Podcasts about Komintern

Stāsta vēsturniece Inga Sarma Angļu diriģents un komponists Alberts Koutss (Albert Coates), viens no sava laika ievērojamiem Vāgnera interpretiem, ciemojās Rīgas Jūrmalā, Dzintaru prospektā 55, pie saviem draugiem – Višovu ģimenes. Višovi līdz lielinieku apvērsumam bija dzīvojuši Pēterburgā, kur viņiem bija uzņēmums. Koutss bija dzimis Pēterburgā, viņa tēvs  Čārlzs Tomas Koutss vadīja liela britu uzņēmuma atzaru Krievijā. Višovu un Koutsu draudzība pastāvēja jau vairākās paaudzēs. Alberts Koutss bija mācījies mūziku Anglijā, Vācijā un arī kompozīciju Peterburgas koservatorijā pie Nikolaja Rimska-Korsakova. Ar Jūrmalu viņu saistīja ne vien tēva uzņēmuma partneru Višovu ģimene, bet arī Harolds Trevenens Hols – Iļģuciema manufaktūras direktors, kurš bija arī britu slepenā dienesta aģents, kas piedalījies Koutsa labākā drauga Pola Henrija Djūka glābšanas misijā 1919. gadā, kad viņu bija arestējuši lielinieki. Alberts Koutss bija tālaika slavenākā britu spiega Djūka galvenā kontaktpersona Petrogradā (Djūks, dēvēts arī par “cilvēku ar tūkstoš sejām” savu profesionālo darbību bija uzsācis Rīgā kā angļu valodas skolotājs, vēlāk Pēterburgā bija pianists Koutsa vadītā orķestrī, bija arī iefiltrējies gan Kominternē, gan lielinieku administrācijā). Viņa galvenais uzdevums bija informācijas gūšana un apdraudētu, vajātu cilvēku glābšana no boļševikiem. Karalis Džordžs V, kas viņu iecēla bruņinieku kārtā, nosauca Djūku par “visu laiku dižāko britu kareivi”. Kad Dzintaros ciemojās Koutss, Višovi vēlējās iekārtot puķu dobes ap māju, tāpēc bija jānocērt vairāki koki. Krītošo koku iespaidīgais skats tik ļoti aizrāva mūziķi, ka viņš bija gatavs tvert cirvi un iesaistīties, bet draugi pēdējā brīdī viņu atturēja, norādot, ka jāsaudzē rokas, kas ir viņa darbarīks. Višovi bija turīgi britu uzņēmēji, kas ilgu laiku dzīvoja Rīgā un vasaras pavadīja Rīgas Jūrmalā. Īpaši viņus valdzināja Latvijas ziema – ar sniega kupenām, ledus kalniem jūras malā un īpašu izpriecu, ko viņi dēvēja par skioringu: apāvuši slidas un , turēdamies pie segliem piesietā cilpā, laida zirgu galopā gar jūras malu. Bērnus sajūsmināja braucieni ar kamanām, zvārgulīšiem šķindot, pikošanās un sniegavīru velšana. Kā jau visiem bērniem, Višovu atvasēm īpaši bija Ziemassvētki: Rīgas dzīvoklī (tagad tur Francijas vēstniecības telpas) vienmēr bija ļoti liela izrotāta egle, zem kuras zariem paslēptas dāvanas. Kad bija nobaudītas svētku pusdienas, bērni drīkstēja sameklēt savas dāvanu pakas un tās atvērt. Viņi bieži vien ziemas laikā devās uz Jūrmalu, palūdzot kaimiņiem, lai iekurina krāsni vasarnīcā. “Kad bridām pa piesnigušo, kluso un tumšo ielu ziemas vakarā, māja mūs sagaidīja gaiša un silta, kā vecs draugs”, atcerējās viena no Višovu bērniem.

Az 1936 és 1939 között zajló spanyolországi fegyveres konfliktus a nemzetközi antifasizmus alapító eseményei közé tartozik. Nem véletlenül. A Köztársaság mellett harcolók és nemzetközi támogatóik a fasizmus és antifasizmus harcaként fogták fel a küzdelmet. Ráadásul a “spanyol kérdés” túlterjedt az Ibériai félszigeten, és az egész nemzetközi világot mozgósította. Így több tízezer önkéntest, akik a világ 65 országából utaztak Spanyolországba, hogy fegyvert fogjanak a fasizmus ellen. De mi mellett, voltaképpen? A népfrontos köztársaságért álltak ki vagy a társadalmi forradalmat igyekeztek elősegíteni?Ebben az adásban történész vendégünkkel, Varga Krisztiánnal a szokványosan csak spanyol polgárháborúként emlegetett konfliktusról, és annak nemzetközi jelentőségéről beszélgetünk. Milyen érdekek mentén folyt a harc és kik között? Milyen sokszínű ideológiai tájkép rajzolódott ki a konfliktusban az “oldalakon” belül? Mi tette nemzetközivé a konfliktust? Külön figyelmet szentelünk az antifasiszta önkéntesek szerepének. Mi vagy ki vezette őket Spanyolországba? Szó esik a Nemzetközi Brigádokról, a Kommunista Internacionálé (Komintern) szerepéről, de az anarchista önkéntesekről is, akikről jóval kevesebbet tud az utókor. Beszélünk a magyar önkéntesekről, és arról, hogy a Horthy-rendszer hogyan viszonyult hozzájuk. A spanyolországi konfliktussal az antifasizmus végérvényesen megváltozott: globális elköteleződés vált belőle. Ezzel kapcsolatban kitérünk a népfrontpolitika kérdésére, és a nemzetközi kommunizmus stratégiaváltásának jelentőségére, a “szociálfasizmus” eszméjének feladására. A műsort kulturális ajánlóval zárjuk.A No pasarán! podcastban Bódi Lóránt, Fenyvesi Balázs és Zombory Máté válogat az antifasizmus első száz évének történeteiből.Szépirodalmi alkotások:-Hemingway, Ernest (1940): Akiért a harang szól (For Whom the Bell Tolls). Magyarul először Sőtér István fordításában jelent meg 1945-ben a budapesti Révai Kiadógondozásában.-Koestler, Arthur (1954): A láthatatlan írás (The Invisible Writing). Az első magyar nyelvű kiadás 1997-ben jelent meg Makovecz Benjámin fordításában abudapesti Osiris Kiadónál.-Orwell, George (1938): Hódolat Katalóniának (Homage to Catalonia). Első magyar kiadás 1986-ban szamizdatban (AB Független) jelent meg. Az első hivataloskiadás 1989-ben az Interart gondozásában látott napvilágot Bethlen János és Tóth Lászlófordításában.-Voros, Sandor (1961): Egy amerikai komisszár (American Commissar). A műnek (egyelőre) nincs magyar fordítása.Említett cikk(ek):-Varga Krisztián (2022): Zsoldosok vagy önkéntesek az orosz-ukrán háborúba beszállókülföldiek? Mérce.hu Link: https://merce.hu/2022/05/01/zsoldosok-vagy-onkentesek-az-orosz-ukran-haboruba-beszallo-kulfoldiek/Tudományos művek:-Varga Krisztián (2023A): Magyar anarchisták a spanyol polgárháborúban, 1936–1939. 1. rész. Betekintő. 17. 7-33.-Varga Krisztián (2023B): Magyar anarchisták a spanyol polgárháborúban, 1936–1939. 2. rész. Betekintő. 18. 7-31.Filmek:-del Toro, Guillermo (2006): A faun labirintusa (El laberinto del fauno).-Loach, Ken (1995): Haza és szabadság (Land and Freedom).-Sauras, Carlos (1990): Jaj, Carmela (¡Ay Carmela!).

Sjuttiosjunde avsnittet av Bakom ryggen – podden där Sebastian Mattsson och en inbjuden gäst pratar bakom ryggen på en annan känd profil, som inte är här och kan försvara sig. Malcom Kyeyune är många saker. Marxist, skribent, antiwoke-grifter, hentaiälskare, mama's boy, ekonomiskt oduglig och – troligen – autist. Andreas från podcasten Komintern gästar för att skvallra om tyckonomins mest svårförklarliga figur.

Systrarna Soong gifte sig med några av Kinas viktigaste män och fick med hjälp av sin charm, intelligens och ställning ett stort politiskt inflytande på Kinas 1900-talshistoria. Trots att de kom från en av Kinas rikaste familjer hamnade de på var sin sida i kampen mellan nationalisterna och kommunisterna.Systrarna Soong – Ai-ling, Ching-ling och Mei-ling föddes i slutat av 1800-talet till en förmögen, kristen familj i Shanghai där fadern Charlie Soong i hemlighet stödde de revolutionära nationalisterna. Efter kommunisternas seger 1949 hamnade två systrar i landsflykt och den tredje fick en priviligierad ställning i det röda Kina.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet, om systrarna Soong. Ingemar Ottosson har bland annat skrivit boken Sidenvägen.Familjen Soong har beskrivits som en av de fyra stora familjerna i Kina på 1900-talet. Systrarna skickades redan som barn till USA för att studera, vilket var mycket ovanligt vid den tiden. När de återvände talade de flytande engelska, hade världsliga erfarenheter och visste hur man klädde sig i den senaste modet – de hade en kosmopolitisk aura som kändes exotisk.Ett modernt kinesisk ordspråk säger, ”En älskade pengar, en älskade makt och en älskade sitt land”. Systrarnas äktenskap gav dem en plattform att verka från. Mellansystern Ching-ling förälskade sig i revolutionären Sun Yat-sen, grundaren av nationalistpartiet Kuomintang. Storasystern Ai-ling gifte sig med bankmannen H H Kung, en god vän och finansiär till Sun Yat-sen. Lillasystern Mei-ling gifte sig med militären och nationalistledaren Chiang Kai-shek.När Chiang Kai-shek tog över Nationalistpartiet efter Sun Yat-sens död blev Suns änka Ching-ling hemlig medlem i det kommunistiska Komintern. Hon skulle vistas i Stalins Moskva och kom senare att leva ett privilegierat liv i det kommunistiska Kina, men utan reell makt. Först på dödsbädden blev hon medlem i det kinesiska kommunistpartiet.Mei-ling och Chiang Kai-shek flydde till Taiwan efter det kommunistiska maktövertagandet 1949, där Chiang blev en hårdför diktator. Ai-ling och H H Kung tog sig till USA för ett anonymt välbärgat liv i exil.Bild: Systrarna Soong, från vänster till höger: Soong Ai-ling (1890 – 1973), Soong Mei-ling (1897 – 2003) och Soong Ching-ling (1893 – 1981) i Chongqing (Chunking), Kina, 1940. Systrarna var unikt inflytelserik i kinesisk politik i början av 1900-talet, med Ai-ling som gifte sig med bankiren och finansministern H. H. Kung, Mei-ling som arbetade med och gifte sig med den kinesiska nationalistledaren Chiang Kai-shek och Ching-ling som gifte sig med Republiken Kinas första president, Sun Yat-sen. Wikipedia, Public Domain.Musik: Chinese Orient av Simon Sharp, Storyblock AudioLyssna också på Chiang Kai-shek – salthandlarsonen som förlorade Kina.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

- Kiedyś Stalin wspierał na Zachodzie partie lewicowe i komunistyczne. Dziś Putin podaje pieniądze europejskim populistom, daje im wsparcie medialne. Ogromne znaczenie ma też walka w sieci. Te partie mają następnie realizować jego cele. Marine Le Pen pewnie zmieni nieco swoją politykę, będzie chciała pozyskać nowych wyborców, ale jej partia oficjalnie przyznała, że powstawała w oparciu o pieniądze z Moskwy - mówił w Polskim Radiu 24 szef Rady do spraw współpracy z Ukrainą Paweł Kowal.

