POPULARITY
När fascismen växte i Europa på 1930-talet hotades många minoriteter. I Finland blev fascismen aldrig en majoritetsrörelse, men finlandssvenskarna, som kämpade för sin kulturella existens i ett finskdominerat land, kände sig utsatta.Trots svenskans officiella status i Finland ökade trycket från finsknationalistiska rörelser, som såg svensktalande som en rest från det svenska rikets tid. Den finlandssvenska antifascismen var mångfacetterad och påverkades av klass, ideologi och minoritetsstatus. Motståndet sträckte sig från borgerlig kritik av fascismens rättsvidrighet till socialistiska och kommunistiska rörelser.I podden Historia Nu samtalar Urban Lindstedt med historikern Anders Ahlbäck vid Stockholms universitet och litteraturvetaren Ylva Perera vid Åbo Akademi om den finlandssvenska antifascismen. De är aktuella med antologin Finlandssvensk antifascism – Politik, debatt och litteratur 1920–1950. Detta är ett betalt samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.Fascismen är en ultranationalistisk, auktoritär ideologi som betonar statens makt och folkets homogenitet. Historiskt har fascistiska rörelser, som i Mussolinis Italien och Hitlers Tyskland, präglats av militarism och diktatur.Lapporörelsen var den mest framträdande finska fascistiska rörelsen och försökte eliminera vänstern genom kidnappningar, misshandel och påtryckningar. År 1932 kulminerade dess inflytande i Mäntsäläupproret, som misslyckades men visade styrkan i de auktoritära strömningarna.För finlandssvenskarna var Lapporörelsen ett dubbelt hot – dels mot vänstern, där många antifascister var aktiva, dels genom sin finsknationalism, som såg svenskspråkiga som en oönskad minoritet.Författaren Mirjam Tuominen använde litteraturen som ett antifascistiskt verktyg och såg fascismen som präglad av empatilöshet. Hon skildrade den inre kampen mot fascistiska impulser för att blottlägga dess mekanismer och väcka medkänsla.Finska nationalister ville språkligt och kulturellt homogenisera Finland, vilket hotade det svenskspråkiga Finland. För många blev antifascismen ett försvar av svenskans ställning.Den finlandssvenska pressen spelade en central roll i debatten om fascism. Tidningar som Hufvudstadsbladet, Svenska Pressen och Nya Argus gick från avvaktande till uttalad antifascism på 1930-talet, då minoriteters rättigheter hotades och Finland riskerade att bli en auktoritär stat. Arbetarbladet drev en konsekvent antifascistisk linje redan från 1920-talet.Bildtext: Den 4 juni 1930 misshandlas kommunisten Eino Nieminen brutalt av lappoanhängare utanför Vasa tingshus i samband med en rättegång mot Lapporörelsen. (Wikipedia, Public Domain).Lyssna också på: Så försvann Finland ur svensk historia.Musik: Dramatic Strings av Boris Skalsky, Storyblocks Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Shogunatet, som existerade från medeltiden till den industriella revolutionen, innebar att den militära ledaren shogunen hade all makt på kejsarens bekostnad. Ursprungligen var "shogun" en titel för militära befälhavare, men när centralmakten försvagades av rivalitet mellan kejsaren, ex-kejsare och Fujiwara-ätten, fick samurajerna ökad makt. På 1100-talet ledde detta till att en militärdiktator tog kontrollen.Shogunatet var anpassningsbart och kunde omforma sig över tid. Tokugawa-shogunatet (1603–1868) blev Japans mest stabila era, men dess fall markerade början på en ny tid. Under ytan på ett till synes stillastående samhälle pågick gradvisa förändringar. Japan var isolerat, styrt av ett strikt klassystem och reglerat enligt samurajernas kod.I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet, aktuell med boken Shogun: Generalerna som ledde Japan (2025).Shogunatet – eller bakufu – har rötter i Japans tidiga historia. Redan under Yamato-riket på 300-talet formades centralmakt under kinesiskt inflytande. Men på 800-talet började kejsarens makt vackla, vilket öppnade för militära ledare. Titeln "shogun" användes först i krig mot emishi-folket, men dessa generaler styrde inget eget shogunat. Det förändrades 1192 då Minamoto no Yoritomo utnämndes till seii taishōgun och grundade ett verkligt parallellt maktcentrum.Det första shogunatet etablerades i Kamakura (1185–1333), där samurajerna fick en central roll. Makten förflyttades från hovet i Kyoto till krigarnas hierarki, med drag av europeisk feodalism. Alla tre shogunat följde mönstret av dynastisk uppgång och fall. Shogunerna varierade stort i duglighet – från marionetter till historiska gestalter som Yoritomo, Yoshimitsu och Ieyasu.Med tiden förändrades shogunrollen från krigsherre till civil ämbetsman. Den mest stabila perioden inleddes med Tokugawa Ieyasus seger vid Sekigahara 1600, vilket ledde till hans utnämning till shogun 1603. Tokugawa-styret, med säte i Edo, byggde ett samhälle präglat av militär, byråkrati och neokonfucianism. Kejsaren behöll en symbolisk roll, medan verklig makt låg hos shogunen.Samhället styrdes med strikt klassindelning: samurajer, bönder, hantverkare, köpmän. Länsherrar (daimyōer) kontrollerades genom sankin-kōtai – ett system som tvingade deras familjer att bo i Edo, vilket motverkade uppror. Landet isolerades genom sakoku-politiken: endast holländare fick bedriva handel via ön Dejima. Kristendom förbjöds, missionärer avrättades och utländska kontakter begränsades kraftigt.Paradoxalt nog blomstrade kulturen: kabuki, haiku och urban tillväxt i städer som Osaka och Edo. Trots det yttre lugnet började samhället långsamt förändras. Samurajerna, som en gång var krigare, förvandlades till byråkrater utan svärd. Köpmännen, trots sin låga formella status, blev ekonomiskt mäktiga.Bild: Porträtt av Tokugawa Ieyasu (1543–1616), grundare av Tokugawa-shogunatet. Målningen är utförd av konstnären Kanō Tan'yū och finns i huvudtornet på Osaka slott. Källa: Wikipedia Kanō Tan'yū, Public Domain.Musik: ”Japanese Hotchiku Flute” av Velimir Andreev (Psystein), Storyblocks Audio.Lyssna också på Samurajerna dominerade Japan under ett millenium.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Begreppet propaganda för tankarna till lögner och manipulation, men det började som ett heligt uppdrag att försvara den katolska tron gentemot reformationen. Under världskrigens totalmobilisering på 1900-talet fick propagandan sin moderna karaktär. Radio och film skapade helt nya möjligheter för masspåverkan.Totalitära regimer som Nazityskland och Stalins Sovjet förfinade propagandans estetik och metodik. Affischer, parader, tal och slogans blev verktyg för att forma både verklighetsbild och folkvilja. Och i Sverige och Finland har propagandans verktyg använts för att få oss att dricka mjölk.I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Mats Bergman, professor i kommunikation vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet och aktuell med skriften Propaganda. Detta är ett betalt samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.Enligt en etablerad definition är propaganda en avsiktlig, systematisk ansats att utforma perceptioner, manipulera kognitioner och styra handlingar i syfte att gynna sändarens mål. Det centrala är alltså inte nödvändigtvis lögnen, utan ensidigheten och manipulativiteten. Propagandan är inte dialogisk utan monologisk – inte inriktad på att främja förståelse, utan lydnad.Vissa forskare har dock menat att denna syn är för snäv. De menar att propaganda inte bara handlar om vilseledning, utan om att konstruera verklighet – att forma identiteter, offentligheter och hela samhällsnarrativ. Med denna förståelse rör sig propaganda inte bara i informationssfären utan i själva ontologin. Den bygger inte bara falska bilder, utan formar själva det som uppfattas som verkligt.På 1600-talet inrättade påven Gregorius XV myndigheten Sacra Congregatio de Propaganda Fide – en institution med syfte att sprida katolicismen och bekämpa reformationen. Det latinska propagare betyder att sprida, alstra eller utvidga – ett uttryck med både agrikulturella och militära undertoner.Men redan i det antika Egypten och Rom användes reliefer, mynt och texter för att förstärka makthavares legitimitet och militära triumfer. Caesar själv agerade propagandist i sina krigskrönikor, och även Bayeuxtapeten kan ses som ett ideologiskt verk som berättigar en erövring.Propagandans dystopiska potential blev tydlig, inte minst i George Orwells 1984, där språket i sig förvandlades till ett kontrollinstrument. Även efterkrigstidens kalla krig innebar ett ideologiskt mediekrig mellan öst och väst, där inte bara bomber utan också budskap var avgörande vapen.Men propaganda är inte alltid lögn. Flera kända propagandister – såsom Nazitysklands Joseph Goebbels – betonade faktiskt vikten av att hålla sig nära sanningen, om än i selektiv eller manipulerad form. Det är därför mer korrekt att tala om propaganda som en teknik för att forma verkligheten snarare än att alltid direkt förvränga den.Med digitaliseringens framväxt har propagandan återigen genomgått en förvandling. I dag är det inte längre enbart stater eller medier som står för påverkan – alla med en internetuppkoppling kan delta i informationskriget. Den nya propagandan är snabb, ofta automatiserad och gränslös.Bild: Beredskapspropaganda som vykort. Kalmar läns museum, Digitaltmuseum. Public Domain.Musik: Strolling Downtown av New Library Sounds. Storyblock Audio.Lyssna också på Från grötmiddag till ensam-sallad framför tv-n på 50 år.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Tredje rikets sista dagar präglades av kaos, förstörelse och död. I sitt politiska testamente utsåg Adolf Hitler storamiralen Karl Dönitz till Tysklands nye statschef. Dönitz var ingen ideolog eller sadist som Himmler eller Goebbels, men en lojal och effektiv tjänsteman i ett system byggt på förtryck och massmord. Regeringen han ledde – den så kallade Flensburgregeringen – existerade i drygt tre veckor med huvudsakligt syfte att organisera kapitulationen och möjliggöra för civila och soldater att fly till väst.I praktiken saknade Dönitzregeringen verkligt inflytande. Tysklands militära kapacitet var krossad, infrastrukturen låg i ruiner och de allierade kontrollerade redan stora delar av landet. Ändå spelade regeringen en viss roll i samordningen av partiella kapitulationer, bland annat i Danmark, Norge och norra Tyskland.Detta är det sista avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med militärhistorikern Lars Ericson Wolke, aktuell med boken Tredje rikets sista dagar.Den 7–8 maj 1945 undertecknades Tysklands villkorslösa kapitulation, vilket formellt avslutade kriget i Europa. Trots detta dröjde det till den 23 maj innan Dönitzregeringen arresterades av brittiska trupper och upplöstes. Under mellantiden rådde fullständigt kaos: miljoner människor var på flykt, städer låg i ruiner och tusentals dog i svält, sjukdomar och våld. Tyskland delades upp i fyra ockupationszoner, och i Nürnberg inleddes rättegångarna mot ansvariga för nazismens brott.Karl Dönitz dömdes till tio års fängelse för krigsförbrytelser. I sina memoarer, liksom Albert Speer, försökte han tona ned sin roll och lägga skulden på Hitler. Först långt senare framträdde en tydligare bild av Wehrmachts och SS:s aktiva deltagande i folkmordet.Dönitz var en teknokratisk lojalist. Född 1891, utbildad inom den kejserliga marinen, gjorde han karriär som ubåtsofficer under första världskriget. Under andra världskriget ledde han ubåtskriget mot de allierade med hänsynslös effektivitet och lät använda koncentrationslägerfångar i rustningsindustrin. Han blev partimedlem först 1944, men var länge en trogen anhängare av Hitler.Striderna om Hitlers efterträdarskap hade pågått länge. Hess diskvalificerades efter sin flygning till Storbritannien 1941, Göring föll i onåd, och Himmler förrådde Hitler genom att försöka förhandla med väst. Valet föll slutligen på Dönitz, vars lojalitet aldrig ifrågasatts.Hans regering – baserad i Flensburg vid danska gränsen – försökte fördröja kapitulationen inför Röda armén, och istället prioritera reträtt och överlämnande till västmakterna. Detta ledde till partiella kapitulationer i bland annat Danmark (5 maj), Nordvästtyskland och Nederländerna, samt förhandlingar i Norge. Det var ett försök att mildra konsekvenserna av det oundvikliga nederlaget.Bild: Gripandet av tre medlemmar ur Flensburgregeringen: Alfred Jodl, Albert Speer och presidenten Karl Dönitz. På bilden ses storamiral Karl Dönitz i brittisk fångenskap efter sin arrestering. Dönitz utsågs till Hitlers efterträdare den 30 april 1945 och ledde därefter förhandlingarna om de tyska styrkornas kapitulation i väst. Foto: Malindine E G (Capt), No 5 Army Film & Photographic Unit. Bild BU 6711 ur Imperial War Museums samlingar. Wikimedia commons, Public Domain.Musik: Richard Wagner's opera Götterdämmerung: Siegfriedsbegravningsmarsch avthe UnitedStates Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.Lyssna också på Operation Valkyria – en trojansk häst i Tredje Riket.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Den 22 juni 1941 inledde Nazityskland en av de mest omfattande militära operationerna i historien: Operation Barbarossa. Med över tre miljoner soldater, tusentals stridsvagnar och flygplan korsade tyska trupper den sovjetiska gränsen, vilket öppnade östfronten under andra världskriget. Målet var att snabbt besegra Sovjetunionen och säkra "Lebensraum" – livsrum – för det tyska folket.Adolf Hitler drevs av en kombination av ideologiska och strategiska motiv. Han betraktade kommunismen som ett existentiellt hot och ansåg att det tyska folket behövde expandera österut för att få tillgång till livsviktiga resurser såsom olja, stål och spannmål. Dessutom såg han slaverna som underlägsna och ämnade förslava eller eliminera dem för att ge plats åt tyskarna.Detta är det sjätte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Operation Barbarossa.Sovjetunionen var inte helt oförberedd på ett tyskt anfall, men graden av beredskap var otillräcklig. Trots underrättelserapporter om en förestående invasion valde Josef Stalin att ignorera många av varningarna, delvis på grund av misstro mot västerländska källor och en önskan att undvika provokation. Den sovjetiska armén var dessutom försvagad av tidigare utrensningar av officerare och led av bristande modernisering.Inledningsvis hade tyskarna stora framgångar genom sin "blitzkrieg"-taktik, vilket ledde till snabba framryckningar och inringningar av stora sovjetiska styrkor. Städer som Kiev och Smolensk föll, och tyska trupper närmade sig Moskva. Men den hårda sovjetiska vintern, långa försörjningslinjer och envist sovjetisk motstånd försvårade ytterligare framryckningar.Under invasionen begick de tyska styrkorna omfattande krigsbrott. Einsatzgruppen, mobila insatsstyrkor, följde efter de framryckande trupperna och genomförde massavrättningar av judar, romer, kommunister och andra grupper. Civila utsattes för brutala övergrepp, och många städer och byar förstördes systematiskt.Vändpunkten kom med slaget vid Stalingrad vintern 1942–1943. Efter månader av intensiva strider omringades och kapitulerade den tyska 6:e armén, vilket markerade början på en stadig sovjetisk offensiv västerut. Sovjetunionens förmåga att mobilisera sina resurser, den hårda vintern och Tysklands överskattning av sin egen kapacitet bidrog till denna vändning.Bild: Även om delar av den tyska armén var mekaniserad var man 1941 fortfarande i hög grad beroende av hästar och en stor del av soldaterna avancerade till fots. Bundesarchiv, Bild 101I-136-0882-13 / Albert Cusian / CC-BY-SA 3.0 Wikipedia. Public Domain.Musik: If the war breaks out tomorrow av The Red Army Chorus of the U.S.S.R. Dm. & Dan. Pokrass; K. Listov; A. V. Alexandrov; V. Lebedev; Kumach; Red Army Choir of the U.S.S.R.; Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Storbritannien stod ensamt kvar mot Nazityskland efter Frankrikes fall. Adolf Hitler ville egentligen ha fred med Storbritannien, men britterna och premiärminister Winston Churchill valde att fortsätta kämpa.För att kunna invadera Storbritannien behövde Luftwaffe först besegra Royal Air Force (RAF) och etablera luftherravälde. Under flera månader kämpade brittiska jaktflygare i Spitfires och Hurricanes mot det numerärt överlägsna Luftwaffe. Trots svåra förluster lyckades RAF stå emot, och när hösten anlände stod det klart att Tyskland hade misslyckats med att krossa det brittiska försvaret.Detta är det femte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Slaget om Storbritannien 1940.Slaget om Storbritannien blev en vändpunkt i andra världskriget. När Frankrike kapitulerade den 22 juni 1940 blev Storbritanniens situation kritisk. Landet stod nu ensamt, med en krigsmakt som var försvagad efter evakueringen vid Dunkerque. De brittiska styrkorna hade förlorat stora mängder tung materiel, inklusive stridsvagnar, artilleri och transportfordon.Churchills beslutsamhet blev avgörande för Storbritanniens motstånd. Trots att vissa inom regeringen, inklusive utrikesminister Lord Halifax, övervägde en fredsuppgörelse, stod Churchill fast vid sin linje. Han ansåg att fred med Hitler endast skulle vara en kortsiktig lösning som på sikt skulle leda till att Storbritannien tvingades leva under Nazitysklands dominans. Hans beslutsamhet stärkte den brittiska moralen och bidrog till att landet stod emot trycket från Tyskland.Tysklands invasionsplan, Operation Seelöwe, byggde på att Hermann Görings Luftwaffe först behövde besegra RAF och neutralisera den brittiska flottan genom flyganfall. Planen var ambitiös men riskabel – transportfartygen var långsamma och sårbara, och utan luftherravälde skulle de bli lätta mål för brittiska bombflyg och örlogsfartyg.Luftwaffes inledande offensiv började i juli 1940 med attacker mot brittiska hamnar och fartyg i Engelska kanalen. Dessa anfall syftade till att locka ut RAF:s jaktflyg och försvaga det brittiska försvaret innan den stora offensiven tog vid. I augusti gick tyskarna vidare till nästa fas: systematiska anfall mot RAF:s flygbaser, radarsystem och logistik. Under dessa veckor var RAF hårt pressat och förlorade många flygplan och piloter. Trots detta lyckades britterna hålla sina radaranläggningar intakta, vilket var avgörande för att kunna förutse de tyska anfallen.Bild: En formation av Supermarine Spitfire Mk I från No. 610 Squadron, baserad på Biggin Hill, under ett uppdrag den 24 juli 1940. Flygplanen, inklusive N3289 ('DW-K') och R6595 ('DW-O'), flyger i den karakteristiska "vic"-formationen som användes av Royal Air Force under Slaget om Storbritannien. Fotografi taget av Daventry B.J. (F/O), Royal Air Force, och tillhör Imperial War Museums samlingar. Wikipedia. Public Domain.Musik: Wir fahren gegen Engeland av Musikkorpt eines Infanterieregimentes - leitung: B. Ahlers "Wir fahren gegen Engeland" är en tysk marschsång från andra världskriget, känd för sin användning i propagandasyfte. Sången skrevs 1939 av Herms Niel, en av de mest produktiva kompositörerna av tysk marschmusik under det nazistiska Tredje riket. Den användes i samband med Tysklands planer på en invasion av Storbritannien, Operation Seelöwe, men blev även en del av den bredare propagandakulturen inom Wehrmacht. Källa: Internet Archive (Public Domain).Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Den 10 maj 1940 gick Nazityskland till anfall mot Nederländerna och Belgien. Fem veckor senare undertecknade Frankrike ett vapenstillestånd med Tyskland, som då ockuperade två tredjedelar av landet.Adolf Hitler hade spelat högt igen – och vunnit. Den åldrande franska militära ledningen var inte förberedd på ett modernt, rörligt krig. I stället var de fast i ett defensivt tänkande, samtidigt som tyskarna rusade fram i Europa med sina pansarkolonner, radiosamband och anfallsflyg.Detta är det fjärde avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om orsakerna bakom Frankrikes nederlag 1940. Hur kunde en av Europas mäktigaste arméer lamslås på så kort tid? Vilka militära misstag begicks, och vilken roll spelade politisk instabilitet och defaitism?Våren 1940 betraktades Frankrike fortfarande som en av Europas starkaste militärmakter, och dess allians med Storbritannien skulle fungera som en motvikt mot Nazityskland. Men mellan den 10 maj och den 22 juni föll landet samman under den tyska blixtkrigstaktiken.Fransmännen förlitade sig på defensiva strategier med Maginotlinjen, en rad fortifikationer längs gränsen mot Tyskland. Man antog att om tyskarna anföll skulle det ske genom Belgien, vilket gjorde att huvuddelen av den franska armén placerades där.Den tyska offensiven – Fall Gelb – överraskade dock de allierade genom att fokusera på ett blixtsnabbt pansaranfall genom Ardennerna, en terräng som de franska generalerna trodde var omöjlig att passera med stora mekaniserade förband. När tyskarna bröt igenom vid Sedan den 13–15 maj blev den franska armén snabbt demoraliserad och splittrad.Den franska arméns sammanbrott var inte enbart militärt. Landet led av djup politisk splittring, och defaitismen var utbredd bland både politiker och militärer. Det franska ledarskapet, under premiärminister Paul Reynaud, var osäkert på hur det skulle agera. När situationen blev ohållbar avgick Reynaud den 16 juni och ersattes av marskalk Philippe Pétain, som omedelbart inledde förhandlingar med Tyskland.Efter kapitulationen delades Frankrike in i två zoner: den norra delen ockuperades av Tyskland, medan den södra delen, med Vichy som huvudstad, styrdes av den nya Vichyregimen under Pétain. Formellt var Vichyfrankrike en självständig stat, men i praktiken var det en vasallstat som samarbetade med Nazityskland. Regimen införde hårda restriktioner, anpassade sig till tysk antisemitisk politik och deltog aktivt i deportationer av judar till koncentrationsläger.Pétains beslut att samarbeta med Tyskland vilade på tron att det var det enda sättet att bevara viss fransk autonomi och undvika ytterligare lidande. För många fransmän sågs detta dock som förräderi, och Vichyregimen har kommit att symbolisera en skamfylld period i landets historia.Bild: Tyska Panzer I och Panzer II i en skog i maj 1940. Källa: Wikipedia, Bundesarchiv, Bild 101I-382-0248-33A / Böcker / CC-BY-SA 3.0Musik: Le Chant des Partisans (Motståndssången) – sången om befrielsen av M. Druon och J. Kessel; Anna Marly; Guy Luypaerts Le Chant Du Monde (1523). Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Det spektakulära anfallet på Eben Emael.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Varför verkar regeringen så obrydda inför att Turkiet fängslat Joakim Medin? Silas Aliki har svaret. Dessutom förklarar vår husadvokat den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman. Mireya tänker tillbaka på Johan Pehrsons stormaktstid vid grillen och påminner om vems fel det var att Liberalerna fick fyra procent i senaste valet. Klippare är Joel Zettergren och jinglar är gjorda av Gerald Lombano.
Andra världskriget startade tidigt på morgonen den 1 september 1939 när Nazityskland anföll Polen. Polens öde hade beseglats några dagar tidigare när Sovjetunionen och Nazityskland ingick en ohelig allians och i ett hemligt protokoll delade upp landet mellan sig.Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland den 3 september, men deras insatser var symboliska. Trots de polska styrkornas heroiska motstånd ledde Nazitysklands tekniska och numerära överlägsenhet till att den polska armén kollapsade inom tre veckor. Den 17 september 1939 gick Röda armén in i östra Polen.Detta är det första avsnittet i en serie av sju om andra världskriget, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om anfallet på Polen och krigets början.Trots en numerärt stor armé lyckades Polen inte stå emot den tyska krigsmaskinen, som med sin blixtkrigstaktik revolutionerade modern krigföring. Tysklands kombination av snabba pansaranfall, flygvapenstöd och välkoordinerade operationer krossade det polska försvaret.Den polska armén saknade både modern utrustning och förmåga att möta den nya tidens mobila krigföring. Dessutom var landets försvarsstrategi, som byggde på att skydda gränserna, ineffektiv mot Tysklands framryckningar vilka snabbt splittrade och omringade de polska styrkorna. Polens utsatta läge förvärrades ytterligare när Sovjetunionen invaderade från öster den 17 september, vilket tvingade Polen att slåss på två fronter.Storbritannien och Frankrike, som hade försvarsfördrag med Polen, förklarade krig mot Tyskland den 3 september men kunde inte erbjuda något konkret militärt stöd. Polens isolering och den övermäktiga fienden ledde till landets fall på bara fem veckor.Efter erövringen av Polen började Tyskland och Sovjetunionen genomföra systematiska åtgärder för att eliminera den polska nationen. Västra Polen annekterades direkt av Nazityskland, medan centrala delar organiserades som Generalguvernementet. Nazisterna inledde omedelbart en brutal politik av germanisering, där polsk kultur systematiskt undertrycktes. Miljontals polacker fördrevs från sina hem för att skapa plats åt tyska bosättare, medan hundratusentals polacker tvångsrekryterades som slavarbetare i Tyskland.Den nazistiska Generalplan Ost föreslog en etnisk rensning och germanisering av Polen. Miljontals polska judar fördes till getton, och utrotningsläger som Auschwitz och Treblinka etablerades. Dessa blev centrala för Förintelsen, där cirka tre miljoner polska judar och ytterligare tre miljoner polska medborgare dödades. Samtidigt deporterade Sovjetunionen hundratusentals polacker till Sibirien, och i Katynmassakern 1940 avrättade den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD över 20 000 polska officerare och intellektuella.Bild: Möte mellan tyska och sovjetiska soldater i Polen, 20 september 1939. I ett hemligt protokoll till Molotov-Ribbentrop-pakten delades Polen upp mellan Nazityskland och det kommunistiska Sovjetunionen.Källa: Bundesarchiv, Bild 101I-121-0008-25, Ehlert, Max, Wikipedia, CC-BY-SA 3.0Musik: Mazurek Dąbrowskiego ("Än är Polen ej förlorat") av Józef Wybicki; Wikimedia, Public DomainLyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Den romerske kejsaren Konstantin den stores (272–337 e.Kr.) omvändelse till kristendomen är en central händelse i Västerlandets historia. Kristendomen gick från att vara en förföljd minoritet till att bli den dominerande religionen i Romarriket.Konstantins relation till den traditionella romerska religionen var dock pragmatisk. Han tillät fortsatt kult av solguden Sol Invictus och tolererade inledningsvis andra religioner. Trots sitt starka stöd för kyrkan lät han inte döpa sig förrän på sin dödsbädd år 337. Denna balansgång mellan det gamla och det nya var sannolikt avgörande för hans politiska framgång.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med antikvetaren och författaren Allan Klynne, som är aktuell med boken Konstantin den store – Roms förste kristne kejsare.I början av 300-talet e.Kr. befann sig det romerska imperiet i djup kris. Tetrarkin – ett fyrkejsarsystem skapat för att stabilisera styret – hade kollapsat, och inbördeskrig rasade mellan rivaliserande tronpretendenter. I detta kaos steg Konstantin fram, son till kejsaren Constantius Chlorus. Efter faderns död år 306 utropades han av sina trupper till kejsare i väst.År 312 ställdes Konstantin mot sin främsta konkurrent om makten, Maxentius, i slaget vid Milviska bron. Enligt flera källor såg han inför striden ett kors på himlen, tillsammans med orden "I detta tecken skall du segra", eller drömde om en ängel som visade honom symbolen Chi-Rho – de första bokstäverna i det grekiska ordet för Kristus. Han lät måla symbolen på soldaternas sköldar och vann en avgörande seger. Maxentius drunknade i Tibern, och Konstantin tågade in i Rom som härskare över väst.Året därpå, 313, utfärdade Konstantin tillsammans med kejsar Licinius det så kallade Milanoediktet, som garanterade religionsfrihet i hela riket och avslutade de systematiska förföljelserna av kristna. Även om han själv ännu inte var döpt började han aktivt gynna kyrkan: han donerade mark, gav ekonomiskt stöd och påbörjade bygget av kyrkor som Lateranbasilikan och den första Peterskyrkan.Vid denna tid var kristendomen ännu en minoritetsreligion, men snabbt växande. Dess fokus på själens frälsning, individens värde och evigt liv tilltalade många i ett samhälle präglat av oro och kris. Dess välorganiserade församlingar bidrog till en stark infrastruktur, som snart blev ett viktigt verktyg även för staten.Trots kristendomens pacifistiska ursprung valde Konstantin att knyta den till sin militära och politiska makt. Genom att uppträda som Guds utvalde kejsare – en förening av andlig och världslig auktoritet – skapade han ett nytt sätt att härska.Musik: Saturnalia av bzur, Storyblock Audio.Bild: Konstantins staty i Kapitolinska museerna. Del av statyn av Konstantin den store, bevarad i Kapitolinska museerna i Rom. Skulpturen, ursprungligen uppförd i början av 300-talet e.Kr., föreställer kejsaren i idealiserad stil och symboliserar hans makt och gudomliga auktoritet som både romersk härskare och kristendomens beskyddare. Wikipedia. Public Domain.Lyssna också på Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Sociologin blev viktig för att förstå samhället under de snabba samhällsomvandlingarna i Norden på 1960-talet. Sociologin bröt med den tidigare dominerande elitens konservatism och nationalromantik.Erik Allardt (1925–2020) var en av Nordens mest inflytelserika sociologer. Genom sina empiriska studier om klass, språk och social integration formade han sociologin i Norden. Han intresserade sig bland annat för varför småbrukare i vissa områden blev kommunister.I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Jan Sundberg, professor emeritus i allmän statslära vid Helsingfors universitet, om Erik Allardts betydelse för nordisk sociologi, hans forskning om finlandssvenskar och kommunismen i Finland. Jan Sundberg medverkar i antologin Erik Allardt och den moderna sociologins genombrott.Erik Allardt föddes i Helsingfors i en bildad borgerlig familj och doktorerade 1952 vid Helsingfors universitet med en avhandling om skilsmässofrekvenser och deras socioekonomiska orsaker. Som professor i sociologi (1958–1990) utbildade han generationer av finländska sociologer och hade nära kontakter med internationella forskare som Seymour Martin Lipset och Robert Merton.Allardt studerade kommunistiska rörelser i Finland, särskilt "ödemarkskommunism" i glesbefolkade områden. I Social struktur och politisk aktivitet (1956) använde han empiriska metoder för att analysera varför vissa grupper drogs till kommunismen. Hans forskning om kommunism undersökte hur klass, utbildning och ekonomi påverkade politiska preferenser och utgjorde en viktig grund för senare studier om politiska rörelser i Norden.Hans studier av finlandssvenskar, ofta i samarbete med andra forskare, belyste språkminoritetens sociala och ekonomiska position. I Språkgränser och samhällsstruktur (1981) analyserade han den finlandssvenska befolkningen ur ett jämförande europeiskt perspektiv, vilket blev en milstolpe inom minoritetsforskningen. Han undersökte hur språklig och kulturell tillhörighet påverkade finlandssvenskarnas sociala och ekonomiska situation och visade att gruppen var heterogen samt att språkets status förändrades över tid.Hans studier om minoriteter och politiska rörelser är fortsatt aktuella i diskussioner om identitet, nationalism och social sammanhållning. Genom sitt arbete bidrog han både till akademisk forskning och samhällsdebatten i Finland och Norden.Allardts arbete har haft en bestående påverkan på sociologin och samhällsvetenskapen i Finland och Norden. Hans kombination av empiriska data och teoretisk analys inspirerade flera generationer av forskare. Hans teori om välfärd används fortfarande för att förstå livskvalitet och social hållbarhet.Bild: Valaffisch från kommunvalet i Finland från Demokratiska Förbundet för Finlands Folk (DFFF) 1945. Kommunisterna var mycket starka i Finland efter kriget med tvåsiffriga röstandelar. Sociologen Erik Allardt intresserade sig för varför kommunisterna hade så stort folkligt stöd i Finland. Källa: Finlands Riksarkiv, Finna.fi. Public Domain.Musik: Internationalen med Aage Nielsens orkster; 1934, Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Dödslägren efter finska inbördeskriget.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Den amerikanska revolutionen var mer än bara en kamp om representation och frihet. I Boston var flera av de ledande revolutionärerna rika handelsmän som såg sina affärsintressen hotade av brittiska tullar. I Philadelphia och New York växte motståndsnätverk fram som försvarade rätten till fri handel.Under 1700-talet var dessa tre städer sammanlänkade genom ett livligt nätverk av både laglig handel och en omfattande smuggling. Tillsammans utgjorde de ett slags ekonomiskt kluster som agerade mer som rivaler än lydiga provinser under London. Genom smuggling och handelsförbindelser med franska, portugisiska och nederländska hamnar byggde de upp ett parallellt system som effektivt kringgick brittiska handelshinder.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med ekonomhistorikern Jeremy Land om de ekonomiska orsakerna bakom den amerikanska revolutionen. Han är aktuell med boken Colonial Ports, Global Trade, and the Roots of the American Revolution (1700–1776).När vi tänker på den amerikanska revolutionen är det ofta dramatiska scener som dyker upp: Boston Tea Party, vapenskrammel vid Lexington och Concord, rop om frihet och självständighet. Men kampen för ekonomisk frihet från kolonialmakten Storbritannien föregick den politiska självständigheten.Storbritannien försökte tygla denna utveckling med lagar och tullar, men saknade resurser för att få full kontroll. Tulltjänstemän var få och ofta korrumperade, och lokala handelsmän hade både pengar och makt att göra motstånd. Denna relativa ekonomiska frihet ledde till en form av mental och praktisk självständighet långt innan självständighetsförklaringen skrevs. Boston, New York och Philadelphia började agera som ekonomiska aktörer med egna intressen – inte som kuggar i ett imperium.När britterna på 1760-talet skärpte tonen med skatter som Stamp Act och Townshend Acts utbröt inte bara vrede – utan också organiserat motstånd. Bojkotter, smuggling och politisk mobilisering blev vardag. Det var handelsmännen, de ekonomiska motorerna i kolonierna, som ofta stod i spetsen för revolutionen.Det är i skärningspunkten mellan ekonomi och politik som den amerikanska revolutionen verkligen tar form. De koloniala hamnarna var inte bara strategiska punkter på en karta – de var hjärtat i en ekonomisk förändring som gjorde revolutionen oundviklig.Det var köpmännen i hamnstäderna som i praktiken började skriva självständighetens förhistoria. Långt innan de första skotten avlossades i Lexington, pågick en annan kamp – tystare, men minst lika avgörande – i hamnmagasin, på handelsfartyg och i de koloniala gatornas skuggor.Bild: Förstörelsen av teet i Bostons hamn, en ikonisk litografi från 1846 av Nathaniel Currier; uttrycket "Boston Tea Party" hade ännu inte blivit vedertaget. Notera att få av männen som kastade teet som faktiskt var förklädda till ursprungsamerikaner enligt den vanliga historien.Musik: ”Chester” är en patriotisk hymn komponerad av William Billings och sjöngs under det amerikanska revolutionskriget. Chester av William Billings (kompositör), William Schuman (arrangör). framförd av United States Marine Corps Band, 2014. Wikimedia Commons, Public Domain.Lyssna också på Göteborgs briljanta historia.