Podcasts about arkadien

Folge 252: Mit wunderbar sanften Flötenklängen wirkt das 4. Brandenburgische Konzert wie Bachs "Pastorale" aus dem anhaltinischen Arkadien. Michael Maul deckt aber ganz nebenbei noch Bachs Hummelflug auf.

Fyra essäer om lyriska bilder som kan uppfattas som klichéer men som kan ruva på oupptäckta hemligheter. Latinforskaren Anna Blennow ger sig ut på jakt efter platsen, tillståndet och utopin Arkadien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen i maj 2018. Vi ser – på avstånd – en oljemålning med pastoralt motiv. Några herdar har samlats i skuggan av ett träd, kring ett förvittrande gravmonument. De försöker tyda den latinska inskriften: Et in Arcadia ego. Vad händer här? Vad är det här för plats? Vänta, där kommer någon vi kan fråga. – Ursäkta, var ligger Arkadien? – Det beror på vem du frågar. – Vem är du? – Jag är döden. Jag finns också i Arkadien. Landskapet Arkadien är beläget i det bergiga inlandet av den grekiska halvön Peloponnesos. Denna plats med sin vilda natur ansågs under antiken vara guden Pans hemvist. Den grekiske författaren Polybios, själv född i Arkadien, har påpekat att invånarna där hade särskild talang för musik och sång. Men ändå verkar det inte vara i Grekland som Arkadien ligger. Ty inte bara döden, utan också vitt skilda personligheter som Johann Wolfgang von Goethe och Fritiof Andersson finns i Arkadien. Så fort en lämplig glänta öppnar sig med mjukt gräs, sval skugga och en glittrande bäck, glömmer herdarna sina hjordar, sätter sig och sjunger växelsång med varandra, I Nicolas Poussins 1600-talsmålning – den som vi just nu betraktar – syns de typiska ingredienserna i ett arkadiskt landskap: herdar i antikiserande dräkt med diktens lagerkransar kring pannan. Nymfer, fauner och flockar av får och getter syns visserligen inte på bilden, men väntar runt hörnet. Livet verkar lätt i Arkadien. Det verkar inte finnas ett moln på himlen. Men var är vi? Vissa hävdar att Arkadien uppfanns på trettiotalet före vår tideräkning. Det var då den romerske poeten Vergilius författade sina tio pastorala poem, de så kallade Eklogerna. Redan i den första dikten definieras platsen: Tityrus, du ligger utsträckt i skuggan under ett bokträd, där du spelar skogens sång på ett tunt litet vasstrå – jag har lämnat mitt fädernesland och de ljuvliga fälten jag har flytt mitt land, men Tityrus, där i skuggan, lär du skogen sakta besjunga din Amaryllis. Den som talar är Meliboeus, en fattig romersk herde som förlorat sin mark. Vergilius herdar befinner sig alltså i Italien. Ändå visar det sig att deras hemvist kallas Arkadien. Och herdarnas liv är enkelt, men ändå utsökt. Kärlek och äpplen, skogsgudar och sång. Framför allt sång. Så fort en lämplig glänta öppnar sig med mjukt gräs, sval skugga och en glittrande bäck, glömmer herdarna sina hjordar, sätter sig och sjunger växelsång med varandra, och spelar på en pipa en låt av gryningsluft. Men de mörka hoten mot det enkla livet väntar strax bortom skogsbrynet. Den vackre herden Daphnis, älskad av både kvinnor och män, dör och blir besjungen. Meliboeus har blivit av med sina ägor i det romerska inbördeskrigets efterföljd, medan Tityrus besök i Rom har gett honom friheten åter genom den gudomlige kejsar Augustus. Vergilius egen samtid blandar sig in i versens skogar. Trots sin grekiska födelseattest kom Arkadien nu att få Italien som alltmer permanent adress. Men med tiden ska till och med själva döden komma att stryka på foten. Renässanspoeternas Arkadien blir till kärlekens landskap snarare än diktens. Författare som Torquato Tasso och Jacopo Sannazaro använder de antika pusselbitarna för att planlägga en utopisk, sorglös tillvaro, och den behagliga gläntan i skogen genererar erotik snarare än poesi. Landskapet är en idyllisk kuliss. Fåren har blivit lamm och går i sidenband. Arkadien blir samtidens och verklighetens antites, ett drömspel dit dåtidens bildningsaristokrati kunde ta sin tillflykt. Att vara medborgare i Arkadien innebar inte längre bara att vara diktare och herde, utan snarare att vara i exil från någonting annat. Och Arkadiens ständigt föränderliga geografi kunde nu placeras till och med mitt inne i staden. Den litterära akademin Arcadia instiftades i Rom i slutet av 1600-talet, och hade drottning Christina som sin musa. Valet av beskyddarinna var högst arkadiskt: drottningen var såväl landsflyktig som poetiskt orienterad. Verksamheten kretsade kring diktning och språkets renhet, och de som upptogs i den arkadiska kretsen fick ett eget herde- eller herdinnenamn. Ja: även kvinnor var välkomna i den arkadiska akademin, så länge de kunde dikta. Trots sin grekiska födelseattest kom Arkadien nu att få Italien som alltmer permanent adress. Auch ich in Arkadien! utropade Goethe i sin italienska resedagbok. Också jag får vara i Arkadien! Dödens hotande närvaro ersätts med individens jag, som återföds i närkontakt med den klassiska marken. Och i Italien upplever en rad författare detsamma under det reseintensiva 1800-talet, från Madame de Staël till Lord Byron. Arkadien var inte längre bara verklighetsflykt. Det var inkörsporten till ett återvunnet paradis och ett nytt liv, och dess soldränkta entré, prydd av vinrankor och flankerad av citronträd, fanns strax söder om Alperna. Och återigen måste vi fråga oss: Är Arkadien en plats eller ett tillstånd? Printz-Påhlson pekar på att Arkadien ofta är just förlorat, barndomens och ursprungets landskap: det personliga Arkadien där vi alla en gång var prinsar och prinsessor. Göran Printz-Påhlson skrev en gång att poesin är den enda litterära genre som saknar en geografisk plats. Poesins värld är den inre. Tid och rum finns inte där. Med ett undantag: den pastorala poesin och dess Arkadien. Men platsen är ändå inte plats – den är en utopi, en metafor, en förlorad värld. Printz-Påhlson pekar på att Arkadien ofta är just förlorat, barndomens och ursprungets landskap: det personliga Arkadien där vi alla en gång var prinsar och prinsessor. Dikten och berättelsen om platsen blir hemkomsten. Och ofta smälter generella bildningsideal samman med den individuella, självbiografiska upplevelsen. Författaren Vilhelm Ekelunds alldeles egna Arkadien låg i Skåne. Där var han uppvuxen, i trakten av Stehag. Det skånska landskapet var för honom vägen till tanke och dikt. I essän ”Nordiskt Arkadien” vandrar han vid Kullaberg i nordvästra Skåne, medan havet stormar nedanför i klart solsken, ”samma ljusa storm som strålar och susar i rytmerna af sången som jag läser, i Pindaros' sång”. Den eufori som den grekiska poesin väckte hos honom planterades i landskapets och havets dramatik i ett dubbelt medborgarskap mellan ordlöst ursprung och inlärd bildning. En poet som på samma sätt väver samman plats, minne och bildning är Jesper Svenbro. I sina senaste diktsamlingar har han förankrat sina arkadiska bopålar djupt i den skånska myllan. Och hela det klassiska entouraget har han med sig. Sapfo tar bussen från Landskrona i diktsamlingen ”Ekeby trafikförening”, och i ”Namnet på Sapfos dotter” från 2017 blir Svenbros egen studietid spelplats för en utopisk värld där antikens Grekland flyter samman med skånskt 1960-tal i de ”examensuppgifter” författaren uppmanas genomföra. De idealiserade studierna blir för Svenbro den arkadiska startmotor som skapar dikt och som löser de poetiska problemen. Arkadien börjar få tydligare konturer. Det är en plats och ett tillstånd. Arkadien är den plats där dikten blir till, och där vi blir till. Den magiska glänta där tiden upphör och vi plockar versrader från den blommande marken. En tillflykt, men också en flygplats för minnet och tanken, där vi kan försonas med förlusten. Men såväl frånvaron som den intensiva, behagliga närvaron är bara början på den röda matta som rullas ut framför våra ögon: Välkommen! Detta är vägen till poesin. Anna Blennow, latinforskare och skribent Musik Evert Taube: Fritiof i Arkadien. Inspelad i Milano i oktober 1937. Litteratur Vilhelm Ekelund, Antikt ideal / Båge och Lyra, Liber Förlag 1983. Jonas Ellerström, Vilhelm Ekelund: Landskap och tanke, Bokförlaget h:ström 2017. Göran Printz-Påhlson, När jag var prins utav Arkadien. Essäer och intervjuer om poesi och plats, Bonniers 1995. Stefano Fogelberg Rota, Poesins drottning. Christina av Sverige och de italienska akademierna, Nordic Academic Press 2008. Iacopo Sannazaro, Arcadia, 1504. Jesper Svenbro, Ekeby trafikförening, Albert Bonniers förlag 2015. Jesper Svenbro, Namnet på Sapfos dotter. Enskilt arbete läsåret 2015–2016, Albert Bonniers förlag 2017. Torquato Tasso, Aminta – ett herdedrama [1573], svensk översättning av Ingvar Björkeson, Natur & Kultur 2011. http://www.accademiadellarcadia.it Musik Evert Taube: Fritiof i Arkadien

