Podcasts about curies

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

This episode explores the fascinating intersection of science and the supernatural during the Victorian era, highlighting how prominent scientists like Michael Faraday, William James, and the Curies engaged with spiritualism. It delves into the rise of spiritualism as a social movement, the scientific investigations that sought to debunk or understand paranormal phenomena, and the legacy of these explorations in contemporary science.Keywords: Victorian era, spiritualism, science, supernatural, Michael Faraday, William James, Alfred Russell Wallace, Curies, Eleanor Sidgwick, idiomotor effect Become a patron of Breaking Math for as little as a buck a monthFollow Breaking Math on Twitter, Instagram, LinkedIn, Website, YouTube, TikTokFollow Autumn on Twitter and InstagramFollow Gabe on Twitter.Become a guest hereemail: breakingmathpodcast@gmail.com

Ce week-end se tient la 14e édition du Saut Hermes au Grand Palais Éphémère à Paris. Un cadre idyllique, face à la Tour Eiffel, pour accueillir les meilleurs chevaux et cavaliers du monde. Trois jours de compétitions, labélisées 5*, l'élite du jumping (saut d'obstacles) mondial. Reportage en immersion dans les écuries éphémères construites sur le Champ-de-Mars.

durée : 00:02:56 - Les écuries du Petit Dan : graines de champions !

durée : 00:03:02 - Les écuries du Petit Dan : devenez voltigeurs à Hérouville-Saint-Clair

Un camp de jour ou un camp de travail ? Très facile de se procurer les gadgets nécessaires pour pouvoir voler des voitures. Incendie d'un bar en Beauce.  Discussion Crime et Société avec Félix Séguin, journaliste au Bureau d'enquête de Québecor.Pour de l'information concernant l'utilisation de vos données personnelles - https://omnystudio.com/policies/listener/fr

durée : 00:03:28 - Sous le sabot d'un cheval - FB Normandie (Caen)

durée : 00:03:08 - Sous le sabot d'un cheval - FB Normandie (Caen)

In the early 20th century, radium was all the rage. It was used in paints that made the faces of clocks and watches glow in the dark. It was the key element in early medical radiation treatments. It was infused into water and chocolates, and was a big selling point for spas whose waters had a lot of the element. Alas, all of those were bad ideas. Radium is highly radioactive, and most likely was responsible for the deaths of thousands. Radium came to the world's attention 125 years ago today. Marie and Pierre Curie announced its discovery to the French Academy of Sciences. The discovery earned the Curies half of the 1903 Nobel Prize in Physics. Marie Curie discovered the first hint of the element. She was studying pitchblende — a dark ore that contains a lot of uranium. Her experiments showed that the ore was producing far more radioactivity than could be accounted for by uranium alone. She thought it must contain another radioactive element. It took a while, but she and Pierre eventually isolated it. After Pierre died, Marie and another colleague isolated the metal — work that helped her earn a second Nobel, for chemistry. Radium is produced by the radioactive decay of uranium. Radium itself decays quickly, so there's none left from Earth's formation. Today, radium's use is limited — mainly to scientific research and instruments — non-lethal applications for a prize-winning element.  Script by Damond Benningfield Support McDonald Observatory

Saunter with your sweetheart down one of the most alluring laneways of central Paris; a place that also has romantic roots and great date night venues! Join us on Patreon: patreon.com/parisundergroundradio Find Us OnlineWebsite: https://www.parisundergroundradio.com/romancinginparis Facebook: https://www.facebook.com/parisundergroundradio Instagram: https://www.instagram.com/parisundergroundradio/ CreditsHost: Lily Heise https://www.parisundergroundradio.com/lilyheise; @JeTaimeMeNeither; Website: http://jetaimemeneither.comProducer: Jennifer Geraghty. https://www.parisundergroundradio.com/jenniferfoxgeraghty; @jennyphoria; Website: http://jennyphoria.comAbout UsJoin Paris's leading romantic expert, Lily Heise of the blog Je T'Aime Me Neither, as we travel around the city to discover Paris's top romantic places per arrondissement. Many of these gems are lesser known, and each spot will have its own captivating story to tell. Perfect for lovers… or lovers of Paris!

