Podcast appearances and mentions of daniela marquardt

Ett akut behov av upprustning och Trumps handelskrig. Förväntningarna är nu skyhöga på att Tysklands nya troliga förbundskansler Friedrich Merz ska axla en ledarroll i Europa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den 6 maj kan Friedrich Merz tillträda som Tysklands nya förbundskansler. Men koalitionsfördraget som ligger till grund för regeringsbildningen mellan CDU och SPD bäddar för maktkamper. Och faktum är att det redan märks friktion i olika frågor. De inrikespolitiska turerna efter valet utspelar sig parallellt med att Europa nu ropar efter ett starkare Tyskland. ”Tyskland är tillbaka”, har Merz deklarerat till omvärlden. Men frågan är om den tillträdande kanslern kan leverera den stadga och handlingskraft som efterfrågas när Europa står mer ensamt? Och hur stor skillnad blir det med Merz vid rodret i Berlin? Han har tidigare bland annat sagt att Tyskland måste skicka långdistansroboten Taurus till Ukraina, men nu tycks ivern ha svalnat och Merz hänvisar till att ett sådant beslut måste tas i samråd med andra allierade länder.Medverkande: Parisa Höglund, programledare. Daniel Alling, korrespondent i Berlin. Daniela Marquardt, utrikesreporter på Ekot och tidigare korrespondent i Berlin. Programledare: Parisa HöglundProducent: Therese Rosenvinge

Tyskarna har sagt sitt nu väntar svåra förhandlingar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Asylpolitiken, infrastrukturen och industrin – listan kan göras lång för Tyskland som sannerligen inte saknar politikområden att ta tag i. Hur ska CDU och SPD överkomma de ideologiska motsättningarna för att få fart på Europas motor igen? Och hur stor påverkan får ytterhögerpartiet AfD som blev näst största parti i valet?Medverkande: Daniel Alling, Tysklandskorrespondent och Daniela Marquardt, utsänd reporterProgramledare: Marcus NilssonProducent: Tomas Eriksson

Innerhalb eines Jahres ermöglichte Daniela Marquardts Network Marketing Einkommen ihrem Mann, seine Arbeitszeit zu reduzieren. Nach drei Jahren und einer erfolgreichen Karriere bei Zinzino konnte er seinen Job nach 26 Jahren sogar ganz aufgeben. Heute widmet er sich einer Weiterbildung zum Social Media Manager, um Daniela und das gemeinsame Unternehmen zu unterstützen - eine Entwicklung, die mit einer humorvollen Anekdote begann: Daniela meldete ihren Mann unbemerkt an erster Stelle an, ohne dass er es wusste.

Från wir schaffen das till stängda gränser - så gick det till när Europa gjorde en helomvändning i synen på flyktingar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Migrationskrisen 2015 fick EU-samarbetet att skaka i grunden och orsakade sprickor även inom många länder. Hör om misslyckade försök till solidaritet, den kritiserade uppgörelsen med Giorgia Meloni och spelet bakom den nya migrationspakten. Med Susanne Palme, EU-kommentator, och Daniela Marquardt, tidigare korrespondent i Tyskland. Programledare: Ci HolmgrenTekniker: Jakob LalérResearch: Eva EricssonProducent: Linda Aktén

Matpriserna har ökat dramatiskt, fisk och mjölkprodukter framför allt. Orsakerna är flera, både kriget i Ukraina och klimatförändringar spelar in. Vad leder de ökade priserna till, och hur hanteras de i olika länder? Finns det till och med saker som har blivit bättre, för att människor fått upp ögonen för att maten är värdeful?Det pratar vi om i P4 Världen med Sara Heyman, korrespondent för global hälsa, som berättar om försörjningsläget i Afrika, där svält hotar på grund av kriget i Ukraina, och om varningsmärkning mot sjukdomar i spåren av dåliga matvanor i Latinamerika.Vi hör också Peder Gustavsson i Bangkok om att K-pop nu följs av K-food, och Carina Holmberg om sockerskatten i Norge. Daniela Marquardt, utsänd i Tyskland, berättar om hur omdaningen av livsmedelsproduktionen i mer klimatvänlig riktning försvåras av Ukrainakriget.Programledare: Kajsa BoglindProducent: Luise SteinbergerTekniker: Behzad Mehrnoosh

Ryssland har nu helt stoppat gasen till Europa. Detta ovanpå redan skyhöga priser och rekordinflation. Energikrisen fördjupas och EU:s energiministrar samlas till krismöte. Men vad kan EU göra? Rysslands agerande mot Europa beskrivs nu allt oftare i termer av ett energikrig. Gazprom har skyllt på reservdelsbrist, men i veckan har Ryssland också sagt rakt ut att gasstoppet genom Nord Stream 1 kvarstår tills sanktionerna mot Ryssland hävs. "Helt nya tongångar inom EU"I Europa växer oron inför vintern. Ett lapptäcke av åtgärder, stödpaket och subventioner har införts runt om i Europa. Tyskland kom i helgen med ett omfattande stödpaket för att hjälpa hushållen, men långt ifrån alla länder har råd att tackla krisen på samma sätt. Nu ökar pressen på EU att kliva in och göra om elmarknaden och det talas om nödåtgärder. Ett antal långtgående förslag ligger på bordet, så som pristak, beskattning av övervinster och att frikoppla gaspriset från elpriset. Hör om några av förslagen och vilken effekt åtgärderna skulle kunna få. Hör också om hur energikrisen slår olika hårt på olika håll i Europa. Och kan Putin lyckas med att så split i EU när det kommer till att stötta Ukraina? Medverkande:Claes Aronsson, programledare.Susanne Palme, Ekots EU-kommentator.Kristian Åström, Ekots ekonomikommentator.Daniela Marquardt, Tysklandskorrespondent.Producent: Therese RosenvingeTekniker: Joachim Persson

Hade omvärlden protesterat mer mot talibanernas skolförbud för flickor om vi inte varit så koncentrerade på kriget i Ukraina? Den senaste månaden har allt handlat om kriget i Ukraina av förklarliga skäl. Men i skuggan av det pågår en rad andra viktiga saker och i veckans P4 Världen berättar våra korrespondenter om några av dem. Sara Heyman, korrespondent för global hälsa, uppdaterar oss om covid-19 och pandemins framfart när vissa länder lyfter sina restriktioner samtidigt som Kina upplever en ny våg som skördar liv. Sydasienkorrespondent Naila Saleem rapporterar om utvecklingarna i talibanstyrda Afghanistan. Vi hör Marie Nilsson Boij inför det stundande valet i Frankrike och Daniela Marquardt är på plats i Budapest inför söndagens val i Ungern.Programledare: Kajsa BoglindProducent: Catarina Spåre GustafssonTekniker: Fabian Begnert

Chockhöga elpriser och klimatpanik har fått en del att se på kärnkraften med nya ögon. Men olika länder drar olika slutsater. Följ med till Tyskland, Frankrike och Kina för att höra hur man ställer sig till kärnkraften där, och hör om hur de stora kärnkraftsolyckorna i Fukoshima och Chernobyl har påverkat bilden av kärnkraften.Medverkande: Mikael Höök, forskare om globala energisystem vid Uppsala universitet, Marie Nilsson Boij, Pariskorrespondent, Daniela Marquardt, tidigare Berlinkorrespondent, och Hanna Sahlberg, Kinakommentator.Producent: Catarina Spåre GustafssonProgramledare: Kajsa BoglindTekniker: Ludvig Widman

Två kandidater gör sig redo att bli näste tyske förbundskansler. Men bara en kommer att få chansen. Vem lägger korten rätt i pokerpartiet och får leda Tyskland? Podden spelades in natten mot måndag innan valresultatet var helt klart. SPD utropades som största parti vid kl. 05 på måndagsmorgonen med 25,7 procent mot kristdemokratiska CDU/CSU:s 24,1 procent. Medverkande: Caroline Salzinger, Tysklands-korrespondent, Daniela Marquardt, tidigare Tysklands-korrespondent, Patrik Ahlqvist, TT:s utsända i Berlin, Jan Mosander, författare och före detta Berlin-korrespondent för Sveriges Radio, Jan Lewenhagen, författare och tidigare Berlin-korrespondent för Dagens Nyheter. Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist

Angela Merkel poserar med papegojor och CSU:s Markus Söder har visst inte öl i sin sejdel. Vi summerar en ovanlig valrörelse och frågar oss vad Greta-effekten kan betyda för det tyska valet. Medverkande: Caroline Salzinger, Tysklands-korrespondent, Daniela Marquardt, tidigare Tysklands korrespondent, Caroline Kernen, korrespondent med fokus på unga. Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist. 

Översvämningar och bränder har beskrivits som en apokalyps. Husbilar som hänger i träd medan politiker trampar i klaveret. Hur har Europa klarat katastrofsommaren och vad har hänt bakom kulisserna? Medverkande: Göran von Sydow, chef för myndigheten Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, Daniela Marquardt, Sveriges Radios utsända i Tyskland. Programledare: Claes Aronsson claes.aronsson@sr.se Producent: Ulrika Bergqvist ulrika.bergqvist@sr.se

Översvämningar och bränder har beskrivits som en apokalyps. Husbilar som hänger i träd medan politiker trampar i klaveret. Hur har Europa klarat katastrofsommaren och vad har hänt bakom kulisserna? Medverkande: Göran von Sydow, chef för myndigheten Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, Daniela Marquardt, Sveriges Radios utsända i Tyskland. Programledare: Claes Aronsson claes.aronsson@sr.se Producent: Ulrika Bergqvist ulrika.bergqvist@sr.se

Hon har haft ledartröjan för Europas viktigaste lag i 16 år. Borträknad men aldrig bortspelad. Vad har format de tyska kristdemokraternas Angela Merkel och hur har hon lyckats behålla makten? Fem radiokorrespondenter har kommit och gått i Berlin, det här är deras berättelse om pastorsdottern från Östtyskland som blev världens mäktigaste kvinna. Medverkande: Kristian Åström, Per Erenius, Daniel Alling, Daniela Marquardt, Caroline Salzinger.  Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist

Högerpopulismen i Europa ömsar skinn I Frankrike har Marine Le Pen gjort allvar sin avdemonisering av partiet Nationell Samling. Men i Tyskland går man i helt motsatt riktning. Hur långt kan de gå? Medverkande: Fanny Härgestam, författare till boken En by i Champange, Daniela Marquardt utsänd i Tyskland, Susanne Palme, EU-kommentator. Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist

Högerpopulismen i Europa ömsar skinn I Frankrike har Marine Le Pen gjort allvar sin avdemonisering av partiet Nationell Samling. Men i Tyskland går man i helt motsatt riktning. Hur långt kan de gå? Medverkande: Fanny Härgestam, författare till boken En by i Champange, Daniela Marquardt utsänd i Tyskland, Susanne Palme, EU-kommentator. Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist

Politiker som skott sig på pandemin skakar tysk politik när supervalåret inleds med två viktiga delstatsval. Hur stukat är Merkels CDU? Hör också Europapoddens största snackis - någonsin. Medverkande: Caroline Salzinger, korrespondent Berlin,  Daniela Marquardt, tidigare Tysklandskorrespondent, Susanne Palme, EU-kommentator Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist

Politiker som skott sig på pandemin skakar tysk politik när supervalåret inleds med två viktiga delstatsval. Hur stukat är Merkels CDU? Hör också Europapoddens största snackis - någonsin. Medverkande: Caroline Salzinger, korrespondent Berlin,  Daniela Marquardt, tidigare Tysklandskorrespondent, Susanne Palme, EU-kommentator Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist

Pandemin ramar in det tyska valåret som startat med vaccindebatt och restriktioner. I veckan ges ett första svar i spelet om vem som ska leda Europas största ekonomi när Angela Merkel lämnar scenen. Medverkande: Susanne Palme, Caroline Salzinger, Daniela Marquardt. Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist Tekniker: Marie Persson Europapodden europapodden@sverigesradio.se

Pandemin ramar in det tyska valåret som startat med vaccindebatt och restriktioner. I veckan ges ett första svar i spelet om vem som ska leda Europas största ekonomi när Angela Merkel lämnar scenen. Medverkande: Susanne Palme, Caroline Salzinger, Daniela Marquardt. Programledare: Claes Aronsson Producent: Ulrika Bergqvist Tekniker: Marie Persson Europapodden europapodden@sverigesradio.se

Om den mörka konspirationsteorin Qanon där president Donald Trump ses som en frälsare. En konspiration som kan få betydelse för presidentvalet. Medverkande: Annie Kelly, Qanon-expert, Catie Stewart, kampanjchef, Kent Werne, författare, Michael Walter, anhängare till Qanon, Gabriel Wernstedt, Säkerhetspolisen, Alex Kaplan, Media Matters, Joe Uscinski, University of Miami,  Scott Taylor, statsvetare. Tack till Frank Radosevich Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Producent: Katja Magnusson katja.magnusson@sr.se Reportrar: Robin Olin, Cecilia Khavar, Daniela Marquardt, Anja Sahlberg Tekniker: Joel Löf

Tyskland tar över som ordförandeland när kontinentens öde ligger i vågskålen. Samtidigt har Sveriges utrikesminister hamnat i blåsväder. I säsongens sista avsnitt av Europapodden fördjupar vi oss i helgens EU-toppmöte och Tysklands kommande ordförandeskap. Angela Merkel har både en pandemi och ekonomisk kris att hantera i höst. Dessutom så närlyssnar vi på utrikesminister Ann Lindes uppmärksammade intervju med tyska Deutsche Welle. Medverkande: Susanne Palme, EU-kommentator, Margareta Svensson, Sydeuropakorrespondent, Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent och Daniela Marquardt, utrikesredaktör på Ekot och tidigare korrespondent i Berlin. Programledare: Claes Aronsson Producent: Björn Barr Tekniker: Jari Hänninen Europapodden europapodden@sverigesradio.se

Tyskland tar över som ordförandeland när kontinentens öde ligger i vågskålen. Samtidigt har Sveriges utrikesminister hamnat i blåsväder. I säsongens sista avsnitt av Europapodden fördjupar vi oss i helgens EU-toppmöte och Tysklands kommande ordförandeskap. Angela Merkel har både en pandemi och ekonomisk kris att hantera i höst. Dessutom så närlyssnar vi på utrikesminister Ann Lindes uppmärksammade intervju med tyska Deutsche Welle. Medverkande: Susanne Palme, EU-kommentator, Margareta Svensson, Sydeuropakorrespondent, Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent och Daniela Marquardt, utrikesredaktör på Ekot och tidigare korrespondent i Berlin. Programledare: Claes Aronsson Producent: Björn Barr Tekniker: Jari Hänninen Europapodden europapodden@sverigesradio.se

Idag 30 år sedan Berlinmuren föll. Direktsänt från Berlin. Polis, avspärrningar och statsbesök kunde inte stoppa oss vid Bernauerstrasse där delar av muren står kvar. Medverkande: Caroline Salzinger, Berlinkorrespondent, Daniela Marquardt, tidigare Berlin-korre Berlin och Klaus-Jürgen Liedke, författare och översättare.

