Podcasts about Henri Becquerel

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

The story of the atomic age began decades before Robert Oppenheimer watched a mushroom cloud form over the New Mexico desert at the Trinity nuclear test in mid 1945. It begins in 1895, with Henri Becquerel’s accidental discovery of radioactivity, setting in motion a series of remarkable and horrifying events. By the early 20th century, a brilliant group of scientists—including Ernest Rutherford, Leo Szilard, Enrico Fermi, and others—were pushing the boundaries of knowledge, seeking to answer fundamental questions about this source of energy that had 2 million times the energy density of oil: What is this mysterious radiation? Could it provide an infinite energy source, where a basketball of it was equal to an oil field? And, ominously, could it be weaponized? Today’s guest is nuclear physicist Frank Close, author of “Destroyer of Worlds: The Deep History of the Nuclear Age.” We look at the complete history of the atomic age, from the initial curiosity about radioactivity to the creation of the hydrogen bomb—a weapon of almost unimaginable destructive potential, capable of eradicating life on Earth. This is an account of the scientific discoveries that unlocked the atom’s power, the ethical dilemmas faced by scientists, and the horrifying realization that this newfound energy could lead to humanity’s undoing.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Why was there more matter than antimatter left over? Neil deGrasse Tyson and comedian Chuck Nice explore the quantum origins of the universe, charge parity violation, dark matter, and the many quarks that make up our world with CERN particle physicist Harry Cliff. NOTE: StarTalk+ Patrons can listen to this entire episode commercial-free here: https://startalkmedia.com/show/why-anything-with-harry-cliff/Thanks to our Patrons Diedre Austin, Robert R Able, Peter Onnasch, Valarie McCullar, tremayne johnston, Kurt Kwok, Gianfranco Iannotta, April007, Dale Frewaldt, Sergio Castañeda, Desiray Belcher, Steelfinger7 Steelfinger7, Arnav Madan, Jana, Stephan, Craig Cordwell, Emmanuel Nolasco, Micheal Dunthorn, Forgotten Glory, Thornman, Simba vortex, Justus Patrick, Joey Sandall, Ainsley Bhattan, Dan Teston, Nick Smith, Matt Curtis, Todd King, Reka, and Micheal Smith for supporting us this week. Subscribe to SiriusXM Podcasts+ on Apple Podcasts to listen to new episodes ad-free and a whole week early.

Uran var lenge sett på som et ganske uinteressant grunnstoff som hovedsakelig var kjent for å være tyngst. Men så, nærmest ved en tilfeldighet, oppdaget Henri Becquerel i 1896 at dette grunnstoffet avga mystiske stråler og startskuddet gikk for mange av de største og mest banebrytende oppdagelsene om atomets struktur, stabilitet og ikke minst potensiale for å utløse enorme energimengder.Vi får besøk av Sunniva Rose som har håndtert uran og andre radioaktive grunnstoffer gjennom en allerede strålende karriere som kjernefysiker og for tiden som kommunikasjonsdirektør i Norsk Kjernekraft. Det er vel ikke til å komme utenom at det blir en del snakk om kjernekraft og dets rolle i forsyning av utslippsfri energi. Og når får vi det første kjernekraftverket i Norge? Sunniva kommer med sine spådommer.I tillegg prøver vi å få bukt med Birtes skepsis til radioaktiv stråling ved et aldri så lite eksperiment. Og fikk du ikke nok? Da kan det anbefales å melde seg opp til kurset FYS1040 – Introduksjon til nukleærteknologi (som Sunniva også underviser i) eller lese boka Vi er stjernestøv. Bli med oss på vår vimsete reise gjennom det periodiske system der vi får nerdet fra oss og gravd oss dypt ned i hvert enkelt grunnstoff, men på et nivå som alle skal kunne forstå. Med oss på reisen har vi eksperter som kan mer enn de fleste om de ulike grunnstoffene og hjelper oss å skjønne litt mer av det vi alle er lagd av. Vi er Gunstein Skomedal (materialteknolog UiA), Ole Martin Løvvik (fysiker, UiO/Sintef) og Birte Runde (journalist i Eyde-klyngen)Har du forslag til grunnstoff vi bør snakke om, gjester/eksperter vi bør invitere eller besøke, eller morsomme fakta og historier om et grunnstoff? Eller har du innspill til lyd, form, innhold eller annet? Send oss gjerne tilbakemelding på gunstein.skomedal@uia.no.Sjekk ut våre nettsider grunnstoffene.no for en periodisk oversikt over podcastepisodene. Du finner også videoer og annet stoff på vår youtube-kanal Grunnstoffene og eksperimenter - YouTube eller på Facebook

Deze uiterst boeiende Praattafel “Wetenschap-Op-Woensdag” staat bol met nieuwtjes en minikikkers en de reden van depressie. Maar je hoort ook alles over het weekthema WATER! Er is ook een rondje kosmos met een 43 jaar oude spaceradio die plots terug werkt en meteorieten die allemaal van dezelfde bron komen. Je kan ze op je dak vinden met een magneet. En dan nog wat geschiedenis over Henri Becquerel.

Pour écouter mes podcasts:1/ Dans un lavabo, l'eau s'écoule-t-elle toujours dans le même sens ? Apple Podcasts:https://podcasts.apple.com/fr/podcast/dans-un-lavabo-leau-s%C3%A9coule-t-elle-toujours-dans-le-m%C3%AAme-sens/id1048372492?i=1000649151744Spotify:https://open.spotify.com/episode/7AQpMjrDi2WoSLm8orRmaj?si=922a9173b2274d402/ Quelle est la différence entre la tutelle et la curatelle ?Apple Podcasts:https://podcasts.apple.com/fr/podcast/quelle-est-la-diff%C3%A9rence-entre-la-tutelle-et-la-curatelle/id1048372492?i=1000648907196Spotify:https://open.spotify.com/episode/6ZTmV8hDFpCog9hrAyyrqF?si=250c9d3ec54441663/ Pourquoi les avocats portent-ils une robe noire ? Apple Podcasts:https://podcasts.apple.com/fr/podcast/pourquoi-les-avocats-portent-ils-une-robe-noire/id1048372492?i=1000647931088Spotify:https://open.spotify.com/episode/0J7DDFCJaSQL70LiTVrLkP?si=302773ddfd2948c14/ Pourquoi le Vatican est-il protégé par des gardes suisses ? Apple Podcasts:https://podcasts.apple.com/fr/podcast/choses-%C3%A0-savoir/id1048372492Spotify:https://open.spotify.com/show/3AL8eKPHOUINc6usVSbRo3?si=3d75e97cfbb14681-------------------------------------La radioactivité a été découverte en 1896 par le physicien français Henri Becquerel. Il s'agit d'un phénomène physique, dans lequel les noyaux de certains atomes instables se transforment pour revenir à un état plus stable.Cette transformation se traduit par la diffusion d'un rayonnement. C'est ce qu'on appelle la radioactivité. Certaines techniques médicales, comme la radiothérapie, ou les centrales nucléaires ont recours à une forme artificielle de radioactivité.Mais la radioactivité a surtout une origine naturelle. Elle est en effet très présente dans notre environnement et représente environ les deux tiers des rayonnements radioactifs auxquels sont exposés les êtres humains et aussi les animaux.L'exposition à la radioactivité est mesurée en millisievert (mSv). Aujourd'hui, un Français, par exemple, reçoit une dose annuelle de radioactivité d'environ 3,9 mSv.Cette radioactivité naturelle se trouve à peu près partout. Dans le sol et le sous-sol pour commencer. Il en émane en effet un gaz découvert par Marie Curie, le radon. Elle a repéré ce gaz incolore et inodore au cours de ses recherches sur le radium, car il provient de la désintégration de cet élément radioactif.Le radon peut se diffuser dans les logements à partir des caves. Il vaut donc mieux aérer ses pièces, car il est reconnu, depuis une trentaine d'années, comme un gaz cancérigène.Une autre source de radioactivité naturelle se trouve notamment dans les roches. Elle provient d'un type d'atomes radioactifs qui, en se désintégrant, produisent ce que les scientifiques appellent le "rayonnement tellurique".Il existe également un rayonnement cosmique. Il est surtout composé de protons et de noyaux atomiques, qui se diffusent dans l'espace et finissent par atteindre la Terre. Il est plus sensible en altitude, sur le sommet d'une montagne par exemple, ou aux deux pôles.Il faut aussi rappeler que certains aliments contiennent des éléments radioactifs, comme le potassium par exemple. C'est notamment le cas de la viande, de l'eau minérale ou encore de certains légumes ou fruits.Enfin, il ne faut pas oublier que le corps humain lui-même émet une radioactivité naturelle. Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