Welcome to the Instant Trivia podcast episode 941, where we ask the best trivia on the Internet. Round 1. Category: female superheroes 1: Zoe Saldana teams up with Rocket and Groot as Gamora, the green-skinned member of this superhero team. the Guardians of the Galaxy. 2: This superhero's magical weapons include a lasso of truth and indestructible bracelets able to deflect bullets. Wonder Woman. 3: A member of the X-Men, Ororo Munroe is this weather-controlling mutant. Storm. 4: It's the superhero name of Natasha Romanova, a big screen butt-kicker played by Scarlett Johansson. Black Widow. 5: Being widowed by Yakuza began the journey of this Suicide Squad member whose name means a samurai sword. Katana. Round 2. Category: bio picks 1: "Yesterday" and "Linda" are chapters in "Fab: An intimate life" of this man. Paul McCartney. 2: "Radioactive", subtitled "A Tale Of Love and Fallout", tells the romantic story of this scientific pair. the Curies. 3: A book subtitled "The Richest Man In The World" profiles Carlos Slim of this country. Mexico. 4: "Rebel From Main Street" tells the story of this American author and Nobel Prize winner. Sinclair Lewis. 5: "The Man Who Gave His Name To America" is the subtitle of a 2007 bio of this Italian. (Amerigo) Vespucci. Round 3. Category: new to the oxford english dictionary 1: High-quality marbled beef, or an NBA MVP. Kobe. 2: This casual term for a beer comes from North American college slang, not Polish. brewski. 3: This, Spanish for "rice with chicken". arroz con pollo. 4: This painful verb--don't do it to me, bro!. tase. 5: This hyphenated term describing a political environment in which facts are less important than belief. post-truth. Round 4. Category: rock 'n' roll history 1: It premiered on August 1, 1981 at 12:01 A.M. with John Lack saying, "Ladies and gentlemen, rock and roll". MTV. 2: In August 1994 about 30,000 gathered in Bethel, New York to celebrate the 25th anniversary of this festival. Woodstock. 3: In 1967 this TV group became the only band other than The Beatles to have consecutive No. 1 albums. The Monkees. 4: In January 1995 he became probably the only singer with a No. 1 record to serve in Congress. Sonny Bono. 5: Kurt Cobain's suicide note quoted from this man's "My My, Hey Hey": "It's better to burn out than to fade away". Neil Young. Round 5. Category: playing professor 1: This Harrison Ford character tells a class, "Forget any ideas you got about lost cities, exotic travel". Indiana Jones. 2: Russell Johnson was best known for playing the Professor on this series. Gilligan's Island. 3: On Netflix she's Ji-Yoon Kim, "The Chair" of a struggling English department. Sandra Oh. 4: On "How to Get Away with Murder", she played a professor at Middleton Law School. Viola Davis. 5: Judith Light is among those who have portrayed the professor stricken with cancer in this Pulitzer-winning play. Wit. Thanks for listening! Come back tomorrow for more exciting trivia! Special thanks to https://blog.feedspot.com/trivia_podcasts/

Dans cet extrait, Éric Boullier nous explique pourquoi et comment il reviendrait en F1.

Ciao a tutti ! On est reparti pour un tour !Vous trouverez dans cet épisode toutes les infos à savoir sur cette saison de Serie A 2023/2024 qui s'annonce passionnante !Quelles équipes joueront l'Europe la saison prochaine ?Quelles équipes se maintiendront ?Qui surprendra ? Qui décevra ?Et évidemment quelle équipe ira soulever le Graal ?Ce vrai guide de la saison à venir vous permettra d'impressionner tous vos potes de la meilleure des manières que ce soit au camping, à la plage, à la mer, à la montagne ou même à Besançon.Temps Additionnel, un podcast Sports Content proposé par l'OdioO ! Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

Qui dit cavalier, dit bien souvent propriétaire de chien. On ne se refait pas, quand on aime les animaux, on craque pour ceux de toutes les espèces, alors comment passer à côté du meilleur ami de l'homme ?Pourtant, un pote à pates de plus à gérer aux écuries, qui plus est quand celui-ci est souvent foufou, c'est parfois super instagrammable, mais bien plus difficile à gérer dans la vraie vie. Je vous parle aujourd'hui de mon expérience de Doggy Mom gâteuse, flanquée h24 dans des centre équestres, et vous partage mes petites astuces du quotidien, ici Mathilde de Dance With Him et vous écoutez Radio Mama.Viens rejoindre la team insta : https://www.instagram.com/dance_with_him/?hl=fr Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

In this episode of Talk Nerdy, Cara is joined by mathematician and writer Dr. Katie Spalding to talk about her new book, "Edison's Ghosts: The Untold Weirdness of History's Greatest Geniuses." They talk about how Edison, Newton, the Curies, and many more renowned thinkers were also up to some really dumb shit. Follow Katie: @supermathskid.

