recommendation from one powerful person to another with ease. Leonardo, on the other hand, was born out of wedlock – which made him “illegitimate” at the time – and didn't get much education. While he had gained a reputation as a brilliant engineer and architect, he had also gained a reputation as an unreliable painter. Raphael: A reliable Leonardo As Raphael continued his career as the pope's wunderkind, Leonardo worked his way north. He left yet another project unfinished in Milan, then impressed King Francis I enough to be invited to join him at the Chateau d'Amboise, as the official painter, architect, and court pageantry designer. While a gig with the King of France wasn't the worst thing in the world, it was a step down from what Leonardo could have been doing if he hadn't been reputed as someone who couldn't get things done. The pope and all the nobles in all the principalities of Italy just watched him go. He'd never return again. While Raphael had some clear advantages that helped his career advance, he couldn't have done it without the ways he and Leonardo were similar. The frescoes being painted by the young Raphael – such as his most-famous School of Athens – were exactly the kinds of projects Leonardo would have been great for, if only he could have been counted on to finish them. In fact, there was no person in the world to whom Raphael owed his own painting style more than Leonardo. When it came to painting, Raphael was mostly a reliable Leonardo. Raphael's “Leonardo period” Art historians call the years during which Raphael spent a lot of time in Florence his “Florence period.” But they might as well call them his “Leonardo period.” That's the four years during which Raphael's work started looking less like that of his mentor, Perugino, and more like that of his idol, Leonardo. During Raphael's Florence period, Leonardo was in a public face-off with another young phenom, Michelangelo. Leonardo had been commissioned to paint a battle scene in the Florence Council Hall. As usual, the first deadline came and went. Meanwhile, Michelangelo had done such a great job with his David statue, the council decided it would be a great idea to have him paint a battle scene, too. It was a pretty awkward situation for Leonardo. He was already struggling to finish, and a committee of which he had been a part had gone against his recommendation for a less-conspicuous location and put the David right outside the entrance of the council hall. Michelangelo was an arrogant prick who openly taunted Leonardo for his past failures, and now Leonardo had to walk through the shadow of Michelangelo's latest triumph to get to his mural. Oh, and Michelangelo's battle scene mural was directly across the room from his. By all accounts at the time, this was a painting competition – a battle of battle scenes. Leonardo wasn't competitive by nature, but this was supposedly going to motivate him to finish his mural. Today, we might say putting Leonardo in this position was pretty machiavellian. Which is ironic, because it was arranged with the help of none other than the inventor of machiavellianism, the council's secretary, Niccolò Machiavelli. Once word of this painting battle traveled outside Florence, young artists traveled to Florence to witness it. One of those artists: Raphael – armed with a letter of recommendation from the mother of the future Duke of Urbino to the leader of the Florentine Republic, stating that the twenty-one year-old was “greatly gifted…sensible and well-mannered.” It's during this “Florence period” that Raphael's work changed dramatically. It started to look as if he might know a thing or two about anatomy, he started aping Leonardo's smokey sfumato technique, and drawing contorted, muscular men in the heat of battle. He learned a bit watching Michelangelo, but he learned a lot watching Leonardo. As it turned out, neither Leonardo nor Michelangelo finished his mural. For Michelangelo, it wasn't a big deal. He got summoned to Rome, where he eventually painted the Sistine Chapel ceiling. Leonardo, however, had more of his career behind him than ahead of him. Yet another public failure meant he never got another public commission. So while Leonardo, in his sixties, was wandering around Europe, chasing what work he could, Raphael, in his early thirties, was getting showered with high-paying papal commissions, as a more-reliable Leonardo. The rise and fall of Raphael These days, we admire Leonardo more than we do