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Sommaren 1939, medan Europa stod på randen till ett nytt världskrig, arbetade den svenske affärsmannen Birger Dahlerus febrilt bakom kulisserna. Han hade knutit kontakter på högsta nivå i både Nazityskland och Storbritannien och såg sig själv som en möjlig fredsmäklare.Dahlerus hade affärsintressen i Tyskland och nära relationer med högt uppsatta nazister, särskilt Göring. Trots att Hitler redan planerade invasionen av Polen, reste Dahlerus fram och tillbaka mellan Berlin och London i hopp om att förhindra kriget. Han överskattade dock sin betydelse – britterna litade inte på honom och Hitler använde honom för att splittra de allierade.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och statssekreteraren Johan Jakobsson som skrivit boken Görings vittne – Vitvarudirektören Birger Dahlerus försök att stoppa andra världskriget.Birger Dahlerus var en svensk industriman som hade byggt upp en förmögenhet genom sina affärer med Tyskland. Han hade nära relationer med flera högt uppsatta personer inom det nazistiska etablissemanget, inte minst Göring, som såg honom som en pålitlig kontakt i Sverige.Dahlerus var övertygad om att om han bara kunde föra samman de rätta personerna, skulle kriget kunna avvärjas. Men hans försök att medla mellan Hitler och Chamberlain var dömda att misslyckas, och han blev i stället en bricka i ett större politiskt spel.I slutet av augusti 1939 intensifierade han sina försök att förhindra kriget. Han reste fram och tillbaka mellan Berlin och London i ett desperat försök att få britterna och tyskarna att förstå varandra. Dahlerus ansåg sig ha unik insyn i den tyska ledningens tankar, men överskattade sin egen betydelse. Britterna litade inte på honom, och Hitler var aldrig seriöst intresserad av en fredlig lösning – i stället använde han Dahlerus som ett verktyg för att försöka splittra de allierade.När kriget väl bröt ut, blev Dahlerus en omstridd figur. Han hade gjort affärer i Nazityskland och haft nära band till Hermann Göring, en av Hitlers närmaste män. Var han en idealistisk affärsman som verkligen ville rädda freden, eller en naiv aktör som nazisterna utnyttjade?Efter krigets slut blev Dahlerus en centralfigur vid Nürnbergprocesserna. Hans nära relation till Göring och hans medlingsförsök gjorde honom till ett intressant vittne. Under rättegången vittnade han om Görings roll i förspelet till kriget och de misslyckade fredsförsöken. Han hävdade att Göring vid flera tillfällen uttryckt en vilja att undvika en total konfrontation med Storbritannien, men att Hitler och den nazistiska ideologin gjorde detta omöjligt.Bildtext: Birger Dahlerus, den svenske affärsmannen som försökte medla mellan Nazityskland och Storbritannien inför och efter krigsutbrottet den 1 september 1939, blev en kontroversiell person. Sommaren 1939, deltog Dahlerius i Kraft Durch Freude-festivalen i Hamburg den 23 juli 1939 (inringad på hedersläktaren under ett tal av Hermann Göring). Public Domain.Musik: Spooky Tension Eerie Background. Av The Turquoise Moon. Storyblock Audio.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Filosofen, författaren och kompositören Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) förebådade romantiken och skrev några av de mest centrala texterna för den franska revolutionen. Rousseau var en komplicerad person som skrev inkännande om barnuppfostran, men lämnade alla sina fem barn att dö på barnhem.Rousseau kopierade hellre noter än tog emot stipendier från kungar - för att behålla sitt oberoende. Hans skrifter om religion, ojämlikhet och barnuppfostran skulle tvinga honom i landsflykt. Vi kan alla lära oss något utifrån hans vantrivsel i det moderna samhället.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med litteraturvetaren och essäisten Tatjana Brandt om Jean-Jacques Rousseau. Hon är aktuell med boken Drömmaren Rousseau – Om frihet, fantasi och den omöjliga konsten att leva i ett samhälle.Jean-Jacques Rousseau kom från enkla förhållanden och skrev några av den västerländska filosofins mest centrala texter. Hans tankar om utveckling, ojämlikhet och barnuppfostran påverkar oss än idag. Han blev en inspirationskälla för både romantiken och upplysningen, men hans egen livsstil och relation till dessa idéer var fyllda av konflikter.Rousseau föddes den 28 juni 1712 i Genève, då en självständig republik. Hans mor avled kort efter födseln, och hans far, en urmakare, lämnade honom när han var tio år. Efter en lärlingstid hos en gravör rymde han vid sexton års ålder och inledde ett kringflackande liv. Han kom snart under beskydd av baronessan Françoise-Louise de Warens, som både blev hans älskarinna och intellektuella mentor.Hans intellektuella genombrott kom i Paris där han umgicks med upplysningens ledande gestalter, som Denis Diderot. År 1749 deltog han i en uppsatstävling i Dijon och vann med essän Discours sur les sciences et les arts (1750), där han argumenterade för att civilisationens framsteg hade korrumperat människans naturliga godhet. Det var här han formulerade den grundläggande motsättningen i sitt tänkande: konflikten mellan naturen och samhället.Rousseaus mest kända skönlitterära verk är Julie, eller Den nya Héloïse (1761), en brevroman som blev en sensation i hela Europa. Romanen, som blandar passionerad kärlek med moralisk och filosofisk reflektion, handlar om kampen mellan hjärta och plikt. Här utvecklar han sin idé om en utopisk harmoni mellan individ och samhälle, men romanen är också en kritisk betraktelse över kärlekens destruktiva kraft.I den pedagogiska romanen Émile, eller om uppfostran (1762) skisserade Rousseau en radikalt ny syn på barnuppfostran. Han argumenterade för att barn borde få utvecklas naturligt, utan tvång och indoktrinering – en idé som revolutionerade pedagogiken och inspirerade moderna utbildningsmetoder.I Om samhällsfördraget (1762) utvecklade Rousseau sina tankar om frihet och politisk rättvisa. Han förespråkade en form av direktdemokrati där folket, genom den "allmänna viljan", kollektivt styrde samhället. Hans idéer kom att påverka den franska revolutionen och har sedan dess varit centrala inom demokratisk teori.Bildtext: Jean-Jacques Rousseau (1712–1778), filosofen som inspirerade allt från romantikens poesi till upplysningens samhällskritik, men som i sitt eget liv ofta bröt mot sina ideal. Porträtt av Jean-Jacques Rousseau, målat av Allan Ramsay 1766, där han är iklädd en armenisk papakha och traditionell dräkt.Musik: Wintertime Overture av Boris Skalsky. Storyblock Audio.Lyssna också på Upplysningen förändrade vår syn på världen.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
För trettio år sedan fick vanliga svenskar tillgång till internet, vilket lade grunden för ett kommunikationsskifte i klass med tryckpressens genombrott. Det tidiga internet präglades av frihet och en nyfiken upptäckarglädje på ett i huvudsak svenskt internet.Tio år senare kontrollerades de viktigaste internettjänsterna, såsom Google och Facebook, av en handfull män i Silicon Valley. Vårt informationsflöde styrdes av algoritmer präglade av amerikansk teknikdeterminism. När smarttelefonerna sedan slog igenom blev många människor algoritmernas slavar.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar historikern och förläggaren Hugo Nordland med journalisten och författaren Urban Lindstedt om den svenska internethistorien. Lindstedt är aktuell med boken Framtidslöftet: Historien om hur internet förändrade Sverige.Sverige, som redan på 1950-talet byggde några av världens främsta datorer, var en bördig grogrund för den digitala revolutionen. När persondatorerna på 1980-talet började ersätta stordatorerna experimenterade svenska datavetare med anslutningar till det amerikanska Arpanet, som senare skulle utvecklas till internet.I början av 1990-talet präglades Sverige av förändring. Efter kalla krigets slut och Berlinmurens fall dominerade nyliberala idéer både globalt och i Sverige. Offentliga monopol avskaffades, marknader avreglerades och den tekniska utvecklingen öppnade dörrar för entreprenörer att utmana gamla strukturer. Telekomsektorn avreglerades 1993, vilket innebar slutet för Televerkets monopol och banade väg för framväxten av kommersiella internetleverantörer som Swipnet.Internet slog igenom i Sverige under denna period av nyliberalism och teknikoptimism. Svenskarna lockades av löftet om nya möjligheter för den vanliga människan att göra sin röst hörd. Företagen verkade på en friktionsfri marknad där förmögenhet tycktes vara inom räckhåll utan större ansträngning. Sverige gick från en medievärld där två statliga tv-kanaler försökte informera – och ibland tråka ut – befolkningen till ett kaos av underhållning och desinformation. Att handla i fysiska butiker ersattes av omedelbar digital tillfredsställelse, skärpt av algoritmer.Under 2000-talet skedde ett paradigmskifte. Amerikanska tjänster som Google och Facebook introducerades och fick snabbt genomslag även i Sverige. Google, med sin enkla och kraftfulla sökmotor, gjorde det möjligt att på några sekunder hitta information som tidigare krävde timmar av research. Facebook, som slog igenom globalt runt 2007, förändrade hur svenskar kommunicerade, skapade nätverk och delade sina liv online.Bild: Sveriges digitala revolution – från de första internetanslutningarna på 1990-talet till dagens algoritmstyrda informationsflöde. Teknikoptimism, avreglering och globala plattformar har format hur svenskar kommunicerar, handlar och tar del av nyheter. DreamHack Summer 2008. Av Possan. CC BY 2.0Musik; Button Masher. Av Amber Waldron. Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
När Skåne blev svenskt genom freden i Roskilde år 1658 inleddes en period av omvälvningar för Lund. Den tidigare Metropolis Daniae blev nu en del av den svenska stormakten.Försvenskningen av Skåne kom att genomföras genom både militära och kulturella insatser, där Lund spelade en central roll. Under denna tid grundades Lunds universitet, slaget vid Lund utkämpades 1676 och i början av 1700-talet blev Lund tillfälligt Sveriges huvudstad när Karl XII styrde riket härifrån.Detta är det andra av två avsnitt om Lunds historia. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern och museimannen Göran Larsson. Detta är ett betalt samarbete med Visit Lund.Efter Roskildefreden 1658 blev Skåne en del av Sverige, men den skånska befolkningen betraktades av de svenska myndigheterna som opålitlig och potentiellt lojal mot Danmark. Den svenska regeringen genomförde därför en omfattande försvenskningspolitik som syftade till att integrera landskapet i det svenska riket.Lunds universitet grundades 1666 som ett led i försvenskningen av Skåne och för att stärka den svenska närvaron i området. Det var Sveriges andra universitet efter Uppsala och blev snabbt ett centrum för utbildning och forskning i södra Sverige. Universitetets första tid var dock svår. Det hade få studenter och begränsade resurser.Den 4 december 1676 utkämpades ett av de blodigaste slagen i Nordens historia norr om Lund, vid Vallkärra. Den svenska armén under Karl XI stod mot en dansk armé ledd av Kristian V. Slaget var avgörande för kontrollen över Skåne och slutade med en knapp svensk seger. Slaget innebar stora förluster på båda sidor – uppskattningsvis 9 000 soldater dödades eller sårades. Trots segern förblev Skåne ett oroligt område under flera år, och de svenska myndigheterna vidtog hårda repressalier mot misstänkta dansksinnade skåningar.Under skånska kriget (1675–1679) tvingades universitetet tillfälligt stänga, och många av de tidiga professorerna lämnade Lund. Efter kriget återupptogs undervisningen, men det dröjde innan universitetet blev en betydande institution. Vid 1700-talets mitt hade det fortfarande bara omkring hundra inskrivna studenter per år.Mellan 1716 och 1718 fungerade Lund som Sveriges inofficiella huvudstad när Karl XII valde att styra riket härifrån. Kungen hade återvänt till Sverige efter många års krig i Europa och valde att upprätta sitt högkvarter i Lund istället för i Stockholm. Orsaken var både strategisk och personlig – Karl XII ville vara nära Danmark och planerade ett nytt fälttåg mot Norge, samtidigt som han ogärna återvände till huvudstaden efter nederlaget vid Poltava.Bild: Det danska cessionsbrevet gällande avträdelse av Skåne till Sverige, 1658. Riksarkivet. I samband med freden i Roskilde så avträdde Danmark bl.a. provinsen Skåne till Sverige. Bilden föreställer cessionsbrevet gällande avträdelse av Skåne till Sverige. Undertecknat 24 februari 1658 i Köpenhamn. Hämtad från arkivet Originaltraktater med främmande makter (traktater) som bevaras hos Riksarkivet. Wikipedia. Public Domain.Musik: Claudio Monteverdi - Vespro della Beata Vergine (1610) - Antifona "Deus in adiutorium" Framförd av: Cantica Symphonia, dir. G. Maletto Liveinspelning, Kyrkan San Filippo, Turin i Italeien 3 oktober 2000. Wikimedia Common, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0Lyssna på Karl XII – okända sidor hos en välkänd kung.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Lund grundades omkring år 990 av den danske kungen. Staden etablerades som ett strategiskt maktcentrum för att stärka den danska centralmakten och kristendomen i regionen.Under de följande århundradena växte Lund till ett religiöst och administrativt nav i det danska riket, och 1103 blev staden ärkebiskopssäte för hela Norden. Här utvecklades en av medeltidens mest betydelsefulla kyrkliga metropoler, men reformationen på 1500-talet innebar en dramatisk förändring för stadens roll och status.Detta är det första av två avsnitt om Lunds historia. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern och museimannen Göran Larsson. Detta avsnitt är ett betalt samarbete med Visit Lund.Under 1000-talet utvecklades Lund snabbt till ett religiöst centrum. År 1060 blev staden biskopssäte, och 1103 upphöjdes den till ärkebiskopssäte för hela Norden, vilket innebar att Lund var det kyrkliga centrumet för Danmark, Sverige, Norge och Island.Lund fortsatte att blomstra samtidigt som Sven Tveskäggs son, Knut den Store, byggde upp Nordsjöriket, som omfattade England, Norge, Danmark samt de skånska landskapen.Under medeltiden byggdes inte mindre än 27 stenkyrkor i Lund, samt flera kloster, såsom Allhelgonaklostret och Gråbrödraklostret. Kyrkorna och klostren gjorde att en stor del av stadens befolkning bestod av präster, munkar och andra kyrkliga ämbetsmän. Lund blev därmed en andlig metropol, unik i Norden.Den mäktiga romanska Lunds domkyrka började byggas under 1100-talet, inspirerad av tyska och italienska förebilder. Vid denna tid var Lund en av de viktigaste städerna i Danmark, och domkyrkan stod som symbol för stadens status.Under 1300-talet började Lund tappa i betydelse till förmån för Malmö, som växte fram som en viktig handelsstad. Reformationen på 1500-talet slog hårt mot Lund, då många av stadens kyrkor och kloster revs och det kyrkliga inflytandet kraftigt försvagades.Lunds roll som Danmarks främsta kyrkliga centrum förändrades dramatiskt under 1500-talet när den lutherska reformationen svepte över Norden. När reformationen genomfördes i Danmark 1536 innebar det en radikal förändring för Lund. Ärkebiskopsämbetet avskaffades, och kyrkans omfattande egendomar sekulariserades, vilket innebar att staten tog över kyrkans land och tillgångar. Klostren stängdes, och många av stadens kyrkor revs under de följande decennierna. Vid reformationens genomförande fanns det uppemot 27 kyrkor i Lund, men i slutet av 1500-talet återstod endast domkyrkan och Sankt Peters klosters kyrka.Den danska reformationen 1536 innebar också att Lunds betydelse som maktcentrum minskade kraftigt. Staden hade i århundraden varit ett administrativt nav för den danska kyrkan, men efter 1536 flyttades mycket av denna funktion till Köpenhamn och Malmö. Vid samma tid flyttades även det kungliga myntverket från Lund till Malmö, vilket tydligt visade stadens ekonomiska nedgång.Vid tiden för Roskildefreden 1658, då Skåne blev svenskt, var Lund en medelstor dansk stad med omkring 1 500 invånare.Omslag: Lunds domkyrka. Av Sergei Gussev Wikipedia.CC BY 2.0Musik: Breves dies hominis av antingen Léonin eller Pérotin. Framförd live och inspelad av Makemi. Wikimedia Commons. Public Domain.Lyssna också på Bortglömda Karl X Gustav tog stormakten till sitt maximum.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