1912 vollendet Maurice Ravel sein berühmtes Ballett für Serge Diaghilevs legendäres Tanzensemble. Es ist sein längstes Werk überhaupt, wohl auch sein Bestes - ganz sicher sein Sinnlichstes: Das Schäferstündchen aus dem antiken Griechenland zeigt den Klangvirtuosen in Hochform. Von Murat Kayi.

In dieser Episode von "Meine schlimmste Lesung" erfahrt ihr, welche verrückten Erlebnisse der Phantastik-Autor Kai Meyer während seiner Lesereisen hatte.Kai Meyer wurde am 23. Juli 1969 in Lübeck geboren. Nach dem Abitur studierte er in Bochum einige Semester Film, Theater und Philosophie und volontierte anschließend bei einer Tageszeitung. Währenddessen schrieb er seinen ersten Roman, der 1993 im Lübbe Verlag erschien; weitere Bücher folgten noch während seiner Zeit als Redakteur. Seit 1995 ist er hauptberuflicher Schriftsteller und hat bislang über sechzig Romane veröffentlicht. Dazu kommen mehrere Drehbücher, Hörspiele und Comics. Er lebt im Rheinland zwischen Köln und Eifel.Seinen Durchbruch erlebte Kai Meyer 1994 mit seinem ersten historisch-phantastischen Roman DIE GEISTERSEHER, gefolgt vom Bestseller DIE ALCHIMISTIN. Die MERLE-Trilogie, beginnend mit DIE FLIESSENDE KÖNIGIN, wurde sein erster internationaler Erfolg. Weitere Mehrteiler wie DIE WELLENLÄUFER und DAS WOLKENVOLK schlossen sich an. Auch die drei ARKADIEN-Romane und DIE-SEITEN-DER-WELT-Bücher standen mehrere Wochen auf der Spiegel-Bestsellerliste.Die weltweite Auflage seiner Romane beträgt mehrere Millionen Exemplare. Übersetzungen erscheinen in über dreißig Sprachen; so gibt es u.a. Ausgaben in den USA, England, Japan, China, Italien, Frankreich, Spanien und Russland.Sein aktueller Roman DIE BIBLIOTHEK IM NEBEL führt – wie zuvor DIE BÜCHER, DER JUNGE UND DIE NACHT – in Leipzigs legendäres Graphisches Viertel.Der Regisseur Dominik Graf verfilmte 2007 Meyers Roman DAS GELÜBDE – beruhend auf dem Leben des Schriftstellers Clemens Brentano. Eine Theaterversion wurde im Sommer 2013 in Koblenz uraufgeführt.Für Audible arbeitet Meyer als alleiniger Autor an mehreren Hörspielserien: IMPERATOR und SIEBEN SIEGEL, eine dritte erscheint im Januar 2024. Die Verfilmung seines Originaldrehbuchs DIE HEXENPRINZESSIN (gemeinsam mit Max Honert) wurde an Weihnachten 2020 mit großem Erfolg im ZDF uraufgeführt.Mehr auf der offiziellen Webseite von Kai MeyerÜber den neuesten Roman von Kai Meyer

Seit über 200 Jahren hält das Rätsel von Oak Island Schatzsucher und Esoteriker aus aller Welt in seinem Bann. Im Jahr 1795 finden drei junge Männer auf der unbewohnten kanadischen Insel Hinweise auf frühere Aushubarbeiten und beginnen zu graben. Sie finden einen mit Ton ausgekleideten Schacht mit mehreren Schichten fein säuberlich gestapelter Eichenbohlen, komplexe unterirdische – später auch unterseeische – Strukturen, Tunnel und Kavernen sowie eine Botschaft, die für Generationen von Schatzsuchern wie ein Versprechen wirkt: „Vierzig Fuß tief liegen zwei Millionen Pfund begraben.“ Oliver fasst die Geschichte der Grabungen auf Oak Island zusammen, beschreibt die Funde und gibt eine Übersicht über die Erklärungsversuche des Rätsels: Haben hier die Tempelritter den Heilige Gral vergraben? Die Manuskripte Shakespeares? Oder ist es doch bloß ein Piratenschatz? Und wieso ist der Palast von Versailles kunstvoll so entworfen worden, dass er auf das Geheimnis von Oak Island hinweist? Kommentare bitte unter https://manglaubtesnicht.wordpress.com/?p=4673 00:00:00 - Intro 00:03:37 - Oak Island 00:08:56 - Steintafel 00:11:51 - 40 Jahre später 00:18:21 - Pergament 00:19:45 - neuere Entwicklungen 00:25:58 - Was haben wir wirklich? 00:30:34 - Ist es ein Piratenschatz? 00:33:08 - Ist es die Kriegskasse der Briten? 00:34:24 - Ist es der Schatz der Templer? 00:35:32 - Ist der Gral wirklich ein Kelch? 00:37:56 - Die Maschine 00:39:45 - Shakespeare's Originalmanuskripte 00:42:07 - Die Hirten von Arkadien 00:46:19 - Spiegelbildlich in Shugborough Hall in Staffordshire 00:47:32 - Was denkt ihr? 00:51:32 - Hausaufgaben!