Raphael, but that wasn't always the case. That Raphael is one of the few people entombed in the palace of the gods, alongside kings, is testament to his popularity when he died. Heck, at his funeral, the pope kissed his hand. Around 1800, the church in which Leonardo was buried was destroyed in the French Revolution. Nobody bothered to try to recover Leonardo's remains. They were mixed in with everyone else's and forgotten. Meanwhile, Raphael was as popular as ever. If you take a peek at Google Ngram, you see a sharp increase in mentions of Raphael around that time. For hundreds of years after Raphael's death, he was considered the quintessential painter of the High Renaissance. The art academies around Europe, who controlled the opinion of what was or wasn't good art, built their curricula around studying the work of Raphael. But as the influence of art academies crumbled in the late 1800s with the rise of Impressionism, so too did crumble the reverence for Raphael. Meanwhile, Leonardo has risen in popularity over the centuries. Today, if you want to find a good book on Leonardo, you have lots of choices. Raphael, not so much. The probable cause of this rise in popularity and the probable cause of Leonardo's struggles with follow-through are one in the same: Nature had more reason to fear Leonardo than Raphael. Leonardo's massive iceberg Through the centuries after Leonardo's death, his notes began to resurface. They had been inherited by someone who was supposed to compile and publish them, but were so numerous and disorganized, that was a nearly impossible task. His notes ended up collated and bound into individual notebooks, scattered amongst collectors around Europe. One notebook was found as recently as the 1960s, hiding in plain sight in Madrid, in the collection of the library. These notebooks have revealed that for Leonardo, painting a picture was about much more than painting a picture. When Raphael did an anatomy study, it was all about knowing how the skin on the surface of the body was shaped by the muscles underneath. The only purpose was to mimic Nature, on a superficial level. For Leonardo, an anatomy study was about much more. He didn't just want to know what muscles were under the skin. He wanted to also know which muscles were engaged by which movements, or which nerves activated by which emotions. As a painter, there was no reason for Leonardo to know what the human heart looked like, or how it worked. Yet Leonardo made observations about the heart that would have advanced science by centuries, had they been published. Leonardo searched, Raphael found As I talked about on episodes 105 and 288, economist David Galenson would say Raphael was a conceptual innovator, while Leonardo was an experimental one. To Leonardo, there was no such thing as irrelevant information. In the course of researching how to paint something, he might make a new discovery about anatomy, metallurgy, geology, or some other field, that would set him down a different path. The art historian Eugene Garin thought, based upon Leonardo's many thousands of pages of notes, that he was trying to compile a treatise of all human knowledge. Leonardo wasn't studying Nature just so he could paint it convincingly – he was trying to understand all of Nature. Raphael didn't have to explore all aspects of the world. He merely had to copy the result of Leonardo's thinking. Galenson told me, “It's what conceptual innovators do, it turns out.” Conceptual innovators take an idea, and make it their own. It's what Picasso did with the work of Cézanne, what Warhol did with the work of Pollack, what Hemingway did with the work of Stein and Twain. The projects Leonardo pursued were impossible to finish Leonardo's experimental approach meant his paintings were never finished. He was always discovering something new, so he was constantly revising. For example, after one of his anatomy studies, he realized he had painted some neck muscles wrong, so he went back and repainted them thirty years after the fact. He did the bulk of his work on the Mona Lisa during four years, but moved it around for fifteen, making finishing touches until a paralyzed hand rendered him unable. The patron never got their painting, Leonardo never collected payment, and the Mona Lisa was still collecting dust in his studio when he died. This experimental, iterative approach extended to Leonardo's materials and methods, and made it even more difficult for him to follow through. The