Podcasts about teherans

Babak växer upp i den islamiska republiken Iran. Allt är reglerat kläder, musik och åsikter. Men i metalmusiken hittar han en spricka av frihet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Barndomsvännen Ehsan är gitarrist, lillebror Behrooz spelar trummor och Benjamin spelar bas. Och Babak, han skriker. Det är som att all frustration och ilska över ofriheten i Iran under 80- och 90-talet när Babak växer upp kommer ut i bandet Traumetas musik och låttexter. Tvärtemot regimens regler har bandet jeans och långt hår, tittar på MTV-inspelningar och umgås med tjejer. Och sjunger om helvetet och demoner. Med sin musik vill dom trotsa och förändra samhället.Efter ett presidentval i juni 2009 bryter stora demonstrationer ut. Inte sedan 1979 har så många letat sig ut på Teherans gator för att protestera. En hel generation längtar efter förändring. Är det nu den kommer, och Babaks band kan spela sin musik fritt? Men regimen sätter in militär mot demonstranterna. Under det år protesterna pågår dör, fängslas och försvinner folk. Och hoppet om en annorlunda verklighet dör.Samma år åker Babak till Sverige för att plugga. Nu är han 40 år, har fru, barn och jobb. Livet pågår. Han flyttar aldrig tillbaka till Iran och någon musikkarriär verkar det inte bli. Han har tappat kontakten med bandet och livet som grawlande sångare i ett metalband känns avlägset. Det gör också hoppet om förändring av det fortsatt repressiva samhället i Iran. Han är mest trött.Men så ser han att ett av hans favoritmetalband, Opeth, ska ha konsert i Istanbul. Han vet att unga iranska metalheads kommer komma dit i busslaster. Kanske kan en resa dit väcka något i Babak igen?Hårdrocksrevolten i Iran är en dokumentär av Babak Parham från 2025.Producent: Anna FreySlutmix: Christian Jangegård

Israel kündigt Vergeltung auf Angriff Irans an, Jubel und Besorgnis auf den Straßen Teherans, Die Meinung, Warum radikalisieren sich Kinder und Jugendliche?, Gemäßigtes TV-Duell zwischen US-Vizekandidaten Vance und Walz, Weitere Nachrichten im Überblick, #mittendrin aus Lahr: Das besondere Kita-Modellprojekt, 34 Jahre nach der Einheit: Neues Einheitsdenkmal für Leipzig, Das Wetter Hinweis: Die Sendung wurde nachträglich bearbeitet

Jens, Paul www.deutschlandfunk.de, Eine Welt

Jens, Paul www.deutschlandfunk.de, Eine Welt

Der Nahe Osten wartet auf einen iranischen Gegenschlag. Die Welt ignoriert die Tragödie im Sudan. Und Russlands Präsident ist gar nicht überrascht. Das ist die Lage am Mittwochmorgen. Die Artikel zum Nachlesen: Einbunkern für den großen Krieg »Sie schossen dem Jungen in den Kopf. Er explodierte.« So unwirsch und gereizt reagiert Putin auf die ukrainische Offensive +++ Alle Infos zu unseren Werbepartnern finden Sie hier. Die SPIEGEL-Gruppe ist nicht für den Inhalt dieser Seite verantwortlich. +++ Den SPIEGEL-WhatsApp-Kanal finden Sie hier. Alle SPIEGEL Podcasts finden Sie hier. Mehr Hintergründe zum Thema erhalten Sie bei SPIEGEL+. Jetzt für nur € 1,- für die ersten vier Wochen testen unter spiegel.de/abonnieren Informationen zu unserer Datenschutzerklärung.

Irans Präsident Ebrahim Raisi ist bei einem Hubschrauberabsturz gestorben. Das Regime in Teheran ordnet fünf Tage Staatstrauer an, Millionen Menschen sollen laut Staatsmedien bei den Trauerfeiern gewesen sein. Gleichzeitig gibt es aber diejenigen, die sowas wie Schadenfreude empfinden: Weil der "Schlächter Teherans", wie Raisi auch genannt wurde, jetzt nicht mehr lebt. ARD-Korrespondentin Katharina Willinger war für uns in Teheran und erzählt in "nah dran", was dieser Tod mit dem Land macht. Von Katrin Schmick.

Nach dem tragischen Tod des iranischen Präsidenten werden Spekulationen über einen Kurswechsel in der iranischen Außenpolitik laut. Dabei war die angestrebte Annäherung Teherans an Moskau keine individuelle, sondern eine Entscheidung der Mehrheit der iranischen Führungsspitze. Von Pjotr Akopow  

Mitten in Hamburg gibt es ein Haus, über das gerade viele Menschen deutschlandweit diskutieren: die Blaue Moschee an der Außenalster. Den Verein, der sie betreibt – das Islamische Zentrum Hamburg (IZH) –, hält das Hamburger Landesamt für Verfassungsschutz für einen "weisungsgebundenen Außenposten Teherans". Mithilfe des IZH, so schreibt der Verfassungsschutz in einem Bericht, soll ein in der iranischen Verfassung verankerter Auftrag umgesetzt werden, nämlich der des weltweiten Exports der "Islamischen Revolution". Jetzt, nach dem Raketenangriff des Iran auf Israel, fordern wieder verstärkt Politikerinnen und Politiker aller Parteien, das IZH zu verbieten. Warum eben das aber gar nicht so einfach ist, darüber spricht Host Maria Rossbauer in der aktuellen Folge des "Elbvertiefung"-Podcasts mit dem ZEIT-Hamburg-Autor Tom Kroll, der schon einige Artikel zum IZH verfasst hat. Im Podcast erzählt er von einer riesigen Razzia mit 800 Polizeibeamtinnen und -beamten, von Lastwagen voller Bargeld, Mobiltelefonen, Schriftstücken und Flugblättern, von interessanten Karrieren, die die Leiter des IZH im Anschluss an ihre Tätigkeit in Hamburg in der Regel machen – und davon, was eine Schließung des IZH für die rund 180.000 Muslime Hamburgs bedeuten würde. Und es geht um Hamburger Kaufleute iranischer Abstammung, die Mitte der Sechzigerjahre ebenjene Moschee gebaut haben, die heute zu den schönsten Europas zählt. Jeden Samstag unterhalten sich Maria Rossbauer und Florian Zinnecker, die zusammen das Hamburg-Ressort der ZEIT leiten, mit einer Kollegin oder einem Kollegen aus ihrem Team über eine Frage, die die Bewohnerinnen und Bewohner der zweitgrößten Stadt Deutschlands umtreibt – mal ernst, mal locker, immer prägnant und persönlich. Und immer nur um die 20 Minuten. Für Lob, Kritik oder Anregungen schreiben Sie gern an hamburg@zeit.de. Und zu unserem Newsletter geht's hier lang. [ANZEIGE] Falls Sie uns nicht nur hören, sondern auch lesen möchten, testen Sie jetzt 4 Wochen kostenlos Die ZEIT. Hier geht's zum Angebot.

Der Iran hat kein Interesse an einer Eskalation des Nahostkonflikts, schätzt Autorin Amiri. Das Regime verfolge die Strategie "Zermürben ohne miteinbezogen zu werden". Der deutschen Regierung macht sie mit Blick auf die Iran-Politik schwere Vorwürfe. Amiri, Natalie www.deutschlandfunkkultur.de, Interview

Mühlenbrock, Marcwww.deutschlandfunk.de, Corso

To iranske influencere er for nylig blevet idømt ti år og seks måneders fængsel hver, fordi de har filmet sig selv danse på den offentlige plads Azadi Square, Frihedspladsen, i Teherans midte. De er dømt for at "forstyrre den nationale sikkerhed og opildne til propaganda", fordi de hver har over en million følgere på Instagram, der kunne se med, da de tog de forbudte trin. Kulturen ser på influencernes muligheder og begrænsninger i et protestpræget Iran sammen med forfatter Shahin Aakjær. Et sted mellem den 19. og 22. januar skulle der efter sigende være blevet delt informationer om russiske jetfly i computerspillet "War Thunder". Informationerne stammer fra russiske militærfolk, der, i deres iver efter at rette andre, er kommet til at dele militære hemmeligheder om navngivne russiske jetfly. Mikkel Storm Jensen, major og militær analytiker ved Forsvarsakademiet, tager os igennem tidligere læk af denne karakter. Værter: Jesper Dein og Tore Leifer.

