POPULARITY
Dans cet épisode #276, je vous invite à embarquer sur la plus belle montagne du monde. J'ai nommé la Sainte Victoire
In this episode, join Zayd Ahmad, Milla Nicolas-Nader, and Mario Mencos as they dive into the captivating world of Cézanne's Mont Sainte-Victoire series and explore the art of curating with intention. How do curators choose which pieces from an artist's series to show, and in what quantities? Is it more important to respect art history, engage the audience, uphold the artist's vision, or have a positive financial impact? We'll examine the advantages of showcasing Cézanne's well-known pieces together or separately, demonstrating how these decisions might alter the experience of a viewer. This episode of the Exploring Art Podcast walks you through the decisions that influence how we view art, with insightful commentary and lively discussion. Listen to learn about the mountain that captivated his imagination and the delicate balance involved in displaying a master's work.
Aldric Beckmann grandit face à la montagne Sainte-Victoire, au contact d'une culture Beaux-Arts et du peintre Xavier Longobardi.Il intègre l'Ecole d'Architecture Paris-la-Seine, travaille chez François Seigneur puis entre chez William Alsop à Londres. Il y reste quatre ans, immergé dans un univers où artistes et architectes fonctionnent dans un continuel va et vient. Il revient en France chez Jean Nouvel au moment du concours du Musée du quai Branly, puis collabore de nouveau avec François Seigneur pour finalement s'associer à Françoise N'Thépé ; une association qui dure vingt ans. Aujourd'hui, il orchestre en solo dans son agence, dotée d'une équipe d'une dizaine de personnes. Dans ce numéro de Com d'Archi, Aldric Beckmann se confie sur son parcours, riche, sur la pratique contemporaine et sa manière d'appréhender le projet, avec pour désir de sortir de l'uniformité. Une pépite parmi tous ses projets : la maison de Valentine Schlegel, sculptrice et céramiste des années 1960-1970. Portraits teaser DR © Sébastien Le ClézioIngénierie son : Ali Zogheib____Si le podcast COM D'ARCHI vous plaît n'hésitez pas :. à vous abonner pour ne pas rater les prochains épisodes,. à nous laisser des étoiles et un commentaire, :-),. à nous suivre sur Instagram @comdarchipodcast pour retrouver de belles images, toujours choisies avec soin, de manière à enrichir votre regard sur le sujet.Bonne semaine à tous ! Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.
Ismeretlen objektumot talált a NASA a Marson ICT Global 2024-10-15 05:03:58 Tudomány Világűr NASA Mars Kékestető Minden eddiginél tisztább felvételt készített a Perseverance Mars-járó a vörös bolygóról. A képek alapján kiderült, hogy a Marson rengeteg kékes árnyalatú szikla található, amelyek az égitest korai kérgének maradványai lehetnek. A megszólalásig hasonlít ITBusiness 2024-10-15 09:33:11 Infotech Mesterséges intelligencia Az élethű hamisítás, a deepfake a mesterséges intelligencia (MI) fejlődésének egyik nem kívánt mellékterméke lett. A képek után már itt vannak a hangok és a videók is, egyre inkább megingatva a bizalmat a digitális médiaállományok hitelességében. Kemény harc folyik a mobilpiac trónjáért Bitport 2024-10-15 13:40:00 Mobiltech Apple Okostelefon Samsung iPhone Bár a harmadik negyedév nem az Apple kedvenc periódusa, az iPhone-szállítások így is megközelítették a lendületét vesztő Samsung teljesítményét. A szektor egésze pedig egész lendületesen bővült. A tudományos fantasztikum hozta meg a hírnevét, most a valóságban is küldetés indult az Europához Rakéta 2024-10-15 07:30:09 Tudomány Világűr NASA Ne kíséreljétek meg itt a leszállást - szólt az Űrodisszeia figyelmeztetése a Jupiter jeges holdjával kapcsolatban. Egy NASA küldetés most éppen oda indul, hogy az élet feltételeit kutassa. Több mint 300 éve mérték meg először a fénysebességet Telex 2024-10-15 04:17:02 Tudomány Dánia A dán Ole Rømer meglepően keveset tévedett 1676-ban, pedig akkoriban már maga a gondolat is egészen radikális volt, hogy a fénynek van mérhető sebessége. Szívesen ébrednél retró videójátékok zenéjére? InStyle Men 2024-10-15 05:10:01 Infotech Nintendo A Nintendo interaktív ébresztőórája, az Alarmo pontosan ezt kínálja, csak nehogy emiatt gyűlöld meg a régi címeket. Bemutatták az első ultraalacsony bemeneti késleltetésű Bluetooth-technológiát Márkamonitor 2024-10-15 06:36:06 Infotech Az Lg Electronics a Razerrel és a MediaTekkel együttműködve bemutatta a világ első Bluetooth-technológiával működő ultraalacsony bemeneti késleltetéssel rendelkező (Bluetooth Ultra-Low Latency, Bt Ull) játékkontrollerét. A 2024-es Lg webOs Summit keretében megtartott eseményen a forradalmi 1 milliszekundumos input lag technológiát egy Lg webOs okos Ritka mélytengeri állatot örökítettek meg 24.hu 2024-10-15 08:45:45 Tudomány A szakértők mintegy 1000 méteres mélységben, a Tonga-árokban figyelték meg a példányt. Atomreaktorokat építtet a Google, hogy azokkal tartsa fenn a mesterséges intelligenciát támogató adatközpontjait refresher.hu 2024-10-15 12:05:00 Infotech USA Mesterséges intelligencia Google Egyiptom Startup A Google együttműködési megállapodást kötött az amerikai Kairos Power startuppal, ami ennek értelmében 2035-ig hat vagy hét kisebb reaktort épít a cégnek. Még jobb lesz a Samsung különleges tévéje a The Frame TechWorld 2024-10-15 08:49:56 Infotech Párizs Múzeum Samsung Orsay A The Frame exkluzív kínálata újabb gyönyörű képzőművészeti alkotásokkal gazdagszik. A Samsung és a Musée d'Orsay egyedülálló együttműködésének köszönhetően a The Frame TV felhasználók a párizsi múzeum 25 remekművét jeleníthetik meg otthonukban. Auguste Renoir Bál a Le Moulin de la Galette-ben, Paul Cézanne A Sainte-Victoire hegy, Vincent van Gogh Új rivális miatt főhet a feje az Nvidiának Igényesférfi.hu 2024-10-15 04:04:26 Infotech Mesterséges intelligencia Nvidia AMD Az AMD múlt héten leplezte le legújabb mesterséges intelligencia-chipjét, mely a piacvezető Nvidia adatközpontú grafikus processzorainak hatékony alternatívája lehet. Új korlátozást vezethet be a chipek exportjára az USA ProfitLine 2024-10-15 11:30:00 Külföld USA Mesterséges intelligencia Nemzetbiztonság Nvidia A hírek szerint az amerikai kormány arra készül, hogy nemzetbiztonsági megfontolásokból országspecifikus alapon korlátozza az Nvidia és más amerikai vállalatok fejlett mesterséges intelligencia chipjeinek értékesítését. Nyilvánossá vált Kína űrprogramja Növekedés 2024-10-15 10:21:08 Tudomány Kína Világűr Kína kedden bemutatta közép- és hosszútávú nemzeti űrtudománnyal foglalkozó fejlesztési programját, amely 2050-ig hivatott meghatározni az ország nemzeti űrtudományos küldetéseinek és űrkutatásának tervezését – jelentette a kínai állami média. A további adásainkat keresd a podcast.hirstart.hu oldalunkon.
Ismeretlen objektumot talált a NASA a Marson ICT Global 2024-10-15 05:03:58 Tudomány Világűr NASA Mars Kékestető Minden eddiginél tisztább felvételt készített a Perseverance Mars-járó a vörös bolygóról. A képek alapján kiderült, hogy a Marson rengeteg kékes árnyalatú szikla található, amelyek az égitest korai kérgének maradványai lehetnek. A megszólalásig hasonlít ITBusiness 2024-10-15 09:33:11 Infotech Mesterséges intelligencia Az élethű hamisítás, a deepfake a mesterséges intelligencia (MI) fejlődésének egyik nem kívánt mellékterméke lett. A képek után már itt vannak a hangok és a videók is, egyre inkább megingatva a bizalmat a digitális médiaállományok hitelességében. Kemény harc folyik a mobilpiac trónjáért Bitport 2024-10-15 13:40:00 Mobiltech Apple Okostelefon Samsung iPhone Bár a harmadik negyedév nem az Apple kedvenc periódusa, az iPhone-szállítások így is megközelítették a lendületét vesztő Samsung teljesítményét. A szektor egésze pedig egész lendületesen bővült. A tudományos fantasztikum hozta meg a hírnevét, most a valóságban is küldetés indult az Europához Rakéta 2024-10-15 07:30:09 Tudomány Világűr NASA Ne kíséreljétek meg itt a leszállást - szólt az Űrodisszeia figyelmeztetése a Jupiter jeges holdjával kapcsolatban. Egy NASA küldetés most éppen oda indul, hogy az élet feltételeit kutassa. Több mint 300 éve mérték meg először a fénysebességet Telex 2024-10-15 04:17:02 Tudomány Dánia A dán Ole Rømer meglepően keveset tévedett 1676-ban, pedig akkoriban már maga a gondolat is egészen radikális volt, hogy a fénynek van mérhető sebessége. Szívesen ébrednél retró videójátékok zenéjére? InStyle Men 2024-10-15 05:10:01 Infotech Nintendo A Nintendo interaktív ébresztőórája, az Alarmo pontosan ezt kínálja, csak nehogy emiatt gyűlöld meg a régi címeket. Bemutatták az első ultraalacsony bemeneti késleltetésű Bluetooth-technológiát Márkamonitor 2024-10-15 06:36:06 Infotech Az Lg Electronics a Razerrel és a MediaTekkel együttműködve bemutatta a világ első Bluetooth-technológiával működő ultraalacsony bemeneti késleltetéssel rendelkező (Bluetooth Ultra-Low Latency, Bt Ull) játékkontrollerét. A 2024-es Lg webOs Summit keretében megtartott eseményen a forradalmi 1 milliszekundumos input lag technológiát egy Lg webOs okos Ritka mélytengeri állatot örökítettek meg 24.hu 2024-10-15 08:45:45 Tudomány A szakértők mintegy 1000 méteres mélységben, a Tonga-árokban figyelték meg a példányt. Atomreaktorokat építtet a Google, hogy azokkal tartsa fenn a mesterséges intelligenciát támogató adatközpontjait refresher.hu 2024-10-15 12:05:00 Infotech USA Mesterséges intelligencia Google Egyiptom Startup A Google együttműködési megállapodást kötött az amerikai Kairos Power startuppal, ami ennek értelmében 2035-ig hat vagy hét kisebb reaktort épít a cégnek. Még jobb lesz a Samsung különleges tévéje a The Frame TechWorld 2024-10-15 08:49:56 Infotech Párizs Múzeum Samsung Orsay A The Frame exkluzív kínálata újabb gyönyörű képzőművészeti alkotásokkal gazdagszik. A Samsung és a Musée d'Orsay egyedülálló együttműködésének köszönhetően a The Frame TV felhasználók a párizsi múzeum 25 remekművét jeleníthetik meg otthonukban. Auguste Renoir Bál a Le Moulin de la Galette-ben, Paul Cézanne A Sainte-Victoire hegy, Vincent van Gogh Új rivális miatt főhet a feje az Nvidiának Igényesférfi.hu 2024-10-15 04:04:26 Infotech Mesterséges intelligencia Nvidia AMD Az AMD múlt héten leplezte le legújabb mesterséges intelligencia-chipjét, mely a piacvezető Nvidia adatközpontú grafikus processzorainak hatékony alternatívája lehet. Új korlátozást vezethet be a chipek exportjára az USA ProfitLine 2024-10-15 11:30:00 Külföld USA Mesterséges intelligencia Nemzetbiztonság Nvidia A hírek szerint az amerikai kormány arra készül, hogy nemzetbiztonsági megfontolásokból országspecifikus alapon korlátozza az Nvidia és más amerikai vállalatok fejlett mesterséges intelligencia chipjeinek értékesítését. Nyilvánossá vált Kína űrprogramja Növekedés 2024-10-15 10:21:08 Tudomány Kína Világűr Kína kedden bemutatta közép- és hosszútávú nemzeti űrtudománnyal foglalkozó fejlesztési programját, amely 2050-ig hivatott meghatározni az ország nemzeti űrtudományos küldetéseinek és űrkutatásának tervezését – jelentette a kínai állami média. A további adásainkat keresd a podcast.hirstart.hu oldalunkon.
Laurent Marsick nous fait visiter la maison d'Alexandre Dumas, située près de Paris dans les Yvelines. Louis Chedid, en tête à tête au micro de Steven Bellery. Le chanteur nous invite dans son coin de paradis, au pied de la montagne Sainte-Victoire, dans le Sud de la France. Un autre coup de cœur d'Antoine Leiris en cette rentrée littéraire : "Célèbre", le roman de Maud Ventura. L'édito télé d'Isabelle Morini-Bosc : la diffusion des Jeux paralympiques a mis en lumière les personnes en situation de handicap. Qu'en est-il à la télé le reste du temps ? Dans la playlist LVT, un extrait du nouvel album de Barbara Pravi. Ecoutez Laissez-vous tenter avec Le Service Culture du 08 septembre 2024.
As tourists and athletes alike flock to the city of lights for the Paris 2024 Olympic Games, many elements of French culture are also being put on show. Amongst these are musicians at the Terrace des Jeux festivity site, where many French artists will preform for the duration of the games. One such musician is a young singer with Parisian style, Sainte Victoire, who we spoke with after her concert at Hotel de Ville. Tune in to World Radio Paris for more cultural coverage!
SAMEDI 06 JUILLET 2024Robert Daussun - Château du Seuil (Provence)Niché à Puyricard, le Château du Seuil est bien plus qu'un domaine viticole : c'est un joyau qui dévoile un panorama époustouflant sur la Sainte-Victoire et la Méditerranée. Acquis en 2014 par la famille Daussun, le domaine a depuis connu une renaissance spectaculaire. D'importants travaux de restauration ont métamorphosé ses bâtiments historiques tandis que la conversion en l'Agriculture Biologique a insufflé une nouvelle vie à ses 62 ha de vignes.Alain Limauge - Château de Gragnos (Languedoc)Le Château de Gragnos, fondé en 1710, incarne trois siècles de tradition viticole. En 2021, Alain, passionné d'agronomie, et sa famille ont donné un nouvel élan à ce domaine historique en devenant ses fiers propriétaires. Implanté au cœur de l'appellation Saint-Chinian, le vignoble du Château de Gragnos bénéficie d'une situation exceptionnelle près de la côte méditerranéenne.Hébergé par Ausha. Visitez ausha.co/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.
Contaminé par le virus de la musique, Gwen l'a propagé tout au long de sa vie. De disquaire à animateur radio, de showcases à accompagnement d'artistes, il vous embarque dans sa rétrospective, sans antibiotique juste une bonne cure musicale. https://www.radiolocalitiz.fr Titres diffusés : 1. Sainte Victoire - Quelle Puissance Es-Tu? : https://music.apple.com/fr/album/quelle-puissance-es-tu/1740087718?i=1740087719 2. Venus VNR - État normal : https://music.apple.com/fr/album/état-normal/1738661490?i=1738661491 3. Ely Beth - Dragon : https://music.apple.com/fr/album/dragon/1738475556?i=1738476095 4. Chiara Foschiani - Rerun : https://music.apple.com/fr/album/rerun/1738475562?i=1738476091 5. Frieda - Freedom : https://music.apple.com/fr/album/freedom-edit/1741556039?i=1741556295 6. Silly Boy Blue - I'm Gonna Leave Now : https://music.apple.com/fr/album/im-gonna-leave-now/1740109021?i=1740109031 Soutenez-nous sur helloasso.com !
Cezanne is widely celebrated today, but he struggled early on. He was rejected by Beaux Arts multiple times. He went back home to work at the bank for a while but he felt compelled to pursue the arts and he persisted. He met other artists like Renoir and Monet who had also been rejected by academic establishment and many critics of the day. The supported each other and learned from each other. In 1863, people were so sick of being rejected by the Paris Salon, they actually set up “Salon des Refuses” (salon of the rejected) next to the official salon to exhibit works by Monet, Manet, Pissarro. Cezanne would have loved to have his paintings exhibited in The Paris Salon, but his work hung in The Salon des Refuses. Related episodes to check out: Paul Cezanne (full episode) Art Smart - Impressionism & Post Impressionism Check out my other podcasts Art Smart | Rainbow Puppy Science Lab Who ARTed is an Airwave Media Podcast. If you are interested in advertising on this or any other Airwave Media show, email: advertising@airwavemedia.com Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
Eye Poke Podcast 203: Fala? Cette semaine au Eye Poke podcast, Faber et Sainte-Victoire parlent: - de l'UFC 296, - du gameplan à Colby Covington, - du Unified 54, - Et encore plus!
Qu'est-ce qu'il se passe quand on réunit le temps d'un weekend d'anciens invités ainsi que des auditeurs et auditrices du podcast
Eye Poke Podcast 199: Samourai 9 Reporté Cette semaine au Eye Poke podcast, Faber et Sainte-Victoire parlent: - du report de Samourai MMA 9, - du prix des billets de l'UFC 297, - de Conor pas à l'UFC 300?, - du (dernier) Bellator 301, - BFL 22, Fight League Atlantic 12, - UFC Vegas 82, - Et encore plus!
Eye Poke Podcast 198: La Folie de l'UFC 295 Cette semaine au Eye Poke podcast, Faber et Sainte-Victoire parlent de: - Alex Pereira, Tom Aspinall et l'UFC 295, - la carte de l'UFC 297 qui semble être complète, - Samourai MMA 9, - Et encore plus!
SAMEDI 30 SEPTEMBRE 2023 Pascal Lenzi - Domaine de Richeaume (Provence) Situé au pied de la montagne Sainte-Victoire, l'histoire du Domaine de Richeaume remonte en 1972, lorsque Henning Hoesch, professeur à Yale décide de quitter les Etats-Unis pour acheter un domaine viticole. C'est en 2017, après avoir sillonné les vignobles du monde entier, que Pascal rejoint l'aventure du Domaine de Richeaume en tant qu'œnologue. Il s'attache aujourd'hui à élaborer des vins solaires et fruités à l'image du terroir du midi. Pierre Martin Neuhaus - Domaine du Coquerel (Normandie) Niché à quelques kilomètres du Mont-Saint Michel, le Domaine de Coquerel est un acteur majeur de la région du Calvados depuis 3 générations. Fondée en 1937 par René Gilbert, c'est aujourd'hui Pierre qui est à la tête de la distillerie familiale depuis 2014. Elaborés à partir d'une quarantaine de variétés de pommes et de poires à cidres de Normandie, les Calvados de la Maison Coquerel sont un mariage unique encore tradition et modernité.