best-practice method of painting murals in fresco required laying down plaster and painting on it before it dried and literally set itself in stone. It wasn't great for Leonardo's blurry-edged painting style, and it made iteration impossible. He couldn't lay down dozens of layers of paint over the course of years, as he did with the Mona Lisa. By the time Leonardo was painting his battle scene in the Florence Council Hall, his famous Last Supper was already fading and flaking, thanks to his resistance to painting in the reliable fresco technique. Not satisfied with adapting his style to this technique, Leonardo instead experimented once again on his battle-scene mural. He was almost finished, before the fire he was using to set colors got too close, destroying his work. This Raphael world is nothing without Leonardos Historically, the world rewards Raphaels. It rewards the ability to formulate a plan, follow through, collect payment and prestige, and move on. So, the world trains us to be Raphaels. Why do we follow a curriculum and fill out bubbles on standardized tests with #2 pencils? Because our teacher already knows the answer. They know the answer so well, they've programmed a computer to grade the test, and it'll get confused if you use a #3 pencil. But for the curriculum to be designed to make Raphaels, we first need Leonardos. We need people who explore and experiment. We need them to ask questions that might not have answers, and to come up with new questions nobody ever thought of. That's not a straightforward process. It's messy and disorganized, and it would cause any Raphael to pull their hair out. When you don't always find answers, and the answers you do find lead to new questions, you don't always finish. The days of the Raphaels of the world are numbered. If somebody already knows the process, already knows the answer, we don't need Raphael. A computer or machine can follow a process. Raphael knew this. Once his fame was established, he milked it for all it was worth. His later frescoes were painted by his staff of assistants in the largest workshop of the High Renaissance. He licensed his drawings to a printmaker, who sold copies of his work. As it becomes harder to make it as a Raphael, it's becoming easier to make it as a Leonardo. I think Leonardo would have been a great blogger. He wouldn't have to collect and document all knowledge, then rely on an heir to collate, typeset, and publish his life's work on expensive parchment. He could instead write and publish one note at a time, gradually building his treatise of human knowledge. He wouldn't have to wander around Europe looking for patrons – he could get them without leaving his home. If you're a Leonardo, don't bother being a Raphael If you're a Leonardo mind, don't fall into the trap of evaluating yourself by the standards of the Raphael world. There's a reason why the Raphaels are so good at getting it done: Their task is simpler. Don't beat yourself up by your inability to plan and carry out a vision no one could reasonably execute on their first attempt. Instead, find a way to explore in public, one little project at a time, building up into your grand masterpiece. Leonardo's remains were forgotten for sixty years. Some scientist, perhaps motivated by the gradual resurfacing of the notes revealing Leonardo's genius, gathered together some bones he figured were those of the master. They're in a tomb in a chapel on the grounds of the chateau, and it's one of the top attractions in Amboise. Are they actually Leonardo's bones? Probably not. His remains are probably where they should be – not sealed away in some sarcophagus, but one with Nature. Thank you for having me on your podcasts! Thank you to Costa Michailidis for having me on the InnovationBound podcast. As always, you can find interviews of me on my interviews page. About Your Host, David Kadavy David Kadavy is author of Mind Management, Not Time Management, The Heart to Start and Design for Hackers. Through the Love Your Work podcast, his Love Mondays newsletter, and self-publishing coaching David helps you make it as a creative. Follow David on: Twitter Instagram Facebook YouTube Subscribe to Love Your Work Apple Podcasts Overcast Spotify Stitcher YouTube RSS Email Support the show on Patreon Put your money where your mind is. Patreon lets you support independent creators like me. Support now on Patreon »     Show notes: https://kadavy.net/blog/posts/leonard-mind-raphael-world/