Efter ett nyhetssvep om Ukraina och Palestina så ger vi oss återigen på boken Väpnat Uppror. Den här gånger blir det Shanghai och Kanonbåtar. Vi refererar till tidigare avsnitt i serien, och nämner specifikt avsnitt 116, som också berörde Kuomintang. Stötta vår insamling till Friends of Hebron. För kontakt och uppdateringar med Eld och rörelse kan ni […]

Detta är en / preview / för ett frågeavsnitt från Eld och rörelse på Radio åt allas Patreon! För att höra hela avsnittet, bli månadsgivare på Radio åt allas Patreon. Stötta gärna oss på vår Patreon!Handla gärna i vår Webshop!Följ oss gärna på Twitter! Välkommen till Malmö #60: Guldplätterad tvättstuga

Martin, Johanna och Jacob samtalar om Ulf Kristerssons nu mer mytomspunna AfterWork på Pustervik i Göteborg tillsammans med Oskar som var på plats. Vad hände egentligen på ”teatern” Pustervik? Varför är moderaterna så upprörda? Och varför valde de att ha sitt event på vänsterfästet Järntorget? Följ Martin på Bluesky: @jslaibach.bsky.social Följ Johanna på twitter: @kattvetare […]

Berlin 1928: Mit nur zwanzig Jahren befreit Olga Benario ihren Genossen und Geliebten bewaffnet aus dem Gefängnis. Ihr gelingt die Flucht in die Sowjetunion, wo Olga von der Komintern militärisch ausgebildet wird: Flugzeug fliegen, Fallschirm springen, scharf schießen. Schließlich wird sie auf eine weite Reise geschickt. Als Leibwächterin des Revolutionär Luís Carlos Prestes soll sie helfen die Revolution in Brasilien anzuzetteln. Als der Plan 1936 scheitert wird die jüdische Kommunistin Olga hochschwanger nach Nazi- Deutschland ausgeliefert. Quellen: Fernado Morais: Olga. Das Leben einer mutigen Frau. Robert Cohen: Der Vorgang Benario: Die Gestapo-Akte 1936-1942. Olga Benario, Luiz Carlos Prestes: Die Unbeugsamen. Briefwechsel aus Gefängnis und KZ. Anita Leocádia Prestes: Olga Benario Prestes. Eine biografische Annäherung Schickt uns Feedback an hallo-gkw@riseup.net Abonniert unseren Telegram-Kanal, um keine Folge mehr zu verpassen: t.me/linkegeschichte

Émission Verbe, improvisation et pulsions de vie. Il y en a qui referaient leur passé, certains qui voudraient boire et faire la fête jusqu'au matin. Si on devait mourir demain, qu'est-ce qu'on ferait de plus, qu'est-ce qu'on ferait de moins, si l'on devait mourir demain ?dispo itou on da tube:Au programme cette semaine:* Le Procès Goldman, de Cédric Kahn. Le second procès de Pierre Goldman, militantisme, gangstérisme et pourritures des illusions.* La Ballade des sans-espoirs, aka Too Late Blues, deuxième film de John Cassavetes. La liberté est-elle soluble dans l'univers des studios ? Réédité chez Rimini.______PUBLIC SERVICE ANNOUNCEMENT: Le Film du Dimanche Soir, BLOODY SAM ! THE KING OF COOL ! DIMESTORE DOSTOEVSKY ! ______Coups de cœur:THOMAS: Le Brahmane du Komintern (Vladimir Léon)THIBAUT: revoir 5 easy Pieces (Raffelson)DOC ERWAN: The Undeclared War saison 1 (Peter Kosminsky - Channel 4)PLAYLISTPrégénérique / Extrait FELARiski / Le Courage de fuirGuy Mitchell / Singing the Blues

Spanska inbördeskriget inleddes år 1936 genom att en grupp officerare gjorde revolt mot den sittande republikanska regeringen. Revolten misslyckades överallt utom i det koloniala Marocko som sedan blev utgångspunkten för nationalisterna invasion av själva Spanien.Det spanska inbördeskriget blev en mycket blodig konflikt där brutala övergrepp skedde på bägge sidor. Tragedin blir så mycket större då en stor del av de som slogs i konflikten var tvångsrekryterade, men ändå kunde förföljas och avrättas av motståndarsidan.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historieprofessor Martin Hårdstedt om spanska inbördeskriget. Redan i avsnitt 133 har Historia Nu avhandlat den kaotiska upptakten till spanska inbördeskriget med professor Inger Enkvist. Nu går vi vidare och fördjupar oss i själva kriget och dess följder.Västmakterna kom att hålla sig utanför konflikten genom ett icke-inblandningsfördrag. Sovjetunionen hjälpte nationalisterna med stridsvagnar, flyg och artilleripjäser, något som republiken tvingades betala för med sin guldreserv. Nationalisterna fick ett avgörande stöd av Nazityskland och det fascistiska Italien med både ”frivilliga”, flygtransporter och flygunderstöd. 45 000 italienare och 10 000 tyskar deltog i inbördeskriget.Många internationella frivilliga kom att delta i inbördeskriget på republikens sida – allt organiserat att det sovjetiska Komintern. Runt 600 svenskar trots att deltagit i den internationella styrkan – merparten kommunister eller anarkister.Bild: Republikanska soldater kapitulerar i Somosierra området, 1936, Public Domain, Wikipedia.Musik: Los cuatros generalses, public domain Lyssna också på Spanska inbördeskriget som en förövning för andra världskriget. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stalins svenska bensinbolag AB Nafta Syndikat var verksamt under åren 1928 till 1937 med flera hundra bensinmackar runt om i Sverige. Nafta Syndikat hade svensk ledning som var knutna till den kommunistiska tredje internationalen Komintern.Nafta Syndikat bröt bolsjevikernas ekonomiska isolering vilket gav intäkter i hårdvaluta, men var samtidigt inblandad i spionage och underjordisk kommunistisk verksamhet. Flera svenska anställda hörde av sig till polisen om de sovjetiska medarbetarna som reste mycket, men visste väldigt lite om att sälja bensin.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna och barnbarnsbarn till Einar Kruse som ledde Nafta Syndikat och var en grå eminens i det stalinistiska Sveriges Kommunistiska Parti. Han är aktuell med boken Naftasyndikat - Berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige.Efter flera partisprängningar var Sveriges kommunistiska parti ett litet disciplinerat parti som tog emot direkta order och pengar från Moskva. En av de ledande personerna i SKP, men relativt okänd för allmänheten, var Einar Kruse som varit med sedan grundandet av partiet 1917.Einar Kruse som hade arbetat på bank blev med tiden inblandad i flera företag som hade nära kopplingar med det nyfödda kommunistiska staten Sovjetunionen. Med svenska bulvanföretag hjälpte han bolsjevikerna att sälja av sin guldreserv på den internationella marknaden. Och senare att starta och driva AB Nafta Syndikat.Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovänner och Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Nafta-Syndikatets mack på Järnvägsgatan 3 1932. FOTOGRAF Gunner, Dan (1890 - 1980), Värmlands Museum Bildarkiv, Public DomainMusik. Sovjetiska nationalsången spelad av Presidentorkestren led av Pavel Ovsyannikov och Moscow Kremlin Choir diregerad av Gennady Dmitryak, inspelad 2001, Creative Commons. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Naturen och omgivningen kring Göteborg är sjuklig och primitiv. Man ser hur all tillvaro ständigt kretsar kring sjukt könsumgänge, kvävning, kamp för överlevnad, tillökning och förruttnelse. Göteborg är på alla sätt lidande, men å andra sidan är det kanske samma sorts lidande man ser överallt annars. Träden i Göteborg är eländiga och fåglarna befinner sig i konstant misär. Jag tror inte fåglarna sjunger, de skriker av smärta. Här, i det överväldigande, förkrossande och kollektiva mördandets harmoni, utspelar sig rollspelet DEN SVARTA JORDEN I VÄSTRA GÖTALAND. Detta är den sista delen. Tack för att ni har lyssnat! Missa inte att vi spelade rollspelet vintern 2022, finns i alla våra vanliga flöden. Skapare och spelledare: Daniel Musik: Howler Spelet som pdf: www.rollspelskollektivet.se

Naturen och omgivningen kring Göteborg är sjuklig och primitiv. Man ser hur all tillvaro ständigt kretsar kring sjukt könsumgänge, kvävning, kamp för överlevnad, tillökning och förruttnelse. Göteborg är på alla sätt lidande, men å andra sidan är det kanske samma sorts lidande man ser överallt annars. Träden i Göteborg är eländiga och fåglarna befinner sig i konstant misär. Jag tror inte fåglarna sjunger, de skriker av smärta. Här, i det överväldigande, förkrossande och kollektiva mördandets harmoni, utspelar sig rollspelet DEN SVARTA JORDEN I VÄSTRA GÖTALAND. Skapare och spelledare: Daniel Musik: Howler Detta är tredje avsnittet, ytterligare en del kommer. Alla fyra delarna finns redan nu på patreon.com/kominternpodd. Lyssna i soundcloud, på spotify eller genom Radio Noden.

Naturen och omgivningen kring Göteborg är sjuklig och primitiv. Man ser hur all tillvaro ständigt kretsar kring sjukt könsumgänge, kvävning, kamp för överlevnad, tillökning och förruttnelse. Göteborg är på alla sätt lidande, men å andra sidan är det kanske samma sorts lidande man ser överallt annars. Träden i Göteborg är eländiga och fåglarna befinner sig i konstant misär. Jag tror inte fåglarna sjunger, de skriker av smärta. Här, i det överväldigande, förkrossande och kollektiva mördandets harmoni, utspelar sig rollspelet DEN SVARTA JORDEN I VÄSTRA GÖTALAND. Skapare och spelledare: Daniel Musik: Howler Detta är första delen, ytterligare två delar kommer. Alla fyra avsnitten finns redan nu på patreon.com/kominternpodd. Lyssna i soundcloud, på spotify eller genom Radio Noden.

Naturen och omgivningen kring Göteborg är sjuklig och primitiv. Man ser hur all tillvaro ständigt kretsar kring sjukt könsumgänge, kvävning, kamp för överlevnad, tillökning och förruttnelse. Göteborg är på alla sätt lidande, men å andra sidan är det kanske samma sorts lidande man ser överallt annars. Träden i Göteborg är eländiga och fåglarna befinner sig i konstant misär. Jag tror inte fåglarna sjunger, de skriker av smärta. Här, i det överväldigande, förkrossande och kollektiva mördandets harmoni, utspelar sig rollspelet DEN SVARTA JORDEN I VÄSTRA GÖTALAND. Skapare och spelledare: Daniel Musik: Howler Detta är ett introavsnitt, ytterligare tre delar kommer. Alla fyra delarna finns redan nu på patreon.com/kominternpodd. Lyssna i soundcloud, på spotify eller genom Radio Noden.

durée : 00:29:59 - Les Nuits de France Culture - par : Albane Penaranda - Histoire et Histoires - Histoires d'espionnage soviétique 2/8 : Partie 2- Le Komintern, les voyageurs de commerce de la Révolution (1ère diffusion : 22/08/2000) Par Alexandre Adler - Réalisation Brigitte Bouvier

Vi börjar med ett längre nyhetssvep där vi pratar om Ukraina och Bakhmut, kinesiska spionballonger och även återvänder till ett gammalt favoritsyndrom från Karibien. Andra halvan av avsnittet är första delen i en ny mini-serie på temat ”väpnat uppror”, som utgår från boken med samma namn. Första nedslaget är från Estland, och det väpnade uppror […]

Radio åt allas 8-marsspecial. Johanna och Helia diskuterar protesterna i Iran – hur började protesterna, vad händer där just nu och hur skiljer de sig från tidigare protester. Efter det pratar Anna och Agnes om olika internfeministiska praktiker och varför vi behöver fler galna kvinnor i talarstolen.

Beware .... O.T.R. Dab + present : ((( FREE & EASY ))) live Radio rock show 8Pm Sunday the 05th 2023 Le Havre FR. / Wyldcliff playlist : .....intro .... Buzzcocks , Neon Boys , Hasel Adkins , Underground Youth , Leopards , Kinks , Jackets , Deep Purple , Soft Machine , Komintern , Gong , Dashiel Hedayat , Swamps , Cramps , Brook Benton , Raymond & the Circle ......

