German daily newspaper
POPULARITY
72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.
PRESS REVIEW – Thursday, April 10: Trump's tariffs continue to make front pages around the world and in particular in China. In Germany, a coalition between the Conservatives and the Social Democrats has been reached, five months after the collapse of Olaf Scholz's government. Meanwhile, data centres are running out of space, and might be sent to the Moon. Next, Paris Saint-Germain are celebrated after their win against Aston Villa. Finally, the UK has new postboxes, but with a technological twist. Donald Trump's change of plan on tariffs is on all the front pages. The Guardian calls it a pause, but The Independent dubs it a U-turn. The tabloids have fun with the news. The Daily Mirror calls it "Erratic Trump's New Gamble" and "Great War of China". The Chinese press is also covering the story. China Daily says that the government is ready to stand firm in defence of the multilateral trading system. The article says Trump's latest move is a "mistake upon a mistake". The Global Times also has a defiant tone. It highlights Chinese resilience, and adds that China will not be intimidated by US protectionism. The Hong Kong-based South China Morning Post has an interesting two-page spread focusing on the consequences of a trade war. The article describes how some Chinese exporters are abandoning their shipments mid-voyage and giving up their containers to avoid the crushing costs of tariffs.Elsewhere, a coalition between the Conservatives and the Social Democrats has been reached in Germany, five months after the previous government collapsed. The tabloid Bild says the black and red coalition is rolling. Whereas the Rheinische Post speaks of relief in North Rhine-Westphalia. The Frankfurter Allgemeine describes incoming chancellor Friedrich Merz's coalition as brave but uncomfortable. The Tagesspiegel is more critical. The paper wonders if the coalition will be strong enough to handle the world's crises.Data centres might soon be moving to the Moon. One US compnay is certainly hoping to do so, according to the BBC. With the increasing use of artificial intelligence, world demand for data centres is skyrocketing, but it is getting hard to find places to put them as they take up a huge amount of space and use a lot of water. The Guardian is focusing on this issue. Their investigation reveals that Amazon, Google and Microsoft are building water-thirsty data centres in some of the world's driest regions.In sports news, Paris Saint-Germain have been celebrating after a win over Aston Villa in the first leg of the Champions League quarter-finals. The French sports paper L'Équipe calls it "Strikes of Genius". The mood was a tad bitter in the UK. The Mirror headlines with a sad pun: "Eiffel Sour". Meanwhile in Spain, papers were celebrating Barcelona's win over Dortmund and the festival of goals there.Finally, the Royal Mail has unveiled the "postbox of the future". The new postboxes include a scanner, solar panels and an extra-large opening hatch for parcels.You can catch our press review every morning on France 24 at 7:20am and 9:20am (Paris time), from Monday to Friday.
PRESS REVIEW – Wednesday, April 9: Papers around the world react to US President Donald Trump's tariffs and discuss the impact they could have on the economy. Also, fighting continues to wreak havoc in Myanmar as locals set up fundraisers. Meanwhile, locals of Rabat and San Sebastian are not happy with the 2030 FIFA World Cup. Finally, a German farmer finds his wedding ring in his cow's stomach. Papers around the world are reacting to Trump's tariffs. The French paper La Tribune says it is "America against the world". The Swiss daily Le Temps has a cartoon by Chapatte on its front page, making light of what a post-tariff world might look like. Germany papers are also anticipating the consequences of a trade war. The Frankfurter Allgemeine headlines with a "fear of the Chinese wave". The article describes how Europe could be at risk of a wave of Chinese products, previously destined for the US, which could now be diverted to Europe. Politico also touches on this potential "flood". It says that European officials have reached out to China, asking them to help track the expected wave of Chinese products on European markets. Trump and his tariffs make headlines in Brazil too, which talks of "worsening global uncertainty". Africanews has an article on its website looking at the impact the tariffs might have on jobs in South Africa. In Asia, the Japanese Times says the country is appointing negotiators. Japanese diplomats have said they will continue their efforts to keep dialogue open.Turning to Myanmar, fighting has continued there despite the ceasefire, devastating communities as they recover from the earthquake 10 days ago. The Times has an exclusive piece demonstrating the extent of the damage caused by the fighting during relief efforts. The French paper La Croix, for its part, focuses on hope among the carnage.FIFA has been rocked by controversy as the 2030 World Cup organised in Morocco, Portugal and Spain faces local resistance. Maroc Diplomatique says that Morocco's heritage is at stake. The Spanish paper El Pais reports that Morocco's push for modernisation has razed neighbourhoods. But it's not just Moroccans who are upset. In Spain, residents of the Basque city of San Sebastian have written to FIFA saying they don't want to host the World Cup at all, according to the Guardian.Meanwhile, papers are reacting to the first leg of the Champions League quarter-finals on Tuesday night. Star Sport headlines with "Rice Crispies", referring of course to Declan Rice's two goals against Real Madrid. The Sun says "Bend it like Declan". Spanish paper AS says that Real Madrid "are forced to perform another miracle" if they want to continue to the semi-finals. In Italy, Tuttosport rejoices, clearly pleased with their 2-1 win over Bayern Munich.Finally, we end with a strange story in The Telegraph about a German farmer who was reunited with his wedding ring after one of his cows accidentally gobbled it up!You can catch our press review every morning on France 24 at 7:20am and 9:20am (Paris time), from Monday to Friday.
PRESS REVIEW – Monday, April 7: French and European papers react to Marine Le Pen's rally in Paris following her sentence which bans her from public office. Next, Donald Trump's tariffs continue to send shockwaves around the world. Also, Australia's upcoming elections are seen under a climate change lense in the papers. Finally, very old tortoises become first-time parents in Philadelphia. French papers are covering Sunday's National Rally gathering in Paris in support of Marine Le Pen following her conviction for embezzlement. Libération calls the rally a "flop" after it saw a relatively small turnout. L'Humanité, meanwhile, calls it a farce. Le Pen had initially announced a demonstration of force, but the paper says the rally did not live up to expectations. The Catholic paper La Croix says that Le Pen has started a "reconquering campaign". A strategy that the paper calls risky, and which could be a bad start for her "banned" presidential campaign.The French papers are not the only ones to be carrying this story. The German broadsheet Frankfurter Allgemeine headlines "With a greeting from Europe's right wing populists". The British paper The Times uses a Le Pen quote in its headline, in which she claims she is France's Martin Luther King.All the papers are continuing to talk about Trump's tariffs. The Guardian brings us the key questions: what happens next and how might the world respond? PBS reports that the White House has been contacted by 50 countries for negotiations. French paper L'Opinion says Europe's dilemma is whether it should negotiate or retaliate. Politico says that French authorities have suggested taxing American digital services. Papers in Asia, meanwhile, are also mulling over responses. The Straits Times tells us that Malaysia wants a coordinated regional response. In Africa, Zimbabwe has opted for a slightly different tactic. The Independent Online says that Zimbabwe has announced it will suspend all tariffs on imported goods from the US. The move is intended to be a gesture of goodwill towards Donald Trump.Some interesting articles are coming out of Australia in the run-up to elections there in May. The Times describes how Cyclone Alfred might have changed the course of the Australian elections. The article says that although the cyclone was not as destructive as planned, it "may have wrecked Liberal leader Peter Dutton's chances of pulling off an historic election victory". Australian Prime Minister Anthony Albanese, meanwhile, has extended his lead in the polls. An opinion piece in the Guardian criticises the absence of climate change and mass extinction in political discussions. It says that although the climate crisis is one of the main concerns of Australians, it is ignored by politicians.Finally, we end with some wholesome news from the Associated Press. Two Galapagos tortoises living at Philadelphia Zoo have become parents for the first time, at almost 100 years old.You can catch our press review every morning on France 24 at 7:20am and 9:20am (Paris time), from Monday to Friday.