Wir alle brauchen Visionen, wir brauchen Missionen, wir brauchen Träume und Wünsche, höhere Ziele und Intuitionen und unsere Berufung, sie zu finden ist unser höhere Pflicht und schönste Erfüllung für alle für Dich für mich für uns :)

6th May - Mixing up my media and my Leonardos. It's week two of my art course at CityLit. Great fun and lots of mess. Also prepping for another night out at G&T.Much love and gratitude, Belle x.

Leonardo Momento Zero Grande PM4, 199 unidades a 600€/u. Preciosas, con 4 tipos de adornos y un escalón importante. Va en gustos... Fontoplumo este de aniversario y saca 2 Leonardos: Oliva y vino Rosso al módico precio holandés de 800€. Mi pluma Galen viene en el autobús con paradas y no tengo fecha de entrega prevista, paciencia... no tengo... Sailor Lecoule se une al iricendismo y saca 2 colores: Amazonite y Kunzite. Tintas Taccia de nuevo en stock en Sakura Pen Gallery. --- Podcast asociado a la red de SOSPECHOSOS HABITUALES. Suscríbete con este feed: https://feedpress.me/sospechososhabituales

Starka känslor, tunga krav från konsthistorien och en molande värk i ländryggen. I den här essän funderar konstnären och kritikern Sonia Hedstrand på hur vi ska bete oss framför konsten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Efter att ha blivit utskälld av en äldre man som hävdar att jag trängt mig i kön till Palazzo Pitti, och tillrättavisad av en nitisk vakt för att ha hängt lite för avslappnat på en träbänk på museet, beger jag mig i eftermiddagshettan till Piazza Santa Croce och sjunker ned på en uteservering. Känslomässigt utmattad av att ha sett verk av Sandro Botticelli, Piero della Francesca och Caravaggio med egna ögon. Efter en vecka i Milano och Florens kan jag inte ta in någon mer konst överhuvudtaget.Så fort jag kliver in på ett museum händer det. Ryggen värker, jag känner mig helt kraftlös och får ett akut behov av att lägga mig på en bänk. Jag vill verkligen se allting, men orkar inte.Problemet med så kallad museum fatigue, museitrötthet, diskuterades flitigt bland museologer vid förra sekelskiftet, skriver Eva-Lena Bergström, i sin bok Om söndagarne 1800-talets museibesökare och konsten att betrakta konst. Vissa kännare menade att det var den röriga salongshängningen som verkade utmattande på besökarna. Eller så berodde den mystiska tröttheten på de obekväma poser som betraktaren måste inta för att se verken. Vilket enligt den brittiske konstkritikern John Ruskin borde åtgärdas genom en linjär skolhängning i ögonhöjd.Själv funderar jag på om det inte bara är betraktarens passiva position som är tröttande. Uppfostrade sedan barnsben vet vi att vi borde beundra konst på ett kultiverat och bildat vis. Kravet på att prestera en uppmärksam men distanserad kontemplation hänger över en, medan kroppen längtar efter att springa runt i salarna eller sträcka ut sig på golvet.Där jag tar igen mig i skuggan under ett parasoll, övermätt på skönhetssträvande renässanskonst, får jag ändå dåligt samvete för att jag bara kastat ett snabbt öga på alla de duktiga 1700- och 1800-tals-målare som jobbat så hårt, och nu trängs på väggarna i de senare salarna av familjen Medicis fort, utan att någon bryr sig om deras livsverk. Överrumplad av känslor inför konsthistoriens alla bortglömda konstnärer, vilket självskrivet innefattar mitt eget missförstådda geni, ger jag mig hän åt den lysande idén att prova mig igenom hela vinlistan av lokal Chianti, Montepulciano och Brunello di Montalcino i högsommarvärmen.Mitt emot mig ståtar Basilica di Santa Croce där den franske författaren Stendhal tvåhundra år tidigare, år 1817, även han drabbades av Florens konstnärliga överdåd. I reseberättelsen Rom, Neapel och Florens utgjuter han sig om sina känslor; Min själ erfar ett slags druckenhet, skriver han en sensommar i Milano, just hemkommen efter ett besök på sitt älskade La Scala. Sedan tar han sig till Florens. Dantes, Michelangelos och Leonardos hem! Utropar han för sig själv, glad som ett barn. Han frågar sig fram bland lokalbor och finner till slut Santa Croce, där han betraktar freskerna:Där, sittande på trappan till en bönepall, med huvudet bakåtkastat för att vila på bänken, så att jag kunde låta min