Podcasts about Orkus

Bítið á Bylgjunni með Heimi, Lilju og Ómari.   Vilhjálmur Arason, heimilislæknkir og sérfræðingur á bráðamóttöku, ræddi við okkur um sjúkraflutninga á nýjum Landspítala. Vilhjálmur Birgisson, formaður Starfsgreinasambandsins, var á línunni og ræddi ofurlaun sveitastjórnarmanna og fleiri innan hins opinbera.   Andrea Sigurðardóttir, blaðamaður Morgunblaðsins og Jakob Bjarnar, blaðamaður á Vísi, ræddu um ofurlaun sveitastjórnarmanna og fleira er varðar pólitík. Tryggvi Rúnar Brynjarsson, sagnfræðingur í doktorsnámi við Háskóla Íslands, ræddi við okkur um spilakassarekstur Háskóla Íslands. Árni Árnason, grínari og mannauðsstjóri hjá Elju, hefur slegið í gegn á Facebook. Helga Beck, markaðsstjóri Orkusölunnar of Heiða Halldórsdóttir, framkvæmdastjóri sölu og þjónustu hjá Orkusölunni, ræddu við okkur um áhugaverða auglýsingaherferð.

Den ene kallas 1900-talets största poet, den andre för samma sekels största filosof. Den ena var överlevare, den andra nazist. Mikel van Reis skildrar mötet mellan Paul Celan och Martin Heidegger. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2017-11-02.Det är augusti 1948 i Paris och den 27-årige, rumänskfödde poeten som just tagit sig det nya namnet Paul Celan skriver till en anhörig i Israel. Han är just kommen till staden och ser nu en oerhörd uppgift framför sig.Han skriver i brevet: ”Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.” Europa ligger i ruiner och de förföljda som överlevt Förintelsen irrar hemlöst mot en marginal av fortsatt liv. Förintelsen i Rumänien var skoningslös. 400 000 människor mördades.Vad kan poesin säga om detta tillstånd i tiden? Eller mer precist – hur skall Celan som överlevande poet kunna ge den bråddjupa tidserfarenheten språkets maximalt förtätade rymd av dröm och vaka? Det är vad han gör de kommande åren fram till sin död 1970. Han är rumänsk jude, han skriver på tyska men lever sitt författande liv i Paris. I åtta diktsamlingar ger han – som ingen annan - poesin en svindlande komplexitet med djupa filosofiska förgreningar.Två decennier senare. Det är en mulen sommardag 1967 i södra Tyskland, närmare bestämt i universitetsstaden Freiburg. Tidens störste tänkare skall då möta tidens störste poet. Filosofen heter Martin Heidegger och poeten var alltså Paul Celan.Den förste en urtysk med nazistiskt bagage och den andre en överlevande jude från den tyskspråkiga periferin. Heidegger hade varit nazistisk universitetsrektor 1933 och sedan partimedlem under tolv år.De två är varandras motsatser och ändå fanns här ömsesidiga band vad gäller tänkandet kring filosofi och poesi. Grundades filosofin i poesins heliga uttryck eller var denna grund nu i själva verket en avgrund? Det senare blev Celans insikt. Det poetiska ordet uppenbarade inte Varats väsen utan människans bräcklighet och ändlighet. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna.Det hela började 1951 – samma år som Heidegger tagits i nåder i Freiburg som ”avnazifierad”. Celan möter då den österrikiska poeten Ingeborg Bachmann som just disputerat på en avhandling om Heidegger. En förälskelse tar fart men som skall bli en olycklig kärlekssaga.Med den förälskelsen börjar Celan att läsa Heideggers verk, bok efter bok. Under femtiotalet får han själv sin poesi utgiven i Tyskland och han prisas högt av det litterära etablissemanget.Poeten och filosofen börjar växla brev och böcker, men efter hand blir Celans relation till Heidegger alltmer inflammerad. Han beundrar filosofens verk, men fylls av agg mot hans obekymrade medlöperi. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Nu var han knäpptyst om sin nazism.Skall de träffas? Så sker alltså 1967. Den 24 juli läser Celan sin poesi för auditoriet på Freiburgs universitet. Det är mer än tusen personer i publiken och Heidegger sitter på främsta raden. Det är i samma sal där Heidegger hade hållit sitt beryktade rektorstal 1933.Situationen är mycket spänd. Celan meddelar bryskt att han inte vill fotograferas med den hövlige Heidegger. Poeten hade i flera år härjats av paranoia och skarpa humörsvängningar efter en förtalskampanj i tysk press. Celan såg övervintrande nazister i alla riktningar.Till saken hör även att Celan var tillfälligtvis utskriven från en psykiatrisk klinik i Paris. I januari samma år hade han försökt beröva sig livet med en kniv i bröstet.Efter läsningen i Freiburg inviterar Heidegger Celan till sin skidstuga i Todtnauberg i närliggande Schwarzwald. Där kunde de ju promenera tillsammans - och samtala. Celan tackar överraskande nog ja och dagen efter – den 25 juli – far de i väg i bil. Vädret är regntungt.Vad som nu händer är mycket diskuterat. De flesta beskriver mötet som en stor besvikelse för Celan.Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen?De når den lilla skidstugan med brunnen med den berömda åttkantiga stjärntärningen. De dricker brunn och går in. Celan skriver i gästboken följande rader: ”In i gästboken med blicken på brunnsstjärnan, med förhoppning om ett kommande ord i hjärtat. Den 25 juli 1967. Paul Celan.”Han väntade sig en förklaring av Heidegger för det nazistiska medlöperiet, men de orden kom aldrig över läpparna. Hade filosofen slutit sig inne i självtillräcklighet? Var han en stor filosof men en liten människa? En jättelik dvärg, som Edgar Morin kallade honom.De tar en promenad. De två skall bege sig till en högmosse. De går på kavelstigar över våtmarker. Den botaniskt bildade Celan noterar växtligheten noga, men regnet får dem att stanna och till slut återvända. De når inte fram.Celan är djupt missräknad, men i bilen tillbaka till Freiburg talar han klarspråk med den så tystlåtne filosofen. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? Det frågar han lite senare i ett brev till hustrun Gisèle. Celan reser hem från Freiburg till Paris och psykiatrin där. Han skriver en ordknapp dikt med titeln Todtnauberg. Var den ett uttryck för hans djupa besvikelse? Mötet som icke-möte?Kanske är det inte hela bilden. Somliga vittnar om Celans muntra lättnad efter mötet. Som att en spänning löstes upp. Jag tror själv att den dikten uttrycker den djupa klyvnaden mellan beundran och aversion.ordet för ordet – ”das Wort” – är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.Celan kan inte ge upp Heidegger, han måste replikera på filosofen, men också uttrycka en förhoppning. I dikten läser vi orden från gästboken om brunnen med stjärntärningen och förhoppningen om ”en tänkandes kommande ord i hjärtat”.I hans dikt är orden som gruvgångar. Vi anar att den vandrande poeten befinner sig mellan bergets underjord och himlens regn. Poeten kan floran – ”Arnika, Augentrost”. Arnika och ögontröst var läkeörter. För den sårade Celan? Den första har en gul fläck i kalken, som en judefläck. Den senare vidrör ett ungdomsminne från arbetslägren i Rumänien 1942. Jag noterar att ordet för ordet – ”das Wort” – är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.Dikten slutar med regn, mycket regn och en känsla av underjord och dolda döda. Namnet på blomman orchis liknar Orkus, romarnas namn för underjorden. Todtnauberg blir här också Dödsberget. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus.Det är dock inte sista mötet. Celan återvänder faktiskt till Freiburg och Heidegger följande år – sommaren 1968. De två gör om sin bergsvandring till högmossen. Men vad som då passerar vet vi ingenting om.När poeten och filosofen möts ytterligare två år senare vid ett Hölderlinjubileum är Celans själsliga tillstånd akut. Poeten brusar upp i vrede över filosofen. Och filosofen säger sedan: ”Han är sjuk – hjälplöst”. En månad senare dränker sig Celan i Seine i Paris. Troligen den 20 april 1970.Man kan då åter betänka den uppgift som han förelade sig i augusti 1948 i ett brev till en anhörig i Israel. Den oerhörda uppgiften som nu ändade djupt tragiskt: ”Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.”Hur kan den djupa skillnaden mellan filosofen och poeten då läsas? Det kan handla om ljuset. Ett nyckelbegrepp hos Heidegger är ”Lichtung” som betyder glänta, en solljus plats i skogen där Varat uppenbaras för den vandrande.Celan vänder på begreppet i sin boktitel "Lichtzwang", ljustvång. Postumt utgiven 1970 med bland annat dikten Todtnauberg. Ljustvånget som motsatsen till solljuset. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Lägerljuset.Mikael van Reis, litteraturvetare, författare och skribent