Pour écouter mes podcasts: 1/ Dans un lavabo, l'eau s'écoule-t-elle toujours dans le même sens ? Apple Podcasts: https://podcasts.apple.com/fr/podcast/dans-un-lavabo-leau-s%C3%A9coule-t-elle-toujours-dans-le-m%C3%AAme-sens/id1048372492?i=1000649151744 Spotify: https://open.spotify.com/episode/7AQpMjrDi2WoSLm8orRmaj?si=922a9173b2274d40 2/ Quelle est la différence entre la tutelle et la curatelle ? Apple Podcasts: https://podcasts.apple.com/fr/podcast/quelle-est-la-diff%C3%A9rence-entre-la-tutelle-et-la-curatelle/id1048372492?i=1000648907196 Spotify: https://open.spotify.com/episode/6ZTmV8hDFpCog9hrAyyrqF?si=250c9d3ec5444166 3/ Pourquoi les avocats portent-ils une robe noire ? Apple Podcasts: https://podcasts.apple.com/fr/podcast/pourquoi-les-avocats-portent-ils-une-robe-noire/id1048372492?i=1000647931088 Spotify: https://open.spotify.com/episode/0J7DDFCJaSQL70LiTVrLkP?si=302773ddfd2948c1 4/ Pourquoi le Vatican est-il protégé par des gardes suisses ? Apple Podcasts: https://podcasts.apple.com/fr/podcast/choses-%C3%A0-savoir/id1048372492 Spotify: https://open.spotify.com/show/3AL8eKPHOUINc6usVSbRo3?si=3d75e97cfbb14681 ------------------------------------- La radioactivité a été découverte en 1896 par le physicien français Henri Becquerel. Il s'agit d'un phénomène physique, dans lequel les noyaux de certains atomes instables se transforment pour revenir à un état plus stable. Cette transformation se traduit par la diffusion d'un rayonnement. C'est ce qu'on appelle la radioactivité. Certaines techniques médicales, comme la radiothérapie, ou les centrales nucléaires ont recours à une forme artificielle de radioactivité. Mais la radioactivité a surtout une origine naturelle. Elle est en effet très présente dans notre environnement et représente environ les deux tiers des rayonnements radioactifs auxquels sont exposés les êtres humains et aussi les animaux. L'exposition à la radioactivité est mesurée en millisievert (mSv). Aujourd'hui, un Français, par exemple, reçoit une dose annuelle de radioactivité d'environ 3,9 mSv. Cette radioactivité naturelle se trouve à peu près partout. Dans le sol et le sous-sol pour commencer. Il en émane en effet un gaz découvert par Marie Curie, le radon. Elle a repéré ce gaz incolore et inodore au cours de ses recherches sur le radium, car il provient de la désintégration de cet élément radioactif. Le radon peut se diffuser dans les logements à partir des caves. Il vaut donc mieux aérer ses pièces, car il est reconnu, depuis une trentaine d'années, comme un gaz cancérigène. Une autre source de radioactivité naturelle se trouve notamment dans les roches. Elle provient d'un type d'atomes radioactifs qui, en se désintégrant, produisent ce que les scientifiques appellent le "rayonnement tellurique". Il existe également un rayonnement cosmique. Il est surtout composé de protons et de noyaux atomiques, qui se diffusent dans l'espace et finissent par atteindre la Terre. Il est plus sensible en altitude, sur le sommet d'une montagne par exemple, ou aux deux pôles. Il faut aussi rappeler que certains aliments contiennent des éléments radioactifs, comme le potassium par exemple. C'est notamment le cas de la viande, de l'eau minérale ou encore de certains légumes ou fruits. Enfin, il ne faut pas oublier que le corps humain lui-même émet une radioactivité naturelle. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Dedicò la sua vita alla scienza e le sue ricerche le valsero due Premi Nobel. Vinse il primo, in Fisica, nel 1903 insieme a suo marito Pierre e a Henri Becquerel, diventando la prima donna della storia ad avere ottenuto questo riconoscimento; il secondo arrivò nel 1911, questa volta in chimica. In questa puntata di Mc2 a cura di Matteo Curti e Francesco Lancia si racconta la vita di Marie Curie, la madre della fisica moderna.See omnystudio.com/listener for privacy information.

El sociólogo Robert King Merton destacó la menor consideración que recibían los trabajos y las obras de escritores, científicos o artistas no conocidos en comparación con los trabajos similares en importancia de otros ya consagrados o famosos. Lo denominó efecto Mateo. Añadía que para lograr una mayor visibilidad es más importante adquirir un determinado “rol” que el trabajo realizado. Este efecto Robert K. Merton lo dio a conocer en 1968 en la revista Science y lo hizo junto a una joven investigadora de su grupo, Harriet Zuckerman. Ambos sociólogos trabajaron en el campo de la sociología de la ciencia, pero no se fijaron en las desigualdades de género que se percibían en la comunidad en la época. 25 años más tarde, en 1993, la historiadora de la ciencia Margaret W. Rossiter dio a conocer esa situación para definir otro tipo de desigualdad, en este caso por cuestión de género y la definió como efecto efecto Harriet Matilda, por esta científica y por la la activista en pro de los derechos de las mujeres, Matilda Joslyn Cage, que fue la primera que trató esa situación.Ahora, el trabajo de la mujer tiene mayor visibilidad, pero muchas científicas hablan de otro tipo de circunstancias, como la representación desigual en ciertas áreas o en puestos de dirección. En este programa queremos hablar de algunas de las mujeres que han participado en esos avances y una de ellas es Marie Curie, una de las científicas más importantes de la historia, descubridora del polonio, junto a su marido Pierre Curie. Muchos la conocen la madre de la Física Moderna. La científica más famosa de la historia fue una mujer que dedicó toda su vida a la ciencia y cuyas investigaciones le valieron dos premios Nobel: uno de Física en 1903, junto con su marido Pierre y Henri Becquerel, convirtiéndose en la primera mujer en obtener este galardón, y otro de Química en solitario en 1911. De hecho, la Academia de los Premios Nobel, ha comunicado posteriormente que Pierre Curie rechazó el premio a no ser que también se le concediera a su esposa. Algo parecido le sucedió a una de las investigadoras más importantes de nuestro país, Margarita Salas, discípula del Premio Nobel Severo Ochoa. Salas fue profesora de investigación del CSIC y presidenta de la Fundación Severo Ochoa. Obtuvo numerosos reconocimientos, como el Premio Nacional de Investigación Ramón y Cajal, y ocupó un puesto en la Real Academia Española de la Lengua. En una visita a la Región explicaba que tuvo la suerte de que Severo Ochoa confiara en su capacidad, cosa que pocos hombres hacían respecto a las mujeres científicas, y aseguraba que todavía muchas las mujeres no conseguían el apoyo necesario pese a su gran formación. Reconocía que lo tuvo difícil al principio puesto que en el año 61, cuando empezó la tesis, era invisible. Sin embargo, con los años reconocía que sufrió otro tipo de discriminación, en este caso, por ser mayor.También hablamos de otra mujer que fue invisibilizada en su tiempo, la murciana Piedad de la Cierva, la primera universitaria de Murcia, a la que se le llamó la Marie Curie española. Es una de las científicas más importantes de este país, aunque su figura es desconocida para gran parte de los ciudadanos. Sus investigaciones se realizaron, en principio, en la radiación artificial y posteriormente en la óptica, trabajando en sus aplicaciones, como la visión nocturna y prismáticos. Piedad de la Cierva coincidió con varios premios Nobel, entre ellos Irene Curie y Marie Curie. También trabajó con Liz Weiner, científica de la fisión nuclear, que después tuvo que exiliarse a los Estados Unidos. Inmaculada Alva, profesora colaboradora de la Universidad de Navarra, explica que su carrera académica quedó truncada en España por la imposibilidad de acceder a plazas universitarias por ser mujer. Posteriormente aplicó sus avances en óptica al mundo de la empresa. Mercedes Barranco, cronista, indica que trabajó en el Instituto de Física Atómica de Copenhague, en ese momento era el top de la investigación mundial. También hablamos de María Cegarra, de La Unión, que fue la primera perita química de España en 1928, aunque es más conocida por su faceta literaria.Por otra parte, recogemos la visión actual de científicas como Margarita del Val, investigadora científica, viróloga e inmunóloga del Centro de Biología Molecular Severo Ochoa en Madrid, que cree que todavía hay niñas y mujeres que tienen dificultades de ser lo que quieran y considera importante que haya referentes; María Blasco, directora del CNIO, que pide la aplicación de medidas para eliminar el techo de cristal . Otras investigadoras destacadas de la Región serían Rocío Álvarez, la primera inmunóloga de la Región, una de las pioneras en España y que puso en marcha el servicio de esta especialidad en el Hospital Virgen de la Arrixaca hace más de 40 años; Concepción Sánchez-Pedreño, directora del Departamento de Química Analítica y decana de la Facultad de Ciencias de la Universidad de Murcia; María de los Ángeles Molina Gómez, catedrática en Química Física de la misma Universidad y primera mujer en ingresar en la Academia de la Ciencias de la Región; y María Ángeles Esteban, que encabeza la lista de científicos más relevantes por su producción científica en la Universidad de Murcia según el ranking de la Universidad de Stanford. Además, entrevistamos a otras mujeres pioneras, son María Cascales, primera mujer en ingresar en una academia científica en España y natural de Cartagena, con la que repasamos su experiencia laboral y personal; Teresa Soria, primera cirujana en ingresar en el Servicio Murciano de Salud; y Esperanza Herrero, joven investigadora en la Facultad de Comunicación de la Universidad de Murcia que está en la Universidad de Columbia, en Estados Unidos, analizando la función de la mujer en las investigaciones sobre Comunicación.

Nuacht Mhall: Cothrom an Lae, i gcomhair Sheachtain na Gaeilge * Inniu an t-aonú lá de mhí an Mhárta. Is mise Alanna Ní Ghallachóir. Cothrom an lae seo sa bhliain 1896, tháinig an fisiceoir Henri Becquerel ar fhionnachtain cheannródaíoch de thimpiste, agus é i measc tástáil ag lorg fianaise ar son a theoiric mhícheart go n-ionsúnn salainn úráiniam atá tineghealánach solas na gréine agus go n-astaítear é mar x-gha. An rud a bhfaca sé ná gur astaigh an t-úráiniam radaíocht gan spreagadh ar bith ón ghrian. In 1898 thosaigh Marie agus Pierre Curie ag déanamh staidéir ar úráiniam i bPáras, agus in 1903, roinn Becquerel agus Muintir Curie Duais Nobel ar son a gcuid saothar a bhain le radaighníomhaíocht. Is scéal cáiliúil é faoi fhionnachtain de thaisme: ach is scéal nach bhfuil a oiread sin clú air ná gur tháinig an grianghrafadóir Abel Niépce de Saint-Victor ar an fhionnachtain chéanna de thimpiste fosta, 40 bliain roimh Becquerel. * Léirithe ag Conradh na Gaeilge i Londain. Tá an script ar fáil i d'aip phodchraolta. * GLUAIS fhionnachtain cheannródaíoch - pioneering discovery salainn úráiniam atá tineghealánach – phosphorescent uranium salts astaigh – emit radaighníomhaíocht - radioactivity

