Podcasts about alfabeta

Stina Larsdotter var sameflickan som inte slutade växa. När hon levde i mitten av 1800-talet visades människor med udda utseenden upp mot betalning, och Stina lät sig övertalas. Den fattiga renskötardottern blev en attraktion över hela Europa. Mats Jonsson i samtal med Marjut Ervasti, präst Stockholm. Medarrangör Alfabeta

Docentes investigadoras de la UCA, Karla Ramos y Erika Mestizo

Marco Pesatori"Astrologia per intellettuali"Mimesis Edizioniwww.mimesisedizioni.itDa Marilyn a Kafka, da Marx a Bowie: i segni zodiacali attraverso la vita di artisti, scrittori e filosofiLe vite di grandi scrittori, filosofi, musicisti, poeti hanno da raccontarci moltissimo sulla personalità e il modo d'essere dei dodici segni dello Zodiaco. Dalla passione bollente e travolgente dell'Ariete, espressa da Baudelaire e Verlaine, da Corso e Ferlinghetti, alla lenta e rigorosa analisi taurina di Kant, Marx e Freud. L'essere “nel mondo” dei Gemelli spiegato da Sartre e le visioni interiori e intime del Cancro raccontate da Kafka, Proust e Giacomo Leopardi. La regalità alchemica del Leone, tra Marcel Duchamp e Mick Jagger, e lo sguardo preciso della disincantata Vergine, rappresentata da Hegel e Adorno. La forma perfetta delle Bilance Nietzsche e Montale e l'azzardo fatale dello Scorpione, con Dostoevskij e Camus. L'avventura della sperimentazione del Sagittario, tra Flaubert e Frank Zappa, il fascino e il pragmatismo del Capricorno, da Molière a David Bowie, il genio e la libertà dell'Aquario, tra Mozart e James Joyce, fino all'emozione e al sacrificio dei Pesci, con Kerouac e Pasolini. Astrologia per intellettuali per la prima volta spiega in modo affascinante e colto il mistero del legame tra il cosmo e il carattere e il destino degli uomini ed è capace di celebrare la meraviglia di fronte alle stelle che da secoli accomuna milioni di persone. Marco Pesatori è nato a Milano sotto il segno del Cancro. Laureato in Critica d'arte, da giovane ha collaborato alle prestigiose riviste “Alfabeta”, “La Gola”, “SE-Scienza Esperienza”, dirette tra gli altri da Umberto Eco, Karl Popper, Paolo Volponi. Da sempre studioso di astrologia, ha pubblicato una quindicina di volumi per le più importanti case editrici italiane ed estere. Ricordiamo: Segni (2007), Astrologia delle donne (2009), Urano e la cerimonia del tè (2014) e il romanzo Il trigono del Sole (2016). È celebre per le sue rubriche astrologiche su “Vogue” e “D - la Repubblica delle donne” e per la sua scuola sul pensiero simbolico e astrologico. IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.itDiventa un supporter di questo podcast: https://www.spreaker.com/podcast/il-posto-delle-parole--1487855/support.

Patrik Antczak je ilustrátor naší knihy knihy Marketing a PR v architektuře. Žije a tvoří ve Vídni. Zajímají ho projekty s dlouhodobějším společenským dopadem nebo edukativním a interaktivním přesahem. Rád proto spolupracuje na tvorbě knih, učebnic nebo editoriálních ilustrací. Svou tvorbou také podporuje řadu neziskových projektů, jakými jsou například Rekonstrukce státu, Národní ústav duševního zdraví nebo Meetina. V roce 2018 založil vlastní nakladatelství RUKAMA, pod kterým vydal pokračování své didaktické interaktivní knihy ALFABETA určené pro dětské publikum. Kniha získala šest významných ocenění, včetně druhého místa v anketě Nejkrásnější kniha roku či vítězství v soutěži Zlatá stuha. Za svou tvorbu byl v roce 2018 i 2019 nominován na ocenění Czech Grand Design v kategorii ilustrátor roku, přičemž v roce 2019 se dostal mezi tři nejlepší a ve finále skončil druhý. Připojte se k naší LinkedIn skupině PR a marketing v architektuře

Baklänges i tiden längs en linje, det är temat för de reseböcker som Katarina Wikars har grottat ner sig i. Följ hennes färd på och utanför kartan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det var min mamma som ritade Uppsalas stadskarta på fyrtiotalet. I basker och dräktjacka med hårt stoppade axlar drog hon upp konturerna av Övre Slottsgatan på stadsingenjörskontoret innan hon tog bussen hem till tant Berta i Eriksberg där hon hyrde ett rum på övervåningen. Det tog lång tid att rita hela Uppsala, vartenda kvarter, varenda sevärdhet skulle prickas ut. Det fick inte råda någon tvekan. Hur många steg från Gustav Vasas grav till domkyrkans utgång, hur många meter till botten av Fyrisån? Mamma doppade ritstiftet i kolsvart bläck. Hon sa: Vart du än går, flicka, så släpp aldrig taget om kartan. Då kommer du bort.Och jag vågade aldrig släppa taget om kartorna. När jag var barn lekte jag resebyrå och ritade egna öar med berg, skogar, floder och städer, var det dit jag skulle? I tonåren samlade jag kartorna på hög för framtida bruk: Kairos. Berlins. Dom södra förorternas. Och när jag väl började resa såg jag ingenting av omvärlden och medmänskorna, men älskade dom prickade strecken för svårorienterade gångstigar, tänkte ofta på mamma och undrade: Har jag kommit till Bort nu?Hur ska man egentligen resa? Längre ut eller bara längre ner? Hur gör de andra?Den danska författaren Dorthe Nors reser längs en enda linje i ett helt år. I periferin, utmed Nordsjökusten, Skagen, västra Jylland och längs Frisiska öarna. En enslig Toyotatripp längs sanddynerna med några surfare och sälar i fonden. Boken som blev heter till och med ”En linje i världen”. Sandens flyktighet gör det är svårt att dra upp en beständig yttre linje men den halvt imaginära är också Dorthe Nors egen linje, för den är en del av barndomen. Och trots att hon inser att det aldrig går att återvända till samma landskap som man minns bestämmer hon sig för tråckla ihop resan med just sina föräldrars sönderfallande kaffefläckiga vägkarta som ciceron.En annan människas linje, tänker hon, skulle kunna sträcka sig från Alaska till Mexiko, eller från Gibraltar till Godahoppsudden. Jag med mitt mikroperspektiv och mamma för ögonen kommer att tänka på det gamla mastodontverket Med Dalälven från källorna till havet. Som jag lusläste som barn och där det stod angående min badsjö ”att Gimmen vill inte ha folk.” Det betydde att ingen någonsin drunknat där till skillnad från älven som gärna ville ha folk.Vad finns det då på Dorthe Nors linje? Det som hon där ute i världen alltid längtat tillbaka till. Hård kuling. Träd som tar stryk så de kravlar utefter marken. Salt på huden och av kråkris sönderrivna vader. Man måste gå i sidled utmed hennes linje. Till och med husen hukar. Allt mals ner till salt och sand. Grå horisont men också något hon kallar sund ensamhet.Hur många berättelser kan det finnas på en linje? Det finns inga gränser för dem, man måste bara gå in på linjen, snitta upp den varsamt med en skalpell och se efter, skriver hon i det inledande kapitlet. En metod hon själv inte riktigt lever upp till då hon reser mer i minnet än att hon slår sig i slang med lokalbefolkningen. Men kanske är det om platsens kraft hon ska berätta. Om minnesfragmenten som ligger kvar, som vid återkomsten lyfter som damm och dansar i ljuset. Alla ögonblicken som undsluppit en, kan de ligga kvar vid Hirthals fyr? Eller vid föräldrarnas pyttelilla sommarstuga mittemot kemifabriken vid Limfjorden?Jag är den perfekta läsaren för såna här intentioner, för jag vill tro att under speciella ljusförhållanden börjar de döda röra på sig, kan man se dem hasta runt där i sin tid.Hon hittar stigar. Stigar har alltid en anledning, har hon lärt av Kerstin Ekman, de är landskapets minnesarbete. Hon ser turister, men hon söker de åldrade badmödrarna hon minns från sin egen barndom, de tatuerade hårdhudade som ägde vattnet. Farmor förstås, brorsorna, sommarlovet. Vinthundarnas andar vid badhotellet. Det är som hela resan till slut blir några utfrätta diabilder.I På vägen till Babadag, den polska författaren Andrej Stasiuks reseskildring från mitten av 00-talet valde han också konsekvent bort storstäderna för byarna, spriten, flugorna. På hans hackiga tidslinje finns de rumänska, moldaviska och ungerska byarna, de i gränstrakterna som har namn på flera språk. Det är som om han söker universum i en lastbilshytt, eller snarare som vägen till självinsikt går genom stillaståendet, det är som om han vill hitta en värld som påminner om hans barndoms sommarlov. Ibland frågar han sig: Varför reser jag? När det är nästan likadant hemma i min by i Polen.Min favorit i genren resa baklänges i tiden längs linjen är den motvilliga resenären Jenny Diski. Hon var ständigt på resa, i bok efter bok: I ”På tunn is” sökte hon intigheten på Antarktis tillsammans med en grupp uppspelta amerikanska änkor och brittiska fågelskådare men tänkte mest på sin kylslagna mamma. På Nya Zeeland tänkte hon: ”Det enda trygga avståndet till ens hem är det mycket stora”. Hon blev oroad av inplanerade framtida händelser, bäst om det påminde en om en annan upplevelse man redan haft.Finns det en slutsats att dra av detta. Är en resa bara en halvt igenvuxen stig till den ursprungliga ensamheten? Om så bland gamla Mercor och lervällingar? Eller genom saltängar, förbi horder av surfare? Att bland valrossarna på Antarktis skymtar alltid mamma? Går alla stigar bakåt? Min pappa som hade varit en skicklig orienterare i sin ungdom lämnade ändå efter sig lådor fulla av kompasser. Det är väl lite av en ödets ironi att jag som produkten av en kartriterska och en orienterare är kroniskt förvirrad av en verklighet som inte ville passa ihop med kartorna. Kan det vara dags att ta ett kliv över kartans kant?Det är väl inte försent att tillämpa Tove Janssons råd, hon är ändå alla farliga resors urmamma. Och skrev så här: Att det viktigaste är att lära sig att bemästra en och annan farlighet. Och att det allra farligaste kanske inte ens syns. Det kan bara anas, som en skälvning, som en skugga, som ett stråk av frost i fjolårsgräset och om man träffar nån därute som om möjligt är ännu räddare än en själv, så tvingas man kanske bli den modigaste, bita Mårran i svansen. Så. Släppa taget om kartan, det finns faktiskt helt obemärkta platser, dit inget stadsingenjörskontor i världen kommer att hitta. Så slå av GPS:en. Avvik äntligen från rutten. Katarina Wikars, medarbetare på kulturredaktionenLitteraturDorthe Nors: En linje i världen – Ett år på Nordsjökusten. Översättare: Ninni Holmqvist. Ordfront förlag, 2023.Andrzej Stasiuk: På vägen till Babadag. Översättare: Tomas Håkanson. Ersatz förlag, 2015.Jenny Diski: På tunn is – en resa till Antarktis. Översättning: Meta Ottosson. Alfabeta, 2004.Främling på tåg – hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika. Översättare: Meta Ottosson. Alfabeta, 2005.Den motvilliga resenären. Översättning: Cecilia Franklin. Alfabeta, 2007.