Genom ett antal berg berättar Dan Jönsson om människans försök att nå toppen samtidigt som vi faller nedför dess sluttning. Följeslagare blir konstnärer och författare som försökt bemästra höjderna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. När Rousseau fick oss att klättra i bergNär den amerikanske bergsbestigaren och författaren Mark Jenkins besteg Mount Everest våren 2012 passerade han fyra lik på vägen upp. I ett bisarrt reportage i National Geographic berättade han hur det på vissa partier var två timmars kö för att ta sig vidare, hur soporna låg i drivor längs leden upp till toppen och när han till slut nådde målet var där så trångt att han knappt hittade någon plats att stå. Inte precis vad man förväntar sig på världens tak kanske, men faktiskt en sorts vardag under det tidiga tjugohundratalet, när Mount Everest några försommarveckor varje år upplever en rusning som bara blir mer och mer intensiv, till följd av en expanderande exklusiv äventyrsturism där superrika globetrotters för enorma summor kan köpa sig plats i en toppexpedition, ofta utan att alls ha den rätta erfarenheten, träningen eller ens utrustningen.Trängseln, soporna och dödsoffren på världens högsta berg låter kanske som den perfekta kapitalistiska karikatyren av en naturlig mänsklig drift mot höga mål, förvrängd av växande ojämlikhet och statushets. Men idén att klättra upp på ett berg bara för sakens skull har en historia, och faktum är att den fram till för några hundra år sedan skulle ha verkat ganska obegriplig. För medeltidens bibelkunniga var det en känd sak att några berg inte existerade i Första Mosebokens geografi – man antog därför att de hade uppstått först efter syndafallet, när Herren i vredesmod beslöt sig för att knyckla till jordskorpan som straff för människornas olydnad. Berg var alltså till sitt ursprung och väsen av ondo, därför också fula, och att självmant ta sig upp i dem sågs som både dubiöst och dumdristigt. Synen på bergen som ett skönhetsvärde och på bergsvandringen som moraliskt stärkande är av sent datum, och kan faktiskt dateras rätt exakt – närmare bestämt till 1760, när Jean-Jacques Rousseau gav ut sin roman Julie eller Den nya Heloïse.Det är i det tjugotredje brevet i denna väldiga korrespondensroman, som nästan över en natt gjorde Rousseau till kultförfattare bland Europas kulturella aristokrati, som den förälskade informatorn Saint-Preux beger sig upp bland alptopparna kring den lilla staden Sion i den schweiziska bergskantonen Valais. Till sin elev och älskade Julie, skild från honom av klasskrankor och hedersbegrepp lika branta och oöverstigliga som Matterhorn, författar han här vad som bör vara den moderna alpinismens urmanifest. Saint-Preux beskriver hur han under en lång dags vandring mot de högsta topparna till slut når ovan molnen och där upplever hur hans oroliga sinnesstämning liksom klarnar upp och lättar. ”Det verkar”, skriver han, ”som om när man höjer sig över människornas nivåer, man där också lämnade kvar alla låga och jordiska känslor. Som om när man närmar sig mera eteriska regioner, själen fick någon del av deras oföränderliga renhet.” Han beskriver känslan av att, som han uttrycker det, ”befinna sig i en alldeles ny värld”, hur ”hela skådespelet har över sig något magiskt, övernaturligt som tjusar både förnuft och sinnen. Man glömmer allt, man glömmer sig själv, man vet inte längre var man är.”Det enorma genomslaget för Rousseaus roman blev impulsen till de första strömmarna av alpin kulturturism. Med romanen som reseguide började hans entusiastiska läsare vallfärda till trakterna kring Genèvesjön för att med egna ögon se platserna där berättelsen utspelar sig – något Rousseau själv för övrigt inte alls förstod poängen med. De himlastormande bergslandskapen i Valais blev ett självklart mål, men den plats som främst av alla lockade turisterna var en klippa ovanför Meillerie vid Genèvesjön där Saint-Preux i en laddad scen lite längre fram i berättelsen, sjuk av hopplös kärlek, står och känner suget från det oåterkalleliga: ”Klippan är brant, vattnet är djupt och jag är förtvivlad.”Idéhistorikern Björn Billing har beskrivit hur Rousseaus roman inledde vad han kallar en kulturell ”synvända”, när en ingrodd och religiöst välgrundad orofobi, eller avsky för berg, på ganska kort tid förbyttes i romantisk dyrkan. Visserligen har människor i alla tider fascinerats av bergens majestät och sett dem som hemvist för högre makter – grekerna med sitt Olympos till exempel, eller Bibelns Moses som på berget Sinai fick ta emot de tio budorden. Och visserligen gjorde diktaren Francesco Petrarca redan på 1300-talet historiens kanske första frivilliga bergsbestigning när han av ren nyfikenhet gick upp till toppen av det 1912 meter höga Mont Ventoux och stod där ”som förtrollad” som han skriver i ett brev. Det finns fler intressanta undantag, men de förblir just undantag. I det allmänna medvetandet stod bergen för den kaotiska och ofruktbara motsatsen till det goda kulturlandskapets välordnade liv. Att där bodde hemska drakar och demoner var vedertagen kunskap långt in på 1700-talet, och något som även Linné räknade med i sin naturhistoria.Björn Billing kallar med en träffande formulering Saint-Preux alpina vision i Julie för en ”profan bergspredikan” som förkunnar en ny tid, rentav en ny värld – och med den också en ny naturuppfattning där det vilda och otyglade inte längre ses som något ont och hotfullt utan istället som en öppning mot ”det sublima” - alltså den speciella svindel som för människans trubbiga sinnen framkallar en känslomässig aning om en högre, bortomliggande ordning. Men bergslandskapen blir också sinnebilden för en kulturkritik där civilisationens artificiella och tillrättalagda förljugenhet ställs i kontrast till den råa naturens kraftfulla, osentimentala sanning. Kort sagt, bergsbestigningen danar karaktären, eller som Billing sammanfattar det: ”Utsikt ger insikt, yttre höjd ger djup åt tanken.”För Rousseaus eftervärld är ju det där självklarheter. Bergsbestigningen har helt enkelt blivit en av den västerländska kulturens starkaste metaforer, lika användbar inom konst och religion, som filosofi – och politik. När Vladimir Lenin till exempel efter det sovjetiska inbördeskriget skulle förklara idéerna bakom den så kallade nya ekonomiska politiken, skrev han en av sina sista artiklar, med titeln Om att bestiga ett högt berg – där han liknar revolutionärens svåra väg mot målet vid en bergsbestigningsexpedition, som efter att ha överraskats av dåligt väder tvingas vända tillbaka ner till baslägret och samla krafter för ett nytt försök. Hundra år senare, när den sortens expeditioner som han själv ledde åtminstone för det här kapitlet i historien verkar ha packat ihop och åkt hem, och glaciärernas vita vidder är på väg att smälta bort för gott, ser vi alltså den absurda konsekvensen av samma alpina ideologi i de rika upplevelseturister som till varje pris kräver valuta för sina pengar, uppenbart okänsliga för det faktum som får sägas vara alpinismens blinda fläck: att det från toppen bara finns en väg att ta sig vidare. Nämligen utför.2. Hokusai besteg aldrig FujiPå perrongen i Kawaguchi-ko är Fuji det första man ser när man kliver av expresståget från Tokyo, överfullt av vandrare och dagsturister. Någon mil söderut, på andra sidan spåren tornar det japanska nationalberget upp sig som en väldig rispapperskuliss, den vita hättan liksom utskuren ur himlens ljusblå dis med grafisk skärpa precis som på något av Katsushika Hokusais klassiska träsnitt. Järnvägens högspänningsledningar skär upp bergets perfekta profil i tunna, horisontella skivor, det är en strålande vårdag mitt i körsbärsblomningen och den bökiga trafiken i denna medelstora landsortsstad som utgör Fujiturismens logistiska centrum bullrar på som inget hade hänt, som om den inte alls lade märke till hur berget ligger där och ruvar i sin upphöjda frid. Jag får idén att ägna dagen åt ett fotografiskt projekt i Hokusais efterföljd, en sorts uppdatering av hans berömda ”36 vyer av berget Fuji” där jag ska fånga allt det Hokusai inte såg. Fuji bakom vägarbeten, Fuji sett i gatukorsningens skvallerspegel och genom nöjesfältets bergochdalbanor, Fuji som trafikkoner, på shoppingkassar och som kylskåpsmagneter. Etcetera.Det visar sig förstås att jag har underskattat Hokusai. Mycket kan man säga om denne den japanska ukiyo-e-konstens store mästare, men hans relation till det heliga berget var verkligen allt annat än pryd. Det finns en historia om hur han en gång bjöds in till den 11:e Tokugawa-shogunens palats tillsammans med en kinesisk mästare för att de båda skulle visa härskaren sina färdigheter i landskapsmåleri. När det blev Hokusais tur drog han med bred pensel ett vindlande blått stråk över papperet och gick och hämtade en höna vars fötter han doppade i röd färg och sedan lät promenera några gånger över målningen. Så föddes mästerverket ”Höstlöv i Tatsutagawafloden”. Historien är kanske sann, kanske inte – men säger mycket om den finurliga uppfinningsrikedom som dominerar bilden av mästaren i Japan, till skillnad, skulle jag säga, från i väst. På Hokusaimuseet i Tokyo slutar utställningarna med ett lustigt diorama som ska visa hur det kan ha sett ut i konstnärens ateljé mot slutet av hans liv. I ett enkelt rum i traditionell stil med tatamimattor ser man Hokusai och hans dotter, som i många år fungerade som hans assistent; här måste hon vara i sextioårsåldern och den bortåt nittioårige Hokusai ligger på knä på golvet, hukad över pappret, fullständigt uppslukad, med ändan i vädret som ett barn.För att bestiga Fuji ska man vara där i augusti, läser jag. Säsongen öppnar någon gång i maj men vädret på tre tusen meters höjd är ombytligt och kan snabbt tvinga vandraren att vända om. Men inte heller under högsommaren kan man vara säker. På bilder som bergsbestigare själva har tagit är det ofta dimma, och ser kallt och ruggigt ut. Annars är klättringen inte särskilt krävande vad jag förstår. Den tar ungefär sex timmar, meningen är att man ska nå toppen lagom för att se solen gå upp i Stilla Havet, det vill säga vid tre-fyratiden på morgonen, vilket innebär att man får börja vandringen någon gång på kvällen. De som kommer upp i tid och har lite tur med vädret har förstås en vidunderlig utsikt. När man ser på bilderna som folk lagt ut på nätet är det lätt att bli avundsjuk. Samtidigt går det inte att blunda för att något väsentligt saknas på dem. Nämligen Fuji självt. Det är som att de kommit så nära sitt objekt att det försvunnit, gått i upplösning som en hägring. Den perfekta vulkanen visade sig bara vara en isig hög av grus och sten.Å andra sidan: ett berg är alltid något mer än så. Och särskilt när det gäller ett så ikoniskt berg som Fuji går det förstås att se bestigningen ur ett mer symboliskt perspektiv, som något slags mystiskt överskridande, ett inträngande i den perfekta silhuetten där verkligheten bakom bilden uppenbarar sig. Men Hokusai tycks inte ha varit lagd åt det hållet. Museets lekfulla och vardagliga diorama fångar lite av den nyfikna och rastlösa personlighet som annars framför allt kommer fram i de fantastiska skissböcker han förde genom hela livet, fulla med träffsäkra iakttagelser, komiska karikatyrer, perspektivstudier, erotik och mönsterskisser. Dessa så kallade manga är rörliga i tanken och tekniskt uppfinningsrika på ett sätt som får mig att tänka på Leonardo da Vinci: här finns dekorationsidéer för kammar och solfjädrar, studier av husgeråd och kanonrök, av cirkusartister i aktion och fyllbultar i slagsmål, och instruktioner för hur man avbildar fåglar med hjälp av olika kanjitecken eller tecknar vågor med hjälp av det ljudhärmande, krokiga hiraganatecknet ”tsu”. Många av mangaböckernas skisser och infall fann sedan, precis som hos Leonardo, vägen till hans mer genomarbetade ukiyo-e-snitt, som han gärna befolkade med allt från inspekterande statstjänstemän till festprissar på väg hem från glädjekvarteren i gryningen.Bilderna av det heliga Fuji är lika vanvördigt fulla av hektiska vardagsscener. I en av de berömda trettiosex vyerna kläms berget in under en ofantlig sågbock som ramar in det med sin trekantiga form, och med en man som uppflugen på stocken bearbetar den med en väldig timmersåg. I en annan ses en tunnbindare stå och hyvla insidan av ett gigantiskt fat, vars runda cirkel bildar ram åt Fuji som sticker upp vid horisonten. Rentav ännu livligare blir det i den svartvita serie om hundra bilder som var bland det sista Hokusai hann göra innan han dog nära nittio år gammal 1849. Här bildar Fuji fond åt ylande hundar och glammande festprocessioner, åt akvedukter och byggnadsställningar. Här finns en scen där en trött poet avbryter sig i sina kalligrafiska övningar och gäspande sträcker armarna i luften medan Fuji likgiltigt tornar upp sig genom fönstret. Jag hittar till och med en bild där Fuji leker kurragömma bakom en genombruten sfärisk konstruktion som direkt får mig att tänka på bilden som jag själv tog genom bergochdalbanan. Och flygdrakarnas långa linor skär upp bergets silhuett i breda klyftor.Men Fuji förblir Fuji. Ständigt reser berget sin svala, perfekta profil mot horisonten, oberört av all ruljangs som pågår vid dess fot. Ibland detaljerat återgivet, ibland som en skugga, ibland bara som en stiliserad silhuett eller ett enkelt kalligrafiskt tecken. Bergets betydelse består i kontrasten mellan dess eviga, distanserade närvaro och all den uppslukande vardagliga verksamhet som omger det. Bilderna besvärjer den döda vulkanens döda perfektion, bemänger den med mänskligt liv och stökar till dess rena horisont. Det förändrar inte berget, och ändå förändrar det allt. Katsushika Hokusai var, såvitt man vet, aldrig på Fujis topp. Han betvingade sitt berg med andra metoder, genom att så att säga ta ner det på jorden. När jag ser på dessa bilder undrar jag ibland om han var rädd för det.3. Människan kan inte förflytta bergAtt människor är rädda för berg är egentligen inte underligt. Det är det normala; att stå inför ett högt berg kan ge en känsla av omvänd svindel, som om man står på botten av en väldig grav och famlar med blicken i tomheten. Bergen är som havsdjupen, en del av världen som ligger bortom människans herravälde och som när vi kommer i närkontakt med elementen, ute på öppet vatten eller vid branta stup, ger oss en insikt om vår obetydlighet. Orofobin – som man säger med en medicinsk term – är på så vis mer besläktad med torgskräck än med vanlig höjdskräck: orofobin bottnar just i mötet med en värld som ter sig oåtkomlig, undflyende, främmande, fientlig mot allt mänskligt. Bergens ogästvänlighet, de bistra och nyckfulla förhållanden som råder på mycket hög höjd ger en aning om hur bräcklig den mänskliga civilisationen och kulturen är, hur lite skydd den faktiskt erbjuder när vi ställs öga mot öga med geologins realiteter. Sedd med bergets blick är människan och hela antropocen bara en övergående klåda i jordskorpan.Men somliga berg är också mer skrämmande än andra. En levande vulkan är till exempel något helt annat än en död. I Germaine de Staëls tragiska roman ”Corinne” finns en mäktig passage där huvudpersonerna Corinne och hennes älskare Oswald bestiger Vesuvius utanför Neapel. Vandringen mot toppen äger rum mitt under ett utbrott, dessutom på natten, med de glödande lavaströmmarna som dramatisk illuminering av det karga och svartbrända landskapet. Dumdristigt, kan man tycka, men allt för den litterära effektens skull; de Staël målar upp hur hennes romanpersoner rör sig i ett dödens landskap, bortom allt mänskligt. ”Eldströmmen”, skriver hon, ”har en luguber färg, inte desto mindre får den då den sätter eld på vinstockar och träd en klart brinnande låga som svär mot den dystra lavan, rinnande fram som en flod i helvetet, långsamt som sand, svart om dagen, röd om natten.””Corinne” gavs ut 1807, alltså vid en tidpunkt i den europeiska kulturhistorien när den nedärvda orofobin just börjat släppa sitt grepp och ge efter för en romantisk fascination inför bergslandskapens sublima övermakt – åtminstone inom den bildade aristokratin. Romanen, som till formen är en rätt besynnerlig hybrid mellan kulturhistorisk reseskildring och romantisk kärlekstragedi, anses också ha legat bakom att just Vesuvius fick sådan dragningskraft bland 1800-talets nordeuropeiska Italienfarare. De Staëls katastrofturister blev så att säga stilbildande både ifråga om målets beskaffenhet och med sin intellektuella hållning. Bara några decennier tidigare hade Pompejis ruiner börjat grävas ut och visas för publik, något som förstås ytterligare förstärker den bävan som Corinne och Oswald känner inför bergets makt. I ruinstaden fängslas de av det motsägelsefulla i förstörelsen, hur ”vulkanen som har täckt hela staden med aska har skyddat den från tidens härjningar”. Döden i Pompeji, fångad i ögonblicket som i en 3D-scanner, framstår som kusligt och paradoxalt livslevande. ”Ingen annanstans hittar man en starkare bild av livets plötsliga upphörande”, skriver de Staël. ”På väggarna i ett vakthus ser man fortfarande de valhänta bokstäverna och de grovt tecknade figurerna som soldaterna ritat för att få tiden att gå, den tid som redan var på väg att uppsluka dem.”Pompejis alla döda spökar för Corinne och Oswald där de strävar mot den brinnande vulkanens topp, i strid mot allt förnuft. Tecknen de omges av kan inte misstolkas: ”över en viss höjd slutar fåglarna att flyga”, skriver de Staël, ”ytterligare ett stycke högre upp reduceras växtligheten till ett minimum och om man fortsätter når man dit inte ens insekterna hittar något att leva på i den förbrukade, sterila jorden. Alla spår av liv upphör, ni inträder i dödens rike, och denna pulvriserade marks aska är nu det enda som rör sig under era osäkra fötter.” Ekot från Dantes helvete stegras till ett mörkt crescendo när vi når vulkanens rykande krater: ”Corinne”, säger Oswald förfärad, ”är det från dessa infernaliska gränstrakter som sorgen beger sig? Är det från denna topp som dödsängeln svingar sig?”Visst är det så. Bestigningen av Vesuvius utgör romanens dramatiska vändpunkt, Corinne och Oswald tycks ana att deras kärlekssaga nått sin kulmen och att det från och med nu bara löper utför, mot tragedins oundvikliga fullbordan. Berget besegrar dem, inte genom att visa sig obetvingligt utan med sin orubblighet, och om romanen har en moralisk kärna någonstans är det för mig just i denna blinda, förlamande ödestro, insikten om att vi alla i det långa loppet färdas mot vår undergång, den kommer, var så säker, frågan är bara hur, frågan är bara när – och jag kommer plötsligt att tänka på ett slagord från åttiotalets solidaritetsrörelse mot apartheid, att ”berg är till för att flyttas”. Dumheter. Berg är inte alls till för att flyttas, tvärtom, det är bergen som förflyttar människan.Och frågan är vart. Tänker man efter är det kanske den frågan hela den mänskliga kulturen går ut på att besvara. I den engelska renässanslegenden om Muhammed och berget gjorde Muhammed som bekant missbedömningen att han med sina gudomliga specialkontakter skulle kunna ropa till sig ett berg han ville predika från. När det inte fungerade konstaterade han ödmjukt att om nu inte berget ville komma till Muhammed, så fick Muhammed komma till berget. De berg som nu tornar upp sig för vår civilisation, de orubbliga svar naturen ger på mänsklighetens övermodiga försök att betvinga den, kommer att kräva just den sortens kreativa, ödmjuka förflyttningar.Men också något mer: en sorts, vad ska vi kalla det, pragmatism? Funktionell dumhet? Den stackars Sisyfos, som i den grekiska myten är dömd att i evighet rulla sin sten uppför berget, måste som Albert Camus skrev tänkas som en lycklig människa: han har åtminstone en uppgift. Att den är meningslös spelar ingen roll, han vet vad han ska göra och behöver inte veta varför. Därför arbetar han oförskräckt vidare; trots att han gång på gång misslyckas är han ändå inte rädd att misslyckas på nytt. I ”Corinne” pekar bestigningen av Vesuvius på ett liknande sätt fram mot romanens slutsidor, när dess kärlekstragedi redan nått sin ödesbestämda uppfyllelse och Oswald med sin nyblivna hustru en sista gång reser tillbaka mot Italien – för att på toppen till gränsberget Mont Cenis överraskas av en snöstorm. Återigen strör de Staël de orofobiska helvetesmetaforerna omkring sig: ”Allt som skapats på jorden visade nu monotont fram en och samma sida, från stupens bråddjup till de högsta bergstopparna… de vitklädda granarna speglades i vattnet likt trädspöken.” Ännu en prövning, ännu ett förebud. Sådant är livet, sådan är historien. Ständigt nya vyer, nya svårigheter, ständigt nya berg.4. Berget som etisk och estetisk fråga och svarDet finns ett känt fotografi av Paul Cézanne som visar honom i unga år, någon gång på 1870-talet, kisande under solhatten, stödd på sin vandringsstav och med sina målargrejer i en ränsel på ryggen. Det är ett av de oftast reproducerade Cézanneporträtten och bildtexten brukar bli något i stil med ”au motif!”, ”uppbrott mot motivet!” – man får föreställa sig honom stående utanför sin magnifika ateljé i norra utkanten av Aix-en-Provence, med solen i ögonen, på väg mot ännu en dags ögonbrottning med sitt favoritmotiv, berget Sainte-Victoire några timmars vandring österut. Författaren Peter Handke kommer att tänka på den när han själv hundra år senare promenerar utmed bergets nordsluttning, i lycklig, meditativ självförglömmelse. Som Cézanne tycker han sig gå upp i sitt motiv.Från 1870-talet och fram till sin död 1906 använde sig Paul Cézanne av Sainte-Victoire som motiv i ungefär fyrtio målningar, numera spridda över världen från Moskva till Baltimore. Långt ifrån alla krävde några längre strapatser; oftast räckte det för Cézanne att traska några hundra meter uppför kullen från sin ateljé, där han hade en vidsträckt vy över berget och det omgivande landskapet. Det har man fortfarande. På toppen, som man når längs en slingrande stentrappa, finns reproduktioner av målningarna uppsatta så man kan jämföra med verkligheten, och kanske fundera över vad som får en människa att ägna halva sitt liv åt ett och samma föremål. Vad var det Cézanne var ute efter i dessa ständigt nya tolkningar av det han såg? Jag tänker mig att han måste ha drömt om berget på nätterna och vaknat varje morgon med en rastlös känsla av att ha missat det väsentliga. För Peter Handke handlar det ytterst om etik. Målarens outtröttliga tvekamp med motivet besvarar konstens moraliska urfråga: varför målar eller skriver man? Med vilken rätt?Peter Handke skrev sin lilla tankebok ”Vägen till Sainte-Victoire” 1980, efter en tid i Amerika när han, tillbaka i Europa och än så länge med sin uppgift lite oklar för sig, återvänder till Cézannes bilder som några år tidigare slagit honom som en uppenbarelse. Handke beskriver att han egentligen först i mötet med Cézanne förstod att bilder kan vara något mer än illustrationer till en text. Att form och färg kan utgöra en verklighet med helt egna principer, och att det är något han som författare kan lära av. ”Vägen till Sainte-Victoire” har på svenska en titel som för tanken till pilgrimsfärder – och det är inte fel, men originaltiteln är skarpare: ”Die Lehre der Sainte-Victoire”. Sainte-Victoires lära. Som alltså börjar i en fråga: Varför skriver jag? Med vilken rätt?Jag har funderat på det där: om det kan vara så att den sortens frågor har skjutits i bakgrunden i vår tid, med den digitala skriftens utbredning. Att digitaliseringen har skapat en textinflation, där skriften har förlorat sin fysiska substans och det som skrivs skrivs mer och mer i vinden – på gott och ont, men hursomhelst med den effekten att de moraliska grundfrågorna ses som lite patetiska och överdrivna. En tidsödande överkurs: ungefär som att bestiga ett berg. Å andra sidan tror jag att alla skrivande människor, och särskilt de som har skrivandet till yrke, förr eller senare hajar till inför frågan: vad är det jag håller på med? Vad ska detta tjäna till, egentligen? ”Das Recht, zu schreiben”, Rätten att skriva, som Handke kallar det, måste då på något vis försvaras innan man kan återvända till sitt skriv- eller tangentbord. Ibland kräver det sin pilgrimsfärd.Och ibland kommer man ju inte ända fram. En eftermiddag i oktober står jag själv vid Sainte-Victoire; den långa bergskammen, som sträcker sig flera kilometer i väst-ostlig riktning, men som från Aix, och på Cézannes målningar, knappt syns mer än som ett brant fall i bergets nästan koniska profil, reser sig som en femhundra meter hög vägg mot den djupblå himlen. Jag har förstått att det från nordsidan ska vara en enkel vandring upp till toppen, men just idag blåser den hårda, kyliga nordvästvind som i Provence kallas mistral, så medan nordsluttningen ligger i skugga och snålblåst är det sol och lä på sydsidan. Härifrån är det flera timmars tuff klättring om man ska ta sig upp; det stora korset på toppen tecknar sig som ett oåtkomligt, lite förargligt kryss mot skyn. Stigen utmed den mäktiga branten går genom en låg vegetation uppför en liten kulle, mot en stuga som heter ”Refuge Cézanne”. Den byggdes 1953, och har alltså inget alls med Cézanne att göra – men känslan av att stå här i solnedgången är ändå fin, med slätten ner mot havet svept i ett gyllene dis och med dofterna av rosmarin och timjan från marken. Det är, på modern svenska, ”good enough”. Ibland kommer man, som sagt, inte närmare än så.Jag tänker mig att Cézanne kanske såg på sina tidiga målningar just så: good enough. Men hur tar man sig vidare? Det han gjorde – och som gav honom rykte som en banbrytare inom det moderna måleriet – var dels att han upptäckte hur han kunde öppna nästan omärkliga övergångar, ”passager”, mellan förgrund och bakgrund genom att med färgen lösa upp konturerna hos formerna i förgrunden. Dels att han såg hur färgens ljushetsgrad, valör, kunde binda samman förgrund och bakgrund istället för att som annars skilja dem åt. Effekten var att motivet inte längre framträdde som subjektiva ljusintryck utan i sin fulla, massiva materialitet. Handke konstaterar att Cézanne får berget att träda fram ”i sig självt”, outgrundligt för den mänskliga blicken men samtidigt djupt förbundet med allt som finns i världen – och det slår honom som i en triumferande vision att detta är svaret på frågan: hans ”rätt att skriva” handlar om att göra dessa sammanhang levande. Förbindelsen mellan jaget och tingen: kan han föra den insikten vidare, så har han nått sitt mål.På kvällen efter min misslyckade expedition till Sainte-Victoire antecknar jag i dagbokens marginal ordet: ”Billebjer”. Det kräver kanske en förklaring. Billebjer är en liten bergknalle någon mil öster om Lund, en urbergshorst som sticker upp ur lerslätten med en form som påminner om berget utanför Aix, men i miniatyr: en mjuk nordsluttning, och så en stupande stenbrant i söder – visserligen inte mer än tio meter hög, men när jag var där som liten var den hisnande och livsfarlig. Peter Handke reser efter sin uppenbarelse hem till Salzburg, där han gör en vandring till en liten kulle i en skog utanför stan, som han beskriver detaljerat i bokens slutkapitel, innan han på nytt kan vända tillbaka till sitt skrivbord. Jag har ingen vision att följa, men när jag står vid Billebjer vet jag att jag hamnat rätt. Det är ett lagom litet berg. Jag märker hur mina fötter och fingerleder minns bergets alla skrevor och små avsatser, som om kroppen fortfarande passar ihop med dem efter alla gånger jag klängt upp här. Från toppen ser jag slätten breda ut sig i ett gyllene eftermiddagsdis ner mot Öresund. Det är snart mörkt. Några djupa andetag, och så tillbaka ner. Tillbaka, det vill säga vidare.Dan Jönsson, författare och essäistDen första och sista delen är bearbetningar av tidigare sända essäer.LitteraturBjörn Billing: Utsikt från en bergstopp – Jean-Jacques Rousseau och naturen. Ellerströms förlag, 2017.Peter Handke: Die Lehre der Sainte-Victoire, på svenska som Vägen till Sainte-Victoire. Översättning av Margaretha Holmqvist. Albert Bonniers förlag, 1982.Hokusai: One Hundred Views of Mt. Fuji. George Braziller, 1999.Hokusai. Thirty-six Views of Mount Fuji. Taschen, 2021.Jean-Jacques Rousseau: Julie eller Den nya Héloïse. Översättning av Olof Nordberg. Natur och kultur, 1983.Germaine de Staël: Corinne. Översättning av Jan Henrik Swahn. Natur & Kultur, 2022.MusikL.T. Fisk: Jag står kvar. Album: Åsnemanifestet. Text och musik: Johan Andersson. Aska, 2023.
