Podcasts about kulturredaktionen

Vad stack ut på konstscenen under 2024? Vad var bäst och varför trendade romantiken? Konstkritikerna Sonia Hedstrand och Mårten Arndtzén på radions kulturredaktion sammanfattar konståret! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I dagens P1 Kultur medverkar Sonia Hedstrand, konstkritiker, skribent, redaktör för tidskriften Parabol och konstnär, och Mårten Arndtzén som är konstredaktör och kritiker på Kulturredaktionen i P1. I samtalet tar de upp årets främsta konsthändelser, de tristaste, de mest överskattade och de mest överraskande. Hur var konstbiennalen i Venedig och hur politiskt har konståret varit? Romantiken har på olika sätt varit ordentligt uppmärksammad, med stort fokus på jubileumsfirandet av den tyska konstnären Caspar David Friedrichs födelse för 250 år sedan. I Stockholm har Nationalmuseums utställning ”Romantiken – ett sätt att se” blivit mycket besökt, omtalad och diskuterad – är den värd allt ståhej? Det och mer därtill i P1 Kulturs årssammanfattning av konsten 2024!RADIOESSÄ: FREDSVISIONEN SOM FÖRVANDLADES TILL EN MARDRÖMSLIK DYSTOPII dagens OBS berättar konstnären Oskar Kardemark historien om Frank Capras "Lost Horizon", filmen som förstördes men skapade ett begrepp som fortsatt leva sitt eget liv.Programledare Karsten ThurfjellProducent Maria Götselius

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-03-24.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikarsmedarbetare på Kulturredaktionen

Svindel bygger på Stridsbergs roman Kärlekens Antarktis, som fick Sveriges Radios romanpris 2019. Men hur blev den laddade intrigen på scen? Teaterkritikern Kristina Lindquist ger sin syn på saken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. FRÅN DÖDENS SYNVINKEL SER LIVET UT SOM EN DRÖMDet är Ingela Olsson som spelar huvudrollen i ”Svindel”. Hon ser sin mamma och pappa, andra hon träffat - och framför allt: sina barn. Regisserar uppsättningen gör Rebecka Hemse, som även tidigare arbetat med Sara Stridsbergs manus, vilket även skådespelaren Ingela Olsson har gjort.... OCH DE DRÖMSKA JUNGFRURNA I SOFIA COPPOLAS TAPPNING ÄR ”SOFT GIRLS”Strax före millennieskiftet kom Sofia Coppolas film ”The Virgin Suicides” - som enligt P1 Kulturs filmkritiker Emma Engström kan vara första tecknet på den aktuella rörelsen Soft Girls. Det handlar om att välja bort stress och press och tänka på sitt eget bästa. En omdiskuterad nutida företeelse, som enligt vissa handlar om en reaktion mot feminismen och enligt andra snarare riktar sig mot det maskulina prestationssamhället. Men Emma Engström frågar sig om jungfrurna i Coppolas film i själva verket inte stod ut med sysslolösheten.BILDNINGSRESAN GÅR TILL LOS ANGELESKanske är det dags att börja tänka på sommarsemestern - och drömresor längre fram? Som tips och inspiration återutsänder Kulturredaktionen ett antal program i serien ”Bildningsresan”, där vi guidar till kulturella platser värda en omväg. I dag färdas vi till Los Angeles. Så följ med på en resa i bilköer och på motorvägar! Till författaren Joan Didions terrass i Malibu, sagoslottet Chateau Marmont och det bohemiska Laurel Canyon där så mycket fantastisk musik kom till i haschdimmorna på 1960-talet. Men, framför allt: häng med vår reporter Lina Kalmteg i en kamp mot yta, klichéer och mytologisering!KLASSIKERN: LOTTE LASERSTEINS MÄSTERVERK ”KVÄLL ÖVER POTSDAM”Målningen ”Kväll över Potsdam” anses vara Lotte Lasersteins främsta. Det glada tjugotalet är slut, det är Weimarrepublikens sista tid då hon 1930 samlade fem vänner på en takterrass med utsikt över Potsdam. Katarina Wikars berättar mer i veckans Klassiker - med hjälp av kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén. Och fram till den fjortonde april kan man se målningen på Moderna museet i Stockholm.I inslaget hörde vi även Odile Nunes läsa ur pjäsen ”Abend über Potsdam” av Lutz Hübner och Sarah Nemitz.Programledare: Jenny TelemanProducent: Mattias Berg

Amie Bramme Sey stänger ner vikarieveckan med bl.a. sina TikTok-vanor! Christopher Garplind hatar på fö(r)sta to(r)sdagen i ma(r)s. Kulturredaktionen på P1:s Joakim Silverdal har sett nästan alla Oscarsnominerade filmer. Skådespelaren Sverrir Gudnason testar sin moral i Vardagsfilosofiska rummet. P3 Nyheters Maria Bornhöft ger oss en fördjupning om ättikafallet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Christopher Garplind och Amie Bramme Sey.

Romanen Rent hus av den chilenska författaren Alia Trabucco Zeràn har redan korats till årets bästa bok. P1 Kulturs reporter Lina Kalmteg ringde upp henne i hemmet i Santiago de Chile. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. BOKVÅREN ÄR HÄR OCH LINA KALMTEG BERÄTTAR OM GULDKORNENFörlagens vårböcker skiljer sig en del från höstutgivningen. Något färre litterära elefanter men ändå ett ymnighetshorn av både debutanter och etablerade författarskap. Lina Kalmteg, litteraturansvarig på Kulturredaktionen, guidar bland bokhögarna.SARA LIDMANS STARKA INTRESSE FÖR TEXTIL”I rött, svart och vitt. Sara Lidmans språkdräkter” heter en ny bok av Annelie Bränström-Öhman, professor i litteratur vid Umeå universitet. Hon har fördjupat sig i hur Sara Lidman använder färg, form och textila strukturer som berättartekniska element i sina böcker. Hon följer tygspåren i Lidmans författarskap med fokus på Jernbane-eposet. Annelie Bränström-Öhman är gäst i programmet.MANLIGA NAKENSTUDIER I YSTAD SÖKER EN MUSEIVÄGG”Skånska dragoner rida till bad” heter en uppmärksammad monumentalmålning av Oscar Matthiesen från 1906. Den är fem meter hög och tio meter bred med sju spritt språngande nakna dragoner som rider sina ståtliga hästar, barbacka ned i havet. Ett uttryck för förra sekelskiftets ”friluftsvitalism” och stora intresse för manlig nakenhet. Men just nu är det oklart om allmänheten kommer kunna att se tavlan i framtiden, när Ystads militärhistoriska museum stängt och kommunen sålt byggnaden. Mårten Arndtzén berättar historien om den spektakulära målningen på jakt efter en vägg.OBS-ESSÄN OM ATT LÄNGTA HEMHemkomsten är central i vår kulturhistoria. Men den ser inte likadan ut för alla. Latinforskaren och poeten Anna Blennow tar litteraturen till hjälp för att peka ut några vägar som leder bort och hem.Programledare: Cecilia BlombergProducent: Nina Asarnoj

Vilka var romanerna som kommer att stanna kvar hos litteraturkritikerna Lina Kalmteg och Victor Malm? Fredrik Wadström guidar genom utgivningen av ukrainsk litteratur på svenska och Nina Asarnoj gör årets sista besök i Solvej Balles omtalade romansvit Om uträkning av omfång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Årets bästa läsning!Lina Kalmteg, litteraturredaktör Kulturredaktionen i P1:”Sniglar och snö” av Agneta Pleijel”Systrarna” av Jonas Hassen Khemiri ”Hemma” av Judith Hermann (översättning: Jesper Festin)”Aftongata” – diktsamling av Aya Kanbar”Ett spöke i strupen” av Doireann Ní Ghríofa (översättning: Erik Andersson)”Min bokvärld” av Kerstin Ekman”Historien om Fru Berg” av Ingvild h Rishöi (översättning: Marie Lundquist)”Skärvor av minnen” av Laurie Halse Anderson (översättning: Cecilia Falk)”Säg något” av Laurie Halse Anderson (översättning: Ann Margret Forsström)”Marigold och Rose” av Louise Glück (översättning: Jonas Brun)Victor Malm, kulturchef på Expressen:”Hästen” av Axel Lindén”Sniglar och snö” av Agneta Pleijel”Systrarna” av Jonas Hassen Khemiri ”Alma” av Katarina Frostenson”Det röda är det gränslösa” - diktsamling av Judith Kiros”Skärvorna” av Bret Easton Ellis (översättning: Johan Nilsson)”Pestnätter” av Orhan Pamuk (översättning: Mats Andersson)Nina Asarnoj, litteraturkritiker Kulturredaktionen P1:”Om uträkning av omfång del 1 och del 2” av Solvej Balle (översättning: Ninni Holmqvist)”Femton år” av Vigdis Hjorth (översättning: Jens Hjälte)”Allt detta kunde du fått” – Josefine Klougart (översättning: Johanne Lykke Naderehvandi)”Historien om ett träd” av Maja Lunde (översättning: Lotta Eklund)”Troll” av Rasmus Daugbjerg (översättning: Andrea Lundgren)Fredrik Wadström listar årets bästa ukrainska böcker på svenska:”Internatet” av Serhij Zjadan, översatt till svenska av Sofia Uggla”Vorosjilovgrad” av Serhij Zjadan, översatt till svenska av David Szybek ”Moskoviaden” av Jurij Andruchovytj, översatt till svenska av Sofia Uggla”Amadoka” av Sofia Andruchovytj (Jurijs dotter, romanen ges ut 2024)Programledare: Cecilia BlombergProducent: Anna Tullberg

Konstkritikerna Birgitta Rubin från Dagens Nyheter och Mårten Arndtzén och Cecilia Blomberg på radions Kulturredaktion sammanfattar året när Nationalmuseum hotades av stängning och Rembrandt var på väg ur landet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Birgitta Rubin, konstkritiker Dagens Nyheter:Årets genre: Dialogutställningar (t.ex. Tal R och Mamma Andersson ”Runtom Hill” på Malmö Konstmuseum, avslutad)Årets upptäckt: Anna Cassels betydelse för Hilma af Klint (t.ex. i sista delen av Catalogue raissoné)Årets återupptäckt: Lotte Laserstein på Moderna Museet i Malmö och nu i Stockholm (pågår till 14/4 - 2024)Årets utställning i Sverige: Ingela Ihrman, ”Frutti di Mare” på Malmö konsthall (pågår till 14/1 - 2024)Årets utställning utomlands: Vermeer, Rijksmuseum i Amsterdam (avslutad)Mårten Arndtzén, konstkritiker Kulturredaktionen i P1:Årets performanceverk: ”Kvinde, Liv, Frihed” av och med Firooze Bazrafkan utanför Irans ambassad i Köpenhamn.Årets återkomst: ”Dö för dig/Slå rot” av Charlotte Gyllenhammar (upp- och nedvända eken på Drottninggatan i Stockholm)Årets återblick: Lars Vilks-retrospektiven på Blå Hallen i HöganäsÅrets utställning i Sverige: Jockum Nordström ”Inget papper, inga mynt” på Liljevalchs (avslutad) och Leif Engströms ”Fönsterband” på ValstaKonst (avslutad)Cecilia Blomberg, konstkritiker Kulturredaktionen i P1:Årets utställning i Sverige: Ernst Josephson på Waldemarsudde (pågår till 11/2 - 2024) och Laurie Anderson på Moderna Museet (avslutad)Årets utställning utomlands: Ragnar Kjartansson på Louisiana (avslutad)Årets konstböcker:”Ögonblicket mellan före och efter” av Carl-Johan Malmberg”Zorn. Ett liv, en tid” av Per Svensson”Samtalen. En bok om och med Mamma Andersson” av Cilla Naumann”Carl-Fredrik Hill - Jag följer dina spår” av Maria Hall”Ulf Linde. Essays from a Lifetime in the Arts” av Ulf Linde (essäer i engelsk översättning av Kerstin Lind Bonnier och Peter Galassi.)KLASSIKERN OM SARA LIDMANS ”TJÄRDALEN”:Veckans klassiker uppmärksammar Sara Lidmans 100-årsdag, som infaller den 30 december, genom att minnas den bok som kallas ”1900-talets viktigaste debutroman: ”Tjärdalen”. Ett inslag av P1 Kulturs reporter Joakim Silverdal.Programledare: Cecilia BlombergProducent: Nina Asarnoj

Vi här på Kulturredaktionen har gjort vår egen nedräkning inför årsdagen genom att låta fem kulturpersoner välja varsitt verk från varsitt sekel för att ge en bild av det litterära Sveriges framväxt. Ingrid Elam kommenterar valen. I år är det 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung 1523. Kulturredaktionen bad fem litteraturexperter välja ett betydande verk per sekel för att skapa ett slags kanon i miniatyr.Författaren Anna-Karin Palm bestämde sig för Lasse Lucidors vers "Skulle jag sörja vore jag tokot", Johan Hilton Kulturchef på Göteborgsposten valde "Vän! i förödelsens stund" av Erik Johan Stagnelius. Författaren Gabriella Håkansson En dåres försvarstal av August Strindberg och Victor Malm som är Kulturchef på Expressen tog Willy Kyrklunds roman "Mästaren Ma". Ingrid Elam summerar serien och kommenterar det hårda urvalet på fem verk från 500 år.MIKAEL TIMM GÖR FRANSKA NYA VÅGENNär de nya franska filmerna rullade in över biodukarna på 60-talet förstod alla att en ny tid började. Det var slut med syrls filmer, hädanefter skildrades livet på ett nytt sätt. La nouvelle vague varade visserligen bara ett drygt decennium, men den kom att ändra sättet att göra film på för alltid. Hur gick det till? Mikael Timm dyker ned i franska Nya vågen.OBS-ESSÄ OM NONSENSDIKTNINGHur påverkar exilen skrivandet? Misstänkt för försök till giftmord lämnade författaren Carl Jonas Love Almqvist Sverige 1851. Under sina 14 år i exil skrev han något så besynnerligt som nonsensdikter. Författaren och poeten Isabella Nilsson - även känd som Nonsensprinsessan - reflekterar över dessa dikter i en essä från 2020, uppläst av Sveriges Radios Christina Höglund.Programledare: Cecilia BlombergProducent: Nina Asarnoj