Mythos Haydn lautet das Motto der diesjährigen Konzertsaison der Haydnregion Niederösterreich. Konzerte zum Thema Haydn im Bezirk Bruck/Leitha. Zu den jeweiligen Highlights der Saison zählt das Orchesterkonzert im Schloss Petronell. Musikchefin Ursula Magnes berichtet über einen Abend mit Klassik, die das Publikum nach Arkadien entführte.  

Wir sehen die Helden der letzten Folgen sterben und verfolgen weiter die Reisen des Theseus. Athen steigt wie ein Phönix aus der Asche, die Amazonen rächen sich, Phädra verliebt sich in ihren Stiefsohn Hippolythos und Theseus geht mit einem Freund in die Unterwelt. Kommt er zurück? Mit: Minos, Daidalos, Theseus, Ikaros, Kokalos und seine Töchter, Kreta, Naukrate, Minotaur, Aigeus, Athen, Attika, Lykos, Nisos, Pallas und seine 50 Söhne, Marathon, Herakles, Mykene, Sparta, Arkadien, Isthmus, der kretische Stier, Phönix, Amazonen, das schwarze Meer, Hippolyte, Antiope, Ariadne, Phädra, Deukalion, Hippolytos, Pitteus, Troizen, Aphrodite, Euripides, Racine, Peirithoos, Helena, Kentauren, Hippodameia, Persephone, Hades, Okeanos, Charon, Kerberus, Herakles, Styx, Dioskuren, Aithra, Menestheus, Lykomedes, Skyros. Instagram: @chaos.kinder Spende über PAYPAL: https://www.paypal.com/donate/?hosted_button_id=VB2QKC88H9NYJ#

Gen Italien zog es die schönen Geister schon im 18. Jahrhundert. Der Reisebericht des englischen Exzentrikers William Beckford, noch vor Goethes ikonischem Text entstanden, ist so modern, so verträumt und so polemisch, dass es eine helle Freude ist.Von Oliver Jungenwww.deutschlandfunk.de, BüchermarktDirekter Link zur Audiodatei

ARTpoddens jordtema fortsätter - nu med fokus på ängsmark, änglamark, minnespraktik och Arkadien. Kontinuitetsäng och örtklädd gräsmatta. Ängen är både symbol och praktik, som medverkande gäst Sanna Samuelsson skriver. En hotad och obsolet biprodukt som saknar plats i det moderna jordbruket - men som återuppstår i poesin. I Avsnitt 25 av ARTpodden diskuterar Emma olika betydelser av begreppet, platsen och praktiken bakom ängar, med Ekologigruppens egna ängsexpert: Emil Åsegård, och författaren samt idé- och kritikredaktören på GP Kultur: Sanna Samuelsson. Dessutom presenterar våra landskapsarkitekter Emma Hammarström och Mimmi Wester Ekologigruppens Gräsmatteuppror som är i uppstarten. 

Das Kölner Ensemble NeoBarock entführt auf leisen Schwingen in ein utopisches Ideal: Arkadien. Malerisch, melancholisch oder tanzfreudig. So stellten sich Schmelzer, Biber, Tartini und Kollegen in ihren Pastoralen und Pastorellen das Schäferidyll vor.

The Art of... | Talk [14.09.2021] Die Konzeptkünstlerin Margret Eicher, in deren Werk barocke Bildwirkerei auf digitale Collage trifft und materielle Kunstfertigkeit auf elektronische Motivschöpfung, gewährt im Gespräch mit dem Kunst- und Kulturwissenschaftler Wolfgang Ullrich Einblicke in ihr postmodernes Arkadien.

Das Orakel von Delphi sagt den Spartiaten den Beistand der Götter voraus, sofern sie die Gebeine des Orestes wieder nach Hause bringen. So marschiert Sparta gegen Arkadien und holt sich zurück, was ihnen gehört. https://www.patreon.com/godsrage See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

MAINaschaffenburg-Podcast: Die Künstler Werner Kiesel und Johannes Vetter über die aktuelle Schau "Auch ich in Arkadien!" in der Kunsthalle Aschaffenburger Jesuitenkirche.

(00:00:33) Die Malerin aus Zürich legte nach 1900 eine beeindruckende Karriere aufs Kunstparkett. Nach ihrem Tod 1937 wurde sie komplett vergessen. Im Kunsthaus Zürich ist sie jetzt wieder zu entdecken. Weitere Themen: (00:04:24) Satirische Utopie: Emmanuelle Bayamack-Tam spielt in «Arkadien» mit den Erwartungen der Leser. (00:08:27) Spass mit Spastikern? Dass das geht, zeigt der Film «Vielen Dank für nichts». (00:12:18) Joe Biden: In seinem autobiographischen Buch «Versprich es mir» verarbeitet er Trauer und Erfolgsdruck.

Autor: Wüllenkemper, Cornelius Sendung: Büchermarkt Hören bis: 19.01.2038 04:14

Lange vor Spartas Ruhm siedelten die Dorer im Süden der Peleponnes. Der Neid und die Missgunst durfte nicht lange auf sich warten. Arkadien und Argos waren dem jungen Stadtstaat nicht wohlgesonnen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dessutom om Nationalmuseums utställning "Arkadien", och så recenseras Valerie Kyeyune Backströms debutroman Ett nytt England.

