Podcast appearances and mentions of Norman Gimbel

TVC 681.2: From October 2010: Charles Fox, the Grammy Award-winning and Emmy Award-winning composer who co-wrote “Killing Me Softly with His Song” along with Norman Gimbel, talks to Ed about the phone call he received from Roberta Flack in 1972, asking if she could perform “Killing Me Softly,” and how that call changed Charles' life. Nearly forty years later, Flack wrote the foreword to Charles' memoir, Killing Me Softly: My Life in Music (Scarecrow Press, 2010). Roberta Flack passed away Monday, Feb. 24 at the age of eighty-eight.

La maison de Sydney dans laquelle Angus et Malcolm Young, membres d'AC/DC, ont grandi, a été démolie, alors qu'elle était inscrite au registre des maisons historiques du National Trust d'Australie depuis 2013. Franz Ferdinand a sorti un nouveau single intitulé ‘'Hooked'', ultime extrait avant la sortie de l'album attendue ce vendredi 10 janvier. Robbie Williams s'est exprimé après la disqualification de son titre ''Forbidden Road'' de la liste des Oscars 2025, dans la catégorie ‘'meilleure chanson originale''. Bruce Springsteen a entendu Jeremy Allen White chanter dans le prochain film biographique, réalisé par Scott Cooper, ‘'Deliver Me from Nowhere'', et il approuve l'acteur dans cet exercice. Debbie Harry, la chanteuse de Blondie, a évoqué les 80 ans qu'elle fêtera le 1er juillet 2025 et a parlé de la ‘'beauté du vieillissement''. Certains grands noms du rock'n'roll prennent doucement de l'âge, Ian Paice (Deep Purple), Rat Scabies (The Damned) et Paul Cook (Sex Pistols) ont tous trois parlé de la manière dont les batteurs font face aux exigences physiques de la scène, en vieillissant. Mots-Clés : famille, frère aîné, George Young, The Easybeats, album, Easy, adresse, société, origine, site, Noël, projet résidentiel, millions, dollars, statut historique, promoteurs, bar, café, matériaux, fans, célébrer, héritage, frontman, Alex Kapranos, rôdeur, nocturne, live, origine, présélection, règles, éligibilité, extraits, I Got a Name, Jim Croce, écrit, Charles Fox, Norman Gimbel, décision, adaptation, livre, 2023, Deliver Me From Nowhere, années 80, enregistrement, album, Nebraska, 1982, star, série, The Bear, efforts, distribution, mère, habitude, tête, couple, Dieu, relation, Chris Stein, applications en ligne, informée, existence, rencontres, célébrités, tester, secret, Phil Collins, documentaire, batterie, Nicko McBrain, Iron Maiden, bons et loyaux services, témoignages. --- Classic 21 vous informe des dernières actualités du rock, en Belgique et partout ailleurs. Le Journal du Rock, en direct chaque jour à 7h30 et 18h30 sur votre radio rock'n'pop. Merci pour votre écoute Plus de contenus de Classic 21 sur www.rtbf.be/classic21 Ecoutez-nous en live ici: https://www.rtbf.be/radio/liveradio/classic21 ou sur l'app Radioplayer BelgiqueRetrouvez l'ensemble des contenus de la RTBF sur notre plateforme Auvio.be Et si vous avez apprécié ce podcast, n'hésitez pas à nous donner des étoiles ou des commentaires, cela nous aide à le faire connaître plus largement. Découvrez nos autres podcasts : Le journal du Rock : https://audmns.com/VCRYfsPComic Street (BD) https://audmns.com/oIcpwibLa chronique économique : https://audmns.com/NXWNCrAHey Teacher : https://audmns.com/CIeSInQHistoires sombres du rock : https://audmns.com/ebcGgvkCollection 21 : https://audmns.com/AUdgDqHMystères et Rock'n Roll : https://audmns.com/pCrZihuLa mauvaise oreille de Freddy Tougaux : https://audmns.com/PlXQOEJRock&Sciences : https://audmns.com/lQLdKWRCook as You Are: https://audmns.com/MrmqALPNobody Knows : https://audmns.com/pnuJUlDPlein Ecran : https://audmns.com/gEmXiKzRadio Caroline : https://audmns.com/WccemSkAinsi que nos séries :Rock Icons : https://audmns.com/pcmKXZHRock'n Roll Heroes: https://audmns.com/bXtHJucFever (Erotique) : https://audmns.com/MEWEOLpEt découvrez nos animateurs dans cette série Close to You : https://audmns.com/QfFankx

Reciban un cordial saludo. Desde Cali (Colombia), les habla Sergio Luis López, compartiéndoles un nuevo episodio de "Así la escuché yo..." El intérprete colombiano Nelson Pinedo alcanzó el éxito junto a la emblemática orquesta cubana Sonora Matancera, grabando canciones tan destacadas como el Bolero-Mambo de 1953 titulado “¿Quién será?”. Así la escuché yo… La canción original es una composición del mexicano Pablo Beltrán Ruiz, la cual fue grabada por el propio Beltrán junto a su Orquesta en 1953; aunque fue una pieza solamente instrumental. La canción se popularizó en 1954 con la película “Escuela de vagabundos” en la voz del artista mexicano Pedro Infante. Ese mismo año de 1954, “¿Quién será?” alcanzó el éxito internacional cuando fue interpretada por el famoso actor y comediante estadounidense Dean Martín, con letra adaptada al inglés por su compatriota Norman Gimbel, quien la renombró con el título “Sway”. A través de los años son muchos los artistas que han grabado esta canción tanto en castellano como en inglés; por ejemplo, en 2015 el artista español Julio Iglesias grabó su versión de “¿Quién será?” … Y en 2004 fue el canadiense Michael Bublé quien nos dejó su versión de “Sway” …. Como dato curioso hay que decir que fue el famoso músico mexicano Luis Demetrio quien le añadió letra con versos de su autoría a la música compuesta por su compatriota Pablo Beltrán Ruiz. ¿Y tú, con cuál artista prefieres escuchar esta canción Autor: Pablo Beltrán Ruiz (mexicano) original instrumental Autores: Música: Pablo Beltrán Ruiz (mexicano) & Letra: Luis Demetrio Traconis (mexicano) - Versión al inglés Norman Gimbel (estadounidense) Quién será - Nelson Pinedo con La Sonora Matancera (1953) single “¿Quién será? /El ermitaño” (1953) "¿Quién será? -Nelson Pinedo con La Sonora Matancera" álbum (1953) Nelson Pinedo (nombre real Napoleón Nelson Pinedo Fedullo, colombiano) Género: Bolero-Mambo Quién será - Pablo Beltrán Ruiz y su Orquesta (1953) “¿Quién será?” mini-álbum (1953) Pablo Beltrán Ruiz (mexicano) Ritmo: Bolero-mambo Quién será - Pedro Infante (1954) "Escuela de vagabundos” Movie Soundtrack álbum (1954) Pedro Infante (nombre real Pedro Infante Cruz, mexicano) Sway - Dean Martin with Dick Stabile Orchestra (1954) "Hey, brother, pour the wine" álbum (1954) Dean Martin (nombre real Dino Paul Crocetti, estadounidense) Quién será - Julio Iglesias (2015) “México” álbum (2015) Julio Iglesias (nombre real Julio José Iglesias de la Cueva, español) Sway - Michael Bublé (2004) “Come fly with me” álbum (2004) Michael Bublé (nombre real Michael Steven Bublé, canadiense) Quién será - Trío Los Panchos (1959) “Quién será/La Malagueña/Me voy pa'l pueblo/Carilú” mini-álbum (1959) Los Panchos, trío conformado originalmente por Chucho Navarro (mexicano), Alfredo Gil (mexicano) y Hernando Avilés (puertorriqueño) ___________________ “Así la escuché yo…” Temporada: 8 Episodio: 73 Sergio Productions Cali – Colombia Sergio Luis López Mora

Lori Lieberman Live on Game Changers with Vicki Abelson Being with Lori Lieberman, the very first musical guest at Women Who Write, and the only artist to perform at every WWW location over the past decade-plus is like going home. Five years since our last midday soiree, it was so wonderful to reconnect and catch up. We got the unabridged Killing Me Softly scoop, from its inception with Lori's pen on a napkin at a Don McLean show, to it getting fleshed out with her managers, Charles Fox and Norman Gimbel, her recording it, getting airplay, Roberta hearing it, Lori making the rounds credited as a collaborator, then written off, and finally getting vindicated only recently. There's lots more to the story, all fascinating and aided greatly by its mostly happyish ending. Lori's first five albums and self-imposed hiatus that followed. Motherhood, Joe Cali, falling in love and finding her way back to the music. 20 albums later, her latest releases, The Girl and The Cat, her most emotional and personal work to date, Lori told us why, and Truly, a departure for Lori, a deep dive into the American Songbook, with a unique revisit of the before mentioned Killing Me Softly. You haven't heard it until you've heard Lori sing it. And sing it and kill us she did! She also treated us to her track, Switzerland, although Zoom prematurely derailed it. Lori's readying for her 3rd Carnegie Hall concert, on December 10th, at 2 pm. In the tri-state area, or gonna be? It's a must! Link for tkts: https://www.carnegiehall.org/.../Afternoon-Concert-with... 30% Discount code: LAL 43749 For all things Lori, including her music, visit : lorilieberman.com I love this woman so much. What fun this was! She'll remain in heavy rotation in my living room. Lori Lieberman Live on Game Changers with Vicki Abelson Wednesday, November 29th, 5 PM PT, 8 PM ET Streamed Live on my Facebook Replay here: https://bit.ly/47XjI5M

TVC 621.1: Part 2 of a two-part conversation that began on our program last week with Grammy Award-winning and Emmy Award-winning composer Charles Fox. Charles is the subject of Killing Me Softly with His Songs, a forthcoming documentary that not only chronicles Charles' life and career in music, but is really, at its heart, a celebration of music itself—and, particularly, the power of live music to connect people and bridge cultures. If all goes well, Killing Me Softly with His Songs will be released later in 2023; for updates and more information, go to KillingMeSoftlywithHisSongs.com or CharlesFoxMusic.com In this segment, Charles talks to Ed about the back stories of “Making Our Dreams Come True,” the theme to Laverne & Shirley (performed by Cyndi Grecco), “I've Got a Name,” the song that Charles and Norman Gimbel wrote for The Last American Hero (and which Jim Croce performed for the film, shortly before his tragic death in September 1973), and the theme to The Love Boat. Want to advertise/sponsor our show? TV Confidential has partnered with AdvertiseCast to handle advertising/sponsorship requests for the podcast edition of our program. They're great to work with and will help you advertise on our show. Please email sales@advertisecast.com or click the link below to get started: https://www.advertisecast.com/TVConfidentialAradiotalkshowabout Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices

It's not uncommon for a song to be written for one artist, only to become widely known after being recorded by another. It's less common for a song to have yet another rebirth decades later. That's just what happened with "Killing Me Softly with His Song." Originally inspired by Lori Lieberman's profound experience at a 1971 Don McLean concert, Norman Gimbel and Charles Fox's song underwent two dramatic reinventions, first by soul titan Roberta Flack in 1973, and then by Lauryn Hill and her band Fugees in 1996. In this episode, Kirk dives into all three versions, looking to better understand how each singer put her own spin on what was already a classically strong song.Written by: Music by Charles Fox, lyrics by Norman Gimbel with uncredited contributions by Lori LiebermanRecorded by: Lori Lieberman (1972), Roberta Flack (1973), Lauryn Hill & Fugees (1996)Albums: Lori Lieberman (1972), Killing Me Softly with His Song (1973), The Score (1996), A Thousand Dreams (1995), Truly (2022)ALSO REFERENCED/DISCUSSED:"She sang ‘Killing Me Softly' before Roberta Flack. Now she just wants you to hear her side of the story," by Geoff Edgers for the Washington Post, 2020"Lori Lieberman comes to terms with 'Killing Me Softly'" by FaceCulture, 2010"Empty Chairs" by Don McLean from American Pie, 1971"Bonita Applebum" by A Tribe Called Quest from People's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm, 1989OUTRO SOLOIST: Joey BrinkJoey Brink is University Carillonist and Professor of Carillon at the University of Denver, where he performs daily on the 65-bell Williams Tower. An award-winning performer and composer, he has released two albums for carillon and performed widely across North America and Europe. Watch him record his solo on YouTube and check out his site at joeybrink.com.----LINKS-----SUPPORT STRONG SONGS!Paypal | Patreon.com/StrongsongsMERCH STOREstore.strongsongspodcast.comSOCIAL MEDIAIG: @Kirk_Hamilton | Threads: @Kirk_HamiltonNEWSLETTERhttps://kirkhamilton.substack.com/subscribeJOIN THE DISCORDhttps://discord.gg/GCvKqAM8SmOUTRO SOLO PLAY-A-LONG:https://soundcloud.com/kirkhamilton/strong-songs-outro-music-no-soloSTRONG SONGS PLAYLISTSSpotify | Apple Music | YouTube Music--------------------JULY 2023 WHOLE-NOTE PATRONSCatherine WarnerDamon WhiteKaya WoodallDan AustinJay SwartzMiriam JoySEAN D WINNIERushDaniel Hannon-BarryAshley HoagChristopher MillerJamie WhiteChristopher McConnellDavid MascettiJoe LaskaKen HirshJezMelanie AndrichJenness GardnerJeanneret Manning Family FourDave SharpeSami SamhuriAccessViolationRyan TorvikElliot Jay O'NeillAndre BremerMark SchechterDave FloreyJULY 2023 HALF-NOTE PATRONSCallum WebbLynda MacNeilDick MorganZach WamplerBen SteinSusan GreenSean MurphyJake YumatillaAlan BroughRandal VegterGo Birds!Jeff SpeckSamuel MillettWhit SidenerChance McClainRobert Granatdave malloyTim RosenwongNick Gallowayjohn halpinPeter HardingDavidMeghan O'LearyJohn BaumanDax and Dane HuddlestonMartín SalíasTim HowesStu BakerSteve MartinoDr Arthur A GrayCarolinaGary PierceMatt BaxterGiantPredatoryMolluskLuigi BocciaRob AlbrightE Margaret WartonCharles McGeeCatherine ClauseEthan BaumanRenee DowningKenIsWearingAHatJordan BlockAaron WadeTravis PollardJamieDeebsPortland Eye CareCarrie SchneiderRichard SneddonJulian RoleffDoreen CarlsonDavid McDarbyWendy GilchristElliot RosenLisa TurnerPaul WayperBruno GaetaKenneth JungAdam StofskyZak RemerRishi SahayJason ReitmanAilie FraserVonNATALIE MISTILISJosh SingerPhino DeLeonAmy Lynn ThornsenAdam WKelli BrockingtonStephen RawlingsVictoria YuBrad Clarkmino caposselaSteve PaquinDavid JoskeEmma SklarBernard KhooRobert HeuerMatthew GoldenDavid NoahGeraldine ButlerRichard CambierMadeleine MaderJason PrattAbbie BergDoug BelewDermot CrowleyAchint SrivastavaRyan RairighMichael BermanOlivia BishopJohn GisselquistLinda DuffyLiz SegerEoin de BurcaKevin PotterM Shane BordersDallas HockleyJason GerryNathan GouwensLauren ReayEric PrestemonCookies250Damian BradyAngela LivingstoneDavid FriedmanSarah SulanDiane HughesMichael CasnerLowell MeyerStephen TsoneffLorenz SchwarzWenJack SjogrenGeoff GoldenRobyn FraserPascal RuegerRandy SouzaJCClare HolbertonDiane TurnerTom ColemanMark PerryDhu WikMelEric HelmJake RobertsJonathan DanielsMichael FlahertyJarrod SchindlerCaro Fieldmichael bochnerNaomi WatsonDavid CushmanAlexanderGavin DoigSam FennTanner MortonAJ SchusterJennifer BushDavid StroudAmanda FurlottiAndrew BakerJules BaileyAndrew FairL.B. MorseBrian AmoebasBrett DouvilleJeffrey OlsonMatt BetzelMuellerNate from KalamazooMelanie StiversRichard TollerAlexander PolsonEarl LozadaJustin McElroyArjun SharmaJames JohnsonKevin MorrellColin Hodo