Le Talk de JDG Radio reçoit cette semaine Didier Krainc, créateur des écuries Vivaldi – l'un des précurseurs et leaders des écuries de groupe nouvelle génération. Il partage avec vous son expérience, ses échecs et ses réussites… et trace un chemin pour tous ceux qui voudraient se lancer dans pareille aventure. Une émission animée par Anne-Louise Echevin, Christopher Galmiche, Adrien Cugnasse et Mayeul Caire, où il sera aussi question des belles journées de samedi à Auteuil et dimanche à Longchamp.

This week we're jumping into the history of science with Marie Curie biopic Radioactive! Join us as we learn about petite Curies, famous medium Eusapia Palladino, whether or not Marie Curie was truly afraid of hospitals, her scandalous affair, and more! Sources: Charles L. Dana, et al. "Report of an Investigation into the Phenomena Connected With Eusapia Palladino," Science, May 20 1910. Francesco Paolo de Ceglia and Lorenzo Leporiere, "Becoming Eusapia: The Rise of the "Diva of Scientists", Science in Context 33 (2020) Timothy Jorgensen, "How Marie Curie Brought X-Ray Machines To the Battlefield," (2017) https://www.smithsonianmag.com/history/how-marie-curie-brought-x-ray-machines-to-battlefield-180965240/ https://www.redcross.org.uk/stories/our-movement/our-history/marie-curie-invisible-light-the-red-cross-and-wwi https://www.nobelprize.org/womenwhochangedscience/stories/marie-curie Susan Quinn, Marie Curie: A Life (Plunkett Lake Press, 2019).  New-York tribune. [volume] (New York [N.Y.]), 19 Nov. 1911. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn83030214/1911-11-19/ed-1/seq-24/  The Bridgeport evening farmer. [volume] (Bridgeport, Conn.), 07 Nov. 1912. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn84022472/1912-11-07/ed-1/seq-11/  The Richmond palladium and sun-telegram. [volume] (Richmond, Ind.), 28 Nov. 1911. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn86058226/1911-11-28/ed-1/seq-2/  Evening star. [volume] (Washington, D.C.), 28 Nov. 1911. Chronicling America: Historic American Newspapers. Lib. of Congress. https://chroniclingamerica.loc.gov/lccn/sn83045462/1911-11-28/ed-1/seq-12/ 

L'hiver 2022 ne va pas être de tout repos pour tous les concurrents de la Classe Ultim 32/23. Après une Route du Rhum éprouvante pour les organismes, certains vont bénéficier de plus de repos que d'autres... Le point sur les divers projets des skippers de la classe Ultim. 👉 Lire l'article et voir les photos. En savoir plus sur les sujets abordés dans cet épisode : Sodebo-Ultim Ultim Gitana Team Maxi Banque Populaire XI Trimaran SVR-Lazartigue Le magazine Bateaux.com apporte un éclairage nouveau aux plaisanciers au travers de 12 chaines d'information : Voilier.com MotorBoat.fr SemiRigide.com Multicoque.com Regate.com NavigationFluviale.com GrandeCroisiere.com Conseils Techniques Equipement et Accastillage SuperYachts.fr Culture Nautique GlisseNews.com Avec une diffusion en 5 langues (Français 🇫🇷, Anglais 🇺🇸, Allemand 🇩🇪, Italien 🇮🇹 et Espagnol 🇪🇸) et un lectorat reparti dans plus de 140 pays 🌍, Bateaux.com est considéré comme la première commaunauté de plaisanciers avec le réseau social dédié au nautisme Yacht-Club.com. Bateaux.com est édité de concert avec le magazine BoatIndustry.fr à destination des professionnels de la plaisance 🇫🇷, qui se décline à l'international avec BoatIndustry.de pour l'allemand 🇩🇪, BoatIndustry.com pour l'anglais 🇺🇸, BoatIndustry.es pour l'espagnol 🇪🇸 et BoatIndustry.it pour l'italien 🇮🇹. ✉️ N'hésitez pas à nous envoyer un commentaire ou une news en cliquant ici. 👉 Et n'oubliez pas de laisser 5 étoiles si l'information vous a plu 🙏.

durée : 00:01:34 - Les Escapades de Pierrick Gavaud FB Armorique

Le grand débat sportif du week-end ! Tous les samedis et dimanches de 9h à 12h, « Les Grandes Gueules du Sport » donneront un avant-goût des week-ends sport sur RMC. Christophe Cessieux sera aux côtés des consultants Olivier Girault, David Douillet, Marie Martinod et Stephen Brun. Cette année, le capitaine de l'Équipe de France de basketball Nicolas Batum s'ajoute à la Dream Team Sport dans ce rendez-vous 100% sport, pour échanger et débattre sans tabou sur l'actualité sportive !