Mais que tient Eliot dans ses mains? Un oeuf de dinosaure !Dans cette aventure incroyable nous sommes partis avec un guide exceptionnel : Thierry Tortosa, paléontologue pour la réserve nationale de la Sainte Victoire. A ses côtés, nous allons faire des fouilles à la recherche d'oeufs...mais pas seulement ! Tu vas tout savoir sur les dinosaures !! Une aventure en deux parties !! Un podcast d'Ambre Gaudet avec Tristan de la Fléchère.Mis en musique et mixé par Morgane PeyrotRetrouvez tous nos podcasts sur maisondupodcast.frUnique Heritage Media / La Maison du Podcast Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.
Mais que tient Eliot dans ses mains? Un oeuf de dinosaure !Dans cette aventure incroyable nous sommes partis avec un guide exceptionnel : Thierry Tortosa, paléontologue pour la réserve nationale de la Sainte Victoire. A ses côtés, nous allons faire des fouilles à la recherche d'oeufs...mais pas seulement ! Tu vas tout savoir sur les dinosaures !! Une aventure en deux parties !! Un podcast d'Ambre Gaudet avec Tristan de la Fléchère.Mis en musique et mixé par Morgane PeyrotRetrouvez tous nos podcasts sur maisondupodcast.frUnique Heritage Media / La Maison du Podcast Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.
Floriane est contrôleuse aérienne
durée : 00:36:53 - CO2 mon amour - par : Denis Cheissoux - On se hisse tout en haut de la montagne tutélaire des Aixois, en compagnie des aigles de Bonelli...et de Mylène Margail, archéologue et historienne de Secrets d'Ici, Xavier Nicolle, responsable des gardes nature du Grand Site Concors Sainte-Victoire et Sophie Hérété, directrice dudit Site
Eye Poke Podcast 166: KO & Sami Cette semaine au Eye Poke podcast, Faber et Sainte-Victoire parlent de: - BFL 76 et Unified 50, - Bellator 293 et le début de la saison de la PFL, - Wrestlemania et nos Québécois Kevin Owens et Sami Zayn, - et encore plus!
Chaque dimanche, William Leymergie vous fait découvrir de nouveaux lieux partout en France.
durée : 00:41:04 - CO2 mon amour - par : Denis Cheissoux - Direction le Vaucluse, les vignes environnantes et la montagne Sainte-Victoire qui veille. Ce fin connaisseur des territoires français nous éclaire sur la marche du monde, de la France en premier lieu.
Cezanne is widely celebrated today, but he struggled early on. He was rejected by Beaux Arts multiple times. He went back home to work at the bank for a while but he felt compelled to pursue the arts and he persisted. He met other artists like Renoir and Monet who had also been rejected by academic establishment and many critics of the day. The supported each other and learned from each other. In 1863, people were so sick of being rejected by the Paris Salon, they actually set up “Salon des Refuses” (salon of the rejected) next to the official salon to exhibit works by Monet, Manet, Pissarro. Cezanne would have loved to have his paintings exhibited in The Paris Salon, but his work hung in The Salon des Refuses. Related episodes to check out: Paul Cezanne (full episode) Art Smart - Impressionism & Post Impressionism Arts Madness Tournament links: Check out the Brackets Tell me which artist you think will win this year's tournament Give a shoutout to your favorite teacher (I'll send a $50 Amazon gift card to the teacher who gets the most shoutouts on this form by Feb 27) Who ARTed is an Airwave Media Podcast. Connect with me: Website | Twitter | Instagram | Tiktok Support the show: Merch from TeePublic | Make a Donation As always you can find images of the work being discussed at www.WhoARTedPodcast.com and of course, please leave a rating or review on your favorite podcast app. You might hear it read out on the show. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
C'est la 4ème saison d'On n'a rien préparé ! On vous retrouve avec bonheur dans ce format désormais connu des internets : entre 30 et 40 minutes d'émission (oups), 3 impros, du fun et des blagues (mais pas que) ! Dans cet épisode spécial « On n'a rien broadway ! » : 04:50 : on rappe des retrouvailles familiales,10:25 : on prépare une réunion en se rappelant des chansons,18:15 : on chante un cartel d'amoureux avec de la musique live,23:20 : on vous présente nos coups de coeur de la semaine Le coup de cœur d'Iseult est pour « Liu Lin », un restaurant vegan du centre de Bruxelles (https://www.brusselskitchen.com/liu-lin/bruxelles/restaurant). Le coup de cœur de Manu est pour « Sainte Victoire », le premier album de Clara Luciani (https://www.youtube.com/watch?v=9c7J_m_IDBg&list=PL_CN5T4QRB_C-gra5tknEQzhvSgG3Y-1P). Le coup de cœur d'Hicham est pour « Limportanceduvide », un album de Jacques (https://www.youtube.com/watch?v=W2HLavQikZ0). N'hésitez pas à partager cet épisode et à vous abonner au podcast. Si vous en avez les moyens et l'envie, passez mettre quelque chose sur notre chapeau virtuel par ici : https://www.utip.io/onnarienprep/ ! Prenez bien soin de vous et à la semaine prochaine !
Paul Cezanne was an influencial post impressionist painter. He was a very thoughtful and deliberate painter taking an almost scientific approach to the landscape reducing nature to brush strokes that would indicate the various planes. He famously sought to reduce all subjects to a collection of geometric forms. For this episode, I was joined by Dr. Lex, host of the LuxeSci Podcast. Find her show on Apple Podcasts, Spotify, or wherever you listen to podcasts. Who ARTed is an Airwave Media Podcast. Connect with me: Website | Twitter | Instagram | Tiktok Support the show: Merch from TeePublic | Make a Donation As always you can find images of the work being discussed at www.WhoARTedPodcast.com and of course, please leave a rating or review on your favorite podcast app. You might hear it read out on the show. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
SAMEDI 09 JUILLET 2022 Philippe Bru - Château Vignelaure Après des études d'ingénierie agronome etd'œnologie à Montpellier, Philippe débute sa carrière en tant que directeur de la Cave de Rasteau dans la Vallée du Rhône puis c'est en 2008 qu'il pose ses valises au pied de la montagne Sainte-Victoire en Provence et devient directeur œnologue du Château Vignelaure. Cette propriété viticole historique appartient à la famille Sundstrom depuis 2007. Le vignoble s'étend sur 275 hectares donc 55 de vignes. Vignelaure bénéfice d'un climat et d'un terroir d'exception et le respect de l'environnement est une priorité pour Philippe et ses équipes. C'est ainsi que le vignoble est conduit en agriculture biologique. Côté œnotourisme, cette propriété paisible au milieu de la nature sauvage est labellisée « Vignobles & Découvertes » et offre la possibilité aux visiteurs de séjourner dans le Château historique situé au centre du domaine. Frédéric Puget - Domaine Fourtanier C'est ici une véritable histoire de famille : dans les années 1890, Antonin Fourtanier ancien sportif, décide de créer le Domaine Fourtanier au cœur des Corbières. Plus de 100 ans après, c'est aujourd'hui Frédéric, l'arrière-arrière-petit-fils d'Antonin, qui est à la tête du domaine familial de 9 hectares et représente ainsi la cinquième génération. Les techniques ont évolué avec les années mais la fibre paysanne et l'amour du terroir reste intact. Frédéric est attaché à son histoire familiale et la transmet à travers les étiquettes de ses bouteilles sur lesquelles se trouve une photo du fondateur du domaine sur son vélo. Il propose une gamme exclusive de vins rouges en mono-cépages avec du Merlot, de la Syrah ou encore du Cabernet-Sauvignon. Mais l'une de ses cuvées les plus emblématiques est produite à partir d'un cépage quasiment disparu : l'Alicante. C'est l'un des seuls vignerons en France à proposer des vins rouges à partir de ce cépage historique.
Triển lãm ánh sáng về thế giới hội họa của hai nghệ sĩ Cezanne và Kandinsky đang diễn ra tại Trung tâm nghệ thuật số Atelier des Lumières, Paris. Bước qua cánh cửa vào phòng triển lãm, du khách sẽ đến với một không gian mờ ảo, lung linh, vẳng bên tai là những điệu nhạc lúc dặt dìu, khi dồn dập. Sự kết hợp độc đáo giữa nghệ thuật và công nghệ số, giữa hội họa và âm nhạc tại Atelier des Lumières đưa du khách tạm thoát khỏi những ồn ào xô bồ của cuộc sống ngoài kia. Trước mắt người xem mở ra thế giới sống động, rực rỡ sắc màu trong tranh của Cezanne và Kandinsky. Sau các danh họa Klimt, Van Gogh, Monet, Renoir, Chagall và Dali, nay đến lượt họa sĩ Pháp Paul Cezanne (1839-1906) và họa sĩ gốc Nga VassilyKandinsky (1866-1906) được Trung tâm nghệ thuật số Atelier des Lumières vinh danh. Triển lãm Cezanne - Kandinsky thực ra gồm hai cuộc triển lãm được trình chiếu liên tục và nối tiếp nhau : « Cezanne - Ánh sáng của vùng Provence » (khoảng 30 phút) và « Kandinsky - chuyến phiêu lưu của sự trừu tượng » (khoảng 10 phút). Nhưng đâu là mối liên hệ giữa Cezanne và Kandinsky ? Trả lời phỏng vấn RFI Tiếng Việt ngày 24/02/2022, chỉ vài ngày sau khi triển lãm khai mạc, ông Jacques de Tarragon, giám đốc Atelier des Lumières giải thích : « Cezanne là một nghệ sĩ phi thường. Ông là một tên tuổi lớn trong lịch sử nghệ thuật. Mọi người thường thích tranh của ông. Cezanne có khối tác phẩm đồ sộ. Cezanne đã vẽ 800 bức tranh, 400 tranh màu nước, có nghĩa là rất nhiều tranh, và tôi có thể nói rằng ông như một bảng màu, với rất nhiều màu sắc được phối trên những chất liệu khác nhau. Tất cả những điều đó khiến các tác phẩm của ông ấy nếu được giới thiệu, trong khuôn khổ một cuộc triển lãm kỹ thuật số tại trung tâm nghệ thuật số Atelier des Lumières, thì sẽ tạo nên điều phi thường. Quả thực, có một cây cầu nối giữa Kandinsky và Cezanne mà chúng tôi đã cố gắng khai thác. Trước tiên, chúng tôi muốn giới thiệu 2 nghệ sĩ. Có một sự khác biệt lớn giữa 2 nghệ sĩ lớn này, nhưng có một sự ngưỡng mộ, đặc biệt là sự ngưỡng mộ của Kandinsky đối với Cezanne. Chắc chị cũng biết, Kandinsky từng nói Cezanne có thể thổi hồn vào một tách trà. Tôi nghĩ rằng 2 cuộc triển lãm có một điểm chung, đó là một vũ trụ, một thế giới ngập tràn sắc màu, nhưng chúng cũng rất khác nhau. Chúng tôi muốn giới thiệu nhiều điều cho khách tham quan và bằng cách này, quý vị được cùng lúc tham gia 2 cuộc triển lãm có sự gắn kết với nhau nhưng cũng là ở hai không gian rất khác nhau ». Chuyến đi kỳ thú Hành trình tham quan của du khách sẽ diễn ra như thế nào ? Chắc chắn là không giống một chuyến tham quan như truyền thống ở các bảo tàng nghệ thuật thông thường. Giám đốc trung tâm nghệ thuật số giải thích : « Chuyến thăm quan của khách diễn ra như sau : khi quý vị bước vào trung tâm, dần dần ánh sáng sẽ giảm đi, không gian tối dần. Rồi quý vị đi vào một phòng kín tối đen. Quý vị sẽ làm quen dần với bóng tối. Phòng lớn đó, vốn là một xưởng đúc có từ năm 1835 và nay được chuyển đổi thành một trung tâm kỹ thuật số. Khi quý vị bước gian phòng triển lãm này, quý vị thực hiện một chuyến du hành, di chuyển bên trong phòng để khám phá, chiêm ngưỡng các tác phẩm được trình chiếu. Phòng triển lãm vẫn còn những thứ của xưởng đúc trước đây, như một bể nước, một bồn chứa, một lò sấy hình tháp mà các hình ảnh được chiếu ở bên trong và phía bên ngoài. Khách tham quan được khuyến khích đi dạo xung quanh và khám phá nhiều điểm, nhiều góc độ chiêm ngưỡng trong phòng triển lãm. Có một vị trí đặc biệt thú vị ở Atelier des Lumières, đó là gác lửng mà từ đó quý vị có thể có nhiều góc nhìn rất hay. Chỗ này nhô cao lên vài mét nên quý vị sẽ thấy cả phòng triển lãm ngập tràn hình ảnh. Toàn bộ gian phòng triển lãm cực kỳ tráng lệ, hoành tráng ». Cezanne nổi tiếng với những bức vẽ thiên nhiên, đặc biệt về quê hương Provence, miền nam Pháp, với phong cảnh nông thôn êm đềm, thanh bình, nổi bật là gam màu xanh của trời của biển xen với màu xanh của cây cối, vườn tược. « Nàng thơ » của ông là ngọn núi Sainte-Victoire, khung cảnh đã theo ông đến tận hơi thở cuối cùng. Niềm say mê của ông đã được tái hiện rõ nét trong triển lãm, đỉnh điểm là ở phần kết, khi 80 bức họa núi Sainte-Victoire được vẽ từ nhiều góc độ, vào những thời điểm khác nhau, lần lượt được chiếu trên các bức tường, dưới tiết tấu nhạc sôi động và ngày càng dồn dập … Nhưng thế giới của Cezanne không chỉ có vậy. Trong số khoảng 1000 tác phẩm, ban tổ chức chọn được 500 bức tranh để trình diễn ánh sáng. Ông Jacques de Tarragon giới thiệu khái quát triển lãm : « Du khách có thể khám phá một phần lớn trong thế giới sáng tạo của Cézanne qua những bức tranh tĩnh vật, tranh thiên nhiên, phong cảnh, những bức chân dung hay tác phẩm tự họa và vô số bức vẽ ngọn núi Sainte-Victoire. Cezanne đã vẽ hơn 80 bức tranh về núi Sainte-Victoire. Cuộc triển lãm được chia thành nhiều chương hồi : có 8 chương. Đây là một cuộc du hành, có một chương mở đầu, một chương rất hoa mỹ, tươi vui mà chúng tôi gọi là Vòm bình yên, rồi một chương nói về nét thầm kín của cơ thể con người, với những tác phẩm nổi tiếng khắc họa những người phụ nữ đang tắm. Cũng có một phần triển lãm về những giai đoạn cuộc đời Cezanne với nhiều nỗi day dứt, toát lên qua những bức tranh chân dung tự họa của ông. Vậy đấy, có thể nói, trong cuộc triển lãm chúng ta như lướt theo nhịp tâm trạng và các giai đoạn chính trong thế giới sáng tạo của Cezanne ». Thiên nhiên trong tranh Cezanne không tĩnh, mà rất sống động. Thiên nhiên cũng có tâm hồn. Và để làm toát lên cái hồn sống động đó, các nhà tổ chức, với sự trợ giúp đắc lực của công nghệ số, đã tái hiện thiên nhiên trong tranh của Cezanne, để du khách được hòa mình vào thiên nhiên, với tiếng chim lót líu lo, tiếng nước chảy róc rách, tiếng sóng vỗ, tiếng côn trùng rả rích, cả tiếng sấm ran ... chứ không phải chỉ là chắp tay đứng xem. Đến với triển lãm, khách thăm quan sẽ thấy những chiếc lá trong tranh Cezanne rung rinh, những vòm lá cây xao động trong gió, những sóng nước sông Arc lăn tăn mơn man dưới chân. Nổi tiếng với những bức tranh tĩnh vật, đặc biệt là tranh vẽ những trái táo, những tác phẩm này là một phần không thể thiếu trong triển lãm. Nhưng tĩnh mà động, với hiệu ứng ánh sáng, những trái táo lần lượt hiện lên trong từng khung tranh ảo trên tường, rồi lại thoát ra khỏi những khung tranh đó, trôi lơ lửng trước mặt du khách … Tạm rời thế giới của Cezanne, giờ đây du khách được bước vào một thế giới của những hình khối và sắc màu khác, không kém phần mãn nhãn : thế giới của Kandinsky, một thế giới hội họa đi từ dân gian, bình dân, đến hiện đại, trừu tượng, rực rỡ, vui mắt mà cũng rất kỳ bí … Kandinsky không chỉ là một họa sĩ, mà còn là một nhà lý luận về nghệ thuật, nhà thơ và là một người đi tiên phong về nghệ thuật trừu tượng. Giám đốc Atelier des Lumières cho biết tiếp : « Đối với các tác phẩm của Kandinsky thì cũng tương tự. Ở đó, chúng ta như đang trong một chuyến du hành xuyên suốt các thể loại tranh của ông ấy. Chúng ta xuất phát từ nước Nga, nơi Kandinsky đã vẽ những thứ rất tượng hình, những cảnh vô cùng tráng lệ, những con ngựa được trang trí tuyệt đẹp, cảnh về các bộ tộc, những quảng trường lớn … Và rồi, rất nhanh chóng, du khách được bước vào thế giới trừu tượng của Kandinsky. Chị biết đấy, ông ấy chuyển hướng sang trường phái trừu tượng khá nhanh. Người xem như đang trong một chuyến du hành với các sắc màu, nghệ thuật kết hợp nhiều vật liệu. Các tác phẩm được trình chiếu rất, rất đẹp, được phối hợp nhịp nhàng. Công chúng mới chỉ bắt đầu được đến thăm triển lãm từ tuần trước nhưng đã hoàn toàn bị chinh phục dù phần triển lãm này chỉ ngắn thôi ». Thành công ngay từ những ngày đầu Từ những vị trí khác nhau trong phòng triển lãm, khách tham quan sẽ có những góc nhìn khác nhau về cùng một tác phẩm, thậm chí là chiêm ngưỡng các tác phẩm khác nhau được chiếu lên tường và nền nhà từ 140 máy chiếu. Triển lãm là sự kết hợp tuyệt vời giữa hình ảnh, ánh sáng và âm nhạc. Những khúc nhạc cổ điển đan xen với những bản nhạc hiện đại, phối theo nội dung, ý nghĩa từng chương đoạn triển lãm, khiến người xem như đang lạc bước vào một thế giới kỳ ảo. Công nghệ số đã giúp hội họa gần hơn với công chúng và dễ cảm hơn. Triển lãm đạt thành công lớn ngay từ những ngày đầu mở cửa, theo khẳng định ngày 24/02 của giám đốc trung tâm : « Trên thực tế, Covid đã ảnh hưởng một chút đến hoạt động của Atelier des Lumières, chúng tôi đã phải đóng cửa 2 lần, lần đầu trong vòng 2 tháng, sau đó là 5 tháng, cũng khá là lâu. Chúng tôi đã buộc phải áp dụng các quy định đặc biệt về đón tiếp khách, giới hạn số lượng khách … nhưng Atelier des Lumières vẫn giữ nguyên phong cách triển lãm kỹ thuật số, đón tiếp khách tham quan và đưa họ hòa mình, chìm đắm vào thế giới sáng tạo của những tên tuổi lớn trong lịch sử nghệ thuật. Quả thực, công nghệ của Atelier des Lumières có từ năm 2018, khá là mới và ngày càng tiến bộ, nên triển lãm ngày càng có chất lượng cao hơn, tích hợp được cả các hình ảnh, tài liệu lưu trữ, phim … với độ phân giải rất cao. Mục tiêu của chúng tôi là làm sao để triển lãm có chất lượng rất cao, để khách tham quan thực sự cảm thấy hòa mình, đắm chìm trong một thế giới tiêu biểu cho sự nghiệp sáng tác của các nghệ sĩ mà chúng tôi quảng bá ». « Trong hai ngày nghỉ cuối tuần đầu tiên đã có rất nhiều khách đến xem triển lãm, chúng tôi rất vui mừng vì thấy công chúng hào hứng với triển lãm, mọi người đến rất đông và để lại nhiều bình luận trên mạng Internet, họ nói rằng triển lãm là một thành công lớn. Chúng tôi rất vui mừng với thành công lớn này. Chỉ trong ngày thứ Bảy, đã có gần 5.000 khách đến xem triển lãm. Chị thấy đấy, thực sự đó là một khởi đầu tuyệt vời. 5.000 khách chỉ trong một ngày thứ Bảy, nhưng con số này cũng phù hợp với điều mà chúng tôi vẫn làm ở Atelier des Lumières. Chúng tôi vẫn tính toán khả năng đón tiếp khách, bảo đảm chỉ có 1 khách ở mỗi diện tích khoảng 2m² để họ có điều kiện xem triển lãm thoải mái ở mọi góc độ và có thể di chuyển khắp phòng. Có người thích ở yên một chỗ, ngồi bệt dưới đất để ngắm nhìn, chiêm ngưỡng, nhưng cũng có những người thích di chuyển, đi lại loanh quanh và ngắm nhìn từ nhiều góc khác nhau. Dù sao thì triển lãm cũng được đón nhận rất nồng nhiệt và tôi nghĩ triển lãm năm nay sẽ thành công tốt đẹp ». Triển lãm về thế giới hội họa của hai nghệ sĩ Cezanne và Kandinsky khai mạc tại Trung tâm nghệ thuật số Atelier des Lumières, Paris, từ ngày 18/02/2022 và sẽ kéo dài đến ngày 02/01/2023.
