Podcasts about vredens

Hagfors. Bruksort, björkskog, blöta vinterkängor. Ståldamm i luften, hammarslag i marken. Monica Zetterlund växer upp i en värld där man jobbar, håller käften och gör som man ska. Men hon hör något annat. Jazz. Stockholm. Amerika. En röst som inte låter som nån annan. Medan folkhemmet byggs och bondesamhället rasar, smyger sig swing och blå toner in i Sverige. Monica följer med. Från slit och slagg till rökiga scener och sena nätter.Det här är början på något nytt. För henne. För jazzen. För hela landet. Och ni, ni hänger med!Musikpodden finns även på:Instagram: Musik_poddenSpotify: Musikpodden med Arvid BranderApple podcast: Musikpodden med Arvid BranderKontakt: podcastarvid@gmail.comKällor:Gustafson, Klas. Enkel, vacker, öm. Boken om Monica Zetterlund. Leopard förlag, 2009.Dahlquist, Sofia. Kvinnlig rösträtt i Sverige – hur gick det till? Stockholmskällan. Senast uppdaterad: 26 december 2024. Publicerad: 26 februari 2018.Kvinnlig rösträtt i Sverige. Wikipedia. Hämtad december 2024.Gripenberg, Bertel. "Det skönaste landet". Publicerad 1927.Steinbeck, John. Vredens druvor. Översättning av Thorsten Jonsson. Första svenska utgåvan: Tiden, 1940.Ken Burns and Wynton Marsalis interview on "Jazz". Charlie Rose, sändes 2001.Kjellberg, Erik. Svensk jazzhistoria. Norstedts, 1985."Hagfors" och "Uddeholmsbolaget". Wikipedia. Hämtad december 2024.Zetterlund, Monica & Alandh, Tom. Hågkomster ur ett dåligt minne. Norstedts, 1992.Ur Taktiksäkerhetsverket ”Lag om Lagom” - Tage Danielsson. 1975. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hagfors. Bruksort, björkskog, blöta vinterkängor. Ståldamm i luften, hammarslag i marken. Monica Zetterlund växer upp i en värld där man jobbar, håller käften och gör som man ska. Men hon hör något annat. Jazz. Stockholm. Amerika. En röst som inte låter som nån annan. Medan folkhemmet byggs och bondesamhället rasar, smyger sig swing och blå toner in i Sverige. Monica följer med. Från slit och slagg till rökiga scener och sena nätter.Det här är början på något nytt. För henne. För jazzen. För hela landet. Och ni, ni hänger med!Musikpodden finns även på:Instagram: Musik_poddenSpotify: Musikpodden med Arvid BranderApple podcast: Musikpodden med Arvid BranderKontakt: podcastarvid@gmail.comKällor:Dahlquist, Sofia. Kvinnlig rösträtt i Sverige – hur gick det till? Stockholmskällan. Senast uppdaterad: 26 december 2024. Publicerad: 26 februari 2018.Kvinnlig rösträtt i Sverige. Wikipedia. Hämtad december 2024.Gripenberg, Bertel. "Det skönaste landet". Publicerad 1927.Steinbeck, John. Vredens druvor. Översättning av Thorsten Jonsson. Första svenska utgåvan: Tiden, 1940.Ken Burns and Wynton Marsalis interview on "Jazz". Charlie Rose, sändes 2001.Gustafson, Klas. Enkel, vacker, öm. Boken om Monica Zetterlund. Leopard förlag, 2009.Kjellberg, Erik. Svensk jazzhistoria. Norstedts, 1985."Hagfors" och "Uddeholmsbolaget". Wikipedia. Hämtad december 2024.Zetterlund, Monica & Alandh, Tom. Hågkomster ur ett dåligt minne. Norstedts, 1992. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hagfors. Bruksort, björkskog, blöta vinterkängor. Ståldamm i luften, hammarslag i marken. Monica Zetterlund växer upp i en värld där man jobbar, håller käften och gör som man ska. Men hon hör något annat. Jazz. Stockholm. Amerika. En röst som inte låter som nån annan. Medan folkhemmet byggs och bondesamhället rasar, smyger sig swing och blå toner in i Sverige. Monica följer med. Från slit och slagg till rökiga scener och sena nätter.Det här är början på något nytt. För henne. För jazzen. För hela landet. Och ni, ni hänger med!Musikpodden finns även på:Instagram: Musik_poddenSpotify: Musikpodden med Arvid BranderApple podcast: Musikpodden med Arvid BranderKontakt: podcastarvid@gmail.comKällor:Dahlquist, Sofia. Kvinnlig rösträtt i Sverige – hur gick det till? Stockholmskällan. Senast uppdaterad: 26 december 2024. Publicerad: 26 februari 2018.Kvinnlig rösträtt i Sverige. Wikipedia. Hämtad december 2024.Gripenberg, Bertel. "Det skönaste landet". Publicerad 1927.Steinbeck, John. Vredens druvor. Översättning av Thorsten Jonsson. Första svenska utgåvan: Tiden, 1940.Ken Burns and Wynton Marsalis interview on "Jazz". Charlie Rose, sändes 2001.Gustafson, Klas. Enkel, vacker, öm. Boken om Monica Zetterlund. Leopard förlag, 2009.Kjellberg, Erik. Svensk jazzhistoria. Norstedts, 1985."Hagfors" och "Uddeholmsbolaget". Wikipedia. Hämtad december 2024.Zetterlund, Monica & Alandh, Tom. Hågkomster ur ett dåligt minne. Norstedts, 1992. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ordudvekslingen er præget af stemningen efter valget i USA. Det er blevet trendy at drikke mindre. Og kan kulturens kraft redde det menneskelige i os?

Del tre på temat Mad Max där vi diskuterar “Mad Max: Fury Road” (2015) och “Furiosa- A Mad Max Saga” (2024). Dessutom gör vi varsin topplista och utser vår favorit i filmserien. (Lite ljudproblem under första och sista segmenten i avsnittet, tyvärr). Bli Patreon: patreon.com/Movieboxpod Vi som gör podden heter Karsten Karlsson och Henrik Harej. PROGRAMPUNKTER: 00:00:00 Intro/Mad Max: Fury Road 00:51:45 Furiosa- A Mad Max Saga 01:25:18 Våra topplistor Kontakta oss gärna på: movieboxpod@gmail.com

Christoffer Abrahamsson är aktuell med sin nya bok »Lyft blicken - hoppets hållning i vredens tid«. Magnus samtalar med Christoffer om bokens innehåll och ärende. Hur kan vi finna fast mark under fötterna och stärka hoppet i en tid som präglas av ovisshet? Vad behövs för att utveckla en hoppets hållning i en omgivning som genomsyras av fruktan, vrede och hopplöshet. Ta del av ett närgånget samtal om ett högst aktuellt tema. 

Tale fra Filadelfia Vennesla.

Israel har bedt innbyggerne nord i Gaza trekke mot grensen til Egypt innen 24 timer før bakkeinvasjon. Er Israel klare til å ta konsekvensene? Det er valg i Polen, og to høyrepartier kniver om ledelsen. VG har laget dokumentarfilm om alt vi gjorde feil i Baneheia-saken, men vil ikke at noen skal se den. Og vi har driti oss ut på VGs forside. Med Anders Giæver, Hanne Skartveit i Tel Aviv, Per Olav Ødegård, Yngve Kvistad og Gard Steiro. Produsent Magne Antonsen. Ansvarlig redaktør Gard Steiro. Kontakt redaksjonen på giaeveroggjengen@vg.no. Hør hver dag i VG-appen med VG+ og i Podme med premium. Hør hver fredag på Spotify, iTunes og alle podkast-apper.