Vi pratar nästan uteslutande om Sverigedemokraterna. Vi börjar i senaste nytt från podden SD Malmö och huruvida en vuxen människa måste ha leverpastej på sin ostmacka eller inte, och går sedan vidare till att försöka bena ut vad det egentligen är som har hänt som gjort att i stort sett hela styret av Klippans Kommun […]

I detta avsnitt snackar Martin, Jacob och Johanna om de senaste nyheterna från lokalpolitiken i Göteborg. Martin diskuterar återigen om tåg och har intervjuat Pontus från Värdet av pengar. Jacob pratar om Västtrafiks avgående ordförande Peter Hermanssons förslag om civilklädda kontrollanter och Johanna tar oss igenom de senaste turerna i ombildningarna av Göteborgs allmännytta. Tack […]

Detta är en / preview / för det första frågeavsnittet från Eld och rörelse på Radio åt allas Patreon! För att höra hela avsnittet, bli månadsgivare på Radio åt allas Patreon. Stötta gärna oss på vår Patreon!Handla gärna i vår Webshop!Följ oss gärna på Twitter!

Många har försökt skapa ett språk som förbrödrar världen, men inget kom längre än esperanto. Dan Jönsson reflekterar över tungomålet som blev USA:s låtsasfiende och ett offer för Stalintidens paranoia. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Året var 1947, Tyskland var besegrat, kalla kriget hade knappt börjat och den amerikanska armén insåg att det nu behövdes en ny fiende att öva mot om man skulle hålla ångan uppe. Pentagons strateger uppfann då en ondskefull militärmakt med namnet Aggressor, som hade som sin plan att ”assimilera” amerikanska medborgare in i sin egen frihetshatande och människofientliga kultur. Denna lätt förklädda kommunistiska fiende talade såklart också ett vilt främmande tungomål. Ryska, tänker ni – men nej, faktiskt inte. Alltså kinesiska? Nej, inte det heller. Aggressorerna från Aggressor pratade – håll i er nu – esperanto. Logiken var klar och redig: helt i enlighet med Aggressors lumpna assimileringsplaner fungerade ju esperanto just genom att ”assimilera” ord från en mängd olika språk. Symbolen för Aggressors så kallade ”Circle Trigon Party” var en grön triangel som påminde om esperantorörelsens gröna stjärna, och USA:s försvarsdepartement gick rentav så långt att man 1959 gav ut en lärobok med titeln ”Esperanto: The Aggressor Language”. Inte förrän i slutet av sextiotalet gjorde Vietnamkrigets barska realiteter slut på fantasierna.Hur i all världen var nu detta möjligt? frågar man sig. Esperanto, som ju ända från början både konstruerades och spreds som ett fredens och förbrödringens språk? Ska man inte vara bra paranoid för att se det som ett hot? Svaret är att jo, det ska man nog, men det är det alltså en och annan som är och US Army var långtifrån de första.Så låt oss ta historien från början. När den judiske, rysktalande läkaren Ludovik Zamenhof från Bialystok i nuvarande Polen 1887 lade fram grunderna för det han då kallade lingvo internacia så var det långtifrån första gången någon hade försökt konstruera ett nytt världsspråk för att göra slut på mänsklig fiendskap. Hade man läst sin bibel visste man att det var först med den babyloniska språkförbistringen som människornas tungomål söndrades och blev sinsemellan obegripliga. I Första Mosebok låter ju Gud Adam ge namn åt alla levande varelser, och tanken på att hitta tillbaka till detta ursprungliga, ”adamitiska” språk var något som kittlade både fantasin och äregirigheten.Ett tidigt försök att rekonstruera något liknande var medeltidsmystikern Hildegard von Bingens ”lingua ignota” – men riktigt på allvar vaknade intresset först på sextonhundratalet. Skälet var att latinet då sakta men säkert började förlora sin ställning som den lärda världens gemensamma så kallade lingua franca. Vetenskapsmän som Galileo, Descartes och Newton publicerade sig både på latin och sina respektive modersmål. Samtidigt frågade man sig om det trots allt inte behövdes ett språk som alla kunde förstå – och som i tidens anda då tänktes utgå helt från rationella begrepp: matematiskt exakt och rensat från alla avvikelser och möjliga missförstånd. Flera av tidens stora forskare och filosofer utarbetade sina olika förslag till hur ett sådant språk skulle kunna se ut och fungera. Alla strandade de till slut på att de blev på tok för oöverskådliga och komplicerade, men idén levde vidare och fick på sitt sätt ny energi i nittonhundratalets analytiska språklogik.När Zamenhof lanserade lingvo internacia var det återigen i en språkligt förbistrad värld. Tyska, franska och engelska konkurrerade om herraväldet och det var lätt att se behovet av ett neutralt, mellanfolkligt hjälpspråk. Tio år tidigare hade den bayerske prästen Johann Schleyer introducerat sitt volapük, ”världsspråket”, och på kort tid lyckats engagera många entusiaster i framför allt Tyskland och Frankrike, länder som just hade varit indragna i ett förödande krig. Men förbrödringen kom av sig, av flera skäl. Volapüks system av affix var svårt och krångligt, och Schleyer visade sig vara en smått diktatorisk figur som hårdnackat motsatte sig alla tankar på reformer. Dessutom kom de gränsöverskridande visionerna på kollisionskurs med de nationalistiska stämningarna i både Bismarcks Tyskland och det efter kriget stukade Frankrike, där volapükisterna blev fritt villebråd för tidningsspalternas satiriker. Zamenhofs ”esperanto” – hoppets språk, som det snart kom att kallas – var tillräckligt likt, men också tillräckligt olikt för att kunna fånga upp den ideologiska budkaveln. Med sin rysk-judiska bas kunde det för det första knappast utmålas som en fiendelist, för det andra var det också lättare att lära sig, och Zamenhof var för det tredje ett helt annat slags ledare än Schleyer – hans inställning var kort och gott att språket ägdes av dem som talade det. Det viktiga var inte att grammatiken förblev intakt utan att man höll fast vid det han kallade för esperantos ”interna ideo”, den inre idé som handlade om att med språket som grund bygga en fredlig, global gemenskap.Det var sådana på en gång demokratiska och visionära principer som gjorde att esperanto dels snabbt fick fäste och kunde växa till en världsomspännande rörelse; dels också lyckades avvärja konkurrensen från de olika ”förbättrade” världsspråk – ido, patolglob, idiom neutral och allt vad de hette – som runt förra sekelskiftet dök upp som svampar ur jorden. Esperanto attraherade drömmare och aktivister från vitt skilda håll: pacifister och feminister, ockultister och revolutionärer men också regionala språkprotektionister som i esperanto såg ett värn mot utbredningen av de koloniala världsspråken. Rörelsen nådde sin kulmen efter första världskriget, och aldrig var den så nära en avgörande seger som när Nationernas Förbund 1922 tog upp frågan om att göra esperanto till det rekommenderade andraspråket i världens skolor. Men förslaget föll efter hårt nationalistiskt motstånd, återigen från franskt håll, och de följande åren stod hoppet istället framför allt till Sovjetunionen, som 1926 stod värd för världskongressen i Leningrad. Kanske kunde esperanto bli språket som fick världens proletärer att förena sig? Komintern hade saken på sin dagordning, men med stalintidens alltmer paranoida och isolationistiska politik krossades till slut även den sovjetiska esperantorörelsen.Och därmed kanske den utopiska drömmen om ett fredens världsspråk. Esperanto lever visserligen vidare; språket har idag mellan 50 000 och en miljon talare, beroende på hur man räknar, även om de som växer upp med esperanto som modersmål är försvinnande få. Men de finns. Och trots att ingen inbillar sig att esperanto idag kan utmana engelskans ställning som globalt lingua franca, så vem vet, tiderna förändras, förr än vi anar står vi på nytt inför ett språkligt maktvakuum, och vägen ligger åter öppen för det som kallas ”fina venko”, slutsegern för rörelsens interna ideo. Eller också inte. Tago post tago, som man säger på esperanto: man får ta en dag i sänder. Tiel la mondo iras.Dan Jönsson, författare och essäistLitteraturRoberto Garvía: Esperanto and its Rivals. University of Pennsylvania Press, 2015.Esther Schor.: Bridge of Words. Metropolitan books, 2016.Brigid O'Keeffe: Esperanto and Languages of Internationalism in Revolutionary Russia. Bloomsbury publishing, 2022.

Chris Lattner, the Apple programmer who created the Swift programming language and was briefly a Project Manager at Tesla, discusses his experiences working on "shadowers," the rogue Russia operation codenamed Komintern, and the consequences of his convictions.

Episode 103:This week we're continuing Russia in Revolution An Empire in Crisis 1890 - 1928 by S. A. Smith[Part 1]Introduction[Part 2-5]1. Roots of Revolution, 1880s–1905[Part 6-8]2. From Reform to War, 1906-1917[Part 9-12]3. From February to October 1917[Part 13 - 14]4. Civil War and Bolshevik PowerThe Expansion of Soviets[Part 15 - This Week]4. Civil War and Bolshevik PowerNational Self-Determination and the Reconstitution of Empire - 0:20[Part 15 - 16?]4. Civil War and Bolshevik Power[Part 17 - 19?]5. War Communism[Part 20 - 22?]6. The New Economic Policy: Politics and the Economy[Part 23 - 26?]7. The New Economic Policy: Society and Culture[Part 27?]ConclusionFootnotes:46) 0:50Richard Pipes, The Formation of the Soviet Union: Communism and Nationalism, 1917–1923 (Cambridge, MA: Harvard University Press, 1954); Jeremy Smith, The Bolsheviks and the National Question, 1917–1923 (New York: St Martin's, 1999).47) 4:21Izvestiia, 11, 16 Jan. 1918, 3; Izvestiia, 12, 17 Jan. 1918, 2.48) 8:56Alfred E. Senn, The Emergence of Modern Lithuania (New York: Columbia University Press, 1959).49) 16:03O. V. Budnitskii, Rossiiskie evrei mezhdu krasnymi i belymi (1917–1920) (Moscow: ROSSPEN, 2006), 275–6; Oleg Budnitskii, ‘Shots in the Back: On the Origin of the Anti-Jewish Pogroms of 1918–1921', in E. M Avrutin and H. Murav (eds), Jews in the East European Borderlands (Boston: Academic Studies Press, 2012), 187–210.50) 18:00.51) 18:51Peter Holquist, Making War, Forging Revolution: Russia's Continuum of Crisis, 1914–1921 (Cambridge, MA: Harvard University Press, 2002).52) 25:35Adeeb Khalid, ‘Nationalizing the Revolution in Central Asia: The Transformation of Jadidism, 1917–1920', in Ronald G. Suny and Terry Martin (eds), A State of Nations: Empire and Nation-Making in the Age of Lenin and Stalin (Oxford: Oxford University Press, 2001), 145–64.53) 28:45Marco Buttino, La Rivoluzione capovolta: L'Asia centrale tra il crollo dell'impero Zarista e la formazione dell'URSS (Naples: L'ancora del Mediterraneo, 2003).54) 30:13Daniel E. Schafer, ‘Local Politics and the Birth of the Republic of Bashkortostan, 1919–1920', in Suny and Martin (eds), A State of Nations, 165–90.55) 33:25M. A. Persits, ‘Vostochnye internatsionalisty v Rossii i nekotorye voprosy natsional'no-osvoboditel'nogo dvizheniia (1918–iul' 1920)', Komintern i Vostok: bor'ba za leninskuiu strategiiu i taktiku v natsional'no-osvoboditel'nom dvizhenii (Moscow: Nauka, 1969), 53–109 (96).56) 33:56‘Biuro Sekretariata TsK RKP (iiun'1923g.)', in Tainy natsional'noi politiki TsK RKP: stenograficheskii otchet sekretnogo IV soveshchaniia TsK RKP 1923g. (Moscow: INSAN, 1992), 74; .

Neal Stephenson discusses the movie adaptation of his book The Krowdesis Arc and how it compares to his own writing. He also discusses his thoughts on the Communist movement and how it applies to the present day.