När Axel von Fersen anlände till Paris den 13 februari 1792 var staden i uppror. De franska revolutionärerna hade fängslat kungafamiljen, och den svenske greven satte sitt liv på spel för att rädda drottningen han älskade – Marie-Antoinette.Förklädd och med ett falskt pass smög han genom revolutionens epicentrum för att återigen få vara nära henne. Deras kärlek, som präglats av passionerade brev och hemliga möten, hade varat i nästan tjugo år. Men nu var de omgivna av hat, förräderi och en blodtörstig pöbel.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kristina Ekero Eriksson, journalist och författare till boken Förbindelsen: Marie-Antoinette och Axel von Fersen.Den franska revolutionen (1789–1799) ledde till monarkins fall, införandet av en republik och stora samhällsförändringar. Den utlöstes av sociala, ekonomiska och politiska kriser, inklusive statsskuld, livsmedelsbrist och missnöje med det feodala systemet. Revolutionen inleddes med stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 och kulminerade i avskaffandet av kungadömet samt avrättningen av kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette 1793.Marie-Antoinette hade en gång varit den strålande stjärnan i Versailles, där hon som ung brud från Österrike vigdes med den franske kronprinsen Ludvig XVI. Hon var omtalad för sin livliga personlighet, sin skönhet och sina utsvävningar, vilket skapade både beundran och avund. Hennes liv vid hovet präglades av prakt och nöjen men också av politiska intriger och strikta etikettsregler.Axel von Fersen, som tillhörde en av Sveriges mäktigaste adelsfamiljer, mötte henne redan i ung ålder och förblev en lojal vän och älskare. Den unge Axel besökte Europas hov för att fullända sin aristokratiska uppfostran innan han trädde i tjänst hos Gustav III.Axel von Fersen skulle komma att spela en direkt roll i en av den franska revolutionens mest dramatiska händelser – kungafamiljens misslyckade flykt från Paris i juni 1791. Han organiserade planen, skaffade falska dokument och körde personligen en del av den lyxiga vagnen som skulle föra dem till säkerhet i öst. Men flykten slutade i katastrof i Varennes, där kungafamiljen identifierades och arresterades.Den sista resten av kungens auktoritet krossades, och både Ludvig XVI och Marie-Antoinette kom att avrättas i giljotinen. Axel von Fersen, förkrossad över sin älskades öde, fortsatte sin politiska bana i Sverige men drabbades själv av en brutal död. År 1810 lynchades han av en uppretad folkmassa i Stockholm i en händelse som fortfarande är ett av de blodigaste och mest uppseendeväckande morden i svensk historia.Bildtext: Den kungliga familjen arresteras i Varennes den 21 juni 1791. Axel von Fersen organiserade flykten, men den slutade i katastrof och ledde till monarkins fall. Arresteringen av Louis Capet i Varennes den 22 juni 1791, gravyr av Jean-Louis Prieur (Museet för Franska Revolutionen). Wikipedia. Public Domain.Musik: Elegant Arguments av Boris Skalsky. Storyblock Audio.Lyssna också på Gustav III:s statsvälvning 1772 satte stopp för frihetstiden.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Det ryska imperiet har varit tsarryskt och bolsjevikiskt. Nu försöker Putin återupprätta imperiet med sina egna förtecken. Den 24 februari 2022 inledde Vladimir Putin det största militära angreppet i Europa sedan andra världskriget med invasionen av Ukraina.Putin ville ”avnazifiera” Ukraina och rätta till det som han såg som ”den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet” – splittringen av de östslaviska folken. För den historiebesatte Putin är det mer än en militär operation – det är en kamp om historien.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Ryssland och kriget om historien.Historien är ett vapen i Putins händer. Han har konsekvent använt historiska referenser för att rättfärdiga sina politiska beslut, från annekteringen av Krim 2014 till den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022.I den officiella ryska retoriken är Ukraina inte en självständig nation, utan en artificiell skapelse som tillhör Rysslands historiska sfär. Putin beskriver invasionen som en kamp för att bevara den "rättmätiga" ryska civilisationen mot en fientlig västlig konspiration. Denna historieskrivning används inte bara för att mobilisera ryska medborgare, utan också för att legitimera kriget internationellt.Putins historiesyn präglas av kontinuitet och nationalism. Han ser Ryssland som en stat med en tusenårig historia där dagens händelser är en direkt fortsättning på tidigare konflikter. Historien presenteras som en linjär berättelse där Ryssland alltid har varit en stormakt och ett offer för yttre aggression.Ett av de mest framträdande elementen i Putins historiebruk är det så kallade "stora fosterländska kriget", den ryska termen för andra världskriget. Kriget utgör den centrala händelsen i den ryska historiska självbilden och används aktivt för att stärka en patriotisk identitet. I Putins version av historien var Sovjetunionen den främsta kraften som besegrade nazismen, och västmakterna har sedan dess försökt undergräva Rysslands position. Genom att påstå att Ukraina styrs av nazister – en referens till ukrainska nationalistgrupper under andra världskriget – försöker Putin rättfärdiga sin invasion och knyta den till Sovjetunionens kamp mot Nazityskland.Ett annat viktigt historiskt motiv är bilden av väst som en återkommande angripare. Enligt den ryska historieskrivningen har Ryssland genom århundradena utsatts för invasioner från svenskar, polacker, fransmän och tyskar. Putin använder denna föreställning för att beskriva Natos expansion österut som ett existentiellt hot mot Ryssland. Genom att koppla dagens geopolitiska situation till historiska aggressioner framställs Rysslands invasion av Ukraina som en defensiv åtgärd snarare än en imperialistisk expansion.Ett centralt argument i Putins retorik är att Ukraina egentligen inte existerar som en självständig nation. Han påstår att landet skapades av Lenin i samband med Sovjetunionens bildande och att dess gränser är en artificiell konstruktion. Detta narrativ förnekar Ukrainas långa historia och dess nationella identitet. I själva verket har Ukraina rötter i Kievriket på 800-talet och man har genomgått en komplex utveckling där både polsk, rysk och österrikisk påverkan har spelat en roll.Bild: Historien är alltid närvarande i den ryska presidenten Vladimir Putins världsbild.Musik: Street Corner Fiddle Czardas. Av SashaBranislav Markovic, Storyblock Audio.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Helsingfors grundades år 1550 av Gustav Vasa, som ville skapa en konkurrenskraftig handelsstad vid Finska viken. Trots detta förblev Helsingfors en liten och obetydlig stad under sina första århundraden.Ett lyft kom dock i mitten av 1700-talet då fästningen Sveaborg började byggas. Detta massiva försvarsverk gav Helsingfors en strategisk betydelse och bidrog till ökad befolkning och handel. Efter rikssprängningen skulle den ryska tsaren Alexander I göra Helsingfors till huvudstad i Storfurstendömet Finland.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet och aktuell med boken Helsingfors: historien om en stad.Helsingfors födelse var ingen självklarhet. Grundad på Gustav Vasas initiativ 1550 för att utmana den mäktiga hansestaden Reval (Tallinn), mötte staden svårigheter i sin tidiga utveckling och levde länge i skuggan av andra finländska städer som Åbo, Borgå och Viborg.År 1808, under det finska kriget mellan Sverige och Ryssland, brändes Helsingfors av svenska trupper i ett försök att förhindra rysk ockupation. Staden föll ändå i ryska händer och år 1812 utsågs Helsingfors till huvudstad för storfurstendömet Finland.Tsar Alexander I ville bryta Finlands starka band till Sverige och samtidigt skapa en ny administrativ stad som inte hotades av gamla maktstrukturer. Arkitekten Carl Ludvig Engel fick ansvaret för att rita stadens nya ansikte, och Helsingfors omvandlades till en ståtlig huvudstad med klassicistiska byggnader såsom Senatstorget och Helsingfors domkyrka.Under andra hälften av 1800-talet inleddes Helsingfors industriella expansion. Med järnvägsförbindelser till Tavastehus (1862) och Sankt Petersburg (1870) ökade stadens betydelse som handels- och industristad. Finlands Bank, Nationalmuseum och Nationalteatern etablerades, vilket gjorde Helsingfors till landets politiska och kulturella centrum. Vid sekelskiftet 1900 hade folkmängden ökat till över 100 000 invånare, och finskan började dominera i en stad som tidigare haft en svenskspråkig majoritet.Efter Finlands självständighet 1917 fortsatte Helsingfors att växa snabbt. Staden inkorporerade flera förorter 1946, vilket gjorde att befolkningen steg till över en halv miljon invånare. Efter andra världskriget präglades Helsingfors av återuppbyggnad och modernisering, och 1952 stod staden värd för de olympiska spelen, ett symboliskt steg in i den globala gemenskapen.Bild: Carl Ludvig Engels målning av Stortorget i Helsingfors innan omregleringen till dagens Senatstorget. Till vänster Ulrika Eleonora kyrka och högvakten. Till höger Rådhuset. Tavlan finns hos Helsingfors stadsmuseum. 1816. Källa/fotograf Kerttuli Wessman: Helsinki kehyksis. Wikiamedia Commons. Public Domain.Musik: Finlandia – En låt av Cwmbach Male Choir. Från albumet Legacy (2011). Wikimedia Common. Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0Lyssna också på Finlandisering – Finlands framgångsrika strävan efter nationellt oberoende.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Bland det värsta som präglar den här tiden är att den repressiva politiken inte bara försöker kontrollera människor genom straff, gränser och ekonomi, utan att man även försöker kontrollera känslorna hos människorna som utsätts för rasism. Det menar Mireya som veckorna efter de fruktansvärda händelserna i Örebro inte kan släppa att alla utspel från politiker, polis, tyckare och medier handlar om just detta. Hur vitheten försöker förhindra blattar från att känna rädslan, oron, ilskan och det enorma tryck som det innebär att bli utsatt för strukturell rasism. Silas har tänkt på hur barn behandlas och vad det berättar om vårt samhälle, särskilt barn som sitter i särskilda barnhäkten när dom misstänks ha begått grova våldsbrott. Vad för politik och värderingar är det som anammas när vi går med på att beskriva dessa barn som monster? Silas berättar hur bilden av ”superpredatorer” banar vägen för att inte se svarta och bruna barn som barn, och aldrig någonsin som offer, vi som samhälle bör ta hand om. Lyssna på Kontext podcast, Sveriges gulligaste antifascistiska podd. Avsnittet spelades in onsdag den 19 februari. Klippare är Joel Zettergren. Jinglarna är gjorde av Gerald Lombano.
Under åren 1870 till 1970 gick Sverige från att vara ett av de fattigaste länderna i Europa till det fjärde rikaste landet i världen. Sveriges industrialisering kom sent, men blev oerhört framgångsrik. Svenska innovationer skulle sprida sig över världen.Grunden var tydlig äganderätt, jordbruksreformer, allmän folkskola samt näringsfrihet.Tillväxtmaskinen började inte hacka förrän på 1970-talet när oljekrisen, skattetryck och allt fler regleringar blev början på Sveriges fall från toppen.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Andreas Bergh, lektor vid nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet. Han har skrivit boken Den kapitalistiska välfärdsstaten.Forskningen visar att Sverige kunde kombinera effektiv kapitalism med en utvecklad välfärdsstat tack vare stabila spelregler och en rationell arbetsfördelning mellan politik och näringsliv. Flera faktorer bidrog till Sveriges ekonomiska framgång under denna hundraårsperiod:Under 1800-talet genomfördes omfattande reformer som moderniserade Sverige. En av de mest betydelsefulla var införandet av näringsfrihet 1864, vilket avskaffade gamla skråsystem och öppnade upp för entreprenörskap. Demokratins utveckling, med rösträttsreformer och en starkare riksdag, skapade också stabila institutioner som gynnade långsiktig ekonomisk tillväxt.Införandet av folkskolan 1842 och en stark satsning på teknisk utbildning, som Chalmers tekniska högskola och Kungliga Tekniska högskolan, lade grunden för en välutbildad arbetskraft. Teknologiska innovationer, som Alfred Nobels uppfinning av dynamiten och Lars Magnus Ericssons telekommunikationsteknik, stärkte Sveriges konkurrenskraft på den globala marknaden.Sveriges rikliga naturresurser – skogar, järnmalm och vattenkraft – spelade en avgörande roll i industrialiseringen. Tack vare export av högkvalitativt stål, pappersmassa och andra industriprodukter växte den svenska ekonomin i snabb takt. Svenska företag som SKF, ASEA och senare Volvo och Ericsson blev globala aktörer och symboler för svensk industriexport.Under 1930-talet etablerades det så kallade "Saltsjöbadsavtalet", en kompromiss mellan arbetsgivare och fackföreningar som bidrog till en stabil arbetsmarknad. Denna samförståndsanda mellan arbetsmarknadens parter, tillsammans med en stark socialdemokratisk politik, gjorde att Sverige kunde kombinera hög tillväxt med relativt små inkomstklyftor.Under 1900-talet lade Sverige stor vikt vid att bygga upp ett omfattande välfärdssystem, vilket inkluderade sjukvård, pensioner och utbildning. Detta bidrog till att stärka den sociala sammanhållningen och skapa en arbetskraft som både var frisk och välutbildad.Bild: Gjuteriet vid Bolinders kring 1890. Gjutare i Bolinders Mekaniska Verkstads vid Klara sjö på Kungsholmen i Stockholm. Stockholms stadsmuseum. Wikipedia. Public Domain.Musik: Mischief And Consequence. Av: Jon Presstone. Storyblocks Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Adolf Hitler var en skicklig retoriker som drog fördel av missnöjet och osäkerheten hos det tyska folket. Genom att erbjuda enkla lösningar på komplexa problem och skapa en gemensam fiendebild lyckades han ena sina anhängare.Den bräckliga Weimarrepubliken var illa rustad att stå emot den växande extremismen. Genom att manipulera rädslan för kommunism och utnyttja bristerna i det parlamentariska systemet kunde Hitler steg för steg befästa sitt inflytande.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Adolf Hitlers väg till makten. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med professor emeritus Erik Åsard, om Weimarrepubliken och Hitlers väg till makten. Han är aktuell med boken Hitlers väg till makten.Adolf Hitler framstod som en lösning på detta kaos. Genom att bygga upp en kult kring sin person och sitt parti, Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP), lyckades han samla breda grupper av det tyska folket.Partiets propaganda riktade sig både till arbetslösa arbetare och missnöjda medelklassmedborgare, och deras budskap betonade nationell förnyelse och kamp mot "inre fiender" som judar och kommunister. Efter misslyckandet med den så kallade ölkällarkuppen 1923 bytte Hitler strategi och satsade på att ta makten genom de demokratiska institutionerna.Hitlers maktövertagande kulminerade med utnämningen till rikskansler den 30 januari 1933. Med stöd från konservativa krafter i regeringen, som betraktade honom som ett verktyg för att säkra ordning och stoppa kommunismen, avvecklade han stegvis demokratin. Riksdagshusbranden i februari 1933 gav honom möjlighet att utropa undantagstillstånd och inskränka medborgerliga rättigheter. När den så kallade fullmaktslagen antogs samma år hade Hitler fått fria händer att styra Tyskland utan parlamentets godkännande. Den tyska demokratin hade förvandlats till en totalitär stat på mindre än ett decennium.Lyssna också på Adolf Hitler – massmördaren med nio livBild: Hitler och Paul von Hindenburg den 21 mars 1933. Bundesarchiv, Bild 183-S38324 / CC-BY-SA 3.0. Wikipedia. Public Domain.Musik: Deutschlandlied and Sei gesegnet ohne Ende (Polydor 1930) Wikimedia Commons, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