The New York Times, The Washington Post, La Repubblica,Frankfurter Allgemeine , Al Jazeera, Clarín, La Nación, El País, Le Monde, BBC e The Guardian destacam destacam a decisão da Primeira Turma do Supremo Tribunal Federal. E ainda:- Trump anuncia aumento de tarifa sobre carros importados, com o objetivo de gerar 100 bilhões de dólares em receita- União Europeia avisa que só vai aliviar as sanções sobre a Rússia quando as tropas russas saírem da Ucrânia- Comissão Europeia gera controvérsia ao sugerir que cidadãos estocassem suprimentos para 72 horas, para casos de emergências como inundações, incêndios, pandemias ou ataques militares- Na Suécia, milhares de pessoas iniciaram um boicoteaos grandes supermercados após o maior aumento nos preços dos alimentos em dois anos- Na Austrália, protestos se opõe a uma proposta que favorece fazendas de salmão em uma enseada protegida na Tasmânia Sigam a gente nas redes sociais Instagram mundo_180_segundos e Linkedin Mundo em 180 Segundos Acompanhem os episódio ao vivo Youtube, Instagram ou Linkedin Fale conosco através do mundo180segundos@gmail.com
Robert Misik im Gespräch mit Simon SchauppSTOFFWECHSELPOLITIKEine ganz große Geschichte der Wechselwirkung von Produktion und Natur. Unser ganzes Leben, Arbeiten, Existieren ist eine Abfolge von Zerstörung und Aneignung und Verwandlung von Natur, und es reicht nicht, wenn man die Dinge nur zerlegt analysiert. Simon Schaupp denkt die Dinge zusammen und man geht, wie die „Zeit“ schrieb, aus dieser Lektüre als ein anderer heraus, als man hinein gegangen ist. „Fesselnd“ sei diese Untersuchung, schrieb die „Frankfurter Allgemeine“.Wenn wir die ökologische Krise verstehen wollen, müssen wir die Arbeitswelt verstehen, so der Autor. Es ist die Arbeit, durch die Gesellschaften ihren Stoffwechsel mit der Natur vollziehen. Arbeitspolitik ist daher für Simon Schaupp stets auch Umweltpolitik – oder »Stoffwechselpolitik«. Dabei spielt die Natur selbst eine aktive Rolle: Je weiter ihre Nutzbarmachung vorangetrieben wird, desto drastischer wirkt sie auf die Arbeitswelt zurück.Wie produktiv diese Perspektive ist, zeigt der Soziologe an einer Vielzahl historischer Beispiele: Ohne Moskitos sind weder Aufstieg noch Niedergang der Plantagenwirtschaft zu verstehen. Die Durchsetzung der Gewerkschaften wurde unter anderem durch die neuen Machthebel möglich, welche die materiellen Eigenschaften der Steinkohle den Beschäftigten an die Hand gaben. Und in frühen Schlachtfabriken setzten streikende Arbeiter die Unternehmer unter Druck, indem sie die eben eingeführten Fließbänder zum Stillstand brachten, so dass sich bald die verwesenden Tierkadaver stauten.Moderation: Robert Misik, Autor und JournalistSimon Schaupp ist Oberassistent am Lehrstuhl für Sozialstrukturanalyse. Er forscht vor allem zur Transformation der Arbeitswelt, zur Digitalisierung und zur ökologischen Krise. Gegenwärtig leitet er auch das Forschungsprojekt „ökologischer Eigensinn“ am Frankfurter Institut für Sozialforschung. Seine mehrfach ausgezeichnete Dissertation „Technopolitik von unten“ ist 2021 bei Matthes & Seitz Berlin erschienen. Er ist Mitglied des Editorial Board der Zeitschrift „Work, Employment and Society“. Simon Schaupp hat in Bielefeld und Wien Soziologie, Sozialwissenschaften und Rechtswissenschaften studiert. Von 2016-2018 war er Research Associate am Munich Center for Technology in Society der TU München und 2022/23 Gastprofessor am KIT, Karlsruhe..
In Folge 172 des Dachthekenduetts sprechen André Lichtschlag und Martin Moczarski über den Erdrutschsieg der AfD, die 551 Fragen zur NGO-Finanzierung, die Kommunikationsstrategie der Liberalen und Handelskonflikte mit den USA.Alle Links finden Sie in unserem Artikel zur Sendung:https://freiheitsfunken.info/2025/02/27/22805-dachthekenduett-folge-172-tv-afuera-zivilgesellschaft-abkassieren-erlaubt-nachfragen-verbotenef-Konferenz: https://www.ef-magazin.de/konferenzCD „Mutausbruch“: https://www.unwoked.de/products/mutausbruch-bambambam-album-hardcover-cd?variant=51098507051335Möchten Sie unsere Arbeit unterstützen?––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––Spenden Sie Werkzeuge für die libertäre GlücksschmiedePayPal (auch Kreditkarte) / Überweisung / Bitcoin / Monero:
PRESS REVIEW – Friday, February 21: We look at what the French and German press are saying ahead of German elections this weekend, which are the most consequential since World War II, according to Politico. Journalist network Forbidden Stories sheds light on the murder of a Cambodian journalist last year over his environmental reporting. James Bond's creative rights have been sold to Amazon, much to the horror of the British press. Finally, Gisèle Pelicot is among Time Magazine's women of the year. The all-important elections in Germany come at a very tense time for Europe. For Politico, Germans head to the voting booths this weekend in possible "the most consequential postwar election". In all likelihood, the conservative leader Friedrich Merz will be the next chancellor. He will have three tasks ahead of him: toughening Germany's asylum system, kickstarting an ailing economy and transforming Germany's armed forces.One country that will be closely watching these elections is France. As Libération, the left-wing paper notes, it will impact the Franco-German couple – the leaders of France and Germany who have historically worked closely together. Germans must make their choice this weekend, La Croix, the French Catholic paper, says on its front page. It notes that forming the next German government will be a complex exercise, particularly with the strong gains expected to be made by the far right in these elections.Meanwhile in the German dailies, the Frankfurter Allgemeine focuses on Thursday's final debate between the candidates. The evening covered three major topics: how to secure peace in Europe, how to change Germany's health system and the concerns of younger voters. On the question of Ukraine peace talks, the left and far-right parties rejected arms exports, the NATO alliance and military spending. The Social Democrats, Liberals and Greens showed an openness to increase defence spending. The paper nonetheless hails what was a lively and interesting political debate.This week, the personal life of the far-right leader Alice Weidel has come under the microscope, something the Frankfurter Allgemeine is looking at. The leader of the AfD is a lesbian whose partner was born in Sri Lanka and yet who is fronting an anti-immigration party. Weidel, to her detractors, is a woman of contradictions. The Frankfurter Allgemeine notes that this kind of scrutiny of her personal life does not extend to her male rivals. The paper adds that it's not as simple as accusing her of "preaching water and drinking wine". Historically, as sociological research shows, people who belong to marginalised groups find the AfD party's issues speak to them directly, even if the party's core ideas include racism, homophobia and anti-Semitism.The international journalist network Forbidden Stories is shedding light on the murder of a reporter last year in Cambodia. The collective lifts the veil on the shooting death of 63-year-old journalist Chhoeung Chheng. The journalist, who held a press card but was not paid for his work – a common practice in Cambodia – was shot while coming back from a filming a report in the Beng Per Wildlife Sanctuary. This is a sanctuary in name only: three quarters of its primary forest has been illegally destroyed in 20 years. As Forbidden Stories notes, covering environmental degradation is a risky business in Cambodia due to the illegal activities of timber magnates and the corruption of authorities. Chheng, who was illiterate and filmed his reports, was more like a whistleblower. He regularly denounced those who felled trees, be it corporations or individuals, and a local farmer is suspected of having killed him over those Facebook posts, which included denouncing locals who fell trees in exchange for payment.The British dailies are up in arms over the decision to sell the creative rights of James Bond to Jeff Bezos's Amazon. The Daily Express is shaken and stirred with the news that the creative rights to Bond, an historic decades-long British icon, have been sold to the US giant. Will the Skyfall in, the Daily Mirror asks, noting that the future of Bond is now uncertain. The Daily Telegraph calls it an assault on Britishness, saying it feels like 007 is dying a second time. The paper conceded that any franchise needs refreshing, however the buck has always stopped with British company Eon Productions, responsible for Bond since 1961. The Daily Telegraph worries that Amazon might "milk the brand into the ground". It says that for all we know, Bond might start calling his dinner jacket a tuxedo or slugging bourbon from the bottle. Be afraid!Finally, Gisèle Pelicot has been chosen as one of 13 women of the year in Time Magazine's 2025 list. She is credited with helping to create a better, equal world. The magazine pays tribute to Pelicot, who waived her anonymity to attend a months-long trial against her husband, who was found guilty of drugging her and inviting dozens of men to rape her while she was unconscious. Time says she galvanised a movement for survivors of sexual violence.
PRESS REVIEW – Friday, February 14: Donald Trump and Vladimir Putin's phone conversation continues to spark concern, panic and worry among European leaders. What does this mean for the future of Europe? Also, The New York Times takes us inside the family succession drama that has torn apart Rupert Murdoch's family. Plus: for the non-romantics this Valentine's Day, name rats after your exes and watch them being devoured by owls! There is alarm, panic and great concern in the European press this Friday after Wednesday's call between Vladimir Putin and Donald Trump in which the pair appeared to discuss plans for an end to the war in Ukraine. The British daily The i says the call has left European leaders scrambling, but notes that NATO's leader Mark Rutte has commended Trump's honesty and said that Europe needs a wake-up call about its defence spending. "Castaways" is how Libération, French left-wing paper, describes the two leaders on its front page. The paper's editor calls the conversation with Trump the greatest victory for Putin in three years of war, and it didn't even come on the battlefield. There is great concern that talks to end the war in Ukraine will come at Ukraine's expense and will completely sideline Kyiv. In Ransom's cartoon in French paper Le Parisien, Trump tells Volodymyr Zelensky that there is no chair for him at the proverbial negotiating table with Putin.The Frankfurter Allgemeine, the German daily, wonders if Berlin is simply watching all this unravel from the sidelines. The paper notes that Putin and Trump's conversation and subsequent comments this week have not only shaken Germany's understanding of its own role in the conflict. They also come in the middle of an election campaign in the country and beg the question: how can Europe take responsibility for Ukraine's security and its own? Writing in the Daily Mail, Richard Shirreff, former Deputy Supreme Allied Commander Europe for NATO, says that Trump has handed Ukraine on a platter to Russia and says it's worse than Neville Chamberlain's appeasement of Nazi Germany. He also acknowledges that this agreement is catastrophic for the courageous Ukrainians who've been fighting for three years. Politico quotes a European official as saying that European leaders simply lack a master plan when it comes to Trump's new world disorder. The official, speaking anonymously, tells Politico that Trump discussing peace talks without even involving Europe shows to what extent Washington disregards the continent. The US president has delivered a rude awakening to the cruel world of today.The New York Times takes us inside the messy court battle and bitter succession fight between Rupert Murdoch and his four children over the future of his empire. Based on 3,000 pages of court documents, the Times article details a family succession saga that reads like a script from the TV series "Succession" (itself inspired by the Murdoch family). Ninety-three-year-old Murdoch has always intended for his empire to be passed on to his four children. In recent times, however, he has sought to consolidate power in the hands of just one child: Lachlan Murdoch, the most politically conservative of the four siblings and who represents the conservative direction Murdoch wants for the future of his news empire. In 2023, he sat down with his two daughters to announce that he'd be changing the trust to give Lachlan majority powers. What ensued was a bitter family legal battle that's played out in dramatic fashion, culminating in a secret trial in which they testified to the power plays, backstabbing and grievances that have defined the family.Finally, it's Valentine's Day and if you're a non-romantic, there are many ways to hate-celebrate this day! The Independent reports that animal shelters and zoos around the world are offering many possibilities to help you forget about your exes. At a bird shelter in Alaska, you can pay $100 to name a frozen dead rat after your ex and then watch it being fed to resident owls at the shelter. If rats aren't your thing, you can always name a feral cat after an ex before it – the cat, not your ex – gets castrated! Meanwhile, Memphis Zoo in Tennessee gives you two options: for $10, you can send a lovely video of a red panda eating a grape to your loved one … or, you can send a video of an elephant pooping. The options are plentiful this Valentine's Day for lovers and haters!You can catch our press review every morning on France 24 at 7:20am and 9:20am (Paris time), from Monday to Friday.