Disney har på senaste tiden fått hård kritik för samarbete med de kinesiska myndigheterna när de spelade in "Mulan", men hur stort inflytande har egentligen Kina över den amerikanska filmindustrin? I en nyligen publicerad rapport hävdar amerikanska PEN att Hollywood går i den kinesiska regimens ledband. Filmbranschen är beroende av de intäkterna från den stora biomarknaden i Kina och anpassar sig efter regimens krav, menar yttrandefrihetsorganisationen. Det kan handla om självcensur, att bolagen tillåter censurerade versioner av filmerna i Kina eller att man i förväg undersöker vad som skulle kunna tänkas reta upp den kinesiska censuren - allt för att undvika problem. I dagens P1 Kultur intervjuar Emma Engström en av rapportförfattarna, James Tager och Sveriges radios korrespondent i Kina, Björn Djurberg, medverkar i samtal om den kinesiska censuren. TROLLSKOGAR OCH FANTASILANDSKAP På Nationalmuseum i Stockholm öppnade just utställningen "Arkadien - ett förlorat paradis", som sätter 1600-talets idylliska landskapsmåleri i centrum. Och på Waldemarsudde i samma stad visas sedan ett par veckor nordisk, naturromantisk konst från förra sekelskiftet under rubriken "Trollbunden - John Bauer och den magiska naturen". Finns det beröringspunkter och vad kan de säga oss i dag? Therese Bohman, romanförfattare och konstkritiker i Expressen, och kulturredaktionens Mårten Arndtzén samtalar. SKRÄCKBERÄTTELSER I KORTFORMAT Per Faxneld är religionshistoriker med särskilt intresse för ockultism och satanism. Nyligen debuterade han med "Offerträdet", en novellsamling med drag av folksägner som andas skräck, magi och död. Vad är det som lockar honom? Intervju i P1 Kultur. DAGENS OBS-ESSÄ Hon föddes 1819 som Mary Ann Evans men mest känd blev hon under pseudonymen George Eliot. Hon var inte bara en av den engelskspråkiga världens främsta författare utan översatte även filosofiska verk, till exempel Baruch Spinozas mästerverk "Etiken" från 1677. I OBS-essän reflekterar Eliot-forskaren Sara Håkansson över hur Spinozas tankar präglat George Eliots litteratur. Programledare: Roger Wilson Producent: Maria Götselius

Emmanuelle Bayamack-Tam schildert eine intersexuelle Pubertät in einer libertären Kommune voller Sonderlinge - schrill, berührend, ambivalent hinterfragt ihr Roman den moralischen Blick der Mehrheitsgesellschaft auf die Minderheiten - und umgekehrt! Rezension von Pascal Fischer. von Patricia Klobusiczky übersetzt Secession Verlag ISBN 978-3-906910-80-2 344 Seiten 28 Euro

Autor: Poschmann, Marion Sendung: Lesart Hören bis: 19.01.2038 04:14

Der französische Multimedia-Künstler Hoël Duret zeigt in der Galerie der Stadt Esslingen Installationen, Videos, Rauminszenierungen und Objekte. In der zentralen Halle lässt Duret einen Urwald aus hunderten lebender Pflanzen wuchern, duchzogen von technischen Störelementen. So wird die Villa Merkel zum Schauplatz einer Reflektion über ideale Vorstellungen von der Natur und ihre gegenwärtige Bedrohung durch unsere ausufernde Zivilisation.

Auch in der Idylle gibt es den Tod - im Château Picard besprechen wir in dieser Woche die chabonschen Tiefsinnigkeiten und Anspielungen auf Sandmänner und Werwölfe, besuchen Androidenhausen und freuen uns, dass zumindest Sojis Geschwister wissen, wie man Orchideen so behandelt, dass sie nicht eingehen. Das alles und noch viel mehr im neuen Star Trek Podcast.

Auch in der Idylle gibt es den Tod - im Château Picard besprechen wir in dieser Woche die chabonschen Tiefsinnigkeiten und Anspielungen auf Sandmänner und Werwölfe, besuchen Androidenhausen und freuen uns, dass zumindest Sojis Geschwister wissen, wie man Orchideen so behandelt, dass sie nicht eingehen. Das alles und noch viel mehr im neuen Star Trek Podcast.

In dieser Episode spreche ich über ein von mir besuchtes Event, bei dem die Verfilmung von Andreas Grubers „Todesfrist“ vor der Ausstrahlung auf Sat1 im Oktober 2019 der Presse gezeigt wurde, und die Bücher, die ich im Lesemonat August 2019 gelesen habe: „Arkadien brennt“ von Kai Meyer „Verglühte Schatten“ von Kamila Shamsie „Das rote Zimmer“ von Nicci French „Unsterblich - Tor der Dämmerung“ von Julie Kagawa „Tanz auf Glas“ von Ka Hancock „Zimt und weg“ von Dagmar Bach „Todeskuss mit Zuckerguss“ von Alan Bradley* „Blackbird“ von Anna Carey Aktuelle SuB-Höhe: Bücher: 83 Hörbücher: 146 „Todesfrist“ mit Josefine Preuß und Raymond Thiry in den Hauptrollen wird im Oktober auf Sat1 ausgestrahlt und lohnt sich zu schauen - ob man Andreas Grubers Thriller bereits gelesen hat oder nicht! Welche Bücher habt ihr im August gelesen? Eure Ilana *Das Buch wurde mir als Rezensionsexemplar vom Verlag oder dem Autor/der Autorin zur Verfügung gestellt. Ich benutze Affiliate Links von Amazon.de, d.h. ich erhalte eine Provision, wenn ihr sie klickt und Produkte bestellt. Näheres siehe “Impressum und Rechtliches“.

In der vierten Etappe seiner "Italienischen Reise" besucht Goethe das "gartengleiche Land": Sizilien. Lesung mit Gert Westphal. Redaktion und Moderation: Antonio Pellegrino

Die dritte Etappe in dieser Reihe aus Goethes "Italienischer Reise" widmet sich vor allem Neapel, damals die größte Stadt Europas. Lesung mit Gert Westphal. Redaktion und Moderation: Antonio Pellegrino

Goethes Reiseeindrücke aus "Arkadien" lösten eine wahre Flut von Reisebeschreibungen aus: unter Künstlern, Dichtern und dem Bildungs-Adel wurde Italien en vogue - allerdings nicht so sehr als das "echte" Italien mit lebendigen Einwohnern, sondern als Landschaft mit heroischer Geschichte. Lesung in vier Teilen mit Gert Westphal. Redaktion und Moderation: Antonio Pellegrino

Filmkritik "Berlin, I love You" / Gespräch mit dem Konzeptkünstler Peter Kees über sein Arkadien-Projekt / Ausstellung: Elke Härtel im Kloster Beuerberg / "Gender, Macht und Recht" - ein Symposium beim Taubertal-Festival

In dieser Episode spreche ich über die Bücher, die ich im Lesemonat Juli 2019 gelesen habe: „Vom Lieben und Sterben“ aus der „Zorn“-Reihe von Stephan Ludwig „Windstärke 10“ von Arnd Rüskamp* „Arkadien erwacht“ von Kai Meyer „Hand aufs Herz“ von Anthony McCarten „Bali statt Bochum“ von Natascha Wegelin Aktuelle SuB-Höhe: Bücher: 81 Hörbücher: 142 Welche Bücher habt ihr im Juli gelesen? Eure Ilana *Das Buch wurde mir als Rezensionsexemplar vom Verlag oder dem Autor/der Autorin zur Verfügung gestellt. Ich benutze Affiliate Links von Amazon.de, d.h. ich erhalte eine Provision, wenn ihr sie klickt und Produkte bestellt. Näheres siehe “Impressum und Rechtliches“ auf meiner Website buecherreich.net.