I november 1918 kollapsade det kejserliga Tyskland under tyngden av nederlaget i första världskriget. På ruinerna av det gamla riket grundades Weimarrepubliken, en demokrati som utlovade frihet och jämlikhet. Dock präglades dess födelse av kaos och misstro.Versaillesfreden 1919, med sina stränga skadeståndskrav och fastslagande av Tysklands skuld till kriget, förödmjukade en hel nation och lade grunden för politisk extremism. Samtidigt kämpade den nya regeringen med hyperinflation, arbetslöshet och radikala politiska rörelser från både vänster och höger. Det var under dessa förhållanden som Adolf Hitler och nazistpartiet började sin resa mot makten.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Weimarrepubliken och Adolf Hitlers väg till makten. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med professor emeritus Erik Åsard, aktuell med boken Hitlers väg till makten.Weimarrepubliken mötte enorma utmaningar redan från sin början. Versaillesfördragets skadeståndskrav underminerade ekonomin och väckte bitterhet hos tyskarna. Hyperinflationen 1923 raderade många medborgares besparingar och fördjupade misstron mot demokratin. Men Weimarrepubliken uppvisade också av en kulturell rikedom och nya sätt att leva.Den politiska kulturen var präglad av splittring och bristen på brett stöd för det parlamentariska systemet. Avsaknaden av spärrar mot småpartier och oenighet om demokratin i sig gjorde republiken omöjlig att styra. Redan socialdemokraterna började utnyttja undantagslagstiftning att styra via dekret.Och de radikala ytterkanterna – kommunisterna till vänster och de högerextrema nationalisterna – undergrävde systemet med sina konfrontationer.Bild: Philipp Scheidemann talar till en folkmassa från ett fönster i Riksdagshuset den 9 november 1918, dagen efter han utropat den tyska republiken. Wikipedia Bundesarchiv, B 145 Bild-P011502 / CC-BY-SA 3.0, Public Domain.Musik: Deutschlandlied and Sei gesegnet ohne Ende (Polydor 1930) Wikimedia Commons, Public Domain.Lyssna också på Adolf Hitler – Bohemen till makten (1921-1933)Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Den 25 januari 1946 utlämnade svenska regeringen 167 baltiska flyktingar till Sovjetunionen. Balterna hade stridit på Nazitysklands sida i andra världskriget och bland männen fanns både tvångsrekryterade och krigsförbrytare.Beslutet om utlämningen hade tagits sommaren 1945 av en samlingsregering. Sverige hade egentligen inga skyldigheter att lämna ut balterna, till vad många trodde en säker död, men en vilja att hålla sig väl med Sovjetunionen banade väg för beslutet.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet som bland annat skrivit Sörja ett liv, leva ett annat – Om flyktingens mörker och ljus.När Röda armén ryckte fram i Baltikum 1944 flydde ungefär 5 000 letter till Sverige. Från Estland kom omkring 32 000 personer och från det mer avlägsna Litauens kust anlände cirka femhundra. Merparten av flyktingarna kom hit med båt, hösten 1944.Vid Jaltakonferensen i februari 1945 hade de allierade stormakterna – USA, Storbritannien och Sovjetunionen – enats om principen att krigsfångar skulle återbördas till sina respektive hemländer. Detta inkluderade alla som hade varit medborgare i Sovjetunionen före den tyska invasionen 1941, även om de senare tagit värvning på tysk sida.Med de baltiska soldaterna handlade det om cirka 167 balter som internerats av svenska myndigheter efter flykten från det framryckande Röda armén. Många av dessa män hade tvångsrekryterats till tysk tjänst under kriget, medan andra hade valt att slåss mot Sovjet i hopp om att skydda sina hemländer – Estland, Lettland och Litauen – från en ny sovjetisk ockupation. Efter kriget internerades de i olika läger i Sverige, däribland i Rinkaby i Skåne och Gälltofta.Sverige hade dock ingen skyldighet att formellt följa avtalen från Jalta eftersom landet inte deltog i konferensen. Trots detta valde den svenska regeringen, under statsminister Per Albin Hansson, att gå med på Sovjetunionens krav på utlämning. Beslutet motiverades med Sveriges önskan att upprätthålla goda relationer med den mäktiga grannen i öster, särskilt med tanke på den känsliga efterkrigssituationen och Sveriges neutralitetspolitik. Man hoppades undvika konflikter som kunde äventyra Sveriges säkerhet och utrikespolitiska position.Samtidigt pågick en annan stor utlämning: 2 364 tyska krigsfångar överfördes till Sovjet vid ungefär samma tid. Denna utlämning var mindre omstridd eftersom tyskarna sågs som en del av den besegrade fienden, men de två fallen sammanföll och underströk den press som den svenska regeringen stod under.Bild: Balt-/tysklägret på Ränneslätt, Eksjö.Musik: The Refuge, av Natalia Kolesnikova. Storyblocks Audio.Källor: Persson, Åke (2022): Flykten över Östersjön – när 40 000 balter kom till Sverige. Populär Historia.Lindholm, Rudolf (1992) Baltutlämningen och folkrätten. Svensk Juristtidning.Bojs, Anders & Mårtensson, Leif (red.) (2004). I Baltutlämningens skugga: internering och utlämning av tyska militärflyktingar via lägren i Rinkaby och Gälltofta 1945-1946. Kristianstad: Föreningen Gamla Christianstad.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
När källkritiska historiker avfärdade kung Ane som offrade sina söner för ett långt liv och slaget på Bråvallarna som ohistoria föll fantastiska berättelser i glömska.Ända fram till 1800-talet trodde de flesta historiker att sagorna baserades på verkliga händelser. Men modern källkritik har gjort rent hus med dessa fornnordiska sagor. Och tyvärr helt rensat bort berättelserna som är fyllda av dramatik, komik och tragik från vårt allmänna medvetande.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Daniel Sävborg, professor i nordisk filologi vid Tartu universitet. Han är aktuell med boken Händelser ur Sveriges ohistoria – En försvunnen tid (Dialogos).Professor Daniel Sävborg menar att dessa sagor, trots att de avfärdats som historiska källor, fortfarande har ett värde som berättelser. De fungerar som en spegel av samtida värderingar, farhågor och drömmar som präglade deras samtid, och har påverkat både konst och litteratur genom århundradena. Dessa historier, som en gång var centrala i Sveriges självbild och kulturarv, har med tiden försvunnit från det allmänna medvetandet.Slaget på Bråvallarna är en av de mest storslagna berättelserna i den fornnordiska traditionen. Enligt sagorna möttes svearna och danerna i en episk strid där kung Sigurd Ring och hans här utmanade Danmarks kung Harald Hildetand. Kampen, som enligt källorna var så våldsam att både himmel och jord skälvde, präglades av hjältedåd, svek och övernaturliga inslag.Enligt Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus föll Harald i striden, trots att han hade Odens välsignelse. Sigurd Ring tog därmed makten över både svear och daner och lade grunden för det som senare skulle bli ett enat Norden. Slaget på Bråvallarna är mer än en berättelse om militär konflikt; det är en mytologisk symbol för omvälvning och maktens pris. Det knyts också till specifika platser i Sverige, vilket gör det till en del av vår geografiska och kulturella historia.Men källkritiken, särskilt under ledning av Lauritz och Curt Weibull under 1900-talet förändrade historieskrivningen i Sverige radikalt. Historiska källor började bedömas utifrån kriterier som närhet till händelserna, beroendeförhållanden och tendensfrihet. Som en konsekvens ströks stora delar av den tidigare accepterade svenska historien, inklusive de äldsta berättelserna om kungar och hjältar. Här försvann både kung Ane och slaget på Bråvallarna.Men berättelsernas betydelse överstiger deras historiska fakticitet. De har inspirerat mängder av konstnärliga verk – från dikter och dramer till monumentalmålningar och skulpturer. Sävborg lyfter fram exempel på hur dessa historier levt vidare i litteraturen, såsom i verk av August Strindberg och Erik Johan Stagnelius, och hur de en gång fungerade som gemensamma referenser i samhällsdebatten.Vidare beskriver han hur konst och litteratur ofta har omformat och berikat dessa berättelser. De har använts som allegorier för samhälleliga frågor och som verktyg för att utforska mänskliga dygder och brister. Berättelsernas roll som en gemensam kulturell referenspunkt har inte bara förenat samhällen utan också fungerat som en katalysator för kulturellt skapande.Bild: Slaget vid Bråvalla. Av August Malmström, Östergötalands museum, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Nordisk mytologi – berättelser och kultMusik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Gunilla Perssons dotter har upptäckt vänstern. Expressen har upptäckt att USA är dåligt. Världen har upptäckt att USA styrs av oligarker. Liberaler har upptäckt nazism. Dessutom: Mireya kämpar med att känna empati för Sigge Eklund efter att hans hus har brunnit ner. Jesper vet knappt vem han är, trots att han stämmer in på profilen “killar som borde gilla Sigge Eklund. Klippare är joel Zettergren och jinglarna är gjorda av Gerald Lombano.
VVasallstaten Salòrepubliken utropades av tyskarna i september 1943 vid den lilla staden Salò vid Gardasjön i norra Italien. Där blev den avsatta diktatorn Benito Mussolini marionett i en radikaliserad fascistisk stat till april 1945.I Salòrepubliken formaliserades en hårdare antisemitisk linje. Judar definierades nu som fiender till staten, och italienska fascistiska myndigheter under tysk övervakning deltog aktivt i att registrera, arrestera och internera judar, som senare tyska SS deporterade till nazisternas dödsläger.I detta är det andra avsnittet av två om judarnas öde i fascismens Italien. Programledaren Urban Lindstedt med författaren Anders Carlberg som är aktuell med boken Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien. Salòrepubliken utropades officiellt i september 1943 och omfattade formellt norra och centrala Italien, även om dess faktiska kontroll var begränsad av tyska militärstyrkor. Staten styrdes från Salò, en liten stad vid Gardasjön, eftersom det var strategiskt beläget och relativt skyddat från de allierades bombningar.Ekonomiskt och militärt var Salòrepubliken helt beroende av Tyskland. Den italienska armén hade i praktiken kollapsat efter 1943, och Mussolinis regim kunde bara mobilisera mindre trupper, kallade Black Brigades, som ofta var dåligt tränade och utrustade. Samtidigt förvärrades situationen av de allierades offensiv från söder och den växande italienska motståndsrörelsen. Salòrepubliken är ökänd för de grymheter som begicks under dess korta existens. Mussolinis regim samarbetade nära med nazisterna i att registrera, arrestera och internera judarna, som senare tyska SS deporterade till förintelseläger, och regimen deltog i brutal repression mot partisaner och politiska motståndare. Efter 1943 intensifierades förföljelserna av judar under tysk ockupation och i Salòrepublikens område. Samtidigt präglades Salòrepubliken av kaos, interna konflikter och en allmän kollaps av samhällsfunktioner, vilket innebar att nazisterna hade den avgörande makten i regionen.I april 1945 hade de allierade nått norra Italien, och motståndsrörelsen intensifierade sina attacker. Mussolini försökte fly till Schweiz men tillfångatogs av italienska partisaner nära byn Dongo vid Comosjön. Den 28 april 1945 avrättades han tillsammans med sin älskarinna, Clara Petacci, och deras kroppar hängdes upp i Milano som en varning till andra fascister.Bild: Italienska trupper i mars 1944 från X MAS (som tillhör RSI-flottan) står i viale Carso nära piazza Bainsizza med RSI Battle Flag, ungefär när denna enhet sattes in för att motverka det allierade strandhuvudet vid Anzio - Nettuno, söder om Rom.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
När Benito Mussolini tog makten i Italien 1922 var relationen mellan den fascistiska regimen och den judiska befolkningen oproblematisk. Italienska judar utgjorde en liten, men integrerad minoritet som ofta deltog i det offentliga livet. Många hade stridit för Italien under första världskriget, och flera judar var medlemmar i det fascistiska partiet.Mussolini föraktade antisemitism. Detta skulle förändras när Italien under 1930-talet närmades sig Nazityskland.Detta är första avsnittet av två om judarnas öde i fascismens Italien. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren Anders Carlberg som är aktuell med boken Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien.Under 1920- och tidigt 1930-tal var antisemitismen främmande för fascistiska ideologin i Italien. Mussolini betonade snarare nationalism, auktoritet och korporativism. Judar kunde både delta i och stödja den fascistiska staten. Vid denna tid ansågs lojalitet mot nationen viktigare än etnicitet eller religion. Många judar, särskilt de som stödde regimens nationalistiska vision, fann en plats inom fascismens ramar.1938 infördes en raslagstiftning som markerade en avgörande vändpunkt för den italienska judiska befolkningen. Italiens närmande till Nazityskland genom "Stålpakten" och Mussolinis ambitioner att stärka relationen med Adolf Hitler var avgörande faktorer bakom införandet av dessa lagar.Inspirerade av de tyska Nürnberglagarna förbjöd de italienska lagarna judar från att inneha offentliga tjänster, bedriva vissa yrken, gifta sig med icke-judar samt delta i vissa delar av samhället. Judiska elever och lärare stängdes ute från skolorna och en rad ekonomiska restriktioner infördes för den judiska befolkningen. Judar som inte hade italienskt medborgarskap utvisades ur landet.Även om Mussolini motiverade lagarna med hänvisning till rasbiologi och det fascistiska projektet var det tydligt att dessa beslut också var ett uttryck för politisk opportunism.Bild: Benito Mussolini och Adolf Hitler under Mussolinis besök i München 1940. Mussolini införde långtgående raslagar i Italien 1938 för att öka sitt inflytande över Adolf Hitler. Fotograf: Okänd. Wikipedia. Public Domain.Musik: Giovinezza var det italienska Nationella fascistpartiets kampsång från 1920-talet. Den fungerade som Italiens inofficiella nationalsång från 1922 till 1943. Musik av Giuseppe Blanc och text av Nino Oxilia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Från att ha betraktats som gudarnas straff växte det fram en ny syn på psykisk sjukdom i slutet på 1700-talet. Vansinne började med hjälp av vetenskapen att betraktas som en sjukdom. Det uppstod en vilja att förstå och bota psykiska sjukdomar genom samtal, empati och en djupare relation mellan patient och behandlare.Med en vetenskaplig syn på sjukdomar tog läkarna över behandlingen av psykiska sjukdomar från prästerna. Även vårdinstitutioner utvecklades och inreddes för att främja läkande, med fokus på ordning, avskildhet och struktur.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Cecilia Riving, docent i historia vid Lunds universitet och aktuell med boken Hela Människor – Patientmötet i behandling av psykisk ohälsa från sent 1700-tal till 1924.När vetenskap och förnuft började ersätta religiösa förklaringar sågs galenskap som en sjukdom kopplad till rubbningar i hjärnan och nervsystemet. Hospitalen blev alltmer centrala i hanteringen av psykiska sjukdomar.Läkare och andra vårdprofessioner utvecklade en mer individualiserad syn på patienten, där en helhetsförståelse av människan – både kropp och själ – blev en nyckelfråga. Detta innebar att läkarnas roll inte bara var att ordinera mediciner eller behandlingar, utan också att möta patienten som en hel person med unika behov och erfarenheter.Behandlingarna kombinerade vetenskapliga ambitioner och moraliserande inslag. Psykisk ohälsa betraktades ofta som ett uttryck för svag moral eller bristande disciplin. Behandlingar inkluderade allt från sängläge och isolering till hårt arbete.Under 1800-talet genomgick den svenska sinnessjukvården en modernisering och professionalisering, starkt influerad av kontinentens medicinska ideal. Hospitalen omvandlades till sinnessjukhus – behandlingsanstalter där patienter skulle mötas med värdighet och respekt istället för att fjättras som tidigare. Men i praktiken förblev många sinnessjukhus slutstationer för personer som inte kunde vårdas på annat håll. Lokala samhällen såg ofta till att besvärliga eller våldsamma individer skickades till hospitalen för att avlasta fattigvården.En viktig behandlingstradition var animal magnetism som, enligt den tyske läkaren Franz Anton Mesmer, påstods vara en kraft som genomsyrade kosmos och påverkade människans organism. Metoden introducerades som en spektakulär terapeutisk teknik strax före den franska revolutionen och upplevde en andra storhetstid i Tyskland under romantiken, omkring 1810–1840. I Sverige praktiserades denna lära under gustaviansk tid, särskilt av swedenborgare och frimurare. Åren 1815–1821 publicerade läkaren Pehr Gustaf Cederschiöld flera skrifter om ämnet.Senare under 1800-talet användes hypnos, en metod som ofta kombinerade medicinsk praktik med underhållning. Den franske läkaren Jean-Martin Charcots offentliga hypnosföreställningar blev exempel på hur medicinsk behandling också kunde ta formen av en teatralisk uppvisning.Bild: Mesmerimsterapi. En behandlare hypnotiserar patiententen till trans. Gravyr av Dodd från boken A Key to Physic av Ebenezer Sibly från 1794. Wikipedia, Public Domain.Musik: Malevolent Maze Of Madness av Saowakhon Media, Storyblock Audio.Lyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingar.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Östtyskland skapade den högsta levnadsstandarden i hela östblocket, där arbetslöshet inte existerade. Bostäder var allmänt tillgängliga och relativt billiga. Riklig och tillgänglig barnomsorg möjliggjorde att kvinnor kunde förvärvsarbeta i en högre utsträckning än i något annat land i världen.Samtidigt kunde östtyskarna via västtysk TV jämföra sin verklighet med vardagen i Västtyskland. Säkerhetspolisen Stasis ögon och öron förstörde dessutom familjer och vänskapsband genom sitt intrång i det privata livet.Detta är det andra av två avsnitt om Östtysklands historia, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson, med utgångspunkt i boken DDR bortom muren – Östtyskland 1949–90 av historikern Katja Hoyer.