Mit Härte gegen Andersdenkende: Wenn die Argumente nicht ausreichen, dann werden sprachliche Schwergewichte bemüht, ohne sie inhaltlich zu unterfüttern. Auch die NachDenkSeiten sollen in einem aktuellen und sehr fragwürdigen Artikel in der FAS diffamiert werden. Ein Kommentar von Tobias Riegel. Dieser Beitrag ist auch als Audio-Podcast verfügbar. Weil sich eine kürzlich ausgezeichneteWeiterlesen
この夏、ゲーテC2試験に合格しました!今日の配信では、皆さんからよく質問をいただく「モチベーションの保ち方」「C1とC2で感じた違い」「C2に進むために実際にした勉強法」「単語の覚え方、語彙の増やし方」を中心にお話ししました。 ちなみにドイツ留学から帰国してC1に受かってからは7年経っており、この期間ドイツ語圏に短期間滞在することはあったものの、基本的には私の拠点は日本です。日本だと環境的に不利なんじゃないか?と感じる人は多いですが、工夫次第でドイツ語力は上達させることができることが伝わると嬉しいです♩ ‥‥‥‥‥‥‥‥‥ ■ 今日のまとめ ゲーテC2試験合格体験記 https://vollmond.online/zertifikat/goethe-c2-komachi Dein Sprachcoach https://www.youtube.com/@DeinSprachcoach DeutschLera https://www.youtube.com/@DeutschLera 単語の覚え方、語彙の増やし方(過去配信)https://podcasts.apple.com/jp/podcast/ココロ踊るドイツ語講座/id1483461126?i=1000621126572 おすすめポッドキャスト番組 https://vollmond.online/lernen/podcast Instagramニュースアカウント:Zeit, Spiegel, Frankfurter Allgemeine ‥‥‥‥‥‥‥‥‥ ■ポッドキャストへのお便り・質問・リクエスト 以下ポッドキャストお便りフォームよりどしどしお送りください♩リスナーさんからのメッセージを読む時間が「ポッドキャストやっててよかったな〜」と思う一番の瞬間です。 https://form.run/@podcast ‥‥‥‥‥‥‥‥‥ ■ Vollmond(フォルモント)とは 私komachiが代表をしている、ひとりひとりに合ったドイツ語学習をサポートするオンラインドイツ語教室です。現在毎月500名以上の学習者をレッスンという形でサポートしています◎ ▶︎公式ホームページ:https://vollmond.online/ 完全初級者も上級者も、気軽に楽しく勉強したい方も真剣に打ち込みたい方も、老若男女関係なく「ドイツ語を勉強したい」意志のある全ての方が対象です! ‥‥‥‥‥‥‥‥‥ ■ Japanischドイツ語カフェ ドイツ人の友だちRikeと2人で中上級者向けポッドキャストも配信中です♩ぜひ聴いてください。 https://vollmond.online/podcast
Die Neue Zürcher Zeitung erscheint am 3. Februar mit einem Interview mit dem ehemaligen deutschen Außenminister und Grünen-Politiker Joschka Fischer. Siehe unten A. Die Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung nutzt die gesamte Seite 1 der Ausgabe vom 4. Februar zum Trommeln für die Kriegstauglichkeit. Siehe unten B. In beiden Artikeln wird die Entstehungsgeschichte des Krieges in derWeiterlesen
Während die Spieler auf der Platte in 60 Minuten um Punkte kämpfen, geht es für die Journalisten erst danach so richtig los. Sie gehen in der Mixed Zone auf Stimmenfang, stellen auf der Pressekonferenz ihre Fragen und hauen dann in die Tasten. Doch die ganz besonderen Geschichten zu erzählen ist nicht mehr so leicht wie noch in der Vergangenheit. Tamo Schwarz von den Kieler Nachrichten und Frank Heike, unterwegs für die Frankfurter Allgemeine, geben einen spannenden Einblick in ihre Arbeit.
Weet jij hoelang een kilometer is? 1000 meter denk je vast. Maar beseffen we eigenlijk wel hoe groot die afstand echt is? In een tijd van GPS en stappentellers, zijn maateenheden vanzelfsprekend geworden. Maar niet als het aan Stanley Brouwn ligt. In zijn werk ‘One step on one kilometer', maakt hij een abstract begrip zoals de kilometer weer zichtbaar. Janine Abbring spreekt erover met conservator beeldende kunst 20ste eeuw, Ludo van Halem.Normaal kun je naar www.rijksmuseum.nl/podcast gaan voor een afbeelding van het kunstwerk waarover gepraat wordt. Maar in dit geval is daar geen foto te zien, want dat wilde de kunstenaar niet.In het Rijksmuseum is powered by ING.
sasserathNOW ist eine unabhängige Strategieberatung, die Marken, Menschen und Organisationen hilft, ihre Einzigartigkeit wirksam zu machen. In dieser Podcastfolge sprechen wir mit Simon Strauß, Redakteur im Feuilleton der Frankfurter Allgemeine, über die Rolle des Journalismus, die Relevanz von Medienmarken bei jungen Zielgruppen und seinen ganz persönlicher Anspruch. Fake News haben einen immer größer werdenden Einfluss auf uns alle: durch Social Media Plattformen und nicht zuletzt durch die Möglichkeiten von KI – wird Medienkompetenz und echter Journalismus in unserer Welt immer bedeutender. Diesen Kontext wollten wir nutzen und mit Simon über genau dieses Thema sprechen: Welchen Auftrag haben „echte“ Journalisten und warum sind sie für uns in Deutschland so ein wichtiges Gut? Gäste dieses Talks: Simon Strauß https://www.faz.net/redaktion/simon-strauss-14532467.html Anna Lüders https://www.linkedin.com/in/annalueders/ Marc Sasserath https://www.linkedin.com/in/marcsasserath/
Mit Jane Birkin ist mit den Worten Emanuel Macrons eine „französische Ikone“ gestorben. Sie war „verführerisch und intelligent“ schreibt LeMonde, die Frankfurter Allgemeine sieht sie nicht nur als Filmstar, sondern als „Ikone der Mode und der Popkultur“. Die Kulturmedienschau heute ausschließlich mit Nachrufen, neben Birkin auch für den spanischen Comiczeichner Francisco Ibáñez.
Sind es eigentlich nur Journalisten, die regelmäßig an der Kasse verzweifeln – oder geht es normalen Menschen genauso? Auffällig jedenfalls ist, dass nicht mehr nur unser kleiner Nerd-Newsletter die unzähligen Wendungen rund um Girocard, Maestro-Aus und die neuen Debitkarten beleuchtet. Sondern dass das Thema plötzlich in aller Munde ist. Oder wenigstens in allen Medien. Und zwar vor allem mit einer Stoßrichtung: "Ärger à la carte – warum die Debitkarte bei vielen Kunden für Frust sorgt", heißt es im Spiegel. "Probleme beim Bezahlen – warum viele Händler die Debitkarte nicht akzeptieren", liest man in der Computer-Bild. Und die Frankfurter Allgemeine stöhnt: "Visa und Mastercard: Nichts als Ärger mit der Debitkarte." Frage: Muss man das ernst nehmen? Ist das Akzeptanzproblem der neuen Debitkarten womöglich sogar so groß, dass die DKBs und Dibas ihre "Debit first"-Politik überdenken sollten? Oder haben wir es lediglich mit ein paar kleineren Wehwehchen beim Übergang von einer Karten-Ära in die nächste zu tun, vielleicht sogar nur mit einem finalen PR-Erfolg von Girocard- und Handels-Lobby? Das, jedenfalls, ist ein Thema im neuen Monats-Podcast unserer Redakteure Bernd Neubacher und Christian Kirchner. Und es gibt selbstverständlich weitere: War der NordLB-Streit auf dem Sparkassen-Tag möglicherweise inszeniert? Welche Erkenntnisse hat das Weihefest der S-Finanzgruppe sonst noch gebracht? Was wird aus den Gewinnen unserer Banken, wenn die allgemeinen Zinsen nicht mehr steigen – die Einlagenzinsen aber sehr wohl? Und was kommt auf die Genos zu, wenn demnächst die Abstimmung über die Reform der BVR-Einlagensicherung ansteht? Unser Monats-Podcast. == Fragen und Feedback zum Podcast: redaktion@finanz-szene.de oder (auch anonym) über Threema: TKUYV5Z6 Redaktion und Host: Christian Kirchner/Finanz-Szene.de Coverdesign: Elida Atelier, Hamburg Postproduction: Podstars Hamburg Musik: Liturgy of the street / Shane Ivers - www.silvermansound.com
Wie schafft es ein Roman in die Frankfurter Allgemeine? Wer wählt aus, was gibt er vor, wie ist der Kontakt mit den Autoren? Ein Gespräch mit Andreas Platthaus, Leiter der Literaturredaktion, vom F.A.Z.-Kongress.