durée : 00:04:04 - Invité France Bleu Picardie 17h10

Wilhelm Konrad Röntgen made an earth-shattering discovery for chemistry and atoms in 1895: He discovered x rays. Then, soon after, Henri Becquerel took the idea of x rays a step further and made another, equally earth-shattering discovery for chemistry and atoms: radioactivity. The Curies figured out which known elements were radioactive. Rutherford categorized radioactive rays into alpha, beta, and gamma. We explore what these rays are. We end up with the discovery of the neutron.Support the show

Marie Curie pendant la 1ère Guerre Mondiale, participa à la conception d'unités chirurgicales mobiles de radiologie surnommées les petites curies. Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

Avant une première apparition de la Formule 1 en Europe synonyme d'éventuelles améliorations, nos deux amis ont choisi de se concentrer cette semaine sur les écuries dont on parle toujours un peu moins.  Pour cela, c'est avec grand plaisir qu'ils reçoivent Augustin, notre expert F1 de ce tour de table.  Ensemble, ils vont aborder toutes ces écuries qui se livrent un combat sans merci pour rentrer dans les points ou y être le plus régulièrement possible.  Et cette année comme vous le savez il y a des habitués comme Williams ou Alfa Romeo, mais il y a aussi les novices de la catégorie comme McLaren. Et puis il y a ceux qui ont l'air d'avoir raté le train de ce début de saison malgré leur illustre nom, Aston Martin.  Je vous laisse découvrir ce qu'en penses nos trois experts et rendez-vous sur Instagram @letourdechauffe_ pour nous donner votre avis, parler de cet épisode ou de la Formule 1 en général. Si vous appréciez cet épisode et notre podcast, pensez à nous laisse une note et un commentaire sur Apple Podcast et à en parler autour de vous, ça nous aide beaucoup !  Bonne écoute !

17/03/2022 - Le RPOD - Au sommaire de cet édito du 17 Mars : Formule 1: HAAS inquiète MCLAREN.

"Ce serait paradoxal et dangereux de mettre notre démocratie entre parenthèses", avertit Eric Coquerel. Malgré une situation plus qu'incertaine en Ukraine, toutes les écuries engagées dans la course à l'Elysée excluent, pour l'instant, l'éventualité d'un report du scrutin.♥ Tu étais le seul qui n'a pas abandonné jusqu'à ce qu'il ait conquis mon cœur et la chose la plus mignonne de toutes est que tu continues à le faire tous les jours. Joyeuse Saint-Valentin, mon amour! ♥ A tes côtés je me sens la femme la plus heureuse du monde et je me rends compte que mon cœur était rempli d'un amour pour toi qui grandit et s'approfondit. Félicitations pour notre journée! ♥ Toi seul as le pouvoir de me faire sentir que je peux flotter dans les airs et avec chacun de tes baisers tu me fais toucher le ciel. Joyeuse Saint-Valentin 2022, ma vie! ♥ Cette journée est parfaite pour te montrer à quel point je t'aime, être à tes côtés et te rendre si heureux. Profitons d'une belle Saint-Valentin! " ♥ Si nos chemins se croisent par coïncidence ce n'est pas grave, je sais juste que je t'aime de toute la force de mon cœur et que je t'aimerai pour toujours. L'amour. Le grand, le vrai, celui avec un grand A. L'amour qui transcende, secoue, désarçonne et transporte. Cet amour véritable qui, depuis toujours, a nourri les artistes, de l'écrivain(e) au peintre, du/de la cinéaste au/à la musicien(ne). Et bien que personne ne remette son existence en cause, la notion du « vrai amour » reste ardue à définir. Car rien n'est plus personnel que le sentiment amoureux. Dans ce contexte, difficile donc de vous donner une signification de l'amour vrai, claire et objective. À la place, voici la définition - très personnelle - d'hommes et de femmes qui l'ont expérimenté. L'amour vrai et sincère, qui résiste au temps Pour Emma, architecte bordelaise, le vrai amour, c'est celui qui résiste au temps. Celui qui ne s'explique pas, mais qui chamboule tout sur son passage. « J'ai vécu une relation en pointillé pendant toute ma vingtaine. Lorsque je l'ai rencontré, j'étais en couple. J'ai eu une aventure avec lui, ai sérieusement songé à quitter mon compagnon de l'époque mais suis finalement restée, par crainte de faire une erreur. J'ai coupé les ponts et nous nous sommes retrouvés deux ans plus tard. Cette fois-ci les rôles s'étaient inversés : j'étais célibataire, il était en couple. La situation s'est répétée, puis c'est lui qui a, cette fois-ci, coupé les ponts. Puis, deux ans plus tard, l'histoire se répète à nouveau. Nous sommes alors tous les deux en couple. Il me propose de tout quitter pour partir avec lui. J'ai très sérieusement songé à le suivre, mais je n'ai pas eu le courage de renoncer à mon quotidien, mon confort. Il est aujourd'hui marié. Malgré tout, une partie de moi ne peut s'empêcher de penser qu'on finira un jour par se (re)trouver. Entre nous, c'est un amour qui ne s'explique pas, qui résiste au temps, à l'absence de l'autre. Et qui est toujours aussi fort quand on se retrouve, même après des années de silence. » Le véritable amour existe Marta, institutrice de 36 ans, estime que le vrai amour, c'est celui qui tient bon face aux difficultés de la vie. https://lesen.amazon.de/kp/embed?asin=B07DHTHDGG&preview=newtab&linkCode=kpe&ref_=cm_sw_r_kb_dp_9HM6ACQRTCMNYG4324V3&tag=storeup09-20 ☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆ https://linktr.ee/jacksonlibon ------------------------------------------------------------------------------------------------- #facebook #instagram #amour #couple #couplegoals #famille #relation #doudou #TotalEnergiesAFCON2022 #TeamTunisia #CAN2021 $BTC $ETH #cryptocurrency #Bitcoin #Ethereum #Avalanche#altcoins #Crypto #NFTs #Avalanche #innovation #CryptocurrencyNews #cashback #YieldFarming #TotalEnergiesAFCON2021 #TeamMali #TUNMLI #teamegypt #afcon2021 #TeamCameroon #youtube #twitter #tiktok #love #reeĺs #shorts #instagood #follow #like #ouy #oyu #babyshark #lilnasx #girl #happybirthday #movie #olive #garden #menu #deviance #autotrader #trading #khan #academy #carter #carguru #ancestry #accords #abc #news #bts #cbs #huru bluebook #socialmedia #whatsapp #music #google #photography #memes #marketing #india #followforfollowback #likeforlikes #a #insta #fashion #k #trending #digitalmarketing #covid #o #snapchat #socialmediamarketing