Något förträngt stiger plötsligt upp och skakar om i hettan. Med avstamp i Sigmund Freud och i fyra romaner sätter Lyra Ekström Lindbäck ljuset på sommarens omvälvande oro. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. Bonjour Tristesse och dubbelheten som smyger sig påSommarhuset. Några sysslolösa veckor under årets kulmen, indränkta i idyll och sentimentalitet. Tiden stannar. Det enda som hörs är humlesurr, hängmattans knakande svaj och tjuten av tärnor från viken. Man uppslukas av lättsamma fikastunder i syrenbersån med familjen, strandpromenader och solbad. Äntligen, föreställer man sig, ska man få vila från alla problem.Men oftast smyger sig andra stämningar snart på. Titeln på Françoise Sagans roman, ”Bonjour tristesse” från 1954, är svåröversatt. På engelska har den fått bli ”Hello sadness”. Kanske borde den kallas ”Goddag vemod” på svenska. När Lily Vallquists översättning utkom 1955 hette den först ”Ett moln på min himmel”, men idag ges den ut under originaltiteln. Franskans ”tristesse” motsvaras dock inte av svenskans tristess, utan betyder snarare svårmod eller sorg. Romanen skildrar sommarveckornas kluvenhet genom den 17-åriga Cécile. Hennes rumlare till pappa, ensamt ansvarig för hennes fostran sedan mamman dog, har hyrt ett hus vid Rivieran till dem och hans unga älskarinna. Ytligt sett är den korta berättelsen bräddfull av idyll. ”Nere på havsbottnen fick jag syn på en underbar, rosafärgad och blå snäcka”, minns Cécile; ”jag dök efter den och höll den sedan, ren och rundslipad, gömd i handen ända till lunchen.” Hon bär runt på den som en amulett, en skatt som består in i berättandets presens. ”Jag vet inte hur det kommer sig att jag inte har tappat den”, skriver hon, ”jag som annars brukar tappa allting. Den ligger i min hand idag, rosafärgad och ljum, och när jag ser på den har jag lust att gråta.”Vari består Céciles sorger? Hon sträcker ut sig i en av vilstolarna på terrassen under en himmel översållad av stjärnor, och lyssnar till cikadorna. Hon inleder en romans med den snälla unga mannen Cyril som hon har träffat på stranden. Hon avnjuter sin frukost – en apelsin och en kopp svart kaffe – på hustrappan medan solen stryker bort lakanens avtryck från hennes hud.Men i denna visuellt så njutbara roman finns en konstant dubbelhet. Namnet Cécile kommer från latinets ”caecus”, som betyder blind. Jag vet inte om Sagan valt det med avsikt, men om inte är slumpen lika talande. Cécile tycker själv att hon ser allt. När pappan bjuder hennes döda mors väninna Anne till sommarhuset avkodar hon knivskarpt deras diskreta känslospel. Till hennes och den unga älskarinnans stora förtvivlan inleder pappan och Anne snart en romans.Anne är en seriös person, och med henne följer seriösa saker som en förlovning med pappan och ordning i Céciles eftersatta studier. Sorglösheten som den tonåriga flickan dittills vältrat sig i är därmed hotad. Hon börjar konspirera tillsammans med den ratade älskarinnan för att bryta upp pappans och Annes relation.Istället för att bara glida med i livets skiftningar blir Cécile nu en manipulatör av rang. Insikten om hur påverkbara andra människors känsloliv är har dock ett pris. En kuslig själviakttagelse börjar snart ta form. ”För första gången i mitt liv tycktes detta 'jag' klyva sig”, konstaterar hon, ”och upptäckten av en dylik dubbelhet gjorde mig ytterligt förvånad.” Stolthet blandas med självförakt. Tillsammans med den sanddoftande hettan och de svalkande brisarna från havet uppstår ett nytt rum inom henne, som speglar den konstlade avskildhet de lever i vid sommarhuset.Sagan, som bara var 18 när ”Bonjour tristesse” publicerades, har en mästerlig förmåga att blanda samman det yttre och det inre landskapet, tills vackra utsikter blir till halvblinda självinsikter. Halvslummern i hettan får gradvis något inom Cécile att brista. Men hennes obehag inger mig en paradoxal lättnad under läsningen. Jag har alltid haft svårt för semestern, och Sagan tycks bekräfta att ledigheten inte alls behöver innebära en frid. Snarare kan en särskild typ av obehag växa fram under sommarveckorna, som påminner om Sigmund Freuds beskrivning av das Unheimliche. På svenska översätts das Unheimliche ofta till det kusliga, men det leder i min mening lite fel. Snarare än något skräckfilmsartat är det ohemlika eller ohemliga en upplevelse av något främmande inom det välbekanta och familjära. Det är något man har ansträngt sig för att dölja för sig själv. I Sagans roman uppstår känslan när Cécile upptäcker något omänskligt i sitt eget jag, en empatilöshet som kontrasterar mot hennes roll som vacker och sorglös flicka. Kanske är semestern i själva verket ohemlikhetens främsta högtid. När dagarna mjuknar i sömmarna och de rutinmässiga relationerna till närstående luckras upp kan bortträngda bottensediment stiga mot ytan. Att Anne är en väninna till Céciles döda mor är knappast en detalj i sammanhanget, även om det mest nämns i förbifarten. Vardagen i den stökiga våningen i Paris, dit Cécile och hennes pappa ska återvända efter sommaren, framstår som bräcklig och otillräcklig vid tanken på att den ordentliga Anne skulle kunna flytta in.Men Cécile triumferar i sina manipulationer och bryter upp deras relation. Triumfen surnar dock snabbt. När hon i slutet ställs inför den besegrade Annes ”förstörda ansikte” begriper Cécile något obehagligt. Hon har ”angripit en levande, kännande människa och inte ett väsen”. Anne har en gång varit barn, ”sedan ung flicka, sedan kvinna. Nu var hon fyrtio år, men hon var ensam”. Det är nog inte främst samvetet som skakar Cécile. Livets gång har blivit så konkret för henne att den framstår som avig och banal genom det åldrande kvinnoansiktets tårar. Tiden har inte stått stilla under hennes semester. Tvärtom, vilket berättandets tillbakablickande ständigt påminner läsaren om, har veckorna i sommarhuset tvingat Cécile att börja betrakta livet som en godtycklig samling av förflutna episoder. Även om man kan ta dem i sina egna händer kan man inte ändra dem i efterhand. Därför blir hon illa berörd av den vackra snäckan hon en gång fiskade upp från havsbottnen, vars släthet fortfarande känns likadan mot fingertopparna. Så kan tonårstidens första antydan om semesterns ohemlikhet se ut.  2. Alberte-trilogin och hemmet utanför hemmetVari består det välbekanta och det främmande? Är det bara en vanefråga? Eller finns det ett annat slags djup inom oss, som säger ”på den här platsen, med de här människorna hör jag hemma”? I ordet ”smultronställe” bor en sådan längtan efter en liten glänta på jorden där man rent godtyckligt känner sig hemma. Ett hörn av världen som är ens eget, ett hem utanför hemmet. Där det finns ”humlesurr, stilla fläktar genom lövverket, smultron som man kan nå utan att ändra ställning, någon som kommer och säger till kanske, att klockan är mycket, ropar hem en till en måltid i det fria, under träd”, som Cora Sandel skriver. Som hennes berättare Alberte letar vi efter känslan som gör oss ”på vippen att ropa att här var den plats där de skulle stanna, det ögonblick i tiden de skulle gripa.”I hela sitt liv har Alberte letat förgäves efter den känslan. Som tonåring vantrivs hon i det småborgerliga hemmet i Nordnorge, och senare, som ung kvinna, skapar hon en flyktig bohemtillvaro för sig i Paris. Men kanske består frihetskänslan hon upplever där bara i att ha sluppit ifrån pressen på att hitta sin plats. En frihet från, snarare än till, ett hem. För när Alberte får barn blir bristen tydlig: hon har inte fast mark under fötterna. Hon måste skaffa det, för hennes lilla son behöver det.Om man inte kan ge sina barn ett drömhem vill man åtminstone kunna ta dem till smultronställen på somrarna. Man vill ge dem grönska, stränder och vilda lekar i det fria, se fräknarna breda ut sig på stadsbleka kinder och benen fyllas av skrubbsår.Albertes son är klen och försvagad sedan de fattiga och frusna krigsåren i Paris. Om kvällen lägger hon örat mot hans bröstkorg och hör det lilla hjärtat banka alldeles för fort. Relationen till hans far, skulptören Sivert, är ansträngd, på väg att bli bitter. Men nu ska de på sommarferie under några veckor, tillsammans med några goda vänner i ett litet hus vid Bretagnekusten.Redan på tåget ut hör Alberte ett sus från för länge sedan. ”Det fyllde luften och var överallt, låg bakom och omkring alla andra ljud. Hon kunde inte göra klart för sig vad det var.” Men så stannar de på rälsen en stund. Och med ens ”var luften alldeles fylld av brus, en väldig, monoton sång på två toner. Den steg och sjönk, kom och gick som en andning utifrån rymden någonstans, förde henne många år bakåt i tiden.” Det är havet. Atlanten den här gången, och inte Ishavet som hon vuxit upp vid, men ändå. En livgivande fukt som får dragen att mjukna, ”som om en stramande mask föll av dem”.Vad släpper man fram när man kommer fram, kommer hem? Och varför kan det göra så ont att äntligen lyckas känna det? Alberte har ju kommit fram till ett smultronställe. Äntligen står hon i en slänt full av klöver och groblad som kittlar de nakna fotsulorna. Vännen bredvid gnolar en melodi som drar upp något obestämt ur minnet. Sandel skriver: ”En glimt av något som ligger så långt bakom att det är som en annan människas tillvaro, något man har hört om eller läst. En snabb liten tankekedja: Jag måste ha gått fel, när gick jag fel, var gick jag fel? Jag har kommit till galen plats.” Att komma hem och att inse att man är vilse kan vara samma sak. 1919, strax före sommarferien som skildras i sista delen av Sandels trilogi, skrevs Sigmund Freuds essä om det kusliga, ”Das Unheimliche”. Genom etymologin understryker Freud hur det ohemlika alltid ligger på lur inuti det hemlika: ”Heimlich är alltså ett ord som utvecklar sin betydelse mot ambivalens, tills det slutligen sammanfaller med sin motsats unheimlich.” Det ohemlika eller ohemliga är något som vi har hållit hemligt för oss själva som tränger fram som om det vore främmande. Att hitta sitt smultronställe, ett hem utanför hemmet, är alltså att skapa en perfekt spelplats för det man har förträngt. Ingenting särskilt behöver hända under sommarveckorna. Men det är en bedräglig illusion att vardagen kan sättas på paus. Eller kanske snarare, att en sådan paus inte skulle få några konsekvenser. I den somriga rofylldheten kan blandade känslor breda ut sig. Tillvarons garnnystan vidgas, och pustar av såväl tomhet som liv och verklighet kan slippa igenom.I Sverige registreras idag de flesta skilsmässor i oktober. Kanske är det först då som efterverkningarna från sommarveckorna har hunnit spelas ut. September är den näst vanligaste skilsmässomånaden. Många står liksom Alberte med bara fötter på en gräsmatta i juli och känner en havsbris och tänker: ja, nej, ja, nej, hur hamnade jag egentligen här?En natt smyger hon ut ur huset med sin vän Liesel. De sätter sig i slänten tillsammans, hopkrupna på en regnrock. För en gångs skull lyckas de verkligen prata: dela sin förtvivlan och sin ensamhet. När Alberte blickar tillbaka mot huset ser det annorlunda ut, ”overkligt och som svagt självlysande i skenet från den sneda månskäran.” Därinne sover hennes familj och deras vänner. ”Vilka är de allihop? Finns de egentligen? Är de mer levande än dockan Mimi som blundar så snart man lägger henne?”Ute i Bretagnenattens havsbrusande månljusluft finns det plats för ett främlingskap som Alberte annars försöker tränga undan. Kusliga som dockor blir hennes närmaste medmänniskor. ”Det är som om man satt och såg tillbaka på en tillvaro man lämnat”, tänker hon, ”en dörr som stängts för alltid.” Är det kanske i själva verket där och då den stängs? Det kommer att dröja år och hundratals sidor innan hon till sist lämnar Sivert.Men redan på tåget in till staden känner hon hur den vanliga avdomnade maktlösheten har ändrat karaktär. Bohemsällskapet förbereder sig på att stiga av, säger farväl till sin tillfälligt utvidgade semesterfamilj medan Paris välbekanta hustak och kupoler tornar upp sig utanför fönstret. Längst inne i sinnet har Alberte ”en känsla av att ingenting av det som händer är riktigt verkligt. […] Av att allt som samtliga säger och gör egentligen inte förhåller sig så.”Fast mark under fötterna kan se ut på olika sätt. Det kan bestå i att våga släppa fram sitt eget främlingskap: inför sitt liv, sin partner, till och med inför sina barn. Att hitta sitt smultronställe kan innebära mer än bara en stunds lugn och ro. I hemmet utanför hemmet kan skälvningar mellan det välbekanta och det fördolda uppstå, ibland genom något så enkelt och rent som en havsbris. 3. Det andra stället och verklighetens sanna naturBjuder man in en sommargäst kan det egna hemmet förvandlas till en semesterort. Är gästen dessutom konstnär eller författare hoppas man kanske att denna ska tillföra någon extra magi till platsen. I hundratals år har rika mecenater erbjudit gästhem åt olika konstutövare, särskilt under sommarveckorna. En av dem är den excentriska amerikanska salongsvärdinnan Mabel Dodge Luhan. 1917 flyttade hon till Taos i New Mexico, där hon så småningom kom att ingå sitt fjärde äktenskap med en man ur ursprungsbefolkningen och grunda en konstnärskoloni. Luhan skrev själv, men enbart memoarer. Hon var fascinerad av romanförfattares förmåga att förhöja livsnärvaron genom fantasin. ”När han skriver”, sa hon om D.H. Lawrence, ”är erfarenheten mer verklig för honom än när den ägde rum.” Luhan skickar brev efter brev till den engelska författaren för att uppmana honom att komma till hennes enorma, palatsliknande bostad i Taos. Genom hans blick föreställer hon sig att den latenta magin i omgivningarna ska göras rättvisa.Och när han kommer frigörs hon äntligen från ”den hemska känslan av futtighet”. Hon blir ”arg eller sårad eller förbluffad av hans oberäkneligt föränderliga sätt”, men aldrig uttråkad eller deprimerad. Men konstens omvandling av verkligheten stannar inte där. Hennes memoar över deras möte, ”Lorenzo in Taos” från 1932, har idag fått ett extra lager av fiktion. Rachel Cusks roman ”Andra stället” från 2021 är intimt baserad på Luhans återgivning av sina brev, samtal och upplevelser med Lawrence. I denna fantasi om en historisk människas förverkligade fantasi om att en författare ska förhöja hennes livsnärvaro med sin livliga fantasi finns, paradoxalt nog, en hel del längtan efter autenticitet. Cusks berättarjag M – som i Mabel – är bosatt i ett annat märkligt landskap. Tillsammans med sin andra make har hon slagit sig ner i ett isolerat träskmarksområde längs den engelska kusten. Det är kargt, blött och melankoliskt. Hon längtar efter konstnären L:s ögon på det – L som i Lawrence.”Vårt landskap”, skriver hon till honom i ett brev, ”är som en gåta som folk dras till men i slutändan helt missuppfattat. Det är fullt av ödslighet och tröst och mystik och det har ännu inte avslöjat sin hemlighet för någon.” Vad är det för hemlighet som ska avlockas landskapet? Och varför just genom konsten? Freuds begrepp om das Unheimliche syftar på känslan när något som borde ha förblivit dolt uppenbaras. Enligt Freud är det ohemlika mycket rikhaltigare i konsten än i verkligheten, eftersom konsten är undantagen realitetsprövningen. Önsketänkande och vidskeplighet kan alltså breda ut sig utan att behöva motsägas; vi vet ju att vi läser en saga.Den här oroväckande effekten kan förstärkas om författaren leker med verklighetspremisserna, så att vi inte riktigt vet vad ska tro. Freud ger exempel från den tyska romantiska författaren E.T.A. Hoffmann, som ”till en början inte låter oss veta om han tänker föra in oss i den reella världen eller i en av honom fritt vald fantasivärld.” Cusk gör samma sak i ”Andra stället”. Romanen inleds med att M påstår sig ha mött självaste djävulen på ett tåg.Det demoniska återkommer sedan i beskrivningarna av L:s blick, som M hoppas på så mycket från. Mycket riktigt får hon tillgång till ett annat perspektiv i hans sällskap, men det beskrivs som en ”fruktansvärd objektivitet”. Att se saker ”som de egentligen [är]” skapar ett främlingskap i hennes kärleksfulla vardagsliv med maken Tony och den vuxna dottern Justine. Cusk beskriver det som en sorts illojalitetskänslor: ”till och med där, mitt bland det jag älskade mest hade han förmågan att få mig att tvivla och blottlägga det i mig själv som annars var dolt”. Det ohemlika blir en ögonblicklig uppenbarelse om ett hemligt, kanske till och med hotfullt, hem. Mabel Dodge Luhan skriver att hon kände sig som D.H. Lawrences syster. Redan från den första stunden när de möts känner hon en fulländad kontakt, som dock förblir outgrundlig. Det låter nästan infantilt, som när spädbarnet föds in i en värld av bottenlösa och givna relationer. Konstnärens närvaro chockar henne tillbaka in i en varseblivning som varken kan sortera eller konstruera.För Cusks M är det den sköra känslan av mening och sammanhang i vardagen som står på spel. I mötet med L börjar hon frukta att allt hon har byggt upp ska rasa ihop, som det gjorde efter hennes första skilsmässa. Nu är hon plågsamt medveten om vad en sådan förstörelse kan kosta. Men suget efter konstnärgästens magiska närvaro släpper inte taget. M får till sist vad Mabel Dodge Luhan förgäves suktade efter: ett oblandat skönt sommarögonblick.En kväll går M och hennes dotter Justine ner för att bada i månljuset. De har glömt badkläderna, och ljuvheten får en anstrykning av tabu när de bestämmer sig för att bada nakna. Träffsäkert beskriver Cusk den särskilda kroppsliga obekvämhet som växer fram mellan vuxna barn och föräldrar, som är så underlig med tanke på relationens ursprungliga köttslighet. De lovar varandra att inte titta, och simmar sedan ”stillsamt genom vattnet som i månskenet såg ogenomskinligt och ljust ut, som mjölk” medan marelden glittrar över deras armar.I nästa stund märker de att någon iakttar dem. Det är L, såklart, som skyndar iväg över stigen för att måla vad han har sett. Efter hans död finner M en abstrakt tavla, där hon och Justine bara blivit till suddiga ljusfläckar i mörkret. Nakenheten är fångad och oskadliggjord på samma gång. Något som borde ha förblivit fördolt har framträtt, men bara nästan.Cusks roman lämnar Luhans verklighet för att istället döda sin konstnär och låta hans verk fullborda berättarens sommarvärld. Det är vackert, men det klingar lite falskt. I den riktiga historien tvingades Luhan leva vidare med insikten om att ”det inte finns ett enda stabilt element i universum, vare sig inom eller utanför min egen hjärna”. Lawrences semestervistelse tog slut, men ohemlikheten som hans närvaro hade öppnat för fortsatte att mala inom henne. Frågan är om det är Mabel eller M som har hittat hem i verkligheten.  4. Mot fyren och sommarens möjlighetSolen flödar in i huset. Den lyser klart ”på cricketträn, flanellbyxor, stråhattar, bläckhorn, färgkoppar, skalbaggar och kranier av småfåglar, och kom[mer] de långa, fransiga tångrankorna som [sitter] fastspikade på väggen att utdunsta en doft av salt och sjögräs – samma doft som f[i]nns i handdukarna, fulla av sand efter all badning”. Idyllen framstår som ett orubbligt faktum i inledningen av Virginia Woolfs roman ”Mot fyren”. Men vartenda bräddfullt ögonblick präglas samtidigt av en hotande frånvaro, en kommande tomhet.I centrum av sommartillvaron på den skotska ön Skye finns Mrs Ramsay, åttabarnsmor och familjens givna mittpunkt, värdinna för en handfull medbjudna gäster. Hon är den sortens åldrande kvinna som säger ”nu ska vi ha det trevligt” och menar det. När yngste sonen frågar om de kan segla ut till fyren imorgon muttrar fadern, den kylige filosofen, att det troligen inte blir vackert väder. Jo, insisterar Mrs Ramsay. Det blir säkert vackert väder.Mrs Ramsay genomskådar inte, hon insisterar inte på alltings komplexitet. Men hon är mycket väl medveten om trivselns avigsida. Inunder den gemytliga samvaron finns ett spöklikt fluidum. En kväll när hon serverar soppan känner hon sig för en stund som om hon står ”utanför strömvirveln; eller att en skugga hade fallit och frånvaron av färg kom henne att se tingen i deras rätta dager.” Rummet saknar plötsligt charm. Alla människor tycks avskurna från sina bordsgrannar. Det finns en underliggande ångest, som Heidegger efter Freud kallar unheimlich. För Heidegger är det ohemlika den föremålslösa uppenbarelsen av att den mänskliga tillvaron är godtycklig i relation till världen. Det ohemlika är ett främlingskap, en oförmåga att känna sig hemma i livet som ytterst påminner oss om att vi alla ska dö. Mrs Ramsay, som är baserad på Woolfs egen mamma, har tagit på sig att avvärja denna ångest från alla i sin omgivning. Hon är, kan man säga, det hemlikas arbeterska. Så fort hon försvinner iväg ”råkar de [andra] i ett slags upplösning”. Utan någon fientlighet begrundar hon männens sterilitet i detta avseende, de klarar inte av att få den mellanmänskliga samvaron att pulsera naturligt igen. ”Och hela mödan att smälta samman allting och få det att flyta, mödan att skapa, vilade på henne.”Att just sommarveckorna har valts för att rama in Mrs Ramsays förmågor är ingen slump. Ingenting annat, vare sig skola eller jobb, håller ju samman tillvaron då. Varje dag är en blank sida av förströelser. Det händer inte särskilt mycket annat i romanen. Man frestas att, som författaren Margaret Atwood gjorde när hon läste den som nittonåring, utbrista: Vad handlar den ens om? Några sommargäster överväger att segla ut till fyren, men vädret blir för dåligt och resan får skjutas upp. Men Atwood plockar upp romanen igen mer än fyra decennier senare, när hon är över sextio. ”Vid nitton hade jag aldrig känt någon som hade dött”, tänker hon då. ”Jag begrep ingenting om den sortens förlust – om söndersmulningen av de levda livens fysiska texturer”. För tiden går. Två somrar skildras i ”Mot fyren”, före och efter Första världskriget. Emellan dem finns ett eget kapitel som bara handlar om husets förfall. Vinddragen nafsar i tapeter, träet mörknar och spricker. Inom parentes får vi veta att Mrs Ramsay har dött plötsligt en natt, att äldsta sonen har fallit på slagfältet och äldsta dottern dukat under i barnsäng. Så dyker två gamla kvinnor från byn plötsligt upp med skurhinkar; de har fått i uppdrag att ställa i ordning huset inför sommaren igen, familjen med gäster är på väg tillbaka.”Så meningslöst det var, så kaotiskt”, tänker konstnären Lily, som var gäst hos Ramsays både då och nu. ”Mrs Ramsay är död, Andrew stupad, Prue död hon också – hur ofta hon upprepade det väckte det ingen känsla hos henne.” Lily stirrar ut genom fönstret och reflekterar stumt: ”Och vi samlas alla i ett hus som det här, en morgon som denna”. Som semesterläsning är ”Mot fyren” lika underbar som oroväckande. Mrs Ramsays livsverk och bortgång både belyser och förkastar frågan om det ”egentligen” finns någon mening med tillvaron. Hon har ingen särskild bildning och inte ens någon allmänt fängslande karisma. Hon är borgerlig, tänker en av gästerna, dominant och fåfäng, tänker en annan. Hennes förmåga att skapa en känsla av sammanhang består inte i någon intellektuell insikt – för att understryka detta ställs den gång på gång mot hennes mans, filosofiprofessorns, arbete. Men kanske är den en viktigare begåvning.Genomskådandets sanning är inte den enda. Som författaren och filosofen Iris Murdoch skriver bör en författare snarare likna den Buddhistiska läromästare ”som sa att han som ung trodde att berg var berg och floder var floder”, men ”efter många års studier avgjorde att berg inte var berg och floder inte var floder” och till slut när han var gammal och vis ”kom till insikt om att berg är berg och floder är floder.” Emot det ohemlikas skrämmande godtycke har Mrs Ramsay vävt en kokong av trivsel och gemenskap. Däri faller solskenet över frukostens kaffekoppar, filtar läggs ut på gräsmattan, man går på en tur till stranden. Så blir sommaren till sommar igen, och när hon reflekterar över den döda kvinnan är det som om Lily får ett bättre grepp om penseln i sin hand. ”Man måste, tänkte hon, medan hon betänksamt doppade penselspetsen, vara öppen för den vardagliga verkligheten, man måste helt enkelt känna att detta är en stol, detta är ett bord, och ändå: Det är ett under, det är extas.”Trots tidens obönhörliga gång och dödens slutliga upplösning har Mrs Ramsay varje dag insisterat på sommarens idyll. Hon har vågat tro på att det finns en poäng med alla dessa flyktiga ögonblick av skönhet och trivsel. Kanske borde vi liksom hon ändå värna om våra naiva drömmar om sommaren. Livsnärvaron Mrs Ramsay har skapat dröjer sig ju kvar, också efter hennes död. Att säga ”vilken trevlig dag vi ska ha, det blir säkert vackert väder” behöver inte vara korkat och ytligt. Inunder trivseln lurar visserligen det ohemlika. Men sommarhuset kan ändå vara sommarhuset. Lyra Ekström Lindbäckförfattare, filosof och kritikerLitteraturFrançoise Sagan: Bonjour tristesse. 1954. Lilly Vallquists svenska översättning utkom 1955 på Wahlström & Widstrand.Cora Sandel: Alberte-serien – Alberte og Jakob (1926), Alberte og friheten (1931) och Bare Alberte (1939). Böckerna utkom åren efter på svenska med olika översättare på Bonniers.Rachel Cusk: Second place. Faber & Faber, 2021. Översatt till svenska som Andra stället samma år av Niclas Hval och utgiven på Albert Bonniers förlag. Mabel Dodge Luhan: Lorenzo in Taos. Knopf, 1932.Virginia Woolfs: To the Lighthouse, 1927. På svenska som Mot fyren 1953, i översättning av Ingalisa Munck och Sonja Bergvall. Margareta Backgårds nyöversättning utkom på H:ström text & kultur 2019.Sigmund Freuds essä Das Unheimliche publicerades 1919 och finns i svensk översättning i band 11 av Freuds samlade verk, utgivet på Natur och kultur, 2007.Musik i programmet (kronologiskt)Låten i Insensatez komponerad av Antonio Carlos Jobim, portugisisk text av Vinicius De Moraes och engelsk text av Norman Gimbel i olika utföranden:1. Antonio Carlos Jobim (piano), 1963.João Gilberto (gitarr och sång) , 1961.Ben Street (kontrabas), Ethan Iverson (piano), Albert Heath (trummor), 2013.Nummer 1 igen.Astrud Gilberto (sång), 1965.