Børneavisen har slået Financial Times og Frankfurter Allgemeine ved prisuddelingen Newspaper Awards 2023 i London. Avisen er blevet kåret som "International Newspaper of the Year". Kulturen får besøg af Børneavisens redaktionschef Simon Thinggaard Hjortkjær til en snak om, hvordan man laver nyheder til børn. Ungdommens Kulturelle Platform - også kaldet UngKult - er en forening med fokus på kulturelt iværksætteri for unge mellem 15 og 30 år. De har på et års tid banket en organisation op med 50 lokalmiljøer over hele landet, som arbejder for at styrke kulturtilbuddene til unge, og nu får de 1,5 mio. kr. af Tuborgfondet, så de kan skabe helt nye kulturtilbud til de unge. Jakob Lundbye, projektleder for UngKult-netværkene gæster Kulturen. Vært: Jesper Dein.
A professor at Brown University and founder of the Unified Growth Theory, Oded Galord has pioneered the exploration of the impact of evolutionary processes, population diversity and human development inequality. His research links these examples to economics. He has co-directed the research group on income distribution and macroeconomics and is a Professor and Research Associate at several universities and academic centers. He is also Editor-in-chief of the Journal of Economic Growth, Editor of the Journal of Population Economics and Co-editor of Macroeconomic Dynamics. He has traditionally been compared to thinkers ranging from Charles Darwin to Albert Einstein, and the Frankfurter Allgemeine listed him as one of five candidates for the Nobel Prize in Economics. His recent essay, “The Journey of Humanity”, analyzes the reasons that allowed mankind to evolve.
Après la percée de l'extrême droite il y a 15 jours en Suède, c'est à nouveau un véritable « bouleversement en Europe », estime El Pais. « L'Italie a tourné une page de l'histoire européenne », commente également le New York Times, en élisant « une coalition de droite dure dirigée par Meloni dont le long passé de dénigrement de l'Union européenne sème désormais l'inquiétude quant à la fiabilité de l'Italie dans l'alliance occidentale ». « Qu'est-ce qui nous attend maintenant ? », s'inquiète La Repubblica pour qui « cette victoire des populistes change l'histoire de l'Italie » comme si le pays, regrette le quotidien italien, « avait amnistié le fascisme historique dans l'indifférence ». « Meloni s'apprête à former le gouvernement le plus à droite du pays depuis la chute de Mussolini », souligne de son côté le Washington Post qui met en avant que son parti, Fratelli d'Italia, les frères d'Italie, jure de défendre les valeurs sociales « traditionnelles », de fermer les voies d'accès aux migrants et de repousser ce qu'ils appellent les « obscurs bureaucrates » de Bruxelles. ► À lire aussi : Législatives en Italie: la coalition de droite en tête, Meloni revendique la direction du gouvernement La presse ne croit pas à une rupture brutale de Rome avec l'Europe Même s'il y a quelques jours Giorgia Meloni a encore promis à ses partisans que pour Bruxelles « la fête est finie », dit le Suddeutsche Zeitung, le quotidien allemand estime néanmoins qu'au-delà de « ses déclarations tonitruantes » la réalité est bien différente car « si l'Europe a besoin de l'Italie, l'Italie a surtout besoin d'Europe ». « Si on peut s'attendre à des frictions avec Rome, voir même des conflits, cela ne signifie pas qu'il y aura une confrontation brutale », analyse également El Pais, car la coalition de Meloni a « besoin des flux financiers du plan de relance européen ». « Près de 200 milliards d'euros », note le Guardian, « le plan le plus important de l'Union européenne », et il est donc « peu probable », dit le quotidien britannique, « que Meloni – au moins dans un premier temps – ne bouleverse complètement les choses ». « Meloni, qui a peu d'expérience gouvernementale, sait qu'elle a besoin d'un soutien international pour diriger le pays », analyse également le Wall Street Journal. Le régime iranien durcit le ton alors que les manifestations s'étendent « Complètement insensible, le président iranien Raïssi promet de traiter sévèrement les manifestants », s'alarme le Suddeutsche Zeitung, qui note que « plus de neuf jours après la mort de la jeune Mahsa Amini dans un commissariat, les émeutes contre le voile islamique » prennent de l'ampleur dans tout le pays, et fragilisent « un régime qui se tend, laissant redouter une répression encore plus meurtrière ». « Jusqu'où ira le régime iranien ? », s'inquiète également le Frankfurter Allgemeine qui rapporte que la police « tire parfois déjà à balles réelles », plus de 40 personnes ont été tuées, « probablement beaucoup plus », selon les militants iraniens. « Raïssi, qui a défendu des opinions fondamentalistes tout au long de sa carrière, apparait comme une figure peu susceptible de calmer la rue ou de céder aux demandes de libertés civiles », note également le Guardian qui, comme El Pais, souligne la détermination des manifestants « malgré la peur » dit l'un d'entre eux « les gens vont continuer de protester, car nous savons qu'un changement de régime prend du temps ». « La police ne sera bientôt plus en mesure de gérer la situation », veut croire une autre jeune, « l'Iran n'a pas avec de militaires pour nous arrêter tous ». ► À lire aussi : Les autorités iraniennes haussent le ton contre les manifestants La ferme mise en garde des États-Unis contre les menaces nucléaires de Moscou « Les États-Unis avertissent la Russie de « conséquences catastrophiques », sans préciser lesquelles si Moscou utilise des armes nucléaires en Ukraine », rapporte le Guardian qui note également les craintes du président ukrainien Zelensky qui estime que désormais « Poutine peut-être ne bluffe plus avec ses menaces atomiques ». La préoccupation monte à la Maison Blanche, souligne de son côté le New York Times même si « les services de renseignement américains pensent que les risques d'utilisation des armes nucléaires restent encore faibles ». Pour autant, les Occidentaux ont décidé « de renforcer leur dissuasion nucléaire », affirme le Financial Times, et surveillent également la situation en Russie comme le lait sur le feu, « même si pour l'instant les responsables américains n'ont toujours pas vu de mouvement dans le stock russe des quelque 2 000 petites bombes tactiques qui peuvent être lancées à partir de missiles », souligne encore le New York Times.
Mit den Energie- und Wirtschaftsexperten Michael Bauchmüller (Süddeutsche Zeitung) und Julia Löhr (Frankfurter Allgemeine) zermartern wir uns das Hirn darüber, was gegen steigende Strom- und Gaspreise hilft, wie der Staat die Übergewinne von Energieunternehmen abschöpfen kann, auf welche Entlastung die Bürger hoffen dürfen, wie lang die Atomkraftwerke noch laufen sollten - und warum man in Deutschland darüber nicht ohne Emotionen diskutieren kann.