Franca Cavagnoli"Biografia di un vestito"Jamaica KincaidAdelphihttps://adelphi.it«E chi era veramente quella bambina? (Allora non lo chiesi perché allora non sapevo chiedere ma lo chiedo adesso). E chi aveva fatto il suo vestito?».Così comincia:"Il vestito che indosso in questa fotogra$a in bianco e nero, scattata quando avevo due anni, era di popeline giallo (un tessuto leggero di cotone dalla grana compatta, lavorato nella città francese di Avignone e portato in Inghilterra dagli Ugonotti, ma al tempo non potevo saperlo) e me lo aveva fatto mia madre. Questa sfumatura di giallo, il colore del vestito che indosso quando avevo due anni, era la stessa sfumatura di giallo della farina di mais cotta, che mia madre era sempre ansiosa di darmi in una forma (porridge) o in un'altra (fongie , la parte di farinacei del mio pasto di mezzogiorno) perché costava poco e quindi era facile procurarsela (ma al tempo non lo sapevo) e perché lei pensava che i cibi gialli, verdi o 12 arancio fossero particolarmente ricchi di vitamine e così la farina di mais cotta mi avrebbe fatto particolarmente bene."Jamaica Kincaid, nata Elaine Cynthia Potter Richardson è una scrittrice statunitense. Vive con la sua famiglia a North Bennington in Vermont.Nel 1973 ha cambiato il suo nome in Jamaica Kincaid perché la sua famiglia disapprovava il fatto che scrivesse. La sua prima esperienza di scrittura riguarda una serie di articoli per la rivista Ingenue. Ha lavorato per The New Yorker fino al 1995.Il suo romanzo Lucy (1990) è una descrizione immaginaria della sua esperienza di diventare adulta in un paese straniero e continua la narrazione della sua storia personale iniziata col romanzo Annie John (1985). Altri romanzi, quali The Autobiography of My Mother (1996), esplorano la questione del colonialismo e della rabbia che questo ricordo le provoca.Ha inoltre pubblicato una raccolta di racconti, At the Bottom of the River (1983) ed una di saggi, A Small Place. Insegna scrittura creativa alla Harvard University. Ha inoltre ricevuto una laurea honoris causa in lettere dalla Wesleyan University.Franca Cavagnoli ha pubblicato i romanzi Una pioggia bruciante (Feltrinelli 2015; Premio Città di Cuneo per il primo romanzo e finalista premio Bergamo; originariamente pubblicato da Frassinelli nel 2000), Luminusa (Frassinelli 2015), Non si è seri a 17 anni (Frassinelli 2007; finalista Premio l'Inedito Maria Bellonci), il saggio La voce del testo. L'arte e il mestiere di tradurre (Feltrinelli 2012; nuova edizione 2019; Premio Lo straniero 2013). Nel 2022 ha pubblicato per Orecchio Acerbo il suo primo libro per l'infanzia, La Bocca dell'Adda. Ha tradotto e curato, tra gli altri, opere di William S. Burroughs, J.M. Coetzee, Nadine Gordimer, James Joyce, Jamaica Kincaid, Katherine Mansfield, Toni Morrison, V.S. Naipaul, George Orwell, Robert Louis Stevenson e Mark Twain. Cura per Adelphi l'edizione italiana dell'epistolario di Samuel Beckett. Insegna Traduzione letteraria e Revisione del testo editoriale al Master in Editoria dell'Università degli Studi di Milano in collaborazione con la Fondazione Mondadori e l'Associazione Italiana Editori. Ha collaborato a Linea d'ombra, Diario e Alfabeta 2 e ora collabora a Il Manifesto, Alias e L'indice dei libri del mese.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.itQuesto show fa parte del network Spreaker Prime. Se sei interessato a fare pubblicità in questo podcast, contattaci su https://www.spreaker.com/show/1487855/advertisement