Heute: ++ Was hat der Zustand der Gesellschaft derzeit mit Medien und dem Journalismus zu tun? Viel, sehr viel. Denn: Wie kann es sein, dass in einem Land eines der wesentlichen Standbeine wie die Automobilindustrie abgesägt wird und sich kaum Kritik regt? Im Gegenteil: Medien feuern an, noch mehr, noch schneller auf „Elektromobilität umzusteigen", noch schneller Verbrennerautos und Autoindustrie in den Orkus werfen, noch schneller Kraftwerke abschalten und noch schneller noch mehr Windräder und Fotovoltaikanlagen in die Landschaft setzen, mit denen angeblich die Energieversorgung von morgen geleistet werden soll. Niemand von den alten Medien rechnet nach, ob das überhaupt funktionieren kann. Woher kommt das? Da lohnt einmal ein kleiner Blick darauf, woher Journalisten kommen. Als eine der besten Kaderschmieden - oder freundlicher: Ausbildungsstätten gilt die Deutsche Journalistenschule in München. Die wurde unmittelbar nach Kriegsende gegründet und bildet seitdem nach amerikanischen Vorbild journalistischen Nachwuchs aus. Die feierte in dieser Woche ihr 75-jähriges Bestehen im Münchner Prinzregententheater. Drei ehemalige Absolventen der Schule versuchen im TE-Wecker-Gespräch, dem Elend des deutschen Journalismus auf die Spur zu kommen: Roland Tichy, Godel Rosenberg und Holger Douglas. Leicht zu erratender Disclaimer: alle gingen einst auf diese Schule. Heute arbeiten sie mit Herz und Seele an Tichys Einblick. ++ TE wird 10 Jahre – feiern Sie mit uns am 15. Juni 2024 in Halle: alle weiteren Informationen zum Programm und Ticketkauf finden Sie hier: https://te.tckts.de/tickets/ Webseite: https://www.tichyseinblick.de

240524PC beendet den braunen SpukMensch Mahler am 24.5.2024 Selten hat mich eine Breaking News so glücklich gemacht wie diese: „AfD soll aus Fraktion im Europaparlament ausgeschlossen werden“. So tickerte es gestern durch alle Medien. Ich sah mich in meiner Meinung bestätigt, die ich schon habe, seit die AfD sich radikalisiert hat: Die werden sich selbst erledigen. Und es hat sich bestätigt. So viel Dummheit und Lüge auf einem Haufen – das kann selbst am finstersten dunkelbraunen Stammtisch nicht mehr verfangen.Ausgerechnet an dem Tag kam die Meldung, als wir 75 Jahre Grundgesetz gefeiert haben. Das Grundgesetz wurde 1949 unter dem Eindruck der Nazi-Diktatur verabschiedet. Damit so eine braune Soße unser Land nie wieder überschwemmen kann.Millionen sind in den letzten Monaten auf die Straße gegangen. Sie haben unsere Demokratie verteidigt. Wir haben unsere Demokratie verteidigt. Und wir werden es weiter tun, wo immer wir können. In den Kommunal- Landes- und Bundesparlamenten. Und auch in anderen Ländern – in der Ukraine und anderswo. Und wir werden die mutigen Menschen weiter unterstützen, die in Diktaturen in die Opposition gehen und dafür verhaftet und gefoltert, oder gar umgebracht werden wie Alexander Nawalny. Die Feier 75 Jahre Grundgesetz sollte uns darin bestärken, weiter bereit zu sein, Nachteile in wirtschaftlicher Hinsicht in Kauf zu nehmen, wenn es um das wichtigste Gut geht, das wir zu verteidigen haben: die Freiheit. Die AfD wird ebenso wie die NPD im Orkus der Geschichte verschwinden. Without a Trace. Dem Himmel oder wem auch immer sei Dank. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In „Wer hat den Gürtel“ stellen wir Euch Manu und die beiden Christians die wichtigsten Spiele des Monats vor. Der Clou: Die Community wählt daraus das beste Spiel und dieser „Gürtelträger“ muss sich im Monat darauf gegen neue Herausforderer beweisen. Ein neuer Monat und ein neuer Titelträger! Everspace 2 schießt Terra Nil in den Orkus und holt sich den Gürtel. Aber der „Hammer aus Hamburg“ bekommt es dieses mal mit einer ganzen Batterie an potenten Herausforderern zu tun. Da ist nur Darkest Dungeon 2 oder Age of Wonders 4, da ist vor allem das neue Zelda. Wird Zelda: Tears of the Kingdom seiner Favoritenrolle gerecht? Oder kommt es zu einer Überraschung? Das entscheidet wie immer ihr! Du suchst die Wahlkabinen? Hier entlang! https://community.wasted.de/ Eine Liste der bisherigen Gürtelträger findest Du hier: https://lgs.fandom.com/de/wiki/Titel_und_Triumphe Illustration von Max Fiedler pigsell.com

In „Wer hat den Gürtel“ stellen wir Euch Manu und die beiden Christians die wichtigsten Spiele des Monats vor. Der Clou: Die Community wählt daraus das beste Spiel und dieser „Gürtelträger“ muss sich im Monat darauf gegen neue Herausforderer beweisen.Ein neuer Monat und ein neuer Titelträger! Everspace 2 schießt Terra Nil in den Orkus und holt sich den Gürtel. Aber der „Hammer aus Hamburg“ bekommt es dieses mal mit einer ganzen Batterie an potenten Herausforderern zu tun. Da ist nur Darkest Dungeon 2 oder Age of Wonders 4, da ist vor allem das neue Zelda. Wird Zelda: Tears of the Kingdom seiner Favoritenrolle gerecht? Oder kommt es zu einer Überraschung? Das entscheidet wie immer ihr!Du suchst die Wahlkabinen? Hier entlang!https://community.wasted.de/Eine Liste der bisherigen Gürtelträger findest Du hier:https://lgs.fandom.com/de/wiki/Titel_und_TriumpheIllustration von Max Fiedler pigsell.com

Avengers Endgame dauert drei Stunden, unsere Besprechung davon wird auch nicht gerade kurz. Darum wurden wir nicht rechtzeitig fertig, und schieben heute dafür den Abschluss der Zurück in die Zukunft Trilogie nach. Das ist aber auch vielleicht ganz gute Vorbereitung für die Zeitreise-Eskapaden im vierten Avengers-Film. Dort müssen wir ja ebenfalls ständig vierdimensional denken. Leider ist uns bei der Aufnahme schon wieder eine gesamte Tonspur im Orkus verschwunden, darum ist die Tonqualität heute schon wieder etwas durchwachsen. Ich habe bis zur letzten Minute versucht, zu retten, was zu retten war, aber zufrieden bin ich damit trotzdem nicht. Wir hoffen, Euch gefällt unser Ausflug in den Wilden Westen trotzdem.