Au menu :  - Les Coyotes batteront-ils le record du plus mauvais début de saison ? - Tampa Bay, Colorado et Toronto : un retour en grâce - Sharks, Kings et Ducks : le rayon de soleil californien

Exotiques ou familiers, sauvages ou de compagnie, les animaux étaient omniprésents à Versailles. Ils forçaient l'admiration lors des chasses et provoquaient la surprise à la Ménagerie, ils se faufilaient dans les intérieurs et attendrissaient les membres de la Cour.  Jean Claude, journaliste de son état au XIXème, est bien embêté car son rédacteur en chef lui demande une série d'articles sur les animaux du château de Versailles. L'inspiration le fuit et la tâche est ardue ! Comment va-t-il réussir ?   Dans ce nouvel épisode, Jean-Claude remet le pied à l'étrier pour rédiger son deuxième article sur les Ecuries de Versailles. Guidé par l'intrépide Axel qui les connaît comme sa poche, il galope entre sellerie et manège à la découverte de la majesté de ces lieux dédiés au cheval. 

The Curies have a unique family business: winning Nobel Prizes in science. Nick and Ellie discuss the lives and accomplishments of Marie Curie, one of the world's most celebrated scientists (for a reason), along with her husband Pierre and daughter Irene, both of whom are also Nobel laureates. Like our podcast? Don't forget to like, subscribe, and tell your friends about us! An Everyday Dissection can be found on Twitter @edissect, where you can learn more about our episode content and get updates on the podcast. This podcast is hosted by Nick Lemmer (@lemmer_nick) and Ellie Weise (@allelellie). Our theme song was written by Evan Zobel and our art was created by Madeline Henrickson (IG: art_that_is_no_bueno).

Le Canada a une histoire quand même riche en Formule 1. Le Grand Prix du Canada se retrouve dans le calendrier depuis 1967, une quinzaine de pilotes ont participé à au moins une course du Championnat du monde (sans oublier Jacques Villeneuve champion en 97)… et deux écuries de F1! En effet, cet épisode de Histoires de F1 est consacré à Stebro et à Walter Wolf Racing, deux équipes ayant représenté la Feuille d'érable dans la catégorie reine du sport automobile.nbsp;Visitez www.bulletingp.com pour lire les chroniques, avant-goûts et retours sur les Grands Prix de Formule 1. Suivez-nous sur Facebook, Twitter et Instagram. Merci d'être à l'écoute!