P1 Kultur blickar mot Italien: I TV-serien "The Good Mothers" är det kvinnorna i maffian som berättar och i romanen "Den fördömda flickan" handlar det om kvinnlig vänskap under fascismen. Är det möjligen Elena Ferrante som banat väg för en ny våg av kvinnliga italienska författare? Vi pratar om den litterära sensationen Beatrice Salvionis roman "Den fördömda flickan" som nu kommer på svenska och så har vi sett en TV-serie om den italienska maffians kvinnor "The Good Mothers" på Disney+. Gäster är Cecilia Schwartz, docent i italienska på Stockholms universitet, Lina Kalmteg och Mattias Berg, kritiker på Kulturredaktionen i P1.SVERIGE FYLLER 500 ÅR. PERIODEN 1723-1823: STAGNELIUSI år firar Sverige 500 år som Sverige om vi räknar från den dag Gustav Vasa blev kung 1523. Men vad har vi läst dessa år egentligen? Vi har redan tidigare fått höra litteraturkritikern Ingrid Elam prata om Gustav Vasas bibel, författaren Anna-Karin Palm valde Lasse Lucidors vers "Skulle jag sörja vore jag tokot". Och idag när vi kommit fram till tiden 1723 -1823, så har Johan Hilton som är kulturchef på Göteborgsposten valt "Vän! i förödelsens stund" av Erik Johan Stagnelius.ESSÄ OM VARFÖR STAFFAN WESTERBERG PLATSAR I KULTURKANONDen här veckan fördjupar sig Obs i frågan om en litterär kanon, och idag konstaterar författaren Torbjörn Elensky att kanon inte är någon lista med böcker att pricka av, eller ett källarförråd med gammalt bråte. Utan det är något som vi måste arbeta med hela livet - och något som ger tillvaron mening.Programledare: Cecilia BlombergProducent: Nina Asarnoj

Nie zuvor haben sich Kulturredaktionen so hingebungsvoll mit Hundekot beschäftigt wie in dieser Woche. Was sind die vorläufigen Ergebnisse des Grübelns?

"Var är konsten???" Det utropade en kritiker när den stora utställningen "Documenta" i Kassel skulle efteranalyseras. Idén om VAD som är en utställning, är uppe för diskussion i år. KONSTÅRET 2022 MED GÄSTER:Det här var året då vi efter pandemins nedstängningar på riktigt började röra oss fritt på muséer och vernissagefester igen. Den uppskjutna Venedigbiennalen gav plats åt kvinnorna och placerade surrealismen i centrum. Och på lika viktiga - den tyska mastodontutställningen Documenta i Kassel - så upplöstes själva idén om vad som är en utställning så långt, att det fick kritikerna att rynka pannorna.Vi sammanfattar konståret 2022 tillsammans med konstkritikern Birgitta Rubin från Dagens Nyheter och Mårten Arndtzén på Kulturredaktionen i P1.MÅRTEN ARNDTZÈN LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets Sverigedebut: Anselm Kiefer på Artipelag, pågår till 8/1-2023.Årets återkomst: Barbro Östlihn på Göteborgs och Västerås konstmuseer, pågår i Västerås t.o.m. 5 mars 2023.Årets återupptäckt: Nicolai Astrup på Waldemarsudde.Årets utställning: Ejnar Nielsen på Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn. Öppnar på Vejen konstmuseum i januari 2023.CECILIA BLOMBERG LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets abstrakta pionjär: Sonia Delaunay på Louisiana Årets politiska reflektion: Yael Bartana på Moderna museet i MalmöÅrets forskarbragd: Georg Vasaris teckningar på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023Årets utställning: Det kalla ögat. Tyskland, 20-talet och nysakligheten på Louisiana, pågår till 19/2-2023. BIRGITTA RUBIN (DN) LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets angelägenhet: Klimatkonsten och medvetenheten om museernas ansvarÅrets positionering: Äldre kvinnliga konstnärer tar plats på de stora konstinstitutionernaÅrets genre: Fotografiet - t.ex. Christer Strömholm på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023 Årets utställning: Nan Goldin på Moderna museet, pågår till 26/2-2023Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Nina Asarnoj

"Var är konsten???" Det utropade en kritiker när den stora utställningen "Documenta" i Kassel skulle efteranalyseras. Idén om VAD som är en utställning, är uppe för diskussion i år. KONSTÅRET 2022 MED GÄSTER:Det här var året då vi efter pandemins nedstängningar på riktigt började röra oss fritt på muséer och vernissagefester igen. Den uppskjutna Venedigbiennalen gav plats åt kvinnorna och placerade surrealismen i centrum. Och på lika viktiga - den tyska mastodontutställningen Documenta i Kassel - så upplöstes själva idén om vad som är en utställning så långt, att det fick kritikerna att rynka pannorna.Vi sammanfattar konståret 2022 tillsammans med konstkritikern Birgitta Rubin från Dagens Nyheter och Mårten Arndtzén på Kulturredaktionen i P1.MÅRTEN ARNDTZÈN LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets Sverigedebut: Anselm Kiefer på Artipelag, pågår till 8 januari 2023.Årets återkomst: Barbro Östlihn på Göteborgs och Västerås konstmuseer, pågår i Västerås t.o.m. 5 mars 2023.Årets återupptäckt: Nicolai Astrup på Waldemarsudde.Årets utställning: Ejnar Nielsen på Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn. Öppnar på Vejen konstmuseum i januari 2023.CECILIA BLOMBERG LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets abstrakta pionjär: Sonia Delaunay på Louisiana Årets politiska reflektion: Yael Bartana på Moderna museet i MalmöÅrets forskarbragd: Georg Vasaris teckningar på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023Årets utställning: Det kalla ögat. Tyskland, 20-talet och nysakligheten på Louisiana, pågår till 19/2-2023. BIRGITTA RUBIN (DN) LISTAR ÅRETS KONSTHÄNDELSER:Årets angelägenhet: Klimatkonsten och medvetenheten om museernas ansvarÅrets positionering: Äldre kvinnliga konstnärer tar plats på de stora konstinstitutionernaÅrets genre: Fotografiet - t.ex. Christer Strömholm på Nationalmuseum, pågår till 8/1-2023 Årets utställning: Nan Goldin på Moderna museet, pågår till 26/2-2023OBS-ESSÄN OM NAKNA GREKERAntikens greker gymnastiserade gärna nakna. Ja, det var rentav en del av deras kulturella identitet, och det avspeglades i konsten. Idag däremot verkar vi ha svårt att betrakta nakna kroppar utan en pornografisk blick. Det menar Carl Magnus Juliusson, som i dagens essä från Obs berättar om en av det antika Greklands kanske märkligaste uppfinningar.ÅRETS SJÄLVHUSHÅLLAR- OCH TRÄDGÅRDSBÖCKER (OCH EN FRÅN FÖRRA ÅRET):"Modern självhushållning" av Anders Rydell och Alva Herdevall"Odla blommor" av Hanna Wendelbo"Den blommande köksträdgården" av Anette Nilsson (2021)Dessutom tipsade Nina Asarnoj om tidningen "Åter. Praktisk kunskap om självhushållning" och dokumentären "Gubben i stugan" av Nina Hedenius på SVT Play.Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Nina Asarnoj

Filmåret 2022 består av runt 60 svenska filmpremiärer, 220 utländska filmer och en Guldpalm i Cannes. P1 Kulturs filmkritiker listar också årets snöstorm och årets bästa skådespelerska. SEXISTISK FILMKRITIK ÄR ÅRETS UPPTÄCKT FÖR REGIDEBUTERANDE ERIKA WASSERMANVi får besök av två av årets långfilmsdebutanter: Erika Wasserman som regisserat livspussel-komedin "Året då jag slutade prestera och började onanera och Lovisa Sirén som gjort roadmovien "Maya Nilo (Laura)". Båda filmernas kvinnliga huvudrollsinnehavare är Guldbaggenominerade, Katia Winter och Bahar Pars.EMMA ENGSTRÖM TIPSAR OM FEM FILMER FRÅN 2022:"Nope", regi Jordan Peele, "A Hero", regi Asghar Farhadi, "Memoria", regi Apichatpong Weerasethakul, "Boy from heaven", regi Tarik Saleh "Bad luck banging or loony porn", regi Radu JudeEmma Engström nämnde också filmerna "Top Gun: Maverick", "Ali & Ava", "Licorice Pizza", "Butterfly Vision", Don't worry darling", "Miraklet" och "Ett hus byggt av skärvor".BJÖRN JANSSON TIPSAR OM FEM FILMER FRÅN 2022:"C'mon C'mon", regi Mike Mills   "Kupé nr 6", regi Juho Kuosmanen   "The lost daughter", regi Maggie Gyllenhaal   "Min vackra stjärna", regi Hirokazu Kore-eda "Vitt brus", regi Noah BaumbachBjörn Jansson nämnde också filmerna "Triangle of Sadness", "Holy Spider", "Comedy Queen" och "Jag är Zlatan".VAD HAR VI SKRATTAT ÅT 2022?P1 Kulturs filmkritiker Emma Engström har sammanställt en lista över vad Kulturredaktionen skrattat åt under året och den innehåller bland annat Instagramkontot "Dyngbaggegalan" och Ebba Buschs korv-kupp i Ekot. En bubblare är vår kära programledare Lisa Bergströms tomatvits från 70-talet.Programledare: Lisa Bergström Producent: Nina Asarnoj och Ulph Nyström 

(00:00:28) Kulturredaktionen müssen Federn lassen. Aktuell sind Zeitungen betroffen, die zur TX-Group gehören. Wenn die Feuilletons dünner werden, hat das Auswirkungen auf die Kulturszene, sagt der Medienwissenschaftler Matthias Zehnder. Weitere Themen: (00:05:23) «International Conference of Insecurity» – ein theatraler Gegenentwurf zu den Weltkonferenzen im Theaterhaus Gessnerallee. (00:09:38) «The bigger picture» – eine Ausstellung über Frauen, die Designgeschichte geschrieben haben, im Gewerbemuseum Winterthur. (00:14:22) 80. Geburtstag von Jimi Hendrix – seine musikalischen Besonderheiten als Gitarrist. (00:19:41) Elegant, brilliant, amüsant – ein Nachruf auf Hans Magnus Enzensberger.

Vår eminenta radiomedarbetare på Kulturredaktionen och Radiofyndsredaktör Karsten Thurfjell går i pension. Vi hyllar honom med ett utdrag ur hans program Elvis Presley och årets svenska högtider. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I många år skrev Karsten Thurfjell fantasifulla historier om Elvis Presleys olika resor i Sverige som sändes i Kulturnytt i samband med olika högtider som Elvis Presley visade sig vara oväntat intresserad av."När Elvis Presley kom till Sverige så blev midsommar för första gången något annat än en litterär konstruktion för Elvis. Han hade förstås sett Shakespeare och läst en och annan novell av de svenska arbetarförfattarna..." Och sen bär det av till ett pensionat i Eskilstuna.Så börjar Karsten Thurfjells program "Elvis Presley och årets svenska högtider" från 1998 i uppläsning av vetenskapsradions mångårige medarbetare Rolf Herson.I detta avsnitt som också blev det sista besöker Elvis Presley Saltsjöbaden för att titta närmare på Saltsjöbadsandan och Vår gård.Intervjuare í programmets inledning är Elin Claeson.

Nu söker Kulturredaktionen representanter till 2023 års lyssnarjury som ska utse vinnaren av Sveriges Radios romanpris under Litteraturveckan i P1. Juryn ska utgöras av representanter för fyra bokcirklar som alla får läsa och diskutera de nominerade romanerna.Senast 7 november uppmanas bokcirklar från Gotland och Östergötland skicka in sin ansökan till romanpriset@sverigesradio.se.Vilka fyra romaner som nominerats till Sveriges Radios Romanpris 2023 avslöjas 11 januari. Vinnaren avslöjas i Lundströms Bokradio lördagen 29 april.Litteraturveckan i P1 är en hel vecka som manifesterar litteraturen, läsarna och läsandet. 2023 genomförs den för sjunde året i rad. Prisutdelningen av Sveriges Radios Romanpris, Lyrikpris och Novellpris sker under Litteraturveckan, vecka 17.2022 gick Sveriges Radios Romanpris till Jesper Larsson för Den dagen den sorgen, Sveriges Radios Lyrikpris till Hanna Hallgren för diktsamlingen Ensamhetsträning med Majken Johansson och Sveriges Radios Novellpris till Malin Wollin för radionovellen Sorgen i deras ögon.