MixCult Spotify Playlist - https://open.spotify.com/playlist/6ErvFZ8G5fJZhgwm8XKcqg?si=d59a0761159a4cd5 https://mixcult.bandcamp.com/album/still-ep Order your new tracks now! Want all future releases for free? Just purchase entire digital catalog at 85% discount. You`ll have a lifelong access to all future releases from MixCult Records and all vinyl sub labels. DEMO for MixCult Records - mixcult.net/request MixCult Records, Radio & Booking | www.mixcult.net

MixCult Spotify Playlist - https://open.spotify.com/playlist/6ErvFZ8G5fJZhgwm8XKcqg?si=d59a0761159a4cd5 https://mixcult.bandcamp.com/album/feed-that-plant-ep Order your new tracks now! Want all future releases for free? Just purchase entire digital catalog at 85% discount. You`ll have a lifelong access to all future releases from MixCult Records and all vinyl sub labels. DEMO for MixCult Records - mixcult.net/request MixCult Records, Radio & Booking | www.mixcult.net

MixCult Spotify Playlist - https://open.spotify.com/playlist/6ErvFZ8G5fJZhgwm8XKcqg?si=d59a0761159a4cd5 https://mixcult.bandcamp.com/album/nobody-ep Order your new tracks now! Want all future releases for free? Just purchase entire digital catalog at 85% discount. You`ll have a lifelong access to all future releases from MixCult Records and all vinyl sub labels. DEMO for MixCult Records - mixcult.net/request MixCult Records, Radio & Booking | www.mixcult.net

MixCult Spotify Playlist - https://open.spotify.com/playlist/6ErvFZ8G5fJZhgwm8XKcqg?si=d59a0761159a4cd5 https://mixcult.bandcamp.com/album/nobody-ep Order your new tracks now! Want all future releases for free? Just purchase entire digital catalog at 85% discount. You`ll have a lifelong access to all future releases from MixCult Records and all vinyl sub labels. DEMO for MixCult Records - mixcult.net/request MixCult Records, Radio & Booking | www.mixcult.net

MixCult Spotify Playlist - https://open.spotify.com/playlist/6ErvFZ8G5fJZhgwm8XKcqg?si=d59a0761159a4cd5 https://mixcult.bandcamp.com/album/nobody-ep Order your new tracks now! Want all future releases for free? Just purchase entire digital catalog at 85% discount. You`ll have a lifelong access to all future releases from MixCult Records and all vinyl sub labels. DEMO for MixCult Records - mixcult.net/request MixCult Records, Radio & Booking | www.mixcult.net

MixCult Spotify Playlist - https://open.spotify.com/playlist/6ErvFZ8G5fJZhgwm8XKcqg?si=d59a0761159a4cd5 https://mixcult.bandcamp.com/album/nobody-ep Order your new tracks now! Want all future releases for free? Just purchase entire digital catalog at 85% discount. You`ll have a lifelong access to all future releases from MixCult Records and all vinyl sub labels. DEMO for MixCult Records - mixcult.net/request MixCult Records, Radio & Booking | www.mixcult.net

14.08.2022 – Die Publizisten Birgit Kelle, Ralf Schuler (bis dato Leiter der Parlamentsredaktion von BILD) und Walter van Rossum diskutieren mit Burkhard Müller-Ullrich über Redaktionen, die fest an der Seite von irgendwas stehen, über eine Krankenschwesterin im öffentlich-rechtlichen Sprachgebrauch, über den postfaktischen Totalitarismus der LGBTQIA2S+-Aktivisten, über die USA als Hort oder Orkus westlicher Werte sowie über das Attentat auf Salman Rushdie.

Ketvirtadienį (rugpjūčio 11 d.) „Tiek žinių“ vedėja Eglė pasakoja apie išlaisvintus kviečius bei degančią rusų techniką, nerimstančias kalbas apie eleltrą, rudeniui planuojamas COVID-19 naujoves ir deginančius karščius Europoje. ✅ Svarbiausios dienos naujienos kiekvieną pirmadienį-ketvirtadienį čia ir „Laisvės TV“ YouTube kanale: https://youtu.be/hPqtPF6IrjA

Mixed by Dj Orkus https://www.facebook.com/profile.php?id=100063300424681 https://soundcloud.com/orkus https://open.spotify.com/artist/4mkbUNFpo1JoICzaMYcoLx