Triển lãm ánh sáng về thế giới hội họa của hai nghệ sĩ Cezanne và Kandinsky đang diễn ra tại Trung tâm nghệ thuật số Atelier des Lumières, Paris. Bước qua cánh cửa vào phòng triển lãm, du khách sẽ đến với một không gian mờ ảo, lung linh, vẳng bên tai là những điệu nhạc lúc dặt dìu, khi dồn dập. Sự kết hợp độc đáo giữa nghệ thuật và công nghệ số, giữa hội họa và âm nhạc tại Atelier des Lumières đưa du khách tạm thoát khỏi những ồn ào xô bồ của cuộc sống ngoài kia. Trước mắt người xem mở ra thế giới sống động, rực rỡ sắc màu trong tranh của Cezanne và Kandinsky. Sau các danh họa Klimt, Van Gogh, Monet, Renoir, Chagall và Dali, nay đến lượt họa sĩ Pháp Paul Cezanne (1839-1906) và họa sĩ gốc Nga VassilyKandinsky (1866-1906) được Trung tâm nghệ thuật số Atelier des Lumières vinh danh. Triển lãm Cezanne - Kandinsky thực ra gồm hai cuộc triển lãm được trình chiếu liên tục và nối tiếp nhau : « Cezanne - Ánh sáng của vùng Provence » (khoảng 30 phút) và « Kandinsky - chuyến phiêu lưu của sự trừu tượng » (khoảng 10 phút). Nhưng đâu là mối liên hệ giữa Cezanne và Kandinsky ? Trả lời phỏng vấn RFI Tiếng Việt ngày 24/02/2022, chỉ vài ngày sau khi triển lãm khai mạc, ông Jacques de Tarragon, giám đốc Atelier des Lumières giải thích : « Cezanne là một nghệ sĩ phi thường. Ông là một tên tuổi lớn trong lịch sử nghệ thuật. Mọi người thường thích tranh của ông. Cezanne có khối tác phẩm đồ sộ. Cezanne đã vẽ 800 bức tranh, 400 tranh màu nước, có nghĩa là rất nhiều tranh, và tôi có thể nói rằng ông như một bảng màu, với rất nhiều màu sắc được phối trên những chất liệu khác nhau. Tất cả những điều đó khiến các tác phẩm của ông ấy nếu được giới thiệu, trong khuôn khổ một cuộc triển lãm kỹ thuật số tại trung tâm nghệ thuật số Atelier des Lumières, thì sẽ tạo nên điều phi thường. Quả thực, có một cây cầu nối giữa Kandinsky và Cezanne mà chúng tôi đã cố gắng khai thác. Trước tiên, chúng tôi muốn giới thiệu 2 nghệ sĩ. Có một sự khác biệt lớn giữa 2 nghệ sĩ lớn này, nhưng có một sự ngưỡng mộ, đặc biệt là sự ngưỡng mộ của Kandinsky đối với Cezanne. Chắc chị cũng biết, Kandinsky từng nói Cezanne có thể thổi hồn vào một tách trà. Tôi nghĩ rằng 2 cuộc triển lãm có một điểm chung, đó là một vũ trụ, một thế giới ngập tràn sắc màu, nhưng chúng cũng rất khác nhau. Chúng tôi muốn giới thiệu nhiều điều cho khách tham quan và bằng cách này, quý vị được cùng lúc tham gia 2 cuộc triển lãm có sự gắn kết với nhau nhưng cũng là ở hai không gian rất khác nhau ». Chuyến đi kỳ thú Hành trình tham quan của du khách sẽ diễn ra như thế nào ? Chắc chắn là không giống một chuyến tham quan như truyền thống ở các bảo tàng nghệ thuật thông thường. Giám đốc trung tâm nghệ thuật số giải thích : « Chuyến thăm quan của khách diễn ra như sau : khi quý vị bước vào trung tâm, dần dần ánh sáng sẽ giảm đi, không gian tối dần. Rồi quý vị đi vào một phòng kín tối đen. Quý vị sẽ làm quen dần với bóng tối. Phòng lớn đó, vốn là một xưởng đúc có từ năm 1835 và nay được chuyển đổi thành một trung tâm kỹ thuật số. Khi quý vị bước gian phòng triển lãm này, quý vị thực hiện một chuyến du hành, di chuyển bên trong phòng để khám phá, chiêm ngưỡng các tác phẩm được trình chiếu. Phòng triển lãm vẫn còn những thứ của xưởng đúc trước đây, như một bể nước, một bồn chứa, một lò sấy hình tháp mà các hình ảnh được chiếu ở bên trong và phía bên ngoài. Khách tham quan được khuyến khích đi dạo xung quanh và khám phá nhiều điểm, nhiều góc độ chiêm ngưỡng trong phòng triển lãm. Có một vị trí đặc biệt thú vị ở Atelier des Lumières, đó là gác lửng mà từ đó quý vị có thể có nhiều góc nhìn rất hay. Chỗ này nhô cao lên vài mét nên quý vị sẽ thấy cả phòng triển lãm ngập tràn hình ảnh. Toàn bộ gian phòng triển lãm cực kỳ tráng lệ, hoành tráng ». Cezanne nổi tiếng với những bức vẽ thiên nhiên, đặc biệt về quê hương Provence, miền nam Pháp, với phong cảnh nông thôn êm đềm, thanh bình, nổi bật là gam màu xanh của trời của biển xen với màu xanh của cây cối, vườn tược. « Nàng thơ » của ông là ngọn núi Sainte-Victoire, khung cảnh đã theo ông đến tận hơi thở cuối cùng. Niềm say mê của ông đã được tái hiện rõ nét trong triển lãm, đỉnh điểm là ở phần kết, khi 80 bức họa núi Sainte-Victoire được vẽ từ nhiều góc độ, vào những thời điểm khác nhau, lần lượt được chiếu trên các bức tường, dưới tiết tấu nhạc sôi động và ngày càng dồn dập … Nhưng thế giới của Cezanne không chỉ có vậy. Trong số khoảng 1000 tác phẩm, ban tổ chức chọn được 500 bức tranh để trình diễn ánh sáng. Ông Jacques de Tarragon giới thiệu khái quát triển lãm : « Du khách có thể khám phá một phần lớn trong thế giới sáng tạo của Cézanne qua những bức tranh tĩnh vật, tranh thiên nhiên, phong cảnh, những bức chân dung hay tác phẩm tự họa và vô số bức vẽ ngọn núi Sainte-Victoire. Cezanne đã vẽ hơn 80 bức tranh về núi Sainte-Victoire. Cuộc triển lãm được chia thành nhiều chương hồi : có 8 chương. Đây là một cuộc du hành, có một chương mở đầu, một chương rất hoa mỹ, tươi vui mà chúng tôi gọi là Vòm bình yên, rồi một chương nói về nét thầm kín của cơ thể con người, với những tác phẩm nổi tiếng khắc họa những người phụ nữ đang tắm. Cũng có một phần triển lãm về những giai đoạn cuộc đời Cezanne với nhiều nỗi day dứt, toát lên qua những bức tranh chân dung tự họa của ông. Vậy đấy, có thể nói, trong cuộc triển lãm chúng ta như lướt theo nhịp tâm trạng và các giai đoạn chính trong thế giới sáng tạo của Cezanne ». Thiên nhiên trong tranh Cezanne không tĩnh, mà rất sống động. Thiên nhiên cũng có tâm hồn. Và để làm toát lên cái hồn sống động đó, các nhà tổ chức, với sự trợ giúp đắc lực của công nghệ số, đã tái hiện thiên nhiên trong tranh của Cezanne, để du khách được hòa mình vào thiên nhiên, với tiếng chim lót líu lo, tiếng nước chảy róc rách, tiếng sóng vỗ, tiếng côn trùng rả rích, cả tiếng sấm ran ... chứ không phải chỉ là chắp tay đứng xem. Đến với triển lãm, khách thăm quan sẽ thấy những chiếc lá trong tranh Cezanne rung rinh, những vòm lá cây xao động trong gió, những sóng nước sông Arc lăn tăn mơn man dưới chân. Nổi tiếng với những bức tranh tĩnh vật, đặc biệt là tranh vẽ những trái táo, những tác phẩm này là một phần không thể thiếu trong triển lãm. Nhưng tĩnh mà động, với hiệu ứng ánh sáng, những trái táo lần lượt hiện lên trong từng khung tranh ảo trên tường, rồi lại thoát ra khỏi những khung tranh đó, trôi lơ lửng trước mặt du khách … Tạm rời thế giới của Cezanne, giờ đây du khách được bước vào một thế giới của những hình khối và sắc màu khác, không kém phần mãn nhãn : thế giới của Kandinsky, một thế giới hội họa đi từ dân gian, bình dân, đến hiện đại, trừu tượng, rực rỡ, vui mắt mà cũng rất kỳ bí … Kandinsky không chỉ là một họa sĩ, mà còn là một nhà lý luận về nghệ thuật, nhà thơ và là một người đi tiên phong về nghệ thuật trừu tượng. Giám đốc Atelier des Lumières cho biết tiếp : « Đối với các tác phẩm của Kandinsky thì cũng tương tự. Ở đó, chúng ta như đang trong một chuyến du hành xuyên suốt các thể loại tranh của ông ấy. Chúng ta xuất phát từ nước Nga, nơi Kandinsky đã vẽ những thứ rất tượng hình, những cảnh vô cùng tráng lệ, những con ngựa được trang trí tuyệt đẹp, cảnh về các bộ tộc, những quảng trường lớn … Và rồi, rất nhanh chóng, du khách được bước vào thế giới trừu tượng của Kandinsky. Chị biết đấy, ông ấy chuyển hướng sang trường phái trừu tượng khá nhanh. Người xem như đang trong một chuyến du hành với các sắc màu, nghệ thuật kết hợp nhiều vật liệu. Các tác phẩm được trình chiếu rất, rất đẹp, được phối hợp nhịp nhàng. Công chúng mới chỉ bắt đầu được đến thăm triển lãm từ tuần trước nhưng đã hoàn toàn bị chinh phục dù phần triển lãm này chỉ ngắn thôi ». Thành công ngay từ những ngày đầu Từ những vị trí khác nhau trong phòng triển lãm, khách tham quan sẽ có những góc nhìn khác nhau về cùng một tác phẩm, thậm chí là chiêm ngưỡng các tác phẩm khác nhau được chiếu lên tường và nền nhà từ 140 máy chiếu. Triển lãm là sự kết hợp tuyệt vời giữa hình ảnh, ánh sáng và âm nhạc. Những khúc nhạc cổ điển đan xen với những bản nhạc hiện đại, phối theo nội dung, ý nghĩa từng chương đoạn triển lãm, khiến người xem như đang lạc bước vào một thế giới kỳ ảo. Công nghệ số đã giúp hội họa gần hơn với công chúng và dễ cảm hơn. Triển lãm đạt thành công lớn ngay từ những ngày đầu mở cửa, theo khẳng định ngày 24/02 của giám đốc trung tâm : « Trên thực tế, Covid đã ảnh hưởng một chút đến hoạt động của Atelier des Lumières, chúng tôi đã phải đóng cửa 2 lần, lần đầu trong vòng 2 tháng, sau đó là 5 tháng, cũng khá là lâu. Chúng tôi đã buộc phải áp dụng các quy định đặc biệt về đón tiếp khách, giới hạn số lượng khách … nhưng Atelier des Lumières vẫn giữ nguyên phong cách triển lãm kỹ thuật số, đón tiếp khách tham quan và đưa họ hòa mình, chìm đắm vào thế giới sáng tạo của những tên tuổi lớn trong lịch sử nghệ thuật. Quả thực, công nghệ của Atelier des Lumières có từ năm 2018, khá là mới và ngày càng tiến bộ, nên triển lãm ngày càng có chất lượng cao hơn, tích hợp được cả các hình ảnh, tài liệu lưu trữ, phim … với độ phân giải rất cao. Mục tiêu của chúng tôi là làm sao để triển lãm có chất lượng rất cao, để khách tham quan thực sự cảm thấy hòa mình, đắm chìm trong một thế giới tiêu biểu cho sự nghiệp sáng tác của các nghệ sĩ mà chúng tôi quảng bá ». « Trong hai ngày nghỉ cuối tuần đầu tiên đã có rất nhiều khách đến xem triển lãm, chúng tôi rất vui mừng vì thấy công chúng hào hứng với triển lãm, mọi người đến rất đông và để lại nhiều bình luận trên mạng Internet, họ nói rằng triển lãm là một thành công lớn. Chúng tôi rất vui mừng với thành công lớn này. Chỉ trong ngày thứ Bảy, đã có gần 5.000 khách đến xem triển lãm. Chị thấy đấy, thực sự đó là một khởi đầu tuyệt vời. 5.000 khách chỉ trong một ngày thứ Bảy, nhưng con số này cũng phù hợp với điều mà chúng tôi vẫn làm ở Atelier des Lumières. Chúng tôi vẫn tính toán khả năng đón tiếp khách, bảo đảm chỉ có 1 khách ở mỗi diện tích khoảng 2m² để họ có điều kiện xem triển lãm thoải mái ở mọi góc độ và có thể di chuyển khắp phòng. Có người thích ở yên một chỗ, ngồi bệt dưới đất để ngắm nhìn, chiêm ngưỡng, nhưng cũng có những người thích di chuyển, đi lại loanh quanh và ngắm nhìn từ nhiều góc khác nhau. Dù sao thì triển lãm cũng được đón nhận rất nồng nhiệt và tôi nghĩ triển lãm năm nay sẽ thành công tốt đẹp ». Triển lãm về thế giới hội họa của hai nghệ sĩ Cezanne và Kandinsky khai mạc tại Trung tâm nghệ thuật số Atelier des Lumières, Paris, từ ngày 18/02/2022 và sẽ kéo dài đến ngày 02/01/2023.
Gratitude, Attitude equals self empowerment. We are more powerful and have more potential than any circumstance, situation. Create a powerful attitude to sail smoothly through the storms learn how on my podcast. https://jenniferhall.towergarden.com/aeroponics TOWER GARDEN https://www.sootheoursouls.org Into your genius is a magnificent program to incorporate your six innate GIFTS. BOB Proctor and Mary Morrissey teach us during this program how to use our Super Powers http://lifemasteryinstitute.com/go/aff.php?p=vahail&w=IYG_EVG_WRK-EM Kundalini yoga and Spring Equinox this is the time for NEW things in your life, new beginnings are the focus of this time of year. https://youtu.be/Z_L2sHaBaC0 Wine - I chose Rose's for connoisseurs- these Rose's are rare. There won't be 25 cases floor stacked. They are the most sublime: - Chateau Pigoudet is an everyday exceptional wine and right now , a rare find. It is my all time favorite. Located in the mountains and close to Aix en Provence, 100 acres of vineyards. Grenache, Cabernet, Syrah and Cinsault. Château Couissin is stunning. 5 generations of vintners, located near the village of Trets which is at the foothills of the Sainte Victoire mountains near Aix en Provence. The Sumeire family have traced their ancestors in Trets all the way back to the year 1500. Anne Pichon and her late husband, Marc Pichon, started an agrarian-bohemian life together in the 1990's when they moved into an abandoned farm house at the base of Mont Ventoux. They resurrected a defunct domaine called Murmurium, meaning “the buzzing song of bees.” And while the 15 hectare vineyard was in poor shape, the site was properly organic for many years . Grenache predominately in their Rose. www.chezvalerie.us vahail1956@gmail.com merci
In this podcast, Andres, Maydelis, and Emma all discuss a case study involving Paul Cezanne, and the time throughout his life when he repeatedly painted a landscape of the same mountain. Can drawing something over and over again lead to realization? Of us or of our subjects? Does it have to be more than once? Does the subject have to be human for us to find realization? These are all topics discussed in this podcast. In short, listen to us butt heads about paintings, mountains, and self-identity.