L'Afghanistan, ce « nouveau Moyen-Âge ». Voilà qui plante le décor et avec ces mots, en Italie, La Stampa livre probablement l'un des meilleurs résumés de la situation. « Il y a un an, les talibans ont pris Kaboul, restauré la terreur et détruit les droits civils. Les femmes n'étudient pas et disparaissent de la vie publique, la moitié de la population souffre de la faim ». Témoignage dans The Independent en Grande-Bretagne : « Nous avions peur que les choses se passent mal, mais pas à ce point ». Le sort des femmes inquiète tout particulièrement Sombre tableau dépeint aussi par La Repubblica. Deux jours après la répression à balles réelles d'une manifestation de femmes à Kaboul, le journal italien nous explique pourquoi « la question des droits fondamentaux et des libertés individuelles est l'un des sujets les plus brûlants et les plus douloureux pour la population, en particulier pour les femmes afghanes ». Pourquoi n'ont-elles plus accès à l'éducation depuis 300 jours ? Eh bien, parce que « les talibans et les groupes religieux extrémistes en général ont peur de la prise de conscience et de l'éveil des femmes », peut-on lire. Car « dans une société où les femmes sont plus conscientes et attentives, il est plus facile de résister au conditionnement de groupe et à la pression des extrémistes sur les membres de la famille. C'est pour cela que les talibans s'opposent à l'éducation des femmes ». Des leçons à tirer du dossier afghan Et certains journaux déplorent encore la manière dont cette crise afghane a été gérée. En Espagne, El Mundo souligne qu'un an après, « les Européens continuent d'en tirer des leçons ». Après la surprise du départ américain, l'Union européenne désormais « cherche son autonomie stratégique dans un monde volatile et imprévisible », analyse le quotidien. Au Canada, The Globe and Mail estime qu'un an après, « les Afghans se sentent trahis, et craignent pour leurs vies ». Le quotidien déplore que les interprètes militaires aient été « battus alors qu'ils attendaient l'aide d'Ottawa ». Ceux qui demandent le statut de réfugiés sont « frustrés par les barrières de l'immigration, le manque de réponse », explique encore The Globe and Mail. Au point qu'un major-général à la retraite se demande : « Qu'est-ce qui ne va pas avec notre bureaucratie canadienne ? ». L'Allemagne, elle, a accueilli plus de 15 700 Afghans, ayant travaillé pour Berlin ou des membres de leurs familles, nous dit le Frankfurter Allgemeine, mais le gouvernement affirme vouloir « accueillir des milliers d'Afghans supplémentaires » et « reproche aux talibans » la lenteur du processus. Un éditorial du Frankfurter invite pour sa part à « aider l'Afghanistan » sur place. « Après le retrait des troupes occidentales et des donateurs, l'économie afghane s'est effondrée. L'aide humanitaire d'urgence et un minimum de projets de développement devraient [donc] offrir à nouveau une perspective ». Après un an de règne des talibans, « la souffrance de la population a atteint un tel niveau que le monde ne doit pas détourner le regard, mais doit agir », exhorte le Frankfurter Allgemeine. Les racines de l'attaque sur Salman Rushdie À la Une dans les kiosques également, la tentative d'assassinat sur Salman Rushdie, poignardé vendredi 12 août. L'auteur des Versets sataniques va mieux. « Il a toujours le sens de l'humour », titre The Times. Le journal anglais relaie ainsi les mots du fils de l'écrivain, « soulagé » évidemment. Mais la route du rétablissement sera longue, précise The Guardian, qui affiche en Une les mots de Margaret Atwood, l'écrivaine canadienne, connue notamment pour son roman La Servante écarlate (les plus jeunes connaissent au moins son adaptation en série). Cette affaire montre selon elle que « si nous ne défendons pas la liberté d'expression, nous vivons en tyrannie ». L'Orient-Le-Jour, de son côté, remet en perspective et nous plonge dans les racines de cette tentative d'assassinat avec un petit saut dans le temps. Il nous explique comment le Moyen-Orient « a changé de visage et de trajectoire en 1979 », avec la révolution iranienne et la naissance de la république islamique. L'Orient-Le-Jour nous explique ainsi comment l'islam chiite de l'ayatollah Khomeini a cherché à s'imposer face à l'islam sunnite. Cette « logique expansionniste » nous aide à comprendre notamment la naissance du Hezbollah en 1982, mais aussi pourquoi, en 1989, l'ayatollah Khomeini a levé une fatwa sur Salman Rushdie, « dans une volonté de s'imposer comme une référence spirituelle au-delà du monde chiite ». Salman Rushdie est donc « la victime d'une compétition qui doit déterminer qui est le plus rigoriste et le plus légitime à faire respecter la parole divine », analyse L'Orient-Le-Jour. Pour la première fois de l'histoire, affirme-t-il, l'islamisme était devenu « une question globale ». L'affaire Rushdie « a changé la donne » : « pour un écrit, pour un dessin, pour une pensée, n'importe qui et d'où qu'il vienne, peut devenir la cible d'un appel au meurtre commandité par un mouvement se revendiquant de l'islam radical. La mondialisation ne connaît aucune limite et l'islamisme ne fait pas exception ». 75 ans d'indépendance en Inde Autre sujet dans les kiosques : l'Inde célèbre le 75e anniversaire de son indépendance. La presse indienne en fait évidemment sa Une. The Pioneer par exemple, dans sa version papier, juste au-dessus d'une pub d'Airbus souhaitant un bon jour de l'indépendance aux indiens. Il affiche les mots de la présidente indienne Droupadi Murmu qui s'est exprimée pour l'occasion, comme le veut la tradition. « L'Inde a aidé le monde à découvrir le vrai potentiel de la démocratie », en retient notamment The Pioneer. The Hindu retient également son message lancé pour défendre la démocratie indienne, critiquée. Aux États-Unis, 75 ans après l'indépendance, le New York Times replonge dans les conséquences de « la partition sanglante » de l'Inde et du Pakistan. Et si les « fantômes » de cette partition « s'estompent », écrit le New York Times, la tournure des relations peut inquiéter. « Au fil des décennies, la ferveur nationaliste et la méfiance mutuelle ont largement remplacé les souvenirs des morts et des déplacements massifs qui ont marqué la séparation chaotique » des deux pays. Une page de l'Histoire qui n'est pas complètement tournée.
L'émission 28 Minutes du 24/06/2022 Au programme de l'émission du 24 juin 2022 ⬇ Ce vendredi, l'économiste et éditorialiste Nicolas Bouzou, le sociologue et chercheur à l'Université de Liège Manuel Cervera-Marzal, la codirectrice de la rédaction de l'Humanité Maud Vergnol ainsi que le dessinateur Xavier Gorce reviennent sur l'actualité de la semaine. Notre invité Jean-Marie Périer les rejoindra en cours d'émission. Photographe mythique des années 1960, il est à l'origine de la légendaire couverture du magazine Salut les copains, véritable témoin de la génération Yéyé, menée par Johnny Hallyday. Son exposition “Hier et Aujourd'hui”, constituée de 41 clichés, est mise à disposition pour être exposée dans les EHPADs qui en feront la demande. Retour sur deux actualités de la semaine : Jusqu'où faut-il élargir l'Europe ? C'est un “moment historique”, a déclaré le président du Conseil européen, Charles Michel. Réunis à Bruxelles pour un sommet ce jeudi 23 juin, les 27 ont accordé à l'Ukraine et à la Moldavie le statut officiel de candidat à l'UE. Les pays des Balkans occidentaux ont, quant à eux, été agacés de cette décision, fatigués d'attendre une réponse favorable de l'Union. “Bel endroit, des gens sympas, de belles paroles, de belles images. Imaginez à quel point cela pourrait être plus agréable si les belles promesses étaient suivies d'effets” ironisait sur Twitter le Premier ministre albanais. L'Europe politique doit-elle continuer de s'élargir, au risque de perdre sa cohésion ? Emmanuel Macron peut-il élargir sa majorité ? Dans son allocution du 22 juin, Emmanuel Macron a rappelé qu'en tant que président réélu, il était légitime pour affronter les deux coalitions d'opposition composées suite aux élections législatives. La composition éparse de l'Assemblée nationale implique, selon lui, à “collectivement apprendre à gouverner et légiférer différemment”. Il en a donc appelé à la “responsabilité” de “toutes les forces politiques” en leur demandant de choisir entre signer “un contrat de coalition” avec lui ou bien bâtir des “majorités texte par texte”. Comment continuer à légiférer en étant minoritaire ? Dans son duel de la semaine, Benjamin Sportouch oppose deux clubs de football mythiques : le Paris Saint-Germain et l'Olympique Lyonnais. Les valeurs s'inversent pour les deux clubs, alors que le président du PSG annonce un changement d'ère et vouloir se débarrasser “des paillettes” et que Jean-Michel Aulas, le patron de l'OL, cède son club à un investisseur américain. La fête de la musique est de retour après deux années de silence ! Une soirée mémorable pour les internautes, qui s'en sont donnés à cœur joie sur les réseaux sociaux. Décryptage de Sonia Chironi. Dans son histoire de la semaine, Claude Askolovitch nous parle de l'écrivaine Sylvie Germain, dont l'un des textes a fait l'objet d'un sujet soumis au bac de français. Certains élèves jugeant son texte incompréhensible, elle a été la cible d'insultes et de menaces sur les réseaux sociaux. Notre Une internationale est celle du quotidien allemand “Frankfurter Allgemeine” du 22 juin qui titre : “L'énergie doit bien venir de quelque part'', à propos de la relance du charbon par l'Allemagne. Retrouvez enfin les photos de la semaine sélectionnées avec soin par nos clubbistes et la “Dérive des continents” par Benoît Forgeard. 28 Minutes est le magazine d'actualité d'ARTE, présenté par Elisabeth Quin du lundi au vendredi à 20h05. Renaud Dély est aux commandes de l'émission le samedi. Ce podcast est coproduit par KM et ARTE Radio Enregistrement : 24 juin 2022 - Présentation : Élisabeth Quin - Production : KM, ARTE Radio
Vor diese Frage sind viele Menschen in Frankreich gestellt. Nicht nur die linke deutsche Tageszeitung TAZ, auch die liberale Frankfurter Allgemeine titelte im Zusammenhang mit den Präsidentschaftswahlen, dass Frankreich nun die Wahl habe «zwischen Pest und Cholera»: Auf der einen Seite der amtierende Präsident Emmanuel Macron, auf der anderen Seite die Vorsitzende des rechtsextremen Rassemblement ... >
Kaum jemand, der in Deutschland je das Gitarrenspielen auch nur ein wenig erlernt hat, ist um ihn herumgekommen: Peter Bursch – der Gitarrenlehrer der Nation, wie ihn die Frankfurter Allgemeine adelte. Er ist 1949 in Duisburg zur Welt gekommen – und wohnt dort bis heute. Auch, wenn er eigentlich längst im Rentenalter ist, betreibt er immer noch seine Musikschule. Aber nicht nur das, denn auch wenn seine 1968 gegründete Psych-Folk-Kraut-Band Bröselmaschine zwischen 1985 und 2017 einfach mal eine 32-jährige Albumpause eingelegt hat, ist auch deren Geschichte noch nicht zu Ende erzählt. 1975 erscheint sein erstes Gitarrenlehrbuch, zwei Jahre später das zweite. Die beiden und einige weitere sind längst zu Standartwerken geworden und haben sich weltweit mehr als anderthalb Millionen mal verkauft.