Den ene kallas 1900-talets största poet, den andre för samma sekels största filosof. Den ena var överlevare, den andra nazist. Mikel van Reis skildrar mötet mellan Paul Celan och Martin Heidegger. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2017-11-02.Det är augusti 1948 i Paris och den 27-årige, rumänskfödde poeten som just tagit sig det nya namnet Paul Celan skriver till en anhörig i Israel. Han är just kommen till staden och ser nu en oerhörd uppgift framför sig.Han skriver i brevet: Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut. Europa ligger i ruiner och de förföljda som överlevt Förintelsen irrar hemlöst mot en marginal av fortsatt liv. Förintelsen i Rumänien var skoningslös. 400 000 människor mördades.Vad kan poesin säga om detta tillstånd i tiden? Eller mer precist hur skall Celan som överlevande poet kunna ge den bråddjupa tidserfarenheten språkets maximalt förtätade rymd av dröm och vaka? Det är vad han gör de kommande åren fram till sin död 1970. Han är rumänsk jude, han skriver på tyska men lever sitt författande liv i Paris. I åtta diktsamlingar ger han som ingen annan - poesin en svindlande komplexitet med djupa filosofiska förgreningar.Två decennier senare. Det är en mulen sommardag 1967 i södra Tyskland, närmare bestämt i universitetsstaden Freiburg. Tidens störste tänkare skall då möta tidens störste poet. Filosofen heter Martin Heidegger och poeten var alltså Paul Celan.Den förste en urtysk med nazistiskt bagage och den andre en överlevande jude från den tyskspråkiga periferin. Heidegger hade varit nazistisk universitetsrektor 1933 och sedan partimedlem under tolv år.De två är varandras motsatser och ändå fanns här ömsesidiga band vad gäller tänkandet kring filosofi och poesi. Grundades filosofin i poesins heliga uttryck eller var denna grund nu i själva verket en avgrund? Det senare blev Celans insikt. Det poetiska ordet uppenbarade inte Varats väsen utan människans bräcklighet och ändlighet.  Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna.Det hela började 1951 samma år som Heidegger tagits i nåder i Freiburg som avnazifierad. Celan möter då den österrikiska poeten Ingeborg Bachmann som just disputerat på en avhandling om Heidegger. En förälskelse tar fart men som skall bli en olycklig kärlekssaga.Med den förälskelsen börjar Celan att läsa Heideggers verk, bok efter bok. Under femtiotalet får han själv sin poesi utgiven i Tyskland och han prisas högt av det litterära etablissemanget.Poeten och filosofen börjar växla brev och böcker, men efter hand blir Celans relation till Heidegger alltmer inflammerad. Han beundrar filosofens verk, men fylls av agg mot hans obekymrade medlöperi. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Nu var han knäpptyst om sin nazism.Skall de träffas? Så sker alltså 1967. Den 24 juli läser Celan sin poesi för auditoriet på Freiburgs universitet. Det är mer än tusen personer i publiken och Heidegger sitter på främsta raden. Det är i samma sal där Heidegger hade hållit sitt beryktade rektorstal 1933.Situationen är mycket spänd. Celan meddelar bryskt att han inte vill fotograferas med den hövlige Heidegger. Poeten hade i flera år härjats av paranoia och skarpa humörsvängningar efter en förtalskampanj i tysk press. Celan såg övervintrande nazister i alla riktningar.Till saken hör även att Celan var tillfälligtvis utskriven från en psykiatrisk klinik i Paris. I januari samma år hade han försökt beröva sig livet med en kniv i bröstet.Efter läsningen i Freiburg inviterar Heidegger Celan till sin skidstuga i Todtnauberg i närliggande Schwarzwald. Där kunde de ju promenera tillsammans - och samtala. Celan tackar överraskande nog ja och dagen efter den 25 juli far de i väg i bil. Vädret är regntungt.Vad som nu händer är mycket diskuterat. De flesta beskriver mötet som en stor besvikelse för Celan.Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen?De når den lilla skidstugan med brunnen med den berömda åttkantiga stjärntärningen. De dricker brunn och går in. Celan skriver i gästboken följande rader: In i gästboken med blicken på brunnsstjärnan, med förhoppning om ett kommande ord i hjärtat. Den 25 juli 1967. Paul Celan.Han väntade sig en förklaring av Heidegger för det nazistiska medlöperiet, men de orden kom aldrig över läpparna. Hade filosofen slutit sig inne i självtillräcklighet? Var han en stor filosof men en liten människa? En jättelik dvärg, som Edgar Morin kallade honom.De tar en promenad. De två skall bege sig till en högmosse. De går på kavelstigar över våtmarker. Den botaniskt bildade Celan noterar växtligheten noga, men regnet får dem att stanna och till slut återvända. De når inte fram.Celan är djupt missräknad, men i bilen tillbaka till Freiburg talar han klarspråk med den så tystlåtne filosofen. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? Det frågar han lite senare i ett brev till hustrun Gisèle.                                                                Celan reser hem från Freiburg till Paris och psykiatrin där. Han skriver en ordknapp dikt med titeln Todtnauberg. Var den ett uttryck för hans djupa besvikelse? Mötet som icke-möte?Kanske är det inte hela bilden. Somliga vittnar om Celans muntra lättnad efter mötet. Som att en spänning löstes upp. Jag tror själv att den dikten uttrycker den djupa klyvnaden mellan beundran och aversion.ordet för ordet das Wort är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.Celan kan inte ge upp Heidegger, han måste replikera på filosofen, men också uttrycka en förhoppning. I dikten läser vi orden från gästboken om brunnen med stjärntärningen och förhoppningen om en tänkandes kommande ord i hjärtat.I hans dikt är orden som gruvgångar. Vi anar att den vandrande poeten befinner sig mellan bergets underjord och himlens regn. Poeten kan floran Arnika, Augentrost. Arnika och ögontröst var läkeörter. För den sårade Celan? Den första har en gul fläck i kalken, som en judefläck. Den senare vidrör ett ungdomsminne från arbetslägren i Rumänien 1942. Jag noterar att ordet för ordet das Wort är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.Dikten slutar med regn, mycket regn och en känsla av underjord och dolda döda. Namnet på blomman orchis liknar Orkus, romarnas namn för underjorden.  Todtnauberg blir här också Dödsberget. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus.Det är dock inte sista mötet. Celan återvänder faktiskt till Freiburg och Heidegger följande år sommaren 1968. De två gör om sin bergsvandring till högmossen. Men vad som då passerar vet vi ingenting om.När poeten och filosofen möts ytterligare två år senare vid ett Hölderlinjubileum är Celans själsliga tillstånd akut. Poeten brusar upp i vrede över filosofen. Och filosofen säger sedan: Han är sjuk hjälplöst. En månad senare dränker sig Celan i Seine i Paris. Troligen den 20 april 1970.Man kan då åter betänka den uppgift som han förelade sig i augusti 1948 i ett brev till en anhörig i Israel. Den oerhörda uppgiften som nu ändade djupt tragiskt: Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.Hur kan den djupa skillnaden mellan filosofen och poeten då läsas? Det kan handla om ljuset. Ett nyckelbegrepp hos Heidegger är Lichtung som betyder glänta, en solljus plats i skogen där Varat uppenbaras för den vandrande.Celan vänder på begreppet i sin boktitel "Lichtzwang", ljustvång. Postumt utgiven 1970 med bland annat dikten Todtnauberg. Ljustvånget som motsatsen till solljuset. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Lägerljuset.Mikael van Reis, litteraturvetare, författare och skribent

„Gute Nacht aller Erdensorg‘ und Pracht“ – Romantische Musikästhetik bei E.T.A. Hoffmann Veranstalter: Akademisches Forum Albertus Magnus Tagungsleitung: Prof. Dr. Sigmund Bonk, Direktor Akademisches Forum Albertus Magnus Referenten: Prof. Dr. Rainer Kleinertz, Prof. Dr. Sigmund Bonk, Prof. Dr. Veit Neumann (ohne Aufnahme) Rainer Kleinertz sprach hauptsächlich über E. T. A: Hoffmanns, musikgeschichtlich besehen, höchst einflussreiche Rezension von Beethovens C-Moll-Symphonie (der “5.”). Er habe als Napoleon-Hasser allerdings alles weggelassen, was als Hymnus auf die Große Armee aufgefasst werden könne. Insbesondere der “C-Dur-Taumel” am Schluss der Symphonie sei von ihm erstaunlich stiefmütterlich behandelt worden. Für den tief ergriffenen Hoffmann ist diese Sinfonie der Inbegriff reiner Instrumentalmusik. Dieser sei, so Kleinertz, vor der Epoche der Romantik als defizitär eingeschätzt worden. Dann aber beginne ihr Siegeszug als “absolute Musik”. Beethoven ist, Hoffmann zufolge, der romantischste aller Komponisten, er stelle einen Gipfelpunkt dar nach den großen Wegbereitern reiner Instrumentalmusik Haydn und Mozart. Beethovens Musik sei, so Hoffmann weiter, durch und durch romantisch; sie öffne die Tore zu einem Geisterreich, schließe die “die Tore des Orkus“ auf. Sie sei Ahnung des Absoluten, tönendes Symbol „unendlicher Sehnsucht“. Herr Bonk verfolgte die Frage, ob es – so wie es eine schwarze Romantik (Lord Byron, Hoffmann, Baudelaire, Anne Radcliffe, Mary Shelley u. a.) gab – auch eine dunkle romantische Musikästhetik gibt. Er kommt zu einem positiven Ergebnis und findet bei Wackenroder, Hoffmann und Schopenhauer ein Musikverständnis, das die Musik in enger Verbindung mit Schmerz, Leiden, Sünde, Wahnsinn und “Hölle” sieht.

Wilde Ilse sagt nix zu Trumps Geschäften, die in den Orkus wandern.Es ist nicht immer wichtig, was unten rauskommt.———————Unterstützen mit einem Abo: https://www.frischesicht.de/unterstuetze-frische-sicht/Unterstützen Sie uns mit einer Spende: IBAN NL17BUNQ2045314502Verwendungszweck: SpendeSie können uns auch mit Bitcoin unterstützenBitcoin Adresse: 35kAeRvsv5o6y3rCbWRUpsjw9dGyjBmPApWir bedanken uns für Ihr Vertrauen und Ihre Unterstützung des freien Journalismus————————Die Redaktion ist um das Abbilden eines breiten Meinungsspektrums bemüht.Meinungsartikel und Gastbeiträge müssen nicht die Sichtweise der Redaktion widerspiegeln!Dieses Werk ist unter einer Creative Commons-Lizenz (Namensnennung – Nicht kommerziell – Keine Bearbeitungen 4.0 International) lizenziert. Unter Einhaltung der Lizenzbedingungen dürfen Sie es verbreiten und vervielfältigen.

We catch up with goalkeeper Ashley Orkus and talk a little futbol, as well as learning more about Vice President of Player Development for MLS and former Ole Miss linebacker, Jamil Northcutt.See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Sein Faible für die Fünfziger und Sechziger Jahre ist allgegenwärtig: Götz Alsmann sammelt alte Schallplatten, Plattenspieler, Musikinstrumente und sogar Keramik der Fünfziger und Sechziger Jahre. Für sein aktuelles Album "L.I.E.B.E." hat er alte, deutsche Schlager entstaubt und neu arrangiert: "Wenn es mir gelingt fast vergessene Stücke dem Orkus der Ignoranz zu entreißen, ist mir das Belohnung genug."