Goethes Reiseeindrücke aus "Arkadien" lösten eine wahre Flut von Reisebeschreibungen aus: unter Künstlern, Dichtern und dem Bildungs-Adel wurde Italien en vogue - allerdings nicht so sehr als das "echte" Italien mit lebendigen Einwohnern, sondern als Landschaft mit heroischer Geschichte. Lesung in vier Teilen mit Gert Westphal. Redaktion und Moderation: Antonio Pellegrino

Fyra essäer om lyriska bilder som kan uppfattas som klichéer men som kan ruva på oupptäckta hemligheter. Latinforskaren Anna Blennow ger sig ut på jakt efter platsen, tillståndet och utopin Arkadien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen i maj 2018. Vi ser på avstånd en oljemålning med pastoralt motiv. Några herdar har samlats i skuggan av ett träd, kring ett förvittrande gravmonument. De försöker tyda den latinska inskriften: Et in Arcadia ego. Vad händer här? Vad är det här för plats? Vänta, där kommer någon vi kan fråga.   Ursäkta, var ligger Arkadien? Det beror på vem du frågar. Vem är du? Jag är döden. Jag finns också i Arkadien. Landskapet Arkadien är beläget i det bergiga inlandet av den grekiska halvön Peloponnesos. Denna plats med sin vilda natur ansågs under antiken vara guden Pans hemvist. Den grekiske författaren Polybios, själv född i Arkadien, har påpekat att invånarna där hade särskild talang för musik och sång. Men ändå verkar det inte vara i Grekland som Arkadien ligger. Ty inte bara döden, utan också vitt skilda personligheter som Johann Wolfgang von Goethe och Fritiof Andersson finns i Arkadien. Så fort en lämplig glänta öppnar sig med mjukt gräs, sval skugga och en glittrande bäck, glömmer herdarna sina hjordar, sätter sig och sjunger växelsång med varandra, I Nicolas Poussins 1600-talsmålning den som vi just nu betraktar syns de typiska ingredienserna i ett arkadiskt landskap: herdar i antikiserande dräkt med diktens lagerkransar kring pannan. Nymfer, fauner och flockar av får och getter syns visserligen inte på bilden, men väntar runt hörnet. Livet verkar lätt i Arkadien. Det verkar inte finnas ett moln på himlen. Men var är vi? Vissa hävdar att Arkadien uppfanns på trettiotalet före vår tideräkning. Det var då den romerske poeten Vergilius författade sina tio pastorala poem, de så kallade Eklogerna. Redan i den första dikten definieras platsen: Tityrus, du ligger utsträckt i skuggan under ett bokträd, där du spelar skogens sång på ett tunt litet vasstrå jag har lämnat mitt fädernesland och de ljuvliga fälten jag har flytt mitt land, men Tityrus, där i skuggan, lär du skogen sakta besjunga din Amaryllis. Den som talar är Meliboeus, en fattig romersk herde som förlorat sin mark. Vergilius herdar befinner sig alltså i Italien. Ändå visar det sig att deras hemvist kallas Arkadien. Och herdarnas liv är enkelt, men ändå utsökt. Kärlek och äpplen, skogsgudar och sång. Framför allt sång. Så fort en lämplig glänta öppnar sig med mjukt gräs, sval skugga och en glittrande bäck, glömmer herdarna sina hjordar, sätter sig och sjunger växelsång med varandra, och spelar på en pipa en låt av gryningsluft. Men de mörka hoten mot det enkla livet väntar strax bortom skogsbrynet. Den vackre herden Daphnis, älskad av både kvinnor och män, dör och blir besjungen. Meliboeus har blivit av med sina ägor i det romerska inbördeskrigets efterföljd, medan Tityrus besök i Rom har gett honom friheten åter genom den gudomlige kejsar Augustus. Vergilius egen samtid blandar sig in i versens skogar. Trots sin grekiska födelseattest kom Arkadien nu att få Italien som alltmer permanent adress.  Men med tiden ska till och med själva döden komma att stryka på foten. Renässanspoeternas Arkadien blir till kärlekens landskap snarare än diktens. Författare som Torquato Tasso och Jacopo Sannazaro använder de antika pusselbitarna för att planlägga en utopisk, sorglös tillvaro, och den behagliga gläntan i skogen genererar erotik snarare än poesi. Landskapet är en idyllisk kuliss. Fåren har blivit lamm och går i sidenband. Arkadien blir samtidens och verklighetens antites, ett drömspel dit dåtidens bildningsaristokrati kunde ta sin tillflykt. Att vara medborgare i Arkadien innebar inte längre bara att vara diktare och herde, utan snarare att vara i exil från någonting annat. Och Arkadiens ständigt föränderliga geografi kunde nu placeras till och med mitt inne i staden. Den litterära akademin Arcadia instiftades i Rom i slutet av 1600-talet, och hade drottning Christina som sin musa. Valet av beskyddarinna var högst arkadiskt: drottningen var såväl landsflyktig som poetiskt orienterad. Verksamheten kretsade kring diktning och språkets renhet, och de som upptogs i den arkadiska kretsen fick ett eget herde- eller herdinnenamn. Ja: även kvinnor var välkomna i den arkadiska akademin, så länge de kunde dikta. Trots sin grekiska födelseattest kom Arkadien nu att få Italien som alltmer permanent adress. Auch ich in Arkadien! utropade Goethe i sin italienska resedagbok. Också jag får vara i Arkadien! Dödens hotande närvaro ersätts med individens jag, som återföds i närkontakt med den klassiska marken. Och i Italien upplever en rad författare detsamma under det reseintensiva 1800-talet, från Madame de Staël till Lord Byron. Arkadien var inte längre bara verklighetsflykt. Det var inkörsporten till ett återvunnet paradis och ett nytt liv, och dess soldränkta entré, prydd av vinrankor och flankerad av citronträd, fanns strax söder om Alperna. Och återigen måste vi fråga oss: Är Arkadien en plats eller ett tillstånd? Printz-Påhlson pekar på att Arkadien ofta är just förlorat, barndomens och ursprungets landskap: det personliga Arkadien där vi alla en gång var prinsar och prinsessor. Göran Printz-Påhlson skrev en gång att poesin är den enda litterära genre som saknar en geografisk plats. Poesins värld är den inre. Tid och rum finns inte där. Med ett undantag: den pastorala poesin och dess Arkadien. Men platsen är ändå inte plats den är en utopi, en metafor, en förlorad värld. Printz-Påhlson pekar på att Arkadien ofta är just förlorat, barndomens och ursprungets landskap: det personliga Arkadien där vi alla en gång var prinsar och prinsessor. Dikten och berättelsen om platsen blir hemkomsten. Och ofta smälter generella bildningsideal samman med den individuella, självbiografiska upplevelsen. Författaren Vilhelm Ekelunds alldeles egna Arkadien låg i Skåne. Där var han uppvuxen, i trakten av Stehag. Det skånska landskapet var för honom vägen till tanke och dikt. I essän Nordiskt Arkadien vandrar han vid Kullaberg i nordvästra Skåne, medan havet stormar nedanför i klart solsken, samma ljusa storm som strålar och susar i rytmerna af sången som jag läser, i Pindaros sång. Den eufori som den grekiska poesin väckte hos honom planterades i landskapets och havets dramatik i ett dubbelt medborgarskap mellan ordlöst ursprung och inlärd bildning. En poet som på samma sätt väver samman plats, minne och bildning är Jesper Svenbro. I sina senaste diktsamlingar har han förankrat sina arkadiska bopålar djupt i den skånska myllan. Och hela det klassiska entouraget har han med sig. Sapfo tar bussen från Landskrona i diktsamlingen Ekeby trafikförening, och i Namnet på Sapfos dotter från 2017 blir Svenbros egen studietid spelplats för en utopisk värld där antikens Grekland flyter samman med skånskt 1960-tal i de examensuppgifter författaren uppmanas genomföra. De idealiserade studierna blir för Svenbro den arkadiska startmotor som skapar dikt och som löser de poetiska problemen. Arkadien börjar få tydligare konturer. Det är en plats och ett tillstånd. Arkadien är den plats där dikten blir till, och där vi blir till. Den magiska glänta där tiden upphör och vi plockar versrader från den blommande marken. En tillflykt, men också en flygplats för minnet och tanken, där vi kan försonas med förlusten. Men såväl frånvaron som den intensiva, behagliga närvaron är bara början på den röda matta som rullas ut framför våra ögon: Välkommen! Detta är vägen till poesin.  Anna Blennow, latinforskare och skribent   Musik Evert Taube: Fritiof i Arkadien. Inspelad i Milano i oktober 1937. Litteratur Vilhelm Ekelund, Antikt ideal / Båge och Lyra, Liber Förlag 1983. Jonas Ellerström, Vilhelm Ekelund: Landskap och tanke, Bokförlaget h:ström 2017. Göran Printz-Påhlson, När jag var prins utav Arkadien. Essäer och intervjuer om poesi och plats, Bonniers 1995. Stefano Fogelberg Rota, Poesins drottning. Christina av Sverige och de italienska akademierna, Nordic Academic Press 2008. Iacopo Sannazaro, Arcadia, 1504. Jesper Svenbro, Ekeby trafikförening, Albert Bonniers förlag 2015. Jesper Svenbro, Namnet på Sapfos dotter. Enskilt arbete läsåret 20152016, Albert Bonniers förlag 2017. Torquato Tasso, Aminta ett herdedrama [1573], svensk översättning av Ingvar Björkeson, Natur & Kultur 2011. http://www.accademiadellarcadia.it Musik Evert Taube: Fritiof i Arkadien