Songwriter Lori Lieberman wrote a poem about the impact Don McClean's song, "Empty Chairs" had on her. That poem became, "Killing Me Softly." Her co-writers were Norman Gimbel (lyricist) and Charles Fox (composer). They helped develop the poem into a full-fledged song. But years later, after their personal and professional relationship with Lori had gone sour, they attempted to re-write history, and claimed that the story of Lori writing the poem that became, "Killing Me Softly" was an "Urban Legend." In this episode of, "I'm All Over the Place" I sit down for an extensive conversation with Lori, whose version of "Killing Me Softly" pre-dates Roberta Flack's. We discuss her upbringing, her career, her relationship with Gimbel and Fox, and how she's doing today. Be sure to join the Patreon at http://www.patreon.com/darastarrtucker. Learn more about my music and how you can support this channel below: https://www.linktr.ee/daratuckerbSupport the show

Ne t'excuse pas de chanter. N'attends pas qu'on t'autorise à chanter.... Les phrases cultes de Bérengère résonnent avec mon propre cheminement en thérapie. J'ai l'impression de passer aux travaux pratiques. Je découvre le pouvoir du chant, je découvre que la musique soigne.Le chant des possibles, un podcast intime et polyphonique sur le pouvoir du chant et du groupe.Episode 4/9 : Ceci n'est pas une musicothérapie.Ce podcast a été réalisé dans le cadre du cours de chant de Bérengère Suarez-Pazos à l'école des possibles à Mains d'Oeuvres à Saint-Ouen (93) Egalement disponible sur deezer, spotify, podcast addict, apple podcast.CréditsPrise de son, réalisation et montage : Annabelle HubertMixage: Sylvain CartonConseil artistique : Marion BazileIllustration : Valentine BoidronProduction : La tête dans les étoilesMusiquesLe roi et l'oiseau (générique) - Wojciech Kilar interprété par SoleymaneJe voudrais dormir de Jeanne Cherhal, chanté par Elia accompagné à la guitare par ClémenceSway de Norman Gimbel et Pablo Bertran Ruiz, produit par David Foster, Humberto Gatica, chanté par Elia.Wild world, de Yusuf et Cat Stevens, produit par Paul Samwell-Smith, chanté par Elia accompagné au piano par AnnabelleDu bout des lèvres de Barbara, chanté par Valérie, accompagné au piano par ValérieNantes, de Barbara, produit par Monique Serf, chanté par Valérie, accompagné au piano par AnnabelleCe doute, composé et interprété par Bérengère Suarez Pasos sur un poème de Bertrand Suarez-PazosEverybody hurts, de Mickael Mills, Michael Stipe, Peter Buck, William Berry, produit par Scott Litt et R.E.M, chanté par Edwige, accompagné à la guitare par ChloéJumping Jack Flash de Keith Richards et Mick Jagger, chanté par Chloé, accompagné à la guitare par Chloé et Jérémie.