blick stanna i taket, genomgick jag, genom Volterranos Sibyllor, den djupaste upplevelsen av extas som, så vitt jag vet, jag någonsin har stött på genom målarens konst. Min själ, påverkad av själva tanken på att vara i Florens, och av närheten till de stora män vars gravar jag just skådat, var redan i ett tillstånd av trans. Absorberad i kontemplationen av sublim skönhet, kunde jag uppfatta dess essens helt nära.Men när han lämnar kyrkan händer något:När jag kom ut på trappan till Santa Croce, greps jag av en häftig hjärtklappning (samma symptom som i Berlin kallas en nervattack); livets källa torkade ut inom mig, och jag gick i ständig rädsla för att falla till marken.Stendhal hade konstchockats in i ett tillstånd som kallas hyperkulturemi. Eller numera just: Stendhalsyndromet.Psykoanalytikern Graziella Magherini hade under tjugo års tid vid Ospedale di Santa Maria Nuova i Florens tagit emot ett antal patienter som lidit psykiska sammanbrott efter ett överintag av stadens konstskatter. År 1989 gav hon ut boken Il Sindrome di Stendhal, där hon beskriver hur en stark konstupplevelse hakar i ett undertryckt trauma hos konstbesökaren och för upp det till ytan. Patienterna är ofta, liksom Stendhal och jag själv, lite sköra redan innan de anländer till den pittoreska staden.Stendhalsyndromet är alltså motsatsen till det berömda Parissyndromet, som uppstår då japanska turister får sin romantiska bild av Paris krossad av de snäsiga parisarna, stadens grå snålblåst och hundbajset på trottoarerna. I Florens är det ingen risk att bli besviken. Och en behöver inte vara kulturfattig nordbo för att överväldigas av stadens skönhet. År 2018 fick en italienare en hjärtattack framför Botticellis Venus födelse.Det är sannerligen inte lätt att vara en lagom engagerad konstpublik.År 1881, efter att Nationalmuseum hållit öppet i femton år, kände sig dess ledning föranledd att publicera ordningsregler för konstpubliken. I den andra paragrafen konstateras att Öfverlastade eller osnygga personer tillåtes icke inträde. Besökande, som stör god ordning eller eljest visar oskickligt uppförande, kan utvisas. Det var vid samma tidpunkt skyltar med rör ej konsten började sättas upp. Uppfostringen av medborgarna medelst konst hade börjat.Just det där med osnygghet  kan jag i och för sig hålla med om, tänker jag när en turist i t-shirt och något som liknar badbyxor (!) i kön till Santa Croce blir tilldelad en pappersponcho att täcka axlar och knän med.Florens var en av de första städerna i världen att öppna konstutställningar för allmänheten. Konsthistoriens fader Giorgio Vasari visade konst för publik på Akademien redan på 1500-talet. Medicifamiljens konstsamling gjordes tillgänglig för besökare på Uffizierna under 1600-talet, och för hela allmänheten år 1765. Snart följde resten av Europa efter. När kungafamiljen avrättats under franska revolutionen blev slottet Louvren till ett konstmuseum, och i Sverige instiftade Gustav den tredje sitt Kongl. Museum år 1792.På den tiden var det helt comme il faut att sitta i timmar framför en målning. Idag anses konstpubliken ha ett mycket kortare koncentrationsfönster. Häromåret sa en konsthallschef till mig: dina verk är för komplicerade för vår publik, de stannar bara 10 minuter i utställningarna. Vänta bara, tänkte jag, om några hundra år står de i timmar och bråkar i kön för att få se konst som en gång kallades samtida.Min bildningsresa till Milano och Florens är till ända. Stendhal, som älskade Italien, ville inte tillbaka till vardagen i det trista Lyon. I sin reseberättelse reflekterar han över sin högkänslighet inför konst och skönhet: finnes det icke en säkrare garanti för lycka // än att ha ett hjärta utformat så.Med en släng av Stendhal-syndromet och en baksmälla av toscanskt 1500-talsmått värdig Caravaggio hasar jag till lokaltåget mot Bergamo och hinner precis med lågprisflyget hem till Sverige, där jag kan vila upp mitt känsliga skönhetssinne.Sonia Hedstrand, konstnär och kritikerLitteraturEva-Lena Bergström: Om söndagarne 1800-talets museibesökare och konsten att betrakta konst. Appell förlag, 2021.Stendhal: Rome, Naples and Florence, 1817.Graziella Magherini: La Sindrome di Stendhal, 1989.