Am 18. August 1590 kehrt John White zurück nach Roanoke Island und die Cittie of Raleigh, die erste britische Kolonie auf amerikanischen Boden. Doch statt der über 100 Siedlerinnen und Siedler erwartet ihn nur die verlassene Siedlung. Welches Schicksal Siedlung und Siedler*innen wohl ereilte und was das Ganze mit einem us-amerikanischen Gründungsmythos zu tun hat, erfahrt Ihr in dieser Folge von Früher war mehr Verbrechen mit Nina und Katharina. **Kapitel** - 04:30 - Die britische Kolonialisierung Nordamerikas - 06:55 - Die Gründung der Kolonie von Roanoke Island - 07:53 - John White verlässt die Kolonie - 09:47 - John White entdeckt die verlassene Kolonie - 11:23 - Theorien zu den Ereignissen - 15:08 - Hinweise & Spuren - 25:36 - Diskussion der Theorien - 27:00 - Der rassistische Gründungsmythos **Folgt uns auf Instagram** https://www.instagram.com/frueher.war.mehr.verbrechen/?hl=de **Quellen:** - FILSER, H.: Die vermisste Kolonie, Süddeutsche Zeitung.de, 10.11.2020, https://www.sueddeutsche.de/wissen/geschichte-der-usa-die-vermissten-1.2725500 - KUPPERMANN, K.O.: Roanoke – The Abandoned Colony, Maryland 1984 - LAWLER, A.: Rätsel um Roanoke: Neue Spuren im Fall der verschwundenen Kolonie, National Geographic, 10.11.2020, https://www.nationalgeographic.de/geschichte-und-kultur/2020/11/raetsel-um-roanoke-neue-spuren-im-fall-der-verschwundenen-kolonie - PARRAMORE, T.C.: The 'Lost Colony' Found: A Documentary Perspective, North Carolina Historical Review. Jan2001, Vol. 78 Issue 1, p67. - STEFFENS, F.: Zeitgemäße Legenden, Frankfurter Allgemeine, 05.09.2020, Nr. 207; Seite 9 - THOMAS, C.: "Die Augen aller Völker sind auf uns gerichtet", Frankfurter Rundschau, 13.06.2020, Nr. 142; Seite 34 **Karte mit allen „Früher war mehr Verbrechen“-Tatorten** https://bit.ly/2FFyWF6 **Mail**: frueherwarmehrverbrechen@outlook.de **Kaffeekasse** https://ko-fi.com/fwmvpodcast GEMAfreie Musik von https://audiohub.de
Wie die FAZ die digitale Transformation bewältigt? Diesen Einblick gibt mir mein Gast Björn Lotz in der aktuellen Podcast Folge. Er ist als CTO bei der Frankfurter Allgemeinen Zeitung für die digitale Transformation des Traditionshauses zuständig. Gemeinsam besprechen wir die Ausgangslage und die Herausforderungen, außerdem führt Björn uns durch die drei wichtigen Phasen des Transformationsprozesses: → 1. Cleanup → 2. Freeze & Maintain → 3. Implementierung Björn Lotz ist seit 2018 CTO bei der Frankfurter Allgemeinen Zeitung (F.A.Z.). In der neu geschaffenen Funktion des CTO verstärkt Lotz das Technologie-Team. Lotz kommt vom Online-Karriereportal Monster, wo er seit 2007 als Vice President Global Services CEE & Benelux für die Monster Worldwide Deutschland GmbH tätig war. Zuvor war er in verschiedenen Unternehmen tätig und hat dort umfassende Prozesse zum Re-Design und zur Implementierung von Organisations- und IT-Strukturen mit Schwerpunkten in Kundenmanagement sowie Vertrieb geleitet.
In der aktuellen Folge von ModCast haben wir in der Kategorie: "People You Should Know" eine echte Powerfrau zu Gast. Mirna Funk ist Schriftstellerin, Autorin bei der ZEIT, Frankfurter Allgemeine und Kolummnisten bei der Vogue Deutschland. Außerdem ist Mirna Funk ein Leitmotiv für alle Single Mums in Berlin und Tel Aviv. Mirna erzählt über Ihre Sicht auf Covid 19 und welche Veränderungen Sie aktuell feststellt. https://www.instagram.com/mirnafunk/ http://mirnafunk.com
Ece Temelkuran is a Turkish novelist and political commentator whose journalism has appeared in the Guardian, New York Times, New Statesman, Frankfurter Allgemeine, and Der Spiegel. She won the Edinburgh International Book Festival First Book award for her novel Women Who Blow on Knots, and the Ambassador of New Europe Award. She has been twice recognized as Turkey's most-read political columnist, and twice rated as one of the ten most influential people in social media (with three million Twitter followers). She currently lives in Zagreb, Croatia. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
Voilà, cette fois, c’est fini. Fin 2012, après 18 saisons et demi en Formule 1 et à l’âge de 43 ans, Michael Schumacher met définitivement un terme à sa carrière. 7 titres de champion du monde, 91 victoires en Grand Prix, 68 pole positions, 155 podiums, 1566 points marqués. « Il n’y a rien de mieux pour moi que de rester à la maison » déclare-t-il à un journaliste du Frankfurter Allgemeine l’interrogeant sur ses projets. Mais une sortie à ski avec son fils Mick met fin à cette oisiveté. Grièvement blessé, le champion parvient à survivre. Mais il perd à jamais ses facultés… Depuis, c’est le silence qui règne autour de Michael Schumacher. PODCAST – Cliquez sur le bouton « lecture » ci-dessus pour écouter l’émission Michael Schumacher, la saga. Un podcast de Pierre Van Vliet et Andy David / Prise de son et montage : Clément Rieter / Voix off : Marie Lizak Michael Schumacher, la saga Qui est vraiment Michael Schumacher ? Admiré pour sa maîtrise au volant, contesté pour son âpreté en piste, le pilote de Formule 1 allemand a suscité pendant sa carrière des kilomètres de commentaires et d’analyses. Aujourd’hui contraint au silence, le septuple champion du monde demeure une énigme. Pendant plus de 20 ans, le journaliste Pierre Van Vliet a couvert ses exploits et ses déconvenues. Dans cette série de podcasts, il tente de cerner le génie et les failles du septuple champion du monde. Mais aussi de comprendre les ressorts de l’homme de Kerpen. => Episode 1 : Monsieur Rolf et Monsieur 20 % (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-saga-1-12-monsieur-rolf-monsieur-20/) => Episode 2 : le grand Monopoly (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-saga-2-12/) => Episode 3 : la dream team Benetton (https://f1i.auto-moto.com/magazine/michael-schumacher-saga-3-12-dream-team-benetton/) => Episode 4 : un titre et des controverses (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-saga-4-12-titre-controverses/) => Episode 5 : le téléphone rouge (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-saga-5-12-telephone-rouge/) => Episode 6 : quick and dirty (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-saga-6-12-quick-dirty/) => Episode 7 : de l’hôpital au sacre (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-la-saga-7-12-de-lhopital-au-sacre/) => Episode 8 : les huées de la foule (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-saga-8-12-huees-de-foule-podcast/) => Episode 9 : victoires et douleurs (https://f1i.auto-moto.com/magazine/michael-schumacher-saga-9-12-victoires-douleurs-podcast/) => Episode 10 : départ au sommet (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-saga-10/) => Episode 11 : l'Eternel retour (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/michael-schumacher-la-saga-11-12-leternel-retour-podcast/) Photo : Alex Grimm/Bongarts/Getty Images Qu’est-ce que le podcast F1i ? F1i vous propose désormais des émissions audio, à découvrir sur votre ordinateur, votre téléphone portable. Analyse de la saison en cours, opinions, rétrospectives… Pour retrouver tous nos podcasts, n’hésitez pas à vous abonner sur votre plate-forme préférée : Apple Podcast (via iTunes) (https://itunes.apple.com/us/podcast/f1i-lactualit%C3%A9-de-la-formule-1-en-podcast/id1456160257?mt=2&ign-mpt=uo%3D4) , Spotify (https://open.spotify.com/show/0k5VVZUaT5Ep7BNCcEYfE8) , Deezer (https://www.deezer.com/fr/show/371762) , Google Podcasts (https://www.google.com/podcasts?feed=aHR0cHM6Ly9hdWRpb2Jvb20uY29tL2NoYW5uZWxzLzQ5OTAxOTgucnNz) , Tune In, Stitcher, Radio Public (https://radiopublic.com/f1i-lactualit-de-la-formule-1-en-Wd2MYM) , etc. C’est gratuit et cela vous permettra de découvrir notre nouvel épisode dès sa sortie. Si la démarche vous plait, n’hésitez pas à nous mettre une bonne note ou à nous le dire sur les réseaux sociaux. Toutes vos contributions nous aideront à réaliser une meilleure émission à l’avenir ! A découvrir : dans les pas d’Ayrton Senna => Episode 1 : Sao Paulo, insouciante jeunesse (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/dayrton-senna-ep1-10-insouciante-jeunesse-podcast/) => Episode 2 : Snetterton, le temps des apprentissages (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/podcast-dayrton-senna-ep2-10-temps-apprentissages/) => Episode 3 : Ketteringham Hall, les années Lotus (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/podcast-dayrton-senna-ep3-10-annees-lotus/) => Episode 4 : Monaco, dans la « zone » (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/podcast-dayrton-senna-ep4-10-monaco-zone/) => Episode 5 : Suzuka, le combat des géants (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/podcast-dayrton-senna-ep5-10-suzuka-duel-geants/) => Episode 6 : Interlagos, patriotisme et héroïsme (https://f1i.auto-moto.com/magazine/dayrton-senna-6-10-interlagos-patriotisme-heroisme/) => Episode 7 : Angra dos Reis, un paradis personnel (https://f1i.auto-moto.com/magazine/podcast-dayrton-senna-7-10-angra-reis-paradis-personnel/) => Episode 8 : Imola, la F1 sous le choc (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/podcast-dayrton-senna-8-10-imola-f1-choc/) => Episode 9 : Morumbi, la mémoire (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/podcast-dayrton-senna-9-10-morumbi-memoire/) => Episode 10 : Sundance, histoire d’un film (https://f1i.auto-moto.com/infos/a-ecouter/podcast-dayrton-senna-10-10-sundance-histoire-dun-film/)