Auch hier in Europa sorgt das iranische Regime für Angst und Schrecken. Wie weit reicht Teherans langer Arm und wie groß ist die Gefahr in Deutschland? Darüber sprechen wir mit Oppositionsführer Friedrich Merz und mit Gazelle Sharmahd, Tochter des entführten Deutsch-Iraners Jamshid Sharmahd.

Die Mullahs fahren einen harten Kurs: Die internen Angelegenheiten der Islamischen Republik Iran gingen den Westen nichts an, heißt es seitens des Regimes. Keinem anderen Land sei es erlaubt, sich einzumischen. Diese Aussage bezieht sich einerseits auf die aktuelle Protestbewegung, andererseits auf den Ausbau der Atomtechnologie im Land.Nutzt der Iran Atomkraft wirklich nur zu friedlichen Zwecken? Oder will das Regime unter zivilem Deckmantel eine Atombombe bauen? Für den Islamwissenschaftler Guido Steinberg ist die Antwort klar: Der Iran stehe gerade an der Schwelle, sich nuklear zu bewaffnen, sagt er im Podcast "Wirtschaft Welt & Weit". Er rechnet damit, dass der Iran in den nächsten Monaten mit einer entsprechenden Erklärung an die Öffentlichkeit gehen wird. Nur eine militärische Drohung - etwa von Israel oder den USA - könne das Regime noch davon abhalten.Der Politologe Ali Fathollah-Nejad erklärt, welches Ziel für ihn dahintersteckt: Teheran setze das Atomprogramm strategisch ein, "weil es genau weiß, was für Ängste im Westen geschürt werden", sagt der gebürtige Iraner. Seiner Ansicht nach möchte das Regime auf diese Weise immun werden gegen ausländische Angriffe - so wie es Nordkorea, das über Atomwaffen verfügt, seit Jahren gelingt.Um ihre Atompolitik durchzusetzen, zahlt die iranische Regierung einen hohen Preis: Die USA sind im Jahr 2018 aus dem internationalen Atomabkommen ausgestiegen und haben die Sanktionen gegen den Iran verschärft. Das hatte erhebliche Auswirkungen auf die dortige Wirtschaft. Betroffen sind auch deutsch-iranische Geschäftskontakte: Maschinen "made in Germany", einst ein Exportschlager in den Iran, werden kaum noch verkauft. Auf Dauer lässt sich das nur schwer durch russische oder chinesische Importe ausgleichen.Seit der Iran vom Zahlungssystem SWIFT ausgeschlossen wurde, ist auch der deutsch-iranische Außenhandel massiv eingebrochen. Innerhalb eines Jahres hat er sich von über 3 Milliarden Euro auf rund 1,7 Milliarden Euro fast halbiert. Mit Umweg über die Türkei könnten Unternehmen zwar Sanktionen aushebeln, erklärt Steinberg. Und kleinere Geschäfte würden sogar wieder per Geldkoffer abgewickelt. Doch all das spiele sich ab in einem Bereich, der "volkswirtschaftlich kaum noch eine Rolle spielt."Dabei werde seitens des Regimes propagiert, dass es ein Recht auf Atomtechnologie gäbe, das für die Industrialisierung des Landes unverzichtbar sei, erklärt Fathollah-Nejad. Es gehe darum, nationalen Stolz zu verbreiten, um sich die Zustimmung der Bevölkerung zu sichern. Allerdings schwächen die Sanktionen die iranische Wirtschaft enorm. Der Versuch des Regimes, das Atomprogramm als "Zeichen der Selbstbestimmung" des Iran zu verkaufen, trifft daher immer mehr auf Ablehnung, so der Politologe.Aktuell ist die Lage im Land unübersichtlich: Steinberg hält die Machtbasis des Regimes trotz der schlechten wirtschaftlichen Entwicklung für weitgehend intakt und sieht "mehrere 100.000 Mann, die bereit sind, für dieses Regime massenhaft zu töten, zu verhaften und zu foltern." Fathollah-Nejad glaubt trotzdem fest an einen revolutionären Prozess. Selbst wenn die Proteste aktuell noch keinen Erfolg bringen sollten, ist für ihn "die nächste Explosion des Zorns nur eine Frage der Zeit." Er sieht Potenzial für Veränderung: "Wenn nicht kurzfristig, dann mittelfristig." Schreiben Sie Ihre Fragen, Kritik und Anmerkungen gern an www@n-tv.deUnsere allgemeinen Datenschutzrichtlinien finden Sie unter https://datenschutz.ad-alliance.de/podcast.htmlUnsere allgemeinen Datenschutzrichtlinien finden Sie unter https://art19.com/privacy. Die Datenschutzrichtlinien für Kalifornien sind unter https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info abrufbar.