Formgivaren och keramikern Signe Persson-Melin är död, 97 år gammal. Kulturredaktionen minns karriären som inleddes 1955 med de berömda kryddburkarna på Helsingborgsutställningen H55. I nästan alla våras köksskåp finns en krydd- eller sillburk, kanske en tekanna eller suffléform signerad Signe Persson-Melin.Hon tyckte om att lämna leran bar. Den var lika viktig som glaseringen. Materialet hade mycket att säga.Möt henne i ett porträtt från 2009.Reporter: Lisa Wall lisa.wall@sverigesradio.se

Varje vecka väljer en medarbetare här på Kulturredaktionen ett ord som ligger i tiden. Den här veckan har Nina Asarnoj fokuserat på träden i Ukraina och valt ordet: Växtkraft. Det här är ljudet av darrande asplöv. Människorna och träden lever tätt tillsammans, till och med i staden. Den åttonde mars i år startade instagramkontot @mariupolnow. Kontot fungerar lite som Google Earth, den som tittar hamnar direkt i gatunivå, i ögonhöjd med de förstörda gatumiljöerna. Invånarna i Mariupol filmar staden från sina bilar. De trasiga husen, de svartbrända träden, bråten och de sneda lyktstolparna. Varje dag nya bilder, nya filmer, nästan allt är trasigt. I mars gick det inte riktigt att se vilka träd som hade klarat sig, de svarta stammarna, grenarna som sträckte sig mot himlen, var alla träden döda? Många av gatorna i Mariupol är trädkantade, de höga bostadshusen är omgivna av buskar och rabatter. Det syns att den som planerat staden har varit noga med växtligheten, att träden och häckarna skapar trivsamma rumsligheter. Nu ser alléerna ut som om blixten slagit ner, men inte bara i ett träd. Mer som en skogsbrand mitt i staden. De kraftiga stammarna är splittrade, ibland hänger grenarna på trekvart. Jag undrar vad träden tänker, vad har människorna nu hittat på? Boken Trädens hemliga liv kom från några år sedan och lärde oss att träden kommunicerar med varandra och varnar för fara. Vad säger de om brinnande klot från himlen? Finns det trädspråk för sånt? Det är ofta vi människor som utgör hotet. Först klimatet och nu kriget. Ibland delar vi öde. Något mer människofientligt än de bombade husen i Mariupol finns inte. Jag ser bilderna och de korta filmerna på mariupolnow varje dag. Ibland är bilden av en förstörd lägenhet med betongpulvrig soffa kombinerad med en kort text, en dödsruna över den person som bodde där och förlorade livet. Det går att trycka på översättning. Nästa dag kommer nya bilder, nya svartnade träd och brinnande buskar. Redan tidigt i kriget talade Ukraina om återuppbyggnaden. Ja, ville jag säga, nu lagar vi alltihop och städar. Det är obegripligt mycket att städa. Men det är något med tiden och träden och människornas cykler som inte stämmer. Träden har en helt annan tidslinje. Det kan ta tio-femton år innan ett äppelträd ger frukt. Trettio, fyrtio år innan lindarna och kastanjerna växt sig lika höga som husen. Nu i skiftet mellan maj och juni kan man ändå se att några av träden har överlevt, en gren på ett i övrigt svartbränt träd grönskar. Några röda tulpaner slår ut bredvid ett höghus i smulor. En blommande syrenbuske intill en förvriden och förstörd lekplats. Vi måste tro på växtkraften.    

P1 Kultur minns författaren Agneta Klingspor tillsammans med förläggaren och författaren Carl Michael Edenborg, litteraturprofessorn Maria Jönsson och DN:s kulturchef Björn Wiman. 100 DAGAR KVAR TILL VALET VILKET ROLL SPELAR KULTUREN? I en tid när identitetspolitik och kulturkrig färgar politiken hur har kulturpolitikens roll förändrats? Och vilka är kulturfrågorna som kan bli skarpa valfrågor? Samtal med Björn Wiman, kulturchef Dagens nyheter och Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet. VECKANS ORD: VÄXTKRAFTVarje vecka väljer en medarbetare här på Kulturredaktionen ett ord som ligger i tiden. Den här veckan har Nina Asarnoj fokuserat på träden i Ukraina och valt ordet: Växtkraft.ESSÄ: VILL MÄNNEN VERKLIGEN HA MANIC PIXIE DREAM GIRLS?En av populärkulturens återkommande kvinnogestalter är Manix Pixie Dream Girls på samma gång rebellisk och hjälplös. Linda Skugge funderar på en kvinnoroll hon själv aldrig levt upp till. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Med "Rädd att flyga" kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om det knapplösa knullet med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing.  Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr.  Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Varje vecka väljer Kulturredaktionen ett ord i tiden. Gunnar Bolin funderar kring att demonstrera.

Varje vecka väljer Kulturredaktionen ett ord i tiden. Emma Engström om "bedragare". Det är något med bedragaren som figur som lockar och drar. Han eller hon är också strömningstjänsternas favoritrollfigur just nu. I dokumentären "The Inventor: Out for blood in Silicon Valley" kan man se historien om entreprenören Elizabeth Holmes, som brände investerarnas pengar när hon utlovade en modern hälsoteknologi som inte existerade. Hennes framfart ska också bli spelfilm och tv-serie. I "Tindersvindlaren" får vi se hur den påhittade diamanthandlaren från Israel satte i system att stjäla pengar från en kvinna för att finansiera ett osannolikt lyxliv med en annan, allt orkestrerat via datingappen Tinder. Och i den nya dramakomediserien "Inventing Anna" får vi berättelsen om hur Moskvafödda Anna Sorokin lurade banker och delar av New Yorks elit på pengar genom att låtsas vara en tysk arvtagerska som skulle skapa ett fashionabelt center för bildkonst i ett sexvåningshus på östra Manhattan.Jag tror inte att det är en slump att vi lever i bedragarens tidevarv. Tidigt får vi lära oss att det är bra att ha tydliga mål och vara en vinnare. Elizabeth Holmes kom fram i ett upphettat företagsklimat i amerikanska Silicon Valley där investerare kastar pengar efter coola unga universitetsavhoppare som lika mycket tävlar om att komma på nya ord för gamla saker som att komma på nya saker. Och sociala medier erbjuder en genväg till att i alla fall se ut som att man har lyckats. Det vet Tindersvindlaren och Anna Sorokin som projicerade digitala framgångssagor på omvärlden, tills de verkade sanna. Vi är också marinerade i storytelling, från influencerns olyckliga barndom, till tv-serien som alltid pågår därhemma. Därför är det lite av ett ödets ironi att just filmbranschen i Hollywood har drabbats av det senaste uppmärksammade bedrägeriet. I veckan dömdes en skådespelare som har lurat investerare på motsvarande miljarder kronor genom att låtsas köpa och sälja filmrättigheter till just strömningstjänster. Jag vet inte om ni känner igen det här, men ibland när man läser tidningen på morgonen, kommer det en smygande känsla av att en bedragare har varit framme på natten och vridit till själva universum, så att allt inte är vad det ser ut att vara. Ordet bedragare nämns första gången i en svensk text i 1526 års nya testamentet. Där beskrivs bedragaren som skicklig på att begå onda handlingar, men att den själv går vilse på vägen. Kanske kan det vara en tröst när tecknen visar att det kan löna sig att bli påkommen med att lova runt och hålla tunt. När Anna Sorokin släpptes från fängelset förra året lät hon sina då 77 000 följare på Instagram se henne i stora solglasögon och halvöppen mun, på mage i en hotellsäng, med texten: "Fängelse är sååå utmattande, ni kan inte ana". Sedan dess har hon fått betalt för rättigheterna till Netflixserien och nu planeras en dokumentär om livet efter fängelset. Inte konstigt. I bedragarens tidevarv där allt är upp och ner går såklart fall före högmod.

Varje vecka väljer Kulturredaktionen ett ord i tiden. Hör Gunnar Bolin om "avkragad". Han blev "avkragad", biskopen vid Visbys stift Thomas Pettersson tidigare i veckan, alltså han fick helt enkelt sparken, men med ett långt mer, och för just biskopar, mer passande och fantasieggande språkbruk.Jag lämnar själva ärendet därhän, det som rör just denne Herrens tjänare som enligt ansvarsnämnden för biskopar brutit mot avlagda vigninsglöften och skadat det anseende en biskop bör ha.En svensk präst, eller biskop, bär inte krage. Det gör däremot en dansk, en sk pipkrage, vilket alla som såg tv-serien "Herrens vägar" häromåret nog uppmärksammade. Den stela kragen som sattes på och som omedelbart, i alla fall i mina ögon, skänkte bäraren en viss pondus. En svensk präst, diakon eller biskop kan alltså, inte i en rent bokstavlig bemärkelse, bli avkragad. Och det är lite märkligt att ordet lever kvar, eller möjligen kommit tillbaka, för svenska präster slutade bära krage för flera hundra år sedan. De har ju den här vita markeringen av olika slag i en rundhalsad skjorta, så att klädseln ska fylla sin funktion dvs vi ska vet att det är en präst vi stöter ihop med. Detta slogs fast redan 1215 då det fjärde laterankonciliet beslutade att det skulle vara obligatoriskt för allt prästerskap att bära en utmärkande klädedräkt.Men begreppet avkraga understryker också den rituella förnedringen. Man blir, om än symboliskt, fråntagen sina insignier, alltså det föremål som visar att du är värdig att bära din titel eller utöva ditt ämbete. När den franske kaptenen Dreyfuss, inga övriga liknelser med biskopen i Visby, 1894 togs ifrån sin militära titel falskt anklagad för spioneri, kallades han ut på en exercisplan och fick inför hela regementet finna sig i att riyuellt få sina gradbeteckningar avslitna och sin värja bruten över knät.Det kallar jag avkragning grandioso.Om jag just nu i nästa andetag skulle smäda konungen och fosterlandet eller kanske en politisk makthavare eller få för mig säga mitt kontonummer som ni alla kan skänka en slant till, så hade jag förvisso förlorat mitt jobb. Men en tarvlig radiotjänsteman får finna sig i att helt sonika "få sparken". Visst vore det kittlande att istället tänka sig att den som brutit mot företagets regler fick gå in och sätta sig i en studio, tvingas att läsa sin text som fällde honom eller henne, så kommer vd och drar dramattiskt ner ljudregeln, gröna lampan slocknar. Radiojournalisten kippar likt en guldfisk efter eterns syre. En barsk teknikchef kommer in och monterar ner mikrofonen. Avmickad. Nu kan du gå.Men avkragad var det. Det märkliga är att begreppet överhuvudtaget inte verkar ha använts särskilt ofta de senaste hundra åren. Min forskning har inte direkt varit omfattande men som jag förstår det är det inte främst tack vare ett mer skötsamt prästerskap förr utan för att vi av någon anledning på sistone bara tyckt att det är ett ord som bör kliva fram ur språkskuggan. Avkragad finns inte ens i svenska akademiens ordlista, däremot i deras ordbok, ni vet den där som aldrig blir färdig. Där finns också avkransa vilket betyder: citat "att taga (heders-)kransen af (ngn); beröfva (ngn) hans vunna berömmelse eller ära. Belagt 1828. Och kanske därför helt hållet i maskulinum. Ett rätt använd bart ord.En tröst i allt är att avkragningen av biskopen i Visby inte är på livstid. Han kan komma tillbaka och.... återkragas... kanske...? Ett nyord för 2022.

Reportage, recensioner och fördjupning från Kulturredaktionen P1. EKMAN, ROHI, LARSSON OCH ÖSTERGREN ÄR NOMINERADE TILL SVERIGES RADIOS ROMANPRIS 2022Dagens stora nyhet är offentliggörandet av vilka fyra svenskspråkiga romaner som är nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2022. Lina Kalmteg, litteraturredaktör på Kulturredaktionen i P1, kommer till studion och berättar mer om de fyra utvalda böckerna: "Löpa varg" av Kerstin Ekman, "Den dagen den sorgen" av Jesper Larsson, "Hölje" av Pooneh Rohi och "Två pistoler" av Klas Östergren. Vinnaren tillkännages under Litteraturveckan i P1, som i år infaller den 4-10 april. Den som avgör vem som vinner Sveriges Radios Romanpris 2022, är vår alldeles egen Lyssnarjury som i år består av bokcirklar från Blekinge och Skåne.BERGSLAGEN INIFRÅN DEL 2: GRUVMUSIK OCH TEATER I BERGETI en serie reportage den här veckan besöker P1 Kultur Bergslagen där gruvindustrin under många år var den huvudsakliga näringen. Nu finns gruvorna och byggnaderna som hörde till kvar som ett slags minnesmärken i många byar och samhällen. De synliga byggnaderna ovan jord, eller gruvlavarna som de också kallas, innehöll bland annat den hissanordning som transporterade upp järnmalmen ur gruvschakten.En del av de här övergivna gruvlavarna har nu tagits över av kulturarbetare och blivit lokala kulturcenter. I det här reportaget ska vi bland annat till Ställbergs gruva i Ljusnarsbergs kommun som för tio år sen köptes av ett gäng unga konstnärer och musiker som kallar sig The Non-Existent Center. Katarina Wikars och Anna Karin Ivarsson åkte till Norberg i Västmanland, och till den stora Mimerlaven som reser sig mitt i samhället.OBS-ESSÄ: LINDA SKUGGE ÄR LIKA BRA PÅ ATT MISSLYCKAS SOM DROTTNING KRISTINAMan är alltid nybörjare i konsten att leva. Så lyder nummer 758 av drottning Kristinas maximer. Kristina är en av våra mest fascinerande regenter, men bilden av henne blir inte komplett om man inte ser till hennes många motgångar. Det menar författaren Linda Skugge som i den här essän reflekterar över de många misslyckandena i både drottning Kristinas och sitt eget liv.DEN AFRIKANSKA FILOSOFEN KWASI WIREDO DÖDI helgen dog en av vår tids största Afrikanska filosofer - Kwasi Wiredu från Ghana. Han blev 90 år gammal och har bland annat undervisat vid University of South Florida i Tampa. Det skriver franska Le Monde. Kwasi Wiredu var en av de viktigaste postkoloniala tänkarna och var specialist på logik, epistemologi dvs läran om kunskap och analytisk filosofi. Bland annat diskuterade han språkets roll i början av de afrikanska ländernas frigörelse från kolonialismen. Filosofiprofessorn Kwame Anthony Appiah på New York University skrev på Twitter häromdagen att om man inte känner till Wiredu - så BÖR man göra det. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Nina Asarnoj