Dans cet épisode, Edouard Fornas un Aixois très attaché à la Provence et à la culture provençale. Edouard a créé une entreprise 100% aixoise mais devinez quoi, ce n'est pas du tout ce dont nous allons parler aujourd'hui, je vous explique. Au-delà du fait qu'il a déjà fait de nombreuses interviews sur sa vie entrepreneuriale, Edouard est un homme extrêmement attaché à la Provence, à sa culture et à son patrimoine historique et naturel. Arrivé à Aix à l'âge de 4 ans, Edouard a grandi ici. Il est ensuite parti de la région pour son début de vie professionnelle avant d'y revenir quelques années plus tard. Son parcours, son goût pour la nature et son attachement à la région lui permettent aujourd'hui de vous raconter Aix et la Provence à travers son prisme. Au programme : • La culture provençale et comment, chacun à notre niveau nous avons un rôle à jouer • Les évolutions d'Aix-en-Provence depuis 20 ans et les différents avantages / limites qui en découlent. • Son travail et de ses recherches sur les Loups du Massif de la Sainte Victoire. Bonne écoute ✨ Merci à Endonora qui a rendu cet épisode possible. Et pour découvrir les parcours proches de chez vous, vous pouvez télécharger gratuitement l'application en cliquant ici : https://howto.endonora.com/LVE0422
“Cezanne, lumières de Provence“à l'atelier des Lumières, Parisdu 18 février 2022 au 2 janvier 2023Interview de Gianfranco Iannuzzi, directeur artistique de « Cezanne, lumières de Provence »,par Anne-Frédérique Fer, à Paris, le 17 février 2022, durée 12'49.© FranceFineArt.Communiqué de presseUne création sous la direction artistique de Gianfranco IannuzziL'exposition numérique et immersive de l'Atelier des Lumières présente les chefsd'œuvre les plus significatifs de Cezanne (1839-1906) tels que : Nature morte aux pommes, Les joueurs de cartes (1890-95) et Les grandes baigneuses (vers 1906). Peintre autodidacte aux 900 toiles et 400 aquarelles, Cezanne représente des portraits, des natures mortes, des paysages, des scènes historiques… et réalise de multiples versions d'un même sujet, expérimentant sans cesse les possibilités de la matière picturale.D'abord rejeté au Salon puis reconnu tard par ses contemporains, lors d'une rétrospective organisée en 1895 par Ambroise Vollard, Cezanne est aujourd'hui considéré comme le pionnier de la modernité.Fortement inspiré à ses débuts par Delacroix et Courbet, il délaisse ensuite son atelier pour se tourner vers les impressionnistes, suivant l'exemple de Pissarro en peignant sur le motif. Sa construction unique des formes et de la couleur et sa tendance à l'abstraction, l'amènent à dépasser l'impressionnisme, jusqu'à influencer les cubistes, les fauves et les avant-gardes.Père de l'art moderne, il inspire Zola, Van Gogh, Pissarro, Monet, Renoir, Matisse… Picasso le désigne comme « notre père à tous ».À travers un parcours thématique, intime et introspectif, l'exposition immersive créée par Gianfranco Iannuzzi et mise en scène par Cutback révèle la tourmente intime de Cezanne, la force de ses constructions, son rapport à la lumière et aux couleurs et son lien avec la nature, qui reste son grand modèle, sa référence obsessionnelle.Le visiteur est alors immergé dans la nature, sous les grandes frondaisons des arbres et forêts, des parcs et jardins où se reposent les baigneuses pour finir sur la nature cezannienne par excellence : Bibémus, l'Estaque, et, point culminant, la Sainte-Victoire.Sa peinture est aussi d'une profonde et entière sincérité, entretenant l'incertain, la passion. Le visiteur porte son regard sur le paysage intime de l'artiste : les autoportraits de son tourment intérieur, la tempérance apportée par l'apaisant quotidien aixois, l'intimité de l'atelier…La force des traits, le jeu sur la matière et son évolution, la présence permanente de la nature, la suspension du temps, l'évolution vers une réalité abstraite de couleurs et de formes… Cezanne est un homme au travers duquel se jouent quantité de dialogues picturaux.« Cezanne, lumières de Provence » propose un voyage au coeur des oeuvres majeures de l'artiste aixois, suivant le fil rouge de la nature vers la Provence et la Sainte-Victoire. Voir Acast.com/privacy pour les informations sur la vie privée et l'opt-out.
Thierry Tortosa est paléontologue spécialiste des dinosaures mais aussi conservateur de la Réserve Naturelle de la Sainte Victoire. J'avais lu dans des livres que la région d'Aix-en-Provence possédait l'un des gisements potentiels d'œufs et de squelettes de dinosaures les plus importants du monde. Et c'est en creusant ce sujet que j'ai découvert Thierry Tortosa. Dans cette épisode, Thierry va nous parler de son métier de paléontologue, de l'exceptionnel patrimoine paléontologique qu'offre la région aixoise ainsi que des dinosaures qui y vivaient il y a des millions d'années. Et vous découvrirez d'ailleurs que certains fossiles sont parfois bien plus proches de vous que vous ne le pensez.
This episode will cover the life of Paul Cezanne and the reasoning behind his obsession with painting the Mont Sainte-Victoire. Paul Cezanne was a not so originally famed painter who worked hard to become so. He is known for many works, however, he is most well-known for his art series of Mont Sainte-Victoire which he painted over 30 paintings of. Music is provided by the FCPX sound effects list.
Cezanne made painting after painting of Mont-Sainte-Victoire, often from exactly the same spot. For the duration of Cezanne's career, after his adoption of impressionism, he has made countless paintings of Mont Saint Victoire and have displayed an evolution of his style, transitioning from impressionism to post-impressionist (and nearly the beginning of cubism). The mountain was his motif as he consciously cultivated his association with the mountain and possibly may have wanted to be documented painting it. Music Credit: "Royalty Free Music from Bensound" - Composer: Benjamin Tissot (also known as Bensound)
Dans cet épisode, je suis avec Camille Moirenc, l'artiste-photographe connu pour son travail sur la Provence
Mais qu'est qui se cache-t-il derrière cette montagne de caractère ? J'ai entendu parler d'une terre de vins, de saveurs, de senteurs d'exception travailler avec amour par des artisans passionnés. Quel voyage. Que de belles rencontres avec des personnes passionnées par leurs savoir-faire, animées par leurs convictions et amoureux de leur terroir. Leurs sourires, leur accueil, leur gentillesse, l'hospitalité, quels beaux cadeaux. Je suis content d'avoir pris le temps de sortir de mes sentiers battus pour découvrir cette face cachée de la Sainte Victoire. Mes sens ont été stimulés par de belles choses. J'ai écouté, j'ai observé, j'ai senti, , j'ai gouté, j'ai touché cette terre de différentes manière et à chaque fois, j'ai éprouvé du plaisir. Si vous voulez découvrir cette région, je vous invite à l'explorer en voyageant de manière responsable, dans le respect de sa culture, de son environnement et de ses habitants.Le Grand Site Concors Sainte Victoire est labellisé grand site de France. Il réunit une trentaine de personnes qui œuvrent quotidiennement pour la protection incendie, la préservation et la mise en valeur du patrimoine, ainsi que l'accueil des publics. Ils font la promotion d'initiatives locales d'éducation sur l'environnement et effectuent un travail exceptionnel. On n'imagine pas toujours toute l'organisation derrière l'animation, la préservation d'un tel site pour notre plus grand plaisir. Alors aidons les en voyageant responsable. Vous pourrez trouver toutes les informations de ces acteurs responsable au grand cœur de cet épisode ci dessous. A bientôt sur (X)périentiel, le podcast du tourisme positif. - Secrets d'Ici, Aix'plorer autrement: https://secretsdici.fr - Moulin distillerie St Vincent, Jouques: http://www.jouques.fr/portfolio-items/le-moulin-saint-vincent/ - Gite Le Catalan, Jouques : https://www.le-catalan.com - La ferme des Baumes, Venelles: http://www.sanglierdeprovence.com - Le Grand Site Concors Sainte Victoire: http://www.grandsitesaintevictoire.com Bonne écoute. Vous avez des Questions, remarques ou suggestion d'invités. Envoyez moi un mail à podcastxperientiel@gmail.com.
Quand je vais à Aix en Provence, j'aperçois toujours la montagne Sainte Victoire sur ma droite. Elle est imposante avec ses falaises de calcaires en forme de vagues. J'imagine toujours de voir un surfeur apparaitre sur le haut de cette vague figée. Tiens, cela aurait pu être une idée de tableau pour Cézanne, lui qui a puisé son inspiration dans SA montagne pour répondre à ses besoins de nature. Peut-être qu'il m'aurait traité de fada. Cette montagne a été la terre d'accueil d'artistes en tout genre, certains connus comme Picasso et d'autres complètement inconnus mais tous inspirés à raconter la Sainte Victoire à leur manière avec des pinceaux, des crayons, des stylos, des photos, des images. On peut comprendre pourquoi elle attire autant d'artistes, à chaque passage cette montagne, est différente, elle propose une nouvelle expérience à travers sa palette de couleurs selon les saisons. Mais qu'est qui se cache-t-il derrière cette montagne de caractère ? J'ai entendu parler d'une terre de vins, de saveurs, de senteurs d'exception travaillés avec amour par des artisans passionnés. On y trouve aussi une forêt méditerranéenne qui est devenue un espace de loisirs pour nous touristes, locaux. Il faut y prêter une attention particulière, Elle est fragile, on se doit de la protéger, la préserver car elle nous fait tellement de bien. Les dérèglements climatiques pourraient n'en faire qu'une bouchée. Imaginez cette montagne, nue, sans sa faune et sa flore! C'est impensable. Je suis curieux de découvrir la face nord de la Sainte Victoire. Je me reconnecte à l'essence du voyage, en partant à l'inconnu. laissons-nous porter par le Mistral. On verra bien où cela nous emmène. Si vous voulez découvrir cette région, je vous invite à l'explorer en voyageant de manière responsable, dans le respect de sa culture, de son environnement et de ses habitants.Le Grand Site Concors Sainte Victoire est labellisé grand site de France. Il réunit une trentaine de personnes qui œuvrent quotidiennement pour la protection incendie, la préservation et la mise en valeur du patrimoine, ainsi que l'accueil des publics. Ils font la promotion d'initiatives locales d'éducation sur l'environnement et effectuent un travail exceptionnel. On n'imagine pas toujours toute l'organisation derrière l'animation, la préservation d'un tel site pour notre plus grand plaisir. Alors aidons les en voyageant responsable. Vous pourrez trouver toutes les informations de ces acteurs responsable au grand cœur de cet épisode ci dessous. A bientôt sur (X)périentiel, le podcast du tourisme positif. - Domaine des Toulons à Rians: https://www.routedesvinsdeprovence.com/domaines/domaine-les-toulons/ - Chateau Vignelaure à Jouques: https://fr.vignelaure.com - Domaine la Réaltière à Rians: https://www.domaine-biodynamie.com/vigneron-domaine-de-la-realtiere,161.html - Chateau La Revelette à Jouques: https://revelette.fr - Le Grand Site Concors Sainte Victoire: http://www.grandsitesaintevictoire.com Bonne écoute. Vous avez des Questions, remarques ou suggestion d'invités. Envoyez moi un mail à podcastxperientiel@gmail.com.
Vanessa Aricco is a multimedia poet and co-host of Confessing Animals, an interview-style podcast discussing creativity with writers and artists. Her work includes two poetry albums, The Midnight Rush, and Human Animal. She is a Charlotte Street Foundation Studio Resident in Kansas City, MO. Her work can be found at vanessaaricco.com and @pettinellawinters on Instagram.Join our Patreon to get VIP access to the full interview which includes 3 more poems and another hour of conversation! https://www.patreon.com/confessinganimalspodcastShow Notes: Friedrich Nietzsche, Thus Spoke Zarathustra, The Gay Science "eternal recurrence"Pema Chodron, When Things Fall Apart“Only to the extent that we expose ourselves over and over to annihilation can that which is indestructible be found in us.”The Sainte-Victoire mountain near Cézanne's home in Aix-en-Provence was one of his favorite subjects and he is known to have painted it over 60 times. “Should I Bow Down And Weep” Vanessa AriccoComedian Michelle WolfPatti Smith, Horses Ashley Raines & The New West Revue, ashleyrainesmusic.comWeissenborn instrument Arthur Rimbaud, favorite poet Simone de Beauvoir, Eye for an EyeAudre Lorde, “The Master's Tool Will Never Dismantle The Master's House”Albert Camus, The Myth of SisyphusShakespeare's Hamlet Download Vanessa's Poetry Albums, vanessaaricco.bandcamp.com Seasoned and fresh-faced artists (of every genre) discuss how to make creativity work within the complexities and challenges of adult life. Confessing Animals podcast co-hosts Jen Harris + Vanessa Aricco, both working writers, unveil the secrets and struggles of creative living in a rapid fire capitalist society. One guest at a time, Jen + Vanessa ask, How Does Your Life Translate to Art?Intro & music provided by Ashley Raines www.ashleyrainesmusic.comFollow us on Instagram @confessinganimalspodcastListen, Love & Support Us!https://www.patreon.com/confessinganimalspodcastSupport the show (https://www.patreon.com/confessinganimalspodcast)
Nous sommes à Fuveau, un village dans le Pays d'Aix avec une vue exceptionnelle sur la montagne Sainte Victoire. Je vais découvrir ce village avec deux guides conférenciers Mylène et Arthur. J'avais envie de prendre le temps d'observer, d'écouter et m'imprégner de la vie de ce village. Archéologues de métier, Ils ont créé Secrets d'ici avec comme point de départ le partage. Découvrez les activités de Secrets d'Ici: https://secretsdici.fr Vous avez des Questions, remarques ou suggestion d'invités. Envoyez moi un mail à podcastxperientiel@gmail.com.
Avant de trouver sa voie et sa voix, Clara Luciani aura servi pas mal de pizzas et gardé bon nombre d'enfants ! Mais la voici devenue l'une des chanteuses françaises les plus populaires. À 28 ans, la grande dame brune est de retour avec un deuxième album, Cœur. Le précédent, Sainte Victoire, s'était soldé par deux Victoires de la musique et des concerts à guichets fermés. Cœur qui sort ce vendredi 11 juin, pourrait bien faire danser les foules, lui aussi, à l'heure du déconfinement.
Rencontre avec Clara Luciani pour son nouvel album "Coeur" Après son premier album “Sainte-Victoire”, certifié triple platine, et deux Victoires de la Musique (Révélation Scène en 2019 et Artiste Féminine en 2020), Clara Luciani revient avec “Cœur”, un nouvel album jouissif aux couleurs disco-moderne. Ces 11 nouvelles chansons, à la fois dansantes et intimes, seront disponibles ce 11 juin.
082 –It's time to open your spiritual eyesLook around you. What do you see? Your computer, your smartphone? If you're on a walk in the woods, you see the trees, the rocks, the gurgling stream.Now be really observant. Do you see everything there is to see, where ever you are? At first you may think you take it all in. But there's no way to see everything. Can you see the stuff in your desk drawer when it's closed? Can you see what's behind that tree or the big rock up ahead? Or what about the inside of an apple you just picked up to eat?There's no way to see everything with your eyes.But there are other things you can't see even though they are all around. Well, I shouldn't call them "things," because they're spiritual.For example, can you see the love you have for your family, or God's love for you? You can see the effects of that love, but not the love itself.Open your spiritual eyesWhen Elisha was surrounded by the Syrian army, his servant was afraid. But the prophet prayed for God to open the young man's eyes so he could see. Suddenly the servant saw horses and chariots of fire all around Elisha. They were there all along, but the man couldn't see them with his material eyeballs. Elisha did see the horses and chariots of fire. That's why he wasn't afraid.Jesus saw the kingdom of heaven at handWhen Jesus's disciples were afraid they were going to drown in a storm at sea, they woke Jesus up. But Jesus wasn't afraid of what the material eyes saw. Using his spiritual vision he saw the kingdom of heaven at hand, where there are not storms, no danger, no fear.Jesus rebuked what the material eyes saw, when it was not in tune with God's kingdom. Can we learn to use our spiritual eyes?Of course. You may not see horses and chariots of fire, but you can discern God's presence. You can feel God's love and protection. And you don't have to wait until there's a terrifying army surrounding you or a life-threatening storm about to sink your boat. Even when everything is going well, we still need to use our spiritual vision to see God being in control of our lives.Have you ever had an experience when God "opened your eyes" to see something that the material eyes can't see, when you discerned something that no one else saw?This happened to me when I was studying in southern France during my junior year in college. A group of friends decided to climb Mt. Sainte Victoire, a mountain near Aix-en-Provence. But the weather did not cooperate at all.To hear the story of how God protected us during a terrible electric storm with lightning bolts flashing right above our heads, check out this week's episode of the podcast.If you'd like to refer to the Bible verses quoted this week, check out the show notes: thebiblespeakstoyou.com/082.I'd love to hear about when God has revealed things to your spiritual eyes. Please contact me. I'd love to hear your story.Thanks for listening and for sharing this episode with a friend.Have a great week.Blessings, JamesTo register for the 10 week class, The New Testament Angels Still Speak to Us Today, go to Angel ClassSupport the show
For this show, we discuss a list of lovely reds and whites that you won't see on other lists for spring wines. Etna from Sicily? Check. Chignin Bergeron from Savoie in France? Yup. If you're looking for a change from the norm and a great spring list, here it is! As promised, here is the list...with some example labels to make shopping easy (see the winefornormalpeople.com/blog for label examples) With its medium body, excellent acidity, and minerally flavors, Etna Rosso from Sicily is a must have for spring. It can gracefully handle grilled food as well as it does mushroom risottos! The bonus wine: Etna Bianco, made of the Carricante grape. Similar nature, but with a greater hit of acidity and a cheek coating texture. Taste the volcano! As we called it in the Chardonnay episode, Jura is the Bizarro Burgundy. It's just across the Bresse plain and grows similar grapes...except when it doesn't. In the Arbois region, light, spicy, peppery reds of Poulsard and Trousseau can be lovely on a spring evening with salads, morel mushrooms, and flavorful fish like salmon. The bonus wines: sparkling Crémant from the Jura made of Chardonnay and becoming more widely available OR Chignin Bergeron, aka Roussanne, from the neighboring region, Savoie. That peachy, herbal, fuller body with good acidity is great when there’s still a chill in the air but you still want to stay outside! Bordeaux, M.C. Ice’s favorite. For spring, a white Bordeaux with a large proportion of the waxy, peachy, sautéed herb, honeycomb flavored/textured Sémillon is nice as the nights warm up. Sauvignon Blanc gives these blends excellent acidity and herbal aromatics but you just need a touch of that when we’re dealing with spring. The great part about Bordeaux Blanc? You can switch to Sauvignon Blanc heavy blends in the summer for a more refreshing bottle! I recommend steering clear of Bordeaux Blanc and Bordeaux Blanc Superieur (unless you know the producer) and seeking out wines from the Côtes de Bordeaux (label examples below). If you can swing it, get a wine from Pessac-Leognan – the best areas for whites in Bordeaux. The bonus wines: Merlot heavy red blends from the Côtes de Bordeaux—Castillon and Francs are the more serious areas but Blaye may be the most refreshing for our spring hit list. No list of mine is complete without Alsace, France. However, this time I’m switching up my regular Riesling reco and instead recommending Pinot Gris. We’re not in summer yet and the nights can have a nip, so Alsace Pinot Gris, with pear, citrus, white flower, and smoke notes, and a medium body will be a versatile sipper. It goes so well with onion tartlets, mushroom quiche, and chicken in herbal and citrus preparations! The bonus wine: Yup, I’m doing it. Pinot Grigio. No, not the alcoholic lemon water! The good stuff from Trentino Alto-Adige. If you get a case, try the Pinot Gris and the Pinot Grigio together to see the similarities and differences. Pinot Grigio will be nuttier with higher acidity and more lemon notes, but the similarity will be far greater between these two wines than if you get a cheapy from the bottom shelf of the grocery! Rosé. Here’s the one on everyone’s list, but rightfully so. Fresh rosé is released in the springtime and there is nothing better than newly released rosé. Provence is the standard – especially from sub regions like Sainte-Victoire, Frejus, and La Londe. We forgot to mention Tavel and Bandol in the show, which are always homeruns. Rosé is versatile in pairing – fried foods, grilled salmon, strawberry salads with goat cheese, and pasta with pesto (pistou as it’s known in Provence) are some options. Bonus wines: Other styles of rosé, especially California with its sun kissed styles from Pinot Noir or Spanish rosé from Tempranillo, Garnacha, or Monastrell are outstanding and great for a contrast against the lighter Provence style. Italian rosato can be wonderful as well and is made in most regions from their local grapes. The last one was really “Sophie’s Choice” for me. I couldn’t decide between Malbec and Torrontés from high elevation Salta in Argentina or Pinot Noir and Chardonnay from cool climate Casablanca from Chile. Ultimately the floral, peachy yet acidic and slightly bitter Torrontés from Cafayate/Salta and its intense, yet elegant counterpart Malbec from the same region seemed to be best for us. M.C. Ice astutely pointed out that for people living in hotter areas where spring becomes summer-like quickly, the high acidity and refreshing lighter notes in the Chilean wines were the winners. Either way, you can’t go wrong! Happy Spring! We hope you drink well, and that this list gives you at least one new idea to try as the days heat up slowly over the next few months. __________________________________________________ Thanks to our sponsors: Thanks to YOU! The podcast supporters on Patreon, who are helping us to make the podcast possible and who we give goodies in return for their help! Check it out today: https://www.patreon.com/winefornormalpeople Wine Access Visit: www.wineaccess.com/normal and for a limited time get $20 off your first order of $50 or more! Wine Access is a web site that has exclusive wines that overdeliver for the price (of which they have a range). They offer top quality wines by selecting diverse, interesting, quality bottles you may not have access to at local shops. Wine Access provides extensive tasting notes, stories about the wine and a really cool bottle hanger with pairings, flavor profile, and serving temps. Wines are warehoused in perfect conditions and shipped in temperature safe packs. Satisfaction is guaranteed! Check it out today! www.wineaccess.com/normal
- Trois ans après le triomphe de "Sainte-Victoire", son premier disque, Clara Luciani publie le premier extrait de son nouvel album à paraître avant l'été. La chanteuse s'est confiée à Steven Bellery. - Charles Baudelaire naissait le 9 avril 1821. 200 ans plus tard, de nombreuses publications célèbrent le poète. Hommage à l'auteur des "Fleurs du mal" avec Bernard Lehut. - Les Express de Laissez-vous tenter, livrés par Aymeric Parthonnaud. - Les programmes télé de ce week-end, avec Isabelle Morini Bosc.