Dette er første afsnit i en temarække om vrede. Jeg interviewer Jungiansk psykoterapeut og forfatter til bogen "Derfor flipper du ud og derfor skal du ikke skamme dig" Louise Leth om de forskellige måder, vi reagerer på, når vi over en længere periode ikke har fået vores behov opfyldt. Louise identificerer tre "arketypiske" måder mennesker reagerer på: "Grubleren", "Askepot" og "Krigeren". Reaktionsmønstrene er forståelige men desværre står de i vejen for, at vi får vores længsler opfyldt. Derfor er første skridt at lære sit reaktionsmønster at kende. Forstå, hvornår det bliver aktiveret. Afslutningsvist peger vi på, hvordan du kan komme nærmere de behov, du ikke har taget vare på og hvordan du kan komme tættere på at få dem opfyldt.Det er vigtigt for os at Familiepsykologi kan nå ud til så mange som muligt. Derfor er det gratis tilgængeligt for alle. Er du glad for vores podcast og har du mulighed for at give et lille bidrag tager vi med glæde i mod dette. Det hjælper os til fortsat at kunne afsætte tid til og udvikle podcasten!Kode til MobilePay box: 6567FH

Kring Sara Lidmans romanfigurer kretsar veckans morgonandakter av prästen Lisa Tegby. De sändes första gången i oktober 2021. Prästen Lisa Tegby från Umeå reflekterar i morgonandakterna kring några av den västerbottniska författaren Sara Lidmans romanfigurer och tankar, idag utifrån ett tal hon höll på torget i Umeå.Det där talet var ett av många tillfällen då Sara Lidman uppmanade oss att lyssna till vårt samvitt som hon sa på västerbottniska, vårt samvete. Låt oss ta vad vi vet i våra djup på allvar! Och det var väl precis samma sak som Jesus menade när han talade till folket och sa: Varför låter ni inte ert inre döma vad som är rätt? Ni vet ju innerst inne!, säger Lisa Tegby.TextEfesierbrevet 5:9-11MusikJesus bleibet meine Freude Orpheus Chamber Orchestra Gud, från ditt hus (Sv Ps 288) Lisa LestanderProducent Helena Andersson Holmqvist liv@sverigesradio.se Moskit media för Sveriges radio Västerbotten

Mikael Timm återvänder till författaren John Steinbecks skildring av livet längs vägarna i början av 1960-talet, och funderar på om ett land som USA kanske måste beskrivas genom sina stereotyper. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Hur förstå USA?Ja, så enkelt skulle omvärldens funderingar om det land som fortfarande dominerar världshandeln och världspolitiken kunna sammanfattas. Landet tycks svårbegripligt också för åtskilliga av dess egna invånare. I vart fall finns en lång  tradition av litterära självbetraktelser från Thoreaus berättelser om sin vandring till Cape God, via 20-talsförfattaren Sinclair Lewis berättelser om småstäder och Nelson Ahlgrens skildringar av efterkrigstidens utslagna till Tom Wolfes neddykningar i 80-talet.Vid sidan av dessa framstår John Steinbeck, född 1902, död revoltåret 1968, som en lättviktare. Steinbeck fick visserligen Nobelpriset 1962, men då låg verken som gjort honom berömd sedan länge bakom honom. Vredens druvor och Möss och människor kom på 30talet, Det stora kalaset på 40-talet. Senare romaner som Buss på Villovägar, var charmiga och sålde bra men både han själv och kritikerna tvivlade på deras hållbarhet. När 60-talet närmade sig och ett nytt litterärt klimat drog in var han dessutom sjuk och visste att döden kunde komma snabbt.Ändå eller enligt en av hans söner, kanske just därför drog Steinbeck igång sitt sista stora litterära projekt 1960. Han köpte en lastbil, lät bygga ett litet hus som placerades på flaket. Därmed ägde han en av de första husbilarna som han döpte till Rocinante, efter Don Quijotes häst.Planen var att åka 1500-hundra mil runt hela USA, från kust till kust. Bilen var del av det litterära projektet, han den framgångsrike författaren ville likt överklassluffarna i någon 30-talskomedi gästspela hos folket utan att bli igenkänd. Hans reseskildring är iscensatt och skriven som en komedi. Bakgrunden var mörkare. Projektet föddes ur ångest. Steinbeck hade inom sig samma motsättningar som det land han levde i.Han var samhällskritisk och drömmande, längtade efter att ingå i ett kollektiv, men flydde från nästan varje litterärt sammanhang han hamnade i. Han visste att han inte var sin generations störste stilist, men också att han var den bäste betraktaren. Problemet var att han inte längre visste hur USA såg ut. För att åter bli relevant som författare måste Steinbeck lära känna det nya Amerika this monster land, som han skriver. Iväg alltså i Rocinante med pudeln Charley som sällskap."Resor med Charley", som boken kom att heta, berättar om hur Steinbeck kör runt med sin bil, talar med folk, betraktar landskap och städer. Punkt. Upplägget var ambitiöst, strukturen enkel, stilen naiv.Resultatet är förförisk feel good-litteratur. Steinbeck är motsatsen till en undersökande reporter. Han ställer inga tuffa frågor och avslöjar i förstone inte mer än att landet består av kufar. Han tassar genom samtiden som präglas av kalla kriget och medborgarrättsrörelsen. Hur är det möjligt? Hade denne Nobelpristagare verkligen inget intressant att säga? Ville han driva med det Kerouacs beatroman "On the road"? Var han rentav lite gaggig?Nej, naiviteten är en litterär kamouflagemetod. Steinbeck visste vad han gjorde. Och han visste hur det litterära reportaget fungerar. Redan 1947 hade han rest med fotografen Robert Capa till Sovjetunionen, Till skillnad från så många andra lät sig Steinbeck inte luras, A Russian Journal, har en fräschör och nyfikenhet som lockar än idag. Men nu gällde det att beskriva USA för amerikaner. Det vart svårare.Steinbeck hade arbetat som krigskorrespondent, han hade varit mitt i striderna, sett död och lidande. Han hade kunnat skriva om sin tids konflikter. Så varför valde han att kuska runt i en lyxig husbil och skriva om kufarna han mötteSvar: författaren segrade över journalisten. Som läsare sitter man på passagersätet medan författaren kör Rocinante från en stereotyp till nästa: den enkle bonden, den filosoferande bensinmacksföreståndaren, den unge mannen som längtar bort. Ingen journalist hade valt att intervjua dessa bifigurer.Samtalen och beskrivningarna bryts av notiser om vad hunden Charley gör samt funderingar om litteratur och att åldras som författare, om föregångaren Sinclair Lewis, om hur man bäst sköter tvätten i en husbil och om varför en del människor är så negativa.Kritiker och förläggare hade sagt att tiden behövde andra berättelser. Ändå odlar han denna stilistiska naivitet och röriga upplägg.Det var ett medvetet val. Steinbeck hade inte bara skrivit journalistik, han var också en professionell manusförfattare i Hollywood, med filmer som Hitchcocks Livbåt och Kazans Via Zapata som höjdpunkter. Nu skapar han en ny huvudroll: den godhjärtade, äldre, stillsamme och aningen töntige helylle-amerikanen. Mannen som är vänlig, lyssnar till vad folk säger och tänker tyst. Berättar-jaget är motsatsen till alla självsäkra människor som har en åsikt om allt. Det gjorde boken nästintill exotisk att läsa och den förvånar ännu.Så är förstås Steinbeck perfekt i huvudrollen. Om sig själv skriver han jag är född vilsegången. Nja, snarare var född listig. Steinbeck antyder att han inte antecknar vad folk säger, att det tar tid att skriva en bok men han döljer bokens konstruktion. Istället bygger han kapitel för kapitel ett mytiskt USA. De människor Steinbeck skildrar i Resor med Charley är, hur oansenliga de än förefaller, större än sig själva. På samma sätt som Charley är den ultimata hunden - en sammanfattning av alla Hollywoods jyckar, är Steinbeck den ultimate luffaren och varje person han träffar är en sammanfattning av andra, från den trevlige bonden, över den Shakespearebitne skådespelaren till den otrevlige rasisten. En skrivande arketyp möter andra arketyper.Likt Homeros skissar Steinbeck dem han möter. Han verkar alltid träffa människor vid en lägereld som kastar långa skuggor in i ett mytiskt förflutet. Steinbeck insåg att i ett land befolkat av västernhjältar och vilsna halvgudar är sanningen litterär snarare än journalistisk. Läsaren kan notera diverse litterära blinkningar till Don Quijote och Shakespeare.Stora berättare men knappast sanningsvittnen. Steinbeck polemiserar mot de läsare som väntar sig klarhet när han skriver att verkligheten är för mångskiftande för journalistik.Själv har jag svårt att bli upprörd över diverse studier om hur Steinbeck ljög om sin resa. Han var helt enkelt en skicklig författare som mot slutet av sitt liv beslöt sig för att ta en mytologisk landsväg den som leder till dikten.Boken blev en stor framgång och fortsätter att fascinera i ett annat USA n det Steinbeck färdades igenom. Det finns en politisk dimension i Resor med Charley som blixtrar till i ett av bokens sista kapitel från Louisiana. Plötsligt, när Rocinante rullat in i brutal rasism, tar berättaren ställning. Sedan försvinner han likt Odysseus in i sin hukande förklädnad. En listig man som vänligt men obönhörligt lirkade upp fanatikernas fördomar.1967, året innan han avled, kom Steinbeck med "America and the Americans", en reportagebok om samma land han skrev om i "Resor med Charley" men aggressivare, mer dömande. Den boken är närmast bortglömd, "Resor med Charley" lever däremot vidare. Pudeln Charley hade nog talat om för husse att dikten är mer långlivad än verkligheten i ett land som alltid haft lättare att hantera sin framtid än sitt förflutna.Mikael Timm