Die erneuten und bislang massivsten Raketenschläge gegen die ukrainische Stromversorgung in den letzten Tagen stützen die Annahme, dass Russland mit dieser Aktion Verhandlungen erzwingen will.Ein Kommentar von Bernd Murawski.Die ersten Raketenangriffe auf das ukrainische Elektrizitätsnetz am 10. Oktober wurden noch allgemein als Vergeltung für den Bombenanschlag interpretiert, der zwei Tage vorher auf die Krimbrücke verübt wurde. Betroffen waren vor allem Umspannwerke mit einer Spannung bis zu 250 kV, die innerhalb weniger Tage repariert werden konnten. Ein weiteres Angriffsziel war das Hauptquartier des ukrainischen Geheimdienstes SBU im Zentrum von Kiew. Vermutlich wegen der harschen Reaktionen auf die hierdurch verursachten Todesfälle richtete die russische Armee fortan ihre Lenkflugkörper- und Drohnenangriffe nahezu ausschließlich auf militärische Einrichtungen und Objekte der Stromversorgung. Kollateralschäden wurden in der Folge weitgehend vermieden, und wenn überhaupt meist durch die ukrainische Luftabwehr verursacht. Fortgesetzter Beschuss ukrainischer StromanlagenDer Beschuss ukrainischer Elektrizitäts- und Umspannwerke wurde bis zum heutigen Zeitpunkt mit wechselnder Intensität fortgesetzt. Bereits vor [etwa] einer Woche gaben Kiewer Behörden bekannt, dass 40 Prozent der Anlagen zerstört waren, wobei sich Reparaturarbeiten immer schwieriger gestalten. Planmäßige Stromabschaltungen wurden in allen Landesteilen zur täglichen Praxis, um zumindest eine partielle Versorgung von Privathaushalten, Unternehmen und öffentlichen Einrichtungen zu gewährleisten.Trotz westlicher Unkenrufe, der russischen Armee würden bald die Raketen ausgehen, weshalb vermehrt Drohnen zum Einsatz kämen, erfolgten am 15. November die bislang schwersten Angriffe auf die Stromversorgung, bei denen 30 Objekte beschädigt wurden. Die russische Seite betont zwar, dass das primäre Ziel die Zerstörung der militärischen Infrastruktur sei, worunter der Schienentransport von Rüstungsgütern fällt, der zu 90 Prozent mit elektrischen Zügen bestritten wird. Der Ausfall lebenswichtiger Infrastrukturen wie etwa der Wasserversorgung lässt indes keinen Zweifel, dass ebenso die Zivilbevölkerung betroffen ist.Rückblickend lässt sich feststellen, dass der Anschlag auf die Krimbrücke und der Beschuss ziviler Objekte auf dem „alten“ wie dem „neuen“ Staatsgebiet Russlands eher ein Vorwand als ein Auslöser für die aktuellen russischen Raketenangriffe waren. Der Kreml konnte mit einer moderaten Reaktion des Westens rechnen, da Vergeltungsaktionen bereits in der Vergangenheit zum Zweck der Gesichtswahrung akzeptiert wurden. Erinnert sei etwa an den Militärschlag Teherans nach der Ermordung des iranischen Diplomaten Quassem Soleimani im Januar 2020, den die USA mit Fassung hinnahmen. Als Russland die Angriffe fortsetzte und das Ziel einer schrittweisen Zerstörung der ukrainischen Strominfrastruktur evident wurde, hatte sich bereits ein Gewöhnungsprozess eingestellt, sodass die Kritik auf einem niedrigen Level verblieb.Während bis vor kurzem vornehmlich Umspannwerke für die lokale Versorgung attackiert wurden, richteten sich die jüngsten Schläge ebenso gegen das 750-kV-Hochspannungsnetz. Dies ist insofern bedeutsam, als einerseits dessen Transformatoren schwer zu ersetzen sind und andererseits Verbindungen zwischen den Teilnetzen sowie zum westlichen Ausland unterbrochen werden, die sich nur mühsam und zeitaufwändig reparieren lassen. Ziel der russischen Angriffe ist offensichtlich nicht allein, die Lage an der militärischen Front zu beeinflussen, sondern auch die Wirtschaft zu destabilisieren und das zivile Leben zu erschweren, um die Kiewer Führung zur Aufnahme von Verhandlungen zu zwingen.....weiterlesen hier: https://apolut.net/die-lahmlegung-der-ukrainischen-stromversorgung-als-russisches-druckmittel-von-bernd-murawski/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En stor menneskemængde har slået ring om et bål i Teherans gader. De klapper i takt og jubler, imens kvinder på skift danser ind i midten og kaster deres tørklæder i ilden. De er blandt de tusindvis af kvinder og mænd, der lige nu gør oprør mod Irans præstestyre og loven om, at kvinder skal dække deres hår til i det offentlige rum. Protesterne er antændt af den 22-årige kvinde, Jina Mahsa Aminis død. Hun blev anholdt af moralpolitiet for ikke at dække sit hår ordentligt til, og hun døde kort efter i deres varetægt. Politiet hævder, at det var et pludseligt hjertestop. Øjenvidner fortæller, at hun blev tæsket ihjel. Hvad betyder Jina Mahsa Aminis død for Irans kvinder? Jino Victoria Doabi, der selv er flygtet fra det iranske styre, fortæller om kvinden, der startede oprøret. Vært: Anna Ingrisch.

Elyas Jamalzadeh wird im Iran in eine afghanische Familie geboren. Aus Angst vor den Taliban, nach der Entführung einer Tochter, hatten die Eltern zuvor ihr Heimatland verlassen. Seine Kindheit verbringt Elyas auf den Straßen Teherans, verkauft Glückskekse oder Schuhe, lebt stets in Angst vor der Polizei. In der Angst, nach Afghanistan abgeschoben zu werden. „Ich war immer illegal, ein Mensch zweiter Klasse“. 2014 entschließen sich seine Eltern, gemeinsam mit Elyas Richtung Europa zu fliehen, einige seiner Geschwister haben sich zuvor schon auf den Weg gemacht. „Die Fahrt über das Mittelmeer war eine meiner schlimmsten Erfahrungen.“ Heute lebt Elyas Jamalzadeh in Oberösterreich, ist Friseur und nun auch Autor: Gemeinsam mit Andreas Hepp hat er seine Geschichte aufgeschrieben: „Das ist nicht nur meine Geschichte, sondern auch die Geschichte Millionen anderer Menschen. Wer hätte gedacht, dass 2022 in Europa wieder Krieg sein wird“.

Så er Fodboldfjol tilbage fra ferie. Så der fjolles med EM, med Messi, med Esbjerg, med bold i Teherans gader, med Superliga og meget mere. Lyt nu bare med!

Ukas episode starter med noen av de mer absurde innslagene fra nyhetsbildet, før vi peiler oss inn på siste nytt på den internasjonale arenaen. Vi tar blant annet for oss Irans presidentvalg, toppmøtet mellom president Biden og president Putin, en ny dom mot en liberiansk krigsforbryter og mye mer. Ukas temabolk tar for seg noen heller tragiske trender, med rekordhøye antall konflikter og flyktninger registrert i 2020. Dette og mer i denne ukas episode av Hva skjer med verden. 

This episode is in Swedish Hon har satt filmkameror i händerna på många unga aktivister. Möt filmskaparen Nasrin Pakkho i ett samtal med sin kollega och vän Eva Warberg. Om queer filmaktivism och Nasrins outtröttliga arbete i Göteborg och internationellt sen mitten av 1990-talet, då hon såg till att Kvinnofolkhögskolan fick en filmkurs. Under samtalet kommer vi att höra klipp ur Nasrin Pakkhos filmer Daniels kjol och Regnbågens sång. Nasrin Pakkho född 1954. Efter gymnasiet utbildad till skådespelerska, fyra år på Teaterutbildningen vid Teherans universitet i Iran. Nasrin har även producerat tre dokumentärfilmer för iransk TV. Nasrin jobbade som skådespelerska i tio år och i tre år som dramapedagog i Iran. Utbildad på Kvinnofolkhögskolan (allmän linje, 1991). Fortsatte sedan att undervisa på fortbildningslinjen och var med och startade feministiska studier på Kvinnofolkhögskolan. Nasrin har startat filmutbildningar på Kulturskolan Östra och Mölndals kulturskola och arbetar själv som dokumentärfilmare, producent, skådespelare (film och teater) och filmlärare i animation och video. Teaterföreställningen Kungarnas gård på Folkteatern i Göteborg var en hiphop musikal som Nasrin regisserade och skrev manuset till. Hon har arbetat inom folkbildningen i många år och känner att dess arbetsmetoder stämmer väl överens med hennes syn på människor och kunskap. Nasrin är pedagog sedan 40 år tillbaka och arbetar sedan 2013 som lärare i video på Kulturskolan Östa Göteborg. Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem får sin premiär den 30 september 2021 under West Pride Göteborg på Stora Teatern. Eva Warberg blev aktiv i den lesbiska rörelsen på Kvinnohuset i Göteborg 1979 och var med i olika musikgrupper på Huset för att sedan gå med i Lesbiska Feminister. Eva var med i gruppen som startade Kvinnofolkhögskolan 1985 och arbetar sedan dess på skolan som lärare i genus, samhälle och religion. Eva jobbade med filmkurser på skolan under många år bland annat med Nasrin. Evas berömda sång Överallt komponerades för den lesbiska kören Lucky Lips inför en spelning på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Låten är även titel för Christina Kjellssons och Owe Dahlströms film Överallt om RFSL Göteborg från 1995 som visades den 6 februari 2021 i programmet Vi finns överallt som SAQMI arrangerade tillsammans med Göteborg konst. Som en hyllning till dessa två eldsjälar så släpper SAQMI tillsammans med Arkivet för Rosa Brus den hyllade skivan då och då av Eva Warberg från 2004. Mer om skivan här. Filmografi Nasrin Pakkho Nasrin Pakkho har gjort över 100 dokumentärer, dramadokumentärer, konstfilm, informationsfilmer och här kommer ett urval (för att se några av filmerna följ länkarna): Filmer som gjorts i Iran: 1983 - Religiös ceremoni med rötter i dans och teater (två delar) 1984 - Ljudet av fallande blad – film om spetälska 2005 - Tomma händer (sve) Empty Hands (eng), 28 min (Dokumentär). Filmer som gjorts i Sverige och andra länder: 1992 - Vad tycker du?, 1992 - När de sjunger (med Eva Warberg), 1994 - Den tredje platsen, 1995 - De reste till Kina (med Eva Warberg), 1995 - Jag vill ha båda (med Eva Warberg), 1996 - Agora, 1998 - En för alla alla för en (med Eva Warberg), 1999 - I will never be just one (med Eva Warberg), 1999 - The enemy other, 2000 - Ny Cirkus - 1 + 2, 2000 - Bondens egen marknad (med Eva Warberg), 2001 - En del (med Eva Warberg), 2002 - En hand klappar inte, 2002 - Alla kvickrötterna, 2003 - Kreativa Möten, 2003 - Längtan, 2003 - Gatsmart (med Eva Warberg), 2003 - Av tryck, 2004 - Agenda 21, 2004 - Radar 72, 2005 - Nike, 2006 - Staden möter vattnet, 2009 - Världsby (Dokumentär), 2009 - Teatersällskap, 2011 - Alldeles hemma här, 2012 - Kungarnas gård, 2012 - Det fanns ett liv innan (Dokumentär), 2012 - Traktorn, 2012 - EI WISH, 2012 - Traktorn i Mölndals Museum, 2012 - Väskan, 2013 - Regnbågens Sång (sve/eng), 58 min (Dokumentär), 2013 - Mellanplats, 2013 - Bergsjöns Kulturhus förening, 2014 - Knyta an, 2014 - Rådslag, 2015 - Bergsjön Kulturhus, 2015 - As usual (Konstfilm), 2015 - Säg HEJ i tusentals bitar Del 1, 2016 - Leyla (Kort spelfilm), 2016 - Säg HEJ i tusentals bitar Del 2, 2017 - Vi befinner oss i nuet, 2017 - The unread pages, 2018 - Yasmin Omar, 2018 - Jag skulle vilja leva i ett Göteborg, 2018 - Daniels kjol (Animerad kortfilm), 2021 - Minsta gemensamma nämnare, 2021 - Jag vill bara komma hem (Dokumentär). Premiär 30 september 2021. Övriga filmer av Nasrin Pakkho: 1999 - En informationsfilm om Kvinnofolkhögskolan, 25 min. Elissa libanesiska - Göteborgs kulturkalas 2015. Najwa Karam - Göteborgs kulturkalas 2016. Nawal Al zoghbi - Göteborgs Kulturkalas 2017. Nancy Ajram - Göteborgs Kulturkalas 2018. Relaterat material: GP (22/1-2021) - Hon gör dokumentär om mångfalden inom trans, artikel om Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem. OBS prenumeration krävs. Nasrin Pakkho om Kai Heino priset 2020. Låten Överallt framförs på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Credits SAQMI Play: Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Klipp och mix: Malin Holgersson Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond

Syrien liegt in Trümmern, die Menschen hungern und Baschar Al-Assad regiert mithilfe der Geheimdienste und der Protektion Moskaus und Teherans. Die EU und Deutschland leisten humanitäre Hilfe, aber politische Veränderungen bringen sie nicht zustande. Moderation: Annette Riedel www.deutschlandfunkkultur.de, Wortwechsel Hören bis: 19.01.2038 04:14 Direkter Link zur Audiodatei

Politisch gesehen der Brennpunkt in unserer Welt. Die Frage der zivilen Nutzung von Atommacht im Iran wird auch die Zukunft betreffen. Die Angst vor einer atomaren Bedrohung im Nahen Osten ist noch lange nicht vorbei, ganz besonders aufgrund der Handlungen des früheren US-Präsidenten Donald Trump.Ein solcher Plot macht es nicht gerade einfach. Hier kann man sich schnell auf glattes Eis begeben. Wieso ich diese Gefahr bei dieser Serie allerdings nicht sehe, und was mir hier, abseits vom Inhalt an sich, besonders an der Serie schätze, erfahrt ihr in der neuesten Ausgabe von "Bis zum Horizont" hier auf Serienhorizont.Viel Spaß mit meiner Meinung zu "Teheran" auf Apple TV+!...Quelle (Bild): https://www.imdb.com/title/tt10577736/mediaviewer/rm3952846337/...Kurz-Review zu finden auf https://tobiaspuetter.eu/?p=1177Teheran (Apple TV+) (8) (nach dem Finale von Homeland bin ich schon seit langer Zeit auf der Suche nach einem „Nachfolger“ ; auch wenn in den ersten Minuten diese neue israelische Serie einen förmlich an den eigenen Sitzplatz fesselt, nimmt dies stetig ab ; im Mittelpunkt der Story steht eine Mossad-Agentin, die zugleich auch Hackerin ist, und nun den Auftrag einer Infiltration innerhalb Teherans bekommt ; die Stromversorgung soll für einen kurzen Augenblick gestört werden, sodass ein Erstschlag der israelischen Luftwaffe gegen die Atomanlagen des Irans möglich wird ; dieser Plan geht jedoch schief, und so braucht die Hauptfigur sowohl auf Geheimdienstebene als auch privater Ebene wichtige Hilfe ; diese Serie könnte so einseitig aufgebaut sein, und schon fast propagandistische Züge mit sich bringen, was sie allerdings nicht tut ; Teheran ist eben nicht nur deshalb der Titel der Serie, sondern auch Schauplatz, an dem nicht nur beide Seiten, die sich mit einander im Krieg befinden, sondern auch fast schon unschuldige Menschen mit ihrem eigenen Schicksal zurecht kommen müssen ; kein Homeland 2.0, was allerdings auch absolut vermessen wäre, sondern etwas Eigenes, was ich aufgrund des großen Potentials für die Zukunft, falls hier an der eigenen Stärke festgehalten würde, mit einer 8/10 (eigentlich eher eine 7/10) auch gerne gutheißen möchte !)...Intro Song: Peter Roe - This is My World (permit to use it)https://www.youtube.com/watch?v=cqX7S3n7c04Blog: https://tobiaspuetter.euStream:https://twitch.tv/calsportaleuSocial:https://twitter.com/calsportalhttps://www.instagram.com/icalsportaleuhttps://discord.gg/tST3vURhttps://letterboxd.com/calsportaleu/

Der Verfassungsschutz warnt vor zunehmendem Einfluss des Iran in Deutschland. Immer wieder werden dabei die sogenannte Blaue Moschee in Hamburg und ihr Trägerverein Islamisches Zentrum Hamburg erwähnt. Die Einrichtung gilt als verlängerter Arm Teherans nach Deutschland. Oppositionelle berichten von Bedrohung und EInschüchterung. WELT-Reporter Ibrahim Naber wollte wissen, was hinter den Vorwürfen steckt. Die neue Folge von "Dicht dran" erzählt seine Recherche. Mehr zum Thema: https://www.welt.de/politik/deutschland/plus216125896/Blaue-Moschee-Wie-der-Hamburger-Senat-Islamisten-hofiert.html

Der Verfassungsschutz warnt vor zunehmendem Einfluss des Iran in Deutschland. Immer wieder werden dabei Hamburgs Blaue Moschee und ihr Trägerverein Islamisches Zentrum Hamburg erwähnt. Die Einrichtung gilt als verlängerter Arm Teherans nach Deutschland. Oppositionelle berichten von Bedrohung. WELT-Reporter Ibrahim Naber wollte wissen, was hinter den Vorwürfen steckt. Die neue Folge von "Dicht dran" erzählt seine Recherche. Ab 8. Dezember.