Sách nói Marie Curie - Nhà Nữ Khoa Học Kiệt Xuất nằm trong bộ sách về danh nhân thế giới của tác giả Rasmus Hoài Nam. Sách nói này gồm những câu chuyện viết về cuộc đời của nhà nữ khoa học kiệt xuất: Marie Curie. Ngay từ nhỏ, bà đã bộc lộ tư chất thông minh hơn người và lòng say mê khoa học. Năm 24 tuổi, Marie học tại trường Đại học Sorbone danh tiếng ở Paris và là một trong những sinh viên xuất sắc nhất của trường. Cũng tại Pháp, Marie Curie đã gặp và kết hôn với nhà vật lý danh tiếng người Pháp - Pierre Curie. Có chung niềm đam mê khoa học, hai vợ chồng làm việc gần như làm việc không ngừng nghỉ. Sau một loạt các nghiên cứu, thí nghiệm, cuối cùng họ đã phát hiện ra hai nguyên tố hóa học mới: polonium và radium. Với những đóng góp to lớn của mình, bà đã được trao giải Nobel Vật lý cùng chồng và Henri Becquerel năm 1903 và giải Nobel Hóa học năm 1911.--Về Fonos:Fonos là ứng dụng sách nói có bản quyền. Trên ứng dụng Fonos, bạn có thể nghe định dạng sách nói của những cuốn sách nổi tiếng nhất từ các tác giả trong nước và quốc tế. Ngoài ra, bạn được sử dụng miễn phí nội dung Premium khi đăng ký trở thành Hội viên của Fonos: Tóm tắt sách, Ebook, Thiền định, Truyện ngủ, Nhạc chủ đề, Sách nói miễn phí cho Hội viên.--Tải ứng dụng Fonos tại: https://fonos.app.link/tai-fonosTìm hiểu về Fonos: https://fonos.vn/Theo dõi Facebook Fonos: https://www.facebook.com/fonosvietnam/Theo dõi Instagram Fonos: https://www.instagram.com/fonosvietnam/Đọc các bài viết thú vị về sách, tác giả sách, những thông tin hữu ích để phát triển bản thân: http://blog.fonos.vn/

Wilhelm Konrad Röntgen made an earth-shattering discovery for chemistry and atoms in 1895: He discovered x rays. Then, soon after, Henri Becquerel took the idea of x rays a step further and made another, equally earth-shattering discovery for chemistry and atoms: radioactivity. The Curies figured out which known elements were radioactive. Rutherford categorized radioactive rays into alpha, beta, and gamma. We explore what these rays are. We end up with the discovery of the neutron.Support the show

Nuacht Mhall: Cothrom an Lae, i gcomhair Sheachtain na Gaeilge * Inniu an t-aonú lá de mhí an Mhárta. Is mise Alanna Ní Ghallachóir. Cothrom an lae seo sa bhliain 1896, tháinig an fisiceoir Henri Becquerel ar fhionnachtain cheannródaíoch de thimpiste, agus é i measc tástáil ag lorg fianaise ar son a theoiric mhícheart go n-ionsúnn salainn úráiniam atá tineghealánach solas na gréine agus go n-astaítear é mar x-gha. An rud a bhfaca sé ná gur astaigh an t-úráiniam radaíocht gan spreagadh ar bith ón ghrian. In 1898 thosaigh Marie agus Pierre Curie ag déanamh staidéir ar úráiniam i bPáras, agus in 1903, roinn Becquerel agus Muintir Curie Duais Nobel ar son a gcuid saothar a bhain le radaighníomhaíocht. Is scéal cáiliúil é faoi fhionnachtain de thaisme: ach is scéal nach bhfuil a oiread sin clú air ná gur tháinig an grianghrafadóir Abel Niépce de Saint-Victor ar an fhionnachtain chéanna de thimpiste fosta, 40 bliain roimh Becquerel. * Léirithe ag Conradh na Gaeilge i Londain. Tá an script ar fáil i d'aip phodchraolta. * GLUAIS fhionnachtain cheannródaíoch - pioneering discovery salainn úráiniam atá tineghealánach – phosphorescent uranium salts astaigh – emit radaighníomhaíocht - radioactivity

durée : 00:02:30 - France Bleu Normandie Grand Angle FBN (Rouen)

Creativity, Comedy and Keeping Your Job from the Robots The robots are coming. The robots are coming. Everyone is aware that Artificial Intelligence is playing a bigger part of our lives every day. In fact, how do you know that I'm not a robot speaking to your right now??? You don't do you?? Initially the numbers are staggering in terms of the number of jobs that could be replaced by AI over the next 15 years. According to studies at Oxford University and the World Economic Forum -up to 50 percent! So how do you protect YOUR job? Well, that's where clowns like me come in. That's right, everybody laughed at the clowns in the classroom (no really, I killed every recess) but there is something to be said about creativity and how we slowly lose it over time. In the 1960's and 70's, an American psychologist by the name of George Land tested the creativity of 1600 children. He discovered that 98 percent of five-year-olds displayed genius levels of creativity. When he retested those same children five years later, only one third of the children displayed genius levels of creativity. By the time the children were fifteen years old, the percentage had dropped to twelve percent. Now here's the good news. We can get our creativity back! We can stimulate our creativity by learning an instrument, taking a drawing class or hey (shameless plug) learning how to write stand-up comedy with Judy Croon and her #1 bestseller Stand Up in Ten Steps https://judycroon.com/books/stand-up-in-10-steps/ Humour is a GREAT tool to keep your content and customers from drifting off in a world where the average attention span is now 8 seconds. That's right, according to researchers at Microsoft, since the mobile internet was introduced, the average attention span has dropped from 12 to 8 seconds. We need all of our creative tools on board! The other good news is that AI is really good at doing routine tasks and pursuing specific goals that we program it to do. However, humans excel at making connections and forming new ideas from previously learned material whether those ideas are related or not. This is known as as divergent thinking. Penicillin, x-rays, electricity, radioactivity and America were all ‘accidentally' discovered by people who were looking for something else! Luckily, they were all able to circle back and find the connection. For example, In 1901 French physicist Henri Becquerel left a piece of radium in his vest pocket. When he noticed that he had burnt by it, he made the connection between radioactivity and medicine. He developed the first steps towards radiotherapy which is still being used to treat cancer. In 1492, Christopher Columbus 'accidentally' discovered America when he left Spain looking for a direct route between Europe and Asia. The point is yes, AI is here to stay. We can benefit from all of its fantastic capabilities but it's the wonderful combination of creative humans with AI that makes our future look that much brighter – and hopefully, a little funnier too. Until next time, laugh long and prosper. If you like to catch up on all of our Laugh Long and Prosper episodes, check me out Judy Croon On Spotify and/OR Soundcloud or you can go to my website www.JudyCroon.com Judy Croon is Canada's Keynote Humorist, Tedx motivational speaker, comedian and stand-up coach at Second City. She has worked with many celebrities including; John Cleese, Jon Stewart, and Joan Rivers. Her specials have appeared on NBC, CBS, CTV and The Comedy Network. She is a co-author of ‘From the Stage to the Page: Life Lessons from Four Funny Ladies!” Judy draws from her standup performance and coaching experience to entertain, inform and inspire in her dynamic keynote entitled, ‘Relieving Work Related Stress with Humour'. Judy is the creator/host of ‘Laughlines' and ‘Stand Up For The Girls' which have both helped raise over $650,000 for breast cancer research.

Fue la primera mujer en ganar un Premio Nobel - de hecho, hasta el día de hoy sigue siendo la única mujer en ganar dos - y la primera persona en ganar Premios Nobel en dos ciencias diferentes. Hablamos de Marie Curie quien recibió el premio Nobel de Física en 1903 junto a su marido "por los extraordinarios resultados de las investigaciones alrededor de los fenómenos de la radiación descubierto por Henri Becquerel". En 1911 ganó el premio Nobel de Química, esta vez en solitario, por el descubrimiento de dos nuevos elementos químicos: el polonio y el radio. Escuchá cómo fue su fascinante vida.

La Rechazaron por Ser Mujer y Revolucionó El Mundo de La Ciencia | La Historia de Marie Curie ¿Quién fue Marie Curie y cuáles fueron sus aportes a la humanidad? En 1891, una joven polaca apasionada por la ciencia decide emigrar a Paris para poder estudiar en la universidad debido a que en su país las mujeres tenían prohibido acceder a educación superior. 20 Años más tarde, se convirtió en la primera persona en recibir dos Premios Nobel en distintas especialidades, tras revolucionar el mundo con importantes descubrimientos en los campos de la física y la química… ¿Cómo lo logró? La protagonista de esta historia es Maria Salomea Skłodowska, más conocida como Marie Curie, quien nació el 7 de noviembre de 1867 en Varsovia, Polonia, un territorio que en aquella época era administrado por el Imperio Ruso. Maria fue la quinta y la menor de las hijas del matrimonio de Władysław Skłodowski, un profesor de enseñanza media de Física y Matemáticas; y Bronisława Boguska, una pianista, cantante y maestra de música. LA HISTORIA DE MARIE CURIE, LA MUJER QUE REVOLUCIONÓ EL MUNDO DE LA CIENCIA: 00:00 - ¿Quién fue Marie Curie? 01:00 - Infancia y adolescencia de Marie Curie 05:42 - Emigrando a París en busca de oportunidades 10:32 - Las investigaciones de Marie Curie sobre sustancias radioactivas 14:32 - El descubrimiento del Polonio y el Radio 18:51 - Logros y retos de Marie Curie 22:26 - La primera persona en recibir dos Premios Nobel en distintas especialidades 26:10 - Marie Curie en la Primera Guerra Mundial 30:19 - Muerte, legado y aportes de Marie Curie En 1885, Maria se disponía a estudiar ciencias en un instituto de educación superior, pero esto no le fue posible porque el Imperio Ruso años atrás había prohibido que las mujeres fueran a la universidad. Al no poder acceder a educación superior formal, encontró la solución en la denominada “Universidad Flotante”. Mientras estudiaba allí, se propuso junto con su hermana Bronisława ir a París para ingresar a la Universidad de La Sorbona. Para finales de 1891, la joven Maria ya había juntado lo suficiente, así que emprendió su viaje a la capital francesa. En 1893, obtuvo su título de Licenciatura en Física. Luego, inició sus estudios de Licenciatura en Matemáticas. En 1894, logró obtener su segundo título e inició su carrera científica. Durante ese mismo año, conoció a Pierre Curie, un físico e instructor de la Escuela Superior de Física y de Química Industriales de París (ESPCI). Él se convertiría en una de las personas más importantes en su carrera y en su vida. El interés que ambos tenían por la ciencia los unió y se volvieron amigos rápidamente. Poco a poco comenzaron a trabajar juntos y terminaron enamorándose. La pareja contrajo matrimonio el 26 de julio 1895. El siguiente reto profesional que se propuso Marie fue conseguir un doctorado en ciencias. Para hacerlo, tenía que elegir el tema de su tesis. La inspiración le llegaría a partir de dos acontecimientos de la época: el descubrimiento de los Rayos X por Wilhelm Röntgen y la observación de Henri Becquerel de que los minerales que tenían uranio emitían unos rayos de naturaleza desconocida. A través de sus experimentos notó que la magnitud de los rayos producidos por los minerales que contenían uranio no se correlacionaba directamente con la presencia del uranio, por lo que probablemente estaban presentes otros elementos aún no determinados. También, planteó la hipótesis de que dicha radiación no era el resultado de una interacción de las moléculas, sino que provenía del propio átomo, refutando así la antigua suposición de que los átomos eran indivisibles. Luego de moler y procesar toneladas de pechblenda con la ayuda de su esposo, al fin hallaron lo que estaban buscando. Se trataba de un elemento aún no conocido al que llamaron “Polonio”, en honor al país natal de Marie. Este nuevo elemento fue presentado en julio de 1898. El 26 de diciembre de 1898, anunciaro