Vad var bäst 2018? P1 Kultur sammanfattar populärmusiken och den klassiska musiken som givits ut under året. P1 Kultur har kommit till den lika lustfyllda som omöjliga uppgiften på året då det är dags att summera och utvärdera. Vad var 2018 för musikår? Hur lät det? Och framför allt: Vad var egentligen bäst?  Hör våra kritiker Viveca Bladh och Matilda Källén sammanfatta populärmusikåret och P2:s Johan Korssell och Sara Norling ge oss den bästa klassiska musiken som gavs ut under året som gick.  "En maffig spionhistoria som varken förlöjligar eller glorifierar" så beskriver vår recensent Lisa Bergström TV-serien Den lilla trumslagarflickan. Samtal om spionserien baserad på John Le Carres välkända roman med Alexander Skarsgård i en av huvudrollerna. I den sista essän i serien om poesins metaforer skriver i dag Latinforskaren Anna Blennow om Arkadien.  Dessutom: Katarina Wikars utser ett Veckans ord: "Pakt"  Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Über Jahrhunderte fühlten sich Künstler angezogen von Arkadien, dem Idealbild von unberührter Natur, in der Menschen frei von gesellschaftlichen Zwängen leben – und lieben. Auch Maurice Ravels Ballettmusik Daphnis et Chloé bewegt sich in dieser Welt. >> Artikel zum Nachlesen: https://detektor.fm/musik/saitenwechsel-maurice-ravel-daphnis-et-chloe

Über Jahrhunderte fühlten sich Künstler angezogen von Arkadien, dem Idealbild von unberührter Natur, in der Menschen frei von gesellschaftlichen Zwängen leben – und lieben. Auch Maurice Ravels Ballettmusik Daphnis et Chloé bewegt sich in dieser Welt.Der Artikel zum Nachlesen: https://detektor.fm/musik/saitenwechsel-maurice-ravel-daphnis-et-chloe