Velkommen til denne 24. episode af Kære Menneske. I denne episode dykker vi sammen ned i vredens mange ansigter. Vi taler om, hvordan vrede og sårbarhed hænger sammen. Og om hvor forskelligt vrede kan komme til udtryk. Vi deler ud af egne erfaringer med vreden og fortæller om, hvilken betydning vreden har haft i vores liv hver især. Vi taler om vreden, som værende en naturlig del af menneskets grundfølelser og vi undersøger sammen, hvor vi kan udvikle vores eget forhold til vreden. Uanset om denne kommer til udtryk på en indadrettet eller udadrettet måde. Velkommen til episode 24 kære menneske.

Kring Sara Lidmans romanfigurer kretsar veckans morgonandakter av prästen Lisa Tegby. Sång av Lisa Lestander. Prästen Lisa Tegby från Umeå reflekterar i morgonandakterna kring några av den västerbottniska författaren Sara Lidmans romanfigurer och tankar, idag utifrån ett tal hon höll på torget i Umeå. Det där talet var ett av många tillfällen då Sara Lidman uppmanade oss att lyssna till vårt samvitt som hon sa på västerbottniska, vårt samvete. Låt oss ta vad vi vet i våra djup på allvar! Och det var väl precis samma sak som Jesus menade när han talade till folket och sa: Varför låter ni inte ert inre döma vad som är rätt? Ni vet ju innerst inne! Lisa Tegby i andakten Text Efesierbrevet 5:9-11 Musik Jesus bleibet meine Freude Orpheus Chamber Orchestra Gud, från ditt hus (Sv Ps 288) Lisa Lestander Producent Helena Andersson Holmqvist liv@sverigesradio.se Moskit media för Sveriges radio Västerbotten

I vår sommarserie "Nio tänkare att ha koll på" lyfter vi fram den amerikanska Martha Nussbaum - en av vår tids mest kända filosofer som bland annat har ägnat sig åt känslor som äckel och sorg. Är vreden en positiv kraft? Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum har ändrat sig i frågan. Martha Nussbaum har gjort sig känd som en känslornas filosof, och hon har i många böcker argumenterat för känslornas roll i förnuftsmässigt resonerande, inte minst i moralfrågor. Vad gäller vreden har hon dock ändrat sig, och i sin bok Anger and Forgiveness förklarar hon varför hon inte längre anser den känslan, eller emotionen, vara en konstruktiv kraft. När hon var på Sverigebesök 2017 passade Filosofiska rummet på att träffa henne för en intervju. Vi får ta del av den, och av ett efterföljande samtal mellan filosoferna Björn Petersson och Johan Brännmark, tillsammans med kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och programledare Lars Mogensen. Producent och reporter: Thomas Lunderquist. Programmet sändes första gången 26 mars 2017

Maja har fået nok af den vrede franske vinbonde, hun er havnet ved i jagten på et mindre stressfyldt liv. Intet er som hun forventede, og hendes glansbillede-idé om den franske vingård er krakeleret. Så hun må væk. Hun nægter at tage hjem til Danmark, men kan heller ikke gennemskue, hvordan hun skal komme væk fra vingården, eller hvor hun skal tage hen. Men så en dag dukker der en uanmeldt gæst op på vingården... Medvirkende: Maja (redaktionen er bekendt med Majas fulde navn) Klip og tilrettelæggelse: Morten Narvedsen. Vært: Line Kirsten Nikolajsen. Redaktør: Sandra Mia Susgaard. Programansvarlig: Karen Albertsen.

På en idyllisk fransk bjergside kæmper Maja for at få en flok får ind i deres fold. En fold som hendes vært har bygget af paller, en mikrobølgeovn, og hvad han ellers lige kunne finde. Hun er rejst hertil for at komme sig efter en stresssygemelding. Det er bare ikke helt, som hun havde forventet... Medvirkende: Maja (redaktionen er bekendt med Majas fulde navn) Klip og tilrettelæggelse: Morten Narvedsen. Vært: Line Kirsten Nikolajsen. Redaktør: Sandra Mia Susgaard. Programansvarlig: Karen Albertsen.

Maja står grædende på parkeringspladsen og kan slet ikke overskue at gå op på den arbejdsplads, hun ellers elsker så meget. Hendes krop er træt og udbrændt og kan ikke mere. Hun sygemelder sig med stress og må nu finde ud af, hvordan hun finder tilbage til en hverdag, der ikke gør hende syg. Spørgsmålet er bare - hvordan? Medvirkende: Maja (redaktionen er bekendt med Majas fulde navn) Klip og tilrettelæggelse: Morten Narvedsen. Vært: Line Kirsten Nikolajsen. Redaktør: Sandra Mia Susgaard. Programansvarlig: Karen Albertsen.

Redan vid de stora demonstrationerna mot regimen i Syrien 15 mars 2011, anade poeten Ghayath Almadhoun att priset för upproret skulle bli högt. Hör honom intervjuas av Gunnar Bolin. 50 FILMER BAKOM SIG OCH 80 ÅR I MORGON - MÖT STEFAN JARL Vår reporter Björn Jansson samtalar med filmaren Stefan Jarl om vad som format honom som människa och konstnär. Ett samtal om bildens makt, priset för att smita in på biografen som 8-åring, och längtan efter tranorna. MAI ZETTERLINGS FILM "STOCKHOLM" SNART TILLGÄNGLIG PÅ NÄTET Filmaren Mai Zetterling gjorde 1978 en essäfilm om Stockholm. En del i en filmserie där kända kulturskapare skildrade städer som betytt mycket för dem. Filmen försvann, men upptäcktes igen 2009. Och nu visar organisationen Film för samtidskonst "Stockholm" på sin hemsida, med start på fredag. KLIMATSMART ÅTERBRUK AV REKVISITA Vad händer med allt material som blir över efter konstutställningar och teaterföreställningar? Nu finns ett 600 kvadratmeter stort materialmagasin inrättat i gamla bryggerilokaler i Ulvsunda utanför Stockholm.  P1 Kulturs Katarina Wikars har gjort ett besök. WITTGENSTEIN OCH VÄNSKAPEN Det är Wittgensteintema i OBS denna vecka, med anledning av att hans skrift Tractatus Logico Philosophicus fyller 100. Idag berättar författaren Helena Granström om den kärve, österrikiske filosofens vänskap med sin begåvade, brittiske översättare Frank Ramsey.