Kulturredaktionen har sammanställt en lista över årets bästa böcker och den nordiska klinkbåtstraditionen tas upp på Unescos kulturarvslista. Producent: Måns Hirschfeldt Programledare: Yael Seligsohn

Der deutsche Film – mutlos, träge, retromanisch, problembehaftet, totgefördert und kaputtgespart gleichermaßen, unterstützt von oft den falschen Leuten in Filmhochschulen, Fernsehredaktionen, Förderanstalten und Verbänden. Wer im System einmal drin ist, kann machen, was er will. Ich vermute, es wird selbst in den Kulturredaktionen deutscher TV-Kultursendungen niemanden geben, der sich wirklich auf einen neuen Film von Detlev Buck freut – wenngleich man ihm natürlich überall ein Forum bietet, da der Starregisseur auf einen Starschriftsteller zum Drehbuchautoren degradiert hat. Daniel Kehlmann hat offenbar seine künstlerischen Ansprüche für ein bisschen Kinoruhm über Bord geworfen. Peinlich ist das schon. Noch peinlicher ist das Resultat: Bucks Thomas-Mann-Verfilmung „Die Bekenntnisse des Hochstaplers Felix Krull“ ist grottenschlecht, voller Blödeleien und Schauspielern, die nur Knallchargen sein dürfen. Gut, Maria Furtwängler kann wirklich nicht besser. Wie kann es sein, dass ein solches Machwerk überhaupt gefördert wird? Was verspricht man sich davon? Nicht einmal wirtschaftlich ergibt das Sinn. Dabei könnte der Film auch ganz anders sein, und mitunter werden Träume wahr. Wenn etwa Dominik Graf einen neuen Film dreht. Auch er hat sich an eine Literaturverfilmung gewagt, an Erich Kästners „Fabian“. „Die Geschichte eines Moralisten“, wie der Untertitel heißt, wird bei Graf zum „Gang vor die Hunde“, denn das war der von Kästner präferierte Untertitel, den der Verlag verhinderte. Mit Tom Schilling, Saskia Rosendahl, Albrecht Schuch und vielen weiteren großartigen Schauspielern glänzend besetzt, zeigt dieser Film das volle Leben und macht daraus pralles Kino. Mehr dazu von Wolfgang M. Schmitt in der Filmanalyse.

Kulturredaktionen lotsar i bokhösten och skräckfilmen Candyman, i ny version, får en trea i betyg

I veckan har vi hört nyheten om den manliga toppjuristen och den kvinnliga studenten som firade jul tillsammans. Det slutade med sex, men om hur frivilligt det var går åsikterna i sär om. Den banbrytande tv-serien I may destroy you problematiserar just den här sexuella gråzonen som är så svår att få syn på. Kulturnytts Nina Asarnoj har valt veckans ord: Samtycke. I veckan har vi hört nyheten om den manliga toppjuristen och den kvinnliga studenten som firade jul tillsammans. Det var juristen som bjöd på julmat och alkohol i hemmet och kvällen slutade med sex. Så långt är de två julfirarna överens. Men de är inte överens om ömsesidigheten i det sexuella avslutet på kvällen. Om samtycke rådde. Ja, säger juristen, nej säger studenten. En av förra årets riktiga tv-seriesnackisar var brittiska Michaela Coels I may destroy you. Här på Kulturredaktionen blev den vald till Årets bästa TV-serie. I tolv halvtimmeslånga avsnitt vänder och vrider hon just på begreppet Samtycke. Serien bygger på Michaela Coels egna erfarenheter av ett övergrepp som skedde efter att någon lagt narkotika i hennes drink. Det som gör serien unik är hur den i varje avsnitt lyckas problematisera den här sexuella gråzonen som är så svår att få syn på. För var exakt övergår det som inledningsvis var en gemensam överenskommelse till ett övergrepp? Det kreativa Londongänget i I may destroy you festar hela veckan lång, väninnorna Arabella, som spelas av Michaela Coel själv, och Terry dricker kopiösa mängder alkohol, de tar alla droger som finns, de har tillfälliga sexuella förbindelser. Ibland är de helt utslagna ,får minnesluckor eller hittar inte hem. Serien utmanar min syn på vad som är omoget beteende, och det är väldigt lätt att moralisera. Gänget sexskryter på sms om en trekant på Italienresan, flirtar hejdlöst och Kwame, killen i gänget, åker kommunalt kors och tvärs genom London till män han hittar på gaydate-appen Grindr. Korta sexuella förbindelser, samlag med samtycke. I en scen ska Kwame precis gå ut genom ytterdörren, då mannen han just haft sex med drar in honom i lägenheten igen och genomför ännu ett samlag. Denna gång utan samtycke. Londonpolisen får inte alls ihop historien du var ju där frivilligt?. Det är snart tre år sedan vi fick en samtyckeslag i Sverige. Syftet var att tydliggöra att varje människa har en ovillkorlig rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Ett samlag måste bygga på frivillighet som kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. Samtycke är alltså en typ av frivillig överenskommelse om sex. Inte på papper, men det duger inte längre att ha sex med sovande eller medvetslösa personer, eller i smyg ta av en kondom, något som den charmige författaren och Cambridgekillen Zein gör när han följt med Arabella hem i I may destroy you. Mysfaktorn ångar snabbt bort. När Golden Globe-galan nyligen gick av stapeln var serien inte ens nominerad, trots branschhyllningar och höga betyg. Andra nominerade uttryckte sin bestörtning i artiklar i internationell press. Tre år efter #metoo hade visst redan glipan i samtidsväven slutit sig. Det rådde inget samtycke om seriens storhet i Golden Globe-juryn. Återstår nu bara att se hur rättsväsendet bedömer det medieaktuella julfirandet, men det aktualiserar i alla fall att ordet samtycke underförstår en överenskommelse, det räcker inte med att en part samtycker. TV-serien I may destroy you av Michaela Coel och i regi av Sam Miller, går att se på HBO Nordic.

Under veckan har Kulturnytt rapporterat om bedragare som gäckar bokbranschen och som inte är ute efter pengar utan opublicerade manus. Men varför? Polisen Lotta Mauritzson vid Nationellt bedrägericentrum gästar för att kommentera vad det kan röra sig om för syfte med bedrägerierna, och vad polisen kan göra för att komma åt bedragarna. HEDEROS & HELLBERG TILLBAKA EFTER 20 ÅR Det började som en idé om en cover-duo med sång och piano med siktet framför allt inställt på att få umgås och möjligen göra enstaka barspelningar i Göteborg men i stället blev det två hyllade album, spelningar över hela landet och Europaturné. Nu, 20 år efter den senaste skivan, är Hederos & Hellberg tillbaka med albumet "Tillsammans mot ljuset". VECKANS ORD Varje vecka väljer Kulturredaktionen ett ord som på något sätt ringar in vår samtid. Denna vecka har Emma Engström sett ett obehagligt tillstånd som science fiction-genren tycks ha missat, men som nu är en realitet för miljoner människor  oförmåga att känna lukt. Veckans ord är anosmi. ARVET EFTER FELA KUTI I dagarna släpptes nämligen ett nytt afrobeat-album. Det är Femi Kuti och Made  Kuti  son och sonson till Fela Kuti  som tillsammans ger ut ett dubbelalbum med titeln "Legacy +". Tidigare i vinter släpptes också en ny radiodokumentär om Fela Kuti  "Fela Kuti och de 27 fruarna"  av journalisten Rafaela Stålbalk Klose. Kulturredaktionens Lisa Wall träffade henne för att prata om arvet efter Fela Kuti. Programledare: Eskil Krogh Larsson Producent: Felicia Frithiof

Dessutom besök av Uje Brandelius vars hyllade föreställning "Spring, Uje, spring" blev en film som till slut får premiär detta pandemiår. I dagens program botaniserar Emma Engström, Joakim Silverdal och Björn Jansson i årets utbud av filmer och strömmade serier. Det har ju varit ett speciellt år för långfilmen - biografer har stängt, festivaler fått styra om och arbeten stannat av. Men en del ljuspunkter har det ändå funnits. Året har ju bjudit en hel del soffsittande också, många av oss har sett mer serier än någonsin. Men vilka minns vi och vilka finns kvar att se? Uje Brandelius föreställning "Spring, Uje, spring" blev en succé. I den berättade han om att få diagnosen Parkinson mitt i livet, och gjorde det med både allvar och humor. Det har blivit en film i regi av Henrik Schyffert som skulle gått upp tidigare i år på bio om inte pandemin ställt till det. Men nu ska den gå upp! Hur har Uje Brandelius sett på det här året? Här är årets höjdpunkter bland serier: Emma Engström: 1. I may destroy you (HBO) 2. The Great (HBO) 3. The Day (SVT) 4. We are who we are (HBO) 5. His dark materials säsong 2 (HBO) Björn Jansson: 1. I may destroy you (HBO) 2. We are who we are (HBO) 3. Jakten på en mördare (SVT) 4. Björnstad (HBO) 5. Kalifat (SVT, NETFLIX) Joakim Silverdal: 1. Better Call Saul säsong 5 (NETFLIX) 2. Ted Lasso (Apple +) 3. I May Destroy You (HBO) 4. Dave (HBO) 5. Bojack Horseman säsong 6 (NETFLIX) Roger Wilson: 1. Work in progress (HBO) 2. I may destroy you (HBO) 3. Central Park (Apple +) 4. Ramy, säsong 2 (CMore) 5. The Mandalorian (Disney +) Här är årets höjdpunkter bland svenska filmer: Emma Engström: 1. Scheme birds 2. Charter 3: Greta Joakim Silverdal: 1. Spring, Uje, spring 2. Charter 3. Inuti diamanten Björn Jansson: 1. Spring Uje Spring 2. Scheme birds 3. Charter Roger Wilson: 1. Greta 2. Spring, Uje, Spring 3. Alltid Amber 4. Min pappa Marianne 5. Charter Årets höjdpunkter bland utländska filmer: Emma Engström: 1. Uncut gems 2. Waves  3. There is no evil 4. Barn 5. Corpus Christi Joakim Silverdal: 1. Själen 2. His House 3. A Beautiful Day In The Neighbourhood 4. Dick Johnson is Dead 5. Corpus Christi Björn Jansson: 1. Till min dotter  2. Queen & Slim  3. Les Miserables  4. Los Lobos  5. Barn Roger Wilson: 1. Babyteeth 2. Andernas Drömmar 3. Till min dotter 4. Barn 5. Waves / Les Miserables Årets tv-serier enligt hela Kulturredaktionen på Sveriges Radio:  1. I May Destroy You (HBO Nordic) 2. Normal People/Normala människor (SVT/HBO Nordic) 3. Kalifat (SVT / Netflix) 4. Falsk identitet, säsong 5 (SVT Play) 5. Utredningen (SVT Play) 6. We are who we are (HBO) 7. The Great (HBO Nordic) 8. Jakten på en mördare (SVT) 9. Unorthodox (Netflix) 10. The Queens Gambit (Netflix) Andra tv-serier som nämndes i programmet: "Kärlek och Anarki", "Tiger King", "Falkenberg Forever", "Karantän-tv", "Emily in Paris". Andra filmer som nämndes i programmet: "The Trip to Greece", "I'm thinking of endings things", "Da 5 bloods", "En officer och spion", "Helene", "Let them all talk", "The Story of Fire Saga", "Tenet", "Cats". Programledare: Roger Wilson Producent: Minna Grönfors

Varje vecka väljer en medarbetare på Kulturredaktionen ett ord i tiden. En åter igen aktuell fråga är hur hemarbetet förändrar vår relation till bostaden. Veckans ord är: planlösning. Det är inte alla som kan ta arbetet hem till bostaden. Det är inte heller alla som har möjlighet eller ens råd att välja hur de vill bo. Men oaktat det så ställer den ökade mängden hemarbete nya frågor till våra hem. Det som tidigare nästan sågs som en förmån, att få ta en jobbdag hemma, är i pandemitider inte längre nödvändigtvis eftertraktat. Och det har inte sällan med just planlösningen att göra. De luftiga under en period nästan självsäljande bostäderna där kök, vardagsrum och hallar liksom flyter ihop utan några mellanväggar har plötsligt blivit ett problem. Mellanväggarna har många börjat längta efter igen när de olika digitala mötena och lektionerna ska samsas i samma vägglösa utrymmen. I brist på ens ett kök att stänga in sig i har barnkammarens ofta könsstereotypa inredningar börjat dyka upp i många arbetsmöten. isoleringen fick oss att drömma om och iscensätta det kollektiva. Arkitekturskribenten Dan Hallemar skrev i Sydsvenskan om det här nya tillståndet och arkitekturen. Om att den tidigare trean på 128 luftiga kvadratmeter i nya fastigheter trängs ihop på högst 65 kvadratmeter. Samtidigt rationaliseras gemensamma utrymmen i nya fastigheter bort på grund av de höga kvadratmeterpriserna. Trappuppgångarna har blivit klaustrofobiska. Tvättstugor och förråd trycks in i lägenheterna. Till och med grannsämjan eller osämjan är bortbyggd, för man träffas knappt längre. Men det finns en motsatt rörelse, ett nytt kollektivhustänkande. Flerfamiljshus i nya spjutspetsprojekt har i sina planlösningar luckrat upp den privata ytan. Det privata boendet har blivit ännu mindre, men istället delar många på en ny typ av sociala utrymmen. Alltså vi bor mindre, men har tillgång till mer än vad vi betalar för är tanken. Det här är delvis en konsekvens av prisuppgången på bostäder, men handlar också om att det finns en längtan efter umgänge. Frågan är väl hur just det fungerar i pandemitider. Men om vi tänker nästa steg, så skulle ytterligare en konsekvens av Coronan kunna leda till att kontoren i innerstäderna blir överflödiga om vi fortsätter jobba hemma. Då skulle det kunna påverka stadens planlösning, ja förlåt stadsplanen. Kontoren skulle kunna byggas om till små lägenheter men med sådana här gemensamma vardagsrum och arbetsplatser i husen. Då skulle den planlösningen som ett avtryck av en tids ideal och drömmar, likt årsringarna i ett träd, i framtiden kunna föras tillbaka till den här instängda covidtiden. Kanske till och med ge ett avtryck med någon sorts ljus runt sig. Att isoleringen fick oss att drömma om och iscensätta det kollektiva. Under tiden kommer den luftiga planlösningen i det som fram till idag betraktats som moderna bostäder kännas allt mer trång. Och i brist på väggar kommer jobbmöten fortsätta innehålla bilder ur barnens sagovärldar.