Intresset för Irans parlamentsval är svalt. Missnöjet med styret efter sanktioner som fått ekonomin i fritt fall gör att få väntas komma till vallokalerna. Politikerna ger oss inga riktiga svar, säger studenten Roshan. I går, onsdag, uppmanade Irans högsta andliga och politiska ledare, ayatolla Ali Khamenei folk att gå till vallokalerna eftersom röstningen är en religiös plikt och för att visa fienden USA att Iran är enat. Någon valtemperatur att tala om kan man inte hitta i Teheran. Inte mycket i alla fall. Visserligen finns det, vid ett av de kändaste monumenten i stan, en hel del affischer på kandidater till parlamentsvalet men när man pratar med människor här är det knappast valet de vill tala om. Väldigt få säger att de kommer att rösta, de menar att det inte har någon betydelse. Många har börjat tröttna på styret och livet i Iran medan andra ihärdigt lyssnar på vad regeringen har att säga. Död åt USA. Den stora satan. Iran är det rätta medan USA är den stora satan. Jag skulle kunna slita sönder den amerikanska presidenten säger Ali när jag frågar honom om valet. Han kommer att rösta säger han för att stödja sitt land och för att visa fienden. Ner med USA, ner med Saudiarabien, ner med Israel. Det är annars svårt att i de centrala delarna av Teheran hitta människor som engagerar sig i valet. USA:s hårdnade sanktioner har slagit hårt mot folks privatekonomi, livet har blivit tuffare. Samtidigt är besvikelsen stor här på hur det politiska etablissemanget hanterat den eskalerande fiendskapen med USA, protesterna nyligen och hanteringen av det nedskjutna ukrainska passagerarplanet. Efter vad som hänt det senaste året är folk så upprörda och ledsna att de känner att de inte kan rösta, säger studenten Roshan. Den ekonomiska situationen och politikerna som bara pratar men aldrig gör någonting för folket. Samtidigt har de inte gett oss några riktiga svar på varför den senaste tidens händelser inträffade, säger hon. Hon syftar till nedskjutningen av passagerarplanet och det hårdhänta svaret på demonstrationer och protester. Hon kritiserar också den högsta ayatollan som ännu inte talat till folket om den senaste tidens händelser. Hon säger att missnöjet, särskilt bland unga, växer. Och hon får medhåll av 22-åriga Mazeh som svarar på frågan vad som är viktigast just nu. Våra rättigheter, som vi inte har. Vi behöver mer frihet, hur vi får klä oss, hur vi ska bete oss. Och som tjejer och kvinnor behöver vi mycket mer frihet. När vi bor med våra föräldrar kontrolleras vi av våra fäder och när vi gifter oss kontrolleras vi av våra män. Vi behöver verkligen mer frihet, säger Mazeh. Hennes pappa Amir kommer precis ut från en moské, utan att ha hört vad dottern sagt svarar han på frågan vad som är viktigast. Frihet. Vi har inte tillräckligt med frihet i Iran i dag. Det finns ingen frihet, det känns inte tryggt. Varken far eller dotter kommer att rösta i valet. Det är inte viktigt, regeringen har inte gjort något nyttigt för oss ändå, säger Amir. Det är inte viktigt och påverkar inte vår framtid. Parlamentarikerna har ändå inte tillräckligt med makt för att förändra. De kan inte uttrycka sig som de vill och har ingen egentlig makt, säger Mazeh. Utanför moskén där vi träffas skiner solen. Det är en vacker vårdag. Fontänen porlar och i luften en doft av grillat. Det syns inga tecken på ett kommande val här, däremot finns det gott om stora bilder på den av USA dödade generalen Soleimani. De senaste valen har valdeltagandet legat runt 60 procent, mycket tyder på att det blir mycket lägre nu. Trots uppmaningar från ledarskapet. President Rohani har bland annat uppmanat folk att rösta för att visa styrka och enighet mot USA. Men många är besvikna och oppositionella har uppmanat folk att helt stanna hemma på valdagen, som en tyst demonstration som får gator och torg att eka tomma. Det är svårt att hitta kampanjande kandidater, men i centrala Teherans finns Mohammed Erozami som försöker övertyga folk att rösta på honom. Det är min skyldighet att delta i valet. Den högsta ledaren har sagt att alla som kan delta ska göra det så jag ser det som min skyldighet och mitt ansvar att ställa upp, säger han. Han påstår att han är olik många andra kandidater, "de som spenderar miljoner på sina valkampanjer är bara intresserade av sig själva, inte av att tjäna folket" säger han. Det är ingen stor skara lyssnare som samlas när han framför sitt budskap och hoten om valskolk tar Mohammed Erozami med ro. Vårt folk kommer att ändra sig i sista minuten. Jag är övertygad om att folk kommer att gå och rösta på fredag. Jag förstår att de är missnöjde med de som sitter i parlamentet nu, men de kommer att ändra sig, de kommer att rösta. Det mäktiga väktarrådet som avgör vilka som får ställa upp i val har diskvalificerat över 7000 kandidater, bland dem flera sittande reforminriktade och mer moderata kandidater något som kritiker menar banar väg för mer hårdföra konservativa. Väktarrådet försäkrade för oss i den internationella presskåren igår att alla uteslutna kandidater diskvalificerats i enighet med gällande lagar. Kritiker har menat att uteslutningen skett på order av den högsta ledningen, för att stärka ayatolla Khameneis grepp om landet. Särskilt nu när konflikten med USA eskalerat och missnöjet internt i Iran har ökat. En 24-årig student som vill vara anonym säger att det som hänt på slutet inte är Iran. Det är Irans ledare, inte folket. Jag vill säga till andra länder att det här inte är Iran, vi är mycket bättre än så här. Hon säger att hon hoppas och faktiskt tror att saker och ting kommer att förändras, det kommer att ta tid men det kommer att bli bra säger hon. Jag tror det för det iranska folket har lyckats förut och vi kommer att lyckas igen. Vi kommer att kämpa för bättre liv. Johan-Mathias Sommarström, Teheran johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se

Tidigt under morgonen den 8:e januari kraschade ett Boeingplan utanför Teherans flygplats - bara minuter efter att det hade lyft. Samtliga på planet ska ha omkommit i olyckan - och bland dem ska det finnas ett flertal svenskar. Med anledning av det gör vi ett extraavsnitt där vi pratar med flygexperten Hans Kjäll om olyckan. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mohammad Mosaddeq föddes i ett Iran där utländska stormakter tog vad de ville vilket fick ett slut när han själv blev statsminister. Han ville göra Iran till en demokrati och hans kamp för demokrati och värdighet trollband en hel värld. Men det gav honom också mäktiga fiender. Sommaren 1953 drabbade demokrater, gangstrar och amerikanska spioner samman på Teherans gator i en av historiens mest dramatiska uppgörelser.

Mohammad Mosaddeq föddes i ett Iran där utländska stormakter tog vad de ville vilket fick ett slut när han själv blev statsminister. Han ville göra Iran till en demokrati och hans kamp för demokrati och värdighet trollband en hel värld. Men det gav honom också mäktiga fiender. Sommaren 1953 drabbade demokrater, gangstrar och amerikanska spioner samman på Teherans gator i en av historiens mest dramatiska uppgörelser.