Ett trauma sätter inte spår bara hos den som upplevt det, utan kan prägla flera generationer. Nazanin Raissi reflekterar över fenomenet som kallas postmemory, eller postminne på svenska. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Fotoalbumets pärmar vilar mot bordet. Jag lösgör det svartvita familjefotografiet bakom det skyddande höljet och vänder på det. Baksidan täcks av text som strukits över med täta cirklar och streck av blå kulspetspenna. Jag lutar ögat mot Agfa-luppen som förflyttar mig närmare. Långsamt drar jag luppen över det blå klottret, som likt tusenåriga svårtydda inskriptioner på pergament, får mig att skymta det förflutna genom nuet. Jag visar fotografiet för min far. Berättar att jag vänder på varje fotografi. Minnen är alltid i kris, säger han. Texten förblir omöjlig att dechiffrera. Jag placerar tillbaka fotografiet i albumet. Människorna här är borta men deras spår kvarstår. Postmemory, eller postminne, beskriver en senare generations förhållande till det personliga, kollektiva eller kulturella trauma som en tidigare generation upplevt. Vi talar här om upplevelser som denna senare generation “minns” endast genom berättelser, bilder och handlingar. Upplevelser som överförts så djupt och monumentalt att de tycks utgöra minnen i sig själva enligt Marianne Hirsch, professor i litteratur vid Columbia University som formulerat begreppet. Förledet “post” ska inte tolkas som att vi i den senare generationen lever bortom minnet och att vi upplever det som historia. Nej, tvärtom reflekterar “post” här att minnet fritt förflyttar sig mellan generationer och människors medvetanden och på så vis blir ett slags gemensamt upplevd biografi. Hirsch utgår från Förintelsen i sin analys men menar att postminne kan uppstå i många olika sammanhang där traumatisk överföring sker. Ofta förs minnena vidare inom en familj, men familjeband är inte nödvändigt för att postminne ska uppstå. Vad som är av betydelse är att kunna identifiera sig med den som erfarit traumat. Identifikationen gör det möjligt för traumat att fortplanta sig, att bli ett minne i en yngre generation, också bortom släktskap. Förutsättningen är att där finns en länk till ett kulturellt eller nationellt trauma som skapar känslan av att “det kunde ha varit jag”. Till skillnad från minnen relaterade till posttraumatisk stress rör det sig således inte om lagrade och faktiska minnen, utan om ett slags “icke-minnen” överförda genom “kroppens språk”. Alltså minnen som saknar en konkret relation till det förflutna och som skapats av tystnad snarare än tal och av det osynliga snarare än det synliga. Postminne är att ärva ett stumt och okänt förflutet. Det kan liknas vid Sigmund Freuds beskrivning av traumat – som att ha en “främmande kropp” i psyket som begär att få bli förstådd. Att växa upp med överväldigande postminnen gör att de egna erfarenheterna riskerar att trängas undan och därmed kan en person indirekt formas av traumatiska händelser tidigare generationer upplevt. Med Hirschs ord “händelserna inträffade i det förflutna men deras effekter fortsätter in i nuet”. Eller som poeten Solmaz Sharif skriver: “Enligt de flesta / definitioner har jag aldrig / varit i krig. // Enligt mina / har merparten av mitt liv / tillbringats där.” Postminne är att “minnas” sina föräldrars minnen som vore de ens egna erfarenheter. Att minnas deras sår. Förefaller det dunkelt? Det är för att det är det. Det mänskliga minnet är ett landskap som till stora delar fortfarande är dolt och fyllt av hemligheter.Muntliga och skriftliga berättelser lämnar spår men fotografier gör något mer. Fotografiet är en miniatyr av verkligheten säger författaren Susan Sontag. Filosofen och kritikern Roland Barthes menar att fotografiet ständigt bär med sig sitt motiv. Det är ett närvarobevis och ger därmed ett löfte om tillträde till det avbildade ögonblicket. Barthes skriver: “En sorts navelsträng, som förbinder det fotograferade tingets kropp med min blick: även om jag inte kan ta på det blir ljuset här ett köttsligt element, en hud som jag delar med den som har fotograferats.” För Hirsch är fotografiet postminnets främsta medium. Fotografier som överlever trauman, som överlever personerna på bilden, besitter en sällsam förmåga att verka som spöken som hemsöker nuet menar Hirsch. De visar oss att gränsen mellan de döda och de levande i själva verket är mycket tunn. Vi tittar på personerna och de tittar tillbaka. Vi förmår inte lämna varandra i fred.Varje fotografi behöver tid för att existera. Varje fotografi representerar ett bestämt ögonblick. Fotografiet säger det var. Det var en gång ett krig. Det var en gång en familj. Det var en gång en far som i en hastig flykt valde att ta med ett fotoalbum. Fotografier gör mer än att visa scener och erfarenheter från det förflutna, de frigör sig från sin, till synes, tvådimensionella, stumma, fyrkantiga form och blir till fysiska berättelser menar konsthistorikern Jill Bennett. Vittnesmål som går under huden, berör och skakar om betraktaren. Antonio Damasio, professor i neurologi, beskriver våra synupplevelser som något fysiskt – det vi känner i våra kroppar när vi ser någonting. När vi tittar på fotografier söker vi mer än information. Vi tittar för att bli “träffade”, “sårade” och “chockade”. Vi tittar för att vi knyter an till döda objekt som aldrig svarar och vi genomsyrar dem med liv. Fotografiet får även en symbolisk roll. Det refererar till betydelser bortom det som faktiskt avbildas. Till familj, hem, tillhörighet, trygghet och till den kontinuitet som brutits och som blöder från en generation till en annan. Därför finns en länk mellan fotografi och kropp som möjligen förklarar fotografiets kraft att överbrygga gapet mellan dem som kom före och dem som kom efter. Konst som har sin utgångspunkt i den tidigare generationens trauma utgör fundamentet för Marianne Hirschs teori. När postminnen ges ny form och placeras i nya sammanhang kan de “arbetas igenom” för att åter tala med Freud. Inget kan såsom konsten uttrycka sammanblandningen av närvaro och frånvaro, nu och då, liv och död, ambivalens och begär. Allt det stoff som postminnen består av. Kanske kan, genom konsten, postminnen bearbetas. Jag trär på mig de vita tunna handskarna, tar fram fotografiet och lägger det varsamt med baksidan mot skannerns glas. I bildredigeringsprogrammet ökar jag bildens kontrast. Jag förändrar brännvidden och kommer sakta närmare. Bakom kulspetspennans cirklar och streck anar jag bokstäver och ett årtal men informationen förblir kodad. Jag kommer nära men jag kommer inte fram. Från originalfotografiet skapar jag en ny papperskopia. Med en kulspetspenna ritar jag egna cirklar av blått bläck över de redan existerande. Med en sax rispar jag bort de sista synliga spåren av ord. Minnen är alltid i kris.Nazanin Raissi, psykolog och konstnärLitteratur:Barthes, Roland. (1986). Det ljusa rummet. Översättning: Mats Löfgren. Alfabeta. Stockholm, Sverige. Bennet, Jill. (2005). Empathic vision: Affect, trauma, and contemporary art. Stanford University Press. Stanford, California. Cozolino, Louis. (2006). The neuroscience of human relationships. W.W. Norton & Company. New York City, New York.Damasio, Antonio R. (2003) Descartes Misstag. Översättning: Per Rundgren. Natur och Kultur. Stockholm, Sverige.Hirsch, Marianne. (1997). Family frames: Photography narrative and postmemory. Harvard University Press. London, England.Hirsch, Marianne. (2012). The generation of postmemory: Writing and visual culture after the holocaust. Columbia University Press. New York City, New York.Sharif, Solmaz. (2017). Look. Översättning: Ida Börjel och Jennifer Hayashida. Rámus Förlag. Malmö, Sverige.Sontag, Susan. (1977). On photography. Penguin Books. London, England.

Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022. LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag."Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan."Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt."Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts."De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts."Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz."Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren."Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag."Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Felicia Frithiof

Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022. LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag."Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan."Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt."Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts."De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts."Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz."Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren."Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag."Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.FLER TITLAR SOM NÄMNDES:"Kairos" av Jenny Erpenbeck (övers. Ulrika Wallenström, Albert Bonniers förlag), "Min är hämnden" av Marie NDiaye (övers. Ragna Essén, Natur & Kultur), "Barfotakvinnan" av Scholastique Mukasonga (övers. Maria Björkman, Tranan), "Bekännelser" av Domenico Starnone (övers. Helena Monti, Bazar), "Under Ukrainas öppna himmel", poesiantologi, redaktörer Mikael Nydahl och Kholod Saghir (Ariel förlag), Februari  33 av Uwe Wittstock (övers. Jens Christian Brandt, Nirstedt), Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist (Norstedts), Natten av Sara Gordan (Albert Bonniers förlag), Ixelles av Johannes Anyuru (Norstedts), Röda sirener av Victoria Belim (övers. Inger Johansson, Brombergs förlag), Detaljerna av Ia Genberg (Weylers förlag).ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Felicia Frithiof

Patricia Mántaras, de revista Galería, desarrolla sus últimas dos notas en el programa: La apertura del complejo cultural Alfabeta y un artículo sobre acoso escolar, mejor conocido como bullying, y su impacto en Uruguay.

Los Ojos de Rosario - Apertura de Cultural Alfabeta by En Perspectiva

Avsnitt 138: Vi inleder mjukt med Londons Bokmässa och tar oss fram till vad det egentligen innebär att Alfabeta får nya ägare och att Ordfront förlorar sina ekonomiska garantier. Sedan förklarar förläggaren på många sätt varför det skulle vara en dålig idé för journalisten att söka jobb som förläggare. Reaktionerna på förra veckans inslag om vem som blir utgiven i papper och/eller ljud väckte starka reaktioner bland författare. Här får du deras perspektiv.   Innehåll: 00 25 – En reflektion runt bokmässan i London 04 19 – Vad händer runt Alfabeta och Ordfront? 15 03 – Journalister blir oftast dåliga förläggare 20 38 – Är en pappersbok ett kvitto på författarskapet?