SCAD-ONCO, un dispositif de télé-surveillance, conçu par 4 acteurs de santé du territoire normand : les CHU de Caen et de Rouen et les 2 centres de lutte contre le cancer, centres unicancer, François Baclesse et Henri Becquerel. SCAD-ONCO est un projet à destination des patients sous chimiothérapie orale ou injectable. L'ambition du projet : suivre et assurer la prise en charge des effets indésirables de ces traitements pour éviter la rupture d'observance aux traitements. Sur base d'une plateforme de collecte, stockage et traitements des données patients, couplé à l'intelligence d'algorithmes conçus dans le cadre de l'application Appli Chimio de l'Institut Curie, SCAD-ONCO est un dispositif qui couple technologie et prise en charge par des professionnels de santé, des patients pour accompagner la chimiothérapie et gérer les effets indésirables qui en découlent. Découvrez la mise en oeuvre du projet en moins de 2 ans, la mesure de son efficacité et le déploiement prévu à travers l'interview de Mikaël Daouphars, Responsable de l'Enseignement au centre unicancer Henri Becquerel de Rouen.

Em 20 de abril de 1902, o casal Marie (lê-se Marrí) e Pierre Curie (lê-se Piérre Currí) conseguiu isolar sais de rádio radioativo do mineral pechblenda (uraninita) em seu laboratório em Paris. Em 1898, o casal Curie tinha descoberto a existência dos elementos radio e polônio em sua pesquisa com o pechblenda. Um ano após terem isolado o rádio, dividiriam o Prêmio Nobel de Física de 1903 com o cientista francês Henri Becquerel (lê-se Anrí Bequerrel) por suas investigações pioneiras da radioatividade.----Quer contribuir com Opera Mundi via PIX? Nossa chave é apoie@operamundi.com.br (Razão Social: Última Instancia Editorial Ltda.). Desde já agradecemos!Assinatura solidária: www.operamundi.com.br/apoio★ Support this podcast ★

Der Iran hätte gerne mehr davon. Die Bundesregierung möchte ihres so schnell wie möglich endlagern. Dass über Uran so heftig diskutiert wird, ist dem Physiker Henri Becquerel zu verdanken. Er hat vor 125 Jahren zum ersten Mal über die Strahlung von Uran berichtet.

Auréolée d'un prix Nobel de physique (en compagnie de son époux Pierre Curie et de leur associé Henri Becquerel) ainsi que d'un prix Nobel de Chimie, Marie Curie a passé une grande partie de sa vie à étudier le phénomène de radioactivité. Comme un legs de cette épopée, ses carnets d'études restent – encore à ce jour – radioactifs et ne peuvent être manipulés sans risque... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

A veces algunas acciones accidentales nos llevan a descubrir cosas nuevas. En la historia muchos científicos se encontraron con cosas que no esperaban. En este episodio les contamos 6 historias, historias de luz invisible con Henri Becquerel, Marie Curie y William Herschel, otras historias de desorden en el laboratorio como Alexander Fleming que llevan a descubrimientos revolucionarios, historias de desconfianza en la guerra fría que nos hacen ver el Universo de una nueva forma o historias como la de María Teresa Ruíz que encuentra lo que muchos andaban buscando.Support the show (https://www.patreon.com/jugodeciencia)

Aux premières heures de la Grande Guerre, Marie Curie souhaite tout de suite s'engager auprès des soldats blessés. Elle a une idée qui va révolutionner leur prise en charge : faire venir l'hôpital directement sur le front.Pour assurer sa mission, elle peut compter sur le soutien de sa fille Irène Joliot-Curie. A l'occasion de l'anniversaire de sa naissance, le 12 septembre 1897, Chasseurs de science revient cette aventure familiale au bord d'un véhicule médical sortit tout droit du cerveau brillant de Marie Curie.Pour aller plus loin :La biographie de Marie CurieLa biographie d'Irène Joliot-CurieL'étonnante photo capturée par Röntgen en 1895Voir Acast.com/privacy pour les informations sur la vie privée et l'opt-out.Transcription du podcast :Bienvenue à tous dans Chasseurs de Science un podcast produit par Futura. Je suis Julie votre guide temporelle. Dans ce nouvel épisode, nous prendrons la route aux côtés de deux femmes extraordinaires pour veiller au chevet des soldats de la première guerre mondiale . Si ce podcast vous plaît, n'hésitez pas à nous soutenir en le partageant sur les réseaux sociaux et en nous laissant une note sur les plateformes de diffusion.Septembre 1914, la bataille de la Marne fait rage. Les Allemands et les Français, qui sont soutenus par les Anglais, se déchirent sur une ligne de front de plus de 200 kilomètres. Dans l'hôpital de campagne situé en retrait du champ de bataille, la situation est préoccupante. Beaucoup de soldats blessés décèdent lors du trajet entre le front et l'hôpital, ou bien sous le scalpel des chirurgiens qui n'arrivent pas à trouver les balles à retirer. C'est une des femmes de science les plus illustres du XXe siècle, Marie Curie, qui va proposer une solution à cette situation cauchemardesque. En effet, elle a compris une chose essentielle. Pour limiter le nombre de morts, c'est l'hôpital qui doit venir aux blessés, pas l'inverse.Avec ce nouvel épisode de Chasseurs de Science, montez côté passager dans un véhicule hors du commun : une petite Curie. Vous aurez comme compagnes de voyage deux femmes tout aussi extraordinaires. Marie Curie et sa jeune fille, Irène, vont sillonner la France meurtrie par la guerre pour améliorer les soins prodigués aux soldats.À Paris, Marie Curie vient tout juste d'investir le nouveau bâtiment de l'Institut du Radium alors que la Première Guerre Mondiale est proclamée. Haute de ses deux prix Nobel, le premier obtenu en 1903 avec son mari Pierre et Henri Becquerel pour la découverte des radiations, et le deuxième obtenu cette fois-ci seule en 1911, pour ses travaux sur le radium et le polonium, elle souhaite tout de suite se mobiliser auprès des blessés. Selon elle, toute la ligne de soin est à repenser. On doit pouvoir vérifier l'état du blessé avant de le transporter à l'hôpital ou bien le soigner sur place si son état est trop préoccupant. Un examen médical, la radiographie, est essentiel à ses yeux. Grâce à elle, les médecins pourront voir les balles à travers les chairs sans opérer.Mais la radiologie n'en est qu'à ses débuts. Les rayons X ont été découverts il y a à peine 20 ans par Wilhelm Röntgen, un Allemand. Seule une centaine de médecins en France maîtrisent cette technique et tous les hôpitaux n'ont pas le matériel nécessaire pour la pratiquer. C'est bien dérisoire face au nombre de gueules cassées à soigner. Marie Curie soumet alors une idée à l'armée : des unités radiographiques mobiles capables d'aller au plus près des soldats blessés. Son projet se heurte d'abord à la réticence de l'institution, mais finit par être approuvé.Georges Massiot, un ingénieur à la tête d'une usine de fabrication d'équipement radiologique, conçoit une voiture laboratoire de radiologie. Il s'agit d'un véhicule Peugeot 10HP qui comporte tout le nécessaire pour prendre en charge les blessés comme un lit d'examen pliable ou encore une tente pour protéger des intempéries. À l'intérieur, il y a aussi un appareil de Röntgen, qui est alimenté par une dynamo couplée au moteur du véhicule, qui sert à réaliser des radiographies.Cette voiture, qui porte le numéro 1, est la première conçue à but radiographique pour l'armée. Dix-sept autres suivront, toutes validées par Madame Curie en personne et le docteur Béclère, le directeur du service radiologique des armées. Ces voitures d'un nouveau genre seront baptisées “Petites Curies” par les soldats.Peu après, Marie Curie est enfin prête à partir pour le front à bord d'une voiture radiologique. Sa première destination est le champ de la bataille de la Marne, en 1914. Après son arrivée, l'hôpital dans lequel elle officie enregistre un nombre de décès particulièrement faible. Là-bas, les soldats sont pris en charge aux abords du front et selon les résultats des radiographies réalisées dans le véhicule, il est décidé de les opérer sur place ou de les envoyer vers un hôpital mieux équipé. Celle qui avait la réputation d'être froide et dure se révèle particulièrement attentive auprès de ses patients. « Vous verrez c'est comme une photographie » les rassurent-elle.Sa deuxième fille, Eve, écrit des années plus tard dans une biographie consacrée à sa mère. « Elle a ce qui peut leur être doux : un joli timbre de voix, des mains légères, beaucoup de patience et un respect immense et religieux de la vie humaine ».En 1915, la fille aînée de Marie, Irène, souhaite aussi l'aider. âgée d'à peine 17 ans et un diplôme d'infirmière tout juste en poche, la jeune femme use de tous les arguments pour que sa mère accepte qu'elle parte avec elle dans une petite Curie. Elle finit par obtenir gain de cause.Sur le front, la jeune Irène peine tout d'abord à s'imposer auprès des médecins de guerre. Mais grâce aux radiographies réalisés dans le camion, elle parvient à identifier les éclats de shrapnel, les balles perdues et les fractures avec efficacité sans pareil. Son expertise permet de faciliter les opérations chirurgicales et elle gagne finalement le respect de ses collègues masculins.Cette année-là, Marie Curie et sa fille feront onze déplacements à travers toute la France, jusqu'à la frontière belge. En 1916, l'implication de Marie Curie est totale, elle passe son permis spécialement pour se mettre au volant d'une Petite Curie, et menait elle-même, en compagnie de sa fille, ses missions sur le front. Durant les dernières heures de la Grande Guerre, en 1918, ce sont plus de 50 voitures radiologiques qui sillonnent la France, vers les tranchées mais aussi dans les campagnes privées d'infrastructures médicales ; 155 postes semi-fixes sont aussi construits.De son côté, Marie Curie est revenue à Paris et continue de s'investir pour le développement de la radiologie. À l'institut du Radium, des infirmières, prises en charge par Irène, mais aussi des médecins ou des soldats, se succèdent pour être formés aux techniques de radiographie. Désormais, aucun médecin n'envisage de se passer d'une radio pour effectuer un diagnostic ou opérer un patient. À la fin de cette aventure, une nouvelle profession voit le jour : celle des manipulateurs en radiologie. Pendant six mois, 150 jeunes premières femmes sont formées aux mathématiques, à l'anatomie mais aussi aux bases théorique de l'électricité et du fonctionnement des rayons X. Dans son livre, La Radiologie et la Guerre, Marie Curie livre sa vision de cette nouvelle discipline : « Le manipulateur est l'aide qui fait fonctionner les appareils pour le médecin radiologiste ; c'est lui qui entretient l'appareillage en bon état, développe les plaques, manipule le porte-ampoule, répare les défauts de l'installation électrique. Son rôle est en principe, celui d'un ingénieur technicien ; quand il a été affecté à un poste mobile, il doit comme le médecin être particulièrement actif, habile et débrouillard. »Voilà comment Marie Curie et sa fille Irène, qui elle aussi obtiendra un prix Nobel de chimie pour la découverte de la radioactivité induite, ont favorisé l'essor de la radiologie moderne. Durant la première guerre mondiale, plus d'un million de clichés radiologiques ont été faits, dont un millier par Marie Curie elle-même. Et dire que tout avait commencé par de simples images aux rayons X de la main de l'épouse de Wilhelm Röntgen, en 1895.Merci d'avoir écouté cet épisode de Chasseurs de Science, si vous appréciez notre travail n'hésitez pas à nous laisser un commentaire et cinq étoiles sur les plateformes de diffusion pour nous soutenir et améliorer notre visibilité. En attendant la prochaine aventure avec Emma, réécoutez nos anciens épisodes sans modération ! À bientôt. Voir Acast.com/privacy pour les informations sur la vie privée et l'opt-out.