The Curies' newly discovered element of radium makes gleaming headlines across the nation as the fresh face of beauty, and wonder drug of the medical community. From body lotion to tonic water, the popular new element shines bright in the otherwise dark years of the First World War.

Join us in listening to this weeks episode of Science With Millennials! We discussed radiation, as well as talking about Marie Curie and Becquerels findings. Let us enlighten you with some radiating facts and opinions about radiation and our segment called "NAME THAT SCIENTIST!". Sources: https://www.nrc.gov/about-nrc/radiation/health-effects/measuring-radiation.html https://www.britannica.com/science/alpha-particle https://www.britannica.com/science/electromagnetic-radiation https://www.everydayhealth.com/pictures/radioactive-jobs-and-their-cancer-risks/ --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/sciencewithmillennials/message Support this podcast: https://podcasters.spotify.com/pod/show/sciencewithmillennials/support

durée : 00:08:52 - Accès privé France Bleu Paris - A l'occasion du Mois Molière qui aura lieu du 1er au 30 juin à Versailles, Accès Privé vous emmène dans les écuries du roi !

Laurent Frédéric Bollée et Pat Béhar passent en revu les forces et faiblesse de toutes les écuries de F1 engagées dans le championnat 2021

Dans ce nouvel épisode j'ai eu la chance d'échanger avec Pascal Frotiée, l'un des pionniers de l'écurie active en France.  Ce mode d'hébergement novateur gagne à être connu et Pascal met en lumière tous les avantages qu'il présente à la fois pour les chevaux mais également pour les professionnels qui ont en charge ces écuries.  Un échange captivant qui interroge sur nos pratiques et le bien-être de nos chevaux.  Je vous souhaite une bonne écoute !   

The Curies' newly discovered element of radium makes gleaming headlines across the nation as the fresh face of beauty, and wonder drug of the medical community. From body lotion to tonic water, the popular new element shines bright in the otherwise dark years of the First World War.

Radioactive tells the story of Nobel Prize-winning physicist and chemist Marie Curie and her husband Pierre. While the Curies did brilliant work, their lives don't make for a brilliant narrative, says Simon Morris.

Marie Curie (1867-1934) är en av vetenskapshistoriens stora ikoner. Hon blev den första kvinnliga nobelpristagaren med sitt fysikpris 1903 och tilldelades åtta år senare även kemipriset, en bedrift hon än idag är ensam om. Tillsammans med sin make och forskarkollega Pierre blev Marie Curie en av sin samtids mest omtalade personer. Men vad är egentligen sant om denna mytologiserade vetenskapsstjärna? Vad gick hennes upptäckter ut på? Varför duellerade journalister om hennes ära 1911? Och vilket är Curies viktigaste arv i vår tid? Gäster i studion är Karl Grandin och Eva Hemmungs Wirtén. Karl Grandin är professor i vetenskapshistoria och föreståndare för Centrum för vetenskapshistoria, Kungliga Vetenskapsakademien. Eva Hemmungs Wirtén är professor i medierad kultur vid Linköpings universitet och författare till boken "Making Marie Curie" (2015). Avsnittet publicerades första gången i december 2019.

Raphaël Lessard nous parle de son entraînement physique quotidien.

Benoît Rouly est un autodidacte. Une mauvaise chute à cheval lors de son 2ème cours d’équitation l’année de ses 10 ans (1990) lui fera sécher les leçons du mercredi pour aller assister, sans en parler à ses parents, aux entrainements du jeune Thimothée Anciaume qui s’exerce toutes les semaines dans l’enceinte réservée aux propriétaires des écuries de la SHUR à Mont Saint Aignan. Benoît devient le groom du jeune prodige et va pendant 10 ans accompagner l’étoile montante dans tous ses déplacements en concours. C’est l’école de la débrouille ou il faut bosser dur et savoir réparer un pare choc avec un bout de ficelle quand le van est en panne sur une autoroute au fin fond de l’Italie… François Josse, un des propriétaires de chevaux, le fait rentrer dans sa boîte comme technicien de base, à 20 ans, en région parisienne. Benoît apprend rapidement, gravit les échelons, passant par le contrôle qualité et le commerce. A 24 ans il monte avec son pote Evrard et le soutien de la banque Martin Maurel une première boite de nettoyage de climatisation qui cartonne et grossit très vite. Un peu trop vite pour Benoît dont l’aura de chef d’entreprise familiale et paternaliste est mal à l’aise. En 2006 il vend ses parts et fonde une 2ème boîte dans le même secteur, cette fois associé à son petit frère Antoine Rouly. Cleaneol est lancée et la suite de cette histoire est à écouter dans cet épisode palpitant. Benoît nous recommande la lecture de la revue Harvard Business Review. Nous citons dans cet épisode Philippe Bloch, BFM Business, Stéphane Soumier, les podcast Le gratin et Génération do it yourself. Cet épisode est le plus long que j’ai enregistré 1h55 ! (Matthieu Stefani sors de mon corps ! ;) Je remercie le restaurant le p’tit Zinc et son patron Arnaud Demerseman pour l’accueil lors de cet enregistrement. Arnaud, il va falloir que l’on se croise ! Enfin je remercie Jean Baptiste Vargas pour la mise en relation. 