In this 14th episode of the Chris Dyer's Creative Friends Podcast he interviews his friend Make Noize, a street artist based in Montreal. They talk about his studio, French and English, how they met at Orkus skatepark, skateboarding, definitions of street art, playing with the environment, illegality in art, mentoring newcomers, spreading love and positivity, being taught to fear, Make Noize's collaborative art installation with Adida Fallen Angel, building bigger art projects and pushing limits, Make Noize products, clothes, spray can lamps, Ron English, the Souriez Vous Êtes Filmé art campaign, paying attention to politics without becoming depressed, living with passion and making art for joy not money

In dem Orkus täglich wechselnder Meldungen zu Corona, Impfungen, Lockdown und Lockerungen, Tests, Öffnungen und Inzidenzen geraten zunehmen andere Probleme und Fehlentwicklungen aus dem Blick, die nicht kleiner geworden sind, bloß weil uns eine politische Elite seit nunmehr 14 Monaten in einer sogenannten Pandemie mit wohldosierter Panikmache vor uns hertreibt. Vor allem die ungebrochene und trotz aller Reisebeschränkungen ungebrochen weiterlaufende Masseneinwanderung nach Europa und somit letztlich Deutschland, die trotz Lockdown, trotz formal geschlossener Grenzen und trotz nach wie vor fehlender rechtlicher Grundlagen im Namen einer pervertierten Humanität weiterbetrieben wird – ob es um die Aufnahme bereits anderswo in der EU als Asylbewerber erstregistrierter Binnenflüchtlinge in Deutschland geht, oder ob die Bundesregierung per Express-Shuttle griechische Insellager evakuieren lässt. Ein Artikel von Daniel Matissek Gesprochen von: Tobias Gütter © www.hallo-meinung.de

Welcome, Junior Wizards! This week, lets take a second to talk about long-range communication in Fantasy. How do people communicate over great distances? Let's talk about Communion Bells! Then, we dive deep into the undersea world of Orkus and see how the Orks of Fantasy use their Communion Bells for a slightly different purpose...

In unserem ersten SPINOFF verschlägt es Marco und Heiko in die Untiefen der Filmkammer des Schreckens. Zunächst werden Sie gezwungen, ihre Watchlisten abzugleichen und zweifelhafte Investitionen in die neuesten Highlights der internationalen BluRay-Schmieden zu besprechen, bevor es dann weiter hinab geht in den wahren Orkus des Filmgenusses: Lucio Fulcis "Conquest" (1983) treibt nicht nur Sword and Sorcery Fans die Tränen in die Augen. Mitmachen: Habt ihr Filmtipps, Kommentare oder Kritiken? Dann schick uns doch einen Audioclip, den wir in der nächsten Folge spielen können. Das geht ganz einfach auf http://www.anchor.fm/filmkammer Emails könnt ihr uns an filmkammer@megaliferadio.net senden Hört die Filmkammer auf Apple Podcasts, auf Spotify und anchor.fm Megalife Radio findet ihr auf Facebook und Twitter und natürlich auf unserer offiziellen Website Music from https://filmmusic.io "Inner Sanctum" by Kevin MacLeod (https://incompetech.com) License: CC BY (http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/) --- Send in a voice message: https://anchor.fm/filmkammer/message

Två gånger blev han drabbad av Apollon. Friedrich Hölderlin skrev några av den tyska poesins eldigaste dikter, men betalade ett högt pris för ingivelserna. Aris Fioretos spårar förändringen i hans dikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fem år ligger mellan dikterna. Ändå löper en ravin mellan dem. Den första vänder sig till antikens ödesgudinnor. Till parcerna skrevs 1799. Då var Friedrich Hölderlin 29 år gammal. Bakom sig hade han flöjtlektioner, klosterskola och prästseminarium. Han hade läst klassikerna, umgåtts med Goethe och knåpat med vers. Han hade varit reformator hos en bankir i Frankfurt, förälskat sig i mannens fru och givit ut brevromanen Hyperion, i vilken en olycklig kärlek skildrats som påminde om hans egen. Kort sagt: Fastän Hölderlin var ung när dikten trycktes hade han ett stormigt förflutet: O unna än en sommar, ni väldiga,   Och bara en höst till mig för mogen sång,      Så att mitt hjärta villigare         Brister, så mättat av ljuva toner! Min själ fick inte gudarnas rätt till liv,   Och inte heller Orkus ger någon ro;      Dock det som ligger mig om hjärtat,         Dikten, den heliga, fann gehör förr.   Välkommen då, o fridfulla skuggors värld!   Tillfreds är jag, om också mitt strängaspel      Ej leder ned; en gång var livet         Gudarnas likt, mer behövs nu inte. Trots vemodet andas dikten kraft. Det märks på utropen riktade ena gången uppåt, andra gången nedåt. O [] ni väldiga! O fridfulla skuggors värld! I sitt tidiga verk använde Hölderlin ofta tecknet. Brevromanen var visserligen full av avsked. Men de många lodräta strecken med punkt under som förekom på varje sida darrade av tilltro till ordets makt. Ännu var språket hett; utropstecknet erbjöd snabbaste vägen att förbinda dödligas sysslor och gudars ärenden. Fem år senare hade tecknet försvunnit. När den andra dikten Hälften av livet publicerades 1805 saknade verserna spänst. Orden var få och svala. Vid det laget vårdades Hölderlin på en klinik i Tübingen. Snart flyttades han över till ett tornrum vid floden Neckar, där han omhändertogs av en snickarfamilj. 37 år gammal skulle han bli kvar i tornet lika många år till, till dess han dog 1843. Hade poeten spänt lyran för hårt? Drabbades han, som vissa trott, av en psykos? Några år tidigare hade han rest till Frankrike. Kanske utlöste vistelsen där sammanbrottet? Med den ledsne hjälten i Hyperion kan bara konstateras: Vem vet? I december 1801 bröt Hölderlin upp från södra Tyskland. När han bestämt sig för att bli poet istället för präst hade modern ställt in sitt understöd. Nu skulle han tillträda en tjänst som privatlärare och predikant i den tyske konsulns hem i Bordeaux. Vandringen över bergen utlovade äntligen en självständig tillvaro som homme de lettres, en ordets man. Jag får verkligen lov att hålla ihop huvudet, i Frankrike, i Paris, förklarade han för sin vän Böhlendorff före avresan. Världen ligger ljusare framför mig än tidigare, och allvarligare. Efter att ha vandrat genom Schwarzwald nådde han Straßburg. Det politiska läget var oroligt. Napoleon hade nyligen utnämnt sig till konsul på livstid och skulle snart gripa makten; polisen och armén stod i alarmberedskap. I ett brev hem rapporterade han: Här är nu så oroligt att man endast i innerlig åtanke på dem som känner oss och ju även är goda finner sig själv igen. Vandringen blev en resa lika mycket genom en vådlig yttervärld som i ett turbulent inre. Då Hölderlin kom fram kallade han sig följaktligen nyfödd. Under våren arbetade han i konsulns hem. Klimatet var behagligt; människornas atletiska kroppar och temperament lämnade spår i hans poesi. Ändå återvände han hem redan i maj. Tvingades han mot tidigare överenskommelse att predika för hela den tyska kolonin? Hade han nåtts av beskedet att bankirhustrun låg för döden i Frankfurt? Upprördes han av politiska skäl? Vem vet? Då Hölderlin nådde hemtrakten i slutet av juni var han i uselt skick. Enligt vittnesmål tycktes han blek som ett lik, avmagrad, med vilda, djupt liggande ögon, långt hår och skägg, och klädd som en tiggare. Detta var inte längre gudarnas gunstling, utan skuggan av ett jag. I ett nytt brev till Böhlendorff berättade Hölderlin om tiden i Frankrike: Det våldsamma elementet, elden från himlen och människornas stillhet, deras liv i naturen och deras begränsningar och tillfredsställelse grep mig oupphörligen, och som man säger om hjältar kan jag nog säga att Apollon slagit mig. Sedan dess har eftervärldens diagnos lytt: dubbelt drabbad av diktkonstens gud. Å ena sidan skrev Hölderlin några av den tyska poesins eldigaste dikter, å den andra betalade han för ingivelserna med tappat huvud. Den andra dikten, Hälften av livet, skildrar denna den utbrändes värld:      Av gula päron dignar      Och fullt av vilda rosor      Landet i sjön,      Ni vackra svanar,      Och druckna av kyssar      Doppar ni ert huvud      I helignyktert vatten.      Ve mig, var finner jag, då      Det blivit vinter, blommor,      Var solens sken      Och jordens skugga?      Murarna står      Mållöst kalla, i vinden      Gnisslar flöjlarna.   Kraften har gått ur jaget. Diktens stilla, nästan slappa rytm markeras av kommatecken som uppgivet droppar från ena raden till nästa. Ett ensamt utrop dröjer kvar. Men det riktas inte längre till högre makter och följs inte av något streck med en punkt under. Istället beklagar poeten sig själv och avslutar med villrådighetens krumma frågetecken: Ve mig, var finner jag, då / Det blivit vinter, blommor, / Var solens sken / Och jorden skugga? Bara flöjlarna gnisslar vilset i vinden som vore de osäkra på i vilken riktning luften blåser som fyllt poetens bröst. Sedan Hölderlin insomnade en juninatt 1843 har hans livsöde lockat i samma utsträckning som dikterna. Han har tagits i anspråk av brunfärgade nationalister, som tolkat poesin som en hyllning av fosterlandet, men även av marxistiskt skolade läsare som varit lika säkra på dikternas socialrevolutionära anda. Han har redigerats av filologer, dekonstruerats av teoretiker och lästs av sentida poeter. Kort sagt: Hölderlin är ett monument. Men monumentet är lika mycket en ruin. Flera dikter existerar bara som brottstycken. Häftena i vilka han mot slutet av sin aktiva tid som poet skrev kors och tvärs med ett bläck för att fortsätta med ett annat bläck mellan raderna hyllar i hemlighet det ofärdiga. Eller som det heter i ett sent fragment: Men när det blå Utsläckts, detta egenartade, skiner Det matta som liknar marmorn, likt malm, Tecken på rikedom. Aris Fioretos, författare och professor i estetik  Översättningarna är essäistens egna.