Östtyskland existerade som stat i 41 år, och många vanliga människor kom att acceptera DDR eftersom de hade upplevt något mycket värre under nazitiden och kriget. Det fanns också en känsla av tillhörighet och en viss stolthet över det som byggts upp efter kriget. Jämlikheten mellan könen utvecklades dessutom snabbare i Östtyskland än i Västtyskland.I DDR styrde SED (Tysklands socialistiska enhetsparti), men valen och flerpartisystemet var bara en fernissa. Säkerhetstjänsten Stasis 100 000 anställda övervakade befolkningen med hjälp av ännu fler informatörer – människor som kunde spionera till och med på sin egen partner.Stasi använde ett omfattande nätverk av inofficiella medarbetare (IM) för att kontrollera samhället. Det gick en Stasimedarbetare på 55 vuxna medborgare, vilket visar övervakningens enorma omfattning. Denna kontroll skapade en atmosfär av misstro och rädsla i samhället.Stasi-chefen Erich Mielke fulländade konsten att bryta kritiker genom metoder som sömnbrist, isolering och andra former av psykisk och fysisk tortyr. Många tidigare nazistiska koncentrationsläger fylldes återigen med människor, denna gång med dem som ansågs hota den nya ordningen.Trots förtrycket och övervakningen utvecklade många östtyskar strategier för att hantera vardagen. De slöt sig samman och upptäckte att genom tillit, gemenskap och hjälpsamhet kunde de lättare klara av livet. Detta sociala kapital blev ett slags substitut för de demokratiska friheter som saknades.Vardagslivet i DDR var således en komplex blandning av statlig kontroll, sociala förmåner och mellanmänsklig solidaritet. Trots problemen saknar vissa östtyskar fortfarande den gemenskap och sociala trygghet som präglade denna era. Detta visar på den mångfacetterade karaktären av minnet av livet i DDR och de utmaningar som många östtyskar har mött i övergången till det återförenade Tyskland.Bildtext: Berlin den 12 augusti 1982: Trabant- och Wartburg-bilar dominerar trafiken på huvudstadens gator. Bilden visar en vy över Karl-Marx-Allee, en ikonisk gata under DDR-tiden. (CC-BY-SA 3.0)Musik: Auferstanden aus Ruinen (tyska för "Uppståndna ur ruiner") var Östtysklands nationalsång. Texten skrevs av Johannes R. Becher och musiken av Hanns Eisler. (1949, Internet Archive Public Domain Mark 1.0)Lyssna också på Berlin – Kalla krigets huvudstad.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Östtyskland, eller DDR, uppstod i ruinerna av de östra delarna av Tredje riket som en klientstat till Sovjetunionen den 7 oktober 1949 – fyra månader efter att Förbundsrepubliken Tyskland bildades. Efter krav på ökad arbetstid utbröt en folklig revolt i Östtyskland den 17 juni 1953, som slogs ner med stor brutalitet."Det måste se demokratiskt ut, men vi måste ha allt i våra händer," var Östtysklands ledare Walter Ulbrichts syn på uppbyggnaden av nya politiska institutioner.Detta är det första av två avsnitt om Östtysklands historia, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson med utgångspunkt i boken DDR bortom muren – Östtyskland 1949–90 av historikern Katja Hoyer.DDR:s politiska och ekonomiska system formades av krigsskadestånd och socialistiska ideal. Människor navigerade i vardagen mellan statlig kontroll och personliga strävanden. Ledarna Walter Ulbricht och Wilhelm Pieck upprättade en kommunistledd diktatur i den sovjetiska ockupationszonen.Visionen att bygga ett socialistiskt land slutade med 100 000 säkerhetspoliser som främst övervakade den egna befolkningen. Samtidigt kunde en viss välfärd och trygghet etableras när samhället stabiliserade sig efter de hårda åren efter kriget.Det östtyska ledarskapet präglades av kampen mot nazisterna i Tyskland och deras upplevelser av den stora terrorn i Sovjetunionen på 1930-talet, då många tyska kommunister avrättades som spioner. De tyska kommunister som överlevde var helt lojala mot sina sovjetiska herrar och paranoida gentemot inre fiender.DDR:s ekonomiska system baserades på en socialistisk planekonomi. Efter andra världskriget lade Sovjetunionen beslag på befintliga industrier och tog ut skadestånd ur produktionen. Till skillnad från Västtyskland tilläts DDR inte ta emot Marshallhjälp, vilket försvårade den ekonomiska återhämtningen.Under byggandet av socialismen röstade miljontals människor i Östtyskland med fötterna och flydde till det demokratiska Västtyskland, tills Berlinmuren satte stopp för massflykten 1961. Bakom muren byggdes en gyllene bur inom Östblocket, men Östtyskland kunde aldrig mäta sig med det ekonomiska undret i Västtyskland.Livet i Östtyskland präglades av en komplex blandning av sociala förmåner, kulturella möjligheter och statlig kontroll. Medborgarna i DDR levde i en odemokratisk stat med ett omfattande kontrollsystem som skapade en psykiskt stressande tillvaro. Trots ekonomiska utmaningar fanns det aspekter av vardagslivet som många östtyskar uppskattade och som än idag väcker nostalgiska känslor hos vissa.Bildtext: Leipzig den 17 juni 1953 med folksamlingar på gatorna som demonstrerar för bättre arbets- och levnadsvillkor. (Källa: Bundesarchiv, B 285 Bild-14676, okänd fotograf, CC-BY-SA 3.0)Musik: Auferstanden aus Ruinen (tyska för "Uppståndna ur ruiner") var Östtysklands nationalsång. Texten skrevs av Johannes R. Becher och musiken av Hanns Eisler. (1949, Internet Archive Public Domain Mark 1.0)Lyssna också på Berlinmuren – kalla krigets främsta symbolKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Johann Gutenbergs tryckpress i mitten av 1400-talet gjorde det möjligt för böcker att spridas snabbare, billigare och till en större publik än någonsin tidigare. Resultatet blev en kulturell revolution som bidrog till framväxten av den moderna världen. Boken blev inte bara ett verktyg för individuell kunskapsinhämtning utan också en kraft som formade samhällen, idéströmningar och maktstrukturer.Från reformationens intensiva produktion av pamfletter till 1800-talets sociala rörelser och industrialiseringens accelererade bokflöde fortsatte böcker att spela en central roll i samhällets förändring.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om hur bokformat format våra samhällen. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm och aktuell med boken Bokens folk – En civilisationshistoria från papyrus till pixlar.Johann Gutenbergs tryckpress möjliggjorde snabb och standardiserad reproduktion av text. Genom att skapa rörliga bokstavstyper i metall kunde boksidor komponerade en gång användas om och om igen, vilket gjorde bokproduktionen både effektivare och billigare. Detta gjorde böcker mer tillgängliga och bidrog till spridningen av kunskap och idéer på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt.Boktryckarkonsten hade en omedelbar och djupgående effekt på samhället. Under reformationen använde Martin Luther och hans följare tryckpressen för att massproducera skrifter och pamfletter som spreds över hela Europa. Mellan 1518 och 1525 publicerades 1 465 tryckningar av Luthers skrifter – en produktion som var central för reformationens framgång. Tryckpressen underminerade kyrkans kunskapsmonopol, och boken blev en symbol för individuell frihet och upplysning.Under upplysningstiden blev böcker tillgängliga för allt fler samhällsgrupper. Läsningens cirklar vidgades från aristokratin och prästerskapet till borgerskapet, och senare till bönder och arbetare. Böcker blev verktyg för spridning av upplysningens ideal och en alltmer global dialog om mänskliga rättigheter och vetenskap.Under denna tid utgjorde boken en brygga mellan lokala kulturer och en framväxande nationell identitet. Böcker och pamfletter bidrog till att skapa en gemensam referensram och lade grunden för nya idéer om politiskt deltagande och demokrati.Bild: Detta träsnitt från 1568 visar den vänstra skrivaren som tar bort en sida från pressen medan den till höger färgar textblocken. En sådan duo skulle kunna nå 14 000 handrörelser per arbetsdag, trycka ca. 3 600 sidor på gång. Av Jost Amman - Träsnittsillustration i boken "Ständebuch" från 1568, återgiven i "Meggs, Philip B. A History of Graphic Design. John Wiley & Sons, Inc. 1998. (s. 64)". Wikipedia, Public DomainMusik: "Universi qui te expectant", sjungen på första söndagen i advent. Inspelad privat med medlemmar av Schola Antiqua. 2004-07-12. Mikebrubaker12 Wikipedia. Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Lyssna också på Martin Luthers idéer blev grundstenen till Sveriges välstånd.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Varje läsformat – från papyrus och kodex, till tryckta böcker och skärm – har påverkat både hur vi läser samt hur vi tänker. De tidiga kristna favoriserade kodexen – den första boken – framför de etablerade skriftrullarna. Kodexen, som var en uppskuren bokrulle mellan pärmar, var mer tillgänglig och enklare att hantera än de mera vördade skriftrullarna.Med kodexen kunde kristna texter distribueras snabbare och till fler människor. Detta teknologiska val bidrog inte bara till kristendomens expansion utan också till att etablera kodexen som standardformat för böcker i den västerländska kulturen.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om hur bokformat format våra samhällen. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm och aktuell med boken Bokens folk – En civilisationshistoria från papyrus till pixlar.Under antiken var skriftrullar, ofta tillverkade av papyrus, standardformatet för text. Dessa rullar, som kunde vara flera meter långa, användes både för religiösa och administrativa ändamål. Det var i skriftrullar som de tidiga judiska och kristna texterna bevarades. Jesus själv, enligt evangelierna, läste från rullar i synagogan, och dessa rullar representerade både den heliga lagen och en konkret länk till det judiska folkets historia.Men skriftrullarna hade begränsningar. De var sköra, svåra att navigera och opraktiska för längre texter eller intensiva studier. Den första stora textteknologiska revolutionen inträffade när rullen ersattes av kodexen – ett format som bestod av lösa ark sammanbundna mellan två pärmar. Kodexen var enklare att bläddra i, mer hållbar och möjliggjorde bättre navigering i texten.Den tidiga kristendomen spelade en avgörande roll i spridningen av kodexen. Kyrkan, som var angelägen om att sprida sitt budskap så brett som möjligt, fann kodexen mer lämplig än rullen för sina behov.Efter Västroms fall på 400-talet föll stora delar av Europa in i en period av politisk och social oreda. Mycket av det intellektuella arvet från antiken riskerade att gå förlorat. Det var i detta sammanhang som klostren blev avgörande för att bevara och sprida kunskap. Munkar i klostren tog på sig uppgiften att kopiera antika texter, ofta för hand, på pergament eller papyrus. Klostren blev också centra för lärande och utbildning, där nya generationer kunde studera de texter som bevarats.Bild: Stockholm Codex Aureus, även känd som Codex Aureus of Canterbury och Codex Aureus Holmiensis är en evangeliebok skriven i mitten av 700-talet i Southumbria, troligen i Canterbury. På 1500- och 1600-talen låg den i Spanien, och 1690 köptes den till den svenska kungliga samlingen. Den förvaras numera på Nationalbiblioteket.Musik: "Universi qui te expectant", sjungen på första söndagen i advent. Inspelad privat med medlemmar av Schola Antiqua. 2004-07-12. Mikebrubaker12 Wikipedia. Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Lyssna också till Jesus – en obekväm apokalyptisk profet.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Målet med Operation Valkyria var att befria Tyskland från Adolf Hitlers förödande grepp. En officiell plan för att kunna slå ner ett inhemskt uppror var den trojanska häst som konspiratörerna planerade att utnyttja för att ta makten efter att Hitler mördats.Den 20 juli 1944 smög sig överstelöjtnanten Claus von Stauffenberg in i Hitlers högkvarter, Wolfsschanze, med en bomb gömd i sin portfölj. Genom att mörda Hitler och genomföra en statskupp hoppades de att nazistregimen skulle falla. Men Hitler överlevde, och i stället för frihet följde tortyr, avrättningar och förföljelse.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.Många hade försökt och misslyckats med att mörda Adolf Hitler, som ända sedan kampåren haft en omfattande säkerhetsapparat runt sig. Men den krets av högt uppsatta officerare inom Wehrmacht som agerade 1944 var kanske de som kom närmast att lyckas.Den 20 juli 1944 reste Stauffenberg till Wolfsschanze (”Varglyan”), Hitlers högkvarter i Östpreussen, med en portfölj innehållande en tidsinställd bomb. Efter att ha aktiverat bomben placerade han portföljen i konferensrummet nära Hitler och lämnade snabbt platsen. Men på grund av att portföljen flyttades bakom ett massivt bordsben lyckades inte explosionen döda Hitler. Även om flera personer skadades och fyra omkom klarade sig Hitler med endast mindre skador. Detta ledde omedelbart till att attentatet och den planerade statskuppen misslyckades.När nyheten om Hitlers överlevnad spreds kollapsade konspiratörernas planer snabbt. Gestapo agerade omedelbart, och samma kväll avrättades Stauffenberg och flera av hans närmaste allierade. Under de följande veckorna greps hundratals personer som ansågs ha varit delaktiga eller sympatiserat med kuppen, och omkring 200 människor avrättades eller begick självmord. Hitler utnyttjade misslyckandet för att stärka sitt grepp om den militära ledningen och rensningarna markerade ett slutgiltigt slag mot oppositionen inom regimen.Operation Valkyria och attentatet den 20 juli 1944 har efter kriget kommit att representera en symbol för moraliskt motstånd mot nazismen. Även om försöket misslyckades hedras idag Stauffenberg och hans medkonspiratörer som modiga motståndsmän som försökte rädda Tyskland från det nazistiska förtrycket och förstörelsen.Bild: Benito Mussolini besöker Hitlers högkvarter Wolfsschanze nära Rastenburg (Kętrzyn) i Östpreussen samma dag som attentatet den 20 juli 1944. Utsikt över den förstörda korridoren i baracken. (Dr. Paul Schmidt, Mussolinis tolk, syns i bakgrunden.) Wikipedia. Bundesarchiv, Bild 146-1970-097-76 / CC-BY-SA.Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0 Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
I Nazityskland växte med tiden en hemlig opposition fram mot diktatorn Adolf Hitler. Den farligaste konspirationen fanns inom krigsmakten Wehrmacht, men flera försök hade gjorts före den 20 juli 1944.Adolf Hitler hade ända sedan kampåren fruktat attentatsförsök och byggde med tiden upp en stark säkerhetsapparat runt sig. Otaliga mordförsök misslyckades på grund av amatörmässig planering eller ren otur.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Claus von Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.En centralgestalt i den viktigaste konspirationen mot Adolf Hitler var greve Claus Schenk von Stauffenberg, en tysk aristokrat och överstelöjtnant i den tyska armén. Född 1907 i en adlig, katolsk familj i Bayern utvecklade han tidigt ett starkt band till den tyska nationalismen och militära traditionen. Han inledde sin militära karriär på 1920-talet och steg snabbt i graderna.Trots att han till en början stödde naziregimen blev han alltmer kritisk efter att ha sett krigets brutalitet på nära håll, särskilt på östfronten och nazisternas systematiska folkmord. Under krigets senare år blev Stauffenberg övertygad om att Hitler måste stoppas, inte bara för att rädda Tyskland från förstörelse utan också för att sätta stopp för den nazistiska terrorn.Stauffenberg var en av många inom den tyska militära ledningen som insåg att kriget gick mot ett nederlag och att Hitlers envisa strategi skulle leda till Tysklands totala förstörelse. På östfronten blev han direkt vittne till Hitlers hänsynslösa krigföring och okontrollerade ambitioner. Vid denna tid var även den massiva förföljelsen av judar, homosexuella, romer och politiska motståndare uppenbar för honom. För Stauffenberg var det en moralisk plikt att stoppa Hitler, och han blev central i planeringen av ett mordförsök och en efterföljande statskupp.Konspirationen organiserades av en grupp högre officerare och civila tjänstemän som delade Stauffenbergs övertygelse om att Hitler måste avlägsnas. Bland konspiratörerna fanns generalöverste Ludwig Beck, general Friedrich Olbricht, general Henning von Tresckow och flera andra motståndsmän inom både militära och civila kretsar.Den plan som kom att kallas Operation Valkyria var ursprungligen en nödplan för att mobilisera reservstyrkor och upprätthålla ordning i Tyskland vid en inre kris. Konspiratörerna modifierade denna plan för att snabbt kunna ta kontroll över landet efter Hitlers död. Genom att utnyttja arméns strukturer planerade de att arrestera SS och nazistiska ledare och etablera en ny regeringsmakt som kunde förhandla fred med de allierade.Bild: Claus Schenk von Stauffenberg, ledargestalt i 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944. Efter att bomben misslyckades avrättades Stauffenberg och hans medkonspiratörer i Bendlerblock. Wikipedia. Public Domain.Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Varför känner folk mer sympati med den misstänka mördaren av en sjukförsäkrings-vd än själva vd:n? Mireya ger dig listan med förklaringar. Hur kommer det sig att fler och fler människor ut som "vän av ordning"? Silas redogör hur det framkommit i samband med att Assadregimen fallit i Syrien. Kontexts hov-, etikett- och nobelfestbankett-reporter, Hanna Stenman, har kollat på festernas fest och har ett och annat att säga om gröt och AI. Klippare är Joel Zettergren. Jinglarna är gjorda av Gerald Lombano.