Marie Curie (1867-1934) är en av vetenskapshistoriens stora ikoner. Hon blev den första kvinnliga nobelpristagaren med sitt fysikpris 1903 och tilldelades åtta år senare även kemipriset, en bedrift hon än idag är ensam om. Tillsammans med sin make och forskarkollega Pierre blev Marie Curie en av sin samtids mest omtalade personer. Men vad är egentligen sant om denna mytologiserade vetenskapsstjärna? Vad gick hennes upptäckter ut på? Varför duellerade journalister om hennes ära 1911? Och vilket är Curies viktigaste arv i vår tid? Gäster i studion är KARL GRANDIN och EVA HEMMUNGS WIRTÉN. Karl Grandin är professor i vetenskapshistoria och föreståndare för Centrum för vetenskapshistoria, Kungliga Vetenskapsakademien. Eva Hemmungs Wirtén är professor i medierad kultur vid Linköpings universitet och författare till boken ”Making Marie Curie” (2015). Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. 
Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion/Stockholms universitet. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer

Radium was famously found by the Curies, and was once widely used in face creams, drinks and luminous watch dials, despite being highly radioactive, says Allan Blackman in ep 66 of Elemental.

Radium was famously found by the Curies, and was once widely used in face creams, drinks and luminous watch dials, despite being highly radioactive, says Allan Blackman in ep 66 of Elemental.

Radium was famously found by the Curies, and was once widely used in face creams, drinks and luminous watch dials, despite being highly radioactive, says Allan Blackman in ep 66 of Elemental.

Dans ce nouvel épisode de One and Done, Alan profite de la reprise du championnat NCAA en milieu de semaine pour s'intéresser à divers prospects de la prochaine Draft. Utilisant le Top 25 de la NCAA pour répertorier les grosses écuries du championnat, Alan présente un jeune joueur par équipe, avec notamment Kansas, Kentucky, Duke ou encore Oregon.

Pour les catholiques, le nom de saint Pie V est généralement associé à la messe en latin. Pour les autres, ce nom nous renvoie aux pires heures de l’Eglise : à la persécution des juifs, à l’inquisition bien évidemment mais aussi à la croisade. Or l’historien se doit avant tout de se replacer dans une époque. Il ne doit pas juger le passé avec des lunettes anachroniques, mais au contraire comprendre les faits à travers les mentalités et les conceptions du temps. Or si nous nous replaçons précisément dans cette époque du XVIe siècle, nous observons que l’Eglise est à une charnière de son histoire. Elle opère même une mutation majeure grâce à une réforme en profondeur. Pour l’Eglise, cette idée de réforme n’est pas anodine. Il y eut par le passé de nombreuses réformes : que l’on songe à Grégoire le Grand au VIe siècle, à la réforme grégorienne du XIe siècle ou encore à celle du Concile de Latran IV au XIIIe siècle. La réforme vise à retrouver la pureté des origines. Il s’agit de « re » former et de renouer les liens avec les valeurs évangéliques. Dans ce mouvement, le rôle de Pie V au XVIe siècle est essentiel et même historique puisque son empreinte va durer pas moins de quatre siècles… Pourtant, le pontificat n'a duré que six ans. Philippe Verdin o. p. lui consacre un essai historique. Il est interrogé par Christophe Dickès. L'invité: Philippe Verdin est dominicain. Il est l’un des animateurs du site Internet Retraite dans la Ville. Il a publié une douzaine de romans, essais, livres d’entretiens. Il est l'auteur entre autres de Saint Pie V, le pape intempestif paru aux Editions du Cerf (226 pages, 18€. - Retrouvez nous sur www.storiavoce.com/ - Notre compte Twitter: twitter.com/Storiavoce - Notre page Facebook: www.facebook.com/storiavoce/

The Curies' newly discovered element of radium makes gleaming headlines across the nation as the fresh face of beauty, and wonder drug of the medical community. From body lotion to tonic water, the popular new element shines bright in the otherwise dark years of the First World War.