¡Hola! Bienvenidos a Pin Pum Pan, un podcast sobre cine. En este episodio conversamos sobre Anatomy of a Murder (1959) de Otto Preminger, y The Trial of the Chicago 7 (2020), de Aaron Sorkin, y de invitado especial, Daniel Moreno, del podcast @los_estrimers, además de conversar sobre lo que hemos visto durante la semana, esperamos que lo disfruten y nos acompañen todas las semanas. Estén atentos a nuestro Instagram, y en nuestro Twitter Instagram de Los Estrimers (00:00:30) Introducción de Daniel Moreno (00:11:42) Anatomy of a Murder (00:32:02) Recomendaciones de la semana Marjorie Prime (2017) (00:33:31) Demon Seed (1977) (00:38:18) Life of Brian (1979) (00:42:00) El Problema de los Tres Cuerpos (saga literaria, 2018) (00:47:00) Sully (2016) (00:49:50) The Last Airbender: The Legend of Korra (Serie animada, 2012) (00:56:46) Molly´s Game (2017) (01:00:15) The Verdict (1982) (01:04:43) The Trial of the Chicago 7 (2020) (01:45:26) Películas de la próxima semana Referencias: Rashomon (1950) Gett (2014) 12 Angry Men (1957) Philadelphia (1993) A Few Good Men (1992) Find Me Guilty (2006) Kramer vs Kramer (1979) Marriage Story (2019) The Staircase (Mini serie, 2018) La Passion de Jeanne d'Arc (La Pasión de Juana de Arco, 1928) Vredens dag (Day of Wrath, 1943) Better Call Saul (Serie, 2015) American Crime Story: The People v. O.J. Simpson (Mini serie, 2016) Les Diaboliques (Las Diabólicas, 1955) 2001: A Space Odyssey (1968) Black Mirror (Serie, 2011) Ex Machina (2015) Devs (Miniserie, 2020) Back to the Future (1985) The Foundation Series (Saga literaria, 1942) Dune (Libro, 1965) Avatar: The Legend of Aang (Serie animada, 2005) Naruto (Anime, 2002) Star Wars: The Force Awaken (2015) The Social Network (2010) Steve Jobs (2015) Moneyball (2011) The Newsroom (Serie, 2012) The West Wing (1999) Before the Devil Knows You're Dead (2007) Serpico (1973) Dog Day Afternoon (1975) Austin Powers: International Man of Mystery (1997) True Detective (Miniserie, 2014) Bridge of Spies (2015) The Wire (Serie, 2002) Saving Private Ryan (1998) Ready Player One (2018) Scott Pilgrim vs. The World (2010) --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app Support this podcast: https://anchor.fm/pinpumpan/support

I denne episoden snakker vi om regissør John Ford, den ultimate amerikanske auteuren, hvis filmhistoriske innflytelse er så stor at det nesten ikke er til å begripe.Panelet snakker om Fords arbeidsmetoder, lunefulle personlighet og eksentriske fakter, og om hvilke temaer, sjangre og stilarter som gjorde ham så markant, men samtidig allsidig.Vi ser nærmere på Oscar-vinneren Vredens druer (som er aktuell på cinemateker rundt omkring i lander), men tar også for oss favoritter som Angiveren («The Informer», 1935), How Green Was My Valley (1941), Det siste hurra («The Last Hurrah» 1958), Vestens ryttere («Two Rode Together», 1961) og Mannen som skjøt Liberty Valance (1962).Ved mikrofonene sitter Karsten Meinich, Lars Ole Kristiansen og Erik Vågnes.God lytting!

¡Hola! Bienvenidos a Pin Pum Pan, un podcast sobre cine. En este episodio conversamos sobre Diario de un cura rural (1951) del mítico Robert Bresson, y Corpus Christi (2019), de Jan Komasa, y de invitado especial, el cineasta venezolano galardonado en Cannes, Michael Labarca, además de conversar sobre lo que hemos visto durante la semana, esperamos que lo disfruten y nos acompañen todas las semanas. Estén atentos a nuestro Instagram, y en nuestro Twitter Pueden ver los trabajos de Michael en su canal de Vimeo (00:00:30) Introducción de Michael Labarca (00:07:11) Comentarios sobre el ciclo de terror (00:20:49) Películas del programa (00:22:48) Journal d'un curé de campagne (Diario de un Cura Rural, 1951) (01:00:10) Recomendaciones, Vredens dag (Day of Wrath, 1943) (01:11:19) Recomendaciones, Nattvardsgästerna (Winter Light, 1963) (01:18:11) Recomendaciones, First Reformed (2017) (01:30:01) Boże Ciało (Corpus Christi, 2019) (01:52:26) Despedida (01:55:07) Películas de la próxima semana Referencias: La culpa, probablemente (2016) Notas sobre el cinematógrafo (Libro, Robert Bresson, 1977) El Hombre de Cartón (2017) Cure (1997) Onibaba(1964) Eden Lake (2008) Martyrs (2008) Midsommar (2019) Dolor y Gloria (2019) The VVitch (2015) Hereditary (2018) The Lighthouse (2019) La Ciénaga (2001) Antichrist (2009) Grave (Raw, 2016) The Babadook (2014) La Historia Oficial (1985) Monos (2019) Les anges du péché (Los Ángeles del Pecado, 1943) Les Dames du bois de Boulogne (Las Damas del Bosque de Bolonia, 1945) Quatre nuits d'un rêveur (Cuatro Noches de un Soñador, 1971) The Shinning (1980) Pickpocket (1959) Au hasard Balthazar (Al Azar Baltazar, 1966) 45 Years (2015) mother! (2017) Enemy (2013) Noah (2014) Un condamné à mort s'est échappé (Un condenado a muerte ha escapado, 1956) Mouchette (1967) Annihilation (2018) Cold War (2018) Moonlight (2016) Kwaidan (1964) La Passion de Jeanne d'Arc (La Pasión de Juana de Arco, 1928) Jungfrukällan (The Virgin Spring, 1960) Taxi Driver (1976) Ida (2013) Parasite (2019) Sátántangó (1994) Das weiße Band (The White Ribbon, 2009) A Clockwork Orange (1971) Kill Bill: Vol. 1 (2003) Kill Bill: Vol. 2 (2004) Como agua para chocolate (1992) Sala samobójców. Hejter (Hater, 2020) --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app Support this podcast: https://anchor.fm/pinpumpan/support

Ungpodden gästas av våra praoelever Ella och Bibor i ett avsnitt med blandad fantasy och skräcklitteratur! Böcker vi tipsar om i detta avsnitt är "The Books Of Beginning" av John Stephens "Gengången" av Ingelin Angerborn "Thornhill" av Pam Smy "Jane, Unlimited" av Kristin Cashore "Sanningen om Alice" av Rebecca James "Beröringen" av Gustav Tegby "Wolf Brothers" av Michelle Paver "Hallahem - staden under berget" av Susanne Trydal och Daniel Ohlin "Vredens gudinnor" av Katie Lowe

Hvorfor er Anne så rasende på konseptet blomsteroppsatser? Og hvor ligger egentlig Oslos armhule? Hør mer i Lindmo og co!