Während Tareq von den Straßen Teherans berichtet, redet Adrian mit der Slam-Poetin Tanasgol Sabbagh darüber, wie die beiden das Nouruz-Fest - das neue Jahr - feiern. Neben persönlichen Einblicken, geben sie euch praktische Tipps, wie ihr euren Freund*innen ein frohes Neues auf Persisch wünschen könnt. Sitar Musik: https://www.looperman.com/loops/detail/116129/sitar-universal-s-a-r-a-m-2-by-amirmofrat-free-100bpm-cinematic-sitar-loop

Tre musiker som flytt Syrien och Iran: cellisten Bashar Sharifa, Daff-spelaren Shohreh Shahrzad och kontrabasisten och kamanchehspelaren Kamran Nadali. Första programmet av fem. Flyktens musik! Musiker som flyktingar har rört sig över jorden sedan dess begynnelse. Många musikaliska genrer och uttryck är resultatet av musiker som flytt och vandrat från land till land under årtusenden. I fem program skall vi möta några av dessa, musikbärare, från länder som Syrien, Iran, Irak, Kurdistan, Ungern, Afghanistan, Bosnien, Polen och Ukraina. Cellisten Bashar Sharifa är 37 år och utbildade sig på musikkonservatoriet i Aleppo i Syrien i både klassisk orientalisk musik och västerländsk klassisk musik. Han spelade i TV, på operahus och turnerade över stora delar av världen. Innan striderna i Syrien bröt ut var den blomstrande storstaden i norr, Aleppo, Syriens ekonomiska centrum. Sedan inbördeskriget nådde dit 2012 ligger nu stora delar av Aleppo i ruiner. Dagligen sker där krigsbrott och andra övergrepp mot mänsklig a rättigheter av regeringsstyrkor och oppositionsgrupper. Och av den s k Islamiska Staten. I sin rapport från maj 2015 beskriver Amnesty International staden Aleppo som helvetet på jorden. Oljefatsbomber, fyllda med sprängämnen och metallsplitter, har orsakat enorm förödelse och dödat och sårat många människor, särskilt som regeringsstyrkornas bombattacker riktats mot skolor, sjukhus, moskéer och torgmarknader. Flera sjukhus och skolor har tvingats flytta ner i underjordiska bunkrar. Attacker med oljefatsbomber som släpps från helikoptrar dödade 2014 mer än 3 000 civila i Aleppoområdet. Och många av dem var Bashar Sharifas vänner och släktingar. De som flyr till Sverige är främst, precis som Bashar Sharifa, Syrier. 2015 ansökte över 51 000 syrier om asyl i Sverige. 2016, efter att danska och svenska regeringar införde gränskontroller vid Kastrup i Köpenhamn och i Hyllie i Malmö, så ansökte endast 2 221 syrier om asyl under de tre första månaderna. Att människor flyr sina hemländer, från krig, förstörelse och död, är inte unikt i världshistorien. Snarare har det nästan alltid varit så. Det påverkar alla människor, och det påverkar också det musikaliska uttrycket i mötet mellan olika kulturer och traditioner. Musiker flyr med eller utan sina instrument. Vissa blir inbjudna till en festival och kan ta flyget, för att sen söka asyl. Andra vandrar långa vägar och utsätts för våghalsiga båtturer över Medelhavet. Bashar Sharifa flydde genom Libanon, Turkiet, Grekland och Österrika innan han kom till Stockholm och senare till Göteborg, där han nu bor i norra stadsdelen Angered. Bashar spelar på fritiden i Bashar Sharifa and Friends, men kör buss för att försörja sig. -Om jag tänker för mycket på mina kompisar och min familj i Syrien så blir jag så trött, så trött. Om jag spelar min cello då så mår jag bättre. Shohreh Shahrzad var 10 år 1979 när Revolutionen i Iran inleddes. Shahen störtades och ersattes av en islamistisk regim. Under Ayatolla Khomeinis auktoritära ledning infördes en strikt fundamentalistisk  republik, en teokrati. -När jag bodde där var Iran ett mycket slutet land. Allt var förbjudet: att skratta, att dansa att utöva fri kultur över huvud taget. Det är en av anledningarna till att jag flydde, förklarar Shoreh Shahrzad. -Jag kände mig ofri och kunde inte vara mig själv. Egentligen visste jag inte vem jag själv var och vad jag ville göra i mitt liv. Orsaken var en kombination av statsmaktens lagar och de kulturella och religiösa regler som fanns och det var mycket besvärande för mig, säger Shoreh Shahrzad. Hennes stora passion var att spela sin älskade persiska handhållna ramtrumma Daff. Det är den trumma hon förde med sig ut ur Teheran en dag för 13 år sedan. Hon kallar den modertrumman, eftersom hon har fyra andra Daff-trummor. Modertrumman är stor, träramen är hård och membranet gjort av getskinn. Små metallringar framkallar det där speciella rasslande ljudet. -Att spela min trumma är som hjärtats puls. Instrumentet är en del av mig, säger Shohreh Shahrzad, som bor i en liten lägenhet på Amager i Köpenham. Livet i Teheran blev svårt som musiker och som kvinna: det var förbjudet att visa sitt instrument offentligt och Shohreh fick inte ge offentliga konserter. Konstskolan, där hon undervisade i industriell och teknisk design och i måleri, sparkade henne för att hon bar färgglada kläder och gick med sina elever på café! 2003, när hon var 34 år, lämnade Shohreh Iran och flydde till Danmark. Hon får dock inga kvalificerade arbeten i det nya hemlandet, men uppskattar friheten att vara sig själv. För att få mat på bordet arbetar Shohreh Shahrzad med mentalt handikappade människor. All övrig tid viger hon åt sina egna projekt då hon framför sina sånger med Daff-trumma, dansar, undervisar i grafisk design och komponerar elektronmusik. Kamran Nadali är 35 år och utbildade sig på Musikkonservatoriet i Teheran och vid TV-universitetet i Iran där han studerade klassisk musik och traditionell persisk musik. Hans specialitet är kontrabas, fiol, det persiska instrumentet kamancheh och traditionell persisk sång. Från 2005 var han fastanställd kontrabasist i bl a Teherans symfoniorkester och Irans nationalorkester. Den 30 januari 2010 ger Teherans Symfoniorkester konsert i Rotterdam i Holland. Efter en stund rusar en man upp på scenen och håller upp en grön flagga och en liten lapp med texten V för Victory, seger. Människor i publiken sjunger och ropar slagord och skriker ut sitt hat och sin förtvivlan över den diktatoriska regimen i Iran. Kamran Nadali är med på den turnén. -Många i orkestern grät och själv stod jag inte ut med att fortsätta spela och låtsas som ingenting. Jag lade ner min stora kontrabas på scenen och gick därifrån, berättar Kamran Nadali. När jag kom tillbaka till Teheran grep säkerhetspolisen mig och jag torterades. Kamran Nadali flydde från Iran och anlände till Göteborg 7 mars 2013. I Sverige kan han inte försörja sig på sin musik utan arbetar som ingenjör i en fabrik. Han studerade också dataprogrammering i Iran. Kamran Nadali är mycket ledsen över att inte kunna arbeta med musiken, som tidigare var hela hans liv. Han gråter tyst vid intervjun. Kamran Nadali är väldigt tacksam mot alla som hjälper människor, även här i Sverige. -Jag kunde inte tänka mig att någon som inte känner mig skulle kunna hjälpa mig så mycket. I Iran är det tyvärr inte alls så här. Jag hoppas att jag en dag i framtiden skall kunna sakna Iran, berättar Kamran Nadali. Fakta kring flyktingar och invandring i förhållande till Sverige: - Vid 1400-talets mitt utgjorde tyskarna en tredjedel av Stockholms skattebetalare. - Vid 1500-talets mitt var minst en fjärdedel av familjerna i Stockholm antingen finska, tyska, nederländska eller skotska. - Mellan 1570 och fram till början av 1600-talet invandrade 12.000 finnar till Sverige på Karl IX:s initiativ. - På 1620-talet kom 1200-familjeenheter med valloner till området kring Finspång för att arbeta åt Louis De Geer. Namn som vi idag känner till som: Allard, Birath, Bonnevier, Drougge, Herou, Hübinette, Pousette och Sporrong. - 1715 fanns omkring 12.000 flyktingar i Stockholm efter Sveriges förlust av de baltiska provinserna. Bland annat Johan Chistopher Kramm som anlade en såg i Kramfors. - På 1800-talet fortsatte invandringen och med dem byggdes en hel del Svenska företag. Tomas Stawford (startade Höganäs). Daniel Fraser (Motala verkstad). William Gibson och Alexander Keiller (Jonsered, Götaverken, m.m.). Robert Cruickshank (Göteborgskex). Régis Cadier (Grand Hôtel). Bröderna Cloetta (Cloetta). Bröderna Bonnier (Bonniers). Philipson (Holmen bruk). Nissen (Mazetti). Carl Zoéga (Zoega). Baltzar von Platen. Kempe (Modo) von Bergen (Karlshamnspunsch). Berns (Berns Salonger). Meyer (Svenska Lloyd). Schmitz (Sydkraft). Fraenkel (Handelsbanken). Hennig (Mölnlycke). Förutom det kan man nämna att: - Från mitten av 1800-talet till början av 1920-talet lämnade 1,5 miljoner svenskar Sverige för att bege sig till USA, som flyktingar. - Under perioden1939-44 tog vi i Sverige emot 72.000 finska barn som skickades till Sverige för att slippa kriget. - Ungefär 90.000 svenskar har valt att flytta och bosätta sig i Spanien. Musiklista:Nahawand, improvisation Bashar SharifaImprovisation på DaffShohreh ShahrzadBayatBashar SharifaVelvetDreamShoreh ShahrzadSab10AWShohreh ShahrzadNeanderthals_2Shohreh ShahrzadCarmina BuranaCarl OrffTeherans SymfoniorkesterShardad Rohani, DirigentMorge ShabKamran NadaliFriends by AccidentPiano concerto No.1 in B flat minorTjaikovskijTeherans SymfoniorkesterAmir Mahyar Moradi, PianoShahrdad Rohani, DirigentCarmenGeorges BizetHenri Meilhac och Ludovic HalevyTeherans SymfoniorkesterShardad Rohani, Dirigent