Frank Sinatra and Antonio Carlos Jobim – Bossa Nova. A magical collaboration. From the 1967 album, Francis Albert Sinatra & Antonio Carlos Jobim, here is The Girl from Ipanema. Music by Antonio Carlos Jobim, Portuguese lyrics by Vinicius de Moraes , English lyrics by Norman Gimbel. Arranged and conducted by Claus Ogerman. Credits: Theme music by Erik Blicker and Glenn Schloss Edited by Katie Cali Mixing and mastering by Amit Zangi Send comments to sinatramatters@gmail.com

La agrupación Fugees lanzó en 1996 su álbum “The score” con el cual se anotó un éxito mundial en las listas de Hip Hop con la canción “Killing me softly”. El tema musical del grupo Fugees en una nueva versión de la canción que alcanzó el número 1 de los listados de Rhythm and Blues y Soul en 1973, interpretada por la artista estadounidense Roberta Flack, quien la grabó bajo el título “Killing me softly with his song” (Matándome suavemente con su canción). Así la escuché yo… Aunque Roberta Flack logró el éxito con su versión y la puso en el panorama mundial, la canción original fue grabada por la artista estadounidense Lori Lieberman, quien la presentó en su álbum homónimo en 1972, composición de Charles Fox y Norman Gimbel, quienes la escribieron con el título “Killing me softly with his song”. A través de los años se han realizado diferentes versiones de esta canción como la grabada por la legendaria cantante cubana Omara Portuondo para el proyecto musical “Rhythms del mundo” del año 2006 con el título “Killing me softly”. Particularmente me gusta la versión que realizó el artista español de música flamenca conocido artísticamente como Pitingo, quien la grabó con el nombre “Killing me softly with his song”. ¿Y tú, conocías el origen de esta canción? Autores: Letra: Norman Gimbel & Música: Charles Fox (estadounidenses) - Versión al español Sigfredo Ariel (cubano) Killing me softly with his song - Fugees (1996) “The score” álbum (1996) Fugees miembros: Lauryn Hill, Pras, Wyclef Jean Lauryn Hill (nombre real Lauryn Noelle Hill, estadounidense) Wyclef Jean (nombre real Nelust Wyclef Jeanelle Jean, haitiano) Pras Michel (nombre real Prakazrel Samuel Michel, estadounidense) Killing me softly with his song - Roberta Flack (1973) “Killing me softly” álbum (1973) Roberta Flack (nombre real Roberta Cleopatra Flack, estadounidense) Killing me softly with his song - Lori Lieberman (1972) “Lori Lieberman” álbum (1972) Lori Lieberman (nombre real Lori Ann Lieberman, estadounidense) Killing me softly with his song - Pitingo (2008) “Soulería” álbum (2008) Pitingo (nombre real Antonio Manuel Álvarez Vélez, español) Killing me softly - Omara Portuondo (2006) “Rhythms del mundo - Cuba” álbum (2006) Omara Portuondo (nombre real Omara Portuondo Peláez, cubana) ___________________ “Así la escuché yo…” Temporada: 5 Episodio: 65 Sergio Productions Cali – Colombia

Eu sou Cristina George e esse é o nosso Podcast Na Boca do Mundo, que traz mais um episodio pra você, da série mulheres inspiradiras e desta vez a gente vai falar da canção Killing me Softly With His Song que é um sucesso mundial. Desta vez vamos abordar uma canção que inspirou varias regravações retratando cantoras que se inspiram em outras cantoras. A canção descreve a emoção de uma pessoa ao se identificar com uma música como se estivesse dizendo sobre a sua vida. A canção foi gravada pela primeira vez no começo de 1972 pela cantora americana Lori Lieberman que na época tinha 20 anos de idade quando saiu o seu o primeiro disco. Ela garante que a letra é baseada num poema dela anotado no guardanapo de um bar onde se apresentava o cantor Don Mclean. Isso aconteceu porque ela ficou encantada ao ouvir uma música chamada “Empty Chairs”. Lori disse que relatou essa experiência ao letrista Norman Gimbel e que dias depois recebeu a composição. Porém esta versão de como teria nascido da inspiração, é negada Tanto pelo letrista Norman Gimbel, quanto o pianista Charles Fox. A canção já foi gravada por Dezenas de artistas Porém a versão mais famosa e premiada é com a grande rainha da Soul Music Roberta Flack gravada por ela em 1973. O sucesso da Cantora se firmou, com a música “Killing Me Softly With His Song”, que permaneceu cinco semanas em primeiro lugar nas paradas da Billboard 100, e conquistou três Prêmios Grammy, incluindo a de Canção do Ano. A canção se tornou um dos grandes hits da música contemporânea. Uma outra regravação que fez muito sucesso , foi na voz de Laurin Hill do um grupo musical Fugees Siga o nosso podcast no Instagram @podcastnabocadomundo para saber das novidades --- Send in a voice message: https://anchor.fm/cristina-george/message

durée : 00:57:50 - « Killing me softly » (Charles Fox / Lori Lieberman / Norman Gimbel) (1971) - par : Laurent Valero - "Comme elle le raconte elle même, c'est en assistant à un concert du chanteur Don McLean, que Lori Lieberman fut saisie d'une forte émotion à l'écoute d'une chanson de ce chanteur. La chanson "Empty chairs" va susciter pour Lori l'écriture immédiate d'un poème qui va servir de trame" Laurent Valero - réalisé par : Antoine Courtin

Chronique Disney - le Podcast est honoré de profiter du concours de Nicolas Allard, grand spécialiste de Jules Verne à l'occasion de la sortie en librairie de son essai Les Mondes Extraordinaires de Jules Verne publié aux éditions Armand Colin.   Cet épisode se consacre ainsi à l'influence vernienne au sein de The Walt Disney Company qu'elle produise ses effets ou interactions au cinéma ou dans les parcs à thème. Pendant deux heures, Nathan reçoit donc Nicolas, Franck, Paul et Iliès pour partager leurs savoirs et connaissances sur le célèbre auteur du XXe siècle qui a tant inspiré Walt Disney et ses imagineers, que ce soit dans les films ou dans les Parcs Disney. La discussion se passe évidemment au Columbiad Gun Club, et tout le monde y est le bienvenu. Bonne écoute ! Information En raison de la pandémie de la COVID-19 et des mesures de confinement de la population, l'enregistrement de ce podcast n'a pu se faire dans les conditions habituelles. Malgré les efforts menés, des distorsions d'enregistrement des interlocuteurs peuvent donc, çà et là, se faire entendre. Crédits  Main Title (Captain Nemo's Theme) (20 000 Lieues Sous les Mers) - Artiste : Paul J. Smith © 1954 Walt Disney Records - Tous droits réservés.  Ashore at New Guinea (20 000 Lieues Sous les Mers) - Artiste : Paul J. Smith © 1954 Walt Disney Records - Tous droits réservés.   A Whale of a Tale (20 000 Lieues Sous les Mers) - Artistes : Kirk Douglas, Al Hoffman et Norman Gimbel © 1954 Walt Disney Records - Tous droits réservés.  Enjoy It ! (Les Enfants du Capitaine Grant) - Artistes : Maurice Chevalier, Hayley Mills, Richard M. Sherman et Robert B. Sherman © 1962 Walt Disney Records - Tous droits réservés.  Space Mountain - De la Terre à la Lune, Ride Score (Space Mountain - De la Terre à la Lune) - Artiste : Steve Bramson © 1995 The Walt Disney Company - Tous droits réservés.  Publicité pour Space Mountain - De la Terre à la Lune (Disneyland Paris) © 1995 The Walt Disney Company - Tous droits réservés.  Edge of Tomorrowland (À la Poursuite de Demain) - Artiste : Michael Giacchino © 2015 Walt Disney Records - Tous droits réservés. 

Get more at podsematary.com! Read our afterthoughts for this episode at https://twitter.com/PodSematary/status/1424538982130487296 CW: Suicide, Overdose, Homophobia It's Friday the 13th on Pod Sematary! Chris & Kelsey shave their heads, apply a very stylish smoky eye, and just go ham with a machete on a corpse. And all with a kickass 90s soundtrack. The Classic Film: Friday the 13th: The Final Chapter (1984) "After being mortally wounded and taken to the morgue, murderer Jason Voorhees spontaneously revives and embarks on a killing spree as he makes his way back to his home at Camp Crystal Lake” (IMDb.com). Well, this is it. He finally bites it. While it absolutely isn't the last we'll see of Jason, The Final Chapter is the end of the Friday the 13th franchise as we know it. It's pretty much all downhill from here. The Modern Film: Fear Street: Part One - 1994 (2021) "A circle of teenage friends accidentally encounter the ancient evil responsible for a series of brutal murders that have plagued their town for over 300 years. Welcome to Shadyside” (IMDb.com). Part One of Netflix's and R.L. Stine's Fear Street Trilogy sets things off with a bang in a teen horror that was better than we thought it was going to be, despite its perhaps overly effusive celebration of the 90s—a decade that, we must stress, we love very much. Audio Sources: "Back in Black" written by Brian Johnson, et al., and performed by AC/DC "Closer" written by Trent Reznor and performed by Nine Inch Nails "Creep" written by Radiohead, et al., and performed by Radiohead "Crystal Lake Memories: The Complete History of Friday the 13th" produced by 1428 Films, et al. "Damn I Wish I Was Your Lover" written and performed by Sophie B. Hawkins "The Day I Tried To Live" written by Chris Cornell and performed by Soundgarden "Fear Street: Part One - 1994" produced by Chernin Entertainment "Firestarter" written by Liam Howlett, et al., and performed by the Prodigy "The Fox and the Hound" produced by Walt Disney Animation Studios & Walt Disney Productions "Friday the 13th: The Final Chapter" produced by Paramount Pictures, et al. "Gz and Hustlas" written by Calvin Broadus, Jr., et al., and performed by Snoop Dogg featuring Nancy Fletcher "Hey" written by Frank Black and performed by the Pixies "Insane in the Brain" written by Louis Freese, et al., and performed by Cypress Hill "Killing Me Softly with His Song" written by Charles Fox (composer) & Norman Gimbel (lyrics) and performed by Roberta Flack "Love is a Lie (Friday the 13th: The Final Chapter Version)" written by Cal Swan and performed by Lion "Machinehead" written by Gavin Rossdale and performed by Bush "More Human than Human" written by Rob Zombie, et al., and performed by White Zombie "Only Happy When It Rains" written and performed by Garbage "Pet Sematary" written by Dee Dee Ramone & Daniel Rey and performed by The Ramones "Sweet Jane" written by Lou Reed and performed by the Cowboy Junkies "Your Woman" written by Jyoti Mishra, et al., and performed by White Town