Aujourd'hui je vous emmène à Trets, un joli village médiéval situé au sud de la Sainte-Victoire et au pied du mont Olympe, dans la vallée de l'Arc pour découvrir l'histoire de la Ferme de Noé et les parcours d'Anita et Lisa. Au cours de cet entretien nous allons découvrir les étapes et les épreuves par lesquelles Anita est passée pour mener à bien son projet. Anita et Lisa vont nous parler de l'esprit de cette joyeuse ferme sociale et engagée qui produit des légumes bio distribués via son AMAP, accueille différents publics dans sa ferme pédagogique et propose une cuisine du jardin à l'assiette dans sa ferme auberge. Derrières ces différentes activités se cache une raison d'être et un moteur puissant qui est l'envie d'aider et de soutenir des publics en difficulté. La vocation sociale de la ferme est au coeur du projet et nous verrons au cours de cet échange que la relation humaine et la solidarité sont les moteurs de la ferme tant au niveau de son histoire que de ses activités. La Permaculture est ici au jardin et dans les liens humains. Au cours de cette conversation nous avons parlé du travail de la terre, de biodiversité, de la force de l'entraide et de la solidarité, d'arbres fruitiers et du retour des oiseaux, de l'importance de se resynchroniser aux rythmes de la nature, de régénération des sols, de cuisine et de créativité. Merci de relayer cet épisode au maximum autour de vous pour créer de la circularité et faire grandir les liens entre nous. Je vous souhaite une très bonne écoute et à bientôt ! Cet épisode a été enregistré le 21 janvier 2021Hébergé par Ausha. Visitez ausha.co/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.
Fleur Skrivan , toute nouvelle ambassadrice LIV, et depuis longtemps contributrice ELLES FONT DU VÉLO, est une de mieux placée pour nous parler du Rapprochement LIV-EFDV qui vient de voir le jour. Elle vous attend, cyclistes de Provence, pour vous faire découvrir chaque semaine les beaux paysages autour de la Sainte Victoire et mes environs d'Aix en Provence.
Reportage d'Etienne Baudu sur la montagne Sainte-Victoire où de nombreuses voix s'élèvent pour demander de retirer le parc éolien. Et nous ferons un point détaillé sur l'énergie produite: les éoliennes sont-elles une alternative sérieuse pour produire de l'énergie? Les réponses de notre brigade de l'actualité
Aujourd'hui je vous emmène à Peyrolles en provence pour découvrir le parcours engagé de Damien Rabourdin, directeur du Loubatas. Le Loubatas est une association d'éducation à l'environnement qui gère un écogîte de groupe autonome en pleine forêt provençale au sein du Grand site Sainte-Victoire. Damien est ingénieur et il se destinait à une carrière dans le secteur de l'énergie et de l'environnement mais il a décidé de changer de cap pour mettre son énergie au service d'une activité professionnelle en cohérence complète avec ses valeurs et ses engagements. Damien va nous parler des grandes étapes de son parcours, de ses réflexions et prises de conscience, de ses engagements militant et associatif qui occupent une place centrale dans sa vie car il est convaincu que c'est ensemble qu'on pourra faire de grandes choses et aller plus loin. Durant cette conversation engagée nous avons parlé de protection de la nature, de la force du collectif, de bénévolat, de la centralité et de l'importance de l'alimentation, de gouvernance partagée, de la puissance de l'expérience pour impulser le changement, de cuisine « du jardin à l'assiette », d'économie circulaire et de monnaie locale. Je vous souhaite une très bonne écoute et à bientôt, ! N'oubliez pas de vous abonner au podcast sur votre plateforme d'écoute habituelle et de suivre son actualité sur Instagram @lesboussolespodcast. Merci de relayer autour de vous pour créer de la circularité et faire grandir les liens entre nous. Cet épisode a été enregistré le 17 décembre 2020 https://www.loubatas.org https://larouedupaysdaix.orgHébergé par Ausha. Visitez ausha.co/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.
“Journées Internationales du Film sur l'Art 2021” édition n°14à l'auditorium du musée du Louvre – programmation en ligne, Parisdu 22 au 31 janvier 2021Extrait du communiqué de presse :Directrice de la médiation et de la programmation culturelle : Dominique de Font-RéaulxResponsable de la programmation cinéma : Pascale RaynaudProduction : Laurent Fournier, Yukiko Kamijima et Valentine GayDans le contexte particulier de ce mois de janvier 2021, les JIFA se réinventent en ligne avec une édition inédite gratuite du 22 au 31 janvier sur le site du musée du Louvre où les films seront visibles 10 jours à partir de la mise en ligne au jour et à l'heure indiqués dans la programmation* sur le site du Louvre: HYPERLINK « http://www.louvre.fr/films » www.louvre.fr/filmsLe teaser de la 14ème édition des JIFA : https://www.youtube.com/watch?v=etxhY-V3vig&feature=youtu.beLes JIFA poursuivent leur exploration des rapports entre le cinéma et les autres arts à travers le questionnement du processus créatif et du rôle de l'art dans nos sociétés.Cette 14e édition reçoit le réalisateur Alain Jaubert, dont la célèbre collection « Palettes » a fêté récemment ses 30 ans. La seconde partie du programme propose une sélection de films récents et des échanges avec leurs réalisateurs.La programmation de la 14ème édition :Rendez-vous avec Alain Jaubert – Films et rencontresAlain Jaubert a été marin avant d'être journaliste scientifique à La Recherche et au Nouvel Observateur puis chroniqueur de musique classique à Libération. De 1990 à 1993, il a produit le magazine Les Arts et de nombreuses émissions pour Océaniques sur France 3, tout en enseignant à l'Ensad (École nationale supérieure des arts décoratifs). Écrivain, il a publié de nombreuses nouvelles, plusieurs essais sur les images (en particulier celles des pouvoirs totalitaires), la peinture, Casanova ou Turner. Aux Éditions Gallimard, il a publié deux essais, Palettes et Lumière de l'image, et deux romans, Val Paradis, récompensé par la bourse Goncourt du premier roman en 2005, et Une nuit à Pompéi, en 2008. D'autres romans suivront, en alternance avec des essais. Réalisateur de nombreux films documentaires pour l'INA et France 3, il est l'auteur de la collection « Palettes » produite et diffusée entre 1989 et 2003 sur Arte et dans le monde entier. Dans cette célèbre série de cinquante documentaires qui ont marqué l'histoire du film sur l'art, il prend le contrepied du discours classique et questionne non plus l'histoire d'un peintre ou d'un courant artistique, mais celle d'un tableau. Il nous fait l'honneur de l'avant-première de son nouveau film, Le Subtil Oiseleur, Foucault de Vélasquez à Picasso, d'une master classe et d'une rencontre autour du thème « L'art de survivre » en partenariat avec la Maison des écrivains et de la littérature.# Vendredi 22 janvier à 18h30 – Avant-premièreFilm présenté par Alain Jaubert et Dominique de Font- Réaulx, conservatrice et directrice de la Médiation et de la Programmation culturelle du Louvre.Le subtil oiseleur, Foucault de Vélasquez à PicassoFr., 2020, 60 min – Éditions Montparnasse À l'origine projet de film rédigé par Michel Foucault en 1970 et resté inédit, le nouvel opus d'Alain Jaubert porte sur la série de 58 variations peintes en 1957 par Pablo Picasso autour des Ménines de Vélasquez (musée Picasso de Barcelone).# Samedi 23 janvier à 15hProjections présentées par Alain Jaubert et Dominique Le Brun, écrivain de marine, suivies d'un échange et d'une lecture de textes par Serpentine Teyssier (Dante, Jules Verne, Defoe, Poe, Melville, Conrad, Stevenson…).« L'ART DE SURVIVRE » Géricault, « Le Radeau de la Méduse ». La Beauté du désastreFr., 2002, 30 min (collection « Palettes ») Palette Production, Arte France, musée du LouvreHokusaï, « La Vague ». La Menace suspendueFr., 1999, 30 min (collection « Palettes ») Palette Production, BnF – Bibliothèque Nationale de France, RMN – Réunion des Musées Nationaux, La Sept ARTEEn partenariat avec la Maison des écrivains et de la littérature dans le cadre des rencontres Enjeux « Survivre » – Extension du domaine des Enjeux.# Dimanche 24 janvier à 15hProjection suivie d'une master classe avec Alain Jaubert animée par Dominique Païni, historien et théoricien du cinéma.Giacomo CasanovaFr., 1998, 100 minOn Line Productions, La Sept ARTE Retour sur la vie et l'oeuvre du philosophe libertin. Personnage fondamental du 18e siècle, Casanova est sans doute celui qui incarne le mieux l'esprit et l'art de vivre de l'époque.JIFA : Sélection 2021 – La correspondance des artsLes JIFA proposent un choix de films récents dont la facture et le propos échappent aux codes du documentaire classique. Cette année, la sélection interroge « la correspondance des arts » et la façon dont une force créatrice unique, l'art, se diversifie dans des langages artistiques divers : peinture, littérature, danse, dessin, sculpture, vitrail et cinéma. Les projections sont suivies de rencontres avec les cinéastes.# Mercredi 27 janvier à 18h30J'ai aimé vivre làFr., 2019, réal. Régis Sauder, 89 min. ShellacDepuis l'Axe majeur à Cergy, on domine toute l'Île-de-France. Annie Ernaux y a écrit l'essentiel de son oeuvre, peuplée des récits de ceux qu'elle observe et de son histoire intime.# Jeudi 28 janvier à 12h30Matisse, le tailleur de lumièreFr., 2019, réal. Isabelle Bony, 52 min. Docs du Nord, Grand Lille TVÀ l'âge de 78 ans et durant les six dernières années de sa vie, Henri Matisse consacre beaucoup de temps et d'énergie à une partie encore peu connue de son oeuvre : le vitrail.# Jeudi 28 janvier à 18h30CunninghamFr., All., É.-U., 2019, réal. Alla Kovgan, 93 min, 3D. Arsam InternationalTourné en 3D avec les derniers danseurs de la compagnie du chorégraphe américain Merce Cunningham, le film reprend 14 des principaux ballets d'une carrière riche de 180 créations.# Vendredi 29 janvier à 15hJosepFr., 2020, réal. Aurel, 74 min, animation. France 3 Cinéma, Les Films d'Ici, UpsideFévrier 1939. Dans un camp, deux hommes séparés par les barbelés se lient d'amitié. L'un est gendarme, l'autre est Josep Bartoli (1910-1995), combattant antifranquiste et dessinateur.# Vendredi 29 janvier à 18h30 – En présence de Jaume Plensa.Jaume Plensa. Can you hear me ?Esp., 2020, réal. Pedro Ballesteros, 75 min, VOSTF. Plensa Studio BarcelonaÀ l'occasion de la création et de l'installation de son œuvre Voices à New York, le documentaire revient sur le parcours et l'oeuvre du sculpteur catalan Jaume Plensa.# Samedi 30 janvier à 15hAubrun, l'absolue peintureFr., 2019, réal. Frédéric Pajak, 57 min. Zadig Productions, Caravel ProductionDisparu en 2009, le peintre François Aubrun n'a eu de cessede contempler et de peindre le basculement du ciel dans labrume, depuis son atelier, fenêtres ouvertes sur Sainte-Victoire.# Samedi 30 janvier à 17h – En présence de Ulrike Ottinger.Paris calligrammesAll., Fr., 2019, réal. Ulrike Ottinger, 129 min, récit dit par Fanny Ardant. Idéale AudienceUn portrait en images du Paris des années 1960 à travers les souvenirs de la cinéaste Ulrike Ottinger, qui y vécut alors qu'elle était une jeune artiste plasticienne.# Dimanche 31 janvier à 15hFilm précédé de Écho de la peinture. Paolo Uccello de Pauline Lafille (2020, 11 min).La Tentation du réel, l'Agneau mystique des frères Van EyckFr., Belg., 2019, réal. Jérôme Laffont et Joachim Thôme, 66 min. Les Productions du Verger, Supermouche ProductionsÀ travers un dispositif de projection original et les éclairages d'éminents spécialistes (dont David Hockney), le documentaire explore ce chef-d'oeuvre emblématique des primitifs flamands – objet d'une importante restauration.# Dimanche 31 janvier à 17h – Avant-premièreProjection suivie d'un échange entre Christian Tran et Michel Ciment, critique de cinéma et journaliste.Le Manège de YankelFr., 2020, réal. Christian Tran, 60 min. ArtisJacques Kikoïne, dit Yankel, nous invite à partager son histoire d'artiste-peintre, de voyageur, d'amoureux de la vie et de l'art. Un hommage à cet artiste disparu en avril 2020, à l'aube de ses 100 ans. Voir Acast.com/privacy pour les informations sur la vie privée et l'opt-out.
Bonjour à tous, Aujourd'hui je vous emmène à Rousset au pied de la Sainte Victoire, dans les Bouches du Rhône, pour découvrir le parcours inspirant et énergisant de Sylvie. Cadre dans la promotion immobilière déroulant un plan de carrière ambitieux, sa route a un jour croisé celle d'un film : Nos enfants nous accuseront, qui lui a fait radicalement et soudainement changer de cap, de parcours de vie. Ce film a été un déclencheur puissant, à l'origine d'un réaccordage de ses valeurs personnelles et professionnelles et un formidable moteur de changement pour elle et Julien, son mari. Après une période de questionnement et de cheminement, ils ont crée ensemble la très dynamique Biocoop Sainte-Victoire et sont aujourd'hui très engagés pour le développement de la bio sur leur commune. Sylvie va nous parler de sa transition personnelle et familiale, de ses prises de conscience, des grandes étapes de son chemin et de ses projets avec une rare authenticité et avec sincérité. Au cours de cette conversation, nous avons parlé de changement de vie, d'un burn-out et de sa sortie, d'accouchement à domicile, d'entreprenariat bio, du bien vivre ensemble, de l'importance de l'engagement associatif, du modèle Biocoop, d'économie sociale et solidaire, d'éducation, d'hygiène alimentaire, de solidarité et de gouvernance partagée… Interview enregistrée le 7 septembre 2020 Références et liens cités : https://www.biocoop.fr/magasins-bio/Trouver-mon-magasin-Biocoop/Provence-Alpes-Cote-d-Azur/Bouches-du-Rhone/BIOCOOP-SAINTE-VICTOIRE http://www.nosenfantsnousaccuseront-lefilm.com https://www.filmsdelta.com/nouvomonde/ https://trailsaintevictoire.fr https://www.colibris-laboutique.org/livres/10-vers-la-sobriete-heureuse-9782330026592.html Hébergé par Ausha. Visitez ausha.co/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.
Sainte-Victoire utanför Aix-en-Provence var Paul Cézannes favoritmotiv. Långt senare sökte även Peter Handke en insikt hos berget. Dan Jönsson reflekterar över vilka lärdomar berget har att ge. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det finns ett känt fotografi av Paul Cézanne som visar honom i unga år, någon gång på 1870-talet, kisande under solhatten, stödd på sin vandringsstav och med sina målargrejer i en ränsel på ryggen. Det är ett av de oftast reproducerade Cézanneporträtten och bildtexten brukar bli något i stil med au motif!, uppbrott mot motivet! för även om Cézanne långt ifrån bara målade utomhus så har han för eftervärlden blivit något av en friluftsmåleriets apostel, och man tänker sig honom, på den här bilden, stående utanför sin magnifika ateljé i norra utkanten av Aix-en-Provence, med solen i ögonen, på väg mot ännu en dags ögonbrottning med sitt favoritmotiv, berget Sainte-Victoire några timmars vandring österut. Peter Handke kommer att tänka på den när han själv hundra år senare promenerar utmed bergets nordsluttning, i lycklig, meditativ självförglömmelse. Som Cézanne tycker han sig gå upp i sitt motiv. Från 1870-talet och fram till sin död 1906 använde sig Paul Cézanne av Sainte-Victoire som motiv i ungefär fyrtio målningar, numera spridda över världen från Moskva till Baltimore. Långt ifrån alla krävde några längre strapatser; oftast räckte det för Cézanne att traska några hundra meter uppför kullen från sin ateljé, där han hade en vidsträckt vy över berget och det omgivande landskapet. Det har man fortfarande. På toppen, som man når längs en slingrande stentrappa, finns reproduktioner av målningarna uppsatta så man kan jämföra med verkligheten, och kanske fundera över vad som får en människa att ägna halva sitt liv åt ett och samma föremål. Vad var det Cézanne var ute efter i dessa ständigt nya tolkningar av det han såg? Jag tänker mig att han måste ha drömt om berget på nätterna och vaknat varje morgon med en rastlös känsla av att ha missat det väsentliga. För Peter Handke handlar det ytterst om etik. Målarens outtröttliga tvekamp med motivet besvarar konstens moraliska urfråga: varför målar eller skriver man? Med vilken rätt? Peter Handke skrev sin lilla tankebok Vägen till Sainte-Victoire 1980, som en direkt fortsättning på romanen Långsam hemkomst, vars huvudperson, geologen Sorger, efter en tid i Amerika här förvandlas till författaren själv. Tillbaka i Europa alltså, men fortfarande med sin uppgift lite oklar för sig, återvänder han till Cézannes bilder som några år tidigare slagit honom som en uppenbarelse. Handke beskriver att han egentligen först i mötet med Cézanne förstod att bilder kan vara något mer än illustrationer till en text. Att form och färg kan utgöra en verklighet med helt egna principer, och att det är något han som författare kan lära av. Vägen till Sainte-Victoire har på svenska en titel som för tanken till pilgrimsfärder och det är inte fel, för den beskriver ju på sätt och vis en pilgrimsfärd; men originaltiteln är skarpare: Die Lehre der Sainte-Victoire. Sainte-Victoires lära. Som alltså börjar i en fråga: Varför skriver jag? Med vilken rätt? Jag har funderat på det där: om det kan vara så att den sortens frågor har skjutits i bakgrunden i vår tid, med den digitala skriftens utbredning. Att digitaliseringen har skapat en textinflation, där skriften har förlorat sin fysiska substans och det som skrivs skrivs mer och mer i vinden på gott och ont, men hursomhelst med den effekten att de moraliska grundfrågorna ses som lite patetiska och överdrivna. En tidsödande överkurs. Det kan vara så men å andra sidan tror jag att alla skrivande människor, och särskilt de som har skrivandet till yrke, förr eller senare hajar till inför frågan: vad är det jag håller på med? Vad ska detta tjäna till, egentligen? Das Recht, zu schreiben, Rätten att skriva, som Handke kallar det, måste då på något vis försvaras innan man kan återvända till sitt skriv- eller tangentbord. Ibland kräver det sin pilgrimsfärd. Och ibland kommer man ju inte ända fram. En eftermiddag i oktober står jag själv vid Sainte-Victoire; den långa bergskammen, som sträcker sig flera kilometer i väst-ostlig riktning, men som från Aix, och på Cézannes målningar, knappt syns mer än som ett brant fall i bergets nästan koniska profil, reser sig som en femhundra meter hög vägg mot den djupblå himlen. Jag har förstått att det från nordsidan ska vara en enkel vandring upp till toppen, men just idag blåser den hårda, kyliga nordvästvind som i Provence kallas mistral, så medan nordsluttningen ligger i skugga och snålblåst är det sol och lä på sydsidan. Härifrån är det flera timmars tuff klättring om man ska ta sig upp; det stora korset på toppen tecknar sig som ett oåtkomligt, lite förargligt kryss mot skyn. Stigen utmed den mäktiga branten går genom en låg vegetation uppför en liten kulle, mot en stuga som heter Refuge Cézanne. Den byggdes 1953, och har alltså inget alls med Cézanne att göra men känslan av att stå här i solnedgången är ändå fin, med slätten ner mot havet svept i ett gyllene dis och med dofterna av rosmarin och timjan från marken. Det är, på modern svenska, good enough. Ibland kommer man, som sagt, inte närmare än så. Jag tänker mig att Cézanne kanske såg på sina tidiga målningar just så: good enough. Men hur tar man sig vidare? Det han gjorde och som gav honom rykte som en banbrytare inom det moderna måleriet var dels att han upptäckte hur han kunde öppna nästan omärkliga övergångar, passager, mellan förgrund och bakgrund genom att med färgen lösa upp konturerna hos formerna i förgrunden. Dels att han såg hur färgens ljushetsgrad, valör, kunde binda samman förgrund och bakgrund istället för att som annars skilja dem åt. Effekten var att motivet inte längre, som hos impressionisterna, framträdde som ljusintryck i ett subjektivt medvetande utan i sin fulla, massiva materialitet. Handke konstaterar att Cézanne får berget att träda fram i sig självt, outgrundligt för den mänskliga blicken men samtidigt djupt förbundet med allt som finns i världen och det slår honom som i en triumferande vision att detta är svaret på frågan: hans rätt att skriva handlar om att göra dessa sammanhang levande. Förbindelsen mellan jaget och tingen: kan han föra den insikten vidare, så har han nått sitt mål. På kvällen efter min misslyckade expedition till Sainte-Victoire antecknar jag i dagbokens marginal ordet: Billebjer. Det kräver kanske en förklaring. Billebjer är en liten bergknalle någon mil öster om Lund, en urbergshorst som sticker upp ur lerslätten med en form som påminner om berget utanför Aix, men i miniatyr: en mjuk nordsluttning, och så en stupande stenbrant i söder visserligen inte mer än tio meter hög, men när jag var där som liten var den hisnande och livsfarlig. Peter Handke reser efter sin uppenbarelse hem till Salzburg, där han gör en vandring till en liten kulle i en skog utanför stan, som han beskriver detaljerat i bokens slutkapitel, innan han på nytt kan vända tillbaka till sitt skrivbord. Jag har ingen vision att följa, men när jag står vid Billebjer vet jag att jag hamnat rätt. Det är ett lagom litet berg. Jag märker hur mina fötter och fingerleder minns bergets alla skrevor och små avsatser, som om kroppen fortfarande passar ihop med dem efter alla gånger jag klängt upp här. Från toppen ser jag slätten breda ut sig i ett gyllene eftermiddagdis ner mot Öresund. Det är snart mörkt. Några djupa andetag, och så tillbaka ner. Tillbaka, det vill säga vidare. Dan Jönsson, författare och essäist
I Skellefteå byggs just nu norra Europas högsta hus helt i trä, kulturhuset Sara som blir ett landmärke i staden med sina 20 våningar. Bygget är en del av en större utveckling, sporrad inte minst av jakten på en mer koldioxid arkitektur. Följ med reporter Cecilia Blomberg in på byggarbetsplatsen och hör om den moderna träarkitekturen i den första delen i P1 Kulturs reportageserie om husbyggandet för en ny tid. ESSÄ: VAD BERGET SAINTE-VICTORIE KAN LÄRA OSS OM KONSTEN Kulturhistorien har sina heliga platser. Gator och kvarter som fått evigt liv i litteraturen eller landskap som förevigats i konsten. Bland de sistnämnda kvalificerar sig onekligen Sainte-Victoire med omnejd. Berget utanför Aix-en-Provence som blev Paul Cézannes favoritmotiv. Långt senare sökte även Peter Handke en insikt hos berget. Dan Jönsson berättar mer om vilken lärdomar berget har att ge. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson
Dans cet épisode, Ambre part sur la Sainte-Victoire avec Yoann Braud, un entomologiste et Lisandru, 11 ans, sur les traces des papillons. Avec son filet à papillon, il attrappe différentes espèces et nous apprend comment les reconnaître et nous dévoile les détails de la vie d'un papillon. Nous apprendrons avec Nicolas Tomei, chargé de biodiversité à la Métropole, pourquoi tous les insectes sont importants et comment faire pour les protéger. Eliot, resté à la maison pour que Snoopie ne mange pas les papillons du jardin, va aider le Dr Sapions, coincé dans un filet à papillon, mais qui trouvera tout de même le temps de répondre aux questions du répondeur Wild et à la curiosité de nos petits auditeurs ! Un podcast d'Ambre Gaudet avec Tristan de la Fléchère.Mis en musique et mixé par Morgane PeyrotRetrouvez tous nos podcasts sur maisondupodcast.frUnique Heritage Media / La Maison du Podcast Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.