Tre musiker som flytt Syrien och Iran: cellisten Bashar Sharifa, Daff-spelaren Shohreh Shahrzad och kontrabasisten och kamanchehspelaren Kamran Nadali. Första programmet av fem av Birgitta Tollan. Musikmagasinets nya programserie heter Flyktens musik!   Musiker som flyktingar har rört sig över jorden sedan dess begynnelse. Många musikaliska genrer och uttryck är resultatet av musiker som flytt och vandrat från land till land under årtusenden.   I fem program skall vi möta några av dessa, musikbärare, från länder som Syrien, Iran, Irak, Kurdistan, Ungern, Afghanistan, Bosnien, Polen och Ukraina.Cellisten Bashar Sharifa är 37 år och utbildade sig på musikkonservatoriet i Aleppo i Syrien i både klassisk orientalisk musik och västerländsk klassisk musik. Han spelade i TV, på operahus och turnerade över stora delar av världen. Innan striderna i Syrien bröt ut var den blomstrande storstaden i norr, Aleppo, Syriens ekonomiska centrum.   Sedan inbördeskriget nådde dit 2012 ligger nu stora delar av Aleppo i ruiner. Dagligen sker där krigsbrott och andra övergrepp mot mänsklig a rättigheter av regeringsstyrkor och oppositionsgrupper. Och av den s k Islamiska Staten.   I sin rapport från maj 2015 beskriver Amnesty International staden Aleppo som helvetet på jorden.   Oljefatsbomber, fyllda med sprängämnen och metallsplitter, har orsakat enorm förödelse och dödat och sårat många människor, särskilt som regeringsstyrkornas bombattacker riktats mot skolor, sjukhus, moskéer och torgmarknader. Flera sjukhus och skolor har tvingats flytta ner i underjordiska bunkrar.Attacker med oljefatsbomber som släpps från helikoptrar dödade 2014 mer än 3 000 civila i Aleppoområdet. Och många av dem var Bashar Sharifas vänner och släktingar. De som flyr till Sverige är främst, precis som Bashar Sharifa, Syrier. 2015 ansökte över 51 000 syrier om asyl i Sverige. 2016, efter att danska och svenska regeringar införde gränskontroller vid Kastrup i Köpenhamn och i Hyllie i Malmö, så ansökte endast 2 221 syrier om asyl under de tre första månaderna.   Att människor flyr sina hemländer, från krig, förstörelse och död, är inte unikt i världshistorien. Snarare har det nästan alltid varit så. Det påverkar alla människor, och det påverkar också det musikaliska uttrycket i mötet mellan olika kulturer och traditioner.   Musiker flyr med eller utan sina instrument. Vissa blir inbjudna till en festival och kan ta flyget, för att sen söka asyl. Andra vandrar långa vägar och utsätts för våghalsiga båtturer över Medelhavet.Bashar Sharifa flydde genom Libanon, Turkiet, Grekland och Österrika innan han kom till Stockholm och senare till Göteborg, där han nu bor i norra stadsdelen Angered. Bashar spelar på fritiden i Bashar Sharifa and Friends, men kör buss för att försörja sig. -Om jag tänker för mycket på mina kompisar och min familj i Syrien så blir jag så trött, så trött. Om jag spelar min cello då så mår jag bättre.Shohreh Shahrzad var 10 år 1979 när Revolutionen i Iran inleddes. Shahen störtades och ersattes av en islamistisk regim. Under Ayatolla Khomeinis auktoritära ledning infördes en strikt fundamentalistisk  republik, en teokrati. -När jag bodde där var Iran ett mycket slutet land. Allt var förbjudet: att skratta, att dansa att utöva fri kultur över huvud taget. Det är en av anledningarna till att jag flydde, förklarar Shoreh Shahrzad.   -Jag kände mig ofri och kunde inte vara mig själv. Egentligen visste jag inte vem jag själv var och vad jag ville göra i mitt liv. Orsaken var en kombination av statsmaktens lagar och de kulturella och religiösa regler som fanns och det var mycket besvärande för mig, säger Shoreh Shahrzad.Hennes stora passion var att spela sin älskade persiska handhållna ramtrumma Daff. Det är den trumma hon förde med sig ut ur Teheran en dag för 13 år sedan. Hon kallar den modertrumman, eftersom hon har fyra andra Daff-trummor.Modertrumman är stor, träramen är hård och membranet gjort av getskinn. Små metallringar framkallar det där speciella rasslande ljudet.-Att spela min trumma är som hjärtats puls. Instrumentet är en del av mig, säger Shohreh Shahrzad, som bor i en liten lägenhet på Amager i Köpenham.Livet i Teheran blev svårt som musiker och som kvinna: det var förbjudet att visa sitt instrument offentligt och Shohreh fick inte ge offentliga konserter. Konstskolan, där hon undervisade i industriell och teknisk design och i måleri, sparkade henne för att hon bar färgglada kläder och gick med sina elever på café!2003, när hon var 34 år, lämnade Shohreh Iran och flydde till Danmark. Hon får dock inga kvalificerade arbeten i det nya hemlandet, men uppskattar friheten att vara sig själv. För att få mat på bordet arbetar Shohreh Shahrzad med mentalt handikappade människor. All övrig tid viger hon åt sina egna projekt då hon framför sina sånger med Daff-trumma, dansar, undervisar i grafisk design och komponerar elektronmusik.Kamran Nadali är 35 år och utbildade sig på Musikkonservatoriet i Teheran och vid TV-universitetet i Iran där han studerade klassisk musik och traditionell persisk musik. Hans specialitet är kontrabas, fiol, det persiska instrumentet kamancheh och traditionell persisk sång. Från 2005 var han fastanställd kontrabasist i bl a Teherans symfoniorkester och Irans nationalorkester.Den 30 januari 2010 ger Teherans Symfoniorkester konsert i Rotterdam i Holland. Efter en stund rusar en man upp på scenen och håller upp en grön flagga och en liten lapp med texten V för Victory, seger. Människor i publiken sjunger och ropar slagord och skriker ut sitt hat och sin förtvivlan över den diktatoriska regimen i Iran. Kamran Nadali är med på den turnén.-Många i orkestern grät och själv stod jag inte ut med att fortsätta spela och låtsas som ingenting. Jag lade ner min stora kontrabas på scenen och gick därifrån, berättar Kamran Nadali. När jag kom tillbaka till Teheran grep säkerhetspolisen mig och jag torterades.Kamran Nadali flydde från Iran och anlände till Göteborg 7 mars 2013. I Sverige kan han inte försörja sig på sin musik utan arbetar som ingenjör i en fabrik. Han studerade också dataprogrammering i Iran. Kamran Nadali är mycket ledsen över att inte kunna arbeta med musiken, som tidigare var hela hans liv. Han gråter tyst vid intervjun. Kamran Nadali är väldigt tacksam mot alla som hjälper människor, även här i Sverige.-Jag kunde inte tänka mig att någon som inte känner mig skulle kunna hjälpa mig så mycket. I Iran är det tyvärr inte alls så här. Jag hoppas att jag en dag i framtiden skall kunna sakna Iran, berättar Kamran Nadali. Fakta kring flyktingar och invandring i förhållande till Sverige:- Vid 1400-talets mitt utgjorde tyskarna en tredjedel av Stockholms skattebetalare.- Vid 1500-talets mitt var minst en fjärdedel av familjerna i Stockholm antingen finska, tyska, nederländska eller skotska.- Mellan 1570 och fram till början av 1600-talet invandrade 12.000 finnar till Sverige på Karl IX:s initiativ.- På 1620-talet kom 1200-familjeenheter med valloner till området kring Finspång för att arbeta åt Louis De Geer. Namn som vi idag känner till som: Allard, Birath, Bonnevier, Drougge, Herou, Hübinette, Pousette och Sporrong.- 1715 fanns omkring 12.000 flyktingar i Stockholm efter Sveriges förlust av de baltiska provinserna. Bland annat Johan Chistopher Kramm som anlade en såg i Kramfors.- På 1800-talet fortsatte invandringen och med dem byggdes en hel del Svenska företag.Tomas Stawford (startade Höganäs). Daniel Fraser (Motala verkstad). William Gibson och Alexander Keiller (Jonsered, Götaverken, m.m.). Robert Cruickshank (Göteborgskex). Régis Cadier (Grand Hôtel). Bröderna Cloetta (Cloetta). Bröderna Bonnier (Bonniers). Philipson (Holmen bruk). Nissen (Mazetti). Carl Zoéga (Zoega). Baltzar von Platen. Kempe (Modo) von Bergen (Karlshamnspunsch). Berns (Berns Salonger). Meyer (Svenska Lloyd). Schmitz (Sydkraft). Fraenkel (Handelsbanken). Hennig (Mölnlycke). Förutom det kan man nämna att: - Från mitten av 1800-talet till början av 1920-talet lämnade 1,5 miljoner svenskar Sverige för att bege sig till USA, som flyktingar.- Under perioden1939-44 tog vi i Sverige emot 72.000 finska barn som skickades till Sverige för att slippa kriget. - Ungefär 90.000 svenskar har valt att flytta och bosätta sig i Spanien.