Episode 345 von TMNT - Der Talk. Das Hauptthema diesmal ist die 1987-Cartoon-Folge "Die Führungskrise". Besucht auch meinen Blog unter http://tmnttalk.blogspot.com oder schreibt mir an tmnttalk1984@gmail.com.

Jeff and Pat discuss Gators Womens Basketball and the recent enttrance into the AP poll. Kyle from Leonardos joins the guys as well!

Einen wunderschönen guten Morgen liebes zählen Brüder seelenschwester liebe Freunde Sympathisanten und alle Lebewesen die ein schlagendes Herz haben und Ohren, danke dass es Euch gibt danke dass ihr mich in welcher Art auch immer unterstützt und danke dass ich euch mit begleiten darf in eurem Leben und ihr mich in meinem neuen danke mit Wertschätzung wie wunderbar Leonardo

In Episode 8, The Occupational Philosophers dive into the business, life, and leadership lessons we can learn from three very well-known artists.  Starting at the rebirth of humanism, creativity, and curiosity, and a general 'coming out of the dark' (also known as the Renaissance), they take us through the minds of two of the Renaissances shining lights, Michaelangelo and Leonardo Da Vinci.  Keeping a very non-linear history line, they then scoot forward 400 years and spend some time getting to know the amazing Frieda Kahlo better  Along the way they explore:  The importance of embracing your uniqueness and not hiding away what makes you different (as that's where your talents lie) Why we should all be lifelong learners and remembering that not everything is taught in school How innovation happens when we join the dots and make connections from wildly different things  Why it's important to record your ideas  and putting them into the world and not just let them idly float by  How curiosity and asking why can change the way you see the world and the life you live  Why all leaders need to allow the unique Leonardos' in their teams to shine and thrive  As with all episodes, The Occupational Philosophers discuss what Mona Lisa might have been thinking and conduct some great thought experiments. Are you ready for "Art or Shart?"  As always, there are some great lessons and ways to bring more imagination, creativity, and curiosity into your workplace and how to live a most interesting life in the process.  They hope you enjoy the show.  www.occupationalphilosophers.com     

Welcome to The Mind-fullness Series, where we invite experts in the field to explore various interdisciplinary fields of psychology and neuroscience to learn more about ourselves and the world we live in today! Today's guest is Ivan Leonardos- a first year PhD student. Special thanks to Ivan for his time on this podcast. Tune in next time! Music: Organisms by Chad Crouch Podington Bear soundofpicture.com. Changes were made to the music in the creation of this episode. Host : Aravind Krishnan, Daewon Kwon; Editor : Brindaa Barua.

Leonardo da Vinci, geboren 1452, gilt als eines der größten Genies aller Zeiten. Aber er profitierte auch von der Explosion des Wissens in seiner Zeit, wie die Rekonstruktion seiner Bücherliste zeigt. Von Stefanie Oswalt www.deutschlandfunkkultur.de, Zeitfragen Hören bis: 19.01.2038 04:14 Direkter Link zur Audiodatei

„Spera“ schrieb Leonardo da Vinci auf eine Bücherliste. Für welches Buch steht diese Notiz? Warum versuchen Wissenschaftler*innen weltweit, die verlorene Bibliothek Leonardos zu rekonstruieren? Und was erzählt uns die Bibliothek Neues über den berühmten Künstler, Wissenschaftler und Intellektuellen?

Representante da terceira geração do modernismo, a poeta Stella Leonardo é destaque no quadro Encantos de Versos. Autores e Livros traz também uma entrevista com Fernanda Zacharevicz, sócia da editora 106, e mais dicas de leitura. Autores no programa: Nick Hornby e Stella Leonardos.