Varje vecka väljer Kulturredaktionen ett ord i tiden. Veckans ord är Fall. Det var visserligen Biden som vann amerikanska presidentvalet men Trumps förlust dominerar nyhetsflödet. Han sparkar ministrar på Twitter, inleder en myriad juridiska processer, försöker mobilisera folkmassor mitt i värsta Coronan, och frågan kvarstår: vem som ska våga berätta för honom att han snart inte är president längre? Det spekuleras om han ska lämna landet, starta tevekanal, benåda sig själv. Det hela påminner i sin absurditet om nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez sjuttiotalsroman "Patriarkens höst" där en latinamerikansk diktator uråldrig och på övertid hasar genom sina salar som en elefant i snö omgiven av smickrare medan han mumlar, vilken skittidning, för helvete. De redan fallna landsfäderna från grannländerna sitter i galauniformer som de satt på sig bak och fram ovanpå pyjamasen och drömmer om den illusoriska båt som ska ge dem ett andra tillfälle. Är Danmark det nya Wuhan frågas det i en rubrik. De 17 miljoner Coronamuterade danska minkarnas öde avgörs i Folketinget och avlivningen pausas tills vidare. Ett antal redan döda minkar har dock redan fallit  ur en lastbil med dålig förankring och legat i drivor på motorväg E45 i kvällningen. Som en scen i en katastroffilm. Det är plötsligt svårt att minnas hur det var innan. Andra vågen. Kurvorna brant upp igen. Överallt. När man känner sig falla men inte vet vart. Det finns en kort text av surrealisten Jean Ferry från 50-talet om ett egendomligt land där allt är som när man i mörkret försöker sätta foten på det sista trappsteget, det som inte finns. Här är all materia som det obefintliga steget på er trappa skriver han. Man vänjer sig inte vid det, och ni ska inte komma hit. F kan vara Fallet. Som i Katarina Frostensons nya prosabok "F". Hennes hårdnackade vägran att se någon annan aspekt av verkligheten än den hon redan bestämt sig för. Sverige är en trång stövel, de som anklagat hennes fladdrande fjäril för övergrepp är megäror. När Arnaults fall inte prövas i Högsta domstolen utan han döms till fängelse och hon utesluts ur Akademien faller hon handlöst ner från sin upphöjda position, och samtidigt mer handgripligt från ett loft i Paris och bryter armen mot stengolvet. Om detta skriver hon insiktsfullt innan ältandet av oförrätterna åter tar överhanden. Att godta fallet. Att godta världen. Fallet som svävande. Känslan av att ge efter. Fallet för att känna sin tyngd. Och på ett stängt Moderna Museet i Stockholm står de fortfarande, Giacomettis skrovliga och sköra bronsskulpturer, så spröda att de skälver när någon går förbi. De har fått sina stora fötter förankrade som för att inte falla omkull. Han visar vad som finns kvar av människan när skenet är borta, skrev författaren Jean Genet. Och kanske är det så vi ser ut, tänker jag, när allt det yttre har fallit av. Det ändras timme för timme nu. Säger någon inne i Vita huset om Trumps humör eller processande. Tryggheten en illusion. Trappan ett hål. Allt kommer att gå över. Det måste bli bättre. Göras bättre. En morgon kommer vi att vakna och Trump inte vara överst i nyhetsflödet mer. Ett vaccin här. Vi kan gå hem till varandra. Paradoxalt nog fick hoppet om ett vaccin denna vecka ett videokommunikationsföretags värde att störtdyka. Och här snackar vi ett fall på si så där 15 miljarder dollar.

Vi lotsar genom strömmen av tv-serier och filmer kring amerikansk politik tillsammans med frilansjournalisten Caroline Hainer och Emma Engström från Kulturredaktionen. Vad måste man se inför valet? Efter det amerikanska presidentvalet 2016 var stora delar av usa:s kultur- och mediebransch i chock. Men fyra år har gått sedan dess. Och hur har Trumps tid som president, och upptakten till årets val egentligen märkts på film och i tv-dramatiken? En lista på serierna och filmerna vi pratade om finns längst ner i den här texten. SÅNGARBESÖK I STUDION Vi får också besök av operasångaren Richard Hamrin, som just nu porträtterar den omsusade kontratenoren, synthpoparen och stilikonen Klaus Nomi i en bejublad enmansföreställning för unga på Stockholmsoperan. Vem var då Nomi - och hur gör man för att gestalta hans öde? KLASSIKERN: UTVANDRARNA I veckans Klassiker tittar Mia Gerdin tillbaka på Wilhelm Mobergs roman "Utvandrarna" från 1949. En av 1900-talets allra mest inflytelserika verk, som även givit upphov till filmer som i sig blivit klassiker - och i veckan har vi även rapporterat om en nyinspelning av romanen. Mobergs verk tycks alltså lika aktuellt i vår tid som i hans egen. NÄR BJÖRNARNA KOM TILL SICILIEN Vi får även träffa regissören Lorenzo Mattotti, som har gjort den animerade filmen "Sagan om björnarna som erövrade Sicilien" med svensk premiär i dag. Om hur en stam björnar tar sig över bergen och in i människornas domän. De serier och filmer vi pratade om i samtalet kring USA-valet: Filmer: "Us", "Get out", "Antebellum", "Dark Waters", "Vice". TV-serier: "Lovecraft country", "The Watchmen", "The Comey rule" (HBO Nordic). "The Good Fight" (Viaplay & HBO Nordic). "The Boys" (Amazon Prime). Dokumentärt: "Agents of chaos" (HBO Nordic) Nedlagda serier: "Roseanne", "Last Man Standing". Reality-såpor: "Queer Eye" (Netflix) "We Are Here" (HBO Nordic) "90 day fiancé" (D Play) Programledare: Roger Wilson. Producent: Mattias Berg och Maria Götselius

I dessa pandemitider återupplivar vi Ring Kulturradion, varje onsdag i maj kl 13.05 i P1. Mejla gärna din fråga till ringkulturradion@sverigesradio.se. Eller ring till telefonslussen (08-241500) på onsdagar kl 12-14. I panelen: Dan Hallemar, frilansskribent, driver podcasten "Staden" och är förläggare på Arkitektur förlag. Talar gärna om konsumtion, barnkultur och om städer och platser med utgångspunkt i gränslandet mellan sociologi/stadsbyggande/urban kultur. Jenny Teleman, Sveriges Radios kulturredaktion. Skriver och recenserar teater, film och litteratur. Fenomenalt kunnig på serier och grafiska romaner. Camilla Lundberg, kulturskribent, musikkritiker och tidigare chef för SVT musik. Medverkar i P2s Klassiska podden om berömda kompositörer. Entusiastisk hobbymusiker som cellist i stråkkvartett. Återkommande panelmedlem i Ring Kulturradion! Mårten Blomkvist, filmkritiker och författare. Skriver bland annat i Dagens Nyheter och Filmrutan. Han är också författare till "Höggradigt jävla excentrisk: en biografi över Bo Widerberg" (2011). Dessutom gör han radioinslaget "Klassikern" om film för Kulturredaktionen i P1. Telefonslussen är öppen onsdag 20/5 kl 12.00-14.00. 08-241500. Programledare: Karsten Thurfjell I telefonslussen: Katarina Wikars och Cecilia Blomberg Tekniker: Tor Sigvardson Producent: Nina Asarnoj Mejl är mycket välkomna dygnet runt och sänds till ringkulturradion@sverigesradio.se

Dagens Klassiker från Kulturredaktionen är just precis det - en riktig klassiker. Mats Arvidsson berättar om ett konstverk som var känt redan innan det hade målats! Carl Larssons tavla Midvinterblot, som finns på Nationalmuseum i Stockholm.

Vilken konst var bäst i år och varför? Kulturredaktionen sammanfattar och diskuterar konståret som gått. Vilka konstnärer har utmärkt sig? Vilka har överraskat mest? Hur blev egentligen nya Nationalmuseum och går det att urskilja några gemensamma nämnare för konståret 2018? Kulturredaktionens konstkritiker Cecilia Blomberg och Mårten Arndtzén diskuterar med programledare Måns Hirschfeldt. På Konsthistoriska museet i Wien visas just nu den hittills största utställningen med 1500-talskonstnären Pieter Bruegels målningar. Det finns bara drygt fyrtio målningar bevarade, 12 av dem hänger alltid i Wien, men till den här utställningen har man lånat in ytterligare 18 och en mängd grafik och teckningar. P1 Kulturs Gunnar Bolin har varit där. Dessutom blir det kritiksamtal med kulturredaktionens filmkritiker Emma Engström om filmen Roma av Alfonso Cuarón och en OBS-essä av Maria Küchen om Apollo 8 och religion i rymden. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Maria Götselius

Vad var årets bästa läsning och varför? Kulturredaktionen sammanfattar och tipsar om romaner och diktsamlingar Vad överraskade mest? Var fanns det mest utmanande språket? Och vad ska läggas under granen? Två av kulturredaktionens storläsare Hanna Jedvik och Lina Kalmteg går igenom litteraturåret 2018. Enligt Anna Tullberg är årets bästa utländska roman "Lincoln i bardo" av den amerikanske författaren George Saunders. Hur fick han ihop en roman som består av 166 olika röster? Och vad handlar den egentligen om? Intervju med George Saunders. P1 Kultur har också träffat den brittiske poeten Kayo Chingonyi, vars diktsamling "Kumukanda" finns på svenska. Chingonyi har också varit verksam som MC under namnet Requiem, och hans poesi är tydligt influerad av grimemusiken. Reportage av Hanna Jedvik. I veckans bäst-just-nu tipsar Naila Saleem om två indiska tv-serier på Netflix; "Ghoul" och "Sacred Games". Programledare: Gunnar Bolin Producent: Anna Tullberg

Kulturredaktionen diskuterar året på vita duken och tv-skärmen i säsongens första årssammanfattning. Vilka filmer och tv-serier tar vi med oss från 2018. Och vilka vill vi helst glömma? Emma Engström, Björn Jansson, Joakim Silverdal och Jenny Teleman ser tillbaka på årets rörliga bilder i P1 Kulturs första årssammanfattning. Vi träffar också skådespelaren och dramatikern Tracy Letts, kanske mest känd för rollen som senator Andrew Lockhart i TV-serien Homeland. Nu är han aktuell som manusförfattare till Dramatenaktuella pjäsen Mary Page Marlow. Programledare: Roger Wilson Producent: Mårten Arndtzén

Serievärldens feministiska förebild Wonder Woman har fått sin första egna långfilm. På tiden, säger många, eftersom superhjältinnan gjorde serietidningsdebut redan 1941. Långfilmen "Wonder Woman" är en del av det som på bio kallas för DC Extended Universe superhjältefilmer som bygger på tecknade serier från det amerikanska serieförlaget DC. Det är snart 76 år sedan Wonder Woman först gjorde entré i serievärlden, och efter ett gäng animerade upplagor och en tv-serie från 70-talet har hon nu äntligen fått en egen film. Sofia Olsson, serieskapare och kulturjournalist, gästar P1 Kultur för att prata om fenomenet Wonder Woman. Vad står hon för och hur har hon uppdaterats sedan 40-talet? Under de senaste åren har DC Extended Universe resulterat i filmer som "Man of steel", "Batman vs Superman" och "Suicide Squad". Samtidigt har konkurrentförlaget Marvel rönt stora framgångar med figurer som Spiderman, Hulken, X-men, Avengers, Antman och Guardians of the Galaxy. Kulturredaktionens Karin Arbsjö ringde upp filmvetaren och recensenten Michael Tapper för att ta reda på vad han tycker om kampen mellan de två varumärkena om superhjältemarknaden. Programledare är Roger Wilson. Kulturredaktionen

Utan Mary McCarthys roman "Gruppen", inget "Sex and the city" eller "Girls", brukar det heta. I vår ges skandalklassikern från 1963 ut i nyöversättning. Mary McCarthys roman "Gruppen" börjar på ett bröllop. Tjejgänget sitter i bänkarna, inte säkra på att det här är rätt bröllop eller rätt karl för väninnan Kay som beskrivs så här: "Från en blyg, söt, något rundlagd Utah-tjej med svart, glänsande hår och hy som en nyponros, aktiv i hockeyklubben och kyrkokören och slav under stora, åtsittande bysthållare och kopiösa menstruationer, till en smal, extremt driven, bestämd ung kvinna klädd i snickarbyxor, sweatshirt och gymnastikskor". Romanen har nu kommit i en nyöversättning av Amanda Svensson. Vad säger historien idag och hur har den inspirerat populärkulturens efterföljande tjejgäng? Kritiksamtal med Annelie Dufva och Karin Arbsjö. Programledare är Lisa Wall. Kulturredaktionen