Heute verstehen wir unter “KI" Künstliche Intelligenz und knüpfen - zumindest in einigen Bereichen – ein Heilsversprechen an diese selbstlernenden Systeme. So warten wir etwa auf die KI, die Texte in Frakturschrift automatisch erkennt und transkribiert. Vor hundert Jahren stand “KI” für “Komintern”, also für die “Kommunistische Internationale”, zu der sich 1919, auf Betreiben der Moskauer Bolschewiki, kommunistische Parteien der Welt vereinigten. Nun bestand das Problem darin, dass die KI wiederum auch die "Dritte Internationale” war und nun nach einer Vereinigung mit der “Zweiten Internationale”, der 1889 in Paris gegründeten “Sozialistischen Internationale” strebte, um eine einheitliche Vertretung der Arbeiterschaft, des Proletariats zu schaffen. Doch dann war da seit 1914 noch die Abspaltung von der “Zweiten Internationale”, die als “Zweieinhalbte Internationale” bezeichnet wurde. Anfang April 1922 traf man sich zu Gesprächen in Berlin, um zu sondieren. Folgen wir dem Beobachter des Berliner Tageblatts, das am 3. April berichtete, so verlief der Start, nun ja, holprig. Frank Riede gibt Einblick.

Die fünfzehnte Folge von «Rosalux History» befasst sich mit der Geschichte der Kommunistischen Internationale (1919-1943). Anika Taschke und Albert Scharenberg sprechen mit Prof. Alexander Vatlin (Lomonossow-Universität Moskau) über die Frühzeit der „Weltpartei“, mit Prof. Brigitte Studer (Universität Bern) über „Reisende der Weltrevolution“ und mit Andreas Bohne (Rosa-Luxemburg-Stiftung) über den Antikolonialismus der Komintern. Mit dabei sind auch Naciye Suman, Willi Münzenberg, Joseph Bilé, Tina Modotti und Magnus Hirschfeld. Links: [Rosalux History auf Instagram](https://www.instagram.com/rosalux_history/?hl=de) [Robbie Aitken über Joseph Bilé](https://www.rosalux.de/publikation/id/40552) [Matt Swagler über Panafrikanismus und Antikolonialismus der Komintern ](https://www.rosalux.de/publikation/id/40161) [Anna Belogurova über die Nanyang-Revolution](https://www.rosalux.de/publikation/id/40364) [Sana Tannoury-Karam über die Komintern in der Levante](https://www.rosalux.de/publikation/id/40817) [Dainis Karepovs über die Komintern in Brasilien](https://www.rosalux.de/publikation/id/40319)

Au menu de l'épisode 53 des Infos Insolites : Une maison contre une épingle ; Des cimetières connectés pour rendre visite aux tombes à distance ; Un réveillon passé dans une cabine de téléphérique coincée à 3 200 mètres de haut ; Un transfuge en Corée, oui mais celui-ci fuyait vers… l'est ; Une femme positive confinée dans les toilettes d'un avion pendant toute la durée du vol ; Un enfant né en Dordogne a été baptisé Canard ; Un homme arrêté au Château de Versailles où, entré par effraction, il mangeait un macaron tout en buvant du gel hydroalcoolique ; Les autorités Britanniques cherchent un candidat pour un poste de gardien, aubergiste et roi de l'île de Piel ; Un homme vend des doigts en cuivre pour se protéger du virus ; Une femme condamnée pour avoir diffusé trop et trop fort du Michel Sardou en boucle ; Une vidéo porno au Sénat Italien ; Un poulet ninja espion qui a réussi à pénétrer les sécurités du Pentagone ; Un perroquet voleur de GoPro fait de chouettes images ; Un intrus armé dans une maison qui s'excuse d'être là et laisse de l'argent avant de disparaitre pour toujours ; Un prêtre condamné pour avoir abusé du tocsin, 200 fois par jour tout de même ; Un Suisse change de sexe pour partir un an plus tôt à la retraite ; Et des singes de laboratoire qui s'enfuient suite à une accident – spoiler, ils n'étaient pas 12, enfin, c'est ce que disent les médias ;) Merci à l'AFP et à toute la presse francophone, Britannique et États-unienne, à Bénabar, Patrick Sébastien, au Komintern, aux Inconnus, aux Goguettes, à Fred Fromet, au Monastère Amer, à Astier, de Caunes, aux Nuls, à OSS 117, à Jimmy Fallon, Renaud, Don Camillo et Pepone, Michel Sardou et à la bande annonce de l'armée des 12 singes.  

durée : 01:15:00 - Les Nuits de France Culture - Par Jean Montalbetti - Avec Claude Coussement, Lucette Bouffiout, Stéphane Courtois, Annie Kriegel, Raymond Dallidet, José Gotovitch, Marie Birnbaum, Artur London, Charles Tillon et Philippe Robrieux - Réalisation Jean-Claude Loiseau

Skrivarkollektivet har i sin jakt på det stora scoopet kommit över en dator tillhörande en pensionerad före detta säkerhetsagent, och börjat nysta i en härva med sin grund i den fascistiska Salórepubliken, genom sjukhusspionen och fram till samtida högerextremister. Samtidigt brottas kollektivets medlemmar med sina egna mörka hemligheter... Vi provspelar rollspelet DEN SVARTA JORDEN I VÄSTRA GÖTALAND Detta är den sista av tre delar. Skapare och spelledare: Daniel Musik: Howler Stort tack för att du hängt med såhär långt! Vi tar tacksamt emot feedback och kommentarer på kominternpodd@gmail.com och vill du stödja oss ekonomiskt så gör du det lättast på patreon.com/kominternpodd. Lyssna i soundcloud, på spotify eller genom Radio Noden. Så fort rollspelet är tryckt och klart så kommer vi dela information. Soundtracket kan du ladda ner på: sirn.se/howler

Ett skrivarkollektiv från Hjällbo har fått ett tips om att den ökände vitmaktfinansiären Sven-Erik Nykvist synts till på en spretig högermanifestation i Brunnsparken. De beger sig dit och försöker fotografera honom, men situationen eskalerar när ett nazianstruktet råskinn drar kniv mot en för kollektivet okänd äldre man, som skadeskjuter honom med pistol. En vild jakt på svar tar sin början... Vi provspelar rollspelet DEN SVARTA JORDEN I VÄSTRA GÖTALAND Detta är den andra av tre delar. Skapare och spelledare: Daniel Musik: Howler Alla tre delarna finns redan nu på patreon.com/kominternpodd. Lyssna i soundcloud, på spotify eller genom Radio Noden. Så fort rollspelet är tryckt och klart så kommer vi dela information. Soundtracket kan du ladda ner på: https://sirn.se/howler

Någonting i Göteborg är ruttet och surt, på djupet. I dess själva grund, i jorden, vilar en vedervärdig ondska. Folk i Göteborg mår dåligt på ett alldeles unikt sätt, och det ligger till grund för spektakulära händelser som sjukhusspionen, estoniakatastrofen och palmemordet. Och det är här som ett skrivarkollektiv från Hjällbo kastas in i en bisarr högermanifestation i samband med bokmässan. Vi provspelar rollspelet DEN SVARTA JORDEN I VÄSTRA GÖTALAND Detta är den första av tre delar. Skapare och spelledare: Daniel Musik: Howler Alla tre delarna finns redan nu på patreon.com/kominternpodd. Lyssna i soundcloud, på spotify eller genom Radio Noden. Så fort rollspelet är tryckt och klart så kommer vi dela information. Soundtracket kan du ladda ner på: https://sirn.se/howler

Här kommer en teaser på vad månadens patreonexklusiva podcast innehåller. Ett avsnitt om träning, om klass och om folkhygien. Genom att sponsra oss på patreon.com/kominternpodd får du tillgång till hela avsnittet, alla tidigare och alla kommande avsnitt- samtidigt som du hjälper oss utvecklas och förbättras. https://www.patreon.com/kominternpodd

Die erste Folge nach der Sommerpause. Harry Graf Kessler hat eine Privataudienz beim Papst. Anbei die wichtigsten Themen der Folge: - Erfüllungspolitik: Strategie der neuen Regierung Wirth - Sport: Boxkampf des Jahrhunderts und Deutscher Fußball-Meister - Braun: Hitlers „Machtergreifung“ innerhalb der NSDAP - Rot: Kommunistische Partei Chinas gegründet und III. Weltkongress der Komintern in Moskau - Positiv: Insulin, eine neue Hoffnung für Kranke und Hunderttausende demonstrieren für den Weltfrieden - Harry Graf Kessler: Langer Aufenthalt in Italien, Privataudienz beim Papst in Rom Sämtliche Töne wurden auf natürlichem Wege schonend erzeugt.

Primeira vez que falamos sobre a China: no chamado "século da humilhação" de subordinação e invasões estrangeiras, Xangai foi palco de uma revolta que virou o jogo e serviu de ponto de partida para a completa transformação do país. Tratamos da Primeira Guerra do Ópio, da ascensão de Chiang Kai-Shek e o Komintern, além do surgimento de Mao Tsé-Tung como figura política. Links: Podcast People's History of Ideas, de Matthew Rothwell. | Canal do Prof. Dr. Emiliano Unzer, UFES | Canal do Youtube History of China Trilha sonora: 康定情歌 (Kangding Qingge, música folclórica de Sichuan) Orkes Melayu Chandralela - Baktiku

Milli mücadele yıllarında İstanbul ve Anadolu'da sosyalist ya da komünist eğilimleri temsil ettiği iddiasında olan birçok politik çevre ortaya çıkmıştır. Bu dönemde sol hareketler gerek başkent İstanbul'da gerekse başta Eskişehir ve Ankara olmak üzere Anadolu'nun farklı bölgelerinde Müslüman unsur içinde de belirgin bir etkinlik kazanmıştır. Bunların iki temel çizgi etrafında öbeklendiği söylenebilir. İlki, uluslararası komünist akımla ilişki içinde gelişen ve Komintern çizgisini takip etme gayretinde olan eğilimdir. Bu eğilim tarihsel olarak Türkiye Komünist Partisi'nin (TKP) kuruluş sürecine yön vermiştir. Diğeriyse, Mete Tunçay'ın İttihatçı sol olarak nitelendirdiği, İttihat ve Terakki Cemiyeti'nden kaynaklanan ve anti-emperyalist bir ideolojik/politik çizgiyi ön plana çıkaran harekettir. İttihatçı kadrolar kimi durumlarda kendilerini komünist olarak da adlandırmıştır. Bu sunumun temel amacı, komünist akımlar ve İttihatçı sol dışında, bir üçüncü eğilimin ortaya çıkışına işaret etmektir. Ankara hükümetiyle bağları nedeniyle “Kemalist komünist” olarak nitelendirilen bu çevrenin, komünist ve İttihatçı solun tasfiye edildiği süreçte İstanbul'da ortaya çıktığı iddia edilecek ve Ekim 1920'de kurulan resmî Türkiye Komünist Fırkası'yla ilişkileri tartışılacaktır.