Trots att 30 år har gått sedan murens fall är Tyskland fortfarande ett delat land både politiskt och ekonomiskt. Europapodden åker till Berlin för att uppmärksamma att det har gått 30 år sedan muren som delade Tyskland och Europa i ett öst och ett väst föll. Men tittar man på statistik över invånarnas utbildning, inkomst och arbetslöshet i de forna länderna verkar åtminstone en del av splittringen bestå. Medverkande: Caroline Salzinger, Tysklandskorrespondent, Daniela Marquardt, tidigare Tysklandskorrespondent och Alexander Finger, översättare och tolk Programledare: Claes Aronsson Producent: Björn Barr

Europa håller andan inför den 31 oktober då Storbritannien ska lämna EU. Men kommer Boris Johnsons plan att lyckas och vilka andra oroshärdar syns på kontinenten? Är det Boris Johnsons brexitplaner, Robert Habecks tyska hårrufs eller EU-toppen Simone Weyands hårda nypor som kommer att dominera Europas politik i höst? I säsongens första avsnitt av Europapodden skriver vi en fusklapp inför vad som sannolikt kommer att bli en turbulent tid och presenterar poddens nya programledare. Medverkande: Claes Aronsson, Daniela Marquardt, Filip Kotsambouikidis, Margareta Svensson och Andreas Liljeheden Programledare: Caroline Salzinger Producent: Björn Barr

Hur ska det gå efter Merkel? Var får jag bästa knödeln? Är lägenheter fortfarande överkomliga i Berlin? Telefonnummer: Till vår telefonsvarare om du ringer före sändningen: 08 784 3951 Till vår sluss om du vill vara med i programmet (och det vill du väl?): 08 22 45 00. Mail: korrespondenterna@sverigesradio.se Eller använd vårt facebookkonto om det passar dig bättre (Radiokorrespondenterna). https://www.facebook.com/srkorrespondenter/ Programledare: Daniela Marquardt Bisittare: Jan Lewenhagen. f.d. korrespondent för DN i Tyskland. Producent: Minna Grönfors

Idag gör vi utblickar i centrala Europa. Intressanta saker händer i Slovakien. Hur mår Österrike efter vårens stormar. Och hur känns det att kallas fröken av sin granne i Berlin? Dessutom en akronym att vänja sig vid - AKK. Gäster: Ingmar Karlsson, f.d. ambassadör och författare till "Det omaka paret" om Tjeckien och Slovakiens historia. Nikolai Atefie, österrikisk frilansjournalist. Lina Lund, Dagens Nyheters korrespondent i Tyskland. Programledare: Fru Daniela Marquardt Bisittare: Herr Dan Ekholm, YLE Producent: Fru Minna Grönfors

I dagens program tar vi upp den tyska bilindustrin och kärleken till bilen och den fria farten. Dessutom berlinskt vardagsliv. Vi vänder och vrider på det tyska vardagslivet med infrastruktur, kommunikation, konsumtion och en och annan anekdot. Dagens gäster är: Alexander Budde, frilansjournalist. Frederik Bombosch, reporter på Berliner Zeitung. Programledare: Daniela Marquardt Bisittare: Dan Ekholm, utrikeskorrespondent på YLE Producent: Minna Grönfors

I dagens program tar vi upp hur Tysklands historia påverkar dagens samhälle. Bisittare är finska YLE:s Tysklandskorrespondent Dan Ekholm. Tysklands historia tynger bitvis dagens samhälle och människor som både lever där men också de som lämnade landet. Och hur tacklar grannarna att en finsk barägare i Berlin visar sig var aktiv i en vänförening för gamla SS-veteraner? Gäster: Cordelia Hess, professor i historia, universitetet i Greifswald. Astrid Seeberger, läkare och författare. Nina Röhlcke, teaterproducent och kulturråd i Berlin. Programledare: Daniela Marquardt Bisittare: Dan Ekholm Producent: Minna Grönfors

Europa går till valurnorna och Ekots lördagsintervju ägnar hela programmet åt valet till Europaparlamentet. Vilka frågor har dominerat valrörelserna runtom i Europa? Våra korrespondenter Margareta Svensson, Claes Aronsson, Daniela Marquardt och Milan Djelevic är med direkt. Hur har EU förändrats sedan förra valet och hur väl rustat är samarbetet inför framtiden? Samtal med Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent. Därefter om migrationsfrågan som dominerat EU-debatten de senaste åren. Samtal med Alice Petrén, migrationskorrespondent. Till sist om europeisk identitet. Finns det en sådan och vilken roll spelar den i sådana fall för EU-samarbetet? Samtal med Elisabeth Niklasson, doktor i arkeologi, verksam vid Stanforduniversitetet i USA och Mats Andrén, professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet. Programledare: Cecilia Bodström Producent: Viktor Mattsson

Om ombytta roller i revoltens svallvågor: Nu ängslas auktoritära arabledare för framtiden när tunisierna visar arabvärlden att förtrycket kan brytas. Och den tunisiska regimens allierade i Väst vänder villigt blad och välkomnar de krafter som störtade tidigare vännen Ben Ali. Har Tunisien öppnat vägen för en arabisk vår? Hör röster från Tunis, Kairo, Alger och Paris. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den gångna veckans snabba händelseutveckling i Tunisien har nog överrumplat de flesta. Ingen kunde ana att Zine El Abidine Ben Ali efter 23 år på presidentposten och med ett allt hårdare grepp om makten skulle lämna landet så brådstörtat.Vi backar tillbaka i tiden - så här lät det för bara en vecka sedan på Sergels torg i Stockholm. Det hade då inte gått mer än ett dygn och den landsflyktige Ben Alis efterträdare på presidentposten hade både hunnit utnämnas och avgå. Konflikts Daniela Marquardt var där och träffade Asma Ben Ameur. En vecka senare talades de vid igen. Det har varit en dramatisk vecka i Tunisien. En ny övergångsregering bildades men det dröjde inte länge förrän de nya ministrarna började hoppa av en efter en. Överlevarna från den gamla regimen lämnade det maktbärande RCD och medan ilskna demonstranter slet loss partisymbolerna från partihögkvarterets fasad började också den inre upplösningen av det allsmäktiga partiet.Ben Ali-klanens tillgångar började tas i beslag och i deras palats härjade plundrare. Löften utfärdades om fria val, amnesti åt politiska fångar, pressfrihet och utredning av de tidigare makthavarnas affärer. Det mesta återstår att göra i Tunisien och många fallgropar och konfliktrisker kantar vägen men utsikterna om en ny demokratisk ordning har tänt hopp såväl i som utanför Tunisien. Veckan har också varit full av spekulationer. Kommer revolten i Tunisien att utlösa en dominoeffekt? Vilken blir i så fall nästa regim att falla? Det enda vi vet säkert är att Mohammed Bouaziz - den arbetslöse studenten som tände eld på sig själv och utlöste upproret i Tunisien - har fått flera efterföljare i Egypten, Algeriet och Mauretanien. Gäster med på telefon: Kristina Aboulghar, sjukgymnast lever i Egypten sedan 45 år.Ibn Kafka, svensk-marockansk bloggare som har rest och bott på olika håll i Nordafrika. En av de frågor som ständigt återkommer i diskussionen om hur man nu går vidare, är hur snabbt man ska göra sig av med det gamla gardet. Vissa förordar en slags pragmatisk hållning - nu måste man framför allt se till att få ett fungerande styre, och då är det oundvikligt att en del gamla tjänstemän och funktionärer med praktisk kunskap om verksamheten arbetar vidare. Medan andra vill göra rent hus med alla som på något sätt var delaktiga i den gamla regimen. Bland alla dem som nu deltar i att forma framtidens Tunisien finns den framstående människorättsaktivister, journalisten och författaren Sihem Bensedrine. Daniela Marquardt ringde upp henne i Tunis. Efter Tunisiens "Jasminrevolution" har det talats mycket om spridningseffekter i arabvärlden. Kommentatorer har varit snabba att dra paralleller mellan Tunisien och Algeriet, där det också har förekommit våldsamma kravaller den senaste tiden och där flera unga människor i desperation har tänt eld på sig själva. Men verkligheten i Algeriet - ett land rikt på naturresurser men med en fattig befolkning - skiljer sig från grannlandet, där förhållandet är det omvända - få naturresurser men en mer välmående befolkning. Men framför allt skiljer sig det politiska klimatet och de politiska erfarenheterna åt. Statsvetaren Karim Amellal, själv med rötter i Algeriet, anser att minnena av 90-talets inbördeskrig i landet gör att det finns en rädsla för vad alltför omfattande protester kan leda till. Men Zine Cherfaoui, journalist på den algeriska dagstidningen El Watan, är optimist. Förändringar tar tid säger han till frilansjournalisten Anja Sahlberg. Är det nåt land som har fått stå i skamvrån den gångna veckan så är det väl Frankrike som har kommit att bli något av en symbol för den realpolitiska egennyttan som går före de demokratiska värden man säger sig försvara - även om Frankrike på inget sätt är unikt. Hård kritik har riktats mot den franska uttalanden till stöd för Ben Ali. Jordbruksministern Bruno Le Maire uttryckte till exempel att ex-diktatorn "har gjort mycket för Tunisien" och att "många har gjort en orättvis bedömning av honom", och den franske kulturministern Frédéric Mitterrand sa i fransk tv att det är "överdrivet att kalla Tunisien en otvetydig diktatur". Mest kritik har utrikesministern, Michèle Alliot-Marie, fått utstå för att hon, samtidigt som tunisisk polis sköt ihjäl unga demonstranter, erbjöd polisstöd, för att återställa ordningen i Tunisien - utan att nämna ett ord om de krav på demokrati och yttrandefrihet, som framfördes på Tunisiens gator. Anja Sahlberg gav sig ut bland de många demonstranterna i Paris, för att höra hur de ser på Frankrikes förhållande till Tunisien. Det är inte bara Frankrike som kritiserats, för sina vänskapliga relationer med Ben AlisTunisien, utan även USA. Juan Cole är professor i samtidshistoria vid universitetet i Michigan och är författare till flera böcker om Mellanöstern. Han driver också bloggen Informed Comment där han ger korta analyser och uppdateringar om läget i arabvärlden. Han hävdar att USA:s politik att sprida demokrati snarare har handlat om hot än om möjligheter. Rami G Khouri, leder Issam Fares Institute of Public Policy and International Affairs vid det amerikanska universitet i Beirut, och är en flitigt anlitad kolumnist i internationella dagstidningar. Han understryker att terror- och islamistskräcken också är något som arabiska ledare som Ben Ali gärna spelar på. Konflikts Ira Mallik har intervjuat dem. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

Om FN:s och Iraks vädjanden till Sverige att låta bli, men efter helgernas tillfälliga uppehåll förbereds nu nya flyg för irakier som nekats asyl, tillbaka till Irak där våldet inte vilar. Hör Iraks Sverigeambassadör ifrågasätta tvångsutvisningarna, och Migrationsverket om varför det visst går att utvisa till Irak medan UNHCR säger bestämt nej. Möt också en ung kvinna i skräckfylld väntan på nästa transport. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sverige är ett av få länder, tillsammans med Norge, Danmark och Storbritannien, som med tvång utvisar irakier som inte beviljats asyl här. Sedan Sverige och Irak undertecknade ett samarbetsavtal om återtagande för snart tre år sedan har drygt 800 personer flugits tillbaka till Irak mot sin vilja. De återvänder till ett land där våldet jämfört med de värsta åren 2006 till 2008 har minskat betydligt, men fortfarande är ett ständigt närvarande hot i stora delar av landet. Och trots att det ofta riktas mot vissa grupper - poliser, religiösa minoriteter, attentat mot kristna som varit särskilt uppmärksammade på sistone - så fortsätter det att drabba urskillningslöst och framför allt civila. Säkerheten vilar nu i irakiska händer sedan merparten av de amerikanska styrkorna har lämnat landet och de som är kvar har dragit sig tillbaka till sina baser. Men på många håll är polisen mer upptagen med att skydda sina egna mot attacker från olika milisgrupper, än att skydda de irakiska medborgarna. Efter en nio månader lång dragkamp har nu en regering kommit på plats. Men den är mer präglad av intern maktkamp och ovisshet än en tydlig färdriktning för Irak, där det mesta återstår att bygga upp efter kriget, från fungerande el- och vattenförsörjning till en verklig demokrati och rättsstat.Mot bakgrund av de många och svåra problemen har FN:s flyktingkommissariat varit mycket kritiskt mot tvångsutvisningarna av irakier till ett land som i många delar inte fungerar, där återvändande flyktingar har ytterst svårt att bygga upp en trygg och säker tillvaro och istället hamnar i nytt flyktingskap, inom eller utanför landet. Gäster: Liv Feijen, ansvarig för den juridiska avdelingen på UNHCR:s Nordenkontor i Stockholm Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket. Vid ett seminarium om Irak, som hölls i Riksdagshuset för en månad sedan redogjorde Carolyn Ennis, ansvarig för skyddsavdelningen på UNHCR:s kontor i Bagdad på plats, för varför UNHCR anser att inga människor ska skickas tillbaka till tvång till Irak. På plats var också Pascal Warda, före detta migrationsminister i Irak, som själv är kristen och nu leder människorättsorganisationen Hammurabi, som särskilt värnar om etniska minoriteters rättigheter i Irak. "Så fort vi känner lite hopp om att det lugnar ner sig, bryter en ny våldsvåg ut", sa hon till Konflikts Daniela Marquardt när hon berättade om hoten mot de kristna i Irak. Just nu väntar minst 2600 irakier på att utvisas från Sverige till Irak med tvång. En del av dem sitter inlåsta på Migrationsverkets förvar i Flen, Märsta, Örkelljunga och Göteborg. Fadi från Mosul har fått avslag på sin asylansökan, i stället har han nu vänt sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Nu är det domstolen där som avgör hans öde. Zeinab sitter i förvar i väntan på utvisning. Hon berättar att hon greps av polisen, när hon säkte hjälp i samband med att hon misshandlats av den man hon bodde hos. Konflikts Randi Mossige-Norheim har även talat med juristerna Olle Hancock och Simon Andersson, som båda menar att det blivit allt svårare för asylsökande från Irak att få sina flyktingskäl godkända. Det har snart gått tre år sedan Sverige och Irak undertecknade det avtal som reglerar återsändningen av irakier som nekats asyl i Sverige. I avtalet står att det i första hand ska vara frivilligt, att det ska ske stegvis och humant och att hänsyn ska tas till förhållandena i Irak. Från irakisk sida växer nu kritiken mot hur avtalet efterlevs i praktiken. I veckan betonade Iraks migrationsminister Dindar Nejman att irakier som inte beviljas asyl inte ska tvingas tillbaka till Irak mot sin vilja. Och han tänker nu öka ansträngningarna för att förmå länder som Sverige att upphöra med tvångsavvisningarna. Det berättade Iraks Sverigeambassadör Hussain Al Ameri när Daniela Marquardt träffade honom, och fortsatte med att säga att det kan vara läge att se över avtalet. De här är inte första gången det riktas kritik mot avtalet från irakiskt håll. Redan 2009 sa den dåvarande irakiska migrationsministern att det inte finns någon överenskommelse om utvisningar med tvång på det sätt som sker. Men Sveriges migrationsminister Tobias Billström tonade ned kritiken när Ira Mallik ringde upp honom. Han framhöll istället att samarbetet med Irak fungerar mycket bra, och att avtalet ligger fast. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