I denne omgang tager vi os af en lille munter historie om hekseafbrændinger og så lette emner som religion i 1600-tallets danmark. Er Dreyer for langsom og tung, eller er han et geni. Måske får du svaret her. facebook.com/skattejagerne twitter.com/skattejagerne Instagram: Skattejagerne Musik: Andreas Rebenstorff

Omkring år 1900 er indianerne i USA fordrevet til reservater, og den enorme prærie ligger øde og klar til kolonisering af nybyggerere. De strømmer til fra hele verden, Volgatyskere, jordløse norske landarbejdere, fattige mexicanere. Jorden er billig og regeringen tilbyder lån. Alle søger de Den amerikanske Drøm. Det går godt i næsten 30 år, men så kommer Det store Børskrak i 1929 og flere års tørkeperiode følger efter. Nu viser det sig, at nybyggernes dybe pløjning har drevet rovdrift på præriejorden, som ligger tør og løs hen. Så kommer århundredets storm i 1935, Den sorte søndag, som rejser en kilometerhøj sort mur af landbrugsjord, der minder om katastroferne i det gamle testamente. Over 250.000,- amerikanere må for altid forlade deres gårde, hvor jorden stadig i dag ligger ødelagt hen. Hør historien om en af 20. århundredes største naturkatastrofer, hvor naturen hævnede sig på menneskene. På 10 minutter giver podcasten baggrunden for Vredens druer, romanen af John Steinbeck. 

Mitten im zweiten Weltkrieg im besetzten Dänemark inszeniert der schon lange etablierte Regie-Veteran Carl Theoror Dreyer ein Werk über Hexenverfolgung und radikaler Religionsauslegung in der frühen Neuzeit. Dabei beruft er sich auf einen echten Fall aus Norwegen, beziehungsweise bezieht sich auf ein Theaterstück, das diesen Fall verarbeitet hatte. Nach VAMPYR, noch 1932 in Deutschland gedreht, ist VREDENS DAG Dreyers zweiter Tonfilm. Seine Inszenierung übernimmt das Beste aus beiden Welten, um ein zutiefst unangenehmes Kinostück zu konstruieren, das in einer bedrückenden Düsternis und langsamen Rhythmus mit säkularem Blick ein zutiefst auf Glauben basierendes Gesellschaftssystem, in dem alle wie Täter und Opfer wirken, aber vor allem die Frauen potentiell mit dem Leben bezahlen dürfen. Wir reden über Dreyer als recht singulären Regisseur, wie er das Kunstkino Europas im Ganzen und Ingmar Bergman im Besonderen beeinflusst. Uns interessiert seine Strategie des sehr distanzierten Blicks, der sich den Figuren niemals identifiziert, seine Vermengung von zutiefst modernen, teilweise neuen Inszenierungsstrategien in der mise en scene in Verweisstrukturen in die Malerei mit schon jetzt vergessenen Elementen des Stummfilms, sowie den Effekt, Schauspieler mit melodramatischemText extrem reduktionistisch spielen zu lassen.

Vrede. Hos mange er følelsen forbudt, og vi undertrykker den gerne. Men er det virkelig så farligt at være vred? Lyt med når Anna Mindegaard og jeg snakker vrede i alle dens afskygninger; hvor kommer den fra, hvad kan vi bruge den til, hvad sker der når vi undertrykker den, og hvad gør vi hvis vi har for meget af den. Anna kan findes lige her: https://www.facebook.com/annamindegaardpsykoterapi/ Jeg kan findes lige her: https://www.facebook.com/Veksebo/ https://miriamveksebo.dk/ Musik: "Cool Intro" by Kevin MacLeod (https://incompetech.com) Licence: CC BY (http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

Vaskebjørntrøbbel i Japan, utseende betyr noe (for dyr), sæd i armen, "Vredens druer" på 4 minutter og hvor mange hundeår går det på et skilpaddeår?

Er det stein i vredens druer? Og hvor kommer Bruce Springsteen inn i John Steinbeck sin litteratur?

Efter ett kort gräl om nyårets eventuella likhet med Tillbaka till framtiden minns pojkarna samtalet med Dagens Nyheters Mårten Blomkvist om John Fords Vredens druvor. Politik! Henry Fonda! Salta servitriser! Och nästa vecka ett helt nytt avsnitt från Göran, Johan och C-G. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I detta avsnitt går vi igenom första halvan av det turbulenta 1850-talet. Vi kommer att prata om Kompromissen 1850, Onkel Toms stuga, Blödande Kansas, Våld i senaten, John Brown, Pandora, The Little Giant, ursprungliga Filibusters, Vredens druvor, Transkontinental järnväg och Bob Dylan. Glöm inte att prenumerera på podcasten! Ge oss gärna betyg på iTunes! Följ oss på Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret) eller Instagram (@stjarnbaneret) Kontakta oss på: stjarnbaneret@gmail.com