Vers la compréhension de l'apparition du cancer et des premières pistes sérieuses de traitement. Dans l'épisode précédent, nous avions évoqué les nouvelles idées de la Renaissance, et l'influence de scientifiques telles que Vésale, Pecquet ou Pott. Dans ce nouvel épisode, nous évoquerons le XIXème siècle : un siècle pivot car c'est à cette époque que les scientifiques font des découvertes précises sur la genèse du cancer et que des pistes de plus en plus crédibles pour le guérir sont testées. Nous prendrons donc le temps d'évoquer des scientifiques tels que Rudolf Virchow, Henri Becquerel, ou encore Marie et Pierre Curie.

Prawie 100 lat temu Maria Skłodowska-Curie dostała w prezencie od prezydenta USA jeden gram radu. Czy wiecie ile to jest jeden gram? Na przykład spinacz do papieru albo taka mała guma do żucia, waży właśnie jeden gram. Dlaczego, więc prezydent USA dał Marii tylko jeden gram radu? Ten jeden gram radu kosztował, wtedy sto tysięcy dolarów. Ale kim była Maria Skłodowska-Curie i do czego był jej potrzebny ten rad?Maria Curie urodziła się w 1867 roku w Warszawie. I w Paryżu ona studiowała fizykę i matematykę, a w 1895 roku wyszła za mąż z Piotrem i potem, odkryli razem substancję radioaktywną nazywaną uran. A potem jeszcze, w 1903 roku oni dostali nagrodę Nobla.Maria Skłodowska-Curie urodziła się podczas zaborów. Jak pewnie pamiętacie zabory to okres 123 lat, kiedy nie było Polski, była ona podzielona między Rosję, Prusy i Austrię. Maria urodziła się w rosyjskim zaborze. Jej rodzice byli nauczycielami. Jej ojciec, był nauczycielem matematyki i fizyki oraz dyrektorem szkoły dla chłopców, a jej mama była przełożoną pensji dla dziewcząt. Dziewczynki w tamtych czasach, nie mogły się uczyć tego samego co chłopcy. Miały taka specjalną szkołę, gdzie uczyły się czytać, śpiewać, grać, ale nie uczyły się takich normalnych przedmiotów jak matematyka czy fizyka. Tak, więc Maria która chciała się uczyć takich przedmiotów najpierw, uczył ją jej tata oraz starsze rodzeństwo. Maria była najmłodsza z pięciorga dzieci. Później uczyła się na takim latającym uniwersytecie, ponieważ nie wolno było uczyć dziewczynek. Ten uniwersytet latał od jednego domu do drugiego, tak aby policja go nie znalazła, ponieważ obawiano się policji. Nie wolno było też na lekcjach robić notatek, aby policja nie miała dowodów. A więc Maria musiała wszystko zapamiętywać w głowie. Nie mogła sobie niczego zapisać. Później postanowiła, wraz z siostrą pojechać do Paryża na studia, ale nie miała pieniędzy. Umówiła się, więc ze swoja starszą siostrą Bronią, że najpierw ona, czyli Maria będzie pracować i ona będzie płacić za studia starszej siostry. A potem na odwrót, potem jej siostra zapłaci za jej studia. Maria została więc nauczycielką i wysyłała pieniądze Broni do Paryża. Maria uczyła dzieci bogatych ludzi za pieniądze, ale w wolnych chwilach uczyła biedne dzieci za darmo, a to też było wtedy zakazane. Władze carskie, czyli te które rządziły w zaborze rosyjskim zakazywały uczenia, pisania i czytania biednych ludzi. Później Bronia zaprosiła ją do siebie do Paryża i ona płaciła za studia Marii. Maria zaczęła studiować matematykę i fizykę. Na studiach poznała naukowca Piotra Curie i wyszła za niego za mąż. Ożeniła się z Pierre Curie i się nazywa Maria Curie. Wyszła za mąż z nim, ale nie mieli dużo pieniędzy to nie mogli mieć obrączek. I kiedy była ceremonia, to była tylko ich rodzina i przyjaciół. I potem kiedy, mieli pójść na takie swoje wakacje to nie mieli pieniędzy, więc pojechali na rowerach trochę tak blisko.Oboje byli bardzo biedni. I po ślubie pojechali, tylko na taką przejażdżkę rowerami. W 1903 roku Maria skończyła studia i napisała pracę doktorską „Badanie ciał radioaktywnych”. Czy wiecie co to jest radioaktywność? Radioaktywność, to jest nauka, która bada takie ciała które promieniują. Za te badania nad ciałami radioaktywnymi jej mąż oraz jeszcze jeden fizyk dostali nagrodę Nobla, ale mąż Piotr Curie zaprotestował i powiedział, że przecież Maria jako pierwsza zaczęła pracować nad radioaktywnością, iż to jest nie sprawiedliwe, że ona tez nie dostała nagrody Nobla. Wtedy dopisano Marię, jako trzecia dostała nagrodę Nobla z fizyki w 1903 roku. Ale jak odkryto tą radioaktywność? Promieniowanie uranu odkrył taki fizyk Henri Becquerel, ale on nie wiedział skąd się ona bierze. Dopiero Maria, która była jeszcze studentką odkryła, że promieniowanie pochodzi z samego atomu uranu. Zaczęła badać ten uran, a potem dołączył do niej mąż. I dlatego właśnie w 1903 roku nagrodę Nobla z fizyki dostali właśnie ten fizyk Henri Becquerel, Piotr Curie oraz Maria Curie. Takie promieniowanie jest bardzo groźne. Mąż Marii chciał sprawdzić jak ono działa i specjalnie położył sobie na ramieniu kawałek uranu. W tym miejscu zrobiła mu się okropna rana, która przez długi czas nie chciała się zagoić. Piotr Curie zapisywał wszystko co się dzieje z tą raną, żeby w ten sposób przeprowadzić badania. Aby zdobyć trochę uranu Maria i Piotr musieli przekopywać całe góry, pewnej rudy. Z jednej tony tej rudy, ruda to jest taki piasek otrzymywali tylko jeden gram uranu. A ile to jest jedna tona? Tona to tysiąc kilogramów. Na przykład mały samochód waży jedną tonę. Tak, więc z rudy o wadze jednej tony, oni otrzymywali tylko jeden gram uranu. Była to bardzo ciężka praca i bardzo monotonna, ale oni oboje poświęcili swoje życie nauce. Przy tej okazji odkryli dwa inne pierwiastki chemiczne. Maria nazwała pierwszy polon od polski, a drugi rad, bo radius to po łacinie znaczy promień. Wszystkie te pierwiastki, czyli uran, polon i rad, były bardzo promieniotwórcze. Ale czy wy wiecie co to są pierwiastki chemiczne? Można je znaleźć w tak zwanym układzie okresowym pierwiastków. Uran i rad to właśnie są, pierwiastki chemiczne. Nazywały się polon i rad. Polon to jest 84, a rad to jest 88.Uran jest oznaczany literką U i ma numer 92. Polon jest oznaczany literkami Po i ma numer 84. A rad jest oznaczany literkami Ra i ma numer 88. Niestety 1906 roku Piotr Curie został potrącony przez wóz i zmarł. Sorbona, czyli uniwersytet w Paryżu zaproponował Marii, aby uczyła zamiast swojego męża. W ten sposób, Maria stała się pierwszą kobieta profesorem na Sorbonie w Paryżu. W 1911 Maria dostała druga nagrodę Nobla, tym razem z chemii. Jest więc jedyna osobą, która dostała dwie nagrody Nobla z dwóch różnych dziedzin. Maria dostała najpierw nagrodę Nobla z fizyki, a później nagrodę Nobla z chemii. Jak pewnie pamiętacie, w 1914 roku wybuchła pierwsza wojna światowa. Maria jako jedna z pierwszych kobiet dostała we Francji prawo jazdy i jeździła na front, żeby pomagać rannym żołnierzom. A jak ona mogła pomóc? Maria jak pamiętacie zajmowała się promieniowaniem, zajmowała się materiałami, które promieniują. A jak można to wykorzystać? Można zrobić zdjęcia rentgenowskie, czyli na przykład jak żołnierz ma złamaną rękę, można zrobić zdjęcie i na zdjęciu widać jak wygląda to złamanie. Maria jeździła, więc na front takim samochodem z taką maszyną rentgenowską i robiła zdjęcia żołnierzom. Dzięki temu właśnie uratowała życie wielu, z tych rannych żołnierzy. To promieniowanie, którym zajmowała się Maria jest bardzo, bardzo szkodliwe, ale jak widzicie może być i pożyteczne na przykład do robienia zdjęć rentgenowskich. Maria i jej mąż nie byli jedynymi, którzy dostali nagrodę Nobla w tej ich rodzinie. Ich córka, czyli Irena oraz jej mąż Fryderyk odkryli sztuczne promieniowanie i oni także dostali nagrodę Nobla.Maria pracowała nad tym promieniowaniem do końca życia, ale było bardzo trudno dostać uran, rad bo te pierwiastki, były bardzo drogie. Tak więc w latach 20. kobiety w USA zebrały pieniądze na rad dla Marii, aby mogła kontynuować badania. Ten rad przekazał jej właśnie prezydent USA w 1921 roku, czyli 98 lat temu. Ten rad jeden gram, był bardzo drogi, kosztował prawie 100 tysięcy dolarów. Niestety Maria zachorowała przez promieniowanie nad którym pracowała. W 1934 roku ostatni raz odwiedziła Polskę i tego samego roku zmarła. Rzeczy, które promieniują na przykład ten rad który przekazał prezydent USA przekazał Marii, był trzymany w zamkniętym ołowianym pojemniku. Wszystkie promieniotwórcze rzeczy trzeba trzymać właśnie w takich zamkniętych ołowianych pojemnikach, bo ołów nie przepuszcza promieniowania. Maria Skłodowska-Curie przez całe swoje życie tak została napromieniowana, że kiedy ja pochowano musiano ją pochować w ołowianej trumnie, aby ludzie którzy przechodzą obok jej grobu nie zostali napromieniowani. Także wszystkie jej papiery, a nawet jej książka kucharska jest dzisiaj przechowywana w ołowianym pojemniku, bo jest niebezpiecznie napromieniowana. Co zapamiętaliście? Maria nie tylko przyczyniła się do odkrycia radioaktywności, ale także odkryła dwa nowe pierwiastki był to polon i rad. Była ona też pierwszą kobietą w wielu dziedzinach, na przykład jako pierwsza kobieta dostała nagrodę Nobla, jako pierwsza kobieta, była profesorem na Sorbonie, jako pierwsza kobieta była kierowcą we Francji i tak dalej. Tak, więc dzisiaj wiele kobiet bierze ją sobie za wzór. Na dzisiaj to wszystko dziękuję wam bardzo za wysłuchanie do końca zapraszam do kolejnego odcinka niedługo, a więc do usłyszenia.Była taka kobieta, która się nazywała Maria Słodowska, ale potem się ożeniła się z Pierr Curie i się nazywa Maria Curie, przypomina mi kiwi.Transkrypcji audycji dokonała: Patrycja Frymark