The history of Jamaican Dub music is rich and fascinating. Dub grew out of reggae in the 1960s, and evolved well beyond its popular parent. It was a studio craft where producers created instrumental remixes of reggae tracks by removing the vocals, adding echo, reverb and delay, and dubbing in new ambient sounds. Essentially, Dub was an early form of popular electronic music. If you think all this had something to do with cannabis, you'd be understating the case. In a 1982 essay, LUKE EHRLICH said: "With dub, Jamaican music spaced out completely. If reggae is Africa in the New World, then dub must be Africa on the moon; it's the psychedelic music I expected to hear in the 1960s...and didn't. The bass and drums conjure up a dark, vast musical portrait of outer space, with sounds suspended like glowing planets or the fragments of instruments careening by, leaving trails like comets and meteors." Dub was a natural link to later electronic genres like techno, ambient, trip hop and electronic dance music. On this transmission of Hearts of Space, the trancey beats of Jamaican Dub and its electronic descendants, on a program from guest producer DAVID J. EGAN called DEEP DUB. Music is by JAH WOBBLE & MARCONI UNION, ORKUS, FINGERS IN THE NOISE, ECHO GRID, PURL & DEFLEKTION, LOSCIL, and MOTIONFIELD. [ view program page ] [ view Flickr image gallery ] [ play 30 second MP3 promo ]

We cannot predict what happens to us in life, however we can control how we react to things. Sometimes, things happen and it changes the course of our lives forever. Which direction depends on what we are told, the help we get and the ability to choose for ourselves. Trauma informed care has a long way to go! My guest had her life shaken up in college when #MeToo became her reality. As anyone that goes through something so horrific, there are mental health consequences. This bright, intelligent and vivacious women soon found herself on a plethora of medications, taking her weight up to 290 pounds. She had tremors and seemed like a shadow of her former self. After years of living this way — something within her changed. With the help of a caring trauma informed psychiatrist - and imperfect bravery, her life dramatically changed for the better. Mitzi Orkus —- After spending her first professional decade working as an asset manager in the Oil and Gas industry, Mitzi Orkus chose to allow her life’s most challenging experiences to define her purpose. She is now a Certified Peer Support Specialist and small business owner who develops grit, resilience and a growth mindset in adolescents. Mitzi’s passion lies in empowering others to have confidence in the tough choices they have to make for themselves. Follow Mitzi on Instagram at @imperfectbravery www.imperfectbravery.com www.allwaysanotherway.com

Freiwillig macht niemand eine Reise in die Hölle. Wer dort jedoch bereits schmort, setzt Himmel und Hölle in Bewegung, um wieder rauszukommen. Die Kenntnis höllischer Redewendungen mag dabei helfen.