Om dönerdimmor, glöggångor och en debatt som kan vara avgörande för hela Europas framtid. Konflikt sänds direkt från Berlin, där integration, identitet och islam är på allas läppar. Är det tysknationalismens återkomst vi ser? Hör om tyska tabun som bryts, om turkättlingars trytande tålamod, och om ett Tyskland som finner sin plats i världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Konflikt idag fortsätter vi att undersöka frågan om integration, som vi senast tog upp i programmet den 20 november. Det är ju ett ämne som har diskuterats allt mer intensivt inte bara i Sverige utan hela Europa på senare tid. Det är en fråga som både är känslig, och samtidigt fungerar som en slags mätare av ett lands tillstånd och självbild. Vi har valt att titta utifrån en tysk horisont, just för att frågan här är så laddad på flera nivåer - både av Tysklands historiska erfarenheter, och av Tysklands växande roll på den internationella scenen idag. Här har ju temat blivit särskilt brännbart efter att socialdemokraten och förre ledamoten i centralbankens styrelse Thilo Sarrazin för tre månader sedan kom ut med sin bok, Tyskland avskaffar sig självt, ett statistik-tätt paket kryddat med genetiska förklaringsmodeller, något som han också delvis har tagit avstånd från i efterhand. Men tiden har knappast fått tyst på den intensiva debatt han väckte. Sedan dess har flera böcker kommit ut som reagerar på Sarrazins utläggningar om problemen med invandrarnas bristande integration i Tyskland. Det går inte en dag utan att man läser, hör och ser något med anknytning till Sarrazin. Det behöver inte ens ha med integrationsfrågan att göra - han har blivit till ett fenomen som man förhåller sig till oavsett om det handlar om integration eller helt andra frågor. Medierna är fyllda med inlägg i integrationsdebatten. Och Berlins engagemangskalendrar erbjuder dagligen någon aktivitet med anknytning till ämnet. Konflikts Daniela Marquardt besökte en av dessa samtalsrundor. Tamar Jacoby är amerikansk journalist, som varit redaktör på ansedda medier som New York Review of Books och New York Times. Numera verkar hon politiskt genom sin organisation Immigration Works som vill underlätta migration till USA. Och sedan i höstas är hon i Berlin för att jämföra migrations- och integrationspolitik i USA och Europa. Utbildning är ett ämne som har diskuterats flitigt här i Tyskland under den gångna veckan. Nervositeteten var stor inför presentationen av PISA-studien som mäter skolelevers kunskapsnivå i OECD-länderna. Här bävade man inför de nya resultaten - och spekulerade ivrigt dagarna innan studien offentliggjordes. Minnet av PISA-chocken som man fortfarande talar om här - när den första studien för nio år sedan visade överraskande dåliga resultat hos tyska elever, lever kvar som något av ett trauma. För utbildning är väldigt viktig här - och när integrationsfrågan debatteras är det ofta utbildning som beskrivs som nyckeln för en lyckad integration. I det särskiljande tyska skolväsendet, där man tidigt separerar elever som bevisar sin studiemotivation från andra, lyckas få elever med invandrarbakgrund skaffa sig högskolebehörighet. OECD konstaterar att i inget annat Västland har invandrare så svårt att ta sig in på universitetet som i Tyskland. Och svårast är det för dem som går i skolor där merparten av eleverna har utländsk härkomst. Sveriges Radios Tysklandskorrespondent Caroline Salzinger begav sig till Skalitzerskolan i Kreuzberg där tre av fyra elever har invandrarbakgrund. Om skolan är den plats som ofta framställs som epicentrum för integrationsproblem i Tyskland så är fotbollsplanen i stället den plats som gärna hålls fram som förebilden - här kan alla mötas, oavsett bakgrund, och förenas i ett gemensamt mål. En bild som förvisso också rymmer en hel del förenkling och idyllisering. Men en som har tagit det som sin uppgift att göra verklighet av bilden är tränaren Ahmet Yilmaz, som själv kommer från Turkiet. I klubben FC Internationale tränar han 28 barn från 11 olika länder. Här finns inga integrationsproblem, tvärtom är det en tillgång att vi kommer från så många olika håll i världen, säger han och uppmuntrar samhället runtom att lära av fotbollen - hur man kan förenas för att lösa en gemensam uppgift. Debatten om integration påverkar ju också bilden av Tyskland i utlandet - och den gör det säkerligen inte till vår fördel, säger Volker Perthes, chef för det Utrikes- och säkerhetspolitiska institutet Stiftung Wissenschaft und Politik i Berlin. Perthes röst ofta hörs i internationella medier när man söker tyska kommentarer till internationella händelser. Både Tysklands storlek och historia gör ju att man tittar extra noga på ur vi hanterar de här frågorn, sa Volker Perthes när Daniela Marquardt träffade honom. Gäster i studion är Fredrik Persson, historiker från Lund men nu verksam vid Humboldtuniversitetet och kulturskribent, som framför allt kan läsas i Sydsvenska Dagbladet, samt Carl-Johan Blydal, statsvetare vid Humboldtuniversitet - just klar med en avhandling om svensk utrikespolitik - och som till nyligen arbetade som politisk sekreterare åt CDU-förbundsdagsledamoten Christoph Bergner. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ivar Ekman

Om bomber i Nordstan, BBC-bekymmer och besegrade terrorister. Vad händer egentligen i kriget mot terrorismen? Terrorvarningarna duggar tätt, men samtidigt säger många att al-Qaida är knäckt och kriget över. Vem ska man tro på? I en värld där sanningen alltid är hemligstämplad finns inga tydliga svar att ge. Däremot kan man ge glimtar. Hör rapporter från krigets fronter - från Washington, Göteborg och den eviga arabiska gatan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På senare tid har vi hört USA:s justitieminister Eric Holder mana amerikanska medborgare på resa i Europa att vara på sin vakt och undvika stora folksamlingar. Vi har hört Frankrikes inrikesminister säga att ”hotet är på riktigt och vår vaksamhet total”. Och vi har hört den vanligtvis återhållsamme tyske inrikesministern Thomas de Maizière försöka klargöra hotbilden: ”Det finns grund för oro men ingen grund till hysteri”. Vad är det egentligen som pågår? Under hösten har varningarna om förestående islamistiska terrorattacker avlöst varandra. Är det terroristhotet som ökar eller är det här resultatet av ett effektivare spanings- och polissamarbete över gränserna som kom till stånd efter terrorattackerna den 11 september 2001? Och lever vi fortfarande i något slags övergående undantagstillstånd – det gäller bara att hitta rätt metod att undanröja hotet – eller är det här en ny vardag som vi kommer att behöva vänja oss vid och som håller på att institutionaliseras inte minst genom alla de lagar som har kommit till sedan 2001. Det är mycket vi inte kan och inte får veta i frågor om terrorhot. Förundersökningar pågår. Källor får inte avslöjas. Men tittar man på information som är tillgänglig kan man till exempel läsa Europols sammanställning av terrorläget de senaste åren. Där kan man läsa att antalet terrorattacker under förra året fortsatte att minska. Och när det gäller vem som är förövare ger Europols statistik också en annan bild än den gängse som förmedlas i mycket av medierapporteringen. Av 294 genomförda eller misslyckade försök till terrorattentat låg islamister bakom ett – medan separatister i Spanien och Frankrike stod för den överväldigande merparten – 237 attacker. Och vänster- och anarkistgrupper stod för resterande 56 händelser. Vad händer då här i Sverige? Sen ett par år har den svenska Säkerhetspolisen en femgradig hotbildsskala, inte helt olik den amerikanska, där 1 står för den lägsta nivån – ”Inget hot” – och fem står för den högsta – "Mycket högt hot". För första gången sedan skalan infördes höjdes den 1 oktober i år bedömningen från en tvåa – ”Lågt hot” – till en trea – ”Förhöjt hot”. Vad det innebär konkret kan Säpo inte säga – eftersom informationen som bedömningen bygger på är sekretessbelagd. Men kanske var ingripandet vid det misstänkta bombhotet mot Göteborg den 30 oktober en konsekvens av det förhöjda hotläget. På några få dagar utspelade sig ett drama som höll befolkning och media på halster: fyra personer greps, misstänkta för att ligga bakom det värsta hot som Sverige utsatts för sedan kriget mot terrorismen började. Stämpling till terrorbrott lydde brottsrubriceringen. Men efter all uppståndelse då blev det märkligt tyst. Så vad var det som hände, när varningarna om bomber i Nordstan började spridas en fredag för fyra veckor sen. Konflikts Lotten Collin åkte till Göteborg för att försöka hitta ett svar. Sedan terrorattentaten den 11 september 2001 har det flätats allt tätare nätverk av kontakter, övervakning och informationsutbyte över världen för att snabbt kunna sprida uppgifter som kan förhindra nya attentat. Och på motsvarande sätt har också de myndigheter som verkar inom rättsväsende, säkerhet och gränsbevakning på nationell nivå fått mer resurser och knutits närmare varandra i syfte att skapa så finmaskiga nät att inga terrorister ska kunna slinka igenom. Men nio år efter de förödande attentaten ställs allt oftare frågan hur effektiv den här verksamheten egentligen är? De varningar om terrorhot som har duggat så tätt under hösten – är de ett utslag av underrättelsetjänsternas misslyckande eller snarare resultat av noggrant spaningsarbete? Eller är de produkter av en apparat som producerar oceaner av information som ingen har möjlighet att granska eller värdera? ”I USA har den topphemliga värld som regeringen skapade efter 11-septemberattentaten vuxit sig så stor, så otymplig och så hemlighetsfull att ingen vet hur mycket pengar den kostar, hur många människor den försörjer, hur många projekt den omfattar eller hur många organisationer som gör samma jobb.” Med de orden inleds tidningen Washington Posts mest omfattande granskning som har dokumenterat ”en alternativ geografi över USA”, som de själva kallar det. Reportagen och en omfattande webbplats som publicerades i somras ger för första gången en överblick över det myller av myndigheter och privata företag med uppgift att garantera USA:s nationella säkerhet - en överblick som inte ens regeringen har. Den flerfaldigt prisbelönade och högt respekterade Washington Post-reportern Dana Priest, ledde tillsammans med sin kollega William Arkin kartläggningen av USA:s mest hemliga verksamhet. Det går inte att vinna kriget mot al-Qaida genom att döda dem. Det sa flera av de höga militära ledare som Dana Priest intervjuade för sin omfattande granskning av det topphemliga USA. Politisk dialog, ekonomisk utveckling – sådana saker är förmodligen viktigare än militär styrka och underrättelseverksamhet. Men där har vi inte alls gjort tillräckligt, sa Washington Posts flerfaldigt prisbelönade reporter Dana Priest till Konflikts Daniela Marquardt. På andra sidan Atlanten kan hennes journalistkollega och Mellanösternanalytikern vid BBC World Service, Magdi Abdelahadi se konsekvenserna av den försummelsen när han reser i Arabvärlden. Och just nu upplever han också för egen del hur en onyanserad rädsla för terrorhot kan slå över i vad han upplever som överdriven paranoia, som riskerar att göra mer skada än nytta. Magdi Abdelhadi kommer ursprungligen från Egypten. Han lämnade sitt hemland för mer än 30 år sedan och lever sedan dess i västvärlden. Sedan över 15 år arbetar han vid BBC i London. Och dessförinnan levde han i Sverige och är sedan dess svensk medborgare. Många svenska lyssnare minns säkert hans uppskattade sommarprogram för några år sedan. I juni ansökte han om visum till USA. Han behövde åka dit för att göra intervjuer till sin dokumentärserie om det Muslimska Brödraskapet. Men än idag, efter mer än fem månader, väntar han på besked. Han har ringt. Han har skrivit. Hans chefer på BBC har kontaktat den amerikanska ambassaden. Men inga besked ges. Inte varför det dröjer eller hur länge det kommer att dröja, berättade han för Daniela Marquardt. Men hur går det då för den rörelse som – åtminstone i västvärldens ögon intar en särställning bland radikala islamistiska krafter i Mellanöstern? Al-Qaida var organisationen som en gång attackerade USA, och fortfarande refereras så gott som alltid till al-Qaida när islamistiskt inspirerad terrorism är aktuell – om en komplott inte al Qaida-styrd, så är den åtminstone al-Qaida-inspirerad, eller al-Qaida-influerad, eller al-Qaida-lik. Dessutom finns numera flera al-Qaida-franchiseorganisationer, som i Nordafrika och i Jemen, och med dom en hel förkortningsdjungel, som AQIM, AQAP och AQ central. Men hur starkt är egentligen al-Qaida idag? Är rörelsen en ledande kraft i den konservativa, religiösa våg som bedömare som Magdi Abdelhadi menar drar över Mellanöstern? Konflikts Ivar Ekman ringde en av världens främsta experter på islamism, den amerikansk-libanesiske professorn Fawaz Gerges, för att få reda på hur al-Qaida mår idag. Svaret blev en överraskning. Programledare: Daniela MarquardtProdcuent: Ivar Ekman

Om gränser som gynnar internationell brottslighet men reser murar mot människor som möter döden i jakten på ett drägligt liv. Följ med till mexikanska Juárez - mönsterstaden som föll ner i djupaste misär. Konflikt om ett internationellt säkerhetshot som sprider sig i globaliseringens nya gränsland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I år har Mexiko slagit på stort och firat sina revolutioner för hundra och för två hundra år sedan med överväldigande fyrverkerier och extravaganta festligheter. Men revolutionsjubiléernas överdåd har också väckt en bitter bismak, i landet där mer än halva befolkningen lever i fattigdom och där kriget mot drogkartellerna har dragit in Mexiko i en snabbt accelererande spiral av våld, laglöshet och korruption.28 000 människor har dött sedan president Felipe Calderón 2006 förklarade krig mot den organiserade brottsligheten och skickade ut tusentals militärer och poliser på gatorna för att bekämpa de mäktiga kartellerna. Och dödssiffrorna fortsätter att stiga.Allt fler talar om Mexico som en nation i sönderfall. Och i USA ser man på grannen i söder med tilltagande oro. Sedan den så kallade Mérida-planen - för att bekämpa droger och våld i Mexiko och Centralamerika - sattes i verket för fyra år sedan - har USA spenderat en och en halv miljard dollar - mer än tio miljarder kronor - mestadels på utrustning och träning av Mexikos militär och polisstyrkor.Men säkerhetsstyrkorna anklagas för att själva spä på våldet. Enligt människorättsorganisationer är de skyldiga till grova övergrepp - mord, tortyr, våldtäkter och misshandel. Samtidigt skärper USA sin gränsbevakning för att hindra våldet att spilla över från Mexico. Aldrig har så många vakter varit utposterade utmed den drygt 3000 kilometer långa gränsen och nyligen godkände president Obama pengar till ytterligare 1 500 gränsvakter och förarlösa plan som ska övervaka gränsen.Men medan fattiga människor som söker en drägligare tillvaro i USA får allt svårare att passera gränsen tycks den kriminella trafiken fortsätta utan större problem. Knarket forslas norrut till en omättlig marknad i USA. Pengarna från försäljningen tas tillbaka till Mexiko för att tvättas innan de återvänder till USA för att skaffa vapen som sen smugglas tillbaka till de mexikanska knarkkartellerna. Värst drabbad av våldet är den mexikanska gränsstaden Ciudad Juárez. Bara där har över 6000 människor har dödats i knarkkriget de senaste två åren. Men var börjar allt egentligen - var finns ansvaret för detta kaos? Konflikts reporter Lotten Collin gav sig ut på en lång rest utmed den mexikansk-amerikanska gränsen för att söka svar. Trots alla insatser för att bekämpa narkotikahandeln som navet i den mexikanska våldsspiralen, så har varken tillgången på droger minskat eller den organiserade brottlighetens makt kringskurits. Däremot har våldet ökat sedan Felipe Calderon satte in militären i knarkbekämpningen 2006. Och USA har anklagats för att underblåsa det genom att förse Mexiko med militärt stöd och pengar. Vanda Felbab-Brown, är forskare vid Brookings Institute i Washington med inriktning på narkotikabekämpning och säkerhetshot. Hon understryker att det våld som idag plågar Mexiko är en konsekvens av den mexikanska regeringens misslyckande. Men en viktig förändring är också att USA på senare tid har börjat medge att det finns ett amerikanskt ansvar, förklarade Vanda Felbab-Brown när Konflikts Ira Mallik ringde upp henne i Washington. Och det handlar om att man erkänner att den amerikanska efterfrågan på droger är motorn i den internationella droghandeln. Socialt och politisk missnöje är inte längre faktorer som i sig utlöser konflikter inom eller mellan länder. Däremot exploaterar kriminella ligor missförhållanden för att skaffa sig ekonomisk makt och kontroll. Det hävdar statsvetaren Svante Cornell, chef för Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik i Stockholm. Han har i många år studerat transnationell kriminalitet, framför allt i de tidigare Sovjetstaterna. Och kriminella organisationer utnyttjar stora skillnader i utvecklings- och inkomstnivåer. Därför är den transnationella brottsligheten som starkast där det råder stora skillnader i levnadsstandard på väldigt korta avstånd. Mexiko och USA är ett exempel men det finns också på närmare håll, påpekade Svante Cornell när Daniela Marquardt fick tag på honom i Washington, där han också är verksam vid Johns Hopkins-universitetet. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