Stroll Down Penny LaneEpisode 5 Yesterday – and the song that got awaySongsYesterday, Lennon and McCartney; performed by Joe Anastasi and Mike Sugar.What's My Line Opening Theme Song - 1968, performed by Mike SugarRabbit Hole Interstitial Music – Live and Let Die Melody, Paul McCartney; arranged and performed by Mike SugarTwilight Zone Opening Theme, Marius Constant; 1962; performed by Mike SugarFandanguillo, Federico Moreno Torroba; performed by Mike SugarChances Are, Robert Allen and Al Stillman; performed by Joe Anastasi and Mike SugarRabbit Hole Interstitial Music – Eleanor Rigby Melody, Lennon and McCartney; arranged and performed by Mike SugarThe Girl from Ipanema, Antônio Carlos Jobim; Portuguese lyrics by Vinícius de Moraes; English lyrics by Norman Gimbel.Help! Lennon and McCartney; performed by performed by Joe Anastasi and Mike SugarFields of Gold, Gordon Sumner and Dusan Bogdanovic; performed by Joe Anastasi and Mike SugarThe End, Lennon and McCartney; performed by Stroll Down Penny Lane (Joe Anastasi, Mike Sugar, Winter, Mark Abbott, Matt Twain)SourcesPlayboy interview; Paul McCartney; 1984Recording the Beatles; Kevin Ryan and Brian Kehew; Curvebender; 2006.Beatlesongs; William J. Dowling; Simon & Shuster, New York, 1989.Here, There and Everywhere, Geoff Emerick and Howard Massey; Gotham Books; New York; 2006Paul McCartney, Many Years from Now; Barry Miles; Secker &Warburg; 1997McCartney, Christopher Sandford; Carroll and Graf Publishers; 2006Paul McCartney, the Life, Philip Norman; Little Brown and Company; 2016Songwriting Secrets of the Beatles, Dominic Pedler; Omnibus Press; 2003The Beatles; Hunter Davis; McGraw-Hill; 1968The Complete Beatles Recording Sessions; Mark Lewisohn; Hamlyn (a division of the Octopus Publishing Group); 1988All You Need Is Ears, George Martin, with Jeremy Hornsby; St. Martin's Griffin; 1979This is Your Brain on Music, The Science of a Human Obsession; Daniel J. Levitin; Plume; 2007“MOJO COLLECTIONS;” interview of Paul McCartneyevacassidy.orgThe Beatles Anthology; Chronicle Books, 2000Everything You Ever Wanted To Know About The Rosetta Stone; The British MuseumMcCartney: Yesterday and Today, Ray Coleman; Boxtree, 1996.The Beatles as Musicians. The Quarry Men Through Rubber Soul, Walter Everett; Oxford University Press; 2001.A Hard Day's Write - The Stories Behind Every Beatles' Song, Steve Turner; Carbon, 1994.In Search of the Sources of ‘I Saw Her Standing There' and ‘Yesterday,' Ian Hammond; Journal on Media Culture; Old Sweet Songs; http://www.icce.rug.nl/~soundscapes/VOLUME05/Oldsweetsongs.shtmlPaul McCartney in Casual Conversation with Jarvis Cocker at LIPA; August 15, 2018

Stroll Down Penny Lane Episode 5 Yesterday – and the song that got away Songs Yesterday, Lennon and McCartney; performed by Joe Anastasi and Mike Sugar. What’s My Line Opening Theme Song - 1968, performed by Mike Sugar Rabbit Hole Interstitial Music – Live and Let Die Melody, Paul McCartney; arranged and performed by Mike Sugar Twilight Zone Opening Theme, Marius Constant; 1962; performed by Mike Sugar Fandanguillo, Federico Moreno Torroba; performed by Mike Sugar Chances Are, Robert Allen and Al Stillman; performed by Joe Anastasi and Mike Sugar Rabbit Hole Interstitial Music – Eleanor Rigby Melody, Lennon and McCartney; arranged and performed by Mike Sugar The Girl from Ipanema, Antônio Carlos Jobim; Portuguese lyrics by Vinícius de Moraes; English lyrics by Norman Gimbel. Help! Lennon and McCartney; performed by performed by Joe Anastasi and Mike Sugar Fields of Gold, Gordon Sumner and Dusan Bogdanovic; performed by Joe Anastasi and Mike Sugar The End, Lennon and McCartney; performed by Stroll Down Penny Lane (Joe Anastasi, Mike Sugar, Winter, Mark Abbott, Matt Twain) Sources Playboy interview; Paul McCartney; 1984 Recording the Beatles; Kevin Ryan and Brian Kehew; Curvebender; 2006. Beatlesongs; William J. Dowling; Simon & Shuster, New York, 1989. Here, There and Everywhere, Geoff Emerick and Howard Massey; Gotham Books; New York; 2006 Paul McCartney, Many Years from Now; Barry Miles; Secker &Warburg; 1997 McCartney, Christopher Sandford; Carroll and Graf Publishers; 2006 Paul McCartney, the Life, Philip Norman; Little Brown and Company; 2016 Songwriting Secrets of the Beatles, Dominic Pedler; Omnibus Press; 2003 The Beatles; Hunter Davis; McGraw-Hill; 1968 The Complete Beatles Recording Sessions; Mark Lewisohn; Hamlyn (a division of the Octopus Publishing Group); 1988 All You Need Is Ears, George Martin, with Jeremy Hornsby; St. Martin's Griffin; 1979 This is Your Brain on Music, The Science of a Human Obsession; Daniel J. Levitin; Plume; 2007 “MOJO COLLECTIONS;” interview of Paul McCartney evacassidy.org The Beatles Anthology; Chronicle Books, 2000 Everything You Ever Wanted To Know About The Rosetta Stone; The British Museum McCartney: Yesterday and Today, Ray Coleman; Boxtree, 1996. The Beatles as Musicians. The Quarry Men Through Rubber Soul, Walter Everett; Oxford University Press; 2001. A Hard Day's Write - The Stories Behind Every Beatles' Song, Steve Turner; Carbon, 1994. In Search of the Sources of ‘I Saw Her Standing There’ and ‘Yesterday,’ Ian Hammond; Journal on Media Culture; Old Sweet Songs; http://www.icce.rug.nl/~soundscapes/VOLUME05/Oldsweetsongs.shtml Paul McCartney in Casual Conversation with Jarvis Cocker at LIPA; August 15, 2018

Episode 5 Yesterday – and the song that got awaySongsYesterday, Lennon and McCartney; performed by Joe Anastasi and Mike Sugar.What's My Line Opening Theme Song - 1968, performed by Mike SugarRabbit Hole Interstitial Music – Live and Let Die Melody, Paul McCartney; arranged and performed by Mike SugarTwilight Zone Opening Theme, Marius Constant; 1962; performed by Mike SugarFandanguillo, Federico Moreno Torroba; performed by Mike SugarChances Are, Robert Allen and Al Stillman; performed by Joe Anastasi and Mike SugarRabbit Hole Interstitial Music – Eleanor Rigby Melody, Lennon and McCartney; arranged and performed by Mike SugarThe Girl from Ipanema, Antônio Carlos Jobim; Portuguese lyrics by Vinícius de Moraes; English lyrics by Norman Gimbel.Help! Lennon and McCartney; performed by performed by Joe Anastasi and Mike SugarFields of Gold, Gordon Sumner and Dusan Bogdanovic; performed by Joe Anastasi and Mike SugarThe End, Lennon and McCartney; performed by Stroll Down Penny Lane (Joe Anastasi, Mike Sugar, Winter, Mark Abbott, Matt Twain)SourcesPlayboy interview; Paul McCartney; 1984Recording the Beatles; Kevin Ryan and Brian Kehew; Curvebender; 2006.Beatlesongs; William J. Dowling; Simon & Shuster, New York, 1989.Here, There and Everywhere, Geoff Emerick and Howard Massey; Gotham Books; New York; 2006Paul McCartney, Many Years from Now; Barry Miles; Secker &Warburg; 1997McCartney, Christopher Sandford; Carroll and Graf Publishers; 2006Paul McCartney, the Life, Philip Norman; Little Brown and Company; 2016Songwriting Secrets of the Beatles, Dominic Pedler; Omnibus Press; 2003The Beatles; Hunter Davis; McGraw-Hill; 1968The Complete Beatles Recording Sessions; Mark Lewisohn; Hamlyn (a division of the Octopus Publishing Group); 1988All You Need Is Ears, George Martin, with Jeremy Hornsby; St. Martin's Griffin; 1979This is Your Brain on Music, The Science of a Human Obsession; Daniel J. Levitin; Plume; 2007“MOJO COLLECTIONS;” interview of Paul McCartneyevacassidy.orgThe Beatles Anthology; Chronicle Books, 2000Everything You Ever Wanted To Know About The Rosetta Stone; The British MuseumMcCartney: Yesterday and Today, Ray Coleman; Boxtree, 1996.The Beatles as Musicians. The Quarry Men Through Rubber Soul, Walter Everett; Oxford University Press; 2001.A Hard Day's Write - The Stories Behind Every Beatles' Song, Steve Turner; Carbon, 1994.In Search of the Sources of ‘I Saw Her Standing There' and ‘Yesterday,' Ian Hammond; Journal on Media Culture; Old Sweet Songs; http://www.icce.rug.nl/~soundscapes/VOLUME05/Oldsweetsongs.shtmlPaul McCartney in Casual Conversation with Jarvis Cocker at LIPA; August 15, 2018

Stroll Down Penny Lane Episode 5 Yesterday – and the song that got away Songs Yesterday, Lennon and McCartney; performed by Joe Anastasi and Mike Sugar. What’s My Line Opening Theme Song - 1968, performed by Mike Sugar Rabbit Hole Interstitial Music – Live and Let Die Melody, Paul McCartney; arranged and performed by Mike Sugar Twilight Zone Opening Theme, Marius Constant; 1962; performed by Mike Sugar Fandanguillo, Federico Moreno Torroba; performed by Mike Sugar Chances Are, Robert Allen and Al Stillman; performed by Joe Anastasi and Mike Sugar Rabbit Hole Interstitial Music – Eleanor Rigby Melody, Lennon and McCartney; arranged and performed by Mike Sugar The Girl from Ipanema, Antônio Carlos Jobim; Portuguese lyrics by Vinícius de Moraes; English lyrics by Norman Gimbel. Help! Lennon and McCartney; performed by performed by Joe Anastasi and Mike Sugar Fields of Gold, Gordon Sumner and Dusan Bogdanovic; performed by Joe Anastasi and Mike Sugar The End, Lennon and McCartney; performed by Stroll Down Penny Lane (Joe Anastasi, Mike Sugar, Winter, Mark Abbott, Matt Twain) Sources Playboy interview; Paul McCartney; 1984 Recording the Beatles; Kevin Ryan and Brian Kehew; Curvebender; 2006. Beatlesongs; William J. Dowling; Simon & Shuster, New York, 1989. Here, There and Everywhere, Geoff Emerick and Howard Massey; Gotham Books; New York; 2006 Paul McCartney, Many Years from Now; Barry Miles; Secker &Warburg; 1997 McCartney, Christopher Sandford; Carroll and Graf Publishers; 2006 Paul McCartney, the Life, Philip Norman; Little Brown and Company; 2016 Songwriting Secrets of the Beatles, Dominic Pedler; Omnibus Press; 2003 The Beatles; Hunter Davis; McGraw-Hill; 1968 The Complete Beatles Recording Sessions; Mark Lewisohn; Hamlyn (a division of the Octopus Publishing Group); 1988 All You Need Is Ears, George Martin, with Jeremy Hornsby; St. Martin's Griffin; 1979 This is Your Brain on Music, The Science of a Human Obsession; Daniel J. Levitin; Plume; 2007 “MOJO COLLECTIONS;” interview of Paul McCartney evacassidy.org The Beatles Anthology; Chronicle Books, 2000 Everything You Ever Wanted To Know About The Rosetta Stone; The British Museum McCartney: Yesterday and Today, Ray Coleman; Boxtree, 1996. The Beatles as Musicians. The Quarry Men Through Rubber Soul, Walter Everett; Oxford University Press; 2001. A Hard Day's Write - The Stories Behind Every Beatles' Song, Steve Turner; Carbon, 1994. In Search of the Sources of ‘I Saw Her Standing There’ and ‘Yesterday,’ Ian Hammond; Journal on Media Culture; Old Sweet Songs; http://www.icce.rug.nl/~soundscapes/VOLUME05/Oldsweetsongs.shtml Paul McCartney in Casual Conversation with Jarvis Cocker at LIPA; August 15, 2018