Den ene kallas 1900-talets största poet, den andre för samma sekels största filosof. Den ena var överlevare, den andra nazist. Mikel van Reis skildrar mötet mellan Paul Celan och Martin Heidegger. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången 2017. Det är augusti 1948 i Paris och den 27-årige, rumänskfödde poeten som just tagit sig det nya namnet Paul Celan skriver till en anhörig i Israel. Han är just kommen till staden och ser nu en oerhörd uppgift framför sig. Han skriver i brevet: Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.  Europa ligger i ruiner och de förföljda som överlevt Förintelsen irrar hemlöst mot en marginal av fortsatt liv. Förintelsen i Rumänien var skoningslös. 400 000 människor mördades. Vad kan poesin säga om detta tillstånd i tiden? Eller mer precist hur skall Celan som överlevande poet kunna ge den bråddjupa tidserfarenheten språkets maximalt förtätade rymd av dröm och vaka?  Det är vad han gör de kommande åren fram till sin död 1970. Han är rumänsk jude, han skriver på tyska men lever sitt författande liv i Paris. I åtta diktsamlingar ger han som ingen annan - poesin en svindlande komplexitet med djupa filosofiska förgreningar. Två decennier senare. Det är en mulen sommardag 1967 i södra Tyskland, närmare bestämt i universitetsstaden Freiburg. Tidens störste tänkare skall då möta tidens störste poet. Filosofen heter Martin Heidegger och poeten var alltså Paul Celan. Den förste en urtysk med nazistiskt bagage och den andre en överlevande jude från den tyskspråkiga periferin. Heidegger hade varit nazistisk universitetsrektor 1933 och sedan partimedlem under tolv år. De två är varandras motsatser och ändå fanns här ömsesidiga band vad gäller tänkandet kring filosofi och poesi. Grundades filosofin i poesins heliga uttryck eller var denna grund nu i själva verket en avgrund? Det senare blev Celans insikt. Det poetiska ordet uppenbarade inte Varats väsen utan människans bräcklighet och ändlighet.   Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Det hela började 1951 samma år som Heidegger tagits i nåder i Freiburg som avnazifierad. Celan möter då den österrikiska poeten Ingeborg Bachmann som just disputerat på en avhandling om Heidegger. En förälskelse tar fart men som skall bli en olycklig kärlekssaga. Med den förälskelsen börjar Celan att läsa Heideggers verk, bok efter bok. Under femtiotalet får han själv sin poesi utgiven i Tyskland och han prisas högt av det litterära etablissemanget. Poeten och filosofen börjar växla brev och böcker, men efter hand blir Celans relation till Heidegger alltmer inflammerad. Han beundrar filosofens verk, men fylls av agg mot hans obekymrade medlöperi. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Nu var han knäpptyst om sin nazism. Skall de träffas? Så sker alltså 1967. Den 24 juli läser Celan sin poesi för auditoriet på Freiburgs universitet. Det är mer än tusen personer i publiken och Heidegger sitter på främsta raden. Det är i samma sal där Heidegger hade hållit sitt beryktade rektorstal 1933. Situationen är mycket spänd. Celan meddelar bryskt att han inte vill fotograferas med den hövlige Heidegger. Poeten hade i flera år härjats av paranoia och skarpa humörsvängningar efter en förtalskampanj i tysk press. Celan såg övervintrande nazister i alla riktningar. Till saken hör även att Celan var tillfälligtvis utskriven från en psykiatrisk klinik i Paris. I januari samma år hade han försökt beröva sig livet med en kniv i bröstet. Efter läsningen i Freiburg inviterar Heidegger Celan till sin skidstuga i Todtnauberg i närliggande Schwarzwald. Där kunde de ju promenera tillsammans - och samtala. Celan tackar överraskande nog ja och dagen efter den 25 juli far de i väg i bil. Vädret är regntungt. Vad som nu händer är mycket diskuterat. De flesta beskriver mötet som en stor besvikelse för Celan. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? De når den lilla skidstugan med brunnen med den berömda åttkantiga stjärntärningen. De dricker brunn och går in. Celan skriver i gästboken följande rader: In i gästboken med blicken på brunnsstjärnan, med förhoppning om ett kommande ord i hjärtat. Den 25 juli 1967. Paul Celan. Han väntade sig en förklaring av Heidegger för det nazistiska medlöperiet, men de orden kom aldrig över läpparna. Hade filosofen slutit sig inne i självtillräcklighet? Var han en stor filosof men en liten människa? En jättelik dvärg, som Edgar Morin kallade honom. De tar en promenad. De två skall bege sig till en högmosse. De går på kavelstigar över våtmarker. Den botaniskt bildade Celan noterar växtligheten noga, men regnet får dem att stanna och till slut återvända. De når inte fram. Celan är djupt missräknad, men i bilen tillbaka till Freiburg talar han klarspråk med den så tystlåtne filosofen. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? Det frågar han lite senare i ett brev till hustrun Gisèle.                                                                 Celan reser hem från Freiburg till Paris och psykiatrin där. Han skriver en ordknapp dikt med titeln Todtnauberg. Var den ett uttryck för hans djupa besvikelse? Mötet som icke-möte? Kanske är det inte hela bilden. Somliga vittnar om Celans muntra lättnad efter mötet. Som att en spänning löstes upp. Jag tror själv att den dikten uttrycker den djupa klyvnaden mellan beundran och aversion. ordet för ordet das Wort är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom. Celan kan inte ge upp Heidegger, han måste replikera på filosofen, men också uttrycka en förhoppning. I dikten läser vi orden från gästboken om brunnen med stjärntärningen och förhoppningen om en tänkandes kommande ord i hjärtat. I hans dikt är orden som gruvgångar. Vi anar att den vandrande poeten befinner sig mellan bergets underjord och himlens regn. Poeten kan floran Arnika, Augentrost. Arnika och ögontröst var läkeörter. För den sårade Celan? Den första har en gul fläck i kalken, som en judefläck. Den senare vidrör ett ungdomsminne från arbetslägren i Rumänien 1942. Jag noterar att ordet för ordet das Wort är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom. Dikten slutar med regn, mycket regn och en känsla av underjord och dolda döda. Namnet på blomman orchis liknar Orkus, romarnas namn för underjorden.  Todtnauberg blir här också Dödsberget.  Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Det är dock inte sista mötet. Celan återvänder faktiskt till Freiburg och Heidegger följande år sommaren 1968. De två gör om sin bergsvandring till högmossen. Men vad som då passerar vet vi ingenting om. När poeten och filosofen möts ytterligare två år senare vid ett Hölderlinjubileum är Celans själsliga tillstånd akut. Poeten brusar upp i vrede över filosofen. Och filosofen säger sedan: Han är sjuk hjälplöst. En månad senare dränker sig Celan i Seine i Paris. Troligen den 20 april 1970. Man kan då åter betänka den uppgift som han förelade sig i augusti 1948 i ett brev till en anhörig i Israel. Den oerhörda uppgiften som nu ändade djupt tragiskt: Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut. Hur kan den djupa skillnaden mellan filosofen och poeten då läsas? Det kan handla om ljuset. Ett nyckelbegrepp hos Heidegger är Lichtung som betyder glänta, en solljus plats i skogen där Varat uppenbaras för den vandrande. Celan vänder på begreppet i sin boktitel "Lichtzwang", ljustvång. Postumt utgiven 1970 med bland annat dikten Todtnauberg. Ljustvånget som motsatsen till solljuset. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Lägerljuset. Mikael van Reis litteraturvetare, författare och skribent

tackPath launches EdgeEngine Serverless Computing, Alcide advances Cloud-Native security Firewall platform, Orkus launches Access Governance platform for Cloud Security, Tufin announces a new Cloud Security solution, and more! Full Show Notes: https://wiki.securityweekly.com/ES_Episode117 Visit http://securityweekly.com/esw for all the latest episodes!

This week, Paul and John Strand to interview Jeremy Winter, Director of Azure Management at Microsoft, to talk about Microsoft's Azure program, what they have built, and how it helps further the evolving roles of Cloud Ops and Cloud Security! In the Enterprise News this week, StackPath launches EdgeEngine Serverless Computing, Alcide advances Cloud-Native security firewall platform, Orkus launches Access Governance platform for Cloud Security, Tufin announces a new Cloud Security solution, and more!   Full Show Notes: https://wiki.securityweekly.com/ES_Episode117 Visit https://www.securityweekly.com/esw for all the latest episodes! Visit https://www.activecountermeasures/esw to sign up for a demo or buy our AI Hunter!   Follow us on Twitter: https://www.twitter.com/securityweekly Like us on Facebook: https://www.facebook.com/secweekly

tackPath launches EdgeEngine Serverless Computing, Alcide advances Cloud-Native security Firewall platform, Orkus launches Access Governance platform for Cloud Security, Tufin announces a new Cloud Security solution, and more! Full Show Notes: https://wiki.securityweekly.com/ES_Episode117 Visit http://securityweekly.com/esw for all the latest episodes!

This week, Paul and John Strand to interview Jeremy Winter, Director of Azure Management at Microsoft, to talk about Microsoft's Azure program, what they have built, and how it helps further the evolving roles of Cloud Ops and Cloud Security! In the Enterprise News this week, StackPath launches EdgeEngine Serverless Computing, Alcide advances Cloud-Native security firewall platform, Orkus launches Access Governance platform for Cloud Security, Tufin announces a new Cloud Security solution, and more!   Full Show Notes: https://wiki.securityweekly.com/ES_Episode117 Visit https://www.securityweekly.com/esw for all the latest episodes! Visit https://www.activecountermeasures/esw to sign up for a demo or buy our AI Hunter!   Follow us on Twitter: https://www.twitter.com/securityweekly Like us on Facebook: https://www.facebook.com/secweekly

Laiko mašina nusikelsime į 1988 metų kovą Kauno sporto halėje vykusią Lietuviško roko šventę, kur debiutavo tada dar visai jaunos grupės „Bix“ ar „Orkus“ (dabar – „Rebelheart“), ir kuri buvo tokia pat svarbi to meto muzikai, kaip ir festivaliai „Lituanika“ bei „Roko maršas“. Šia proga Kovo 11-ąją Kaune organizuojamos ir specialios ekskursijos. Kokia Lietuvos muzikos scena buvo prieš 30 metų? Apie tai pasikalbėsime su šių ekskursijų organizatoriais: Karolina Maleckaite ir „Ore.lt“ įkūrėju Jonu Oškiniu.Laukia ir interneto žiniasklaidos įdomybės bei pokalbiai su klausytojais aktualiomis temomis.