I religionsfrihetens hemland USA utmålas Obama som muslim av den republikanska högern och i Europa avlöser slöjdebatterna varandra. Religionsfrågorna har tagit plats i politiken, men kanske är det främst i egenskap av slagträ de nu blivit synliga. Om populistiska krafter som vinner terräng när islam pekas ut som gemensam fiende i tider av otrygghet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Med bara två veckor kvar till valet tycks det mesta av valkampanjen gå ut på pengar. Frågor om religion och värderingar är det däremot ganska tyst om - trots att de har tagit allt större plats i den globala politiken de senaste åren och trots att partiledarna i enskilda intervjuer säger sig vara angelägna att diskutera frågor kring tolerans och respekt för andra människor. Men det finns ett tydligt undantag - Sverigedemokraterna som klart och tydligt uttalar sig mot vad de kallar en islamisering av Sverige.Det här följer ett tydligt mönster runt om i Europa där radikala populistiska högerpartier har lagt beslag på dessa frågor som de stora etablerade partierna hittills inte har velat eller vågat bry sig om. Men det är något som håller på att förändras i och med debatten om islam och att allt fler muslimer kommer till Europa.Gäster i programmet: Katherine Cash, sakkunnig i religionsfrihetsfrågor på Svenska missionsrådet och Anders Widfeldt, statsvetare som forskat på radikala högerextrema partiers framväxt i Europa Också i USA har frågor om islam och muslimer hamnat på dagordningen i och med kontroversen kring ett planerat muslimskt centrum nära Ground Zero i New York. Protesterna mot bygget gick snabbt från att vara en lokal angelägenhet till en nationell konflikt som spelar på djupt liggande känslor och förhållandet till religionsfriheten - en del av USA:s existentiella fundament. Inför det stundande kongressvalet har konflikten framför allt kommit att exploateras av radikala högerkrafter. En av de mest högljudda motståndarna är tv-profilen Glenn Beck med eget program i tv-kanalen Fox News. På årsdagen och samma plats i Washington där medborgarrättskämpen Martin Luther King höll sitt berömda I have a dream-tal, samlade Beck sina anhängare till ett möte som närmast kan liknas vid ett väckelsemöte. Frilansreportern Petra Socolovsky var på plats och träffade dem, samt Solon Simmons som forskar kring populism och klasskonfliker vid George Mason Universitetet i Washington. Han menar att debatten om moskén också handlar om en känsla av att USAs storhetstid är över. Den holländske statsvetaren Cas Mudde förklarar de radikala högerpopulistiska partiernas framgångar i Europa med att de har lyckats appellera till människors missnöje och oro över en värld de inte längre känner igen sig i. I decennier har de stora etablerade partierna försummat att bemöta människors känsla av otrygghet inför en tilltagande globalisering, oro för jobb och en ökad invandring. Cas Mudde har i många år har studerat framväxten av populistiska högerpartier i Europa. Han hävdar att så länge de här partierna var mer uttalat rasistiska och nationalistiska, och till exempel vände sig mot turkiska gästarbetare, så avfärdades de av de etablerade partierna och hölls isolerade på den yttersta högerkanten. Men i och med att deras argument har blivit allt mer religiöst färgade och framför allt vänt sig mot islam är de inte längre ensamma, hävdar Cas Mudde. Konflikts Daniela Marquardt ringde upp hon på De Pauw-universitetet i Indiana där han just har tilträtt en gästprofessur. Burkan har kommit att bli en brännpunkt i debatten om islam i Europa. Trots att den bärs av en ytterst liten del av alla muslimska kvinnor i Europa så har den fått stor uppmärksamhet. Förbud är på gång eller diskuteras i flera länder. Särskilt het har debatten blivit i Frankrike. En som noga har följt debatten om burka i Frankrike är den amerikanska historikern och genusforskaren Joan Wallach Scott. Hon är verksam vid Princetonuniversitetet i USA och hennes bok Slöjans Politik kom nyligen ut på svenska. 2004 förbjöds den muslimska huvudduken, liksom andra iögonfallande religiösa symboler i de franska klassrummen. Och i år den 13 juli, alltså dagen före Frankrikes nationaldag, röstade nationalförsamlingen för att förbjuda heltäckande slöja på allmänplats. Politiker från alla läger hävdar att den inte är förenlig med republikens värderingar. Frankrikes president Sarkozy har bland annat sagt att burkan inte är något religiöst problem utan en fråga om kvinnors värdighet. När Konflikts Ira Mallik ringde upp feministen Joan Scott är understryker hon att den förmenta omsorgen om kvinnors rättigheter ofta används i debatten om islam. Även om det franska lagförslaget skulle gå igenom i alla politiska instanser kommer det troligen att stoppas av det högsta konstitutionella rådet, som redan förklarat att ett förbud troligen strider mot landets författning och mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Men den bedömningen har inte hindrat andra länder från att inleda liknande processer. I Belgien har slöjan redan förbjudits och i Spanien och Italien har enskilda kommuner infört lokala förbud. På universitetet i Oxford undervisar Nazila Ghanea i Internationell humanitär rätt och hennes specialområden är minoriteters rättigheter och religionsfrihet. I hennes ögon tycks frågan om niqab - den heltäckande slöjan - ha satt alla vanliga regler ur spel. Ibland blir hon chockad över hur debatten förs, säger hon när Daniela Marquardt talade med henne. Olivier Roy, är professor i social och politisk teori, vid Robert Schuman Centre for Advanced Studies European University Institute, i Italien. Han har även skrivit flera böcker om islam, bland annat Globalized Islam och håller nu på med en bok om muslimska normer i offentligheten. Han har också anlitats som konsult av såväl den franska regeringen som av FN i Afghanistan. Olivier Roy anser att diskussionen om i islam egentligen är en ganska förvirrad debatt om den europeiska identiteten. När konflikts Ira Mallik når honom på telefon i Florens säger han att något som utmärker debatten är att begrepp som "europeiska värderingar" sällan definieras. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

Om vanmakt och vrede när välfärdsstaten krackelerar i krisens spår. Om greker som rasar och resignerade letter som bara vill lämna landet. Är det slutet för den Europeiska modellen vi bevittnar? Hör den indiska ekonomiprofessorn om ett Europa som blivit galet medan den tyske statsvetaren litar på att Europas största kulturgärning kommer att bestå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Just som förhoppingarna växte om att finanskrisen höll på att släppa sitt grepp om den globala ekonomin vändes uppmärksamheten mot de många skuldtyngda EU-länderna som nästa stora problemhärd. Det som ekonomer redan kände till kom som en total överraskning för många människor som inte förstått hur bräcklig landets ekonomi var.I land efter land har tuffa åtstramningsprogram införts - Grekland, Italien, Portugal och på kort tid har människor runt om i Europa fått uppleva hur marken plötsligt rycks undan för dem och hela deras existens hotas. Sverige hör till de få länder som ännu inte har tvingats genomföra några sparprogram, medan andra länder som Spanien redan är inne på en andra runda. Förra veckan var det Tysklands tur. Som en historiskt kraftsamling presenterade förbundskansler Angela Merkel tillsammans med sin koalitionspartner Guido Westerwelle, det sjusidiga dokumentet som anger ramarna för hur statens utgifter ska minska med 80 miljarder Euro under de kommande fyra åren. Frågan är om det också blir historiskt som ett steg mot en nedmontering av det sociala skyddsnät som Tyskland en gång var föregångare i att bygga upp.Kritiken lät i alla fall inte vänta på sig och den hördes också från de egna leden, mot att det är samhällets svagaste som får bära den tyngsta bördan medan de välmående förskonas. Det var också innebörden i kommentaren från professorn i statsvetenskap Thomas Meyer som Daniela Marquardt ringde upp i Dortmund. Men trots sin skoningslösa kritik är han övertygad om att välfärdssystemet kommer att bestå, till skillnad från Beate Jonscher i Jena. Hon är utbildad litteraturvetare men förlorade sin tjänst vid universitetet efter den tyska återföreningen och har sedan dess varit arbetslös i långa perioder, trots omskolning och vidareutbildningar. Hon, liksom många andra medelklasstyskar har tappat tilltron till politiken och till staten som garant för människors grundtrygghet. Det bekräftar en undersökning vid institutet för demokratiforskning vid universitetet i Göttingen. En av forskarna bakom studien, Stine Harm, tecknar bilden av en stor grupp människor som känner sig allt mer övergivna av sina politiska företrädare. Början av 2000-talet och den första tiden efter inträdet i EU 2004, var "feta år" för letterna. Lettland blev en ekonomisk tiger i Europa. Svenska banker drev intensiva kampanjer för att invånarna i landet skulle låna pengar för att köpa hus och bilar. Huvudstaden Riga renoverades, lönerna mångdubblades och bostadspriserna steg till och med över nivåerna i Stockholm. Men sen sprack bubblan, och i början av 2008 var den lettiska krisen ett faktum: bostadspriserna rasade och arbetslösheten sköt i höjden. Sen dess har den ekonomiska krisens epicentrum, och mediernas intresse, flyttat söderut i Europa, där också protesterna når helt andra dimensioner. Och svenska banker talar försiktigt positivt om en stabilisering av Lettlands ekonomi de närmaste åren. Men samtidigt fortsätter stålbadet för letterna i det tysta. Enligt överenskommelse med Internationella Valutafonden, IMF, och svenska banker som lånat ut pengar, genomförs just nu ett massivt sparpaket, som bland annat slår hårt mot skolan och sjukvården i landet. Konflikts Robin Olin besökte Riga, för att se vilket slags samhälle som växer fram ur den ekonomiska krisen och sparpaketen där? Och han började på Gailezer, Rigas östra universitetssjukhus, som är Lettlands största. Reaktionerna mot nedskärningarna har varierat runt om i Europa. Medan letterna är, som vi hörde mer resignerade och framför allt strävar efter att lämna landet så har andra länder upplevt betydligt starkare och till och med våldsamma protester. Den brittiske historikern Simon Schama skrev för en tid sedan i Financial Times att vi står på randen till en ny tid av vrede; en "age of rage". Han hänvisar till franska revolutionen, och menar att historien visat att det ofta sker en fördröjning mellan ekonomisk katastrof och mobiliseringen av social vrede. Enligt Simon Schama har stubinen just tänts till en potentiell krutdurk fylld av raseri över de misskötta ekonmierna. Vi står nu inför en "prövning av de demokratiska institutionernas styrka", skriver han. Vi ska nu vända oss mot det land där missnöjet redan har exploderat. Konflikts Julia Lundberg ringde upp den grekiska fackföreningen för tjänstemän; Adedy, och fick tala med den internationelle samordnaren Vassilis Xeinakis,som berättade om vårens demonstrationer som de största i Greklands historia. Vita Husets ekonomiske rådgivare Larry Summers förklarade nyligen att han betraktar den europeiska skuldkrisen som ett potentiellt problem för den amerikanska ekonomin, som också riskerar att hämma hela den globala tillväxten. Många utomeuropeiska bedömare, är tämligen eniga om att det är den gemensamma valutan, Euron, i sin nuvarande konstruktion som har bidragit till Europas kris. Men hur de europeiska staterna ska hantera krisen råder det större oenighet kring. Bör Europa spara sig ur krisen - eller inte? Finansmannen George Soros sällade sig häromdagen till dem som varnar för att Europa kan fastna in i en långvarig recession om nedskärningarna blir för stora.I krisens spår, med omfattande sparpaket, sänkta löner och pensioner, riktas nu sökarljuset mot de europeiska välfärdssystemen. Hur kommer de sociala skyddsnäten att se ut i Europa i framtiden? I amerikansk press kan man ibland skönja en illa dold skadeglädje över en europeisk välfärd i kris - ett system "too good to be true" - för bra för att vara sant, skrev New York Times appropå krisen i Grekland.Och vissa amerikanska bedömare har förutspått den europeiska sociala modellens undergång. Konflikts Ira Mallik ringde upp Uri Dadush, chef för den amerikanska tankesmedjan Carnegies internationella ekonomiska program, som är en av dem som sagt att räkenskapens tid nu har kommit för Europa, men han ser inte någon större risk för att krisen kommer leda till social oro i Europa. Det gör däremot Jayati Ghosh, professor i ekonomi vid Jawaharlal Nehru universitet i New Dehli i Indien, som tror att motsättningar mellan grupper kommer att öka. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