Arkadien är ett landskap i Grekland. Men också någonting mer. Latinforskaren Anna Blennow ger sig ut på jakt efter platsen, tillståndet och utopin Arkadien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vi ser på avstånd en oljemålning med pastoralt motiv. Några herdar har samlats i skuggan av ett träd, kring ett förvittrande gravmonument. De försöker tyda den latinska inskriften: Et in Arcadia ego. Vad händer här? Vad är det här för plats? Vänta, där kommer någon vi kan fråga.   Ursäkta, var ligger Arkadien? Det beror på vem du frågar. Vem är du? Jag är döden. Jag finns också i Arkadien. Landskapet Arkadien är beläget i det bergiga inlandet av den grekiska halvön Peloponnesos. Denna plats med sin vilda natur ansågs under antiken vara guden Pans hemvist. Den grekiske författaren Polybios, själv född i Arkadien, har påpekat att invånarna där hade särskild talang för musik och sång. Men ändå verkar det inte vara i Grekland som Arkadien ligger. Ty inte bara döden, utan också vitt skilda personligheter som Johann Wolfgang von Goethe och Fritiof Andersson finns i Arkadien. Så fort en lämplig glänta öppnar sig med mjukt gräs, sval skugga och en glittrande bäck, glömmer herdarna sina hjordar, sätter sig och sjunger växelsång med varandra, I Nicolas Poussins 1600-talsmålning den som vi just nu betraktar syns de typiska ingredienserna i ett arkadiskt landskap: herdar i antikiserande dräkt med diktens lagerkransar kring pannan. Nymfer, fauner och flockar av får och getter syns visserligen inte på bilden, men väntar runt hörnet. Livet verkar lätt i Arkadien. Det verkar inte finnas ett moln på himlen. Men var är vi? Vissa hävdar att Arkadien uppfanns på trettiotalet före vår tideräkning. Det var då den romerske poeten Vergilius författade sina tio pastorala poem, de så kallade Eklogerna. Redan i den första dikten definieras platsen: Tityrus, du ligger utsträckt i skuggan under ett bokträd, där du spelar skogens sång på ett tunt litet vasstrå jag har lämnat mitt fädernesland och de ljuvliga fälten jag har flytt mitt land, men Tityrus, där i skuggan, lär du skogen sakta besjunga din Amaryllis. Den som talar är Meliboeus, en fattig romersk herde som förlorat sin mark. Vergilius herdar befinner sig alltså i Italien. Ändå visar det sig att deras hemvist kallas Arkadien. Och herdarnas liv är enkelt, men ändå utsökt. Kärlek och äpplen, skogsgudar och sång. Framför allt sång. Så fort en lämplig glänta öppnar sig med mjukt gräs, sval skugga och en glittrande bäck, glömmer herdarna sina hjordar, sätter sig och sjunger växelsång med varandra, och spelar på en pipa en låt av gryningsluft. Men de mörka hoten mot det enkla livet väntar strax bortom skogsbrynet. Den vackre herden Daphnis, älskad av både kvinnor och män, dör och blir besjungen. Meliboeus har blivit av med sina ägor i det romerska inbördeskrigets efterföljd, medan Tityrus besök i Rom har gett honom friheten åter genom den gudomlige kejsar Augustus. Vergilius egen samtid blandar sig in i versens skogar. Trots sin grekiska födelseattest kom Arkadien nu att få Italien som alltmer permanent adress.  Men med tiden ska till och med själva döden komma att stryka på foten. Renässanspoeternas Arkadien blir till kärlekens landskap snarare än diktens. Författare som Torquato Tasso och Jacopo Sannazaro använder de antika pusselbitarna för att planlägga en utopisk, sorglös tillvaro, och den behagliga gläntan i skogen genererar erotik snarare än poesi. Landskapet är en idyllisk kuliss. Fåren har blivit lamm och går i sidenband. Arkadien blir samtidens och verklighetens antites, ett drömspel dit dåtidens bildningsaristokrati kunde ta sin tillflykt. Att vara medborgare i Arkadien innebar inte längre bara att vara diktare och herde, utan snarare att vara i exil från någonting annat. Och Arkadiens ständigt föränderliga geografi kunde nu placeras till och med mitt inne i staden. Den litterära akademin Arcadia instiftades i Rom i slutet av 1600-talet, och hade drottning Christina som sin musa. Valet av beskyddarinna var högst arkadiskt: drottningen var såväl landsflyktig som poetiskt orienterad. Verksamheten kretsade kring diktning och språkets renhet, och de som upptogs i den arkadiska kretsen fick ett eget herde- eller herdinnenamn. Ja: även kvinnor var välkomna i den arkadiska akademin, så länge de kunde dikta. Trots sin grekiska födelseattest kom Arkadien nu att få Italien som alltmer permanent adress. Auch ich in Arkadien! utropade Goethe i sin italienska resedagbok. Också jag får vara i Arkadien! Dödens hotande närvaro ersätts med individens jag, som återföds i närkontakt med den klassiska marken. Och i Italien upplever en rad författare detsamma under det reseintensiva 1800-talet, från Madame de Staël till Lord Byron. Arkadien var inte längre bara verklighetsflykt. Det var inkörsporten till ett återvunnet paradis och ett nytt liv, och dess soldränkta entré, prydd av vinrankor och flankerad av citronträd, fanns strax söder om Alperna. Och återigen måste vi fråga oss: Är Arkadien en plats eller ett tillstånd? Printz-Påhlson pekar på att Arkadien ofta är just förlorat, barndomens och ursprungets landskap: det personliga Arkadien där vi alla en gång var prinsar och prinsessor. Göran Printz-Påhlson skrev en gång att poesin är den enda litterära genre som saknar en geografisk plats. Poesins värld är den inre. Tid och rum finns inte där. Med ett undantag: den pastorala poesin och dess Arkadien. Men platsen är ändå inte plats den är en utopi, en metafor, en förlorad värld. Printz-Påhlson pekar på att Arkadien ofta är just förlorat, barndomens och ursprungets landskap: det personliga Arkadien där vi alla en gång var prinsar och prinsessor. Dikten och berättelsen om platsen blir hemkomsten. Och ofta smälter generella bildningsideal samman med den individuella, självbiografiska upplevelsen. Författaren Vilhelm Ekelunds alldeles egna Arkadien låg i Skåne. Där var han uppvuxen, i trakten av Stehag. Det skånska landskapet var för honom vägen till tanke och dikt. I essän Nordiskt Arkadien vandrar han vid Kullaberg i nordvästra Skåne, medan havet stormar nedanför i klart solsken, samma ljusa storm som strålar och susar i rytmerna af sången som jag läser, i Pindaros sång. Den eufori som den grekiska poesin väckte hos honom planterades i landskapets och havets dramatik i ett dubbelt medborgarskap mellan ordlöst ursprung och inlärd bildning. En poet som på samma sätt väver samman plats, minne och bildning är Jesper Svenbro. I sina senaste diktsamlingar har han förankrat sina arkadiska bopålar djupt i den skånska myllan. Och hela det klassiska entouraget har han med sig. Sapfo tar bussen från Landskrona i diktsamlingen Ekeby trafikförening, och i Namnet på Sapfos dotter från 2017 blir Svenbros egen studietid spelplats för en utopisk värld där antikens Grekland flyter samman med skånskt 1960-tal i de examensuppgifter författaren uppmanas genomföra. De idealiserade studierna blir för Svenbro den arkadiska startmotor som skapar dikt och som löser de poetiska problemen. Arkadien börjar få tydligare konturer. Det är en plats och ett tillstånd. Arkadien är den plats där dikten blir till, och där vi blir till. Den magiska glänta där tiden upphör och vi plockar versrader från den blommande marken. En tillflykt, men också en flygplats för minnet och tanken, där vi kan försonas med förlusten. Men såväl frånvaron som den intensiva, behagliga närvaron är bara början på den röda matta som rullas ut framför våra ögon: Välkommen! Detta är vägen till poesin.  Anna Blennow, latinforskare och skribent   Musik Evert Taube: Fritiof i Arkadien. Inspelad i Milano i oktober 1937. Litteratur Vilhelm Ekelund, Antikt ideal / Båge och Lyra, Liber Förlag 1983. Jonas Ellerström, Vilhelm Ekelund: Landskap och tanke, Bokförlaget h:ström 2017. Göran Printz-Påhlson, När jag var prins utav Arkadien. Essäer och intervjuer om poesi och plats, Bonniers 1995. Stefano Fogelberg Rota, Poesins drottning. Christina av Sverige och de italienska akademierna, Nordic Academic Press 2008. Iacopo Sannazaro, Arcadia, 1504. Jesper Svenbro, Ekeby trafikförening, Albert Bonniers förlag 2015. Jesper Svenbro, Namnet på Sapfos dotter. Enskilt arbete läsåret 20152016, Albert Bonniers förlag 2017. Torquato Tasso, Aminta ett herdedrama [1573], svensk översättning av Ingvar Björkeson, Natur & Kultur 2011. http://www.accademiadellarcadia.it Musik Evert Taube: Fritiof i Arkadien