> con Danilo Ruggieri < L'ultimo appuntamento del ciclo di formazione su "Lenin e lo Stato" è dedicato al testo “L'estremismo malattia infantile del comunismo” scritto nell'aprile del 1920 da Lenin in vista dell'importante appuntamento del II Congresso della Terza Internazionale tenutosi a Mosca e Pietrogrado tra il luglio e l'agosto del 1920. E' un testo che ha suscitato nella storia del movimento comunista internazionale discussioni e divisioni anche profonde, un testo che sintetizza sia i risultati raggiunti dal bolscevismo nella storia russa sia definisce anche i caratteri principali della necessaria bolscevizzazione dei partiti comunisti europei. E' uno dei contributi più importanti allo sviluppo della scienza rivoluzionaria nel novecento. Se vogliamo indicare un tema centrale di questo scritto sta nel trattare la scienza politica della strategia e della tattica in un momento storico in cui l'onda della rivoluzione tende a rifluire. Questo scritto precede di pochi mesi l'elaborazione della Nep e il processo di consolidamento interno del potere bolscevico uscito vittorioso dall'assedio controrivoluzionario ma anche stremato dalla guerra con i bianchi sostenuti dal mondo capitalista. Per Lenin si deve quindi da una parte costruire su solide basi la nuova Internazionale, che si definisce a partire dalle 21 condizioni per l'ammissione al Komintern, noto come processo di bolscevizzazione dei partiti comunisti, dall'altra sul piano interno bisogna lavorare a ricostruire un paese totalmente disfatto dalla guerra. Si deve fare un passo indietro per farne alcuni avanti. Da qui nasce il discorso di Lenin sulla ritirata. In questo testo forse più di altri, si misura il carattere profondo e concreto della capacità leninista di fare bilancio della propria storia e definire con metodo materialista l'analisi concreta della situazione concreta scevra da illusioni e desideri ideologici. Nonostante il testo presenti, com'è inevitabile, una parte superata dalla storia come la polemica con il comunismo di sinistra tedesco olandese e italiano, in larga parte possiede una forte vitalità teorica e politica, riesce ancora a parlare ai comunisti del XXI secolo e in particolare al movimento comunista occidentale, che in realtà non è mai riuscito a sciogliere alcuni temi trattati nell'estremismo. Dal nodo parlamentarista al rapporto tra fermezza strategica e flessibilità tattica, e in particolare la mancanza di una linea di massa rivoluzionaria che di fatto ha impedito alla soggettività rivoluzionaria nel novecento di fare il proprio Ottobre. Riportiamo questo passo di Lenin dall'Estremismo perché ci indica il punto di riflessione su cui concentrare il momento formativo in questo prossimo appuntamento: “I partiti rivoluzionari devono portare a termine la loro istruzione. Hanno imparato a condurre l'offensiva. Bisogna adesso capire che questa scienza deve essere integrata da un'altra scienza, da quella che insegna come ritirarsi in buon ordine. Bisogna capire – e la classe rivoluzionaria impara a capire in base alla sua amara esperienza – che non si può vincere senza aver appresa la scienza dell'offensiva e la scienza della ritirata.” Partiremo da questo spunto per tracciare le linee generali e particolari di questo importante testo della teoria leninista.

1866 yılında Kuzey Kafkasya- Maykop civarından göç eden bir Şapsuğ ailenin çocuğu olarak Samsun şehrinin Pazar mahallesinde 1883 yılında dünyaya gelen Salih Zeki (Kuşarkov) macera dolu bir hayat yaşamıştır. Ünlü Türk komünist – Mustafa Suphi'nin çocukluk ve gençlik arkadaşı olan Salih Zeki 14 Ocak 1903'te Canik Sancağı mutasarrıflığına geçerek devlet memurluğuna adım attı. Ermeni Soykırımı yıllarında tarih sahnesine çıkan, Develi'deki Ermenilere karşı yapılan yolsuzluklar ve katliamlardan dolayı “Canavar Zeki” ünvanını alan Salih Zeki 1916 yılında Deyr-i Zor Mutasarrıfı mevkiinde bulundu. Soykırım zamanında yaptıklarının sorumluluğunu üstlenmek yerine Bakü'ye kaçan Salih Zeki hayatının ikinci kısmı sayılabilecek zamanlar yaşadı. TKP kurucularından biri olan Salih Zeki 1920 Nisan ayında Azerbaycan'ın Sovyetleşmesinde göze çarpan bir rol oynadı. Yine 1920'lerde Kemalistler ve Bakü'deki Türk Komünistler arasında bağ kurdu. Rusya Bolşevik Partisinin üyesi olan Salih Zeki sonraki yıllarında Türk Latin Alfabesi komisyonunun sekreterliğini ve “Yeni Fikir” gazetesinin redaktörlüğü yaptı. Bakü ve Tifliste çeşitli görevlerde bulundu. 1933 yılında Komünist Partinin emriyle Moskova'ya nakledilen Zeki, Doğu Bilimler Enstitüsünde Komintern yoluyla Türkiye Komünist Partinin çalışmalarında bulundu, V. Lenin ve başkalarının eserlerini Rusça'dan Türkçe'ye çevirdi ve hayatının son yıllarında KUTV'da çalıştı. Yine 1933 yılında Moskova'da yazılan resmi biyografisinde Ermeni Soykırımında oynadığı rolü kabul ederek pişmanlığını resmen ifade etti.

TESTO DELL'ARTICOLO ➜http://www.bastabugie.it/it/articoli.php?id=6512LA VERA STORIA DEL PARTITO COMUNISTA ITALIANOLa fondazione 100 anni fa a Livorno, poi il compromesso storico con la DC, poi il finto scioglimento per cambiare il nome più volte, fino all'attuale presenza al governodi Roberto de MatteiIl Partito Comunista d'Italia nacque a Livorno il 21 gennaio 1921 da una scissione del Partito Socialista. I suoi principali fondatori furono Antonio Gramsci (1891-1937), Palmiro Togliatti (1893-1964) e Amedeo Bordiga (1889-1970), poi espulso e sottoposto a damnatio memoriae, secondo la dialettica interna tipica di ogni partito comunista.Nel 1917 il partito bolscevico aveva conquistato il potere in Russia, sotto la guida di Vladimir Lenin e Lev Trotzski. Il PCI fu la sezione italiana del Komintern, l'organizzazione internazionale fondata a Mosca nel 1919, con lo scopo di diffondere la rivoluzione comunista nel mondo. Nella storia del comunismo, la Rivoluzione russa è un evento più importante della pubblicazione del Manifesto del Partito Comunista con cui Karl Marx e Friederich Engels, nel febbraio del 1848, lanciarono un appello ai proletari di tutto il mondo per abbattere la borghesia e realizzare la «società senza classi».Nella «undicesima tesi» del suo commento alla filosofia di Feuerbach, Marx sostiene che il compito dei filosofi non è di interpretare il mondo, ma di «trasformarlo». Questa affermazione sembrò realizzarsi nel 1917 a Mosca, dove, per la prima volta nella storia, il comunismo prese il potere e iniziò a diffondersi nel mondo. A Lenin, morto nel 1924, successe Stalin, eliminando la dissidenza di Trotzski, che lo accusava di "tradire" la Rivoluzione. In Italia, mentre Gramsci, imprigionato dal fascismo, elaborava, nei Quaderni dal carcere, la sua «filosofia della prassi», Palmiro Togliatti, il più fedele tra gli stalinisti, guidò il Partito Comunista nella clandestinità e poi nel dopoguerra. Con l'aiuto, anche finanziario, dell'Unione Sovietica, il Partito Comunista divenne il secondo partito italiano dopo la Democrazia Cristiana.OSTPOLITIKIl 7 marzo 1963 Giovanni XXIII ricevette in Vaticano Alexis Adjubei, genero di Krusciov e direttore dell'agenzia Izvestija. Pochi giorni dopo Togliatti, in piena campagna elettorale, propose ufficialmente una collaborazione tra cattolici e comunisti (Rinascita, 30 marzo 1963). Nelle elezioni del 29 aprile, il PCI aumentò di un milione di voti, provenienti soprattutto da ambienti cattolici. Togliatti morì a Yalta nel 1964, mentre la Democrazia Cristiana, con la benedizione del nuovo Pontefice, Paolo VI, formava i primi governi di "centro-sinistra". Il Concilio Vaticano II si chiuse l'8 dicembre 1965 senza aver pronunciato una sola parola sul comunismo, sebbene quasi 500 Padri conciliari ne avessero chiesto un'ufficiale condanna.Nel 1973, dopo l'ascesa e la caduta del governo socialcomunista di Salvador Allende, in Cile, il nuovo segretario del PCI Enrico Berlinguer (1922-1984) pubblicò sulla rivista del partito Rinascita, una serie di Riflessioni sull'Italia dopo i fatti del Cile, in cui avanzava la proposta di un «compromesso storico», che portasse i comunisti al governo in maniera indolore, con l'appoggio della Democrazia Cristiana. L'interlocutore privilegiato di Berlinguer era Aldo Moro, che godeva della piena fiducia di Paolo VI e che iniziò a tessere la trama di un governo con i comunisti.IL COMPROMESSO STORICOGli anni fra il 1974 ed il 1976 furono quelli del maggior successo elettorale del PCI, che nelle elezioni del 21 giugno 1976 raggiunse il 34,4% dei voti espressi. Nel 1978, tuttavia, la morte tragica di Aldo Moro, a cui seguì, pochi mesi dopo, quella di Paolo VI, rallentò la realizzazione del "compromesso storico", mentre in Unione Sovietica, colpita da una colossale crisi economica, nasceva la perestrojika di Mikail Gorbaciov. Nel 1989 crollò il Muro di Berlino e l'Unione Sovietica iniziò la sua auto-dissoluzione. «La decomposizione dell'Unione Sovietica e di conseguenza del suo impero per il modo in cui è avvenuta resta misteriosa», scrive François Furet nel suo studio su Il passato di un'illusione (Mondadori, Milano 1995, p. 354). Senza spargimenti di sangue, tra il 1989 e il 1991, la nomenklatura sovietica sciolse la vecchia azienda e si mise alla testa della nuova. Il comunismo si liberò del suo apparato burocratico, in Russia e nel mondo, lasciando che l'idea comunista potesse esprimersi in nuove forme e modalità di azione.Il 3 febbraio 1991 anche il Partito Comunista Italiano deliberò il proprio scioglimento, promuovendo la costituzione del Partito Democratico della Sinistra (PDS). Il 14 febbraio 1998 il PDS, al termine degli Stati Generali della Sinistra, cambiò ulteriormente nome in Democratici di Sinistra (DS), una compagine che fu a sua volta soggetto fondatore dell'Ulivo, sorto per iniziativa di Romano Prodi, che finalmente, nel 1996 portò i comunisti al governo in Italia. L'Ulivo confluì poi nel Partito Democratico (PD), fondato nel 2007 e oggi al governo.Nota di BastaBugie: in Italia c'è stato il più grosso Partito Comunista d'occidente, ma sembra che in Italia nessuno sia stato comunista. Si può approfondire il tema leggendo il seguente articolo.IL PCI COMPIE CENTO ANNI ED E' AL POTERE IN ITALIA (SOTTO ALTRO NOME)I dirigenti del Partito Comunista si sono autoassolti senza chiedere scusa, hanno accantonato la bandiera marxista, ma non l'arroganza ideologica, la pretesa superiorità morale e la demonizzazione degli avversaridi Antonio Soccihttp://www.bastabugie.it/it/articoli.php?id=6322 Titolo originale: La genealogia del PCIFonte: Radici Cristiane, 12 Marzo 2021Pubblicato su BastaBugie n. 708