Itymā godā mozī gruomotu skaiteituoji tiks pi gruomotenis “Burtu vuoceleite”. Tys ir rodūšs kūpdorbs.  Dzejneica Ineta Atpile-Jugane ir radejuse divrindis, bet jaunuo grafikys dizainere Īva Širiņa – zeimiejumus. “Burtu vuoceleitei” izvālāts ābecis princips. Alfabeta parādā kotrā puslopā skaiteituoji teik īpazeistynuoti ar mozuok dzierdātim latgalīšu volūdys vuordim. Vaira par itū gruomotu klausitēs Ingys Kaļvys-Miņinys sagataveitajā stuostā. Īva Širiņa ir Rēzeknis Tehnologeju akademejis dizaina studeju programys absolvente i “Burtu vuoceleite” ir juos magistra dorbs. Tū, ka bārnim ir vajadzeiga gruomateņa, kas paleidzātu īpazeit latgalīšu alfabetu Īva saprota, kod juos meita divu godu vacumā suokuse interesētīs par burtenim. “Kod munai meitai beja aptuveni divi godi, jei cīši suoce interesētīs par burtenim. Tai mes nūpierkom vairuokys ābeceitis i kūpā vuicejamīs burteņus. Mums cīši īsapatyka vīna gruomateņa, kur beja burteņš, vuordeņš i kluot skaneigs dzejūleits. I tai mes obejis cīši uotri tūs dzejūleišus īgaumejom. Tod es suoču dūmuot par tū, ka drupeit čudna saīt – es ar sovu meitu runoju tikai i vīneigi latgaliski, bet saīt vuiceit jai latvīšu literarū volūdu – navaru izškūrsteit ar jū gruomoteņu i parunuot tymā laikā latgaliski. Maņ roduos ideja, ka varbyut kuodreiz es varātu izveiduot kaidu gruomoteņu poša, kura byutu latgaliski i taidā formatā, kai es tū asu īsadūmuojuse. Piec aptyvai goda es īsastuoju Rēzeknis Tehnologeju akademejis dizaina magistra programā. Atguoja breids, kod mums vādzeja stuosteit, kū mes varātu taiseit diplomdorbā. Es profesorei Ainai Strodei īsaminieju, ka tei varātu byut bārnu gruomoteņa. Jei munu ideju akceptieja.” Īva poša radeja zeimiejumus, grafiskū dizainu i gruomotys maketu. Sovpus dzejis raksteišonai piec profesoris īsacejuma tyka izraudzeita dzejneica. “Nu suokuma pīsaduovoju es poša saraksteit – vydsškolys laikā patyka raksteit, poša ari koč kū sacerieju, bet Aina īsaceja, ka vajag vys tik vierstīs pi profesionaļa. Jei maņ īsaceja Inetu Atpili-Jugani. Pyrms jū uzrunuot, es puorskaiteju juos dzejūļu gruomotu “Mūdynuot muokuļus”. Es tū gruomotu palaseju i tei mani cīši uzrunuoja,” stuosta Īva. Dzejneica Ineta Atpile-Jugane pīzeist ka jai pateik īsasaisteit vysaidūs rodūšus eksperimentūs, kai pīmāram, ituos gruomatenis tapšonā: “Itys ir tys variants, kod vyspyrms topa gruomotys dizains, na dzejūli, kai mes parosti autori dorom, ka sarokstom dzejūļus i tod vaicojam, kurs varēs paleidzēt ar vizualū. Itūšaļt tei beja studeņtis ideja, ka jei grybātu veiduot zeimiejumu gruomateņu taišni nu dizaina vīdūkļa. Redzīs, jei sovu dorbu ir izdarejuse cīši breineigi. Muns i korektora dorbs vēļ tikai prīškā, par tū ka tān ir juostruodoj ar tekstu vairuok kai ar dizainu. Iz vaicuojumu, kuru nu burteņam veļteitūs divrinžu beja visgryušuok uzzeimēt, gruomotys muokslineica Īva atbiļd: “Nu suokuma satraukumu radeja tys, ka latgalīšim ir daži burteni, uz kurim nasasuoc vuordi, pīmāram, ā, ē, ķ, ģ. Maņ radeja satraukumu tys, kai es uzzeimiešu tū, kuo nimoz nava? Bet Ineta cīši veiksmeigi izdūmuoja dzejūleišus taišni šim sarežgeitajim burtenim, pīmāram: “Ā, es zynu itū jūku, kūku sauc par gumejkūku.” Nu kai tod es nauzzeimiešu gumejkūku, kas pi vacmamys tai vysod ir skaisti audzs.” Juoizsver, ka itymā godā izīs divejis gruomotys ar dzejneicys Inetys Atpilis-Juganis dzejūlim – gon jau pīmynātuo gruomateņa bārnim “Burtu vuoceleite”, gon ari juos dzejis kruojums “Spuornu golu šolks”. “Grybīs dūmuot, ka tei otkol byus gruomota – puorsteigums sev i tim, kas skaiteis – gon dzejūļu, gon ari vizualā ziņā. Tys maņ vysod ir cīši svareigi, lai gruomota byutu cytaižuoka ari vizualā ziņā. Gribīs koč kū taidu vīglu kai šolks, caurradzamu, nadasaduromu, taidu sajiutamu, nūjaušomu, tys, kas spuornu golūs, tys, kas šolkains”, par sovu tūpūšū dzejis gruomotu soka Ineta Atpile-Jugane.  

Itymā godā mozī gruomotu skaiteituoji tiks pi gruomotenis “Burtu vuoceleite”. Tys ir rodūšs kūpdorbs.  Dzejneica Ineta Atpile-Jugane ir radejuse divrindis, bet jaunuo grafikys dizainere Īva Širiņa – zeimiejumus. “Burtu vuoceleitei” izvālāts ābecis princips. Alfabeta parādā kotrā puslopā skaiteituoji teik īpazeistynuoti ar mozuok dzierdātim latgalīšu volūdys vuordim. Vaira par itū gruomotu klausitēs Ingys Kaļvys-Miņinys sagataveitajā stuostā. Īva Širiņa ir Rēzeknis Tehnologeju akademejis dizaina studeju programys absolvente i “Burtu vuoceleite” ir juos magistra dorbs. Tū, ka bārnim ir vajadzeiga gruomateņa, kas paleidzātu īpazeit latgalīšu alfabetu Īva saprota, kod juos meita divu godu vacumā suokuse interesētīs par burtenim. “Kod munai meitai beja aptuveni divi godi, jei cīši suoce interesētīs par burtenim. Tai mes nūpierkom vairuokys ābeceitis i kūpā vuicejamīs burteņus. Mums cīši īsapatyka vīna gruomateņa, kur beja burteņš, vuordeņš i kluot skaneigs dzejūleits. I tai mes obejis cīši uotri tūs dzejūleišus īgaumejom. Tod es suoču dūmuot par tū, ka drupeit čudna saīt – es ar sovu meitu runoju tikai i vīneigi latgaliski, bet saīt vuiceit jai latvīšu literarū volūdu – navaru izškūrsteit ar jū gruomoteņu i parunuot tymā laikā latgaliski. Maņ roduos ideja, ka varbyut kuodreiz es varātu izveiduot kaidu gruomoteņu poša, kura byutu latgaliski i taidā formatā, kai es tū asu īsadūmuojuse. Piec aptyvai goda es īsastuoju Rēzeknis Tehnologeju akademejis dizaina magistra programā. Atguoja breids, kod mums vādzeja stuosteit, kū mes varātu taiseit diplomdorbā. Es profesorei Ainai Strodei īsaminieju, ka tei varātu byut bārnu gruomoteņa. Jei munu ideju akceptieja.” Īva poša radeja zeimiejumus, grafiskū dizainu i gruomotys maketu. Sovpus dzejis raksteišonai piec profesoris īsacejuma tyka izraudzeita dzejneica. “Nu suokuma pīsaduovoju es poša saraksteit – vydsškolys laikā patyka raksteit, poša ari koč kū sacerieju, bet Aina īsaceja, ka vajag vys tik vierstīs pi profesionaļa. Jei maņ īsaceja Inetu Atpili-Jugani. Pyrms jū uzrunuot, es puorskaiteju juos dzejūļu gruomotu “Mūdynuot muokuļus”. Es tū gruomotu palaseju i tei mani cīši uzrunuoja,” stuosta Īva. Dzejneica Ineta Atpile-Jugane pīzeist ka jai pateik īsasaisteit vysaidūs rodūšus eksperimentūs, kai pīmāram, ituos gruomatenis tapšonā: “Itys ir tys variants, kod vyspyrms topa gruomotys dizains, na dzejūli, kai mes parosti autori dorom, ka sarokstom dzejūļus i tod vaicojam, kurs varēs paleidzēt ar vizualū. Itūšaļt tei beja studeņtis ideja, ka jei grybātu veiduot zeimiejumu gruomateņu taišni nu dizaina vīdūkļa. Redzīs, jei sovu dorbu ir izdarejuse cīši breineigi. Muns i korektora dorbs vēļ tikai prīškā, par tū ka tān ir juostruodoj ar tekstu vairuok kai ar dizainu. Iz vaicuojumu, kuru nu burteņam veļteitūs divrinžu beja visgryušuok uzzeimēt, gruomotys muokslineica Īva atbiļd: “Nu suokuma satraukumu radeja tys, ka latgalīšim ir daži burteni, uz kurim nasasuoc vuordi, pīmāram, ā, ē, ķ, ģ. Maņ radeja satraukumu tys, kai es uzzeimiešu tū, kuo nimoz nava? Bet Ineta cīši veiksmeigi izdūmuoja dzejūleišus taišni šim sarežgeitajim burtenim, pīmāram: “Ā, es zynu itū jūku, kūku sauc par gumejkūku.” Nu kai tod es nauzzeimiešu gumejkūku, kas pi vacmamys tai vysod ir skaisti audzs.” Juoizsver, ka itymā godā izīs divejis gruomotys ar dzejneicys Inetys Atpilis-Juganis dzejūlim – gon jau pīmynātuo gruomateņa bārnim “Burtu vuoceleite”, gon ari juos dzejis kruojums “Spuornu golu šolks”. “Grybīs dūmuot, ka tei otkol byus gruomota – puorsteigums sev i tim, kas skaiteis – gon dzejūļu, gon ari vizualā ziņā. Tys maņ vysod ir cīši svareigi, lai gruomota byutu cytaižuoka ari vizualā ziņā. Gribīs koč kū taidu vīglu kai šolks, caurradzamu, nadasaduromu, taidu sajiutamu, nūjaušomu, tys, kas spuornu golūs, tys, kas šolkains”, par sovu tūpūšū dzejis gruomotu soka Ineta Atpile-Jugane.  