Die ersten Volkshelden des griechischen Freiheitskampfs gegen die Osmanen waren Räuber aus Arkadien. Am 5. Oktober 1821 nahmen die Rebellen das Städchen Tripoli ein und massakrierten die muslimische Bevölkerung. Autor: Thomas Morawetz

I det här avsnittet har vi träffat poeten och författaren Mårten Melin och pratat poesi. Och så har vi läst Bruno K Öijers diktsamling "Och natten viskade Annabel Lee"!Du kan lyssna på avsnittet direkt här, genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämns följande titlar:Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K Öijer, Wahlström & WidstrandDikter av Karin BoyeDikter, av Yahya Hassan, NorstedtsOlika dikter av Mattias AlkbergVitsvit, av Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlagDikter av Dorothy ParkerFjärde riket, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenMirijam om natten, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenSom trolleri, av Mårten Melin, Rabén & SjögrenJävla Lucia, av Mårten Melin, Eriksson & LindgrenDikter av Barbro LindgrenDikter av Siv WiderbergDikter av Lennart HellsingKärlek och uppror, antologi sammansatt av Siv WiderbergJag är världen, av Mårten Melin, HegasNär jag var prins utav Arkadien, av Barbro Lindgren, BrombergsDikter av Bodil MalmstenDikter av Sonja ÅkessonDikter av Kristina Lugn

Irdische Utopien im Wandel der Zeit. Von Sabine Appel. | Kulturgeschichtlich transportieren die irdischen Paradiese die Vision eines möglicherweise verlorengegangenen Heils. Sabine Appel beschreibt Geschichte und Gegenwart der Paradiesvorstellungen.

Irdische Paradiese im Wandel der Zeit. Von Sabine Appel. | Die Germanistin und Buchautorin Dr. Sabine Appel beschreibt in zwei Teilen Geschichte und Gegenwart der Paradiesvorstellungen.

Kulturgeschichtlich transportieren die irdischen Paradiese die Vision eines möglicherweise verlorengegangenen Heils. Sabine Appel beschreibt Geschichte und Gegenwart der Paradiesvorstellungen.

Die Germanistin und Buchautorin Dr. Sabine Appel beschreibt in zwei Teilen Geschichte und Gegenwart der Paradiesvorstellungen.

Hier ist sie endlich, die zweite Episode von Science Pie! Hier widmen wir uns zum ersten Mal der Geschichte und Literatur. In den 1930er Jahren wanderten viele bekannte Schriftsteller (neben zahlreichen anderen, natürlich), aus Deutschland aus, um der Verfolgung durch die Nazis zu entgehen. Einer der wohl berühmtesten Einwanderer Amerikas war der Nobelpreisträger Thomas Mann. Heute widme ich mich seinem Amerikabild und vor allem der Person, die für ihn alles verkörperte, was er in Amerika sah.Es geht um Eldorado, Arkadien, Wahlkampf, Gut und Böse, den Teufel und den Mönch-klickt auf Play, hört uns zu und teilt die Episode mit der Welt! Produziert von Annika Brockschmidt und Dennis Schulz. Music by Jason Shaw, Kevin McLeod, Chris Zabriskie, the United State Marine Band, the Skidmore College Orchestra, Helen Trix, the Victor Herbert Orchestra, Anonymous Choir, Welcome Wizard, the Illinois Brass Band and Kosta T. Find the complete tracklist here. For further reading, we collected the sources and the literature for this podcast here.

05.10.1821: Die ersten Volkshelden des griechischen Freiheitskampfs gegen die Osmanen waren Räuber aus Arkadien, einst eine Traumlandschaft von Dichtern, in Wirklichkeit eine raue Gebirgslandschaft auf dem Peloponnes. Aufständische und osmanische Truppen schenkten sich nichts. Am 5. Oktober 1821 nahmen die Rebellen das Städchen Tripoli ein und massakrierten die muslimische Bevölkerung.

Die „Kräuterblätter“ des Dessauer Künstlers Carl Wilhelm Kolbe d. Ä. (1759 - 1835), Radierungen phantastischer Sumpflandschaften, haben in der Vergangenheit die unterschiedlichsten Urteile provoziert, die doch eines niemals waren: Gleichgültig. Kolbes Werk hat die Zeitgenossen zweifelsohne polarisiert, und selbst dem Betrachter heutiger Tage ist die Eigenwilligkeit seiner Arbeiten spürbar geblieben. Die offene Folge der „Kräuterblätter“ umfasst 28 Radierungen, die sämtlich im ersten Drittel des 19. Jahrhunderts entstanden sind. Gezeigt werden stets nahsichtige, überdimensionierte und nahezu „surrealistische“ Sumpfvegetationen, die von mal geheimnisvollen, mal bäuerlich-einfachen Staffagefiguren, allerlei Getier und architektonischen Elementen belebt werden. Die Untersuchung befasst sich zunächst mit Naturverständnis und Kunsttheorie des Dessauers, um anschließend die Bildform „Kräuterblatt“ möglichst umfassend in den Mittelpunkt zu stellen. Einen ersten Schwerpunkt bilden die Einflüsse auf die Entwicklung des augenscheinlich vorbildlosen Bildkonzeptes. Der „botanische Vordergrund“ der zeitgleichen Landschaftsmalerei scheint dabei den Ausgangspunkt zu bilden, ferner trugen der Buchschmuck Salomon Geßners, das niederländische Sumpfstilleben des 17. Jahrhunderts, die „altdeutsche“ Malerei und, besonders bezüglich der unrealistischen Größenverhältnisse, der Ornamentstich der Rokoko zur Entstehung der „Gattung Kräuterblatt“ bei. Kernstück der Arbeit stellen exemplarische Einzelanalysen der Hauptblätter dar, die die Radierungen als Ausdruck von emotionalisiertem Naturverständnis und privatem Lebensunglück Kolbes (verlorenes Arkadien) charakterisieren. Dabei entwickelte Kolbe eine private Symbolsprache, die die Pflanzen zu Chiffren werden lässt. Abschließend wird die Frage nach der Epochenzugehörigkeit des Künstlers erörtert. Der Graphiker wurde von der älteren Forschung gelegentlich einem etwas unspezifischen „Sturm und Drang“ in der Malerei zugeordnet – eine These, die unter Hinweis auf die stilistische Sonderstellung des Radierers entkräftet werden konnte. Einen Ausblick bilden Überlegungen zur Rezeption Kolbes im 19. und 20. Jahrhundert, wobei unter anderem einige Werke des Surrealisten Max Ernst in Zusammenhang mit den „Kräuterblättern“ gebracht werden können.