Willkommen zu Unternehmerwissen in 15 Minuten. Das ist Folge 251 mit dem Storyteller Nr.1 Alexander Christiani. Mein Name ist Rayk Hahne, Profisportler und Unternehmensberater. Jede Woche bekommst Du eine sofort anwendbare Trainingseinheit, damit Du als Unternehmer noch besser wirst. Danke, dass Du Die Zeit mit mir verbringst. Lass uns mit dem Training beginnen. Wenn Dir die Folge gefällt teile Sie mit Deinen Freunden unter dem Link raykhahne.de/260. In der heutigen Folge geht es um Storytelling für Unternehmer. Welche 3 wichtigen Punkte kannst Du Dir aus dem heutigen Training mitnehmen? Warum Du als Unternehmer eine andere Beziehung zu Deinen Kinder hast. Wieso Du Dein Unternehmenszweck in einem Satz sagen musst. Wie Dich die richtig erzählte Geschichte zu mehr Gewinn bringt. Lass mich wissen wie Du die Folge fandest, teile sie gern mit Deinen Freunden, der Link ist raykhahne.de/260 oder verlinke mich @raykhahne. Verrate mir wie Du über das Thema denkst und wenn Du mehr darüber erfahren möchtest, sag mir Bescheid, denn ich bin hier, um Dich maximal zu unterstützen. Bevor wir gleich mit der Folge starten, habe ich noch eine Empfehlung für Dich. Diesmal in eigner Sache. Unser Podcast ist so erfolgreich, dass uns viele Unternehmer gefragt haben, können wir das auch für uns nutzen. Dazu haben wir uns eine Antwort einfallen lassen: Die podcast-experts.de Wir haben eine Agentur geschaffen, die Dich als Unternehmer in die Lage versetzt mit einem Podcast, neue Kunden, Mitarbeiter und Partner zu gewinnen. Keine einfache Werbemaßnahme sondern, eine Chance ortungsabhängig und mit wenig Aufwand ein ganz neuen Unternehmenszweig aufzubauen. Ab dem ersten Tag wirst Du in die Lage versetzt mit einem eigenen Podcast Gewinn zu erwirtschaften. Du willst Wissen, was Dir ein Podcast bringt? Dann gehe auf podcast-experts.de und nutze das Tool am Ende der Seite. Wir zeigen Dir, wie Du gezielt und intensiv Deine Wunschzielgruppe erreichst. podcast-experts.de Rayk: Willkommen Alexander Christiani. Bist Du ready für die heutige Trainingseinheit? Gast: Ja, lets go Rayk: Lass uns gleich starten! - Was sind die drei wichtigsten Dinge die unsere Zuhörer über Dich wissen sollten? Gast: - 1. Mein Lebens- Arbeits- Coachingthema ist Storytelling - 2. Ich habe 2015 das Institut für Storytelling gegründet - 3. Ich habe 3 erwachsene Söhne von denen 2 mit in der Company arbeiten Rayk: Was ist Deine spezielle Expertise? Was gibst Du den Menschen weiter? Gast: Es ist erstmal wichtig Storytelling als mächtigstes Kommunikationstool der Menschheit zu verstehen. Storys waren früher dafür da, dass wir aus den Storys anderer eine höhere Überlebenswahrscheinlichkeit für uns entwickeln konnten. Mit Story werden Fakten 22 Mal länger behalten als ohne Story. Im Journalismus und den Medien ist das schon lange bekannt. Marketing entdeckt das erst jetzt ganz neu. Da helfen wir unseren Kunden dabei, spannende Storys statt langweiliger News zu erstellen. Rayk: Was war beruflich Deine Weltmeisterschaft? Was war Deine größte Herausforderung und wie hast Du diese überwunden? Gast: Nachdem die ersten 30 Jahre meiner Karriere sehr erfolgreich waren habe ich mich mit dem Institut für Storytelling selbstständig gemacht und dafür auch meine 7 Mitarbeiter behalten. Im ersten Monat habe ich dann allerdings nur 2 Kunden gewonnen. Durch meinen Erfolg davor hatte ich einen sehr luxuriösen Lebensstil und dachte mir, dass das nur für ein paar Monate so schlecht läuft. Nach einem halben Jahr hat mir ein Freund gesagt, dass ich nicht die Bildzeitung sei, sondern die Frankfurter Allgemeine. Ich bin halt nicht kompatibel für die Massen. Darüber habe ich nachgedacht und festgestellt, dass mir die Prägnanz fehlt. Nachdem ich meine Message in einem Satz verpackt habe konnten meine Kunden das dann auch verstehen. Als ich das für das eigene Unternehmen gemacht habe hat es dann angefangen zu laufen. Rayk: Was war dein wesentliches Werkzeug das wir kennen sollten und vielleicht noch nicht kennen? Gast: Mache aus einer einfachen Nachricht eine Erzählerperspektive und erzähle eine spannende Geschichte statt einfacher Fakten. Und zwar immer, wenn Menschen mit ihren Ohren sehen. Ein gutes Beispiel ist die Aussage von Steve Jobs zum iPod: one thousand songs in your pocket. Rayk: Kannst Du der Unternehmerwissen-Community kurz die 3 Schritte darstellen, mit denen Du das umsetzen würdest? Gast: Storytelling erhöht dramatisch die Glaubwürdigkeit da es den Nutzen demonstriert In der Story ist der Kunde der Held und das Unternehmen der Mentor Baue Nähe zum Kunden auf indem du ihn in jeder Aussage anhebst Rayk: Grandios. Lass uns das Interview mit Deinem Spezial-Tipp für die Unternehmerwissen-Community beenden, dem besten Weg mit Dir in Kontakt zu treten und dann verabschieden wir uns. Gast: Ich habe ein Masterclass Coaching mit 4 Stunden Länge gemacht und die Essenz daraus auf etwa 30 Minuten komprimiert. Das ist eine Druckbetankung zum Thema Storytelling, die es gratis gibt. Den Link dazu findest du hier: https://gratisstorycoaching.de/webinar/ Rayk: Vielen Dank das Du Deine Erfahrungen und Dein Wissen mit uns geteilt hast. Gast: Gute Zeit. die Shownotes zu dieser Folge findest Du unter raykhahne.de/260 alle Links habe ich Dir dort aufbereitet und Du kannst die Inhalte der Folge noch einmal nachlesen 3 Sachen zum Ende Abonniere den Podcast unter raykhahne.de/podcast Wenn Du noch mehr erfahren möchtest besuche mich auf Facebook und Instagram Bitte bewerte meinen Podcast bei iTunes Danke, dass Du die Zeit mit mir verbracht hast. Das Training ist vorbei, jetzt liegt es an Dir. Viel Spaß mit der Umsetzung.
Duitsland wil met een eigen clouddienst de strijd aangaan met grote spelers als Google, Microsoft en Amazon. Dat schrijft de Frankfurter Allgemeine op basis van plannen van Peter Altmaier, de Duitse minister van Economische Zaken, die de krant heeft ingezien.
Ece Temelkuran is an award-winning Turkish novelist and commentator. Her journalism has appeared in the New York Times, The Guardian, Der Spiegel and Frankfurter Allgemeine, and her novels include Women Who Blow On Knots and The Time of Mute Swans. Her latest novel is How To Lose A Country: The 7 Steps from Democracy to Dictatorship. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Podcast Linda Polman (in Dutch) Linda publiceerde 5 boeken: De varende stad en Bot Pippel (over haar reizen door Afrika en Haïti), ‘k Zag twee beren behandelt het vaak bizarre leven van VN blauwhelmen in Rwanda en Somalië, in Death Row Dollies draait alles om Europese dames die hun lot verbinden met dat van mannen op death row in Texas en dan is er natuurlijk nog De Crisiskaravaan dat tien keer vertaald werd, en zowel door de BBC, als The New Yorker, als de Frankfurter Allgemeine én de Times Literary Supplement werd besproken –nog even los van aandacht op TV in onder andere The Daily Show met Jon Stewart en BBC’s Hard Talk. Hiernaast schrijft Linda ook maandelijks columns voor oa de KMA, Amnesty International en gaf ze gastcolleges en lezingen voor onder meer Columbia university en Clingendael. Linda werkt aan een nieuw boek, over Migratie-stromen en het Europees Vluchtelingenbeleid. Spoiler alert: de verhaallijnen daarvan komen samen op Lesbos. We praten over wonen in een ander land, ontheemd zijn, het verschil tussen migrant en vluchteling en wat het betekent om niet in je geboorteland begraven te willen worden. Dit aan de hand van "A Reversal" van de Cameroonse schrijfster Imbolo Mbue (bekend van Behold the Dreamers). Het verhaal vind je op de website van het Afrikaanse literaire magazine Bakwa Magazine https://bakwamagazine.com/2017/11/13/a-reversal-by-imbolo-mbue/ in het spaans http://www.afribuku.com/reversal-imbolo-mbue/ Linda noemt ook https://www.nytimes.com/section/books/review https://granta.com Dit was Not just Hemingway, de podcast over korte verhalen . Kom gerust vaker terug, subscribe via iTunes of youtube. Ga naar www.notjustHemingway.com en volg ons op Twitter & Instagram voor meer short story love.