Isabela Freire is a Luso-Brazilian digital designer & art director driven by technology and art. She is currently the Design Team Leader at Arduino, the world's leading open-source hardware and software ecosystem. The Company offers a range of software tools, hardware platforms and documentation enabling almost anybody to be creative with technology.  Isabela believes in design as a lifestyle. Episode highlights: Isabela's backgroundSome of the most impressive stats of ArduinoBig companies and enterprises using ArduinoIsabela's role in Arduino there and what are some of the products she works onIsabela on leading a team of 10 designersIsabela on working and living in ItalyWhere's the revenue coming from?What are some of the best practices in designing for Arduino?Designing tools for interface designersPek asks Isabel: What are some of the Arduino devices in Isabela's home that she's using to control something?What Isabela loves the most in working with Arduino?How Isabel navigated her career and ended up working in Arduino?And much MORE!Links:Connect with Isabelahttps://www.isabelafreire.com/ https://www.arduino.cc/ Instagram: @isabela.freTwitter: @1sabelafreireHere are some books Isabela suggest for designers who are starting:AlfaBeta by Aldo Novarese (recently re-edited by the Turim based Archivio Tipografico) for a historic overview and deep dive into Italian typeType: A Visual History of Typefaces and Graphic Styles collection from Taschen. A thorough archive and eye candy bookThinking with Type by Ellen Lupton is a must for anyone who wants to approach typographyRuined by Design by Mike Monteiro, fellow Portuguese designer who puts into perspective our responsibility as designers and ethicsSusan KareHere are some of the Arduino products they've talked about:Arduino Starter Kit: for the first approach to Arduino and programmingArduino Opla IoT Kit: everything you need to create an IoT project very quicklyArduino Cloud: our cloud-based platform to control the world around you by creating Things and dashboards and code online

Lorenzo Bolzoni"Alfa-Beta"Lo studio e il disegno del carattereAldo NovareseUna campagna di crowdfuning per la ristampa di ALFA-BETA di Aldo NovareseIl volume, considerato una pietra miliare della grafica italiana, verrà ristampato utilizzando gli impianti originali della prima edizione e per la prima volta sarà disponibile anche in inglese.Per sostenere il progetto andate sul sito https://www.kickstarter.com/projects/archiviotipografico/aldo-novarese-alfa-betaVisitate il sito dedicato al progetto: https://alfa-beta.archiviotipografico.it/Parte il 29 giugno la campagna di crowdfunding per la ristampa di Alfa-Beta, volume del 1964, curato da Aldo Novarese e dedicato alla storia della scrittura e l'evoluzione del carattere.Aldo Novarese è noto in tutto il mondo per la sua straordinaria abilità nel disegno dei caratteri e ancora oggi il suo lavoro costituisce un valido punto di partenza per lo sviluppo di progetti contemporanei. Tra il 1936 al 1975, l'impegno presso lo studio artistico della società Nebiolo di Torino, fonderia di caratteri e fabbrica di macchine da stampa di cui nel 1952 diventa direttore artistico, porta alla produzione di una trentina di caratteri, declinati in un centinaio di stili. La sua carriera prosegue poi come freelance, disegnando caratteri per un parco clienti internazionale, quali Agfa, Berthold, Haas, ITC, Mecanorma, Photo Typositor, Reber, Tygra e Visual Graphics, producendo in questo periodo una settantina di nuovi caratteri. La memoria del suo lavoro e della sua persona rimane nel gran numero di caratteri che ha disegnato, che si ritrovano ancora oggi con frequenza quasi giornaliera in logotipi, insegne, copertine di dischi o libri, etichette di prodotti alimentari e rimane nei testi che scrisse durante la sua carriera.In occasione del centenario della sua nascita (29 giugno 1920 a Pontestura – Alessandria) sulla piattaforma Kickstarter (www.kickstarter.com) parte la campagna di crowdfunding per la ristampa di Alfa-Beta, una testimonianza autografa del lavoro di Aldo Novarese e del suo metodo progettuale, per la prima volta disponibile anche in inglese.Concepito, inizialmente, per l'insegnamento del disegno dell'alfabeto nelle scuole grafiche il volume è una delle poche opere redatta in italiano da un praticante della disciplina e non da un teorico ad affrontare la teoria e la pratica del disegno dei caratteri; Alfa-Beta presenta la storia del carattere con un taglio originale e dinamico, che risulta tuttora degno di rilievo e fonte di ispirazione.La riedizione del primo libro di Aldo Novarese permetterà di rendere di nuovo disponibile a un pubblico esteso, non solo specialista e non solo per ricerca didattica, un'opera che costituisce una pietra miliare della grafica italiana e che in questa occasione verrà corredato da una traduzione dei testi in inglese per rendere l'opera fruibile al lettore internazionale.La prima edizione di Alfa-Beta risale al 1964: il volume ripercorre l'evoluzione della scrittura e del segno tipografico dalla sua nascita al periodo della stesura del testo, dalle lettere latine fino alla ai caratteri tipografici per la comunicazione e la pubblicità, riportando anche la Classificazione dei Caratteri ideata dall'autore. Nel 1983 una nuova edizione di Alfa-Beta ripropone il contenuto teorico del primo libro in un formato economico, con una sezione aggiuntiva presa direttamente da Il segno alfabetico, che Novarese realizza nel 1971 e un certo numero di tavole che raffigurano nuovi caratteri disegnati tra un'edizione e l'altra.Il team che anima questo progetto è composto da Archivio Tipografico e Studio 23.56; da Matilde Argentero designer e nipote di Novarese; dalla figlia di Aldo, Federica Novarese che ha accolto con grande entusiasmo l'iniziativa; da Lorenzo Bolzoni, senior designer per Bao Publishing.Le pellicole d'archivio della prima edizione di Alfa-Beta sono state rinvenute grazie all'impegno e alla ricerca dei familiari di Aldo Novarese e di Archivio Tipografico, con la collaborazione del Politecnico di Torino, erede dei materiali e dei diritti di Progresso Grafico, casa editrice della prima edizione del libro, nonché associazione culturale di insegnanti, industriali e cultori della stampa fondata a Torino nel 1946. Il progetto a cui ambisce la campagna di crowdfunding è la ristampa fedele alla prima edizione utilizzando gli impianti originali opportunamente restaurati e digitalizzati, per ottenere un risultato il più possibile fedele alla copia originale. Le pellicole in acetato utilizzate per l'incisione delle lastre per la stampa in offset dell'edizione del 1983 una volta pulite a mano saranno scannerizzate e permetteranno di ricostruire in digitale il testo del 1964, suddiviso nei tre colori originali. Questa edizione sarà completata da una prefazione scritta da Enrico Tallone che contestualizzi l'opera nel momento in cui è uscita e ne evidenzi la rilevanza attuale, oltre a descrivere le scelte curatoriali di Novarese. Alla ristampa in italiano sarà allegato un fascicolo con la traduzione dei testi, per la prima volta in inglese. Per sostenere il progetto andate sul sito www.kickstarter.comVisitate il sito dedicato al progetto: https://alfa-beta.archiviotipografico.it/IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.it/