Prawie 100 lat temu Maria Skłodowska-Curie dostała w prezencie od prezydenta USA jeden gram radu. Czy wiecie ile to jest jeden gram? Na przykład spinacz do papieru albo taka mała guma do żucia, waży właśnie jeden gram. Dlaczego, więc prezydent USA dał Marii tylko jeden gram radu? Ten jeden gram radu kosztował, wtedy sto tysięcy dolarów. Ale kim była Maria Skłodowska-Curie i do czego był jej potrzebny ten rad?Maria Curie urodziła się w 1867 roku w Warszawie. I w Paryżu ona studiowała fizykę i matematykę, a w 1895 roku wyszła za mąż z Piotrem i potem, odkryli razem substancję radioaktywną nazywaną uran. A potem jeszcze, w 1903 roku oni dostali nagrodę Nobla.Maria Skłodowska-Curie urodziła się podczas zaborów. Jak pewnie pamiętacie zabory to okres 123 lat, kiedy nie było Polski, była ona podzielona między Rosję, Prusy i Austrię. Maria urodziła się w rosyjskim zaborze. Jej rodzice byli nauczycielami. Jej ojciec, był nauczycielem matematyki i fizyki oraz dyrektorem szkoły dla chłopców, a jej mama była przełożoną pensji dla dziewcząt. Dziewczynki w tamtych czasach, nie mogły się uczyć tego samego co chłopcy. Miały taka specjalną szkołę, gdzie uczyły się czytać, śpiewać, grać, ale nie uczyły się takich normalnych przedmiotów jak matematyka czy fizyka. Tak, więc Maria która chciała się uczyć takich przedmiotów najpierw, uczył ją jej tata oraz starsze rodzeństwo. Maria była najmłodsza z pięciorga dzieci. Później uczyła się na takim latającym uniwersytecie, ponieważ nie wolno było uczyć dziewczynek. Ten uniwersytet latał od jednego domu do drugiego, tak aby policja go nie znalazła, ponieważ obawiano się policji. Nie wolno było też na lekcjach robić notatek, aby policja nie miała dowodów. A więc Maria musiała wszystko zapamiętywać w głowie. Nie mogła sobie niczego zapisać. Później postanowiła, wraz z siostrą pojechać do Paryża na studia, ale nie miała pieniędzy. Umówiła się, więc ze swoja starszą siostrą Bronią, że najpierw ona, czyli Maria będzie pracować i ona będzie płacić za studia starszej siostry. A potem na odwrót, potem jej siostra zapłaci za jej studia. Maria została więc nauczycielką i wysyłała pieniądze Broni do Paryża. Maria uczyła dzieci bogatych ludzi za pieniądze, ale w wolnych chwilach uczyła biedne dzieci za darmo, a to też było wtedy zakazane. Władze carskie, czyli te które rządziły w zaborze rosyjskim zakazywały uczenia, pisania i czytania biednych ludzi. Później Bronia zaprosiła ją do siebie do Paryża i ona płaciła za studia Marii. Maria zaczęła studiować matematykę i fizykę. Na studiach poznała naukowca Piotra Curie i wyszła za niego za mąż. Ożeniła się z Pierre Curie i się nazywa Maria Curie. Wyszła za mąż z nim, ale nie mieli dużo pieniędzy to nie mogli mieć obrączek. I kiedy była ceremonia, to była tylko ich rodzina i przyjaciół. I potem kiedy, mieli pójść na takie swoje wakacje to nie mieli pieniędzy, więc pojechali na rowerach trochę tak blisko.Oboje byli bardzo biedni. I po ślubie pojechali, tylko na taką przejażdżkę rowerami. W 1903 roku Maria skończyła studia i napisała pracę doktorską „Badanie ciał radioaktywnych”. Czy wiecie co to jest radioaktywność? Radioaktywność, to jest nauka, która bada takie ciała które promieniują. Za te badania nad ciałami radioaktywnymi jej mąż oraz jeszcze jeden fizyk dostali nagrodę Nobla, ale mąż Piotr Curie zaprotestował i powiedział, że przecież Maria jako pierwsza zaczęła pracować nad radioaktywnością, iż to jest nie sprawiedliwe, że ona tez nie dostała nagrody Nobla. Wtedy dopisano Marię, jako trzecia dostała nagrodę Nobla z fizyki w 1903 roku. Ale jak odkryto tą radioaktywność? Promieniowanie uranu odkrył taki fizyk Henri Becquerel, ale on nie wiedział skąd się ona bierze. Dopiero Maria, która była jeszcze studentką odkryła, że promieniowanie pochodzi z samego atomu uranu. Zaczęła badać ten uran, a potem dołączył do niej mąż. I dlatego właśnie w 1903 roku nagrodę Nobla z fizyki dostali właśnie ten fizyk Henri Becquerel, Piotr Curie oraz Maria Curie. Takie promieniowanie jest bardzo groźne. Mąż Marii chciał sprawdzić jak ono działa i specjalnie położył sobie na ramieniu kawałek uranu. W tym miejscu zrobiła mu się okropna rana, która przez długi czas nie chciała się zagoić. Piotr Curie zapisywał wszystko co się dzieje z tą raną, żeby w ten sposób przeprowadzić badania. Aby zdobyć trochę uranu Maria i Piotr musieli przekopywać całe góry, pewnej rudy. Z jednej tony tej rudy, ruda to jest taki piasek otrzymywali tylko jeden gram uranu. A ile to jest jedna tona? Tona to tysiąc kilogramów. Na przykład mały samochód waży jedną tonę. Tak, więc z rudy o wadze jednej tony, oni otrzymywali tylko jeden gram uranu. Była to bardzo ciężka praca i bardzo monotonna, ale oni oboje poświęcili swoje życie nauce. Przy tej okazji odkryli dwa inne pierwiastki chemiczne. Maria nazwała pierwszy polon od polski, a drugi rad, bo radius to po łacinie znaczy promień. Wszystkie te pierwiastki, czyli uran, polon i rad, były bardzo promieniotwórcze. Ale czy wy wiecie co to są pierwiastki chemiczne? Można je znaleźć w tak zwanym układzie okresowym pierwiastków. Uran i rad to właśnie są, pierwiastki chemiczne. Nazywały się polon i rad. Polon to jest 84, a rad to jest 88.Uran jest oznaczany literką U i ma numer 92. Polon jest oznaczany literkami Po i ma numer 84. A rad jest oznaczany literkami Ra i ma numer 88. Niestety 1906 roku Piotr Curie został potrącony przez wóz i zmarł. Sorbona, czyli uniwersytet w Paryżu zaproponował Marii, aby uczyła zamiast swojego męża. W ten sposób, Maria stała się pierwszą kobieta profesorem na Sorbonie w Paryżu. W 1911 Maria dostała druga nagrodę Nobla, tym razem z chemii. Jest więc jedyna osobą, która dostała dwie nagrody Nobla z dwóch różnych dziedzin. Maria dostała najpierw nagrodę Nobla z fizyki, a później nagrodę Nobla z chemii. Jak pewnie pamiętacie, w 1914 roku wybuchła pierwsza wojna światowa. Maria jako jedna z pierwszych kobiet dostała we Francji prawo jazdy i jeździła na front, żeby pomagać rannym żołnierzom. A jak ona mogła pomóc? Maria jak pamiętacie zajmowała się promieniowaniem, zajmowała się materiałami, które promieniują. A jak można to wykorzystać? Można zrobić zdjęcia rentgenowskie, czyli na przykład jak żołnierz ma złamaną rękę, można zrobić zdjęcie i na zdjęciu widać jak wygląda to złamanie. Maria jeździła, więc na front takim samochodem z taką maszyną rentgenowską i robiła zdjęcia żołnierzom. Dzięki temu właśnie uratowała życie wielu, z tych rannych żołnierzy. To promieniowanie, którym zajmowała się Maria jest bardzo, bardzo szkodliwe, ale jak widzicie może być i pożyteczne na przykład do robienia zdjęć rentgenowskich. Maria i jej mąż nie byli jedynymi, którzy dostali nagrodę Nobla w tej ich rodzinie. Ich córka, czyli Irena oraz jej mąż Fryderyk odkryli sztuczne promieniowanie i oni także dostali nagrodę Nobla.Maria pracowała nad tym promieniowaniem do końca życia, ale było bardzo trudno dostać uran, rad bo te pierwiastki, były bardzo drogie. Tak więc w latach 20. kobiety w USA zebrały pieniądze na rad dla Marii, aby mogła kontynuować badania. Ten rad przekazał jej właśnie prezydent USA w 1921 roku, czyli 98 lat temu. Ten rad jeden gram, był bardzo drogi, kosztował prawie 100 tysięcy dolarów. Niestety Maria zachorowała przez promieniowanie nad którym pracowała. W 1934 roku ostatni raz odwiedziła Polskę i tego samego roku zmarła. Rzeczy, które promieniują na przykład ten rad który przekazał prezydent USA przekazał Marii, był trzymany w zamkniętym ołowianym pojemniku. Wszystkie promieniotwórcze rzeczy trzeba trzymać właśnie w takich zamkniętych ołowianych pojemnikach, bo ołów nie przepuszcza promieniowania. Maria Skłodowska-Curie przez całe swoje życie tak została napromieniowana, że kiedy ja pochowano musiano ją pochować w ołowianej trumnie, aby ludzie którzy przechodzą obok jej grobu nie zostali napromieniowani. Także wszystkie jej papiery, a nawet jej książka kucharska jest dzisiaj przechowywana w ołowianym pojemniku, bo jest niebezpiecznie napromieniowana. Co zapamiętaliście? Maria nie tylko przyczyniła się do odkrycia radioaktywności, ale także odkryła dwa nowe pierwiastki był to polon i rad. Była ona też pierwszą kobietą w wielu dziedzinach, na przykład jako pierwsza kobieta dostała nagrodę Nobla, jako pierwsza kobieta, była profesorem na Sorbonie, jako pierwsza kobieta była kierowcą we Francji i tak dalej. Tak, więc dzisiaj wiele kobiet bierze ją sobie za wzór. Na dzisiaj to wszystko dziękuję wam bardzo za wysłuchanie do końca zapraszam do kolejnego odcinka niedługo, a więc do usłyszenia.Była taka kobieta, która się nazywała Maria Słodowska, ale potem się ożeniła się z Pierr Curie i się nazywa Maria Curie, przypomina mi kiwi.Transkrypcji audycji dokonała: Patrycja Frymark