Dans cet épisode, Ambre part sur la Sainte-Victoire avec Yoann Braud, un entomologiste et Lisandru, 11 ans, sur les traces des papillons. Avec son filet à papillon, il attrappe différentes espèces et nous apprend comment les reconnaître et nous dévoile les détails de la vie d'un papillon. Nous apprendrons avec Nicolas Tomei, chargé de biodiversité à la métropole, pourquoi tous les insectes sont importants et comment faire pour les protéger. Eliot, resté à la maison pour que Snoopie ne mange pas les papillons du jardin, va aider le Dr Sapions, coincé dans un filet à papillon, mais qui trouvera tout de même le temps de répondre aux questions du répondeur Wild et à la curiosité de nos petits auditeurs !
durée : 01:13:35 - La Grande table culture - par : Maylis Besserie - "Le parfum de marbre lointain de la Sainte-Victoire" apportait-il à Cézanne les effluves de l'Italie du Tintoret, du Caravage et de Poussin ? À l'occasion de l'exposition Cezanne et les Maîtres. Rêve d'Italie au musée Marmottan Monet, nous revenons sur les influences italiennes du peintre. - réalisation : Marie Plaçais - invités : Alain Tapié Historien de l'art; Dominique Dupuis-Labbé historienne de l’art, commissaire d'exposition; Alain Pagès professeur émérite à la Sorbonne nouvelle, historien de la littérature
durée : 01:13:35 - La Grande table culture - par : Maylis Besserie - "Le parfum de marbre lointain de la Sainte-Victoire" apportait-il à Cézanne les effluves de l'Italie du Tintoret, du Caravage et de Poussin ? À l'occasion de l'exposition Cezanne et les Maîtres. Rêve d'Italie au musée Marmottan Monet, nous revenons sur les influences italiennes du peintre. - réalisation : Marie Plaçais - invités : Alain Tapié Historien de l'art; Dominique Dupuis-Labbé historienne de l’art, commissaire d'exposition; Alain Pagès professeur émérite à la Sorbonne nouvelle, historien de la littérature
durée : 01:13:35 - La Grande table culture - par : Maylis Besserie - "Le parfum de marbre lointain de la Sainte-Victoire" apportait-il à Cézanne les effluves de l'Italie du Tintoret, du Caravage et de Poussin ? À l'occasion de l'exposition Cezanne et les Maîtres. Rêve d'Italie au musée Marmottan Monet, nous revenons sur les influences italiennes du peintre. - réalisation : Marie Plaçais - invités : Alain Tapié Historien de l'art; Dominique Dupuis-Labbé historienne de l’art, commissaire d'exposition; Alain Pagès professeur émérite à la Sorbonne nouvelle, historien de la littérature
Escrito y narrado por: Rafael Castillo Zapata Paul Cézanne. La Montaña Sainte- Victoire., 1890-94 Óleo sobre lienzo, 54x65cm
On connaîtra lundi 13 janvier la liste des artistes nommés pour les 35èmes Victoires de la Musique, programmées le 14 février. Déjà sacrée révélation scène l’an dernier, Clara Luciani a toutes les chances d’y figurer. Son album Sainte Victoire est 21ème au classement des meilleures ventes en 2019. Mais la chanteuse de 27 ans a dû batailler et patienter des années, avant de connaître le succès. Récit d’Emmanuel Marolle, chef du service culture du Parisien. Direction de la rédaction : Pierre Chausse - Rédacteur en chef : Jules Lavie - Reporter : Clawdia Prolongeau - Episode conçu et préparé par Clara Garnier-Amouroux - Production : Stéphane Geneste - Réalisation et mixage : Julien Montcouquiol - Musiques : François Clos, Audio Network - Identité graphique : Upian. Archives : France 2, Voltage Voir Acast.com/privacy pour les informations sur la vie privée et l'opt-out.
Che cosa rende così speciali le mele di Cézanne? In che senso Cézanne costruisce con il colore? Perché dipinge in maniera quasi ossessiva la montagna di Sainte - Victoire nel sud della Francia?Per quale motivo uno dei suoi dipinti più famosi è "Le grandi bagnanti" del 1906, oggi al Museum of Art di Philadelphia?Questo e tanto altro nella nostra seconda e ultima puntata dedicata al precursore dell'arte moderna.link spezzone film "Manhattan" di Woody Allen: https://bit.ly/35xCmkZlink nature morte di Cézanne: https://bit.ly/36JwncXlink "La montagna di Sainte - Victoire": https://bit.ly/35xtaNolink "Le grandi bagnanti": https://bit.ly/2PvOvBj music by Giorgio di CampoBossa Blue for you https://bit.ly/2DCsxH3
Clara Luciani, talentueuse musicienne et chanteuse, est l'invitée du 57e épisode de La Poudre. Avec Lauren Bastide, elles ont parlé de se chercher, de se perdre et de se trouver.L'édito de Lauren :Il y a des matins, je me lève, je me dis qu'on n'est pas mal : je vois le mot « féminicide » écrit en une des journaux, un vrai beau clitoris dans un manuel de SVT, je me dis que des trucs sont rentrés, que le monde a compris qu'on ne voulait plus se faire parler comme à des enfants par nos médecins, qu'on aimerait bien jouir nous aussi et que la charge mentale, bah ça se répartit. Il y a des matins où je me dis qu'on n'y arrivera jamais, qu'il y a trop de voix qui couvrent les nôtres. Celles qui disent qu'on ne peut plus rien dire, qu'une femme voilée n'a pas le droit de se baigner, que deux femmes c'est pas des parents, et puis le droit d'importuner, et puis certaines l'ont bien cherché.Vous connaissez la théorie du tube de dentifrice ? Une fois le dentifrice sorti du tube, cela devient très difficile de le faire rentrer. Alors on fait quoi ? Bah on insiste, on persévère, on lâche rien. Gardez la tête haute et tenez-moi la main. Solides comme des roches, fortes comme des lionnes et fières comme des paonnes - oui, la femelle du paon s'appelle une paonne. Persistons toutes ensemble. Bienvenue dans La Poudre, saison 4.Résumé de l'épisode :Clara Luciani est née en 1992 à Marseille et a grandi dans sa banlieue, à Septèmes-Les-Vallons (08:20). Entourée d'une mère attachée à la culture (10:40) et d'un père musicien, elle rêve d'un jour, comme la Solange de Jacques Demy, « vivre de son art à Paris » (26:15). À 19 ans, elle atteint la capitale, où elle jongle entre petits boulots et expériences musicales diverses (21:33). Elle se cherche, travaille, tremble sur scène… Les séquelles du harcèlement scolaire qu'elle a subi dans son adolescence la rattrapent et entament sa confiance en elle (17:16), mais la scène la libère et la fortifie, l'aide à accepter et à trouver sa féminité (24:00). C'est le chanteur Raphaël qui, en lui proposant de jouer sur sa tournée (34:17), la sauve du découragement, après sept ans de persévérance. Mais c'est sa première grande rupture amoureuse (43:05) qui lui inspire les premières chansons dans lesquelles elle se reconnaît vraiment et lui font gagner l'amour du public. Depuis, elle enchaîne les concerts, y a été confrontée au sexisme, mais y a aussi gagné des amies dont elle admire les actes de réelle sororité (47:50). Sa trajectoire flamboyante depuis la sortie de son album « Sainte-Victoire » ne fait que commencer !Bonne écoute, et continuez de faire parler La Poudre ! La Poudre est une émission produite par Nouvelles ÉcoutesRéalisation et générique : Aurore Meyer-MahieuProgrammation et coordination : Gaïa MartyMixage : Marion EmeritPour les produits bareMinerals, code LAPOUDRE offrant 15% de réduction sans minimum d'achat. Valable jusqu'au 31/10 sur le site https://www.bareminerals.fr
Pèlerins dans l'âme - avec Franck Ferrand et l'hebdomadaire le Pèlerin.
Solitaire et taciturne, Paul Cézanne, natif d’Aix-en-Provence où il passera le plus clair de sa vie, fait figure de peintre casanier. Volontiers on se le figure immobile ou presque, assis sur son tabouret, peuplant silencieusement ses toiles de natures mortes et de paysages – et créant au passage, en deux dimensions, un délicieux univers... Et pourtant : rares, sans doute, auront été les artistes à s’être à ce point déplacés, cherchant sans relâche le meilleur point de vue sur un sujet favori – la montagne Sainte-Victoire. « Regardez-la, lançait-il, quel élan ! Quelle impérieuse soif de soleil ! Et quelle mélancolie, le soir, quand toute cette pesanteur retombe ! » Jour après jour, des années durant, Cézanne l’aura sillonnée, sa Provence ; il aura marché sans trêve, sans autre but que la beauté. Cela devait faire de lui, forcément, un personnage tout désigné pour notre série« Pèlerins dans l’âme » et créer l’occasion rêvée de montrer celui qui chemine pour mieux se fondre dans le paysage. Crédit Un podcast interprété par Franck Ferrand. Auteur : Christophe Dard. Direction éditoriale et voix : Catherine Lalanne. Prise de son : Emmanuel Viau, Nolwenn Thivault. Création sonore, montage et mixage : Gabriel Fadavi. Production : Laurence Szabason. Création visuelle : Marc Guillon. Edition : Cécile Picco et Anne-Lyne Cabarrou. Musique : « the Moldau DG » – Composé par Bedrich Smetana -(p) & © Chappell recorded Music Library Ltd – Avec l’aimable autorisation d’Universal Production Music France Un podcast Le Pèlerin – 2019.
Ce soir, nous vous proposons une immersion, en plein cœur de l'exposition Sounding New, qui se tient actuellement au Musée d'Art Contemporain de Lyon, jusqu'au 7 juillet. Pas de son sans espace, et pas d'espace sans son. L'exposition évoque toute l’expérimentation du son depuis l'apparition du Soundscape, théorisé pas Raymond Murray Schafer. Il sera question de l'influence de John Cage, de l’interaction entre son et individus chez Alvin Lucier, d’atmosphère de La Monte Young, de George Brecht et de perte de repère chez Terry Riley. Le son est aussi une recherche pour la nouvelle génération ; Maxwell Alexandre nous rappelle que le son est revendicateur et expression des corps. Enfin, Tal Isaac Hadad nous propose la rencontre entre chants lyriques et massages corporels dans sa pièce Regarder Respirer. On espère que vous apprécierez cette immersion sonore, qui retrace nos influences. Liste des extraits : On ne meurt pas d'amour, Clara Luciani, Sainte Victoire, 2018, See Through, Arthur Russel, World of Echo, 1986.
❤️ Suivre Heroes Tribune: Instagram : @heroestribune Facebook : Heroes Tribune Camille a lancé visitandrun.com afin de promouvoir les visites de villes en courant et en s’intéressant aux aspects historiques de ces dernières. Elle a participé au trail Sainte-Victoire (60 kms / 3000 m de dénivelé positif) qui s’est tenu le 8 avril dernier 2018. Forcée de s’arrêter avant la fin pour cause de blessure à la jambe droite, elle revient avec beaucoup d’émotions sur cette expérience que certaines personnes pourraient qualifier « d’échec » mais qu’elle voit plutôt (après-coup) comme une opportunité pour revenir plus forte et surtout comme un bel apprentissage sur elle-même. Notre rencontre s’est déroulée dans le salon privé d’un grand magasin parisien. Nous évoquons l’importance de se parler à soi-même afin de rester positif et de se rebooster, de son rapport à la nature, de savoir s’arrêter pour revenir plus fort et de son refus de baisser les bras. Le lien entre Heroes Tribune et Camille ? La sensation de bien-être qui nous habite lorsque nous pratiquons notre sport et la volonté commune de la démocratiser. Se repérer dans l’épisode : • 2min : son parcours • 4min : la naissance du projet • 5min35 : son enfance • 7min50 : son rapport au corps et au sport • 9min : l’importance de courir durable • 13min : son rapport avec ses baskets • 15min : l’écologie • 20min : les apports de son régime alimentaire végétarien et son changement d’alimentation • 31min : son abandon au trail Sainte-Victoire • 34min20 : gérer la déception • 36min30 : combattre la douleur physique pour ne pas abandonner • 38min20 : courir pour avoir des sensations et des émotions • 39min45 : se parler à soi-même pour se dépasser • 44min15 : son rapport aux réseaux sociaux • 47min45 : se ressourcer pour gagner confiance en soi • 1h: sa journée type En savoir plus sur Camille: https://camillecourtenvert.com/ Instagram: @camillecourtenvert
"BALADE SONORE : SAINTE VICTOIRE de CLARA LUCIANI" de Catherine alias Enid by Les Bavardes
In this episode Jameson speaks with Wine Enthusiast European Editor Roger Voss about rosé from Provence. Its color and flavor are the epitome of summer wine. But there’s more to rosé from Provence than its looks and taste. Explore the surprising diversity surrounding this pale pink charmer and find out why it should be enjoyed all year long. Wines Discussed: @3:15 Château la Vivonne 2017 Les Puechs Rosé (Côtes de Provence) @9:28 Commanderie de la Bargemone 2017 Rosé (Coteaux d’Aix-en-Provence) @13:58 Gassier 2017 Château Gassier Cuvée 946 Rosé (Côtes de Provence Sainte-Victoire) Transcript Jameson Fink: 00:08 Welcome to Wine Enthusiast's What We're Tasting podcast. I'm your host, Jameson Fink. Join me as we discuss three fantastic wines, and why each one belongs in your glass. This episode, I'm exploring rosé from Provence, with contributing editor Roger Voss, who covers and reviews wines from the region. So if I was able to go back in a wine time machine, maybe 20 years or so, when I was first starting to drink wine, I was certainly drinking rosé and enjoying it, but I never, ever would have expected rosé, and particularly, rosé from Provence, to be so incredibly popular as it is. It just seems like it's beyond a trend. It's its own category, it's continuing to grow, doesn't seem like it's going to slow down. It seems like rosé is just a part of our life, like red wine, and white wine. Which is great, but I wanted to explore it a little further, and get to know the world of Provence rosé with Roger Voss. Roger, welcome to the show. Roger Voss: 01:14 Thank you. Thank you for having me. Jameson Fink: 01:16 It's delightful to talk about rosé. It is almost tropical here in New York. It seems to be a theme that I'm exploring, it's really hot out, it's really humid, and luckily, we're talking about wines that fit this season. Of course, rosé fits every season, but Roger, what's your take on ... I mean, are you surprised at how popular rosé from Provence has become? Does it surprise you? Roger Voss: 01:39 Well, yes, because when I first got to know the American wine scene, rosé was sweet. It was called blush, and it was sweet. So it's astonishing to me that we've moved on from there, to drinking dry. That is really where Provence comes in. Because Provence, to me, is the perfect dry rosé. I always think, you combine sun, sand, sea, and summer with the sophisticated bars and restaurants beside the Mediterranean. That, to me, is the image of Provence rosé. And that's obviously gone down in America. Jameson Fink: 02:16 That's a good point, too. How much is that lifestyle, too, that's part of its popularity? Do you think that's tied in? It's sort of aspirational. Like, "I'm drinking this rosé, and pretending I'm transported to Provence"? Roger Voss: 02:29 Well, there is something about it. There's a little story, which I heard from one of the top producers. He spent a lot of time trying to sell Provence rosés, but he knew he'd arrived, when he got a phone call from one of the major yacht builders in the Mediterranean, saying, "Can you tell me the size of your double magnums? Because I need to ensure that the iceboxes, the fridges on my yachts, are big enough to take your double magnums." He knew he'd arrived. Jameson Fink: 02:59 I wish I had that thought going through my head. I wonder if my fridge is big enough to fit double magnums of rosé. I'd probably have to take out a couple shelves, but I think I could do it. But, really, I'm fortunately living more of a 750 milliliter standard bottle lifestyle. Let's talk about the first wine. I would like to attempt to pronounce it, Roger, but I think that would be a crime scene, and an affront to all things French if I did. I could sort of say it phonetically, but it would be awful. So I'm wondering if you wouldn't mind introducing the first wine? Roger Voss: 03:33 Sure. First wine is Château la Vivonne. It's 2017 vintage, because that is what rosé is all about. Young, and ready to drink now. And its cuvée name is Les Puechs. Jameson Fink: 03:46 That's from the Côtes of Provence, and that's 91 points, Best Buy. Roger Voss: 03:49 Yes, indeed. I reviewed it in March, and the review was published in July. Jameson Fink: 03:56 One of the things I'm interested about in your review is you talk about the wine, that it has a certain perfume, from the Mourvèdre. I'm wondering, what's the typical blend? Is that something that you see in a lot of these Provence rosés, that you're getting some Mourvèdre poking out, or is it, the blend vary? Roger Voss: 04:16 Well, Mourvèdre is a very specific grape to a certain part of Provence, which I'll explain in a second. To answer your first question, the general blend is Grenache, Cinsault, and Syrah. Those are the three which, in fact, they are the secret behind really good Provence rosé, which is why rosé from France is so good, 'cause it has Grenache in it. But Mourvèdre, to move onto this wine, is from a region called Bandol, which is on the coast, near Toulon. It's a very mountainous set part of Provence, and the Mourvèdre grape seems to have settled there, and loves it. So most of the Bandol wines have Mourvèdre in them. This wine comes from a producer who's actually based in Bandol, he just happens to have vines outside in the Côtes de Provence area, but he's also using Mourvèdre in his rosé. Jameson Fink: 05:15 So is it fair to say, this is, maybe, for Provence, kind of a heartier rose? Is that accurate? Roger Voss: 05:22 That's a fair word to use, yes. Slightly richer than your standard Provence rosé. And certainly to say, as I say in my note, more perfumed. Jameson Fink: 05:31 That's interesting too, because a conversation about Provence and its rosés is that of is ... there's certainly a lot out there that's sort of one-note, and so pale, it's almost watery, and nondescript. What's the variety? Am I painting Provence with too broad a stroke? Is there, within Provence, a lot of diversity of rosé? Roger Voss: 05:54 There is, yes. First of all, we have different appellations. de Provence is by far the biggest. But we've also got a wine, we're going talk about later on, from Coteaux d'Aix-en-Provence, which is slightly further to the west, and is Bandol, which, this wine comes from next to Bandol. Then there's other areas as well, within Provence. Now, you mentioned the color, and I think it's been very funny, because I review these wines every year. I've been noticing the color getting paler and paler each year. Until this year. Because, really, some of them were absolutely white. But this year, I've noticed they're actually ... a little bit of color's crept back in to even the palest of the rosés. So you naturally see it's rosé, rather than a white wine. Jameson Fink: 06:48 Do you think that's a product of vintage, or is it winemakers saying, "You know what, maybe we went a little too far with the pale, and it needs a little more color and flavor"? Roger Voss: 06:59 Well, I did say in my notes last year, they were just stupidly white, in some cases. So maybe they read those, I don't know. Jameson Fink: 07:08 They could've. They could have taken it to heart. Roger Voss: 07:11 They could've taken it to heart. But just, the problem you see with stripping out color, is you also strip out flavor. So, the paler the wines, very often, the less actual taste they had. So if you're drinking rosé really chilled, fine. But I taste rosés not chilled, because then I taste the wine complete. I was noticing with these really pale rosés last year, that they were getting less and less taste. So I'm glad to see they're stepping back from that really, really pale, almost white trend. Pale is fine, provided you can also have taste. Jameson Fink: 07:50 Yeah, and that's something interesting to talk about rosés, you think about Tavel, or something like that, that's a really deep, dark, rich rosé. But is it always mean that, oh, because its pale colored, it's going to be lighter, or that kind of thing? Can it be still pale, and still have a lot of oomph or structure? Roger Voss: 08:12 Well it can do, yes, and that's obviously, it's just up to the skill of the winemaker. The thing about rosé, all rosés, is lot of it to do with winemaking. Because of the use of the getting the color just right, and how long you macerate the skins of the grapes to get just the right color that you want and so on. So, rosé is probably the most, they say in the wine business, it's the most technical wine. Jameson Fink: 08:38 I think that's something that people would be surprised to hear about. I think people maybe think because, "Oh, rosé, it's summery, it's light, it's pale," people don't think that it takes a lot of skill and effort to make a rose like it does. They might think a red wine, or even a white wine, would