Möt Leonardo Johansson, VD och grundare av Lion Competence. Han har en lång bakgrund inom försäljning, närmare bestämt 15 år. Leonardos största fokus i hans karriär är hur man kan justera små beteenden i sin vardag som sedan kan leda till betydande resultat, ett fokus som man märker har stor betydelse när han i detta avsnitt delar med sig av sina säljminnen. Vad menar han med ”kill your darlings”? Varför har han en sådan stor passion till meditation? Och varför går han aldrig till jobbet utan att känna sig minst 90 procentig? Luta dig tillbaka och lyssna på veckans avsnitt med Leonardo Johansson som gäst. Nästa vecka träffar vi Leo igen. Missa inte det!********************Säljpodden ges ut i samarbete med Säljarnas Riksförbund. Gå in på Säljarnas hemsida för att läsa mer om vad de gör.Säljpodden samarbetar med CRM-uppstickaren Membrain. Gå in på Membrains hemsida och klicka på “Book a demo” för att få en visning av ett modernt system, som för din säljprocess framåt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ahora una guía básica para comer en Baja California. En este episodio hablamos de Mantequilla, TRoika, Villa del Valle, San Antonio de las Minas, Pay de Manzana, Mesón Leonardos. Cuatro Cuatros, Arsénico, La Justina, Manzanilla, Cocina de Doña Estela, Deckman's y La casa de la langosta, --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app

For our very first double-digit episode, special guest Doc joins the podcast to discuss some of Leonardo da Vinci's weirder ideas. We abandon trying to pronounce words correctly, discuss the merits of Ever After as a biopic, and learn about 15th-century hair dye. What's with all the creepy skeletons in Benjamin Franklin's basement? This week, discover how to differentiate between Leonardos. --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app

Believe it or not, in this episode, we talk about pens... alot! Don't forget to check out my sponsor at: www.penchalet.com Thanks again! Be well. Be safe. Stay Inky.

Ricardo tem uma longa trajetória no mercado de capitais brasileiro. Pioneiro no conceito de venture capital no Brasil, co-founder da 1a Asset Management independente do país, ex-CEO do ING, ex-CEO da Peninsula Participações e atual Presidente do Conselho da Tecnisa e Vice-Presidente do Endowment da Fundação Samaritano. Nesse episódio ele compartilha sua experiência em lidar com a gestão de ativos em momentos de grandes crises no mercado. Apresentação: Edson Rigonatti e Daniel Chalfon.

Ricardo tem uma longa trajetória no mercado de capitais brasileiro. Pioneiro no conceito de venture capital no Brasil, co-founder da 1a Asset Management independente do país, ex-CEO do ING, ex-CEO da Peninsula Participações e atual Presidente do Conselho da Tecnisa e Vice-Presidente do Endowment da Fundação Samaritano. Nesse episódio ele compartilha sua experiência em lidar com a gestão de ativos em momentos de grandes crises no mercado. Apresentação: Edson Rigonatti e Daniel Chalfon.

Frank Ficarra returns as our first repeat offender as he introduces us to his new restaurant Leonardo's Italian Deli and Catering which opens daily at 4:30AM in New City, NY. His new classic Italian-style deli follows Columbus across the Mediterranean from Greece to Southern Jersey to remind us of the flavors of our youth.

Vi pratar svenska OS-doldisar kontra argentinska stjärnlag, när Italien tog båten till VM, storspelares gräddfil in i tränarvärlden och så blir det quiz och gissa spelare

Bruce Gulland and Liz Waid look at two very famous paintings - the Mona Lisa, and the Last Supper. They investigate the mysteries and controversies surrounding these works.