Göran, C-G och Johan återupplever med skräckblandad förtjusning de mest omskakande stunderna i Game of thrones, Lost och Mad Men. Fast kan något bli läskigare än Torstens bärsärkagång med gräsklipparen i Svenska hjärtan? Plus veckans gäst, Dagens Nyheters Mårten Blomkvist med klassikern Vredens druvor. Allt detta och finfina streamingtips! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ilska ses som förklaringen till många av samtidens problem. Men vreden kan också vara ett nödvändigt verktyg för att hantera och motverka rasism, konstaterar Valerie Kyeyune Backström. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När mörkret faller fantiserar jag om brinnande eldar och ond bråd död, frossar i populärkultur där vendettan serveras iskall eller varm som blod. Tröstar mig med filmen The Revenants vemodigt utdragna vedergällning i vildmarken, renar mig från alla oförrätter som byggt bo i kroppen med att lyssna på det ökända ljudklipp där skådespelaren Christian Bale skriker förolämpningar på en medarbetare under en inspelning. Känner vreden porla i kroppen som en ren, vacker ström.  Min vrede är inte som andras, det finns inget utrymme för den i offentligheten. Jag tänker ofta på vreden som en kraft. En varningsklocka. Ibland, en vän. Det finns så många saker man måste svälja, saker man måste sopa under mattan för att få finnas, vara verksam, ha ett jobb att gå till. Man lär sig hålla tand för tunga, man lär sig mjuka upp sitt kroppspråk, förställa rösten så den låter ljusare. Man vidtar alla åtgärder för att inte uppfattas som hotande folk hör vrede bara man säger ifrån, säger något överhuvudtaget. Vad skulle de höra om man var arg på riktigt? Man måste vara trevlig att ha i möblerade rum. Min vrede är inte som andras, det finns inget utrymme för den i offentligheten. Kanske är det talande att alla exempel jag ger på hämnd kommer ifrån vita män. I samband med Trumps presidentskap och att högerextremismen växer i Europa, har arga män blivit en ny förklaringsmodell till varför världen brinner. Och vreden är inte längre bara en känsla, utan en politisk tickande bomb. I boken Age of Anger försöker den indiska författaren Pankaj Mishra analysera var denna vrede kommer ifrån, och skriver om den negativa solidaritet som nu delas av en allt större del av jordens befolkning. Han läser dagens skrämmande samtid som en naturlig baksida till modernitetsprojektet. Genom en historisk genomgång betonar han hur xenofobi och nationalism är inneboende i globaliseringens, sekulariseringens och demokratins själva väsen. Mishra citerar i boken den franska 1800-talstänkaren Alexis de Tocqueville, som tidigt varnade om faran som uppstår när för många lever i en slags förspeglad jämlikhet, trots de högst påtagliga ojämlikheterna i folks liv. Ressentiment blir därmed inbyggt i strukturen för samhällen där formell jämlikhet råder jämsides massiva skillnader i tillgång till utbildning, makt och ägarskap. Det är en grogrund för vrede, med hämnden som upprättelseform. för många svarta kvinnor är det just i detta mellanskikt offentliga miljöer och arbetsplatser som det mesta våldet utspelar sig Passande nog kretsar även den amerikanska, feministiska filosofen Martha C. Nussbaums bok Anger and Forgiveness kring vreden, och dess parhäst förlåtelsen. I hennes bok framträder vreden som normativt dålig, en känsla som alltid bör undvikas eller omvandlas till något mer konstruktivt, och det fort. ågärder för att det inte ska häner vreden som en förövaren inte visar någon ånger eller vidtar åtgärder för att det inte skaHon delar upp vreden i olika kategorier, varav endast en, den så kallade transition anger, där vreden genast övergår till handling (för att förändra framtiden), kan ha några positiva effekter. Alla andra former av vrede är för upphängda på dåtiden, som oundvikligen aldrig kan göras ogjord; de fokuserar på hämnd, vilket är normativt problematiskt och ologiskt: att du lider tar inte bort mitt lidande. Det låter rimligt, men problemen uppstår när det kommer till lösningen av konflikterna. Nussbaum sätter sin tilltro till rättssystemet, som får symbolisera rättvisa, neutralitet och präglas av framtidstillförsikt istället för hämnd. Men det är diskutabelt om något sådant idealt rättssystem någonsin funnits. Och det finns definitivt inte i dagens USA. Att rättsväsendet aldrig är en neutral institution, utan alltid en förlängning av de styrandes intressen berörs aldrig. Det är inte konstigt att man får en annan bild om man läser många svarta, feministiska teoretiker. Ta till exempel det som Nussbaum kallar mellanskiktet, alltså de platser och möten som inte rör familj och vänner eller stat och myndighet. När Nussbaum ger exempel på saker som väcker ilska i detta mellanskikt, så handlar det om främst om petitesser som buffliga män och folk med dålig gym-etikett. Men för många svarta kvinnor är det just i detta mellanskikt offentliga miljöer och arbetsplatser som det mesta våldet utspelar sig. Blickarna, härskarteknikerna, arbetsbördan. Subtil särbehandling, som taget ur sitt sammanhang lätt kan avfärdas, men när det läggs ihop blir ett tungt ok att bära. Och mycket av det våldet är helt oreglerat av rättsväsendet. Jag skriver denna essä sittande bredvid en anonym vit man som jag längtar efter att mörda. Med den meningen inleds den amerikanska akademikern bell hooks essä Killing rage militant resistance där hon avhandlar vredens värde efter att hon på olika sätt utsatts för mikroagressioner och diskriminering i samband med en resa. När hooks skriver om den korta resan från stad till flygplats, från incheckning till avstigning, fångar hon just det raseri som varje dag ackumuleras i våra kroppar och som hela tiden kräver internalisering, förminskning, att man lägger locket på. Hon berör oviljan att lyssna på våra röster när de är arga, de krav svarta kvinnor har att hela tiden lägga band på sig själva, att försäkra oss om att inget vi gör ska kunna uppfattas som skrämmande eller hotfullt, eftersom vi bär med oss att vår existens i sig upplevs som just det. instängningen av vrede presenteras som något universellt subversivt, samtidigt som det alltid varit en överlevnadsstrategi När författaren och aktivisten Audre Lorde skriver att din tystnad kommer inte att skydda dig, så skriver hon också om ilskan.  I sin korta text The Uses of anger fastslår hon att vreden är ett viktigt verktyg för att hantera och motverka rasism, och att varje samtal om rasism mellan svarta och vita kvinnor måste inkludera erkännandet och användandet av ilskan som kraft, hur smärtsamt det än kan vara. Hon skriver att det inte är ilskan hos andra kvinnor som kommer förgöra oss, utan vår oförmåga att lyssna på den, att använda oss av den. Hon skriver att hennes reaktion på rasism är ilska, och att den blivit farlig bara när hon tigit still om den.  Det är därför jag inte kan låta bli att känna mig konspiratorisk när just instängningen av vrede presenteras som något universellt subversivt, samtidigt som det alltid varit en överlevnadsstrategi. Det behöver i och för sig inte helt motsäga Nussbaum, även hon erkänner ju vredens väckarklockepotential, den känslan som alarmerar och får en att förstå vad som är fel. Men för Nussbaum är den endast önskvärd som något övergående. Civiliserade människor får gärna ägna sig åt sorg och saknad, men vreden är något som stoiskt bör tränas bort. Jag tänker att finns något så förlösande i att få flippa ur. Särskilt när man vet att man riskerar grava konsekvenser, då kan man i alla fall få unna sig att fantisera. Och kanske är det så man ska se ilskan, som en ström, ett vattendrag, som måste få ta vägen någonstans, vattendroppar som kan holka ur likväl som ge liv. Som en kraft, som alltid har potentialen att förändra världen: det är upp till oss att bestämma på vilket sätt. Som ett frö, som kan växa till onda blommor eller något helt nytt: en vision och en aktion för en bättre, rättvisare värld. Jag tänker mig att ens rätt till vrede säger så mycket om ens plats, ens position i samhället, ens människovärde. På så sätt är den svarta vreden sammanbunden med den vita: vi svarta kvinnor som knyter näven i fickan och niger, vår smärta speglas i ansiktet hos vita arga män. Den vita vreden är vad som väntar vid varje vunnen rättighet, varje framsteg: vid varje vindpust som närmar sig jämlikhet. Valerie Kyeyune Backström, skribent och föreläsare   Litteratur Pankaj Mishra: Age of anger a history of the present. Farrar, Straus and Giroux, 2017. Martha C Nussbaum: Anger and Forgiveness  Resentment, Generosity, Justice. Oxford University Press, 2016.

Vi sammanfattar vår upplevelse av historiens hittills mest vinstinbringande skräckår. Tomas lyfter fram en av världens bästa sämsta skådisar och Lars prövar en psykologisk teori kring varför vi ägnar en så stor del av våra vuxna liv åt skräck. Vi pratar också om: Stephen King, Mr. Mercedes, The Mist, The Dark Tower, Gerald's Game, Carel Struyken, 1922, Thomas Jane, Möss och människor, Vredens druvor, John Steinbeck, Térèse Raquin, It, Det, Andy Muschietti, Javier Botet, Bill Skarsgård, Mumintrollet, Anders Fager, För Gudinnan, Kult, Evas första vecka som död, Kaknäs sista band, It Comes at Night, Sara Bergmark Elfgren, Norra Latin, Oliver Onions,  Mats Strandberg, Hemmet, Mikael Strömberg, De förjagade, The Void, The Killing of a Sacred Deer, Yorgos Lanthimos, Nicole Kidman, Colin Farrell, Barry Keoghan, Mindhunter, Mental Illness Happy Hour, Mark Frost, David Lynch, Twin Peaks, Fire Walk With Me, David F Sandberg, Annabelle Creation, Darren Aranofsky, Mother!, Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Michelle Pfeiffer, Kate Murray Browne, The Upstairs Room, Veronica, Ana Torrent, Thelma, Get Out, Jordan Peele, Mattias Fyhr, Svensk skräcklitteratur, Stranger Things och Ash vs Evil Dead. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.

Bara två veckor till val, snart är mardrömmen över … eller? Två Nollor För Mycket dvs. Janne Strang och Peter Törnroth snackar Trump-fenomenet via Laura och Saska Saarikoskis färska reportagebok 'Trump Och Vredens Amerika' (Förlaget, 2016).