need, necessitate. Roger Voss: 08:59 Yes, it actually takes even more skills than ... white wine's more difficult than red, and rosé's more difficult than white. You need to have a lot of skill, and you need to actually dedicate yourself to making a rosé, rather than just saying, "Oh, I've got some red juice, let's drain it off red grapes and macerating, let's drain them off, and we'll have some rosé." That doesn't work with good rosé. Provence has understood this, and so that's why their wines are good, even if, as we said, some of them are too light in color. Jameson Fink: 09:32 Well, let's move on to the second wine, so if you could go ahead and introduce that for me, Roger? Roger Voss: 09:36 Sure. This is from the Commanderie de la Bargemone, and as I said, this is from Coteaux d'Aix-en-Provence, which is west of the Cote Provence main part of the region. Jameson Fink: 09:48 That's a 91-point editor's choice, from you, the editor? Roger Voss: 09:52 A 2017 vintage, again. Now, this is interesting estate, founded by the Knights Templar, who were one of the crusading orders. So it was founded as a place where they lived, as well as making wine, the Knights Templar. And it actually got its name, Bargemone, because a few centuries later, there's a family, called Bargemone, bought it. Jameson Fink: 10:25 I'm familiar with this rosé, because I think it was one of the first rosés from Provence, or rosés ever, that I saw in a three-liter box, and I was really excited, and I started buying a lot of it, because I love that three-liter box. Is that something, I mean, you're in Bordeaux right now, correct? Roger Voss: 10:37 I am, yes. Jameson Fink: 10:38 Do you see rosé when you're traveling around? Is that alternate packaging for rosé popular, or is it more of, just, export market? Roger Voss: 10:47 No, the French love boxes. They're very happy with boxes, and particularly, at this time of year, they'll be buying ... If you walk through the aisles of the supermarket, and look at people's trolleys, which is always fun. There will be boxes of rose in those trolleys. Particularly vacationers, but also the locals. Jameson Fink: 11:06 That's good to hear. I'm glad to hear I get the approval from the people of France when I'm drinking a box wine in my Brooklyn apartment. Good. I also thought it was interesting, packaging-wise, too, that ... I was reading some things you wrote about last year's rosés on winemag.com, and more, I listened about the vintage, but you're seeing all this different kind of bottle shape and packaging. What do you think that is, with these rosés from Provence? Roger Voss: 11:30 Rosé is also a marketing thing. I mean, I started off by telling you that little tale about the guy and his double magnums. But, really, rosé, particularly Provence rosé, has a definite marketing bling to it. You're quite close to the Riviera. People like to be seen to be drinking from a fancy bottle, so there's a lot of that that goes on, as well, introducing these rosés. Sometimes, these bottles are so bizarre. I get ones that look just like gin bottles, and the wine inside is fine, but what it is, a lot of packaging is very important, so you can put it on your table, and make it look good. You can show off with your bottle of rosé. Otherwise, it's just a pink thing in a glass. Jameson Fink: 12:22 Well, I wonder, also, if that's part of, sort of this thing, with a lot of these rosés looking the same, like, the same pale, pink color. I mean, maybe that's also another way to kind of stand out on a shelf. A different bottle shape, or graphics, or things like that. Roger Voss: 12:35 Absolutely. It's all, it's obviously all to do with looks, and Provence has really understood the idea. Because you're dealing with a product that's, as I say, it's very bling. It's here today, gone tomorrow. You got to make something to distinguish it, and bottle shape is a very good way of doing so. Jameson Fink: 12:53 To move from bottle, to more of a terroir type of conversation, I think it's interesting that, when I think of rosé from Provence, I just think, "It's Provence. It's rosé." But we're looking at a couple wines from more specific appellations, and the bigger Côtes, smaller than the Côtes de Provence region. Is that something where there's rosés, and you can be like, "Do you have specific qualities, that come from where the grapes are from?" Like, terroir. Is that the next step in rosé? Roger Voss: 13:25 Well, it has already happened. Certainly with Aix-en-Provence, which is where this Commanderie de la Bargemone wine comes from. One of the reasons is, they also blend in Cabernet Sauvignon. And that obviously makes a difference. Gives more structure to a wine, because, as you know, from drinking Cabernets … there's always a lot of tannin in Cabernet. So, even if it turned into a rosé, it certainly gives more ... Not just actually tannic character, but certainly, structure to the wine. Which is why a wine like this one, the Commanderie de la Bargemone, is probably more structured than the first wine, or the third wine, that we'll be talking about. Jameson Fink: 14:08 Yeah, let's move right on to the third wine. Go ahead and introduce that for me, Roger. Roger Voss: 14:13 Okay. This is from the Côtes de Provence Sainte-Victoire appellation, Chateau Gassier, Cuvée 946. Jameson Fink: 14:24 What does the 946 refer to? Is that a mystery, or is there something to it? Roger Voss: 14:31 946 is actually, is meters. Jameson Fink: 14:32 Oh, okay. That's right. Well, in your review, it says, "It's a vineyard at a height of 3,000 feet." Roger Voss: 14:42 Which is a rough conversion of 946. The thing about Sainte-Victoire, the mountainous Sainte-Victoire, which is why it has an appellation, is that it creates a microclimate, if you like. Which is very sheltered. It's drier, just a bit drier, because the mountain protects it from any rain that might arrive. It is, it gives wines with ... let's say, extra richness, and certainly, they do have weight to them, which some other Côtes Provence wines don't have. So Sainte-Victoire's seen as an appellation apart, and it is because of the Sainte-Victoire mountain. Which is, I have to tell you, it is a scary mountain, just to look at. Jameson Fink: 15:31 Scary, how? Roger Voss: 15:32 Because, you're in the vineyard, and you're looking face, and there's this sheer rock face lowering over you. Jameson Fink: 15:42 It's ominous. I don't think of rosé when I think of threatening and ominous, so there's kind of, there's some kind of dissonance there, but I'm sure, when you drink it, it's a glorious wine. I should also mention that this wine scored, that you scored at 93 points, and this ... So this rosé, when I'm hearing you talk about it, and reading it, and some of your notes that you can wait awhile to drink it. Is this an age-worthy rosé? Is this something you can age for a year, two years? Roger Voss: 16:05 Yeah. So, I mean, this particular one, which is actually, had a bit of wood, with aging, certainly could be aged longer. And I said, I'm just reading my note now: "Wait until late 2018, but you could certainly drink it in 2019, and probably 2020." Jameson Fink: 16:23 Is oak something common in rosé from Provence? Is there this, kind of, making it like these super rosés, if you will, and with some oak on them? Because I would think most of them are stainless steel, correct? Roger Voss: 16:36 Absolutely. Stainless steel, or cement tanks. Neutral, neutral containers, but there is a trend, where two or three ... well, more than two or three. There's several wines, which I taste, which have been aged, not much. Just lightly, in big barrels, not little. Not little Bordeaux-type barrels, which rounds them out a little bit, and certainly makes them age-worthy. And, of course, means you can put their price up. Jameson Fink: 17:05 What's the oldest rosé you've ever drank? Like, if you had one that was five, 10, more years old? If you had a really old rosé that made you stand up, and you're like, "Wow, this is really surprising"? Roger Voss: 17:17 Yes. I mean, five years, maybe six, is as old as I've tasted, and that was still very good. I mean, it was no longer a fruity fresh wine that we think of as rosé. It was more like a, actually, it was more like an aged red, in a curious way. Because the structure would come forward, but the fruits are falling away. So it was an interesting wine. I wouldn't say it was a stand up wow moment. But it was very interesting, but I think that "interesting" is not necessarily the word you want to hear, when you're talking about a wine you want to drink. Jameson Fink: 17:54 Right, I'd rather, "delicious," or things like that. But it just makes me think, kind of, what we talked about earlier, about the skill it takes to make a great rosé, versus white wine and red wine. Are we getting to a point, where ... I mean, rosé is a serious wine, but are people striving to say, "Hey, I can make a rosé that will reach the heights of the greatest red wines"? Is that possible? Are we selling rosé short, or it is just something, that, "Hey, you know what? Let's enjoy it, and its youthful properties." Are people reaching for the stars with rosé? Roger Voss: 18:28 Well, I mean, the wine we're just talking about, the Cuvée 946, is certainly, got serious intentions, ambitions. Obviously, I liked it, because I gave it a good score, and there are others like that. I mean, there are some which are more expensive than this one, which retail at $50, but there's one which retails for $100, and they exist, and they are actually wines you can look at seriously. To go back to your original point about aging. I don't think you can age even these really expensive wines for very long. But you can certainly age them for longer than, "Buy it now, drink it this summer," which is what most rosé is. Jameson Fink: 19:09 Well, I think you just mentioned $100 as a ... I think if we ever had any doubt that rosé from Provence, and rosé in general has really skyrocketed, I don't know if any of us would have predicted we'd see a $100 bottle of rosé awhile ago, or maybe even not that long ago. Roger Voss: 19:25 I know. That's an exceptional wine, and an exception to the normal rule, which puts Provence rosé as a very drinkable $20 bottle. Really, I mean, we can talk about these fancy cuvées, and these more serious wines. But let's not forget, that at the end of the day, rosé is meant to be drunk with pleasure. You got hot weather in New York. I've got hot weather here, this is when I've got a bottle of rosé sitting next to me, ready to be drink, and, as soon as we finish talking. So, there is, that's definitely what, rosé, we should think of rosé. That's really how we should look at it. Jameson Fink: 20:10 Also, the pleasure of rosé has to do, I think, with, it's probably one of the most food-friendly wines, too. I mean, there's certainly classics, especially in Provence, but what do you like to enjoy, food-wise, with rosé? Are there some things, people might be surprised, that you think is a good match? Roger Voss: 20:27 Well, pretty much everything, actually. You've sort of indicated that. Rosé is a versatile, I mean, it definitely goes with fish. It goes with things like gazpacho, or it even goes, it certainly goes with chicken. I've even had it with red meat, and it's fine. Black truffle, if you can afford it, is a great match, cheeses. You name it, pretty much, rosé goes with pretty much anything. Especially if the weather's hot. You'd much prefer to have a rosé, than a red wine. So, in the summer, we drink a lot of rosé, with pretty much anything we're eating. Jameson Fink: 21:06 I like drinking it in the winter, too, I think. I mean, for the big holidays here, like Thanksgiving. With turkey, it's such a great match. Then, also, when I think it starts getting cold and dreary, especially here, when you have a bottle of pink wine, that can make, it just sort of brightens up your day. Just like how it's emblematic of summer. It's like, it's December, or January, there's a blizzard in New York, and you open a bottle of rosé, and pour it in your glass, and it's this beautiful pink color. And you're like, serenity now. At least, that transportive property that is has. Roger Voss: 21:40 Yes. I know, exactly. You're absolutely right with Thanksgiving turkey. It's a brilliant match. I've certainly done that. Yes, I mean, it reminds you of the summer that's just passed, and gives you hope for the summer that's about to come. I think that sets another great thing that rosé can do. Jameson Fink: 22:00 Well, Roger, thank you very much for this little tour of Provence rosé. I think it's interesting to note that there's a lot of one-note rosé out there, but when you dig a little deeper, there's really interesting, different grapes being used, different locations, different prices, and different styles. So, thank you very much for this in-depth look at rosé. Roger Voss: 22:21 You're very welcome. I enjoyed talking to you about it, and now, I'm going to have my glass of rosé. Jameson Fink: 22:25 All right. You have more than earned it. You could have had it while we were recording, too, and I would have been delighted, as well. Roger Voss: 22:30 I do point out, it is seven o'clock in the evening here. Jameson Fink: 22:33 Oh, yeah, yeah. You're overdue. Roger Voss: 22:37 Okay. Nice to talk to you, Jameson. Jameson Fink: 22:38 Okay. My pleasure. And thank you, for listening to the What We're Tasting podcast, sponsored by Vivino: Wine Made Easy. The three wines we talked about today are: Roger Voss: 22:48 Chateau La Vivonne, 2017, Les Puechs, rosé, Côtes de Provence. Second wine: Commanderie de la Bargemone, 2017, rosé, Coteaux d’Aix-en-Provence. Third wine: Chateau Gassier, Cuvée 946, rosé, Côtes de Provence Sainte-Victoire Jameson Fink: 23:10 Perfect. Thank you so much. You saved me from grave embarrassment of pronunciation. Roger Voss: 23:16 Oh, come on. I'm sure you can do it. Jameson Fink: 23:17 Find What We're Tasting on iTunes, Googeplay, or wherever you find podcasts. If you liked today's episode, please give us a five-star rating on iTunes, leave a comment, and tell your friends. What We're Tasting is a Wine Enthusiast podcast. Check out Wine Enthusiast online at winemag.com.
Nous avions demandé sur Twitter : quel artiste vous souhaitiez être le sujet de nos prochains épisodes ? Deux noms sont sortis massivement : Clara Luciani & Eddy de Pretto. Nous avons donc décidé de faire Sainte Victoire de Clara Luciani en album et donc Normal d'Eddy de Pretto en single. Extrait de son premier album Cure, sorti le 2 mars dernier chez Universal Music Oy, Normal est le sixième single d'Eddy de Pretto. Il parle d'une attaque homophobe dont il a été victime et répond à son agresseur. Le titre est accompagné d'un clip où on retrouve le kid de Créteil sur un ring. La vidéo cumule plus de 6 millions de vues. Eddy de Pretto est en tournée tout l'été à travers les différents festivals. Pour retrouver son actualité et ses dates, rendez-vous sur sa page Facebook. A la fin de l'épisode, les 5 membres de l'équipe vous conseille leurs recommandations musicales. L'équipe de Potescast s'est-elle pris un punch par ce succès Normal ? Retrouvez-nous sur Facebook / Twitter / Instagram / iTunes / Deezer / Podmust / Podcloud / Ausha
Via Twitter, Potescast a demandé quel album devait être l'objet du prochain épisode, la réponse ne s'est pas fait attendre : Clara Luciani ! Forte de son premier album Sainte Victoire, Clara Luciani a su s'imposer en un EP et par son single La Baie. Ex-chanteuse de La Femme, elle propose un premier album ambitieux et encore habité par un chagrin d'amour persistant. Ce premier disque a été produit par Ambroise Willaume aka Sage et Benjamin Lebeau. Clara Luciani est actuellement en tournée, pour retrouver ses dates et son actualité, rendez-vous sur sa page Facebook. L'équipe de Potescast est composée de : Tic, Jay, Nico, Morgane et Alex. Elle critique l'album chanson par chanson avec un humour, subjectivité, un maximum d'infos et un brin de mauvaise foi. Retrouvez-nous sur Facebook / Twitter / Instagram / iTunes / Deezer / Podmust / Podcloud / Ausha Découpage de l'émission #08 - Clara Luciani - Sainte Victoire : 1'12 : Bio / 7'36 : La Grenade / 17'50 : La Baie / 24'55 : On Ne Meurt Pas d'Amour / 34'42 : Eddy / 44' : Les Fleurs / 52'14 : Comme toi / 1h00'40 : Drôle d'époque / 1h12'41 : Monstre d'Amour / 1h18'56 : La Dernière Fois / 1h27' : Dors / 1h36'16 : Sainte Victoire / 1h45'50 : Bilan
Le texte de la semaine avec Vanessa Destiné et Guillaume Lavallée. L'oeuvre de Leonardo Padura avec Jean-Michel Leprince. Analyse de discours avec Danic Parenteau et Joseph-Yvon Thériault; Giuseppe Garibaldi et son allocution de retraite devant l'Armée romaine. Maria Mourani et Donald Cuccioletta ont lu pour nous Virginia Hill : Journal d'une affranchie. Et l'Aanalyse de textes de chansons avec Tatiana Polevoy et Brendan Kelly; Dirty Computer, de Janelle Monae, Sainte-Victoire, de Clara Luciani et Bleu Nuit, de Claude Bégin.
Après pas mal de collaborations (La Femme, Nekfeu, etc.) et un premier EP (Monstre d’amour, 2017), Clara Luciani vient de sortir son premier album Sainte-Victoire. Un disque à l’écriture brillante et poétique (c’est d’ailleurs la première artiste francophone mise en … Lire la suite
Anglophones : Amen Dunes, Freedom, Believe Hinds, I don’t run, Echoing my name Superorganism, Superorganism, Night time Jonti, Tokorats, Sleeping and falling Frankie Cosmos, Vessel, Caramelize Starchild and the New Romantic, Language, Black diamond Francophones : Lydia Képinski, 1er Juin, Belmont Arnaud Le Gouefflec, La faveur de la nuit, La faveur de la nuit Clara Luciani, Sainte-Victoire, La grenade The Pirouettes, Tu peux compter sur moi (single) Hubert Lenoir, Darlène, Recommencer Victime, La Femme taupe, Fatigue Album rétro : K.I.D, Don’t stop, Do it again
Anglophones : Amen Dunes, Freedom, Believe Hinds, I don't run, Echoing my name Superorganism, Superorganism, Night time Jonti, Tokorats, Sleeping and falling Frankie Cosmos, Vessel, Caramelize Starchild and the New Romantic, Language, Black diamond Francophones : Lydia Képinski, 1er Juin, Belmont Arnaud Le Gouefflec, La faveur de la nuit, La faveur de la nuit Clara Luciani, Sainte-Victoire, La grenade The Pirouettes, Tu peux compter sur moi (single) Hubert Lenoir, Darlène, Recommencer Victime, La Femme taupe, Fatigue Album rétro : K.I.D, Don't stop, Do it again
Superorganism, Superorganism, Night time We out here, We out here, Shabaka Hutchings - Black Skin Black Masks Rhye, Blood, Taste Bad Dylan, Pogogo, Glace tropicale Mike Shabb, Northwave, Runthruthe4 Frigs, Basic behaviour, Heavyweights Les louanges, Pitou (single) Monk.E, Couronne à double tranchant, Growing Clara Luciani, Sainte-Victoire, La grenade Hubert Lenoir, Darlène, Recommencer Ponctuation, Mon herbier du monde entier, 3 semaines Vendou, Do or die, Doux Cocteau Twins, Treasure, Persephone
Superorganism, Superorganism, Night time We out here, We out here, Shabaka Hutchings - Black Skin Black Masks Rhye, Blood, Taste Bad Dylan, Pogogo, Glace tropicale Mike Shabb, Northwave, Runthruthe4 Frigs, Basic behaviour, Heavyweights Les louanges, Pitou (single) Monk.E, Couronne à double tranchant, Growing Clara Luciani, Sainte-Victoire, La grenade Hubert Lenoir, Darlène, Recommencer Ponctuation, Mon herbier du monde entier, 3 semaines Vendou, Do or die, Doux Cocteau Twins, Treasure, Persephone
J’ai eu la chance d’être initié à la grimpe en terrain d’aventure (trad) à la Sainte-Victoire à côté d’Aix-en-Provence. Au programme: poser et décoincer des FRIENDS et des COINCEURS… et apprendre à AVOIR CONFIANCE, même quand les relais sont un peu douteux… Aujourd’hui, je suis en falaise. Hier soir, j’étais en live sur Facebook et sur […]
durée : 01:49:01 - Les Grandes Traversées - par : Martin Quenehen - Paul Cézanne a érigé la montagne Sainte-Victoire au rang de merveille du monde... C'est donc fascinés, mais aussi quelque peu inquiets, que nous vous invitons à la rencontre de ce massif que l'on surnomme "le sphinx".
60 Objects: Countless Stories - Cone Collection & Modern Art
Museum experts share behind-the-scenes perspectives on works of art in the BMA's renowned Cone and Modern Art collections. Selected stops include Baltimore writers sharing original stories and poems inspired by works at the BMA. These audio tours are a collaboration between The Baltimore Museum of Art and Acoustiguide, Inc.
60 Objects: Countless Stories - Cone Collection & Modern Art