Hur blev Stephen King skräckgenrens mästarförfattare? Det och mer avslöjas i Kings bok "Att skriva: En hantverkares memoarer" som gavs ut år 2000 och som nu kommer i svensk nyöversättning. Stephen King föddes 1947 och romandebuterade som 27-åring med "Carrie" som gav honom ett omedelbart genombrott. Med "Varsel", på engelska känd som "The Shining", tre år senare blev han ett världsnamn i skräckgenren och sedan dess har det kommit en ännu inte sinande flod av böcker, från vad som från början var en Olivetti reseskrivmaskin, idag kanske moderna medel. Men hur har det gått till? Ola Larsmo som har översatt Stephen Kings moderna klassiker "Att skriva", om skrivandets hantverk, gästar studion för att prata om King som författare och författarhandledare tillsammans med kulturredaktionens mesta Stephen King-läsare Jenny Teleman och P1 Kulturs programledare Måns Hirschfeldt. Kulturredaktionen

När vi avbildar andra människor eller berättar om deras liv, utövar vi makt. Skildringen kan vara orättvis, skev, enögd. Eller mindre så. Men vad innebär den makten egentligen? Helt rättvisande i någon realistisk mening kan en avbildning av en annan människa nog aldrig bli. Ändå talar vi ibland om exploatering av andra människors lidande, enskilda individers eller grupper av människor. Vem får avbilda, eller skriva om, vem? Går det att skriva bra om berättelsen inte bottnar i egen erfarenhet? Författaren Jörgen Gassilewski har skrivit romanen "Hastigheten" om folkmordets Rwanda med en tutsiekvinna i huvudrollen. Och kulturskribenten Sara Abdollahi Lekta är inte helt förtjust i den stereotypa bilden av chadorklädda kvinnor i Marjane Satrapis serieroman "Persepolis". Reportage av Lars Hermansson. Kulturredaktionen

I år är det 500 år sedan munken från Wittenberg spikade upp sina teser på porten till slottskyrkan i samma stad. Och jubileet uppmärksammas på en mängd olika sätt runt om i världen. Om Luther verkligen spikade upp sina teser är historiskt omtvistat, men effekten i förlängningen tvivlar ingen på. Luthers inflytande är odiskutabelt, både på kyrkans utveckling men också på samhället i stort. I samband med femhundraårsjubileet uppmärksammas Luther över hela världen. Häromveckan öppnade en stor konstutställning i just Wittenberg med namnet "Luther and the Avantgarde" med verk av bland andra Ai Weiwei och den svenske skulptören Jan Svenungsson, och kulturredaktionens Cecilia Blomberg har sett en annan Luther-utställning på museet Martin Groupius Bau i Berlin: "Der Luthereffekt". Hur gör man egentligen en utställning om Luther? P1 Kultur får också besök av Tithi Hahn som har gjort en hel programserie om Luther i Sveriges Radio med rubriken "Luther avtryck i tio kapitel". Kulturredaktionen

Det börjar bli Guldpalmsdags i Cannes, där Roger Wilson har träffat animatören Niki Lindroth von Bahr som tävlingsdebuterar med en animerad kortfilm om ångestfyllda sjungande smådjur. Kulturredaktionens filmkritiker Roger Wilson som är på plats i Cannes samlar sina festivalintryck och träffar den svenska regissören och kortfilmaren Niki Lindoth von Bahr som visar sin film "Min börda" på Directors forthnight under festivalen en dockmusikal där olika djur sjunger om sina liv, från apor som jobbar med telemarketing till fiskar som bor på långtidshotell. Och Björn Jansson, också filmkritiker på kulturredaktionen, har träffat en annan filmfestivalsaktuell regissör: iranska Anahita Ghazvinizadeh som problematiserar könsidentitet i sin film "They". Kulturredaktionen

1990 slog David Lynch och Mark Frost tv-världen med häpnad med serien "Twin Peaks" mystisk, estetisk, obegriplig. Nu har de återvänt till den lilla staden och dess egenartade invånare. Sammanlagt blir det 18 nya avsnitt av "Twin Peaks" och de fyra första kan man redan se på HBO Nordic. Det har journalisten Sonja Schwartzenberger och kulturredaktionens kritiker Jenny Teleman gjort. I P1 Kultur diskuterar de seriens betydelse över åren, karaktärer då och nu och väljer varsin favoritscen. Programledare är Måns Hirschfeldt. Kulturredaktionen

P1 Kultur beger sig till filmvärldens epicentrum just nu: Cannes. Vad har varit bäst hittills, och vad säger skådespelaren Elisabeth Moss om Ruben Östlund-filmen "The Square"? På plats på röda mattan för att avlägga rapport är kulturredaktionens filmkritiker Björn Jansson och Roger Wilson, som listar sina bästa filmupplevelser på filmfestivalen hittills. Dessutom får vi höra Ruben Östlund, som har Guldpalmschans med sin film "The Square", och "The handmaid's tale"-skådespelaren Elisabeth Moss som har en av huvudrollerna i samma film. Varför älskar hon just Cannes röda matta? Och hur var det egentligen att arbeta med den svenske regissören? Vi träffar också Julia Thelin vars kortfilm "Push it" tävlar om en Guldpalm i kortfilmsklassen. Kulturredaktionen

Jakten på de stulna böckerna från Kungliga Biblioteket fortsätter. Vad hände egentligen med den så kallade "KB-mannens" värdefulla stöldgods? Lyssna också: Del 1: Hur böckerna spreds P1 Kulturs reportageserie om de stulna KB-böckerna handlar om allt det som hände efter den så kallade "KB-mannens" död 2004 vilket var kulmen på den kanske mest omfattande stölden av svenskt kulturarv i modern tid. Men hela förloppet efteråt är till största delen oberättat. P1 Kulturs Mattias Berg har följt fallet under en längre tid. I förra veckan kunde vi höra hans första reportage om historien, som kretsade kring hur böckerna såldes till en tysk auktionsbyrå och skildrade ett nästan åtta år långt hål i den svenska rättsprocessen från att förundersökningen lades ned 2006 tills den togs upp igen 2013. I den andra och avslutande delen får vi höra om hur böckerna ändå började komma tillbaka till KB. Om hur två bibliotekarier bedrev sitt kriminaltekniska spaningsarbete med bläckfläckar från 1500-talet och gåtfulla bortskrapade siffror. Om världens mest berömda kartsamlare, som specialiserat sig på att fånga boktjuvar tillsammans med FBI. Och om en åklagare som fick en helt ny hobby. Kulturredaktionen

Vad är det som lockar med Maria Svelands romaner "Bitterfittan" och "Bitterfittan 2"? P1 Kultur diskuterar böckerna, bitterheten och ett laddat könsord. Titeln "Bitterfittan" väckte i sig stor uppmärksamhet när den första romanen gavs ut 2007. Det finns bland annat berättelser om besökare på bibliotek som på olika sätt försökt beskriva boken utan att nämna titeln, och i tysk radio bokstaverades ordet "Bitterfitta" till och med i ett radioinslag.  Söker man på synonymer till ordet bitter hittar man bland annat följande: sträv, hård, hätsk, hatisk, förgrämd, besviken och tragisk. P1 Kulturs Jenny Teleman funderar på detta med bittra kvinnor, och vår reporter Sandra Stiskalo ringde upp språkvetaren Karin Milles, som forskat på könsord. Hur används ordet fitta idag? Dessutom blir det ett kritiksamtal med Nina Asarnoj och Sandra Stiskalo om romanen "Bitterfittan 2". Hur intressant är Maria Svelands senaste bok? Kulturredaktionen

I helgen öppnade Venedigbiennalen, ibland kallad "OS i konst" på grund av de nationella paviljonger som är en viktig del av utställningen. Är de fortfarande relevanta, eller har de spelat ut sin roll? Vid varje konstbiennal i Venedig delas ett guldlejon ut för "bästa paviljong". I år var 86 länder med i tävlingen som vanns av Tyskland. Paviljongerna lockar men har också kallats otidsenliga: de tillkom i slutet av 1800-talet, i en tid då konsten förväntades spegla en folksjäl eller på andra sätt medverka till den nationella identiteten. Idag när samtidskonsten är mer internationellt orienterad ställer vi oss frågan om de nationella paviljongerna fortfarande är relevanta. P1 Kultur får besök av kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén och Cecilia Blomberg samt konstvetaren och kritikern Linda Fagerström, som diskuterar paviljongernas roll, utser favoritpaviljonger och sammanfattar årets biennal.  Vi får också höra ett reportage från den polska paviljongen, där den amerikanska konstnären Sharon Lockhart medverkar, och en intervju med konstnären Kader Attia som ställer ut i "Shamanernas paviljong". Programledare är Roger Wilson. Kulturredaktionen

Det är snart 13 år sedan bokstölderna från Kungliga Biblioteket i Stockholm upptäcktes och tjuven, den så kallade "KB-mannen", tog sitt liv. Men vad hände egentligen med själva böckerna? I det första av två reportage berättar P1 Kulturs Mattias Berg om hur bytet från den kanske största stölden av svenskt kulturarv i modern tid spreds över världen via ett tyskt auktionshus. Enligt rättsväsendet kan "brott ej styrkas" och jakten på de försvunna böckerna har nu tagits över av två bibliotekarier på Kungliga Biblioteket: kartspecialisten Greger Bergvall och Jan Ottosson som är ansvarig för inköpen av äldre litteratur. Genom sin expertkunskap har de kunnat spåra stöldgodset enbart med hjälp av bilder på nätet och små till synes ointressanta bläckfläckar i stulna böcker från 1500-talet och framåt. Idag har de, med stöd av inte minst amerikanska FBI, lyckats få tillbaka sju av de sammanlagt 62 stulna verken. Vi får även höra Christina Paldin, den senaste och troligen sista utredaren av fallet hos svensk polis, Hans-Jörgen Hanström vid Internationella Åklagarkammaren i Stockholm som berättar om den person vid ett tyskt auktionshus som misstänktes för att ha köpt in KB-mannens stulna böcker, och den tidigare ordföranden i internationella antikvariatsföreningen ILAB, Norbert Donhofer från Österrike, som kallar fallet för "en pågående mardröm". Andra och sista delen om de stulna KB-böckerna sänds den 23 maj. Musiken i reportaget är ur soundtracket till filmen "Palo Alto" och hade titeln "Teddy in the library". Kulturredaktionen

Vad har den finska formen för betydelse idag? Reportage och analys med gäster med anledning av en stor Alvar Aalto-utställning på Ateneum i Helsingfors. Sveriges Radios Finlandskorrespondent Thella Johnson har besökt Ateneum och sett en utställning som handlar om rena föremål, men också om vad arbetsgemenskapen i kretsen av arkitekter och konstnärer runt Alvar Aalto och hans fru Aino Aalto betydde för finsk forms utveckling. Tidskriften Forms biträdande chefredaktör Salka Hallström Bornold kommer till studion för att prata om ställningen för finsk form internationellt och vi hör också samlaren Kaj Forsblom, vars unika samling av design- och konsthantverksföremål av finska formgivare kommer att ställas ut av Nationalmuseum på Kulturhuset Stadsteatern med titeln "Hundra år av finsk design. Ur Rafaela och Kaj Forsbloms samling". Programledare är Måns Hirschfeldt. Kulturredaktionen

I helgen avgörs vilken artist som vinner Eurovision Song Contest 2017. Men mer än bara musiken står på spel. Politiska gester och motsättningar mellan länder och grupper träder fram runt tävlingarna. I år har värdlandet Ukraina valt temat mångfald, men homofoba aktivister har bland annat försökt stoppa en utsmyckning målad i regnbågens färger, Rysslands artist är portad och de vackra orden skorrar falskt i ett värdland med problem. Men det är inget nytt. Fredrik Wadström, Karin Gunnarsson och Kris Boswell gästar P1 Kultur och Roger Wilson för ett samtal om ESC och alla bråken. Kulturredaktionen

I veckan blev det klart att det blir en säsong två av hyllade "The Handmaid's Tale", den dystopiska men även i vår samtid aktuella tv-serien som golvat både kritiker och publik. Vi analyserar serien. Margaret Atwoods bok som på svenska fick titeln "Tjänarinnans berättelse" kom 1985 en historia om Offred som tas till fånga, förlorar man och barn och vars livmoder övergår i maktens händer. Det är en bok som har fungerat lite som en feministisk urkund, trots att författaren själv säger att hon inte avsåg att skriva feministisk litteratur.  Nu har Margaret Atwood i nära samarbete med seriens skapare Bruce Miller bidragit till en tv-serie som är lika delar skrämmande och visuellt storslagen med Elizabeth Moss från "Mad Men" i huvudrollen. Kulturredaktionens Emma Engström och TV-dags Anna-Karin Linder Krauklis medverkar i P1 Kultur och analyserar serien. Programledare är Roger Wilson. Kulturredaktionen

Var går gränsen för vem som får medverka på Bokmässan i Göteborg? Och vad handlar debatten om? Samtal i studion, intervju med mässans vd och internationell utblick. Debatten om vem som bör få medverka på Bokmässan i Göteborg har i princip pågått sedan förra hösten. Två grundläggande principer har ställts mot varandra yttrandefrihet mot alla människors lika värde. Vem ska beredas plats på mässan och utifrån vilka principer? Och vad är egentligen Bokmässan ett demokratins torg eller en vinstdrivande affärsverksamhet? Samtal med Per Svensson, kulturjournalist på Sydsvenskan, Maria Küchen, författare och kritiker samt Karin Olsson, kulturchef på Expressen. Dessutom intervju med Maria Källsson, vd för Bok- och biblioteksmässan, och ett reportage om vilka gränser de internationella bokmässorna drar. En bokmässa som helt stänger ute aktörer med nationalistiska värderingar skulle bli verklighetsfrånvänd, säger exempelvis Katja Böhne, kommunikationsansvarig för Frankfurts Bokmässa, som stöttar det beslut som Bokmässan i Göteborg tagit kring Nya Tiders medverkan. Programledare är Lisa Wall. Kulturredaktionen