Anónimos, virales y con capacidad de resumir toda clase de situaciones y emociones, los memes viajan de una red a otra y multiplican sus versiones y significados. Un episodio de Alfabeta sobre “memestars”, anécdotas y la búsqueda de una definición.

¿Leemos menos? ¿Leemos “mejor” o “peor”? En las aulas y fuera de ellas, la relación entre tecnología y lectura despierta interrogantes pero también temores. Un episodio de Alfabeta para repensar la lectura más allá del papel y las pantallas. Con la participación especial de Francisco Albarello.

En 1995, Match.com abrió el terreno de las citas virtuales y las pantallas se transformaron en potenciales antesalas del sexo y el amor. Prejuicios, posibilidades y la recomendación de “desvirtualizar” en un episodio de Alfabeta para “matchear”.

¿Cómo y cuándo se fue borrando la frontera entre lo privado y lo público? ¿Somos los mismos en Instagram, en Facebook y en Twitter? Desde el boom de los blogs hasta nuestras últimas stories, un episodio de Alfabeta sobre aquello que no queremos o no podemos guardar para la vida offline. Con la participación especial de Mora Matassi.

¿El anonimato facilita la agresividad? ¿Cómo se combate el odio en las redes sociales? Mientras los famosos se acostumbran a “surfear” entre olas de comentarios maliciosos, este episodio de Alfabeta intenta encontrar la definición de “hater”.  

Algunas personas no pueden imaginar la vida sin Internet y otras ya han olvidado cómo era eso. Pero ni unos ni otros escapan a prejuicios y generalizaciones. Entre los “baby boomers” y los“centennials”, un episodio de Alfabeta sobre 5 generaciones y muchos mitos. Con la participación especial de Roxana Morduchowicz.

¿Es lo mismo hablar de “desinformación” que de “fake news”? Entre audios falsos que se viralizan y nuevos modos de compartir las noticias a través de las redes, la pregunta se torna más necesaria que nunca. Un episodio de Alfabeta con ejemplos, algunas pistas y con la participación especial de Adriana Amado.

Dos décadas después de “salir de Japón”, los emojis conquistaron definitivamente la comunicación global y en Alfabeta se nos dio por preguntarnos: ¿Cuál es el más usado? ¿Se pueden contar noticias con emojis? ¿Cómo llegaron a la política argentina? Con la participación especial de Daniela Gian.

¿Ya nos convertimos en “zombies” que no despegan sus ojos de las pantallas? ¿Monitoreamos nuestro propio tiempo en redes? ¿Qué tanto podemos ignorar las notificaciones del teléfono? Un episodio de Alfabeta que no habla de desconexiones utópicas sino de dejar el celular fuera de tu mundo al menos por un rato.

En Internet, todo el mundo quiere tus clicks. Medios, redes y usuarios cuentan sus historias buscando tu máxima atención. En este episodio de Alfabeta hablamos del “minuto a minuto” de la web, atrapado entre el clickbaiting y titulares que rozan el absurdo. Escuchanos porque no creerás lo que pasó a continuación.

¿Estabas navegando por la web cuando de pronto te pidieron aclarar que no eras un “robot”? En 2019, no parece tan insólito. Después de todo, los bots escriben noticias, responden tweets de clientes y hasta potencian el odio de los trolls. Este episodio de Alfabeta se ocupa de ellos.

Nuestra vida digital está concebida para funcionar con ellos y por ellos. Pero, ¿decidimos lo que hacemos o son los algoritmos los que "realmente" eligen por nosotros? Entre los likes de Facebook y lo que vemos en Netflix, este primer episodio de Alfabeta explora uno de los aspectos esenciales de nuestra vida online.

Alfabeta es el nuevo podcast de cultura digital donde te vamos a contar de forma diferente cómo se relacionan conceptos digitales con nuestra vida cotidiana. Muy pronto.

Samtalet spelades in på Kulturhuset i Stockholm 2007. Jingel av Sarah Riedel. Samtalet genomfördes i samarbete med Alfabeta förlag.

Varför dödar romanhjälten Alec Leamas en östtysk vakt? Finns det goda och onda människor? Och vad är det egentligen som händer vid Berlinmuren, i slutet av boken? Författarna Kerstin Ekman och Christoffer Carlsson har en hel del att reda ut i den avslutande delen av bokcirkeln. Nobelpristagare och unga litterära stjärnskott, svårmodiga posörer och glada deckarförfattare - fotografen Ulla Montan har jobbat med de flesta. I över 30 års tid har hon porträtterat en yrkesgrupp vars kärnverksamhet är ord. Nu kommer hennes bok Författare i bild, och vår reporter Jenny Teleman har träffat Ulla Montan. Och så bjuder vi på en julklapp i förskott till alla er lyssnare, i finaste presentpapper men svår att slå in. Hör poeten Lars Gustafsson läsa en dikt av poeten Bruno K Öijer. Kan bli en klassiker. - Vilken bok ska jag ge bort i jul? är en högaktuell fråga. Vi har tagit hjälp av de bästa - slappna av och hör tips från Augustprisvinnaren Kristina Sandberg, Lotta Olsson från Dagens Nyheter och Stefan Ingvarsson från Stockholm Literature. Och såhär ser listan ut: JULKLAPPSTIPS FRÅN LOTTA OLSSON: 0-3 år Anna-Clara Tidholm: ”Hela natten” (Alfabeta) 3-6 år Björn F Rörvik och Gry Moursund: ”Bockarna Bruse kommer igen” (Lilla Piratförlaget) (andra boken, den första heter ”Bockarna Bruse på badhuset”) 6-9 år Stefan Casta och Emma Tinnert: ”Min fjärilsbok” (Opal) FAKTABOK Elin Lindell: ”Efterlysta: Harry Hansson och jag” (Alfabeta) (andra boken i en serie, den första heter ”Borttappat: Katt, kalsong, kompis”) 9-12 år Åsa Larsson, Ingela Thorsell och Henrik Jonsson: ”Pax: Nidstången” och ”Pax: Grimmen” (Bonnier Carlsen) 12-15 år Sarah Rees Brennan: ”Outtalat” (Modernista) Deckare Nevada Barr: ”Stum rädsla” och ”Vargavinter” (Hoodoo förlag) Noveller Novellix söta lilla julbox med franska klassiker: Guy de Maupassants ”Pauls flicka”, Gustave Flauberts ”Ett enkelt hjärta”, Marcel Prousts ”Madame de Breyves melankoliska sommar” och Simone de Beauvoirs ”Marcelle”. Fotobok Nils Carmel: ”Södra Djurgården under fyra årstider” (Trafiknostalgiska förlaget) Pocket Jo Baker: ”Huset Longbourn” (Månpocket) Fantasy Lev Grossmans ”Magikerna”-trilogi som äntligen kommit fram till tredje delen. (”Magikerna”, ”Magikernas kung”, ”Magikernas land”) (Pocketförlaget) JULKLAPPSTIPS FRÅN STEFAN INGVARSSON: Anna wirszczyska Lidandet och glädjen. Dikter i urval. Översättning: Irena Grönberg & Lisa Mendoza Åsberg. Brev från Tove Jansson Urval och kommentarer: Boel Westin och Helen Svensson Sjón. Máni Steinn Pojken som inte fanns. Roman. Översättning: John Swedenmark. Anne Sexton Sanningen de döda vet. Diktbok. Översättning: Niclas Nilsson & Jenny Tunedal. Agneta Rahikainen Kampen om Edith. Biografi och myt om Edith Södergran. Torgny Lindgren Klingsor. Roman. Stefan Lindberg Du vet väl om att du är värdefull. Roman. KRISTINA SANDBERG JULKLAPPSTIPS: Ebba Witt-Brattström Stå i Bredd.70-talets kvinnor, män och litteratur. LARS GUSTAFSSONS JULKLAPPSTIPS Bruno K Öijer Och natten viskade Annabel Lee.