Spanska inbördeskriget inleddes år 1936 genom att en grupp officerare gjorde revolt mot den sittande republikanska regeringen. Revolten misslyckades överallt utom i det koloniala Marocko som sedan blev utgångspunkten för nationalisterna invasion av själva Spanien.Det spanska inbördeskriget blev en mycket blodig konflikt där brutala övergrepp skedde på bägge sidor. Tragedin blir så mycket större då en stor del av de som slogs i konflikten var tvångsrekryterade, men ändå kunde förföljas och avrättas av motståndarsidan.I avsnitt 143 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historieprofessor Martin Hårdstedt om spanska inbördeskriget. Redan i avsnitt 133 har Historia Nu avhandlat den kaotiska upptakten till spanska inbördeskriget med professor Inger Enkvist. Nu går vi vidare och fördjupar oss i själva kriget och dess följder.Västmakterna kom att hålla sig utanför konflikten genom ett icke-inblandningsfördrag. Sovjetunionen hjälpte nationalisterna med stridsvagnar, flyg och artilleripjäser, något som republiken tvingades betala för med sin guldreserv. Nationalisterna fick ett avgörande stöd av Nazityskland och det fascistiska Italien med både ”frivilliga”, flygtransporter och flygunderstöd. 45 000 italienare och 10 000 tyskar deltog i inbördeskriget.Många internationella frivilliga kom att delta i inbördeskriget på republikens sida – allt organiserat att det sovjetiska Komintern. Runt 600 svenskar trots att deltagit i den internationella styrkan – merparten kommunister eller anarkister.Bild: Republikanska soldater kapitulerar i Somosierra området, 1936, Public Domain, Wikipedia.Musik: Los cuatros generalses, public domain Lyssna också på Spanska inbördeskriget som en förövning för andra världskriget. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stalins svenska bensinbolag AB Nafta Syndikat var verksamt under åren 1928 till 1937 med flera hundra bensinmackar runt om i Sverige. Nafta Syndikat hade svensk ledning som var knutna till den kommunistiska tredje internationalen Komintern.Nafta Syndikat bröt bolsjevikernas ekonomiska isolering vilket gav intäkter i hårdvaluta, men var samtidigt inblandad i spionage och underjordisk kommunistisk verksamhet. Flera svenska anställda hörde av sig till polisen om de sovjetiska medarbetarna som reste mycket, men visste väldigt lite om att sälja bensin.I avsnitt 142 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna och barnbarnsbarn till Einar Kruse som ledde Nafta Syndikat och var en grå eminens i det stalinistiska Sveriges Kommunistiska Parti.Han är aktuell med boken Naftasyndikat - Berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige.Efter flera partisprängningar var Sveriges kommunistiska parti ett litet disciplinerat parti som tog emot direkta order och pengar från Moskva. En av de ledande personerna i SKP, men relativt okänd för allmänheten, var Einar Kruse som varit med sedan grundandet av partiet 1917.Einar Kruse som hade arbetat på bank blev med tiden inblandad i flera företag som hade nära kopplingar med det nyfödda kommunistiska staten Sovjetunionen. Med svenska bulvanföretag hjälpte han bolsjevikerna att sälja av sin guldreserv på den internationella marknaden. Och senare att starta och driva AB Nafta Syndikat.Lyssna också på Svenska kryptokupper och gestapovänner och Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Nafta-Syndikatets mack på Järnvägsgatan 3 1932. FOTOGRAF Gunner, Dan (1890 - 1980), Värmlands Museum Bildarkiv, Public DomainBild omslag. Bensinstation Aktiebolag Nafta Syndikat med buss Gnesta-Malmköping tidigt 1900-tal. Bild avfotad oktober 1989 SLM SB13-590 - Fordon,” Sörmlands museum, hämtad 14 februari 2021, https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/419227Musik. Sovjetiska nationalsången spelad av Presidentorkestren led av Pavel Ovsyannikov och Moscow Kremlin Choir diregerad av Gennady Dmitryak, inspelad 2001, Creative Commons. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

durée : 01:15:00 - Les Nuits de France Culture - par : Philippe Garbit, Albane Penaranda, Mathilde Wagman - Par Jean Montalbetti - Avec Claude Coussement, Lucette Bouffiout, Stéphane Courtois, Annie Kriegel, Raymond Dallidet, José Gotovitch, Marie Birnbaum, Artur London, Charles Tillon et Philippe Robrieux - Réalisation Jean-Claude Loiseau - réalisation : Virginie Mourthé

Uno de los pocos proyectos prácticos que tenía Lenin al llegar al poder tras la Revolución era el de refundar la Internacional Socialista, que había desaparecido con la Gran Guerra. Pero su planteamiento era algo diferente. Quería forjar un organismo influyente, hecho a su medida, que llenase Europa y América de partidos comunistas concebidos desde el principio a imagen y semejanza del Partido Bolchevique. Así nació en 1919 la III Internacional, Internacional Comunista o, simplemente, Komintern, una creación genuinamente leninista a la que Stalin apenas supo dar un uso marginal. Esta es su historia. Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals

TESTO DELL'ARTICOLO ➜http://www.filmgarantiti.it/it/articoli.php?id=393UN FATTO DECISIVO PER L'EUROPAIn questo film, uno dei più costosi della storia del cinema in Polonia, si ricorda che se fosse caduta Varsavia la porta dell'Europa sarebbe stata aperta per essere invasaCome scrive Armando Torno "internet può essere la Biblioteca di Alessandria o la Cloaca Massima". Tralasciando il secondo caso che ritengo facilmente comprensibile a tutti, vediamo il primo caso in cui su You Tube si possono trovare video veramente interessanti che permettono di far memoria di episodi chiave della storia ormai dimenticati.Infatti ieri mi sono imbattuto, casualmente, in uno spezzone con sottotitoli in inglese (Catholic Poland repels the communist invasion of Europe) del misconosciuto film polacco "1920 Bitwa Warszawska" (1920, La battaglia di Varsavia) che ha riportato alla memoria un importante fatto storico ormai dimenticato ma che, all'epoca, suggestionò l'opinione pubblica.Il film polacco, realizzato nel 2011, racconta, con estrema fedeltà ai fatti, la difesa di Varsavia, capitale del rinato Stato polacco assediata dall'Armata Rossa sovietica.Prendendo spunto dal film vale la pena di ricordare questo episodio che cambiò la storia europea: nel 1919 il Trattato di Versailles ricostituiva la nazione polacca fino ad allora smembrata, a partire dalla metà del XVIII secolo, tra Impero russo, Impero germanico e Impero austro-ungarico. Se i confini occidentali erano ben definiti, quelli orientali erano "fluidi". In seguito alla Rivoluzione russa del 1917 era scoppiata una guerra civile tra i comunisti e le Armate bianche antibolsceviche. La guerra si era presto estesa in tutte le regioni un tempo appartenenti alla Russia zarista compresa l'Ucraina confinante con la neonata Repubblica di Polonia. Nelle vicende belliche di questa regione si inserisce l'esercito polacco che in appoggio all'esercito anticomunista di Simon Petljura, occupa nell'aprile 1920 il territorio ucraino fin quasi a Kiev. Agli occhi del mondo il Maresciallo Jozéf Piłsudski, capo della Nazione e dell'esercito, sembra essere l'invasore ma in realtà ha con preveggenza anticipato l'offensiva bolscevica verso ovest; nei disegni dei capi del Cremlino infatti la Polonia rientrava nelle terre occidentali in cui esportare sulle baionette la rivoluzione comunista. La riorganizzazione operata da Lev Davidovič Trotskij nell'Armata Rossa ha permesso però la sconfitta delle Armate Bianche e, ormai libero da ostacoli, l'esercito bolscevico in due mesi contrattacca e dilaga in Polonia puntando sulla capitale. Due eserciti si fronteggiano: il piccolo esercito polacco appena costituito e la grande Armata Rossa composta da truppe male armate, mal vestite ma animate fanatismo rivoluzionario e soprattutto guidate da eccellenti generali come Tuchačevskij e Budyonnyj. All'interno di Varsavia le organizzazioni di operai comunisti raccolgono gli appelli di Lenin e si dedicano al boicottaggio dell'esercito polacco.Il panico investe Varsavia ma non solo: in tutte le capitali europee corre un brivido. I racconti di orrore che descrivono l'avanzata dei bolscevichi fanno comprendere che se cade Varsavia la porta dell'Europa è aperta. E non è un timore infondato. Infatti In una conversazione con i delegati francesi al II Congresso del Komintern, l'organizzazione internazionale dei partiti comunisti, nell'agosto 1920, Vladimir Il'ič Ul'janov Lenin disse che "Sì, le truppe sovietiche sono a Varsavia. Fra poco avremo anche la Germania. Riconquisteremo l'Ungheria, e i Balcani si solleveranno contro il capitalismo. L'Italia tremerà. L'Europa borghese scricchiola da tutte le parti, in mezzo a questa tempesta".Le potenze occidentali antisovietiche si limitano a inviare un'inutile missione interalleata guidata dal generale Maxime Weygand di cui fa parte un giovane ufficiale di nome Charles de Gaulle, l'Ungheria invia solo rifornimenti di armi e munizioni poiché l'appena costituita Repubblica ceca impedisce il passaggio di truppe ungheresi, dagli Stati Uniti giungono alcuni piloti volontari ma nulla altro. Nella capitale regna ormai il terrore in quanto l'Armata Rossa è a poche decine di chilometri. Ma Tuchačevskij e Lenin ignoravano la forte coesione del popolo polacco. Il Governo guidato dal Maresciallo Piłsudski riorganizza l'esercito, i rifornimenti e le comunicazioni, arma le donne, gli studenti e le associazioni di scout, accorrono migliaia di volontari a rafforzare l'esercito. La Chiesa polacca dal canto suo organizza novene di preghiera e centinaia di processioni e dai pulpiti incita ad arruolarsi e a combattere. E' la vigilia della festa dell'Assunta e circola la voce che la Madonna sia apparsa a guidare alla vittoria le truppe polacche. Si vedranno in mezzo ai soldati molti sacerdoti guidare l'assalto tenendo alto il Crocifisso.Infatti in seguito questa vittoria verrà ricordata come il "miracolo della Vistola", dal nome del fiume che attraversa Varsavia, e la Beata Vergine Assunta diverrà protettrice dell'Esercito polacco.Grazie dunque alla protezione della Beata Vergine Assunta, alla mobilitazione popolare, all'abile capacità militare di Piłsudski, all'entusiasmo e alla coesione del popolo polacco e alla decriptazione di alcuni messaggi dell'esercito rosso, quella che Lenin considerava una vittoria della rivoluzione ormai acquisita si rovescerà in una rotta disordinata dell'Armata Rossa inseguita dalle cariche dei celeberrimi lancieri polacchi.Tuchačevskij deve ritirarsi con venticinquemila caduti e decine di migliaia tra prigionieri e internati in Prussia: non ha perso solo una battaglia, ha perso un esercito. La dirigenza comunista a Mosca affronta una grave crisi e deve accettare una tregua effettiva nell'ottobre del 1920, trasformata nel marzo 1921 nella pace definitiva di Riga. Sarà solo una parentesi di pace infatti nel 1939 Iosif Vissarionovič Džugašvili Stalin avrebbe colto al volo l'occasione offerta da Adolf Hitler e avrebbe rioccupato con spirito di vendetta la Polonia orientale, e nel 1945 avrebbe ottenuto gran parte di quello che lui e Lenin volevano conquistare già nel 1920.L'assedio e la battaglia di Varsavia, all'epoca, fece molta impressione sull'opinione pubblica occidentale che rimase preda della giustificata paura del "pericolo rosso" e dell'invasione dei "cosacchi bolscevichi", favorendo l'ascesa di governi autoritari e di democrazie "forti". La presenza a Varsavia nel 1920 del Nunzio apostolico Arcivescovo Achille Ratti (1857-1939), dal 1922 Papa Pio XI, lo convinse che il comunismo sarebbe stato il nemico della Chiesa e lo confermò nella sua lotta ai totalitarismi . I comunisti capirono la lezione polacca e, ormai isolati a livello internazionale, perseguirono la rivoluzione mondiale con diversa strategia. Un avvenimento poco noto la cui portata è pari alla vittoria di un altro polacco, il Re Giovanni III Sobieski (1624-1696), a Vienna l'11 settembre 1683, che allora fermò definitivamente l'armata turca, un altro nemico mortale della Cristianità.Questo episodio non marginale della storia europea è ormai ignorato nei libri di testo scolastici e di divulgazione, per compiacere la storiografia marxista che lo include nelle vicende della guerra civile russa ma, oltre al film di cui scrivevo in apertura, il lettore italiano può documentarsi ampiamente con la lettura del saggio di Adam Zamoyski, 16 agosto 1920 la battaglia di Varsavia, Corbaccio, 2009 in cui troverà completo resoconto. Franco MaestrelliFonte: Destra, 29 Dicembre 2015