I veckan sändes det sista avsnittet av "Girls". Sex säsonger senare summerar vi tv-succén tillsammans med kulturredaktionens Tali da Silva och Linnea Wikblad och Sara Kinberg från "Girlspodden". Hejdå Hannah, Marnie, Jessa och Shosh. Det sista avsnittet av tv-serien "Girls", skapad av Lena Dunham tillsammans med Judd Apatow och Jenny Konner, har sänts och satt punkt. Men vilka spår kommer "Girls" att sätta i mediehistorien? Gunnar Bolin får besök i studion av kulturredaktionens Tali da Silva och Linnea Wikblad och Sara Kinberg från P3-programmet PP3 som också driver "Girlspodden" för en ordentlig tillbakablick på seriens fem år, sex säsonger och otaliga minnesvärda scener. Kulturredaktionen

Vilken roll spelar kulturfrågorna i franska valet? Och hur skulle kulturpolitiken förändras om Marine Le Pen blev president? Följ med till Fréjus där Nationella fronten styrt under de senaste åren. Vilken roll spelar kulturfrågorna inför det franska presidentvalet på söndag? Och vilket engagemang märks från kulturarbetare och intellektuella i valrörelsen? Samtal med kulturredaktionens Cecilia Blomberg som under lång tid följt den franska politiska och kulturella debatten. Och hur skulle kulturpolitiken förändras om Nationella frontens Marine Le Pen blev president? Följ med vår reporter Alexandra Sandels till staden Frejus på den franska sydkusten där Nationella fronten styrt de senaste åren. Kulturredaktionen

"Nordens djurvärld sedd i naturen" står det över entrén till Biologiska museet i Stockholm. I augusti slår man igen portarna efter 124 år. Vi minns museet i samtal och reportage om nytt filmverk. När Biologiska museet invigdes på Djurgården i Stockholm 1893 var det banbrytande som världens första naturhistoriska museum som använde sig av ett storskaligt diorama. Men idag anses det ha spelat ut sin roll. I augusti i år ska det stängas. Nu är museireliken aktuell på Moderna museet i samma stad. Där visas nämligen den irländske konstnären Gerard Byrnes filmverk "Jielemeguvvie guvvie sjisjnjeli" som är inspelat på Biologiska museet. Reportage av Mårten Arndtzén som har träffat Gerard Byrne och studiosamtal om Biologiska museet med arkitekturhistorikern Christina Pech. Kulturredaktionen

13 år efter att feministikonen och journalisten Susan Faludi fick veta att hennes pappa genomgått en könskorrigerings-operation kommer boken "Mörkrummet". Vi diskuterar den i P1 Kulturs studio. 2004 fick feministikonen och Pulitzerprisade journalisten Susan Faludi ett mail från sin pappa, som hon knappt haft kontakt med på över 25 år, sedan föräldrarnas skilsmässa som slutat i våld, polisbesök och besöksförbud. "Kära Susan", stod det. "Jag har kommit fram till att jag har fått nog av att spela en aggressiv machoman som jag egentligen aldrig varit inuti". Bifogat i mailet fanns bilder tagna efter en könskorrigerings-operation i Thailand, och mailet var undertecknat: "Kära hälsningar, från din förälder Stefanie". Susan Faludi som har skrivit de moderna feministklassikerna "Backlash" (1991) om bakslaget mot kvinnorättsrörelsen, och "Ställd Förräderiet mot mannen" om män som hamnat utanför blir förstås intresserad av pappans transformation; både på ett intellektuellt plan där hon funderar över vad kön är, men framförallt på ett personligt plan. Hon gör alltså det hon alltid gjort: tar med sig bandspelare och anteckningsblock och åker till sin förälder som flyttat tillbaka till uppväxtens Ungern, och skriver om det i den nya boken "Mörkrummet", en som vanligt smart, tillgänglig och välskriven bok om identitet; om kön men också om Förintelsen och de ungerska judarnas historia. P1 Kulturs programledare Mona Masri diskuterar boken tillsammans med Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan, och Aleksa Lundberg, skådespelare aktuell med den hyllade föreställningen "Kung Kristina Alexander" på Strindbergs Intima teater i Stockholm. Kulturredaktionen

Ett riksting ska stärka den västerländska konstmusiken. Men vilka är de största utmaningarna för musiken som ryms inom genren? Och hur jämställd är repertoaren på konserthusen? Samtal i P1 Kultur. Idag arrangerar Sveriges Radio Berwaldhallen, Kungliga Musikaliska Akademien, Statens musikverk och Svensk Scenkonst ett riksting för den västerländska konstmusiken, med syfte att stärka den. Vi pratar om genrens utmaningar med Berwaldhallens konserthuschef Helena Wessman, Astrid Hartmann, ordförande i KVAST (Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare), och Anna Larsson, operasångare och ägare av Vattnäs konsertlada. Kulturredaktionen

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne går till tyske illustratören och bilderboksförfattaren Wolf Erlbruch. Det avslöjades klockan 13 idag på Kungliga biblioteket i Stockholm. Hör direkt om pristagaren och kommentarer till årets pris! Wolf Erlbruch tilldelas priset bland annat för att han "är en innovatör" och "öppnar nya kreativa fönster", enligt juryns ordförande Boel Westin. Wolf Erlbruch har illustrerat ett femtiotal titlar och givit ut uppemot ett tiotal egna böcker. Han betraktas som en av Tysklands största illustratörer och bilderboksförfattare. Några av hans mer kända verk är "Det var det fräckaste!" (1995) och "Anden, Döden och Tulpanen" (2007). Hela juryns motivering lyder: Wolf Erlbruch gör viktiga livsfrågor tillgängliga och hanterbara för läsare i alla åldrar. Med humor och värme djupt rotad i en humanistisk grundsyn visar hans verk det lilla i det stora. Han behärskar mästerligt sin teckningskonst och bottnar i en lång tradition samtidigt som han öppnar nya kreativa fönster. Wolf Erlbruch är en omsorgsfull visionär. ALMA-priset är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Priset delas ut till en barn- eller ungdomsboksförfattare, illustratör eller organisation som arbetar med läsfrämjande verksamhet för barn och unga. ALMA-priset instiftades 2002 och i år var 226 personer/organisationer nominerade från 60 länder. Gäster i P1 Kultur-studion för att kommentera vinnaren av ALMA-priset är Karin Mossed, förstebibliotekarie på Svenska barnboksinstitutet och våra barnbokskunniga medarbetare från Kulturredaktionen. I italienska Bologna pågår just nu barnboksmässan och vi får en telefonrapport om vinnarreaktionerna på mässgolvet av Cecilia Knutsson, publicistisk chef på Rabén & Sjögren. Författaren Arne Norlin är också bisittare i sändningen, känd bland annat för sin och Håkan Jaenssons närmast klassikerstämplade serie barnböcker om Nussekudden. Programledare för dagens P1 Kultur är Gunnar Bolin. P1 Kultur p1kultur@sr.se

Efter helgens besked om Gösta Ekmans bortgång besöker Sissela Kyle, Sven Hugo Persson och Klas Gustafson P1 Kultur. Med sig har de varsin sketch som visar på "den Ekmanska briljansen". P1 Kultur får besök i studion av Sissela Kyle, skådespelerska och chef och konstnärlig ledare för Parkteatern i Stockholm, Sven Hugo Persson, mångårig medarbetare på Sveriges Radio och tidigare dramaturg på Dramaten, och författaren och journalisten Klas Gustafson, som skrev den stora Gösta Ekman-biografin "Farbrorn som inte vill va' stor" 2010. Med sig har de varsitt exempel på en sketch med Gösta Ekman som vittnar om hans mångsidighet och storhet som komiker, skådespelare och människa. Klas Gustafson har valt tv-serien "Duo jag" från 1991, Sissela Kyle pratar om "Hemliga agenternas lunchrum" ur Hasse och Tages revy "Lådan" från 1968 och Sven Hugo Persson lyfter fram "I sportaffären" från revyn "Svea Hund" från 1976. Kulturredaktionen

Det är sällan det är möjligt att ta del av litteratur från världens mest slutna land Nordkorea, om det inte rör sig om propaganda. Men nu finns ny samling noveller översatta till svenska. Titeln på boken är: Anklagelsen  förbjudna berättelser från Nordkorea. Bakgrunden till den här boken är av naturliga skäl i viss mån höljt i dunkel. Men novellerna sägs vara skrivna mellan 1989 och 1995 av en författare som kallar sig Bandi. Vår reporter Jenny Teleman har läst. Kulturredaktionen

Konstnären Annika Eriksson arbetar ofta med frågor om tid i sina verk. Just nu är hon aktuell med utställningen "The Social" på Moderna Museet i Malmö. Hon är framför allt känd för sina egensinniga filmer, som ofta bearbetar frågor om tiden, det offentliga rummet och samhällsförändringar. Just nu är Annika Eriksson aktuell med utställningen "The Social" på Moderna Museet i Malmö. Tor Billgren träffade henne i den stora utställningshallen några dagar innan vernissagen. Kulturredaktionen

Digitaliseringen av det svenska filmarvet är i full gång. Till vad räcker pengarna? Sunes sommar, Sjunde inseglet eller Beck? Vem väljer vilka filmer vi ska göra tillgängliga för eftervärlden? Vi följer med vår reporter Karsten Thurfjell och får vara med när en film digitaliseras. Och så pratar vi med Mattias Rosengren, chef för avdelningen för filmarvet på Svenska filminstitutet och Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på Göteborg filmfestival, om filmarvet och den framtida digitaliseringen av svensk film. Kulturredaktionen

Vi besöker barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö där vi pratar om de bästa filmerna och möter festivalens mest framstående skådespelare och regissörer. Hur är det att vara 13 år och skådespelare? Hur hittar man sin rollfigur och vad stannar kvar av rollen efter filminspelningen? Möt två av festivalens prisade huvudrollsinnehavare, Linnea Skog och Wilma Lundgren, aktuella i filmerna Little wing respektive Rum 213.   Behöver vi fler verkliga barn på vita duken, vid sidan av animerade fantasifigurer och pratande djur? Det menar producenten Lina Jonsson och manusförfattaren Marianne Strand. Vilka är årets bästa barnfilmer? P1 Kulturs filmkritiker Nina Asarnoj har sprungit på filmvisningar från morgon till kväll och plockar russinen ur festivalkakan. Den isländska filmen Heartstone, om två tonårspojkars starka vänskap, är nominerad till flera priser på festivalen. Vi har mött regissören Gudmundur Arnar Gudmundsson. Kulturredaktionen

Toni Morrison är en av de riktigt stora amerikanska författarna. Mona Masri samtalar om nya boken med Valerie Kyeyne Backström från tidskriften Bang och kulturredaktionens Ulla Strängberg. Lyssna på hela torsdagens P1 Kultur med Mona Masri här Toni Morrison har belönats med i princip vartenda stort litteraturpris, inklusive Nobelpriset i litteratur. Det tilldelades hon 1993 med motiveringen "som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet". Det handlar ofta om episka, historiska romaner som på olika sätt kretsar kring slaveriet, rasfrågor, familj och identitet. Debuten "De blåaste ögonen" från 1970 handlar om en flicka som drömmer om att ha blå ögon, för då skulle livet vara mycket bättre... Men det var med romanen "Älskade" från 1987 som hon slog igenom på bred front; en bok som även filmatiserades med Oprah Winfrey i en av rollerna. Berättelsen kretsar kring den verkliga personen Margaret Garner som i på 1850-talet rymde från slaveriet. Nu kommer Toni Morrisons elfte bok, "Gud hjälpe barnet" och till skillnad från tidigare så utspelar sig den i samtiden. Vi möter den unga kvinnan Bride, som är framgångsrik chef på ett sminkföretag och otroligt vacker. Sin mörka hud framhäver hon genom att enbart klä sig i vitt. Men såhär har det inte alltid varit, för när hon föddes var hon så svart att hennes mamma blev rädd och skämdes. Pappan, som är ljusare i huden, tror att hans fru varit otrogen - hur kan barnet annars vara så svart? - och lämnar familjen. Så flickan växer upp med en avvisande, iskall mamma som förbereder dottern för ett liv i en rasistisk värld. P1 Kulturs programledare Mona Masri skickade boken till Ulla Strängberg, medarbetare på Kulturredaktionen i P1, och Valerie Kyeyne Backström, kritiker och chefredaktör på tidskriften Bang. Lyssna på kritiksamtalet i ljudlänken ovan

"Absolutely Fabulous - The Movie" är filmversionen av tv-serien. P1 Kulturs Roger Wilson reder ut hur den står sig idag, bilden den ger av modebranschen och tittar närmare på genren spinoff-filmer. Idag det premiär för  "Absolutely Fabulous - The Movie"- långfilmsversionen av tv-serien som drog igång i Storbritannien 1992 och som återkommit med ojämna mellanrum. I Sverige går serien under namnet "Helt hysteriskt". I centrum står Patsy och Edina (Joanna Lumley och Jennifer Saunders), två kvinnor som fulländat en förmåga att dra in massor av pengar på att göra så lite som möjligt på jobben inom modeindustrin. Damernas Världs Chefredaktör Martina Bonnier redde ut hur deras bild av modevärlden stämmer i filmen och serien.P1 Kulturs Roger Wilson bjöd även in Karin Svensson, frilansande filmskribent och recensent och Jenny Teleman, från Kulturredaktionen, för att reda ut hur bra filmen är och hur rollfigurernas utveckling sett ut under åren. De fördjupar sig även i den ganska sällan uppmärksammade genre som filmen tillhör: spinoff-filmen och ger sig i kast med frågor som hur populära fungerar rollfigurer på vita duken i osmickrande närbilder, vad en älskad tv-serie kan göra för att lyckas och vad som händer när tv är hetare film.Lyssna på hela fredagens P1 Kultur med Roger Wilson här

Kulturredaktionen lyfter fram klassiska verk ur historien. Den nationella minnesvården över Estoniakatastrofens offer invigdes den 28 september 1997, på dagen tre år efter det skeppsbrott som kostade 852 människor livet. Liksom mycket annat i katastrofens efterspel kantades dess tillkomst av konflikter och beslut som togs tillbaka. Uppdraget gick till den polske skulptören Miroslaw Balka, men hans första förslag stoppades och han tvingades tillbaka till ritbordet. Hur påverkade den komplicerade processen slutresultatet? Och varför fattas fortfarande 37 namn i muren?Klassikern om Estoniamonumentet på Djurgården i Stockholm. Producent: Mårten Arndtzén.