Romerna förföljs i sina hemländer och förvisas inom Europa där de stöter på gränsen för unionens fria rörlighet. Fördomar nedärvda genom sekler, serverar snabba svar på vår tids samhällsproblem. Hör forskaren från Berlin om en råare retorik och växande våldsamhet mot romer som ventil för östeuropeisk frustration. Och på Stockholms härbärgen samsas svenska hemlösa med östeuropéer. Följ med den rumänske veterinären som vandrar flera mil om dagen i jakten på jobb. Och möt den romska änkan vars man mördades i ett Ungern där högerextrema övertoner tar allt större plats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Syndabockar för alla tillfällen - det tycks vara den funktion som en stor del av romerna runt om i Europa fyller idag när många nedlagda industrier har gjort dem överflödiga som arbetskraft och icke önskvärda i samhället.Och med de senaste årens internationella finanskris har förhållandena blivit ännu svårare, särskilt i de östeuropeiska länder som redan kämpade med efterverkningarna av de stora politiska och ekonomiska omvälvningarna 1989. Det finns inga säkra siffror - men man brukar uppskatta antalet romer till mellan 10 och 12 miljoner i hela Europa. Oavsett var de finns är romerna den grupp som befinner sig längst ned i hackordningen och som ofta får bära skulden i tider av osäkerhet och oro. I Ungern har ombudsmannen för minoriteters rättigheter, Ernö Kállai, beskrivit atmosfären mellan den ungerska majoritetsbefolkningen och den romska minoriteten som ett nytt "kallt krig". Han är orolig för att de hätska stämningarna och det tilltagande våldet ska destabilisera hela landet. Eller som andra bekymrade ungrare uttrycker det - att det leder till en "Weimarisering" av landet - en oro för att de politiska och ekonomiska institutionerna faller samman och lämnar fritt spelrum för våldsamma etniska konflikter.Även om uppmärksamheten har fokuserat mycket på Ungern den senaste tiden - där det högerextrema partiet Jobbik har tagit plats i parlamentet - är utvecklingen densamma i länderna runtomkring. Många medier hjälper villigt till att underblåsa bilden av romen som den inre fienden. I Rumänien har varken EU-inträdet eller nya lagar mot racism förhindrat publiceringen av hatfyllda artiklar. Och i Bulgarien såg den pressetiska kommissionen ingen anledning att bry sig när en prisbelönt ung journalist skriver om: "Zigenare som kommer som vargar - och förökar sig som får. De första som lämnar är de internationella företagen. För vem här ska köpa deras tvål för len vit hy?". I jakten på försörjning och undan förföljelser driver många fattiga romer runt i Europa och det märks också här i Sverige. Både polisen och olika hjälporganisationer larmar om att antalet hemlösa EU-medborgare som lever på gatan ökar. Mest handlar det om personer från Rumänien och andra nyblivna medlemsländer i östra Europa. Och till skillnad från svenska medborgare har de här människorna ingen rätt till socialt eller ekonomiskt stöd i Sverige. Konflikts reporter Robin Olin gick och åt frukost i frivilligorganisationen Ny Gemenskaps lokaler i centrala Stockholm, där dom hjälper hemlösa med kläder och mat. Att misstron mot främlingar och minoriteter breder ut sig i tider av oro och osäkerhet är inget nytt. Men när man jämför med andra grupper så utmärker sig fördomarna mot just romer som särskilt utbredda och djupt rotade. Det säger den tysk-rumänska statsvetaren Brigitte Mihok som har forskat om minoriteter, med fokus på östra Europa, i många år. Och fördomarna blir självuppfyllande genom den segregationspolitik som många romer utsätts för. De isoleras i särskilda bostadsområden. Barnen hänvisas till specialskolor - och så beskyller man dem för att inte vilja integrera sig i samhället. Så uppstår en ond cirkel av isolering och fördomar, säger Brigitte Mihok som Daniela Marquardt ringde upp i Berlin. I Ungern har det extremnationalistiska partiet Jobbik rönt stora framgångar mycket tack vare sin retorik om hårdare tag mot det man kallar zigenarbrottslighet. I höstas väckte den ungerske Nobelpristagaren Imre Kertesz starka känslor när han sa att högerextrema och antisemitiska krafter har tagit över landet. Ungerns gamla laster, dess förljugenhet och benägenhet att förtränga frodas som aldrig förr, konstaterade Kertesz, som själv överlevt nazisternas förintelseläger, på sin 80-årsdag. Sedan 2007 har åtminstone nio romer dödats i rasistiska angrepp. En av dem var Eva Jenönes man. Fyra män har gripits för mordet men rädslan bland romerna är fortfarande stor. Frilansjournalisten Henrik Dammberg har träffat Eva Jenöne som berättar om den skräckfyllda kvällen för ett år sedan. Den för många romer hopplösa situationen i hemlandet har lett till att romer från framför allt de tidigare östblocksländerna söker sig en fristad utomlands. När dessa länder blev medlemmar i den Europeiska unionen upphörde möjligheten att söka asyl i ett EU-land, och istället har romer från Tjeckien och Ungern sökt asyl i Kanada. Max Berger, är flyktingadvokat i Kanada, och har representerat en stor andel av de romer som flytt till landet. Konflikts Ira Mallik ringde upp honom i Toronto för att höra mer om flyktingarna från Europa. På telefon från London medverkar också Carl Söderbergh som är policychef på Minority Rights Group i London. Och han är oroad över den utveckling som vi nu ser runt om i Europa. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

Hur ska Margot Wallström skydda kvinnor och förhindra våldtäkter i krig? Hör FN:s nyutnämnda representant med uppgift att omsätta världssamfundets stolta resolutioner i praktisk handling. Hur kan terapeuten från Bosnien bistå sin kollega i Kongo? Och massvåldtäkterna i andra världskrigets slutskede - hur länge ska det dröja innan de tyska kvinnornas lidande erkänns? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I år uppmärksammar FN 10-årsdagen av säkerhetsrådets resolution 1325 - som understryker kvinnor och flickors särskilda utsatthet och risk att utsättas för våldtäkter i krig och konflikter. Och den manar till en större medverkan för kvinnor i att skapa fred och säkerhet. Sedan dess har säkerhetsrådet antagit ytterligare resolutioner som fördömer sexuellt våld mot kvinnor och som ska stärka kvinnors ställning i fredsarbetet. Men i praktiken har inte mycket förändrats för kvinnor på marken. Hjälparbetare i konfliktområden vittnar snarare om att våldet mot kvinnor ökar och blir brutalare.Kongo är det land där våld mot kvinnor som systematisk krigsstrategi är som vanligast. Trots omvärldens fördömande och trots att FN har sin största mission med 21 000 soldater och poliser på plats, så fortsätter övergreppen varje dag. Sen kriget bröt ut för 14 år sedan uppskattar man att över 200.000 kvinnor har blivit våldtagna.FN:s närvaro har till och med bidragit till att förvärra situationen, som när FN-soldater själva begår övergrepp mot den civilbefolkning de har till uppgift att skydda. Och stark kritik riktades i slutet av förra året mot FN-styrkan för dess stöd till regeringssidans offensiv mot rebeller i östra Kongo - under offensiven ökade våldet mot civila kraftigt. Och när armén nu planerar för en fortsättning på offensiven räknar man återigen med FN:s medverkan. En av få platser där kongolesiska kvinnor får möjlighet till vård är Panzisjukhuset i den krigsdrabbade östra delen av landet. I veckan besökte en av socialarbetarna därifrån, Ester Munyerenkhana, Sverige. I samarbete med den svenska organisationen Kvinna till kvinna har hon och hennes kolleger haft ett utbytesprojekt med terapeuter i Tuzla i Bosnien, som arbetar med våldtagna kvinnor efter kriget där. Socialarbetarna har besökt varandra i Bosnien och i Kongo och allt filmades av den svenska journalisten och filmaren Marika Griehsel. I tisdags hade filmen Kvinnornas krig premiär med efterföljande samtal och Konflikts reporter Robin Olin var på plats. Det är många som har stora förväntningar på Margot Wallström, nu när hon snart tillträder sin nya tjänst som FN:s särskilda representant för skydd av kvinnor i krig. I går gjorde Margot Wallström sin sista arbetsdag i Bryssel. Daniela Marquardt fick ett samtal med henne mitt under flyttbestyren. Margot Wallström underströk betydelsen av att förstärka det freds- och säkerhetsarbete med fokus på kvinnor som FN inlett, och hoppades att under sina två kommande år kunna bidra till att förbättra situationen. Hon pekade bland annat på behovet att revidera militära strukturer, såväl inom FN som nationella arméer. När den här frågan tas upp handlar det ju ofta om hur offren ska repareras och rehabiliteras. Men varför sker våldet överhuvudtaget, vilka är förövarna och vad är det som driver dem? De här frågorna har forskarna Maria Stern och Maria Eriksson Baaz, vid Institutionen för globala studier i Göteborg undersökt. De har intervjuat soldater i den kongolesiska armén om våldtäkter och hur de resonerar kring de övergrepp som äger rum. Konflikts Ira Mallik ringde upp Maria Stern för att söka en förklaring till det som verkar så ofattbart. Inte nog med den smärta och förnedring en våldtäkt innebär - många kvinnor vittnar också om skam och skuld över det som hänt dem. Det gäller inte minst i Tyskland där man räknar med att omkring 2 miljoner kvinnor och flickor blev våldtagna under andra världskrigets slutskede. Men eftersom Tyskland var angriparen och hade gjort sig skyldigt till många miljoner människors död ansågs det inte finnas något utrymme för medlidande med tyskar. Under de 65 år som gått sedan krigsslutet har det varit så gott som tyst om dessa massvåldtäkter. För två år sedan inleddes den första studien om följderna av övergreppen - och förmodligen blir det också den sista eftersom de berörda håller på att dö undan. Philipp Kuwert är psykiatriker vid universitetet i Greifswald och leder studien där man intervjuar kvinnor som idag är uppåt 70, 80 år gamla om deras upplevelser och hur de har påverkat deras liv. Än idag lider en tredjedel av de drabbade kvinnorna av svåra posttraumatiska syndrom, berättade Philipp Kuwert när Daniela Marquardt ringde upp honom. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Ira Mallik

Åt vilket håll går Iran? Är kompromisser möjliga, och vad vill den gröna oppositionsrörlsen? Möt den iranske diplomaten som hoppat av i protest mot regimens agerande och aktivisten i Iran som bara väntar på att bli gripen, hör om manifestet som listar oppositionens minimikrav. Analys och kommentar från Stockholm och Washington. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Högtids- och sorgedag Ashura den 27 december blev en våldsam dag. Den gröna oppositionsrörelsen visade att den inte har försvunnit och inte har låtit sig skrämmas. Minst åtta människor dödadess, bland dem en brorson till Mir Hossein Mousavi, den förlorande kandidaten i vad oppositionen kallar det stulna presidentvalet i somras. Och överallt, på alla bilder syns höjda armar med mobiltelefoner, demonstranterna filmar och skickar ut bilderna över nätet och världen. I studion: Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Juridiska fakulteten i Stockholm. En vändpunkt säger många om Ashura och för den iranske diplomaten Mohammed Reza Heydari blev det sut det. Han var stationerad i Oslo och hade redan på julafton lämnat in sin avskedsansökan, men när han såg bilderna från Teheran den 27 december valde han att gå ut offentligt med sitt avhopp. När han sen intervjuades av norska NRK blev hans avhopp en världsnyhet. Ytterst få journalister har fått tala med Heydari efter det, men Taher Jambarsang på SR Internationals persiska redaktion lyckades få en intervju. Efter Ashura har en ny arresteringsvåg svept över Teheran - och det är tydligt att människor är rädda. När vi sökte kontakt med aktivister och demonstranter inne i Iran var det ingen som vågade låta sig intervjuas per telefon - men till slut kom Konflikts Ira Mallik i kontakt med en kvinnorättsaktivist i en stad några timmars bilresa från Teheran. Vilken stad vill hon inte att vi berättar och hon vill heller inte framträda med namn. Zari, som vi kallar henne, berättar om arresteringar och övergrepp mot protesterande och personer som uppfattas som oliktänkande, själv går hon nu hemma och väntar på att när som helst bli gripen. De senaste veckorna har det författats flera manifest med anspråk på att formulera åtminstone minimikraven för hur Iran bör förändras. Mir Hossein Mousavi, en av ledaregestalterna för oppositionen lade fram en fempunktsplan på nyårsdagen. De punkterna fanns sen med i det manifest som fem högt ansedda intellektuella exil-iranier publicerade några dagar senare. Enligt Muhammed Sahimi, irananalytiker och professor i kemiteknik vid University of Southern California i Los Angeles, är det av stor betydelse att de här fem personerna som sinsemellan har en hel del olika åsikter har kunnat enas kring ett gemensamt dokument med minimikrav för en väg framåt. Daniela Marquardt ringde upp honom. Parvin Ardalan är journalist och en av initiativtagarna till en en kampanj där aktivister samlade in en miljon underskrifter till stöd för kvinnors rättigheter. För sitt arbete belönades hon 2007 med Olof Palme-priset, men den gången tilläts hon inte lämna Iran för att ta emot priset. Men i november 2009 kom hon till Sverige. Hon understryker vikten av den demokratiska dialog som nu pågår bland olika protesterande grupperingar inne i Iran. Revolutionsgardet skapades efter revolutionen 1979 för att vara den islamiska revolutionens väktare och en motvikt mot den reguljära armén. Revolutionsgardets politiska inflytande i Iran har växt enormt sedan Ahmadinejad, som själv har varit gardist, blev president 2005. Och gardet har också enorm ekonomisk makt. Dess växande inflytande och makt har fått många irananalytiker att tala om ett slags smygmilitarisering av staten. Ali Alfoneh är en av dem. Han är verksam som forskare vid den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute i Washington, där Agneta Ramberg träffade honom i förra veckan. Den iranska exilen och dess roll är viktig vad gäller både utvecklingen i Iran och omvärldens hantering av Iran. Speciellt viktigt där är förstås USA. Washington är en stad full av tankesmedjor och lobbygrupper kämpar om den sittande amerikansk administrations öra, inte minst vad det gäller frågan om Iran. Bara några kvarter från Ali Alfoneh och American Enterprise Institute, en organistaion som står Bushadministrationens utrikespolitik nära, ligger National Iranian American Council, nationella iransk-amerikanska rådet, NIAC. Ordförande där är svenskiraniern Trita Parsi som har varit med i Konflikt förut. Agneta Ramberg träffade honom för att höra mer om den iranska exilen. Programledare: Agneta RambergProducent: Ira Mallik

Vad blir kvar när symbolen för en godtycklig rättsskipning stängs ned? Konflikt handlar denna vecka om en rättssäkerhet som blivit relativ och om de brott mot individers rättigheter som fortsätter begås med hänvisning till kriget mot terrorismen. Hör om pojken som blev krigsfånge och som ingen vill veta av, om före detta fångar som aldrig dömts men är stämplade för livet. Och om bestående ärr i relationen mellan arabvärlden och väst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under de gångna veckorna har det surrat av rykten, spekulationer och emellanåt tvärsäkra påståenden om de svenskar som greps i Pakistan i slutet på augusti. Särskilt när det gäller den förre Guantánamo-fången Mehdi Ghezali, gör sig många till uttolkare av hans syften, trots att han själv inte har yttrat många ord offentligt sedan han frigavs från Guantánamo för fem år sedan. I Konflikt lämnar vi spekulationerna åt sidan och tittar i stället närmare på de bestående konsekvenserna av Guantánamo och allt vad det har stått för i form av rättsosäkerhet och övergrepp - vilka effekterna av det globala kriget mot terrorism kommer att bli efter att själva fånglägret stängts ned. Ett av Barack Obamas första beslut som president när han tillträdde i januari var att Guantánamo skulle stängas inom ett år. Men nyligen kom bekräftelsen på det som många förutspått - tidsfristen är för kort. Man hinner inte lösa alla problem med vart fångarna ska ta vägen och hur rättsprocesserna mot dem ska utformas. Guantánamo blir alltså kvar också efter januari 2010. Av de 774 fångar som har hållits fängslade på Guantánamo sedan 2002, har 540 släppts. En knapp handfull har åtalats. Mot vissa har bevisningen inte räckt - och i en lång rad fall rör det sig om rena misstag, om sammanblandning av personer, som råkat ha samma namn. De som har släppts har haft svårt att återgå till vardagen, en vardag som ser olika ut beroende på vilket land man återvänder till. Men gemensamt är ändå att livet efter Guantánamo aldrig bli sig likt igen. Moazzem Begg är brittisk medborgare med indiskt ursprung. Han hade tillsammans med sin fru och sina barn, flyttat till Afghanistan för att driva en skola, men striderna tvingade dem att fly till Pakistan. Det var där han greps, i Islamabad 2002. Det första året hölls han i Bagram, en amerikansk flygbas i Afghanistan, som används som fängelse, för att sedan flyttas till Guantánamo. Ira Malik ringde upp honom i Birmingham där han bor idag. I Konflikt har vi de gångna åren återvänt till frågan om det av USA proklamerade kriget mot terrorn och vad som följt i dess spår; det extraordinära fängelsesystemet med Guantánamo, men också ett stort antal mer eller mindre hemliga fängsliga förvar för personer som USA misstänker för påstådd terrorism, systemet med hemliga gripanden och transporter av misstänkta till andra länder. Och det var i det här programmet som två av de svenskar som nu gripits i Pakistan skildrades i media för första gången, då sedan de gripits efter en vistelse i Somalia. Mikael Olsson har gjort en betraktelse över hur bilden av misstänkta terrorister kan förändras utifrån vilka, just bilder, som används i olika sammanhang. För precis en vecka sedan fyllde fånge 766 på Guantánamo 23 år. Men det lär knappast ha varit något festligt födelsedagsfirande för honom. Den kanadensiske medborgaren Omar Khadr har nu tillbringat 7 år - en tredjedel av sitt liv - i det ökända fånglägret som har kommit att stå som symbol för en godtycklig rättsordning - där USA bryter mot internationellt överenskomna regler under förevändning att skydda sina egna intressen. Men flera bedömare, inklusive högt uppsatta amerikanska militärer, hävdar bestämt att Guantánamo inte har gjort USA mer utan mindre säkert. Omar Khadr anklagas för fem olika krigsbrott, däribland mord på en amerikansk soldat. Men hans skuld har fortfarande inte prövats. Om det blir en rättegång är det första gången någon som var barn när de påstådda brotten begicks, ställs inför en krigstribunal. Och det var bland annat DET som väckte den kanadensiska journalisten Michelle Shephards intresse för Omar Khadr för sju år sedan. Daniela Marquardt ringde upp henne i Toronto, där hon är säkerhetspolitisk reporter på tidningen Toronto Star. Vad har då Guantánamo - som symbol för kriget mot terrorismen - gett för bestående men i relationen mellan den muslimska världen och väst? Det har definitivt inte saknats anglosaxiska analytiker som vridit och vänt på temat. Men vad spelar det för roll för dem som verkar i Bagdad, Rabat och Kairo att Barack Obama bestämt sig för att stänga Guantánamo? Och vilka ärr kommer att finnas kvar långt efter stängningen? Kajsa Boglind ställde frågan till Lakhdar Brahimi, före detta FN-sändebud för Afghanistan och Irak, själv med rötter i Algeriet, till Jamal Eddine Naji, professor och människorättaktivist från Marocko och till en Sharia el Rafei, redaktionschef på egyptiska tidskrifetn Al Ahram. En som har följt konsekvenserna av kriget mot terrorn från en svensk horisont är juristen Anna Wigenmark, på organisationen Civil Rights Defenders - tidigare Svenska Helsingforskommittén. Hon har bland annat arbetat med fallet där två egyptier med amerikanska CIA:s hjälp avvisades från Bromma till Egypten där de utsatts för tortyr och där en av dem fortfarande hålls fängslad. Daniela Marqard stämde träff med henne i Forum för levande historias lokaler i Gamla Stan i Stockholm - för ett samtal om framtiden kommer att minnas kriget mot terrorismen. Tidigare Konfliktprogram på samma tema:

Lagom till iranska revolutionens 30-årsjubileum har USA fått en president som vill tala med den islamiska republiken. Om Iran och USA - ett känslosamt förhållande där båda parter ser sig som offer. Och om triangeldramat USA-Israel-Iran - ett drama fyllt av hemligheter dolda bakom retoriska kulisser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den 1 februari inleder Iran 30-årigt revolutionsfirande. När ayatollah Khomeini återvände efter 15 år i exil hälsades han av miljoner landsmän. Men det som började som en folklig revolution kom snart att kapas av prästerskapet. Och kollisionen med den störtade shah-regimens allierade och beskyddare USA blev total när iranska studenter höll amerikansk ambassadpersonal som gisslan i 444 dagar. Gisslankrisen kom också att stå Iran dyrt. När Saddam Hussein 1980 gick till anfallskrig mot Iran hade den islamiska republiken få vänner i världen medan angriparen Irak kunde åtnjuta USA:s och stora delar av västvärldens stöd. Den hätska retoriken mellan fienderna Iran, Israel och USA hindrade dem inte från att ingå en ohelig allians där Israel, som USA:s mellanhand, sålde vapen till Iran i utbyte mot frigivning av amerikansk gisslan i Libanon. Pengar från försäljningen slussades sedan vidare till Contrasgerillan i Nicaragua. Nu stundar möjligen en ny era i relationen mellan det land som George Bush kallade en av ondskans axelmakter och Washington. När Barack Obama installerades på president-posten var det första gången en tillträdande amerikansk president vände sig direkt till den muslimska världen i sitt installationstal. Därefter har han också specifikt vänt sig till Iran och förklarat att det finns en utsträckt hand från USA om Iran är berett att öppna sin knutna näve. I Washington lär det skrivas på ett brev till Teheran, formellt ett svar på det gratulationsbrev Irans president Mahmoud Ahmadinejad skickade till Obama efter valsegern i november. Men också ett försonligt brev avsett att kunna bereda vägen för en dialog. Samtalsgäst i programmet är Trita Parsi, expert på amerikansk-iranska relationer och ordförande för det nationella iransk-amerikanska rådet. Han var själv med när Iran 2003, efter Saddam Husseins fall, skickade en försoningsgest till USA:s förre president George Bush - ett brev där Iran förklarade sig villigt att gå med på de flesta krav som omvärlden ställde på landet i utbyte mot normaliserade förbindelser och säkerhetsgarantier för Iran. Men Bush brydde sig inte ens om att svara på brevet.Denna erfarenhet har bara ytterligare bidragit till att undergräva Irans tilltro till USA. För att Obamas försonliga hållning ska tas på allvar i Teheran måste hans ord också följas upp av handling, säger Trita Parsi. I sin uppmärksammade och prisbelönta bok The Treacherous Alliance beskriver Trita Parsi triangeldramat Iran-Israel-USA; hemlighetsfulla och nära relationer dolda bakom retoriska kulisser. En utsträckt hand - eller olivkvist - kommer att välkomnas i Teheran, säger den iranske statsvetarprofessorn Sadegh Zibakalam, som intervjuas av Daniela Marquardt. Från iransk sida är man framför allt angelägen om att bli respekterad som den stormakt Iran är i regionen - en ställning som dessutom har förstärkts av att just USA har undanröjt ärkefienderna Saddam Hussein och Talibanregimen i Afghanistan. Relationen mellan Iran och USA känne-tecknas av en lång rad missade möjligheter. Det säger en av veteranerna på området, Gary Sick. Han var ledande rådgivare i Vita Huset under flera av de stora kriserna länderna emellan. President Obamas nya tonläge är det bästa tillfället för en förändring på 30 år säger han när Marie Liljedahl ringer upp honon på Columbia University i New York där han är chef för Mellanösterninstitutet. Artiklar av Gary Sick: Iran och USA är egentligen mer beroende av varandra än de, åtminstone hittills, har velat ge intryck av. De borde temporärt lägga den stora konfliktfrågan om Irans kärnenergi-program åt sidan för att istället fokusera på frågor där de har gemensamma intressen, sånt som exempelvis rör utvecklingen i Irak och Afghanistan. Det anser den tyske Iranexperten, Volker Perthes, chef för det tyska utrikespolitiska institutet, Stiftung Politik und Wissenschaft i Berlin. Han intervjuas av Daniela Marquardt. Artiklar av Volker Perthes: Israel har på senare år inte försummat ett tillfälle att säga till omvärlden att Iran är ett stort hot inte bara mot Israel utan mot hela världen. I samband med Gazakrisen har man också anklagat Iran för att stå bakom allt hamas gör. Vid det ekonomiska toppmötet i Davos förklarade Likudledaren Benyamin Netanyahu, som tippas bli Israels näste premiärminister, att hotet från Iran är mycket allvarligare än den globala finanskrisen. Finanskrisen kan man göra nåt åt men inte kärnvapen i händerna på fanatiker. Den israeliska Mellanösternanalytikern Zvi Bar’el, på tidningen Haaretz, är övertygad om att om Irans och Israels relation nånsin ska kunna förbättras så måste det gå via USA. Zvi Bar’el om Iran i Haaretz: Programledare: Agneta RambergProducent: Daniela Marquardt

Lördag 8 novemberTill och med Irans president skickar gratulationer - vad händer med antiamerikanismen när hela världen välkomnar Obama?Röster från Teheran, Bagdad, Moskva och afghanska, pakistanska och palestinska kommentarer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Världen över har Barack Obamas seger i det amerikanska presidentvalet hyllats som ett förverkligande av den dröm Martin Luther King formulerade i sitt berömda tal 1963. Barack Obamas segertal i Chicagos Grant Park blev också ett exempel på talekonstens högre skola. Och i kommentarer och gratulationer har orden stundom varit lika stora som segern. Europeiska ledare som med uppenbar lättnad lägger Bush-åren bakom sig har övertrumfat varandra i stora ord. ”En vändpunkt för USA, och kanske en vändpunkt för världen”, sade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.Men om Obama kommer att kunna förverkliga löftena om en ny gryning för det amerikanska ledarskapet återstår att se. Förväntningarna är högt ställda, liksom farhågorna för att fallet blir desto hårdare om han misslyckas. Konflikt gör nedslag i de mest brännande konflikterna som väntar Barack Obama när han tillträder presidentposten den 20 januari. I den huvudstad i världen där man skulle kunna tro att det amerikanska presidentvalet kommer att få störst direkt betydelse, Bagdad, hördes varken jubel eller burop. Enligt en uppskattning hade 90% av de amerikanska soldaterna i Irak röstat på John McCain, men de flesta vanliga irakier tog emot valresultatet med en axelryckning. Inget kommer att förändras, var en vanlig kommentar. Och iraks utrikesminister sa att han hade fått försäkringar från Obama om att han inte planerade några dramatiska förändringar i Irak.Men vår korrespondent Cecilia Uddén, som besökte Bagdad i veckan, hittade en politiker som hade stora förhoppningar på Obama, Hadi al Ameri, Badr-milisens högste ledare och parlamentsledamot för shiapartiet ISCI.Och från grannlandet Iran har det också influtit gratulationer till Barack Obama, i form av ett brev från president Ahmadinejad. Den sortens kommunikation mellan Iran och USA har inte förekommit på tre decennier, sedan den iranska revolutionen 1979. Så när Barack Obama höll sin första presskonferens efter valsegern fick han frågan när han tänker börja skicka ut sändebud på låg nivå till Iran och till andra länder som USA inte talar med nu. Obamas svar var försiktigt. Han kommer att utvärdera brevet och svara på lämpligt sätt, sa han och påminde om att han inte är president förrän den 20 januari.Men förhoppningarna är stora om att en dialog mellan USA och Iran, efter 30 års fiendskap, ska bli möjlig. Det bekräftar också den iranske professorn i statsvetenskap Sadegh Zibakalam, som vi har intervjuat tidigare här i Konflikt. Då kritiserade han den amerikanska Mellanösternpolitiken för att vara destabiliserande och konfrontatorisk - men i Obama ser han hopp om försoning, berättade han när Konflikts Daniela Marquardt ringde upp honom i Teheran. Barack Obama tar över ett land i djup ekonomisk kris och involverat i två krig. Av de två krigen, Irak och Afghanistan, är det Afghanistan som Obama har sagt att han vill flytta fokus till och han har kritiserat vad han har kallat Bush-administrationens försummelser i Afghanistan. Ahmed Rashid, pakistansk författare och journalist och en världsauktoritet på Afghanistan och regionen runt landet kom i somras ut med en bok om vad han kallar USA:s politiska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien. Han var med i Konflikt och talade om det haveriet tidigare i höst. När Agneta Ramberg mötte honom på en konferens i Stockholm berättade han att han hyser mycket stora förhoppningar på Obama.Vid Afghanistan-konferensen medverkade också Afghanistans ambassadör i Norden, Jawed Ludin. Han påpekade att det har tagit Bush-administrationen allt för lång tid att erkänna det som alla afghaner vet, att roten till problemet finns i Pakistan och om man inte tar itu med Pakistan kan man heller inte lösa Afghanistans problem. Av Obama förväntar vi oss att han kommer att kalla en spade en spade, sa Jawed Ludin.För att tala om den israelisk-palestinska konflikten ringde vi upp en namne till Barack Hussein Obama: Hussein Agha, palestinsk akademiker i Oxford, tidigare rådgivare till den palestinske presidenten Mahmoud Abbas och en veteran i fredsprocess-sammanhang. Obama har en väldig goodwill-reservoar nu och allt hänger på hur han använder den, säger Hussein Agha. Misslyckas han med det kommer fallet att bli så mycket hårdare. För om inte ens Obama lyckas föra en amerikansk politik som gör de anti-amerikanska krafterna mindre populära så betyder det att USA är en evig fiende och att de antiamerikanska krafterna kan stärka sitt inflytande. I arabvärlden och den muslimska världen, de regioner där känslorna mot USA under George Bush har varit allra starkast, kan man inte hävda att eufori är den förhärskande reaktionen på Obamas valseger. Däremot har valet både välkomnats och väckt förhoppningar, starka i många fall, blandade med misstro och skepsis i andra. Konflikts reporter Audrey Erath träffade några unga opinionsbildare från mellanöstern, inbjudna till Sverige av Svenska Institutet. Från Ryssland har det däremot inte hörts några gratulationer. Samma dag som Obama segertalade i Chicago höll den ryske presidenten Dmitrij Medvedev sitt första årliga tal till Rysslands federala församling utan ett enda ord av välkomnande till sin nyvalde amerikanske kollega. Det kom senare i ett ordknappt telegram. Däremot var det ingen tvekan om att talet var fyllt av en mängd hårda markeringar om problem i de amerikansk-ryska relationerna. Efteråt har debatten varit intensiv i Ryssland om talets betydelse och konsekvenser.En av de flitigaste debattörerna är Vladimir Frolov, en av verklig ”insider” inom rysk utrikespolitik med en karriär som bla a politisk sekreterare vid Sovjetunionens ambassad i Washington, medlem av det ryska parlamentets, dumans, utrikeskommitté och rådgivare till president Putin. När Konflikts Mikael Olsson fick tag på den strängt upptagne Frolov i Moskva, uttryckte han förhoppningar om att USA under Obama ska börja se Ryssland som en möjlig samarbetspartner och en demokrati under utveckling.Av alla hyllningar runtom i världen har nog det starkaste jublet hörts från Afrika, och alldeles särskilt förstås i Kenya, som Obamas far kom från. Där utlystes nationell helgdag och börsen glädjeskuttade. I Johannesburg finns Elizabeth Sidiropoulos som är chef för det sydafrikanska utrikespolitiska institutet och som var med i Konflikt tidigare i höstas. När Konflikts Marie Liljedahl ringde upp henne efter Obamas seger hade hon fortfarande inte riktigt hämtat sig från de starka känslor som segern hade väckt. Men hon pekade också på Sydafrika som ett exempel att ta lärdom av - Sydafrika, som 1994 var en inspiration för världen har haft problem med att leva upp till de väldiga förväntningar som fanns. Och det, misstänker Elizabeth Sidiropoulos, kommer att bli en utmaning för Obama också.Prograledare: Agneta RambergProducenter: Marie Liljedahl och Daniela Marquardt