Il y a tout juste un siècle, fin décembre 2020, naissait le parti communiste français, avec la décision du parti socialiste, prise au Congrès de Tours, d'adhérer à l'Internationale Communiste. Sociologue et historien, Julian Mischi a écrit un histoire du parti DES communistes, envisagée, donc, du point de vue de ceux qui ont milité dans ses rangs ou derrière sa bannière, et non pas seulement du point de vue de son appareil institutionnel. C'est de la trahison des représentants socialistes pendant la Guerre de 14-18, c'est-à-dire de leur incapacité à empêcher le massacre des travailleurs dans les tranchées et de leur participation aux gouvernements de guerre, qu'est née la volonté très majoritaire parmi les représentants du parti socialistes réunis au Congrès de Tours d'adhérer à l'Internationale communiste (ou Komintern). La création de cette dernière par les bolchéviques russes après leur prise de pouvoir à l'issue de la Révolution d'Octobre ouvrait une nouvelle voie, que les militants socialistes français étaient d'autant plus enclins à suivre que leurs représentants étaient réticents à soutenir les luttes ouvrières au sortir de la Grande Guerre. Seule une minorité, derrière Léon Blum, choisit la scission. Dès la deuxième moitié des années 1920, un renouvellement du personnel dirigeant aboutit à l'arrivée aux commandes du parti de personnalités issues du monde ouvrier, qui remplacèrent les leaders issus de milieux intellectuels et bourgeois. Ce changement se fit à la faveur d'une "bolchévisation" du parti, qui impliqua aussi une dépendance étroite à l'égard du Komintern, c'est-à-dire, théoriquement, à l'égard du mouvement communiste international, mais, en pratique, à l'égard de l'URSS. Il en résulta une stalinisation nettement plus poussée et durable dans le cas français que dans celui des autres partis communistes européens, en particulier dans le cas de l'autre grand parti communiste de l'Ouest, le parti italien. ▶ Soutenez Le Média :

Idag skulle vi släppt ett avsnitt om emotionellt arbete med poddens vänner Sara (känd från kärleksavsnittet S02E10) och Malin – men pandemin har satt krokben för oss igen. Därför kommer här ett avsnitt av vår lite mer slappa följetång Komintern i Pestens tid. Vi snackar om logik och tolerans, arbete och arbetsvägran, paret Marx-Lafargue, brunvänstern och Vitt Ariskt Motstånd, Hannes Westberg och det karnevaliska motståndet, fucking in the streets of St:Petersburg och mycket mer. Vi får se om vi lyckas kränga ur oss några ordinarie avsnitt under julhelgen – men snart hörs vi igen! No stress, jah bless. Fortsätt lyssna, sprida, kommentera och maila.

På grund av Pandemins andra våg så blev det inte som vi tänkt med denna veckas avsnitt. Vi skulle ju pratat om snutar och hacking och sånt men istället sitter vi i studion och ondgjör oss över covid, kapitalet och kollapsen. Om två veckor kommer vi åter med ett vanligt avsnitt! Tack till GRK North East och Monica Nielsen för musiken. Referenser: https://verbalförlag.se/bocker/coronateserna/ https://www.fplus.se/trots-gretas-farhagor-tekniska-framsteg-varldens-raddning/a/RRQm5r?fbclid=IwAR3ZJkJakJ5qVhYY8BEf1VTj2GLc9YpGu6LtBa7z5rGfDHT1-3a5uubpDNA https://www.theguardian.com/books/2019/feb/27/the-uninhabitable-earth-review-david-wallace-wells

Ekim devriminin bu sene 103. yıldönümünü yaşıyoruz. Yalnız Rusların değil tüm bölge ve dünya halklarının önünde yeni bir perde açan bu büyük devrim, Marksist program ile Bolşevizmin bir araya gelişinin başarısının yanı sıra işçi sınıfının tarihte ilk kez kaderini kendi ellerine alarak muzaffer oluşu bakımından apayrı bir yerde durmaktadır. Cihan harbinin yarattığı koşullarda dünya devriminin ilk halkası olan Ekim devrimi, ardından gelen devrimlere ve Komintern'in kuruluşuna ön ayak olmasıyla içinde bulunduğu yüzyıla karakterini vermiş, sınıfsız ve sömürüsüz bir dünyaya gidilen yolu açmıştır. Bolşevizmin öncülüğünde tarihin ilk işçi devleti kuruluyor İşçi sınıfının, kaderini ellerine alarak yalnız Çarlık Rusyası'nı değil, kapitalizmi de ilgası hareketli bir sekiz ay neticesinde gerçekleşti. İşçi sınıfı, Şubat'ta Çarlığı alaşağı etmiş, ancak “ekmek ve barış” talebine onun yerine başa geçen burjuva karakterli Geçici Hükümet'ten bir yanıt bulamamıştı. Mevcut hükümeti destekleyen diğer sosyal demokrat gruplar burjuvaziye iktidarı teslim ederken; işçi sınıfı ise, Bolşeviklerin günbegün sınıfın içerisinde yürüttüğü kararlı ve tutarlı politikası sonucu Bolşevik Partisi'nin arkasına toplanıyor, fabrikalardan cephelerdeki alaylara Bolşeviklerin sloganları hızla yayılıyordu. Tarihi erken görenlerin aksine Lenin ve Trotskiy'nin etkisi ve önderliğiyle Bolşevikler, “bütün iktidar sovyetlere” diyerek işçi sınıfı ve geniş halk kitlelerine taleplerine karşılık veren programı sunmuş, burjuvaziden kopuşu sağlamıştır. 6 Kasım'ı 7 Kasım'a bağlayan geceden başlayarak Petrograd meydanları, sokakları, garları ve saraylarını büyük bir soğukkanlılıkla zapteden işçi sınıfının gözüpekliğinin arkasında ise yine yılları aşkın süredir sınıfın içinde yürüttüğü disiplinli faaliyetiyle işçi sınıfına gözünü iktidara dikmeyi öğretmiş Bolşevikler vardır. İşçi sınıfı ve tüm ezilenlerin kurtuluşu Devrimin ertesinde yapılanlara bakıldığında işçi iktidarının yalnız mülksüzlerin değil, tüm ezilenlerin gerçek özgürleşmesinin tek yolu olduğu görülmektedir. Yalnızca burjuva kadınlara birtakım avantajlar sağlayan kapitalizmin aksine; yemekhaneler, kreşler ve çamaşırhanelerin açılmasıyla, siyasi haklarının tümüyle eşit koşullarda sağlanmasıyla kadınların kurtuluşunun ilk tohumları devrimin hemen ardından atılmıştır. Etnik ve kültürel çeşitliliği ve çelişkileriyle bilinen geniş bir coğrafyada; Lenin'in çabasıyla hiçbir ulusun ismini taşımayan, içerisinde bir hâkim ulusu bulunmayan Sovyetler Birliği kurulmuştur. Evsizliğin ve işsizliğin ortadan kaldırıldığı, parasız eğitimin ve sağlığın yaygın bir biçimde kurulduğu ilk devlet yine Sovyetler'dir. Kültür, sanat, bilim ve hatta şehir planlamasında hızla yol alınmıştır. Sovyetlerin varlığı dahi kapitalist ülkeleri uzun yıllar boyu “sosyal devlet”leşmek zorunda bırakmıştır. Tüm bu kazanımların bürokrasi eliyle adım adım lağvedilişi ise bürokrasinin Ekim devrimi ve dünya devrimine ihaneti gibi birbiriyle bağlantılı olarak ayrıca ele alınması gereken bir konudur. Geçen yüz yılda işçi iktidarının yaptıklarının yarısına yaklaşan olmamıştır. Ekim devriminin mirası ve dersleri, günümüzde hâkim olan “komünizmin başarısızlığı” propagandasına rağmen önümüzde durmaya devam etmektedir. Geçmiş değil gelecek Ekim devrimi, tarihte eşsiz bir yere sahip olmasının yanı sıra günümüz itibarıyla belki de hiç olmadığı kadar günceldir. İçine doğduğumuz düzen artık dünyanın hiçbir yerinde kısa vadeli bir istikrarı dahi sağlayamazken, tüm dünya halkları ardı sıra insanca bir yaşam uğruna meydanları, sokakları doldurmaktadır. Ekim devrimi ve Bolşevizmin mirası, tarihe çullanmış kapitalizmi yıkıp atmak için yanı başımızda duran kılavuzumuz olmaya bugün de devam ediyor.

Sungur Savran'ın Devrimci Marksizm Dergisinin 41-42 sayılı Kış-Bahar 2020 sayısında yer alan yazısının sesli kaydı! Türkiye Komünist Fırkası'nın kuruluşunu, kuruluş kongresinin özelliklerini, kuruluşun anlamını ve TKF'yi bir parti olarak ayırt eden özellikleri ele aldığı yazıda Sungur Savran, önce TKF'nin bir büyük devrimci anaforun ürünü olduğunu vurguluyor. TKF'ye hayat veren, Ekim devriminin yanı sıra Alman ve Macar devrimleri ile Osmanlı-Türkiye topraklarının yüzyılın ilk çeyreğindeki büyük sarsıntısıdır ona göre. Savran TKF kuruluş kongresinin Türkiye'de var olan komünist grupları Bakû'deki teşkilatla birleştirme ve tek bir komünist parti kurma anlamında aynı zamanda bir birlik kongresi olarak görülmesi gerektiğine işaret ediyor. Ama en çok üzerinde durduğu, yazının başlığına da yansıyan düşüncedir: TKF, 20. yüzyılda Türkiye'de kurulmuş olan diğer bütün sosyalist-komünist partilerden farklı olarak, her yönüyle, programıyla, tüzüğüyle, bir Enternasyonal'in üyesi olmasıyla bu topraklarda bir Bolşevik parti örneğidir. Savran, partinin kuruluş sürecini, hem partinin organik olarak Komintern'in bir ürünü olduğunu, hem de kendine özgü özellikleri olan İslam toplumları içinde gelişen genel komünist hareketin bir parçası olarak, “Güney Türklerinin partisi” olarak oluşumunu vurgulamak amacıyla ele alıyor. Ayrıca programın ve tüzüğün TKF'nin Bolşevik karakterini en açıkça ortaya koyan özelliklerini de teker teker inceliyor. Sungur Savran'ın yazısının yer aldığı Devrimci Marksizm dergisinin 41-42 sayısının tamamını linkten okuyabilir, Devrimci Marksizm dergisine aşağıdaki kanallardan ulaşabilir, takip edebilirsiniz. http://www.devrimcimarksizm.net/ Facebook: Devrimci Marksizm Twitter: @DevMarksizm E-posta: iletisim@devrimcimarksizm.net

Takvimler 21 Ağustos 1940'ı gösterdiğinde Ekim devriminin iki önderinden biri, Kızıl Ordu'nun ve Lenin ile birlikte Komintern'in kurucusu Lev Davidoviç Trotskiy hayatını kaybetti. Bu büyük devrimci, ölümünün önceki günü Stalinist Sovyet bürokrasisinin görevlendirdiği bir ajan tarafından suikasta uğramış ve bir gün boyunca hayatta kalmak için savaşmıştı. Şüphesiz, o bir günlük mücadelesi yalnızca hayatta kalmanın mücadelesi değil, Bolşevizmin dünya devrimi programını ve Lenin'in devrimci enternasyonalizmini ayakta tutmanın da mücadelesiydi. Trotskiy biyolojinin keskin yasalarını yenemedi, hayatını kaybetti fakat öldüğü ana kadar verdiği mücadele sayesinde Bolşevizmin dünya devrimi programı ve Lenin'in devrimci enternasyonalizmi devrimci Marksistlerin elinde var olmaya devam etti.

Om Coronakåta konstaplar, gyttjebrottning med en gris, low key statskupp i Brasilien, tyrannen David Lega, ekoterrorismens comeback och mycket mer i detta andra avsnitt av Komintern i Pestens tid. Funkofobi, fula ord och fluktuerande ljud. Nästa ordinarie avsnitt kommer på söndag, håll till godo hêvals!

Vi lever i pestens tid, och delar av Komintern har gått i bunker. Vi tittar på sakernas tillstånd, vad som görs, av vem och manar till handling. Plantera bärbuskar och köp konstgödsel, nu tar vi över fabrikerna. Men först: Del ett av vem vet hur många pandemipoddar.