USA lämnade inte sitt rasistiska arv när slaveriet officiellt avskaffades 1865. I Södern bytte förtrycket bara skepnad. Svarta män fängslades i stor skala för påhittade brott för att sedan hyras ut till arbetsgivare. Ku Klux Klans terror i form av lynchningar och mordbränder förhindrade svarta män från att rösta i Södern.Det offentliga rummet delades upp genom rena apartheidlagar – en segregation som, även efter medborgarrättsrörelsen på 1960-talet, har bitit sig kvar genom bostadssegregation.Detta är det andra avsnittet av två om rasismens historia i USA i podcasten Historia Nu, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten Martin Gelin, som bland annat har skrivit boken Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall.Rasismen i USA är en central och djupt rotad del av landets historia, präglad av brutala system, kulturella stereotyper och en ideologi som syftat till att rättfärdiga ojämlikhet. Historien är fylld av exempel på våld, förtryck och systematisk exkludering, men också motstånd, kulturellt skapande och politiska framsteg som har format nationens utveckling.Efter slaveriets avskaffande fängslades svarta män för små förseelser eller påhittade brott för att sedan hyras ut till arbetsgivare. Fabriker kunde beställa fångar, som myndigheterna sedan försåg dem med.Massfängelsesystemet, som började ta form på 1970-talet, fortsätter att påverka samhället idag, där svarta amerikaner utgör en oproportionerligt stor del av fängelsepopulationen. Under 1980-talet intensifierades denna utveckling under Reaganadministrationen. Lagar som införde hårda straff för små narkotikabrott drabbade svarta samhällen oproportionerligt hårt. Detta förstärktes ytterligare av privata fängelseföretag, som ekonomiskt tjänade på denna systematiska diskriminering.En försvinnande liten andel av de svarta männen i Södern hade möjlighet att utnyttja sin rösträtt, då vita med hjälp av terror och administrativa åtgärder gjorde det omöjligt att rösta. Det var först på 1960-talet som svarta i Södern fick medborgerliga rättigheter.Det skulle dröja nästan ett sekel innan en ny våg av förändring svepte genom USA. Under 1960-talet, genom medborgarrättsrörelsen, utkämpades en ny strid för lika rättigheter. Martin Luther King Jr., Rosa Parks och andra ledde demonstrationer som utmanade de djupt rotade strukturerna av rasism. Voting Rights Act från 1965 markerade en seger – svarta amerikaner fick äntligen full tillgång till sin rösträtt.En vit backlash, där politiska och juridiska mekanismer användes för att undergräva dessa framsteg, blev snabbt en realitet. Genom strategiska reformer, såsom att försvåra röstning i svarta samhällen, förhindrades fortsatt förändring.Rasismen syns fortfarande i modern politik, särskilt inom det republikanska partiet. Genom att manipulera valkretsar och införa restriktiva vallagar har partiet funnit nya sätt att marginalisera svarta väljare.Bild: Skylt för det "färgade" väntrummet på en busstation i Durham, North Carolina, maj 1940. Jack Delano. Källa: Wikipedia. Public Domain.Musik: Feels Like Gospel Morning av Kana Kamitsubo, Storyblock Audio.Lyssna också på S:t Barthélemy – En skamfläck i Sveriges historia.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Ungdomsföreningshusen blev en central del av det finlandssvenska landskapet i början av 1900-talet. Byggnaderna kom att symbolisera lokal gemenskap och framtidstro i det moderna samhället. Ungdomsföreningarna, som växte fram i slutet av 1800-talet, hämtade inspiration från nykterhets- och arbetarrörelsen och syftade till att stärka bildning, kultur och sammanhållning bland ungdomar. I detta avsnitt av podden Historia Nu diskuterar programledaren Urban Lindstedt detta tema med Blanka Henriksson, docent i folkloristik, och Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi, båda från Åbo Akademi. De har tillsammans redigerat bokserien Vardagens föränderliga rum. Avsnittet fokuserar på den tredje volymen, Hemma, borta, bortom – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet. Under 1900-talet förde moderniseringen med sig stora omvälvningar i Finland. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det traditionella bondesamhällets långsamma rytm med ett mer dynamiskt och mobilt liv. Möjligheterna ökade, men förändringarna väckte frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten. Ungdomsföreningshusen blev nav för aktiviteter som teater, revyer, danser och fester. De erbjöd även utbildning i form av bibliotek och kurser, och fungerade som ett andra hem för många ungdomar och deras familjer. Under krigsåren omvandlades husen ofta till sjukstugor eller tillflyktsorter för flyktingar. Senare, från 1990-talet och framåt, har de anpassats till nya aktiviteter som innebandy och ungdomskaféer. Även om många ungdomsföreningshus idag används sporadiskt eller står tomma är deras historiska betydelse stor. De är monument över en tid då lokal sammanhållning och initiativkraft präglade det finlandssvenska civilsamhället. Genom frivilligt talkoarbete byggdes inte bara husen utan också de sociala nätverk som var avgörande för bygdernas utveckling. Bild: Ungdomsföreningshuset Walhalla, Barösund, 1925. Ingår i boken "Livet genom en lins. Fotografier av Bernhard Åström" (Meddelanden från Folkkultursarkivet nr 15, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland) 1994, nyutgåva 2015. Finna.fi Public Domain. Musik: Electro Expo av Jon Presstone. Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Cykeln gjorde världen större och gav en ny frihet både på landsbygden och i staden under 1900-talet. I Svenskfinland blev cykeln, särskilt för kvinnor, en symbol för modernitet och utforskning. Den öppnade dörrar till både geografiska och personliga upptäcktsfärder.I bondesamhället var världen liten. Kommunikation och resor gick långsamt och sträckte sig sällan längre än till grannbyarna. Moderniseringen under 1900-talet öppnade upp både nationen och världen. Cykelresor i svenskbygder och båtresor till Sverige blev också en kulturell process där nya rum erövrades.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Blanka Henriksson, docent i folkloristik och äldre universitetslektor i kulturanalys vid Åbo Akademi, samt Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi vid Åbo Akademi. Båda har varit redaktörer för bokserien Vardagens föränderliga rum i tre delar. Dagens avsnitt fokuserar på Naturen och platserna – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet, vol. 1.Under 1900-talet svepte modernitetens vindar genom det finländska landskapet. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det gamla bondesamhällets statiska rytm med en dynamisk och mobil tillvaro. Byns begränsade livsval ersattes av fler möjligheter. Men ökad frihet ledde till frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten i Finland.Att cykla är inte bara en fysisk aktivitet utan också en kulturell process där vi kategoriserar och skapar ordning. I Finland erbjöd cykeln möjligheten att överbrygga långa avstånd och upptäcka nya områden, ofta med en känsla av äventyr. En resa kunde leda genom välbekanta landskap men också in i nya kulturella rum, som i berättelser om rökbastur och möten med det finska folket.Under 1930- och 1950-talen var cykelfärder populära i Svenskfinland, särskilt bland unga kvinnor. Med långa resor utmanade de både sina egna gränser och samhällets förväntningar. En dagbok från 1933 berättar om en cykelfärd från Kaskö till Nykarleby, där naturens skönhet och historiska platser vävdes samman. Monument vid Oravais och minnesmärken i Österbotten gav resan en symbolisk tyngd, medan praktiska utmaningar som dåliga vägar och oväder satte deltagarnas uthållighet på prov.Cykeln förknippades med frihet men också med oro. Kvinnors ökade mobilitet ifrågasattes och debatterades. Kunde cykling leda till omoral eller frigörelse från traditionella könsroller? Cykeln förändrade inte bara individers liv utan också landsbygdens och stadens dynamik. Gårdfarihandlare och cykelbud utnyttjade cykelns praktiska fördelar för att nå fler kunder snabbare. Samtidigt utmanade cykeln etablerade normer, även för kyrkans män. Präster i Finland cyklade ofta men undvek att göra det i prästkläder, eftersom cykeln förknippades med kommersialism och modernitet – värderingar som kunde stå i konflikt med kyrkans ideal.Lyssna också på Det glada 1920-talet speglar vår tid.Bild: Mirjam Männikkö och en okänd ung kvinna i korsningen av Tavastehusvägen och Nurmijärvivägen i Koskenmäki, Tusby, Sommaren 1934. Kervo museitjänster (Kerava museitjänster) Sinkka, foto: Katri Sampola.Musik: Missä yösi vietitkään medArvi Tikkala (1939) Kompositör: Robert Wilhelm Von Essen Textförfattare: Eine Laine. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Norrlands integration i den svenska staten var en komplex och långvarig process som präglades av både framsteg och konflikter. Regionen gick från att vara en perifer del av riket till att bli en central del av Sveriges ekonomi och politik. Samtidigt förblev Norrland en plats av motstånd och kulturell mångfald, där olika folkgrupper fortsatte att forma sin egen identitet och historia.Under tidig medeltid betraktades Norrland som ett avlägset och delvis okänt område för den svenska centralmakten. Regionens betydelse låg framför allt i dess rikedomar av naturresurser, särskilt pälsverk, som var en eftertraktad handelsvara i Europa. Den svenska statens närvaro var begränsad, men handel och lokala maktstrukturer spelade en viktig roll.Detta är det andra av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår. De så kallade birkarlarna, en grupp handelsmän med kungligt sanktionerade rättigheter, blev en viktig länk mellan den svenska staten och Norrland under medeltiden. De fungerade som handelsmän och skatteindrivare i områden där centralmaktens kontroll ännu inte var etablerad. Genom sitt inflytande över handeln med samerna lade de grunden för en ekonomisk integration av regionen, även om detta ofta skedde på bekostnad av samernas självbestämmande.Under Gustav Vasas regeringstid (1523–1560) började den svenska staten på allvar stärka sin kontroll över Norrland. Detta var en del av Gustav Vasas bredare projekt att skapa en stark och centraliserad stat. Norrland, med sina stora resurser av skog, malm och pälsar, sågs som en viktig tillgång för rikets ekonomi.Ett viktigt steg i denna process var kronans övertagande av birkarlarnas rättigheter. Gustav Vasa avskaffade deras privilegier och inrättade i stället en mer direkt statlig kontroll över handeln med samerna. Samtidigt påbörjades en omfattande kartläggning av Norrlands resurser, och kronan började aktivt uppmuntra kolonisering av regionen. Svenskar från södra delen av riket lockades att bosätta sig i Norrland genom olika förmåner, vilket ledde till en gradvis förflyttning av svenska bosättare in i området.Karl IX visade senare ett allt större intresse för Norrland. Och under den svenska stormaktstiden (1611–1718) blev Norrland en central del av rikets ekonomiska strategi. Naturresurser som skog, järnmalm och vattenkraft utgjorde grunden för Sveriges ekonomi och militärmakt. Gruvdriften i regioner som Bergslagen och Norrbotten expanderade snabbt, och Norrland försåg stormakten med de resurser som krävdes för att upprätthålla dess militära ambitioner.Koloniseringen av Lappmarken, som påbörjades under 1600-talet, var en central del av denna ekonomiska expansion. Staten försökte integrera de nordliga områdena genom att etablera nybyggen och kristna den samiska befolkningen. Kyrkan spelade en viktig roll i denna process, och missionärer sändes ut för att sprida kristendomen och svenska värderingar. Samtidigt försökte staten stärka sitt grepp om regionens handel och naturresurser genom att införa skatter och andra administrativa åtgärder.Musik: På min levnads afton av Hjort-Anders Olsson. Alan Ingall SoundcloudBild: illustration av aktiviteter hos samer och finnar: män som spetsar och röker lax.Abstrakt/medium: 1 tryck: träsnitt. Historia om de nordiska folken, Wikimedia Common. Public DomainKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Norrland utvecklade en egenartad kultur under forntiden, präglad av jakt, fiske och fångst, samt tidiga handelskontakter med både öst och väst. På ett område som upptar halva Sveriges yta möttes olika människor, språk och traditioner.De första norrlänningarna kom från olika håll för 10 000 år sedan. Från väster kom grupper som rörde sig inåt landet från den norska Atlantkusten och från öst migrerade grupper från Karelen och Ryssland.Detta är det första av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår.Att människor kom från både väst och öst präglade regionens tidiga historia och skapade en mångfaldig kulturell grund. Och Norrlands historia har inte alltid passat in i 1800-talets nationalistiska historieskrivning.Norrlands historia präglas av interaktioner mellan olika folkgrupper, där samer, kväner, finnar och senare svenska nybyggare delade regionens vidsträckta landskap. Dessutom har externa influenser, från vikingar till handelsförbindelser med Ryssland och Östersjöområdet, spelat en avgörande roll i att forma de kulturella och ekonomiska mönstren i regionen. Norrlands tidiga befolkning var inte isolerad, utan en del av större kulturella och ekonomiska nätverk. Redan under stenåldern ser vi tecken på kontakter med andra regioner.De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Norrland har hittats på platser som Aareavaara nära Pajala, där arkeologiska fynd visar att människor redan för cirka 10 000 år sedan rörde sig i området. De tidiga invånarna i Norrland levde i huvudsak som jägare och samlare.Fynd från platser som Vuollerim, där en stenåldersbosättning grävdes fram, ger en bild av hur dessa tidiga samhällen fungerade. Vuollerim, som dateras till cirka 6 000 år sedan, visar att människorna redan då levde i organiserade grupper och byggde permanenta strukturer som hyddor. De rörde sig mellan säsongsbaserade läger beroende på vilka resurser som var tillgängliga under olika tider på året. Ett sofistikerat system av basläger och mindre jaktstationer gjorde det möjligt att maximera nyttjandet av naturens cykler.Landhöjningen, som skedde snabbare i Norrland än i andra delar av Sverige, förändrade kontinuerligt kustlinjer och skapade nya områden för bosättning och jakt. De älvar som meandrar genom regionen blev inte bara viktiga för fiske utan fungerade också som transportleder och kulturella sammanlänkningspunkter.Samerna är en av de äldsta kontinuerliga folkgrupperna i Norrland och har befolkat området i tusentals år. Deras livsstil har traditionellt kretsat kring jakt, fiske och renskötsel, aktiviteter som anpassats till regionens karga klimat och varierande natur. Samerna utvecklade ett nomadiskt levnadssätt där renskötseln spelade en central roll, särskilt under senare historiska perioder.Bild: Carta Marina, skapad av Olaus Magnus år 1539, är en detaljerad och fantasifull karta över Norden. Olaus Magnus lade ner tolv års arbete på kartan innan den trycktes i Venedig år 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken, och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken. Wikimedia Common. Public DomainLjud: Electra To The Baltic Sea Full. Giuseppe Rizzo. Storyblock AudioLyssna också på Samerna och koloniseringen av Norrland.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
I Tredje riket skulle barn behandlas med känslomässig distans, och föräldrarna fick inte ge efter för barnets behov av tröst eller omsorg. Allt utifrån läkaren Johanna Haarers skrifter om barnuppfostran. Det ansågs skapa svaga och beroende individer, vilket var oacceptabelt enligt nazistisk ideologi.Haarers tankar om barnuppfostran hade stort inflytande på miljontals tyska familjer i Tredje riket. Och hon var inte okänd i Sverige heller. Målet var att bryta ner barnens vilja för att skapa en generation som var lojal mot staten, känslomässigt avtrubbad och beredd att offra sig för nationens större syfte.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten Diana Olofsson som är aktuell med boken Tyrannen – Mormor och arvet efter Nazityskland.I Nazityskland skrev läkaren Johanna Haarer flera böcker om barnuppfostran som hade enorm genomslagskraft. I boken "Die deutsche Mutter und ihr erstes Kind" (Den tyska modern och hennes första barn) gavs det råd om hur mödrar skulle uppfostra sina barn i enlighet med nazistiska ideal. Haarers varnade för att visa för mycket ömhet och tröst till barn, vilket hon ansåg skulle skapa svaga och beroende individer, eller som hon uttryckte det, "tyranner". Hennes böcker uppmuntrade föräldrar att behandla barn som soldater i miniatyr, där känslomässig distans var avgörande för att uppnå målet om en disciplinerad och hård vuxen.Många av de som fostrades enligt dessa principer bar med sig de psykologiska ärren långt efter kriget. Depression, ångest och en känslomässig avstängdhet blev vanliga konsekvenser av denna uppfostringsmetod, och de familjeband som normalt sett skulle ha präglats av kärlek och stöd ersattes ofta av skuld, rädsla och skam.1977 myntade Katharine Rutschky begreppet svart pedagogik om uppfostringsidealen som hade präglat Tyskland även före Tredje riket. Svart pedagogik är en disciplinär och straffbaserad uppfostringsfilosofi som förespråkar hård disciplin, känslomässig distans och lydnad som de främsta målen i barnuppfostran. Svart pedagogik har sitt ursprung i den tidigmoderna tidens syn på barnuppfostran som en nödvändig, ofta brutal, process för att förvandla barn till lydiga medborgare. På 1600- och 1700-talen betraktades barn som naturligt vilda och okontrollerbara, och det var upp till föräldrar och auktoritetsfigurer att disciplinera och forma dem. Här blev straff, både fysiska och psykiska, centrala verktyg för att forma barnets vilja och beteende.Musik: Sång från Hitlerjugend. Maerkische Maedel, maerkische Buben - Jugend will marschieren - Heute geht's zum Tor hinaus. Internet Archice. Public DomainBild: Nazistledaren Reichel från Erdmannsdorf i Sachsen med sin fru och sina tolv barn. Mamman bär moderskorset. Fem söner finns i den tyska Wehrmacht; den sjätte är hos Reich Labour Service. De yngre barnen är alla medlemmar i nazistiska ungdomsorganisationer. De yngsta tjejerna har Wolfsangel-symboler på sina klänningar; symboler för Deutsche Kinderschar (drivs av lokala NS-Frauenschaft-grupper för barn 6-10). Den äldre systern bär uniformen från Bund Deutscher Mädel (BDM) Bundesarchiv, Bild 183-J15063 / CC-BY-SA 3.0. Wikimedia Common.Lyssna också på Adolf Hitler – grandiosa konstnärsdrömmar.