Héracles doit nettoyer les écuries du roi Augias. Réussir l’exploit est une chose... etre reconnu,pour son travail en est une autre...

The Curies' newly discovered element of radium makes gleaming headlines across the nation as the fresh face of beauty, and wonder drug of the medical community. From body lotion to tonic water, the popular new element shines bright in the otherwise dark years of the First World War.

Welcome back to One Hundred Centuries! In our first full-length episode in a while, we discuss/review two graphic novels about historical scientists: The Thrilling Adventures of Lovelace and Babbage (by Sidney Padua) and Radioactive (by Lauren Redniss). Have a listen as we talk about Ada Lovelace and Charles Babbage and …

Nearly 30 young academies met for three days in Stockholm to learn from each other's experiences and to discuss how researchers can contribute to a better world. Listen to Curies podcast from the second global meeting where researchers from all over the world took part.

Nästan 30 unga akademier möttes under tre dagar i Stockholm i november 2015 för att utbyta erfarenheter och diskutera hur forskare kan bidra till en bättre värld. Lyssna på Curies poddsändning från det andra globala mötet där forskare från hela världen kommer till tals. Läs en artikel från mötet på tidningen Curies webbplats http://www.tidningencurie.se/5.43a2830b15168a067b9bf15b.html Curie bevakar forskningsfrågorna du behöver ha koll på. Curie ger dig chansen att debattera forskningens villkor. Curie är en nättidning som ges ut av vetenskapsrådet.

I DRT22 är det Kike Bertell som spinner en röd tråd och Mirka Kettunen fyller på med små triviagodbitar här och där. Tråden leds från åsnebryggans många olika betydelser till Marie Curies död.

Melvyn Bragg and his guests discuss the scientific achievements of the Curie family. In 1903 Marie and Pierre Curie shared a Nobel Prize in Physics with Henri Becquerel for their work on radioactivity, a term which Marie coined. Marie went on to win a Nobel in Chemistry eight years later; remarkably, her daughter Irène Joliot-Curie would later share a Nobel with her husband Frédéric Joliot-Curie for their discovery that it was possible to create radioactive materials in the laboratory. The work of the Curies added immensely to our knowledge of fundamental physics and paved the way for modern treatments for cancer and other illnesses. With: Patricia Fara Senior Tutor of Clare College, University of Cambridge Robert Fox Emeritus Professor of the History of Science at the University of Oxford Steven T Bramwell Professor of Physics and former Professor of Chemistry at University College London Producer: Simon Tillotson.

Melvyn Bragg and his guests discuss the scientific achievements of the Curie family. In 1903 Marie and Pierre Curie shared a Nobel Prize in Physics with Henri Becquerel for their work on radioactivity, a term which Marie coined. Marie went on to win a Nobel in Chemistry eight years later; remarkably, her daughter Irène Joliot-Curie would later share a Nobel with her husband Frédéric Joliot-Curie for their discovery that it was possible to create radioactive materials in the laboratory. The work of the Curies added immensely to our knowledge of fundamental physics and paved the way for modern treatments for cancer and other illnesses. With: Patricia Fara Senior Tutor of Clare College, University of Cambridge Robert Fox Emeritus Professor of the History of Science at the University of Oxford Steven T Bramwell Professor of Physics and former Professor of Chemistry at University College London Producer: Simon Tillotson.

Melvyn Bragg and his guests discuss the scientific achievements of the Curie family. In 1903 Marie and Pierre Curie shared a Nobel Prize in Physics with Henri Becquerel for their work on radioactivity, a term which Marie coined. Marie went on to win a Nobel in Chemistry eight years later; remarkably, her daughter Irène Joliot-Curie would later share a Nobel with her husband Frédéric Joliot-Curie for their discovery that it was possible to create radioactive materials in the laboratory. The work of the Curies added immensely to our knowledge of fundamental physics and paved the way for modern treatments for cancer and other illnesses. With: Patricia Fara Senior Tutor of Clare College, University of Cambridge Robert Fox Emeritus Professor of the History of Science at the University of Oxford Steven T Bramwell Professor of Physics and former Professor of Chemistry at University College London Producer: Simon Tillotson.

In this episode, the work of first Rontgen and Becquerel is discussed followed by the discoveries of the Curies and Ernest Rutherford.