Det här avsnittet handlar om noveller! Måste de ha en twist på slutet? Och varför kände sig Lisa nödgad att stjäla en novellsamling från sin gymnasieskola när det begav sig? Vi har läst Janne Tellers "Allt som är" och gäst är författaren Cilla Naumann.Lyssna direkt här, genom att trycka play: Eller ladda ner mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämner vi följande titlar:Majas morsas kompis sambo, av Katarina Kieri, Rabén & SjögrenKulor i hjärtat, av Cilla Naumann, AlfabetaDjuret, av Sandra Beijer, brevnoveller.seAllt som är, av Janne Teller, övers. Karin Nyman, Lilla PiratförlagetI väntan på Godot, Samuel BecketOm det var krig i Norden, av Janne Teller, övers. Karin Nyman, Lilla PiratförlagetEtt halvt ark papper, August StrindbergHet, en novellsamling av bland annat Jenny Jägerfeld, Gunnar Ardelius och Lisa Bjärbo, Gilla böckerMargarite Duras korta romaner.Alice Munroes noveller.Det andra målet, av Jonas Karlsson, Albert Bonniers.Historietter, av Hjalmar Söderberg

Ja, ja, vi vet att det heter våld på svenska, men iTunes gillar inte när vi använder å, ä eller ö, och vår fantasi i tröttman efter bokmässan är bristfällig. Men hur som helst! Det tjugonde avsnittet av "Allt vi säger är sant" är inspelat live på bokmässan i Göteborg, och handlar om våld i böcker. Slagsmål, hot, tortyr, krossade knäskålar och psykologisk terror. Vi har läst Svensk synd, av Martin Jern, och pratar med bibliotekarien Paula "Prickiga Paula" Högström. Varför gillar man att läsa om våld? Kan det vara skadligt för unga att läsa våldsamma böcker? Och vad tipsar man om för böcker när det kommer in någon på bibblan och önskar sig en slagsmålsbok?Du kan lyssna direkt här, genom att trycka play: Eller ladda ner mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämner vi följande titlar:Svensk synd, av Martin Jern, Rabén & Sjögren.Raseri, av Stephen King.Orange is the new black - mitt år i fängelse, av Piper Kerman, övers. Annika H Löfvendal och Jan Hultman, Norstedts.Walking dead, av Robert Kirkman, övers Sara Årestedt, Apart förlag.Deckare av Val McDermid, tex Sjöjungfrun sjöng sin sång, övers. Agnetha Rehder, Alfabeta.Hungerspelen, av Suzanne Collins, övers. Lena Jonsson, Bonnier Carlsen.Drakherren, av Josefin Ottesen, Sanoma utbildnig.Wallflower, av Stephen Chbosky, övers. Göran Fagerström, Gilla böcker.Pojken som kallades Det, av Dave Pelzer.Snart är du borta, av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren.Affektion, av Martin JernKrigsböcker av Alistair MacLean, till exempel Kanonerna på Navarone eller Fruktan är mitt vapen.Ondskan, av Jan Guilliou, Piratförlaget.Onanisterna, av Patrik Lundberg, Rabén & Sjögren.Jag finns, av Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur.Himmelstrand, John Ajvide Lindqvist, Ordfront.Lilla stjärna, John Ajvide Lindqvist, Ordfront.

Just när ni trodde att ni var av med oss för gott är vi tillbaka med... kanske det roligaste avsnittet hittills? Det handlar om författardrömmar. Vi har läst Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant, och pratar skrivande med 19-åriga Johanna Vinter. Dessutom listar vi våra allra bästa skrivtips till dig som drömmer om att skriva en egen bok och Per reciterar en låttext av Asta Kask.Du kan lyssna direkt här, genom att trycka play: Eller ladda ner mp3-filen här. Vi finns också på iTunes.I avsnittet nämner vi de här titlarna:Allt det där jag sa till dig var sant, av Amanda Svensson, Norstedts.Hey Dolly, av Amanda Svensson, Norstedts.Välkommen till den här världen, av Amanda Svensson, Norstedts.Ett moln i byxor, av Vladimir Majakovskij.Sherlock Holmes versus Professor Moriarty, av Sir Arthur Conan Doyle. Övers. Charlotte Hjulström, Bakhåll förlag.Anna d'Arc, av Mårten Sandén, Rabén & Sjögren.Här ligger jag och blöder, av Jenny Jägerfeldt (och alla hennes andra böcker), Gilla böcker.Allt jag säger är sant, av Lisa Bjärbo, Rabén & Sjögren.The fault in our stars (Förr eller senare exploderar jag), av John Green. Övers. Ylva Stålmarck, Bonnier Carlsen.Syskonkärlek, av Katarina von Bredow, Rabén & Sjögren.Att skriva - en hantverkares memoarer, av Stephen King, Bra böcker.Om konsten att läsa och skriva, av Olof Lagerkrantz, Wahlström & Widstrand.Konsten att skriva en bästsäljare, av Lina Wennersten och Katarina Lagerwall, Alfabeta.Skriv om och om igen, av Ylva Karlsson och Katarina Kuick, X Publishing.Writing the breakout novel, av Donald Maass.Glaskupan, av Sylvia Plath, övers. Christina Liljencrantz, Albert Bonniers.Gentlemen, av Klas Östergren, Albert Bonniers.Alla Christoffer Carlssons deckare, till exempel Den osynlige mannen från Salem, Piratförlaget.Och så pratar vi om två låtar också:Fri av Asta Kask, och Betongbarn av Strebers.

I det här avsnittet pratar vi om böcker som är fyllda av svåra ämnen: mobbning, våld, övergrepp, död, självskadebeteende, cancer och frånvarande vuxna. Temat är "idyllfobi" i ungdomsböcker, och vi har läst "14" av Alexandra-Therese Keining. Gäst är Jenny Larsson Schantz, 17 år. Vad är det som lockar med de här svåra ämnena? Finns det en gräns för hur mycket hemskt man orkar läsa om? Och hur ser dagens eländesböcker ut i jämförelse med gårdagens? Du kan lyssna direkt här genom att trycka play: Eller ladda ner mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämns följande böcker (och en film): 14, av Alexandra-Therese Keining, Lilla Piratförlaget.Här ligger jag och blöder, av Jenny Jägerfeld, Gilla böcker.Oktober, av Cannie Möller, Bonnier Carlsen.Shoo Len, av Douglas Foley, Bonnier Carlsen.Onsdag kväll strax före sju, av Mats Berggren, Opal.Flickan som inte fick finnas, av Ethel G. Ericsson, Norstedts.Jenny, av Jonas Gardell, Norstedts.Återträffen - en film av Anna Odell.Jag kommer sen, av Eva Wiklund, Norlén Slottner.Jag finns, av Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur.Bryta om, av Åsa Anderberg Strollo, Alfabeta.Hoppas, av Åsa Anderberg Strollo, Gilla böcker.Innan jag dör, av Jenny Downham, Brombergs.Förr eller senare exploderar jag, av John Green, Bonnier Carlsen.