Lördag 27 september Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Pakistans gränsland mot Afghanistan har de afghanska talibanerna, med Pakistans tysta medgivande, kunnat dra sig tillbaka och samla sina styrkor för attacker in i Afghanistan. Bland deras anhängare och beskyddare har en ny pakistansk talibanrörelse vuxit sig allt starkare men den har i sin tur vänt sig mot det pakistanska styret. Rapporterna om självmordsattacker, kidnappningar och sprängdåd kommer allt tätare. Och de begränsar sig inte bara till de otillgängliga gränstrakterna utan sker allt oftare i Pakistans storstäder. Sprängattentatet mot Marriott Hotel visar att inte ens de mest välbevakade delarna av huvudstaden i Islamabad är säkra. Militären trappar upp kampen mot extremisterna men har trots 120.000 soldater på plats svårt att få kontroll över området. USA har tappat tålamodet med sina pakistanska allierade och själva börjat utföra attacker på pakistanskt territorium - den 3 september för första gången med en markräd - vilket ytterligare retar upp den anti-amerikanska opinionen i Pakistan. Pakistans nytillträdde president Asef Zardari har en vansklig balansakt att utföra mellan inhemska, regionala och internationella intressen. Samtidigt som han är beroende av stöd utifrån markerade han en viss distans i sitt sitt tal till FN:s generalförsamling i veckan: Man eliminerar inte terroristhotet genom att kränka vår suveränitet - tvärtom kan det få motsatt effekt, sa han. I det pashtunska stamområdet nära gränsen till Afghanistan ligger byn Darra Adam Khel. I 150 år har dess lysande smeder kopierat alla upptänkliga sorters vapen och sålt dem längs den dammiga affärsgatan. Under det tidiga 80-talet, när Afghanistan var ockuperat av den sovjetiska armén, blomstrade vapenhandeln i Darra Adam Khel. Och nu kan man återigen läsa om Darra Adam Khel - om självmordsbombningen mot ett klanledarmöte där man diskuterade hur man skulle kunna stå emot talibanerna, om massflykt undan strider mellan talibaner och den pakistanska armén. Vapenbyn har blivit en del av den frontlinje som löper genom nordvästra Pakistan men har återverkningar långt därutanför. Den pakistanske journalisten och författaren Ahmed Rashid har nyligen kommit ut med en ny bok om Pakistan - Descent into Chaos, med underubriken ”hur kriget mot islamisk extremism är på väg att förloras i Pakistan, Afghanistan och centralasien.” Sedan boken kom ut i somras har landet sjunkit ännu djupare ned i kaoset, sade han när Konflikts Agneta Ramberg ringde upp honom i Lahore. En ny och avgörande faktor för Pakistan är de inhemska talibanerna. De är brutalare och mer extremistiska än sina afghanska bröder och de har en egen agenda, att talibanisera norra Pakistan och att destabilisera hela det rådande systemet. Det är framför allt i stamområdena – FATA, Federally administered tribal areas - i nordvästra Pakistan, som talibanerna har tagit över bit efter bit. Men talibaniseringen har spillt över in i den likaledes pashtunska nordvästra gränsprovinsen – NWFP, North West Frontier Province – ibland med tragikomiska krav på ändrad levnadsstil bland befolkningen. I den vackra Swatregionen, en gång ett populärt turistmål, nu föremål för strider mellan den pakistanska armén och talibanerna, har de till och med gett sig på den pakistanska vänstertrafiken: ”de utan skägg, de som kör på vänster sida som britterna, de som säljer rakhyvlar, makeup eller behåar kommer att dödas” stod det i ett hotbrev där. Till och med den traditionella pashtunska musiken, har de tystat. Men i maj i år gjordes en musikalisk motattack. Efter att den islamistiska provinsregeringen, som hade förbjudit alla offentliga musikframträdanden, röstades bort i valet i februari anordnades den första konserten på flera år i provins-huvudstaden Peshawar. Konflikts Marie Liljedahl ringde upp journalisten Shaheen Buneri som var med. Men tyvärr blev det inte början på något nytt som många hade hoppats, berättar han. Pashtunska musiker som flydde från Talibanregimen i Afghanistan flyr nu från de pakistanska talibanerna välde i gränslandet, tillbaka till Afghanistan. Hassan Abbas är statsvetare vid Harvarduniversitetet i USA och har direkt egen erfarenhet av den pakistanska nordvästprovinsens problem, sen han var polischef där på 90-talet. De biståndsmiljarder som USA har pumpat in i landet, för att säkra Pakistans stöd i kriget mot terrorism har inte alls levererat de framgångar man önskat. Pengarna hade gjort betydligt större nytta om de hade använts för att bygga upp Pakistans fattiga gränsområden, istället för att stärka den redan mäktiga militären, sade han när Daniela Marquardt ringde upp honom i New York där han befann sig tillsammans med president Zardaris delegation. I sitt FN-tal påminde Zardari också om att roten till terrorismen finns i det krig supermakterna utkämpade i Afghanistan på 80-talet. I filmen Charlie Wilsons War, som kom ut förra året, skildras den sanna historien om kongressledamoten Charlie Wilson, som fick USA att genom CIA föra ett massivt förtäckt krig mot Sovjetunionen i Afghanistan. När mujaheddin-grupperna fick tillgång till bärbara luftvärnsmissiler som kunde skjuta ned de sovjetiska attackhelikoptrarna innebar det början till slutet för den sovjetiska ockupationen. Men nu får Afghanistan, Pakistan och i ökande utsträckning världen skörda den bittra sådden från kalla krigets slutfaser. En som var på plats i nordvästra Pakistan och Afghanistan under senare delen av 1980-talet var Anatol Lieven, då journalist för brittiska The Times, nu professor i internationella relationer på Kings College i London. Han säger att han och andra journalister som hade följt med mujaheddinstyrkorna in i Afghanistan och verkligen visste något om dem försökte säga till amerikanska diplomater att det var vansinne att ösa vapen och pengar via pakistanerna över reaktionära, våldsamma grupper som hatade västvärlden. De möttes av döva öron, för amerikanerna var intresserade av geopolitiken, inte av Afghanistan. När Agneta Ramberg ringde upp Anatol Lieven sade han som Charlie Wilson att det är amerikansk specialitet att använda länder som vapen och sen lämna dem. I studiosamtal medverkar Sten Widmalm, statsvetare och Pakistankännare vid Uppsala universitet.Artiklar av och med Sten Widmalm: Tidigare Konfliktprogram om Pakistan: Programledare: Agneta RambergProducent: Daniela Marquardt

Lördag 13 september Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kina och Indien konkurrerar om råvaror, handel och inflytande på den afrikanska kontinenten. De vet vad de vill ha ut av Afrika - men kan de afrikanska länderna också få ut vad de behöver av förhållandet till de nya asiatiska stormakterna?Om en dryg vecka arrangerar Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala en stort upplagd internationell konferens om Kina och Indien i Afrika. Ungefär samtidigt har det brittiska Afrikainstitutet en något mindre konferens i samma ämne. Kinas intåg och expansion i Afrika är välkänd, massiv och håller hög profil. Indiens har skett senare, i mindre skala och mer lågmält.Dessa två framväxande, och rivaliserande, asiatiska stormakters förhållande till Afrika, som ger upphov till rader av konferenser och floder av artiklar och böcker har nu också börjat dyka upp i deckarvärlden, senast i Henning Mankells bok Kineser.Frågan är hur den nya kampen om Afrika kan bli till gagn för kontinenten och inte destruktiv, som den koloniala kampen om Afrika på slutet av 1800-talet.Reportage av frilans-journalisten Karine Mannerfeldt som har besökt kopparbältet i norra Zambia, det land där det finns starkast anti-kinesiska känslor. I gruvsamhället Chambishi lever kineserna isolerade bakom höga murar. Gruvarbetarna är frustrerade över dåliga arbetsvillkor i de kinesiska gruvorna och jämför med indiska gruvor där villkoren är bättre. Den franske journalisten Serge Michel har följt det kinesiska spåret genom Afrika. Tillsammans med journalisten Michel Beuret och fotografen Paolo Woods skildrar han den kinesiska expansionen i en nyutkommen bok: ”La Chinafrique” - med undertiteln Pekings erövring av den svarta kontinenten. Det som gjorde starkast intryck på Serge Michel var kinesernas uppfattning av Afrika som en kontinent full av möjligheter, dit man åker i hopp om framgång och rikedom. Daniela Marquardt intervjuar Serge Michel.Läs mer av Serge Michel:He Wenping är professor vid institutet för Västasiatiska och Afrikastudier i Peking, och forskar om relationen mellan Kina och Afrika. I höst är hon gästforskare vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, där Konflikts Marie Liljedahl träffade henne. Läs mer av He Wenping:I den kinesisk-indiska konkurrensen ligger Indien långt efter men de har en betydelsefull kulturell konkurrensfördel. Bollywood – den indiska filmindustrins svulstiga alster med sina melodramatiska handlingar och storslagna sång-och dansscener, har en förbluffande genomslagskraft i Afrika - långt bortom de regioner och länder där det finns indiska samfund. Shashank Bengali, afrikakorrespondent för den amerikanska tidningskedjan McClatchy Newspapers och själv av indisk härkomst, har till sin häpnad stött på Bollywoodfans på de mest oväntade ställen. Bollywood-musik som hörs i programmet:För en afrikansk analys av den indisk-kinesiska kapplöpningen och av kampen om Afrika ringde Agneta Ramberg upp Elizabeth Sidiropoulos, chef för det sydafrikanska utrikespolitiska institutet i Johannesburg. Delar av den nutida kampen om Afrika har drag som kan påminna om kolonialmakternas kamp om inflytande och råvaror under det sena 1800-talet. Afrika på 2000-talet är visserligen ett annat Afrika än 1800-talets men en viktig parallell är att Afrika nu som då saknar en egen strategi för vad vi vill ha ut av förhållandet, säger Elizabeth Sidiropoulos.Läs mer av Elizabeth Sidiropoulos:Institutet har en hel avdelning för forskning under rubriken ”Kina i Afrika”, vars arbete ska gå ut på att bidra till att Afrika får ut vad det behöver. Chefen för den avdelningen, Chris Alden sammanfattar förhållandet till Kina på följande sätt: ”Skiljelinjerna mellan Kina som utvecklingspartner, Kina som ekonomiskt hot och Kina som partner till icke-rumsrena regimer är svåra för många i Afrika att urskilja och att befästa ett förhållande som blir till ömsesidig nytta är en väldig uppgift.” Men, skriver Chris Alden på det sydafrikanska utrikespolitiska institutet, ”Afrikas framtid, precis som världens, är förmodligen kinesisk.”Programledare: Agneta RambergProducent: Daniela Marquardt

Lördag 23 augusti Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Eldupphör råder visserligen i det lokala kriget i Georgien men på den storpolitiska arenan fortsätter konflikten mellan stormakterna i ett ständigt vassare tonläge. Något som också tar sig uttryck i den svenska debatten med krav på stärkt försvar och med jämförelser med Nazitysklands aggressionspolitik. Medan rysskräcken växer här finns också en rysk rädsla för de rader av regionala konflikter som har följt efter Sovjetunionens upplösning. Det har varit den starkaste drivkraften för Rysslands agerande i Georgien, säger Sergey Markedonov, chef vid institutet för politisk och militär analys i Moskva. Han påpekar också att de ryska ledarna har varit dåliga på att förklara den befogade oron och få gehör för sina motiv och därför fortfarande belastas av bilden av Ryssland som ett expansionistiskt imperium.Sovjetunionens siste president Mikhail Gorbatjov efterlyste i en artikel i New York Times en större förståelse för ryska intressen och kritiserade den nyligen utropade amerikanska kommission som ska utreda USA:s framtida relationer med Ryssland. I Georgien har förstås rädslan för Ryssland fått nytt bränsle efter den massiva ryska motoffensiven efter Georgiens anfall mot Sydossetien. Den georgiska statsvetaren Marina Muskhelishvili är i vanliga fall frispråkig och öppet kritisk mot brister i den georgiska demokratin. Idag är hon däremot återhållsam med sin kritik för att inte ge ryssarna vatten på sin kvarn. Det viktiga nu är att vi bevarar vår självständighet säger hon och uttrycker sin och många andra georgiers rädsla för att förlora sitt land. Men hon tycker att Micheil Saakasjvili har fört en väl våghalsig politik när han har målat ut Ryssland som sin främsta fiende. Freds- och människorättsaktivisten Lira Tskhovrebova var en av få som stannade i den sydossetiska huvudorten Tskhinvali under det georgiska anfallet som började den 8 augusti. I fyra dygn satt hon tillsammans med sin man, dotter och svärmor i badrummet i källaren medan bomberna föll utanför. Hon beskriver hur hon och människor omkring henne befinner sig i djup chock över förödelsen och förlusterna. Men samtidigt vill hon fortsätta det försoningsarbete hon arbetat med efter det förra kriget i början på 90-talet genom organisationen Association of South Ossetian Women for democracy and human rights. Det har gjort det möjligt för georgiska och sydossetiska kvinnor att mötas och samarbeta trots att de tidigare var bittra fiender. Men efter att byar har utplånats och människor drivits på flykt ser Lira Tskhovrebova ett mödosamt arbete framför sig.Under den gångna veckan har den stora världen tagit plats på lilla Södermalm i Stockholm och gett röst åt hopp om fred och ansvarsfull samexistens mellan världens kulturer och religioner. I Vox Pacis – Fredens röst – hörs musik från jordens alla hörn. Sida vid sida sjunger en rysk kör från Estland och en georgisk manskör klädd i traditionella dräkter prydda med långa dolkar. Hör ledaren för den georgiska manskören Anchiskathi, Zaal Tzereteli och Valery Petrov dirigent för Orthodox Singers om dreas möte i Stockholm.Studiosamtal med Torgny Hinnemo, analytiker på Utrikesdepartementet med inriktning på Södra Kaukasus. Han har ägnat många år åt att studera och resa i de tidigare Sovjetrepublikerna och hör till landets mest kunniga om regionen. Han ger en bakgrund till konflikten och förklarar vad som driver de olika parterna. Lyssna också på Konflikts tidigare program om dragkampen om Kaukasus och Centralasien:Programledare: Mikael OlssonProducenter: Marie Liljedahl och Daniela Marquardt

- OCH VAD HÄNDE MED AFRIKAS GUANTANAMO? Lördag 15 december Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är snart ett år sen de islamiska domstolarnas förbund fördrevs från Somalias huvudstad Mogadishu av etiopiska trupper tillsammans med miliser tillhörande den FN-stödda interrims-regeringen. Etiopien fick i sin tur stöd av USA i form av underättelseinformation, flyganfall och amerikanska specialstyrkor. Laglösheten och våldet härskar återigen i Somalias huvudstad Mogadishu. Strider pågår mitt i bostadsområdena. Enligt FN:s rapporter skjuter alla sidor urskiljningslöst omkring sig och gör sig skyldiga till grova övergrepp mot civilbefolkningen. De senaste veckorna har de värsta striderna sen i våras rasat i staden. Mer än 200.000 människor har tvingats lämna sina hem. Och så gott som dagligen kommer rapporter om civila dödsoffer. Över 20 dödade civila bar det gångna dygnet. Hör Mustafa Haji, chefredaktör på Radio Simba om den dagliga kampen för överlevnad och hoten som särskilt riktas mot journalister. Cathrine Weibel, informationsansvarig på FN:s flyktingkommissariat UNHCR berättar om desperata flyktingar som flyr hals över huvud, utan andra ägodelar än kläderna de bär och om familjer som splittras och barn som försvinner i kaoset. Omvärlden måste sluta blunda för situationen i Somalia, uppmanar Christian Balslev-Olesen, representant för FN:s barnfond Unicef, i Somalia. Det är orättfärdigt att vi ser på medan läget ständigt förvärras i landet som redan har bottenrekord i barnadödlighet, fattigdom och våld, säger han. Och Balslev-Olesen får medhåll av FN:s särskilde sändebud i Somalia Ahmedou Ould-Abdallah som beskriver situationen i landet som den värsta humanitära katastrofen i Afrika. Daniela Marquardt får tag på honom medan han förbereder sin rapport till FN:s säkerhetsråd. Från Somalia kommer den näst största gruppen asylsökande till Sverige. Hittills i år har 3000 somalier sökt asyl här. Men de mindre resurstarka riskerar livet och tar sig över havet till Mellanösterns fattigaste land, Jemen. Under 2007 har 1000 personer drunknat eller förvunnit under den livsfarliga resan. Under hösten har flyktingströmmen från Somalia fördubblats jämfört med förra året, enligt UNHCR. Och nu finns omkring 100.000 somaliska flyktingar i Jemen. Många bor i tält i flyktingläger under miserabla förhållanden. Hör frilansjournalisten Daniel Ureys reportage från flyktinglägret Al-Kharaz i den ogästvänliga öknen i södra Jemen. Konflikt följer upp vad som händer med Afrikas Guantanamo, de hemliga fängelser i Etiopien där ett 100-tal personer spärrades in efter att de flytt undan striderna i Somalia i december 2006. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har talat med andra fångar som satt kvar efter att flera västerlänningar släpptes i våras, däribland de fyra svenskar. Den 3 december offentliggjorde USAs 16 säkerhetstjänster en gemensamt skriven rapport om Irans kärnvapenprogram. Efter noggrann underrättelseinhämtning och analys kom säkerhetstjänsterna fram till slutsatsen att Iran troligen hade lagt ned sitt kärnvapenprogram redan 2003. Rapportens slutsats har i USA och världen närmast unisont tagits emot som en bekräftelse på att USAs politik gentemot Iran varit felaktig. Och den allmänna slutsatsen är nu att USA inte kan bruka militärt våld mot Iran för att stoppa Irans kärnenergiprogram. Men det finns kritiker som anser att rapporten inte ska köpas rakt av. Och kritiken som inte hörts här i sverige, är faktiskt värd att reflektera över. En av de skarpaste kritikerna i USA, är USAs förre FN-ambassadör John Bolton. Tidigare var han dessutom minister för vapenkontroll vid det amerikanska utrikesdepartementet - med ansvar bland annat för analysen av Iran. John Bolton kallar underättelserapporten för en kvasi-kupp. Programledare: Saam KapadiaProducent: Daniela Marquardt