Avenida festeggia la primavera, Elis Regina e tutta la poesia della musica popolare brasiliana, nella Giornata Mondiale della Poesia. Playlist: 1. Primavera (vai chuva - Cassiano/S, Rochael), Tim Maia ao vivo, 1992 2. Chovendo na Roseira (Tom Jobim), Elis Regina, Elis e Tom, 1974 3. Meu veneno (M. Nascimento/Ferreira Gullar), Milton Nascimento, Angelus, 1993 4. Summer samba (So nice - Marcos e Paulo Sérgio Valle - english version Norman Gimbel), Leila Maria, Off Key, 2006 5. A terceira margem do rio (M. Nascimento/Caetano Veloso), Caetano Veloso, Circulado, 1992 6. Vai a serpente D. Lancellotti/Bruno Di Lullo), Domenico Lancellotti, singolo marzo 2021 anticipando l'album RAIO 7. Aguas de março (Tom Jobim), Joao Gilberto, album branco, 1974 8. Casa no campo (Tavito/Zé Rodrix), Elis Regina, Elis, 1972

Avenida festeggia la primavera, Elis Regina e tutta la poesia della musica popolare brasiliana, nella Giornata Mondiale della Poesia. Playlist: 1. Primavera (vai chuva - Cassiano/S, Rochael), Tim Maia ao vivo, 1992 2. Chovendo na Roseira (Tom Jobim), Elis Regina, Elis e Tom, 1974 3. Meu veneno (M. Nascimento/Ferreira Gullar), Milton Nascimento, Angelus, 1993 4. Summer samba (So nice - Marcos e Paulo Sérgio Valle - english version Norman Gimbel), Leila Maria, Off Key, 2006 5. A terceira margem do rio (M. Nascimento/Caetano Veloso), Caetano Veloso, Circulado, 1992 6. Vai a serpente D. Lancellotti/Bruno Di Lullo), Domenico Lancellotti, singolo marzo 2021 anticipando l'album RAIO 7. Aguas de março (Tom Jobim), Joao Gilberto, album branco, 1974 8. Casa no campo (Tavito/Zé Rodrix), Elis Regina, Elis, 1972

E dai, ragazzo, portala fuori La clip è "The girl from Ipanema" in versione maschile cantata da Ella Fitzgerald dal vivo a Budapest nel 1970 (autori Vinicius De Moraes-Antonio Carlos Jobim-testo in inglese di Norman Gimbel-etichetta Pablo-1999 all right reserved). Il video si trova sul canale YouTube Ella Fitzgerald all rights reserved

From November 2010: Emmy Award-winning and Grammy Award-winning composer Charles Fox tells Ed the backstory of how the theme song for The Love Boat came together, and why a really good theme song is like an old friend who immediately puts us in the mood to watch our favorite show. Charles' memoir, Killing Me Softly: My Life in Music, not only discusses his collaborations with such artists as Roberta Flack, Paul Williams, Norman Gimbel, Barry Manilow, Jim Croce, Lena Horne and Fred Astaire, but also pays tribute to the teacher who continues to influence him, the great French composer and conductor Nadia Boulanger. Want to advertise/sponsor our show? TV Confidential has partnered with AdvertiseCast to handle advertising/sponsorship requests for the podcast edition of our program. They’re great to work with and will help you advertise on our show. Please email sales@advertisecast.com or click the link below to get started: https://www.advertisecast.com/TVConfidentialAradiotalkshowabout Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

On this episode Kaiti and Phil dive into discussion about the first major movie release on HBO Max, Wonder Woman 1984. They point out their pros and cons to the accuracies and intricacies to the story and CGI execution. There is no quiz but plenty of fun movie news to start out the episode! Hope you enjoy this wonderful episode of Muggle with a Mic!  Intro Music: Take a Chance Kevin MacLeod (incompetech.com) Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0 License http://creativecommons.org/licenses/by/3.0  Wonder Woman Theme, Charles Fox, Norman Gimbel, SME, WMG (on behalf of WaterTower Music); BMI - Broadcast Music Inc., UMPI, LatinAutorPerf, UNIAO BRASILEIRA DE EDITORAS DE MUSICA - UBEM, Warner Chappell, UMPG Publishing, LatinAutor - UMPG, and 3 Music Rights Societies, 1976. --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app Support this podcast: https://anchor.fm/mugglewithamic/support

durée : 00:58:22 - " Le récit de Cassard " (Michel Legrand / Jacques Demy) ou " Watch What Happens " (Michel Legrand / Norman Gimbel) (1964) - par : Laurent Valero - "L'inoubliable Récit de Cassard écrit par Michel Legrand et Jacques Demy pour "Les Parapluies de Cherbourg" est aussitôt devenu un standard international connu dans sa version anglo-saxonne sous le nom de "Watch What Happens"..." Laurent Valero - réalisé par : Patrick Lérisset

durée : 00:58:22 - " Le récit de Cassard " (Michel Legrand / Jacques Demy) ou " Watch What Happens " (Michel Legrand / Norman Gimbel) (1964) - par : Laurent Valero - "L'inoubliable Récit de Cassard écrit par Michel Legrand et Jacques Demy pour "Les Parapluies de Cherbourg" est aussitôt devenu un standard international connu dans sa version anglo-saxonne sous le nom de "Watch What Happens"..." Laurent Valero - réalisé par : Patrick Lérisset

458 - Charles Fox Charles Fox is featured on The Paul Leslie Hour. The legendary composer Charles Fox is an inductee of the Songwriters Hall of Fame. He wrote the music for such songs as “I”ve Got a Name” recorded by Jim Croce, “Killing Me Softly” recorded by Roberta Flack, “Ready to Take a Chance Again” by Barry Manilow and many more. He's written with some of the greatest lyricists, from Norman Gimbel to Paul Williams. This interview, recorded for the radio, was conducted shortly after the publication of his autobiography "Killing Me Softly: My Life in Music." It was an honor to speak with one of the greatest composers in American music! The Paul Leslie Hour is a talk show dedicated to “Helping People Tell Their Stories.” Some of the most iconic people of all time drop in to chat. Frequent topics include Arts, Entertainment and Culture.

On Episode 2 of NOTES BETWEEN SESSIONS WITH MARY EDWARDS, singer/songwriter Lori Lieberman speaks quite candidly of her relationship with the team of Charles Fox and Norman Gimbel—creators of themes such as Barbarella, Goodbye Columbus, Love, American Style, Happy Days, Laverne & Shirley, Angie and Wonder Woman—who at once chaperoned her into the wider musical realm with “Killing Me Softly,” on which they collaborated. They were also the key figures in her decades-long struggle to reclaim rightful origin to a song delivered with as equal authenticity by Roberta Flack, Lauryn Hill and the Fugees, and of course, Lieberman herself. We had a good old fashioned phone conversation from her home in LA to my studio in NY, where we shared laughs, tears and truths about the song that at one time symbolically kept her hiding in plain sight, but now sets her free. --- Support this podcast: https://anchor.fm/mary-edwards7/support

It's time for some feel-good movies on Movie Magic! Credits:  1. Movie Magic Opening Theme Produced, Composed & Performed by Corey Gomez. 2. Finale: I Will Follow Him. Performed by Delores & Sisters. Written by Arthur Altman, Norman Gimbel, Jacques Plante, JW Stole, Del Roma. From Sister Act Soundtrack. Label: Hollywood Records. 3. Forrest Gump Theme. Written by Alan Silvestri From Forrest Gump Soundtrack. Label: Paramount, Epic Soundtrax. 4. I Have a Dream. Performed by Amanda Seyfried, Rachel McDowall, Ashley Lilley. Written by Benny Anderson and Bjorn Ulvaeus. From the Mama Mia Soundtrack Label: Decca Polydor. 5. God Only Knows. Performed by The Beach Boys. Written by Brian Wilson & Tony Asher. Produced by Brian WilsonLabel: Capitol.

La série Wonder Woman débarque à la télévision américaine le 7 novembre 1975 sur le réseau d'ABC. C'est l'histoire d'une Amazone venue d'une île lointaine au cœur des Bermudes, d'une île interdite aux hommes et ou les femmes sont immortelles, avec pouvoirs surhumains. Un jour, un soldat américain échoue par accident sur cette île et Wonder Woman est alors chargée de le ramener vers les Etats-Unis. Elle y restera pour lui prêter main forte dans la lutte contre les nazis. Pour le générique de cette série la production va engager deux compositeurs, Charles Fox et Norman Gimbel, ensemble ils vont composer pas moins de 150 chansons et génériques durant leurs carrières. Dans cette chronique, Charles Fox nous raconte un grand moment de solitude face aux patrons d'ABC...

Mot d'ouverture et tour de table avec les chroniqueurs et chroniqueuses; Entrevue avec Roberto Blondin, le maire de Val d'Espoir : Fred la marmotte; La une des quotidiens avec Karima Brikh; Chronique agroalimentaire avec Lionel Levac; Actualité française avec Jean-François Kahn; Entrevue avec le Dr Julien : Les alternatives au Ritalin; Chronique de Michel Nadeau : Téo Taxi, ce n’est pas fini; Actualité au Québec avec Isabelle Porter; Musique avec Claude Saucier : Hommage au parolier américain Norman Gimbel; Entrevue avec Raymond St-Pierre : Son regard sur le monde à l'aube de la retraite; Gastronomie avec Philippe Mollé : Comment choisir son huile d'olive?; Technologies avec Stéphane Garneau : Portrait numérique éclair des foyers québécois; Cinéma avec Michel Coulombe :Capharnaüm; Une colonie et Miss Bala; Cinéma plus avec Michel Coulombe : Fanny et Alexandre, du cinéma à la scène; Entrevue avec Pierre Vercheval : Le 53e Super Bowl; Entrevue avec Stéphane Garneau : Survivre au 21e siècle; Regard sur l'

Pictured: Nancy Roman Matthew Bannister on Nancy Roman, the American space agency NASA's first Chief Astronomer. She was known as the mother of the Hubble Telescope. Ralph Koltai, the influential theatre set designer who worked on more than 250 productions. Julia Grant, the transgender activist who allowed her transition from male to female to be filmed by the BBC. Jin Yong, the Chinese writer whose martial arts adventures sold 100 million copies. And Norman Gimbel, the prolific lyricist who wrote the words for "The Girl From Ipanema" and "Killing Me Softly With His Song". Interviewed guest: Kimberly Kowal Arcand Interviewed guest: Dr Stuart Clark Interviewed guest: Michael Quinn Interviewed guest: Professor Pamela Howard OBE Interviewed guest: Gary Roberts Interviewed guest: David Pearson Interviewed guest: Anna Holmwood Producer: Neil George Archive clips from: Nancy Roman the Mother of Hubble, NASA 12/06/2017; Horizon: The Sharpest Show of the Universe, BBC Two 09/04/1990; Desert Island Discs, Radio 4 23/08/1998; Inside Story: George, BBC Two 25/06/1979; A Change of Sex: Julia Gets Her Man, BBC Two 10/08/1999; Books Abroad, Radio 3 31/08/1996; The Legend of the Condor Heroes episode 11, iQIYI Motion Pictures 2017.

Dedicamos enteramente este episodio a Nancy Wilson, una de las grandes cantantes del la segunda mitad del siglo XX, que falleció el 18 de Diciembre de 2018. Menos celebrada que otras cantantes de su tiempo, cantó aquello que le apeteció, sin complejos ni fronteras que la limitasen. Sofisticada, atractiva y elegante como pocas, estuvo en activo más de medio siglo. Repasamos algunos de sus discos de la década de 1960. Cerramos el programa con un recuerdo al letrista Norman Gimbel, en la voz de Nancy Wilson, que dejó este mundo sólo un día después. Escucharemos: Night Mist; The More I See You; All of You; Teach Me Tonight; This Time the Dream's on Me; Guess who I Saw Today; What a Little Moonlight Can Do; Something Happens to Me; Call it Stormy Monday; The Things We Did Last Summer; The Nearness of You; Save Your Love for Me; Happy Talk; One Note Samba; The Good Life; What Kind of Fool Am I?; Call Me; Goin' Out of My Head; Midnight Sun; When the Sun Comes Out; Watch What Happens.