I det här avsnittet pratar vi om deckare, brott, mord och annat ruskigt spännande. Boken vi läst heter Avgrundens änglar och är skriven av Magnus Nordin. Gäst i avsnittet är författaren och före detta polisen Tage Åström. Han har bland annat varit chef för Sektionen för särskilda insatser (SSI) som jobbar med infiltratörer för att komma åt kriminella gäng. Han skriver också manus till TV-serien Johan Falk. Vad tycker han gör en deckare trovärdig? Och vad finns det för vanliga misstag i polisskildringar?Lyssna direkt här genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämner vi de här böckerna:Avgrundens änglar – Magnus Nordin, Bonnier Carlsen. Alla böcker av Åsa Larsson, till exempel Solstorm, Till offer åt Molok och Det blod som spillts, Albert Bonniers förlag.Den sanna historien om Pinocchios näsa - Leif GW Persson, Albert Bonniers förlag. Serien om LasseMajas detektivbyrå, av Martin Widmark och Helena Willis, Bonnier Carlsen.Deckarna om David och Larissa, av Martin Widmark.Böckerna om Nelly Rapp, av Martin Widmark och Christina Alvner, Bonnier Carlsen.Fem-böckerna, av Enid Blyton.Camilla Läckbergs böcker, till exempel Stenhuggaren eller Olycksfågeln, Forum. Liza Marklunds böcker, till exempel Sprängaren eller Livstid (Piratförlaget) Den osynlige, Kill, och Tjafs - Mats Wahl, Opal.Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes - Stieg LarssonBrott och straff i lättläst version, av Fjodor Dostojevskij, bearbetad av Johan Werkmäster, LL-förlaget.Böckerna om Robert Parkman av Bo R Holmberg, till exempel Rånaren, Skuggaren och Ristaren, Alfabeta. Den sista resan av Kristina Sjögren och Ewa Christina Johansson, Rabén & Sjögren. Serien Tre av Kjetil Johnsen, B Wahlströms. En andra chans – Anne Cassidy, Rabén & Sjögren. Odjuret och Brevvännen av Ally Kennen, Natur & Kultur. Prinsessan och mördaren, Tystnadens hus, Huset vid vägens slut, Svart drama, Förföljaren och Årstamördaren av Magnus Nordin, Bonnier Carlsen.  Den aningslöse - Tage Åström, Bladh by BladhKodnamn mormor - Tage Åström, Bladh by Bladh Skuggbarn – av Caroline Engwall, Kalla kulor förlag. Yatzy, Ska bara dö först och I tomma luften av Harald Rosenlow Eeg, Kabusa.Och så pratar vi en del om filmerna om Johan Falk, och Beckfilmerna!

I fredags var det kul, för då sände "Allt vi säger är sant" live från Bokmässan i Göteborg. Här är resultatet! Det nionde avsnittet av den här podden handlar om skolan i ungdomsböcker. Hur skildras den? Och lärarna - varför är de nästan alltid dumma i huvudet i böcker? Boken vi läst heter "Fjärde riket" och är skriven av Maria Nygren. Gäst i avsnittet är Linda Odén, högstadielärare och bokbloggare.Lyssna direkt här genom att trycka play: Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet pratat vi om de här böckerna:Fjärde riket, av Maria Nygren, BonnierCarlsen.Cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Rabén & Sjögren.Pojkarna, av Jessica Schiefauer, BonnierCarlsen.Animal farm, av George Orwell En liten chock, av Johanna Lindbäck, Rabén & Sjögren.Som om jag frågat, av Johanna Lindbäck, Rabén & Sjögren.Ge mig arsenik, av Klara Krantz, Alfabeta.Tusen gånger starkare, av Christina Herrström, BonnierCarlsen.Wallflower, av Stephen Chbosky, Gilla böcker.Utan titel, av Anna-Charlotta Gunnarsson, Rabén & Sjögren.Räddaren i nöden, av JD Salinger, Albert Bonniers förlag.Shoo bre, av Douglas Foley, Bonnier Carlsen.The wave, av Todd Strasser, Dell.Ormfågel, av Mats Wahl, Opal.Majas morsas kompis sambo, av Katarina Kieri, Rabén & Sjögren.… och de här filmerna:Döda poeters sällskap, av Peter Weir.Hets, av Ingmar Bergman och Alf Sjöberg.The wave, av Alexander Grasshoff.

Äntligen! Allt vi säger är sant är igång igen efter sommaren, och höstens första avsnitt handlar om fika, mat och kladdkakor i ungdomslitteraturen. Varför fikas det så sabla mycket i dessa böcker? Till det här avsnittet har vi läst Utan titel, av Anna Charlotta Gunnarsson. Gäst är författaren och fikaexperten Johanna Lindbäck.Lyssna direkt här, genom att trycka play! Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet pratar vi om de här böckerna:Utan titel, av AnnaCharlotta Gunnarsson, Rabén & Sjögren.Anna d'Arc, av Mårten Sandén, Rabén & Sjögren.Resa genom ensamheten: svart blogg och det ljuva livet, av Plura Jonsson, NorstedtsA game of thrones, av George RR Martin.Förvillelser av Hjalmar Söderberg, Bonniers.Femböckerna av Enid Blyton, Rabén & Sjögren. Den gröna cirkeln, av Stefan Casta, Opal.En sekund i taget, av Sofia Nordin, Rabén & Sjögren.Decembergatans hungriga andar, av Ulrika Lidbo, Alfabeta.Vi måste sluta ses på det här sättet, av Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, Gilla böcker.En dramatikers dagbok, Lars Norén.Bättre snart, av Ida Pyk, Rabén & Sjögren.Bryta om, av Åsa Anderberg Strollo, Alfabeta.Som om jag frågat, av Johanna Lindbäck, Rabén & Sjögren.Johanna Lindbäck, som är gäst i avsnittet, har förutom de titlar som nämns ovan också skrivit:En liten chock, Rabén & SjögrenMin typ brorsa, Rabén & SjögrenTänk om det där är jag, Rabén & SjögrenSaker som aldrig händer, Rabén & SjögrenVälkommen hem, Rabén & SjögrenLite ihop, Lilla Pirat.

Dags för avsnitt sju! Den här gången är temat svaga tjejer i litteraturen. Finns dom? Hur är dom? Får man ens prata om dom? Gäst är författaren Ulrika Lidbo, och boken vi läst heter Dagboksanteckningar från ett källarhål, och är skriven av David Wiberg.Lyssna direkt här, genom att trycka play: Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes! I avsnittet nämns följande böcker:Dagsboksanteckningar från ett källarhål, av David Wiberg, Lilla Pirat. Twilight-serien, av Stephanie Meyer, B Wahlströms.Pippi Långstrump, Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren.Hungerspelen, Suzanne Collins, Bonnier Carlsen.Decembergatans hungriga andar, Ulrika Lidbo, Alfabeta.Farsta fritt fall, Ulrika Lidbo, Alfabeta.Inte vatten värd, Ulrika Lidbo, Alfabeta.Allt jag säger är sant, Lisa Bjärbo, Rabén & Sjögren.Tusen gånger starkare, Christina Herrström, Bonnier Carlsen.Millenniumtrilogin, Stieg Larsson, Norstedts.Jag finns, Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur.Glaskupan, Sylvia Plath, Albert Bonniers.Prozac, min generations tröst, Elisabeth Wurtzel.Homecoming queen, Moa Herngren, Bonnier Carlsen.Kårnulf was here, Josefine Adolfsson, Atlas.Den femte systern, Mårten Sandén, Rabén & Sjögren.I en klass för sig, Curtis Sittenfeld.

Det obligatoriska julbordet på julafton är på väg bort. Hittills har vi varit mycket traditionella när det gäller att duka bordet den 24 december. Korvar, skinkor, syltor, sill och julgröt har varit ett måste, men nu börjar det förändras. Vegetarisk och vegansk mat blir allt vanligare inslag i menyn och många försöker hitta hälsosammare alternativ. De olika dieternas genomslag styr också hur man väljer utbudet av julmat. Matetnologen Richard Tellström gästar dagens program och berättar om hur vi börjar överge gamla julvanor. Och så lär vi oss välja mat med tanke på hjärtat. Bengt W Johansson är hjärtspecialist och vill slå ett slag för maten som både ger njutning och förebygger åderförkalkning. Dessutom ger Kropp och Själ några hårda julklappstips och går igenom årets böcker. Nämnda böcker: Patrick - en verklighetsskildring av Mikael Nabrink, utgiven av Minak AB, Mellan liv och död, en kirurgs berättelse av Gabriel Weston, Alfabeta, Pandemi - myterna, fakta, hoten av Björn Olsen, Norstedts, Hjälp vem är jag? av Caroline af Ugglas och UKON, Piratförlaget. En vintrig kväll i värmländska Torsby kommer Birgitta till ABF-husets föreläsningssal. Hon har sömnproblem sedan flera år och kanske den här kvällen kan ge henne lindring. Dag Hultcrantz åker runt i Värmland och ger en alternativ behandling mot allehanda smärtor, rädslor och fobier. Det handlar om att sätta färg och form på sina känslor säger han. Kropp & Själs reporter Kicki Möller fick vara med på en demonstrationsbehandling av tankefältsterapi.