"Jag brukar alltid läsa den första och den sista meningen i en bok innan jag väljer den. Jag vill känna om texten flyter", säger Malena Ernman. I bokhyllan hos Malena ErnmanToppbok . Vredens druvor av John SteinbeckUtvandrarna - Vilhelm MobergInvandrarna - Vilhelm MobergNybyggarna - Vilhelm MobergSista brevet till Sverige - Vilhelm MobergMitt liv med Asperger - Jerker JanssonAnne Franks dagbok - Anne FrankKunskapens frukt - Liv StrömquistDansat med lyckan - Édith PiafEn lögn att lita på - Elisabeth GeorgeDenna dödens kropp - Elisabeth GeorgeOch så var de bara en - Agatha ChristieMordet på Orientexpressen - Agatha ChristieMitt grymma öde - Carl Michael EdenborgTrilogin om pojken ­- Jón StefánssonFiskarna har inga fötter - Jón StefánssonTusen och en nattBlå anemoner Evert TaubeLa Nilsson Birgit Nilsson 

Undantagstillstånd i Egypten och det Muslimska brödraskapet har uppmanat till en "Vredens miljonmarsch". Nya oroligheter förväntas och polariseringen ökar. Människor och tros Åsa Furuhagen har talat med Alla Ibrahim från Muslimska brödraskapets politiska gren och Mina Magdi från en liberal ungdomsorganisation och själv kristen kopt. För två och ett halvt år sedan stod de på Tahrirtoget båda två och demonstrerade mot Mubaraks regim. Idag befinner de sig väldigt långt ifrån varandra. Inbördeskriget i Syrien innebär ökad sekterism i landet. Nu skärps spänningarna mellan sunni och shiamuslimer i Libanon. Reportage av frilansjournalisten Alexandra Sandels med upprörda unga sunnimuslimer och en prominent salafistledare om ett sunniuppvaknande i krigets spår. Nyhetssvep av Jalal Lalouni. Samtal med Eskil Franck med utgångspunkt från boken "Giv mig min son ditt hjärta" om vägen fram till den dagen han avsade sig prästämbetet. Utrikeskrönika från Berlin av Daniela Marquardt.

När bärplockarna från Vietnam kom hem igen väntade stora skulder. En del av dem blev av med sina hus. Andra hotades och misshandlades av låneindrivare.

Om de bärplockare från Vietnam som blev strandsatta i det lilla samhället Särna i Dalarna förra sommaren. Många av dem hämtades sedan av rekryterare som levererade dem till restauranger runtom i Europa. Ha blev lovad ett jobb i Warszawa. Men bara om hon först betalade 7 000 kronor.

Om bärplockarna som kom till Sverige från Vietnam förra sommaren. De fick aldrig någon lön för sitt arbete. Nu tvingas de jobba ihop till sina stora skulder som städare och diskare runtom på restauranger i Europa. Lönen är 3 500 kronor i månaden.

Ett program om de vietnamesiska bärplockare som kom till Sverige förra sommaren. De fick aldrig någon lön för sitt arbete i den svenska bärskogen.

Om vreden och maktlösheten bland de vietnamesiska bärplockarna i Särna förra sommaren. De fick aldrig betalt för sitt arbete i de svenska skogarna.

Efter en omvälvande vår av revolter, står vi nu inför en lång het sommar? Den mentala kartan i Arabvärlden har ritats om, rädslan för repressiva regimer släppt och en återvunnen värdighet väcker förhoppingar om en ny verklighet. Konflikt blickar tillbaka på stapplande reformprocesser, inbördeskrig och flyktingströmmar i spåren av nyväckta drömmar om demokrati. Hör reportage från Syrien, Libyen och Irak och berättelser om hur vardagslivet förändrats i Jemen, Tunisien och Egypten Det var strax före jul förra året som den tunisiske grönsakshandlaren Mohammed Bouaziz tände eld på sig själv efter att ännu en gång ha blivit trakasserad av polisen och fått sina varor beslagtagna. En händelse som nätt och jämt trängde sig in i nyhetsflödet med en liten notis när människor som kände igen sig i hans frustration börjdade samlas till sporadiska demonstrationer runtom i Tunisien. På sjukhuset där Mohammed Bouaziz vårdades för sina svåra brännskador fick han besök av president Zine El Abidine Ben Ali. Men istället för att dämpa de ilskna stämningarna bidrog hans besök - som tunisierna uppfattade som höjden av hyckleri - snarare till att hälla ännu mer bränsle på brasan. Och utan att någon kunde ana det då, satte det också igång nedräkningen för Ben Ali. När Mohammed Bouaziz dog den 4 januari accelererade protesterna bara ännu mer och nu började de också ta allt större plats i internationella medier. Från Tunisien spred sig de folkliga resningarna som en löpeld över Nordafrika och Mellanöstern. Protester hördes snart från Jordanien, Oman, Algeriet, Egypten, Mauretanien för att nämna några platser. Men gång på gång kom förutsägelserna på skam om var nästa uppror skulle äga rum - eller var en revolt var helt utesluten. "Det är alldeles för tidigt att tala om en dominoeffekt" förklarade en analytiker efter Ben Alis fall i Tunisien. "Händelserna i Tunisien kommer att inspirera andra men de kommer inte att smitta av sig", deklarerade en annan. Men trots att verkligheten flera gånger överbevisade analytikerna så verkade alla överens om en sak: Det totalitära Syrien skulle inte få se några demonstrationer. Landet där varje försök till interna protestyttringar mötts med kallsinnig brutalitet och som trots omvärldens pariastämpel värnats som en stabiliserande faktor, där fanns inget att vänta i fråga om folkliga resningar, var den allmänna uppfattningen. Innan Konflikt ser tillbaka på våren som gått börjar vi med ett nedslag i just Syrien: Från gränsen mellan Turkiet och Syrien ger Ekots utsända Katja Magnusson sin bild av ett land i sönderfall, där tusentals människor flyr den syriska militärens attacker. Det land där den arabiska våren tog sin början var, som alla numera vet, Tunisien. En av de ledande krafterna i den tunisiska reformrörelsen är journalisten Sihem Bensedrine. Hon driver radiostationen Kalima som länge var bannlyst under den gamla regimen och hon leder Tunisiens nationella råd för frihet, CNLT. När Konflikts Daniela Marquardt ringde upp henne i januari, en vecka efter Ben Alis fall, var de gamla strukturerna fortfarande intakta. Och det var först efter en del förhinder som Daniela lyckades få kontakt med Sihem Bensedrine. Efter revolten i Tunisien spekulerades det genast i vilken annan regim som skulle kunna tänkas falla. Ett land som alla avfärdade direkt var Egypten, där Hosni Mubarak enligt de flesta bedömare satt säkert på sin post. Men bara tre veckor senare var också tiden ute för honom. När en askgrå vice president på kvällen den 11 februari meddelade att Mubarak avgick steg jublet till skyarna över Tahrir-torget. Men hur mår Egypten idag? Sedan Mubaraks fall pågår, precis som i Tunisien, ett mödosamt arbete för att förverkliga demokratisträvandena. Oenigheten om hur valen ska gå till är en av många brännande frågor. För Egyptens många fattiga och för de många arbetslösa ungdomarna har revolutionen knappast inneburit några lättnader i vardagen. Snarare har det blivit sämre när efterfrågan på egyptiska varor sjunkit och många fabriker fått slå igen. Särskilt hårt har alla de drabbats som jobbar i turistnäringen. En av dem är Romany Shohdi, som vi hörde i Konflikt den 26 februari, som handlade om EU:s ekonomiska förbindelser med Nordafrika. Ira Mallik ringde då upp Romany Shohdi, som arbetar på en restaurang i den exklusiva turistorten El Ghouna, dit vintertrötta européer brukar vallfärda i februari men där gatorna i år låg ödsligt tomma. Det av länderna i arabvärlden som genomlevt de längsta och mest intensiva protesterna är Jemen, på den arabiska halvön. Redan i februari, inspirerade av revolterna i Egypten och Tunisien, började jemeniter i huvudstaden Sanaa belägra en stor gatukorsning i stan, där de satte upp tält och arrangerade stora sitt-demonstrationer. Protesterna spred sig till flera städer under månaderna som följde, och hundratusentals personer krävde president Ali Abdullah Salehs avgång. I programmet den 19 mars intervjuade Konflikts Lotten Collin Nadia al-Sakkaf, chefredaktör för landets största engelskspråkiga tidning Yemen Times. Då var hon skärrad efter att några timmar tidigare ha bevittnat ett blodbad vid den stora gatukorsningen i stan, där fredliga demonstranter blivit nerskjutna av krypskyttar på taken runt omkring. Vi har också under våren i Konflikt uppmärksammat de länder dit den arabiska våren inte spridit sig, eller där skoningslösa makthavare varit snabba med att kväsa revolten i sin linda. Ett sånt fall är Jemens granne i norr, Saudiarabien, som programmet den 16 april handlade om. För samtidigt som många exilsaudier väntar med spänning på om deras landsmän i en av världens rikaste stater ska våga resa sig mot kungahuset, så fruktar många i Europa och USA för detsamma. Konsekvenserna för oss i väst, om regimen i Saudiarabien skulle falla, är helt enkelt alltför oförutsägbara. Att vi är beroende av saudisk olja för att köra våra bilar och värma våra hus är redan känt,  men hur är det med universitet, våra banker och fastighetsmarknaderna? Konflikts Lotten Collin begav sig i april till London och träffade där bland annat den saudiske dissidenten Fouad Ibrahim, som tillsammans med brorsonen Hani nu desperat försöker få igång en revolt i hemlandet. Medan missnöjet kokade runt om i arabvärlden var det ovanligt tyst från den plats som sedan decennier står i centrum för uppmärksamheten i Mellanöstern: Israel och Palestina. I mars sände vi ett program om den israelisk-palestinska fredsprocessen som hamnat i skuggan av de arabiska upproren. Avslöjandet av de så kallade Palestine Papers, som visade hur de palestinska ledarna under år av förhandlingar med Israel varit beredda att sälja ut grundläggande palestinska intressen och hur nära de samarbetade med den israeliska säkerhetstjänsten - möttes inte av motsvarande proteststormar som rasade runt korrupta ledare i andra länder. Men för många ungdomar blev det ändå en väckarklocka efter år av uppgivenhet och resignation. Frilansjournalisten Andreas Hedfors träffade en av dem på Bir Zeit-universitetet. Vi pratade också med chefen för Palestine Networks, Ramzi Khoury, och Aluf Benn, kommentator på den israeliska tidningen Ha'aretz. Något som varit påtagligt under våren när protesterna spridits från land till land är den förvåning som präglat reaktionerna i Israel, USA och Europa. Vi har alla häpna tittat på när de arabiska folken revolterat på ett sätt som ingen trodde var möjligt, i länder som många av oss inte visste mycket om innan demonstrationerna började, och ibland också på platser där vi inte trodde att missnöjet var så utbrett. Som i Irakiska Kurdistan, som vanligtvis brukar beskrivas som framgångsexemplet i regionen, där företagsamheten blomstrar, demokratin sakta men säkert förankras och dit utrikesdepartementet inte längre avråder svenskar från att resa. Men när Konflikts reporter besökte Irakiska Kurdistan i april var lugnet långt borta. Protester skakade universitetsstaden Sulaymaniyah, där studenterna demonstrerade mot korruption, valfusk och oljepengar som går till fel saker. Minst 10 personer dödades och 500 skadades under några intensiva veckor som delade det kurdiska folket. Lotten Collin hamnade på ett möte där besvikna och uppretade studenter samlats i aulan på universitetsområdet. För några veckor sen, den 21 maj, sände vi här i Konflikt ett unikt reportage inifrån Libyen, från Nafusabergen i den oåtkomliga västra delen av landet. Där har befolkningen sedan 3 månader envist hållit Gaddafi-trupperna stången, trots blockader, belägringar och ständig beskjutning. Media har hittills mest fokuserat på upproret i öster, i staden Bengazi, men området vid Nafusabergen är av lika stor, om inte större, vikt för regimen. Här finns oljeledningar, här fraktas nödproviant, vapen och även flyktingar över gränsen till Tunisien. Frilansjournalisten Urban Hamid reste till Nafusabergen och bevittnade krigets obarmhärtighet på nära håll. Han träffade läkare som tvingas operera med rostiga instrument, tonårspojkar som strider med gamla italienska gevär och såg hangaren vars ständigt minskade matreserver ska räcka till flera tusen människor. Han besökte också fängelset, där rebellerna precis tagit två gadaffi-soldater tillfånga när Urban klev in i den unkna, illaluktande cellen. Lotten Collin intervjuade också libyern Muhammed Habeish, som tillsammans med 9 andra svensk-libyer bestämt sig för att åka ner till Libyen för att ansluta sig till de oppositionella trupperna. Ordinarie Konflikt gör nu sommaruppehåll. Men lyssna på Konflikts reporter Randi Mossige-Norhems reportageserie Vredens blåbär, måndagar kl 14.30 i P1. En skön sommar önskar vi på Konfliktredaktionen och på återhörande den 27 augusti! Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin

Nu samlar sig även oppositionen i Saudi Arabien och har utnämnt fredag den 11 mars till en Vredes dag. Regimen manar till dialog och de får stöd av religiösa ledare som menar att revolten bryter mot islamiska lagar. En grupp som redan gått ut på gatorna är de saudier som tillhör den shiamuslimska minoriteten och frågan är vilken roll de kan komma att få i de förväntade demonstrationerna? Fler och fler diakoner och lekmän inom Svenska kyrkan ansluter sig nu till det så kallade påskuppropet mot utförsäkringar. Flera biskopar har också direkt eller indirekt stött de olika lokala uppropen men frågan är om det ligger i kyrkans uppdrag att begära en förändring av sjukförsäkringssystemet? I Frankrike har debatten om islam återigen blossat upp efter att president Nicolas Sarkozy och hans parti UMP har bestämt att islams roll i det franska samhället ska bli föremål för en nationell diskussion i början av april. Utspelet har kritiserats för att spela Marine Le Pen och hennes Front National i händerna och kritiken kommer också från Sarkozys egna led. I USA finns det flera olika religiösa grupper som håller benhårt på sina traditioner - amishfolket med sina ålderdomliga seder och de ortodoxa judarna till exempel. Mer okända är de tiotusentals ryssar, som är klädda som på den ryska landsbygden för hundra år och pratar en ålderdomlig ryska - trots att de flesta aldrig satt sin fot i Ryssland. De kallas för gammaltroende eller oldbelievers och de håller fast vid den kristna lära som gällde före år 1652. Frilansreportern Agneta Gustavsson har besökt en församling i Oregon. Utrikeskrönikan kommer från Caroline Salzinger i Berlin och handlar om politiska rallarsvingar på Askonsdagen och hur frågan om islams roll i Tyskland återigen tagits upp av politiker. Också i USA har islam debatterats i veckan. En republikans kongressledamot har föreslagit en speciell hearing om "homebound terrorism", det vill säga radikalisering av amerikanska muslimer. Reaktionerna har varit känslosamma och kritiker talar om att det börjar likna MC Carthy eran på 50 talet. Ginna Lindberg, Sveriges Radios korrespondent i Washington rapporterar. I januari möttes vi av glädjescener från folkomröstningen i Sudan där 98 procent röstade för en delning av landet och en egen stat. Det var ett historiskt val i ett land som i decennier präglats av blodigt inbördeskrig. Men de senaste veckorna har det kommit rapporter om stridigheter i områdena Jonglei och Abyei med många döda FN har i nuläget 10 000 soldater på plats i södra Sudan. Mitt i det instabila tillståndet finns ändå människor som är redo att påbörja det långa arbetet med att bygga upp ett självständigt Sydsudan. En av dem är pastor Isaiah Dau som intervjuvas av Sofia Bagge.