It is almost time for the Christmas music to stop playing in the shops, and the return of the normal drone of unintelligent selection of dribble. Yes, I like Christmas music and Christmas it is a fun time of year when we all try to be nicer for a change. Also that time of year we watch John Maclean run around Nakatomi Plaza welcoming us to the game pal, and for watching the Muppets Christmas Carol. So to one and all, Merry Christmas and a safe and happy new year, we thank you for listening and hope we see you all next year.This week’s episode the DJ tells us that Amy Adams might be finished with playing Louis Lane for the Superman franchise. Which starts a debate over who was the best Louis and who should replace her; Buck loves Margot Kidder still, but believes Elizabeth Henstridge would be a great replacement for any reboots. What do you think?The second topic for discussion is China banning games, some of which are from China. The laughs you will get from this are fantastic, particularly the reasons for why the games are banned. Want to know which games will be the biggest surprises for being banned? You will have to listen, but trust us, it is epicly awesome.Buck brings us news about two compounds found in coffee that show interesting promise in preventing and fighting Parkinsons disease and Dementia. Talk about an awesome show, right? The science behind this is solid and has many other possibilities, and Buck is excited. Things like this is why he likes science, also science-fiction, breaking down the barriers and limitations and boldly searching for new and better ways to do everything.EPISODE NOTES:Amy Adams thinks she is done with the DCEU- https://au.ign.com/articles/2018/12/11/amy-adams-thinks-shes-done-playing-lois-lane-and-that-dc-movies-are-being-revampedChina banning games- https://www.reddit.com/r/gaming/comments/a4w3ux/chinas_ethics_board_reviews_20_popular_online/Two compounds in coffee vs Parkinson’s disease- https://www.sciencedaily.com/releases/2018/12/181210122851.htmGames currently playingBuck- Red Faction Guerrilla Re-Mars-tered - https://store.steampowered.com/app/667720/Red_Faction_Guerrilla_ReMarstered/Professor– Cragne Manor - https://rcveeder.net/cragne/DJ– Darksiders 3 - https://darksiders.com/Other topics discussedJason Mamoa- https://en.wikipedia.org/wiki/Jason_MomoaMargot Kidder- https://en.wikipedia.org/wiki/Margot_KidderAmy Adams- https://en.wikipedia.org/wiki/Amy_AdamsBatman vs Superman: Dawn of Justice- https://en.wikipedia.org/wiki/Batman_v_Superman:_Dawn_of_JusticeJustice League: The Movie- https://en.wikipedia.org/wiki/Justice_League_(film)Man of Steel, Women of Kleenex- https://en.wikipedia.org/wiki/Man_of_Steel,_Woman_of_KleenexEmma Watson- https://en.wikipedia.org/wiki/Emma_WatsonElizabeth Henstridge- https://en.wikipedia.org/wiki/Elizabeth_HenstridgeCaffeine helps premature babies- https://vector.childrenshospital.org/2014/05/caffeine-helps-premature-babies-breathe-a-little-easierbut-how-much-and-for-how-long/- https://www.abc.net.au/news/2017-07-15/benefits-of-caffeine-for-premature-babies-long-lasting/8709772Early Dementia in Teens- https://www.medicinenet.com/script/main/art.asp?articlekey=172604Hole in the Ozone Layer healing- https://www.abc.net.au/news/science/2016-07-01/hole-in-the-ozone-layer-is-finally-healing/7556416Guy eats lunch everyday at the base of Eiffel Tower- https://www.thevintagenews.com/2016/09/20/priority-french-writer-ate-lunch-everyday-base-eiffel-tower-place-paris-not-see-2/Doom 25th Anniversary mod : Sigil- https://www.theverge.com/2018/12/11/18135751/doom-sigil-the-ultimate-doom-5th-episode-mod-john-romeroFamous Birthdays12 Dec 1881 – Harry Warner, Polish-American businessman, co-founded Warner Bros and a major contributor to the development of the film industry, born in Krasnosielc, Congress Poland - https://en.wikipedia.org/wiki/Harry_Warner12 Dec 1970 – Jennifer Connelly, American actress (Labyrinth, Dark City, Requiem for a Dream & Alita: Battle Angel), born in Cairo, New York - https://en.wikipedia.org/wiki/Jennifer_Connelly12 Dec 1975 – Mayim Bialik, American actress (Blossom & Big Bang Theory), author, and neuroscientist, born in San Diego, California - https://en.wikipedia.org/wiki/Mayim_Bialik13 Dec 1929 - Christopher Plummer, Canadian actor (Sound of Music, Doll's House), born in Toronto, Ontario - https://en.wikipedia.org/wiki/Christopher_Plummer13 Dec 1967 - Jamie Foxx, American actor (Ray, Dreamgirls, Django Unchained, Baby Driver, Collateral & The Amazing Spider-Man 2) comedian and musician, songwriter, record producer, and comedian, born in Terrell, Texas American actor, singer, born in Terrell, Texas - https://en.wikipedia.org/wiki/Jamie_Foxx15 Dec 1832 - Gustave Eiffel, French engineer and architect who designed and built the Eiffel tower, born in Dijon, France - https://en.wikipedia.org/wiki/Gustave_Eiffel15 Dec 1852 - Henri Becquerel, French physicist who discovered radioactivity (Nobel 1903), born in Paris, France - https://en.wikipedia.org/wiki/Henri_Becquerel16 Dec 1770 – Ludwig Van Beethoven, German composer (Symphony No. 3, Symphony No. 5 & Symphony No. 7, Symphony No. 9) and pianist. A crucial figure in the transition between the Classical and Romantic eras in Classical music, he remains one of the most recognised and influential of all composers, born in Bonn, Electorate of Cologne - https://en.wikipedia.org/wiki/Ludwig_van_Beethoven16 Dec 1928 – Phillip K. Dick, American science fiction writer known for his works such as The Man in the High Castle, Do Androids Dream of Electric Sheep?, Ubik and A Scanner Darkly. A variety of popular films based on Dick's works have been produced, including Blade Runner, Total Recall (adapted twice), Minority Report, A Scanner Darkly, The Adjustment Bureau and Blade Runner 2049, born in Chicago, Illinois - https://en.wikipedia.org/wiki/Philip_K._DickEvents of Interest10 Dec 1936 - Britain replaced King Edward VIII stamp series with King George VI - https://en.wikipedia.org/wiki/Edward_VIII_postage_stamps10 Dec 1936 - Edward VIII signs Instrument of Abdication, giving up the British throne to marry American divorcee Wallis Simpson - https://en.wikipedia.org/wiki/Edward_VIII_abdication_crisis10 Dec 1993 – Doom a First Person Shooter by ID software was released - https://en.wikipedia.org/wiki/Doom_(1993_video_game)10 Dec 2018 – Doom celebrates 25 years - https://www.cnet.com/news/doom-anniversary-trailer-celebrates-25-years-of-gore-crazy-mods/11 Dec 1936 - Edward VIII announces in a radio broadcast that he is abdicating the British throne to marry Wallis Simpson - http://www.historyplace.com/speeches/edward.htm11 Dec 1950 - British Physicist Cecil Frank Powell awarded Nobel Prize in Physics for his study of nuclear processes and the discovery of the pion - https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1950/summary/11 Dec 1967 - "Guess Who's Coming to Dinner", directed by Stanley Kramer, starring Spencer Tracy, Sidney Poitier and Katharine Hepburn who won the Academy Award for Best Actress in 1968, premieres in NYC - https://en.wikipedia.org/wiki/Guess_Who%27s_Coming_to_Dinner11 Dec 1972 – Apollo 17 becomes the sixth and last Apollo mission to land on the Moon. - https://en.wikipedia.org/wiki/Apollo_17#Moon_landing12 Dec 1901 - Guglielmo Marconi sends the first transatlantic radio signal, from Poldhu in Cornwall to Newfoundland, Canada - https://www.history.com/this-day-in-history/marconi-sends-first-atlantic-wireless-transmissionIntroArtist – Goblins from MarsSong Title – Super Mario - Overworld Theme (GFM Trap Remix)Song Link - https://www.youtube.com/watch?v=-GNMe6kF0j0&index=4&list=PLHmTsVREU3Ar1AJWkimkl6Pux3R5PB-QJFollow us on Facebook - https://www.facebook.com/NerdsAmalgamated/Email - Nerds.Amalgamated@gmail.comTwitter - https://twitter.com/NAmalgamatedSpotify - https://open.spotify.com/show/6Nux69rftdBeeEXwD8GXrSiTunes - https://itunes.apple.com/au/podcast/top-shelf-nerds/id1347661094RSS - http://www.thatsnotcanonproductions.com/topshelfnerdspodcast?format=rss