Julaftonens P1 Kultur Special ägnas konstårets två mest kända jubilarer. Rembrandt van Rijn och Leonardo da Vinci, som båda uppmärksammats med stora utställningar har dragit väldiga publikskaror. Karsten Thurfjell besökte Leonardoutställningen när den öppnade i oktober på Louvren i Paris och Mårten Arndtzén besökte Amsterdam i våras där Rembrandts jubileumsår firades stort. Programledare: Karsten Thurfjell

Jason speaks with Rafael Amaral, senior partner at Brazilian intellectual property law firm Kasznar Leonardos (https://www.kasznarleonardos.com.br/). Rafael had just stepped off the stage from presenting at Revulytics’ recent conference in Paris, so he was ready to share his thoughts on dealing with software piracy in Brazil. From outlining the enforcement of intellectual property rights in Brazil, to an interesting approach to leveraging the large volume of ISP data they are seeing in infringement reports, you won’t want to miss this episode.

"Voces del Misterio" nº.642 en el que hablamos de temas muy especiales, JUAN GÓMEZ no hablará del CASO KURIM, escalofriante y con tintes de canibalismo, un cuento de Hansel y Gretel pero en la realidad. GPS nos lleva a conocer una investigación trepidante en LA CASA DEL FUEGO. Con CARLOS DUEÑAS nos acercaremos a la PUBLICIDAD SUBLIMINAL EN EL CINE y, finalmente, JESÚS CALLEJO nos hablará de LOS OTROS LEONARDOS DA VINCI. Todo esto en "Voces del Misterio" 91.6 fm SFC Radio. *Un programa presentado y dirigido por Jose Manuel García Bautista.

Avsnitt 20 nördar vi ner oss i premiärmatchen borta mot Napoli, laget som vi ändå tippar i toppen när säsongen är slut men ändå är vi inte nöjda av flera anledningar. Alla vet att vi hade 2-0 men tappade matchen till 2-3, frågan är varför? Och hur ska Rino justera detta framöver i ligan. Vi kanske är extra buttra eftersom sommaren är över och regnet öser ner när vi spelar in men det fanns givetvis många ljudglimtar under matchen som vi kan ta med oss denna säsong. Ändå måste vi diskutera om spelsystemet är rätt, vi har alla olika tankar på hur Milan ev skulle kunna spela. Möjligtvis som plan B när Rinos plan inte funkar för i matchen såg vi inga förändringar till skillnad från Milanistan Ancelotti som med sina mästarskills ändrar matchbilden till hans fördel. Han såg inte ens bekymrad ut när Milan hade 2-0...Han hade förmodligen läst av sin gamle adepts tankar och visste hur han skulle bemästra dom. Vi tippar var Milan slutar 18/19, håller ni med oss ? Detta utifrån dagens trupp, givetvis kan allt hända i fönstret i Januari. Vi kan även tappa spelare eftersom alla fönster inte är stängda ute i Europa än. Vi ger även betyg på Leonardos korta jobb denna sommaren då vi summerar transfers in resp ut.  Milan vann även en premiär som vi givetvis vill uppmärksamma. Det är ny match redan på Fredag mot Roma, det gick rykte direkt efter match om att Rino kommer laborera om i laget till denna matchen och frågan är om det är rätt att börja ändra för mycket efter en förlust som var väntad inför matchen även om han var galen efter match i omklädningsrummet på spelarna. FORZA MILAN

Leonardo DaVinci es el renacentista por excelencia y contamos qué matemáticas desarrolló en su época. Buscamos además nuevos "Leonardos", y hablamos con una matemática que ha recibido una Beca Leonardo de la Fundación BBVA, unas becas que apoyan el talento, la investigación, y que están abiertas. Hablamos con María del Mar González Nogueras (Doctora por la Universidad de Princeton y Profesora de UAM). Nos cuenta cómo, igual que DaVinci, un matemático estudia algo transversal a todas las ciencias y las artes.

Roger Malina and long time friend Meredith Tromble discuss what she calls the "aesthetics of complexity." Roger and Meredith talk about what people desire, realism in art, and collective identity in this intellectually engaging podcast. Meredith also shares her workings with Dream Vortex.

In this bumper Hal Clark talks with Corey Smart about his latest bumper for the New Leonardos podcast channel. Corey Smart used the idea of water to create both a opening and closing bumper.