Iran er et land som er delt i to, mellom den lille islamske makteliten og flertallet som ønsker seg et friere land. Men kan den liberale delen av landet, som en ser utfolde seg åpent og nokså uhemmet i Teherans gater, også få reel makt? Tove Gravdal har besøkt landet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jafar Panahi führt uns durch die Straßen Teherans und die moderne iranische Gesellschaft. Wir diskutieren, in wie weit seine Werke als politische Statements und in wie weit als künstlerisch wertvolle oder unterhaltsame Filme bewertet werden können. Wie angekündigt lautet unser neuer RSS-Feed: http://feeds.soundcloud.com/users/soundcloud:users:141504635/sounds.rss Für Feedback oder Fragen schreibt eine Mail an feedback@longtake.de. Wir freuen uns sehr über jegliches Feedback via Mail, Kommentarfunktion oder Facebook und Twitter (@longtakede) und auch über jegliche andersartige Unterstützung, vielen Dank für's Zuhören! (Ausschnitte aus den Filmen unterliegen dem Copyright des entsprechenden Filmverleihs und werden aus rein journalistischer Intention unkommerziell genutzt.) SHOWNOTES: 00:00:00 – 00:03:08 / Begrüßung + RSS-Feed + neue Webseite 00:03:08 – 00:38:03 / Filmdiskussion: TAXI TEHERAN 00:38:03 – 00:39:48 / Verabschiedung

Om drömmen om demokrati i Mellanösterns kanske viktigaste land. Iran går snart till val, en händelse som för fyra år sedan ledde till stora demonstrationer och hopp om förändring. Men ayatollorna står fortfarande till synes starka. Vart tog den gröna rörelsen vägen? Och är regimen verkligen så solid som den verkar? Hör reportage om exiliranier i Paris, samtal med författare på flykt, och följ med iranier som studerar upplopp - i Husby. Så här lät det på Teherans gator för fyra år sedan, talkörer och kaos när miljoner iranier gick ut för att protestera mot det av allt att dömma riggade presidentvalet. Demonstrationerna var de största sen den iranska revolutionen trettio år tidigare å en av demonstranterna då var 25-åriga studenten Nima.  – Vi har demonstrerat i flera veckor och vi kommer att fortsätta tills valet görs om, vi kommer inte att ge oss, sa Nima då till Ekot. Många menar att det var med Nima och de andra demonstranterna som den arabiska våren föddes -  här tändes hoppet om att folkliga protester skulle kunna leda till demokrati - också i mellanöstern. Men varför blev det så tyst sen? Upproret slogs ned men vad hände med Irans demokratiförespråkare medan omvärlden intresserade sig för revolterna i arabvärlden? Varför har rapporteringen från denna regionala supermakt så totalt dominerats av turerna kring landets kärnteknikprogram - å hur hänger det ihop med det ökade förtrycket inne i Iran? Vårt sökande efter svar på dessa frågor börjar i Malmö, hemma hos en av alla de regimkritiska aktivester som idag befinner sig  i exil, Naeimeh Doustdar. I årets presidentval finns ingen kandidat som representerar den Gröna rörelsen. Ledarna sitter i husarrest, andra centralfigurer befinner sig antingen i fängelse eller så har de flytt landet. Den plats dit intellektuella iranier oftast söker sig i exil är Paris. Det var därifrån Ayatolla Khomenei styrde under slutet av revolutionen mot shahen. Och det är där som den Gröna rörelsen talesman Ardeshir Amir Arjmand finns idag. Konflikts Kristian Åström åkte till Paris för att höra hur de oppositionella ser på utvecklingen i Iran.   Hur ser egentligen omvärldens rollut i det iranska dramat? Och framförallt: Vad spelar de hårda sanktioner som införts av EU och USA på grund av Iran kärntekniska program för roll? En person som har mycket att säga om det är Mehrangiz Kar, ännu en ledande iransk oppositionell och intellektuell - som för närvarande råkar vara på besök i Sverige. Konflikts Ivar Ekman träffade henne tidigare i veckan. Hur gick det då för 25-åriga Nima? Han som intervjuats av Ekot sommaren 2009 då han sa att han och hans kamrater  aldrig skulle ge upp? Konflikts Kajsa Boglind ringde upp honom i Teheran, nu fyra år senare, för att höra hans bild av vad som hände sen med proteströrelsen. Gäster i programmet är Trita Parsi, författare, ledande irankännare i USA och ordförande för iranskamerikanska rådet i Washington - en oberoende organisation som företräder iransk-amerikaners intressen, samt Mohammad Fazhlashemi, även han författare och irankännare och professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet. Programledare: Kajsa Boglind Producent: Ivar Ekman