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Ett livstidsstraff på 1800-talet kunde innebära 30 år på fästning under mycket svåra förhållanden. Det räckte med tre till fyra domar om stöld för att få livstid på exempelvis Carlstens fästning på Marstrand.På Carlstens fästning skrev sjutton livstidsfångar ner sina historier i mitten på 1800-talet. Trots de hårda straffen ångrade de inte sina livsval och kunde tom skryta om när de lurat och bedragit folk. Många levde ”för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Bonnie Clementsson, docent i historia vid Lunds universitet. Hon är aktuell med boken Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige.Journalisten och författaren Carl Fredrik Ridderstad besökte under en resa till Marstrand 1848 Carlstens fästning och bad livstidsfångarna skriva ner sina levnadshistorier. I sjutton biografier beskriver fångarna sina liv från barndom till livstidsdom. Livstidsfångarna kom vanligtvis från en mycket fattig bakgrund, även om det fanns undantag. Konstigt nog visade de sällan ånger för sina livsval när deras berättelser nedtecknades.Fångarna på Carlstens fästning utförde mycket krävande arbete under brutala förhållanden. Deras tunga bojor kunde väga upp till 40 kilo, och arbetet innefattade i regel bygg- och underhållsarbete på fästningen. De stränga arbetsvillkoren speglar den allmänna synen på fångarna som en arbetskraftsresurs snarare än som människor i behov av rehabilitering.Förutom det fysiska arbetet led fångarna ofta av svält, sjukdomar och undermålig hygien. Många fångar dog i fängelserna av sjukdomar som spreds lätt i de trånga och smutsiga cellerna. Den medicinska vården var ytterst begränsad, och när fångarna blev alltför sjuka för att arbeta fick de endast enkel vård i fängelsets sjukhusdel. Fångar som försökte rymma, men ofta snabbt blev infångade igen, fick ännu hårdare bestraffningar som följd.Vissa försökte hålla fast vid en yrkesstolthet och se sitt arbete som en del av sin identitet, även om det var påtvingat. Många levde enligt mottot att ”leva för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.Den allmänna synen på brottslighet under 1800-talet präglades av en kombination av moralisk och social oro. Det fanns en rädsla för att de lägre samhällsskikten, genom fattigdom och dålig moral, hotade att förstöra samhällsordningen. Därför såg många i de styrande klasserna brottslingar som ett resultat av bristande disciplin och dålig karaktär.Samhällets lösning på detta blev att försöka reformera de lägre klasserna genom utbildning, strängare lagar och regler samt införandet av en systematisk fångvård. Man trodde att med rätt disciplin och moraliskt rättesnöre kunde brottslingarna omformas till användbara samhällsmedborgare.Bild: Gruppbild med fångar ur "Photografiskt Album för år 1861 öfver fångar förvarade å Malmö Straff och Arbetsfängelse” Digitalt Museum. Public Domain.Musik: Dark Room av Sleeping Ghost, Storyblock AudioLyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingarKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Ingwazsagan eller Hemstaeposet är berättelsen om hjälten Ingwaz och hans resa till världens ände. Inristad på hällar i Hemsta utanför Enköping runt 1400 fvt är Hemstaristningarna en av de tidigaste bildberättelserna i Europa.Ingwazsagan har många likheter med Homeros Odysséen. Både Ingwaz och Odysseus färdas över havet, möter jättar och övernaturliga varelser samt beger sig på resor som sträcker sig mot världens ände. Båda berättelserna kommer ur en gemensam indoeuropeisk kulturtradition.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.Ingwaz var en heroisk gestalt som enligt Hemstaristningarna färdades långt bortom det kända landet för att söka efter gudarnas visdom. Hans resa kantades av möten med mäktiga krafter, såväl i himlen som under jorden. Enligt legenden reste Ingwaz till den mystiska platsen "Urdens källa", där han genomgick ett andligt uppvaknande och återvände till sitt folk med nya insikter om universums balans. Han blev senare förknippad med fruktbarhet och kosmisk ordning, och många småkungar sökte legitimitet genom att påstå sig vara hans ättlingar.För småkungarna hos svearna blev Ingwazeposet ett kraftfullt verktyg för att befästa deras makt. Genom att knyta sitt släktskap till Ingwaz – en symbol för gudomlig legitimitet och kosmisk ordning – kunde de rättfärdiga sin ställning och hävda att deras styre var sanktionerat av gudarna. Ingwaz hjältemod och andliga visdom gav småkungarna en religiös och symbolisk auktoritet, och hjälpte till att skapa ett narrativ som stärkte den sociala sammanhållningen.Ingwazeposet och Odysséen delar många likheter, trots sina geografiska och kulturella skillnader. Båda berättelserna handlar om hjältar som ger sig ut på långa, farliga resor för att söka visdom eller återvända hem. De möter övernaturliga varelser och krafter, och deras resor symboliserar en inre transformation, där de inte bara övervinner yttre hinder utan också lär sig djupare sanningar om livet och universum. Ingwazs resa till "Urdens källa" har paralleller till Odysseus besök i dödsriket, där de båda möter krafter från bortom den mänskliga världen.Den isländske munken Odd Snorresson gjorde om Ingwazberättelsen genom att anpassa den till sin tid och kultur, men behöll kärnan av hjälteresan. I hans version blir Ingwaz en ännu större symbol för ledarskap och visdom, och Odd betonar hans koppling till den nordiska gudavärlden.Bild: Hemstaeposet, även känt som Ingwazsagan, är en av de äldsta nordiska berättelserna som bevarats genom hällristningar i Uppland. Dessa ristningar, från 1400 fvt, skildrar hjälten Ingwazs äventyr och speglar forntida föreställningar om hjältedåd och kosmiska krafter. Wikipedia. SiberianJay • CC BY-SA 4.0Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.Lyssna också på Det första Svearikets uppgång och fallKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Språket möjliggjorde samarbete och gav upphov till något djupare – förmågan att skapa berättelser. De allra första berättelserna växte fram ur människans unika förmåga att återge och tolka händelser.Berättelser blev ett sätt att överföra kunskap från en generation till nästa, vilket gav våra förfäder ett verktyg att förstå både sin omgivning och sin plats i världen. Från de tidigaste spåren av mänskligt berättande till de episka sagor som har traderats genom muntlig tradition i årtusenden.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.Den moderna människan uppstod för cirka 300 000 år. Genom att kunna kommunicera detaljerat och förmedla känslor kunde tidiga människor samarbeta på ett helt nytt sätt jämfört med andra arter. Dessutom blev språket en viktig del i att bygga gemenskap, eftersom det möjliggjorde delandet av idéer, erfarenheter och seder – något som var avgörande för kulturens utveckling.Den första berättelsen uppstod förmodligen redan för över 100 000 år sedan, när Homo sapiens hade utvecklat ett mer komplext språk. Tidiga berättelser handlade sannolikt om den omedelbara verkligheten – jakthistorier, möten med rovdjur eller dramatiska naturfenomen. Dessa berättelser hade en praktisk funktion: att dela erfarenheter och lära andra hur man skulle bete sig i olika situationer, samt att skapa en känsla av gemenskap och identitet inom gruppen.Genom att skapa ordnade narrativ kunde våra förfäder känna sig tryggare i en annars kaotisk värld. Berättelser om farliga djur, förändringar i vädermönster och migreringar hjälpte till att förbereda och skydda mänskliga samhällen. Berättelser var ett sätt att stärka sammanhållningen inom grupper, genom att föra vidare kollektiv kunskap som var avgörande för överlevnad. Dessutom stärkte berättelserna den sociala sammanhållningen inom gruppen, vilket ökade chanserna för samarbete och överlevnad.Klimatförändringar, som perioder av torka och kyla, ställde människan inför utmaningar som krävde anpassning och uppfinningsrikedom. Dessa förändringar pressade människogrupper att migrera och att finna nya sätt att överleva. Det var under dessa tider av prövning som berättelser om hjältemod, uthållighet och andliga förklaringar till naturfenomen började ta form. Dessa berättelser gav inte bara praktisk kunskap, utan också tröst och hopp i tider av osäkerhet.Urschamanen var en figur som stod i kontakt med andevärlden och naturens krafter och kunde förmedla budskap och insikter till sin stam. Berättelserna om shamaner fungerade som en bro mellan den synliga och osynliga världen och gav tidiga människor en förklaring till oförklarliga händelser som sjukdom, död och väderfenomen. Shamanismens berättelser kan ses som en form av tidig religion som hjälpte människor att förstå sin plats i världen.Bild: Grottmålningar från den sena istiden, som de i Lascaux i Frankrike, visar exempel på forntida berättelser som inte bara återgav jakt och djurliv, utan även ritualer och andliga symboler. Wikipedia.Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.Lyssna också på Språkens historia – från proto-indoeuropeiska till rinkebysvenska.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Hästen fick en allt viktigare roll inom krigföring under medeltiden. Riddarna med tunga rustningar skulle inte varit riddare utan sina hästar. Deras hästar tränades omsorgsfullt för att kunna användas i strid, där deras främsta syfte var att genomföra kraftfulla chockanfall mot fienden.Med tiden utvecklades även lättare kavalleri, till exempel beridet infanteri och bågskyttar som bidrog till en mer mångsidig användning av hästen på slagfältet.Detta är det andra av två avsnitt om människans relation till hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.Under 1300-talet började kavalleriets roll minska när nya vapen som långbågen, armborstet och stångvapen visade sig effektiva mot de bepansrade riddarna och deras hästar. Slag som Bannockburn och Crécy demonstrerade att infanteri kunde segra över elitsoldater till häst. Detta ledde så småningom till att eldvapen började dominera krigföringen. Vid slutet av medeltiden och början av den tidigmoderna perioden hade hästen förlorat mycket av sin militära betydelse.Under slutet av 1700-talet förändrades hästens roll inom jordbruket dramatiskt. Den agrara revolutionen förde med sig nya jordbruksmetoder och redskap som effektiviserade arbetet på åkrarna. Hästen, som tidigare mestadels använts för lättare uppgifter som transporter och enklare jordbruksarbete, blev nu oumbärlig som dragdjur i en storskalig produktion.Under 1800-talets industrialisering blev hästen även en nyckelspelare i den växande ekonomin, särskilt inom transportsektorn. Hästar användes för att dra kollektivtrafik, såsom hästspårvagnar, som blev vanliga i storstäder som London, Paris och New York under 1800-talet. Hästens betydelse inom transport och logistik gjorde den till en oersättlig del av industrialiseringen tills ångkraften och senare förbränningsmotorn började ersätta den.Trots motorfordonens intåg fortsatte hästen att spela en viktig roll långt in på 1900-talet. I Sverige nådde hästpopulationen sin topp efter första världskriget, med 728 000 hästar i landet år 1920. Först under mellankrigstiden började bilarna på allvar konkurrera ut hästarna i städerna.När hästarna inte längre behövdes i samma utsträckning för arbete och transport förändrades deras roll i samhället. Istället för att dra plogar och vagnar blev hästen alltmer förknippad med sport och fritid. Trav- och galoppsporten växte fram som populära nöjen och ridning blev en uppskattad fritidssysselsättning för allt fler.Bild: Hästspårvagn från 1904 vid Mälartorget i Stockholm vid vårfloden 1904. En öppen spårvagn förspänd med två hästar som forcerar det översvämmade spåret. Spårvagnsmuseet. Digitalmuseum. Erkännande-IckeKommersiell (CC BY-NC)Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.Lyssna också på Sopgrisarnas oblida öde i stadens tjänstKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
För mer än 5000 år sedan, på de vida stäpperna i dagens Kazakstan, inledde människan ett samarbete med hästen som skulle förändra samhällen världen över. Från att ha varit små, skygga djur på stäppen blev hästen snart central för transport, krigföring och jordbruk.Vilda hästar, som en gång jagades för sitt kött, började långsamt tämjas av nomadiska folk som insåg deras potential, inte bara som föda utan även som transportmedel och krigsmaskiner.Detta är det första av två avsnitt om människans relation till Hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.Arkeologiska fynd tyder på att hästen tämjdes för cirka 5 500–6 000 år sedan på stäpperna i dagens Kazakstan. Bevis som slitna hästtänder från bett och avlagringar av hästmjölk på krukskärvor ger oss en inblick i hur de första människorna använde hästar för jakt och transport.Hästens betydelse som krigsmaskin kan inte överskattas. Redan omkring 2000 f.Kr. spelade hästen en avgörande roll i Främre Orienten och Indien, där hästdragna stridsvagnar revolutionerade krigföringen. De folk som använde hästar kunde snabbt förflytta sig över stora avstånd, och stridsvagnarnas ankomst gav upphov till nya krigsstrategier.En tidig militär innovation var användningen av hästar för att dra lätta stridsvagnar, vilket gav arméerna en enorm fördel. Hyksosfolket introducerade stridsvagnar i Egypten på 1600-talet f.Kr., och därefter blev hästen en oumbärlig del av arméerna i stora delar av världen.Med tiden blev det vanligare att rida hästar under strid. Skyterna, ett nomadfolk från dagens Ukraina och Kazakstan, var bland de första att använda hästar på detta sätt. Genom sina pilbågar och sin skicklighet i sadeln blev de mäktiga krigare som förändrade slagfälten för alltid.I antikens Grekland blev hästen en symbol för makt och prestige. Grekerna utvecklade tävlingar som krävde snabbhet och smidighet hos hästarna, medan romarna använde hästar främst inom det militära kavalleriet och i stridsvagnsrace. Genom Roms militärstrategier och utvecklingen av utrustning, såsom betsel och stigbyglar, förvandlades kavalleriet till en kraftfull militär styrka.Bild: Stridsvagnar dragna av hästar i forntida Egypten – en ny era inom krigföring. Farao Tutankhamun anfaller fiender på sin stridsvagn, 18 dynastin. EditorfromMars Wikipedia.Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.Lyssna också Riddarna – artiga våldsmän som präglade medeltidenKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Den 29 oktober 1956 inledde Israel en invasion av Sinaihalvön. Detta var en förevändning för Storbritannien och Frankrike att ingripa militärt. De krävde att både Egypten och Israel skulle dra sig tillbaka från kanalen, samtidigt som de attackerade egyptiska mål.USA och Sovjetunionen fördömde attacken. President Eisenhower vägrade stödja sina allierade och krävde ett eldupphör. FN:s generalförsamling röstade för att skicka en fredsbevarande styrka. Under ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka i december.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Suezkrisen.Den 29 oktober 1956 inledde Israel sin invasion av Sinaihalvön. Operationen, kallad "Kadesh", syftade till att återöppna Tiransundet och Aqabaviken. Israeliska fallskärmsjägare landade nära Mitlapasset, vilket markerade början på en snabb framryckning. Två dagar senare anslöt sig brittiska och franska styrkor till offensiven.Striderna intensifierades snabbt. Israeliska styrkor avancerade genom Sinai, medan brittiska och franska trupper landade vid Port Said och Port Fuad för att ta kontroll över Suezkanalen. Egyptens president Nasser svarade med att blockera kanalen genom att sänka 40 fartyg.Konflikten mötte omedelbart internationellt motstånd. USA:s president Eisenhower och Sovjetunionens ledare Chrusjtjov fördömde invasionen. Under intensivt diplomatiskt tryck, särskilt från USA, tvingades de invaderande styrkorna snart att dra sig tillbaka. En FN-ledd fredsbevarande styrka (UNEF) sattes in för att övervaka tillbakadragandet och upprätthålla freden.Under starka ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka. I december 1956 lämnade de sista brittiska och franska trupperna Egypten. Israel drog sig tillbaka från Sinai i mars 1957.Suezkrisen blev en diplomatisk seger för Nasser och Egypten. Nasser framstod som en hjälte i arabvärlden för att ha stått emot de gamla kolonialmakterna. Den visade också USA:s växande inflytande i Mellanöstern på bekostnad av de gamla kolonialmakterna. Suezkrisen markerade slutet på Storbritanniens och Frankrikes roll som stormakter.Bild: Premiärminister Gamal Abdel Nasser och några medlemmar av RCC (Revolutionära kommandorådet) välkomnas av jublande folkmassor i Alexandria efter undertecknandet av ordern om brittiskt tillbakadragande. (Salah Salem sitter framför Nasser med solglasögon), Kamal el-Din Husseini (bakom Salem), Anwar Sadat (endast delvis synlig, bakom Husseini), Abdel Hakim Amer (står bakom Nasser, ansiktet syns inte). Abdel Latif Boghdadi och Hussein el-Shafei är närvarande i bilen, men syns inte. Wikipedia. Public Domain.Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. Wikipedia. Public Domain.Lyssna också på Sexdagarskriget 1967 – när kartan i Mellersta Östern ritades om.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Efter att Egypten nationaliserade Suezkanalen den 26 juli 1956 inledde Storbritannien, Frankrike och Israel ett militärt anfall mot Egypten. Målet var att återta kontrollen över Suezkanalen och avsätta den egyptiske ledaren Gamal Abdel Nasser. Krigshandlingarna hotade att utlösa det tredje världskriget.Suezkrisen satte ljuset på spänningarna mellan de gamla kolonialmakterna och framväxande nationalistiska rörelser i tredje världen, med Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser som en alltmer självklar ledare, samtidigt som kalla krigets konfliktlinjer stärktes.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell, som är aktuell med boken Suezkrisen.Fransmannen Ferdinand de Lesseps fick 1854 koncession av den osmanske vicekungen Said Pasha att bygga Suezkanalen. Suezkanalen invigdes med pompa och ståt den 15 november 1869. Bygget hade kostat dubbelt så mycket som budgeterat och krävt tusentals arbetares liv. Kanalen blev snabbt en viktig handelsled och strategisk tillgång.Under 1900-talets första hälft kontrollerades kanalen av brittiska och franska intressen. Efter andra världskriget växte egyptiska krav på självständighet och kontroll över kanalen. 1952 tog en grupp unga officerare, däribland Gamal Abdel Nasser, makten i en militärkupp i Egypten.Gamal Abdel Nasser föddes 1918 i en enkel familj. Som ung officer deltog han i kriget mot Israel 1948. Frustrerad över korruptionen och ineffektiviteten i den egyptiska armén grundade han den hemliga organisationen De fria officerarna. Den 23 juli 1952 genomförde De fria officerarna en statskupp som störtade kung Farouk. Inledningsvis utsågs den äldre generalen Muhammad Naguib till president, men 1954 tog Nasser över makten.Nasser blev Egyptens president 1954. Han ville modernisera landet och minska beroendet av väst. Ett viktigt projekt var Assuandammen, som skulle ge elektricitet och bevattning. När USA drog tillbaka sitt löfte om finansiering 1956 beslutade Nasser att nationalisera Suezkanalen för att finansiera dammen.Den 26 juli 1956 höll Nasser ett tal i Alexandria där han tillkännagav nationaliseringen. Detta utlöste en internationell kris. Storbritannien och Frankrike, som hade stora ekonomiska intressen i kanalen, protesterade kraftigt. De hävdade att Egypten inte kunde garantera fri passage och effektiv drift. Och i hemlighet började de att planera en militär intervention tillsammans med Israel.USA:s president Eisenhower var mer återhållsam. Han ville undvika en militär konflikt och föreslog en diplomatisk lösning. Sovjetunionen stödde Egyptens rätt att nationalisera kanalen.Bild: Rök stiger från oljetankar bredvid Suezkanalen som träffades under den inledande anglo-franska attacken mot Port Said den 5 november 1956. Wikipedia. Public DomainMusik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. . Wikipedia. Public DomainLyssna också på Palestinierna betalade priset för Europas antisemitismKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.