PART ONE Scott and Paul have some fun talking about artists who look just like they sound - and those who don't! PART TWO - 11:23 mark The guys talk about their Patreon page, Billy Edd Wheeler's new book, and how five lucky listeners can score a free signed copy for themselves. PART THREE - 18:00 mark Scott and Paul's in-depth conversation with Nashville Songwriters Hall of Famer Billy Edd Wheeler Scott & Paul chat with the Yale-educated "hillbilly poet" about how Pat Boone covering his song gave him a crash course in music business shenanigans; why he wishes Richie Havens hadn't covered "High Flyin' Bird" at Woodstock; the reason legendary songwriter Norman Gimbel said he'd never make any money; the advice Jerry Leiber gave him about how to write lyrics; why he felt like a "man without a country" while appealing to both commercial country audiences and playing at the Newport Folk Festival; the time he picked up the phone to discover Elvis on the other end of the line; and a big revelation about which "Jackson" the iconic song actually refers to. Billy Edd Wheeler’s early chart successes were collaborations with the legendary songwriting team of Jerry Leiber and Mike Stoller, who worked with Wheeler more than they did any other outside writer. The team of Leiber & Stoller & Wheeler’s first significant hit came with The Kingston Trio’s Top 10 pop recording of “The Reverend Mr. Black” in 1963. The trio then found success on the country charts that same year, scoring a Top 10 hit with Hank Snow’s version of “The Woman Who Loved the Man Who Robbed the Bank at Santa Fe And Got Away.” Wheeler is best known for writing “Jackson,” a major hit for Johnny Cash and June Carter in 1967, and “Blistered,” which was a Top 5 hit for Cash shortly after. Other artists who reached the Top 20 with Wheeler’s compositions include Hank Williams, Jr., Johnny Duncan, Jerry Reed, Elvis Presley, and Kenny Rogers, who took “Coward of the County” to #1 on the country chart, and #3 on the pop rankings. Additionally, Wheeler’s songs have been recorded by Judy Collins, Jim Croce, Richie Havens, Bobby Darin, Neil Young, Gram Parsons, Jefferson Airplane, Jerry Lee Lewis, Flatt & Scruggs, Conway Twitty & Loretta Lynn, Nancy Sinatra & Lee Hazlewood, Merle Haggard, Glen Campbell, John Denver, Jimmy Buffett, Wanda Jackson, Chet Atkins, George Strait, Warren Haynes, and others. As an artist, Billy Edd has released nearly 20 albums, and has placed seven singles on the Billboard country chart. His first, “Ode to the Little Brown Shack Out Back,” became a Top 5 hit in 1965. He has earned multiple ASCAP awards, and is a member of the West Virginia Music Hall of Fame and the North Carolina Music Hall of Fame. He was inducted into the Nashville Songwriters Hall of Fame in 2001. Wheeler, who pursued his graduate studies at the Yale School of Drama, is also an accomplished playwright, painter, and author, most notably of a revealing new memoir, Hotter Than a Pepper Sprout: A Hillbilly Poet's Journey From Appalachia to Yale to Writing Hits for Elvis, Johnny Cash & More.

We hope everyone (in America, at least) is recovering from a Thanksgiving well-spent with family, friends and food. In today's premium episode, Cliff Schecter and John Aravosis talk about Donald Trump's clickbait presidency, the new GOP attack on 19-year-old Malia Obama, fake hate crimes, the ongoing sexual misconduct scandals, Roy Moore, Michael Flynn turning state's evidence, Carrie Fisher's inside-scoop on George W. Bush, and the time John met Dick Cheney & Wonder Woman, aka Linda Carter, a propos of the fact that Donald Trump apparently believes the Air Force is building a copy of Wonder Woman's invisible plane. (They aren't.) Listen here: https://www.patreon.com/posts/ep-40-wonder-and-15530274 Please subscribe to the UnPresidented Podcast on iTunes (www.UnPresidentedPodcast.com) and leave us a review. Find out more about us, and support the show by subscribing to our premium episodes on Patreon: www.patreon.com/UnPresidentedPodcast (Wonder Woman theme by Charles Fox and Norman Gimbel.)

This week, Greg meets Adrienne Peele, daughter of Australia's original Burger King Don Dervan. Dervan was a US businessman who opened his very first Burger King restaurant in Adelaide in 1962 and who accidentally played a leading role in the establishment of one of Australia's most popular fast food brands - Hungry Jack's. Episode notes"Happy Days" theme written by Norman Gimbel and Charles FoxSounds via Freesound.org and ZapSplat.com Airplane Taking off at Beirut airport by Ramston; Car starting by amthomas101; Roller skates by Blastwave FX via ZapSplat; Pop sound by unfa;  Cha Ching by guest .Thanks to Adrienne Peele and Bob Byrne from Adelaide Remember When.  See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Charles Fox was born and raised in New York City, graduated from the High School of Music and Art, and continued his formal musical education and composition studies with Nadia Boulanger in Paris. He studied jazz piano with Lenny Tristano and electronic music with Vladimir Ussachevsky at Columbia University. He began his career playing the piano, composing and arranging for such salsa legends as Ray Barretto, Joe Quijano and Tito Puente, as well as writing theme music and arrangements for Skitch Henderson and the Tonight Show Orchestra.Charles has composed music for hundreds of songs for records, motion pictures and television. Among the many legendary and diverse recording artists who have recorded his songs are Roberta Flack, Sarah Vaughan, Barry Manilow, Jim Croce, Fred Astaire, Luther Vandross, Johnny Cash, Lena Horne, George Shearing, The Boston Pops, Jack Jones, Tito Puente, Goldie Hawn, Carly Simon, Johnny Mathis, Shirley Bassey, Crystal Gayle, Lori Lieberman, Sergio Mendes, Maureen McGovern, Olivia Newton John, Lauryn Hill, and Ice T.Among his works for theater, in collaboration with lyricist Norman Gimbel, are “The Eleventh” and “A Midsummer Night's Dream”. In collaboration with Hal David, he has composed the musicals “The Chosen” and “The Turning Point”.  Other song collaborators include Paul Williams, Bob Crewe, David Zippel, Sammy Cahn, Carly Simon, Carole Bayer Sager and Marilyn and Alan Bergman.He has composed the musical scores for over 100 motion pictures and television films including “Barbarella”, “Nine to Five”, “Goodbye Columbus”, and “Foul Play” for which he received one of his two Academy Award nominations. The other was for the film “The Other Side of the Mountain”. Among his popular songs are "Ready to Take a Chance Again," "I Got a Name," and "Killing Me Softly with His Song," for which he received the Grammy Award for Best Song of the year. His TV shows and theme songs include “The Love Boat”, “Happy Days”, “Laverne and Shirley”, “Wonder Woman”, “The Paper Chase”,  “Wide World of Sports”, “Monday Night Football” and “Love American Style, for which he received two Emmy Awards.In addition to his popular works, Charles has composed music for the concert hall and ballet. In 2009, Charles conducted the Poland National Opera Company Chorus and Orchestra in a performance of his Oratorio, “Lament and Prayer”  based on the words of Pope John Paul II.  In 2010, he conducted the world premiere of his “Fantasie, Homage a Chopin” which he was commissioned to compose by the Polish Government to honor the 200th birthday of Chopin. He has conducted symphony orchestras performing his music worldwide in Budapest, Prague, Poland, Caracas, London, Israel and Tokyo as well as in the US.Charles was inducted into the Songwriter Hall of Fame in 2004.  He was awarded Lifetime Achievement awards from the Society of Composers and Lyricists and BMI and is a Governor of the Academy of Motion Pictures Arts and Sciences.  www.charlesfoxmusic.com www.100voicesmovie.com

Sorry again for the late update - October was a crazy month for me.  This episode was recorded in October but every time I sat down to edit I was interrupted.  I have an idea for a new podcast to run parallel to this one, and I'm going to test it on the next episode, which will be VERY soon.This time around, we explore the progenitor of the sci-fi genre as we know it, Fritz Lang's 1927 silent classic Metropolis.  I can think of no other film that has been so mistreated and maligned and yet also managed to make a triumphant comeback over 80 years after its original release.  We'll be comparing and contrasting two versions of the movie:  Giorgio Moroder's 1984 edition that was the first major step in bringing this film back to its original glory, and the definitive restoration released in 2010, which is likely the closest we'll ever get to seeing Metropolis as audiences saw it at its premiere.  This is a bit of a departure for a podcast that specializes in schlock, but without this film, sci-fi (and all of the cheesy films that fall within the genre) might have ended up being a completely different beast...Episode #004 - MetropolisMusic:"Big Bar Fight" - Greg Edmonson"Star Wars - Main Title" - John Williams"Back To The Future" - Alan Silvestri"Isle of Innisfree" - Dick Farrelly"Happy Days Theme" - Charles Fox & Norman Gimbel"Buddy Holly" - Weezer"Metaphysik" - Kevin Macleod - www.incompetech.com"Metropolis Opening Titles" - Gottfried Huppertz"Machines" - Giorgio Moroder"Hand Balance Redux" - Kevin Macleod - www.incompetech.com"Hyperfun" - Kevin MacLeod - www.incompetech.com"Destruction" - Loverboy"What's Going On?" - Adam Ant"Love Kills" - Freddie Mercury"Here She Comes" - Bonnie Tyler"Rotwang" - Gottfried Huppertz"The New Tower of Babel" - Gottfried Huppertz"Cage of Freedom" - Jon Anderson"Express Yourself" - Madonna"Radio Ga Ga" Queen"The Throne Room" - John Williams"Star Wars" (disco version) - Mecohttps://archive.org/download/ASTEPISODE004METROPOLIS/AST_EPISODE_004_METROPOLIS.mp3

Robertomus Prime finally joins SANCHEZ for his own one-on-one episode. Berto and SANCHEZ podcast on the way to and from Friendly's after a long day of work. They chat about vague memories of Mexico, being unsupervised in Florida, the differences between Catholic school and public school and more. Thanks to Emarosa on the music. Thanks to Norman Gimbel and Charles Fox on the outro. @DMTAMpod on Twitter

Matthew presents #LondonGP - your weekly motor sport and music extravaganza on ZoneOneRadio the community radio station for Central London. But before all that, he did a similar thing for another radio station... On this show from 2011 Matthew brings us a Top Gear Live special Andy van de Burgt, Editor-in-Chief of Autosport, makes his usual appearance, Shane Lynch gets a near-perfect lukewarm reception, Japspeed's Steve "Baggsy" Biagioni drifts a 1000bhp rear-wheel drive Subaru Imprezza indoors and a man with no name hurdles a speeding Lamborgini Murcielago 640. Music this week from The Steve Miller Band, Michael Jackson, Edwyn Collins and Norman Gimbel and Charles Fox amongst others. -- www.twitter.com/radio_matthew and www.twitter.com/z1radio www.ZoneOneRadio.com www.facebook.com/ZoneOneRadio -- Steve Miller Band - Abracadabra Intro Adele - Turning Tables Robbie Williams - No Regrets Letter from the Editor - with Autosport Editor-in-Chief, Andrew van de Burgt - part 1 of 2 Norman Gimbel and Charles Fox - Happy Days Letter from the Editor - with Autosport Editor-in-Chief, Andrew van de Burgt - part 2 of 2 Peter Gabriel - Solsbury Hill (2011) Blue October - The Feel Again (Stay) Top Gear Live 1 - Shane Lynch - Lukewarm Reception Edwyn Collins - A Girl Like You Top Gear Live 2 - Japspeed's Steve Baggsy Biagioni and his Subaru Imprezza - The Sound of Drifting Michae Jackson - Billie Jean Top Gear Live 3 - The View from Row ZA Frank and Nancy Sinatra - Something Stupid Top Gear Live 4 - A Man Hurdles A Speeding Lamborghini Murcielago 640 Outro Paul Weller - You Do Something To Me