6 marca 1919 roku podczas kongresu w Moskwie utworzono Komintern. Komintern często nazywany jest także III Międzynarodówką. Na pierwszy rzut oka chodziło o kolejną organizację, która miała skupiać partie komunistyczne z różnych państw. Tym razem jednak to bolszewicy rozdawali wszystkie karty, lub - co będzie chyba lepszym określeniem - grali znaczonymi kartami.

durée : 00:30:00 - Les Nuits de France Culture - Par Alexandre Adler - Réalisation Brigitte Bouvier

Eugen Ruge erzählt in "Metropol" die Geschichte seiner Großmutter, die für den Geheimdienst der Komintern arbeitet und in Moskau Zeuge der stalistischen Säuberungen wird.

Fernsehkommissare sind anscheinend nie ganz ausgelastet. Sie suchen jedenfalls verstärkt nach literarischer Beschäftigung. „Tatort“-Ermittler Ulrich Tukur hat jetzt seinen ersten Roman geschrieben, nach Axel Milberg und Matthias Brandt ist er der dritte buchberufene Schauspieler in diesem Jahr. Aber taugt sein Roman „Der Ursprung der Welt“ etwas? Darüber unterhalten sich Literaturhaus-Chef Rainer Moritz und Abendblatt-Redakteur Thomas Andre in der neuen Folge von Next Book Please. Auch einem anderen bisweilen heiklen Thema widmet sich das Textleser-Duo diesmal: dem des selbst Prosa schreibenden Literaturkritikers/der selbst Prosa schreibenden Literaturkritikerin. In diesem Fall ist es die „Zeit“-Autorin Ursula März, die mit „Tante Martl“, eine Hommage an die eigene Familie, ihr Romandebüt vorlegt. Spoiler: Über den häufigen Gebrauch des pfälzischen Idioms freuen sich beide Kritiker, haben freilich Bedenken, dass norddeutsche Leser jenen ohne weiteres verstehen. Das perfekte Buch für den Herbst Keinerlei Sprachbarriere gibt es im Hinblick auf „Metropol“, den neuen Roman von Eugen Ruge. Der Schriftsteller schöpft auch in diesem Buch aus der eigenen Familiengeschichte. Charlotte und Wilhelm, seine Großeltern, kennen wir bereits aus „In Zeiten des abnehmenden Lichts“, dem Buchpreisgewinner von 2011. Jetzt treffen wir sie in Moskau an, 1936, im Hotel Metropol – sie sind kommunistische Agenten, im Geheimdienst OMS, zugehörig zur Komintern, beschäftigt. Von einem auf den anderen Tag aber nicht mehr: Sie werden, wie nach und vor ihnen so viele andere, suspendiert und harren im Hotel Metropol aus. Charlotte und Wilhelm hatten Kontakt zu sogenannten „Volksfeinden“. Ob und wie es Ruge gelingt, die Atmosphäre aus Misstrauen und Argwohn zu beschreiben, die zurzeit der stalinistischen Säuberungen herrschte, und ob er es schafft, in diesem Tatsachenroman die Kaderakte seiner Großmutter zu literarisieren, darüber wäre zu reden. Und wird es: in Next Book Please. Dort kommt auch die norwegische Literatur zu ihrem Recht. Immerhin ist Norwegen 2019 Ehrengast der Frankfurter Buchmesse. Thomas Andre und Rainer Moritz widmen sich im Podcast mit Jon Fosse einem der prominentesten Vertreter der nordeuropäischen Literatur überhaupt. Der Meister arbeitet derzeit an einer Heptalogie, einem siebenbändigen Werk also; die ersten beiden Bände sind nun unter dem Titel „Der andere Name“ erschienen. Der Text handelt von zwei Malern, die den gleichen Namen tragen. Sind sie ein und dieselbe Person? Das kann man noch nicht sagen. Gefallen finden darf man jedoch uneingeschränkt am Fosse-Duktus der Wiederholungen; das repetitive Element wird, wie beide Kritiker finden, hier aufs Schönste vor dem Leser ausgebreitet. Vielleicht ist „Der andere Name“, dieses glänzende Beispiel der erden- und schicksalsschweren skandinavischen Literatur, ja das perfekte Herbstbuch.

Eugen Ruge erzählt in „Metropol“ die Geschichte seiner Großmutter, die für den Geheimdienst der Komintern arbeitet und in Moskau Zeuge der stalinistischen Säuberungen wird.

Eine Veranstaltung von Helle Panke in Kooperation mit dem Mandelbaum Verlag. Referent*innen: Dr. Maximilian Graf (Historiker am Europäischen Hochschulinstitut in Florenz) und Sarah Knoll (MA und ÖAW-Doc-Stipendiatin am Institut für Zeitgeschichte der Universität Wien) Moderation: Dietmar Lange (Historiker) Der im von Armut geprägten ostjüdischen Milieu des "Roten Wien" der Zwischenkriegszeit aufgewachsene Franz Marek wurde mit dem Februar 1934 endgültig zum Kommunisten. Prompt fand er sich im Widerstand und in der Komintern wieder. Bis 1938 war er maßgeblich an der Organisation der illegalen Arbeit in Österreich beteiligt, danach in der Résistance in Frankreich. Als „gläubiger Stalinist“ (Selbstbezeichnung) hoffte er auf den Sieg des Sozialismus – auch in Österreich. Die Erfolgslosigkeit der KPÖ frustrierte ihn zunehmend, und ab 1956 setzte bei ihm ein Desillusionierungsprozess ein. In den 1960er Jahren avancierte er zu einem Vordenker "eurokommunistischer" Ideen und immer prononcierteren Kritiker der sozialistischen Staaten. Nach der Beendigung des "Prager Frühlings" 1968 kam es zum Bruch mit der KPÖ, aus der er 1970 ausgeschlossen wurde. Als Chefredakteur des "Wiener Tagebuchs" genoss er bis zu seinem Tod 1979 international hohes Ansehen – auch bei der "Neuen Linken". Franz Mareks Verhältnis zu den deutschen Kommunismen war zumindest ambivalent. Bereits in der gemeinsamen travail antiallemand gab es Konflikte, und später trat die SED offen gegen seine Reformideen auf. Nicht zuletzt aufgrund seines Ausschlusses wurde in der DDR auch die Erinnerung an seine Leistungen im Widerstand getilgt.

Anfang April lud die Junge Panke auf einen Abend zu Franz Jung ein. Es referierte Hanna Mittelstädt (Autorin und ehem. Verlegerin der Edition Nautilus) und Annett Gröschner (Autorin). Es gibt nur wenige Gestalten in der Arbeiterbewegung des frühen 20. Jahrhunderts und der Revolutionsjahre um 1918/19, deren Leben so schillernd und legendenumwoben und deren literarisches Werk gleichzeitig so in Vergessenheit geraten ist, wie Franz Jung (1888–1963). In Neiße geboren, verlässt er als 19-jähriger die Kleinstadt, um in Leipzig, Breslau, Jena und München zu studieren: zunächst Musikwissenschaften unter anderem bei Max Reger, später Jura, Nationalökonomie und Germanistik. In München lernt er den Psychoanalytiker Otto Gross, Oskar Maria Graf und Erich Mühsam kennen und tritt der anarchistischen Gruppe "Tat" bei. Er ist Korpsstudent und Protagonist der beginnenden Dada-Bewegung, und er wird zum Revolutionär: Jung beteiligt sich an den Aufständen der Arbeiterklasse in Mitteldeutschland 1919, reist auf abenteuerliche Weise zur Komintern über Murmansk nach Moskau und stellt sich in den Dienst des Aufbaus der Sowjetindustrie in Nowgorod. Er kehrt 1923 zurück nach Deutschland, arbeitet mit Piscator am Theater, publiziert in kommunistischen Zeitungen, ist Autor proletarischer Industrieromane und utopischer Romane für den Malik-Verlag. 1933 führt ihn die Widerstandsarbeit ins Exil, erst in die Tschechoslowakei, dann nach Frankreich, in die Schweiz, Ungarn, Italien (mal wieder ins Gefängnis), und 1947 in die USA, wo er sich als Wirtschaftskorrespondent verdingt und als Autor in Vergessenheit gerät. Nach über einem Jahrzehnt siedelt Jung schließlich nach Paris und Stuttgart über, wo er als kritischer Selbstchronist unter Nichtbeachtung der Öffentlichkeit seine großartige Autobiographie "Der Weg nach unten. Aufzeichnungen aus einer großen Zeit" (1961) veröffentlicht; er selbst nennt die Schrift "Torpedokäfer".

Michel Behar was born in Amsterdam, and has worked as a tour manager/study leader since 1986. He has a command of 12 languages. Michel enjoys pioneering and leading people to challenging destinations, mostly in Central Asia, the Middle East and Africa, to prepare new lectures, and document them with photos. Far flung destinations and the USSR have intrigued Michel since the age of 7, perhaps because his great-grandfather was Vice President of the Communist Party in Amsterdam. If he wasn't participating in one of the Komintern international communist political meetings in Moscow, he was smuggling diamonds on behalf of the broke Soviet regime (as Michel discovered on the front page of a 1920 New York Times when digging in its archives). Perhaps it was that Soviet connection that led Michel to name his company Stakhanovets, the Russian tongue-in-cheek word for an ambitious worker, inspired by the exemplary Soviet coal miner, Stakhanov. When leading tours, Michel wears two neckties a day, unless the destination is Afghanistan, Pakistan, Chechnya, Somaliland or Iraq, where it's advisable to keep a low profile. For the record, his favorite ties include his bipolar one with penguins and polar bears, and the other one featuring rubber duckies. In this episode Michel shares his one way ticket to Uzbek oasis towns during the Islamic Renaissance between the 9th -12th centuries. He also talks about his adventures traveling to far flung lands, and how he navigates speaking 12 languages! Michel is just one of the superb guests featured on The One Way Ticket Show, where Host Steven Shalowitz explores with them where they'd go if given a one way ticket, no coming back! Destinations may be in the past, present, future, real, imaginary or a state of mind. Steven's guests have included: Nobel Peace Prize Winner, President Jose Ramos-Horta; Legendary Talk Show Host, Dick Cavett; Law Professor, Alan Dershowitz; Broadcast Legend, Charles Osgood; International Rescue Committee President & CEO, David Miliband; Grammar Girl, Mignon Fogarty; Journalist-Humorist-Actor Mo Rocca; Bronx Borough President Ruben Diaz, Jr.; Abercrombie & Kent Founder, Geoffrey Kent; Travel Expert, Pauline Frommer, as well as leading photographers, artists, chefs, writers, intellectuals and more.

Un regard neuf sur Jenny Humbert-Droz Décodage de deux interviews datant de 1978 et 1991 Brigitte Studer et Éric Burnand Du protestantisme au marxisme, du Komintern au Parti socialiste, la trajectoire de Jenny Humbert Droz est faite de revirements et de reniements. Cet itinéraire tortueux, elle l’a raconté maintes fois mais en laissant de nombreux points d’interrogation sur sa très longue et riche existence. La comparaison des propos qu’elle a tenus en 1978 dans un des premiers films de la collection Plans-Fixes et en 1991 dans une interview inédite réalisée par l’historienne Brigitte Studer permet de jeter un regard nouveau sur la militante légendaire de La Chaux-de-Fonds. Brigitte Studer est professeure d’histoire suisse et contemporaine à l’Université de Berne. Outre sa thèse Un parti sous influence (L’Âge d’Homme, 1994), elle a publié divers ouvrages sur l’Internationale communiste et le mouvement féministe. La rencontre sera animée par Éric Burnand, journaliste et membre de l’Association Films Plans-Fixes. Conférence au Club 44 le 30 novembre 2017

I avsnitt 25 av podden får vi en mycket intressant resa i underrättelsevärlden där gästen i studion är Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, författare och historiker. Agrell är internationellt erkänd inom sitt fält och är aktuell med boken Stora sabotageligan, som är den första boken med fokus på Sovjets sabotagenätverk i Sverige före och under andra världskriget. Wollweber-ligan, Stig Wennerström och personliga möten är bara ett axplock av de ämnen som berörs i detta avsnitt.

Stalin ja Komintern

Stalin ja Komintern

Stalin ja Komintern

Stalin ja Komintern

Komintern

Komintern

Komintern

Komintern