Laiko mašina nusikelsime į 1988 metų kovą Kauno sporto halėje vykusią Lietuviško roko šventę, kur debiutavo tada dar visai jaunos grupės „Bix“ ar „Orkus“ (dabar – „Rebelheart“), ir kuri buvo tokia pat svarbi to meto muzikai, kaip ir festivaliai „Lituanika“ bei „Roko maršas“. Šia proga Kovo 11-ąją Kaune organizuojamos ir specialios ekskursijos. Kokia Lietuvos muzikos scena buvo prieš 30 metų? Apie tai pasikalbėsime su šių ekskursijų organizatoriais: Karolina Maleckaite ir „Ore.lt“ įkūrėju Jonu Oškiniu.Laukia ir interneto žiniasklaidos įdomybės bei pokalbiai su klausytojais aktualiomis temomis.

Ihr Lieben! Unverhofft wollte heute tatsächlich ein podcastähnliches Konstrukt zu euch raus. Und das zu einem Thema, das mich täglich beschäftigt, nämlich meine Morgenroutine. Sie ist in "aller" Munde, und ich hatte schon länger vor, einmal von meinen Erfahrungen zu schreiben, aber heute wurde ganz deutlich: Ich will zu euch sprechen. Unvorbereitet und auch ohne Plan, ob es in Zukunft weitere Beiträge dieser Art geben wird, schicke ich diesen nun in den Orkus hinaus und freue mich, wenn ihr mir Feedback gebt, Fragen stellt, Anmerkungen habt - what ever. Im Beitrag selbst habe ich einige Bücher und Themen erwähnt, die ich euch an dieser Stelle als Shownotes verlinke: Buch: Julia Cameron: Der Weg des Künstlers: https://www.amazon.de/K%C3%BCnstlers-spiritueller-Aktivierung-unserer-Kreativit%C3%A4t/dp/3426874377/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1497207738&sr=1-1&keywords=julia+cameron+der+weg+des+k%C3%BCnstlers Buchrezension: Hal Elrod: Miracle Morning: https://momosbuntesleben.blogspot.de/2017/04/buchempfehlung-miracle-morning-von-hal.html Maya Fiennes: https://www.amazon.de/s/ref=nb_sb_noss?__mk_de_DE=%C3%85M%C3%85%C5%BD%C3%95%C3%91&url=search-alias%3Dstripbooks&field-keywords=Maya+Fiennes+A+journey&rh=n%3A186606%2Ck%3AMaya+Fiennes+A+journey Mein Philips Lichtwecker: https://www.amazon.de/Philips-HF3520-01-Sonnenaufgangfunktion-digitales/dp/B008LR3KD8/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1497207605&sr=8-1&keywords=philips+lichtwecker Nabhi Kriya: http://www.yogatech.com/kysets/nabhi Vata, Pitta und Kapha (Doshalehre): http://www.rosenberg-ayurveda.de/ayurveda-das-wissen-vom-leben/was-ist-ayurveda/ayurveda-konstitution-mit-typen-test/ Besuche auch meine Website: www.raum-fuer-yoga.eu

  Die aktuelle, immer heftiger geführte Gerechtigkeitsdiskussion geht überall dort in die falsche Richtung, wo Gerechtigkeit als Gleichverteilung von Gütern definiert wird. Dieser Gerechtigkeitsansatz basiert auf der Annahme, dass alle Menschen gleich seien. Die zahlreichen, auf der Grundlage dieses Irrtums zwischen 1917 und 1989 durchgeführten Experimente haben erstaunlicherweise nicht dazu geführt, dass derartige Gerechtigkeitsansätze für immer im Orkus der Geschichte verschwanden.   Das Leben ist bunt   Wären die Menschen nicht völlig verschieden, könnten sie auch nicht völlig unterschiedliche Identitäten ausbilden. Dann wäre alles nur ein kafkaesker Einheitsbrei. Der Mensch könnte auch nicht zur Marke werden. Alle würden dasselbe wollen, alle würden dasselbe tun, alle wären derselben Meinung. Es wäre das Ende allen fruchtbaren Streits, das Ende des Arguments, das Ende des Wettbewerbs der Ideen. Ein Alptraum.   Wir wissen aber – und jeder weiß es: Alle Menschen wachsen unter verschiedenen Bedingungen auf, erfahren unterschiedliche Prägungen, sie denken und verhalten sich individuell. Jeder Mensch hat angeborene geistige und praktische Anlagen und solche, die er sich im Laufe seines Lebens erworben hat. Sie sind die Voraussetzungen, die neben der Motivation zur Erbringung von Leistungen erforderlich sind.   Gerade wenn wir die unsägliche deutsche Diskussion um die Digitalisierung aufgreifen, müssen wir die Politik immer wieder daran erinnern, dass es zu allererst ihr Job ist, diejenigen Mittel und Rahmenbedingungen bereitzustellen, die das Individuum in die Lage versetzen, unter Einsatz seiner Fähigkeiten ein zufriedenes, glückliches Leben zu führen.   Die demokratische, sich auf die Fähigkeiten der Menschen stützende Markenführung lehnt das überkommene Denken ab, demzufolge der Mensch nur als möglichst nützliches Rädchen in einem Wirtschaftssystem betrachtet wird, dessen oberste Priorität ständiges, pekuniär messbares Wachstum ist. Stattdessen ist ein erheblich breiterer Wohlstandsbegriff zu formulieren, der auf individuelle Entscheidungen und Verantwortung setzt. So kann eine viel größere Sinnhaftigkeit menschlichen Daseins und damit größere individuelle Zufriedenheit erreicht werden. Die Vorstellung, dass alle dieselbe Menge an Wirtschaftsgütern benötigen, um ein „gutes Leben“ führen zu können, ist längst widerlegt. Die Ökonomie ist zunächst nur als dasjenige Mittel zu betrachten, das den Menschen die Erfüllung ranghöherer Bedürfnisse ermöglicht.   Zu diesen Bedürfnissen gehört die Ausübung eines Berufs, der mit den körperlichen, intellektuellen, künstlerischen und handwerklichen Fähigkeiten des Einzelnen verknüpft ist sowie der ungehinderte Zugang zu Bildung. Jeder Mensch sollte die Möglichkeit erhalten, innerhalb des staatlich garantierten Freiheitsrahmens seine Fähigkeiten im Zusammenspiel mit den anderen Teilnehmern des „Spiels“ zum Vorteil aller zu entfalten. Die Adam Smith‘sche Definition vom Wohlstand einer Gesellschaft als Summe der individuellen Egoismen wird hier um die psychische Komponente erweitert.   Deshalb meinen wir, wenn wir ‚Gerechtigkeit‘ sagen: Es ist eine Selbstverständlichkeit und auch nur höflich, alles zu versuchen, um der Verschiedenheit von Menschen gerecht zu werden.   Dieser Gerechtigkeitsansatz führt zu einer Vielzahl ideeller und ökonomischer Win-Win-Konstellationen. Eine der erfreulichsten Folgen der digitalen Markenführung ist die tiefgreifende Humanisierung der Arbeit. Warum ist das so? Digitale Markenführung umfasst das Unternehmen in seiner Gesamtheit. Ziel der digitalen Markenführung ist die Implementierung eines dynamischen, atmenden, lebendigen, entwicklungsfähigen, immer im Werden begriffenen, als Prozess aufzufassenden Markenkonstrukts.Support the show (https://www.paypal.com/cgi-bin/webscr?cmd=_s-xclick&hosted_button_id=2PU5W9H752VZJ&source=url)