Lätt associeras ordet folkbildning till trettiotalets radioföredrag. En bildad elit av vetenskapsmän och experter talar om hur saker och ting förhåller sig. Än i dag står det i Sveriges radios sändningstillstånd att programutbudet i sin helhet ska präglas av folkbildningsambitioner. Hur löser man det utan pekpinnar och mästrande tonfall? Folkbildning var en av grundstenarna i Sveriges radios uppdrag redan från starten 1925. Radion skulle uppfostra lyssnarna till lämpliga levnadsvanor genom att sprida kunskap, goda idéer, värderingar och kultur. Lyssnarna fick höra föredrag om ämnen som riktlinjer för prispolitiken, arbetsårets kretslopp i ett norrländskt jordbrukshem förr i världen eller reformationstidens psalmer i Sverige. Företrädesvis också upplästa i malande ton. Kontroversiella ämnen som kunde så splittring, typ politik, valdes bort. Även om radions utbud har gått mot en mer och mer journalistisk hållning, att inte bara spegla det rådande samhället och kulturen utan också påverka genom att ifrågasätta och granska makthavare och orättvisor så lever ambitionen om folkbildning kvar. Hur ser dagens radiomedarbetare på sitt folkbildningsuppdrag? I programmet medverkar Ulrika Björkstén, Vetenskapsredaktionen, Gunnar Bolin, Kulturredaktionen och Magnus Lindman Radioteatern. Programledare Rigmor Ohlsson.

Han har beskrivits som en minnets man, en skymningens skildrare, årets Nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano. Men hur ser han själv på sitt skrivande och på sitt liv? Kulturredaktionen besöker Modiano, i hans hem i Paris för att få veta mer om denne omtyckte, men omvittnat skygge, författare. Och vår reporter Anneli Dufva mötte en mycket vänlig man, som också var påtagligt rörd över att ha tilldelats detta stora pris Medverkar i programmet gör även Patrick Modianos dotter, Marie Modiano, musiker och författare. Uppläsare är skådespelaren Björn Kjellman Ett program av Anneli Dufva

Om två veckor fyller den franske sångaren och kompositören Charles Aznavour 90 år. Denne galjonsfigur för den franska viskonsten har skrivit mer än 750 sånger och har en förmåga som ingen annan att ständigt förnya sig. Kulturredaktionen hyllar jubilaren i veckans Klassiker. Programmet är gjort av Kerstin Berggren

Katarina Hahr möter författaren och dramatikern Lars Norén i ett nära samtal om människovärde utifrån pjäsen Personkrets 3:1. "Jag tror att allt missbruk handlar om frånvaro av föräldraskap" Pjäsen Personkrets 3:1 ingår i trilogin Klassernas död. Producent Cecilia Blomberg. Från Kulturredaktionen 1998-05-25.

P1 onsdag 31 augusti kl 14.03, repris torsdag 1/9 18.15 En symfoniorkester kan vara som en bil, en ferrari eller en volvo. Esa-Pekka Salonen vet. Han har i över trettio års tid dirigerat orkestrar på de stora världsscenerna. Den finske dirigenten och tonsättaren, som under sjutton års tid var music director för Los Angeles Philharmonic, delar med sig av sina erfarenheter under mer än tre decennier. Kulturradions Kerstin Berggren träffade honom i bl. a New York i samband med den omfattande treveckors - festivalen Hungarian Echoes och på La Scala i Milano under arbetet med Janaceks opera Döda Huset. Under hela det här året är Esa-Pekka Salonen intensivt engagerad i Bela Bartoks musik. - Det här året är mitt Bartok - år, säger den finske stjärndirigenten, som i programmet också berättar hur noga han är med att välja rätt regissör när han arbetar med opera. Mellan 27/8 och 4/9 pågår och Kulturredaktionen genomför ett antal samtal inför publik i Berwaldhallen i Stockholm. Söndagen den 28/8 samtalar Gunnar Bolin med den estniske filmaren Ilmar Raag, onsdagen den 31/8 samtalar Anneli Dufva med den lettiska skådespelaren Elita Klavina och lördagen den 3/9 samtalar Maarja Talgre med den litauiska poeten Daiva Cepauskaite. Samtalen kan ni höra både i radio och på webben. Mer information finns på .

Dagens Klassiker från Kulturredaktionen är just precis det - en riktig klassiker. Mats Arvidsson berättar om ett konstverk som var känt redan innan det hade målats! Carl Larssons tavla Midvinterblot, som finns på Nationalmuseum i Stockholm.

I Nya Vågen idag diskuteras genreskifte, ett gammalt fenomen inom konsten men det senaste året har det dykt upp i ny skepnad. Film blir scenkonst. Lars von Triers Dancer in the Dark spelas just nu som opera i Umeå och hans Breaking the Waves gör succé som pjäs på Folketeatret i Köpenhamn. Ingmar Bergmans Fanny och Alexander har haft stor framgång på scenerna i både Oslo och Helsingfors och nu även i Århus. I studion finns dramaturgen Sven Hugo Persson, kulturskribenten Anders Sjögren och litteraturvetaren och kritikern Annelie Bränström Öhman. I Nya vågen från Umeå diskuteras också danska tv-serier som med starka manus och bra skådespeleri lägger sig mycket nära den danska samtiden, som t ex i den just nu aktuella andra omgången av Brottet. I studion Ingegärd Waaranperä, teaterkritiker i Dagens Nyheter, Karin Bernspång, journalist på Västerbottenskuriren och Viktor Hariz från Kulturredaktionen. Dessutom fortsätter Nya Vågens nya serie om strider kring konstens frihet. Och i veckans panel sitter Nancy Bladfält, Pierre Martin och Viktor Hariz. Programledare är Kerstin Berggren.

Den här veckan har Kulturredaktionen tema Kulturens roll i valdebatten. På Nya Vågens sändningstid tisdag 7/9 kl 14.03 samt på repristiden onsdag 8/9 kl. 18.15 kommer ni därför att höra programmen Partipolitiken och musiken del 1 och 2. Mer information om de programmen hittar ni på .

Så här i valtider nästan drunknar vi i alla de böcker som olika politiker släpper om sina liv och visioner. Men misströsta ej mer! Valet med Nordegren har tagit den eminenta Louise Epstein från Kulturredaktionen, till vår hjälp för att lotsa oss genom politikernas bokdjungel. Louise kommer varje vecka att recensera två böcker live hos Valet med Nordegren. Det har blivit dags för Bokval 2010! Se Louise berätta om sitt nya uppdrag som politikerbokrecensent. Vad är läsvärt? Vad är rörande? Vad är beklätt med floskler? Och i vilken bok får vi det smaskigaste politikersvallret? Första böckerna ut är Ett land av friherrinnor av Maud Olofson samt Nyamko Sabunis Det nya Sverige. Duellen för dagen rör den svenska äldrevården. För alliansen bataljar folkhälsominister Maria Larsson (KD). De rödgrönas slugger är Ylva Johansson (S). Dagens bisittare är den före detta centerledaren Olof Johansson.

Med anledning av det stundande prinsessbröllopet har Kulturredaktionen valt att återutsända en intervju med vår statschef kung Carl XVI Gustaf. 2005 besökte Anna Tullberg och Louise Epstein kungen för att fråga hur han ser på sin roll i förhållande till kulturarvet och till svenskt kulturliv. Medverkar gör även riksmarskalken Ingemar Eliasson, Göran Alm, chef för Bernadottebiblioteket, Hans-Åke Bergström på Dramaten, musikkritikern Gunilla Brodrej samt forskaren Mats Urde.

Klassikern från Kulturredaktionen. Idag berättar Lars Lönroth om Ernst Lubitsch sofistikerade sexkomedi från 1932 Trouble in paradise, där ett par eleganta tjuvar kivas om både kärlek och pengar.

I vintras gick Nobelpristagaren i litteratur 2005 Harold Pinter bort vid 78 års ålder. Idag fylls Kulturradion av engelska röster om teatermannen Pinter. Han började som skådespelare inom repertoarteatern på Irland och i England och erfarenheterna från scenen, minnesbilder från uppväxten i Hackney och vardagliga iakttagelser ligger till grund för hans dramatik. Kulturredaktionen återutsänder idag Kerstin Berggrens porträtt av Harold Pinter, ett program som gjordes i anslutning till Nobelpriset. I programmet medverkar teaterkritikern Michael Billington som skrivit den stora biografin om Pinter och även skådespelarna Lindsay Duncan, Douglas Hodge och kritikern Benedict Nightingale. Det blir inget Kino denna vecka. Utan istället sänds ett specialprogram om Harold Pinter. Lyssna på det så hörs vi igen den 17 April. Då handlar Kino om erotik.Glad påsk!

Kulturradion om Harold Pinter I vintras gick Nobelpristagaren i litteratur 2005 Harold Pinter bort vid 78 års ålder. Idag fylls Kulturradion av engelska röster om teatermannen Pinter. Han började som skådespelare inom repertoarteatern på Irland och i England och erfarenheterna från scenen, minnesbilder från uppväxten i Hackney och vardagliga iakttagelser ligger till grund för hans dramatik. Kulturredaktionen återutsänder idag Kerstin Berggrens porträtt av Harold Pinter, ett program som gjordes i anslutning till Nobelpriset. I programmet medverkar teaterkritikern Michael Billington som skrivit den stora biografin om Pinter och även skådespelarna Lindsay Duncan, Douglas Hodge och kritikern Benedict Nightingale. Kulturradion Långfredag 10 april kl 18.15 i P1 Kulturradion Påskdagen 12 april kl. 16.03 i P1

Vad är en barndomsskildring? Del 1.Juldagen, torsdagen den 25 december 11.03 & 20.03 & Annandagen, fredagen 26.12 23.30Författarna Beate Grimsrud och Jonas Hassen Khemiri läser och berättar. Redaktionen för Barnen önskar alla sina lyssnare en Riktigt God Jul och Gott Nytt År med att sända två uppskattade program om barndomskildringar igen. Vad passar väl bättre än att läsa en god bok under helgerna? Maarja Talgre från Kulturredaktionen och  Ylva Mårtens tittar på barndomen sådan den skildras i några moderna svenska barndomsskildringar. I det första programmet möter vi Beate Grimsrud född 1963, som i ”Jag smyger förbi med en yxa” skildrar flickan Lydias uppväxt på 70-talet i en barnrik och mycket originell familj. Jonas Hassen Khemiri, född 1978 berättar i både ”Ett öga rött” och ”Montecore” om pojkar med rötter i andra kulturer än det svenska folkhemmets. Och med sin raffinerade lek med språket visar han på ett annat Sverige än där Harry Martinssons sockenbarn levde. Hur använder dagens författare sin egen barndom i skönlitterär form? Och varför blir de flesta av oss så personligt berörda av just en barndomsskildring? Vad tycker du? Finns det någon barndomsskildring som betytt särskilt mycket för just dig. Ring, mejla eller skriv till oss! 08/784 16 84, barnen@sr.se eller Barnen, Sveriges Radio, 105 10. Programmet sändes första gången i april 2008. Då hörde många lyssnare av sig med sina tips på bästa barndomsskildring. Läs och Lyssna! Programledare Ylva Mårtens och Maarja Talgre

Klassikern. Maria Edström har sett om en film från 1971. William Friedkin har regisserat, Gene Hackman spelar huvudrollen och Don Ellis har komponerat musiken... Det handlar om The French Connection. Maria Edström har sett om en film från 1971. William Friedkin har regisserat, Gene Hackman spelar huvudrollen och Don Ellis har komponerat musiken. En film som Kulturredaktionen nu gett klassikerstatus.

Högt uppe i en tall bygger Jonas Selberg Augustsén ett litet hus. Där uppe ska han sitta och titta ut över älven som flyter förbi långt där nere. Han längtar hem. Hem till skogen. I nya dokumentärfilmen Trädälskaren söker tre män sanningen som sig själva i trädtopparna. I Nya Vågen diskuterar vi naturromantik, naturens likgiltighet och vad man egentligen finner när man letar efter sig själv. Medverkar gör kulturredaktionens Måns Hirschfeldt samt poeten och kritikern Aase Berg. Och så pratar vi om den nya rapporten från tankesmedjan Timbro där Carl Rudbeck förespråkar en ny borglig kulturpolitik där alla gamla smakhierarkier ska brytas. Au contraire: Louise Epstein om att läsa icke anglosaxiska författarskap. Medverkande: Martin Aagård, kulturjournalist på Aftonbladet och debattören Carl Rudbeck, Aase Berg, poet och Måns Hirschfeldt från Kulturredaktionen. Programledare: Eric Schüldt. Producent: Nina Asarnoj