Du hast Spaß mit dieser Show? Dann teile sie gerne weiter und gib uns ein Feedback: Bewerte uns bei iTunes und Co. Danke! Es hilft! Instagram: http://www.instagram.com/fuchs_micha/ Die Schlagzeilen: 1. „Warum war Frau Merkel nicht da?“: Seibert reagiert auf Kritik von EM-Leichtathleten - Berliner Zeitung 2. Putins Machtverlust im eigenen Vorgarten - Welt 3. Neues Enthüllungsbuch über Trump: „Der Präsident lügt das amerikanische Volk an“ - Frankfurter Allgemeine
„Sicherheitshalber“ – der neue Podcast zur sicherheitspolitischen Lage in Deutschland, Europa und der Welt – ist zurück mit Folge 2. Diesmal diskutieren Thomas Wiegold, Frank Sauer, Carlo Masala und Ulrike Franke folgende Themen: Wie steht es mit der Debatte um die Beschaffung bewaffnungsfähiger Drohnen für die Bundeswehr? Was sagt uns die neue “Konzeption der Bundeswehr” (KdB), insbesondere mit Blick auf die deutsche Teilnahme an sog. “Ad-hoc-Koalitionen”? Und zu guter Letzt (Achtung Sommerloch!): Braucht Deutschland Atomwaffen? (Spoiler: nein!) Erwähnte Literatur und Dokumente: Thema 1: Drohnen für die Bundeswehr Ulrike Franke 2018: Killerroboter? Es geht auch anders, in: Die Zeit, 14. April 2018. https://www.zeit.de/politik/ausland/2018-04/kampfdrohnen-luftwaffe-spd-union-debatte Thomas Wiegold & Kai Biermann 2015: Drohnen: Chancen und Gefahren einer neuen Technik, Ch. Links Verlag. https://www.amazon.de/Drohnen-Chancen-Gefahren-einer-Technik/dp/3861538180 Grunts in the Sky (20min-Dokumentation zur A-10 Warthog und Luftnahunterstützung), in: https://www.realcleardefense.com/2018/01/05/039grunts_in_the_sky039_299417.html Beauchamp, Zack, and Julian Savulescu. “Robot Guardians: Teleoperated Combat Vehicles in Humanitarian Military Intervention.” In Killing by Remote Control: The Ethics of an Unmanned Military. Edited by Bradley Jay Strawser, 106–125. Oxford: Oxford University Press, 2013. Thema 2: Konzeption der Bundeswehr Bundesministerium der Verteidigung 2018: Die Konzeption der Bundeswehr https://www.bmvg.de/resource/blob/26544/9ceddf6df2f48ca87aa0e3ce2826348d/20180731-konzeption-der-bundeswehr-data.pdf Carlo Masala 2018: Weltunordnung: Die globalen Krisen und das Versagen des Westens, C.H. Beck, 2. Aufl. https://www.amazon.de/dp/B079T4R5L2/ref=cm_sw_r_cp_apa_i_H0yABbD345674 Thema 3: Deutsche Nuklearwaffen? Christian Hacke 2018: Der Elefant im Raum, in: Welt am Sonntag. 29.7.2018, S. 4. Wolfgang Ischinger 2018: Ein atomares Deutschland wäre verhängnisvoll, in: Die Welt. 30.07.2018 https://www.welt.de/debatte/kommentare/plus180159046/Nato-Ein-atomares-Deutschland-waere-ein-Verhaengnis.html Wissenschaftlicher Dienst des Bundestags 2017: Völkerrechtliche Verpflichtungen Deutschlands beim Umgang mit Kernwaffen: Deutsche und europäische Ko-Finanzierung ausländischer Nuklearwaffenpotentiale, Sachstand WD 2 - 3000 - 013/17 https://www.bundestag.de/blob/513080/c9a903735d5ea334181c2f946d2cf8a2/wd-2-013-17-pdf-data.pdf Gunther Hellmann, Carlo Masala, Frank Sauer und Reinhard Wolf 2016: Deutschland braucht keine Atomwaffen, in: SPIEGEL ONLINE. 11.12.2016 http://www.spiegel.de/politik/deutschland/gastbeitrag-deutschland-braucht-keine-atomwaffen-a-1125247.html Ulrich Kühn/Tristan Volpe 2017: Keine Atombombe, Bitte. Why Germany Should Not Go Nuclear, in: Foreign Affairs: July/August, 103–112. https://www.foreignaffairs.com/articles/germany/2017-06-13/keine-atombombe-bitte Maximilian Terhalle, “Fuer eine europäische Atommacht, Frankfurter Allgemeine 13.11.2017 https://twitter.com/IRmt74/status/1024318775045369856 Sauer, Frank 2015: Atomic Anxiety. Deterrence, Taboo and the Non-Use of U.S. Nuclear Weapons, Palgrave Macmillan, London. https://www.palgrave.com/de/book/9781137533739
"Mit den Russen war es leichter zu reden als mit den DDR-Leuten" - Egon Bahr erinnert sich an seine Gespräche über die OstverträgeParaphiert wurden sie bereits 1970, doch sie mussten noch durch den Bundestag ratifiziert werden – die so genannten Ostverträge, die die Bundesregierung unter Bundeskanzler Willy Brandt mit den Regierungen Russlands und Polens aushandelte. Doch der Weg zur Ratifizierung erwies sich alles andere als einfach. Denn: die Regierungskoalition aus SPD und FDP verfügte zu diesem Zeitpunkt im Bundestag – bedingt durch „Verschiebungen“ im Parlamentarierkarussell – über keine Mehrheit mehr. Es standen 248 Koalitionsstimmen gegenüber 248 Stimmen der Opposition aus CDU und CSU. Eine Patt-Situation also, die die Verhandlungsergebnisse mit den kommunistischen Regierungen - die von dem damaligen Staatssekretär Brandts, Egon Bahr, eingeleitet wurden - zu bedrohen schien. Verträge nur als Übergangsregelung Nun begann ein zähes Ringen, um die Ostverträge dennoch den Bundestag passieren zu lassen. Gespräche zwischen Vertretern der Regierungskoalition und der Fraktionsspitze der Opposition ergaben zwar, dass die CDU/CSU unter Umständen dazu bereit wäre, mit der Regierung an einem Strang zu ziehen, doch es sollte sich bald herausstellen, dass nicht alle Unionspolitiker diese Meinung teilten. Es gab nämlich unter ihnen auch solche, die die Ostverträge völlig ablehnten. Rainer Barzel, damaliger Fraktionschef der Opposition, hat sich zunächst für die Annahme der Ostverträge stark gemacht, doch der damalige Chef der Landesgruppe der CSU, Franz Josef Strauß, hatte seine eigene Vorstellung von diesem historischen Ereignis. Als Kompromiss ist so dann die Festlegung der Opposition auf Stimmenthaltung bei der Abstimmung über die Ratifizierung der Ostverträge herausgekommen. Zusätzlich hat man sich auf eine gemeinsame Entschließung aller Bundestagsfraktionen geeinigt, die im Kern festlegte, dass die Verträge nur als Übergangsregelung zu verstehen sind und die Friedensverträge noch ausstünden. Geteilte Reaktionen der Presse Die Reaktionen der internationalen und der deutschsprachigen Presse waren nach der Abstimmung sehr lebhaft. Nicht selten bescheinigte sie dem damaligen Oppositionsführer Rainer Barzel sowohl Führungsschwäche wie auch Geschick – je nach Kolorit der Zeitung. Dennoch scheint die „Financial Times“ den Kern der Sache genauer zu treffen, indem sie am 19. Mai 1972 kommentierte: „Keiner der beiden Führer (Barzel, Brandt – Anm. Red.) ist aus der Angelegenheit mit viel Ruhm hervorgegangen, und es könnte sich ergeben, dass beide in einer viel schwächeren Position sind als zuvor.“ Die Neuwahlen zum Deutschen Bundestag folgten bekanntlich im November des gleichen Jahres. Doch eines schien der Presse damals ebenfalls nicht entgangen zu sein: „Die Ostverträge schaffen weder Bündnis noch Freundschaft. Aber dies bringen sie: einen begrenzten Interessenausgleich und eine Bereinigung alter Streitfragen mit Moskau und Warschau“ – kommentierte die „Frankfurter Allgemeine“ am 19. Mai 1972. Im März 1992 sprach DW-Redakteurin Bettina Nutz mit einem der „Architekten“ der Ostverträge, Egon Bahr, über die Ostverträge und die Initiativen der Bundesregierung unter Willy Brandt. Andreas Zemke Redaktion: Diana Redlich