Om invandrings-politikens två sidor; högre murar mot de många och öppningen för de kunniga om rika länders kamp om fattigas kompetens och framtida behov av outbildad arbetskraft Lördag 1 december Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hundratals miljoner människor världen över har det gemensamt att de lämnar sitt hemland i hopp om ett något bättre liv någon annanstans. Ledande politiker i världens rika länder uppvisar också gemensamma drag. De försöker stilla oroade hemmaopinioner med allt hårdare tag mot invandringen. I Sverige hade vi i veckan det socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg, Göran Johansson, som vill slänga ut alla de som kommit hit med hjälp av människosmugglare. I de två första stora TV-debatterna i USA mellan alla de amerikanska presidentkandidaterna har frågan om immigration blivit den hetaste potatisen. När demokraternas kandidater debatterade försökte de undvika frågan. Men när republikanernas kandidater ställdes mot varandra försökte de istället överträffa varandra i grenen att stoppa invandringen. Den republikanske presidentkandidaten Duncan Hunter, från San Diego, är en av dem som allra ivrigast driver förstärkt skydd mot Mexico och var med och tog besluten om att bygga barriärer mot Mexico. Idag är USA i färd med att förlänga de båda stängsel som löper längs vissa delar av gränsen till Mexico. För tio år sedan var gränsövergången mellan Tijuana i Mexico, och San Ysidro i södra Kalifornien, den allra mest populära. Men med två stängsel, värmesensorer och ett ökat antal amerikanska gränspoliser, har antalet gripna minskat till ungefär en fjärdedel. I mer oländiga områden, längre österut, försöker hundratals människor dagligen att ta sig över gränsen. Frilansjournalisten Claes Andreasson har, för Konflikts räkning, följt med den mexikanska gränspolisen i Tijuana, Grupo Beta, som främst har till uppgift att hjälpa emigranter. De kom att möta flera som stött på amerikansk polis, deporterats, men är fast beslutna att försöka igen. Lilia Velasquez är advokat och lärare vid California Western School of Law i San Diego i södra Kalifornen, och specialiserad på immigrationsrätt. Efter drygt 20 år i yrket konstaterar hon krasst att immigranterna inte längre har några rättigheter som hon kan tillvarata åt dem. Egentligen borde hon ha lagt ned sin verksamhet för länge sedan. Men hon fortsätter att brinna för att ändra de amerikanska invandringslagarna. Med smeknamnet ”flaming justice”, flammande rättvisa, och propert klädd i röd dräkt syns hon ofta ute bland migranter och den amerikanska allmänheten för att informera om hur systemet fungerar - eller snarare inte fungerar. Men det viktigaste arbetet bedriver Velasquez på sin advokatbyrå. När Konflikts Daniela Marquardt ringer upp henne börjar hon berätta om en mexikansk man med fyra barn som är amerikanska medborgare. Hans fru var tvungen att åka till Mexiko för att ta hand om sin svårt sjuke far. Och när hon skulle återvända till familjen måste hon ta hjälp av en smugglare för att ta sig över gränsen till USA. Och det här var just när skogsbränderna i södra Kalifornien bröt ut tidigare i höstas… I det Europa som tillhör EU har fokus, liksom i USA, legat på att säkra EU:s yttre gränser för att stoppa inflödet av immigranter. ”Frontex”, EU:s byrå för samarbete kring gränsbevakningen, startade i år sitt Europeiska patrullnätverk i samband med flyktingströmmen från Afrika till kanarieöarna. Så muren byggs allt högre, men för en månad sedan tog EU-kommissionen ett nytt initiativ och öppnade en liten dörr in till Europa. ”Blue card”-systemet som svar på USA:s ”Green card”. För de mest högkvalificerade; IT-tekniker, ingenjörer och läkare. För där finns ett stort behov av den invandringen, hävdar Franco Frattini, eu-kommissionens vice ordförande och kommissionär för rättvisa, frihet och säkerhet. Konflikts Mikael Olsson ringde hans talesman, Friso Roscam Abbing, och frågade om kampen om de högutbildade, behovet av de lågutbildade och regleringar för att göra den illegala invandringen legal. Som experimentet med spanska, tillfälliga ”apelsinplockarvisum” till marockaner… Men det finns de som är kritiska till behandlingen av migranter som en handelsvara som tas in och kastas ut efter behov. En av dem är Parvati Raghuram, forskare och lärare i migrationsfrågor vid Open University i Milton Keynes i Storbritannien, och som själv har sina rötter i Indien. När Daniela Marquardt träffar henne på seminarium i Stockholm vill Raghuram vända på saken och belysa vilken betydelse migranter har haft i de länder de kommer till. Hennes eget specialområde är den brittiska hälsovården som är helt beroende av läkare och sjuksköterskor från länder i Afrika, Karibien och södra Asien. Den brittiska regeringen talar stolt om den nationella hälsovården, National Healthcare Service, men Parvati Raghuram tycker det borde heta Internationella hälsovården... Bland europas politiker hörs ofta talet om ett helhetsperspektiv, där det vid sidan av satsningarna på hårdare gränskontroller också utlovas satsningar på bistånd för att skapa möjligheter till försörjning också i migranternas hemländer. Senast var det vår egen migrationsminister Tobias Billström som i sitt tal på EU:s ministermöte för en dryg vecka sedan efterlyste satsningar i bland annat norra Afrika. Men hitills har mycket lite synts till och liken efter flyktingar som förolyckats till havs fortsätter att flyta iland på Spaniens stränder. Just en sådan flyktingtragedi väckte invånarna i den spanska byn Rota på Atlantkusten nära Gibraltar sund. Reportern Ulrika Bergkvist ringde läraren Rafael Quiros som först upptäckte kropparna av de 37 unga marockanerna och bestämde sig för att göra något. Idag är han ordförande för Solidaridad Directa, en vänföreningen med byn Hansala i Marocko, där många av de unga flyktingarna kom ifrån. Programledare: Daniela MarquardtProducent: Mikael Olsson

Konflikt denna vecka handlar om statligt påbjuden glömska i Kambodja och rysk revidering av historien i nationens intresse. Dessutom samtal om hur samtidens politiska mål styr historieskrivningen också hos oss och om Museet för glömska - nytt intiativ i kritiken av hur berättelsen om Irak formas.Lördag 22 september Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I den dagliga rapporteringen formas vår historia och den som kontrollerar historien, kontrollerar ju som bekant samtiden, och därmed kanske också framtiden. Det här är en sanning som synts genom en mängd olika regeringars agerande, världen över.Vi har till exempel i somras bråket om den ryska akademins översyn av landets viktigaste historieböcker, där man ville mjuka upp bilden av Stalins grymheter och dämpa bilden av Sovjetunionen som förlorare av det kalla kriget. Minns spänningarna mellan Kina och Japan, för ett par år sedan, när de japanska läromedlen förskönade ockupation och åtföljande massakrer i Kina under 1930- och 1940-talen men se också ett Kina som har ett järngrepp om sin egen historia och ofta glömmer dess offer.Ett annat exempel nära i tiden är den franska kontroversiella lagen som uppmanar franska historielärare att i undervisningen om kolonialtiden betona den franska kolonialismens positiva rollOm vi går österut i Kambodja nämns inte de röda khemerernas skräckår i landets skolböcker.Pol Pots andreman ställs nu inför rätta. I onsdags arresterades Noun Chea, broder nummer två, och Pol Pots närmaste man under de röda khmerernas skräckvälde i slutet av 70-talet. Nu hoppas många att tribunalen mot de åldrande ledarna för de röda khmererna äntligen ska leda till försoning och upprättelse i landet.Men frågan är hur Kambodjas befolkning ska kunna gå vidare efter skräckåren utan tillgång till sin egen historia? Petra Quiding besökte Kambodjas huvudstad Phnom Penh och träffade flera kambodjaner som alla hade sin egen, lilla grymma del av den stora historien att berätta. Hon intervjuade Niamh Hanafin, kommunikations- och mediekonsult som efter många års arbete i Kambodja, la fram sin studie om kambodjaners historiekunskap inom Malmö Högskolas program ”Communication for Development”. Studien visar att många kambodjaner fortfarande, 28 år efter kriget, är okunniga om vad som faktiskt hände mellan åren 1975 och 1979. Trots att man uppskattar att 1,7 miljoner människor dog. Idag redogörs de fyra åren med ett par rader i skolböckerna. Där står att ”Den 19 april 1975 möttes Kommittén för Det demokratiska Kampuchea för att byta namn på landet och efter detta massakrerades många kambodjaner”.Problemet är, säger Hanafin, att många inom dagens stat och förvaltning, både offer och bödlar, delar behovet att glömma. Konsekvensen är att rädslan och våldet därför fortplantas till Kambodjas unga.Länk till Malmö Högskolas hemsida där du så småningom kan läsa Niamh Hanafins avhandling ”Unaswered questions and empty spaces: The challenge of communicating history and memory in post-genocide Cambodia”http://www.mah.se/Länk till tribunalen, ECCC, i Kambodjas officiella hemsidahttp://www.eccc.gov.kh/Diskussionen i studion hålls med Peo Hansen, statsvetare och docent vid Tema Etnicitet, Linköpings universitet och Eskil Franck, nyutnämnd chef för myndigheten Forum för levande historia. Forum för levande historia har i uppdrag att medverka till att demokratin stärks och att insikten om alla människors lika värde ökar framförallt med utgångspunkt av lärdomar från förintelsen men nu också genom att visa upp kommunismens brott mot mänskligheten i forna Sovjetunionen, Kina och Kambodja. I Ryssland har president Vladimir Putin visat sig mindre villig än sin föregångare att rensa ut Rysslands sovjetiska förflutna från historien. Han har hävdat att vilka brott den forna kommunistregimen än gjort sig skyldig till, så utgör den trots allt en viktig del av Rysslands historia och har spelat en stor roll i utformandet av dagens ryska samhälle. Det senaste exemplet som vållat debatt är införandet av nya läromedel för ämnena historia och samhällskunskap i den ryska skolan. En dag före president Putins träff med utvalda historielärare i somras presenterades en ny nationell manual för lärare i ämnet historia och Putin talade om vikten av historieundervisning som gör ryska skolelever stolta över fosterlandet och debatten gick igång. På den oberoende radiostationen Echo Moskvy debatteras det häftigt under rubriken ”Historiens lektioner – är det myter eller sanningen som formar medborgaren?” I ena ringhörnan historikern och journalisten Nikolaj Svanidze och i den andra Aleksandr Prochanov, chefredaktör för den ultranationalistiska tidningen ”Zavtra” ,”Morgondagen”. Svanidze skäller på det läger som enligt honom gör rysk historia till en återvändsgränd som alltid slutar i terror och nya Gulag. Prochanov välkomnar en utrensning av liberala lögner och lovprisar Stalins utrensningar och får i en omröstning efter programmet stöd av nästan hälften av lyssnarna. Alexander Semyonov, redaktör för den historiska facktidskriften Ab Imperio, tycker inte det är konstigt. Folk i allmänhet är trötta på en debatt som pågått ända sedan Sovjetunionens sammanbrott om olika tolkningar av historien och om det politiska spelet kring de komplikationerna, säger Alexander Semyonov. De nu aktuella nya statliga manualerna för historieundervisningen erbjuder just det, en väg till en enkel nationell självkänsla igen, säger Semyonov.Det är livsviktigt att bearbeta konflikter, menar Johan Galtung, den världsberömde norske freds- och konfliktforskaren. Till exempel finns det fortfarande risk för nya konflikter på Balkan, eftersom historien inte har bearbetats av alla parter och han är inte säker på att rättegångar av västerländsk sort, som i Kambodjas fall, är den rätta vägen att gå för att uppnå försoning. Istället berättar han om Rwandas Gacaca tradition, en talad tradition för konfliktlösning som tar vid där den traditionella, internationella domstolen tar slut och där förövaren ställs inför sina medmänniskor, öppet.Länk till freds- och utvecklingsinstitutet Transcendhttp://www.transcend.org/Museer brukar av tradition vara platser som ska hjälpa oss att minnas det förgångna. Men nästa vecka öppnar ett nytt museum i Norrköping, ett museum om vad det är som får oss att glömma. Idén till ”Museet för glömska” som mer liknar ett konstprojekt än ett traditionellt museum föddes ur frustrationen över nyhetsrapporteringen om kriget i Irak. Samhällsvetaren och frilansskribenten Erik Berggren, är en av initiativtagarna till projektet. I ett samtal med Konflikts reporter Daniela Marquardt, beskriver han krigsrapporteringen som en maskin som producerar glömska. http://www.museetforglomska.se/ Länk till Erik Berggrens essä i DN: Medier utan minne (publicerad 2006-07-30)http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=&a=562861Programledare: Petra QuidingProducent: Mikael Olssonkonflikt@sr.se

KONFLIKTER I FOKUS OCH SKUGGA om de skeenden som formar framtiden Konflikt blickar i sin sista sändning för säsongen tillbaka på några av de större konflikter som vi skildrat under våren. Ett collage av tidigare hörda röster från Tel Aviv, New Hampshire, Nairobi, Alberta, London och CIA:s Fort Langley sammanställt av Mikael Olsson. Alyson Bailes, avgående chef för SIPRI, intervjuas av Daniela Marquardt om viktiga konfliktområden. Robert Fisk, The Independents mellanösterkorrespondent, intervjuas av Saam Kapadia om den avgående Tony Blair. Och sist, i en tid där intellektuella politiseras, franske designgurun Philippe Starck om tidens barbari och designens meningslöshet. Reporter Leo Gullbring. Programledare och producent: Mikael Olsson Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.