Er bewies: es existiert eine Strahlung, die nicht zum Spektrum des sichtbaren Lichts gehört. Henri Becquerel nannte sie: "Uranstrahlen". Autor: Hellmuth Nordwig

Melvyn Bragg and his guests discuss the scientific achievements of the Curie family. In 1903 Marie and Pierre Curie shared a Nobel Prize in Physics with Henri Becquerel for their work on radioactivity, a term which Marie coined. Marie went on to win a Nobel in Chemistry eight years later; remarkably, her daughter Irène Joliot-Curie would later share a Nobel with her husband Frédéric Joliot-Curie for their discovery that it was possible to create radioactive materials in the laboratory. The work of the Curies added immensely to our knowledge of fundamental physics and paved the way for modern treatments for cancer and other illnesses. With: Patricia Fara Senior Tutor of Clare College, University of Cambridge Robert Fox Emeritus Professor of the History of Science at the University of Oxford Steven T Bramwell Professor of Physics and former Professor of Chemistry at University College London Producer: Simon Tillotson.

Melvyn Bragg and his guests discuss the scientific achievements of the Curie family. In 1903 Marie and Pierre Curie shared a Nobel Prize in Physics with Henri Becquerel for their work on radioactivity, a term which Marie coined. Marie went on to win a Nobel in Chemistry eight years later; remarkably, her daughter Irène Joliot-Curie would later share a Nobel with her husband Frédéric Joliot-Curie for their discovery that it was possible to create radioactive materials in the laboratory. The work of the Curies added immensely to our knowledge of fundamental physics and paved the way for modern treatments for cancer and other illnesses. With: Patricia Fara Senior Tutor of Clare College, University of Cambridge Robert Fox Emeritus Professor of the History of Science at the University of Oxford Steven T Bramwell Professor of Physics and former Professor of Chemistry at University College London Producer: Simon Tillotson.

Melvyn Bragg and his guests discuss the scientific achievements of the Curie family. In 1903 Marie and Pierre Curie shared a Nobel Prize in Physics with Henri Becquerel for their work on radioactivity, a term which Marie coined. Marie went on to win a Nobel in Chemistry eight years later; remarkably, her daughter Irène Joliot-Curie would later share a Nobel with her husband Frédéric Joliot-Curie for their discovery that it was possible to create radioactive materials in the laboratory. The work of the Curies added immensely to our knowledge of fundamental physics and paved the way for modern treatments for cancer and other illnesses. With: Patricia Fara Senior Tutor of Clare College, University of Cambridge Robert Fox Emeritus Professor of the History of Science at the University of Oxford Steven T Bramwell Professor of Physics and former Professor of Chemistry at University College London Producer: Simon Tillotson.

Poison Boy battles technical glitches of all sorts as he struggles through an overnight shift sleep deprivation hangover on (of all days) St. Patrick's Day to get the truth out for the Safety Ranger Corps of Cadets. All in a day's work for our intrepid hero. Poison Boy talks turkey about the dog poisoning controversy at Crufts Dog Show, then he is joined by Mrs. Poison Boy and they talk all things poisonous and deadly from the Far East. The venomous media review (VMR) is an analysis of the great 1995 film ONCE WERE WARRIORS and we round out the podcast with This Week in Tox History and all the usual suspects make an appearance including the McCartneys, Jim Morrison, Grace Slick and Led Zeppelin, but our cast of characters this episode also includes everyone from Henri Becquerel to Ryutaro Hashimoto and Albert Einstein. We do it all to the joyous and beautiful beats of MY LITTLE LOVER and their great song "Shiroi Kite." 

Poison Boy talks turkey about the dog poisoning controversy at Crufts Dog Show, then he is joined by Mrs. Poison Boy and they talk all things poisonous and deadly from the Far East. The venomous media review (VMR) is an analysis of the great 1995 film ONCE WERE WARRIORS and we round out the podcast with This Week in Tox History and all the usual suspects make an appearance including the McCartneys, Jim Morrison, Grace Slick and Led Zepplin, but our cast of characters this episode also includes everyone from Henri Becquerel to Ryutaro Hashimoto and Albert Einstein. We do it all to the joyous and beautiful beats of MY LITTLE LOVER and their great song "Shiroi Kite." 

Melvyn Bragg and guests Jim Al-Khalili, Frank Close and Frank James discuss the history of the discovery of radiation.Today the word 'radiation' conjures up images of destruction. But in physics, it simply describes the emission, transmission and absorption of energy, and the discovery of how radiation works has allowed us to identify new chemical elements, treat cancer and work out what the stars are made of.Over the course of the 19th century, physicists from Thomas Young, through Michael Faraday to Henri Becquerel made discovery after discovery, gradually piecing together a radically new picture of reality. They explored the light beyond the visible spectrum, connected electricity and magnetism, and eventually showed that heat, light, radio and mysterious new phenomena like 'X-rays' were all forms of 'electromagnetic wave'. In the early 20th century, with the discovery of radioactivity, scientists like Max Planck and Ernest Rutherford completed the picture of the 'electromagnetic spectrum'. This was a cumulative achievement that transformed our vision of the physical world, and what we could do in it.Jim Al-Khalili is Professor of Theoretical Physics and Chair in the Public Engagement in Science at the University of Surrey; Frank Close is Professor of Physics at Exeter College, University of Oxford; Frank James is Professor of the History of Science at the Royal Institution.

Melvyn Bragg and guests Jim Al-Khalili, Frank Close and Frank James discuss the history of the discovery of radiation.Today the word 'radiation' conjures up images of destruction. But in physics, it simply describes the emission, transmission and absorption of energy, and the discovery of how radiation works has allowed us to identify new chemical elements, treat cancer and work out what the stars are made of.Over the course of the 19th century, physicists from Thomas Young, through Michael Faraday to Henri Becquerel made discovery after discovery, gradually piecing together a radically new picture of reality. They explored the light beyond the visible spectrum, connected electricity and magnetism, and eventually showed that heat, light, radio and mysterious new phenomena like 'X-rays' were all forms of 'electromagnetic wave'. In the early 20th century, with the discovery of radioactivity, scientists like Max Planck and Ernest Rutherford completed the picture of the 'electromagnetic spectrum'. This was a cumulative achievement that transformed our vision of the physical world, and what we could do in it.Jim Al-Khalili is Professor of Theoretical Physics and Chair in the Public Engagement in Science at the University of Surrey; Frank Close is Professor of Physics at Exeter College, University of Oxford; Frank James is Professor of the History of Science at the Royal Institution.